Läslighet: Klustertextens födelse - inledning till lärokonsten, del 1

Annandreas

Serie: Ars Discendi

Band I: Ars Legendi

Titel: Läslighet

Klustertextens födelse

Inledning till lärokonsten

Del I/II

Samtidig utgivning

Är texter felskrivna?

Are texts wrongly written?

Annandreas

Ars Discendi

Band I

Läslighet.

Klustertextens födelse – inledning till lärokonsten

Del I/II

Författarens tack

Denna bok är tänkt att inleda ett flertal band i serie kallad Ars discendi (lärokonsten). Det band som du nu håller i din hand är Ars Discendi I – inledning till lärokonsten vilken kommer att behandla frågan kring text och läsande vilket jag benämnt med titeln Läslighet och dess undertitel Klustertextens födelse.

Det är inte lätt att formulera ett tack till alla som bidragit till detta verk. Det är särskilt svårt om man ska göra en avvägning om vilka som bidragit på ett förtjänstfullt sätt men på andra sätt hindrat verkets framskridande. Det krävs ett stort stöd från omgivningen för att genomföra ett sådant här projekt. Utan min familj, mor och far samt syskon, skulle jag aldrig ens varit nära att kunna genomföra det i sin helhet. Mina bröders läsningar samt diskussioner har varit ovärderliga. Utan Maria skulle jag kanske aldrig blivit färdig. Dessutom vill jag rikta ett varmt tack till vänner och bekanta som bjudit på stimulerande diskussioner och annan typ av hjälp, särskilt Jens och Viktor.

Ett speciellt tack vill jag skänka till Piotr Szybek för hans förmåga att väcka intellektuellt intresse. Detta verks härkomst fick sin start när Piotr i ett svagt ögonblick sa: -du kommer att läsa Foucault. Piotr är nog också den som starkt inspirerat mig till att vilja läsa och hantera många av perspektiven, och man kan nog säga att det var han som fick mig att spänna bågen.

Kanske bör jag också rikta en form av mottack till de som kanske mest bidragit till att jag har börjat kunna tänka som jag gör. Om inte skola och utbildning på alla nivåer vore så omfattande bristfälliga hade jag kanske aldrig kunnat utveckla ett mottänkande. Det är kanske det som i störst omfattning påverkat mig så jag får väl rikta en form av tack och otack till dem på något klokt sätt. Jag vet bara inte hur.

Jag är medveten om att jag tar en risk när jag skriver boken som jag gör. Jag kan framstå som ganska dum och naiv. Det är något jag får räkna med. Kanske är det ett verk av god originialitet. Kanske är det ett misstag. Det får framtiden avgöra. Utan vissa risker kommer man inte att våga ändra sitt sätt att tänka om sig själv och sin omgivning. Det kan verka diletantiskt och amatörmässigt men då har man nog inte förstått avsikterna. Med allt detta nämnt är det naturligtvis så att jag ensam är ansvarig för alla eventuella tokigheter i denna bok.

Jag vill också rikta ett stort tack till förlag och andra yrkesmässigt ansvariga människor samt samhället i övrigt som gör det möjligt för mig att skriva en bok. Jag vill rikta ett särskilt tack till alla de som tidigare skrivit böcker så att jag kan skriva min bok så som jag skriver den. Därmed önskar jag att jag inte utelämnat någon av vikt.

Innehåll Del I

Läsanvisning, läsförväntning, inspiration, ambition – samt ett och annat förbehåll

Pedagogisk psykologi och Pedagogiska poänger

En inledande relation till Foucault

Fenomenologi och Klustertextens födelse

Kritisk hermeneutik och Kunskap om läsning

Mikromaktlärande (lär dig skriva klustertext) och Disciplinerande tekniker

Dekonstruktion och texten i samhället

Positivism och vetenskaplig metod

Innehåll Del II

9 Filosofi, Moral, Vetande

9.1 Filosofin

9.2 Moralen

9.3 Vetandet.

9.4 Sammanflätning av Filosofi, Moral och Vetande

10 Klustertextens ickehistoria

11 Ars Legendi – lärande och läsning

12 Inledning till Ars Discendi – är texter felskrivna?

Bilaga 1. Lärokonstreferenser

Bilaga 2. Alfabetisk referenslista

Bilaga 3. Övrigt

1 Läsanvisning, läsförväntning, inspiration, ambition – samt ett och annat förbehåll

Vi företar oss inte analyser av arbeten för att kopiera dem

eller för att vi misstänker dem. Vi undersöker metoderna

med vilka någon annan har skapat sitt arbete

för att sätta oss själva i rörelse ¹

1 Läsanvisning, läsförväntning, inspiration, ambition – samt ett och annat förbehåll

1.1 Läsanvisning

1.2 Läsförväntningar

Frustration och omedelbar förståelse

Lösa trådar

Överlappande trådar

Metatext

Trådar

Kapitelinnehåll

Lärokonstens inledning

1.3 Inspiration

1.4 Ambition

1.5 Förbehåll

Tidigare erfarenheter

Fler förbehåll

1.6 Att ta sig framåt

(Läsekonstkommentarer I)

Är texter felskrivna?

Det är inte en ofarlig bok du fått i din hand. Som du märker är texten annorlunda skriven. Tanken med boken är att vi ska göra upp med sanningen om texter. Jag för anspråk på att texter skrivits fel i hundratals år. Texten har en traditionsrik historia och det har inte varit lätt att ändra på den. Jag menar att så bör göras. Texten du nu läser finner jag betydligt mer komfortabel att läsa och jag förmodar att förståelsen blir bättre. Det är enligt min mening en betydande förbättring. Det är den möjliga sanning jag vill dela med mig av och jag vill ge dig som läser en möjlighet att komma fram till samma slutsats. Jag vill ge dig möjlighet att svara på frågan om texter är felskrivna. Det är bokens huvudsyfte.

1.1 Läsanvisning

Det kan ta lite tid att vänja sig vid texten. Behåll lugnet och läs på så infinner sig rytmen småningom. Det kan vara lite motigt i början. Det är trots allt en väl inarbetad läsvana som utmanas. Till en början kan läsningen bli rörig. Under de första sidorna kanske man uppmärksammar tomrummen mer än orden. Många effekter avtar efter några sidor, andra effekter kan ta lite längre tid att vänja sig vid.

Det kan alltså ta lite tid att finna en god lästakt. Man märker att den infunnit sig då man nästan inte lägger märke till mellanrummen. Det vill säga när man läser så att man sjunker in i texten. Det sker genom att hjärnan påverkar läsningen. Hjärnan vill förstå. Om vi inte förstår dras tempot ner och det sker fler tillbakahopp. Det sker med vanliga texter men det märks tydligare med denna text. Det vänjer man sig vid precis som man gjort för vanliga texter. Läs på, så inträder anpassningen.

Min tanke är att presentera en text på dryga 1000 sidor så att du kan bilda dig en god uppfattning om hur det är att läsa denna typ av text. Det räcker förmodligen inte med ett tiotal sidor. Det kan komma träningseffekter efter något hundratal sidor som gör att man läser bättre. Det är delvis därför som boken är så omfattande och naturligtvis för att jag har mycket att berätta.

Skillnaderna mellan denna och vanliga texter är påtagliga. Det märker du om du läser en vanlig text strax efter denna. Min erfarenhet är att det är som att köra av motorvägen, en sorts fartblindhetskänsla inträder. Det känns segt att läsa vanliga texter efter att man läst denna typ av text. Det är därför denna bok inte är helt ofarlig. Det finns en fara att motivationen sänks inför vanliga texter. Jag känner själv så. Det är tyngre att läsa texter som är skrivna med ett mellanslag. Jag tycker likt många andra att det inte är lika behagligt att läsa på datorskärm som på papper. Förhållandet är ungefärligen detsamma mellan denna text och vanliga texter.

