Svarta Stunder: Ryslig midnattsläsning

Innehållsförteckning

Svarta Stunder - Ryslig Midnattsläsning

Jaktlag

Källaren

Innan Gryningen

Stormen

Dödens Väntrum

Impressum

Svarta Stunder - Ryslig Midnattsläsning

Jaktlag

Kapitel 1

Miljontals regndroppar färgade den grå augustimorgonen med silverstänk som träffade den nästan svarta asfalten med samma frenesi som bomberna över Dresden gjort i februari 1945.

   Vattnet sköljde över vägbanan och risken för vattenplaning var påtaglig. Detta var det första ordentliga regnvädret på flera veckor och Arvid Eklund sög i sig av det mäktiga skådespelet där han satt bakom ratten i sin ett år gamla Jeep Cherokee.

   Vattnet skulle skölja rent från den civiliserade världens alla föroreningar och för ett kort tag skulle man efter ovädret kunna fylla lungorna med naturens dofter. Marken skulle andas ut och sända doftsignaler fyllda av tallbarr, murkna löv, jord och vatten. Han älskade det här vädret och kom på sig själv med att sitta och sjunga med i musiken på radion.

   Framför honom sträckte sig riksväg 66 upp mot Fagersta i norra Västmanland, men han skulle inte riktigt ända fram. Några kilometer söder om staden skulle han svänga in på en mindre väg och leta sig in i milsvidd terräng där ytterst få människor brukade röra sig.

   På smala stigar skulle Jeepen sedan klättra genom terrängen till dess han nådde fram till jaktstugan där grabbarna redan väntade. Han kastade en blick i backspegeln på de två gevärsfodralen som låg under en filt i baksätet. Det ena fodralet innehöll ett Blazer R8 Black Edition gevär med kikarsikte och 8x57JS kaliber, medan det andra fodralet innehöll det enklare vapnet Anschütz 1416DKL, även det med monterat kikarsikte och femskottsmagasin.

   Han såg fram mot den här helgen lika mycket varje år. Han, Fredrik Lundin och Jonas Möller var barndomskamraterna som genom vuxenlivets krav hade spridits ut över Sverige.

    I augusti varje år samlades de dock för en helg med jakt och ungkarlsliv i den gemensamma jaktstugan som inköpts genom bulvaner och därför inte stod registrerad på någon av dem. I åtta år hade de ägt stugan och den omgivande marken, 1000 hektar skog, och hade modifierat både stugan och landområdet för att passa deras behov. Sju jakter hade de genomfört, samtliga lyckade och adrenalinpumpande och nu var det dags för den åttonde jakten.

   Han slickade sig om läpparna och kunde inte hålla tillbaka ett lystet grin när han tänkte på vad som skulle utspelas under de närmaste dagarna. Han visste att grabbarna redan gjort alla förberedelser medan han bunkrat upp med proviant, ammunition och allt det andra de skulle komma att behöva under den kommande helgen.

   Normalt jobbade han som mäklare på en ansedd mäklarfirma och det var han som var spårhunden som gav signaler till de två utförarna. Redan i juni hade han gett dem årets måltavla och sedan hade Möller och Lundin gjort en bakgrundskoll innan de veckorna innan jakten säkrade villebrådet.

   Regnet började avta något i frenesi och han såg att det snart var dags att svänga av sextiosexan och in på den mindre grusvägen. Cherokeens grova däck sjöng mot den våta asfalten och blinkersens orangea ljus återkastades i vattenspegeln som täckte vägen framför honom.

   När han kom in på grusvägen hörde han smattret från stenar som trummade mot bilens underrede och han trampade lite extra på gasen. Han skulle följa den här grusvägen i fyra kilometer innan den delade sig i en Y-korsning där den ena vägen skulle vara spärrad av en bom. Den bommen skulle han låsa upp och sedan stänga bakom sig innan han fortsatte ytterligare tre kilometer på en allt smalare väg som skulle sluta i en gräsklädd vändplats.

   Där hade han och grabbarna gjort sin första modifiering av terrängen på så vis att de åtta år tidigare hade tagit dit en minigrävare från Jonas Möllers firma och grävt ur en lång ränna i marken där de sedan gjutit ett nedsänkt fundament och monterat en bit av en utrangerad järnvägsskena. Sedan hade de placerat ett brett tråg på specialgjorda hjul och i tråget fyllt på med jord och planterat buskar.

