Den Fria Marknaden har snart gjort 99% av oss utfattiga (Swedish/Svenska)

Inledning

Det som fick mig att riktigt förstå hur illa det är i dagens värld, var en bok som skrevs i slutet av 1800-talet, Les Miserables av Victor Hugo.

Första gången jag träffade på ordet Miserables var i Brasilien. Jag frågade åtskilliga gånger, minns jag, och till sist fick jag förklaringen - det var steget under fattigdom. Det steg som innebär att man förlorat sitt värde som människa, när man gett upp hoppet att åter bli människa.

Man kanske då tänker på de människor som på olika sätt drabbats av katastrofer och hamnat i detta – tillstånd. Men det var inte dem jag kom att tänka på när jag läste Les Miserables, det var inte dem jag såg så klart framför mig, exakt beskrivna av Victor Hugo. Det var våra socialt utslagna människor i det västerländska samhället, mentalt handikappade, hemlösa, och narkotikaskadade människor. Dem som av samhällets representanter berövats sitt människovärde och dömts att tillhöra Les Miserables för att de inte passade in i systemet.

Det har inte hänt något sedan mitten av 1800-talet om vi ser till dem som befinner sig nedanför det nedersta steget på samhällsstegen. De är utan rätt när vi nu tagit oss en bit in på 2000-talet. På nästan 200 år har inget hänt för de längst ner.

Jag talar också om Sverige som har ett socialt trygghetssystem för dem som känner sina lagliga rättigheter. Det har inte alltid varit så illa som idag. På 60- och 70-talen fanns inga uteliggare. De dök inte upp förrän vår ekonomi började gå på högvarv, då Rapport och Aktuellt började köra sina dagliga 5-minuters inslag om ekonomi. Man visade Stockholmsbörsens uppgångar och fick folk att satsa sina sparpengar på aktier. Då började uteliggarna dyka upp. Vad var det som sparkade ner de fattiga från sista steget, till ett liv som Les Miserables?

Samtidigt slutade fackföreningarna att tala om 6 timmars arbetsdag och några år senare kom informationen att man skulle jobba mer än åtta timmar per dag i framtiden. Ur samma kanaler fick vi informationen hur bra det gick för Sverige.

Jag förstod inte mycket av de motsägelsefulla uppgifterna och brydde mig nog inte speciellt mycket heller. Jag hade tillräckligt av egna ansträngningar att komma över så mycket som möjligt av den kaka som fanns, speciellt den svarta. Jag levde utanför samhället efter mottot Gardera dig själv och bry dig inte om de andra och det gick hur bra som helst – några år.

Det går hur bra som helst så länge man bara behöver tänka på sig själv men när det helt plötsligt finns ett barn i huset som en dag ska klara sig själv? När man får ansvar för någon annan då börjar man tänka om och upptäcker att det är nästan omöjligt att ta sig in i samhället. Det innebär arbetslöshet, långt ner på stegen i lång tid, i oändligt lång tid. Då började tankar att dyka upp över hur illa allt tycktes fungera även i vår lilla ankdamm, Sverige, för vissa. Varför har man satsat på arbetslöshet, det måste ju vara dyrare än om alla jobbade? Många frågor hopade sig och samtliga saknade ärliga direkta och enkla svar.

Till sist blev det för mycket arbetslöshet och eftersom jag tagit fullt ansvar för min son, kunde jag ge honom förtroendet att ta sista steget själv. Jag reste iväg för att finna ut varför det ser ut som det gör och här är mitt svar.

Med tiden har jag förstått att ingen av våra prominenta personer i samhället skulle kunna skriva denna bok eftersom det skulle göra dem omöjliga i de roller de spelar i vårt samhälle.

Adam Curtis frilansjournalist från England som i huvudsak arbetat med BBC England och Noam Chomsky, professor i lingvistik på MIT i USA och är mina huvudsakliga källorna till den här boken, tillsammans med Erich Fromm.

