Artefakternas Krönika: Del 1 "Liv"

själv.

Kapitel 1 NITRA

Nitra och Peter stod på muren som gick runt Nitras borg. De såg på när solen sakta gick ner över hustaken. De hade anlänt till Arong för bara några timmar sedan. Solens strålar gnistrade på stadens tak. De flesta av taken i den gamla staden hade tegelpannor med inblandning av pärlemor. Nitra berättade att stadens kejsare Dronepaksut VI för ca 450 år sedan fick storhetsvansinne, och befallde att alla skulle blanda pärlemor i teglet. Pärlemor fick importeras och landet höll på att gå i konkurs, men så dog kejsaren plötsligt av en magåkomma. Hans bror som landsförvisats då han protesterade mot importen av pärlemor, kom tillbaka och tog makten. Han gifte sig med änkan och adopterade sina brorsbarn. Det ryktades länge att kejsaren förgiftats av sin hustru, men inget har kunnat bevisas. Den nye kejsaren skapade ett nytt yrke, som är ett ganska nervöst yrke.

Nämligen den kejserliga avsmakaren som är en person som smakar av all mat och dryck som kejsaren skall inta. Och överlever avsmakaren så kan kejsaren äta och dricka. I början dog en del avsmakare, så det blev med tiden ett ganska högavlönat yrke. Idag dör det nästan inga avsmakare, och yrket brukar gå i arv. Avsmakaren är idag också en av kejsarens närmaste rådgivare. Han heter förresten Groblar om du skulle träffa honom. Han är av en ganska misstänksam natur, vilket kanske har med hans yrke att göra säger Nitra med ett ironiskt leende på läpparna.

Tror jag det svarar Peter men jag har en annan fråga som jag funderat på.

Vad då?

Varför får jag en känsla av att folket på gatan inte är medvetna om borgen?

Det beror på magin som omger borgen. Det får folk att se borgen, men deras hjärnor registrerar inte att den finns här skrattade Nitra. Vi är i praktiken osynliga.

Är det Ellac som lagt förtrollningen på borgen?

Oh nej skrattar Nitra visserligen kan han göra sig osynlig, men att lägga en förtrollning som håller borgen osynlig i århundrade efter århundrade kan bara en av de högste göra. Det är likadant här som i de högstes råd, tiden står stilla.

Plötsligt kommer det en falk dykande från skyn, och landar på taket till ett av vakttornen. Det var en av de vackraste fåglarna Peter sett. Den var brunspräcklig med en svart fläck på bröstet, och när falken började putsa sig såg han att den hade en gul teckning i form av en blixt på nacken ned över ryggen.

"Det blåser lite mer än vanligt idag, så fjädrarna kommer i oordning. Usch jag avskyr att bli rufsig." sa falken.

Så slutar falken att putsa sig och vänder på huvudet mot Nitra.

"Välkommen hem Nitra. Hur var det i Karacc"?

Tack bara bra, och här är det sig likt hoppas jag?

Oh ja. Kejsaren sköter sig bra, och jag har inget ovanligt upptäckt under mina flygturer runt om i landet. Det är egentligen bara en sak som hänt under tiden som du varit borta

Ja?

Ja vadå?

Glöm det svarade Nitra och blinkade med ena ögat mot Peter.

"Jaså det som hände mig för några veckor sedan" fortsatte falken "det var en jägare som sköt en pil mot mig. Men den missade med några centimeter, men jag var tvungen att ta jägaren i upptuktelse. Det slutade med att han lovade på sina bara knän att aldrig mer jaga".

Så började falken att putsa sina fjädrar igen, och om nu en falk kan se nöjd och belåten ut så gjorde falken det. Falken slutar plötslig att putsa sina fjädrar, och vänder sig mot Peter.

Välkommen till Arong Peter, säger den. "Skall du inte presentera mig Nitra, ser du inte att han är lite förvirrad.

Förlåt, vad tänker jag på. Får jag lov att presentera Psolit, en falk med höga tankar om sig själv sa Nitra.

Peter vänder sig mot falken och bugar lätt. Trevligt att träffas min vackra falk.

Vilken trevlig ung man. Han och jag skall nog komma bra överens.

Det tror jag säkert skrattar Nitra.

Peter vaknade av att solen sken in genom fönstret. Han hade sovit tungt hela natten. Kläderna låg nytvättade på stolen vid fönstret. Han skyndade sig upp och klädde sig snabbt, när han gick ut i korridoren kände han doften av nybakat bröd.

Magen gjorde sig påmind genom att kurra och tala om för honom att han var hungrig. Han följde lukten korridoren bort.

När han gått en liten bit, kom han fram till en röd dörr med ett gult ax på. Det var därifrån lukten kom. Han öppnade dörren sakta, och tog ett steg över tröskeln. En mörkhyad kvinna står vid eldhärden och rör i en gryta. Hon vänder sig sakta om och tittar på honom.

