SVANESNGEN

Bosse Johansson
SVANESNGEN
Bosse Johansson
Bokfrlaget Stignnaren, Kalix
Copyright: Bosse Johansson
Kopiering av denna bok r frbjuden utan frfattarens tillstnd.
Foto: Bosse Johansson dr annat ej anges eller framgr av textinnehllet.
Teckningar: ke kerlund
Omslag och layout: Eva-Lena Johansson, AniMedia
Frfattaren har tidigare utgivit:
Dit vgarna br (2006)
Flottare med frg (2007)
ISBN 978-91-633-0843-7
Bulls Graphics, Halmstad 2010
Liam, Elina och Erik
Pajala
vertorne
Haparanda
Kiruna
Gllivare
Jokkmokk
lvsbyn
Boden
Pite
Lule
verkalix
Lngtrsk
Arvidsjaur
Kalix
Torne
Vidsel
Edefors
Rne
Vit
Morjrv
Lngsel
Hedenset
Plkem
Vitvattnet
Hakkas
Jockfall
ngesn
Korpilombolo Pello
Trend
Muodoslompolo
Masugnsbyn
Rosvik
Kiruna
Arjeplog
L
A
P
P
L
A
N
D
N
O
R
R
B
O
T
T
E
N
Pahakurkkio
Hemligbcken
Jockfall
Kap 6
Jrm
Satter
Linafallet
Skrven
Torasjrv
Kap 5
Juoksuvaara
Teurajrvi
Lvberget
ngesn
Kap 4
Limingon
Vippabacken
Kap 5
Tornedalen
vertorne
Pajala
Kap 10
Pilkver
Djupdal
Rnsjrv
Lomtrsk
Kap 8
S Sandsjrv
Hedensbyn
Brnna
Kap 11
Grelsbyn
Granberget
verkalix
Kap 3
Kap 10
Lilltrsk
Lombheden
Kilisjrv
Kap 11
Flakatrsk
Kap 12
Bjrkvattnet
Vitvattnet
Kap 5
Nedertorne
Haparanda
Torne
Kap 10
Kap 11
Grantjrn
Kalix
Mettrsket
Kap 2
Kap 10
Kap 12
Hggmanstjrn
Stora Lapptrsk
Kap 9
Vitdalen
Krkhed
Njallats
Tallberg
Kap 7
Gddvik
Lule
Rne
verlule
Kap 10
Rosvik
Pite
Alvik
Kap 10
Kap 11
Svanatrsk
Hovlssjn
Kap 1
NORRBOTTENS MEDIA
ANIMEDIA
Frord Svanesngen 6
Kap 1 Dit stigarna br 7
Kap 2 Maria i Grantjrn 17
Landkringen 25
Kap 3 Rtter och ruskor 27
Ruskjakten i Granberget 31
Kap 4 Dr rnnarna susa 33
Torparkrlek i Lvberget 46
Skogens rikedomar 53
Kap 5 Mordplatser berttar 63
De blev huvudet kortare 78
Likfyndet i Bjrkvattnet 89
Kap 6 Mnga bckar sm 97
P frsta parkett 102
Kap 7 Ensamgrdarnas folk 107
En plats utver det vanliga 117
En sliten grimma 124
Kap 8 Skogens sner och dttrar 133
Dans med svartftter 145
Kap 9 Hggmansgubbens tassemarker 151
De slla jaktmarkerna 154
Kap 10 Soldattorpet Stoor 159
Krigens frbannelse 166
Raskens som frebild 176
Kap 11 Tidevarv frsvinna 179
Frn apostlahstar till mustang 186
Kap 12 Krutgubbar med framtidstro 193
Orrspel och svanesng 197
Tack 200
Innehll
Med svanesng menas det sista en person gr hr i livet. Personen vet att det r fnalen och ser drfr
till att den blir magnifk. I botten fnns en gammal myt om att knlsvanen skulle vara stum, frutom
nr den r p vg att d. D kan den pltsligt sjunga en oerhrt vacker och hjrtskrande sng.
I min idealvrld kan de festa mnniskor i stllet jmfras med sngsvanar. Lyckliga och frtrs-
tansfulla och mest hela livet trumpetande ut sin framtidstro.
P 1950-talet var sngsvanen utrotningshotad i Sverige, kvar fanns bara ett 50-tal individer. Tack
vare klok och framsynt politik har dock antalet hckande sngsvanar kat till nrmare 10 000 varav
de festa fnns i Norrbottens ln.
Befolkningsutvecklingen dremot har varit den motsatta i stora delar av vrt naturskna ln.
Hoppet fnns alltid om en ljusnande framtid men det frutstter att beslutsfattarna de som har
makten vaknar innan det r fr sent.
Svanesngen
7
En vacker oktobermorgon vandrar vi lngs stigen mot Svanatrsk. Solstrlarna smlter dimsljorna
frn Hovlssjn och ger frosten en skn lyster i avlvade trd. Det rder nrmast trolsk stmning
och dr stigen korsar gamla sockengrnsen mellan Tre och Rne har bjrnen vandrat fre oss.
I tten gr stigfnnaren Gunnar Johansson, med p turen r ven Bo-Gran Larsson. Pltsligt
skymtar vi en vattenspegel mellan resliga granar och furor: Svanatrsk! Nybygget med samma
namn anlades 1882 och lmnades t sitt de 1950. Vi korsar ngra mindre ngar som skogen nnu
inte tertagit; stenarna som nybyggarna lagt i prydliga hgar gr att det pminner om Smland.
Tnk att bostta sig hr. Nog var det andra tnkestt, funderar Bo-Gran.
Det var han som tipsade mig om Svanatrsk efter att ha beskt degrden fr tio r sedan. D
var mangrdsbyggnaden i stort sett intakt. Nu har taket och frstugan rasat in men spillrorna har
mycket att bertta.
Sammantaget ser vi rester och grunder frn ett 15-tal olika byggnader. Alltifrn smedja och ba-
garstuga till sommar- och vinterlagrd. Dessutom stts fantasin i rrelse av rostiga redskap och
Solstrlarna lser upp dimsljorna lngs stigen till Svanatrsk.
Dit stigarna br
Kapitel 1
8
andra freml som vi stter
p. P sen bakom hundkojan
upptcker Gunnar Johansson
stigen mot Smsel och Bas-
tusund.
Det var i Bastusund dom
hittade skidan som nu fnns
p Nordiska museet, en kopia
fnns i Forshed. Skidan var
frn 800-talet.
Mer hinner Gunnar inte be-
rtta innan han utbrister:
Men se hr hr har vi ju
en gammal skida! Den kan
vara hundra r och titta, man
har ristat in ett mnster p
brttet.
Liknande mnster fanns in-
ristat p Bastusundskidan.
Den hittades 1913 av bonden
Viktor Drugge i samband med
dikning fr en nyodling. Dika-
ren hade med spaden huggit
av en trbit frn ett strre tr-
stycke. Drugge upptckte tr-
biten och hittade senare resten
av skidan. Den har med hjlp
av kol 14-metoden ldersbe-
stmts till ungefr r 830 efter
Kristus, allts vid den tid d
Ansgar landsteg i Birka.
P en klkmede ser vi ett
snarliknande mnster som p
skidan, personligt och vackert
inristat. Vid mangrdsbyggna-
dens sdra gavel stannar Gun-
nar till och stryker mt p tim-
mervggen.
Det fnns inte bttre tim-
ring. Det r den bermde Sva-
na-Kalle som gjort det, han
har hyvlat och bilat vggen.
Invndigt var timret tapetserat med tidningar innan vggarna fck vackra tapeter eller mlades. En
vggtidning frn brjan av frra seklet ger oss nu spnnande nyheter om rysk-japanska kriget. Vi kan
ven lsa Henry Stanleys ddsruna frn 1904. Journalisten Stanley blev vrldsbermd d han r 1871
lyckades fnna missionren David Livingstone djupt inne i Afrikas vildmarker. Att Stanleys klassiska
hlsningsfras Doktor Livingstone frmodar jag senare ansetts vara ett phitt r en annan historia.
Gunnar Johansson r bosatt i Lule men fdd och uppvuxen i Lngsel dr han ofta vistas i f-
Grdsfolket ristade in vackra, personliga mnster p skidornas spetsar. Precis som
man gjort p Bastusundskidan fr mer n tusen r sedan.
Hunden var ett mste fr nybyggaren siste grdvaren i Svanatrsk hette Skall.
9
dernegrden. Slkt- och bygdeforskning
tillhr hans stora intressen. Om Svana-
Kalle vet Gunnar bertta att han hette
Karl Karlsson och var fdd 1857 i Lv-
berg mellan Mugglom och Nverberg.
Hustrun Anna Lovisa var frn Talln och
1882 bosatte de sig i Svanatrsk.
Kalle var bermd vida omkring fr
att vara noggrann. Pedantisk, han var en
legend. Man sa om en person som var
noggrann att du r en Svana-Kalle.
P grdsplanen ser vi en vattenhink och
gropen dr brunnen varit. Och p stran-
den ett tvttkar av ngot slag, ett bykkar
gjutet av cement.
Svanarna som fyttat vid det hr laget
brukar g upp p myren fr att beta och
vila, vid sjn har de alltid haft sina bon.
Gunnar Johansson r stor beundrare av Svana-Kalle som hll i bilyxan p 1880-talet.
Efter att grden sttt de i mer n 60 r har ven mangrdsbyggnaden gett upp.
10
S smningom blev tiderna bttre och d gjorde
tapeter och korkmattor sitt intg i Svanatrsk.
Hr Elina Karlsson.
Till en brjan tapetserades timmervggarna
med tidningar. En av nyheterna var Henry
Stanleys dd 1904.
...i dag r det bara att lyfta p hatten t en epok som gtt i graven.
Axel Karlsson var man fr sin lie...
Svana-Kalle (t h) blev legendarisk redan under sin levnad. Hr i kket i
Svanatrsk.
11
D ortnamnsforskaren Gunnar Pellijeff
beskte Svanatrsk 1938 fck han veta
hur platsen ftt sitt namn:
Svana-Kalles far hade skjutit en av
individerna i ett svanpar vid sjn. Den
andra svanen hade d lnge kretsat ver
sin dda livskamrat och sjungit sin sva-
nesng. Kalles far blev s tagen av detta
att han lovade att aldrig mer skjuta n-
gon svan. Efter denna hndelse ska sjn
och sedan grdsstllet ha ftt sitt namn.
Svanatrsk var ett s kallat bruksny-
bygge under Treforsbolaget, grds-
stllet gs numera av SCA.
Nybyggarna gde vldigt lite, dom
fck bruka kermarken. Det var torftigt
men dom hade kor i Svanatrsk och var oerhrt arbetssamma. Jobbade i skogen, med det som
fanns. Brnde vl trtjra ocks.
Gunnars mamma Gerda var brorsdotter till Svana-Kalle. r 1919, efter frsta vrldskriget, job-
bade Gerda som piga i Svanatrsk:
Mamma sa att det var som att komma in i en annan vrld. Dom var gammelmodiga, det var gam-
mal stil p allt. En dotter i grden var psykiskt sjuk och vldsam. Men frldrarna ville inte inse det.
Dom levde nra varann, isolerade, och sg inte hur det stod till.
Medan Gunnar tar fram kaffetermosen fortstter Bo-Gran att fynda. Det mesta ligger delvis
vervxt p marken, allt givetvis pverkat av tidens tand. Frutom nnu en vacker skida kan nm-
nas tidskriften Evangelii Hrold (grdsfolket var djupt religisa pingstvnner) och fyra rostiga
burkar amerikakaffe av mrket White Rose. Gunnar berttar att i brjan av 1900-talet emigrerade
tminstone tv av Svanatrskbrderna till Amerika.
Albert och August utvandrade men jag tror inte det stmmer att Wilhelm gjorde det. Det var
vldig hlsokontroll fr dem som fyttade till Amerika och Wilhelm var puckelryggig.
Albert och August for till samma omrde som Karl-Oskar och Kristina i Vilhelm Mobergs klas-
siska berttelser. Tack vare ett brev som Allan Sohlman i Smsel hittat i Svanatrsk fr vi veta
lite om livet dr ver, och hur det var hr hemma. Avsndare r Albert Karlsson som utvandrade
Sommarlagrn r sedan lnge ett minne blott...
...men kobsen fnns kvar liksom vinterlagrn som byggdes ut p 1920-talet.
Edla Karlsson (t h) var dotter i grden och
Elina hennes svgerska.
12
i december 1902. Brevet r adresserat till frldrarna Karl och Anna Lovisa i Svanatrsk och
lyder s hr:
September 13 1903
Godagen p er alla der i mitt forna hem. Jag vill nu meddela svar p edert brev vilket jag erhl den
7 dennes vari jag hr att ni har ej n betre smar i r och dett ser jag p tidningen. Det str varje
len fr sej om dett sm er ndvndigt, s ni har nog havi tufft.
Jag hr Matilda har gifta se vilket er fel d ho jort brt men dett kan nog vara elakt fr smjnterne
och fr er sjlva ner ni hl p bli gamal. Jag skule lika att ni laga er en piga kst va de vill. Det
Fr Svanatrskarna var renlighet ett honnrsord i dess
andliga betydelse och bykkaret var viktigt fr hygienen.
Man fck ofta besk frn Pingstfrsamlingen
vid vackert vder var grdstunet perfekt mtesplats.
Edla Karlsson var duktig p fol, hr i samspel med en
evangelist frn Boden.
Pingsvnnernas sprkrr nr lngt och budskapet, det lr best i
evighet.
13
er s trkit springa och krusa andra hr s skall jag betala och d skall dm f se m vi inte kan
fda en piga och hur sm helst s skal ni f lite pengar ner jag kmer ifrn skogen. Se man fr ej
avlning fren man slutar m vren.
Jag er frisk och lever bra vilket er en stor gva. nskar er alla samma goda helsa. Jag har allare-
dan betala biljetten ut av de jag har frtjena. Ni frga m resan. Skorna dm hade jag nog ftt tula
fr men mina var begagna s sa ja p me riktit och sa ja skule ha dom sjelv. Pengarna dm fck
jag vexla ret fast jag fck ji 3.75 fr varje dlar.
Dlit folk fnns dett nog alltid m man int se se fr. Jag frlora ingenting anat en en felkniv. Han
stal den utav mej p ocean. Ner i Halsberg, nedanfr rebro der trefa vi tv sm tenkte hva s.
Jag hade en vermlenning me me han sa vars vi skule och det var ju dumt. Han hade over femhundra
kroner p se men jag kola inte fr de, jag tog kferten och nykla t kamraten och sprang in i an-
draklasen ventsal de er mnga sm har vari ut fr dm der och i amerika fns det nog alltid snt
der folk.
P Nordsjn strmade de allt va bten kunde tla. Men genom mnga tundlar fr man nog fara me-
lan Grimsby och Liverpool er det en p en svensk mil lng. P oceanen strmade en kvel s att man
fk hla se fast fast bten var 700 fot lng.
Det skule gledja mej at hra ni laga en piga.
Frakten frn Gteborg til Stilwater kstar mellan 230 och 240 kroner.
Helsningen til Arvit fr han sen, han er tretio mil herifrn men nr jag fr ner deta brevet p pstffs
vet jag ej. Dett er 7 mil til pstffs. Johan han har ft helsningen. Ner ni skriver sej om ni och de
andra har ftt elgar.
Helsningar frn mig til eder alla.
Aj fr dena gngen.
Albert
Mnga norrbottningar emigrerade till Amerika under andra halvan av 1800-talet och frsta decen-
nierna av 1900-talet.
Hrifrn Vitdalen for mnga, nstan frn alla grdar. Men det kom igng rtt s sent. Folk frn
verkalix hade fyttat redan 1865, det var vl ungefr 1880 emigrationen brjade frn den hr trakten.
En del kom tillbaka, alla hittade ju inte guld, man hittade sand i stllet.
En av dem som fck Amerikafeber var Anna-Kajsa Nilsdotter frn Smtrsk, fortstter Gunnar:
Hennes pappa har jag nyligen hittat spren av. En mycket svr man att hitta. Han dog d Anna-
Over there r White Rose fortfarande ett starkt
varumrke och svenskamerikanerna var ofta hem till
Svanatrsk.
Fr mnga kndes det skert svrt att lmna Moder Svea. Detta
vykort skickade Axel Johansson till Ruben Engman i Lngsel.
14
Kajsa var fyra r gammal. Hon bodde i grd som
hette Lomsund, i sdra ndan av storsjn, nra Bas-
tusund och Svanatrsk.
Anna-Kajsa Nilsdotter tjnade som piga nere i kust-
byarna Vit och Jmtn. Hon var troligen mycket
sparsam fr ngon gng p 1880-talet hade hon spa-
rat ihop till en Amerikabiljett, ngot som knappast
var ltt fr en piga. Resan till Gteborg var frsta
prvningen:
Det var i mnga fall en besvrlig resa. Dom fck
ka med seglare ner till Stockholm och eventuellt
med jrnvg drifrn eller med bt runt kusten. Frst
1886 var jrnvgen frdig till Stockholm.
Anna-Kajsa tog sig ner till Gteborg. Hade klart
med alla papper, biljetten var klar och hon tog sitt
bagage upp p bten.
Dr var ju oerhrt mycket folk, vskor, koffertar
och s vidare och ett oerhrt liv. Det var en kaka-
foni av mnniskor, rster och intryck som hon fck
uppleva dr. Hon stod en bra stund p dck och har
berttat att hon pltsligt ngrade sig.
Anna-Kajsa gick ner frn bten med sitt bagage, fck troligen
slja biljetten till ngon och brjade g mot Norrbotten.
Hon hade kpt nya klder och nya skor. Utanfr stan satte
hon sig p en sten, har hon berttat. Tog av sig skorna, stoppade
ned dom i ryggscken och startade vandringen.
Anna-Kajsa gick barfota hela vgen hem till Lomsund vid
Hovlssjn, en prestation som r nstan ofattbar i dag.
Hon blev frhllandevis gammal fr den tiden, nstan 80
r, s hon klarade resan bra. Fortsatte sedan som piga, var inte
gift och hade heller inga barn, tillgger Gunnar och stoppar ned
termosen i ryggscken.
Som gammal orienterare med brinnande intresse fr lokalhis-
toria har han rjt mnga stigar under rens lopp. P Svanatrsk-
stigen sparkar han nu bort smsten och kvistar, fser undan
snt som r i vgen.
Jag har god lust att rja upp stigen nsta sommar, sger han
d vi nrmar oss bilen.
En tid senare trffas vi i Lule, hemma hos Berit Carlsson som
liksom Gunnar vxte upp i Lngsel. I grannbyn Forshed kom
Berit ovntat ver en skatt som hon nu vrdar mt. Det var 1980
p en auktion efter Svana-Kalles barn Axel och Edla Karlsson.
Vi kom dit p visningen fre sjlva auktionen. Jag brjade
titta i en lda med fotoalbum och frsta kortet jag sg var av
pappa Helge Karlsson. Jag brjade grina, s lycklig blev jag.
Axel och Edla Karlsson hade testamenterat alla sina tillh-
righeter till Pingstfrsamlingen i Boden som ordnade auktio-
nen. D pingstpastorn Elof berg sg Berits reaktion sknkte
han henne fotoalbumen p stende fot. Fr mig r det en stark
Albert tycks ha rotat sig bra i det stora landet i vst...
Urbefolkningen fanns ofta i grannskapet...
15
Dubbelsvansen var effektiv i hnderna p Svana-Kalle och hans efterfljare. Motorsgen hann aldrig gra sitt intg och
pensionera svansen...
Fisket var en viktig anledning till att nybyggen ofta anlades vid sjar. Men det var jakten som gav Svanatrsk dess namn.
Bten anvndes i mnga olika sammanhang. Hr smakar det med en kaffetr, kanske efter att het r
brgat vid sjn.
16
upplevelse att se alla gamla bilder frn Svanatrsk. Vid vrt
besk p platsen skapade jag mig en frestllning om mn-
niskorna och deras liv i vglst land nu fr jag pltsligt se
dem p riktigt.
Berit Carlssons ansikte riktigt lyser av upptckargldje:
Titta, dr r mamma Astrid. Hon hade en fantastisk rst d
hon ropade efter korna.
Berit har funnit mnga andra bekanta ansikten p fotograferna.
Det hr r Egon Drugge som bodde i Hatatrsk. Egon fyttade till Smsel och gifte sig med min
faster Sigrid. Hennes dotter Ing-Mari r den sista som r kvar av Svanatrskarna. Ing-Mari r fdd
1938 och bor i lvsj.
Pltsligt lutar sig Gunnar fram och skrskdar ett ansikte med frstoringsglaset.
Konrad Eriksson, vem var det? Det mste jag underska.
Det drjer bara ngon minut s hittar han svaret i sin vlfyllda slktforskarprm:
Konrad var frn Mugglom. Jag har ver tusen namn i den hr prmen, sger han och slr ihop
den med en belten smll.
Hr r Elina som var gift med Axel i Svanatrsk. Min pappa var
halvsyskon med Elina.
Berits mamma, Astrid, hade en fantastisk rst som fck
korna att komma hem till kvllen.
17
Maria i Grantjrn
Kapitel 2
Grantjrn har lnge varit en oas fr mig och andra Kalixbor. Tillsammans med sonen Nils har jag
mnga gnger beskt den mysiga ngen vid tjrnen. Frst fr att skjuta med pilbge och p senare
r fr att jaga hare. Nr jag nu besker Grantjrn r det frmst fr att f veta mer om mnniskorna
som bodde hr. Som sakkunnig guide har jag Martin Wikstrm vars
fader Kalle vxte upp i torpet vid Grantjrn.
Martin fyller 89 i hst men r ovanligt alert fr sin lder. Han ls-
kar att kra bil och rattar Saaben som en rallyfrare lngs den bitvis
steniga Grantjrnvgen, som frr kallades Krrvgen och Kyrkvgen.
Snart r vi framme vid det stlle dr vgen grenar sig.
Det dr r Stampvgen till Sklrbacken. Dr fanns vadmalsstam-
pen, jag minns frgare Berg. Men hur kan Krrvgen ha blivit s hr
erbarmerligt dlig, tillgger Martin med eftertryck.
Den Wikstrmska slkten har rtterna i jebyn och anfadern Johan-
nes Olai Halsius blev kyrkoherde i verkalix. Martins farfar Karl
Wikstrm var fdd 1847 i Rne och fyttade som 21-ring till Ne-
derkalix, hur han kom ver avsndringen i Djuptjrn vet inte Martin.
Karl var gift tv gnger, med frsta hustrun Ullrika Harnesk fck han
fem barn varav tre dog fre fyra mnaders lder. Ullrika dog 1877 i
barnsng och Karl slt sina gon 1927.
Sista biten till torparstllet promenerar vi. ngarna slogs ganska
lnge efter att man fyttat frn Grantjrn men nu ser Martin med fr-
vning hur det vxt igen.
Det var ppet ner mot Grantjrn och man sg Mellersta Grantjrn
ocks. Det var som en enda trda.
Martins besvikelse vergr dock i frtjusning d han i en liten dunge
med gran och storfuror upptcker grunden efter det lilla torpet. Med
Vlkommen till Grantjrn! Hr var torpet
dr pappa Kalle fddes.
Maria
D Martin var ung var det fri sikt ned mot vattnet, det var som en enda
trda.
18
ett stnk av vemod i rsten pekar han ut var
spisen och kllaren fanns. Hr i prtet har
hundratals personer sina rtter och rtter fnns
det ven i bokstavlig mening.
Trden som str hr huset var r jttestora.
Dom mste vara ver hundra r, det r sledes
110 r sedan man fyttade hrifrn.
Ngra r efter att familjen Wikstrm fyttat frn
Grantjrn till Nybruket beslutades det att dika ut
Mellersta Grantjrn fr att f mer kermark.
Man brja grva ur bcken men mannen
som var den drivande kraften for till Amerika.
Hr i liden vid Grantjrn har mnga barna-
ftter smekt grset och de solvarma stenarna.
Barnen lekte p den hr stenen, Amerika-
bten. Man kalla stenen s efter pappas halv-
syster Maria som farit till Amerika.
Torparjntan Maria var frn Karls frsta
gifte och hon sllskapade med kapten Grapes
son p Bjrkns herrgrd, ett par kilometer
frn Grantjrn.
Men det ogillades av herrskapet Grape och
d emigrerade Maria, tillsammans med tv
vninnor frn Kalix.
Maria dog 1965 i USA i en lder av 93 r.
En av vninnorna, Elin Bergdahl, hamnade i
Texas.
Vr yngste son Mats beskte Elins barn i
Houston hrom ret, dom var i 80-rsldern,
berttar Martin.
Vi provsitter Amerikabten som tronar som
ett landmrke lngst upp p ngen, bara ngon
meter frn Krrvgen.
Hr har vi blklockor och hr krringtand.
De r kvarlevor frn den gamla bebyggelsen,
konstaterar Martin beltet.
Han fortstter att botanisera och har snart
funnit gropen efter brunnen. Man hade ingen
hst p torpet men ibland ngra fr och som
mest tv kor. Fr den invigde r det en smal
sak att hitta den vervxta stengrunden efter
lagrn.
Dom fytta lagrn och algropen en bit,
ngra meter. Det var fr att korna inte skulle
pinka p de underjordiska. I synnerhet mor
Maria var mycket skrockfull.
Mor Maria var Karl Wikstrms hustru i andra giftet. Karl var diversearbetare och timmerman p
Bjrkns herrgrd. Dr trffade han pigan Maria Isaksdotter frn ryska Nedertorne. De gifte sig
Amerikabten var en populr lekplats fr Grantjrnbarnen. I dag r
stenen ett landmrke fr den som frdas p Krrvgen.
Stubben r kvar av furan som invaderade torpstllet fr 110 r sedan.
19
1878 och fck 13 barn, varav
tio uppndde vuxen lder. En
gng sg mor Maria, Martins
farmor, en gumma p Stamp-
vgen till Sklrbacken.
Maria hojta fr att f sll-
skap men d var ingen dr.
Det var Landan, Landk-
ringen, som hon hade sett.
P Krrvgen frbi Grant-
jrntorpet frdades en hel
del folk frr i tiden.
Sommartid var det ju v-
gen mot Klsjrv, Korpik
och Vitvattnet. Och i Grund-
trsket ett par kilometer hr-
ifrn bodde Emmoths.
Nu r det dags att lmna
Grantjrn fr den hr gng-
en. Sjlv rknar jag med att
tervnda, i synnerhet som
torparstllet visat sig vara
ett bra harpass. D Grant-
jrnborna fyttade hrifrn
var det kalhugget.
Bnderna slde skogen
till bolagen. Kvar fanns
bara hagastrar och tre-fyra
meter hga smtallar. Titta,
hr har vi blbr men nog r
dom sm i r jmfrt med d
jag var liten.
Innan vi kliver in i bilen be-
rttar Martin att farmor Ma-
ria var expert p att ta tillvara
det skogen hade att bjuda.
Hon fngade fgel hr
med s kallade brnder.
Sm fakar med stockar och
gillersticka, det drap fgeln.
Maria fck s mycket fgel att hon inte orka bra hem allt, srskilt p hsten innan snn kom. Sna
gnger kunde man slja i Kalix, fgeln var viktig.
Karl jagade inte men han och snerna sg till att det fanns fsk p bordet. Tjrnar och trsk fnns det
mycket gott om i nromrdet; frutom Grantjrn, Mellersta Grantjrn och Tredje Grantjrn bland annat
Bergtjrn, Hamptjrn, Djuptjrn, Rudtrsket, Mettrsket, Grundtrsket samt Lilla och Stora Salttrsket.
Gdda fskades frmst i Bergtjrn. Framfr allt fskade man med mjrd, en tina som var hemgjord
av garn.
D man satte ut tinan i Djuptjrn blev den full i tusenbrder. En gng fck jag fyra sm gddor i
Nog r dagens blbr sm jmfrt med
d man var liten.
Brnderna som Maria fngade fgel med
hade stock och gillersticka. Det var en
mindre typ av fake s hr lga var dom.
Gott om fsk fanns det i Grantjrn och nrliggande vatten. Vanligaste redskapet var hemgjord
tina av garn.
20
Grantjrn. For sedan och satte ut dom i Djuptjrn och
dr blev det snart gott om gdda. Hr i Grantjrn hade
vi en lvgdda men den frsvann. Det var fr mnga
r sedan och d vi gick p blankisen fck vi se bten p
botten, nedstenad.
Skickligt kryssar Martin sin Saab mellan stenarna p
Krrvgen och ver Stenbcken som rinner frn Grant-
jrn och ned i Kalixlven.
Hr var en damm och lngre ned en skvaltkvarn och
ett tegelbruk, men en sen vrfod vid sekelskiftet sopa
bort allt. Det hr dika farfar och han hitta d en bit av
en stock och en ra. Det var djkligt gammalt och ramla
snder efter att ha legat ngon vecka.
D vi strax fre jrnvgen passerar en stor sten r det
dags fr en ny historia, delvis p Kalixml. Martin har i
sin tur hrt den berttas av farbror Ludvig som var fdd
1883. D Ludvig var barn, allts fre r 1900, hade han
och pappa Karl varit och handlat i Kalix. Det var p
vintern och dom kte skidor.
Pltsligt hrde dom ovsen, ngon som ropa och skrek.
Det var en gubbe frn Gammelgrden som varit och hm-
tat ved. Hsten orka inte och gubben slog hsten.
Ludvig sa d p klingande Kalixml: sl nt hestn,
nt ger e lnt (sl inte hsten, det hjlper inte).
Gubben svarade: he ngr dej nt (det angr dig inte).
D slog Karl ihop hnderna framfr ansiktet p gub-
ben: sla do hestn sla ji dej (slr du hsten slr jag
dig)!. Sedan sttte Karl med skidstavarna i marken
och visade gubben att snn packats framfr stttingar-
na: he gr nt lass s mitji d ne jer sdant kromafre.
Leg a hela lasse, ji sko hjlp di (det gr inte att lasta s
mycket d det r sdant kramfre. Lgg av hela lasset, jag ska hjlpa dig).
S blev det ocks. Dom lastade tillsammans av all veden och lastade sedan p lagom mycket och
karkade fast lasset. D gubben for skakade Karl p huvudet och sa till Ludvig: hndn h nt hret
me si i da (den dr har inte huvudet med sig i dag).
Nu har Martin rattat oss ned till Nybruket i Stenbcken. Hit fyttade Karl med Maria och barnen
vintern 18991900.
Min pappa Kalle var nio r d man fytta frn Grantjrn. D jobba farfar, pappa, storebror
Ludvig och fosterbrodern Magnus p sgen i Karlsborg. Man hade bt med segel och transportera
knubb som man fck gratis. Hos en gumma kpte man kaffe och en skorpa fr fem re. Knubben la
man upp p stranden nedanfr kyrkan och bar sedan upp den till Grantjrn dr man elda med den.
Farfar tyckte det var jobbigt att g till och frn Grantjrn d man jobba p Karlsborg, drfr fytta
man till Nybruket.
Man timra upp och brdfordra huset frn Grantjrn som bestod av kk och en liten kammare.
Min far vertog huset men det regna in och han renovera det. Storebror Ludvig ville d att Kalle
skulle bygga p en vning och frstukvist.
Kalle som var fdd 1891 (i Grantjrn den 2 juni klockan 5 p morgonen) har i sina handskrivna
memoarer berttat hur fytten gick till:
Vi hade tv renar och dom var frspnda skrindor som far och mor lastat med diverse bohag.
P den gamla goda tiden var det apostlahstarna som
gllde att ka krra var en lyx.
21
Ovanp lassen kte Augusta, Alma, Paul, Eram och jag. Jag minns inte var Gustav, Ludvig och John
var, dom var nog sysselsatt med ngot arbete.
Mamma Maria hade bakat massor av limpor som hon packat ned i en stor spnkont:
Nr vi kom fram till Bergdahls bagarstuga dr vi frst skulle bo, d hngde pappa upp limpkonten
p en spik i frstugan till hger om drren. Jag tminstone tnkte p och lngtade efter dessa goda
limpor.
Pappa och Ludvig skottade bort snn p den nya boplatsen:
Dr byggde dom en ny ladugrd som vi sedan bodde i tills vi fck grden teruppbyggd som sttt
i Grantjrn. D ladugrden var frdig var det mycket roligt, och det var mycket vatten i landsvgs-
dikena s vi hade en landgng fr att komma p landsvgen.
Kalle fck g ngra r i skolan och p sommarloven jobbade han p Bjrkns. Det var dr Carl von
Linn bodde ett tiotal dagar p sin Lapplandsresa p 1700-talet. D gdes Bjrkns av bergmstare
Seger Svanberg, sedan blev herrgrden militrbostlle t bland andra kapten Grape.
Kalles pappa var timmerman p Bjrkns och sjlv var han vallpojke, kogetare.
Nr hsten kom och skolan skulle brja fck jag komma hem. D fck jag min avlning fr som-
maren: en bl blus som kallades bosarull och tv kronor i pengar. Andra sommaren d jag slutat
mellanskolan fck jag ett par avlagda byxor som kapten Grape hade haft och d ocks tv kronor.
Fast tiden p hsten blev lngre d, fr ngon mer skola fck jag ej g.
Martins farbror Ludvig som var fdd 1883 gick bara tv dagar i skola. Den stngdes d det utbrt
en difteriepidemi i Kalix.
P sin hundrarsdag 1983 berttade Ludvig i NSD om tiden i Grantjrn dr Maria och Karl lycka-
des fda de 13 barnen, med hjlp av en ko och ibland en get.
Jag beundrar min mor n i dag. Hon lrde min syster Anna lsa och jag stod bakom och fljde
Mlarmstare Karl Wikstrm och hustrun Elin samt snerna Bertil, Rune och Martin. Stugan i Djuptjrn hade fyttats hit till
Nybruket samt byggts ut och renoverats. Nu r det brjan av 1920-talet d Karl kpt en T-Ford av kopparslagare Lidfeldt.
22
med, berttade Ludvig som kunde lsa redan
vid fyra rs lder.
En av grannarna p Nybruket var Lidfeldt som
var bermd kopparslagare. Han hade en ttakan-
tig bod som verkstad och dr var Ludvig gesll.
Han berttade fr mor Maria att Lidfeldt
hade ett helvetes humr. En dag hade dom i
kopparverkstan gjort fyra kaffepannor men
pipen blev sned p dom tre frsta, och d
kokade frsts Lidfeldt ver, berttar Martin
och skrattar gott.
D ven pipen p den fjrde kaffepannan
var sned blev Lidfeldt nnu mer frbannad,
svor och slog pannan i stdet. Sedan slog han
den i golvet, stampade p den, svor och spotta.
P kvllen sa Ludvig t mor: jag trs inte g
dit n mer. Men d gick Maria till Lidfeldt och
sa att han fck lta bli att skrmma pojken.
Wikstrms och mnga andra hade korna p
Strandngarna. Bnderna krde genom Lid-
feldts grd och en dag kom han i luven p en
frn Gammelgrden.
D sa bonden p Kalixml: He ska ji sj
di, Lidfeldt, att do h ej tjashyse. Men vi ha
tjashyse ner ett sala o glaspillerlampa (Det
ska jag sga dig, Lidfeldt, att du har inte kas-
hus/gdselhus. Men vi har kashus nedanfr
salen och gldlampa). Ludvig hrde ordvx-
lingen men vga inte skratta s han skulle f
sig en hurvel (rfl).
Lidfeldt slde kaffepannor p marknader.
P den tiden var det ppna spisar verallt och
stora kaffepannor kallades kokare. Man hll-
de sumpen i kokaren och sedan sumpvattnet i
mindre pannor.
Maria hade en sdan kokare och hon sg till
att tjna pengar p kaffet. Gick till Flasabcken
ett par kilometer frn hemmet och slde kok-
kaffe t dom som grvde ut bcken, i samband
med snkningen av Klsjrv i brjan p 1900-
talet. Hon tog fem re koppen och fr tio re
fck arbetarna ven en skorpa till kaffet. Ludvigs
jobb var att sa upp vatten ur graven dr Maria
serverade kaffe, han kallades fr vattuman.
Maria gjorde mycket annat fr att bidra till familjens frsrjning. Gick exempelvis och tvt-
tade hos dem som hade det bttre stllt. De festa av de nio pojkarna som levde till vuxen l-
der jobbade till att brja med p sgen eller massafabriken i Karlsborg. D sa Maria: ingen av
mina sner ska jobba p sgverk och sna jobbiga platser. S hon ordnade lrlingplatser och fera
Maj Wikstrm med Marias kaffekokare. Majs framlidne make Bertil var
sonson till Maria och han vrdade kokaren mt. Ingen fck den s fn
som Bertil. Han putsa den alltid lagom till jul.
Lidfeldt var en kopparslagare av rang och dessutom frgstark.
23
blev mlare, en polis och en annan skrddare.
Ludvig som var ldst blev handelsbitrde p
Konsum Redlighet i Karlsborg, och 1911 val-
des han till revisor fr nybildade Konsum Solid
i Kalix fr att sedan bli Konsumchef. Med sina
104 r blev Ludvig socknens ldste invnare.
Lillebror Kalle hjlpte pappa Karl p brdgrden
i Karlsborg och med bjlkbilning i Btskrsns.
D de 1906 kom hem till midsommar hade mam-
ma Maria ordnat lrlingsplats hos en mlarms-
tare i Lule. Hon ansg att det inte fanns ngon
framtid som sgverksarbetare, de hade lite betalt
och var ofta utan arbete. Karl blev p dligt hu-
mr (som sjuk) och arg p Maria fr att hon
skulle skicka bort den enda hjlp han hade.
Och jag minns s vl att mamma trstade
pappa och sa: nog vet jag att det blir svrt fr
oss men jag tnker att om pojken fr lra sig ett
hantverk s kanske vi fr lite hjlp av Kalle nr
vi blir gamla, d vi mest behver hjlp, skriver
Kalle i sina memoarer.
Tiden i Lule blev ett litet helsike d Kalles
arbetsgivare var orttvis och en riktig slavdri-
vare. Dr sddes frna till att Kalle blev en av
pionjrerna i Kalix arbetarekommun. S sm-
ningom blev han mlarmstare. Fick kontrakt
p alla mlerier lngs jrnvgen frn Boden och
sterut, minns Martin.
Folk kalla pappa jrnvgsmlarn. Han fck rd
med hus och bil och mste ha telefon. Dom drog
tv trdar frn gamla telegrafen i Kalix till Sten-
bcken, vi fck nummer 187. ren 1936 och -37
hngde jag ut ver bron i Forsbyn. Det var en ena-
stende sommar, bara en dag blev det stopp fr
regn. Men alla stationshusen hade centralvrme
och dr fanns alltid jobb, ret runt. Vi mla ven kyrkorna i Hedenset, Korpilombolo och Haparanda.
Det skulle visa sig att ven Martins framtid var tryggad fr han valde att g i pappas fotspr.
Pappa sa att hans pojkar fr gra vad dom vill och jag blev mlare, tog ver frman. Bertil blev
lrare och Rune frisr.
Farfar Karl dog 1927 och farmor Maria 1944 d hon var 91 r gammal. Sjlv fyller Martin 89 r
den 30 september 2009 (har samma fdelsedag som jag), och detta lr vara sista gngen han besker
sitt kra Grantjrn.
Han bor sedan lnge i Lule men berttar nu att han r i fyttplaner.
Det kan bli att vi fyttar till Vstervik i hst, Ellen och jag. D fr vi nra till pojken och hans
familj som bor i Oskarshamn.
Man vet aldrig vad livet har i sitt skte men s mycket r skert: fr mig har bilturen lngs Krrv-
gen och besket i Grantjrn varit sllsynt givande. Med ett varmt TACK lyfter jag nu p hatten fr
hedersmannen Martin Wikstrm och hans skna farmor Maria.
En av Grantjrnbornas nrmaste grannar var garvare Rnnkvist.
Han hade sin stuga vid Flasabcken dr Maria serverade kaffet.
I brjan p 1900-talet snktes Klsjrv och torrlades fera fskrika
tjrnar fr att f odlingsmark. Det visade sig vara ett kortsiktigt
och olnsamt projekt. Att grva ut Flasabcken krvde mycket
arbete i dag har bvrarna tagit ver.
24
Martin Wikstrm:
Vi var nygifta vren 1948
d min fru Ellen tog bilden
av mig vid vadmalsstam-
pen p Sklrbacken.
En av de f bilder som fnns kvar av Maria Wikstrm togs p maken Karls begravning 1927 i Kalix. Snerna fr v: Kalle
(mlarmstare, Martins pappa), Ludvig (kamrer Konsum Kalix), Eram (regementsfrvaltare I 19), John (fstningspolis i
Boden, drefter poliskommissarie i Vstergtland), Gustav (frsgare Lindbcks sg i Kalix, drefter mlare), Joel (mlare
i Boden), Magnus (sgverksarbetare i Axelsvik), Paul (skrddare i Lule). Dttrarna fr v: Alma (gift Hedstrm i Lule) och
Augusta (gift Rhr i Morjrv).
25
Frr trodde folk p Landkringen ett vernaturligt vsen som ansgs befolka skogarna. Krt barn
har mnga namn och Landkringen kallades bland annat Skogsret, Rre, Landet och Landan.
Mor Maria i Grantjrn fck nrkontakt med Landan.
Hon trodde p knytt och sa att hon sett Landan p stigen mot Sklrbacken. Hon sprang och det
gjorde Landan ocks.
Efter att Marias barnbarn Martin Wikstrm berttat detta fr mig beslutade jag att ta reda p mer
om Landan.
r 1948, efter andra vrldskriget, gav Nederkalix sockens hembygdsgille ut ett hfte om Folktro
i socknen. Hr fnns mnga intressanta uppgifter och berttelser som framlidne lroverksadjunkten
och realskolerektorn Per Hedman samlat in.
Fr sonen Sven Hedman berttade Per hur insamlingen gick till:
Pappa kte runt i byarna och pratade med folk om snt som i dag brukar kallas vernaturligt. Han
sa att i dagens samhlle ser man inte snt, fr man tror inte p det. Man mste vara ppen, sa pappa.
Gammalfolket ute i byarna berttade att Landan kunde upptrda bde i mnsklig gestalt och djur-
gestalt, ibland gav hon sig bara till knna i ngot slags skeende.
I Bondeborg exempelvis fck man en dag se en hel rad kor komma hemt. Byborna trodde det
var deras egna men vid ett stenrse frsvann pltsligt korna ned i marken. Bsta beskrivningen
av Landkringen i mnsklig gestalt fck Per Hedman av en gammal kvinna som pstod sig ha sett
henne vid fera tillfllen:
P huvudet hade Landa alltid en halsduk. Hennes hy var starkt rd. Hennes ansikte var lngre n
vanliga mnniskors. gonen mrka. I vrigt mnsklig gestalt. Kldseln skiftande. Ibland hade hon
mrka, ibland ljusa klder men var vanligtvis rdkldd.
Hon hade boskap som mnniskan och ibland ven hund. Ofta hade hon med sig sina kor som hon
lockade i lnga rader efter sig. Vuxna brukade skrmma sina barn med pstendet att Landhundarna
angrep smbarn (vuxna skrmde ven barnen fr Ncken, anledningen var nog ungefr densamma).
Landhundarna beskrevs som sm, rda och skllande. En 75-rig fre detta vallpiga i Ryssblt
berttade fr Per Hedman om en liten mrk hund som kommit till
sommarlagrn. Efter hunden kom Landan med sina sex kor som
hon kristnat och lockade efter sig. De sex frsta orden i lockver-
sen bestod av kornas namn, de tv sista var sjlva lockorden.
S hr lockade Landan p sina kor:
ppel Bppel, Lingas Tvingas, Jrp Tjrp, Kolodum ko.
Pltsligt frsvann hunden, Landan och korna. Allt enligt vallpigan
som fr Hedman berttade att hon p ldre dar blivit intresserad av
gammal folktro.
I Ryssblt hnde det sig ocks att en stor och vit frmmande ko p
kvllen kom in i lagrn med de andra kreaturen. Den gav s mycket
mjlk att det var som frn en fattigmansko, men mjlken var inte
vit utan ljusrd. P morgonen visade det sig att kon inte legat i b-
set och att dyngan sg ut som frlort. S snart kon kom ut ur lagrn
rmade den tv gnger och frsvann; ett skert tecken p att det var
Landkringens ko.
Ibland kunde Landan vara vlvillig och om man gjorde henne en
tjnst kunde man f riklig belning. Men fr det mesta var hon il-
lasinnad och det gllde alltid att vara p sin vakt. Ofta visade hon
sig bland buskarna i myrkanter dr folk plockade br. Om ngon d
frskte nrma sig drog sig Landkringen lngsamt undan fr att
Landkringen
Sven Hedmans pappa Per beklagade att
nutidsmnniskan gr miste om mycket genom
att frkasta det oknda.
26
villa bort den ofrsiktige. Pltsligt kunde brplockaren befnna sig hemma hos Landkringen och
d var det viktigt att inte ta av maten hon bjd p. Den som t blev landtagen och kunde aldrig
mer tervnda hem.