När nu allt stod på plats såg vändplatsen igenvuxen ut för den som eventuellt forcerade bommen och kom så långt upp, men genom att lossa en spärr och skjuta buskaget åt sidan, frilade han en smal väg på andra sidan som i stort sett inte var mer än två hjulspår i marken. Stigen slingrade sig mellan träden i två kilometer innan den till slut kom fram till stugan och det nybyggda trebilsgaraget där de alltid låste in sina fordon under jakten.

   Jaktstugan var en knuttimrad envåningsbyggnad som låg på toppen av en sluttning och rakt nedanför ett lodrätt klippstup som sträckte sig tio meter upp. Stället gick under beteckningen svarta klevet på lantmäterikartorna och sades ha varit ett tillhåll för stråtrövare och fredlösa en gång i tiden, vilket passade trion perfekt.

   Interiört bestod stugan av tre sovrum och en storstuga och värmdes upp av kakelugnar och vedspis. Vatten hämtades i en borrad brunn på gården.

   Stugan hade ursprungligen byggts av en nu bortglömd industrimagnat 1929 och hade efter dennes död i början av 1930 talet övergått i statens ägo som en betalning av de lån som den fallna filantropen dragit på sig och under 1930 och 1940 talen varit tillhåll för både kungliga jakter och mer sofistikerat vänsterprassel.

   1949 hade egendomen sålts till lokala intressen och sakta förfallit till dess att Arvid Eklund fått korn på den genom sin mäklarfirma och sett till att införskaffa den på ett sätt som aldrig skulle kunna spåras tillbaka till honom.

   Förutom att rusta stugan och bygga det stora trebilsgaraget, hade trion även byggt en underjordisk källare som man nådde via en lucka i den bakre delen av garaget och det var i den källaren som den ena av måltavlorna nu väntade på den stora äran att få delta i jakten!

Kapitel 2

Mattias Rydh visste inte var han var. Han visste bara att det var mörkt, fuktigt och luktade mögel.

   Väggarna i hans lilla cell verkade bestå av murade lättklinkerblock och hans säng var en träskiva, skruvad på enkla konsoler i väggen. När han stegat upp cellen hade han kommit fram till att den var två gånger två meter och att dörren bestod av bastanta bräder med järnfodringar. Antingen var stället ljudisolerat, eller så var han ensam där, för hur han än hade skrikit hade han inte fått några svar.

   Han gick oroligt runt, runt i cirklar och trots att cellen var lika svart som en kolsäck, hade han efter alla de dagar, som han tillbringat där, kommit att känna utrymmet lika väl som sin egen ficka.

   Två gånger om dagen hade han fått mat av en maskerad man som skjutit in en bricka till honom efter att först ha visat den Beretta 92F som han hade i handen och som skulle avskräcka Mattias från alla hjältedåd.

   Mattias visste inte vilka dessa män var!

   Att de var flera stycken var han övertygad om eftersom hela upplägget verkade vara för komplicerat för en ensam gärningsman att utföra.

   Han hade redan tänkt igenom hur det gått till när han hamnat här. Det hade varit tisdag morgon och han hade precis som vanligt gått ut i garaget via den ihop byggda passagen genom tvättstugan.

   Väl i garaget hade han gått fram till bilen när något hade stuckit till honom i nacken och sedan hade det svartnat och han vaknade upp här. Han undrade om de som tagit honom även hade tagit Nina, hans fru, eller om de bara varit ute efter honom. Han undrade över vilket skäl de hade till att föra bort honom.

    Det kunde knappast vara ekonomisk, för även om han och Nina ägde sitt lilla hus, som de köpt kontant fyra månader tidigare, hade de inga övriga tillgångar och jobbade precis som alla andra för att få ihop det till brödfödan. Mattias hade då funderat på om det kunde vara hans förflutna som spökade. Om några av hans gamla fiender hade lyckats tränga igenom den dimridå av falska identiteter som skyddat honom de senaste tio åren, alltsedan han lämnat den operativa delen av sitt tidigare leverne.

   Dock kändes inte det scenariot heller speciellt övertygande. Troligast vore i sådant fall att de bara skulle ha expedierat honom rakt av, utan att göra sig allt detta besvär. Då återstod det tredje och kanske mest skrämmande alternativet. Att han fallit offer för ett par psykopatiska galningar som ämnade roa sig med honom för att tillfredsställa sin egen blodlust.

   Om det var det rätta alternativet, gjorde han bäst i att hålla sina muskler uppvärmda så att han vid rätt tillfälle kunde slå tillbaka och vända situationen till sin egen fördel.