Istället för att rada upp deras bakgrund här rekommenderar jag läsaren att undersöka trovärdigheten hos dessa personer med hjälp av internet.

Ingen av dem har någon gång sysslat med det som kallas konspirationsteorier. Chomsky har tittat på några konspirationer och nått fram till slutsatsen att eftersom man aldrig kan finna sanningen så är det bortkastad tid.

Kapitel 1 - Världen och Vi

Det första vi måste göra klart är att vi är överens om att människor har ett högre värde och att detta värde är lika stort för varje människa – oavsett förmåga. Bara att vara född människa innebär att man har samma rätt som någon annan att vara delaktig, i lika hög grad, i beslut som påverkar ens person. I annat fall skulle vissa människor ha ett högre värde än andra och då finns där inte mer att säga. Då är det okej med slavsamhällen. Punkt slut.

Den enda politik jag anser förnuftig är att beslut på ett demokratiskt sätt ska fattas på lägsta möjliga nivå dvs där man jobbar, bor och lever - och att alla institutioner ska visa att de är nödvändiga för samhället. Det är min politiska agenda och mitt måtto skulle kunna vara - Litet är Bäst.

Man skulle kunna tro att man behöver vara professor för att kunna avslöja eller förstå hur världens mäktiga män styr oss – massan. Till viss del kan jag hålla med, men när de här speciellt kunniga människorna lagt fram en logisk förklaring, med redovisning på var de fått sina uppgifter, så räcker det att vara normalintelligent för att förstå om det stämmer. Då är det egentligen bara sunt förnuft som gäller, det vi har medfött.

John Maynard Keynes och Milton Friedmans system är varandras totala motsats. I Keynes system har politikerna makten att kontrollera kapitalet och den som först fick prova sitt system var just Keynes vilket det rönte stor framgång under 50 och 60-talen, åren som kallats kapitalismens gyllene år. De flesta system har dock sina brister, också detta system, som dock höll igång världens ekonomier från slutet av fyrtiotalet fram till början av 70-talet, utan några större kriser.

Friedman teori är att ta bort all form av ekonomisk kontroll, sk laissez-faire-ekonomi, och idag är det denna teori som styr världsekonomin. Det har gjort att ett land idag är mer än någonsin beroende av vad som händer i världen runt omkring. Man måste därför se på hela världen för att förstå vad som händer i ett speciellt land. Ekonomiskt är nästan alla länder idag helt beroende av marknadens reaktioner.

Det började 1971 när Nixon avreglerade det sk Bretton Woods systemet, genom att släppa kontrollen av valutan samtidigt som guldstandarden togs bort. Multinationella bolag växte ytterligare till enorma jättar och kan idag jämföras i rikedom med flera länder. Detta och andra åtgärder orsakade vad vi idag kallar globaliseringen.

(1)1970 när Bretton Woodssystemet reglerade valutan bestod 90 % av världshandeln av handel med varor och 10 % av spekulation. 1990 var dessa siffror omvända, 1994 vara 95 % spekulation och 5 % handel med varor.

Vi har i de flesta länder idag tappat bort möjligheten att styra vår ekonomi och det gäller alla länder i världen – även USA. Beslut som ger fördelar till medborgarna anses som inflationsdrivande vilket omedelbart innebär att marknaden drar tillbaka investeringar. Beskattning av företag ger samma reaktion.

Det är inte av ondska utan det är ekonomiskt riktigt att göra så i det system vi befinner oss. Systemet som är orsak till södra halvklotets matkris och norra halvklotets finansiella kris. Det kallas den Fria Marknaden av de flesta eller Nyliberalismen av några.

Var ska man då börja beskrivningen för att logiskt kunna förstå hur vi hamnade där vi är idag? Det ger nog en ganska god bild om man ser på ekonomins utvecklingen under hela 1900-talet och fram till idag. Tre avgörande faktorer blir bestämmande för demokratins utveckling under detta århundrande, nämligen:

1. I början av 1900-talet utvidgar man rätten att etablera sig i stort sett vilken bransch man vill. Skråväsendet är i stort sett borta.

