Naturopati för hundar: Näring och örtläkekonst i egenvård

Innehållsförteckning

Till läsaren

Naturopati - en filosofi om icke-medicinering

Naturopatins förhållande till andra vårdformer

På djurnaturopatmottagning

Djurnaturopati som egenvård

Läkeväxter i naturmedicinsk praxis

Antibiotikaresistens förändrar vår syn

Föda - grunden för hälsan

Olika sätt att utfodra hunden

Artspecifik – eller rasspecifik – föda?

Några ord om övervikt

Hundmat – vad skall den bestå av?

Varför hundar äter gräs

Mikronäringsämnen och deras uppgifter

Vitaminer

Vitaminliknande föreningar

Mineraler och spårämnen

Aminosyror

Probiotika och prebiotika

Naturopatisk vård av sjukdomar

Öroninflammation

Matöverkänslighet och -allergier

Orsaker till matöverkänslighet

Symptom på matöverkänslighet

Hur skall man mata en överkänslig hund?

Probiotisk vård av mag-tarmkanalen

Akupressur

Livet efter vården

Mun och svalg

Mag-tarmkanal

Magsäcken

Halsbränna och refluxsjukdom

Andra symptombilder vid magbesvär

Tarmkanalen

Vad avföringar berättar om hälsa

Analområdet

Lever

Effektiv fytoterapi vid leverskador

Kosttillskott och näring vid leversjukdomar

Bukspottkörtel

Exokrin pankreasinsufficiens

Pankreatit

Diabetes mellitus

Urinvägar

Njurarna

Akut njurinsufficiens

Kronisk njurinsufficiens

Näring

Urinblåsa

Urinvägsinfektion

Urinstenar

Prostata

Godartad prostataförstoring

Andra prostatabesvär

Blodcirkulationssystem

Kosttillskott som komplementerar vård

Synpunkter på näring

Annat att beakta

Besvär i rörelseorgan

Naturliga antibiotika - en räddning vid svåra infektioner

Grapefruktskärnextrakt

Mjölonbladsextrakt

Olivbladsextrakt

Oregano- och timjanolja

Propolisextrakt

Salviabladsextrakt

Solhattsextrakt

Till slut

Källor

Impressum

Till läsaren

Beskrivning

När jag blev naturopat för drygt tio år sedan, led majoriteten av mina hundpatienter av allergiska hudsymptom samt jästsvampinfektioner. Under dessa gångna år har det emellertid skett en klar förändring mot en annan typ av besvär som nu dominerar: problem i mag-tarmkanalen. Av detta skäl har jag ägnat den största delen av boken åt att beskriva, hur naturopatin behandlar dessa besvär. Sjukdomstillstånd i andra organ som deltar i matsmältningsprocessen har inte heller glömts åsido; det gäller ju ett komplicerat samspel, där alla parters full insats behövs.

Vad har då orsakat denna förändring? Är det nya matningstrender som har framkallat ny sorts hälsoproblem? Hundar matas ju idag i större utsträckning med rått kött och andra råa ingredienser. Har det samtidigt skett en förbättring i kvaliteten på torrfoder, så att de inte  längre orsakar allergisk klåda och eksem i samma omfattning som tidigare? Är omega-fettsyrorna nu mera balanserade i hundens kost än tidigare? Frågor på vilka jag inte har direkta svar. Däremot kan jag säga,  utan att tvivla en sekund, att den stora majoriteten av hundars  hälsoproblem har en anknytning till kost.

Boken tar upp kostfrågor ur flera olika synvinklar. Jag hoppas, att detta hjälper dig som hundägare att planera en lämplig och framför allt hälsofrämjande matsedel åt din hund. Ingen mår bra av att kontinuerligt äta precis samma föda, även om den i början verkat fungera utan problem. Ibland är en begränsad matsedel en nödlösning, då hunden haft grava symptom.

