I love my blog

Tack

This is me!

Jonna

Sofia prasslade med tidningen hon precis köpt i den lilla nedgångna 7-Elevenbutiken. Jonna stod utanför och lutade sig mot den rödspräckliga tegelväggen. Så fort hon fick syn på Sofia rätade hon på sig och sträckte bak händerna för att skaka bort eventuella dammfläckar som envist brukade fastna på ryggen. Sofia letade frenetiskt efter något i tidningen medan hon försökte dra igen låset på sin väska som tvunget skulle gå upp.

Titta här Jonna. Här. Sofia tryckte upp tidningen i Jonnas ansikte och drog bort en mörkbrun hårslinga som fastnat i ansiktet. Ser du?

Jonna tog emot tidningen och ögnade snabbt igenom artikeln, det var ett stort uppslag om lördagens Blog Awards. Det fanns listor på vem som vunnit och vem som inte vunnit. Massor av bilder på kändisar i sprakande och gnistrande kläder. Jonna gav ifrån sig ett ointresserat läte. Jaha, vad intressant, muttrade hon och snörpte med munnen. Icke kändisar som agerar som kändisar och får löjligt mycket uppmärksamhet! fortsatte hon och sträckte tillbaka tidningen. Sofia gav henne en irriterad blick.

Nej, men lyssna nu, LeKim vann som hon alltid gör. Lollo måste vara rasande, det är vadå, fjärde gången LeKim vinner? fnissade Sofia. Det jag menar är, om man läser om LeKim här så står det: ’Att LeKim var den stora vinnaren förvånar ingen. Detta blir ytterligare en trofé till hyllan. Dessutom kan hon återigen benämna sig som bloggdrottning, musiker, modell och nu även designer. I veckan släpps hennes egen kollektion By LeKim som är en efterföljare till hennes förra kollektion Be true Be fashion.’

Jonna nickade lika ointresserat igen. Sofia skrynklade ihop tidningen mellan fingrarna och gav ifrån sig ett djuriskt läte som fick till och med Jonna att lyfta på ögonbrynen. Men håll med, LeKim är bara något år äldre än oss, och redan värsta kändisen. Hon har vunnit fyra årets bloggare, två årets inspiration, och en för årets nykomling. Hon har arbetat inom musikbranschen i snart tre år. Ska jag fortsätta? Hon har ju allt, vad gör hon egentligen? Kladdar lite på datorn? Skriver några inlägg. Det kan vi också göra!

Jonna som fortfarande inte förstod vart Sofia ville komma med diskussionen gick långsamt åt det håll de skulle. Sofia gick bredvid henne och gestikulerade vilt. Jonna la märke till en massa saker när de gick såhär bredvid varandra: hon var cirka två decimeter kortare än Sofia, dessutom tog hon mindre steg så hon hade svårt att hålla samma tempo trots att Sofia gick och läste samtidigt. Sofia var en typisk modelltjej. Lång, smal och med rätt sorts kurvor. Hennes hår glänste som om hon precis fixat det. Allt Sofia gjorde var vackert och graciöst. För att inte tala om de mörka, intelligenta ögonen som kunde glittra när hon var glad och se ut som om de brann när hon var arg. Jonna själv var bara 1, 59; hon var sådär alldeles lagom, precis som man sa om Sverige. Inte för mycket av varken det ena eller det andra. Hon hade inte blont hår och inte brunt, utan något mitt emellan, hon skulle själv vilja kalla det för råttfärgat.

Undrar om det finns ett ord som heter råttfärgat. Eller hittade jag precis på det?

Lyssnar du ens? Sofias gälla röst ekade och ryckte Jonna ur sina funderingar. Sofia ställde sig framför Jonna och blockerade vägen. Vi ska starta bloggar, det kan inte vara så svårt. Vi är grymma och intressanta. Inte alls så fåniga eller bitchiga som Lollo. Vi ska göra intressanta bloggar och om ett år ska fan en av oss stå på pallen och bevisa att blogga inte är så jäkla svårt om man har en hjärna. Sofia log och inväntade någon reaktion från Jonna.