Vid skyddshemmet i Kalix fanns en svinstia dr mnga grisar dog. Stian ansgs ligga p Landans bo-
ning men d stian fyttats blev allt bra. I Karlsborg fanns det en lagrd dr korna inte trivdes. De sinade
och svettades och ansgs plgade p alla stt av Landkringen. Efter att man frgves frskt bota korna
fyttades ladugrden som bedmdes ligga ovanp Landkringens boning. Drefter trivdes korna.
Ibland gllde det att frska muta Landan. En gubbe som mistat en ko lade en mssingsknapp dr
Landan ansgs bo och d kom kon hem. Att ven hot om att brnna Landans godelar kunde lna
sig fck en gubbe i Klsjrv erfara sedan hans hund blivit landtagen.
Nr det regnade p urholkade stenar var det Landan som tvttade mjlktrgen. Och nr det bull-
rade i ett hus, som d stolar fyttas, trodde folk att hon var i farten igen. Landan sades ven kunna
ge frebud, fck Per Hedman veta i Kalixbygden. I en grd berttades det att man hrt ngon falla
i farstun men d man sg efter fanns ingen dr. Nsta dag fll en gammal gumma i samma farstu
och slog ihjl sig.
I Rian fck ngra ungdomar se Landkringen driva ut en hel skara kor i ett trsk. Det ligger vid ett
berg som av ortsbefolkningen kallades Landkringberget. Drifrn r det inte lngt till Grantjrn
dr Maria och Karl Wikstrm bodde med sin stora barnaskara. Att Landkringen haft ett tillhll vid
en tjrn nra Stenbcken har gamla Kalixbor vittnat om.
Grantjrnborna hade en eller tv kor samt ibland ngra fr och en get. En vacker dag ansgs det
ndvndigt att fytta lagrn och algropen ngra meter, detta fr att korna inte skulle pinka p de
underjordiska. Kanske utfrde man ocks den s kallade tryggningen.
Tryggningen innebar att man backade in kon i ladugrden samt blandade tre nvar mjl med tre nvar
salt. Med en vigselring p ringfngret bar man sedan blandningen runt djuret. Tre varv motsols medan
man yttrade: lika skert som ringen borgar fr ktenskapets helgd, lika skert skall du trivas hr nu.
Landan var knd fr att springa bakom folk utan att minska avstndet. Om man stannade gjorde
Landan likadant, detta fr att skrmmas. Efter att Maria Wikstrm sprungit ikapp med Landan p
Stampvgen frsvann Landan i tomma intet.
Landkringen som tecknaren ke kerlund ser henne.
27
Rtter och ruskor
Kapitel 3
Naturintresset, frkrleken fr detaljer och en stor portion fantasi har satt frg p mitt liv. Jag ls-
kade att skriva uppsats under min skoltid i verkalix. Ibland tog jag hem uppsatsboken och skrev
vid kksbordet s blyertspennan gldde. D jag gick i tredje klass (det var 1955 och innan Thore
Skogman gjorde succ med Storfskarvalsen) skrev jag en lng uppsats om en lyckad fsketur till
Rnsjrv. Tillsammans med morfar L-E Andersson, morbror Tore och storebror Ulf fyllde jag bten
med fsk. Men inte nog med det hemresan blev minst lika givande och trttsam:
Halvtio p kvllen kte vi hem men d vi krt fem minuter fastnade vi med bilen. Vi slapp upp
klockan tolv p natten.
D vi hade krt trehundra meter kom tre lgar gende ver vgen, vi hll p att kra ver en. D
vi krt femtio meter till sprang en hare rakt i kofngaren. Den dog och d tog vi hem den fr harktt
r ju gott.
Tvhundra meter lngre fram fg en stor tjdertupp i vindrutan och tuppade av. Vi satte tjdern
under sitsen, nu hade vi en hare och en tjder. Efter en kilometer brjade det gunga under frams-
tet. Frst visste vi inte vad det var men d vi sg efter hade tjdern kvicknat till, det var den som
levde om men vi slog ihjl han.
Ulf och jag somnade och d vi vaknade var vi hemma i Hedensbyn. Tore hade knppt oss i bilen d
vi lg och sov. Klockan var halv tio d vi for frn Rnsjrv och nu var den fyra p natten.
Efter en ventyrlig fsketur kom vi uttrttade hem p morgonsidan med fsk, hare och tjder.
28
P den tiden var inga jaktgevr inlsta utan tillgngliga fr familjens alla medlemmar, oavsett lder. Sjlv
var jag bara niotio r d jag brjade lna pappas salongsgevr och enkelpipiga hagelgevr. Frsta
skottet med Hlan avlossade jag vid Smejsgen med kolven mot en tall fr att slippa den fruktade
rekylen. Det blev mnga spnnande sommarjakter efter jrpe och annan skogsfgel, tillsammans med
likasinnade kompisen Viktors-Bosse. Nr vi sedan fyllde 15 blev det sjfgeljakt fr hela slanten. Vi
Fisketurerna till Rnsjrv var magiska och gav minnen fr livet.
Vid storabborrgropen trivdes morfar som
bst.
Det gllde att vara p hugget
uppsatsboken vntade p
kksbordet.
Morbror Tore tog ofta med oss smpojkar
p fske och harjakt.
29
lngtade nstan ihjl oss efter
den krutdoftande andpremi-
ren d det rdde fullt krig i
lvdalarnas avor och vikar.
Alla formas vi av generna
och det sociala arvet. Min
pappa Jean var genuint jakt-
och fskeintresserad sedan
barndomen. Mnga var de
harar han sprade och skt
och de laxar och ringar
han fngade p nt samt med
kastsp och slpfuga. Pap-
pas jmnrige klasskamrat
Edvin Andersson har slkt-
forskat kring de fyra grdar i
Grelsbyn, vars stamhemman
har anor frn tminstone
1300-talet. Klaragrden dr
pappa var fdd fck sitt namn
efter en frmodligen stark kvinna som hette Clara och levde p 1600-talet. Sedan dess har de festa
p grden ftt hennes namn p kpet, exempelvis min pappa som kallades Klara-Jean.
Som p mnga andra grdar gav jakten och fsket viktiga bidrag till mathllningen, dessutom fanns
ventyret och spnningen alltid med i bilden. Vippa-Tore Karlsson i granngrden Kll har i sin bok
Anton berttat fljande historia dr min pappas farbror Petter Johansson var huvudperson:
Klara-Petter var en mycket speciell person. Han var lugn och fridsam. Hans intressen bestod av
jakt och fske och frmst var han intresserad av rvfngst. Petter var ogift och vistades mycket i
skog och mark. Kvinnor hade han inte ngon tid fr.
Frr i tiden fngade man rv med frgiftat ktt. Det var arsenik man anvnde sig av. Det var inte
ofarligt ens fr en fngstman s det gllde att handskas frsiktigt med den varan. Petter anvnde
Pappa Jeans favoritvatten var ngesn...
Klaragrden med utsikt ver Kalixlven och Lappberget. Stamhemmanet har gamla
anor och i mitten av 1500-talet var Nils Hinderson lvdalens strste markgare. Han
var ven nmndeman och en mktig representant fr Kalixmark.
...hr efter en sllsynt lyckad kvllstur.
30
sax nr han fngade rv p senare tid och han var en duktig fngstman.
Nu skall jag bertta om en ovanlig lgjakt. Det hnde i slutet p tjugotalet.
Det var mnga som den tiden arbetade i skogen med timmeravverkning och
vedhuggning.
Om ngon upptckte ett lgspr p vintern var det vanligt att man jagade
lgen intensivt till dess den blev ddad. lgarna var fridlysta under mnga
r men jaktlusten fck g fre lagen.
Petter hade upptckt en lg i Storberget vster om Svartbyn. Det var vinter
s Petter skt lgen som fll nr det small. Petter kte inte fram till lgen
som lg i snn. Han ville inte gra ngra spr dit fr risken att bli upptckt
var mindre d.
Petter kte hem till Grelsbyn och hmtade hst och slde. Hans pappa Johan
fljde med till skogen fr att hjlpa till med transporten hem.
Nr de kom fram till platsen dr lgen fallit sg de att lgen gtt ner mot
lven till. De fljde spret och s kom de till en avverkningsplats dr ngra
personer var sysselsatta med vedhuggning. Skogsarbetarna sg d lgen
som vinglade fram och tv mn med hst och slde efter.
Nr mnnen kom jmsides med lgen sprang en av dem p sidan om lgen
och knuffade den s de fll p slden och s bar det ivg med en vldig fart.
Nr detta hnde var det mrkt och skogsarbetarna knde inte igen jgarna.
Dessutom gick allting s snabbt.
Johan och Petter krde efter vgen som gick efter lven hemt med sin
fngst. P natten gmde de kttet i Vaisk-Kalles ria dr de grvde ner kttet
under het. De fann att det var det minst riskfyllda fr Kalle jagade aldrig.
Kvinnorna i grden dr kttet gmts tyckte vid fera tillfllen att het var
omrrt men ingen tog dem p allvar. De Svartbybor som hgg ved fck sluta
sitt arbete fr att de inte kunde
ange vilka jgarna var. De visste
det antagligen inte.
S lngt Vippa-Tore som sjlv
var en mycket speciell person.
Tores smeknamn kommer frn
Vippabacken vid E 10 dr han p
1960-talet byggde upp den serve-
ringsanlggning som fortfarande
r mycket populr bland vgfarar-
na. I gamla tider var Vippabacken
avrttningsplats mer om detta i
ett senare kapitel.
D Klara-Petter lagade nt i rian
blev han portrtterad av Vippa-Tore
som sjlv blev en stor profl.
Klara-Petter, Vaisk-Leo och ostigl-
Gustav.
Vippa-Tore och frfattarens mamma Elin.
31
Morgonens frsta upptag kom nstan direkt efter slppet nra kojan vid bcken. Men haren stack
inte som vanligt mot urskogen vid Granberget. I stllet gick drevet mot sydost dr haren brjade
bukta helt och hllet p frbjuden mark. Morbror Tore hr bara med ett ra men har sedan barnsben
programmerat hjrnan fr stvarskall. Det innebr att han hr drevet p lngt hll medan riktningen
blir mer diffus, ibland 180 grader fel.
Nu fortstter drevet allt lngre bort, sterut mot Klvudden till. Mycket talar fr att vi br flja
efter men dilemmat r att vi kommit till grnsen dr Domnmarken slutar och drmed ocks jaktar-
rendet. Drfr lmnar vi gevren vid den osynliga grnsen och fortstter raskt lngs den smala
grusvgen. D och d stannar vi fr att frska lokalisera drevet och nu, jo jklar, haren tycks ha
vnt. Av gammal vana sger vi inte s mycket utan ler menande mot varandra.
I kurvan ngra hundra meter bakom oss har jaktkamraten Sven dykt upp p vgen Dr str han
med nerverna, och troligen ven hanarna, p helspnn. Sven r skjutglad och springer grna efter
drevet, brukar till och med skjuta haren p legan och en och annan tjder frn bilen. Det retar sig
Ruskjakten i Granberget
32
Tore p men trots att han r nmndeman och polisanmlt andra jaktsyndare har han aldrig tillrt-
tavisat sin ldre jaktkamrat. Men Tore r en spjuver och nu ser han en chans att ge Sven en lxa.
Jag pekar upp mot backkrnet dr drevet nrmar sig snabbt. Tore ser sig om i diket kollar fr-
modligen om dr fnns ngra lmpliga stenar. Men nu har Roy ftt nrkontakt med haren igen och
d gr det fort, s fort att det krvs en mstare fr att pricka haren med en sten.
Fort, viskar Tore och rycker upp nrmaste bjrkruska vid vgkanten. Ruskorna har Domnverket
som vanligt satt upp fr att visa plogbilen rtt.
ven jag griper snabbt en smidig ruska innan vi stller oss p kn p var sin vgren, mitt emot
varandra. Med ruskorna vilande p vgen och pekande 45 grader mot norr dr Sven str. Nu fljer
en spnnande vntan som knns lng men hjrtat slr desto snabbare. Det hr r jakt i sin mest ur-
sprungliga form och jag tror mig frst stenldersjgarens frvntan d villebrdet skrmdes mot
fngstgropen, klippstupet eller havsviken. Pltsligt dyker haren upp p backkrnet, frst ronen och
sedan hela djuret. Avstndet r kanske hundrafemtio meter men Jsse ser stor ut som den uppgende
solen.
Hundra meter kvar och nu har ven Roy passerat hgsta punkten. D han fr syn p den nstan
helvita haren vergr det tta skallet till ett vrl som fr bjrkruskornas iskristaller att sklva. Sedan
hnder allt p en gng som i en vltajmad symfoniorkester. D haren r mitt mellan oss snrtar vi
till med ruskorna parallellt med vgen. Bda trffar haren p nosen och den gr ett jtteskutt; nej
en kullerbytta och faller raklng till marken.
Vlskjutna harar brukar sprattla och ha muskelryckningar ven efter ddens intrde men i detta
fall behvs inte den minsta hjlp p traven. Haren r stendd och i kurvan ser vi Sven st som fr-
stenad. D vi smvisslande kommer fram till honom med haren skakar han bara p huvudet och
brjar gra i ordning dagens frsta kaffebrasa. Nu har Sven varit dd sedan lnge och i januari 2003
var det ven dags fr Tore att terse de slla jaktmarkerna. Mina avskedsord vid kistan i verkalix
kyrka blev ett snabbt och bra skott p lngt hll; en pminnelse om en annan minnesvrd jakt fr
cirka 50 r sedan.
33
Dr rnnarna susa
Kapitel 4
Se upp fr skogens konung r budskapet p en skylt lngs den slingrande vgen mot Juoksu-
vaara. ntligen inser vi att det inte r vilken obetydlig skogsvg som helst.
Efter de frsta backarna vergr landskapet i vacker tallhed och i en strre glnta fr solen plts-
ligt fritt spelrum.
Det ser ut som en stor trda, hr har det nog bott folk.
Att det r veckan efter midsommar d myggen r aggressiva struntar vi i, Bo-Gran och jag. Vi
kliver ur bilen fr att stilla vr nyfkenhet.
Innan vi beslutade ska upp den vergivna kronotorparbyn Juoksuvaara pratade jag med Martin
Jnsson i Lule. Han vxte upp i femte torpet frn sder rknat och vet det mesta om mnniskorna
som bodde hr.
Det har varit sex grdar i Juoksuvaara och som mest bodde dr cirka hundra personer. I frsta
grden bodde farbror Hjalmar Jnsson med hustrun Maria och nrmare tio barn. Han odla upp ned
mot myren, hade krvg till odlingen. Husen revs p 50-talet, berttade Martin.
Det r dr vi befnner oss nu och verallt i omgivningarna ser vi mnga lmningar efter Hjalmars och
Marias torpargrning. P hger sida av vgen hade en av Hjalmars brder sitt hus, har Martin berttat.
Han hette Karl Jnsson och fyttade sedan till Lahnajrvi med hustrun Eugenia och pojkarna.
Efter nstan en timme r vi mogna att fortstta och snart kommer vi till nsta ppning i skogen. ven
Det gller att se upp fr Skogens konung.
34
hr fanns tv torp och i det frsta bodde Oskar Larsson med familj. Frn bilen ser vi inga spr av deras
torp men lngre upp i backen tror vi knappt vra gon: ngot spkligt tycks sakta resa sig ur blomster-
ngen. Pltsligt minns jag att Martin Jnsson berttat om ett frfallet hus hgst upp p backen:
Det r ldsta stllet och som en sagovrld fr mig. Juoksu-Niko var frst p platsen. Min farfar
Jns Petter Jnsson byggde huset och Axel Larsson frn Vuomavaara tog ver p 30-talet. Stllet
blev de p 50-talet.
Yttertaket r nedrasat men i vrigt r byggnaden intakt och redan p avstnd ser vi en grnskande
rnn dr inne. Med blomdoft i nsan och en gammal slagdnga i tankarna dper jag platsen till Dr
rnnarna susa.
D vi frsiktigt, nstan andaktigt, stiger in i huset frfyttas vi till den vrld som existerade innan
vi fanns till. Lngsta tiden tillbringar vi i farstun. P det som terstr av golvet vilar bland annat
delar av en separator och en nbbsko, vars tufft nedvikta skaft ftt dekorativa grnstnk av mgel.
Maria Jnsson i gammelhuset som fanns hr fre kronotorpet.
Med potatis och tunnbrd var detta en lckerhet.
verallt i omgivningarna syns spren
efter odlarmdan.
Smedjan r borta sedan lnge men ssjan fnns kvar.
35
Kossor var ett mste fr krono-
torparna som ofta hade mnga
barn.
Hgst upp p backen framtrder torpet i all sin vrdighet.
Det var hr Juoksu-Niko slog ned sina boplar...
...och s smningom tog byapredikanten Axel Larsson ver.
Att separera mjlken var viktigt
fr att framstlla smr och ost.
Inget gick upp mot nbbskor och det var tufft med
nedvikta skaft.
36
P de nstan nakna vggarna str bland annat skrivet
att LH Larsson frn Rdupp var med och timrade hu-
set 1877. Tre sm tapetbitar med olika mnster avsljar
att det var sknhetstrstande mnniskor som bodde hr.
Vggarna har frst varit tapetserade med tidningar och
hr fnner Bo-Gran fera spnnande notiser. Bland an-
nat om Metzarmns offensiv i Nancy, kejsar Wilhelms
besk i Lothringens huvudstad och Mllers tennismatch
mot Neuendorff. Charlie Chaplin var aktuell som blind-
bock p biografen Metropol.
Martin Jnsson har ltit mig frst att religionen var le-
vande i Juoksuvaara. Inte minst i detta torp efter att Axel
Larsson blivit husbonde.
Axel var laestadianpredikant och ven mina frldrar var
religisa. Det var bn varje sndag i ngon av grdarna.
Axels systerson Helge Jakobsson blev profl i Jockfall och knd fr sin starka laestadianska tro.
Att frn sddes hr i Juoksuvaara blir tydligt d vi lser fljande rader i en vggtidning:
Kanske vi skola vga hoppas p att vckelsen skall komma, att nr stunden r inne Sveriges
mammonsdyrkande och dansande folk skall vakna.
Hr och nu r stunden inne fr oss att beska vriga boplatser i Juoksuvaara. Efter ngon kilo-
meter kommer vi till stllet dr Martin Jnsson fddes r 1937. Byggnaderna r i bra skick och de
anvnds fitigt sommartid, har Martin berttat.
Det var min pappa Johan som byggde huset p 30-talet. Min mamma hette Amalia Pokka, hon
var syster med Sigge.
Sigge heter Sixten Pokka och det var han som vckte mitt intresse fr Juoksuvaara. Jag skrev
Lslustan vermannar Bo-Gran p de mest besynnerliga
stllen.
Man hade vackra spegeldrrar och tre olikmnstrade tapeter.
P kallvindan mot sder fanns ljusinslpp kanske sov
ungdomarna dr sommartid.
37
om honom i min bok Dit vgarna br och som journalist trffade jag
honom fera gnger. Bland annat kte jag p hans snskoterklke till
en vargriven ren som han upptckt norr om byn ngesn. En annan
minnesvrd dag beskte vi verkalix kommunbibliotek tillsammans
med fotografen Tord Nilsson. Det var i samband med Tords utstll-
ning om nges sameby dr Sigge varit legendarisk rensktare.
Det var tider det, sa Sigge med lycklig min.
Innan han fyttade till ldreboendet Brnnagrden, ett lassokast frn
biblioteket, bodde Sigge och familjen i ngesn.
Men jag r fdd i ett kronotorp i Juoksuvaara. Dit kom mina frld-
rar, Petter och Anna-Lena, frn Jukkasjrvi. Frst var jag skogsarbetare
men brjade sedan med renarna, annars hade vi mst stta bort dom.
Pokkas torp lg lngst norrut i byn och dit promenerar Bo-Gran
och jag d vgen frn Martins barndomshem knappt r farbar med
bil. Snart ppnar sig skogen och vi kommer ut p en ny prunkande
blomsterng. Till vnster i en dunge med ungskog ser vi stengrunden
av det som frmodligen varit mangrdsbyggnaden. Hr fnns en liten
skylttavla som haft information om skogstorpet Juoksuberget Norra
men nstan all text har frintats av vder och vind. Vi strosar runt i
omgivningarna och i skogsbrynet lngst norrut kommer vi till en min-
dre frfallen timmerbyggnad utan tak. Invndigt r vggarna sotiga
s detta har tydligen varit en rkbastu. D vi vandrar tillbaka ver
Skogstorpet Juoksuberget blev de fr ett
halvt sekel sedan och nog har anslagstavlan
sett bttre dagar.
Ur stenfot r du kommen sten skall du
ter varda.
Bastun r enda byggnaden som fnns kvar p Pokkas torp.
38
blomsterngen frstr jag varfr Sigge Pokkas gon strlade av gldje och hemlngtan d han sg
Tord Nilssons fna bilder frn Juoksuvaara. Vid en av bilderna utbrast Sigge med lycklig rst:
Men hr har vi ju Kajsa och Hanna. Det r mina systrar, dom r dda nu.
D visste jag inte att Kajsa och Hanna skulle gra ven mig lycklig. Men nu r det sen eftermid-
dag s Bo-Gran och jag mste ta farvl av Juoksuvaara fr den hr gngen. Ngra veckor senare
trffar jag Sigge Pokka p verkalix marknad. D jag berttar om besket i Juoksuvaara och att
rkbastun str kvar nickar han och ler frtjust. P senhsten besker jag Sigges dotter Margareta
Nilsson, med mig har jag Martin Jnsson och hans hustru Agda som ven de bor p Porsn i Lule.
Det blir en hgtidsstund fr Margareta har en frnmlig samling gamla fotografer frn Juoksu-
vaara, fotografer som hon rvt av sina fastrar Kajsa och Hanna. Det visar sig snart att Martin Jns-
son har ett suvernt minne fr detaljer. Han kan namnet p de festa personerna som framtrder p
Margaretas kksbord och han r dessutom duktig berttare.
Det hr r Sigge med sin mamma Anna-Lena Pokka. Hon kallades
Anni eller iti som betyder mor. Anni var fdd Pingi och hon rkte
pipa, vid sngen hade hon en stllning med fem pipor.
P ett fotograf frn 1906 ser vi Anni och Petter Pokka posera mot
kameran.
De var Margaretas farmor och farfar. Petter kallades Parta-Pekka,
allts skggiga Petter. Och Anni var min mormor, tillgger Martin
med stolthet i rsten.
Ett annat hrligt fotograf r taget i samband med bastubad hos Pok-
kas. Lngst till vnster sitter Leippo-pojkka som var vldigt rolig
och skmtsam, enligt Martin.
I rkbastun har jag badat mnga gnger. Den hade ingen skorsten
utan en lucka i vggen dr man slppte ut rken. Bastun var fantas-
tisk, verkligt fn. Det brann men Josef byggde upp den igen. Josef
och hans bror Petter, Sigges pappa, tyckte om att bada lnge och vl.
En gng hmta Petter min bror Inge och sa nu ska vi bada bastu,
sedan satt de dr i timmar.
Tv kilometer norr om grden fanns en gammal rengrda. Renn-
ringen var viktig och p en frgbild ser vi grdens siste kronotorpare
Johan Pokka i samedrkt. Att ven jordbruket var en basnring framgr
Det r varmt i dag vi struntar i att basta! Blomster och fugor hr midsommartiden till.
Sigge Pokka strlar av gldje vid minnet av
Juoksuvaara och rkbastun.
39
Sixten i 20-rsldern med iti (mor Anni) samt
trotjnarna Sarri och Bille.
Mor Anni hade alltid pipan nra till hands. Renen och ackjan var ett snabbt och bekvmt frdmedel i
vglst land.
Skogssamen Petter Pokka med sin gravida hustru Anni i Kiilavaara
r 1906. Sex r senare blev paret skogstorpare i Juoksuberget.
40
av bilderna dr
Kajsa och Hanna
Pokka sttar med
kossan Sarvinp.
Bor man p ett
kronotorp r gi-
vetvis skogsarbete
ett mste, liksom
fottningen. D
Martin ser ett fot-
tarlag vid Lahnan
1937 blir han nos-
talgisk.
Jag hade ock-
s lderstvlar i
fottningen. Dom
smordes in med
tjra blandad i lin-
olja och hll gan-
ska ttt, men dom
var hrda.
Fisk fanns det ofta p bordet, srskilt p sommarlovet d pojkarna tog alla chanser att frena nytta
med nje.
Forellfsket i bckarna var vldigt viktigt. Mest fskade vi i Lahnajoki och Karijoki.
Som tur var fanns det gott om cykel- och gngstigar i omrdet.
Cykelstigen frn Gustavsberg gr delvis vid sidan av nuvarande vgen och fortstter till Lahna-
jrvi. Cykelstig fanns det ven till Puolomajrvi, Saikosjrvi, Elmajrvi och Dirivaara. Samt till Valls,
Jock, Aho och Brnnmyra.
Som liten pojke var Martin och hlsade p i grden lngst sderut dr farbror Hjalmar Jnsson
bodde. P ett gammalt fotograf ser han nu pltsligt Hjalmars hustru Maria framfr spisen.
Maria var fdd Pokka, hon var Sigges faster. Bilden r troligen frn gammelhuset som fanns fre
kronotorpet.
P en bild frn en begravning str en man som synbarligen hade mycket att sga till om i byn:
...liksom Leippo-pojkka (t v) som med sitt skmtsamma lynne var en
populr gst i rkbastun.
Brderna Petter och Josef Pokka var duktiga
rensktare, och fitiga bastubadare...
En kr dragare hjlpte Kajsa och pappa Petter att f hem den viktiga veden.
41
Det r vran byapredikant, Axel Larsson, som
bodde i rnnhuset. Det var laestadianpredikan
varje helg, man gick frn grd till grd.
Ngon mnad senare tervnder jag till Porsn,
nu fr att hlsa p hos Martin och Agda. De har
ven ftt besk av Magda Eriksson, Martins
storasyster som bor i Ullatti. Magda berttar att
hon besker Juoksuvaara varje r och att hon har
mnga ljusa minnen frn sin barndom.
Skolan gick jag i Teurajrvi och d bodde jag i arbetsstugan. Dr brja jag sedan jobba d jag var
14 r. Vckte ungarna och sg till att dom kom i sng p kvllen, var ven kokerska en termin.
Det fanns 40 45 barn p arbetsstugan och fem personal: frestndarinnan, bitrdande frestnda-
rinnan, tv bitrden och en kokerska. Ebba Lassinantti var frestndarinna och p frgan om hon var
snll drjer Magda med svaret ngra sekunder:
Nja, Martin fck sig frsts en rfl.
Nu har lillebror bollen och ngra undanfykter blir det inte:
Jag var ganska liten men hade gjort ngot elakt. En kompis hade tagit min rattklke s jag kasta
en skidstav mot han. Man kunde ven f sig en risbastu ibland. D fck vi leverera riset sjlva, sger
Martin med ett leende.
Arbetsstugor brjade inrttas under ndret 1903 och fck cirka 500 platser i Norrbotten. Barnen
som var i ldrarna sju till fjorton r bodde i internat dr de fck mat, klder och undervisning i prak-
tiskt arbete. Syftet var enligt stadgarna att bereda fattiga barn i lnets mest glesbebyggda trakter
skolundervisning och frdighet i handsljder efter ortens behov samt att drfrutom genom deras
Pokkas hundar var oumbrliga i rensktseln och
plitligt sllskap t matte Anni Pokka.
Hanna med kossan Sarvinp.
Kajsa med samma kossa, vars namn betyder hornskallen.
42
Magda och Martin har vervgande positiva minnen frn arbetsstugan i Teurajrvi.
Detta r frmodligen gamla arbetsstugan i Teurajrvi den nya dr
Martin och Magda bodde byggdes p 40-talet.
Magda och Martin i pappa Johans trygga
famn.
43
uppfostran till gudsfruktan, arbetsamhet och rena
seder bidraga till skapandet av goda, fr samhllet
och hembygden nyttiga medborgare.
Arbetsstugorna placerades vid en vanlig folkskola dr
barnen fck normal undervisning. Innan verksamhe-
ten upphrde 1954 hade det i lnet funnits 17 arbets-
stugor i Arjeplog, Arvidsjaur, Gllivare, Haparanda,
Jokkmokk, Kiruna, Pajala och vertorne kommuner.
Verksamheten bedrevs i stiftelseform och fnansiera-
des genom frivilliga bidrag, donationer, statsanslag
samt rliga kollekter i rikets samtliga kyrkor. Arbets-
stugorna har ftt stark kritik, bland annat fr att mnga
barn ska ha bemtts illa och tvingats prata svenska.
Syskonen Magda Eriksson och Martin Jnsson
upplevde dock att barnen hade det ganska bra p
arbetsstugan i Teurajrvi och att man fck lra sig
mycket fr livet.
Men d man kom dit frsta gngen grt man hela
frsta veckan, sger Magda.
Jo, det var en stor omstllning att komma dit frn en liten by, tillgger Martin.
Rddningen fr mnga var att man hade syskon p arbetsstugan, i Martins fall storasyster Magda.
Men arbetsstugan har varit till vlsignelse fr mnga. Det hade aldrig fungerat att g i skola d
man bodde s lngt borta. Mnga familjer hade det jobbigt men alla barn fck klder och mat p
arbetsstugan. Pengar donerades frn hela Sverige.
Under lnga sammanhngande perioder bodde barnen i ar-
betsstugan, hemma fck man bara vara vid jul, psk och under
sommaren.
Fre jul kom alltid ldvis med paket. Alla barnen fck ett
paket p arbetsstugans julfest efter lovet, minns Magda.
Vi hade tv fester, skolan hade julfest fre lovet, frtydli-
gar Martin.
Hur var d julen hemma i Juoksuvaara?
Julgran hade vi men det hade inte dom andra i byn.
Familjen Jnsson bestod av tta barn och mamma Amalia
dog 1939 d Martin var tv r.
Men fastrarna Matilda och Alida kom frn Jock och hjlpte
till, minns Martin som ven snder en tacksamhetens tanke till
sin duktiga och snlla pappa Johan.
Efter skolan och arbetsstugan jobbade Martin i skogen en kort
period, det var i brjan p 50-talet.
Det var d maskinerna brja komma, till exempel bark-
maskinen. Jag tnkte d att skogsarbetet tar nog slut s jag
slutade och gick yrkesskolan i Jnkping.
Drefter jobbade Martin ngra r p LKAB i Malmberget
fr att sedan brja hos Hellmans rr i Gllivare.
I vvs-branschen blev jag kvar under resten av min yrkes-
verksamma tid. Agda och jag var ven ned en svng till Vs-
ters och Strossa ett par r innan vi fytta till Boden.
Jakt och fske har varit favoritsysselsttningar p fritiden
Siste skogstorparen i Juoksuberget hette Johan
Pokka och var Sigges bror.
Magda, Martin och storasyster Mrta.
44
liksom stugan utanfr ngesn. Drifrn r det mindre n tv mil fgelvgen till barndomshemmet
i Juoksuvaara.
Man har aldrig kunnat glmma Juoksuvaara. Men det gr ont i sjlen att se hur skogsbolagen far
fram, dom tar rubbet och det blir nstan inga jobb kvar.
Frsta nybyggarna kom till Juoksuvaara i mitten av 1800-talet, vid samma tid som omrdet ver-
frdes frn verkalix till Korpilombolo frsamling. Att trakten sedan lnge varit sameland blev
Martins och Magdas barndomshem r fortfarande en prla en oas lngt frn stadens buller och jkt.
45
Martin Jnsson och en brorson varse en sommarnatt d de rastade ett par kilometer norr om Pokkas.
Vi vilade ryggen mot en sten som det vxte mossa p. Det var en eldstad, cirka en meter i diame-
ter. Dr fanns ocks rester av en timring som var fem meter i kvadrat och i en cirkel runt byggna-
den fanns ett frdjupning i marken, som ett dike med ett tjockt lager mossa p. Cirka en kilometer
lngre bort har funnits en gammal timrad rengrda.
r 1901 skrev skogssamen Johan Johansson Pokka kontrakt med Domnverket om skogstorpet
Juoksuberget Norra. Elva r senare tog brodern Petter Jonasson Pokka ver kontraktet. D Petter
dog 1944 tog sonen Johan Petter ver och han lstes frn kontraktet i brjan av 60-talet.
Drmed var kronotorparepoken ver i Juoksuvaara, vilket Domnverkets revir i Pajala samman-
fattade i sedvanlig byrkratisk stil: Laga avtrdessyn 19 dec 1961. Skogstorpet upphr. Odlad jord
verfres till skogsmark. P den numera frfallna minnestavlan i Juoksuberget Norra satte man
upp fljande hyllningsdikt:
Dr rnnarna viska och susa.
NYBYGGAREN
Valkig hand som knts om frsta spaden
skrev historia i vr svenska mull
yxans hugg mot urskogsbarrikaden
rjde mark fr sdd och skrdars gull.
S brt han bygd och rjde opp
i dmjuk tro och idog mda
den mark som br vrt framtidshopp
och gav sitt hgn t vra dda.
Hans verk bestr, vr dom r vrng
som nmner murket allt det gamla
dess grund r sker men en gng
skall sndringstankens Babel ramla.
Du svunna tid som manas fram
ur gamla grdars minnesgmma
och skimrar bakom seklers damm
lt fdrens anda mot oss strmma.
Sknk oss en glimt, en drmsyn blott
ifrn den gamla goda tiden
d fiten var en lycklig lott
men hglsheten aldrig liden.
46
P kronotorpet Lvberget norr om byn ngesn bodde Frida och Viktor Andersson. Att de hll
krlekens fana hgt intygar tv av barnen som Bo-Gran och jag trffar i ngesn.
Vi hade mycket roligt i Lvberget men det var sorg ocks. Tolv av de sjutton barnen lever och sju
av oss bor i Lule, berttar
Dagmar Larsson.
vriga syskon bor i Ant-
ns och Lngtrsk utanfr
Lule, Bjrkholmen utan-
fr verkalix samt i Upp-
sala och Hamburg i Tysk-
land. Dagmar r fdd 1936
och gick liksom sina sys-
kon folkskolan i ngesn.
Efter skolan jobba jag
som hembitrde och kocka
i skogskojor. Jag sktte ock-
s matbespisningen p sko-
lan i Lahnajrvi, och fcka
bjrkar med hormoslyr.
Dagmar gifte sig med Stu-
re Larsson frn Yrttivaara
och de fyttade till Skultu-
na. Men hemlngtan fanns
dr alltid och d blev det Ulmjrv utanfr
Lansjrv, och sedan Lule dr Dagmar job-
bade 30 r p apoteket. Maken Sture dog
fr tta r sedan och nu r sommarstllet
i ngesn ett viktigt andningshl fr Dag-
mar. Lillebror Kurt Andersson bor mesta
tiden i ngesn och i Dagmars hemtrevliga
kk knns uppvxtren inte alls s avlgs-
na. Fr kronotorparbarnen fanns alltid jobb
i skogen t Domnverket, minns Kurt:
Sjlv fck jag egen motorsg, en Homo-
lite, d jag var fjorton r. Efter skolan var
jag frst mlare i tv r men sedan blev det
skogen och efter lumpen brja jag p jrn-
verket. Sedan for jag till Malmberget och
var montr t Lantmnnen till 2001.
ldst i syskonskaran r Agda Jnsson
som r fdd 1935. Hon bor i Lule men har
sitt andningshl i Hedberget, tre kilometer
fgelvgen frn Lvberget. Hon har bert-
tat fr mig om uppvxtren p kronotorpet
och sina krleksfulla frldrar.
Mamma var vldigt stark. Vldigt lugn,
Torparkrlek i Lvberget
Glesbygd kan tyckas men den vackra naturen och krleken br lngt.
Lagrdsknuten var som klippt och skuren fr lite torparromantik.
47
snll och godmodig. Hon
brusa inte upp i ondan,
jag kommer faktiskt inte
ihg att hon blev arg n-
gon gng. Inte ens d jag
sprang undan och ropa
jvla krring.
Mamma Frida blev 79 r
hon dog psken 1996
p Brnnagrden.
Hon hade tit och kltt
upp sig fr psken, se-
dan la hon sig p sngen
och somna in. Det kom
s ovntat att inget av oss
barn var nrvarande.
Pappa Viktor Andersson
var fdd 1912 i Dirivaara,
frldrarna hette Alida
och Lars-Petter.
Pappa Viktor var borta veckor i strck i job-
bet. Han var ganska rastls och alltid p sprng.
Samtidigt var han vldigt social och hlsa p
alla, minns Agda Jnsson.
Statliga Domnverket var Viktors arbetsgivare
och gde kronotorpet i Lvberget.
Det var toppen att ha kronotorp, vi barn fck
jobb dr ocks. D jag var 1617 r var jag kocka
i skogskojor och farmor Alida var ocks kocka.
Jag fck fnt betyg, det var Evert Henriksson som
skrev det. Inte var det dligt att f bra betyg av
ett blivande kommunalrd.
1959 blev ett viktigt r i Agdas liv. D gifte
hon sig med Martin Jnsson frn Juoksuvaara
och fck jobb p jrnvgsstationen i Gllivare.
I samma veva kunde mamma Frida gldja sig
t det nya huset i Lvberget. Gammeltorpet var
kallt och bristflligt p mnga stt; i fjorton r
hade Frida exempelvis ftt klara sig utan rin-
nande vatten. P vintern smlte man sn och
under barmarkstiden hmtades vattnet frn en
kallklla. Lnge saknades elektricitet och vg
fck man frst 1956. Vrst var krigsvintern 1939
d fotogenen tog slut. Under veckorna d Vik-
tor var borta lyste Frida upp sin och barnens
tillvaro med hjlp av karbid och tjrstickor.
Inom loppet av 23 r fdde Frida sina 17 barn.
Det mste vara ngot av ett rekord med tanke
Frida och Viktor med snerna Karl-Erik och Anders.
Kurt och Dagmar i Lvberget.
Kurt i yster kalvdans med Viktor som skdare.
48
Separatorn var som fastvuxen i Viktors torparnvar.
p att det var mitten av 1900-talet. De fjorton frsta fdde hon hemma med hjlp av distriktsbarn-
morskan, de tre sista p BB i verkalix. Fem av barnen dog fre vuxen lder.
Birger dog d han var sex mnader. Jag minns att han lg i vaggan och hade kramper. Kurt dog ocks
som spdbarn, mamma kom och sa till oss att han var dd.
Dagmar minns en annan gng d mamma ftt missfall.
Jag gick till mamma i lagrn och sg att det kommit mycket blod. Det var fettisdag och ngra
Viktor tog krkortet 1956. Frsta bilen var
en bl bubbla och sedan blev det Saab.
Ur termosen styrkte sig Viktor mnga gnger, bde som kro-
notorpare och i kronans klder.
Med hst och slde frdades man galant innan Lvberget fck bilvg.
49
kvinnor kom frbi med skidor. Dom bar in mamma till
sngen och senare har jag tnkt: hur hade det gtt om
dom inte kommit, tnk om det inte varit fettisdag!
Allra tyngst mste ha varit att tre av barnen dog i ton-
ren. Dagmars yngre syster Gunvor var fjorton r d hon
blev biten av en hund.
Hon blev biten tv gnger av samma hund. Frsta
gngen satt hon p bron hos hundgaren och blev biten i
ansiktet, andra gngen var hemma p bron i Lvberget.
Dagmar beskte Gunvor p sjukstugan i verkalix dr
hon blivit inlagd:
Hon spydde blod och sa sedan att hon ville ha krn-
mjlk och salt strmming. Pappa kom till sjukstugan
med motorcykeln men Gunvor dog efter en kvart.
Fem r senare drabbades familjen Andersson av nsta
svra slag. Den 15 juli 1957 skrev Norrlndskan om den
tragiska hndelsen, under rubriken Gosse drunknade:
ttarige Karl-Erik Andersson, Lvberget, nges,
drunknade och hans elvariga syster Gun-Britt var
nra att omkomma under energiska frsk att rdda ho-
nom sedan han p lrdagen kommit p fr djupt vatten
i Djuptrsket, verkalix. Flickan rddades av ynglingen
Rune Lng, som uppfattade hennes skrik p hjlp och
sg en arm sticka upp ur vattnet.
Syskonen vistades vid Vita Bandets barnkoloni i Sandudden, verkalix. Barnen hade badat tidi-
gare p dagen men fck, d de varit snlla och lydiga, lfte att bada en gng till i samband med
kvllstvagningen.
Vattnet r grunt ett 50-tal meter nrmast stranden men sjbotten stupar drefter brant nedt och
djupet blir fem meter. I ett obevakat gonblick kom Karl-Erik ut p fr djupt vatten och frsvann
pltsligt. Systern Gun-Britt som inte r dlig simmare dk genast, men sjnk nstan omedelbart
och orkade knappt ta sig upp till ytan. Hennes skrik p hjlp hrdes av Lng som vgleddes av en
arm som stack upp ur vattnet. Hon rddades i sista stund.
Brandkren i verkalix draggade hela kvllen och vid 22-tiden fann brandmnnen Sten Eng-
strm och Anton Vikman den omkomne p fem meters djup.
Den drunknade var son till kronotorpare Lars Viktor Andersson, Lvberget, nges.
Att den srjande modern hette Frida struntade redaktren i att bertta fr Norrlndskans lsare.
Nr Frida sju mnader senare fdde sitt sista barn dpte hon och Viktor pojken till Karl-Erik.
Drunkningsolyckan var givetvis en tung upplevelse att bra fr elvariga Gun-Britt. Fr sitt hjlte-
modiga frsk att rdda lillebror belnades hon av Carnegiestiftelsen.
Gun-Britt fck frresten tv Carnegiemedaljer. Den andra fck hon efter en brand p ett ldrebo-
ende i Antns dr hon jobbade, berttar Dagmar.
r 1966 drabbades familjen Andersson ter av en olycka med tragisk utgng.
Min lillebror sten drunkna i Linafallet, han var 17 r, minns Dagmar.
Hon och maken Sture var ocks vid Linafallet den dagen, men p Hakkassidan.
Sture vinka t sten och tv andra pojkar att dom absolut inte skulle komma ver lven. Dom
hade ett kojtak som dom tnkte fara ver med och hmta bten.
Det var i brjan p juni och hgvatten ovanfr forsen dr folk normalt brukade ta sig ver Linal-
ven. sten gjorde ett frsk med kojtaket som fotte och det slutade med katastrof:
Gun-Britts konfrmation i verkalix kyrka. P bilden ven kyr-
koherden Fritz Johansson samt Frida och dottern Else-Maj.
50
Det var ett enormt sug och han for
nedfr fallet.
Vid det laget hade Dagmar och Sture
kt hem till Ulmjrv. Beskedet fck de
p telefon.
Det var ett hemskt besked att f,
srskilt fr mamma och pappa. P
morgonen hade mamma gjort i ord-
ning matscken t sten, bland annat
mjlk i en faska.
Samma sommar hittades stens po-
lotrja under fallet. Den hade fastnat
i ett trd p botten men kroppen ter-
fanns aldrig.
Mamma srjde p sitt stt, hon var
tystlten. Det var vrst p hstarna d
det blev mrkt och la is.
Dagmar och de andra barnen hrde
dock aldrig Frida beklaga sig, varken
nr det gllde ddsolyckorna eller an-
dra sorgliga hndelser.
Hon var tystlten, frsagd. Om inte
pappa funnits hade mamma varit hem-
ma mest. D pappa blev sjuk tyckte
hon det var jobbigt. Hon ville fytta till
Lule dr de festa barnen bodde.
Nu har Viktor och Frida varit dda
sedan lnge och Lvberget r avlvat,
bildligt talat. Men inte bokstavligt fr
nu r det midsommartid och ljust hela
natten. Innan Bo-Gran och jag ker ned mot kusten vill vi grna beska Lvberget. Givetvis med
Dagmar och Kurt som guider och de r inte ndbedda. Vid avtagsvgen vster om ngesbron
blickar vi upp mot liden och Backgrden. ven om sly och annan vxtlighet tagit ver r det fortfa-
rande vackraste grdsstllet i trakten. Backgrden hade ven en sttlig oxe, minns Dagmar.
Vi brukade promenera dit med kon frn Lvberget. P Backgrden bodde tre gammalgossar.
Dom hette Emil, Axel och Lasse och kallades Backpojkarna.
Ett annat spnnande stlle inom cykel- och promenadavstnd frn Lvberget r rkutstrsk. Dagmar
minns med gldje syskonen Maja och Nils-Petter Andersson som bodde dr vid sjn.
Jag var ofta hos Maja och Nils-Petter. Dom hade inga barn s vi fck vara ifred. Vi var ute p sjn
i en gammal eka och fska. Dom hade stall, lagrd och sommarlagrd. Det var s trivsamt och jag har
mnga fna minnen drifrn.
Maja Andersson fyttade s smningom till min hemby Hedensbyn. Hon var hushllerska hos Oskar
Eriksson p Oara-grden dr jag ofta var och hmtade mjlk. Och d byborna vandrade frbi p
Gllivarevgen fr att betcka sina kor hos Oara fljde vi smpojkar frsts efter det var hftigt
att se tjuren i aktion men kossorna tyckte vi synd om.
Men nu r vi framme i Lvberget och hr regerade torparkrleken, fr det mesta tminstone. Frida
var 17 r och piga i Paharova d hon trffade sin Viktor, ret drp fddes Agda.
