Jakten på tyngdlösheten och upptäckten av: Skapelsens nakna scen

Den viktigaste boken i kampen

mot hjärntvätten inom

dagens teoretiska fysik.

Det är lättare att tro på en Iögn,

som man hört tusen gånger,

än en sanning,

som man hör första gången.

Okänd

Till minne

av totonen.

Vänta!

Bläddra inte förbi denna sida. Läs den!

Det finns nämligen följande två alternativ till varför du har boken framför dig:

1. Du har av eget intresse införskaffat denna bok. Jag tackar härmed för visat intresse.

2. Du håller boken i handen av andra orsaker.

Till er som faller under alternativ 2.

De flesta av er kommer att bläddra förstrött i boken, och sedan säga att ni inte förstår något av innehållet, som faktiskt går att förstå utan förkunskaper. Men läser man den inte, så går det naturligtvis inte att förstå den. Varför säger man då att man inte förstår den? Lathet? Kan en sådan lättja i så fall bero på att man inte ids att lära sig något utanför de vardagliga rutinerna?

För de individer, som sliter utanför den reguljära potatisfåran med ett utvecklingsarbete för mänsklighetens bästa, så måste omgivningens likgiltighet kännas otacksamt. Denna bok har dessutom ibland bemötts med en aggression som Galileo skulle ha känt igen. Men när ett utvecklingsarbete är färdigt, springer alla fram till det ’’färdigdukade bordet" och kräver att få en plats. Den som skrev sagan om den lilla hönan, som ville ha hjälp med att plantera ett sädeskom, kände tydligen till människans egenskaper.

Även om omgivningen inte alltid kan erbjuda en utvecklare praktisk hjälp, så skulle det värma med det moraliska stöd som Galileos anhängare uppvisade, när de väntade på honom utanför portarna till inkvisitionspalatset. Men var är mina anhängare? Kanske att Copernikus inte heller hade några anhängare, men femtio år senare upptäckte och förbarmade Galileo sig över Copernikus’ bok, och fick sedan stå till svars för påståendet i 1boken om att det är jorden som går runt solen och inte tvärtom.

Vem skall förbarma sig över denna bok i framtiden? Och måste vi vänta länge innan vi kan bygga tyngdkraftsreglerande farkoster?

Så enkelt är det!

Figuren visar en atom, som har 8 elektroner i sitt yttersta elektronskal, och hur dessa är kopplade till varandra m.h.a. strängkedjor (streckade linjer), som bildas av strängar från den mörka materien.

En atoms yttersta elektronskal kan också bestå av ett annat antal än 8 elektroner. Men att en atom, som har ett yttersta skal bestående av 8 elektroner, inte kan koppla sig till andra atomer, Säger oss att varje elektron har 3 stränghandtag, varken mer eher mindre.

Med dessa 3 stränghandtag skulle 4 elektroner också kunna bilda hörnen i en tetraeder (pyramid) i ett yttersta skal. Men en sådan atom blir tydligen mer exponerad för omgivningen, antagligen för att strängkedjornas fästen mot elektronen blir för svaga vid mindre vinklar mellan strängkedjoma, ev. p.g.a handtagen placering på elektronen. Kubformen är den minsta möjliga symmetriska form och därmed den starkaste, som kan bildas av åtta elektroner. Med ett annat antal än 8 elektroner i det yttersta skalet får atomen, vilket förstås av ovanstående, lediga stränghandtag mot omgivningen, och kan å bilda molekyler.

Elektronerna innanför det avbildade skalet är inte med på bilden, men de av deras stränghandtag, som inte är kopplade internt, kopplar sig mot omgivande atomers elektroner. Det är detta som utgör både gravitation och Van der Waals kraft.

Följande slutsatser är baserade på bokens innehåll.

1. Elektronen har tre handtag, som m.h.a. ’’strängkedjor" av mörk materia, kopplar dem till varandra. Ett fjärde och speciellt handtag kopplar elektronen via en annan typ av strängkedja (heldragen linje på figuren ovanför) mot en proton i atomens kärna.