För att underlätta dina egna bedömningar av lämpliga ingredienser, bjuder jag till din hjälp den traditionella kinesiska medicinens sätt att klassificera födoämnen. Samtidigt ber jag om  ursäkt för mina kraftiga förenklingar av denna grandiosa och mångfasetterade vårdfilosofi. Jag lovar emellertid, att du kommer att uppleva dina aha-stunder och se utfodringsfrågor i ett nytt ljus, och kanske inte alls så svåra längre. Det finns möjligheter att variera maten mer än vi föreställt  oss. Däremot måste jag göra dig besviken, om du förväntar dig exakta mått och gram samt övertygande näringsvärdetabeller., som säger hur mycket mat du skall sätta i skålen. Jag ger dig recept, men bara du vet din hunds individuella behov och ser dess hull och hunger. Det kan ingen Excel-tabell veta exakt. Det gäller att lita på sig själv, för i mina ögon är hundägaren den främsta experten på sin hund. Sanningen är ju, att ingen annan tar fullt ansvar för din hunds behov och helhetshälsa. Detsamma gäller förstås oss själva.

Jag nämnde ordet hälsofrämjande. Det är uttryckligen det naturopatin handlar om. Att helst agera i förebyggande och hälsofrämjande syfte. Det är ju lite främmande för oss västerlänningar som är mer vana vid att vårda sjukdom snarare än hälsa. Ibland befinner vi oss i tuffa förhållanden, där det gäller att välja hämma, blockera, undertrycka i stället för främja, återuppliva, stimulera. Men oftast är det upp till oss, hur vi väljer. Naturopati för hundar är skriven för dessa stunder.

Kirsi Sjöman

Naturopati - en filosofi om icke-medicinering

Beskrivning

Sanitas: integra, cui nulla functio corporis presentitur. Corpus agile. Respiratio libera. Facies nitida. Calor universalis. Pulsus magnus aequalis. Somnus placidus. Mens tranquilla.

(- Carl von Linné 1707-1778)

Begreppet naturopati lanserades först av en kanadensisk läkare John Scheel. I början av 1900-talet gav han rättigheterna att använda termen till sin tyskfödde kollega Benedict Lust som grundade den första läroanstalten i naturopati, American School of Naturopathy i New York. Benedict Lust (1872-1945) ägnade sig åt publiceringsverksamhet och upplysning om det nya synsättet att bota utan allopatiska mediciner. Tack vare hans flitiga arbete blev han senare känd som Naturopatins fader. Benedict Lusts synsätt var från första början genomsyrad av både europeiska, speciellt tyska, och indiska läkningstraditioner som han skickligt förenade med sina egna erfarenheter av naturmedicin. Den ledande tanken i naturopatin är, att man med samverkan av kost och fytoterapi (växtmedicin) har möjlighet att återställa hälsan. Dagens naturopati anser kosten innebära såväl mat som behövliga kosttillskott (vitaminer, mineraler och spårämnen, aminosyror, antioxidanter). Sedan Scheels och Lusts tider har djurnaturopatin utvecklats som sin egen tillämpningsgren.

Naturopati är ingen exakt lära. Den är snarare en filosofi om sunt leverne och förebyggande av sjukdomar. I kostterapin räknar man inte kalorier eller vitaminhalter, utan terapin utgår från att bedöma helheten och välja för varje patient individuellt passande födoämnen som stärker dennes konstitution. I naturopatin ingick också från första början många olika typer av terapier, bl. a. badbehandlingar och massageterapier från både öst och väst. Också dagens naturopater kan använda homeopati, massage, akupunktur eller någon annan terapi vid sidan om kost- och fytoterapi. I naturopatins huvudsäten USA och Kanada är inställningen till konventionell medicin mer negativ än här i Skandinavien, där man betraktar naturopatin mer som kompletterande vård än ett entydigt alternativ i meningen att utesluta andra vårdformer.

Naturopatin delar många tankar med andra kompletterande vårdformer. Den centrala tanken är holistisk syn på en individs hälsotillstånd, låt vara människa eller djur. Man kan också tala om systemhälsa. Detta innebär att man granskar en patient som en helhet och tar i beaktande såväl det mentala som fysiska tillståndet. Vidare anser man, att man inte kan påverka en del i helheten utan att de andra delarna också påverkas.

Det holistiska synsättet går också ut på att helheten, när det gäller levande varelser, är alltid större än summan av sina delar. Denna tanke som ingår i alla kompletterande vårdformer, även de uråldriga, får stöd av modern kvantfysik. I kvantteorin anser man, att allt elände hos oss, från sjukdomar till klimat- och hungerproblem på vårt klot är resultat av att människan började fragmentera helheter. Varifrån kommer då det extra som gör helheten av en levande organism större än summan av sina delar? Jo, det kommer från synergismen mellan de olika organen. Det kommer från livsenergin som vi alla levande varelser har, men som vi fortfarande idag har svårt att exakt definiera eller mäta.