Jag vet inte om jag är först med att skriva denna typ av text med tanken att den bör ersätta vanliga texter. Det känns naivt att tro att man kan vara först med en sådan enkel sak men de små efterforskningar jag gjort har inte gett mig anledning att tro något annat. Jag har sökt på Internet och tittat i översiktsverk om läsforskning men inte funnit något som pekar i denna riktning. Jag hittade ett klargörande utdrag i en populärvetenskaplig skrift om läsforskning, Den hemliga koden², som det svenska vetenskapsrådet gav ut 2006. Där skriver en av de ungefär sjutton forskarna:

Kan tom yta vara så viktig?

jadetkanvaraviktigtförutangränserblirskriftensvårläst

Detta med att ha ingenting/tomrum som gränsmarkör är något genialt.

Jag är därmed oense med forskareliten som menar att det är genialt att skriva texter med ett mellanslag. Faktum är att det inte alls är särskilt genialt. Det har du kanske redan märkt efter denna korta tids läsning. Det är inte tillräckligt att beskriva en eventuell genialitet med bara tomrum. Det bör vara tomrum på ett särskilt sätt.

Den inledande frågan är en uppriktig fråga men den kanske uppfattas som retorisk³ då jag antar att denna text är bättre och att enmellanslagstexter är felskrivna. Det är ett antagande jag gör för att du ska kunna göra en erfarenhet som kan besvara frågan. Det är svårt för mig att avgöra om texten är bättre då jag tvingas läsa min egen text. Jag kan bara ana att den är bättre. Ditt svar blir bättre än mitt. Därför skriver jag boken som en fråga. Texten är kanske inte bättre för alla typer av läsare. Det får du försöka besvara. Antagandet om att denna text är bättre gör att jag slipper att hela tiden skriva ’om det är så att denna text är bättre’, ’om det är skillnad’, ’om så…’ o.s.v. Sådana ursäkter skulle göra texten både omständlig och trögläst. Jag antar att denna text är bättre så att den blir innehållsmässigt trevligare att läsa.

Jag vill vara tydlig med att texten kanske inte ska se ut exakt som denna. Jag har förmodligen inte gjort helt rätt då jag inte vet säkert hur många större mellanrum det bör vara. Det får du stå ut med. Var alla de breda ordmellanrummen och radbrytningarna ska vara är inte självklart. Det återstår för oss att utreda.

I de fall det verkar märkligt att jag diskuterar som om texten vore sann är det alltså för att det blir en bättre och mer intressant text. Men det är också en exemplifiering av en filosofisk tanke, en Heideggersk tanke. Jag hoppas att jag är i sanningen när jag lägger fram många av mina tankar. När vi gör utläggningar i vardagen, när vi uttrycker saker, så hoppas vi ofta att vi är i sanningen. Vi till och med utgår från att så är fallet. Vi lever inte som ständiga tvivlare. Då skulle vi förmodligen inte få något gjort. Det är sällan särskilt lätt att avgöra om våra antaganden är riktiga. I mina utläggningar och tolkningar gör jag antagandet att denna text är sann. Om jag har rätt betyder det att många av våra tidigare tolkningar varit felaktiga. Vi antog att vi var i sanningen vilket inte var fallet. Du kommer att förstå varför jag nämner detta då jag återkommer till denna Heideggerska tanke, om att vara i sanningen, i både kapitel fem och i det sista kapitlet. Den tanken bör bli klarare under utläggningens gång. Det kan gälla för många tankar i denna utläggning. Jag ber om tålamod så att jag efterhand får möjlighet att klargöra dem.

Nu har vi stigit in i en värld där denna typ av text är sann, klustertexten är sann, och jag kommer inte att stiga ur detta sanningsantagande förrän i slutet av boken. Denna strategi är okontroversiell om jag har rätt. Om jag har fel förstår jag att somliga kan tycka att boken är märklig. Jag vill att man ser bortom detta för att kunna förstå tankarna som jag exemplifierar. Nästa idé kan vara sann och den kan då kräva ett liknande förfarande som jag använder i detta band. Linus Pauling⁴ lär ha sagt att bästa sättet att få en god idé är att få många idéer. Jag har många idéer att göra utläggningar om och frågan är hur det bör göras. Jag försöker beskriva ett sätt att göra utläggningar på och jag vill att du tänker kring detta sätt, exempelvis dess konsekvenser och hur du förhåller dig till problematiken med att göra utläggningar. Hur hade du gjort utläggningen? Vilket förfarande hade du använt dig av?

Jag behöver göra ett antal begreppsliga klargöranden inför argumentationen framöver. Den text du nu läser benämner jag som klustertext då orden är klustrade i de grafiska meningarna⁵. Den vanliga texten benämner jag ibland för enmellanslagstext. Det gör jag när tydligheten kräver det. Det kommer framöver att handla en del om lärande och jag benämner den som lär för kunskapssubjekt. Det är en generell term för alla som lär. Det kan vara barn, elever, studenter, professorer, yrkesaktiva, de som lär på fritiden etc. Kort och gott benämner jag alla som är stadda i en lärosituation, alltså i en situation med målet att lära, som kunskapssubjekt. Jag använder benämningen för att förenkla skrivandet. Det framgår av sammanhanget om det är föräldrar, elever eller någon annan grupp jag avser. Det kommer fler begreppsintroduktioner efter hand.

Det var en inledande läsanvisning vilken kan påverka ditt sätt att läsa. Det kan också dina läsförväntningar göra…

1.2 Läsförväntningar

Jag antar att kapitelrubriken har gett dig en viss riktning när du läser detta kapitel. Bokens titel Läslighet – Klustertextens födelse, inledning till lärokonsten ger också en viss ledning⁶. Ars Discendi betyder lärokonst och man kan anta att boken handlar om lärande, läsande och text. Innehållsförteckningen och sådant man tidigare läst eller hört om en bok är annat som kan påverka hur man läser. Det kan leda till förväntningar. De förväntningar man har påverkar hur man läser. Det finns vanligt förekommande förväntningar som kan leda till sämre läsning. I en läsekonst behöver man hantera dem. En del förväntningar och uppfattningar om läsning och text kan leda till förståelse och koncentration men om de är felaktiga leder de såklart till sämre läsning. Varierande förväntningar som vi har inför en bok/text påverkar vad vi kan förstå. Därför kommer jag att problematisera uppfattningar genom hela boken och inte bara i detta kapitel. Det sker för många olika uppfattningar, inte bara för de som rör text, läsning och lärande.

Jag försöker utveckla tankar om en läsekonst. Jag försöker skapa en erfarenhet som kan göra oss till bättre läsare. I ett sådant projekt behöver man arbeta med sina uppfattningar och förväntningar. Det blir tydligare framöver, framförallt i kapitel 11, vad jag menar med detta. Fram till dess vill jag att du ska få en erfarenhet av sådant jag skriver om, alltså uppfattningar om de olika fenomen jag skriver om. De utgör en förberedelse för de tankar om läsförståelse som jag problematiserar i det elfte kapitlet.