Mormor Ingeborg var bara 16 r d hon fck Frida, tillgger Dagmar.
Laestadianismen bidrog starkt till att det blev s mnga barn i grdarna; tiotolv ungar var ingen
Linafallet blev stens de sedan han frskt korsa lven med en osker fotte.
51
ovanlighet men sjutton var frsts
snudd p rekord.
Farmor och farfar var stlaestadi-
aner. Jag r dpt av predikanten Johan
Petter Vikman, berttar Dagmar.
Religiositeten som rvts i fera
slktled pverkade givetvis tillvaron
i Lvberget, inte minst fr de ldre i
syskonskaran:
Som exempel gilla inte pappa att
vi for p dans, men mamma skydda
oss.
Varken Frida eller Viktor hade myck-
et till vers fr preventivmedel.
D Agda tyckte att dom kunde an-
vnda gummi som alla andra svarade
mamma: man har nog mycket synder
nd.
Frste kronotorparen i Lvberget
hette William Olausson och var frn
Lahnajrvi, berttar Kurt.
Pappa och mamma tog ver p 30-
talet. Pappa var tvungen att gra vissa
dagsverken t Domnverket skogs-
arbete, fottning, rjning, vgbyggen.
Nytt hus i Lvberget byggdes 1958.
Ngra r senare d Viktor var 50 och
ftt hjrtinfarkt blev han allt i allo t
Domnverket.
Pappa fck en Landrover, en jeep att
frdas med i jobbet. Han tyckte om att
kra jeepen och att prata med folk.
Nr vi nu vandrar omkring p krono-
torpet vcks minnena till livs, det ena
efter det andra. Med kritisk min kon-
staterar Dagmar att nog har det brjat
vxa skog och litet av varje hr, men
sedan tar allt det positiva ver.
Mamma och pappa satt ofta p
soffan hr vid bron, man satt bara
och flosofera. Hr nedanfr fanns en
kallklla dr vi p vren hmta vatten
med hst och vagn, vatten till korna och hsten. P vintrarna tina vi sn i lagrdsgrytan, snn hmta
vi i korgar.
I en stor barnaskara var det sjlvklart att de ldre barnen tidigt fck hjlpa till med olika sysslor,
men tiden rckte ven till lek.
Agda och jag bruka leka med hinkarna, vi kalla dom Klara och Elin. Och i skogen lekte vi med
kottar som var kor. Men efter skolan fck vi sga och hugga ved, p vedbacken.
Leksakerna var fr det mesta enkla och hemmagjorda.
Frida Andersson med barnen vid Viktors begravning 1982. Lngst fram fr v
Kurt, Gun-Britt, Frida, Else-Maj, Agda och Gunnar. Bakre raden Dagmar,
Anders, Eva, Barbro, Birgitta, Karl-Erik och Mariana.
Varje gng Dagmar besker sitt barndomshem fnns det alltid ngot nytt att
begrunda.
52
Vi gjorde oss trasdockor. Inte hade vi mycket leksaker,
man tog vad som fanns. Till jul fck vi vantar och snt som
mamma stickat, och tandborstar. Mamma var tomte och
jag minns en gng d pappa lg p golvet och spexa med
tomten. D frstod jag att det inte var ngon riktig tomte.
Man hade tvtre kor som var guld vrda fr en s stor
barnfamilj. Dagmar upplevde inte att det var fattigt i Lv-
berget.
Mamma fck moderskapspenning, 600 kronor fr varje
barn. Och vi hade ktt och mjlk och fsk, ibland levde vi
p abborre frn rkutstrsk.
Dr fnns fortfarande fn abborre och p stranden har Kurt gjort en mysig grillplats. Dit hade det
varit trevligt att ka men kvllen r sen och vi mste ka hem, Bo-Gran och jag.
Men frst lmnar vi av Dagmar och sedan Kurt som bor i en av traktens nedlagda butiker.
Tnk att hr fanns fyra affrer inom 15 kilometer. Det var verkligen konkurrens, d en affr
snkte priset snkte dom andra.
Som mnga andra har Kurt tvingats konstatera att utvecklingen inte varit positiv i ngesn med
omnejd.
Nej, nu r vi inte mnga kvar. Men det har frsts fyttat hit fyra familjer och tv r barn. Utan
sgen och hyvleriet skulle det vara trist. Sjlv kr jag lastbil och hjlper till.
Det var toppen att ha kronotorp och Agda minns med
gldje sina krleksfulla frldrar.
Med krleken fljde barnrikedom. Hr Frida med barnbarnen
Jrgen, Rose-Marie, Manuela, Anette och Ann-Louise.
53
Skogens rikedomar
Stora delar av inlandet r p vg att avfolkas. Det r inget nytt
men att lyset skulle slckas s snabbt det hade nog ingen
rknat med. Nstan alla jordbruk r borta och trots den om-
fattande exploateringen av skogsrikedomarna hamnar jobben
lngt hrifrn.
En vacker hstmorgon liftar jag med en timmerbil till en av-
verkning norr om verkalix. Klockan r fem p morgonen d
Gran Bergdahl bromsar in sitt tomma ekipage vid Granngr-
den i Kalix. Han har lossat p Karlsborg och p vg norrut
berttar han nu om sitt liv som timmerkusk.
Gran r snart 60 r och bor i Korpilombolo. Mesta tiden har han
krt timmer t Magnus Ranudds keri i Korpilombolo men senas-
te fem ren har han varit anstlld hos Allsns keri i verkalix.
Det gr bra att pendla men det r trist att nstan alla jobb
frsvinner frn inlandet. Allt ska vara s nra kusten och det
ska vara stora enheter. Man borde tnka lite lngre fr snart
fnns inga ungdomar kvar i byarna. D har vi ingen kvar som
avverkar eller skter transporterna.
Gran hade tnkt kpa ett nedlagt keri i Korpilombolo men
Gran Bergdahl ogillar utvecklingen dr nstan
alla jobb frsvinner frn inlandet.
En autostrada fr timmerkuskar men det gller frsts att hlla tungan rtt i mun.
54
statliga Sveaskog skulle ha en stor kare.
Likadant resonerade bolaget betrffande
kerier i Svanstein, ngesn och Talljrv.
Som mest fanns det 1520 timmerbi-
lar i Korpilombolo men i dag fnns ingen
kvar. SCA har svrt att klara krtiderna
d alla bilarna r vid kusten. Det mste
vara fel att tmma inlandet. Om det inte
fnns arbetskraft gr det inte heller att
ha turistanlggningar och andra fretag.
Och vem ska ta hand om de gamla som
bor kvar, och hur blir det med skolor och
annan service.
Gran tycker att kerinringen borde
terg till mindre enheter.
Man fr inte ungdomar frn kusten
att bo i Dirivaara en vecka. D kommer
skogsbruket att st stilla. Det skulle g att
kombinera s att ven kvinnan kr, man
kan ha familjefretag.
Sonen Jesper r i 25-rsldern och ven
han har krt t Allsns keri.
Han pendlade ocks mellan Korpi-
lombolo och verkalix. D vi hade mor-
gonskift kunde vi pendla tillsammans.
Men nog hade det varit bst om vi hade
kunnat ha ett familjefretag.
Numera pendlar Jesper till Malmberget
dr han kr lastbil i gruvan. Gran efter-
lyser bttre lyhrdhet hos topparna som
styr livet ven i glesbygden:
Man borde lyssna mer p folk. Det
fnns mnga bra ider bland vanligt folk,
fotfolket. Cheferna mste slppa p pre-
stigen och tnka lngsiktigt.
Nyligen fck en professor stora rubri-
ker d han lyfte fram konsekvenserna av
glesbygdens utarmning. Han trodde att
det snart r lge fr organiserad arbets-
kraftspendling, som till oljeplattformarna
dit arbetskraften forslas med helikopter.
Nu ska Gran Bergdahl serva lastbilen
p keriets verkstad i Tallvik och drifrn
liftar jag med hans kollega Ivar Nilsson.
Vi fortstter norrut lngs E10 mlet r
Sveaskogs avverkning p Sndberget vid
byn ngesn. Hr p Sndberget, som av
ortsbefolkningen kallas Storberget, fr
Per Nilsson r erfaren efter sina 35 r i skogen.
Dit upp r vi p vg till trakten Sndberget.
55
jag ka med Per Nilsson i hans skrdare.
Det blir en minnesvrd upplevelse utan
stol i det trnga utrymmet. Snart inser jag
att Per r professionell ut i fngerspetsarna
skrdarfraren r det moderna skogsbru-
kets frontfgur.
Jag har krt skrdare sedan 1981, bert-
tar Per som jobbat 35 r i skogen. Det inne-
br att han ven var med p motorsgstiden.
Jajamen, men d var man ung och frisk.
Nog har det varit ett slitgra ska jag sga.
Srskilt p vintern d det var metern sn,
oj, oj. D skulle du skotta dig runt en sn
hr tall, skotta en grop s det bara var att
hoppa i och flla.
Ofta fll tallen djupt ned i snn och d var
det ett helsike att kvista.
Sen skull du brossla lite grann, samla ihop
s det gick ngorlunda fr traktorn att hmta
virket. Det kallas brossla p facksprk.
Medan Per berttar fxar han enkelt en
grov fura p 30 sekunder ungefr.
Oj, oj, den dr hade tagit lnge att flla
manuellt. Den innehll en kubik, ett kom-
ma noll, tillgger han efter en hastig blick
p datorn.
Utvecklingen har varit snabb p skrdar-
sidan. Frn tvgreppsskrdaren med fllag-
gregat, kran och skotare framfr dr virket
kvistades, mttes och kapades till dagens
datoriserade underverk som klarar allt med
hjlp av frarens omdme och tumgrepp.
Sista ren har det hnt mycket. Nu har vi
en prislista som styr apteringen. Vi gr efter
prislistan och diametern och tar ut hgsta
vrdet p virket. Sgarnas och massafabri-
kernas behov styr vad vi ska gra av virket.
Skrdardatorn visar vald lngd och
ngra sekunder senare utmatad lngd.
Den hr blir massaved och tallen dr framme ska vi se. Titta, nu skriver han massa 5,23 och 4,63.
S lnge det inte r ngot fel p stammen fr datorn bestmma.
Skrdaren vaggar och skunkar oss framt under stndigt ovsen, den r som en kombination av
mnlandare och barndomens byasgverk.
Den dr tallen r skert 120 r, minst. Det r gammal skog hr lngst ner. Sna stllen gruva
man sig att avverka frr, det r drfr skogen r kvar. Den var besvrlig att komma t med de grejer
man hade d. S man tog det som fanns nra fastvgarna och de vintervgar man gjort, inte p berg
och i sn hr terrng.
Lngst upp p berget dr man inte heller nu ska avverka r det idylliskt. Med hllar och knotiga
En trdkramare i aktion.
Hr r vi. Nu ska vi se vad datorn sger om tallen dr framme, om
han vljer massa eller klentimmer.
56
tallar. D jag gr fr att hmta min ryggsck hoppar en hare upp ur sin lega under en gran, fr att
sedan lugnt och fljsamt skutta nedfr sluttningen mot ngesn. Frr fottades virket p lven ned
till skiljestllet vid kusten, nu r timmerkuskarna vra moderna fottare. Skogsarbetarna betraktade
fottningen som ett trevligt komplement men den tiden hann Per inte vara med om.
N, dom hade slutat men jag var med pappa ibland. Dom fottade dr nere p ngesn.
Pers pappa Bror var skogsarbetare hela sitt yrkesverksamma liv. Han dog hrom ret men hustrun
Marja bor kvar i Paharova dr Per vxte upp.
Sjlv fytta jag till Lansjrv 1977 d jag kom frn militrtjnsten. Min fru Ingrid r frn Lansjrv.
Dr har vi en konstig tall?
Jo, det r en klyka som vi sger. Den har dubbeltopp s det blir massa. Hr ser vi en tall normal,
fem meter vill datorn gra. Han har matat fem noll en och diametern r arton centimeter s det fr
han gra, den ser bra ut.
Vad tyckte d pappa Bror om det moderna skogsbruket?
Nja, han tyckte vl att det var utvecklingens gng. Men som de festa ldre tyckte han att det gr
fort och tas fr mycket skog. Frr hgg man ju bara vinterperioden.
nd gav skogen mnga fer jobb n i dag?
Jo, nr jag fytta till Lansjrv var vi tv folkvagnsbussar. Vi var tiotolv man som jobba i skogen,
hgg manuellt. Nu r jag ensam kvar i byn som r helrsanstlld. D fnns det frsts dom som job-
bar under sommarmnaderna, rjer och snt.
Frn skrdaren har vi stundtals strlande utsikt. Hstfrgerna lr aldrig kapitulera fr avfolkningen
som stndigt spkar hr i grnslandet mellan verkalix, Gllivare och Pajala. I boken Dit vgarna
br frn 2006 berttade jag om brderna ke Rydsltt och Erik lgdahl som bodde ensamma i var
sin by Dirivaara och Dirijrvi. D skrev jag att sist slcker lyset och s blev det tyvrr; efter n-
got r avled Erik och ke fyttade till centralorten Brnna. P bara ngra rtionden har antalet byar
vid ngesvgen minskat frn 17 till 6. De festa som nd bor kvar r pensionrer, ungdomarna
har dragit till strre orter med fer och bttre valmjligheter.
Per Nilsson tycker inte alls det r s konstigt att inlandet avfolkas:
N, det blir ju s nr det inte fnns jobb. Det var ju d det fanns jobb i skogen som det var folk
i byarna.
Klockan gr inte att dra tillbaka och det r nstan alltid den starkes rtt som gller, s frgan r vad
som kan gras fr att vnda utvecklingen?
Ja, jag vet inte, det r svrt att sga vad
man ska gra. Fr inte kommer det nn indu-
stri till dom hr sm avfolkningsbyarna.
Till centralorterna kanske?
Jo, i verkalix har vi ju Isolamin. Dr har
min fru Ingrid jobbat i snart tretti r.
Till verkalix r det fem mil enkel vg. I
Lansjrv fanns visserligen ett litet sgverk
med ngra arbetstillfllen men lnsamheten
var mindre bra och det blev konkurs.
Nu kliver Per ur skrdaren fr sgkedjan har
kastats av. Frmodligen har kedjan sttt i ngot
hinder men det r snabbt fxat. Att kedjan kastas
av r vanligt fr det gller att g nra marken.
Av miljskl, frklarar Per:
Vi fr inte ha lnga stubbar, snt r FSC
ute och kollar.
FSC r miljcertiferingsorganisationen som
Mnniskans liv r som skrdarens ibland gr det upp och ibland gr
det ner.
57
alla skogsbolag numera frsker tillfredsstl-
la. Av ekonomiska skl gller det ocks att ta
vara p s mycket som mjligt av trdet.
I rotsocken fnns det mesta och bsta vir-
ket. S du mste frska f med s mycket
som mjligt. Stubben fr vara tio centimeter
frn nrmaste hinder, r den hgre r den inte
godknd. Men fnns det en sten eller ngot
annat nra stubben kan jag frsts inte g ned
med sgkedjan.
Pltsligt frgar Per om jag vill provkra.
N...det vill jag frsts inte fr vem vill
avslja att han r som ett barn i frarstolen
p en skrdare! D Per inser att jag inte kan
vertalas visar han mig i stllet kartorna och
avverkningsplanen med direktiven.
Hr str allt. Hr har vi mottagarna av
virket och hr sortimenten till dom olika s-
garna. Vad dom ska ha och hur mycket det
kommer av dom sorterna p den hr avverk-
ningstrakten.
Trakten Sndberget innehller 5 597 kubik-
meter, volymen har mtts p provytor.
Hr ska till exempel Jutos Timber ha 336
kubik. Dom vill ha minimidimension tolv
och max 60. Det fnns snt timmer hr, dom
vet att det kommer dom sorterna.
ven renarna kommer till dukat bord. Dom
dras till avverkningen fr att beta av hnglaven
som kommit inom rckhll d trden fallit.
Lavrika skogar fnns ju inte s mycket
numera. Den lilla lav som fnns kommer re-
narna och ter hr. Dom kan vara bara tjugo
meter frn maskinen men brukar hlla sig s
dom inte kommer i vgen.
Dr har vi en torrstubbe s den ska jag
frska spara. Vi tar furan som str intill, fr-
hoppningsvis klarar vi det.
S dr ja, det gick med centimeterprecision.
Per har full frstelse fr att torra trd mste
sparas.
Det fnns insekter i torrfurorna. Dessutom r
dom fna och dr kan fnnas fgelbon ocks.
Srskilt mycket intressant djurliv tycker
dock inte Per att han ser frn maskinen:
Ibland kommer frsts lgar frbi, och re-
nar och fglar. Men annars vet jag inte om det
hnder s mycket, det r faktiskt ganska lugnt.
Nu r vi framme vid snitseln som markerar
Miljtnket har sitt pris men visst unnar vi fglarna nnstans att bo.
Kronans domner genererar miljardvinster men bara en brkdel
kommer inlandet tillgodo.
58
grnsen som Per inte fr
verskrida. Eftersom allt
r Sveaskogs marker skul-
le det vl inte vara ngon
katastrof direkt?
N, men vi hller oss
nd innanfr. Det r snits-
lat s pass ttt att vi inte kan
missa, och s har vi GPS s
vi ser nr det r mrkt. Vi
tar ett strk p tolv till fem-
ton meters bredd, kr frn
kant till kant. Hur lngt
strket blir beror p lut-
ningen, hur det ser ut. Hr
r skiftet 800 meter och det
r ovanligt lngt.
Som skrdarfrare mste
man hela tiden vara kon-
centrerad s det r knappast
ngon risk att somna. Hela
tiden gller det att trffa rtt
med aggregatet.
Det r nog en vanesak
det ocks. Den dr hade
en liten krk s vi gjorde
den kortare och hr har vi
en klentimmer.
Till fr ngot r sedan
rckte det med skrdarda-
torn men nu har datorerna
ven gjort sitt intg i rast-
kojan p avlgget. Utbild-
ning fr Sveaskogs frare
alltid nr det kommer en
ny maskin.
Sedan har vi uppflj-
ningsutbildningar p ma-
skinerna och avverknings-
utbildningar. Dessutom r
det mycket med miljhis-
torien nu. Det brukar bli
fyrafem dagar varje r.
I normalskog hugger
skrdarfraren i snitt 100
trd i timmen. Varje frare kr sex timmar per dag och har utver det annat manuellt arbete.
Men maskinen gr hela tiden frn sex p morgon till 18.00 d vi tankar, fyller kedjeolja och ser
om ngot mste gras. D str maskinen cirka en halvtimme och sedan gr den till 24.00.
Det innebr 18 timmars effektiv krtid vid fullt manskap och allts 1 800 trd per dygn.
Skrdandet gr som smort d maskiner och frare r i topptrim.
59
Glesbygden r stor men p avlgget kan det knnas trngt. Varje lastbil tar uppemot 50 kubikmeter och det pgr frsk
med nnu strre ekipage.
Frn kranlastaren hrskar Gran Nordin ver avlgget. Hydraulik i all ra men fr fnliret behvs handkraft.
60
S mycket kommer det nog i den hr skogen. Men r det riktigt grov skog kr vi inte 100 trd i
timmen fr d tar det lngre tid att kvista.
Stndorten S1 som vi nu skrdar r ovanligt gles. Den innehller knappt hundra trd per hektar och
ger i genomsnitt arton kubikmeter i timmen.
Timmerbilarna tar 4045 kubik, 60 ton r max fr hela ekipaget. S p tv timmar har vi krt
ihop ett helt lastbilsekipage, nrap i alla fall.
Per har tidigare krt gallringsskrdare.
Vi hade tv mindre maskiner som vi krde gallringar med. Vid gallring fr man vara mer koncen-
trerad s man inte skadar den kvarstende skogen. Ibland r det fn tallskog och d r det intressant
att se vad som blir kvar.
Att f vistas i sdan skog ger alltid en knsla av tillfredsstllelse.
Jo, nog knns det fnt att se d skogen vxt till sig. Det r roligt att fara och se dr vi gallrat, vi
hann faktiskt gallra ganska mycket.
Sjlv fr jag nu flja med Gunnar Nils-
son p en skotartur. Det blir nnu mer om-
skakande n i Pers skrdare och jag nskar
nstan att jag hade njurblte. Men Gunnar r
van och dessutom sitter han relativt bekvmt
i sin frarstol. Gunnar och kollegan Yngve
Nilsson turas om att kra skotaren. De har
fullt upp med att hmta virket som Per Nils-
son, Kurt Larsson och ke Wennberg hug-
ger med sin gemensamma skrdare. Virket
lggs i lnga, hga travar p avlgget dr det
sjuder av verksamhet. I kranlastaren sitter
Gran Nordin, som styr arbetet p avlgget
och ser till att allting funkar. Med knslig
hand och hydraliken fyller han det ena eki-
paget efter det andra.
D gubbarna samlas i kojan fr sin vlfr-
tjnta mltids- och kaffepaus slr det mig
Det behvs rejla grejer fr att bryta skotarvg. Grvmaskinisten Anders Isaksson.
Nog r skotarfraren i en klass fr sig nr det gller att ta sig fram.
61
att de r viktiga kuggar
i ett jttestort arbetslag.
Sverige r vrldens nst
strsta exportr av pap-
per, massa och sgade
trvaror. Det ger fer n
100 000 arbetstillfllen
och ver 122 miljarder
kronor i exportinkomster
(rikets strsta).
Medan kaffet klarnar
frgar jag hur det knns
att vara med och jobba
ihop mngmiljardvinster-
na, varav bara en brkdel
investeras vid kllan dr
kommunerna samtidigt
blir allt fattigare.
Ja, nog r det synd att
det inte vidarefrdlas mer
i inlandet, till exempel hr
i verkalix. Det skulle ge
jobb och mindre transpor-
ter, sger Ivar Nilsson.
Medan jag kt skrdare
och skotare har han krt
ett lass till Jutos Timber i
Teurajrvi och nu r han
redo att styra mot kusten.
Frsta biten mellan av-
lgget och Linafallsvgen
r brant, kurvig, mjuk och
sprig men det betraktar
Ivar som bra vg:
Ibland r det tre deci-
meter lera och d kanske
man mste ta fart och gena.
Bilen har totalt tolv vxlar
men p vintern skulle vi
inte klara oss utan snked-
jorna. Och tack vare kommunikationsradion och mobilen kan vi undvika mten p smala vgar.
Nyss berttade skotarfraren Yngve Nilsson fr mig att det r hemskt i skogen med hgt tempo
och stora fordringar; utan sjukgymnastiken skulle han inte st ut med vrken. Ivar Nilsson har lik-
nande erfarenheter som chauffr.
Jag gr p vrktabletter nr det r som vrst. Var sjukskriven ett r fr nacke och axel och d
ville lkarna och arbetsfrmedlingen att jag skulle skola om mig. Men jag valde att g tillbaka. Det
handlar om att verleva, att trivas p jobbet.
Redan som elvaring fljde Ivar med sin pappa som hade timmerbil och skogsmaskin och snart
En matbit och sedan kaffetren sitter bra i skogsarbetarmagar...
...fr att inte tala om en liten pris snus.
62
fck han kra sjlv. Efter att ha tagit krkort fr tung lastbil krde han oljebil och lngtradare.
Det var fsk frn Troms till Grekland, Italien, Tyskland, Holland och Frankrike. Tillbaks hade
jag apelsiner och grnsaker till Oslo och styckegods till Troms.
Som lngst kunde han vara borta sex veckor och sex r har han krt p Smland med egen lng-
tradare.
Ett tag jobbade jag p oljeplattform i Nordsjn. Det var intressant och spnnande med stormarna
men emellant var det lngtrkigt. Nu uppskattar jag att f komma hem varje dag, det r svrt att ha
familj d man ligger borta s mycket.
Med ett leende p lpparna har Ivar nu styrt 60-tonsekipaget de tta milen lngs E10 frn
Lansjrv.
Vi r moderna fottare, dom nya fottarna, sger han d vi korsar Kalixlven i Forsbyn.
Efter en mil p E4 r vi framme vid Rolfs Sg i Kalix. Fr mig r en givande dag till nda men fr
den moderne fottaren lr rallyt bara ha brjat.
r 1977 fottades sista stocken p Kalixlven. I dag kr vra moderna fottare i skytteltrafk mellan avlgg och industrier
var sjtte minut dygnet runt anlnder ett fullastat ekipage till Norrbottenskusten.
63
Tre spektakulra mordfall frn frr r den rda trden i detta kapitel. Det frsta intrffade i
Gllivare socken, bara ngra mil frn den plats dr Carolin Stenvall s brutalt mrdades hsten
2008. Nufrtiden har vi unika mjligheter att flja ruskiga mordhistorier genom tidningar, radio,
tv och Internet. Den som vill kan frossa i detaljer om tillvgagngsstt med mera, och f veta det
mesta om frvarens och offrets bakgrund. Men s enkelt var det inte frr. D hade mrdaren
ocks betydligt strre chans att undkomma rttvisan och oskyldiga kunde drabbas hrt.
r 1761 blev Esaias Thomasson skju-
ten p sin laxpata vid nybygget Jr-
m. Mordplatsen ligger vid skogslven
ngesn ngon kilometer frn byn
Satter och dit beger vi oss i augusti
2009. Med i bilen har jag mina vetgi-
riga kompisar Bo-Gran Larsson och
Gran Henriksson. Frden gr norrut
lngs E10 och snart passerar vi Yttre
Lansjrv dr Carolin Stenvalls dda
kropp ptrffades. Hon skts med ge-
vr precis som Esaias Thomasson men
dr stannar nog likheterna.
Efter att ha svngt sterut vid Hak-
kas kommer vi till Yrttivaara, en lng-
strckt by p berget med samma namn.
Sedan korsar vi skna Linalven och
passerar vgsklet till Ruutti. Hr hette
frste nybyggaren Hans Esaiasson och
han var son till mordoffret. Nu svnger
vi ned p grden hos ke Andersson
som lovat guida oss till mordplatsen.
Frst bjuder han p kaffetr och redan
efter frsta slurken har han och Bo-
Gran funnit varandra. ke r fdd i
ijvaara men har ven rtter sex mil
lngre sderut, nrmare bestmt i Bo-
Grans hemby Lngforssel.
Jag ska beska dig i Lngforssel vid
tillflle, lovar ke och serverar ptren.
Du r vlkommen. Vi r slkt i fjr-
de generationen s vi r ju inte s lite
slkt, sger Bo-Gran och skrattar.
Att slktbanden r mnga och ibland
komplicerade i glesbygden intygar G-
ran Henriksson. Han vxte upp i Vn-
nsberget men bor sedan lnge i Lule
dr han r aktiv i forskarfreningen.
Gran har samlat p sig nrmare
50 000 namn i sin forskning och det
Mordplatser berttar
Kapitel 5
Hr har jag och Gustav det bra, sger ke Andersson. Frr var Keskitalo
centrum i byn.
64
var han som tipsade mig om
Jrmmordet. Det hade han
ftt nys om tack vare Glliva-
rebygdens forskarfrening som
gett ut en ambitis bok om den
Thomassonska slkten.
ttlingarna till mordoffret
Esaias och hans hustru Elin lr i
dagslget uppg till cirka 7 000
personer. Bland dessa fnns le-
gendaren Liikavaara-Frans och
ven ke Andersson:
Jo, min far Wilhelm var
ttling till Esaias Thomasson.
Och Esaias son Erik var stam-
fader till min hustru Ingrid.
ke har varit byggnadssnick-
are och hit till Ingrids frldra-
hem i Satter fyttade han 1951
frn Gllivare.
Jag har hllit p med tr i hela mitt liv och
snickrat mbler sedan 1980. Nu blir det mest
korsord men jag odlar jordgubbar ocks.
ven hjortron fnns i verfd och lgkronorna
p vggen har mycket att bertta.
Jag har nyligen skjutit fr lgprovet. Det gick
bra att se tavlan men p lgen blev det suddigt.
S nu mste jag skaffa mig riktiga glasgon, jag
har ju bara lsglasgon.
Frr fck grdens vackra 1800-tals hbbre fung-
era som kulfng nr bssorna provskts fre
jakten. Nr vi tmt kaffepannan gr vi en runda
p grden.
Det var centrum i byn, Keskitalo betyder
mittgrden. Hr har jag det bra och det har Gus-
tav ocks. Han har ingen konkurrens om mss-
sen, frklarar ke, med katten spinnande och
krmande mot hans ben.
Nu r det dags att bege oss till Jrm men
frst tar vi en rundtur genom Satter. Beundrar
bland annat en gammal stenmur som lr vara
frn byns barndom. Under Satters storhetstid
fanns det tv affrer, taxi och skola i byn.
Som mest bodde hr 7080 personer men nu
r vi inte mnga, konstaterar ke.
Byns lrare innan skolan las ned i mitten av 60-talet hette Bengt Andersson. Han forskade i Jrms
och Satters historia, med utgngspunkt frn mordet. Bengt gjorde ett gediget arbete som 1992 tryck-
tes och gavs ut i form av en rapport frn Forskningsarkivet vid Ume universitet.
Nu visar ke hur vi ska kra fr att komma ned till ngesn och Jrm. Det r en till synes obe-
Muren frn Satters barndom r ett monument ver nybyggarens slit.
Frsta stenen kan ha lagts av den mordmisstnktes son.
Hbbret r frn 1800-talet och har varit mltavla fr generationer av jgare.
65
tydlig vg p tallheden men jag tnker att hr nog funnits mnniskor i mnga tusen r. Om stenl-
dersfolket var samernas frfder vet ingen skert i dag. Klart r dock att stora delar av Norrbotten,
bland annat detta omrde i Lule Lappmark, var sameland innan koloniseringen kom igng p
allvar genom Lappmarksplakatet. Samerna var den tidens indianer och behandlades som sdana
av handelsmn och bofasta svenskar. Fljande rader r frn ett tingsprotokoll i Kalix r 1665:
...i juni klagas ver en hop lappar som gr stor skada och intrng, varigenom samma lappar fr-
summa sina land och fskelgen i lappmarken, kronan till stor skada. Lnsman samt Hans och Carl
i Ytterbyn, Olof i Mnsbyn, Israel i Strkans och Anders i Ryssblt blir plagda att driva lapparna
hrifrn med vld. Sedan tager Bondersbyn emot och driver dem frn by till by.
Till verkalix och drifrn skall de drivas till Lappmarken. Sframt ovanskrivna personer det
frsumma skall socknen ha makt och tillstnd att gra ansprk emot dem, all den skadan som de
kan frorsakas. Eljest och om ngra lappar ligga hrikring om andra byar, skall de och desslikes
bortdrivas, tagandes sina grannar till hjlp. Dock om de sedan komma tillbaka skall de nyo bort-
drivas.
Ngra r senare, 1673, kom Lappmarksplakatet som bland annat syftade till att kristna de hed-
niska lapparna. Nybyggarna fck skattefrihet i femton r och befrielse frn krigstjnst, vilket blev
en effektiv morot fr koloniseringen av Lappmarken. Nybygget Jrm grundlades cirka 1680
och var bland de frsta i det som skulle bli Gllivare socken. Socknen bildades 1742 av delar frn
Jokkmokks socken samt Jukkasjrvi, Sjockjocks och Kaitums lappbyar. Samerna var lnge strsta
befolkningsgruppen men d var frsts folkmngden en helt annan n i dag. r 1815 hade Gl-
livare frsamling 1 122 invnare i Lule, Rne, Nederkalix, verkalix, Gellivare och Jockmokk
bodde sammanlagt cirka 20 000 personer.
P uppdrag av statsmakterna underskte notarien
Abraham Roman r 1817 mjligheterna att exploa-
tera jrnmalmsbergen i Norrbotten och dess lapp-
marker. I sllskap av potentater som bergmstaren
Qvensel samt baronen och landshvdingen Koskull
genomkorsade Abraham Roman stora delar av omr-
det. Roman fann bland annat att Svenskarne miss-
brukade sina rttigheter att bostta sig som nybyg-
gare bland de nomadiska Lapparne. Exempelvis
tog mnga nybyggare betalt av lappen som vistades
p nybyggarens omrde, trots att lappen af lder gt
rttighet att beta sin rehnjord p detta stlle. ven
spriten var ett effektivt medel fr att kuva landets
egna barn, enligt Roman.
Betrffande Gllivaremalmen freslog han (70 r
innan Malmbanan invigdes) att den skulle transpor-
teras lngs Linalven och ngesn, fr att i Gyljen
smltas till tackjrn och sedan vidarefrdlas i Tre.
En bergslag skulle bildas fr att skerstlla transpor-
terna och f brnsle till masugnen. Bergslagen skulle
enligt Roman best av ett 30-tal byar och nybyggen
i verkalix och Gllivare, dribland Satterjeromas.
Krt barn har mnga namn och frn brjan hette ny-
bygget Jrm. Namnet r samiska och betyder sel,
allts lugnvatten mellan tv forsar. I brjan av 1800-
talet fyttades nybygget till mindre frostlnt mark ett
Stora delar av nuvarande Norrbotten var sameland innan
koloniseringen tog fart i slutet av 1600-talet.
66
par kilometer frn lven. Dr blev namnet Satter vilket syftar p samma sel i ngesn. Den vergivna
boplatsen fck tillgget Vanha som betyder gammal s det r allts Vanha-Jrm vi nrmar oss nu. ke
ber mig stanna bilen och efter en kort promenad kommer vi till ett hygge. Hr har nybygget varit!
Det var inga veklingar som blev nybyggare. Nog fck dom ligga i, man fattar inte hur dom klara
sig. D jag kom hit 1951 sg jag tydligt grunderna av husen, sger ke.
Nu r husgrunder och andra spr nstan helt vervxta eller tckta av ris frn avverkningen, vilket
r trist. Spisrskullar och frdjupningar i marken avsljar dock en del och det fnns plastband upp-
satta med texten fornlmning. Tack vare skollraren Bengt Anderssons forskning i kyrkbcker
och tingsprotokoll gr det att f en hyfsad bild av mnniskorna som bodde hr.
Frste nybyggaren, Grels Matsson, var frn sterbotten i Finland som d var en del av Sverige. I
tjugo r var han kolare vid bergsverken i Svappavaara, Masugnsbyn och Kengis men d brderna
Momma kom p obestnd upphrde bergshanteringen. Omkring 1680 bosatte sig Grels med sin
familj hr i Jrm nra lappmarksgrnsen. Att han valt just denna plats berodde skert p Lapp-
marksplakatets frdelar samt det givande laxfsket i ngesn.
Grels Matsson var uppenbarligen en handlingskraftig man men ven en vagabond som fck rykte
om sig att vara ohederlig. Ndret 1688 d befolkningen levde av barkbrd och ngot lite mjlk
stal Grels korn och rg ur kyrkoherdens frrd i verkalix. Han flldes fr detta och frekom ven
vid ting i Jokkmokk och Lule. Grels hade halvvuxna sner och jordbruket utvecklades snabbt.
Redan efter fyra r brukade familjen tv tunnland ker till utsde och man lyckades fda tolv kor,
tv hstar och trettio fr. En viktig frklaring var frmodligen att Grels odlade spannml genom
det frbjudna svedjebruket. En myr strax sder om bostllet heter sedan gammalt Huhtamaavuoma
(Svedjemyren) och hr fnns kolrester i kanten mot hedmarken.
Grels dog efter mindre n tio r i Jrm. Sonen Johan Grelsson fyttade 1694 med sin familj till
Nog fck nybyggarna ligga i. Men s hr borde det
frsts inte se ut vid en fornlmning av denna dignitet.
Gran Henriksson p platsen dr nybyggets prte sttt. I bastun
drog Esaias Thomasson sin sista suck.
67
byn ngesn efter att ha bytt hemman med Jns Iwarsson. Dennes frsta hustru Elin var 30 r ldre
och ngra mnader efter hennes dd gifte Jns om sig med Mareta Jacobsdotter frn Svartbyn. De
bodde i Jrm till 1699 d Hans Clemetsson frn Trend tog ver. Hans hustru Malin var 32 r
ldre. Stora ldersskillnader var vanliga och frklaras med att hemmansgares nkor ofta nskade
social trygghet och arbetskraft till grden. D Malin dog gifte Hans Clemetsson om sig med Sigrid
Jacobsdotter frn Wnns. Hon hade till Jrm med sig dottern Elin frn ett tidigare ktenskap.
Denna Elin - som i tingsprotokoll och andra handlingar kallas Ella Eriksdotter fr en huvudroll i
Jrms fortsatta historia.
r 1724 gifter sig Elin Eriksdotter med Esaias Thomasson. De bostter sig i Jrm som Ella rvt
och fr tminstone tio barn, varav nstan alla som nr vuxen lder blir nybyggare (i Ruutti, Dokkas,
Ulatti, Sammakko och Jrm).Snart uppstr svra stridigheter inom och utom familjen, en del av
detta blir tingssak i verkalix och Gllivare. Ella och barnen ska bland annat ha frt husgerds-
persedlar till skogs utan Esaias vetskap. Han anklagar ven grannar i Lainosoando (Niilivaara)
och Ulatti fr att ha mottagit persedlarna men de frias av hradsrtten.
Ella hvdar att det i sjlva verket var Esaias som gmde familjens godelar. Hon anklagar honom
ocks fr att med hugg och slag verfalla henne och barnen s de tvingats fy frn nybygget.
Hradsrtten tillrttavisar makarna med en moralpredikan. Esaias och Ella lovar d att hdanefter
msesidigt bortlgga all oenighet och leva tillsammans som det anstr kta makar. Kyrkoherden
fr i uppdrag att se till att friden hrskar i Jrm men s blir det inte. Ella fyttar med barnen till
byn ngesn och i fyra r blir Esaias ensam i Jrm. D han inte har hjlp av sina tre vuxna sner
frfaller nybygget.
Vid tinget 1758 krver Esaias att Ella ska tvingas fytta hem med barnen. Han anklagar snerna
fr att ha frorttat honom med vanvrdiga ord och handlingar. Skulden lgger han p Ella som
psts ha ondskefulla avsikter. Hon anklagar i sin tur Esaias fr att ha varit ofrskmd och skrikit
t henne, och fr att ha slagit barnen s de omjligen ska kunna komma verens med honom.
Snerna str p mammans sida och frnekar vid tinget att de skulle ha frolmpat sin fader. De har
helt enkelt inte vgat sig vara hemma hos fadern fr hans hastiga sinne. Grannen Carl Hansson
frn Lainisjocki (Skrven) som i rtionden haft affrer ihop med Esaias frklarar infr tinget att
det r allom bekant att Esaias varit hrd mot hustru och barn.
Men lnsman och tre nmndemn tar husbondens parti. Vittnar och sger att Esaias visserligen
kan vara ngot bullersam men Ella r stortalig och hrd i utltelser mot sin man. En gng hade
hon tagit mssan av Esaias och spottat honom i ansiktet. Hradsrtten beropar lagen om husaga
frn 1600-talet. Den slr fast att varje husbonde har skyldighet och rtt att representera verheten
i sitt eget hus, och envldigt bestmma hur husagan skall utvas. Kyrkans predikningar om den
patriarkaliska familjen skall inprntas hos folket. Vid behov skall husbonden aga den han lskar.
ven en strng husbonde har rtten p sin sida en agad mste fnna sig i sin bestraffning.
Hradssrtten fnner inget belgg fr Esaias anklagelser mot snerna s p den punkten lggs
mlet ned. I konfikten mellan makarna dremot anses Ella vara mest vllande. Detta genom sin
otidiga mun och d hon vergivit hus och hem samt skilt sig frn mannen. Hon dms till tjugo
daler silvermynt i bter medan maken slipper undan med tio. Om de inte kan betala bterna blir det
fngelse p vatten och brd, tta dagar fr Ella och fyra fr Esaias. Ella nskade hemskillnad men
rtten dmer dem att leva tillsammans, med de fljder detta skall komma att f.
Vid samma ting 1758 begr Esaias tillstnd att f verlmna besittningen av nybygget till ngon
enskild, allts ngon annan n Erik som r ldst av de hemmaboende barnen. Esaias vill i sin
lderdom slippa fara husvill kring om vgarna. Detta r uppenbar misstro mot sonen Erik. Dess-
utom tycks Esaias ha glmt att Ella innehar hemmanet och att hon ser det som sjlvklart att Erik tar
ver. Hradsrtten tar inget beslut men ret drp tycks Esaias ha ngrat sig tillflligt. Han ver-
lter hemmanet till Erik mot att denne skall klda och fda Esaias Thomasson och hans hustru till
ddedagar samt som barn gnar lydaktigt g dem tillhanda. Snart r dock brket i full gng igen.
68
Erik klagar vid tinget att fadern tagit s mycket ull att
sonen inte ftt ndiga klder. D Esaias vill ha en
delning av hemmanet och det handlar om kronojord
verlmnar Hradsrtten tvisten till landshvdingen
i Vsterbotten.
ret drp, 1761, intrffar s hndelsen som kull-
kastar alla Esaias framtidsplaner. Det r tv veckor
fre midsommar och laxen r p vandring upp i l-
ven. Klockan fyra p morgonen gr Esaias och so-
nen Hans (som numera bor p sitt nybygge Ruutti)
ned till lven och ror ut till laxpatan fr att vittja. Vl
p patan hrs ett bsskott, Esaias fr handen till sin
vnstra sida och sger nu skt de mig.
Hans hjlper fadern ned i bten och ror iland. Dr sger
Esaias att det var sonen Erik som skt. Han sger ocks
att han en gng sett skymten av ryggen p Erik. Allt
enligt senare vittnesml dr Hans ven uppger att
han sjlv blivit s hpen att han ej kunnat se ngon.
Dessutom var slnten s hg och ttbevuxen att det
ej tydligt kunde synas vem som skt.
Kulan har gtt in under revbenen p Esaias och stan-
nat mot hgra hften. Troligen har kulan genombor-
rat tarmarna eftersom blod och orenligheter kommer
upp genom nsa och mun.
Efter att Hans hjlpt fadern upp till grden brjar han
ska efter sin broder Eriks bssa. Han hittar den p
fhusskullen. Bssan r smord och ser inte ut som om
den nyligen r avskjuten. Hans berttar detta fr Esai-
as med kommentaren att d kan Erik inte ha skjutit
och d svarar fadern: Om det inte var Erik s mste
det vara ngesborna.
Hans skickar lillebror Esaias till Ulatti fr att be om
hjlp, sjlv beger sig Hans mot Lainisjocki nybygge i
samma rende. P stigen mter han Karin Persdotter
frn Sackatrsk (Sakajrvi) och tillsammans tervn-
der de till Jrm.
Esaias Thomasson ligger svrt skottskadad i bastun. Ella befnner sig i vardagsstugan och Erik har
inte synts till sedan kvllen fre skottet. D Karin Persdotter frgar Esaias vem som skjutit honom
blir svaret att det r hans stygge son Erik som han sett springa uppfr backen. ven Michel Lars-
son frn Ulatti kommer till nybygget, d har det gtt drygt tjugo timmar efter skottet. Ella berttar
att Esaias nyss varit ute och ltit sitt vatten, allts kissat. Esaias sger till Michel Larsson att det var
Erik som skt. Efter att ha suckat och dragit efter andan av smrta tillgger Esias: Om han hade
kunnat skjuta mig s att jag hade dtt genast hade det varit mycket bttre. du Erik, Erik!
Granne, sg du eller vet du skert att det var Erik som skt dig, frgar d Michel.
Jo, jag sg och knde igen honom s vl. Det r ingen annans arbete eller grning n Eriks.
Michel Larsson och Karin Persdotter gr uttrttade till vardagsstugan fr att vila en stund. D
Karin tervnder till bastun upprepar Esaias sina beskyllningar mot sonen. Men slutet r nra och
efter att ha svimmat, stigit upp och druckit ur en mjlkskl avlider Esaias Thomasson klockan fyra
p morgonen. Ella har mesta tiden uppehllit sig i vardagsstugan och inte heller varit hos maken nr
Lnnmrdaren avlossade sitt skott frn snrskogen vid lven.
Laxpatans ena ledarm hade Esaias dragit frn stranden, nra
tjrdalen som blivit fornminne.
Kanske var fsket utlsande faktor fr ddsskottet. I dag gr
det lugnare till och man frsker att frmja tervxten.
69
han dog. Karin Persdotter sveper liket och beger sig hem till Sackatrsk. Erik Esaiasson kommer
hem till Jrm frst p eftermiddagen, tolv timmar efter faderns dd.
Nr jag nu 248 r senare besker boplatsen passar jag ven p att titta lite nrmare p omgivning-
arna vid fskrika ngesn. Sjlv vxte jag upp sjutta mil hrifrn, vid lvmynningen i Hedens-
byn. P Hllan vid byn var Erik Esaiassons hustru Sigrid Johansdotter fdd, och vid Hllabron fck
min pappa mnga laxar p nt.
D jag nu vandrar nedstrms lven mot forsen Kurkkio ppnar sig pltsligt snren. P en kulle
som stupar brant mot lven str en stuga inbddad bland vackra furor. Hur konstigt det n kan lta
r den frfallna stugan mycket vacker i sin enkelhet i sagan hade den kunnat vara ett slott. Nyfken
Med lite fantasi kan en frfallen stuga likna ett sagoslott. Bttre utsikt mot lven kan man tminstone inte f.