2. De tre förstnämnda stränghandtagen förklarar varför;

a) en ädelgas. med sina 8 elektroner i sitt yttersta skal, är ett stabilt grundämne, eftersom det inte har något , stränghandtag i det yttersta skalet som det kan koppla mot andra atomer, och att det därmed förblir i gasform, även om dess vikt skulle vara högre än bly.

b) atomer i andra grundämnen bildar stabila molekyler, för att få 8 elektroner i det yttersta skalet.

3. Lediga handtag från en atoms elektroner kopplar sig mot omgivningen och utgör den gravitation som verkar på atomen.

4. Elektronerna i helium II, som bara existerar vid experiment nära den absoluta nollpunkten i laboratorier, har inget ledigt handtag från elektronerna. Helium II blir därför tyngdlös, vilket bevisar ovanstående slutsatser, nämligen att handtagens kopplingar mot atomens omgivning utgör gravitationen.

5. Visar en He2-molekyl (helium II) med två dubbelbindningar mellan elektroner. och därmed att den inte har något ledigt stränghandtag, för att förmedla gravitation. Också i de fall molekylen skulle ha bara en eller ingen dubbelbindning, så har den ändå ovanligt få lediga stränghandtag, vilket borde innebära en lägre vikt än den sammanlagda vikten av två separata heliumatomer.

Viktigt!

1. Med utgångspunkt i denn a boks beskrivning av strängkedjor mellan subatomära partiklar kunde det först konstateras att en molekyl bestående av 2 heliumatomer, om den fanns, skulle vara näst intill tyngdlös.

2. Beskrivningar av helium II återfanns därefter på internet. Se följande internet-sida (tillgänglig år 2014): http://www.voutube.com/watch?v=2Z6UJbwxBZI Observera uttrycket i filmen it appears to defy gravity!

3. Internet-sidan bevisar att bokens teorier är en korrekt beskrivning av verkligheten!

Strängkedjor som en konkret realitet bevisas av den groda som lag på dessa, soin i en hängmatta, i ett mycket starkt magnetfält. Detta beskrevs i Del 1, under Magnetisk repulsion existerar inte.

Därmed har jakten på tyngdlösheten varit lyckad. Denna kunskap är första steget i utvecklingen av en ny typ av transportai edel (allt från bilar till rymdskepp) och energiproduktion. För båda kategorier ger det oanade möjligheter.

Välkommen in i den mörka materien!

Kom nu ihäg att du inte tillhör den kategori som förfaller till att förstrött bläddra i boken, för att sedan lägga den åt sidan! Följande två sidor är en bra inledning.

Materia och s.k. mörk matera.

På vetenskapen om partikelfysik vilar alla andra vetenskaper.

Boken hävdar att den mörka materiens s.k. strängar är byggnadsmaterial till bäde strängkedjor och subatomära partiklar, som därmed ses på som ett resultat av strängar som har fastnat i varandra. Olika strängar och olika kombinationer av dem ger olika resultat. Insikten om detta, och förståelsen för att det är en ständig interaktion mellan partiklar, strängar och strängkedjor, hjälper till att förstå bokens slutsatser.

Efter att ha läst boken förstår man hur strängkedjor förmedlar och orsakar gravitation. Boken förklarar också hur de, trots sin massa, inte påverkas av gravitation. Det var detta man inte förstod, och som ledde utvecklingen på fel spår i slutet av 1800-talet. Trots att inte ens atomens arkitektur då var kartlagd, tillåts än i dag idéer från denna tid att styra vetenskapen inom partikelfysik. Och trots att alla vetenskaper möter varandra på den mest grundläggande nivån, har antagligen partikelfysikerna ännu inte tittat på partikelfysiska fenomens eventuella kemiska aspekter, och exempelvis frågat sig varför atomer önskar att uppnå 8 elektroner i sitt yttersta elektronskal. Men denna bok både ställer och besvarar denna fråga.