Kanske den största bristen i västerländsk medicin är, att man inte behandlar en patient ur helhetsperspektiv utan koncentrerar sig enbart på den sjuka delen, samtidigt som uppföljning av det mentala tillståndet är helt bortglömt. Vi skall erinra oss om WHO:s definition för hälsa: Hälsa är ett tillstånd av fullkomligt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande, inte endast frånvaro av sjukdom (WHO 1948). Det betyder, att hälsa är ett aktivt tillstånd, där man känner sig frisk på olika nivåer. Denna definition är förstås avsedd för människor, men lika väl gäller det våra djur. Vi skall göra allt för att de skulle må bra både fysiskt och psykiskt, men också ha möjlighet till angenämt umgänge med både andra djur och oss människor, så att de har förutsättningar att klara sig i samhället, i denna människovärld.

Tidigare ansåg man, enligt det mekanistiska synsättet, att ett djur bara är ett enkelt, maskinlikt verktyg och en produktionsenhet, som saknar både medvetande och känslor, och som därför kan bemötas hänsynslöst, utan medkänsla. Idag vet vi bättre; vi erkänner, att ett djur är en varelse som har känslor, som känner smärta på både fysisk och mental nivå. Det har också medvetande, men det kanske inte lämpar sig att jämföra med människans, för vi förmår påverka och utveckla vår tankevärld och medvetandenivå. Eftersom det än så länge råder stor oenighet om var överhuvudtaget människans medvetande håller hus, kommer det troligen att ta en lång tid innan vi åstadkommer ens någorlunda avancerad uppfattning om ett djurs inre värld. Det räcker dock att bekänna, att också ett djur mår illa eller bra på olika nivåer; och mår det inte bra på en nivå, kommer också andra nivåer att påverkas. Detsamma gäller tillfrisknande. En gammal syn inom naturmedicinen är, att en förbättring i den mentala hälsan är det första tecknet på tillfrisknande, även om själva sjukdomen fortfarande manifesterade sig kroppsligt.

Naturopatin, såsom andra kompletterande vårdformer, har sedan gammalt byggt sig på aktivt iakttagande av olika symptomtillstånd och inverkan av läkande åtgärder. Detsamma gäller förstås inverkan av läkeväxter. Att man har kunnat utan någon som helst utbildning finna växters läkande men också giftiga egenskaper har man haft både intuition, förfäders lärdomar samt egen erfarenhet och iakttagelser till sin hjälp - samt en hel del försök och misstag. Dagens vetenskap sätter praktiskt taget inget värde på iakttagande, även om det har alltid ingått som en naturlig del i naturvetenskaperna. Ett typiskt motargument är, att man lätt kan inbilla sig att läkning har skett, då man så desperat önskar det. Den risken har vi också när vi använder konventionell medicin. Man skall komma ihåg, att, utöver iakttagande, kan man också med hjälp av rent medicinska tester bekräfta, om det skett förändring i ett visst tillstånd. Vad gäller objektivt iakttagande, kan vi anlita någon som inte står så nära den sjuke att kritisk granskning skulle befaras. Utöver objektivitet måste iakttagaren vara tillräckligt sakkunnig för att kunna bedöma eventuella förändringar i tillståndet. Detta betyder naturligtvis inte, att vi skall helt och hållet förkasta t. ex. hundägarens egna iakttagelser om sin hund, för det är ju på grund av dessa man tar sin hund till veterinär eller naturopat eller någon annan som kan hjälpa. Lever man mycket nära sina djur kan man ofta vid tidigt skede uppmärksamma förändringar i djurets hälsotillstånd och beteende. Ju mer detaljerade iakttagelser ägaren har, desto värdefullare är dem.

Naturopatins förhållande till andra vårdformer

Beroende på en sjukdoms särart kan man välja att sköta den enbart med hjälp av naturopati eller att använda den som kompletterande vård. Huvudregeln är, att man kan förena naturopatisk vård med vilken annan vård som helst, inklusive konventionell medicin. Man skall emellertid ha klart för sig vad man vill åstadkomma i och med att förena olika vårdformer. Det är inte särskilt tacksamt att behandla en och samma sjukdom med överlappande åtgärder, om än till sin natur olika, för då kan det bli svårt att bestämma vilken vård slutligen var effektivast eller totalt avgörande. För patienten, eller i detta fall hundägaren, är det kanske likgiltigt, men för dem som deltagit i vården är det viktig information.