Stå inte där och se hungrig ut Peter, utan kom in och sätt dig vid bordet så skall du få frukost sa hon.

Han satte sig vid bordet. Det kommer snabbt fram nybakat bröd, mjölk, honung, korv och ost. Efter tio minuter hade magen slutat ge ljud ifrån sig. Han känner sig ganska nöjd.

Han tittar på kvinnan vid grytan. Hos ser ganska bra ut, en liten mjölfläck på hennes mörka kind lyser klart. Hor rör sig mycket graciöst, man får en känsla av att hon svävar fram över golvet. När hon böjer sig fram skymtar det en tatuering i nacken. Den påminner honom om något, men han kan inte komma på vad. Han väcks ut sina tankar när dörren öppnas, och in kommer Nitra klädd i en röd klänning.

Jag ser att du redan träffat Tilde säger Nitra och nickar mot den mörkhyade kvinnan.

Ja.

Nitra sätter sig på andra sidan bordet, mittemot Peter. Tilde sätter fram mer bröd och ost, eftersom Peter nästan ätit upp allt. Hon återvänder sedan till att röra i grytan. Nitra äter sin frukost under tystnad, Peter sitter bara och små plockar lite av maten. Efter en stund tittar Nitra upp. Ni har väl presenterat er för varandra hoppas jag?

Det är väl jag som skall presenteras i så fall säger Tilde.

För det vore ju dåligt om jag inte kände till vilka gäster som finns i borgen. Det är ju trots allt min borg.

Det har du rätt i skrattar Nitra. Så tillåt mig presentera Tilde borgens allt i allo. Utan hennes arbete skulle borgen gro igen och vi skulle få svälta. På något sätt ligger hon alltid steget före. Så när du tänker att det skulle vara gott med en kopp te, så kommer hon och frågar om du vill ha te

Hoppas du inte blir alltför besviken nu Nitra. För teet är i kannan som hänger vid eldstaden, och kopparna står på hyllan över spisen. Det är bara att ta för sig sa Tilde.

Menar du verkligen att jag skall gå ända bort till spisen och hämta kopparna själv skrattar Nita och reser sig upp.

Ja. Jag tror att du behöver röra lite på dig för klänningen har börjat strama lite över magen. Du har nog gått upp lite i vikt den senaste tiden sa Tilde ironiskt.

Nitra stannar till och tittar på sin mage. Hon drar lite i klänningen, som om den vore lite för trång. Tycker du att den stramar? frågar hon honom.

Nej svarar han sanningsenligt. Tilde vänder sig om med ett leende på läpparna och blinkar till honom. Jag tror Tilde bara retas med dig säger han.

Ja säger Nitra det tror jag med Men när hon kommer tillbaka till bordet med kopparna och tekannan drar hon lite i klänningen igen, och ser lite bekymrad ut.

Efter frukosten tar Nitra med Peter upp i ett av tornen. De kommer in i ett rum som är fyllt av skrifter och böcker från golv till tak.

Hur mycket böcker är det här frågar Peter.

Det mesta som skrivits i världen svarar Nitra.

Han låter blicken vandra runt i rummet. Längs ena väggen finns det inga böcker, utan lådor fyllda med papper. Han tar upp ett papper i handen, det känns mycket skört.

Var försiktig med det där så det inte går sönder. De flesta papperen i lådorna är mycket gamla och sköra sa Nitra varnande.

Sedan gick Nitra bort till den andra sidan av rummet och tog en bok från bokhyllan.

Du kan börja med den här sa Nitra och räckte honom en tjock bok. Han vände på boken och läste guldskriften på ryggen – Meshmabs historia. Boken hade pärmar som var gröna med en lövranka i guld som gick längs med kanten av boken. På framsidan var det en uggla avbildad, även den i guld. Han tog boken och satte sig ner och började läsa om Meshmabs historia. Det var en ganska tråkig bok. Efter några timmar hade han läst ungefär en tredjedel av boken. Nitra titta på honom och skakade på huvudet.

"Så här kan vi inte hålla på, det kommer att ta evigheter. Du har ju lärt dig att läsa tankar, gör likadant när du läser en bok.

Öppna ditt kognitiva sinne för boken".

Hur då frågade han.

"Titta på mitten av sidan, slappna av och låt sinnet öppnas.

Du kommer då att låta sidan arkiveras i hjärnan. Med tiden lär du dig att bara arkivera sådant som är väsentligt. En historiebok är bästa tänkbara lärobok när det gäller att lära sig läsa snabbt och effektivt" sa Nitra.

Han tog boken och tittade i mitten av sidan, tog ett djupt andetag och koncentrerade sig på att öppnas sitt kognitiva sinne. Efter en liten stund började orden strömma in i hjärnan, men det var svårt att behålla koncentrationen en längre stund. Han kunde bara hålla koncentrationen tre till fyra sidor sedan tappade han koncentrationen och fick börja om. När kvällen kom hade han lyckats hålla koncentrationen ca 20 sidor i taget innan han tappade den och fick börja om.