Frustration och omedelbar förståelse

Att hantera läsförväntningar kan bereda läsaren på vad den måste utstå och därför behandlar jag dem i detta första kapitel. Det är en förhoppning om underlättad läsning. Den duktige läsaren är redan medveten om det jag nämner. Den duktige läsaren förväntar sig exempelvis en del frustration. Det finns oklarheter vid en första läsning som man kan tvingas acceptera. Den duktige läsaren förväntar sig inte att förstå allting direkt. Man försöker förstå något för att senare förstå lite mer. En sämre läsare kan tro att man behöver förstå allting direkt. Det är mycket viktigt att man förstår denna skillnad! Att inte acceptera frustration och att förvänta sig en omedelbar förståelse är exempel på förväntningar/uppfattningar som kan påverka läsningen negativt. Jag nämner dem då jag tror att de är de vanligaste uppfattningarna som gör sämre läsare till just lite sämre läsare. Acceptera dem och läs vidare med dem i åtanke! Jag ska ge fler exempel.

Lösa trådar

Det blir problematiskt när det finns lösa trådar vi inte förstår. Det kan ske när något avviker mot våra förväntningar. Om det finns en lös tråd kan vi hänga upp oss på den och koncentrationen kan missriktas. Exempel Noter: jag har gjort noter som kan orsaka sådana problem. Du kanske undrar varför jag skriver som jag gör i noterna i stället för att koncentrera dig på textens innehåll. Jag ska utförligt kommentera hur jag använder noterna i det kommande kapitlet. Till dess kan det vara bra att veta att jag avser nämna något om de viktiga personerna och en del begrepp i noterna. Jag lägger in biografisk data där jag anser det lämpligast. Det är också bra att känna till att om jag bara skriver ett begrepp med ett efterföljande ’=’-tecken så finns förklaringen i texten. Sådant är bra att veta så att det inte missriktar koncentrationen. Därför tar jag upp denna påverkan. Det ska jag göra för fler läsförväntningar.

Överlappande trådar

Jag har redan gjort en kort läsanvisning och nu hanterar jag olika läsförväntningar. Jag kommer strax att hantera det jag benämner som inspiration och förbehåll. Dessa områden går in i varandra och de kan påverka dina förväntningar. De företräder alla en sorts läsanvisning – ’var uppmärksam på detta när du läser’. Jag har delat upp dem i olika rubriker men du får förvänta dig att de löper samman och/eller avskiljs på olika sätt. Att jag delar in dem under rubriker kan leda till problem för din läsning. Jag har gjort en rubrikindelning vars gränser inte är så lätta att uppehålla. I de fall tankar löper in i varandra kan man uppfatta att skribenten inte håller sig till rubrikindelningen. Det är störande om man inte får reda på det eller förmår lista ut det på egen hand. I en välskriven bok används rubriker för att göra texten lättare att förstå men det blir problematiskt när saker går in i varandra. Det kan bli för många rubriker. Låt oss säga att man först tar upp tre saker var för sig, sedan hur de påverkar varandra två och två och till sist hur de påverkar varandra alla tre. Det blir sju rubriker vilka eventuellt inte underlättar läsningen som man tänkt. Det kan vara bättre att skriva en enda rubrik för de tre områdena och sedan låta diskussionen utvecklas. Då kan rubrikerna uppfattas som paraplyord vilka riktar uppmärksamheten men inte låser fast den. Med en vag rubrik kan man behandla mer än vad rubriken avser.

Det är inte lätt att göra en god rubrikindelning. Du kommer att bli varse vilka problem jag har haft när jag skrivit denna bok och ibland får du tänka på att det kan vara dina läsförväntningar som gör att du inte riktigt förstår. Det kan störa läsningen om man förväntar sig en viss uppdelning men ibland är det inte möjligt att hålla sig till den man gjort. Det kan vara svårt att skriva väl och då får man hoppas att läsaren förmår avhjälpa svagheterna. Jag vill att du ska tänka på detta när du läser framöver. Avhjälp mina brister!

Den stora anledningen till att jag tar upp detta är att denna bok behandlar områden som löper in i varandra. Det finns inte en röd tråd utan många och tyvärr är många invanda med att försöka hitta den röda tråden från skolan. Problematiken här är mer komplex vilket gör det svårt att strikt hålla sig till en tråd.

Vanligen plockar läsaren upp markörer vid läsningen, som vid rubrikerna. Det finns andra markörer som styckeindelning, användning av speciella ord etc. Vanligen störs man om de inte hänger ihop med vad man tror om bokens, kapitlets eller styckets avsikter. Det vill säga att man störs om texten inte stämmer med ens läsförväntningar. Det är viktigt att hålla detta i minnet om jag exempelvis påbörjar ett stycke med ny information som inte verkar ha en klar anknytning till föregående stycken. Det kan vävas samman senare. Det kan också vara ett misstag från min sida men jag hoppas såklart att jag undvikit dem.

Hur man än gör så har man ändan bak när man skriver. Man måste skriva något innan man skriver något annat. Hur man avgör vad som ska komma i vilken ordning passar olika läsare olika bra. Som skribent måste man bestämma sig för en ordning. Ibland leder det till överlappningar. Därför ber jag om respit⁷ för de som temporärt kan känna sig förvirrade, kanske frustrerade, om det finns överlappande trådar. Mitt råd är att läsa vidare så hoppas jag att jag upplöser en eventuell förvirring med ett senare stycke.

Metatext

En möjlighet att hantera läsförväntningar är att använda metatext⁸. Det gör jag nu. Med hjälp av metatext kommenterar man sin egen text. Metatext är text om texten. I princip kan man se hela detta första kapitel som metatext. Med hjälp av metatext kan man minska effekterna av fenomen liknande de jag tagit upp ovan. Jag kan kommentera om något verkar vara en lös eller överlappande tråd som jag tror kan påverka din läsning negativt.

Det blir andra problem om man ständigt använder metatext. Ett av dem är att texten blir alltför omfattande och därför utelämnar jag dem ibland. Då hoppas jag ändå att du följer med i den eventuella tankekullerbytta jag kanske gör. Karaktären på denna bok gör det svårt att ständigt kommentera varje tanke. Därför får du bereda dig på att sådant kan hända och att du kan avhjälpa det med en mer aktiv läsning. Om det inte finns någon metatext kan det vara hjälpande att föreställa sig vad en sådan skulle säga om den fanns. Det kan göra att man bättre förstår bristerna i ett stycke. Det kan uppstå situationer där du inte riktigt förstår och då vill jag att du ska tänka på det jag skrivit i detta första kapitel. Återigen – försök att avhjälpa bristerna. Det brukar goda läsare göra.

Trådar

Jag har redan nämnt ett antal tankar om trådar. Jag ska hantera fler läsförväntningar med hjälp av bokens trådar. Textus på latin är ett annat ord för väv och en väv består av trådar. Jag ska strax beskriva vad varje kapitel kommer att handla om. Trådarna löper genom de olika kapitlen och varje kapitel har sitt specifika innehåll. De har en egen tråd. Med detta förfarande vill jag ge en inledande helhet så att man lättare ska kunna orientera sig. Min förhoppning är att det ger en ram/kropp/skelett att fylla ut under läsningen.

Boken har två huvudtrådar. Den ena är frågan om klustertexten respektive läsekonsten. Text och läsning löper samman i en tråd. De utgör ett delområde som man behöver behärska i en lärokonst. Den andra huvudtråden är att inleda lärokonsten. Dessa är relaterade till varandra där inledningen till lärokonsten kan ses som övergripande. Den förstås bäst som en förberedelse till eventuellt kommande band. Jag har planer för ett flertal band. Detta band är ett försök att hitta redskap för att driva fram en god utveckling av ett sådant projekt. Jag har en del tankar som jag önskar genomföra beträffande lärande. Jag nämner detta för att man bättre ska förstå vad detta band går ut på. Många av de tankar, idéer, koncept, teorier och metoder som jag tar upp kan löpa vidare i kommande band. Med andra ord: det kan finnas utdrag som inte är fullt aktuella för denna boks frågeställningar. Då kanske du undrar vad det jag skriver om har för betydelse för text och läsning. Det har kanske inte någon direkt betydelse men det kan vara viktigt för kommande böcker. Om jag inte behandlar text och läsning så kan det jag tar upp alltså vara aktuellt för lärokonsten och kan användas efter detta band. Jag vill vara tydlig med detta att jag förbereder för flertalet band redan från början så att man kan läsa med mindre frustration och större behållning. Jag antar alltså att frustrationen minskar när man blir medveten om varför något är skriveti texten.