Eller om man är en skvallerkärring som Amoolie! tillade Jonna lugnt utan att engagera sig i ämnet.

Eller en skvallerkärring, sa Sofia gillande.

Men jag vill inte blogga, suckade Jonna. Jag har fullt upp med skolan och med… med…

Tom?

Jonna svarade inte men rodnade. Tom, snyggingarnas snygging. President i snyggingarnas stad. Så får man tänka eftersom ingen annan kan höra hur fånigt det låter. Eller om man fick drömma helt vilt så var han bara vicepresident. Eric Saade eller Danny Saucedo hade hon inte tackat nej till.

Jonna var osäker på om Tom visste vad hon kände för honom. Han gick i samma klass och satt vid bänken bredvid henne. Bredvid! Hon kunde alltså i smyg stirra på honom hela dagarna, se honom röra sig, hur han tänkte och hur han gungade på stolen. Hon fick prata med honom när han lånade en penna.

"Du borde bjuda ut honom, tjejer får bjuda ut killar. Jag bjöd ut Jens för flera år sedan. Tom gillar dig, han är bara trög i starten. Tillbaka till bloggandet. Ikväll ska vi båda starta varsin blogg och sedan kör vi på, minst tre inlägg per dag, bilder, kläder, musik. Allt. Inget kan stoppa oss! Om ett år står jag på pallen som årets nykomling! Året efter det är jag årets modeblogg. Det blir du och jag, den av oss som hamnar på pallen om ett år får välja vad den vill så måste den andra personen göra det! Så vi tävlar, och förloraren måste göra något uppdrag. Det kommer bli skitbra. Oj, min buss är här.

Jag ringer dig!" Sofia rusade iväg i ilfart med en hand på väskan eftersom den ännu en gång hoppat ur sitt lås.

Starta en blogg, hon har blivit tokig, jag? Skulle jag kunna blogga?

Bussen som Sofia tagit rullade sakta iväg. Jonna själv gick hem, hon bodde nära skolan och det tog henne knappt tio minuter att gå. Hela vägen funderade hon på vad hon skulle skriva i sin blogg. Det var lätt för Sofia att kunna blogga, hon var snygg och hade grym stil. Jonna själv bar konstiga kläder. Ofta försökte Jonna göra sig snygg, kolla hur andra matchade kläderna men sen när hon stod där på skolgården kunde hon alltid se att hon misslyckats igen. Det var inte så att hon inte var nöjd med sig själv men det var svårt att tänka annorlunda när man stod bredvid Sofia, hon var cool utan att ens veta om det.

Precis som Jonna trott ekade skärmen vit och tom. Hon pendlade med blicken mellan mobilen och datorn. Sofia hade valt vilken portal de skulle blogga på och arbetade redan flitigt på en header. Jonna kände mer avsmak till idén när hon såg Sofias header. En leopardbakgrund med bilden hon tagit i en riktig fotostudio. På bilden såg hon ut som en modell. SOHO stod det med stora bokstäver över bilden.

Jag kommer fetlosa denna tävling. Har inte ens en chans!

Jonna skrollade, skrollade och skrollade. Klickade igenom alla albumen. Varför hade hon inga superduper-coola, snygga, äkta modellbilder? Hon hade en där farmor pussar henne på kinden. Hennes bror Toni har tagit en bild när hon sover eller när hon äter. Till slut hittade hon några bilder som hon och Sofia tagit på en av festerna de varit på förra sommaren. Det fanns många dåliga, många på hela klassen. Jonna gav ifrån sig ett läte och scrollade vidare. Men det fanns en bild som var ganska bra på henne.

Alltid något, men jag får nog ordna lite nya bilder om det här ska bli något bra.

Det tog längre tid än vad hon trodde att göra en ganska snygg header. Det blev en gammelrosa bakgrund och så la hon in lite detaljer och snyggade till texten i Photoshop. Till slut kände hon sig ganska nöjd och skickade över länken till Sofia.