Det finns emellertid fall då det finns särskilt påkallat att förena olika typer av vård. Det kan vara frågan om en patient som har flera sjukdomar som inte alla kan behandlas med konventionella läkemedel, åtminstone inte samtidigt. Patienten kanske redan har en bassjukdom som kräver medicinering, och nya läkemedel inte passar ihop med de gamla. Patienten kan vara allergisk mot vissa läkemedel, eller denne kan befinna sig i så pass svagt tillstånd, att flera starka mediciner på ett kritiskt sätt skulle äventyra allmänkonditionen.

Regler brukar också ha undantag. Vi har bestämda fall då man inte kan förena konventionell medicin och naturopati, speciellt vad gäller användning av läkeväxter. Det finns växter som inte passar ihop med alla läkemedel - de kan antingen försvaga, omintetgöra eller på ett farligt sätt förstärka inverkan av läkemedel. Följande synpunkt beaktas inte ens av alla naturmedicinare: om patienten äter kortison eller ännu starkare immunosuppressiva medel, är det i praktiken omöjligt att samtidigt sköta sjukdomen med växtpreparat. I sådana fall kolliderar det naturopatiska syftet att med hjälp av läkande växter söka förstärka immunsystemet och den konventionella medicinens strävan att dämpa eller till och med totalt blockera immunförsvaret. Kroppen skulle utsättas för ambivalenta signaler, vilket i värsta fall kan resultera i ännu större fysiologisk stress. Immunosuppressiva medel kan också förvränga reaktionen på läkeväxter, så att kroppen uppfattar dem som allergiserande eller rentav toxiska. I dessa fall gäller helt klart antingen-eller. Däremot kan man alltid utnyttja den andra delen av naturopatin, dvs. kostterapin. En naturopat är i regel mer insatt i kostfrågor och olika dieter än en veterinär. Också vad gäller kosttillskott, kan det finnas ämnen som motverkar mediciner, men en meriterad och erfaren naturopat har minst baskunskaper i farmakologi, så att det är möjligt att bygga upp en säker och trygg vårdplan.

Vad sedan gäller andra kompletterande vårdformer, får man likväl se till att man inte i onödan sköter ett och samma sjukdomstillstånd med olika medel. Detta mer för klarhetens skull än för att det skulle befara patientens hälsa. Har hunden emelletid flera besvär, går det lika bra här att dela vårdbördan med andra terapier. T. ex. kan hunden få massage eller akupunktur för sina muskel- eller ledbesvär samt kosttillskott och växtpreparat för att lindra stelhet och eventuell smärta. Eftersom naturopatin redan från början hämtade idéer från den österländska traditionen, har den alltid passat bra ihop med indiska men också kinesiska terapier.

I denna bok koncentrerar jag mig enbart på kost- och fytoterapi som utgör grunden för den naturopatiska behandlingen. Jag använder emellertid tämligen mycket den traditionella kinesiska medicinens termer för att förklara olika symptombilder och aspekter beträffande kost. Även om det kinesiska tänkesättet verkade exotiskt för dig, lovar jag, att du kommer att se sambanden mellan hälsa och kost i mycket vidare perspektiv än vad västerländska förklaringsmodeller skulle erbjuda.

På djurnaturopatmottagning

Att besöka en djurnaturopat skiljer sig en del från att besöka en veterinär. Följande beskrivning baserar sig på mitt sätt att arbeta med mina patienter.

Vid tidsbeställning per telefon gör jag redan en preliminär anamnes vars omfattning beror på vilken sorts sjukdom hunden har. Jag frågar om de huvudsakliga symptomen som hundägaren iakktagit, om eventuella veterinärdiagnoser och undersökningar samt medicinering. Har hunden andra besvär eller sjukdomar än den, som man vill bli behandlad av mig, är naturligtvis också viktigt. Det händer rätt så ofta, att jag också ber hundägaren om att göra iakttagelser beträffande eventuella tilläggssymptom som denne kanske inte lagt märke till. En annan sak till som jag ofta uppmanar hundägaren att göra, innan vi ses på mottaganingen, är att observera om det finns förbättrande eller försämrande modaliteter, t. ex. vissa tider av dygn eller rentav klockslag, vissa lägen, temperaturer etc., då hunden mår bättre resp. sämre. Olika typer av modaliteter kan hittas mer än vad vi kan föreställa oss. All denna information är till stor nytta för att få en helhetsbild av hundens tillstånd och konstitution.