Jag vet inte hur det är med dig, men jag börjar bli hungrig sa Nitra.

Han väcktes ur sin läsning, och märkte att tiden bara flugit iväg. Magen kurrade faktiskt av klagan. Det är nog jag också sa han.

De slog ihop böckerna och gick ned från tornet. De gick över borggården till köket, där det luktade himmelskt gott när de kom in genom dörren. Vid elden stod Tilde precis som de lämnat henne och rörde i en gryta. På bordet stod det rykande fat med kött, nybakat bröd som fortfarande var varmt. De satte sig vid bordet, och började äta med glupande aptit.

Vad är det för kött som smakar så gott? frågade han.

Duva svarade Tilde.

Det har jag nog aldrig ätit förr sa han.

Det äter vi ofta här skrattade Nitra. Tilde är expert på duva.

Expert och expert muttrade Tilde det är oftast lättast att skaffa.

Skall inte du äta? frågade han Tilde.

Jag har redan ätit svarade Tilde.

Nitra började skratta så hon satte i halsen. Jag ser det sa Nitra när hon hostat färdigt du har fjädrar i håret.

Tilde skakade på håret och det föll ett par fjädrar till golvet.

Peter tittade på Tilde som faktiskt rodnade lite. Plötsligt slog det honom var han sett hennes tatuering tidigare, det var samma märke som det var på falkens nacke.

Du ser ut som om du sett ett spöke Peter sa Nitra.

Jag fick bara en så absurd tanke sa han.

Vad var det för en tanke? frågade Tilde och satte sig ner vid bordet. Hon tittade honom djupt i ögonen och han hörde hennes röst i huvudet. "Är tanken så konstig egentligen Peter, med tanke på vem jag är".

Vem är du egentligen? frågade han.

Jag är Tilde, hushållerska här på borgen, men jag är också Psolit falken, och jag kan ta andra skepnader också om jag vill. Jag är också Psolit medlem av de högstes församling.

Du är alltså en gudinna sa han med darrande röst.

Det kan man knappast tro när man ser henne log Nitra, man föreställer sig ju en gudinna som lång och smal, inte kort och knubbig

Kort och knubbig utbrast Tilde med hög röst. Sedan började de förolämpa varandra över hur de såg ut. Peter kunde inte annat än le vid tanken att så här hade de troligen hållit på i många hundra år. Efter en stund lugnade de ner sig lite så han kunde inflika en fråga, Vad är de högstes församling? De vände sig båda om och tittade på honom.

Det är en samling gudar och gudinnor där de flesta är dårar svarade Tilde barskt.

Jag skall förklara sa Nitra allvarsamt. Det är åtta gudomligheter som tillhör församlingen. Och för mycket länge sedan blev de osams, om vad, vill de inte berätta för oss enkla människor.

Bah fnös Tilde ni skulle ändå inte förstå.

I vilket fall som helst fortsatte Nitra "så började de kriga mot varandra, vilket ledde till att världen nästan gick under.

Att de många år senare gjorde om alltihop en gång till, är något som vi enkla väsen inte kan förstå. Men med sin gudomliga godhet och outgrundliga vishet som bara gudar kan förstå orsakade de en enorm flodvåg som nästan utplånade mänskligheten".

Ja, ja vi bar oss dumt åt sa Tilde irriterat. Men vi kom också överens om att aldrig göra om det igen. Vi bestämde oss för att inte verka direkt här i världen, utan vi har skaffat oss människor som ombud för oss. Jag har Nitra som mitt ombud, det fanns tyvärr inget bättre att få tag på just då.

Ja och mig var det ingen som frågade om jag ville vara med. Att vara ombud åt en kort, knubbig, tjurskallig och bortskämd gudinna är ett av de svåraste jobb som finns sa Nitra.

Och så började de igen, orden haglade över bordet. Men efter ett tag tycktes Peter märka att de faktiskt gillade att ösa galla över varandra. De njöt faktiskt av det. Det var som om det var en tävling att hitta på så många nya och ovanliga förolämpningar som möjligt. Efter en stund började de lugna ner sig lite, och då passade han på att ställa en fråga.

I Karacc sa Folo att du kom dit för femhundra år sedan stämmer det? frågade han Nitra.

"Vi var som sagt lite oense i de högstes församling, och vi bestämde att hitta människor som kunde vara våra ombud.

Men för att slippa skaffa nya ombud vart femtionde år eller så, bestämde vi oss för att vi fick ge dem evigt liv om vi ville.

Så när jag hittade Nitra så gav jag henne evigt liv" sa Tilde.

Utan att fråga mig först sa Nitra surt.

Jag frågade dig visst sa Tilde.