Då så, första punkten avbokad. Skapa en blogg, check! Skriva ett inlägg… Om vad? Min dag? Hur tråkig jag är? Om Sofia? Eller ska jag skriva om tävlingen mellan mig och Sofia? WOHO och intressepriset går till Jonna.

Tjena! Jag heter Jonna och jag är 16 år. Lever mitt i city, går på gymnasiet. Välkomna till min blogg där jag kommer att skriva om mig själv, mitt vanliga tonårsliv som är så vanligt att det är ovanligt. Snygga bilder och en massa grymma grejer.

//Jonna

Lollo

Lollo här, lika ovanlig som en diamant. Diamanter är inte för alla. Allt jag skriver här händer eller har hänt. Ärlighet varar längst. Jag blir 19 i år, ska ta studenten om bara några få månader. Följ mig i min vardag, se mina bilder och inspireras av det livet jag lever.

//Love Lollo

Morning bitches!

Your one and only Lollo! Jag vet, dålig stil att första inlägget kom klockan tio. Skulle ha gjort ett tidsinställt inlägg men internet laggade. Så ni får nöja er med detta. Idag ska jag till posten och hämta ut massor av paket. Jag har köpt massor från Nellys rea. Om ni kan gissa ett av plagget rätt vinner ni ett presentkort hos Nelly. Inte varje dag man kan vinna så grymma grejer. Så gissa på under dagen. Ikväll drar jag en vinnare. Nu ska jag äta frukost och duscha. Ska iväg på ett jobbmöte och sedan ska jag till gymmet. Hörs om några timmar. Slänger in min outfit senare.

//Puss Lollo

Lollo satt i sängen och lutade sig mot väggen. Hon satt med benen uppdragna under sig och med datorn i knäet. Hon hade precis skickat iväg inlägget och satt nu alldeles still. Lyssnade på tystnaden. Solen lyste in genom fönstret. Det var ännu en dag av fint väder i augusti.

Vid fotänden av sängen låg klänningen fortfarande hopskrynklad, hälften på byrån och hälften på golvet. Det glittrade i hela rummet när paljetterna reflekterade solljuset. Den hade legat där sedan lördagen. Hon hade inte orkat ta upp den eller bry sig om den. Den var alldeles för fin för att ligga där, alldeles för snygg. Hon hade burit upp den bra och fått massor av fina kommentarer. Håret hade varit snyggt lockat, allt hade suttit där det skulle, bilderna var grymma och ändå kände hon sig tom. Trött och tom.

Egentligen var det en lögn. Hon hade inte alls precis vaknat, hon hade varit vaken ett bra tag. Hon hade bara inte orkat skriva något. Det hade varit tomt på ord hela helgen. Söndagen hade bestått av några visdomsord och en massa bilder från lördagen. Bilder på henne och alla hennes kompisar och från galan.

Det var inte det att hon var ledsen, kanske mer besviken. Även om hon vetat resultatet så hade det känts jobbigt. Allt prat om att det inte var priset som var det viktiga utan vad hon faktiskt gjorde. Blogga. Bjuda på sig själv 365 dagar om året. Något hade hon kunnat få som ett tack för flera års jobb inom bloggvärlden. Inte bara uppslag i tidningar med en stor bild på henne med texter som; Lollo i tårar, Utan pris i år igen, Alltid näst bäst.

Det var dessutom inte sant, hon hade inte gråtit. Flera tidningar hade redan försökt nå henne för en kommentar om Blog Awards, de vanliga frågorna om hur det kändes att stå utan pris igen, hur festen var, vad hon tyckte om vinnarna. På nätet cirkulerade redan flera mindre smickrande bilder och några av bloggarna hade redan hunnit kommentera helgens festligheter. Lollo visste inte varför men hon sökte ändå på Amoolies blogg. Amoolie hade vunnit Årets Snackis, Lollo hade varit så säker på att vinna den kategorin i år och blivit extremt förvånad när de ropat upp Amoolies namn istället för sitt eget. Hon hade bitit ihop och applåderat trots att hon avskydde Amoolie av hela sitt hjärta.