Jag känner mig tämligen säker på att de två första banden kan få en betydande användning. Jag har ytterligare tankar som jag har för avsikt att testa på mig själv. Om de fungerar skulle jag vilja dela med mig av dem i kommande band. Vad de specifikt handlar om vill jag tills vidare hålla för mig själv. Det finns en fara att ekonomin eller andra måsten inte tillåter en sådan utveckling men jag har mina förhoppningar om att det ska lösa sig.

Utöver tanken om de två huvudtrådarna kan det vara bra att tänka på ett antal undertrådar. Jag tänker mig tre undertrådar: en introduktion av filosofi, en introduktion av Michel Foucaults tänkande och en redovisning av pedagogiska poänger.

Som en inledning kan man alltså tänka sig följande upplägg:

Huvudtråd 1, Lärokonstintroduktion.

Huvudtråd 2, Klustertextfrågan och läsekonstintroduktion.

Undertråd 1, Filosofiintroduktion.

Undertråd 2, Foucaultintroduktion.

Undertråd 3, Pedagogiska poänger.

Det är dessa fem trådar som påbörjas och avslutas, sammanflätas och avskiljs genom detta band och eventuellt också i de kommande. Jag kan påbörja en ny tråd under tiden de andra fortsätter att flätas. Någon kan avslutas då de andra fortsätter. Detta kan leda till ett trådvirrvarr eller en vacker väv främst beroende på min förmåga att exemplifiera tankar i text men också på din läsförmåga. Ifall jag släpper en tråd behandlar jag någon av de övriga. Anledningen till att jag tar upp detta är alltså att många är vana vid att följa en röd tråd. Den förväntningen kan göra det svårt att förstå.

Kapitelinnehåll

Trådarna löper genom de olika kapitlen. Varje kapitel behandlar också sitt eget innehåll och sina egna frågor. Du kan förvänta dig följande…

I detta första kapitel gör jag en översikt och inledning till denna bok och samtidigt till mitt koncept om lärokonsten. Jag har redan givit några kommentarer om läsning vilket inleder läsekonsten. Underförstått handlar en läsekonst också om hur man skriver vilket jag också kommenterar ibland.

I bokens andra kapitel behandlar jag en del pedagogiska poänger som du också får ta ställning till under tiden du läser. Jag gör också en introduktion till ett pedagogiskt perspektiv som jag använder mig av både för de pedagogiska poängerna och lärokonsten.

I bokens tredje kapitel kommer jag att beskriva min tolkning av den franske filosofen Michel Foucaults tänkande. Min förhoppning är att man snabbt ska få en känsla för vad det är han skriver om utan att behöva läsa samtliga hans böcker. Kapitlet lägger grunden för att bättre förstå argumentationen både i detta och eventuella band framöver då jag gör stort bruk av hans nedskrivna tänkande.

I bokens fjärde kapitel redovisar jag hur jag kom på klustertexten. Foucault var viktig för detta men det var också fenomenologin utvecklad av bland andra Edmund Husserl och Maurice Merleau-Ponty. Den ger jag en inledning till i detta fjärde kapitel.

I bokens femte kapitel tar jag upp vetande om läsning. Jag inspireras av en annan fransk filosof, Paul Ricoeur, och hans kritiska hermeneutik. Jag tar upp den kunskap som jag tror gör klustertexten mer lättläst och som har hjälpt mig utveckla texten till den form den slutligen fått. Jag kommenterar också snabbläsning. Det finns många böcker om den men vetenskapen har svårt att verifiera fenomenet. Det verkar vara humbug. Det kan vara bra att känna till när det gäller att läsa snabbt med god förståelse vilket behövs i en läsekonst.

I det sjätte kapitlet försöker jag utbilda läsaren till en mikromakt. Detta koncept får sin betydelse genom Foucault i kapitel 3. I enkelhet handlar det om hur du kan göra för att skriva klustertexter. Jag tar också upp några andra situationer beträffande läsande och lärande som verkar mot oss som små mikromakter.

I det sjunde kapitlet tar jag upp några av textens olika roller i samhället. Jag kommer att beskriva hur det ser ut i några situationer där texter verkar. Det sker under ett visst inflytande av Foucault men kapitlets huvudsakliga inspiration kommer från Jacques Derrida och hans metod – dekonstruktionen. Man kan förstå utläggningen som en enmellanslagstextens ideologi⁹ och klustertextens utopia¹⁰.

I det åttonde kapitlet behandlar jag en speciell vetenskapsuppfattning – positivism. Det finns olika uppfattningar om vetenskaplighet. De som ligger nära positivism uppfattar jag vara de vanligaste. Positivistiskt tänkande influerar många verksamheter och det kan vara viktigt att känna till hur det kan ske. Det kan i allmänhet vara viktigt med uppfattningar om vetenskaplighet och det är särskilt viktigt för en lärokonst.

I det nionde kapitlet kommer jag att göra en kort och enkel men förhoppningsvis givande introduktion till filosofin med dess huvudområden vetande och moral. De tidigare kapitlen utgör då en viktig bakgrundserfarenhet då jag redan introducerat olika filosofiska perspektiv och man har fått problematisera sitt förhållande till vetande och moral genom de problem klustertexten bidrar med. Jag hoppas genom denna strategi att man blivit extra motiverad inför detta kapitel.

Genom kapitlet försöker jag stabilisera filosofin från en allt för svag och flummig position, jag försöker uppvärdera det moraliska tänkandet så att man oftare kan använda det och jag försöker destabilisera vetenskapen från en allt för stark position. Det diskuteras förmodligen inte så mycket filosofi ute i stugorna. Jag hoppas att min framställning kan väcka intresse och att jag kan bidra till en mer reflekterad uppfattning för den som vanligen inte läser om dessa områden.

I det tionde kapitlet skriver jag om klustertextens ickehistoria. Det har ju egentligen funnits mängder av tillfällen att förändra texten. Jag kommer ta upp några av dem och samtidigt gör jag en liten filosofihistorisk utflykt. Det blir en beskrivning av hur viktigt det är med ett teorifyllt betraktande. Kapitlet belyser också den besvärliga relationen mellan teori och praktik.

De tio första kapitlen är en förberedelse för det elfte kapitlet. Det vill jag vara särskilt tydlig med. Jag vill att man ska ha erfarenhet av de åtta första när man kommer till det nionde och av de tio första när man kommer till det elfte trots att det kan leda till en del frustration.

I det elfte kapitlet behandlar jag läsning och lärande ur ett pedagogiskt perspektiv. Det blir några tankar som man bör reflektera kring när man läser för att lära (lärläser). I det första bandet av en lärokonst i tillblivelse kan det vara på sin plats att ta upp läsning då det är en vanlig form av kunskapstillägnelse. Den kunde vara än vanligare om vi vore bättre på att läsa (och skriva).

I det tolfte och avslutande kapitlet finns det en del trådar att förhålla sig till. Jag relaterar de jag påbörjat för att se vad dem kan betyda för en lärokonst i tillblivelse. Jag gör synteser av den tidigare argumentationen och samlar mig för ett par ståndpunkter. Det sker genom hela texten, alltså inte bara i det avslutande kapitlet.

