Gör gott

Innehållsförteckning

Gör gott

Impressum

Gör gott

Kapitel 1

Det stämmer inte. Det stämmer fortfarande inte. Hur hon än räknar så fattas det pengar. En helsickes massa pengar. Och det kan inte vara någon annans fel än hennes. Hon räknar en gång till. Och suckar. Djupt. Igen. Svurit har hon redan gjort, pressat fram några tårar också, men det blir verkligen ingen skillnad. Hon har klantat sig något så kopiöst och det kommer någon mer snart att upptäcka.

  - Mikaeeeelaaaa!

Ja men så där ja. Nu är det nog upptäckt. Av hennes chef, dessutom. Toppen. Mikaela stramar upp sig, klistrar på världens mest onaturliga leende, lägger det ena benet över det andra och snurrar stolen mot det minimala rummets dörr. Precis lagom tills den paranta damen med ärtgrön knytblus och grålila hår tornar upp sig i dörröppningen. Att en så stor människa kan röra sig så snabbt. Och ljudlöst. Hon liksom glider fram i de foträta skorna med bred klack.

  - Kan du förklara det här?

En pappersbunt daskas i skrivbordet, rätt över tangentbordet och farligt nära den halvtomma kaffekoppen. Eller halvfull ska man väl säga. Om man är optimistiskt lagd, vilket Mikaela inte alls är just nu.

Mikaela låtsas läsa rapporten. Hon vet ju redan vad det står. Att det fattas en helsickes massa pengar. Medan hon hummar och följer raderna i rapporten med fingret försöker hon komma på något smart att säga. En riktigt bra lögn som kan rädda henne ur den här situationen. Det närmaste hon kommer, när hon till slut öppnar munnen, är:

  - Nej. Eller ja. Det var inte meningen…

Ekonomiavdelningens chef snörper på munnen, rycker åt sig pappersbunten och säger så rungande att det sista tulpanbladet på den vissna buketten på fönsterbrädan ramlar av:

  - Det var droppen. Försvinn härifrån. Omedelbart.

Man kan inte få sparken på det viset. Inte i Sverige, det finns faktiskt lagar och avtal och rättigheter. Mikaela öppnar munnen för att protestera men stänger den lika snabbt igen. Hon avskyr ändå det här meningslösa jobbet med dess eländiga lön och de snorkiga kollegorna som är så himla präktiga. Alltid kommer i tid, alltid följer reglerna, alltid gör rätt och verkar så förfärligt nöjda med allting. De har säkert romantiska förhållanden, artiga barn, välstädade hem, ordnad ekonomi och modern inredning också. Exakt allt som Mikaela inte har.

Hon är