Stort tack till alla som röstat på mig! Det känns fantastiskt att få vinna Årets Snackis igen. Som ni vet jobbar jag hårt med min blogg för att förgylla er vardag med sanningarna från bloggvärlden. Jacob vann inget pris i år men han siktar mot andra pris längre fram. Både jag och Jacob tycker att det känns sorgligt att Lollo ännu inte fått något pris, det är underligt med tanke på hur länge hon faktiskt bloggat. Mitt förslag är att byta inriktning på bloggen. Skriva om annat eftersom det hon skriver om just nu inte är intressant. Vad som dessutom borde ske i bloggvärlden i år är en förändring. Jag hoppas på att få in lite nya friska fläktar. Kim borde inte räknas som storbloggare längre eftersom hon knappt bloggar och bara pratar om sin musik och sina kläder hela tiden. Anton har blivit tråkig tycker jag. Är det bara jag? När vi började blogga, hela gänget. Jag, Kim, Lollo och Anton och Minnah, minns ni när hon bloggade? Vi hade så kul, vi gjorde vad vi ville, skrev vad vi ville. Sen blev det lite bråk och Kim blev en präktig bitch med en musikkarriär och Lollo blev bara elak. Minnah försvann och Anton blev ja, Anton typ. Tråkig. Ser fram emot ett nytt år i bloggvärlden. Hoppas ni följer mig under året och ser verkligheten bakom bloggvärldens lögner.

Återigen tack för att ni röstat på mig. Jag älskar er!

//Amoolie

Lollo rös när hon läst färdigt inlägget. Hon orkade inte ens gå in på Jacobs blogg. Det fick hon göra senare när hon orkade. Båda var otroliga svin. I vanliga fall brydde hon sig inte om dem, men just nu kändes det svårt att ens höra deras namn.

Det var en mjuk knackning på dörren som avbröt Lollos tankar.

Är du vaken Lollo?

Mamma viskade med en mjuk röst. Hon hade hela helgen velat vara nära och frågat hur allt var. Lollo visste att hon var orolig över alla rubrikerna. Men idag skulle Lollo ta tag i allt igen. Upp på hästen. Hon ska vara Lollo, som lever som hon lär.

På stolen vid skrivbordet hade hon lagt sina kläder. Hon tog fram dem dagen innan om hon orkade. Det var lättare på morgonen om allt var färdigt. Samma sak med outfit-bilderna, oftast visste hon exakt var hon ville ta dem.

Idag hade hon valt en enkel men mysig outfit. Fotot skulle tas vid fabriken för att få det industriella och hårda att komma med i bilden. Håret hade hon plattat och de främsta hårlockarna hade hon satt fast därbak med en klämma. Hennes hår var nyligen färgat mörkbrunt, det gjorde hennes hud blek och hennes ögon mer intensiva.

Kameran riggade hon upp på några vattenrör. En bloggares bästa vän? Tidsinställda inlägg och tidsutlösare på kameran. Som vanligt körde hon nästan 30 bilder. Olika positioner, stående, sittande, sidan, framifrån och bakifrån. Lollo hade lärt sig att det ofta inte räckte med några bilder utan att det var bättre att ta många och sedan välja ut favoriterna. Även om hon egentligen inte orkade ta bilder så bet hon ihop och log och körde de vanliga positionerna som hon alltid visste blev bra.

As I promised: Lé Outfit!

Idag bär jag vita byxor från Acne, svart topp och en stickad tröja från Zara. Less is more my friends. Om det är något jag lärt mig under de sista åren så är det verkligen att Less is more. Förut drog jag på mig smycken och höll på i evigheter när det egentligen är superlätt att klä sig snyggt. Se nedan på bilderna. En på mig som trettonåring och en från idag. Vad tycker ni?

Nu måste jag springa vidare, ska arbeta med lite projekt. Ringa min agentur och manager. Har så mycket spännande på gång.

//Lollo

Kommentar 2 skrivet av HannaL: Du är så vacker och begåvad Lollo. Du är min största förebild.

Kommentar 3 skrivet av Anonym: Äckel!