Det är vad du kan förvänta dig av de olika kapitlen. Det är nog viktigt att man tänker på det som står i texten som något i görande. Det är någonting som är på väg att skapas. Det är inga färdiga koncept uthuggna i sten utan en början. Man behöver inleda med uppfattningar för att kunna närma sig bättre uppfattningar.

Lärokonstens inledning

I kapitlen kommer jag genomgående att diskutera lärokonstens inledning. Jag ska ge en kort inledning till vad jag menar med Ars Discendi. Det är latin och betyder lärokonst. Konceptet är inspirerat av Michel Foucaults uppdelning av sexualiteten i Sexualitetens historia I – viljan att veta¹¹. Han gör en åtskillnad mellan Scientia Sexualis och Ars Erotica, mellan talet om sexualiteten och sexualiteten som erotisk konst. Foucault beskriver att det funnits ett tal om sexualitet i Europa till skillnad från en del asiatiska kulturer där man i något fall utvecklat sexualiteten och/ eller erotiken som en konst. Kamasutra är ett exempel till vilken man i Europa inte utvecklat någon motsvarighet. Jag tänker mig en liknande åtskillnad mellan Scientia Excaminandi och Ars Discendi. Det är skillnad på talet om examinationer och/eller undersökningar och en lärokonst. Det har funnits, och finns, ett ihärdigt tal om examinationer/undersökningar men någon lärokonst kan jag inte uppfatta. I ett försök att skapa en lärokonst kan vi liksom för sexualiteten behöva relatera lärande till njutning. Man kan uppfatta lärokonsten som en kamasutra för lärande, som en erotik för lärande, alltså en djupare och mer engagerad attityd. Det utgör en skillnad mot examinationspraktikerna där man intar en annorlunda attityd. Den kan man beskriva som att man i perioder gör vad som förväntas för att sedan inte göra mycket mer.

En bra text och en god läsekonst ser jag som en god inledning till en Ars Discendi. Med det ovan nämnda behövs det en mer djup och engagerad attityd till text och läsning. Text och läsning ska erbjuda njutning. De ska inte vara något man undviker vilket verkar blivit fallet för många. Upp mot 25% av den vuxna befolkningen i Sverige läser aldrig en bok¹².

Det kan behövas ett förtydligande av begreppet lärokonst. De två ingående orden ’lärande’ och ’konst’ kan behöva förtydligas.

Knud Illeris¹³ tar upp fyra användningar av ordet lärande i Dialog, samspel och lärande. Han beskriver lärande som…

…resultatet av en läroprocess,

…de mentala läroprocesserna hos individen,

…de yttre samspelsprocesser som är en förutsättning för individens lärande,

…synonym till undervisning på olika vis.

Det är lärande i olika processer som jag främst tänker på inför en lärokonst men det finns såklart även inslag av de övriga användningarna.

Konstbegreppet är inledningsvis inspirerat av Aristoteles¹⁴ och Erich Fromm. I Nikomakiska etiken gör Aristoteles en indelning i det som kunde förhålla sig annorlunda och det som inte kan förhålla sig på annat sätt. Det som inte kan förhålla sig på annat sätt finns det ingen förnuftig människa som ifrågasätter. Det kan vi kalla för en lära. Vanligen ger man de områdena ändelsen -logi som i psykologi. Lärokonsten är ingen lärologi. Lärokonsten försöker ifrågasätta sådant som andra kan hålla för självklart, varav sätten att läsa och skriva är de första. Den kommer att leta efter sådant man skulle kunna förhålla sig annorlunda till. Det finns de som tror att vi redan gör saker på ett riktigt sätt och många verkar tro att de redan vet åtskilligt om hur lärande går till. De tror sig kanske vara i en lära om lärande. Lärokonsten skiljer sig mot en lära om lärande där man inte ifrågasätter saker.

För att utöva en konst krävs det praktisk klokhet. Den behöver visas upp vilket är ett mål för den som bedriver lärokonst. Det krävs en artist/uppvisare för att visa upp något. För att bedriva lärokonst behöver man vara något av en artist. I en konst behöver man utveckla tekniker, bemästra dem och visa hur man använt dem för att det ska bli tal om en god konst. En konstnär behöver behärska något väl, exempelvis någon färdighet, som kan komma till nytta på ett bra sätt i konstutövandet. Konstnären måste, för att det ska bli tal om en god konst, använda färdigheten på ett kreativt och nyskapande vis. I en lärokonst behövs färdigheter för att lära och de ska visas upp. Det räcker inte att visa ett mätresultat vilket ofta blir fallet. I Kärlekens konst tar Erich Fromm¹⁵ upp en del villkor som gäller för inlärning och utövande av en konst. Han tar upp sådant som krävs för att man ska bli mästare i en konst. Han nämner att det kräver insikter och målmedvetna ansträngningar. Vid inlärningen behöver man bli fullt hemmastadd i både teori och praktik och om man lyckas förena dem kan man bli mästare i sin konst. Naturligtvis krävs det att konsten blir en hjärtesak. Det är ett villkor för vilken konst som helst, alltså oavsett om det är frågan om en läkekonst, målarkonst, läsekonst eller en lärokonst.

Det krävs disciplin, tålamod och koncentration för att det ska bli en god konst. Fromm påpekar också att det är vanligt att man inte börjar lära sig konsten direkt utan man får ofta ta en omväg. Först måste man ha lärt sig en del andra saker, ofta skenbart ovidkommande, innan man tar itu med själva konsten. Om man lyckas göra något till sin hjärtesak och praktiserar disciplin, tålamod och koncentration i hela sin livsföring kan man lyckas i sin konst.

Det kan krävas ytterligare två saker för att lyckas väl – tro och mod. En tro kräver ofta mod. Den kan kräva att man tar en risk och att man till och med måste gå igenom smärta och motgång. Det kan krävas att man tar vissa värden som omistliga och vågar ta språnget ut i det ovissa och satsar allt på de värdena. Det är inte lätt att bli mästare i en konst men man kan göra ett försök. Även om man inte lyckas så kan de som kommer efter få en hjälpande vägledning.

Det var några inledande tankar om lärokonstbegreppet. De kan utvecklas i detta och de följande banden. Lärokonsten och läsekonsten, Ars Discendi och Ars Legendi, tar språng från denna ansats. En läsekonst ingår i en lärokonst vilket kan uppfattas som skenbart ovidkommande. Men man behöver vara fullt hemmastadd både i teorin om läsning och i en läspraktik för att kunna praktisera något sådant som en lärokonst. Framöver kan det krävas utveckling av andra konster för att de ska kunna införlivas i lärokonsten.

Lärande rör många människor. Det gäller för samtliga som befinner sig i skola och utbildning, men också för dem som befinner sig i arbetslivet eller bedriver någon fritidsaktivitet. Av någon anledning diskuteras inte lärande särskilt ambitiöst – enligt min mening. Det finns inget utbrett tal om seriöst lärande och framförallt finns det inte någon tillgänglig lärokonst. Det önskar jag se en ändring på.

1.3 Inspiration

Den inspiration och de influenser jag använder mig av kan påverka dina läsförväntningar. Inspirationen kan bidra till en viss atmosfär. De som känner av den kan påverkas i en läsriktning som underlättar förståelsen. Det vill jag ge en möjlighet till genom detta avsnitt.