Ibland knns det som att tiden sttt stilla. Vem vet kanske har Grels Matssons
gengngare varit i farten.
70
som jag r stiger jag in och ser
att hr periodvis bott mnniskor,
vuxna och barn som uppenbar-
ligen trivts. Fr mig hade detta
varit den naturliga platsen fr
nybygget Jrm.
Jag vandrar vidare och kom-
mer till en ppning vid lven,
ven hr fnns en stuga som ver-
kar vergiven. Snart r jag fram-
me vid Kurkkio som visar sig
vara vl vrd ett besk. lven
gr en krk och kniper ihop till
en trng fors, med sm vackra
s kallade jttegrytor p hllan
nrmast vattnet. Men tiden lider
och det r dags att tervnda till
mina frdkamrater som vntar
vid bilen. Men frst gr jag till-
baks till Kotiranta som betyder
hemstranden och lg ett b-
gaskott frn nybygget.
Btlnningen lg ursprungligen
nra Kurkkio men Esaias Tho-
masson fyttade den till Kotiran-
ta. Hit fyttade han ven laxpatan,
drog stngarmar frn stranden
och holmen Ruttinsaari.
Enligt Bengt Andersson var
Esaias sjukliga misstnksamhet
frmsta anledningen till fytten
av laxpatan. Han ansg sig be-
hva stndig uppsikt ver patan och fri sikt ned mot selet och Kurkkio. Smjan var minst sagt dlig
med nybyggargrannarna i Ulatti, Lainisjocki (Skrven) och ngesn, byar som ligger 1525 kilo-
meter fgelvgen frn Jrm. Fljden blev ett fertal anmlningar om stld och skadegrelse med
mera, Esaias flldes i ngra fall av hradsrtten. En lngvarig och bitter strid gllde laxfsket. Esaias
hvdade att ngesborna stngde av lvfran med sin laxpata nra Linafallet och hindrade laxens
fortsatta vandring. Ibland urartade ovnskapen till och med i skottlossning vid patan.
Frgan r om laxen var huvudmotivet fr att skjuta Esaias Thomasson? Efter att Gran, Bo-Gran
och jag tagit farvl av ke Andersson fr nyfkenheten styra oss mot Linafallet. Lyckligt framme
riggar vi upp stormkket och fyller krlen med vatten frn Linalven. Det ska bli mums med frsk
potatis och Bullens varmkorv. Pltsligt slr det mig att potter nog inte fanns p bordet i Norrbotten
vid tiden fr mordet i Jrm. Frst vid mitten av 1700-talet startade Jonas Alstrmer kommersiella
odlingar av knlen i sdra Sverige.
Linafallet r landskapet Norrbottens hgsta och mycket imponerande. Ett stenkast frn fallet fr-
enar sig Linalvens vatten med ngesns och strax nedanfr sammanfdet hade ngesborna sin
laxpata. En perfekt plats och dessutom naturskn s det r inte konstigt att hr uppsttt stridigheter,
ven i modern tid. Som journalist skrev jag om verkalixbornas kamp mot lantmtaren fr att f
Esaias Thomasson fyttade sin btlnning och laxpata till Kotiranta, ett bgaskott
frn nybygget. Frn patan blev det d tv bsskott hit till Kurkkio.
71
Precis som i Vildhussens dda fall fnns det jttegrytor i Kurkkio. Hr r grytorna mindre men forsen r inte dd.
72
behlla fallet inom kommunens
grnser. D vi fortstter bilresan
sderut fr vi ven anledning att
fundera p avstndens relativa
betydelse.
Gran har varit maratonlpare
och sger sig avsky de korta
distanserna. I motsats till Bo-
Gran och mig som hrom dagen
satt klistrade vid tv-apparaten d
Usain Bolt slog vrlden med hp-
nad i Berlin. Allt detta knns fak-
tiskt futtigt d man jmfr med
ldre tider. Nybyggarna i Jrm
hade 15 kilometer till nrmaste
grannen i Ulatti. Till patan i Lina-
fallet var det tio kilometer, till
byn ngesn det dubbla och till
nybygget Trasjaur (Torasjrvi)
18 kilometer. Dessutom var det
apostlahstar, skidor, hst eller
Nt och fasta redskap r numera frbjudna i lvsystemet och upp i Linalven
vandrar laxen i sin trappa.
Magnifka Linafallet r hgst i Norrbotten med en fallhjd p 16 meter.
73
ren som gllde och d man ntligen var framme hade man ju lika lngt hem igen.
Fr oss r det givetvis en baggis att bila de 1825 milen hem, och att frn Skrven gra en av-
stickare till Torasjrvi. Dr stra byavgen tar slut fnns en stig i riktning mot Linafallet och Vanha-
Jrm. Kanske var det denna stig Erik Esaiasson vandrade (eller sprang) samma morgon hans
fader skts. Hr vid stigens brjan och slut leker livet fr ngra barn som har byggt en koja i ett
trd. Och p altanen i sommarhuset intill njuter tv trevliga systrar av ett glas vin med tilltugg. De
heter Eva och Margareta Karlsson och berttar att deras farfar var fdd p 1870-talet i ett torp hr
i Toras. Men timman r sen och nu fr det rcka, vi r fullproppade med intryck.
Dagen drp brjar jag med att ringa ngra samtal fr att stilla min nyfkenhet om sagoslottet
vid Kurkkio. Det visar sig att stuggaren heter Tore Johansson, r fdd i Satter och sedan lnge bor
i Malmberget.
Vi har tv barn som brukade vara med oss i stugan. Dom r vuxna nu och det r skert tjugo r
sedan jag varit dr.
Eva och Margareta Karlsson struntar i knotten och myggen, passar i
stllet p att fra lugnet i Toras.
I dag r Skrven knd fr sin skriktvling. Och
ska man ka buss gller det frsts att ropa hgt
frn hllplatsen.
Strax nedanfr fallet och Linalvens sammanfde med ngesn fanns
laxpatan dr det ofta gick hett till.
Tidpunkten fr Eriks ankomst hit till
Trasjaur var en nyckelfrga vid rtte-
gngen. Stigen var 18 kilometer lng
frn Jrm och passerade Linafallet.
74
Tore berttar att stugan frst fanns p holmen Ruttinsaari mitt emot Kotiranta hemstranden
nedanfr nybygget.
Det var jag som byggde stugan p holmen. Gammalt tillbaka har det sttt en gammal lada p
holmen, det var ngar dr.
Stugan fyttade Tore Johansson till tallbacken p vstra sidan lven. Med hjlp av en baklastare, jord-
brukstraktor och granar emellan. Av Tore fr jag ocks veta att stugan nrmast Kurkkio gs av en sys-
terdotter till honom. Vid Kotiranta fann skollraren Bengt Andersson spr efter brunn och laxkllare.
Enligt honom hade Grels Matsson sin laxpata omedelbart ovanfr Kurkkios nacke, cirka 500 meter el-
ler tv bsskott nedstrms grden, men p den punkten har Tore Johansson en annan uppfattning:
Jag tror att laxpatan var nedanfr Kurkkio, det r den naturliga och bsta platsen. Men det r bra
fske ven ovanfr forsen. Man brukar f bra med lax dr ocks.
Karl-Erik Sevebring i Gllivare ger mig andra intressanta upplysningar om Vanha-Jrm.
Det r jag som snitslat fornlmningarna. Det var fre avverkningen fr cirka tre r sedan d jag
var dr med folk frn lnsstyrelsen, berttar han p telefon.
Frutom sjlva boplatsen snitslade han en stor tjrdal nra lven, samt tv mindre p sluttningen.
Dessutom fnns det en stengrund p stra sidan lven, snett nedstrms tjrdalen.
Enligt Bengt Andersson kan det ha varit Grels Matssons frsta bostlle. I s fall r grunden frn
brjan av 1680-talet, ngra r innan Grels fyttade till vstra sidan.
Karl-Erik Sevebring r fdd 1943 i Satter. Han har sitt sommarstlle dr och p grden en fottare
som r skickligt skulpterad med motorsg.
Svante Oskarsson gjorde skulpturen p 80-talet. Han sgade ur en gammal fura, bara hatten r
gjord separat.
D det begav sig var Karl-Erik sjlv med i fottningen, med brjan d han gtt ut sjuan.
Vi brja i mynningen av Pierobcken och fotta
ngesn ned till kommungrnsen. Ibland for vi nda
ned till Linafallet.
Tanken slr mig att det ofta tycks vara tillflligheter-
nas spel som formar vr framtid. Hur hade det till ex-
empel blivit om Esaias Thomasson inte blivit mrdad,
hade nybygget fyttats d och blivit Satter? Frresten
var det nog inte en tillfllighet att han blev mrdad.
Uppenbarligen r det dags att fortstta luslsningen
av skollraren Bengt Anderssons rapport, tingspro-
tokoll och kyrkbcker har mycket att bertta. Ngon
bestmd uppfattning om vem som skt Esaias rknar
jag inte med att f. Dremot r det intressant att f veta
mer om rttegngarna och vad som hnde eftert.
Mordet avhandlades av hradsrtterna i verkalix och
Gllivare samt i Svea Hovrtt. Vid tinget i verkalix i
december 1761 gller saken att Erik Esaiasson och mo-
dern Ella anklagar ngesbon Hindrik Michelsson fr
rokrnkning. Denne har till fera personer sagt att Ella
erbjudit honom tre pltar kopparmynt fr att skjuta
Esaias. Hindrik pstr att Ella fera gnger bad om det-
ta, d hon fr ngra r sedan bodde hos hans granne i
ngesn. Vittnen som Hindrik beropar frnekar dock
att de hrt Ella sga ngot sdant. Ord str mot ord
och det blir inget domslut. I stllet ska protokollet ge-
nast skrivas ut och skickas till hradsrtten i Gllivare.
ven fottare r konstverk, srskilt d Svante Oskarsson varit
framme med sin motorsg.
75
Dr hlls ting i februari 1762. Ella och Erik r misstnkta fr mordet men nekar till allt. Erik sger
sig vara helt fri frn drpet eftersom han fre soluppgngen p morddagen gtt hemifrn till
Trasjaur nybygge (Torasjrvi). Dit ska han ha kommit den tiden p morgonen som boskapen
slpptes ut frn fhuset. Efter en bra stund har Erik vandrat vidare till Lainisjocki (Skrven). P
tingsrttens frga om han sett ngesbor i nrheten av Jrm svarar Erik att dessa varit vid sin
laxpata vid Linafallet.
ven Ella grillas p tinget. Eftersom hon och Erik i fera r levat i trtor och missmja med Esaias
anses det fnnas starka skl fr att de sdant stmplat. Ella sger sig vara bedrvad ver makens
dd och frnekar entrget att hon rtt ver eller hjlpt till med denna grova grning. Enligt henne
r det Hindrik Michelsson i ngesn som av illvilja spridit sdana rykten. P begran av Erik hr
hradsrtten drngen Lars Carlsson frn Lainisjocki. Denne intygar att han samma dag som Esaias
blev skjuten sett Erik hos nybyggaren Olof Olsson i Trasjaur. Erik hade berttat att han p vg till
Trasjaur, dit det r 18 kilometer frn Jrm, lagt ut ngra nt.
Efter vittnesfrhren uttalar hradsrtten att det frefaller mycket troligt att Erik Esaiasson och
hans moder utvat denna grova grning, eftersom de varit i stndigt brk med Esaias Thomasson.
Ella och Erik nekar ihrdigt och bedyrar sin oskuld. Erik och hans brder pekar i stllet ut Hindrik
Michelsson som misstnkt, mordmotivet skulle vara att han och andra ngesbor levat i oavbru-
ten fejd med deras fader. Hindrik medger att det rtt ovnskap om ngesbornas laxpata. Esaias
och hans sner ska fera gnger om ret ha huggit ned patan och dr skjutit upp till 17 skott efter
Frn Trasjaur begav sig Erik till Lainisjocki nybygge vid lven med samma namn. I dag heter byn Skrven och lven Skrvn.
76
ngesborna. Dessa hade frskt f bevis p Jrmfol-
kets vldsamheter men ingen vgade komma till patan
av fruktan fr att bli skjuten.
Hindrik Michelsson pstr nyo att Ella bett honom
mot betalning skjuta Esaias. ven soldaten Michel
Springare frn ngesn pstr sig ha ftt samma fr-
frgan. Mordoffrets ldste son Hans vnder sig nu mot
Michel Springare. Pstr att Springare ett par r tidigare
ska ha sagt att han skjutit efter Esaias s att hret loss-
nat p honom. Detta frnekar Springare och det fnns
inga vittnen. Dremot uppger ett vittne att lappen Lars
Larsson Pitsa sagt att Esaias borde skjutas ihjl. Erik
Esaiasson beropar bonden Israel Israelsson i Tirijaur
och kyrkoherdens hustru i verkalix. Dessa r inte nr-
varande och kan inte vittna, men enligt Erik har de hrt
Hindrik Michelsson hota med att skjuta benen av Esaias
Thomasson.
Lnsman Hedberg beropar ocks vittnen som inte r
nrvarande. P vg till rttegngen har Olof Nilsson frn
Wnns hoppat ur lnsmans ackja och gmt sig. Olof
har tidigare gett Erik alibi fr tidpunkten d han kommit
till Trasjaur, nmligen klockan fem p morddagsmor-
gonen. Till lnsman skall dock Olofs hustru ha sagt att
det var vid den tid d folk brukar g i kyrkan, allts mellan klockan tta och nio. Lnsman pstr
ocks att Karin Olofsdotter, som ocks befann sig i Trajaur, ska ha sagt att Erik kom dit d boska-
pen en andra gng blev krd till skogs efter att ha tervnt hem.
Erik Esaiasson hvdar ter p det bestmdaste att han varit i Trasjaur samma tid som Esaias blev
skjuten i Jrm. Hradsrtten anmodar d Herr Kyrkoherden Bjrkman att frmana Ella Eriksdot-
ter och Erik Esaiasson till beknnelse. Resultatet blir att de nekar och kyrkoherden fr nja sig med
att lmna ett betyg om deras kristendomskunskap och frda leverne. Nr jag lser Bengt Anderssons
redogrelse gr tankarna till mordet p Carolin Stenman. Hennes mrdare kunde fllas tack vare
dagens effektiva rttsapparat, med vlutbildade poliser och klagare samt DNA och snabba kommu-
nikationer.
Rttegngen i Gllivare om Esaiasmordet har nu pgtt i tre dagar och till stor del besttt av
lsa rykten, obekrftade andra- och tredjehandsuppgifter, beskyllningar och motbeskyllningar. Tio
personer har inte kunnat hras eftersom de vistas fera mil frn tingsplatsen och inte kunnat ns.
Dessutom inser hradsrtten att Erik Esaiassons hustru borde hras, liksom Eriks 18-rige broder
Esaias som var hemma p grden nr fadern skts. Brottmlet kan drfr inte slutfras. Ett extrating
(Urtima ting) skall hllas och i avvaktan p detta skall Erik Esaiasson och hans moder, med anled-
ning av fr dem besvrande omstndigheter, hllas i frvar p Landsfngelset i Pite.
Urtima tinget kom frmodligen aldrig till stnd. Det fnns nmligen inget protokoll utan bara ett
tillgg p protokollet frn ordinare tinget, med upplysningen att rannsakningen angende miss-
tnkte nybyggaren Erik Esaiasson r insnd till Svea Hovrtt. Hovrttens handlingar frsvann i en
brand och vid utgallringar p 1800-talet, drfr r domens formulering oknd i dag. Dremot vet
vi att Erik Esaiasson och Ella Eriksdotter sommaren 1762, ett r efter mordet, tervnde hem som
fria medborgare.
I kyrkbckerna fnns ingen anteckning om att Esaias Thomasson begravts. Enligt Bengt Anders-
son fck han en s kallad syndabegravning. Prsten tycks ha rknat Esaias till gruppen dda utan
Mycket har frndrats p de 250 r som gtt sedan
patamordet. Och det gr alltid att spekulera i hur det blivit
om om inte varit.
77
status, allts ej upptagen i
de ddas gemenskap. Det
innebar att prsten var nr-
varande men endast lste be-
gravningsformulret. Sdan
syndabegravning fck exem-
pelvis de som ddats i duell,
drpt varandra i vredesmod,
dtt i fngelse eller levt ett
ogudaktigt liv. Samt mrda-
de barn och halshuggna.
Om Erik Esaiasson fllts
fr mordet hade han sanno-
likt blivit halshuggen. I stl-
let kunde han fortstta som
husbonde i Jrm med allt
vad det innebar. Kanske var
Erik smidigare n sin hrd-
nackade fader?
Nybyggarna i Keinosuando, Ulatti och Vetstrsk klagade ver att laxpatan vid Jrm stngde av
lven. Hradsrtten fastslog d att patan var lagstridig och fyra r efter mordet blev det en uppg-
relse. Berrda byar fck bruka patan ett r i taget, fjrde ret var det Jrms tur.
Ella Eriksdotter dog 1790 och fyra r senare fck Eriks son Johannes tillstnd om fyttning av
boplats. Det var brjan till Satter som blev en vlmende by.
Erik Esaiasson dog 1821; samma r avrttades huvudpersonen i nsta avsnitt.
Idag leder autostradan norrut mot Ullatti eller Ulatti som byn hette p nybyggartiden.
78
Det har gtt hundra r sedan senaste avrttningen i Sverige. Frhoppningsvis var det den sista fr
avrttningar r ruskiga tillstllningar, inte bara fr den ddsdmde.
P Vippabacken halshggs Johan Johansson-Wippa i november r 1821. Det var straffet fr att
han med yxa drpt en man vid namn Anders. Drpet begicks vid Limingon som d lg i verkalix
socken men numera ligger i Pajala kommun. Till Limingon beger vi oss nu i sllskap med Evert
Juto och Siv Larsson som bda har mycket intressant att bertta. Med p turen r ven min kompis
Bo-Gran Larsson.
Frst stannar vi till p Vippabacken vid E10 i verkalix. Platsen heter egentligen Mjlan och hr
driver Stefan Karlsson en populr matservering. Innan vi hugger in p laxsmrgsarna visar han oss
en rostig bila, och berttar om sin pappa Vippa-Tores relation till avrttningsplatsen.
Tore ville inte prata om Wippa, sjlva historien. Pappa hade frmodligen viss respekt fr mn-
niskorna som levde p den tiden.
Stefans storasyster Lena har i verkalix hembygdsgilles rsbok 1968 skrivit om Vippabacken och
dess grymma historia. Hennes berttelse byggde p samtal med Ville Vingestam som bodde ngon
kilometer sder om Vippabacken.
Folk som bodde i trakten var tydligen livrdda d dom passera hr frbi. Det har ven Elov Lars-
son som var journalist p Flamman berttat, tillgger Stefan.
Inte konstigt att man var rdda fr det var glest mellan grdarna och utebelysning r en relativt
modern freteelse. Dessutom var det ingen tillfllighet att avrttningar var kusliga tillstllningar;
verheten ville skrmma folket till lydnad mot lagar och kyrkans pbud.
Ungefr s hr lr det ha gtt till d Wippa halshggs p Vippabacken, enligt vad Ville Vingestam
ska ha berttat:
Till avrttningsplatsen frdes Wippa med den speciella fngbten, en lng lvgdda med mrlor
i klen fr att fjttra fngen. Folket stod p strnderna och hrde Wippa sjunga psalmen I Kristi
sr jag somnar in. Vid grdan sder om nuvarande Vippabacken vntade prsten och 40 bnder
som med trspjut bildade ring, en s kallad spetsgrd. Prsten
och Wippa gick tillsammans upp till stupstocken dr bdeln
vntade i en liten koja. Prsten lste Fader Vr och vlsignel-
sen varp Wippa hlsade till sina nrmaste och sade att han
ftt frltelse fr sin stora synd. Lnsmannen kommenderade
Wippa att knbja vid stupstocken och ryckte sedan i ett sn-
re, som signal till bdeln som vntade i kojan. Bdeln kom
ut med mask fr ansiktet och hgg med ett vlriktat skott av
Wippas hals. Efter att prsten ter lst Fader Vr och vlsig-
nelsen begravdes Wippas kropp och huvud av indelta solda-
terna Flink och Frisk. Allt enligt Lena Karlsson i hembygds-
gillets rsbok 1968.
Det var p 1960-talet som hennes far Vippa-Tore Karlsson
brjade bygga upp anlggningen p Vippabacken. Fr ett tio-
tal r sedan visade han mig det han trodde var den halshugg-
nes grav. Med en vacker sten hade Tore markerat platsen som
ligger vid den lilla kyrka han timrat upp nra serveringen. Det
har visserligen gtt 189 r sedan halshuggningen av Wippa
men det motsvarar faktiskt bara tre 63-riga liv. S ven om
det mesta frvanskas genom ren lr tminstone vissa delar av
den muntliga traditionen vara vrd att tas p allvar. Det gller
dock knappast den mlande beskrivningen av bttransporten,
De blev huvudet kortare
Stefan Karlsson med bilan som pminner om
Vippabackens blodiga historia.
79
srskilt som det var i slutet av november d lven som regel r isbelagd. ven uppgifterna om att
Wippa begravts p avrttningsplatsen och hans offer lagts i samma grav mste starkt ifrgasttas.
Siv Larsson som vi snart ska trffa har i sin grundliga genomgng av tingsprotokollen funnit bland
annat fljande:
...fnner Hradsrtten i fverenskommelse med 24 Cap. 5 och Missgjerningabalken rttwist
frklara; det skall Johan Johansson-Wippa lif sitt mista samt wanlig rtteplats i Socknen hals-
huggas; drefter Wippas kropp kommer at afkldd i kyrkogrd lggas; och som Anders frejd icke
kunnat i minsta mtto utredas, kommer och med hans kropp at p enahanda stt frfaras.
Egentligen var det meningen att Wippas kropp skulle steglas efter avrttningen men som tur var
tycks detta inte ha blivit av. Vanligtvis var utrymmet innanfr spetsgrden reserverat fr barn, ung-
domar, drngar och pigor och stegling mste ha varit en mardrmslik tillstllning. Bdeln styckade
kroppen och placerade likdelarna ngra meter ver marken p ett horisontellt liggande vagnshjul,
med en ple i mitten dr huvudet spetsades och fck sitta kvar i ratal androm till varnagel. Fre
halshuggningen av Wippa hade Kronofogden i Lule instruerat bdeln att ordna med steglar och
stupstock, men orden upprtta steglar r verstrukna i dokumentet. Anledningen var frmodligen
att metoden ansgs alltfr makaber och den avskaffades i Sverige tjugo r senare.
Bdeln hette Olof Olofsson Hll och var fdd i Medle utanfr Skellefte. Han var 170 centimeter
lng och bar svart kappa vid avrttningar som mbetstecken hade han guldrhngen i form av
bilor. Hll hade varit indelt soldat, inhysesman och nybyggare innan han blev skarprttare. Den syss-
lan hade han till 1834 d sista halshuggningen utfrdes i Vsterbotten. ret innan halshgg Hll i
vertorne den ryske desertren Idnakte Radivunoff fr mordet p en drng. tminstone ett tjugotal
Enligt den muntliga traditionen ska Wippa och hans offer ha begravts i samma grav.
80
personer avrttades i nuvarande Norrbotten
frn 1761 och framt. I hela riket avrttades
under samma period 1086 personer, den
siste var Johan Ander som giljotinerades p
Lngholmen i Stockholm r 1910.
P senare tid har fera verkalixbor fors-
kat i historien om Johan Johansson-Wip-
pa. Fr drygt tio r sedan gjorde Ove Hen-
riksson ett frdjupningsarbete p temat En
huvudls historia.
Ove hade sedan en teaterpjs hr i kyr-
kan p Vippabacken. Man spela pjsen
om Wippa fr skolelever, berttar Stefan
Karlsson.
ven 18-riga Emma Samuelsson har
skrivit en ambitis uppsats om Wippa.
Tillsammans med kamrater p gymnasie-
skolan har hon ven gjort den permanenta
utstllning som fnns p Vippabacken, och
som Stefan Karlsson kompletterat med
bland annat bilan.
Med bilan p lagom avstnd har vi mum-
sat i oss de lckra laxmackorna och nu r det
r dags att ka vidare fr att beska platsen
dr Wippa begick sina desdigra misstag.
Vid hembygdsgrden i stra Rdupp hm-
tar vi upp Evert Juto som bilat frn Tre,
och Siv Larsson som bor i Vstra Rdupp
och kt frja ver Kalixlven. Siv var den
frsta i modern tid som tog reda p grund-
fakta om den tragiska Wippahistorien. Re-
sultatet av sin forskning redovisade hon
1982 i verkalix hembygdsgilles rsbok.
Evert Juto vxte upp i Limingon:
Jag skte reda p mordplatsen och hit-
tade ven ravinen dr Wippa gmde liket.
Det var efter att ha lst Sivs berttelse fr cirka tjugo r sedan, drefter har jag varit dr fera gnger.
Det tar nstan en timme att kra till Limingon och Bo-Gran och jag lyssnar intresserat p vra
frdkamrater. Siv r en vetgirig person s det var inte konstigt att hon blev intresserad av historien
om Wippa.
Ngon sa att mordet intrffat i Jock, ngon annan sa Allsn. Ngon sa ocks att Wippa betydde
hugga av. Sune Carlsson p Heden som ocks var intresserad av slktforskning tyckte att jag
borde ta reda p fakta. D kontaktade jag landsarkivet i Hrnsand och bad att f protokoll. Efter-
som domen verklagades fanns ven tingshandlingarna dr.
Jag fck cirka hundra sidor handskrivna handlingar. Efter att man lst sju-tta sidor gick dom bra
att tyda och d var man i verkligheten. Det var jttespnnande, som att leka detektiv.
Nu har vi svngt in p en mindre vg som leder vsterut mot Kalixlven.
Hr har jag gtt skogsskolan, sger pltsligt Evert Juto och jag ser mig frvnat omkring.
Vi befnner oss i skogarna mellan Korpilombolovgen och Kalixlven, platsen heter Kaikomaa
Det var jttespnnande, som att leka detektiv, minns Siv Larsson.
Innan vgen byggdes var detta btarnas och gngstigarnas frlovade
land. Wippa byggde sitt prte vid stigen till Tjerjerf (Teurajrvi).
81
och enda tecknet p liv r
harspr i vgkanten.
Det var en fortsttnings-
skola som las ned i brjan p
60-talet d ungdomarna fyt-
ta hrifrn. Lrare var Albin
Thrnqvist och John Holm-
strm som lrde oss fla tim-
mersvansen.
Evert pekar p det som var
flningsverkstan men numera
r jaktstuga fr Teurajrvi
jaktlag. Kvar fnns ocks
skogsskolans frrdsbygg-
nad.
Och dr bakom frrdet
fanns fotbollsplanen, minns
Evert med ett leende.
Han r fdd 1941 och var
14 r d han brjade skogs-
skolan. Efter Kaikomaa job-
bade han 20 r i skogen, frst i hemtrakten och sedan i Vrmland, Smland och Jmtland. Att avfolk-
ningen farit fram som en skogsbrand i Norrbottens inland har Siv Larsson sett med egna gon.
D jag var lrare i Jockfall 1965 fanns dr 165 skolbarn, dessutom fanns det skola i Vallsjrv.
I dag fnns det inga skolbarn mellan Narken och Strkan. I Narken fnns tv skolbarn, sedan fnns
nsta barn i Vstra Strkan.
I dag kan det vara svrt att frst varfr man valde att sl upp boplarna p avlgsna platser, lngt
frn tryggheten i nrmaste ttort. Orsaken var nog att det saknades bttre alternativ, funderar
Evert Juto d vi ser frsta huset i Limingon.
Man mste ju verleva. D man till exempel rjde kermark hgg man av trdets rtter s stub-
ben inte skulle bli kvar. Och farfar bertta att han som fem-sexring fck springa barfota p kornk-
rarna fr att hlla bort frosten d strna rrdes.
Vi kliver ur bilen p nedfarten till ett hus som ligger nra Kalixlven, ett hundratal meter frn
byavgen.
Det r mitt frldrahem, ett barnrikehus som pappa byggde 1947. Jag fytta hrifrn 1966, bert-
tar Evert.
Vgen till Limingon var frdig 1926, innan dess var det lven och stigarna som gllde. Cirka
en mil fgelvgen var det till Tjerjerf (Teurajrvi) som var huvudort i omrdet och dit fanns det
spngad stig frn Limingon. Den stigen tog fnske mannen Anders den 29 september 1820.
I tingsprotokollen beskrivs han p fljande stt: Oknt hwarifrn Anders Warit kommen, heldst
som Anders gjort olika uppgifter. Anders hade nemligen hwarit kldd som Lapp, talat endast fnska
sprket, hwarit efter utseendet 40 r och haft svart hr.
Han skulle hmta brnnvin frn Teurajrvi men stannade hos Wippa och spelade kort, sger
Evert d han leder oss in p samma stig som Anders. Vrt ml r platsen dr han mtte sitt de.
En dryg kilometer frn byn hll Wippa p att frdigstlla familjens prte som var sju alnar i kva-
drat. Nr vi nu besker platsen r marken tckt av en decimeter sn och frra sommaren gallrades
hr med skrdare. Drfr r det givetvis svrt att se spr efter prtet men en liten kulle liknar ett
spisrse och Evert Juto r sker p sin sak:
Min farbror har grvt och skt grejer hr och det har jag ocks gjort. Vi hitta gammaldags glas och
Siv och Evert p platsen dr dramat utspelade sig fr tre mansldrar sedan. Prtet
Wippa timrade var fyra meter i fyrkant.
82
en bit bleckplt som sg ut som en bit frn en tesked. Jag misstn-
ker att prtet brndes ned inte s lnge efter mordet. Annars borde
det ha funnits kvar timmer frn prtet men bara stenfoten r kvar.
P morgonen den olycksaliga Mikaelilrdagen r 1820 hade
Wippas sambo Anna Caisa Ersdotter begett sig till kyrkan i
Brnna. Johan gjorde upp eld vid prtet fr att laga mat till sig och sexriga dottern Eva som gtt
ut i skogen fr att plocka br. D Anders dk upp var Johan i frd med att tlja plankor med en yxa.
Anders bad Johan sl sig ned vid elden och spela kort. Som insats lade Anders ett rdbottnat liv-
stycke av ull och Johan ett piphuvud av tr, bda sakerna vrderades till en riksdaler. Frst till sex
spel skulle vinna och efter tio spel stod det fem mot fem. D Anders frlorade sjtte spelet blev han
frbannad och gav Johan en rejl rfl. Johan grep d sin yxa som lg p marken och svingade den
mot Anders. Hugget trffade halsen, s olyckligt att Anders huvud nstan skiljdes frn kroppen.
Jag tvivlar p att brket handlade om ett livstycke och en pipa. Det fanns nog gammalt gruff som
blossa upp d man spela kort, funderar Evert Juto.
Det r tredje generationen trd som vxer hr sedan Wippas dagar. Av vegetationen att dma r det
brmarker s sjuringen Eva behvde inte g lng vg fr att plocka. I praktiken stannade hon nra
prtet och sg Anders dyka upp. Gmd bakom en sten blev hon sedan vittne till den hemska hndel-
sen. Efter yxhugget sg hon pappan kl av liket och underska klderna, sedan drog han kroppen
in i skogen bakom prtet. Den dde hade varit kldd i vadmalsbyxor, livstycke, skjorta, trja och
kngskostvlar. Skjortan var ny och den tog Johan hand om, liksom de tjugo riksdaler Anders haft
p sig. vriga klder lmnade han i prtets frstuga fr han trodde att ingen skulle efterlysa en
oknd rymmare som Anders.
Det visade sig vara en felbedmning fr efter ngon mnad brjade det g rykten om att Anders
blivit drpt. I samma veva hade en av snerna i Wippaprtet dtt och Anna Cajsa bad Johan snickra
ihop kistan. Det gjorde han men det pratades allt mer i bygden om Anders pltsliga frsvinnande
och d valde Johan att fy. Med snickarverktygen i Anders skinnsck gav sig Johan ivg p skidor
mot nordost. Vid Jarhois korsade han grnslven till Ryssland och drog sedan vidare mot Kittil
lappmark. Ngon vecka in p det nya ret greps han och frdes till hktet i Brnna.
Redan samma dag som drpet frstod Johan att dottern Eva sett vad han gjort. Han hotade d att
ta livet av henne om hon fr vem det vara mnde skulle bertta vad hon sett.
Fre jul nstan tre mnader senare berttade dock Eva vad hon blivit vittne till. Efter att fadern sla-
git ihjl Anders hade hon sett en man komma till prtet. Mannen liknade morbror Hans Erson frn
Limingon. Eva var s skrrad att hon inte skert knde igen mannen men hon sg honom och pap-
Sjuriga gonvittnet Eva gmde sig bakom en sten, hr nnstans br
det ha varit.
Tnk om denna stubbe kunnat tala, funderar Siv.
83
pan dela de 20 riksdalerna frn
den ddes klder. Ngra dagar
senare kom Anna Cajsa hem
frn kyrkbesket i Brnna. Vid
rttegngen pstod Johan att
han fr henne berttat vad han
gjort. D han visat Anna Cajsa
var han gmt kroppen ville hon
genast fytta den lngre bort.
Enligt Johan ska hon ven ha
hjlpt honom slpa kroppen till
en ravin dr de sedan tillsam-
mans vlt ngra strre stenar
fr att ordentligt dlja kroppen.
Med Evert Juto i spetsen upps-
ker vi nu ravinen. Det fnns ingen
annan ravin inom rimligt avstnd
och ven skrevan dr kroppen
dumpades tror vi oss fnna.
Hr har vi det, absolut, s-
ger Bo-Gran och pekar mot ett
djupt hl mellan ngra strre
stenar.
Och hr har vi mordvapnet,
sger han skmtsamt och visar
upp sina fynd. En gammal ros-
tig brsele frn en ryggsck och
en hopvecklad pltbit.
Sedan vandrar vi genom sko-
gen mot Limingon som liksom
mnga andra byar r i nedfrs-
backen. Evert berttar att hr
funnits elva hus varav tre r
rivna. r 1958 bodde det 75
personer i byn.
En familj hade tolv ungar, vi
var nio. Men man har fyttat un-
dan fr undan och nu bor bara tre personer kvar. Ensamma mn, pensionrer.
I samma gonblick han sger det kommer en av dem krandes med sin traktor p byavgen
mannen heter Stig Vikman och stannar fr att vxla ngra ord med sin slkting.
Evert Juto bjuder oss sedan p en intressant guidning i ldsta delen av byn. Frsta grdarna lg av
naturliga skl p strandbrinken.
Till Jockfall och Narken frdades man ofta lngs lven. Trendvgen p andra sidan lven
byggdes frst i slutet av 1950-talet.
Vid resterna av en grund berttar Evert att det varit Hans Erssons hus som var byggt p 1700-talet.
Hr uppehll sig fnnen Anders ngon vecka innan han promenerade i vg p sin sista resa.
Hans Ersson var den frste som bosatte sig i Limingon. Erik Persson Forsberg kom tva och
som trea Josef Juto, min farfars far.
Hr har vi det! Skrevan dr Johan och Anna Cajsa frmodligen gmde liket.
Bo-Gran med mordvapnet.
84
Efter att ha vandrat 190 r tillbaka i tiden knns det sknt att komma till civilisationen igen.
85
Josef var frn Trend men fyttade
till Aspberget norr om byn ngesn
dr han bildade familj. Drifrn
gick fyttlasset hit, en ntt prome-
nad p nrmare tre mil.
Dom gick frn Aspberget till
Elmajrvi dr dom fck btskjuts
ver sjn, sedan gick dom hit till
Limingon. Man hade tv smbarn
p vandringen, Jussi som var ett
och ett halvt r och Hjalmar som
var sex mnader.
Hjalmar Juto var fdd 1883 och
han blev Everts farfar.
Farfar bruka sga till oss ung-
domar: ni vet ingenting om vad det
innebar att leva frr. Han hade nog
rtt fr jag minns sjlv d jag jobbat
en dag i skogen. D ville man inte gorma, man var fr trtt fr det. Nu r mnga arbetslsa s det r inte
konstigt om man blir brkiga och att mnga ungdomar mr dligt. D jag var ung hade alla jobb.
Liksom mnga andra ldre i Limingon var Hjalmar Juto laestadian:
Farfar vnta alltid p att det var dags fr tidssignalen innan han slog p radion. Han skulle hra
nyheterna och sedan slog han av direkt efter Ekot. Han gilla inte att ungdomarna hrde p musik.
Det fanns sg och kvarn dr Limingon kastar sig ut i lven. Kvarnen och kvarnstenen fnns fort-
farande kvar och strax intill sttar fottningsfreningens bthus.
Evert visar oss andra spnnande byggnader, exempelvis Lennart Jutos affr.
Det var hr pappa kpte senap. Pappa trodde han kpt honung och smakade en sked. Fyrtio r
senare sa han: bort med senapen.
Butiksinnehavaren Lennart Juto var en frgstark person. Och het av sig, tillgger Evert:
D jag var i fottningen p andra sidan lven sg vi en bagge ta sig ver stngslet och betcka en
Stig Vikman ser till att hlla ppet landskap och att
det fortfarande fnns liv i byn.
Hr slog byns frste nybyggare Hans Ersson ned sina boplar. P
grden tillbringade fnnen Anders sin sista vecka i livet.
Evert minns med gldje sin farfar som var laestadian och ogillade att ungdomarna
lyssnade p musik.
86
tacka. Hnder det en gng till slr jag ihjl dig, hotade Lennart. Det blev en gng till och d hmtade
han yxan och slog ihjl baggen.
I rian fanns en vandring som byns hstar drog.
Jag minns hur hstarna vandrade runt, runt. Dessutom hade man slagor att trska med. Men p
40-talet skaffade man sig trskmaskin.
Innanfr drren till stallet hnger en utterbrda; ett effektivt fskeredskap som sedan lnge r fr-
bjudet i Sverige.
En gng kom kronojgare Rantap gende lngs stranden hr i nrheten. En pojke uttrade men
Hos Jussi Juto hade man skola p 30-talet. P andra sidan lven gr
numera Trendvgen.
Visst har kvarnen sett bttre tider men kvarnstenen fnns fortfarande
kvar.
Hr har vi fotstdet frn ett av byns frsta mo-
torfordon en lttviktare.
Kronojgaren sg mellan fngrarna d pojken
tjuvfskade med utterbrdan.
87
Rantap sg mellan fngrarna, fr-
gade bara om pojken ftt ngon fsk.
I ett vlbevarat hus frn 1930-talet
fanns byns skola, hos Jussi Juto. Vid
en grupp rnnar ett stenkast sderut
lg Josef Jutos hus.
Josef var lantbonde under Bergman
och Hummel i Storbcken. Det fanns
bara en stengrund d Josef kom.
P tal om Storbcken berttar Siv
Larsson en intressant historia:
Det sas att en Rduppbonde slog
ihjl bruksherren Grape i Storbcken.
Bonden hll sig undan och Grape ob-
ducerades, men inget kom fram.
Frr undvek folk att prata hgt om
knsliga saker. Ett exempel som
Evert nmner gllde ett mordfall i
Trend p 1790-talet. En Juto blev
skjuten p fgeljakt men en slkting
i Limingon sg begravningsfljet
innan det hnde. Hon var synsk. Man
var vidskepliga, trodde p spken.
En granne till den skjutne flldes fr
mord och avrttades 1796. Den skjut-
ne var slkt med Josef Juto i Limingo-
n men hr pratade man inte om det.
Det var samma som med Wippa.
Josef berttade fr Hjalmar, min far-
far, att tv ryssar slngt fnnen Anders
i lven. Mordet hade ju intrffat bara
en och en halv kilometer frn Josefs
hus men han ville nog inte sga som
det var. Det var mtligt att prata om
sjlva mordet.
Nu r det dags att styra sderut igen,
ver polcirkeln till stra Rdupp dr
Evert och Siv har sina bilar.
Bo-Gran och jag tackar fr en syn-
nerligen givande dag men n r den
inte slut i Vstra Rdupp vntar dukat bord hos Siv och maken Ingvar Larsson. Efter att vi smort
krset med lcker lgkttsoppa tar Siv fram en tjock lunta med papper. Det r domstolshandling-
arna som hon luslste fr snart 30 r sedan och som ftt oss att beska Limingon.
Det som grep mig mest om Johan Johansson-Wippa var att han hade p sig Anders skjorta p rtte-
gngen i Brnna. Skjortans halskrage hade fullt synliga, igensydda mrken efter yxhugg, berttar Siv.
Wippa var fdd 1786 i Matkajrvi, vertorne frsamling, dr familjen var inhyses. Av husfrhrs-
boken framgr att han var ett duktigt barn som kunde bde lsa och skriva. Som 20-ring fck han ett
okta barn och samma r var han drng i Pajala. Dr trffade han en piga frn Kainulasjrvi, de gifte
Stallet har ftt patina med ren men hstarna som drog vandringen r frsts
borta sedan lnge.
Monark, Archimedes, Rondo mnga vlknda mrken hittade till Limingon.
88
sig och fck tre barn. Som 26-rig
indelt soldat kommenderades han
till kanalbygget i Sdertlje. D han
terkom 1814 blev han bekant med
en annan piga, Anna Cajsa Ersdotter.
Hon blev gravid och de rymde till
fnska sterbotten (Ryssland) dr de
fck tre barn tillsammans. Efter fyra
r blev familjen hemskickad till Sve-
rige och i vertorne kte Wippa fast
fr inbrottsstld. Fr detta och enkelt
hor, som ven Anna Cajsa straffades
fr, fck han 40 slag sp. Hon fyt-
tade med barnen till en farbror i Jock
och sedan till brodern Hans Ersson i
Limingon. Wippa frsrjde sig med
dagsverken i byarna och 1820 fck
han s brja bygga familjens prte
p Erssons mark.
I min trygga skrivarlya hemma i
Kalix kommer jag att tnka p ngra
tankevckande rader frn verka-
lixtjejen Emma Samuelssons upp-
sats om Wippas tragiska historia:
Det samhlle som skymtar fram i
brjan av 1800-talet var ett samhlle
fyllt av svllt, sjukdomar och dd dr
livet stndigt hngde p en skr trd.
Detta gllde vl de festa ven om
elndet tminstone sllan eller aldrig
drabbade de som tillhrde samhllets
vre skikt. Den hrdast drabbade de-
len av befolkningen var den vxande
skara som befann sig lngs ner p
samhllsstegen. Denna kande grupp sgs som ett stort samhllsproblem av den svenska staten och
dess frlngda arm. Det var dessa som oftast hlls i Herrens tukt och frmaning av de styrande i
samhllet. Otaliga r de lsdriverifrordningar, tjnstetvng, kyrkostraff, straffkommenderingar, fng-
elsestraff och ddsdomar som frekom.
Wippas entr frsta rttegngsdagen i januari 1821 var bde beklmmande och tragisk, vilket
framgr av fljande rader i domboken:
...som han var af starka drycker s rrd, att han icke frmdde st, blef mlet p hans begran
efter lemnadt till morgondagen och Kronolnsmannen Brennvall erlydd der noga wrd hafva att
Wippa icke frn sig ventyras. Wederbrande aftrdde.
Hradsrtten befarade allts att han skulle beg sjlvmord men s blev det inte. Efter att 41 vittnen hrts,
fera av dem mnga gnger, flldes han fr drp. Anna Cajsa fck villkorlig dom medan hennes brder
helt frikndes frn misstankar. Efter att Wippa verklagat och Svea hovrtt faststllt domen anskte han
om nd hos Hgsta domstolen. Den 26 september 1821 meddelades att domen skulle verkstllas och tv
mnader senare blev Wippa halshuggen. Anna Cajsa gifte om sig och fck ytterligare tre barn. Dottern
Eva Johansdotter, som vittnade mot fadern, blev piga hos lnsmannen. Fr att sedan under beteckningen
fattigfickan fortstta pigvandringen hos bnder i Heden byn dr jag sjlv vxte upp.
Frjan i Rdupp r ett vackert exempel p hur vi bygger broar mellan mnniskor.
Samtidigt kan det tyckas tragiskt att ddsdomar och avrttningar r s vanligt fre-
kommande i stora delar av vr civiliserade vrld.
89
Likfyndet i Bjrkvattnet
Eberhard Johansson blir frvnad nr han fr hra mitt rende.
Liket i Bjrkvattnet? Det var ju s lnge sedan inte har man vl kommit p vem mrdaren var?
Nej, det har man inte vad jag vet. Men historien r vl vrd att berttas nd. Fr min del brjade
det med att gode vnnen Artur Ek undrade om jag hrt talas om likfyndet.
Det r en spnnande historia. Ett ouppklarat mord som du kan underska och skriva om i din
nya bok, tyckte Artur och s blev det.
Jag brjar med att lsa en berttelse i boken Kalixbyar i skymundan som Henning Larsson gav ut
fr ett tjugotal r sedan. Henning var fdd i banvaktsstugan Sockentrsk ngra kilometer frn Vit-
vattnet norr om Kalix. Stugan var strategiskt placerad vid en jrnvgstunnel och kallades allmnt
Tunnelstugan. Halvvgs till Vitvattnet var Bjrkvattnet dr likfyndet gjordes en sommarmorgon
1929. I boken skriver Henning att torparen Nils Johansson upptckte liket och att sjurige sonsonen
Eberhard var med.