Lollo tog tunnelbanan till centralen där hon skulle möta Minnah. De hade bestämt sig för att shoppa innan Lollos möte. Lollo satt med mobilen i handen och läste kommentarer på sina förra inlägg. Flera stycken hade valt att spekulera kring varför hon inte vunnit och hur hon mådde.

Kommentar 13 skrivet av DonnaLi:

Hur känns det Lollo? Jag tycker att du förtjänade priset mer än Amoolie. Du är en bra förebild och jag avgudar dig.

Kommentar 20 skrivet av Niinis:

Amoolie vann för att hennes blogg är tusen gånger bättre än din, du har tappat allt. Tror du ligger och lipar i ett hörn. Är så jäkla less på din blogg. Dessutom tycker jag inte att du ska satsa på en modellkarriär, du har lagt på dig rätt mycket i vikt. Försöker bara hjälpa dig och inte såra dig.

Kommentar 46 skrivet av Anonym:

Feta kossa. Rätt åt dig att inte få ett pris. Är så trött på att se ditt falska nylle, ser fram emot att se dig igen så jag kan nita dig.

Lollo kände tunnelbanetåget sakta in och hon la ner telefonen med en suck, med en darrig hand försökte hon dra bort en hårslinga ur sitt ansikte och stryka bort en tår som rann längs kinden.

Det var fullt med folk på centralen men Lollo styrde stegen direkt mot mötesplatsen där Minnah väntade med mobilen framför ansiktet. Hon lyfte blicken från mobilen och såg Lollo komma in. Lollo vinkade lätt, hon sköt undan tankarna på hur hon egentligen mådde och log glatt. Hon drog upp sina solglasögon på huvudet och gav Minnah en kram när de möttes.

Läget idag? Du ser grym ut! Lollo granskade Minnah och tog fram mobilen för att ta en bild. Båda log, dagen efter Blog Awards var båda alltid lite nere, de hade festat hela natten, umgåtts med vänner och skrattat mycket. Lollo hade gått på festen med Anton och Minnah. De hade varit trevliga och lett mot Amoolie och Jacob när de anlänt till festen och de hade applåderat när Amoolie fått sitt pris. Men inombords hade de verkligen avskytt att se dem.

Tack. Idag gick det riktigt bra när jag klädde på mig. Minnah skrattade. Detta var ett stående skämt mellan dem. Ibland kunde hon dyka upp i knasiga klädkombinationer och andra dagar kunde hon se ut som ett uppslag i en tidning. Minnah var inte särskilt lång, bredvid Lollo såg hon ofta kort och lite knubbig ut. Lollo själv var 1,80 lång medan Minnah nådde henne knappt upp till axeln. Du ser själv snygg ut idag. Så shoppa, sedan lunch? Minnah slängde vant med de eldröda lockarna. Minnah som i vanliga fall var rödlätt hade färgat håret rödbrunt men i rätt sken såg det ut som om lockarna glödde. Hon stängde av musiken på mobilen och de började gå mot utgången.

Jag skulle behöva köpa några jeans idag och kanske några coola toppar. Topshop?, frågade Lollo utan att se på Minnah. Samtidigt som dörrarna öppnades och de kom ut drog hon ner glasögonen för ögonen igen.

De gick under tystnad en bit, njöt av solen och funderade. Lollo häpnade över hur tryckt stämningen var. Minnah hade varit med på Blog Awards och haft problem att vara lika glad och energisk som vanligt sedan dess. Lollo hade knappt hört ifrån henne sedan den kvällen.

De svängde in på gatan till Topshop och gick in. Lollo styrde stegen rakt dit hon skulle. Topshop var en av hennes favoritaffärer, hon visste var allt fanns och var god vän med personalen. Affären var full med folk trots att det var lunch och måndag. Minnah drog fram flera toppar från ett ställ och viftade med både den ena och den andra. Inget föll Lollo i smaken, det saknade det, det där som man inte kan sätta fingret på. Minnah skakade på huvudet och letade vidare medan Lollo letare reda på stället med New arrivals.

Det är hon… visst är det hon?