Jag inspireras av filosofin men det sker genom pedagogiken, genom lärande. Möjligen skulle man kunna kalla lärokonstens arbeten för en utbildningsfilosofi i John Deweys mening. I Demokrati och utbildning såg Dewey på filosofin som den allmänna teorin om utbildning¹⁶. Dewey påpekar i samma verk att filosofins värde inte ligger i att erbjuda lösningar utan i att definiera problem och föreslå metoder att hantera dem. Det är vad jag försöker göra. Dessutom påpekar han att om det finns verklig osäkerhet i livet så måste filosofin återspegla den. Det är en annan anledning till att jag beskriver projektet som en lärokonst. I en konst finns osäkerhet – man kan göra på olika sätt. Det är i denna anda som jag önskar dra nytta av filosofin. Det gör jag för att kunna tänka annorlunda kring den pedagogiska praktiken, kring lärande. Filosoferna har en vana av att betrakta och hantera den egna erfarenheten till skillnad från vetenskapen som normalt hanterar andra objekt och andras erfarenheter. Därför inspireras jag av filosofin. Inom pedagogisk forskning hanterar man oftast andras erfarenheter vilket jag alltså inte kommer att göra. Det kommer att framgå varför jag anser att denna strategi är bättre än de strategier som oftast är i bruk i olika praktiker.

Jag inspireras också av Descartes¹⁷ radikala tvivel. Jag tvivlar först på text och läsning. I dessa frågor har jag kanske tvivlat bättre än Descartes. Det metodiska tvivlet kommer att sprida sig till olika områden. Men det går inte att leva i ständigt tvivel. Man måste finna vägen tillbaka från ett tvivel. När man gör något tvivlar man inte längre. Vägen till tillit går över tvivel. Tvivel utan kommande tillit är inte ens riktigt tvivel. Det är viktigt att komma ihåg detta när man inspireras av ett radikalt tvivel.

Jag har redan nämnt att jag inspireras av Michel Foucault. Jag ska kort nämna en särskild tanke som jag inspireras av för det filosofiska värvet. Foucault skriver:

För min egen del så föredrar jag att nyttja författarna som jag tycker om. Den enda giltiga tribut till ett tänkande som Nietzsches är just att använda det, deformera det, låta det ryta och protestera. Och om kommentatorerna då säger att jag är trogen eller icketrogen till Nietzsche, är överhuvudtaget inte av intresse¹⁸.

Det är i den andan jag försöker använda Foucault och filosofin i övrigt. I korthet: vilken seriös nytta kan Foucault och filosoferna användas till i en begynnande lärokonst?¹⁹

Foucault skriver vidare:

Det var en filosofisk övning: meningen med den var att ta reda på i vilken mån arbetet med att tänka den egna historien kan befria tänkandet från vad det tänker i tysthet och låta det tänka på annat sätt. [---] Det finns tillfällen i livet då frågan om man kan tänka på annat sätt än man tänker, och se på annat sätt än man ser, är nödvändig att ställa om man vill fortsätta att betrakta och att fundera.²⁰

De två utdragen kan betraktas som den huvudsakliga anda som jag inleder med. Det finns ytterligare exempel på inledande inspirationskällor.

Från den tidiga vetenskapen tar jag intryck av Galilei²¹ och Darwin²² bland annat för deras ambition att skriva så att alla förstår. Deras böcker kan läsas av nästan varje läskunnig trots att de för sin tid lade fram revolutionerande tankar. De hade en stor ambition att få andra att förstå vilket inte kan sägas vara allas ideal.

Jag tar intryck av Isaac Newton²³ för att han benämnt den vetenskapliga praktiken som en experimentell filosofi. Newton och Galilei, bland många andra, införde den experimentella andan. De problematiserade sina tankar och teorier för att i nästa steg utföra experiment. Den experimentella andan togs upp inom vetenskapen. En som följt den och som jag inspireras av är Michael Faraday²⁴, magnetismens fader. Han visade ett ointresserat intresse för experimentandan. Vid en förfrågan på om han ville bli adlad för sina förtjänster lär han ha sagt: -tack, men jag vill bara vara Michael Faraday. Hans passion för experimenterandet talar för sig själv. Han utförde och numrerade 16 041 experiment. Om jag skulle lyckas med ett uns av den andan skulle jag nog vara på god väg mot en lärokonst.

Att koncentrera sig på egna experiment är en av mina tankar med dessa band. I detta experimenterar jag med text och läsning. Min främsta tanke är att experimentera med mig själv, att göra experiment och observera mig själv, samtidigt som jag skapar något andra kan ta del av så att de kan göra egna experiment. Tanken är alltså att göra egna experiment som andra kan använda sig av och då gäller det att skriva så att andra förstår.

Den experimentella andan kan behöva förtydligas. De allra flesta anpassar sig efter särskilda sätt att leva där denna experimentanda inte är särskilt framträdande. Det är vad jag önskar ändra på. Det är kanske någon som tror att detta är vad man redan gör inom exempelvis den pedagogiska vetenskapen. Det är till viss del sant men det sker på ett speciellt sätt. Det är ett sätt som jag åtminstone delvis vänder mig emot. Jag avser visa att det inte sker i den omfattning som det kanske borde göra och att det kanske borde ske med andra antaganden. Det kommer förhoppningsvis att bättre framgå genom detta och eventuellt kommande band vad jag menar.

Mina utläggningar kan ta formen av katharsis. Det är inspirerat av Aristoteles. Katharsis är enligt honom den form av rening som kan komma av att man bevittnat en tragedi, ett mörkt skådespel. I detta band kan felskrivna texter uppfattas som en tragedi. Vi får göra denna erfarenhet och hoppas på katharsis, att den renar och lär oss något som vi kan ta med oss inför kommande livserfarenheter.

Jag använder mig av många andra filosofer bl.a. Friedrich Nietzsche, Edmund Husserl, Martin Heidegger, Maurice Merleau-Ponty, Jaques Derrida och Paul Ricoeur. Detta band har således en kontinentalfilosofisk anstrykning. Men jag har i viss mån också inspirerats av den analytiska traditionen, och mer speciellt av Ludvig Wittgenstein. Jag klargör skillnaden mellan kontinental och analytisk filosofi genom kapitlen. Samtliga av dessa filosofer och dess inspirerande påverkan kommer att presenteras. Jag kommer att bemöda mig om att introducera filosofin så pedagogiskt och intressant jag överhuvudtaget förmår.

Det finns faror med en ansats där man inspireras av olika filosofer och perspektiv. En av dem är eklektism²⁵. Det betyder ungefär att man alltför lättvindigt använder idéer som egentligen inte är förenliga. Man ser likheter överallt och får svårigheter på köpet som man dessutom inte förmår uppmärksamma. Det tror jag inte enbart leder till problem utan också möjligheter. För att småningom göra något bra måste man först göra något. Vi får inleda tillägnelser av mening för att få möjlighet att förhandla om mening. Den eklektiska faran är ett problem som man får lära sig att hantera. Det är något man får tänka på när man hämtar inspirationer från olika perspektiv.

1.4 Ambition

Detta är inledningen till vad jag högtidligt benämner som en lärokonst, en Ars Discendi. Det är ett utdrag av den förförståelse och de fördomar som främst påverkat denna text vilka i nästa steg påverkar din läsning. Du har nu bemödat dig om att ta dig några sidor in i boken. Inledningen kan verka skrämmande för den som vanligen inte läser så mycket. Min ambition är att försöka minska eventuell läsrädsla. Jag hoppas att jag redan exemplifierat det. Jag hoppas att man redan fått känslan att man kan läsa på och att det då kommer klargöranden för sådant som verkat oklart. Min ambition är att boken ska kännas så och att det ska fortsätta komma klargöranden genom hela boken.

Kanske borde jag lagt det följande stycket tidigare men jag tror att det får en större kraft nu när du läst ett antal sidor.