Men du förklarade inte vad det skulle innebära att ha evigt liv

Och så började de munhuggas igen, men innan det gick för långt avbröt Peter dem igen.

Hur gick det till när du hittade Nitra? frågade han.

Jag föddes 440 ef i en liten fiskeby som låg vid sydöstra delen av Cirra. Min far var fiskare och jag var yngst i en syskonskara av elva barn. När så Psolit en dag kom och satte sig på en gren och började prata med mig blev jag helt förskräckt. Det var väl 455 ef som du kom sa Nitra och tittade på Tilde.

Nej det var 453 ef för du var bara tretton år, och din far hade planer på att gifta bort dig. Det var väl det som gjorde att du följde med mig istället för att stanna hemma skrattade Tilde.

Usch ja ryste Nitra. Min far ville gifta bort mig med en granne som var tre gånger så gammal som jag, jag skulle bli hans tredje fru. Så när jag fick erbjudandet av Tilde att följa med henne till Arong och bli hennes elev, accepterade jag erbjudandet direkt. Efter att chocken lagt sig förstås.

Efter femton år som min elev gav jag henne evigt liv, för jag hade hittat ett dugligt ombud som jag ville behålla. Jag hade provat flera människor tidigare men ingen av dem höll måttet. Att det tog så lång tid innan jag började leta efter ett ombud beror på att jag inte riktigt insåg vikten av att ha ett eget ombud i de högstes råd. Och inte kan man tro att hon faktiskt är femhundra fyrtiofyra år gammal, hon är faktiskt ganska välbehållen om än lite lönnfet.

Och så börjad det igen. Peter satt kvar en stund innan han gick upp på rummet och la sig. Han förundrades över att det fanns så många skällsord att ta till.

Dagarna gick efter ungefär samma rutiner varje dag. Han gick upp på morgonen, ner till köket för frukost, där han träffade Tilde och Nitra. Efter frukost gick Nitra och Peter upp i tornet för att studera de böcker och skrifter som fanns där. Tilde brukade komma upp med lunchen, för att de inte skulle behöva avbryta sina studier. Efter lunchen fortsatte de att studera fram till kvällsmaten, då de avbröt för dagen.

Efter ungefär en månad läste han cirka trehundra sidor i timmen. Det gick ganska snabbt att läsa igenom en bok, men ändå verkade det som om han inte kom någonstans i bokhögen. Han frågade Nitra hur han skulle kunna avgöra vad som var viktigt. Var det inte stor risk att han missade något väsentligt.

"Den risken finns inte, för du missar inte något väsentligt.

Och skulle du mot all förmodan skulle tro att du missat något, så är det bara att börja om från början igen" sa Nitra.

Du har nog rätt, jag missar nog inget väsentligt sa han snabbt och titta bort mot den stora högen med böcker han redan läst igenom. Han fortsatte läsa böcker och olika skrifter i allt snabbare takt. Efter ungefär ett år började han närma sig slutet av böcker och skrifter i tornet. Så en dag kom äntligen dagen då han läste den sista boken i tornet.

Nu har jag läst den sista boken sa han stolt.

I det här tornet ja svarade Nitra med ett brett leende

Vad menar du? Finns det mer? frågade han förskräckt.

Oj har jag glömt att säga till dig att det finns sex torn till som det här log Nitra.

Peter bara stönade och tog sig för pannan. Just då kom Psolit flygande, hon slog sig ner på fönsterbrädet. Hon flimrade till och plötsligt satt Tilde där istället. Peter tappade hakan, det hade aldrig hänt innan, att hon förvandlade sig inför ögonen på honom.

Stäng munnen annars surnar mjölktänderna på dig. Hjälp mig ner från fönsterbrädet istället sa Tilde.

Han skyndade sig fram och stäckte ut handen för att hjälpa henne ner.

Vad flinar du åt? fräste Tilde åt Nitra.

Jag måste säga att du såg bättre ut som falk på fönsterbrädet än som människa skrattade Nitra.

Tilde rättade till klänningen och gick mot mitten av rummet där hon satte sig på en stol som plötsligt stod där.

Jag kommer tyvärr med dåliga nyheter sa Tilde. Groblar har blivit sjuk efter att ha provsmakat kejsarens mat. Det verkar som om någon försökt förgifta kejsaren.

Vad håller de på med utbrister Nitra. Jag tror att det är dags för mig att göra ett av mina besök i palatset. Kom Peter vi skall göra ett hembesök hos kejsaren.

När de kom ut på borggården står Asil där och väntar. Hon är ensam, det var nog första gången han såg henne utan Flor.

"Vad gör du här"? hörs Psolits röst.

"Jag är här och bevakar mina intressen" svarar Asil.