2. Aktiebolagen växer sig starkare och ökar enormt i antal.

3. De privata bolagen vill naturligtvis bli av med så många restriktioner som möjligt som kan hämma deras utveckling. Detta innebär att man startar kampanjer där man på olika sätt försöker styra informationen till medborgarna för att påverka dem att ge sitt medgivande till att försvaga den demokratiska kontrollen av företagen. Man använder kunskap från Freuds forskning för att fabricera information somhjärntvättar folket och får dem till det man vill. Tidningar blir ett viktig hjälpmedel som senare tas över av radio, TV, filmindustrin etc.

Under de senaste århundradena, sedan det kapitalistiska systemet infördes, har det pågått en ständig kamp mellan dem som arbetar och dem som äger om vem som ska bestämma. De som ägt rikedomarna i samhället har gjort allt för att bli ännu rikare. Moral och samvete anpassades till det man höll på med, att skydda sina tillgångar. Man såg till att få arbetet utfört så billigt som möjligt vilket gjorde att arbetaren befann sig på svältgränsen, ofta under. Sjukdomar, barnadödlighet och hunger tillhörde vardagen i hundratals år.

Efterhand lyckades arbetarna vinna vissa rättigheter som byggde på det starkaste av alla vapen och de maktlösas enda vapen – sanningen. Det vapen som barn bär och vi tar ifrån dem, när vi avprogrammerar dem från deras naturligt kritiskt tänkande, när vi lär dem att man inte alltid behöver tala sanning. Med sanningen som grund fann man fundamenten för ett samhälle byggt på värdighet.

De rika och framförallt vår omtalade medelklass kunde aldrig gjort detta eftersom de är beredda att sälja sig till vilket pris som helst bara de och deras tillgångar skyddas. Deras moral är att bli slugare och mer uppfinningsrika för att skydda sin Precious.

Jag ska ta ett exempel på hur dessa krafter arbetar och samtidigt förklara vad ordet liberal innebär. Ordet har idag nämligen dubbel betydelse. Klassisk liberalism (när ordet första gången användes) stod för att beskriva folks rätt att ha kontroll över sitt arbete och att bestämma över sina liv utan inblandning från någon utifrån. Ordet tar helt avstånd från löneslaveri och ett lika klart avstånd från kapitalistiskt tänkande.

Ett ord som står för frihet att bestämma över sitt liv och även betyder tolerant, öppen, fritänkande och generös är naturligtvis farligt för dem som vill kontrollera samhället. Därför gör de om betydelsen av ordet till att gälla motsatsen. Då man kontrollerar press och media lyckas man påverka ordets betydelse och idag står ordet liberalism för ett system som vill ha kontroll över produktionen genom kontroll av arbetet och arbetarna i ett superkapitalistiskt system.

Så här gör man förstås för att förvirra vanligt folk som kämpar med att lära sig grunderna för att förstå vad olika ord står för. Man gör det för att få folk att lägga sin röst i fel urna. De som vill rösta på ett liberalt parti för att det ger arbetaren större frihet att bestämma över sina liv lägger sin röst för ett parti som är mest konservativt.

Adam Smith, var en liberalist i dess klassiska betydelse. Noam Chomsky säger i sin bok Class Warfare föjlande:

"People read snippets of Adam Smith, the few phrases they teach in school. Everybody reads the first paragraph of The Wealth of Nations where he talks about how wonderful the division of labor is. But not many people get to the point hundreds of pages later, where he says that division of labor will destroy human beings and turn them into creatures as stupid and ignorant as it is possible for a human being to be. And therefore in any civilized society the government is going to have to take some measures to prevent division of labor from proceeding to its limits."

