Humlan Pelles äventyr

Linda Vackenklint

Humlan Pelles äventyr

Books on Demand

Sagan om humlan Pelles äventyr...

Det var en gång en humla som hette Pelle han bodde med sin mamma pappa och sina två syskon i landet Ara-Sonia det var en värld som våran fast där var djuren lika stora som människor och det bodde bara djur i den världen. Pelles syskon hette Lisa och Olle de bodde alla i ett sött litet hus som låg vid vattnet. En dag sa mamma att de skulle gå ut på picknick mamma hade bakat stora goda bullar och gjort hemlagad jordgubbsaft.

Humlan Pelle kände hur det vattnades i munnen, när han tänkte på hur gott det skulle bli att få äta dom goda bullarna som mamma hade packat ner i picknickkorgen.

De började gå mot sitt favorit ställe som låg en bit därifrån. Det var på en grön fin kulle där kan man se hela Ara-Sonia brukade pappa alltid säga. Detta stämde inte man såg bara lite grann av Ara-Sonia. När de hade gått en stund så började det blåsa upp till storm. Det blåste så mycket att familjen fick söka skydd under ett stort träd.

Humlan Pelle orkade inte hålla sig fast i trädet så han blåste iväg, och mamma skrek nej! Hon försökte ta tag i humlan Pelle men det var lönlöst: Han flög i väg långt lång bort ifrån sin familj. När det hade slutat att blåsa så såg sig humlan Pelle sig omkring.

Mamma, pappa och hans syskon syntes inte till. Humlan Pelle började gråta, mamma ropade han meddans han grät ännu mer. Tårarna rann ner för hans små röda söta kinder. Det började att bli lite kyligt, så humlan Pelle flög upp och la sig i en prästkrage. Humlan Pelle frös lite så han tog några av prästkragens blad och la de över sig som ett täcke. Medan han låg där och grät lite så hörde han en röst som sa - Vad gråter du för? Humlan Pelle såg sig omkring för att se vem det var som pratade med honom, men han såg ingen. - Vem är du frågade han. Meddans han snyftade - Jag är grodan Bus. Hörde han en röst som sa bakom en sten.

Den stod nedanför prästkragen. - Jag ser dig inte sa humlan Pelle. Då hoppade en gul groda fram bakom stenen. -

Varför grät du? Sa grodan Bus till humlan Pelle. - Jag har tappat bort min familj svarade humlan Pelle. - Hur då? Frågade grodan Bus humlan Pelle. Humlan Pelle började att berätta för grodan bus. Hur det hade börjat blåsa när han skulle ha picknick med sin familj. Hur han inte hade orkat hålla sig kvar vid trädet som de hade sökt skydd under. Utan han hade blåst med och hamnat här. Meddans han torkade bort sin tårar. Med sina svarta små händer ifrån sina blåa fina ögon. Grodan Bus berättade att han också hade sökt skydd för den stormen. Bakom stenen. Han letade efter sin vän snigel. Humlan Pelle log lite. Han sa att jag måste hitta min familj. Grodan Bus tittade på humlan Pelle: Han sa - Vill du att jag ska hjälpa dig och hitta dem? Humlan Pelle svarade. - Ja om du om vill så kan du få sitta på min rygg. Sa grodan Bus. - Då går det lite fotare än om vi skulle gå. - Okej sa humlan Pelle medan han flög ner ifrån prästkragen. Han satte sig på grodan Bus rygg och så hoppade de i väg. Hopp hopp hopp. När de hade hoppat ett tag, så