När hunden väl kommit på mottagningen, vill jag först få en helhetsbild av hur den bär sig själv (god hållning eller ihopsjunken). Ser den alert ut? Hur ser pälsen ut? Luktar den – vad och var? Är blicken klar? Kan man se lidande i blicken? Är hunden i normalvikt? Haltar den? Verkar den stel? Hur är det med dess mentala tillstånd? Ja, det är otaliga observationer man kan - och skall – göra, för som naturopat får jag sällan lätta fall med nyss uppkomna, enkla symptom. De typiska patienterna har kroniska sjukdomar som behandlats länge med konventionell medicin. Lika ofta är jag van vid att hunden har flera sjukdomar eller besvär än bara den som det är tal om. Det finns också fall, där vården av den svåra, kroniska sjukdomen har varit så ansträngande, att smärre besvär har helt enkelt blivit utan uppmärksamhet och behandling. Oftast förekommande sidofynd är:

olika typer av inflammationer i munhålan och tandköttet.

förhudsinflammation hos hanar. Mer än varannan har den.

prostatabesvär hos äldre hanar. Döljs typiskt under artrossymptom.

Det som gås igenom med varje matte och husse är vad hunden äter, oavsett vad som är skälet till besöket. Varför det? För det första, så är den alldagliga kosten grundpelaren för vår allas hälsa, och den har mer inverkan på oss än vi kanske kan tänka oss. För det andra: min uppgift som naturopat är att tjäna helheten, inte bara söka bota den sjuka delen. Jag går igenom hundens basbehov och dess hälsotillstånd så långt det är möjligt. Det är ytterst sällan hunden lämnar mottagningen utan en ny kostplan. Och det är förstås inte bara mat jag vill veta om, utan också om godbitar och eventuella kosttillskott. Speciellt när det gäller hundar som har problem med magen, öronen och huden, är alla detaljer om dess näring viktiga.

Sedan är det dags att koncentrera sig på det besvär det varit tal om. Är det frågan om hjärtbesvär, kan jag göra en hjärtauskultation med stetoskop. Är det ont i öronen, kikar jag in i dem med otoskop. Annars gäller det att bara granska med egna ögon, samt ställa hundägaren detaljerade frågor. När har symptomen uppkommit? Fanns det några speciella omständigheter vid den tidpunkten som kanske medverkat? Hurdana symptom har hunden? Försöker den göra eller bete sig på något speciellt sätt för att lindra symptomen? Finns det lindrande eller försämrande modaliteter? T. ex. kan hunden söka sig till ett varmt/ kallt ställe; den vill äta mycket grovt hö; dricka från pölar men inte från skålen; symptomen förvärras/ lindras på natten/ på dagtiden/ när hunden sover/ när hunden ligger i en viss position etc. Så som exemplen antyder, är dessa väldigt individuella omständigheter. Och ja, de är också mycket viktig information!

Slutligen är det dags för vårdanvisningar som ges skriftligt. Jag sparar själv en kopia av behandlingsplanen. En skriftlig behandlingsplan skyddar bägge parterna. Naturopaten svarar för de anvisningar, och endast för dem, som hon givit skriftligen; inget annat kan ju bevisas. Kunden får alla väsentliga anvisningar gällande ingredienser av mat, namnen på rekommenderade kosttillskott och andra preparat samt doseringen av dem med sig.

Det händer inte så sällan, att hundägaren frågar mig, huruvida hundens allopatiska medicinering kan skötas. Svaret är ytterst entydigt: endast auktoriserad sjukvårdspersonal, i detta fall veterinärer, kan konsulteras i medicinfrågor. Äter hunden immunosuppressiva läkemedel (kortison, siklosporin o. dyl.) måste hundägaren absolut konsultera en veterinär för att få dosen nertrappad. Det får inte hundägaren göra på egen hand, för då riskerar man, att binjurebarken inte hinner ställa om sig för att själv