Kapitel 2 KEJSARENS PALATS

De närmade sig palatsporten, vindbryggan var upphissad och på muren stod det en rad med soldater från kejsarens privata garde. De var alla klädd i kejsarens rödgula uniformer med guldhjälmar på huvudet. När Nitra, Asil och Peter närmade sig porten blev det plötsligt liv och rörelse på muren. En kapten visade sig i en glugg till höger om vindbryggan.

Vem är det som närmar sig den gudomliga kejsarens palats frågade han formellt.

Ha gudomlige, pyttsan heller. Han är inte mer gudomlig än någon annan människa hörde Peter Asil säga.

Du skall var snäll Asil svarar Nitra, och fortsätter sedan högt och tydligt.

Det är den gudomliga Psolits tjänarinna som söker tillträde hos den gudomliga kejsaren säger Nitra lika formellt som kaptenen.

"Vad har då den gudomliga Psolits tjänarinna för ärende hos den gudomlige kejsaren i hans palats? svarar kaptenen.

"Sluta nu" säger Asil, "se till att vi kommer in istället".

Det är just det jag håller på med svarar Nitra irriterat, och fortsätter sedan högt.

Min kära kapten, kan vi inte sluta med det här och komma till saken istället. Det har nämligen kommit till min kännedom att någon har försökt förgifta kejsaren. Och jag är här för att erbjuda min hjälp.

Men hur kan ni känna till något om det, palatset spärrades ju av direkt sa kaptenen förvånat.

Jag är trots allt Psolits tjänarinna, och alla vet ju hur Psolit ibland antar gestalten av en falk. Så hon har talat om det för mig helt enkelt svarade Nitra.

Kaptenen såg lite fundersam ut, men sedan skakade han på huvudet och log.

Vilka är dina följeslagare min kära dam? frågade han.

Pojken är min lärjunge svarade Nitra och vände blicken mot Asil.

"Och jag är hans följeslagare. Det är nog inte värt att använda mitt riktiga namn här. Utan kalla mig för Wolf" sa Asil

Och vargen vid hans sida är hans kära husdjur vid namn Wolfi sa Nitra.

"Wolfi!" utbrast Asil.

"Ja jag antar att du är kvinnlig" svarade Nitra småskrattande.

"Det här skall du få igen för" morrade Asil.

Peter tyckte att det här kändes väldigt bekant på något sätt.

Det påminde väldigt mycket om förhållandet mellan Tilde och Nitra. Han slogs plötsligt av en mycket orolig tanke när han tänkte på vad Asil hade sagt. Att hon var här för att bevaka sina intressen, vilka var hennes intressen? Var det han som var hennes intressen, och vad hade hon då för planer för honom. För han hyste inga som helst tvivel om att Asil också tillhörde de högstes församling. Och i så fall var hon också en gudinna. Han började fantisera om hur hon skulle se ut som människa. Hon var säkert lång och smal, mycket vacker med lagom mycket muskler och långt mörkt hår. Undra om hon har gula ögon som människa också? Peter väcktes ur sina drömmar av Asil.

Vakna upp! Du har inte tid att fantisera om mig nu fräste hon.

Vindbryggan var på väg ner, och ljudet av vapenskrammel och rustningar hördes tydligt. När vindbryggan var nere kom kaptenen gående mot dem. De gick honom till mötes, och stannade mitt på vindbryggan. Kejsarens personliga garde kom ut och ställde sig runt dem. Nitra tittade sig runt omkring, och spände sedan blicken i kaptenen som genast började svettas.

Vad är detta? Är det så här man välkomnar en tjänarinna till Psolit frågade Nitra.

Kaptenen såg lite besvärad ut och började svettas ännu mer, sedan började han stammande svara. Det är på kejsarens order att alla som vet något om förgiftningen skall tas om hand.

Min käre kapten började Nitra med en röst som krävde att man lyssnade mycket noga. Vi vet att det skett en förgiftning i palatset och att Groblar är mycket dålig. Vi vet inte hur förgiftningen har gått till, men vi tänker försöka ta reda på det. Så jag föreslår att ni eskorterar oss till kejsaren omedelbart.

Jag vet inte började kaptenen stammande.

Nej, men jag vet avbröt Nitra och jag tar fullt ansvar. För mig nu till Dron.

Kaptenen tappade helt målföret, och vände på klacken och gick in mot palatsgården. De följde efter med gardet uppställt runt omkring dem. När de närmade sig ingången till Kejsarens trädgård möts de av en kortvuxen man med stripigt skägg, helt klädd i vitt. Kaptenen stannade plötsligt upp och bugade sig djupt.

Vad är detta? frågade mannen.

"Psolits tjänarinna som söker tillträde till den gudomlige kejsarens palats.

Varför är hon då omringad av mitt personliga garde, som om hon vore en fånge.

Det är de order som vi fått från er o gudomlige kejsare svarade kaptenen.

Jag har inte givit några sådana order. Res på er kapten och tala om för mig vem ni har fått orden ifrån sa kejsaren.