(fritt översatt)

Man läser fragment av Adam Smith, de få fraser man lär i skolan. Alla läser det första stycket i The Wealth of Nations där han talar om hur fantastisk arbetsfördelning är. Inte många människor kommer till slutsatsen några hundra sidor längre fram, där han säger att uppdelningen av arbetet kommer att förstöra människorna och förvandla dem till så dumma och oförstående varelser som det är överhuvudtaget är möjligt att bli. Därför måste de styrande i ett civiliserat samhälle sätta in åtgärder för att se till att uppdelningen av arbetet hålls innanför vissa gränser.

Adam Smith gjorde ett gediget arbete, Wealth of Nations, där han beskriver hur ett ekonomiskt system kan fås i balans. Företag i dagens mening var bara i sin linda på Adam Smiths tid men han var starkt kritisk till det han såg komma. Framförallt var han kritisk mot affärsmännen. Adam Smith kritiserade England i hårda ordalag för vad man gjort och gjorde i Indien och han såg koloniernas frigörelse långt före någon annan. Hans beskrivs tillsammans med von Humboldts av Noam Chomsky i boken Secrets, Lies and Democracy som socialist-anarkist alltså starkt emot det kapitalism står för. Smith kunde inte gjort något anti-kaptalistiskt uttalande på sin tid eftersom kapitalismen endast befann sig i förstadiet i sin utveckling.

Milton Friedman tog detta system och gjorde samma sak som man gjort med ordet liberal. Han gjorde om systemet så att företagen gavs oinskränkt makt och arbetarna blev totalt maktlösa. Den första han samarbetade med för att införa detta system var diktator Pinochet i Chile. Ett par år senare, 1976, erhöll Milton Friedman Nobelpriset i ekonomi, samma år han hjälpte Argentinas nya diktatorer att införa systemet. Land efter land som av någon anledning hamnat i kaos tvingades att anamma Friedmans teorier och idag är vi alla slavar i detta system, kallatden fria marknaden. Metoden att införa det på har döpts till Chockdoktrinen av den kanadensiska journalist och författaren Naomi Klein.

1700-1800-talen är intressanta ur flera synpunkter. Textilindustrin i England som behövde ull till sina maskiner gör att folket blir bestulna på sin mark - som man levt på sedan urminnes tider. Man blir hopfösta omkring fabrikerna där barnarbete anses naturligt.

En överraskning är att från 1815 – 1914 fanns inga krig i Europa mellan de stora nationerna – de nationer man läste om under historieundervisningen i skolan (som i stort sett bara handlade om krig). De som normalt försökte utrota varandra lyckades förhandla sig fram till fred då det hettade till under 100 år. 1900-talet gav därefter med råge tillbaka de krig som missats under 1800-talet.

En stor del av dem med inställningen att människor inte har lika värde har ofta stora ekonomiska tillgångar. Deras sammankomster med liktänkande annonseras inte ut. Hemliga beslut och genomföranden i överraskningens tecken är vanliga, allt för att skydda och utöka sitt kapital. Omröstningar tycks kunna tvingas fram år efter år tills man godkänner förslaget från arbetarnas sida. Då läggs locket på och att riva upp ett sådant beslut är näst intill omöjligt. Arbetaren som är ärlig och tror på människors lika värde låter saken bero trots han vet att han lurats lägga sin röst i fel urna.

Att skydda sitt kapital kan innebära vilka oegentligheter som helst, det är bara att se på historien. Där finns inga gränser eftersom de försvann i samma stund man antog uppfattningen att människor inte har lika värde. Därefter är det bara gradskillnader och de förändras efterhand som omgivningen tillåter eller kräver det.

Det finns en logisk förklaring hur de som anser att människor inte har lika värde fått denna uppfattning. De har, för att skydda sitt kapital, gång efter annan fått ge avkall på sin moral på olika sätt. Till sist kommer deras samvete att ifrågasätta beteendet och då finns bara två svar. Antingen att de själva gjort fel och att de ska förbättra sig eller att det är något fel på dem man utnyttjat. Har man rätt att utnyttja någon måste det betyda att man har större rätt än den andre vilket är samma sak som att man har olika värde.