   Att cellen var så liten och saknade belysning, var ett klassiskt sätt att bryta ner en fånge på. Genom att hålla honom – eller henne – isolerad och i mörker, kunde man med enkla medel tvinga hjärnan att anpassa sig till avsaknaden av yttre stimuli. När hjärnan till slut desperat började söka efter något som stimulerade den, då kunde man ta nästa steg i den psykiska terrorn och om syftet var att tortera offret, skulle tortyren bli extra plågsam. Om det fanns ett annat syfte, skulle en förvirrad hjärna göra det lättare för de som så önskade att lyckas i sitt uppsåt.

   Mattias kände till alla dessa sätt eftersom hans bakgrund inom SOG – Särskilda Operations Gruppen - hade försett honom med en utbildning – och senare även praktisk erfarenhet – som omfattade alla de scenarion som en människa kunde hamna i under en krigssituation. När han till slut tog avsked från den operativa delen, gjorde han det med ett rikt mått av erfarenhet som han gärna sett att han kunnat få vara utan.

   Han hade aldrig trott att han skulle behöva plocka upp de kunskaperna igen. När han slutat hade Försvarsmakten försett honom med en helt ny identitet som kunde passera även den hårdaste kontroll. Till det yttre jobbade han som materialhanterare inom försvaret, men i verkligheten bidrog han med sin erfarenhet till att lösa problem som den vanliga svensken aldrig kunde drömma om att svensk militär någonsin kunde få.

   Det fanns alltid oroshärdar runt om i världen dit den operativa personalen kunde sändas. Mattias gamla Alpha team hade givetvis genomgått en föryngring sedan han lämnat teamet, men dess uppgifter var fortfarande desamma – att med kirurgisk precision gå in i oroshärdar och stabilisera situationen!

   Samverkan med Nato styrkor, på ett sätt som allvarligt stred mot neutralitetspolitiken, var vardag. All utrustning som användes under dessa operationer var utformad för att kunna användas ihop med Natos utrustning och personalen bar aldrig svenska uniformer med lätt igenkänningsbara nationalitetssymboler.

*

När de hade tömt Cherokeen och stuvat in allt i stugan, tog Arvid på sig skidmasken och gick upp för den smala trappan till rummet ovanpå garaget. Till skillnad mot cellen i källaren, fanns här en säng och ett litet bord.  

   Utrymmet var isolerat och uppvärmt av en gaskamin, men saknade fönster. Dörren var en inbrottssäker och laminatklädd ståldörr som var bultad i en bastant konstruktion av ek. Det skulle krävas dynamit för att öppna den utan nyckel och kvinnan som satt inlåst på andra sidan hade ingen dynamit.

   Hans två kamrater hade meddelat att hon var en tigrinna och att de tvingats kedja fast henne i väggen med en två meter lång kedja.

   När de byggt stället hade de tagit alla eventualiteter med i beräkningen och hade bultat fast flera stålringar i väggarna för just dessa situationer, men många av måltavlorna hade blivit helt paralyserade av situationen och bjudit föga motstånd och därför var det en glad överraskning att de nu skulle få lite att jobba med. När han valt ut måltavlorna hade han gjort det med anledning av kvinnans utseende eftersom en del av jaktens syfte var att roa sig med måltavlan.

   När han nu öppnade dörren såg han att kvinnan satt på sängen. Kedjan var fäst i ett järn runt hennes högra fot och rasslade lätt när hon rörde på benet. Hon tittade upp på honom och han såg ilskan som lyste ur hennes ögon.

   Vem fan är du? Fräste hon. Vad vill ni mig?

   Han tittade roat på henne utan att säga något. Han fann det oerhört stimulerande att psyka måltavlorna genom att skrämma dem och lämna dem utan förståelse för situationen.

    I ett helt år hade han väntat och planerat och lyckats passera som normal i det samhälle som födde honom. I verkligheten avskydde han de människor som han dagligen mötte i sitt yrke. Dessa små blodiglar som inte förstod att de var boskap utan som försökte upprätthålla sin fasad av ordning. Denna fasad rämnade direkt när de insåg att de skulle dö.

   Vissa blev helt passiva och mötte döden under tystnad och utan att kämpa emot. Uttrycket i deras ögon när livet släcktes, var detsamma som man kunde se i antilopens ögon i samma stund som lejonets käftar slöt sig om dess strupe.

   Andra bönade och bad om att skonas och bjöd ut sina kroppar för att överleva, men de förstod inte att de ändå skulle bli våldtagna och sedan dödade. De trodde att sex var biljetten ut ur situationen och lät sig därför villigt utnyttjas. När sedan döden ändå kom, uttryckte deras ögon bitterhet.

   Sedan var det den här kategorin. Under de sju jakterna, hade de bara stött på en tigrinna tidigare. Det var under den tredje jakten och hon hade lyckats knivhugga Jonas Möller med hans egen kniv och sedan fly och de hade varit tvungna att skjuta henne innan de hunnit våldta henne, vilket hade förstört en del av nöjet med jakten.