Från general Ingrolut ers gudomlighet sa kaptenen.

Kan vi inte gå i trädgården och glömma det här. Kaptenen följde ju bara order sa Nitra.

Jag kan inte bara släppa det här. Att någon ger order och säger att de kommer från mig är snudd på högförräderi.

Men det är något du kan ta tag i senare nu gäller det Groblar sa Nitra allvarligt.

Kejsaren kastade en snabb blick på Nitra, och lät sedan blicken gå över till kaptenen som bugade sig mycket djupt och började backa.

Ett ögonblick bara kapten sa Dron. Sök upp general Ingrolut och be honom komma till mig senare ikväll. Nej förresten be honom inte beordra honom.

Skall bli min gudomlige kejsare svarade kaptenen leende.

När kaptenen backat utom synhåll vänder sig kejsaren mot dörren bakom honom och öppnar den. De följer efter honom in i den kejserliga trädgården. När dörren slår igen bakom dem stannar Dron upp och tittar upp mot himmelen. "OH!

ljuvliga trädgård" utbrister han. Nitra tittar lite förvånat på honom och frågar småskrattande.

Varför denna lättnad Oh du gudomlige kejsare?

Sluta nu du vet att jag avskyr dessa högtravande titlar och högtidliga språk. Du om någon brukar inte bry dig om titlar och grader.

Jag bara retas lite Dron skrattade Nitra. Sedan blev hon allvarlig igen, och tog Dron i armen och drog honom lite åt sidan. Vad Peter kunde förstå var det här inte första gången de träffades. Plötsligt kom Psolit flygande och slog sig ner på en gren.

"De har känt varandra hela kejsarens liv. Och kejsaren är innerst inne övertygad om att det inte är han som är odödlig, utan Nitra eftersom hon inte åldras. Men eftersom kejsaren själv är gudomlig. enligt landets författning alltså, kan han inte erkänna detta offentligt. Så Nitra har blivit ett namn, en titel för överhuvudet i gudinnan Psolits tempel dvs. mitt tempel" sa falken medan hon putsade sina fjädrar.

Åh kväv dig nu inte min kära syster, utan berätta för oss var som egentligen har hänt sa Asil.

"Aah vad hör jag, avundsjuka"? sa Psolit. Just då kom Nitra tillbaka efter att ha samtalat med kejsaren.

Kom vi måste gå till sjukstugan så snabbt som möjligt sa hon.

Vad är det som har hänt frågade Peter.

Jag förklarar under tiden vi går, för det brådskar. Groblar är mycket dålig sa Nitra.

De gick rakt genom trädgården. På andra sida trädgården fanns en dörr. Den var något större än den de kommit in genom. När de öppnade dörren kom de ut i en stor korridor.

På båda sidor av korridoren stod det statyer och gamla rustningar.

"Detta är kejsarkorridoren. Om man följer det hela vägen till dess slut kommer man till tronsalen, men dit skall inte vi.

Utan vi skall svänga av mot sjukstugan för där finns Groblar.

Det som hänt enligt Dron är, att traditionsenligt smakade Groblar av kejsarens mat innan den skulle serveras till kejsaren. Men Groblar trillade ihop i kramper bara några minuter efter att han smakat av maten. Han fördes genast till sjukstugan där kejsarens personlige livmedikus ser till honom. Kejsaren fördes genast från matsalen till sin kammare av sitt personliga livgarde som svurit kejsaren evig lydnad intill döden. Därifrån rymde kejsaren till trädgården där vi mötte honom. Det är något som inte stämmer här fortsatte Nitra lite bekymrat. Det har inte hänt att någon försökt förgifta kejsaren på flera hundra år. Och det finns inga tecken på någon statskupp eller något liknande. Jag kan inte förstå vad det är som egentligen ligger bakom förgiftningsförsöket".

Efter femton minuters snabb promenad genom korridorerna kommer de fram till en stor röd dubbeldörr. Nitra öppnar dörren och de kommer in i en stor sal med sängar. Strax innanför dörren står det ett bord, och bakom bordet sitter det en ung mycket söt kvinna.

Vad vill ni här? frågar hon samtidigt som hon reser sig och går runt bordet.

Jag är här för att se till Groblar säger Nitra och försöker gå förbi henne.

Ett ögonblick säger kvinnan och sätter en hand i bröstet på Nitra. Vem tror ni att ni egentligen är. Kejsarens egen livmedikus Kratus har sagt att det endast är han som får ta hand om kejsarens personlige avsmakare, och endast han säger kvinnan bestämt.

Asil morrar, visar tänderna och tar ett steg mot kvinnan, men kvinnan rör sig inte ur fläcken.

"Lugn, jag tar hand om det här" säger Nitra. Jag är Nitra, gudinnan Psolits tjänarinna och jag kommer direkt från kejsaren själv för att hjälpa till att rädda Groblar, eftersom han står kejsaren nära.