Hos polismyndigheten borde det fnns arkivhandlingar om likfyndet. Drfr ringer jag polische-
fen Johannes Jgare som bor bara ett par mil frn Bjrkvattnet. Han har tyvrr inte hrt talas om
hndelsen, men hnvisar mig till Landsarkivet i Hrnsand dit polisen normalt skickar sina gamla
handlingar. Dr blir beskedet att rendet mste vara urgallrat men en vnlig kanslist letar fram
skriften Polisunderrttelser frn 31 juli 1929. P frsta sidan fnns ett fotograf av liket, och i en
notis under rubriken Diverse underrttelser nskar polisen upplysningar som kan leda till iden-
tifering av en dd oknd man.
S hr lyder notisen och signalementet i sin helhet:
Den 19/7 antrffades fytande i sjn Stora Bjrkvattnet, belgen omkr. 2 km. frn Vitvattnets jrn-
vgsstation, liket av en dd oknd man som vid fretagen obduktion befunnits avliden av ett skott,
som intrngt i skallen ovanfr h. rat, och bakom v. rat har antrffats en blykula med en diameter
av 9 mm. och vg. 7 gram.
Den dde, i vars klder endast antrffats en avbruten fckkam, r 180 cm. lng, ljuslagd, mjl.
Det r vackert vid Bjrkvattnet men 1929 skakades idyllen av ett makabert likfynd.
90
rdlett och har sm tnder, glesa i verkken samt
var ikldd relativt ny enradig bl cheviotkavajkos-
tym, kavajen med tre verkldda knappar, enkel-
radig vst med 5 verkldda knappar, lngbyxor
av ordinr vidd med slag nedtill, skjorta av tunt
linne med vit botten och 1mm. breda svarta rnder
p ett avstnd frn varandra av 5 mm., halsvidd
minst 37 cm. samt fasta manschetter, i vilka sutto
billiga manschettknappar av gul metall och huvud
av grnt glas med rd kant, stickade kalsonger av
grovt bomullsgarn, mrkta med ett fabriksmrke
i form av ett hus och med text: Hemstickade,
inregisterat, allt ljusgrnt, stickade svarta gro-
va strumpor med aviga och rta skaft, grgrna
hngslen med fasta stroppar av ftat garn, svarta
snrskor av chevreaux, storl. 40 el. 41 med tht-
tor, gummiklackar, halvsulor med skoskyddare
med runda huvuden samt skostroppar med fa-
briksmrke oval ring med S.A.W. i monogram.
Upplysningar ledande till den ddes identifering
torde sndas landsf. Markstrm i Nederkalix distrikt,
adr. Kalix, tel.45, vilken meddelat frestende.
Eftersom detta hnde 1929 inser jag att torparen
Nils Johansson mste vara dd vid det hr laget.
Dremot var sonsonen Eberhard bara sju r s nu
r han allts 87.
En snabb Internetskning ger nskat besked: det
fnns en Eberhard Johansson i Kalixomrdet, nr-
mare bestmt i Karlsborg. Han svarar direkt nr jag ringer och nr jag frklarat mitt rende visar det
sig att han mycket vl kommer ihg den dr sommardagen.
Farfar hade ett kronotorp och hll p att gra en odling. Han hade ftt en lott mot Bjrkvattnet
och dr skulle han ha en lada, med nvertak.
P andra sidan sjn fanns stora fina bjrkar dr Nils skulle skra nvret. Eberhard var far-
Det spekulerades i att den skjutne mannen var en
svenskamerikan som kommit med tget. Spret gr ett
stenkast frn sjn.
Frr var Vitvattnets jrnvgsstation en knutpunkt fr person- och
godstransporter i Kalixomrdet.
Fotograf frn Polisunderrttelser 31 juli 1929.
91
fars gonsten och fick frsts flja med i bten.
Vi for tidigt p morgonen. Efter ett tag sa farfar: dr r
en svart sten, den har aldrig varit dr frut.
Eberhard som satt i fren sg att det inte var en sten.
Jag sa att det var ngot annat. D tyckte farfar att vi skulle
se efter vad det var och s mynda han bten.
Med mynda menas att man ror baklnges, med aktern fre.
Nr vi var framme sttte aktern i liket s det vnde. Fy
fan vad det lukta illa, lukten sitter nnu kvar i nsan.
Tydligen hade kroppen legat ett tag i vattnet fr den var
uppsvullen av gaser och givetvis otck att titta p.
Vi sg en snrstump s liket hade nog varit frankrat p
djupt vatten. Och liket hade svarta klder, det minns jag.
Farfar rodde i full fart mot land och s halvsprang man till
grannen Henriksson som var ute p sin odling.
Henriksson trodde oss inte frst utan sa: vad r det nu,
vad har du druckit, r du full?
Men snart frstod grannen att det var allvar och man ring-
de Kalixpolisen. Fjrdingsman Rickard Olsson som kom
till Bjrkvattnet fr att hmta liket var tydligen en frut-
seende man. Han hade med sig en liter brnnvin, faskan
lt han frikostigt cirkulera bland de bybor som lejts fr att
bra det illaluktande liket i en lda.
Sedan fljde en tid d mnga rykten var i svang. Framfr
allt frgade man sig vem den mrdade var fr att han var
mrdad var ortsborna tmligen verens om.
Birger Nordebo som var med och tog upp han frn sjn
sa att han var skjuten bakifrn i huvudet. Det pratades om
slaktmask. Man sa ocks att det fanns trdar p klderna
som om han varit i en sck.
Det konstiga var att ingen person var anmld saknad.
En teori var att det var en svenskamerikan som kom-
mit hem. I s fall borde han ha kommit med tget, frn
Eberhard Johansson var sju r d han var med om den
hemska upplevelsen.
Farfar Nils kallades Niko och var fdd 1867 i Kypas. Hr slr
han starrh p Grantrsket, ett utgrvningstrsk vid Lomben.
Farmor Anna var fdd 1873 p Hllan i verkalix.
92
jrnvgsstationen r det bara drygt en kilometer till Bjrkvattnet. Men han kan frsts ven ha
mrdats ngon annanstans.
Det r i april jag pratar med Eberhard och bda r vi s intresserade av fallet att vi vill veta mer.
Drfr kommer vi verens om att tillsammans beska Bjrkvattnet nr isen gtt och det blivit
varmt.
Innan dess kontaktar jag Folkrrelsearkivet p Bjrkskatan i Lule dr man frvarar gamla dags-
tidningar. Jag vill bland annat veta om polisen lyckades klara ut om det var sjlvmord eller mord,
eller rentav en olycka. Fr en gammal journalist r det ocks intressant att se hur effektivt ny-
hetsarbetet var p en tidning fr 80 r sedan. Detta r vad jag fann i urklippen frn Kuriren och
Norrlndskan (NSD):
Dagen efter upptckten har bda tidningarna korta och i stort sett likalydande nyhetstexter, Kuriren med
rubriken Ett ruskigt likfynd. Veckan som fljer har tidningarna korta texter p dlig nyhetsplats.
Vid obduktionen fyra dagar efter likfyndet fnner doktor Kallander skotthlet vid hger tinning. Det
spekuleras vilt i vem den dde r och om det rr sig om mord eller sjlvmord.
S hr skriver Norrlndskan en vecka efter likfyndet under rubriken Mord, icke sjlvmord i Vit-
vattnet:
Mysteriet kring likfyndet i Bjrkvattnet har inte lttat under de senaste dagarna. Till ngon klarhet
om vem den dde i livstiden varit har man nnu icke kommit. Det frsta antagandet att den om-
komne var identisk med en grdfarihandlare frn Vsterbotten, som i vras beskte bygden, visade
sig felaktigt. Grdfarihandlaren har efter bermt mnster kunnat meddela polisen att ryktet om
hans dd var betydligt verdrivet.
Polisen har vidare varit i kontakt med en del tattare som efter besk i trakten tervnt sderut via
Boden, fr att f utrnt huruvida ngon av sllskapet frsvunnit. Den dde hade nmligen en viss
likhet med en av medlemmarna i sllskapet. Det visade sig emellertid att ingen av tattarna sakna-
des. Polisen har ftt ska andra ledtrdar fr att sprida ljus ver det mystiska frsvinnandet.
Enligt vad N.S.D. erfarit lutar man mer och mer t den uppfattningen att det icke r frga om
sjlvmord utan om ett vl planlagt och skickligt genomfrt mord. Den dde skulle d frn mordplat-
sen i bil frts ner till Bjrkvattnet och dr snkts i sjn. Fr riktigheten av denna teori talar ju bl.a.
den omstndigheten att den ddes fckor voro omsorgsfullt tmda. Misstankarna ro ocks riktade
t visst hll. Innan man gr vidare p det spr som nu fljes, gller det i frsta hand att f utrnt
huruvida skottet avlossats ur en revolver eller ur ett gevr. Och den saken r det statens material-
provningsanstalt som har att utreda.

Samma dag gr Kuriren fljande analys:
Uteslutet r naturligtvis icke, att den dde r utlnning, och i s fall skulle man nrmast gissa p fnne.
Skulle ett mord freligga, r vl det mest sannolika att liket frts dit frn annan ort och snkts i
sjn. Under alla omstndigheter synes draggning i sjn Bjrkvattnet vara en av de frsta tgrder,
som polisen br vidtaga, och skulle drvid skjutvapnet antrffas, kan tminstone teorien om ett
morddrama utan vidare avfrdas.
Tolv dagar efter likfyndet meddelar Norrlndskan att kulan anlnt till Statens provningsanstalt fr
analys: Huru lng tid detta kommer att taga kan prof. Roos av Hjelmster nnu icke sga.
Jag mste erknna att jag blev frvnad d jag lste tidningsklippen. Polisen tycks ha jobbat i sni-
gelfart och pressen tycks inte ens ha beskt Bjrkvattnet. Men det var frsts helt andra frutstt-
ningar p den tiden; bilar var sllsynta och bara ett ftal hade telefon.
I boken Kalixbyar i skymundan skriver Henning Larsson att mnga pekade ut en man och hans
svgerska. De vallades p platsen och frhrdes men utan resultat. Enligt senare rykten ska samme
man (som hade TBC) p ddsbdden ha beknt fr kyrkoherden att han var skyldig till mordet. Det-
ta var struntprat och en grov skymf mot kyrkoherden som aldrig skulle ha yppat ngot sdant, enligt
93
Henning Larsson. Han av-
slutar sin berttelse s hr:
Mer n 50 r har gtt utan
att gtan blivit lst. Poli-
sen i Kalix var nog inte be-
vandrad i kriminalteknik.
Det hela lades nog ned p
ett tidigt stadium. Men n i
dag gr folk i undran: Vem
var mrdaren? Vem var
den mrdade?
Den 19 juli 2009 gr
Eberhard och jag slag i
saken och besker Bjrk-
vattnet. Att det r p da-
gen 80 r efter likfyndet r
frsts ingen tillfllighet.
Vi brjar med fka och en
pratstund hos Eberhards
brorson Roger Johansson,
som bor i Bjrkvattnet dr
Eberhards pappa Edgar
hade sitt kronotorp.
P andra sidan vgen
bodde Eberhards farfar
Nils som var frn Kypas-
jrv i verkalix kommun.
Farfar fljde med sin familj till Karungi d jrnvgen byggdes, sedan for man till Haparanda.
Till Vitvattnet kom farfar 1920. Han fck utstakat ett torp men det r rivet i dag. Min bror Kalle,
Rogers pappa, kpte torpet som lg 5600 meter frn sjn.
Eberhard berttar att farfar hade fera smeknamn. Ibland kallades han Bak-Niko och ibland Nicke
men fr det mesta Niko.
Jag var nstan alltid med gubben, bodde mest hos honom. Farfar gjorde allt mjligt, tillverka
risslorna sjlv och btarna. Han var skomakare och lokmstare ocks, gjorde lokor till hstarna.
Eberhards pappa Edgar jobbade i skogen och var ven stenarbetare.
Han gjorde frsvarsanlggningar som vi kalla potatiskllare, jag var ocks med fre lumpen.
Man odla potatis, korn och h. Hade tre-fyra kor och hst. I dag r odlingen igenvxt och man har
planterat gran.
Eberhards mamma hette Mina och var fdd i Strkan vid vermorjrv. Hon hade tre brder som
for till Amerika Kalle, Johan och Edvard.
Kalle var med i frsta vrldskriget. Han blev skadad av senapsgas och lg 20 r innan han dog.
Lnge eftert anskte mamma om pengar av Palme och fck det. Brodern Edvard frsvann i Amerika,
ingen visste vart han farit. Men Johan kom hem och han r begravd i Morjrv.
Eberhard minns mnga trevliga mnniskor frn sin barndom. Bland annat gubben och gumman
Koski som bodde i en stuga i Vitvattnet,
Dom bestllde mjlk av farmor och jag bruka ta mjlkhmtarna d jag gick till skolan. Man fck inte
g drifrn innan man druckit kaffe. Det var salt i kaffet fr dom var lappar.
D Eberhard var tretton r brjade han jobba i skogen. Som femtonring var han med p en ven-
tyrlig skogshuggarresa med hst till Lainio, tjugo mil frn Bjrkvattnet.
Paret Koski bodde i en stuga i Vitvattnet. Dom bjd gossen Eberhard p saltat kaffe, som tack
fr att han kommit med mjlken.
94
Vi var tv och en halv
mil ovanfr byn Lainio.
Det var pappa och farbror
Verner och fera andra
frn Vitvattnet och Stor-
trsk. Jag var timmer-
kusk. Vi for mellan nyr
och trettondagen 1938
och det var barmark d
vi for hem igen. Men det
gick knappt ihop trots att
vi slet halva vintern.
Eberhard fck s sm-
ningom jobb p sgen i
Karlsborg och han gick
i pension 1985, tv r
senare las sgen ned. Nu
har vi druckit ptren och
knner oss mogna att g
ned till sjn Bjrkvatt-
net. Med oss fljer Roger
och hans dotter Frida
som fyllde tv i hstas.
Nu r hon nio mnader
ldre och riktig p att g
i skogen.
Det kan behvas fr
dr det frr var gles skog
och odlingar r nu bitvis
rena djungeln.
Det har vuxit igen s
frbannat, sger Eber-
hard och torkar svetten
frn pannan.
Men se hr har vi sti-
gen igen och dr har vi
odlingen. Hr var fast
backe och bsta odlings-
marken, resten var bara
bltmyr. Frr plocka
man hjortron p lillmy-
ren men nu r det dligt,
sedan den dikades ut.
S smningom kommer
vi till en glnta och ntli-
gen ser vi sjn.
Hr fanns abborre
och gdda. Men lake och
Det r p dagen 80 r sedan Eberhard och hans farfar hittade liket. De skulle ta nver frn
bjrkskogen p andra sidan sjn.
Det var ett ventyr att fara och hugga timmer i Lainio. Men trots slitet gick det knappt ihop.
95
mrt fck vi vl ocks, tillgger Eberhard
och skrattar vid minnet.
Tv badstrnder fanns hr men dom an-
vnds nog inte lika fitigt i dag. Dremot
r hr fortfarande vldigt vackert och lik-
fyndet knns avlgset, tills Eberhard pe-
kar ut ver vattnet:
Vi hitta liket dr borta. Bten hade
vi hr nnstans. Vi skulle ta nver frn
bjrkskogen p andra sidan sjn. D vi
nrma oss landet p andra sidan sg far-
far den konstiga stenen. Han var vl lika
skumgd som jag r idag.
Mer pratar vi inte om hemskheterna
fr vi har ju en glad liten ficka att tnka
p. Hon springer omkring och har ingen
tanke p att det r uppfrsbackar p hem-
vgen en bit bortom granplanteringen
dr Sten Fogelqvist bodde sist.
Eberhard minns att man planterade gra-
narna p 60-talet. Hr var ver en hek-
tar odlad mark men nu r det nstan bara
gran.
Stenhgar, jrntrd och en bit av en
grdsgrd avsljar var odlingsgrnsen
gick.
Jo, hr fanns det mycket att gra. Man
drog ihop mycket sten, konstaterar Roger
och Eberhard hller frsts med.
Jo, nog r det skillnad. D jag var ung
var hr fnt och ltt att g. Men nu f fan!
Men snart ser vi Kalixvgen och alla
mr bra, inte minst Roger med sin kvitt-
rande dotter i skert frvar.
Ja du Frida, du har gjort det bra idag!
Eberhard pustar ut p en sten och blickar
ut ver det som var Nikos torpstlle.
Hr var grunden och en stor sten. Vi
hade tv brunnar men inte s bra vatten,
det var fr jrnhaltigt.
ven nu r hr mycket jrn men i fast
form. Roger har nmligen samlat p sig
en del i sin egenskap av entreprenr i
bland annat fyttbranschen. Eberhard som
r villagare i Karlsborg har funderingar
p att anlita hans tjnster:
Ska du fytta kken min till skrgrn? I
Jmmerdalen fr vi ju ingenting fr kken.
Frida har mycket spring i benen tnk om pappa tagit sig vatten ver
huvudet.
Hr gick odlingsgrnsen.
96
Jo, det gr vl bra. Fr jag har fyttat mnga hus, hela nn kk, sger Roger och skrattar.
D jag kliver in i bilen fr att frfytta mig till verkalix marknad sammanfattar Eberhard sina
intryck frn jubileumspromenaden:
Inte r det konstigt att det ser annorlunda ut vid Bjrkvattnet, det r ju 80 r sedan det hnde. D
farfar och jag for till Henriksson p odlingen hr nere trodde han att farfar var i fyllan. Det var en
sensation d vi hitta liket, ingen var ju frsvunnen.
97
Mnga bckar sm
Kapitel 6
Inget kan mta sig med att vandra lngs ett vattendrag dr fsken vakar. I dagens stressiga konsum-
tionssamhlle behver vi det enkla och ansprkslsa drfr kan man ocks f stora upplevelser
vid en liten bck. Det jag hr ska bertta utspelar sig vid porlande bckar och vid den stora, mktiga
nationallven. Vi brjar en midsommarafton fr tjugo r sedan d sonen Nils och jag kliver ur bilen
vid grusvgens slut. Ivriga och frvntansfulla skyndar vi ver tallheden och ned mot snret dr
bcken skt sig fram.
Nstan genast ser vi att det fnns liv i de svarta hljorna och i den grunda strmmen. Vattenytan
bryts av vakringar tystnaden av ljudliga plums och fgelns drill i en mktig gran. Tack vare
djungeloljan mrks myggen bara som ett stigande och fallande bakgrundssurr. Att trampa p en och
annan kvist r oundvikligt men nioringen kan redan konsten att smyga nrmast bcken. Sjlv r
jag fortfarande upptagen med masken d han dyker upp med frundran i blicken.
Titta, sger han andlst och glesar p fngrarna runt den sprattlande fsken. S fn den r och vad
den var stark.
Samtidigt som pojken smeker den lena fskhuden berttar han om hugget, och om hur fsken
gjorde en vid bge i luften fr att slutligen hamna i nrmaste gran. Vi hjlps t att avliva det rd-
prickiga lilla kraftpaketet och fortstter sedan vandringen lngs bcken.
Tiden gr fort och nr solen fr en kort stund sjunker bakom berget frstr vi att det r natt. Nyss
korsade vi bcken p en nedfallen torrgran, kastade ver spna och ryggscken innan vi hasade
Frgan r om vi ngonsin mer kommer att hitta en s rofylld tltplats.
98
ver i sittande stllning. Det svider fort-
farande i skinnet men det kan det vara
vrt. Nr vi tar oss en smrgs bland
ormbunkarna vid ett blthl sneglar jag
p pojken. Han vrider som bst ur sina
dyblta strumpor efter att ha gtt ner sig i
en grop. Mnne om han blir avskrckt?
Vid tvtiden p natten knner vi oss
mogna att sl upp tltet. Det blir p ett
maskinpljt hygge p sluttningen av ber-
get dr ormvrken har sitt bo. Vilken
fn tltplats, tycker pojken som lyckats
hitta en grn och mjuk pltt.
Turen med vdret hller i sig och nr
vi stiger upp smakar prinskorven mums.
Ngon vidare tur med fsket hade vi inte
i natt men i solgasset mitt p dagen blir
det desto bttre. Nr vi kommer hem
till mormor och morfar frser det snart i
stekpannan, varken frr eller senare har
fsken smakat bttre n nu. Innan vi som-
nar p kvllen tummar vi p en sak: nsta
midsommar blir det bcken igen! Har vi
tur sitter vrken kvar p sin bokant, fr-
dig att kasta sig ut i luften fr att skria ut
sin varning till alla och envar.
Mnga r senare beger vi oss till en an-
nan bck i nrheten av polcirkeln. Det r
sista lrdagen i maj och tjlen har nnu
inte gtt ur jorden. Redan p frsta my-
ren sprider sig en iskall knsla frn hlen
och uppt.
Jklar, stveln lcker!
Vi r notoriska stvelntare och att jag
glmde slnga ett lckande par fr jag
nu sota. Men en plastkasse runt foten fr
duga och kanske lyckas jag undvika de
vrsta blthlen.
Det r en upplevelse att vara ute p fr-
sommarens frsta fsketur. Solen vrmer
sknt och bjrken har ftt musron. Men
myggen lyser med sin frnvaro och fr-
gan r om ringen hugger. Vi intalar oss
att vi egentligen r ute p en skogspro-
menad fr fsken ska ju inte vara p hugget s hr tidigt p ret. Inte fre midsommarveckan,
brukade morbror Tore sga men Nils har lrt mig att ifrgastta gamla sanningar.
De livgivande solstrlarna fr vrmen att sprida sig i kropp och sjl, det hr r livet. Framme vid
det vi brukar kalla ringgropen stter jag mig p en tuva medan Nils lter fuglinan glida ivg med
Ingenstans knns naturen s intim och ursprunglig som vid en snrig forellbck.
Bckmiljn r skn och kabblekan tillhr dess vanligaste blomster.
99
strmmen. Hgvattnet porlar frvntansfullt men en kvart senare tycks vra drmmar frbli bara
drmmar hr fnns nog ingen huggvillig fsk.
Frsiktigt sker sig Nils en lucka dr det kanske gr att kasta motstrms men tre gnger fastnar
fugan i en bjrk i samma uppkftiga kvist.
Jag tyckte jag sg en fisk som steg mot flugan, sger Nils med envis rst men efter en
Musron r ett gott tecken d myggen
lyser med sin frnvaro.
rets frsta ring r alltid vackrast men den mste hanteras varsamt.
Dr var ngot som steg mot fugan s det gller att ligga i.
100
stund lessnar han och drar sig uppt bcken.
Jag tar ver gropen och pltsligt stannar linan, stra-
mar t vid strmkanten. Frmodligen ligger dr ett
nedfallet surtrd men d jag refexmssigt gr mot-
rycket knns en sugande tyngd. Utan tvekan en stor
fsk men knappast en ring. Det elektriska hugget som
brukar fortplanta sig nda till hrbottnen saknas och
efter ngra sekunder slaknar linan men nu r spn-
ningen p topp hr ska ju bara fnnas ring.
Nils har hrt mina rop och precis d han hinner
fram suger det till igen. Den hr fsken knns betyd-
ligt mindre och det stmmer skert. ringen r bara
drygt 30 centimeter men har sknt rdprickade sidor
och rets frsta r alltid speciell. Vi beundrar den till-
sammans innan den glider ned i bckens mrka och
grumliga hgvatten. P nsta kast hugger en grann
ring p betydligt ver halvkilot. Frsiktigt lossar han
kroken som sitter perfekt i mungipan.
Nog skulle det ha blivit en perfekt sndagmiddag,
konstaterar han med ett leende d fsken slr ett slag
med stjrten och glider ned mot djupet.
nnu en vacker ring terfr friheten och sedan lmnar
vi gropen fr denna gng. P vg till bilen tar vi en liten omvg frbi ett litet men spnnande stenrse.
Jovisst, huggormarna har vaknat och de ringlar ihop sig med spelande tungor. En r svart, den andra
gyllenbrun och vi vet sedan tidigare att de r minst 80 centimeter lnga. Bda gr vsande skenan-
fall, liksom fr att visa att de ogillar nrgngna mnniskor, och sdant mste man respektera. Vi ser
Ett spnnande vrtecken som man inte br trampa p. Hr har en inspirerad konstnr varit i farten.
Nog fnns det gongodis om man tittar efter.
101
redan fram emot nsta
tur till favoritbcken.
Om ngon vecka r
insektslivet som inten-
sivast och d lr ring-
gropen visa sig frn sin
rtta sida. S blir det
ocks granna fskar
vakar och lter sig fr-
fras av Europa 12-an.
Eftersom myrkanten r
vit av hjortronblom be-
slutar vi att tervnda i
slutet av juli d tuvorna
lyser gula av solmogna
hjortron. Men vi ger
oss givetvis tid att be-
ska ringgropen fr
att njuta av den skug-
giga bckmiljn. Frr
kallades bckringen
forell och var ett vl-
kommet tillskott p
nybyggarnas matbord.
I dag r de sm vatten-
dragen frmst en rekre-
ationsklla och en viktig det av det knsliga ekosystem som vi alla mste vrna om.
Tyvrr frstrdes mnga lekplatser d hela lvsystem rensades fr fottningen. P senare r har
dock mnga strckor terstllts och skogsbolagen tycks ta strre ansvar fr miljn. Exempelvis ge-
nom att undvika avverkning nrmast vattendragen och genom att bygga om vgtrummor som varit
effektiva vandringshinder. Skogsdikningen r dock fortfarande ett olst problem och hur det blir
med gdslingen terstr att se. Ett annat allvarligt hot mot ringen r nten och de fasta redskapen
vid kusten sdant fritidsfske som sedan lnge r frbjudet i lvsystemet.
I myrkanten fnns lckra surrogat att skrda d bcken fr ligga i trda.
102
Frn toppen p en gran bevakar pilgrimsfalken vra steg. Vi befnner oss vid Kalixlven i Pahakurk-
kio ngra mil norr om Trend. Jockfall i all ra men detta r den vildaste och mest storslagna plat-
sen i lvdalen. Genom rtusenden har lven skurit sig ned i berggrunden och bildar en tre kilometer
lng fors med dnande sm vattenfall omgivna av klippvggar och branta stup. Mesta och bsta
sportfsket bedrivs uppstrms och nedstrms sjlva forsen men ven i kanjonen fnns huggvillig
ring. Och denna soliga efter-
middag tycks den vara hungri-
gare n ngonsin.
Efter bara ngra kast fr Olle
Mki knna p det karaktristis-
ka ringhugget. Sptoppen bjs
blixtsnabbt och obevekligt ned i
skummet men efter tio sekunder
hrs en besviken suck:
Jklar, den slapp!
Men snt r fskelivet och nu
vet vi att hr fnns ring av fnt
format. Olle dirigerar sin blg-
lnsande vobbler genom strm-
virvlarna och snart ligger den
vid vra ftter, en ring med
ovanligt stor och hngande buk.
En mindre artfrnde sticker ut
ur det hullingfrsedda gapet och
i magscken ligger fer, med
P frsta parkett
Pahakurkkio den vildaste och vackraste av forsar.
Frst gller det att skra kaffevattnet... ...sedan terstr njet att fxa sovel till frsk-
potatisen.
103
det vackra skinnet delvis smlt. Tv
ringar som hugger strax drp har
sex respektive sju smringar i magen;
tre hungriga kilosfskar har allts slu-
kat sammanlagt tjugo smringar. Inte
heller vi har dligt samvete d predato-
rerna via stekpannan fyller vra tomma
magar.
ven kvllens och nattens fske blir
givande och vi behller tv; frsk fsk
med mos tillhr kryddorna i livet. Dess-
utom unnar vi oss alltid ngra timmars
smn, utstrckta vid en mysig brasa
eller som nu i tltet. Morgonen drp
ser sonen Nils och Olle Mki en ring
p tvtre kilo framgngsrikt jaga en
decimeterlng fsk som desperat fr-
sker springa undan p vattenytan.
D storhugget uteblir sker jag upp en
Men det gller att vara frsiktig och ofta krvs det koncentration, fljsamhet
och slirbroms fr att lyckas.
Kamratskapet r viktigt och man behver inte vara sportfskare fr att lska Pahakurkkio.
104
utsiktsplats dr jag kan kikarspana p
pilgrimsfalkarna utan att stra.
I gr kvll bjd hannen p en svind-
lande fyguppvisning innan han strt-
dykande landade p en klipphylla och
drmed avsljade boets belgenhet. Nu
stter jag mig p frsta parkett p andra
sidan lven, drar av mig gummistv-
larna och intar rygglge. Snart seglar
tankarna ivg medan molnen fortstter
sitt ondliga kretslopp. Nils och jag har
alltid trivts bst i mindre vattendrag och
smsjar. Senaste ren har vi utforskat
grnslandet mellan verkalix, Glli-
vare och Pajala kommuner. Hr fnns
mnga spnnande bckar och smlvar
som Livaslven och Bnlven, fr att
inte tala om storheterna ngesn och
Kalixlven. Frihetsknslan r obeskriv-
lig d man fr utforska ett nytt vatten,
fska sig fram med enkla redskap och
beten. P senare r har det mest blivit
fugsp fr d knner vi oss som mest i
samklang med naturen.
Det r en fascinerande tanke att alla
vattendroppar r unika precis som vi
mnniskor och att vattenmassorna
som i detta gonblick forsar frbi min
utsiktsklippa om ngra dygn r framme i Kalix. Mina barnbarn Elina och Liam r frresten dpta i
nationallvsvatten som Nils hmtade i Kamlunge. Pltsligt knner jag mig iakttagen och tervnder
till verkligheten. Ser mig frsiktigt omkring och mycket riktigt, i en talltopp sitter pilgrimsfalken
och hller mig under uppsikt. D jag lyfter kameran tar han det skra fre det oskra och fyger
bort med snabba vingslag. I kikaren ser vi att den betydligt strre honan lmnat boet och gett sig
ut p jakt. D hon sveper in som en pil och landar elegant p klipphyllan hller vi andan i stum
beundran.
Ngra r senare tervnder jag till Pahakurkkio med goda vnnerna Ove Brnnmark och Bo-G-
ran Larsson. Frgves spanar vi efter pilgrimsfalkarna och med vemod tvingas vi konstatera att
boet r tomt. Men p vr sida av lven fnns rester av slagna fglar och nu knns fsket betydligt
En skicklig jgare vljer ven bsta mjliga utsiktsplats.
Pilgrimsfalken r vrldens snabbaste
djur. Den kommer upp i hastigheter ver
300 km/tim och slr sitt byte genom att
krocka i luften.
105
Klipphyllan med skyddande tak och sex meters stup till vattenytan r den optimala boplatsen.
106
roligare igen. Pilgrimsfalken
och den outbyggda national-
lven r viktiga symboler
fr friheten.
Hsten 1970 hlls ett vik-
tigt mte i Gammelgrden
utanfr Kalix. Det var d
kommittn Rdda Kalix-
lven bildades. Risken var
verhngande fr att Pa-
hahurkkio, Mestoslinkka,
Jockfallet, Kamlungeforsen,
Sistkost och andra prlor
skulle skvlas fr all framtid.
Herbert Andersson blev ord-
frande i kommittn Rdda
Kalixlven, GA Bckman
kassr och Olov Jonsson se-
kreterare. Den trion och an-
dra som stod p barrikaderna
har vi mycket att tacka fr.
Jag brann fr detta, sg
det som en helig uppgift.
Jag kunde inte tnka mig att
Kalixlvens vatten skulle
utarmas, har Herbert An-
dersson berttat fr mig.
Striden vanns efter mnga
hrda duster, ett exempel
var d Vippa-Tore knt n-
ven under nsan p Olof
Palme. I dag anses inte l-
ven vara hotad men det gl-
ler att vara p sin vakt det
gr inte att verdriva bety-
delsen av att f leva vid en
outbyggd lv. Den outbyggda Nationallven r en viktig symbol fr friheten hr Jockfall i Kalixlven.
107
Ensamgrdarnas folk
Kapitel 7
Det fanns gott om frgstarka personer p gngstigarnas tid. Inte minst i de lgre samhllsskikten
dr mnniskorna levde under knappa frhllanden. Hr ska vi bekanta oss med ensamgrdarnas
folk men frst ska vi trffa Vivi och Knut Pettersson som har hjrtat i Vitdalen.
Vi beundrar mnniskorna som levde frr, frklarar Vivi som skrivit en stmningsfull dikt:
Vivis solvarma leende knner vi igen frn Bilprovningen i Kalix dr hon jobbat. ven maken Knut
r pensionr efter sina 32 r p Lindvalls snickeri.
Innan dess bodde jag hemma i Vit. Vi hade tre kor och jag sktte om hsten och hgg ved.
Skogskojor har det funnits
gott om i Vitdalen och kojan
i Vivis dikt r i hgsta grad le-
vande Knut har timrat upp
den i skogen utanfr hembyn.
Den var hlada frn farfar
Petter Petterssons tid p min
hemgrd i Vit. Frr fanns
det mycket lador men nu r
mnga brnt opp.
Nog r det bttre att ta till-
vara timret, tycker Knut och
Vivi hller frsts med.
Knut har ven tagit vara p
dasset frn min hemgrd nra
Vitfjrden. Sedan timrade
han upp det vid kojan. Fr
mig r det en speciell knsla
att se dasset som min mamma
alltid skurade s noga.
ven Knut blir vemodig
vid tanken p de strvsam-
ma mnniskor som bodde
och verkade i glesbygden:
Vivi och Knut har hjrtat i dalen dr kojan och rtterna fnns.
Kojan i dalen
Jag gr den vanda stigen
lv, barr, lingonris och mossa
kantar mina steg.
Nu kan jag andas
knna frid med naturen.
Ngonstans i detta
anar jag
meningen med livet.
Stugan skymtar
mellan hga granar.
Den gr timmerladan
fck ett vrdigt slut.
Ett monument
frn gngna tider
om svett och mda
helgdagsfrid i hemmet.
Jag ppnar drren
och gr in.
Fr fyr p brasan i kaminen.
Vrmen sprider sig
lngt in i sjlen.
Jag har nog funnit
mina rtter
i denna enkla boning.
108
Nog slet dom frr. Med stubbrytare slet dom upp stubbarna fr att odla upp. Och nu fr det vxa igen.
Dom strvade i sitt anletes svett men gav sig nd tid att vara lediga p sndan. Sjlv smet jag
ifrn sndagsskolan och lste bcker, romaner, tillgger Vivi.
Hennes poetiska dra har genom ren ftt utlopp i mnga vackra och tnkvrda dikter som fyller
en hel prm.
Dikterna handlar mest om orttvisor och snt. Mnga av dom har varit publicerade i SIA (SIA
med Dagens Arbete r Skogs- och trfackets medlemstidning).
Att orttvisor ofta r grogrunden fr tragedier och elnde fnns det mnga exempel p, bde i nutid
och frn historien.
Vit blev nstan tomt p 1700-talet p grund av alla krig och farsoter. Sedan brjade det fyllas
p igen i slutet av rhundradet.
Vivi Pettersson anser att upplysning r a och o fr att skapa rttvisa och vlstnd fr alla folklager.
Dessutom r det viktigt att dra lrdom av tidigare generationers framgngar och misstag:
Men i dag har mnga inte ens tid att lyssna p gammalt folk som berttar om frr.
En mycket god lyssnare och iakttagare har jag lrt knna i Vitdalen: lulebon och bygdeforskaren
Gunnar Johansson som r fdd 1936 i Lngsel.
Han har lagt viktiga pusselbitar i Rnebygdens historia genom att slktforska och kartlgga ensam-
grdarna. Dessutom r han en berttare av rang hr fr vi bekanta oss med ngra profler frn frr.
Morbror Gerhard i Lngsel bertta om ett sdant original, han hette Kal-Olo.
Kal-Olo som egentligen hette Karl-Olof Karlsson var slkt med Gunnars farfar och talade natur-
ligtvis rnebondska.
Gunnar Johansson r en stigfnnare av rang och sjlvklar medlem
i Skogskarlarnas klubb.
I prmen har Gunnar detaljerade uppgifter om
ensamgrdarna och dess folk. I huvudet har han
lagrat berttelser om traktens original.
109
Kal-Olo var kanske inget snille men vldigt originell. Han gick omkring som s kallad lsdrng.
Gick frn grd till grd och fck ngon krona fr att hugga ved, dika ut en myr och hjlpa till i slt-
tern eller med annat som man hll p med.
P ldre dar trffade Kal-Olo en nka som han varit bekant med i Strandforshed dr de bott gran-
nar p 1840-talet. Kvinnan gifte sig men blev nka med tv smbarn och tre tonringar. Tonrsbar-
nen blev sedan fosterbarn hos Svana-Kalle i Svanatrsk.
nkan slog sig ihop med Kal-Olo och han byggde ett torp p ett stlle som inte var utstakat av
lantmtaren. Det var 1884 och torpstllet vid Vitlven heter fortfarande Kal-Olo. Originalet Kal-
Olo blev stmd till tinget fr att olovligt ha huggit ner ngra tallar.
Han gick till Lule, det var drygt elva mil och frsta gngen han var hr. Domaren tittade p den
fattige mannen som hade ryggsck och mssan i handen framfr domarskranket.
Du heter allts Karlsson?
J, Karl-Olov Karlsson.
Du r anklagad fr att ha huggit tallar?
J, ji h hgge nra tll, medgav Kal-Olo.
Domaren kliade sig i huvudet, tittade i papperen och sedan p Kal-Olo:
Kan Karlsson hugga ved?
J, det har jag gjort i hela mitt liv.
Det var ett prima besked som underlttade domarens beslut:
Det r s hr att jag har en hg med bjrkar hemma p grden. Men jag har inte tid att sga och
klyva, det skulle behva gras. Jag dmer dig nu, Karlsson, att sga och klyva upp denna vedhg.
Gr det bra?
J, h du bara sg och yxa s nog gr det bra.
D Kal-Olo kom till domarens fna grd i Luletrakten fck han bo i bagarstugan. Dr var vldigt
fnt och bst av allt var pigan.
Det var i ryssligt vacker pig, den vackraste pig jag sett, frklarade Kal-Olo eftert.
Tv dagar rckte fr att bli frdig med veden och sedan skulle han g hem. D kom domaren med
hustru och piga ut p grden.
Domaren undrade om Karlsson hade lngt hem.
J, he skull ji sej. I da ska ji gr til Ran och i mrron sko ji gr heim.
D sa domaren till pigan att g och hmta en ost i hbbret. Hon neg och s hmtade hon en stor
ost p cirka tio kilo.
Den hr fr Karlsson, sa domaren.
Karlsson stoppade osten i ryggscken och s gick han hem till Kal-Olo.
Det var frsta gngen Kal-Olo fck ta ost, det hade han aldrig gjort frut, sger Gunnar med
ett leende.
Grden Kal-Olo lg vid Lill-Dockas norr om Tallberg. Frutom grden fck en kurva i bcken
hans namn.
Gunnar Johansson var i mnga r byggnadssnickare, han brjade p 50-talet p kraftverksbyggen
i Jokkmokk.
Men jag har byggt allting, bostder mest hr i Lule. Yrkeskarriren tog slut p 90-talet d jag
fck en yrkesskada.
Den s kallade fritiden har han alltid fyllt med allahanda aktiviteter. Varit orienterare, kartritare,
banlggare och ven elitledare p skidor. Det var i Bergnsets AIK som hade legendarerna Sven-
ke Lundbck och Ove Lestander i sitt stall.
Jag var sjlv ingen skidkare av klass men kte Vasaloppet fera gnger. Som skidorienterare
gick det bra och d blev det banorientering, med det brjade jag 1967.
Orienteringen har frgyllt Gunnars liv ven som pensionr och han r en sjlvklar medlem av
110
Skogskarlarnas klubb. P 90-talet brjade han med slktforskning frst blev det egna slkten och
sedan hela Vitdalen och gamla Rne socken.
Jag har frskt fnga upp alla mnniskor, alla byar, alla grdar. D jag sprungit och kt skidor
i skogen har jag kommit fram till detorp och grdar. P sommaren har jag sett ngon grund eller
ngon rnn och funderat vem har bott hr?
Intresset har resulterat i en lng lista med byar och grdar.
Ja, det har blivit 161 ortsnamn som jag kallar det. Dels r det byar av varierande storlek, fnns det
mer n tre grdar kallar jag det by.
Resten r ensamgrdar som Gunnar kallar det.
Det r fel att kalla det degrdar, det fnns ju ensamgrdar dr det fortfarande bor folk. En grov
berkning visar att det i Rne fnns ver 90 ensamgrdar, varav 29 i Vitdalen. De festa r de,
folktomma.
Ett tjugotal ensamgrdar anvnds fortfarande som fritidshus medan vriga cirka 70 r rivna. Riv-
ningshysterin r ngot som Gunnar ogillar d det handlar om viktiga pusselbitar i vr lokalhistoria.
Om en privat gde marken fyttade man kanske till en by. D tog man ofta med sig en stuga eller
ett hbbre till den nya tomten. Eller ocks var det skogsbolag och srskilt Domnverket var vldigt
snabba att riva husen. S fort spisen kallnat skickade bolaget dit sina jobbare som rev och gjorde
ved av timmervggarna.
Det handlade inte alltid om att marken skulle skogbevxas ofta var det byrkraternas snva och
kortsiktiga tnkande som styrde. SCA som tidigare hette Munksund hade inte lika brttom som
statliga Domnverket att riva grdarna.
Det var fretagspolicy. Domnverkets fastighetsbolag ansvarade fr alla dom hr grdarna, i en
by eller ensamgrdar ute i skogarna. Fastighetsbolaget skulle hlla det i skick men fck betala skatt
till huvudkoncernen. Deras stora intresse var att ha s f grdar som mjligt fr d strks skatten
till huvudkoncernen.
I mitten av 1700-talet beslutade riksdagen att frska bebygga vre Norrland. Meldersteins bruk
fck disponera all mark mellan Lule och Kalix lvdalar, frn kusten upp till Gllivare.
Bruket hade egna skogsfrmn som hll ordning och reda p allt det dr. Fast det var ett s fan-
tastiskt stort omrde hade man bra koll p vad som fanns dr.
Gunnar har sett rttegngshandlingar dr nybyggare lngt inne i skogen hgg ngra trd.
D det upptcktes fck man avsyna kronohktet i Pite, tolv dagar p vatten och brd. Det var helt
otroligt att man kunde straffas, man hgg ju tallarna fr att bygga sig ett hus dr ute i demarken.
Kal-Olo kom med andra ord lindrigt undan tack vare domarens behov av hjlp. I praktiken var
mnga nybyggare livegna.
Man kunde f starthjlp av bruket i form
av en tunna utsdeskorn eller en kvigkalv, en
fck 60 riksdaler fr att kpa sig en ko. Sam-
tidigt fck man skriva p ett kontrakt att man
var understlld bruket. Endera hade man ar-
betsplikt eller ocks skulle man leverera tr-
kol, gra kolmilor och leverera en viss mngd
trkol. Det var inte populrt eftersom det var
vldigt dligt betalt och ett oerhrt slit att f
ihop veden till milorna. Men stora delar av
norrbottensskogarna hggs ned p 1800-talet,
till sgtimmer och kolved
Att etablera ett nybygge var inte heller ngot
latmansgra. Nybyggaren hgg virket och
slpade fram det p vrvintern fr att sedan
Stolta barn med sina sljdalster en examensdag vid Meldersteins
skola. Bruket som lades ned 1892 kallades Furstendmet Melderstein
och var upphovet till 65 nybyggen mellan Lulelven och Kalixlven.
111
timra upp det med hjlp av
ngon granne. Ofta timra-
des fhuset frst och dr
kunde familjen f bo ngot
halvr innan boningshuset
var klart. Otto Bjrklund i
Lilla Nverberg var som
liten pojke med om en
minnesvrd hndelse. I en
liten stuga vid grden bod-
de en vldigt gammal tant
som hette Kajsa och kalla-
des Kti. Stugan var den
frsta i Nverberg och lg
bredvid en kallklla som
kom att anvndas under
mnga r.
Otto beskte Kajsa som
hade en femvggarsstuga,
den femte vggen avskilde
s det blev tv rum. Kajsa
blev frsts vldigt glad,
det var ju inte vanligt att
en pojke i sexsju rsl-
dern hlsade p.
Otto satte sig med ryggen
mot den femte vggen.
Efter en liten stund knde
han ngot konstigt i hret
och d han frvnat tittade
upp fck han se huvudet av
en ko.
Kon hade slickat Otto i
hret, den var frsts glad
d det kommit en pojke. Det
var en glugg i vggen fr
vrmens skull, det var kon
som hll vrme till tanten.
Det var ett exempel p
hur man kunde bo d det
var stora folkfrfyttningar.
Bjrklunds hade bott p fyra platser innan dom fyttade till Lilla Nverberg p 1880-talet. Kajsa
var inte inskriven p husfrhr s jag har inget fullstndigt namn p henne.
ven slttermyrar och lador pminner om hur mnniskorna levat. Det var vglst land men det
fanns stigar mellan ensamgrdarna och till byarna.