Lollo stannade i rörelserna och tittade på Minnah som suckade och skakade på huvudet men hon log. Detta var en del av deras liv nu. Folk som viskade och stirrade och ville ta bilder. På andra sidan stället kunde de skymta ett gäng tjejer, tre stycken. De tisslade och försökte kika igenom på vad Lollo höll i handen.

Kom. Lollo gick vidare men hörde hur tjejerna på avstånd följde efter och viskade. Till slut fick hon nog, vart hon än var stod de bara några meter ifrån. Lollo vände sig mot tjejerna. Ja?

Skulle vi kunna få ta en bild med dig? frågade en av tjejerna, den längsta i gänget med långt hår som var uppsatt i en hög hästsvans. Lollo såg på de andra två och sedan på Minnah som suckade och sträckte fram handen.

Ge kameran till Minnah så tar vi en bild. Allt bra idag tjejer? frågade Lollo och log. De ställde sig framför trappan till andra våningen och Lollo ställde sig i mitten och log brett. Tjejerna fnittrade och log och svarade i mun på varandra ja och de nickade och trängdes för att komma fram.

Du är en sådan bra förebild. Verkligen. Du säger verkligen vad du tycker och tänker och jag är glad att du gör det. Jag har problem med min vikt och tycker det är jobbigt när folk kommenterar den. Hur klarar du av det? Frågan kom från en pinnsmal lång tjej. Både Lollo och Minnah hade stirrat mållöst på tjejen. Hon var alldeles för smal tänkte de båda, men Lollo fick fram ett leende.

Det är alltid svårt, vissa dagar är svårare än andra. Du ska se ut som du vill. Kom alltid ihåg det tjejer. Lollo sträckte fram handen som om hon hade tänkt röra vid tjejen. De hade ögonkontakt och Lollo kunde se en strimma av hopp hos den långa tjejen och Lollo hoppades innerligt att tjejen skulle gå därifrån och må något bättre. Lollo visste precis hur hon kände, hur det kändes att inte duga eller vara nöjd med sig själv.

Så tjejer, där har ni bilden, ha en trevlig dag! sa Minnah med bestämd röst.

Lollo visste att Minnah tyckte att det var jobbigt, ofta blev de smygfotade tillsammans eller så fick Minnah ta alla bilderna. I början av deras karriärer hade de båda tyckt att det var spännande och coolt att så många ville ta bilder med dem. Nu var det mer något som ingick i jobbet. Det var viktigt för Lollo att kolla om det var okej med Minnah först. Det var viktigt för Lollo att Minnah ville ta bilderna eftersom det inte var någon engångshändelse. Ska du ha något? Lollo ställde frågan medan hon sorterade mellan kläderna hon funderade på.

Nej, kan vi äta nu? Minnah klappade sig på magen. Åt ingen frukost!

Okej, jag ska köpa de här två tröjorna bara. Kommer strax.

Lollo såg Minnah ställa sig vid klänningsavdelningen som låg närmst utgången. Tjejerna de tagit bild med lämnade butiken men vände sig om och vinkade innan de försvann ut.

Hi Guys!

Hänger med världens bästa Minnah, äter lunch och har precis köpt lite snygga tröjor. Sådant man behöver hela tiden. Ska snart dra på möte och sedan hämta ut paket. Glöm inte bort att gissa vad som finns i paketet från Nelly.

Sitter på Bonjour och äter en räksallad. Bästa i världen alltså. Ni måste prova det. Bjuder på lite lunchbilder: mat, Minnah och jag. Living the life!

Förresten i morse tyckte jag att jag förtjänade ett par nya snygga skor. Som ni alla vet älskar jag skor och samlar på dem. Så jag beställde två par från Jimmy Choo. Ni anar inte hur fina de är. Så fort de kommer ska jag visa er bilder på dem. Ska ha dem på eventet jag ska medverka på om några veckor.