På samma sätt skapas rasisten. Vid något tillfälle har man, kanske oavsiktligt, kränkt en person eller grupp av människor och istället för att ändra beteende, väljer man att fortsätta kränkningarna (för bevisa att man inte gjorde fel vid det tidigare tillfället). När det dåliga samvetet dyker upp ger man en förklaring som bygger på att det är de andra det är fel på. De har gjort sig förtjänta av det man utsatt dem för eftersom de har ett lägre värde pga vad de är. Noam Chomsky säger det så här:

"In a situation of occupation or domination, the occupier, the dominant power, has to justify what it's doing. There is only one way to do it -- become a racist. You have to blame the victim. Once you become a raving racist in self-defense, you've lost your capacity to understand what's happening."

(fritt översatt)

I en maktsituation eller ockupation, måste den dominerande makten rättfärdiggöra vad den gjort. Där är bara ett sätt för detta – att bli rasist. Du måste anklaga offret. När man väl blivit en rasist pga självförsvar tappar man bort möjligheten att förstå vad som egentligen händer.

Av någon underlig anledning blev Sverige inte överkört 1992 när den ekonomiska kraschen lämnade oss öppna för våldtäkt. Socialdemokraterna som tog över snart efter kraschen var fortfarande svaga efter Palmemordet några år tidigare. Borgarna som säkert omfamnat nyliberalisterna var lemlästade efter att de tappat makten på ett förnedrande sätt. Göran Perssons blekhet lyste upp TV-rutan när han meddelade att den som är i skuld är inte fri efter han återvänt från Wall Street och deras inofficiella samarbetspartner IMF för att be om lån till Sveriges skuld på 1.000 miljarder kronor. Det som kanske räddade oss var att man var fullt upptagen med att planera hur man skulle tömma Ryssland på dess rikedomar.

Man visste säkert att det inte skulle bli lätt att krossa de svenska fackföreningarna och man hade inte råd med några prestigeförluster inför slakten av den ryska björnen. Fackföreningen var nog de enda som var starka vid den här tiden, trots den enorma arbetslöshet som skapats. Inget skrämmer kapitalisterna mer än organiserade arbetare. De vet att risken är stor att de kan förlora allt de äger. Sverige hade under ett halvt sekel varit det land i världen Wall Street mest av allt skulle vilja krossa - speciellt under Palmes tid - pga att Sveriges goda exempel för resten av världen. Man hade inte bara ett jämlikare samhälle utan deras statsminister (Palme) tog sig rätten att göra uttalanden inför världen om framförallt USAs krig.

Fackföreningen har haft sina fel och brister och visst kan mycket sägas om Malm på LO och Hoffa på Transportförbundet men det får inte ge anledning att gå ur facket, framförallt inte med nyliberalerna väntande runt hörnet. Det man först försöker eliminerar i alla länder man tar över är fackföreningarnas makt. Utan facket har arbetarna ingen organisation som kan förhandla och föra fram deras rättmätiga krav. Det sitter säkert många onödiga pappersvändare på kanslierna som kostar stora summor av de surt förvärvade slantar man betalar varje månad. Det enda riktiga att göra är att försöka förändra organisationen inifrån genom att delta i fackets interna arbete. Men absolut inte lämna, det kommer vi bittert att ångra en dag. När man ser att fackföreningsantalet sjunker så måste man fråga sig varför och försöka förstå vad som ligger bakom. Facket är vår sista och idag faktiskt vår enda utpost för att behålla vår rätt till allas lika värde.

Till skillnad mot Bretton Woodssystemet har Milton Friedmans Fria Marknad eller Nyliberalismen råkat ut för tre (3) stora kriser och mer än hundra mindre finansiella kriser sedan 80-talet. Om man ska se på allt lidande ryssar, kineser, latinamerikaner och européer tvingats gå genom vid införandet av de fria marknadskrafterna så undrar man hur länge vansinnet ska få pågå?