Förlåt jag visste inte... stammade kvinnan och började backa undan.

Det är inte lätt för dig att veta svarade Nitra. "Du gjorde bara vad du blivit tillsagd att göra, och du gjorde det bra.

Vilket jag skall framför till kejsaren näste gång jag träffar honom fortsatte Nitra. Vad heter du"?

Della svarade kvinnan.

Della kan du nu föra mig till Groblar så jag kan försöka hjälpa honom? sa Nitra vänligt.

Della vänder genast på klacken och börjar gå mot bakre delen av rummet. Hon går fram till en gobeläng som hänger på väggen. Hon viker undan den och där bakom gobelängen finns det en dörr. Hon pekar på dörren och säger Han ligger därinne.

Nitra öppnar dörren och de går in. På en säng mitt i rummet ligger det en man och smårycker, likblek med ett ansikte förvridet i smärta. Rummet är fullt med rökelse, och lukten får det nästan att vändas i magen på en. Det finns inga fönster i rummet, och den enda ljuskälla som finns är facklorna på väggen. Vid sängen står det en man klädd i en blå dräkt med två vita broderade katter på. På ett bord bredvid sängen står det en massa olika skålar och flaskor med olikfärgat innehåll.

Vilka är ni? frågar mannen Ser ni inte att mannen är mycket sjuk och behöver lugn och ro.

Vi är här på kejsarens begäran, och skall ta över behandlingen av Groblar svarade Nitra.

Och du tycks ju inte se riktigt klart Kratus, eftersom du inte känner igen mig.

Åh förlåt åldriga Nitra svarade Kratus. Jag har sovit väldigt lite den sista tiden. Och åt Groblar är det nog inte så mycket vi kan göra. Vi får försöka lindra hans lidande den sista tiden.

"Ta ut honom härifrån, och bär ner honom till trädgården. I det här rummet kan man ju inte kurera någon, det är för mycket kväljande lukter" säger Asil.

Precis min tanke Asil svarade Nitra. Hon vänder sig mot dörren och ropar Della kan du se till att det kommer fyra starka karlar med en bår så fort som möjligt.

Ja visst svarar Della.

Är det så vist att flytta honom åldriga Nitra, jag tror inte han klarar en flytt säger Kratus.

"Han löper större risk att dö i den här miljön" morrar Asil.

Har ni en hund med er hit utbrister Kratus Det är inte bra för Groblar.

Det är ingen hund, det är en varg svarar Nitra nonchalant.

Asil morrar och visar tänderna åt Kratus, som tar ett par steg bakåt. Asil går sedan fram till Groblar och luktar på honom.

Ta bort vargen skriker Kratus han anfaller Groblar.

"Vad trött jag blir på honom, se till att han håller tyst annars skall jag se till att han blir tyst" säger Asil irriterat.

Uppför dig nu som den dam du påstår att du är skrattar Nitra "Vad känner du för lukt"?

Ja åldriga Nitra svarade Asil och tittade på Nitra med ett leende, om nu vargar kan le. Det luktar Barkros, men jag är inte helt säker. Det luktar alldeles för mycket rökelse för att jag skall kunna vara säker.

Plötsligt hörs det något utanför dörren, och Della tittar in genom dörren. Hon säger att det nu har kommit fyra soldater ur kejsarens personliga garde med en bår. Nitra beordrar soldaterna att lägga Groblar på båren och bära honom till kejsarens trädgård. Kratus protesterar kraftigt men Asil håller honom borta. Med Nitra först och soldaterna med båren därefter tågar de mot kejsarens trädgård. Soldaterna ställer båren vid springbrunnen mitt i trädgården. Dron kommer gående genom trädgården mot dem, soldaterna bugar och backar mot utgången.

Hur är det med honom frågade han oroligt.

Jag vet inte än svarade Nitra. Kratus hade lagt honom i ett fönsterlöst rum och fyllt det med rökelser. Alla som vistades i rummet mådde illa, ja alla utom Kratus förstås.

Naturligtvis ler Dron Kratus mår inte illa av något.

Plötsligt kommer Asil in i trädgården och springer direkt fram till Groblar och luktat på honom.

"Mycket bättre" säger Asil. "nu kan man helt klart känna en stark lukt av Barkros".

Nitra börjar se sig omkring i trädgården.

Har du någon gulrot i din trädgård? frågade hon.

Ingen aning svarade Kejsaren. Jag har kejsarkrona och kejsarspira det vet jag, men gulrot vet jag inget om. Kanske Kratus har det i sin lilla trädgård där han odlar läkeörter.

"Vi måste ha gulrot, och Kratus är nog inte särskilt samarbetsvillig efter att vi rövat bort Groblar ur hans händer.

Men Dron du har en kvinna vid namn Della i sjukstugan som säkert vet hur gulrot ser ut. Problemet är hur hon skall få tillgång till Kratus trädgård" sa Nitra.