Stigarna fljde terrngen p ett annat stt n dagens vgar. Nrmaste granne kunde bo fem kilome-
ter drifrn, nu fnns det skogsbilvgar som gr det ganska ltt att komma fram till grdsstllena.
Gunnar r imponerad ver nybyggarnas uppfnningsrikedom och frmga att verleva.
Det r nstan otroligt d man ser p grdsplatserna. Det var ju inte brdiga kermarker som i
Frgan r vem som var gladast ver Ottos besk Kajsa eller kossan?
Ladan p myren kulturminnet som verlevt generationer av strvsamma mnniskor .
112
Lule, Pite, Kalix och Torne lvdalar dr det i nedre delarna fanns stora vidder att odla upp, med god
kermark.
Uppe i skogarna hade man kanske bara ngon slttermyr som var belgen fem kilometer hemifrn.
Det r nstan obegripligt att frst hur dom bar sig t fr att f hem hbalarna. Lador fanns p
en del myrar men ibland bara stakahssjor som man frskte tcka med strar och slanor. Det var
stndig oro fr renarna som var bengna att kka upp het.
Trots att man bodde lngt inne i skogen fck man inte sl vilken myr som helst. Lantmtaren be-
stmde vilken myr som tillhrde vilken grd, p vissa myrar dr fera hade tillstnd att sl fanns
uppstakade rgngar.
Liksom kyrkan tillhrde lantmtaren etablissemanget, var en del av verheten. Han kunde fara
lngt in i skogen och sl ned en ple dr grden skulle st, fr att sedan skriva ned vilka myrar tor-
paren fck sl och eventuellt odla upp.
Lantmtaren tog markprover och skrev att det var god odlingsmark. Men jag har studerat dom
dr listorna och funnit att det inte fnns odlingsmark p de allra festa platserna.
Det var ett oerhrt slit att f upp en kornker och ett litet potatisland, det travades stora hgar med
sten som i Smland.
P ett par stllen i Vitdalen ville nybyggarna verhuvudtaget inte bo. Man tyckte det var fr d-
liga frutsttningar. Ett av stllena r Orrmyrholm vster om Tallberg.
Den grden har alltid kallats Granklen fr den byggdes p sdra ndan av Granklen. Att
grden egentligen heter Orrmyrholm var fr att den ursprungliga utstakningen var p en myr tv
kilometer sder om dr den blev byggd.
Nybyggaren insg att det var en myrholme och att det var oerhrt frostlnt. Frosten var strsta
fasan fr en nybyggare, frs kornet var det krt och drfr byggde han p Granklen.
Det blev kolossalt mycket mnniskor p den grden. I frsta generationen 13 barn och i nsta
14, det blev en jtteslkt. Erikssons frn Granklen fnns utspridda i Norrbotten, mnga hrstammar
frn den dr grden.
Gunnar Johansson brukar ofta cykla till ensamgrdar och andra dsliga platser.
Jo, det r fn motion. Skogsvgarna r bra att cykla p men s kan man f springa ngon kilome-
ter fr att hitta dom hr grdarna, men det r bara roligt.
Lngst norrut i gamla Rne socken fanns tv grdar p en plats som hette Bjrktrsk.
Tv brder frn Klmjrv gick rakt ver skogen och slog sig ned dr 1902. Dom hette Nilsson
och byggde tv grdar p en stenknabbe.
Brderna talade verklis, som dom sa. Dom kalla det srstuon (sdra stugan) och nrstuon.
Dr var vldigt kargt, ingen odlad mark alls tror jag. Man hade den speciella tekniken att str ut
gdsel i stort sett p grden.
Nr snn tinade bort fck man en stenig sltterng som sedan slogs med lie. Dr fanns allts ingen
pljd ker men Gunnar Johansson har prickat in ett potatisland p sin ensamgrdskarta.
Det var vldigt svrt att gra en karta ver Bjrktrskgrden, att pricka in alla husen eftersom
dr var ganska mnga hus.
Bjrktrsk var en stor grund sj som ven kallades Vittrsk. Genom trsket rann en bck som r
en gren av Vitn och man gjorde s smningom en utgrvning i sdra nden, snkte trsket s det
blev en hyfsad sltterng.
En av snerna i Bjrktrsk hette Nils Larsson. Han kallades Bjerktresk-Nitj i verkalix dr han
bland annat stod infr tinget fr tjuvjakt p lg.
Han var en frgstark man, sger Gunnar som minns Nils frn sin barndom.
Det var nstan fyra kilometer frn Bjrktrsk till Dockasberg dr vgen slutade. Dit brukade Nils
ka vintertid med sin ren d han skulle ta bussen till Lngsel fr att handla.
En kvll kte jag och grannpojkarna med bussen frn Lngsel till Dockasberg. Gidde Wikstrm
113
krde och Bjrkns-Nils var med i bussen. Han klev ut med sin ryggsck, stllde sig dr i snn och
kylan och ropade rakt ut i mrkret: joo oo licken, joo oo licken...
Ut ur skogen kom en ren en kraftig tamren som Nils kallade Joliken.
Nils kom med pulkan ver plogkarmen och koppla i renen, s satte han sig i pulkan och det bar
av rakt in i skogen. D frga jag Gidde Wikstrm: vars bor den dr gubben?
N ibi Bjrktreske, frklarade Gidde.
Vrs ska han?
N, heim...
Som sagt, Bjrktrsk-Nils var ett stort original och han var bland annat knd fr att utfordra Jo-
liken med potatispalt. Sjlv var Nils storsnusare men hade lite svrt fr att behlla bussen, minns
Gunnar:
Han la alltid in en snus men jag sg aldrig att han tog ut den. S det blev lite snus i mungipan
ocks. S smningom gifte han sig och fck fera barn.
En av snerna, Axel Larsson, fyttade till Kesasjrv. Liksom sin fader var Axel inte s noga med
var och nr jakten bedrevs:
Han hade duktiga hundar och dom drev ofta lgarna till grden. Sedan slde Axel kttet till en
handlare i verkalix. Det blev populr kttfrs, tanterna trodde det var ntktt.
Mycket var skert bttre frr exempelvis gemenskapen och hjlpsamheten bland smfolket.
Men mnga gnger var det fattigt och krvt och det intrffade mnga tragedier. Gunnar Johansson
har sttt p mnga sdana fall i sin slkt- och bygdeforskning.
Det var vldigt vanligt med spdbarnsdd. I Strandforshed exempelvis fanns en familj med tta
barn men bara en blev vuxen.
Infektioner som angrep luftvgarna stod fr merparten av sjukdomarna. Det var lungsot men ven
snt som i dag anses banalt smbarn kunde d av bara en frkylning.
Ngot som prsterna inte skrivit men som man kan ana sig till r att sista barnet ofta inte verlevde
d en mor ftt mnga barn. Hon var helt enkelt utpinad av alla fdslar, alla barn hon burit fram.
I mnga fall var mdrarna fr svaga, undernrda, och d barnet fddes hade det ftt fr dligt start
i livet.
Modern hade kanske fr lite mjlk och brjade ge barnet komjlk. Det var absolut inte bra och
Joo oo oo licken...joo oo oo licken. Bjrktrsk-Nils kunde jojka och skmde bort trotjnaren med palt. Tills Joliken en vacker
dag blev verkrd av tget i Avafors.
114
det har visat sig att oerhrt mnga spdbarn dog
av fel kost.
Gunnar har nyligen lst en bok om barnamr-
derskor i de tre nordligaste lnen.
Det r deprimerande lsning men det r verk-
lighet. Dom var oftast desperata...det var ganska
mnga faktiskt, tusentals barn mrdades.
Den som ddade sitt nyfdda barn kunde
lmna in ndeanskan till Svea hovrtt, som p
1850-talet fr det mesta beviljade nd. En ny lag
trdde i kraft 1864 och d frsvann ddstraffet,
i stllet blev det straffarbete. Det fnns knda
fall i Rnetrakten, bland annat frn Bastusund
nra Svanatrsk. I det fallet hade frmodligen
sociala arvet stor betydelse eftersom bde mor
och dotter flldes fr barnamord.
r 1854 ddade modern ett fickebarn som
var ett och ett halvt r. Modern blev halshuggen
p Marstrands fstning. En dotter som var i 20-
rsldern ddade sedan sitt barn. Det var 1870
och hon fck sitta p Norrmalms kvinnofngelse
i Stockholm i sex r.
Gunnar har ven forskat om ensamgrdar och
mnniskor i socknar som grnsar till Rne. Ex-
empelvis Svanatrsk i dvarande Tre socken
och Ddfskberg i verkalix.
Folk passerade sockengrnsen utan att veta
om det. Det var naturligt, mnga gnger hade dom sina grannar i andra socknar.
Kalle Karlsson i Svanatrsk kom frn ensamgrden Lvberg. Hans fru var frn Talln, en liten by
p tv grdar i verkalix. Slkterna Ahlbck och Trkvist i Talln har gamla anor som r unika fr
Norrbotten.
Slktnamnet Trkvist hrstammar frn soldaten Nils Tre som var soldat i Tre 1754 1768. Han
var bland annat med om den olycksaliga massakern i Stralsund. Tre var en av de ytterst f som
verlevde, nstan hela regementet dog av sjukdomar.
Nils Tre fck fera barn varav en son fyttade till Skatamark. P vgen dit tnkte denne sig ett nytt
namn.
Han hette egentligen Nilsson men bytte till Trkvist d han kom fram. Mnga som slktforskat
har frvxlat det med Trnqvist, i Skatamark fnns bde Trqvist och Trnqvist.
ven Ahlbck r ett taget slktnamn. Han var frn Kalix, hette Nilsson och kom 1847 48 till bru-
ket i Trefors dr han var smedhalva ngra r och trffade en kvinna.
Men han fck inte heta Nilsson, p bruket skulle man helst inte ha sonnamn eftersom det var s
ltt att frvxla. Dr fanns kanske tio som hette Nilsson s han tog sig namnet Ahlbck.
Det var hrt jobb p Trefors s Ahlbck knallade norrut efter Trelven och stannade till p ett
antal platser, fr att slutligen sl sig ner i Talln. Detsamma hade Trqvist gjort p andra sidan n.
De kom ungefr samtidigt, 185455, och det blev stora slkter bda tv.
Ngra ensamgrdar har Gunnar Johansson fortfarande kvar att kartlgga sdana som varit svra
att hitta d de ofta byggdes enbart p stenar.
Tyvrr r berttarna borta, de man kunde intervjua. Det blir fr mig lite tragiskt faktiskt. Den
Om stigen ftt naturhinder av ngot slag r det bara att ta saken i
egna hnder.
115
grd jag engagerat mig mest
i r Lngselberg, eller Spik
som vi sger i Lngsel med
omnejd.
Det handlar inte om Spiken
som r en annan ensamgrd.
Den ligger vster om Norrin
och kallas ven Furudal det
var dr man hade omlastning
av malmen.
Gunnar berttar entusias-
tiskt om Spik som ligger tre
kilometer frn hans egen
hemgrd i Lngsel.
Dr har jag haft mina
trningsmarker, motionerat
sommar och vinter sedan jag
var liten pojk. Grden ligger
uppe p ett berg dr det inte
borde g att leva och bo. Men
det var en sj i nrheten och det var hgt upp s det var tligt fr frost. De frsta kom dit 1847.
Det var fre detta soldaten Olof Johansson-Spik med hustru och sedan bodde folk dr till 1937.
Gunnar har som vanligt ritat en karta dr han prickat in grdens alla hus men han har gjort mycket,
mycket mer.
Jag har rjt upp hela grden, lagt ner oerhrt mycket jobb. Dr r en oerhrd blomsterprakt, Spik r
en fantastisk boendeplats p sommaren. Otaliga botanister har varit dr och registrerat ver 80 olika
vxter. Det r inte odlat utan bara naturliga vxter.
Gunnar har haft viss hjlp av skogsvrdsstyrelsen
som var dr en sommar och tog bort en hel del trd.
Ingen byggnad eller grund fnns kvar s hur kan
man d pricka in alla byggnaderna?
Man kan se spr av sommarlagrd, smedja och s
vidare. De riktigt sm husen som frhus r svra att
spra, inget lmnas kvar. Men 1937 var allt i bruk,
sista husen revs p 1950-talet. Mangrdsbyggnaden
brann 1947, ngon hade slarvat med elden.
En annan vergiven ensamgrd i trakten heter
Mugglom. Enligt ortnamnsforskaren Pellijeff r
namnet en sammansttning av tv ord: mugg
som r en naturligt utskjutande udde i lven, och
lombsom r en utbuktning av en lvfra.
Det tycks stmma eftersom Talln krker kraftigt
vid Mugglom. Grden r mycket gammal, ldre n
de andra Gunnar forskat om.
En man frn Svartbyn i verkalix kom dit p
1770-talet. Den slkten vxte undan frn undan och
sedan kom Rensfeldt dit frn Kalix med hustru och
massor av barn. Han bodde dr ett antal r innan
Kartan r ett spnnande hjlpmedel att lsa.
Nybyggarnas efterfljare fck ett vrdefullt arv att vrda. Hr Iris Lindgren, Inga-Britt
Sandberg och Birgit Bjrklund p smnadskurs i Lngsel.
116
han avled av gulsot. Delar av den slkten fytta till Lng-
sel, sedan slog dom sig ned i Forshed eller Lappsel som
byn frst hette. Hela den byn r Rensfeldtare.
Andra Rensfeldtare bosatte sig i Lngsel, Tallberg, Dock-
as, Kroktrsk och Krkhed. Gunnars faster Elfrida, eller
Frida som hon kallades, var gift Rensfeldt i Krkhed.
I Krkhed har jag varit mnga gnger. Redan som
knatte fck man flja med dit med frldrarna. Faster Fri-
da blev nka och fck ta barnen till hjlp.
Frida mste ha varit fantastisk p mnga stt och det var
dom vl ofta, nybyggarkvinnorna?
Jo, dom hade ett vldigt hrt liv. Det var stndigt lnga
dagar med arbete hela tiden och sen med att planera ocks.
Ensamstende kvinnor fck ta p sig mannens uppgifter,
att planera fr mat och foder till djuren och allt snt dr.
Frida skapade en blomsterprakt utver det vanliga i
Krkhed men blommor fanns det p mnga andra stllen
i vglst land.
I nstan alla grdar hade man en liten blomstersng vid vggen. Med tliga blomarter som kla-
rade torka, frost och s vidare.
En sdan blomma var Gulsporre som kallades studenter och fanns i nstan alla grdar.
Nr jag tar farvl av Gunnar Johansson fr den hr gngen tipsar han mig om sin kusin Sonja
Roos. Hon r fdd 1915 och hennes man var bror med Yngve Roos. Yngves kusin Lennart hade
busskeri och de krde bussen Vilda Vstern som jag berttat om i boken Dit vgarna br.
De krde varje vardag utom torsdag till verkalix och torsdagar till Lule, minns Sonja som
knner till de festa byarna i Vitdalen.
Det har frndrats mycket. Skolan och posten har frsvunnit men nog har utvecklingen gtt
framt ocks, man kan inte tnka bakt.
Sonja Roos har mnga trevliga minnen frn sina besk i ensamgrdarna.
Jag minns allt frn det jag var liten. En gng var jag till Svanatrsk fr att hmta en person, det
var ett vackert stlle. Jag rodde ver storsjn, det som nu kallas Hovlssjn.
Och att komma till Krkhed var som att komma till sagolandet. Dom var s snlla dr, visste inte
hur bra dom skulle gra det. Allt var mycket vackert naturen och stigarna det var som trolskt.
Man kan inte tnka bakt, sger Sonja Roos som har
mnga ljusa minnen frn Vitdalen.
117
En gng varje sommar brukar Harald Rensfeldt beska Krkhed. Det var hans barndomshem och lig-
ger mitt ute i skogen. Tack vare mor Fridas grna fngrar blev grden omtalad fr sin blomsterprakt.
Harald Rensfeldt har fyllt 90 och r mycket vigulant fr sin lder.
Man fr vara njd med hlsan, sger han d vi nrmar oss mlet.
Stigen frn frr har vxt igen och sista biten promenerar vi genom storskogen. Pltsligt ser vi
Krkhed i en ppning mellan trden.
Lagrn var dr i vinbrsbuskarna, det r svarta vinbr som spritt sig frn trdgrden. Och dr var
ingngen till huset. Vi grvde ut och gjorde en kllare med nedgng frn farstun.
Ruiner i all ra men nummer ett r fortfarande Fridas trdgrd.
Det r ovanligt mycket blommor i r. Titta p kejsarkronan, den blir hgre hr n i min trdgrd i
Lngsel. Och hr har vi en nyponros, det var mamma som tog hem alla blommorna och buskarna.
Genom ren har Harald kunnat konstatera att skogen tar igen det den frlorat, i synnerhet p
grdstunet.
Hr fanns inte ett trd p 1940-talet. Men titta, hr har vi borstnejlikan! Den r tvrig men har
verlevt sedan 1945 d fyttlasset gick frn Krkhed.
Favorittrdet var en vacker hgg men den har lgen snaggat. Och den sttliga rnnen i skogsbrynet hl-
ler p att ruttna ned. Pltsligt skiner Harald upp och stter ned foten p en jmn, kvadratmeterstor sten.
Det var bron till bagarstugan. Hr var sknt och svalt att sitta, ta igen sig d man kom frn slttern.
En plats utver det vanliga
Hgst i rang str mor Fridas brandgula Lilja som i folkmun kallas kejsarkrona.
118
Stenen r kilad som det heter. Tillhrde ett strre stenblock ngon kilometer frn grden och fanns
hr innan familjen Rensfeldt fyttade hit.
Renstrms som bodde hr fre oss hade borrat en massa hl i stenen, p rad. Det var s den fck
sin perfekta form. Det var en konst att frst sig p sten.
Av bagarstugan fnns nu bara rester av den raserade ugnen kvar.
Hr bakade mamma tunnbrd, hrdbrd och mjukkakor varje hst och vr. tminstone p hs-
ten blandades kokt potatis i degen. Hrdbrdkakorna trddes upp p stnger under kkstaket fr att
ven d vrlden stod i brand sknkte kejsarkronan trst. Till vnster mor Frida
och Haralds hustru Hjrdis. Tva fr h Hjrdis syster Signe Engman som blev
mormor till Peter Englund, stndig sekreterare i Svenska akademien. I frgrun-
den Haralds systerson Arnold som r fdd 1940.
Konfrmation i Rne vid frra sekelskiftet. Frida lngst t v i andra raden.
Frida var fdd Johansson i Kroktrsk
r 1884. Med sm medel lyckades hon
ge sina barn en drglig start i livet
119
torka. P ntterna kunde man hra hur det knppte i kakorna nr
dom sprack och ibland fll ngon kaka i golvet med ett brak.
Till midsommar fyttade familjen Rensfeldt alltid ut i bagarstugan.
Sommartid stod hr en fjrding saltstrmming i kllargropen, och p
glden i ppna spisen rostade man kaffebnor i kaffebrnnaren. Man
sov ven i hbbret p sommaren och det var sknt, minns Harald:
Blev det mycket mygg vid midsommartid hade vi rkelse i en
jrngryta p golvet. Torkade bjrktickor kunde ge rk i fera timmar
och den rken var inte besvrande. Det var mycket svande nr det
regnade p spntaket och nr kylan kom p hsten krp man bara
lngre ned under frskinnsfllen.
Av hbbret terstr bara jordkllaren som fanns under golvet, och
rester av slipstenen bakom vggen.
Dom yngre barnen vevade och dom ldre slipade. Ibland kunde
vi vara tv som vevade.
Mnga svettdroppar sparades genom att ha vassa redskap. Lien exempelvis anvndes p en liten
odling och en ng vid grden, och framfr allt vid myrsltter och bcksltter vid Tuvbcken.
I mitten av 1930-talet skaffade man slttermaskin i Krkhed men het rckte inte till egen hst:
I stllet lnade vi hst, mrren Grllan. Vi hade arbetsbyte med Udden i Lngsel.
Som regel hade man tv kor samt fr, hns och kanin. En sommar hade man en trevlig och intelligent
griskulting som pminde om Emils kelgris Griseknoen.
Han fck vara med oss verallt. D vi plocka br t han upp bren p tuvorna. Men det blev gott fsk.
P senhsten slaktades ngot fr och ngon kalv. Djuret bedvades med ett slag i skallen med en yxa
och blodet tappades i en hink.
Ngon av oss yngre fck rra om med en visp s inte blodet levrades i hinken.
Ngot av de ldre barnen fck hlla fast benen p djuret medan mor Frida sktte om sjlva slakten.
Saknades manfolk p en grd fck kvinnfolket ta ver sna bestyr.
Liksom Frida var ldsta dottern Mrta tuff och uttriktad. Ett exempel p det r att hon i 15-rsl-
dern var p ett politiskt mte i Rne dr bermda agitatorn Kata Dalstrm var huvudtalare.
Medan vi vrmer varm korv p spritkket berttar Harald att anfadern kom frn norra Tyskland
till Stockholm. En ttling till mannen blev organist eller kantor i Rne. Vrvintern 1918 fyttade
familjen Rensfeldt frn Lngsel till Krkhed.
Jag r fdd hr...i kammaren. Vi var tre syskon, egentligen fyra. Inge Harald dog i lunginfam-
mation nr han var bara tv veckor. Aina och Dagny fddes i Lngsel, bara jag r fdd i Krkhed.
Krkhed r 1926. Fr v Harald, Ernst, Alma, Selfrid, Aina, Frida, Mrta, Edvin och Dagny.
Rosen vcker minnen av nyponsoppa med grdde.
120
Mor Frida hade dessutom fyra barn i sitt frsta ktenskap. Maken August Karlsson for till Canada
1911 fr att grva guld men dog i tyfus efter sex mnader.
Frida gifte om sig med Arvid Rensfeldt och han dog ocks i tyfus, det var 1919.
Han var min pappa och jag var bara tv mnader d han dog, sger Harald med sorg i rsten.
ven Frida och Haralds halvbroder Ernst insjuknade 1919. Bda tillfrisknade men det ret mste ha
varit som en mardrm fr Frida, ensam som hon var med sju barn i ldern tv mnader till 14 r.
ven andra sjukdomar, som i dag anses harmlsa, kunde f svra fljder p den tiden.
Jag minns att alla sju barnen i Krkhed fck pssjuka nstan samtidigt. D var jag inte gammal,
kanske fyra r.
Harald systrar Aina och Dagny fck engelska sjukan och medicinerades med stomjlk. Dagny fck
ven scharlakansfeber, det var 1925. Provinsiallkaren Albin Reimar i Rne kom p sjukbesk till
Krkhed fr att konstatera att det var scharlakansfeber. Dagny internerades p skolhemmet i Mel-
derstein liksom mnga andra som insjuknade i Vitdalen. Vid sitt besk i Krkhed blev lkaren Albin
Reimar imponerad av gossen Harald. Denne var ju bara sex r men kunde bde lsa, rkna och skriva.
Reimar satte upp fyrsiffriga tal som jag fck rkna och det gick bra.
Harald fck ven gissa gtor, en minns han n i dag:
P vilken sida faller den skjutna haren?
Det vet jag inte.
Jo, p den ludna sidan. Den har ingen annan, sa Reimer och skorrade frtjust p sin sknska dialekt.
Doktorn skickade Harald veckotidningar och till julen 1926 fck Harald en bok.
Det var Fritjofs saga. Den var signerad av Albin Reimar och r fortfarande i bra skick. Det r den
bok jag lskar allra mest.
Skola gick Harald i Lngsel. Tv frsta ren i lillkket hos morfar Johannes i Opistogo och d
bodde han dr p veckorna eftersom det var fyra kilometer gngstig till Krkhed. Inga stigar var s
breda att det gick att kra med hst och vagn. Fyra sista ren gick Harald i nya skolan p stra sidan
sjn och d frdades han p skidor vintertid.
Fritjofs saga r den bok jag lskar allra mest. Albin Reimar var p sjukbesk i Krkhed d han fann
att gossen Harald hade lshuvud.
121
Haralds halvbrder Ernst och Albin fck dra ett tungt lass d Haralds pappa dtt.
D var dom bara 1314 r men det var karlaarbete i den ldern. Dom var
i skogsdikning, hade ackord och tjna en del.
Frsta svra sommaren kom det en ensam kossa frbi Krkhed. Kanske si-
nade de egna korna fr grdsfolket passade p att mjlka kon.
Jag kan tnka mig att kon var frn Kroktrsk. Man knde ju igen nrmaste
grannarnas kor till utseendet. Min ldre syster sa att det var bergkrringens
ko. Det var vl frmildrande, kan jag tnka
Harald minns en julafton i mitten av 20-talet. Drren till kket ppnades
och in slngdes en tunnsck, en jutesck.
Det var det enda vi hann se men jag minns att mamma ropade att vi skulle
ta fast den som lmnat scken. Men det hann ingen, givaren var borta. I
scken fanns en tupp och en hna, livslevande. Senare fck vi veta att det var
Alva frn Lillberg som varit hr med julgvan.
Nog var det knapert men vi svalt inte, tillgger Harald. Mina brder skt
mycket topptjder p vintern. Man vek in huvudet under vingen, vek ihop tj-
dern som ett paket som fck frysa och slde den i Rne.
Frutom att jakten var mycket viktig fr mathllningen och ekonomin var den
ven ett angenmt avbrott frn annat arbete fr unga pojkar. Det var ont om lg p
20- och 30-talet men desto bttre med smvilt. Jsse jagades oftast utan hund.
Vi sprade upp haren i legan och drev den. D var vi tv stycken och en av
oss agerade hund. Vi kunde ven vakta p hare frn ngon lada p odlingen
eller smyga oss p dom.
Fgeljakt bedrevs med hund eller som smygjakt och toppjakt.
Jakt p speltjder tyckte jag var trevligast. Men vi jagade aldrig fgel p vrarna, framhller Harald.
ven storasyster Mrta var duktig p att hantera skjutvapen. Om det satt en skogsfgel nra gr-
den eller om hunden skllde ngon var hon snabbt ute med bssan.
Men en gng blev det bom och det frklarade hon med att h vrt fr tvrt. Hon kom s nra
trdet att det blev fr rakt upp till fgeln.
Viktigast fr att f in kontanter till hushllet var ekorrjakten. Jakten bedrevs frn december till
april d skinnen var fullhriga. Albin var fitig ekorrjgare trots motstndet frn morfar Johannes
som ville ha honom som timmerhuggare p hemmanet i Lngsel.
Men p vren d postanvisningen kom visade det sig att Albin tjnat mer pengar n dom som gtt
i skogsarbete. D ndrade sig Johannes och tog tillbaka det han sagt om att Albin var lat.
Albin Carlsson r 1925 innan han
emigrerade till Canada. Tre gnger
beskte han Lngsel, sista gngen
1999 d han var 92 r.
Efter att ha varit skogsarbetare och arbetsls blev Albin jrnvgare. P baksidan
av kortet skrev han till lillebror Harald: det r rabarber och inte traser vi br
En annan utvandrarkompis, Alvar Larsson frn torpet Lngseledet, tervnde hem
efter ngra r i Canada.
Albin i British Columbias bergs-
trakter. Hemma i Krkhed hade han
varit framgngsrik ekorrjgare.
122
Albin var frst av barnen att fytta
frn Krkhed. Det var 1926 d han
var 19 r och for till Canada som
sin pappa. Frsta tv ren var Albin
skogsarbetare i British Columbia.
Sedan brjade han vid jrnvgen
och dr frblev han till pensione-
ringen. P baksidan till ett kort som
han skickade till lillebror Harald har
Albin skrivit: Hr ser du tv luffare
men det r inte traser vi br, det r
rabarber. Harald uppehll kontak-
ten med Albin genom alla ren och
beskte honom i British Columbia.
Tre gnger under sin levnad kom
Albin hem till Lngsel, sista gngen
1999 d han var 92 r.
Medan kaffet klarnar fortstter
Harald Rensfeldt att bertta om li-
vet i Krkhed.
Det var viktigt att ha vackert om-
kring sig och Krkhed blev bermt fr sina blommor. Mamma hade kksvxter ocks, srskilt spenat
men ven grs- och charlottenlk. Spenatstuvning var gott.
Vi hade hallon, jordgubbar och svarta vinbr en ruta med smultron ocks. Alla odlingar mste
vara instngslade med sniahagar.
Torra somrar kunde det vara mycket jobb med att bra vatten frn brunnen till Fridas odlingar.
Potatisland hade man frst p berrigrdan uppe i berget men det fyttades till sgrdan hemmavid,
havre odlades ocks.
Krkhed var ett s kallat bolagsstlle under Munksundsbolaget.
Vi hade 50-rigt servitut. Fick ta sju trd i genomsnitt per r till
sgen som vi hade hr. Vi fck ven ta virke till lador och stngsel,
och hssjevirke.
Harald och de andra krkhedsborna tyckte att stllet lg centralt.
Vi hade ju bara tv kilometer till Torpet, tv till Renheden och tv
till Lillberg som var versta grden i Bjurdalen. Vi brukade vara
upp till Lappselberget och se midnattssolen, och dr hade vi ett litet
potatisland ocks.
Det fnns ingen sj i nrheten av Krkhed men det fanns andra
plusfaktorer som gjorde grdsstllet attraktivt.
En stor frdel var att det r frostfritt till sent p hsten. Mnga
hstar var potatisblasten grn vid upptagningen.
Mor Frida insg dock att Krkhed inte var ett alternativ att satsa p
vad exempelvis jordbruket betrffar.
Hon brukade sga att nr ungarna blir stora, d fyttar gsamora.
S skedde ocks vi fyttade ut i livet allt eftersom vi vxte upp.
Vid det hr laget har Krkhed varit de i 64 r. Mangrdsbyggnaden
timrades ned och fyttades till Kroktrsk dr den blev fritidshus. D
Harald byggde eget i Lngsel 1946 anvnde han timmertrd frn servi-
tutet, och ven uthuset tog han med sig frn Krkhed. Efter att ha varit
Mnga ungdomar frn Rnebygden for till USA och Canada. Men allt var inte guld
och grna skogar s en del tervnde till hembygden dock inte Albin (i hatten).
Har man sett Nalle har varit p besk i
Krkhed!
123
skogsarbetare, fottare och byggnadsarbetare jobbade han
som virkesmtare till pensionen. Hustrun Hjrdis dog 1992.
Hela livet har Harald varit intresserad av blommor. De
grna fngrarna han rvde av mor Frida har kommit till
fitig anvndning hemma i Lngsel.
Jag r extra stolt ver att ha kungslilja. Den luktar s
fantastiskt gott d den blommar.
Blomsterprakten hjlper Harald att minnas sina rtter.
Mor Frida (som var fdd Elfrida Johansson i Kroktrsk,
uppvxt i Lngsel och som bodde i Strandforssel under
giftermlet med August) ligger honom frsts srskilt
varmt om hjrtat.
Mor var, det tror jag mig frst, en stark kvinna som
inte lt sig nedbrytas av sorger och motgngar.
Frida levde fr att kunna uppfostra sina barn och med
sm medel ge dem en drglig start i livet.
Och jag anser nog att vi klarat oss bra i livet ven om
det inte burit till hga poster i samhllet. Och om s varit
r det vl inte skert att vi varit lyckligare.
P kksvggen hos Harald i Lngsel hnger en trtallrik
dr en kringresande konstnr mlat barndomshemmet och
bagarstugan.
Vi hade varsin tallrik och det hr var min storasyster
Ainas.
P vervningen fnns en vacker s kallad Amerikaklocka:
Den r frn Svanatrsk, jag kpte den p auktion.
Klockan har skilda fjdrar fr gngen och slaget, allts
urverk och slagverk
Frr om ren brukade Harald beska Krkhed med barn-
barnen Ingela och Jonas frn Lule.
Dom tyckte det var roligt att vara med morfar. Nu-
mera gr jag upp till Krkhed varje sommar mest fr att
se blommorna.
Men varfr heter det Krkhed?
Ja, det r mrkligt. Fr d vi bodde hr sg vi aldrig en
krka, dremot skator och svalor.
Harald har frmgan att njuta av det som varit och r
och att se framtiden an med tillfrsikt.
Av sin mor har Harald rvt grna fngrar och hemma i
Lngsel fr han kungsliljan att sucka av vlbehag
Amerikaklockan r frn Svanatrsk men minner ven om
utvandrarna frn Krkhed.
124
Nog trodde jag mig frst betydelsen av barnrikedom men det var innan jag hrde talas om Mag-
nus Ek i Njallats. Han hade 24 barn eller tminstone 23!
Grden Njallats ligger lngst upp i Vitdalen, i nordstra hrnet
av Bodens kommun.
Dr bodde redan 1810 en lapp som hette Triumf, berttar byg-
deforskaren Gunnar Johansson.
Njallats var ett tillhll fr lappar. Dom hade en njd och ste-
nar som dom brukade beska, stenarna fnns vl fortfarande kvar
nnstans dr i skogen.
P 1860-talet fyttade nybyggaren Magnus Ek till Njallats.
Familjen Ek blev den dr jttefamiljen. Han sa sjlv att han
hade 24 barn men jag har bara hittat 23.
Det var naturligtvis mycket jobb med den slktforskningen,
men givande:
Magnus som var en kraftkarl hade tv hustrur. Tretton barn
blev vuxna och man har varit 78 kusiner frn Trelleborg till Ki-
runa. En kompis till mig r bland dessa, han heter Olav Engman
och bor i Tallberg, tipsar Gunnar Johansson.
Sagt och gjort, till Tallberg beger jag mig nu tillsammans med
Harald Rensfeldt frn Lngsel. Haralds svrfar Arvid och Olavs
pappa Sven Engman var syskon. Det blir en mycket trevlig och
givande dag i Tallberg. Medan Olav grddar vffor berttar hans
hustru Sibylla om sin bakgrund:
Jag r frn Lilla Nverberg. Grdsstllet ligger p en backe
En sliten grimma
Erik Magnus Ek var fdd 1845 i Forstrskhed.
Han hade tv eller tre fruar med vilka han fck
23 eller 24 barn.
Olav Engman r en hejare p vffor... ...och p att skulptera i tr.
125
och det var bara sten. Min mamma Vendla brukade sga att hin sk ingen
bao, dji ne at lppan reinan.
Det r Rnebondska och betyder hr ska ingen bo, ge det till lapparna
och renarna.
Det var ofta krvt och fattigt att vara nybyggare en viktig anledning till
att det blev Amerikafeber. Fyra av Sibyllas farbrder frn Lilla Nverberg
emigrerade till Canada och USA: Sven, Felix, Ego och Edvin.
Dom blev skogsarbetare i British Columbia, det var det dom kunde bst.
Sven for frst, han hamnade i nrheten av Anchorage i Alaska. Edvin var
bara 17 r d han for.
Sibylla Engman har minst tusen gamla bilder av mnniskor och grdar i
Vitdalen med omnejd.
Jag har brjat beska gamla platser och samla gamla bilder. Jag r in-
tresserad av allt som r gammalt.
Det r fantastiska bilder med mnniskor som Harald och jag fr bekanta
oss med p hennes dataskrm. Till exempel Stor-Axel Johansson frn Ud-
den som med hustru och barn fyttade till Canada. Stor-Axel var knd fr att
vara smugglare. Det sas att han emigrerade fr att komma undan polisen.
Jag har varit i British Columbia och sett frsta kojan dom bodde i. Axel
var affrsman och snerna blev framgngsrika en var farmare och en hade
brgningsfrma.
En fn bild frn Bastusund har ocks en liten historia att bertta.
Jag fck den av Martin Drugge, han och hustrun Elsa var de sista som bodde dr. Och hr r jag
i mammas mage, tillgger Sibylla med gldje och stolthet i rsten.
P en annan gammal bild ser vi skolbarn p examensdagen i Melderstein. De poserar stolta bakom
skolbussen med saker de gjort i sljden. Vackert och ndamlsenligt hantverk var vanligt frr i ti-
den, exempelvis i Svanatrsk. D ensamgrdens bohag gick p auktionen i Forshed p 80-talet var
Sibylla Engman med och fyndade:
Jag kpte Edla Karlssons fol och fyra narade stolar som var blmlade.
I den stol Olav Engman andktigt visar upp avspeglar sig Svana-Kalles tlmodiga och skickliga
hnder. Sjlv var Olav skogsarbetare t Domnverket innan han sadlade om 1967:
I dessa moderna tider r det enkelt fr Sibylla och Harald att frfytta sig till
gamla tider.
Stor-Axel tog det skra fre det oskra
och emigrerade. Hr i British Columbia
tillsammans med sin andra hustru.
Svanatrskstolen har sdan patina att
den skulle gra succ i Antikrundan.
En sliten grimma
126
Vi var 40 man i brjan p 60-talet men 1970 hade maskinerna tagit ver. Alla jobb frsvann.
Olav blev orgelbyggare i Gammelstad och Sibylla jobbade fr Pingstkyrkan i Lule. Anders Grn-
lund p orgelfabriken rkade se ett lodjur som Olav snickrat.
Grnlund tyckte d att jag skulle gra fgurerna till orgeln i
Norrfjrden. Dom fgurerna var kopior av fgurerna i vertorne
kyrkorgel. Dessa hade i sin tur snidats av Mrten Redtmers som
ven snidat fgurerna p regalskeppet Vasa. Jag gjorde ven en
del fgurer till Tyska kyrkan i Stockholm.
Att hr bor en skicklig skulptr och jgare frstod vi redan i
farstun dr ett lodjur vlkomnar beskaren. En gng hade Olav
den imponerande skogskatten p kornet.
Jaktrtt hade vi inte, det hade jgmstaren. Men vi jagade dr
vi visste att det fanns vilt. Jag har jagat sedan jag var 15 r och
aldrig trffat p en myndighetsperson i skogen.
Frr var Tallberg knd som en kronotorparby av stor betydelse.
Vrt kronotorp timrade pappa upp och vi hade som regel tv
kor, hgst tre. I byn fanns nio kronotorp, Domnverket byggde
fem nya p 50-talet.
Kronotorparna skulle gra 130 dagsverken i den mn det fanns
arbete; huggning, krning, dikning och s vidare.
I Forshed var det bnhus som gllde, i Tallberg Folkets hus,
sger Harald Rensfeldt med ett leende. S smningom fck Tall-
berg sitt bnhus och skola hade man sedan lnge.
D Olav och Sibylla vxte upp sjd det av aktiviteter i byarna.
IS Lyrans A-lag i mitten 1960-talet. Bakre raden fr v Bertil Johansson hgerhalv frn Tallberg, Sigurd Persson vnsterback
Talljrv, Stig Henriksson hgerytter Talljrv, Bert Persson center Talljrv, Kjell Lindfors hgerinner Grantrsk, Alf Pers-
son vnsterytter Talljrv. Knstende fr v Alvar Eriksson centerhalv Tallberg, Gran Johansson hgerback Tallberg, Brje
Johansson vnsterinner Talljrv, Olav Engman mlvakt Tallberg, Hasse Henriksson vnsterhalv Talljrv.
Karl Bjrklund och hustrun Vendla med Sibylla i
magen, ret r 1937.
127
Skidkning var i ropet och skidskytte nummer ett i Tallberg med omnejd.
Vi var i topp i Norrbotten, hade jttebra skidkare och skyttar. Det kunde vara 130 deltagare d vi
hade tvling i byn. Rnnlundarna frn Klmyrholm hade alltid ngot roligt att komma med.
Stolta idrottssllskapet Lyran var en sammanhllande lnk.
Vi hade tv fotbollslag, A och B, berttar Olav som var mlvakt i A-laget.
Att skollraren Sten Steinholt var den som startade IS Lyran var nog ingen tillfllighet.
Det var han som ivra opp Mora-Nisse Karlsson att brja ka skidor, det skriver Mora-Nisse i sina
memoarer. Sten Steinholt var strng men en bra lrare. Konst, idrott och sng var hans strsta intres-
sen, jag fck alltid goda betyg i sng och teckning. Kan man inte teckna r det svrt att skulpturera.
Efter 35 r i Gammelstad fyttade Olav och Sibylla hem till lugnet
i Tallberg. I snickarboan vxer den ena skulpturen efter den andra
fram ur Olavs knsliga hnder.
Det r roligt att ha ngot att gra d man r pensionr och
snickrat har jag ju gjort sedan jag var liten. Jag fr alla mjliga
bestllningar. I julas skulle en Gteborgare ha en hare som rkte
pipa, sger Olav med ett stort leende.
Personligen tycker jag att mnga av hans skulpturer r i klass
med Dderhultarns. P en ser man Sibyllas mamma Vendla
Bjrklund mjlkandes en ko.
Mamma var bara 1819 r d hon kom frn Tolk, som Dd-
fsktrsk kallades. Tnk om man fck trffa mamma och pappa.
Tnk om man hade ftt trffa sina frldrar igen.
Nog r det Dderhultarklass p Olavs skulpturer.
128
Ibland gr Sibylla och Olav utfykter till intressanta platser i trakten. I somras var Sibylla till Njallats.
Det var gripande att se. Det har inte vuxit igen nnu s man kan se grdstunet, frestlla sig hur
man levde.
Olavs morfar Magnus Ek var laestadian vilket kan frklara att han fck s mnga barn. Alf Ek som
Alf Eks mamma Anna var ett av Magnus sjutton barn i andra
giftet. Anna gick skola i en bagarstuga i Rikti-Dockas och
gifte sig med Frans Johan Blomkvist i Lnghedsberg, Srin.
Mamma Beda och morfar Magnus vcker varma knslor. Men det r
knappast troligt att Nallasn skulle ha trivts i slips.
Bastusundskidan r en av de ldsta som fnns
bevarade i Sverige. Hr Harald Rensfeldt
med repliken i Forshedsgrden.
Gustav och Selma Bergenstrhle frn Norrin. Selma
var dotter till Magnus Ek, vriga fyra dttrar i frsta
giftet dog i barnaren.
129
r fdd 1921 i Dock-
asberg har berttat
fr mig att hans far-
far Kalle och Mag-
nus Ek var kusiner.
Magnus hade tre
fruar och strax efter
att sonen Elof fddes
1908 dog mamman.
Min farmor Johanna
som var barnmorska
tog d hand om Elof
som fck bo i Dock-
asberg.
Magnus Ek kalla-
des Nallasn och var
fdd 1845. Sibylla
Engman visar mig
en bild av Nallasn
dr han br slips:
Han gillade inte
slips men fotografen har ritat dit en slips. Olav skulle helst
vilja ha en bild dr morfar inte hade slips.
Magnus Eks frsta hustru Stina Maja var frn Lappsel-
berg, p sdra sidan av lven.
Vi var dit och tittade i fjol. Husgrunden var kvar, och
fstet till faggstngen. Det stod kvar som en tennsoldat,
med en gran mitt i, berttar Sibylla.
Nu r det dags att ta farvl av Tallberg fr den hr gng-
en. Innan jag ker hem till Kalix guidar mig Harald Rens-
feldt i Forsheds bygdegrd. Jag har nmligen bett att f se
repliken av skidan som hittades i Bastusund p 1930-talet.
Originalet som frvaras p Historiska museet i Stockholm
r en av landets ldsta och bst bevarade skidor.
Nr jag tv mnader senare tervnder till Engmans i
Tallberg har jag p biltaket skidor av modernare snitt. Olav
har lovat flja mig till Njallats och dit plogas ingen vg
vintertid. Men frsta biten fnns det bilvg och nu berttar
Olav om mamma Beda som var fdd 1898 i Njallats.
Mamma sa att dom hade mat och inte behvde svlta.
Men ont om klder hade man och skorna fck man lna
av varann.
Vi gr ett stopp vid Renotrsket fr att slppa av min son
Nils som ska provpimpla ring. Hr har vi mnga gnger
passerat utan att ana att det bott folk vid sjn
Olavs morbror Frans bodde vid trsket sedan han hade
fyttat ut frn Njallats.
Det var fyra kilometer frn Njallats till Renotrsk dr det
fanns skola och dit gick Olavs mamma lngs stigen varje
Att spra gr som en dans d man r p vg till sina rtter.
Nrmaste ladan lg inom synhll frn torpet men ofta
hade man fera kilometer till myrslttern.
130
dag. Ngon skolgng att tala om blev det
dock inte fr Bedas brder.
Pojkarna skolkade, var i skogen och ja-
gade i stllet. Mamma sa att dom brjade
jaga redan d bsskolven slog i marken.
Hon skmdes ver brderna som inte hade
tid att vara i skolan p grund av jakten.
Men alla lrde sig lsa och skriva.
Jakt och fske var ett mste fr att kunna
verleva i vglst land.
Kttet och fsken var viktig, srskilt fr
stora barnfamiljer. Mausern kom 1896 och
det fanns tjder verallt. Mamma berttade
bland annat att Magnus skt en tjderhna
med lodbssan frn bron.
Morfar Magnus var vldigt stark och vig.
Att han bland annat kunde krnga bda ft-
terna bakom huvudet har Olav ftt veta av
mamma Beda.
Dom blev som sm bjrnar allihop i
familjen. Pojkarna och fickorna var korta
och kraftiga, det var min mamma ocks.