Svaret är inte speciellt svårt och Angela Merkel berörde det i en svag stund när EMU-kriserna 2011 var på dagens agenda. Det hon sa var i stort sett att vi ska ha en fond som man kan låna ur i EMU och när den är tom får företagen stå för resten.

Det är alltid folket som får betala först genom höjda skatter för att stöda företagen på olika sätt, sedan genom ytterligare skattehöjningar för att betala de skulder som orsakats genom att företag utnyttjat systemet till den grad att det kollapsat. Så länge politikerna kan ta arbetarnas skattepengar och ge dem till storkapitalet kommer vi att bli fattigare och fattigare men till sist kommer det inte att finnas mer att ta av och då om inte förr rasar korthuset samman.

Exempelvis är det skatterna i Sverige som har betalat vår utlandskuld från -92. Vi räddade först bankerna genom att ge dem pengar – nej inte låna, vi gav dem pengar eftersom de redan var så skuldsatta att de inte kunde skriva på fler lån.

Så vi räddade bankerna men samtidigt så lät vi dem ha kvar rätten att kräva sina kunder på de lån som de inte klarat att betala i kaoset efter kraschen -92.

Bankerna fick alltså först betalt av folket för att folket inte kunnat betala sina lån och sedan fick folket likväl betala sina lån. Bankerna fick betalt två gånger och folket betalade två gånger. Det rätta hade varit att avbetalningarna gått in i statskassan eller att de strukits?

De flesta människor hade dessutom i princip lurats att låna pengar av bankerna eftersom det var enda sättet att hålla igång banken i skedet innan allt rasade. Man bokstavligen drog in folk från gatan för att låna till dem, utan någon säkerhet. Samtidigt som man med hjälp av ekonomiska banditer skalade vilande bolag på investeringsfonder som inte kunnat röras utan bankernas inblandning.

Ett år efter den Stora krisen 2008 publicerar Richard Wilkinson och Kate Pickett sin bok – The Spirit Level. De visar att ekonomiskt jämlika samhällen har högre hälsa och färre sociala problem, inom alla inkomstgrupper, jämfört med de samhällen där man har större inkomstskillnader.

(2) I "The Annual Review of Sociology 2009 redovisar författarna statistik som visar att våld, mord, övervikt, fängelsestraff, drog- och alkoholmissbruk, tonårsgraviditeter, etc ökar med större inkomstskillnad. Större inkomstskillnad medför ökning i samtliga sociala grupper av ovanstående problem. Generellt högre medelinkomst för ett land ger inte högre hälsa eller färre sociala problem än ett land med lägre medelinkomst. Man har sett på samhällen med 20.000 – 40.000 US$ i medelårsinkomst, från Portugal till USA.

Enda avgörande faktorn är fördelningen mellan olika gruppers inkomster. Japan med generellt hög inkomst och med minst inkomstskillnad har lägst sociala problem och de högsta hälsotalen. Sverige hamnar genomgående på andraplats medan t ex Canada som ofta brukar jämföras med Sverige kommer relativt långt ner i statistiken. Landet längst bort från god hälsa och goda sociala förhållande är USA som hamnar längst ut på skalan. Man ligger helt ensam utan någon som helst kontakt med resten av världen på problemsidan.

Inkomstmässigt ligger Norge jämsides med USA men hamnar på tredje plats i statistik över hög hälsa och låga sociala problem pga en jämlik inkomstfördelning, USA är som sagt sist. Japan och Sverige är de länder med högst medellivslängd och med jämnast fördelning av inkomsten mellan invånarna.

En fråga som man kan ställa sig är om Canada påverkats mer av nyliberalismen pga sin närhet till USA. I USA där Milton Friedman hade sin plantskola, The University of Chicago. Populärt kallat The Chicago School. Där utbildades ekonomer för