Inga problem, jag skickar bara med henne några soldater med order om att hon skall få tillgång till trädgården. Och om han inte ger henne tillgång till trädgården, så får soldaterna tillstånd att hugga huvudet av honom. Och är han huvudlös så är det ju inte hans trädgård längre, eller hur? ler Dron och går mot dörren.

Nitra gick runt i trädgården och plockade några blad från en växt som var ganska hög. Hon stannade sedan till vid en växt med en stor röd boll på toppen. Han skar några snitti bollen och samlade ihop saven som rann till.

Nitra tände sedan upp en liten eld och satte på en kittel med vatten.

Krossa bladen till mos och lägg dem sedan i kitteln sa Nitra och gav Peter bladen hon plockat. Peter tar två stenar och krossar bladen mellan stenarna. Han lägger dem sedan bladen i det kokande vattnet. Nitra kommer fram och droppar en gråaktig vätska i vattnet.

Det är saven av kejsarspira, det kommer att göra honom lite lugnare. Så hjärtat inte behöver arbeta lika hårt förklarar hon.

Hon tar kitteln av elden, och häller upp lite av den ljusgröna vätskan i en skål. Hon låter den stå några minuter för att svalna, sedan tar hon en tygbit och doppar i vätskan. Hon för tygbiten till Groblars mun och låter honom suga på den. Efter fem minuter börjar han bli lite lugnare, rynkorna i ansiktet börjar slätas ut. Rynkan mellan ögonbrynen försvinner. Efter femton minuter kommer Della tillbaka med ett stort leende på läpparna, och famnen full av gulrot.

Det gick bra ser jag sa Nitra med ett leende.

Det var lite svårt i början, men de här snälla pojkarna sa Della och pekade på två stora soldater med breda leenden och stora svärd, övertygade Kratus om vikten av att jag kom in i trädgården. Han var till och med så samarbetsvillig att han visade mig var gulroten växte skrattade Della.

"Jag gillar henne, jag kanske skall be henne om ursäkt för att jag morrade åt henne" sa Asil och gick fram mot Della.

Della tog ett par steg bakåt

Det är ingen fara sa Peter. Wolfi vill barabe om ursäkt för att hon morrade åt dig förut. Hon vill gärna vara din vän".

Della stäckte fram sin hand och Asil luktade på den och sedan slickade hon handen. Della skrattade högt och slog ihop händerna av förtjusning.

Tänka sig att jag är vän med en varg, och en så stor och stilig varg också. Men det är väl inte en vanlig varg eller hur? frågade Della.

Hon vill nog gärna se sig själv som en ganska ovanlig varg sa Peter.

"Passa dig" morrade Asil.

Under tiden tog Nitra hand om gulroten och krossade den mellan två stenar. Saften som bildades lät hon rinna ner i en bägare med lite vatten. Hon tog sedan bägaren och lät Groblar dricka, hon tog inte bort bägaren förrän den var tom.

Kommer han att klara sig frågade Dorn oroligt.

Ja det gör han, men han behöver gulrot var annan timme det närmaste dygnet för att upphäva effekten av giftet. Han kommer kanske också att behöva kejsarkrona och kejsarspira för troligen kommer han att få huvudvärk. Och risken för en del oro finns också. Så någon behöver stanna för att se till honom, men jag skulle behöva ta reda på hur barkros kom i maten sa Nitra.

Jag kan stanna och ta hand om honom. Om jag får förstås sa Della.

Jag skulle vara dig mycket tacksam sa Dron. Della rodnade och höll på att trilla baklänges då kejsaren tilltalade henne personligen.

Mycket bra log Nitra det är bara ett par saker som jag vill tala om för dig hur du skall göra.

Jag lät ett par soldater stanna hos Della bara för säkerhets skull sa Dron då de gick i korridoren på väg mot köket. Före dem gick en kapten och fyra soldater ur gardet, och bakom dem kom ytterligare tio soldater ur gardet.

Du skall vara mycket rädd om Della sa Nitra till Dron.

Hon är mycket kunnig i läkekonst, och dessutom är hon mycket klok. Skulle du någon gång behöva en ny livmedikus, så skall du välja Della. Hon kommer tyvärr inte från någon finare familj, men är det kunskap eller släktskap som är det viktigaste?

Efter en snabb marsch kom de fram till köket. När de kom in i köket fanns det inga människor där. Men elden brann, och det fanns bröd på gräddning. Plötsligt kommer det en gammal man ut genom en dörr. När han får syn på dem stelnar han till och bugar sig ända ner till golvet. Dron går fram till honom, böjer sig ner och tar honom i armen och ställer honom upp.

Mannen ser helt förskräckt ut över att kejsaren tagit i honom och att han fortfarande levde.

Var är allt folk? frågar Dron.

I fängelset