I dag r det fnt skidfre och snart skym-
tar husen i Njallats mellan trden. Den ur-
sprungliga mangrdsbygganden r borta
sedan lnge och ersatt av ett relativt mo-
dernt bostadshus. Olavs pappa Sven och
mamma Beda bodde hr ett par r i brjan
av 1920-talet.
Det var sedan dom gift sig och ftt tv
barn. Gertud och Ethel, bda r dda nu.
Leonard och Helga Eriksson frn Gran-
klen kpte stllet som sedan vertogs
av Emil och Helga Johansson med barn.
De bodde hr till brjan av 60-talet d
Njallats blev de. Dasset och uthuset r
de enda ursprungliga byggnaderna som
fnns kvar. Vi tittar in i dasset som r frn
Dasset tillhr torpets ursprungliga byggnader.
Tnk, hr har mamma suttit!
Sjutton av Njallatsbarnen var fdda p 1800-
talet men tta dog fre sekelskiftet.
131
Man karvade ut och stpte om kulorna p lodbssornas tid.
1800-talet och har bekvmt framtlutande brinka.
Nog r det fantastiskt att dasset str kvar. Och
tnk, hr har mamma suttit, sger Olav nostalgiskt
d han provsitter skapelsen.
Man hade ker nra grden och myrsltter vid bck-
en. Som mest hade man fem kor och hst ibland. Mj-
let malde man sjlv i en kvarn uppt Mainikbcken
men myndigheterna plomberade kvarnen under frsta
vrldskriget det skulle vara koll p livsmedlen.
Men d gjorde man sig kvarn vid Orrtrsket.
Den kvarnen var oknd fr myndigheterna och man
tjuvmalde.
Att sparsamhet var en dygd framgr bland annat
av urgrpta hl i uthusvggen. Man provskt lod-
bssorna, karvade ut kulorna och stpte om dem.
Att det intrffade mnga tragedier var mer eller
mindre oundvikligt i en s stor barnfamilj.
Nio barn ndde inte ens 15 rs lder, tv av dem
avled i olyckor:
En piga rkade trampa p en femmnaders pojke
Att hlla bort snn var nog inte heller ngot latmansgra.
132
som lg i ett varmt hrn vid ppna spisen.
Han fck s svra skador i brstet att han se-
nare avled.
Nallasn blev vldigt ledsen och arg d
han kom hem och barnet var skadat. Pigan
fck sluta.
Ett fickebarn p tre och ett halvt r brndes
ihjl under lek. Hon snurrade runt stngen i
samma spis men tappade taget och fll i el-
den. Mamma Beda berttade mycket om livet
i Njallats som innehll mnga ljusa stunder
ocks. Det var ngot som hon sjlv var ett bra
exempel p, tycker Olav Engman.
Mamma sprang hela livet, hade alltid brt-
tom. Och hon var jttebra p att sjunga, hon
sjng och arbetade med gldje.
Innan vi lmnar Njallats tar vi en sista runda
vid uthuset. Inkilat vid ena knuten hnger ett
rostigt freml en sliten grimma.
En sliten grimma hnger i mitt stall...
133
Skogens sner och dttrar
Kapitel 8
Var har dessa Skogens dttrar lrt sig dansa? Svaret fr vi i nybyggarlandet norr om verkalix.
Med p nostalgitrippen r systrarna Henny Lundbck och Hellen Hkfors som vxte upp p nybyg-
get Pilkver, samt Artur Ek som har rtterna i stra Strkan. Strax fre vgsklet i Lomtrsk pekar
Henny ivrigt mot skogen:
Dr dansade vi, det var en dansbana dr nnstans!
Det r en hrlig frsommardag och mina medresenrer blir som unga p nytt i skogen. Vl fram-
me i glntan blir minnena levande som aldrig frr.
Jag glmmer aldrig nr vi stod hr p rad, fickorna. Jag var yngst och s rdd att jag skaka d
jag blev uppbjuden. Och tnk, nu r jag 88 r, sger Henny med sitt frtjusande leende.
ven lillasyster Hellen var med d Habes frn Brnna spelade och sjng Jag ska ta morfar med mig
ut i kvll.
Jag r sex r yngre n Henny men var tidigt utvecklad. D jag var fjorton sg jag ut som vuxen
och jag fck Anette d jag var 18.
Vid det hr laget har Hellen och Henny bde barnbarn och barnbarnsbarn och det har ven Artur
Ek som snart fyller 85. Han verkar blyg och samtidigt frtjust d systrarna frn Pilkver lutar sig mot
honom frn var sin sida, numera r det ju demokratisk dans som gller.
Jag tyckte om att dansa tango. Knus-Algot, Algot Johansson frn Lomtrsk, bruka spela drag-
spel och sjng ibland. Han bodde dr i vgsklet, berttar Henny.
Leende pminner hon sig en dans d hon blev uppbjuden av Pojmis-Axel som var en talfr kavaljer.
Tnk nr fickorna stod hr p rad! Det var fr 70 r sedan men nog tackar Henny och Hellen ja till en svngom med Artur.
134
Det var mnsken och Axel kunde sga frcka ord.
Han sa mano h fai bollhara (mnen har ftt boll-
hr/knshr). D jag tala om det fr mamma sa hon
lot pojmisen vara din (behvde pojmisbon vara
dr ocks). Axel var ekorrjgare och var ofta hos oss
i Pilkver. Han uppvaktade Helga men mamma tyckte
det var dumt att han tala s fult.
I bilen fortstter Henny och Hellen att bertta om
ungdomsrens trevliga mnniskor i metropolen Lom-
trsk med omnejd.
Hr p knusen bodde Knus-Johan och Knus-
Oskar. Dom var gammalgossar och hll reda p oss
ungdomar. Algot och Ada Johansson hade militrkafe
p Knusen under beredskapen. Ada som var frn R-
nehllet var en drivande kvinna, en framt och duktig kvinna.
P backen efter dammen i Vstra Lomtrsk fnns en gammal nedlagd butik. Den vcker minnen till
liv hos Artur Ek men han rycker frgves i drren:
Jag var hr i affren d jag var tolv r. Vi gick raka spret frn Strkan, det var ver en mil. En
farbror till mig, Elias Ek, var gift med Ester Nilsson i Forsgrden.
Hit till Forsgrden fytta en kvinna frn Rnsjrv. Hon kallades Rnskjellinga, tillgger Hellen.
Denna bydel i Lomtrsk kallas Vestadil vilket betyder vster om sjn. I en av grdarna bor Tage
Nilsson som r fdd 1930 och har mnga minnen frn nybyggarland. Hr hemma rdfrgar han nu
ett uthus men i Rnsjrv p ttiotalet var han i rivartagen.
Jag kpte och rev alla husen i Norra grden. Fr att ta mig dit krde jag med traktor ver kavel-
bron som r frn 1600-talet.
I Lomtrsk bor det i dag
84 personer varav hlften
p denna sidan sjn. Ensam-
grdarna och byarna lngre
norrut r avfolkade.
Min fru Haldis r frn
Lomben och dr har det
varit de i tio r nu. Haldis
r ldst av elva systrar och
hon gick sommarskola i
Rnsjrv, berttar Tage.
P andra sidan vgen i
Vestadil bor Hennys och Hel-
lens storebror Helge Larsson.
P hedersplats i vardagsrum-
met hnger ett gammalt foto-
graf:
Det r vra frldrar Hilda
och Oskar Larsson hemma i
Pilkver. Dom fck nio barn
och nog hade dom det job-
bigt. Vi hade fyra kor, hst, fr
och hns. Slog gjorde vi med
lie, ven fickorna var med.
Nedlagda butiker kan ses som monument ver de goda ren i mitten p frra seklet.
Frsta nybyggarna kom hit i mitten av 1700-talet. Fgeln eller
lomben, utvidgningen av Pilkn, har gett byn dess namn.
135
Helge som snart ska fylla 86 fljer med oss den dryga milen till barndomshemmet i Pilkver. Hr
fanns tre grdar och platsen har frblivit en oas mitt i storskogen, tack vare Brje Larsson som r
yngst i syskonskaran och hans hustru Inga-Britt. De bor sedan lnge i Lule men har rustat upp
Pilkver, vistas hr frn brjan av maj till slutet av september och stormtrivs med alla svalorna som
hckar under taksarna.
Vi sg att svalorna hmta lera halvvgs till Lomtrsk. Drifrn tog vi lera, sg till att byggnads-
materialet fnns hr.
Grdsstllet heter Bck i offciella handlingar men fr ortsborna har det alltid varit Pilkver, troli-
gen efter berget Pilkkavaara.
P alla kartor str det Bck men vi sger Pilkver. tminstone d vi pratar med verkalixbor,
sger Brje som tror att namnet har samiskt ursprung.
Frsta nybyggarna hette Johan och Elisabeth Enman och var frn Nederkalix. De kom 1858 via
Storbcken dr sgverket liksom skogen vid Pilkver gdes av bolaget Bergman & Hummel. r
1874 fyttade Enmans till Jnkisjrvi och samma r fck Pilkver sitt andra nybygge, dr Oskar och
Hilda Larsson s smningom blev bor med nio barn. Fyra av dem r p plats denna soliga dag d
berttelserna avlser varandra.
Hr fanns en timrad grdsgrd. Den var tv meter hg fr att hindra skogshstarna frn att
komma in p grden.
Vi brukade ha pltaskar med stenar i fr att skrmma bort hstarna. Det var ofta 1520 hstar i
hoparna.
Detta vcker barndomsminnen hos Artur Ek som bodde ngon mil lngre vsterut, i Strkan vid
Kalixlven:
Vi hade hstar i skogen sommartid och jag minns att vi frlora tre. En hst hade blixten slagit
ihjl, en hamnade i en kallklla och en trodde dom att bjrnen tagit.
Bjrn fnns det fortfarande gott om i trakten. I vras sg man spr efter en stor rackare vid Pilkver
och fr ett antal r sedan fck Brje Larsson en ofrglmlig upplevelse:
Jag brja villa pissa halv tre p morgonen och steg upp. Frst hrde jag att det var ngot som
sprang hr utanfr. En lg trodde jag men d hrde jag hur det vrla. Bjrnen stod p bakbenen
innan den sakta snkte sig ned p alla fyra och lufsa i vg.
Jakten var ett mste fr nybyggarna och den bedrevs lika ofta utanfr som innanfr lagens rmrken.
Tjderspel innebar mycket ktt p bordet, pminner sig Henny:
Minns du Helge d vi snara p skaren, vi fck sckvis med tjder.
Yngste sonen Brje har frt arvet vidare och ser till att Pilkver frblir en oas i
skogen.
Inga-Britt vxte upp p ett kronotorp och
var hembitrde d hon trffade sin Brje.
136
Jo, och vi snara 52 orrar p tv dygn. Och tranor skt vi p hsten.
Helge minns d man fck besk av tv kronojgare frn Korpilombolo och vertorne.
Dom gick i hladan och sttte med hgaffarna men hitta ingenting. Man hade hittat en slaktplats
och spren gick hit. P grdsplanen lg det lgsknkar som hundarna hade ftt.
Som tur var hade Lill-Kalle frn Lomtrsk kommit och frvarnat om att kronojgarna var p vg.
Henny skrattar gott vid minnet:
D skynda sig mamma med lgktt till algropen i utedasset, dr i gropen slngde hon kttet. Vi
hade ofta lgktt i vedbon dr man grvt en grop i marken. Kronojgarna titta p pappas gevr och
frga: drper den hr? Jo, nog gr den det, svara pappa.
Mamma Hilda var fdd 1896 i Lillsel och om ngon har frtjnat epitetet Skogens dotter s var det
hon. Pilkver tillhrde gngstigarnas land och nrmaste affrer fanns i Lomtrsk och Mjlaskatan,
dit det var nrmare milen enkel vg. S smningom blev cykeln vanlig och till Ansvar vid Jockfall
byggdes fn cykelvg fr skogsarbetets skull.
Jag var 18 r d jag kpte min frsta cykel, minns Henny. Mamma lrde sig ocks cykla, sa att
nog ska jag lra mig cykla ven om ji sko di (om jag ska d). Hon trna p natten nr ingen sg p
och nog fck hon blmrken nr hon fll, men cykla kunde hon p morgon.
D man skulle till Lomtrsk for man ofta tv t gngen. Turades om att cykla lmnade cykeln
och gick tills man blev upphunnen igen.
Till skolan i Allsjrv var det 1213 kilometer. Dr fanns ett skolhem dr de ldsta syskonen bodde
hela sin skolgng.
Sjlv fck jag bo hos storasyster Helga frn andra klass. Hon bodde i Allsjrv och jag var hem till
Pilkver en gng i mnaden ungefr, gick lngs stigen och kte skidor p vintern, minns lillebror Brje.
Pappa Oskar var frn Posjrv och dit var det nnu lngre. Men det var bara att knata p lngs stigen
d man skulle hlsa p farmor. Frst i brjan p 50-talet skaffade sig de ldsta snerna motorcykel.
Grdstunet i Djupdal berttar om odlargldje och sknhetstrst men ven om de krva villkor som nybyggarna brottades
med vid polcirkeln.
137
I den vevan kom Artur Ek frsta gngen till Pilkver; i sllskap med Vilkos-Edvin och Emma och
med hustrun Ally p bnpallen.
Det var en midsommarafton och Artur och Ally var s nyfrlskade, minns Hellen. Sjlv hade
jag tv sm fickor och hll p att baka.
Eldfaran gjorde att man bakade p ntterna d det var fuktigare, tillgger Henny:
Vi hade ju sticktak p husen och dom var som fnske. Jag minns att man stnkte vatten p taket
d vi skulle baka. Och man elda bara med bjrkved efter att frst ha tagit bort nvret.
Nybyggarlandet befolkades fr att frse bolagen med rvara.
Det r otroligt vad det rymdes folk frr. Hr i huset bodde ofta kronojgare och annat skogsfolk,
folk sov skavftters och p golvet.
Skogen gav karlarna arbete och drmed viktiga kontantinkomster till familjen.
En kompis till mig fck cancer. Man vet inte vad det berodde p men han jobba med hormoslyr,
minns Helge.
Mesta virket fottades p Pilkn som brjar i Jock-Alsjrv vid Korpilombolovgen. P sin drygt
fyra mil lnga vg fyter n genom Lomtrsk, Allsjrv och Grundtrsket innan den mynnar ut i Kalix-
lven vid Brnna. Helge brjade fotta 1940 d han var sjutton r.
Frsta ret var jag med och byggde dammen i Pilkn. Man drog telefonlinje frn Jock-Alsjrv
fr att kunna meddela d man slppte timret drifrn. Det var bara en trd som var tre mil lng och
det fungera inte s man hade kurirsystem i stllet. Det fanns ven en damm i Rnsjrv men den
bcken strmma norrut till Limingon.
Helge och lillebror Brje var med i fottningen till 1954 d den lades ned p Pilkn. Tjugo r tidi-
gare var hr stor dramatik i samband med fottningsstrejken som nsta avsnitt handlar om.
Men nu fortstter vi nostalgiresan i nybyggarland. Henny och Hellen blir kvar hos Inga-Britt
medan vi gubbar tar skogsvgen mot Rnsjrv. Frsta anhalten blir Djupdal, en knapp mil norr
om Pilkver och en kilometer vster om Rnsjrvs sydnda.
Hr har varit som ett paradis. Frr var hr ocks jttefn utsikt mot tjrnen. Det r otroligt vad
naturen kan ta igen, och hur fort det gr, konstaterar Brje.
Eftersom tjrnen heter Per-Olstjrnen fck stllet heta Perschos p verkalixml. I dag fnns inga
byggnader kvar men liden dr grdstunet lg vertrffar alla mina frvntningar nr det gller skn-
het och atmosfr. P senare r har hr funnits gott
om huggorm men i dag ser vi inte en enda zigzag-
mnstrad gynnare, dremot massor av daldockor
som r p vg att f sin vackraste guldgula frg.
Hr var stugan och dr bakom lagrn, sger
Helge och efter att ha beundrat en jordkllare med
nver som innertak kommer vi till en grann bjrk
omgrdad av en stor stengrund.
Det var hr man timra upp en ny mangrds-
byggnad. Jag sg huset nr jag var lillpojke, dom
hade fullt med lvkrvar dr till fren. Man gjorde
inte huset frdigt utan slde timringen till Allsn
dr det blev bnhus fr Filadelfafrsamlingen.
Nu r det bostadshus, man sga upp timret.
Nybygget i Djupdal skattlades med 40 frihetsr
frn 1859. Frste nybyggaren Henrik Westerberg
kom hit 1861 men han fck inte lagfart och fa-
miljen blev inhyses i nio r innan man fyttade
hrifrn. Fr att f veta mer om nybyggarlivet i
Idag har berguven tagit ver.
138
Djupdal har jag beskt Asta och Kurt Johansson i Vstra Rdupp. Asta som har rtterna i Djupdal
brjar med att bertta att Henrik Westerberg var gift med Cajsa Persdotter frn Jock:
Mnga kalla Djupdal fr Kata, efter Cajsa. Men min mamma Alma Stoltz som var fdd i Djupdal
tyckte inte om att man kalla det Kata.
Almas farfar hette Erik Abraham Stoltz och var Djupdals tredje nybyggare.
Mamma bertta mycket drifrn. D man kom hem frn myrslttern fck man ta bondfl och
halstrad abborre frn tjrn, det fanns stor abborre i Perschostjrn.
En stor frdel med Djupdal var att liden inte var frostlnt. Det var ytterst sllan som potatisblasten
frs och man kunde odla korn till fda
och till djuren. Asta Johanssons mor-
brder plockade mycket hjortron och
jagade s ofta tillflle bjds.
En gng p 20-talet hade ngon an-
mlt morbror Lasse fr tjuvjakt p lg.
D lnsman kom sa Lasse: den fnns p
lagrdsvinden. Lnsman trodde frsts
att Lasse drev med honom men nog
fanns kttet dr.
Stoltzarna i Djupdal var knda fr att
vara arbetssamma bde karlarna och
kvinnorna var starka och sega.
Mamma bertta att hennes pappa
Erik kom brande p en saltsck. Han
hade gtt frn Strkan och scken vg-
de minst 50 kilo.
Dansade gjorde man s fort tillflle
Asta Johansson har alltid varit stolt ver nybyggarna i
Djupdal och gullvivan vrdar hon mt.
I hbbret i Vstra Rdupp fnns timmer med Djupdals
bomrke. Astas morfars far timrade frst upp hbbret i
Mjlaskatan dr hennes make Kurt har sina rtter.
Jordkllaren var frvaringsplats fr fsken och kttet. D lnsman var i
farten fck lagrdsvinden duga.
139
bjds, ven p Perschostjrnens is till dragspels-
musik.
Det fanns s mycket fickor i Djupdal och det
vernattade ofta skogsarbetare och kronojgare.
Bybor frn Rdupp, Mjlaskatan och Bred-
seludden brukade ocks komma fr att dansa i
Djupdal. Det sas att Stoltz-fickorna var s duk-
tiga p att dansa.
Det r Astas make Kurt den frste att intyga:
D jag var ung brukade man sga: var har dessa
skogens dttrar lrt sig dansa? Asta har ocks va-
rit bra p att dansa. Hon kom hit till Rdupp p
dans, det var 1958 och efter dansen skjutsa jag
hem hon till Allsjrv. P den resan blev det.
Astas pappa Nils-Olof Persson dog 1942 d Asta
var tre r men mamma Alma levde till 1983. Sista
sommaren tog Asta med henne till Djupdal.
Mamma satt kvar i bilen och grt. Hon sa: hr har min mamma Matilda levat och ftt upp tio barn.
Asta har fortsatt att beska Djupdal nstan varje sommar och en gng hade hon med sig botani-
kern Lennart Stenberg.
Han var imponerad av blomsterprakten och gullvivan som blommade. Redan p 70-talet tog
jag gullvivor frn Djupdal och planterade hr hemma i Rdupp. Sedan dess har jag varje r satt
gullviva p mammas och pappas grav, och p morbrdernas.
S lngt Asta och Kurt Johansson.
Nu r det dags fr Artur, Brje, Helge och mig att ta farvl av Djupdal. Visserligen har vi inte sett
gullvivan men jag har gjort ett annat fynd en fjder frn berguven som suttit hr och kalasat p
en smfgel.
Liksom gullvivan r berguven fridlyst men fjdern behller jag som minne av besket i Djupdal.
Men nostalgitrippen r lngt ifrn slut fr nu beger vi oss till Rnsjrv sjn dr vi fck s fna
Sommarstugan i Djupdal r 1965. Mor Alma med dttrarna Alva,
Ann-Britt och Asta samt barnbarnen Sven-Olof, Kent och Nils-Erik.
Skogens dttrar var dansanta och eftertraktade
hr Astas syster Alva.
Lasse Stoltz med syskonen Alma och Selma julen 1976 i Lomtrsk.
I frgrunden Astas son Sven-Olof.
140
rkabborrar p 50-talet. Fr oss handlade det om
njesfske men fr nybyggarna gllde det brd-
fdan. Pilkverborna satte ut saxar i Rnsjrv och
saltade ned gddorna i tunnor. Att abborren som
mamma Hilda stekte i smr var himmelskt god
har Henny berttat fr mig.
I Rnsjrv fanns tv nybyggen: Norrgrden och
Drute som r en vanlig beteckning fr ldsta
grden i en by. Frste nybyggaren Lars Persson,
son till soldaten Per Lng i Strmsund, kom till
Drute p 1760-talet. Platsen som senare kall-
lades Sdra grden ligger en mil ster om Lill-
selet vid Kalixlven i den byn var talesttet att
Rnsjrv lg bakom sju berg och sju dalar.
Dit r vi nu p vg med Helge och Brje Lars-
son som vgvisare. En kort bit vandrar vi lngs
stigen frn Jnkisjrvi dit det r nio kilometer och
dr nrmaste affren fanns. En ppning i skogen
signalerar att nu r vi framme vid Norra grden.
Sm upphjningar i kanten av en stor ng visar
var boningshuset och lagrn stod, och en grop i
marken ger fer besked:
Det r brunnen som varit hr. Hlet kan vara fem
meter djupt, sger Brje och skakar p huvudet.
Jo, det r en ddsflla. Bde fr djur och mn-
niskor, tillgger Artur.
Helge har varit hit fera gnger p senare r vid
sina fsketurer till Rnsjrv:
Vi brukar vara hr och plocka daggmaskar.
P stigen till Rnsjrv fnns rester av den fera hundra r gamla
kavelbron.
Tvmanssgen var ett mste d timret var grovt. Med
hjlp av hga bockar kunde man ven klyvsga
stockar till plank och brder.
Norra grden r borta. Kvar fnns en farlig brunn och daggmaskar
t Helge...
141
Det r ganska gott om dom i dikeskanterna.
Uppenbart r att skogsbolagen farit hrdhnt
fram i nybyggarland. SCA lt riva och brnna
allt p Norra grden fr 30 40 r sedan, berttar
Brje.
Dom skulle ha ltit det st kvar. Som utfykts-
ml s mnniskorna fr se hur det var. Stoltz i
Djupdal slde ocks till SCA som rev allt, det
for fre Rnsjrv.
I en dunge med vldoftande enrisbuskar och
smgranar upptcker vi en rostig relikt, en tv-
manssg som har mycket att bertta om Norra grden.
Den r vl anvnd. I sgens ndar r tnderna lnga och i mitten ntta och nedslipade. S hr,
visar Brje.
Vi fortstter vr vandring och efter ngra hundra meter ppnar sig skogen p nytt. Hr r vackert
p ett annorlunda stt fr nu skymtar sjn genom strandvegetationen. Dessutom fnns byggnader
kvar och bst bevarat r boningshuset som vi alla har minnen ifrn. D jag kikar in genom ett tra-
sigt fnster ser jag Arturs gon smeka en sliten mbel i kket.
Ally och jag lg i soffan d vi var hr i brjan p 50-talet.
Det rcker som frklaring, i synnerhet fr den som vet att Arturs livskamrat Ally gick bort hrom ret.
Sdra grden r ocks ett passande namn, denna ljuvliga frsommardag d aspen slagit ut och hggen str i blom.
Den som i dag besker Drute fr stora famnen.
142
Den hr hstolen verkar ocks vlanvnd, sger
Helge som slagit sig ned fr att studera en dammig
men fortfarande lsbar almanacka.
Efter att ha vandrat runt p grdstunet sker jag
mig ned till btlnningen dr morbror Tore brukade
vada ut i vattnet fr att tvtta sig. Besviken tvingas
jag konstatera att det mesta r sig olikt buskar, trd
och en i och fr sig spnnande bastu har frstrt sj-
utsikten. Som p bestllning har Artur dukat upp vid
hbbret fr nu r vi bde hungriga och kaffesugna.
Medan vi smrjer krset resonerar vi om nybyggarli-
vets vedermdor och gldjemnen.
Det mste ha varit bra att bo hr i Rnsjrv. Man
kom ju hit frn Klmjrv och Heden men hr var
nog som ensligt, funderar Brje.
I en av verkalix hembygdsgilles innehllsrika rs-
bcker berttas att Oskar Lindbck frn Klmjrv
kom hit till Sdra grden r 1891. Lindbcks hustru
Margareta Sofa Karlsdotter var frn min hemby He-
den. Hon var min morfars faster och fnns med p
slkttrdet som tillhrt hennes lillebror Stor-Oskar,
och som numera frgyller min skrivarvr i Kalix.
Familjen Lindbck utkades frn ett till nio barn i
Rnsjrv. Det bodde ocks tv inhyses mn i Sdra
grden dr det fanns allt den tidens mnniskor be-
hvde. Man hade hst och minst tio kor med ungdjur
och fsket och jakten var frsts givande.
r 1911 fyttade familjen Lindbck till Brnna dr
Oskar vertagit arrendet av Prstbordet. Kyrkoherden
Lars Erik Enge som strax innan kommit till verkalix
var hustruns lillebror. Hemmanet i Rnsjrv slde Os-
kar fr 5 500 kronor till Munksundsbolaget (nuvarande
SCA) som hade sitt ste i Gyljen. I samma veva gick
bolaget i konkurs och frutom pengar fck Oskar krea-
tur i pant. De var s mnga att de inte rymdes i Kangis-
frjan p vgen mellan Gyljen och Prstbordet.
P en udde i sydvstra ndan av Rnsjrv fnns tre
gropar i marken. De r lmningar efter vintergravar
som anvndes i avvaktan p att fret medgav trans-
port till kyrkogrden i Brnna. Brje berttar att hans
svrmor Ester Johansson var frn Norra grden men
fyttade hit till Sdra, innan hon 1931 blev kronotor-
parhustru i Nordanberget. Esters mamma blev fr-
resten omtalad sedan hon p ldre dagar brutit lr-
benet hr p grden och hmtats med ambulansfyg.
D benet inte blev bra fyttade hon och maken till en
son i Raitajrvi.
Efter att sista borna fyttat frn Sdra grden fung-
erade den som en sorts fbod, berttar Helge.
I almanackan fnns anteckningar frn ett halvt sekel.
Med slttermaskinen kom nya tider till Rnsjrv men det
rckte inte...
143
Det var Johan Olsson i Alsjrv som hade korna hr, han lt dom simma ver sjn. Johan bodde
hr bara p sommaren och slde sedan till lkaren Johan Wilhelm Nyberg. Sedan kpte SCA och
nu r nstan allt borta
Sommarlagrn fnns kvar men av vinterlagrn terstr bara ruiner och fr att kika in mste jag
forcera hallonsnr och brnnsslor. I ppna spisen som rasat in har funnits en jrngryta dr man
tvttade och kokade klder, dessutom fck barnen bada i grytan. Vid det hr laget har mina kom-
pisar skt sig mot skogsbrynet och stigen som leder mot bilen. Det hr kan vara sista gngen jag
besker Rnsjrv och drfr drjer jag mig kvar en stund, ensam med fgelsngen och allt det
andra som lever kvar.
I Pilkver har Inga-Britt, Henny och Hellen brjat undra var vi hller hus. Kaffe med mackor och
annat gott str framdukat i det mysiga kket som fr sin energi frn solceller, elverk och gasol. Frr
fanns det inte elstrm i Pilkver.
Vi frskte f strm men fck inte. Norrersta grden i Vallsjrv och vi var dom enda som inte
fck, sger Helge och Brje tillgger:
Det var d mamma brja vilja fytta.
Telefon fck man 1947 och det var gratis att ringa eftersom man hade telegrafstation.
Hur var det egentligen att bo s avskilt som i Pilkver? Den frgan sysselstter syskonen och vr-
dinnan medan jag smyger i mig ytterligare ett par av hennes mackor.
Det var nog ganska hrda tider, funderar Inga-Britt. Vi skulle d inte ha klarat av det. Dom tog
hand om allt. Kvinnorna spann och sticka strumpor, vvde vadmalstyger och sydde
Det har snart gtt ett halvt sekel sedan Inga-Britt och Brje fyttade till Lule. Nog var det vl stor
kontrast mot att bo i nybyggarland?
Jo, fr fan, sger Brje. Det var enorm skillnad att komma frn skogen till jrnverket och att bo
i en lgenhet. Hr blir man harmonisk med naturen, knner lugn och ro.
...fskrikedom och stora skogar vger ltt d mnniskan dras till strre orter.
144
Ofta r man mer iso-
lerad i stan men det
krvs frsts massor
av arbete fr att hlla
liv i ett gammalt stlle
som Pilkver, betonar
Brje och Inga-Britt.
D vi brja rusta
hr p 1970-talet kom
folk frbi nstan varje
dag. Det var fallfrdigt
d vi brja men om vi
inte rustat upp hade
det i dag sett ut nstan
som i Rnsjrv. Det
far fort d folk fyttar
frn ett stlle, lmnar
det t sitt de.
Bolaget ville kpa
Pilkver men dom
hade skert rivit. Nu
kan vi ha syskontrff
hr varje sommar,
tillgger Henny.
S hr funderar Hel-
ge och Brje nr det
gller nybyggarlan-
dets framtid:
Frgan r hur det
blir med byarna hr
runt omkring. Det blir
kanske som i Rns,
och i hela verkalix
kommun fnns bara
tv mataffrer.
Undrar om det
hnder lika mycket
p nsta 50 r. Ut-
vecklingen har varit
vldsamt snabb. Men vra frldrar var njda med sina liv. Man visste ju inget bttre.
Som avslutning berttar Skogens sner en solskenshistoria frn Pilkver.
Vi hade en tam trana. P kvllen fg den ut p myren men kom tillbaks p morgonen.
Vi ropa t den d vi sg en groda, en dla eller mus. D vi slog for srskilt rttorna i sista strngen
och d hade tranan kalas.
Nu r kvllen sen och Skogens dttrar sammanfattar hur de upplevt sitt besk i nybyggarland:
Det var verkligen en rolig dag. Att fara hit och f bertta hur det var, sger Henny.
Jo, och jag har kallat det en ventyrsdag, sger Hellen.
Helge, Henny, Hellen och Brje bland Pilkvers halstuvor (haschetoven p verkalixml).
Sammantaget har dessa Skogens sner och dttrar avverkat mer n 330 r.
Nostalgitrippen blev en ventyrsdag fr Hellen och Henny.
145
Dans med svartftter
Vrvintern 1934 var det stor fottningsstrejk och d gick det hett till i Pilkver med omnejd. Stats-
poliser kallades in och ett hundratal strejkande fottare hamnade i fngelse. Strejkbrytarna kallades
svartftter och blev trakasserade lnge eftert. Det var slagsml p dansbanorna och deras skosulor
synades fr att se om de var svarta. Helge Larsson r fdd 1923 i Pilkver. Han minns strejken och
hndelserna vid Pilkn som om det var i gr.
Det var fridlyst hundrafemtio meter frn stranden. Folk frn bland annat Allsjrv jobba som
vanligt och d skulle fottarna mota dom drifrn. Alla som gick dit fck fngelse, det var ett tiotal
man frn Lomtrsk och folk frn Rdupp, Lillsel och Storbcken.
Fyra statspoliser kom till Pilkn fr att vervaka fridlysningen och skydda svartftterna som
skulle fotta virket till Lomtrsket. Helges lillasyster Hellen var sex r och minns nr svartftterna
frn Allsjrv kom frbi Pilkver:
Jag gick ut p grden fr att se om dom hade svarta ftter och jag hade aldrig sett en polis frrn
d. Morfar sg poliserna komma och sa: spring nu. Pappa som var dammvakt ville g ut i fottningen
men tordes inte fr Lomtrskarna. Men mamma var svartfot ibland, hon slde mjlk till poliserna.
Jag och Helga fck bra mjlken till graven som man grvt p 1700-talet fr att avvattna myren.
Danserna var populra men efter strejken kom knytnvarna till fitig anvndning och ibland smg ngon fram och
synade svartftternas skosulor.
146
Flottningsfrman p Pilkn var en man frn grannbyn Allsjrv, minns Helge Larsson.
Han fck dom andra i byn med sig. Dom yngre ville vara med i strejken men fck inte.
En strejkvakt frn Lillsel frskte gmma sig men polisen drog fram honom frn under en gran.
Andra strejkvakter sg till att en svartfot frn Allsjrv blev av med sin matkont.
Dom var och hmta konten vid Pilkn och lste in den i morfars hbbre hr i Pilkver. Kriminalar-
na var hit och ville veta vem som tagit konten men dom fck inte fast ngon. Man t opp kalvkttet
och resten av maten.
P ett trd vid vgen mellan Pilkver och Lomtrsk har det till helt nyligen funnits en skylt med
inristad text: Hr lmna man resterna av svartfoten.... (namnet). I samband med faktainsamlingen
till min bok Flottare med frg intervjuade jag sonen till strejkbrytaren som blev av med konten.
Sonen som numera r avliden kom ihg konten men historien hade ombytta roller kanske ville
frldrarna skona ttaringen frn nesan att vara son till en strejkbrytare. S hr sa han till mig:
Farsan var fottare och var med och strejkade. Men strejkbrytarna t upp maten som han hade i
konten, mamma var arg d dom tagit maten. Strejken varade inte s lnge som tur var. Det blev en
villervalla, timret for upp till skogs med fvattnet och det var dligt att vi frlorade inkomster. Visst
fck vi lite bttre betalt men inte var det mycket.
En annan person jag intervjuade om fottningsstrejken var numera bortgngne Elov Larsson som
var fdd 1916 i Vstra Svartbyn. Fre 1934 hade han jobbat t Flottningsfreningen med att rensa
lvstrnderna frn bark och annat skrp:
Jag rensade strckan BrnnaSvartbyn med rfsa. Det var femsex kilometer och jag fck fem
kronor om dan.
Elov Larsson mindes mycket vl strejken 1934.
Min morbror Olle Persson var fottningschef och bodde p stra sidan lven. D han kom ver
med bt och skulle hmta strejkbrytarna, dom var frn Vit och Rnelven, blev pappa frbannad
och frskte mota bort Olle.
Sjlv blev Elov ocks bortmotad men p stra sidan lven och av motsatta skl:
Strejkbrytarna vid Pilkn skyddades av bevpnade statspoliser, hr vid Lngforskojan en kilometer frn Pilkver.
147
Jag brukade ro ver skolbarnen med bt. Men den hr gngen kom tv statspoliser och sttte ut
bten, stranden var fridlyst sa man. S jag fck ro barnen 150 meter nedstrms.
Hur upplevde du det?
Ja, nog var jag frbannad. Vi var ju mot strejkbryteri, att man tog dit strejkbrytare. Helmer
Persson frn Gammelgrden kom upp och hll fredrag, det var hos Granstrms 150 meter ovan-
fr fottningsfreningens motorbtar. Helmer stod p ett lastbilsfak och det kom cirka hundra
personer, han prata ocks med strejkbrytarna.
Helmer Persson var kommunist och blev riksdagsman samt redaktr p Norrskensfamman. Elov
Larsson blev Flammans lokalredaktr i verkalix ren 1944 47 och dessfrinnan jobbade han sex
r i fottningen. Att pappans motstnd mot strejkbryteriet ftt konsekvenser ven fr Elov berttade
han fr mig:
Morbror Olle blev s arg att jag inte fck brja direkt i fottningen. Det fck dremot min kusin
Harry Larsson som var ett r yngre. Men d Aina och jag gifte oss 1941 kom Olle ver lven och
gratulera oss med hundra kronor. Det var mycket pengar d han skmdes vl. Aina och jag for till
Brnna och kpte oss en klocka. Den kosta 50 kronor och gr n i dag som en klocka.
Att slktingar, grannar och byar stlldes mot varandra bde under och efter strejken minns Helge
Larsson:
Man var ovnner lnge eftert. Folk fck gra avbn och blev trakasserade p alla stt och vis.
Ungdomarna slogs med strejkbrytare fera r efter strejken, man kte ihop p dansbanorna. Men
egentligen blev ungdomarna tvingade av sina frldrar.
Helges morbror Hugo hade varit strejkvakt och fck plikta fr det.
Han fck sitta tv veckor i fngelse. Det vanliga var sjutta dagar men Hugo hade tv stm-
ningar. Han for till n med Lomtrskarna, Rdupparna och Lillselarna. Dom sa att strejken lna sig
men det gjorde den inte frsta ret.
Helge minns ocks att folk var glada att f brja fotta igen efter strejken.
Dom tyckte avtalet var mycket dligt men varje krona var ju viktig. Det var mest kommunister
som lg bakom, det var en
vild strejk.
Klart r att extrema kraf-
ter spelade en aktiv och
pdrivande roll fre, under
och efter strejken. Att ven
propagandaapparaten job-
bade fr hgtryck framgr
av tidningsklipp frn den
tiden. Ett av mnga exem-
pel r frn 16 maj 1934 d
Norrbottens-Kuriren skrev
om ett regelrtt bombat-
tentat mot de arbetsvilliga
fottningsarbetarna vid
Lina lv:
Attentatsmnnen synas
ha laddat ngot krl med
dynamit, ordnat med tnd-
ning av detsamma och
slppt i strmmen, med
tydlig avsikt att minan
skulle explodera ttt intill
Helge Larsson vid Pilkn. Morbror Hugo var strejkvakt nr det begav sig och han fck
plikta med fngelse.
148
btarna. Inga skador uppstod men betrffande mo-
tivet och skuldfrgan var Kuriren sker p sin sak:
Flottningsstrejken har nu avancerat s lngt att man
frn strejkledningens sida inte ens drar sig fr rena at-
tentat mot de arbetande.
Norrskensfamman ansg sig i stllet ha bevis fr
att ngra namngivna nazister p orten utfrt sprng-
ningen, i syfte att skapa splittring och opinion mot de
strejkande. Och visst var det s att extrema hgerkraf-
ter stod p arbetsgivarnas sida. Bland annat var tv av
fottningscheferna aktiva nazister, vilket jag redovisat
i min fottarbok. Men ven extrema vnsterkrafter tog
alla chanser att utnyttja strejken fr sina syften. En av
de kommunister som frskte f med fottarna i sin revolutionra kamp var Gunnar Johansson frn
Tornedalen. Han var lttrrlig med sin motorcykel och hade tta kontakter med likasinnade i bland
annat strejkledningen. Av boken Eldsjlarna framgr att Gunnar Johansson studerat i Sovjet ren
192731, och att han haft en aktiv roll under vg- och fottningsstrejkerna i Tornedalen.
ven om extremister hade infytande var dock strejken i frsta hand en folklig protest mot krva
och orttvisa frhllanden. Att fottarna i Norrbotten lnge varit en missgynnad grupp framgr av
rligt frekommande strejker och andra missnjesyttringar. Strejken 1934 var dock strst av dem alla;
sammanlagt strejkade 1 500 fottningsarbetare i verkalix, Korpilombolo, Gllivare, Jukkasjrvi och
Kalix kommuner.
Upprinnelsen var att Kalix lvs fottningsfrening krvt att f snka timlnen med fyra re, frn 72 till
68 re. Det kan jmfras med industriarbetarnas genomsnittliga timln som 1934 var 147 re i Norr-
botten, allts mer n dubbelt s hg som fottningsarbetarens. Till rga p allt var det vrldsdepression
med arbetslshet och svr fattigdom. En titt i verkalix kommunarkiv ger en intressant inblick i de
frhllanden som rdde vintern fre strejken. Fattigvrdsstyrelsen dr min morfar var ordfrande
tvingades sammantrda var och varannan vecka. Tjugo betrodda tillsynsmn i byarna bedmde vilka
som behvde hjlp, deras rekommendationer lg sedan till grund fr Fattigvrdsstyrelsens beslut:
Den 30 december 1933 beviljar Fattigvrdsstyrelsen mnatligt understd till 116 personer och
familjer fr det kommande ret. Understdet r mellan fem och 75 kronor i mnaden, plus en till
tv liter mjlk per dag. Till detta kommer en mngd tillflliga bidrag p mellan fem och tjugo kro-
nor. Samt std i form av en famn ved, en skrinda h, sju liter mjlk dagligen tills vidare, tre meter
lumptyg till kldning, handskar t skolpliktig gosse och s vidare...
I januari 1934 beviljas 78 familjer och 51 enstaka personer tillflligt kontantunderstd p mellan
fem och femton kronor. Tretton anskningar avsls.
Efter att skollrare vitsordat behovet beviljas srskilt utsatta barnfamiljer ett par handskar, sex me-
ter fanelltyg, 14 decimeter vadmal, tv par handskar, garn till fickkofta plus tre hrvor till strumpor,
lumpplagg till tv gossblusar samt tre mssor vars pris ej fnge verstiga tv och femtio per styck.
Den 28 mars sammanfattar Fattigvrdsstyrelsen lget s hr:
Som fljd af olika samverkande omstndigheter har fattigvrden under vintermnaderna anlitats
i orovckande grad. Till arbetslshetskommittn riktas en allvarlig vdjan att s vitt kan ske ska
ltta kommunens fr nrvarande till ytterlighet komplicerade frsrjningsproblem.
Inte konstigt att mnga av de cirka tusen fottningsarbetarna i verkalix var desperata och strids-
sugna. Men bara femton procent var fackligt organiserade i Svenska Skogs- och Flottningsarbetare
Frbundet (SSFF) och detta skapade frsts problem. Med rstsiffrorna 7945 avslog medlem-
marna ett frlikningsfrslag som skulle ge en lnesnkning med tv re. SSFFs distriktsstyrelse
begrde d blockad av fottningen men frbundsstyrelsen sa nej, med hnvisning till stadgarna som
krvde tv tredjedelars majoritet fr stridstgrder. D beslutade fottarnas strejkledning att verk-
stlla blockaden och frbjd allt fottningsarbete i Kalixlven med bifden. Frutom ofrndrad
Flottningen p Pilkn upphrde tjugo r efter strejken. Lng-
forskojan fyttades till Vippabacken dr serveringsbyggnadens
timmer fortfarande minner om strejken.
149
ln var kraven 50 procents vertidsersttning fr arbetstid ver tio timmar per dag, samt att de nr-
mast boende skulle ha frtur till arbetet. Dessutom krvde man att det frhatliga anbudssystemet,
dr fottarlagen tvingades bjuda under varandra, skulle bort. Flottningsfreningen svarade genom
att anstlla strejkbrytare, frn nromrdet och andra orter i lnet. Samtidigt gick lnsstyrelsen med
p fottningsfreningens begran att frbjuda obehriga att betrda arbetsplatserna.
Denna fridlysning av 150 meter p bda sidor vattendraget omfattade fljande bifden och delar av
huvudlven: Kalixlven frn Kangis till Morjrv, Alsn, Bjrkn, Bnlven, Karijoki, Kattn, Lahna-
n, Leipojoki, Linalven, Narkn, Pempelibcken, Pilkn, Skrvlven, Suaningijoki, Tjeujerbcken
och Vuostijoki. Frutom att statspolisen skyddade strejkbrytarna frbjds alla chauffrer i trakten att
skjutsa arbetare och smbnder som frmodades vara strejkvakter. Detta skapade stor irritation och
ven de som gde mark vid vattendragen krvde att fridlysningen skulle hvas, med motiveringen att
de inte kunde tgrda skadorna efter den kraftiga vrfoden. Just vrfoden var de strejkandes frmsta
vapen fr att gra arbetsgivarna mra. Om inte bckarna fottades i tid skulle miljonvrden g till
spillo i skogen, och lades inte bommar ut i lvarna hamnade stockarna lngt upp p strnderna eller
gled osorterade ut i havet. ven broar och dammar var i farozonen, bland annat i Bnlven.
I samband med att jag sommaren 2009 var vid Bjrkdammen och kserade om min fottarbok
fck jag ett intressant dokument i min hand. Sven-Ola Andersson frn Lule hade sparat sin fader
Sven Anderssons nedskrivna berttelser om livet som skogsarbetare och fottare. Sven vxte upp i
Vnnsberget och innan han bosatte sig i Rdupp med sin familj var han med om fottningsstrej-
ken. I brjan av maj 1934 hade ngra man frn Jockfall och Hoppet gtt ut som strejkbrytare fr att
fotta Bjrkn norr om Jockfall, skriver Sven Andersson och fortstter:
Vid strejkmte med Skogs-avdelning 283 Vndns beslts att medlemmar och ven andra sym-
patisrer skulle beska Bjrkn i syfte att med vertalning och ven med ekonomisk hjlp, ur den
svaga kassa avdelningen hade, frska frm strejkbrytarna att sluta arbeta och g hem frn fott-
ningen. Vi var slunda tiotolv arbetare som med buss gav oss ivg till Jockfall. Drifrn var det
att vada i cirka halvmeters blt sn nra en mil till Bjrkn.
