Människans energiförsörjning

Människan jagar febrilt efter energikällor som är miljömässigt rena, outtömliga, billiga och lättillgängliga. Finns det sådana? Jag anser det och vi skall här nu ge oss på jakt efter dem. Först konstaterar vi att dagens energiproduktion inte uppfyller måtten i några avseenden. Den energi vi söker skall utvinnas utan stora investeringar, den skall vara var mans egendom – kunna utvinnas riskfritt och inte kunna patenteras eller profiteras på.

Vad är energi?

Energy is the only life and is from the body; and Reasons is the bound or outward cirkumference of Energy. Energy is Eternal Delight (W.Blake 1793)

Energi = h(en konstant) x frekvensen (Planck 1900)

Energi = massan x ljushastigheten i kvadrat (Einstein 1905)

Hela den för sinnesorganen tillgängliga delen av världsalltet består av rörelse. Rörelse är förvandling, förvandling är skapelse, skapelse är kraftutlösning, kraftutlösning är viljeföring, viljeföring utlöses av begär, begärutlösning är tankemanifestation, tankemanifestation är medvetenhetsfunktion, medvetenhetsfunktion är livsuttryck, livsuttryck är ett levande väsens tillkännagivande (Martinus 1960)

Vår nuvarande materialistiska vetenskap har ingen definition på begreppet energi. Man talar om förmåga att uträtta arbete, elektrisk energi, värmeenergi, rörelseenergi, lägesenergi, strålningsenergi, mörk energi och mycket mera. En indelning av energibegreppet utgår från energins renhet eller dess förmåga att omvandlas till andra energiformer utan förluster. Man anser att gravitationsenergin är renast, den kan konverteras till andra energiformer utan effektförluster. Därnäst kommer rotationsenergi, orbital rörelseenergi, kärnkraftenergi, stjärnornas inre värmeenergi, solljusenergi, kemisk reaktionsenergi, jordutstrålningsenergi samt den smutsigaste: de kosmiska mikrovågornas strålningsenergi. Man kan inte nyskapa bara omskapa energi eftersom mängden i världsalltet är konstant.

Det närbesläktade ordet kraft är också odefinierat även om man skiljer mellan fyra grundläggande krafter: elektromagnetism, stark och svag kärnkraft samt gravitation. Dessa bildades anser man alldeles i början av Big bang, den förhärskande teorin om hur allting började. Kraften förmedlas med hjälp av kraftpartiklar där de mest kända är elektromagnetismens fotoner.

Man anser att de lagar och principer som gäller i mikrokosmos, atomernas och elementarpartiklarnas värld, skiljer sig från de som styr oss i vårt mellankosmos (naturen och vi) samt makrokosmos (planeter, solsystem, galaxer o.s.v.). Vetenskapen är inte vetenskap om den inte erkänner vissa postulat och läror. Ledande postulat är objektivitetspostulatet, den kausala determinismen, lokalitetsbegreppet, fysisk monism samt epifenomenalismen. Inget av dessa kan anses vetenskapligt bevisad. Detsamma gäller lärorna: relativitetslärorna, som i vissa avseenden står i kontrast till kvantmekaniken, termodynamiken, som förutsätter ett slutet rum samt evolutionsläran, vars drivkrafter är okända även om många teorier framlagts. Man har stängt in sig i vad vi skulle kunna kalla det materialistiska rummet där man väger och mäter fysiskt upplevbara objekt och där psykiska eller andliga fenomen anses som biprodukter av rent materiella processer. Konsekvenser: alltings yttersta orsak, den orsakslösa orsaken, är slumpen; jaget är en illusion; någon mening med livet finns inte, vi lever bara en gång; tiden och rummet är odefinierbara storheter, möjligen bestående av speciella tid- och rumkvanta (de måste ju vara av materiellt slag). Allting förmodas sluta med värmedöden när alla olika former av energi stabiliserat sig på en nivå och därmed blivit utan kontraster och inte upplevbar.

Den danske filosofen och intuitionsbegåvningen Martinus har i sitt huvudverk Tredje testamentet gett oss en heltäckande analys av världsalltet. Verket handlar först och främst om moral och moralutveckling men energibegreppet blir allsidigt belyst. Jag ger här en ytterst summarisk översikt av Martinus energilära; för dem som vill fördjupa sig rekommenderas Livets bog II-IV.