   Han gick in i rummet och vred upp ljuset på gasollampan. Kvinnan satt kvar i sängen och betraktade honom och han tyckte det verkade som om hon mätte honom, som för att avgöra vilken typ av motstånd han skulle kunna bjuda henne, men det var vansinne. Kvinnan jobbade som säljare av vitvaror och även om hon gick på gymmet tre gånger i veckan, var hon ändå bara en kvinna som alla andra. Han visste att hon var 36 år gammal och barnlös. Hon var lång för att vara kvinna, 171 centimeter och vältränad. Det nästan kolsvarta håret, ett arv från hennes italienska mor, räckte en bit ner på ryggen och var naturligt vågigt. Hennes lika mörka ögon betraktade honom nu med en glöd som nästan fick honom ut balans där han stod två och en halv meter ifrån sängen.

   Kvinnan reste sig upp och tog några steg fram innan hon stannade. Lugnt stod han kvar. Han visste att kedjan skulle hindra att hon nådde fram till honom.

   Jag kommer att döda dig, sa hon sakligt konstaterande.

   Han ryggade nästan tillbaka av överraskning.

   Kvinnan hade uttalat hotet på det sakliga sätt som man normalt använde när man avgav ett löfte som man visste att man skulle komma att infria. Det fanns inget spår av rädsla eller osäkerhet i rösten. Det var bara ett löfte som hon skulle leva upp till.

   Han flinade bakom masken. Kvinnan var överdrivet självsäker och det skulle just därför bli ett dubbelt nöje att kuva henne och slutligen se hoppet lämna ögonen som skulle anta samma uppgivna tomhet som alla de andra som dött på egendomen genom åren. Deras ruttnande kroppar låg nedgrävda en knapp kilometer från stugan och där fanns redan en grav färdig åt offren för årets jakt.

   Han gick ut ur rummet utan att säga ett ord. Senare skulle hon få lära känna honom på ett sätt som hon inte önskade, men just nu lämnade han henne med den tärande olustkänslan av att inte veta i vilket syfte hon blivit kidnappad och förd till denna plats.

   När han kom ut hade regnet upphört helt och han drog av sig skidmasken och fyllde lungorna med skogens bedövande dofter. Jonas Möller kom fram till honom. Den knappt märkbara haltande gången var det enda som påminde om den förra tigrinnans attack. Hon hade huggit kniven i hans vänstra höft och vridit om innan hon rusat in i skogen i sitt patetiska försök att undkomma.

   Jakten hade varit kort, men intensiv och det var Arvid som till slut fällt henne med ett huvudskott.

   Det bli nog en bra jakt i år, sa Jonas med ett flin. Måltavlorna är vältränade och kommer att orka springa. Han jobbar inom försvarsmakten som materialhanterare och hon säljer vitvaror, men de tillbringar enormt stor del av sin fritid på gymmet och i badhuset. Det kan nog bli intressant.

   Solen bröt just fram genom ett moln och kastade några bleka strålar genom skogens skyddande lövverk. Från ett träd i närheten svarade en skata med att kraxa hest.

   Arvid tittade mellan träden för att se om något av skogens djur tänkte uppenbara sig. Det fanns gott om rådjur och älg i området och till och med varg, lo och björn, men för tillfället var skogen fri från sina naturliga invånare.

   Det ska bli härligt att ta den där slynan och lära henne vem som bestämmer! Vet du att hon hotade att döda mig – vem fan tror hon att hon är?

   Hon gav mig samma löfte, skrockade Jonas. Det ska bli enormt stimulerande att släcka de där ögonen. Vilken jaktmodell ska vi använda oss av i år?

   Det prasslade till i undervegetationen. Förmodligen en sork eller annat som i sin jakt på föda hade fallit offer för ett rovdjur.

   Avancerad jakt! Vi gör det lite spännande. Har ni satt upp de yttre markörerna?

   Vi fick allt på plats igår. Dessutom har vi tömt måltavlornas konton. De hade sammanlagt femtiotretusen som vi har överfört till vårt omkostnadskonto. Vanliga förfarandet. Går inte att spåra.

   Han nickade tyst till svar. Femtiotretusen var inga stora pengar, men deras hus var värt närmare två miljoner och genom försäljningen av det skulle hans firma få in en bra provision och trots allt var det jakten som var det primära.

    Pengarna som de fick ut genom en avancerad datahackning av måltavlornas konton, var bara en bonus.

   "Lite mat,