Jag skulle önska att den som inte är så van vid att läsa texter som denna kan följa argumentationen. Då syftar jag på meningsinnehållet, inte på utformningen. Jag vill och hoppas att boken kan uppfattas som en god inledning till filosofi, lärande, vetenskap och många andra tankar som jag tar upp. Jag vill nå ut till fler än dem som är akademiker. Jag önskar nå tonåringar, gymnasister, de som funderar på att läsa vid universitet, de som precis inlett högskolestudier men alldeles särskilt till dem som inte är akademiker och som inte heller har för avsikt att bli det. Med tanke på områdets svårighetsgrad är det kanske för mycket att hoppas på men det är min ambition. Intellektuella har inte alltid denna ambition. Somliga verkar enbart skriva för den egna intellektuella gemenskapen. Det kan bero på ambition men också på förmåga. Det är svårare att skriva till andra än den grupp man själv tillhör. Det är inte alla som har pedagogiska ambitioner. Jag tror inte att bristande framställningar alltid beror på problemens art inom exempelvis filosofi och vetenskap. Jag tror snarare att man inte har en vana av att tänka pedagogiskt. Det önskar jag också se en ändring på.

Boken kan med fördel läsas av dem som har akademisk bakgrund. Det finns säkert åtskilligt även för dem men man får ha översyn med att boken riktar sig till dem som inte är så insatta i problematiken.

Detta arbete är en introduktion och väg in i filosofin genom att använda den. Jag hoppas att det gör det mer spännande för den oinvigde. Jag ser på filosofin som ett verktyg. Hemmafixaren kan använda hammare, skruvdragare och andra verktyg om man får lite tips, exempelvis från ett gör-det-själv-program. Jag hoppas att denna bok kan få en liknande funktion. Det blir en del abstrakta redskap från filosofi och vetenskap som kan användas för att lösa en del praktiska problem och möjligen kan de göra vardagen lite trevligare. Ungefär ett sådant förhållande har jag till filosofi och vetenskap. Det är lekfullt men fortfarande ambitiöst.

Det är vanligt att använda redskap för att renovera hemmet. I det sammanhanget har många insett att man klarar mycket på egen hand. Så långt har vi inte kommit med de abstrakta redskapen. Det finns visserligen många som lever i tron att de gör klokt i att följa sitt eget sunda förnuft. De tror att de redan behärskar hur man använder sitt tänkande. Jag försöker visa upp min användning av filosofin som ett alternativ till ett sådant förnuft och samtidigt försöker jag visa på att allmänförnuftet inte är så förnuftigt som man kanske trott. Det sunda förnuftet är ofta ganska flummigt. Jag vill ge verktyg för den som önskar tänka i en mer ambitiös mening. Jag skulle bli nöjd om någon tycker att jag skrivit en god filosofiintroduktion då det varit min ambition. Filosofin kan förstås som kärleken till visdom. Även filosofin handlar alltså om lärande. Ditt sunda förnuft sade kanske dig något annat om vad filosofi är?

1.5 Förbehåll

Mitt syfte med att ta upp ett antal förbehåll nu är att de underlättar argumentation och läsvänlighet senare. Ett alternativ vore att jag skrev ut olika förbehåll, ursäkter och ödmjukande kommentarer om min egen eventuellt bristande förmåga genom hela texten. Det är trista att läsa och det hjälper inte framställningen. Därför samlar jag några förbehåll i detta stycke och försöker utelämna dem framöver. Det går kanske inte helt att utelämna dem men jag önskar åtminstone att minska dem med denna strategi.

Somliga verkar uppfatta det som jobbigt att man skriver ödmjukande kommentarer. Vi har kanske blivit vana vid retoriska strategier, ett visst prat, där man hela tiden framställer sig själv eller sina produkter som bättre än vad de är. Jag vill försöka vara noggrann med när jag uttalar mig på svaga grunder. Därför blir det en del ödmjukande kommentarer men jag försöker minska dem så att de inte blir allt för störande.

Jag inleder med några förbehåll gällande framställningen. Det finns alltid två stora framställningsproblem när man lägger fram tankar i text. Det ena är att man förklarar för mycket eller för lite, och det andra är att man måste träffa val om i vilken ordning man ska skriva om saker. Naturligtvis önskar man att man alltid förklarat tillräckligt och att man aldrig lagt till alldeles för mycket. Jag får be om tålamod om jag på något ställe förklarar för litet. Ibland kan utläggningen fortsätta längre fram. I andra fall hoppas jag åtminstone att du ska kunna tänka: -’okej, jag kanske inte följer med helt och hållet men jag kan gå vidare med det jag läst’. Den välbevandrade läsaren kan kanske bli väl otålig vid en del långa avsnitt. Jag hoppas att man accepterar det med de mindre välbevandrade läsarna i åtanke. Beträffande ordningen påfrestar jag ibland kanske lite väl mycket. Jag väntar med en del saker vilket kan leda till frustration men jag tror att det är förtjänstfullt om man kan acceptera det. Det kan gynna förståelsen. Jag tar upp många saker och det kan ta lite tid att fullt förstå hur jag anser att de hänger ihop. Det hör till problematiken då det finns många överlappande trådar. Jag hoppas naturligtvis att det är verkningsfullt att ta upp det jag behandlar i den ordning jag valt.

Det blir en omfattande användning av filosofiska tankar framöver. Jag bör kanske nämna något om mina erfarenheter på området. Jag har inte examinerat mig i filosofi (vilket visserligen kan vara en fördel utifrån tankarna i detta band). När jag läser filosofi försöker jag hitta redskap för att hantera tillvaron, särskilt beträffande lärande. Det är så jag använder och vill använda filosofin. Jag vill få den att sätta mina tankar i rörelse i enlighet med Paul Klees inledningscitat. Sättet jag läser påverkar mitt sätt att skriva. Det kan göra att mina analyser inte blir särskilt djuplodande. Det är inte heller min tanke. Jag önskar förmedla inledningar, inte fullständiga analyser. Jag uppfattar att denna strategi kan underlätta lärande och just därför försöker jag medla mina uppfattningar om detta förfarande.

Jag har ytterligare ett antal förbehåll. De blir mer självklara om jag först tydliggör några av mina tidigare erfarenheter.

Tidigare erfarenheter

Min bakgrund är som beteendevetare och pedagogikstuderande men egentligen studerade jag till ekonom och civilingenjör när jag slutligen bestämde mig för att skriva. Intresset för pedagogiken kommer av att jag finner skola och utbildning undermålig. Intresset för lärande och fostran, och därigenom filosofin, har tagit överhanden från alla andra intressen på grund av en omfattande skol- och utbildningsirritation. Detta intresse har jag riktat mot områdena text och läsning under ett par år. Det motsvarar betydligt mer än en normal utbildning och det har skett med en annan ambition än att examineras med allt vad det innebär.

Jag skriver om många kunskapsområden. Jag skriver om text, läsning, filosofi och vetenskap m.m. Jag är ingen expert på något av dessa områden varför jag ber om förståelse för eventuella fel och brister. Möjligen kunde man kräva att jag gjorde goda undersökningar på respektive område så att jag kunde uttala mig med större säkerhet. Det har jag inte haft möjlighet att göra. Det har inte funnits tid så jag har fått nöja mig med inledande undersökningar.

Jag är inte expert men det betyder inte att jag är ovetande. I många fall vill jag tro att mina nedskrivna tankar kan tjäna som goda utgångspunkter för att inleda lärande på dessa områden. Jag har ansträngt mig för att förstå och jag hoppas att man förstår min argumentation. Jag hoppas att man finner acceptans om än inte enighet i många av argumenten. Jag får eventuellt möjlighet att omvärdera en del av dem om jag får tid till mer djuplodande analyser. Jag har gjort mitt yttersta efter den vision jag haft och hoppas att andra kan finna det användbart. Måtte annars någon annan göra det bättre.