Det enda reella i tillvaron är jaget (X1) med definitionen något som är. Jaget är evigt och oföränderligt och representerar den fasta punkt där all upplevelse äger rum. Allt annat, rörelsernas eller energiernas värld, X2 och X3, utgör en illusionsprincip som möjliggör livsupplevelse för jaget tack vare skapelse- och upplevelseförmågan (X2) och den psykiska och fysiska världen (X3). Den primära rörelseformen är den psykiska eller andliga eller elektromagnetiska världen. I denna skapar jaget speciella sinnesorgan av rent psykisk natur som vid reaktioner med omvärldsenergierna ger föreställningen om fysiska materier.

När jag på det fysiska planet upplever fasta, flytande och gasformiga materier, märker tidens flykt och rummets föränderlighet, ser tings tillblivelse och försvinnande – kort sagt hela min fysiska förnimmelseförmåga – sker detta helt och hållet i jaget. Någon objektiv yttre värld existerar inte, bara en energi- eller rörelseocean vars reaktioner med mina sinnesorgans energier ger mig föreställningen om de yttre fenomenen som är helt subjektiv. Upplevelsen av dessa baseras helt och hållet på psykiska energikombinationers förändringshastigheter, d.v.s. rörelsekombinationers förvandlingar, som kan gå mer eller mindre hastigt. Dessa ger det upplevande jaget föreställningen om stamförflyttning (ett föremåls förflyttning i förhållande till andra), tid, rum, förvandling från ett tillstånd till ett annat samt materien. Hur är detta möjligt?

All upplevelse fordrar kontrasterande energikombinationer som vid reaktioner med sinnesorganen ger jaget föreställningen om dem. Jaget är absolut nödvändigt som en kontrast till rörelsen – en rörelse kan inte uppleva en annan rörelse, för upplevelse måste det finnas en mot rörelsen kontrasterande punkt, som inte är rörelse utan stillhet. Men en total stillhet är utanför tid och rum (se nedan) och därför evig och oändlig. Vi är alltså eviga väsen!

En stamförflyttning innebär förflyttning i tid och rum. Jaget upplever hur olika energikombinationer förändras med olika hastigheter. I medvetandet skapar det då ett psykiskt rum mellan olika hastigheter. Detta rum upplevs på det fysiska planet som tiden. Denna kan utgöras av nutid, framtid och gången tid. Tid är alltså rumsbeteckning för hastighet eller rörelsens (manifestationens) distans eftersom föränderlighetens skala är tiden.

Tiden kan delas in i tre avsnitt: den som är, den som var och den som kommer. Men ett avsnitt behöver plats eller rum. Förnimmelseområdet består alltså av ett centrumområde i omedelbar närhet till jaget som upplevs som nuet som är. Ovanför eller framför centrumområdet kommer framtiden och under eller bakom finns det förgångna.

Vi ser här hur tiden förtonar sig över i rummet och blir ett med platsbeteckning. Men då har vi ju också bevittnat perspektivprincipens urform. Vi har sett övergången från det oändliga till det ändliga, från det eviga till det timliga…Detta jagets och därmed evighetens, det oändligas, övergående i och ett-blivande med tiden och rummet, det begränsade, är detsamma som all rörelses uranalys.

All rörelse är sålunda identisk med jagets anknytning till materien och blir därigenom uttryck för ett levande väsens funktioner, dess tänkande och dess genom detta uppkomna bollande med materien och skapande av livets upplevelse (Martinus: Livets bog 1079-80).

Vad är det då som rör sig? Det är energikombinationer, skapade av jagen. Ett levande väsen är en treenig princip: jaget, skapar- och upplevelseförmågan samt det skapade, energiernas värld. Denna utgörs av en moderenergi i direkt anknytning till jaget samt sex grundenergier: instinkt-, tyngd-, känslo-, intelligens-, intuitions- samt minnesenergin. Dessa har olika styrka och genomträngningsförmåga men uppträder alltid tillsammans men i olika proportioner och är alltid knutna till ett jag. Jagets drivkraft är ett ospecificerat urbegär efter livsupplevelse som i medvetandet tar sig uttryck i form av längtan. Denna längtan driver väsendet att laborera med energioceanen för att skapa livsupplevelse. För att denna inte skall bli helt kaotisk finns särskilda skapelseprinciper varav kontrast- och perspektivprinciperna något berörts. En variant av kontrastprincipen är hunger och mättnadsprincipen.

Polprincipen reglerar den maskulina och feminina polens kretslopp. Rörelseprincipen är A och O för livets fenomen som i sin tur är jagets förmåga att se självt. Talangkärneprincipen garanterar jagets förmåga att lagra kunskaper och förmågor. Kretslopp- och spiralkretslopprincipen möjliggör jagets förnyelse av sin skapelse- och upplevelseförmåga.