Boken är kontroversiell, trots att den stöder alla sina påståenden och konklusioner på fakta framtagna av erkända institutioner, vilket borde stoppa ev. kritik.

Alla lärosäten har som sin uppgift att värna om etablerade sanningar, även gamla orealistiska påfund. Och t.ex. för Darwin och Wallace tog det många årtionden efter att de hade publicerat sina teorier om arternas uppkomst, innan de blev accepterade. På sin sida hade de logiken, men mot sig hade de den väletablerade skapelseberättelsen.

Också denna bok är baserad på logik. Historien visar emellertid att varken indicier eller bevis når fram och vinner över etablerade föreställningar under loppet av bara en generation. Men förhoppningen är att du och du, med öppet sinn, skall läsa boken. Tillsammans gör vi skillnad, och tillsammans kan vi utmana historikens dåliga odds.

Bilden illustrerar bokens beskrivning av hur elektroner är föreningar av strängar, och är kopplade till varandra med en strängkedja, och hur denne tacklas av omgivande strängkedjor och enskilda strängar.

— Och likväl rör hon (jorden) sig.

Galileo Galilei

Nästan fyra århundraden senare..

- Och likväl finns inte fotonen.

Rolf Sjöström

Allting består av någonting.

För att tillägna sig innehållet i denna bok behövs inga speciella ’’förkunskaper", bara ett intresse för dess tema.

Bokens förklaringar är logiska och lättare att förstå än de etablerade osanningarna om exempelvis s.k. fotoner och den om att tidens hastighet skulle vara föränderlig.

Detta gäller också för de minsta registrerbara partiklarna i en atom. Det är därför logiskt att anta att deras byggstenar är ännu mindre partiklar, alltså under gränsen för att kunna vara registrerbara. Det är lika logiskt att anta att dessa partiklar utgör den s.k. mörka materien, vars existens numera är både accepterad och bekräftad av etablerade institutioner. Och med det som fundament kan följande påstående konstrueras: Partiklar (s.k. strängar) i mörk materia uppför sig som små kedjelänkar, som fastnar i varandra, bildar strängkedjor och t.o.m. registrerbara partiklar. Dessa - exempelvis en strängkedja och en elektron - kan i sin tur både haka fast i varandra (se figuren på första sida) och separeras vid yttre påverkan, vilket utgör basen för att förklara allt inom partikelfysiken och kemin.

Baserat på ovanstående tar logiken oss vidare till att anta;

1. att vi har en kontinuerlig samverkan mellan mörk materia och (synlig) materia, och att

2. rörelser genom mörk materia är en del av denna samverkan, och att

3. dessa rörelser borde fortplanta sig som vågor genom denna mörka materia, och ge de effekter som hittills felaktigt har tillskrivits de s.k. fotonerna. Som framgår av bokens innehåll, med referenser till vetenskapligt godkända experiment, stämmer ovanstående antaganden så bra att de kan upphöjas till att vara mer sanna än fotonerna.

Att Einsteins teorier har överlevt fram till i dag, betyder inte att han hade rätt.

Däremot betyder det bl.a. att de fungerar för vågrörelser förmedlade av strängar, även om de påstås gälla för de s.k. fotonerna. Och där nämnda vågrörelser ändrar riktning, p.g.a. ändrad strängtäthet runt en stjärna, förklaras det med att gravitationen skulle påverka dessa s.k. fotoner. Einsteins ’’överlevnad beror också på människans behov av att dyrka och hylla gudar, med tillhörande ’’ofelbara sanningar. Därför kommer de vetenskapsmän, som borde läsa denna bok, aldrig att öppna den. Envist har de redan barrikaderat sig, med sina fotoner, längst inne i en återvändsgränd, där de nu, utan att skämmas, försöker gräva sig ut. Historien visar också att varken förnuft eller skam någonsin har fått plats i miljöer fyllda av förutfattade meningar eller blind massmedial dyrkan av autoritära trosuppfattningar.

Allmänbildning borde, för att stå på fast grund, bottna i kunskapen om alltings ursprung.

Efter den skada,

som Einstein tillfogade vår