Jag brukar ibland uttala mig dumt, det vet jag. Men något jag måste få ta upp idag är vikthetsen som pågår. Det räcker inte med att äta rätt eller gymma som en galning. En stor del av att må bra kommer från att du mår bra inombords. Att du är nöjd med hur du ser ut. Du ska kunna se dig i spegeln och säga jag är fin som jag är. Är du inte helt nöjd så kan du antingen ändra kost eller motionsform. Men stressa inte, det finns inget som heter snabb viktnedgång. Vad som även är viktigt att komma ihåg är att det är lika otrevligt att säga till någon Vad smal du är som det är att säga till någon Vad tjock du är. Om personen kämpar med att gå upp i vikt och folk påpekar att man är för smal hela tiden är det samma sak som att säga till en tjock person att den är tjock. Det är kanske svårt att definiera ordet lagom men det är lika farligt att vara för tjock som det är att vara för smal. Så ta hand om er och älska er själva!

//Lollo

Kommentar 9 skriver av Niinis: Falska bitch, är så trött på att du hela tiden sitter och ljuger. Du hatar hur du ser ut, det är därför du tränar så hårt hela tiden och äter din sallad. Fy fan vad jag är trött på dig. Förr var du min förebild nu är du mitt hatobjekt. Allt ont som folk säger om dig förtjänar du!

Kommentar 51 skrivet av Anonym:

Jävla fitta, anorexia barn!

Kommentar 63 skrivet av MelissaD:

Åh älskade Lollo, du är min förebild, det är jätte bra att du står emot alla de där hemska viktkraven. Du är vacker och begåvad. Lyssna inte på folk som säger motsatsen.

LeKim

LeKim är namnet på denna skönsjungande bloggare. Jag började i musikens värld när jag var 13. Nu är jag 18 och jag älskar mitt yrke. Jag skriver mina egna låtar, bloggar, är modell och ska i år få släppa min egen klädeskollektion. Följ mig här i min vardag och i mitt liv. Ni är mer än välkomna.

Bättre sent än aldrig!

Jag vet att det är måndag och att jag redan tackat er typ tusen gånger. Men det är så fantastiskt att ni röstade fram mig till vinnare i år igen. Jag menar, tycker ni verkligen att jag är så bra? Sen mitt tal, ni vet tacktalet. Så dåligt det var! Tack för ert stöd. Många av er tycker att en artist som jag borde känna mig säker på scen och att prata inför andra. Jag känner mig bara säker när jag sjunger, då har jag kontroll. Men att stå inför tusen andra och tacka för något ni gjort? Det är så stort. Finns inga ord som räcker. Ni har sett bilderna jag lagt upp och ni ser i tidningarna idag. Som tack tänker jag bjuda på något. Men vad. Vad vill ni ha, vad vill ni se mer av? Kommentera gärna.

Jag köpte precis en ny väska. Vilket märke tror ni det blev denna gången. Chanel? Miu Miu? Michael Kors? Louis Vuitton? Gissa på så visar jag väskan ikväll.

Nu ska jag träffa min manager, sen ska jag träffa mina sömmerskor och företaget som hjälper mig med mina designer. Därefter blir det skriva låtar hela dagen. Går lite trögt. Behöver inspiratioooooon!

Jaja. Hör av mig senare. CIAO!

//LeKim

Kim var redan på väg till kontoret där hon skulle träffa sin manager. Hon hade precis postat inlägget men visste att det inte skulle dröja länge innan det poppade upp kommentarer. Idag behövde hon lite glada kommentarer. Hon kände sig trött. Då hjälpte alltid hennes läsare, eller om hon mötte någon. Det gjorde hon varje dag, någon som ville ha en autograf eller ta en bild. Vissa dagar var det underbart och andra dagar när hon var stressad kände hon sig elak och pressad när hon inte hann. Men idag ville hon så gärna krama om dem, alla som hade röstat på henne.

Kim stannade vid övergångstället som låg precis vid kontoret. På andra sidan såg hon flera tjejer stå med mobilerna riktade mot henne och snabbt och instinktivt slängde hon ner huvudet. Hon hatade smygfoton, alla tog bilder och postade dem sedan på olika sidor med texten Gissa vem jag såg idag?. Kim förstod inte varför de gjorde så. Det var inte roligt eller intressant. Då fick hon en idé. Hon drog fram sin egen mobil och höjde mobilen och tog en bild