Tillsammans med talangkärneprincipen säkerställs reinkarnationsprincipen. Rörelse- och kretsloppsprinciperna är grunden för varianten karmaprincipen: som man sår får man skörda. Världsåterlösningsprincipen med varianten föräldraprincipen möjliggör det levande väsendets passage genom okunnighetens och mörkrets zon i spiralkretsloppet. Livsenhetsprincipen garanterar en personlig jag-individualitet. Varianten stoffenhetsprincipen innebär att allt är levande väsen i levande väsen, något som är av största betydelse för vårt sökande efter lämpliga energiformer.

Alla levande väsen är organiserade som väsen i väsen i skilda spiralkretslopp. Inom vårt universum finns sju sådana huvudspiraler: elementarpartikelspiralen, cellspiralen, organspiralen, organismspiral, planetspiralen, solsystemsspiralen och galaxspiralen som tillsammans bildar vår universumspiral. Denna i sin tur tillhör elementarpartikelspiralen i närmast högre kosmiska oktav. O.s.v. Som synes många boningar i min faders hus.

Inom varje kretslopp genomgår det levande väsendet sex olika upplevelsesfärer där var och en av de sex grundenergierna får dominera: växtriket (fysiskt) där instinktenergin är förhärskande; djurriket (fysiskt) med dominerande tyngdenergi; det riktiga människoriket (känsloenergiplanet) dit vi är på väg och som i början är fysiskt men så småningom övergår i rent andlig upplevelse via våra andliga kroppar (en för varje grundenergi); visdomsriket (psykiskt) där intelligensen är förhärskande; den gudomliga världen, intuitionsplanet (psykiskt) samt minnesriket eller salighetsriket, upplevelsemässigt psykiskt men överskottsenergier från minnesriket skapar energisammansättningar i den fysiska världen i vilka mineralväsen kan inkarnera.

Vi människor som organismer är uppbyggda av organ, som i sin tur består av celler vilka är uppbyggda av elementarpartiklar. Uppåt är vi mikroväsen inom jordklotsindividen, som är ett organ inom solsystemsindividen och en cell i galaxindividen o.s.v.

Gränsen mellan fysisk och psykisk materia går för vårt vidkommande mellan elementarpartiklarna och galaxindivider i underliggande kosmiska oktav. Denna gräns motsvaras för en elementarpartikel av zonen mellan celler och organ i denna oktav. Gränserna är alltså inte absoluta utan sätts av väsendets för fysisk upplevelse skapade sinnesorgan och inom vilken spiral vederbörande befinner sig.

Varje levande väsen, oberoende av vilken spiral de befinner sig i, börjar alltså sin utveckling med ett mineralstadium där upplevelsen sker helt på det andliga planet i minnesriket. Så småningom skapar jaget energikombinationer på det fysiska planet (växter) som börjar få ett visst aningsmedvetande där även om de dagsmedvetna upplevelserna sker på det andliga planet.

Här skall infogas att Martinus noga analyserat medvetandebegreppet. Varje väsen har ett övermedvetande, lokaliserat huvudsakligen till X2, samt ett undermedvetande i X3, som är indelat i ett dagsmedvetande och ett nattmedvetande. Materialistisk vetenskap antingen förnekar förekomsten av ett medvetande eller ser det som biprodukter av rent materiella processer utan förmåga att påverka dessa.

När jaget börjar utveckla sinnesorgan för att skapa en fysisk värld och bli dagsmedveten i denna (djur) flyttas livsupplevelsens förutsättningar till fysiskt förnimmande med fysisk tid och rum. Till en början är instinktenergin så bestämmande att djuret inte är medveten om sitt jag – det upplever sig med centrumförnimmande i en energiomsättning. Efterhand som intelligensenergin utvecklas och därmed analysförmågan börjar det man kan kalla helvetet här på jorden. Väsendet upplever en strid inom sig, en strid mellan instinkt- och intelligensbeteende. Det blir medvetet om sitt jag som skilt från omgivningen med allt vad detta innebär. Instinktenergin är på avtagande, intelligensen tar över mer och mer och inställningen envar sig själv närmast florerar. Samtidigt sker en snabb utveckling av känsloenergin i väsendet på grund av alla felsteg det gör med lidandeerfarenheter som följd.

Får känslan dominera medvetandet ligger fanatism nära. Blir intelligensen förhärskande kan iskall egoism skapa klyftor mellan väsendena som utlöser krig och social misär m.m. Det är här vi som människor befinner oss. Den fortsatta utvecklingen innebär att lidandeupplevelser som kulminerar nu snabbt utvecklar