Denna klustertext kom fram då jag egentligen planerat att examinera mig i pedagogik genom magisters- och mastersarbeten under 2007. Jag valde istället att skriva denna bok. Det är min examinatoriska nivå vilken jag själv tror säger ganska lite om min egentliga nivå. Jag tror att denna text i sig själv visar vilken nivå jag befinner mig på. Texten är självuppvisande.

Fler förbehåll

Det är en realitet att mina begränsningar sätter gränser för vad jag kan tänka och skriva. Ett exempel är att jag än så länge är för svag i logik för att kunna använda den på ett fruktbart sätt i en framställning. Jag får be filosofen och den invigde inom olika områden om ytterligare acceptans för mina tillkortakommanden. I korthet: de som har expertkunskaper och en annan uppfattning får ursäkta eventuella misstag och feltolkningar. De som inte är så kunniga får vara medvetna om textens bristande auktoritet och försöka använda den efter bästa omdöme. Ett av mina mål är just att försöka fostra ett förhållande till det egna omdömet.

1.6 Att ta sig framåt

Det behövs inspiration för att ta sig framåt. En anledning till att jag skriver om en lärokonst är att jag önskar att jag träffat på något i denna stil när jag var i tonåren. Jag har varit konstant missnöjd med skola och utbildning sedan fjortonårsåldern. Jag har aldrig känt mig särskilt tillfreds med skolan. Jag har känt mig som en främling och inte velat vara där. Hat är många gånger ett onödigt starkt ord men om man tänker att det gör att man inte kan frigöra sig från det man tänker, att det hindrar en människa att tänka på annat sätt och att det leder till att man sitter fast i ett motberoende, så är nog benämningen skol- och utbildningshat riktig. Jag syftar alltså inte på hatet som känsla utan som levd praktik. Hatet är som en spegel som påverkar en själv. Det blir en sorts dubbel oförmåga där man inte kan acceptera att anpassa sig till praktiken som råder samtidigt som man inte kan skapa sig ett liv utanför en sådan praktik. Man kan inte leva i samhället och man kan inte leva utanför det. Ett hat är det som gör att man kommer i vägen för sig själv. Jag har varit i vägen för mig själv under lång tid. Det är så jag uppfattar hat. Jag har haft svårt att ta mig framåt.

I förordet till Mats Furbergs²⁶ bok Istället för vetande träffade jag på en dikt av Pär Lagerkvist²⁷. Den är från Lagerkvists verk Aftonland…

Jag ville veta

men fick bara fråga

Jag ville ljus

men fick bara brinna

Jag begärde det oerhörda

och fick bara leva

Jag beklagade mig.

Men ingen förstod vad jag mente.

Det är något i den riktningen jag tidigare tvingats ta mig framåt. På senare tid har ett antal saker förändrats till det bättre.

Att vara skoltrött har mycket lite att göra med att vara trött på lärande. För många kan det vara precis tvärtom. Den kan bero på att lärande inte sker särskilt bra då det är fel förutsättningar för både kropp och hjärna. Jag önskar mig en annan praktik och med tanke på vad allmänheten och många politiker anser ser det verkligen mörkt ut på den pedagogiska fronten. Det verkar inte hjälpa att pedagogiska forskare har andra idéer. Jag tycker inte att skola och utbildning har varit bra, är bra eller är på väg att bli bra. Ett tydligt exempel är att man ofta utgår från en kvantitativ syn på lärande inom både politik och media. Så verkar det också vara bland allmänheten. Exempelvis stödjer 70% betyg längre ner i åldrarna²⁸. Det är ett typiskt utslag av vad jag benämner som Scientia Excaminandi. Det krävs en alternativ praktik som kan hantera denna problematik för den som vill lära. Att jag insett det är vad som förändrats till det bättre. Det har jag upplevt som en mindre befrielse. Jag har fått möjligheten att ta mig vidare på ett annat sätt. Det är ett sätt jag borde kommit på tidigare. Det är ett sätt jag vill göra dig uppmärksam på och det är därför jag skriver om en lärokonst.

Lärokonsten är särskilt till för dem som känner, har känt eller kommer att känna som jag gjort, men den kan också bli till för många andra som tycker den är en klok idé. Det kommer säkert att finnas dem som tycker den är dålig. Det finns många som förlorar på en sådan praktik. Det finns examinander och examinatorer, tidigare och nuvarande, som verkar vara tillfreds med den rådande praktiken.

Med allt det jag hittills nämnt förstår du kanske att lärokonsten kan ses som motsatsen till en studieteknik med allt vad en sådan innebär under själva studierna men särskilt för livet efter dem.

Min förhoppning är att jag ska hindra någon att känna som jag känt under min utbildningstid. Om det så bara hjälper en enda person kan det vara värt mina ansträngningar. Den personen kunde varit jag själv. Det är så jag hämtar inspiration och motivation till att ta mig vidare. Jag har den missnöjde tonåringen i tankarna när jag skriver. Det är huvudsakligen till dem texten riktar sig vilket ofta förklarar varför jag skriver som jag gör. Den är självklart också till för alla andra som är intresserade av lärande. Lärokonsten är ett sätt att ta sig framåt.

Jag är inte så förtjust i att bara kritisera det som är dåligt. Det vore enkelt att klaga på skola och utbildning men det är tämligen poänglöst. Det har framförts kritik mot matematikutbildning ända sedan Pythagoras dagar och det verkar inte blivit mycket bättre. Man bör tillhandage handlingsalternativ om man inte är riktigt nöjd. Det gäller för text och läsning i detta band. Det bör också gälla för eventuell kritik i banden framöver. Det är ett bättre sätt att ta sig framåt än att bara kritisera.

Det behövs inspiration för att ta sig framåt när man skriver. Mats Furbergs bok Istället för vetande använder jag som inspiration till min framställning. Han gör ett gott pedagogiskt försök att visa hur en filosofisk avhandling kan växa fram genom frågor. Han försöker visa hur man kan ta sig framåt när man skriver en filosofisk avhandling. Jag försöker också visa hur man kan ta sig framåt fast med andra frågor och på ett annorlunda sätt. Jag försöker visa hur en praktik kan växa fram genom läsning av exempelvis filosofi, pedagogik etc. Man behöver fundera över vilket tal som kan krävas för att en särskild praktik ska kunna växa fram och vilket tal som hindrar en sådan praktik. Det blir både ett frågande och svarssökande som gör att man kan se hur en praktik kan växa fram.

Jag försöker genom den strategi jag valt att etablera ett trevande sätt att nå vetande. Det gör jag bland annat genom inspiration från Piotr Szybeks avhandling Staging science²⁹. Han hanterar frågor om både produktion och distribution av vetande genom att treva. Det som vetenskapen i efterhand demonstrerar som självklarheter har ofta en trevande historia grundad i en vardaglig föreställningsvärld. Jag kommer att försöka förbli trevande och låta fler delta. Det blir en försiktig amatörism som förhoppningsvis gör att fler kan följa utvecklingen. Jag vill skapa en första erfarenhet av klustertext samtidigt som jag genom den erfarenheten får möjlighet att visa hur man kan förhålla sig till andra fenomen. Det är ett sätt att ta sig fram.

Mycket av det jag nu nämnt kommer att bli tydligare genom mina utläggningar framöver. Jag vill peka ut riktningen redan från början. Det handlar om att ställa frågor och att söka svar.

(

Läsekonstkommentarer I)

Jag kommer att göra några sådana här läsekonstkommentarer som inskott framöver. Därför har jag satt rubriken inom parentes. I detta kapitel har jag redan