Vid framkomsten till bcken befanns det att strejkbrytarna skte gmma sig i skogen fr att slippa
trffa de uppvaktande. I dammkojan dremot trffade vi p ngra strejkbrytare som uppmanades
Strnderna fridlystes fr att mjliggra fottning. Hr ett fottarlag vid Lahnan tre r efter strejken.
150
att lgga ned arbe-
tet och respektera
Blockaden.
Men vi hade inte
varit i kojan mnga
minuter d tre stats-
poliser i vra spr
kom till Bjrkdam-
men och kommen-
derade ut oss frn
kojan. Med motive-
ringen att omrdet
var fridlyst av lns-
styrelsen. Vi blev vi-
siterade av polisen
och vra namn och
adresser uppteckna-
des.
Ja, sedan var det
bara att raska till-
baka i bltsnn till
Jockfall. En episod i
ventyret intrffade
d vi skulle ver Kalixlven. Islossningen hade brjat och dr stod vi p stranden, ngsliga hur vi
skulle ta oss ver. S kom det ett stort och tjockt isfak som stannade och bildade en brt av is och
timmer. Det var fr oss sedan att springa ver lven p isbrten. Vi pulsade i snn p stra sidan
till den vntande bussen i Jockfall som frde oss till vra hemorter.
Lnsstyrelsens beslut om fridlysning av bck- och lvstrnder kom ett par dagar drefter, varfr
vi inte kunde talas.
talade och fllda blev dremot mnga strejkvakter vid andra vattendrag, framfr allt vid Pilkn. Vid
tinget i verkalix samma hst utdmdes viten p hundra kronor fr 97 personer, allt enligt den s
kallade karpslagen. De festa valde att avtjna straffet i fngelse. ven mnga strejkbrytare fck sitt
straff men i annan form. Och inte av domstolen utan av fyra fackavdelningar som genom annonser
i pressen prickade ett hundratal personer fr osolidariskt upptrdande. Flottningsfreningen gick d
till Arbetsdomstolen som dmde fackavdelningarna Lomtrsk, Boheden, Gyljen och Vndns till
sammanlagt tusen kronor i bter. Sven Andersson betraktade strejken som en seger fr fottarna och
den demokratiska arbetarrrelsen. Flottarna fck visserligen tv re mindre i timln men fottningsf-
reningen ville snka med fyra, och p sikt fck den spirande fackliga rrelsen ett uppsving. Viktigast
var att fottare och andra arbetare insg betydelsen av sammanhllning och enighet:
Visst blev det brk och osmja bland befolkningen i Kalix lvdal genom konfikten. Beroende mest
p den som gick arbetsgivarens renden och upptrdde osolidariskt. Konfikten hade dock det goda
med sig att allt fer blev medlemmar i Skogsarbetarefrbundet. Vid 1934-rs slut hade Kalixlvens
distrikt 268 medlemmar och fyra r drefter var 2 057 organiserade i distriktet. Man kan sledes
med fog pst att strejken var en behvlig Vckarklocka. Samt att utvecklingen bestyrker att 54-
rigt fackligt arbete icke varit frgves.
Sven Andersson fck Skogsarbetarefrbundets pokal fr sin fackliga grning. Berttelsen om fott-
ningsstrejken skrev Sven p sitt smbruk i Vstra Rdupp. Han dog p Tallviksgrden 1997 i en
lder av 89 r.
ntgrden i Vnnsberget r 1935. Sven Andersson (tva fr v) tillsammans med frldrarna
Anna-Lena och Anders (nt) samt Maria, Emma och Johan med dottern Karin samtliga med
efternamnet Andersson.
151
Hggmansgubbens tassemarker
Byns mrkvrdigaste man dog fr tv r sedan. Han fddes och tillbringade strre delen av sitt liv
p ett kronotorp lngt bortom berg och grna dalar. Ini urskogen. Han var fattig men uppehll sig
utan understd av kommunen.
S brjar berttelsen om Abraham Hggman som bodde vid en vacker tjrn norr om Stora Lapp-
trsk. Han kom att ge namn t ett helt berg Hggmansberget och tjrnen fck heta Hggman-
stjrn. r 1908 skrev Arvid Larsson frn Stora Lapptrsk sin uppsats om den originelle mannen.
Hll till godo:
Jag minns honom s vl frn min tidiga barndom. Hans hlsning var alltid Gudag o Kaisa hlse.
Hans gng var gungande. Hans pipa minns jag s vl, hon var honom s kr att han hll henne i
hand medan han drack kaffe.
Han hade icke blott som vi hrt sagor om de underjordiska. Utan s mycket mer han hade sett
dem, sprkat med dem, n nr han var ute p fske, n nr han skte fr. Otaliga gnger hade han
sett dem. Om man ville ha honom att tala om sina ventyr mste man vara lite slug och draga hans
tankar tillbaka till hans barndomstid. Han tlde inte att man skmtade med honom.
Gubbens gng var gungande och pipan hans kraste godel. I motsats till sin kompis Kalle visste han att hlla sig
vl med underjordens och bergens innevnare.
Kapitel 9
152
Vi lta honom bertta en
saga som han upplevat:
En dag var jag och
Karl till en skogssj fr
att lgga ut nt. Det
blste kallt s att vi fr-
so. Nr vi hade lagt ut
nten gjorde vi upp en
eld fr att vrma oss. D
vi hade satt oss vid bra-
san kom en tomtegumma
fram till brasan, och vn-
de ryggen mot elden och
oss fr att vrma sig.
Karl som alltid var
en illmarig rf viska-
de: mnne om vi borde
brnna henne? Nej, vis-
kade jag tillbaka, d har
vi nog igen det i nten i
morgon.
Men han kunde likvl
inte lta bli utan tog en
eldbrand och kastade i ndan p henne. Nu vnde hon sig om och frgade vem det var som brnde
henne. Karl var kvick med svaret: han sjlv. Nu sprang hon int skogen och skrek: han sjlv mig
brnde. S att ekot svarade lngt ver skogen. Nu skrattade Karl av hjrtans lust.
Men morgonen efter nr vi skulle vittja nten. D hade hon stoppat allt ris som fanns i sjn i vra
nt. Och inte en enda fsk fanns i nten. Men Karl han lrde sig den gngen att hlla god min med
tomtar och bergens innevnare.
S dr kunde gubben bertta. Vi lta honom bertta ett annat ventyr:
Vi hade snlla fr som kom hem varje kvll. Men en gng hade de sprungit lngt int skogen. Det
var omjligt att hitta dom hur jag n skte. Och vi mste ha hem dom. Annars hade de snart varit
upptna av jrv och varg.
Nu fck jag hra att ngon ropade p mig. Jag sporde: vem r det? D frgade ngon: sker ni
hstar? Nej, blev svaret. Sker ni kor? Nej. Sker ni fr? Ja. Fren r rakt ver bergen ni gr.
Nu fortsatte jag i riktning som jag blivit anvisad. Jag hade ej hunnit lngt s mta jag ett parfolk
som kom gende arm i arm. Jag frstod genast vad det var frga om.
Jag fortsatte min vg utan att sga ett ord. Och de sin. Mycket fnt kldda voro de, herrn hade
sidenhatt och frun bar en mycket fn kldedrkt, som endast bars av adliga och frnma damer.
Fren hittade jag dr jag blivit anvisad. S fortsatte jag hem, glad att ha sett bergens innevnare
i hgtidsdrkt.
Spkonster var Abraham Hggman mycket hemma i. En stor vderleksprofet var han ocks. Men
likvl som vetenskapen har mrkt frndringar i vderrymden, s har ven Hggman. Han kom
nmligen underfund med att gamla mrken voro frldrade. Det var hgst sllan hans frutsgel-
ser slogo in p sista tiden.
Det var min goda vn Marianne Malmelind frn Plnge som berttade fr mig om Hggmans-
gubben. Iris Bckstrm i Stora Lapptrsk hade gett henne en avskrift av Arvid Larssons uppsats.
Det r inte allom frunnat att f ett helt berg och en idyllisk tjrn uppkallad efter sig.
153
Marianne frklarade stolt att Abraham Hgg-
man var hennes mormors morfar. ven Ger-
trud Ek har rtter vid Hggmanstjrn:
Jag har slktforskat lite. Man vill ju grna
veta varifrn man kommer, sger Gertrud d
jag besker henne i villan p fygfltsomrdet
i Kalix.
Abraham Hggman var fdd 1827 p krono-
nybygget Bergtrsk som tjrnen kallades p
den tiden. Nybygget hade grundats av hans
fader Henric Abrahamsson Hggman omkring 1825. En fr mig intressant detalj i den Hggman-
ska slktkrnikan r att Henrics mor Mrta Olofsdotter var frn min hemby Heden i verkalix.
Abraham vertog nybygget efter sin fader och gifte sig med Cajsa-Lena Johansdotter Modig frn
fvermordjerf. De fck fyra barn men nybyggets historia blev kort fr 1873 hamnade det i lgervall
(lmnades de) och blev kronopark. Abraham Hggman dog 1906 som inhysing i Lilla Lapptrsk.
Gertrud Eks farfars mor hette Johanna och var syster med Abraham Hggman. Johanna gifte sig
med Henrik Persson Berlin i Bondeborg och de gav upphov till en stor slkt.
Min pappa John Berlin bertta fr mig att Abraham Hggman var vldigt stark. Det kanske man
behver vara fr att bo i obygden, funderar Gertrud Ek med ett leende.
Pappa John som var uppvxt i Bondeborg fck uppleva sin 100-rsdag.
Det fattades tio dar i 101 r. Han levde under tre sekler, var fdd 1899 och dog r 2000.
John Berlin delade dock inte Gertruds intresse fr slktforskning.
Nej, pappa brukade sga att nt jer e ne at hla p uti (inte r det ngot att hlla p med). Men
nog r det synd att jag inte frgade honom nnu mer om Hggmanstjrn och dom som bodde dr.
D och d brukar Gertrud beska glntan i skogen dr nybygget lg.
Det r alltid en speciell knsla att vara dr vid tjrnen. Odlingsdikena fnns kvar men det r kon-
stigt att det hllit sig ppet s lnge p detomten. Det var nog oknytt i alla fall.
En vltrampad stig leder fortfarande ned till Hggmanstjrn.
Kanske var det oknytt i alla fall. Hur som helst
r Gertrud Ek stolt ver sina rtter.
154
De slla jaktmarkerna
Vr lskade fnnstvare Sisu har gtt ur tiden. Fr-
utom att han var jtteduktig i skogen var han ocks
en kr familjemedlem. Han var elva r d han i
mars 2009 drog sin sista suck och p frsommaren
var det dags att begrava hans aska.
Det var en vacker morgon d Nils och jag vand-
rade genom Hggmansgubbens tassemarker dr
Sisu bjudit p s mnga minnesvrda drev. Han var
nstan alltid inspirerad och det spelade ingen roll
om det var varmt eller kallt, barmark eller djupsn
jaktlusten var alltid p topp. Sista hsten sg jag
honom prickfritt driva fera hundra meter lngs en
vg. Jag hade precis ftt ett samtal p mobiltelefo-
nen och hade oladdat gevr d haren kom i full fart,
fr att sedan kasta tio meter frn mig och fortstta
Jakten r slut fr denna gng men n vibrerar luften av Sisus klingande drev.
Han var en kr familjemedlem.
155
mot det pass Nils skt upp. Som trevligt
sllskap hade han tiorige Isak som redan
visat goda jgartakter. De vntade knpp-
tysta p Jsse och snart var den jakten
slut.
En av Sisus sista jakter kom i bergen
lngre vsterut. Dagarna innan hade det
fallit en decimeter sn s det drjde innan
Sisu funnit ett frskt spr. Vi hade precis
tnt brasan d upptaget kom men kaffet
fck vnta och ivriga skte vi upp vra
pass. Haren buktade fnt och drevet skte
sig hgt upp p berget innan det pltsligt
blev tappt. P vg till Nils fr att stmma
av upptckte jag ett frskt spr p basv-
gen; Jsse hade korsat vgen och sedan
fortsatt i diket. Snart var Sisu p plats och
skrikupptaget kom inom synhll frn oss.
Nils valde nytt pass och fem minuter se-
nare hade haren gjort sin sista bukt till
Sisus synbara besvikelse.
Omrdet vi jagar i r kuperat och va-
rierat med biotoper som passar de festa
djur; ven rovdjur som mrd, lo och bjrn
vars spr ger en extra krydda t jaktupp-
levelsen. Nu nrmar vi oss bergets hgsta
Sllan lukar tjrstubbar s gott som vid harjakt... ...och d vet frsts Lille Skutt att bssan r oladdad.
Vid mnga spnnande jakter hade Sisu en given huvudroll.
156
punkt med milsvid utsikt t alla hll. I sydost rken
frn Billeruds skorstenar, i sydvst Raggdynan, i norr
verkalixmasten, i ster Klinten...
Urnan i Nils ryggsck gr sig pmind och tillsam-
mans minns vi en av vra trevligaste jakter. Efter ett
frsta vackert drev nere i dalen sprang haren in i en
hagelsvrm och sedan skte vi oss upp i berget. Sisu
fann nsta traj p de lngstrckta klapperstensflten
och snart klingade drevet mot myrarna till. Springan-
de frskte vi n bsta passen innan haren tervnde
men vi var fr sent ute. D drevet frsvann i fjrran
passade vi i stllet p att njuta av termoskaffet och
det granna vdret.
Utan det frstrkta ljudet i mina skyddskpor har
jag alltid haft svrt att flja drevet. Drfr undrade
jag frsts varfr Nils pltsligt reste sig upp och grep
bssan. Haren r p vg hitt igen, vste han och
frsvann snabbt bakom nrmaste knabbe.
Sjlv stannade jag kvar vilket ofta visat sig vara bsta
alternativet. Det drjde bara ngra minuter innan ett
skott fck mig att rycka till och samtidigt skrpa mina
sinnen till det yttersta. Men snart ljd budskapet haren
r dd och framme hos den lycklige skytten fck jag
veta allt om den spnnande upplsningen. Haren hade
i full fart kryssat fram mellan de vindpinade tallarna,
Jgaren blir ofta rikligt belnad med vackra naturscenerier...
...men lodjuret fredrar att hlla sig p behrigt avstnd.
157
ver hllarna och ut p en liten bergsmyr dr
banemannen vntade p andra sidan.
Nu r vi framme vid den plats Nils valt ut
fr Sisus sista viloplats: Hr kommer jag
ofta att passera d jag och Tejjo r ute efter
stortuppen. Stenar lggs t sidan och i gro-
pen hlls askan varp Nils bygger ett litet
rse. Efter en stunds kontemplation r det
dags att dra hemt igen. Men frst gr vi en
liten lov sderut fr att njuta av stillheten i
detta av mnniskor sllan beskta omrde.
Fiskljusarna ger sig skriande till knna d vi
passerar deras sttliga bo och i klippbrantens
nste ligger den mytomspunna korpen, pre-
cis som den gjort i mnga generationer.
Korpen anses vara intelligent och i gammal
folktro var den hemvist fr frdmda sjlar.
Indianfolken sg ett nra samband mellan
mnniskan, naturen och andevrlden. I indi-
anens frestllningsvrld fanns ett orkneligt
antal andar som nstan alltid hade gestalten
av ett djur djuret kunde vara ett vanligt djur
men ocks ett vernaturligt vsen.
Hggmansgubben tycks ha haft en liknande
vrldsbild som indianer och andra naturfolk
man kunde aldrig vara riktigt sker p vilka
Ett byggnadsverk vrdigt en sttlig rovfgel. Mnne vad bliva skall.
En av vra bsta jakter slutade p en idyllisk bergsmyr.
158
Kalixlinjen har gtt i graven och Hggmansbergets kanoner har tystnat. En mytomspunnen varelse fortstter dock att skta
vakthllningen till beltenhet.
Sisu efter avslutad jakt i Hggmansgubbens tassemarker.
krafter man mtte i naturen. Fr-
modligen trodde han ven p ett
liv efter dden. Prrieindianerna
tnkte sig att de dda kom till De
slla jaktmarkerna, en behaglig
plas dr solen sken och jakt-
lyckan alltid var god. Alla kom
dit och det r frsts en behaglig
tanke, inte minst i vr materialis-
tiska tid. ven om vi inte tror p
livet efter detta kan vi knna en
lngtan efter De slla jaktmar-
kerna och i Hggmansgubbens
tassemarker hra ekot av Sisus
klingande drev.
159
Soldattorpet Stoor
Kapitel 10
Lset krvar till soldattorpet i Gddvik. Medan Gran Henriksson lirkar med nyckeln berttar han
stolt om sina rtter i ett annat soldattorp i nrheten.
Det torpet var identiskt med roten Arm och hette tidigare Humbla. I brjan av 1800-talet bodde
dr en kvinna vars moder r en rak ana till mig.
Gldjande nog fnns det fortfarande kvar gamla soldattorp i Norrbotten. De festa r frfallna el-
ler ombyggda till fritidshus men ngra har restaurerats
till ursprungligt skick, bland annat Stoor-torpet i Gdd-
vik som blivit ett populrt utfyktsml bland Luleborna.
Stoor-Torsten Nilsson och hans mor Emma var de sista
som bodde i torpet men 1930 hade de ftt nog av att
frysa och fyttade till Karlsvik.
Innan Gran Henriksson guidar mig i torpet fr vi en
historielektion av hans kompis Gunnar Johansson i Lu-
lebygdens forskarfrening. Gunnar brjar med att be-
rtta att allmn vrnplikt infrdes 1901. Dessfrinnan
var det Indelningsverket som gllde i drygt tvhundra
r. Bnderna var indelade i s kallade rotar hur mnga
rotar det var i varje by berodde p grdarnas storlek
(mantal).
Som regel var det tvtre bnder om varje rote. Bara
en grd i Norrbotten, i Vojakkala, var stor nog att kunna
Stoor-torpet r frn 1830-talet och berttar om en frgngen epok i vr lokalhistoria.
Inte konstigt att lset krvar Gran Henriksson har ju
rtterna i en annan rote.
160
hlla soldat. I Vojakkala fanns det 23 soldater,
p bda sidor av lven.
Torpen som bnderna tillhandahll besiktiga-
des en gng per r, av kompanichefen och ett par
andra militrer plus bndernas sammankallande.
Dessa skulle kontrollera att torpen var beboeliga.
Soldaten hade en liten tppa och fck inte
konkurrera med bnderna. Det skulle fnnas la-
grd om soldaten hade jord, kanske hade han en
ko och ett fr.
D soldaten inte var ute i krig eller exercerade
hade han arbetsplikt t rotebnderna.
Det var inga stebrdsdagar fr den indelte
soldaten, fortstter Gunnar Johansson:
Han hade det ofta enormt krvt. P samman-
dragningarna med kompaniet var det mycket
exercis och man skulle paradera utanfr kyrkan
vid helgerna. D hade han full stridutrustning
och det skulle vara putsat. Det var en skam
fr rotebnderna om klderna var trasiga eller
gevren i oskick. Soldaten granskades av fr-
samlingen vid kyrkan och han fck inte g in i
kyrkorummet med vapen, dessa lmnades i va-
penhuset.
Soldatsysslan gick inte formellt i arv men ib-
land blev ven sonen soldat, med samma ef-
ternamn som torpet. Det kunde exempelvis bli
fallet d pappan stupat p slagfltet eller dtt i
fltsjukan.
I forskarfreningens lokaler p Residensgatan
i Lule fnns en imponerande samling mnst-
ringsrullar och annat stoff om gamla tiders
militrvsende. Numera hmtas ven mycken
information med hjlp av datorer och Internet.
Inget gr dock upp mot att beska platserna dr
mnniskorna levat och strvat.
Hr i Gddvik fanns tv soldattorp p lvens
sdra sida, det ena var frn 1647 och det andra
frn 1697. P 1830-talet ersattes de av nya torp
p norra sidan lven. Rotehllare fr Arm var
byns hemman nummer 2 och 3 medan 1 och 5
stod fr Stoor. Hemmanet nummer 4 ansvarade
fr fnriksbostllet som fanns kvar p sdra
sidan lven, medan hemmanet nummer 6 hll
byns gstgivare med sex hstar. I en studiecirkel
r 1996 tog deltagarna fram en mngd intres-
santa uppgifter om de bda torpen och dess sol-
dater. Efter fytten till norra sidan lven bestod
Armn behvde stora karlar fr att skrmma ryssen.
Lulebygdens forskarfrening r en oas. Hr rattar sig Gunnar
Johansson fram bland indelta soldater.
161
byggnaderna av torp, stolpbod, trskloge med korn- och
foderlada samt fhus. I ett kungligt brev frn 1830 reglerades
i detalj hur sjlva torpet skulle utformas. Det skulle vara 14
alnar (8,4 meter) lngt, 9 alnar brett och 5,5 alnar hgt. Samt
best av tv rum stuga och kammare plus frstuga.
Det r fascinerande att insupa atmosfren i torpet som
byborna rustat upp. Mycket r fortfarande i original, till
exempel eldstaden och de tre fnstren med 16 rutor var-
dera samt en del av mblemanget. Gran Henriksson be-
undrar en uniform som en av soldaterna Stoor burit:
Han var en stor karl, betydligt lngre n jag som r 175
centimeter. Dom strvade efter stora karlar fr att skrm-
ma ryssen och andra fender.
Fre indelningsverket medfrde knekten egna klder och
vapen. Dessa bestod ofta av liar och klubbor eller i un-
dantagsfall ngon muskt.
Efter 1690 var rotehllarna skyldiga att hlla sin soldat
med ln, lega och personlig utrustning. Den bestod r 1706
av fljande: sck, tv skjortor, skinnbyxor, ett par strum-
por, tv par skor, ylletrja, halsduk, ett par fngerhandskar,
ett par vantar och handskar drp, lrfor (kalsonger) samt
faska och nattmssa.
Kronan hll soldaten med uniform och vapenutrustning.
Ngon bssa fnns av naturliga skl inte kvar i torpet men
beskaren kan frsts ltsassikta mot fenden:
Man blundade s hr d man skt, fr att inte f krut-
stnk i gonen, tillgger Gran med glimten i gat.
Samtidigt r vi medvetna om att soldatlivet var blodigt all-
var. Tv av soldaterna i Gddvik begravdes i Finland 1789,
de dog i fltsjukan. ven soldaternas anhriga var hrt drab-
bade i sin fattigdom och ngestfyllda vntan hr hemma.
Pigor, drngar, torpare, soldater och egendomslsa.
Det var alltid dom som kom i klm men om det har det
skrivits vldigt lite i historiebckerna.
Nu r det dags att lmna soldattorpet fr den hr gngen
men vi frfyttar oss bara en knapp kilometer, till Soldat
Arms vg dr Brje Nilsson bor. Han r 82 r och knde
Stoor-Torsten vl men innan han berttar mer om detta be-
undrar vi ngra rariteter i Brjes garage:
Jag gillar veteranbilar, hr har vi en Morris Minor frn
1959.
Med stolt min och lycklig rst berttar Brje om sin
svartglnsande Ford V8 frn 1938.
Jag hittade den i Vsterbotten och plockade snder den
i atomer. Med Forden var jag fera gnger och hmtade
Stoor-Torsten. Vi for till soldattorpet dr han var fdd.
Stoor-Torsten som egentligen hette Torsten Nilsson var
fdd 1910 och dog 1997. Det var stort pdrag d byborna
Fnstren skulle ha sexton rutor och det var vl bra. Men
ofta var soldatfamiljerna i hnderna p snla rotebn-
der s torpen fck frfalla.
Undrar vad hon hette tsen som strlade av lycka i
sina fnskor?
162
nyinvigde torpet ngra r innan Torsten dog,
minns Brje Nilsson.
Torsten var hedersgst och brjade grta
d han sg det nyrenoverade torpet.
Torsten Nilsson var son till fre detta solda-
ten Erik Nilsson Klint och hans hustru Emma
Maria Bostrm. Hon var tidigare gift med
Isak Vilhelm Stoor som dog p torpet 1903,
elva r senare dog Torstens pappa Erik.
Det var frbannat fattigt p torpet. Torstens
mor jobbade t bnderna, skurade hus och la-
grdar. Bnderna betalade nstan ingenting
men hon sparade ihop till en bit korkmatta.
D hon fck se en av bnderna komma fr
att besiktiga torpet vek hon ihop och gmde
korkmattan, berttar Brje Nilsson.
Emma Maria kallades Stoors-Mora och
bodde kvar p soldattorpet till 1930, samma
r som Torsten gifte sig. I mer n ett halvt se-
kel gdes sedan torpet av frken Annie Wen-
nerstrm. Hon kallades Madam Grape och
hade torpet som sommarstlle. Torpet frfll
med tiden men hon ville inte slja det till
Stoor-Torsten.
Brje Nilsson beskriver Stoor-Torsten med
beundran i rsten:
Han var en kraftig karl, stark som en
bjrn. Murare och en arbetsmnniska av
Guds nde, Torsten var mycket omhuldad
fr sin arbetsvilja.
P 1980-talet kte Brje runt med en band-
spelare och intervjuade mnniskor i Gdd-
vik, Ersns och Alvik dr han r fdd. P ett
av kasettbanden frn 1986 berttar Stoor-Tor-
sten om soldattorpet och sitt strvsamma liv. Brje lnar mig bandet som ger en intressant och spn-
nande inblick i vr 1900-tals historia. Hr fljer ett sammandrag av Torsten Nilssons berttelse:
Jag r fdd nere i torpet. Dr fanns tv torp och vrat str kvar. Jag minns att det var mycket fat-
tigt. Mamma fck gra dagsverken, hade tre kronor per dag, brjar Torsten som var fem r d hans
pappa dog.
De hade tre kor och mamman slog ngen vid torpet med lie. Bnderna skulle se till att torpen var
mnniskovrdiga men det var si och s med det.
Det var s kallt i den dr stugan. Egentligen gick det bara att bo dr p sommaren. Inte fck man
g och lgga sig mtt p kvllarna heller.
Det gick aldrig att f nnting av fattigvrden p den tiden. En gng gick mamma till Anders Hed-
strm och sa: jag mste f lite hjlp, jag kan inte frsrja barnen. N, sa en Anders. Du ska fara till
fattigvrden i Rutvik och auktionera ut barnen. Det fck hon till svar, mamma...
Torsten minns d han som pojk rensade rovlanden fr att tjna sig en slant.
Det var ett dligt jobb, man trivdes inte men fck frsts ta sig mtt p rovor. Jag hjlpte till med att
Bttre brdls n rdls...
...hos stadens borgare saknades uppenbarligen inte tapeter och mlarfrg.
163
trska ocks, dom stal strm frn elledningen.
En sommar var Torsten drng hos bonden
Ernst Edstrm i Gddvik.
D levde gamla gumman och hon var snll.
Jod, och snus ville hon ha, stoppade i nsan
och drog in. Sjlv rkte jag frn det jag var tta
r, hade pipa och tobak med mig i skolan. Mam-
ma t Per Pettersson var lrare. Hon tyckte det
lukta mycket tobaksrk frn rknehftet.
Efter att Torstens pappa blivit sjuk tvingades
man lna hundra kronor av rotebonden strm
fr att verleva.
Mamma fck sedan betala fem kronor i rnta
varje r. En dag betalade jag den dr hundralap-
pen, jag ville ha stugan, vara dr p sommaren.
Ja, nog fr du det, svarade strm, men d ri-
ver jag den dr stugan.
En halvbror till Torsten drunknade p lven i
Gddvik. Han hette Hjalmar och kompisen Li-
nus Hansson var med. Det var is och strmt och
man krde med hst halva vgen ver lven,
och frja den andra halvan.
Hjalmar kte skridskor men for ned i vaken
och under isen. Linus skulle ta fast han men fck
bara tag i handsken. Oj, oj, hade Linus ropat.
Pappa t han Karl strm sa sedan t mamma:
jag har drmt i natt var pojken ligger.
Man hgg upp ett hl i isen och draggade med
krokar p s kallade engelska stnger.
Och tror du inte att trden fastna i skrid-
skon. Han var sanndrmmare, gubben strm.
D dog denna gubbe och mamma har berttat
vad som d hnde. Hon och pappa var ute och
gick och d sa pappa: g frn vgen, Emma.
Den sista som nyttjade Stoor-torpets kammare kallades Madam Grape.
Byggnader med sjlvaktning har gstbok och
Stoor-torpet r ett populrt utfyktsml.
Stoor-Torsten var sjlvskriven hedersgst vid invigningen av det
upprustade soldattorpet.
164
Likprocessen kommer, det
r ngon som dr hr oppe.
Inte kom det ngon likpro-
cess men mamma mste g
ur vgen. Pappa var synsk
och kunde kurera gulsot,
stmma blod och koppa.
Men fattigt var det i torpet
och en gng rkade Stoor-
Torsten rejlt i klistret:
Jo, men jag vet inte om
jag ska tala om det...N, jag
hade inte skridskor och inte
skidor heller, ingenting som
alla andra hade. En gng
d jag var in hos Jakobs-
sons lg dr fyrafem par
skridskor och jag tjuvlna
ett par.
Det var blankis och jag
kte till skolan, men jag
hann knappt g in fr d kom Jakobsson. Han var
arg, skllde och sa att nu har stortjuven hr stulit ett
par skridskor. Jag fck stanna kvar i skolan p kvl-
len men Helmer Hedstrm kom dit och lova skicka
ett par skridskor med mjlkbonden. Sedan skolka
jag frn skolan, tyckte det var roligt ka skridskor.
S en dag kom Hedstrm hem till torpet och pra-
tade med Torstens mamma.
Han sa att nu tar jag pojken frn dig. Han gr inte
i skolan, frsta anhalten blir fattiggrden dom kallar
det dr i Rutvik. Och dr mste jag vara, med idio-
ter, dom var som grisar. Gamla Bergs gubben lg i
samma rum som jag.
P fattiggrden blev Torsten kvar till p vrkanten.
D sg han en bonde komma:
Den dr bonden ville ha mig. S jag fck ka med
skjutsen som kom nsta dag och skulle till Brjels-
landet. Dr var jag i tre r och fck jobba som en full
karl, jag var 13 r. Nog var dom snll p ett stt men det var klart, nog gick deras barn fre mig.
P kvllarna hinkade Torsten upp vatten t bondens bror, tjnade sig ngon krona till en kardus
tobak.
D jag var 16 r sa jag t bonden: nu vill jag ha lite betalt, annars far jag hrifrn. Det kan du inte,
sa bonden. Jo, det kan jag, det har jag rtt till d jag fyller 16.
Torsten tog sitt knyte och for till Persn dr han fck plats hos Axel hman. Efter sex mnader
fyttade han hem till torpet och brjade jobba i Karlshll lite grann. Men torpet var ingen mnnisko-
vrdig boning s Torsten tog sin mamma med sig och fyttade till Karlsvik, ret var 1930.
Ngot r senare trffade han Marry som var fdd 1913 utanfr Sundsvall:
Min pappa jobba p kolverket i Karlsvik och jag tjna p stermalm, i en mjlkaffr. Dr blev jag
Brje Nilsson hgaktade Torsten och skjussade honom till soldattorpet med dollargrinet
frn 1938.
Gddviksborna vet att hedra sina gamla soldater.
165
bekant med Torsten, vi brja fljas dr.
Marry jobbade ocks som kocka i
skogskojor.
Jag hade stor stekpanna och gjorde
sockerkaka s dom hade till helgen.
Marry och Torsten fck tre barn och
frst bodde de i Strmsgrden innan de
beslutade att emigrera till Amerika:
Torsten fck arbetstillstnd och jobb
dr. Men yngsta pojken Bengt blev sjuk,
sockersjuka, och det var s dyrt dr. L-
kare och allt s pengarna rckte inte till.
D besluta vi att fara hem och kpte en
gammal grd p Bergnset. Den slde vi
och bodde p Stengatan innan vi fytta
till insatslgenhet p Lingonstigen.
Torsten var i byggsvngen men d han
fyllde 50 blev det jrnverket.
Jag var murare dr i elva r tills jag tappa benet. D hll jag p att d. En jrnhg ramla s det
vart bara slarvsylta av hela benet, under knleden.
Att han kallades Stoor-Torsten berodde inte bara p uppvxten i soldattorpet. I Karlsvik hade han
ocks ett annat smeknamn, berttar Marry:
Dom kalla han lilla grvmaskinen. Det vill inte sga lite.
Torsten skrattar beltet och tillgger att han huggit timmer ocks.
Dom sa att jag var vrst av allihop och det var jag ocks. Man var inte rdd att ta i.
Detta var historien om Stoor-Torsten och soldattorpet i Gddvik. D jag i februari 2010 skte
Brje Nilsson fr att prata om bandinspelningen var hans telefon avstngd. Det visade sig att Brje
dtt ngra dagar tidigare nnu en mnniska hade gtt ur tiden efter ett hndelserikt liv.
Nu har ven Brje Nilsson gtt ur tiden efter ett hndelserikt liv.
166
Krigens frbannelse
Dd och frintelse blev resultatet av vra hjltekonungars hrjningstg i ster, syd och vst. Tu-
sentals norrbottningar slaktades p slagflten eller dog i fltsjukdomar men inte nog med det hr
hemma var nden stor och soldaternas familjer tillhrde de vrst drabbade.
ldsta handlingarna om soldater frn nuvarande Norrbotten r frn Gustav Vasas tid. I en rulla frn
1552 fnns uppgifter om tjugo utskrivna knektar tio frn Lule, nio frn Pite och en frn Torne.
Vanligast var att soldaterna skrevs ut efter s kallat huvudtal, man tog exempelvis ut var tionde man
till knekt. Vrst utsatta var de s kallade lsdrivarna och drngarna som sllan hade ngot val, men
ven bondsner p grdar med mnga sner. Offcerarna kom som regel ur adeln och borgerskapet
och de belnades generst med rvade krigsbyten, gods och adelstitlar.
D Gustav II Adolf r 1621 stod i startgroparna fr 30-riga kriget blev var femtonde man i Vster-
botten utskriven till knekt. Av dessa kom 23 frn Pite, 30 frn Lule, 18 frn Kalix, 26 frn Torne
och 16 frn vertorne. Mnga av dessa dog i samband med belgringen av Riga men lidandet
skulle bli vrre mycket vrre.
De mnga och lnga krigstgen medfrde att grdarna och torpen successivt frfll hr hemma.
Som en fljd av armodet uppstod brist p soldater och d tog Karl XI initiativ till det s kallade
Indelningsverket. Det infrdes i Vsterbotten r 1696 genom ett kontrakt mellan allmogen och kro-
nan. Trefyra bnder gick ihop om en soldat, hll honom med ett torp och lite mark att odla det allra
ndvndigaste p. Samtidigt var soldaten skyldig att utfra vissa dagsverken t bnderna.
Innan jag beskte soldattorpet i Gddvik studerade jag bland annat mnstringsrullar fr Vsterbot-
tens regemente. I alla
dessa gamla hand-
lingar framtrder
krigens frbannelse
i blixtbelysning.
Fljande uppgifter
om soldaterna och
deras familjer r hm-
tade frn socknarnas
lngder ver fattighe
och ofrmgne och
dhe hemman.
Vi brjar med Lule
(dr ven Boden in-
gr) och Rne sock-
nar som tillsammans
hade 134 rotar/solda-
ter i Livcompaniet.
Sedan fljer Calix
compani (Nederka-
lix och verkalix)
samt Majorens com-
pani (Nedertorne och
vertorne), samtliga
uppgifter avser ren
167880:
167
Livcompaniet:
LULE SOCKEN
Ahlvik:
MNS OLOFSSON; knecht och ddh, hustrun allena medh 3 barn icke till ngon fullkombligh llder
och dugelighet, hafwer icke sielf kunnat s sin ker, uthan hennes grannar sdt th henne, hafwer 3 koor.
KERSTIN ANDER PERS; uthfattig knechtankia allena p hemmanet medh 1 barn, 1 koo och intet
annat att tillg.
LARS HANSSON; uthgdt fr knecht, hustru GIERTRU fr fattigdom skull mst qvittera hemmanet
och lggia till dhe.
Afvan:
NILS-NILSSON ROOS; dd vid Ystad. Hustrun gr och tigger och hr icke mchtigh att betala.
MNS JNSSON; knecht och ddh i fendelandh, hustrun nu p hemmanet medh 4 barn, 4 koor,
mycket gildbunden, intet betrodder.
JNS LARSSON; i krigstienst ddh, hustrun sitter p hemmanet och rker i strsta fattigdom och
lendighet.
PER JNSSON och ZACHRIS ERSSON; bggie uthggna fr knechtar och hemmanet nu dhe.
Afvan-Sundom:
NILS HANSSON-BIRCK; ddh, hustrun gr och tigger.
Antns:
INGEWALDH CHRISTIERNSSON; blindh avgtt 1668, hustrun siukligh hafwer barn och icke mehra
flckhielp, 1 koo till lns af androm och icke mehra p hemmanet, gr omkring och tigger.
NILS ANDERSSON; ddh i fendelandh, hustrun p hemmanet medh tre barn i stor fattigdom, och
intet lefvandes creatur.
Boden:
JOHAN LARSSON; ddh i knechtatienst, hustru LISBETA sitter qwar medh 7 sm barn, hafwer 2 koor.
NILS; hustru MALIN qwar medh 4 sm barn, sitter i stor gildh och fattigdomb, hafwer allenast 2
koor i stoor lendighet.
Bredker:
HERMAN JNSSON; dd vid Christianstad, hustrun allena qvar medh tv sm barn och ingen annan
flckhielp, mycket fattigh, hafver icke mehra n tre koor.
LARS LARSSON; knecht, hustrun medh sin lderstigna moder och 1 barn p hemmanet uthi stoor
fattigdom, ger icke mehra n 3 koor.
JACOB RIFJERN; bruksknecht, hustrun siuklig och ligger mst till sngs, hafwer 3 sm barn och
ingen annan flckhielp, grannarna i byn mste dom i blandh hjlpa medh huus sysslor.
PER PERSSON RUSK; ddh i fendelandh vid Ystad, hustrun allena, doch waridt hoos androm p
arbete, gildbunden och nstan dhe.
Brndhn:
JNS ABRAHAMSSON; ddh, hustrun sitter qwar medh mnga sm barn uthi strsta fattigdom, lidit
i dessa framfarna hr stoor misswxt.
OLOF HANSSON; casserad, gammal frlammadt soldat, hustrun medh gammal sytesqvinna frest
hemmanet, hafwer 1 litet barn hemma och 2 borttingadt till fdan hoos androm, ger hvarken hst
eller koo.
ANNA; uthfattig knechtankia medh mnga sm barn och ingen annan flckhielp, hafwer allenast 2 koor.
BARBRO; knechtnkia medh 2 barn, 2 koor och mycket gildbunden.
Blingh:
HANS CHRISTOPHERSSON; 1678 uthgammal och nklingh, hafwer inge mehra flckhielp n en
dtter, i detta hr ft aff bon allenast 10 skyler korn, hafwer 3 koor, men ger dom icke. 1680 uthfattig
och i stoor lendighet, r intet at tillg, mycket gildbunden och misswxt.
Bnsbyn:
LARS OLOFSSON; ddh i knechtatiensten vid Kjge bukt, hustrun allena p hemmanet medh 3 sm
barn och 1 gammal syttningsqvinna, hr mycket fattigh och ger allenast 2 koor, doch till lns af androm.
168
HANS LARS; knecht och ddh, hustru BRITA sitter qwar allena medh 5 sm barn och ingen annan
flckhielp, hafwer icke wardt mchtigh at s sin ker uthan andra sdt th henne, ger 2 koor.
HANS ERICHSSON; knecht, hustru allena p hemmanet medh 2 sm barn, ger allenast 1 koo, mis-
tade nyligen 2 koor 1 hst och mycket gildbunden.
Brjelsland:
NILS PHLSSON-DOCHTER; gtt soldat fr sin salig fader Phl Nilsson, var enda son p hemma-
net och salig Phls hustru MARTA nskar att Nils befrias. Marta har haft fera sner; en reste i hstas
till Stockholm och r borta p sjn, den andra reste frn Calix samma vg och r uth ur landet.
CARL OLOFSSON; knecht och ddh, hustrun siukligh hafwer 3 barn halfwxta, ingen flckhielp
mehr, mycket fattigh hafwer 2 koor.
LARS DAVIDSSON; knecht, hustrun gammal, dottren fullwxt ingen annan flckhielp, uthi stoor
gill och fattigdomb p hemmanet, hafwer allenast 1 koo.
OLOF NILSSON; knecht, hustrun qwar allena, borttingat sina barn hoos androm till fdan, hafwer 2 koor.
SARA; uthfattigh knechtankia, ingestdes betrodder at bekomma Cronans uthlagor, hafwer 3 koor
men mehra skyldigh n hemmanet r wrdt.
SISLA; uthfattig och lendig knechtnkia medh 4 sm barn, hafwer allenast 2 koor.
Heden:
OLOF LARSSON; ddh, hustrun allena qwar medh 4 sm barn, hafwer 2 koor men till lns af androm.
Hrzhn:
JACOB TORFASTSSON; gammal och frlammadt soldat medh hustru och 1 liten son, hr mycket
fattigh, ger allenast 3 koor.
Mttsund:
JOHAN JOHANSSON; dd vid Kjge bukt, hustru DORDI qwar i stoor armodh medh 4 sm barn
och en halfwxt ficka, litet sdt af kern, hafwer 3 koor doch mycket fattig och gildskyldig.
ANDERS HANS; ddh knecht. Hustru BRITA uthfattigh knechtankia ger 2 koor, lidit misswxt.
HANS LARSSON-HARA; ddh i Sjslaget vid land. Hustru ANNA blindh och uthfattigh soldat-
nkia, hafver tre sm barn och een koo allenast, mycket gildbunden.
NILS ANDERSSON-HVITLCK; dd vid Lund. Uthfattigher soldatnkia medh tre sm barn, gher
allenast een koo obetrodder.
Pershn:
OLOF HANSSON; ddh i knechtatienst, hans hustru (?) och hustru KARIN hr gandska uthfattiga
medh mnga sm barn. Hafwer hwar sin koo, men till lns af androm.
PER ENOCHSSON; sielf knecht. Hustru p hemmanet medh syster och 4 sm barn uthan ngon
manshielp, 3 koor, mycket gildbunden och fattig.
Skatamark:
HINDRICH JOHANSSON; sielf knecht, hustrun medh 3 sm barn p hemmanet, uthan manshielp i
stor fattigdom medh 1 koo, doch mehra skylldigh n annan gendom imposterar.
ERICH OLOFSSON; sielf knecht, hustrun ddh, allenast en gammal kiringh och dotter p hemmanet
medh 5 sm barn, 3 koor, mycket fattig och gildbunden.
KERSTIN; uthfattig knechtnkia medh 3 sm barn, 2 koor till lns och mycket gildbunden.
Sunderbyn:
ANDERS ERSSON; ddh knecht, hustru qwar i stoor fattigdom medh 3 sm barn, ger icke klder p
kroppen, hafwer 2 koor.
HINDRICH HANSSON; sielf knecht, hustrun qwar p hemmanet medh 4 sm barn i stoor fattigdomb
och gildbunden, 2 koor alldeles obetrodder.
HANS OLOFSSON; hr en frlammat soldat, mycket fattigh, ger 3 koor.
ERICH LARSSON; sielf knecht 1678, hustrun hemma medh 6 sm barn, andra hafwa sdt kern,
hafwer allenat 3 koor. 1680: Erich Larsson ddh, hemmanet snart dhe.
HKAN JNSSON SIHL; hustrun och barnen dragit till sterbotten at skia sigh fdan.
169
Sundom:
HANS HANSSON; 1 soldathustru inneboende, sielf uthgammal och fattig, ingen manshielp n sin
lderstigna hustru och 4 sm barn, hafver 2 koor, men pantsatta till kornhuset.
Svartbirsbyn:
ANDERS PERSSON; sielf knecht, hustrun allena qwar medh 2 sm barn och ingen annan flckhielp,
hafwer 2 koor.
JNS LARSSON BLECHT; hemmanet dhe och uthan bo, ingen brukat af hemmanet.
Svastbyn:
PER LARSSON; sielf bruksknecht, hustrun p hemmanet medh 5 sm barn och en gammal sytesqvin-
na, hafwer 3 koor, lefver i strsta fattigdomb och lendighet.
PER ERSSON; bruksknecht, hustrun qwar medh 1 barn och ingen annan flckhielp, hafwer 1 koo.
Uhnbyn:
JNS JNSSON; sielf knecht, hustrun och en gammal sytesqvinna p hemmanet medh 2 sm barn,
hafwer 4 koor, men till lns af androm.
HANS OLOFSSON; sielf knecht, hustrun p hemmanet i stoor lendighet, 4 koor och mycket gildbunden.
RNE SOCKEN
Hwithn:
ERIK PERSSON; bonde och knecht, ddh
blifven i fendeland. Hustrun hemma medh
sm barn och ingen annan flckhielp, hafver
fyra koor men intet annat frrdh.
JNS ANDERSSON; ddh i knechtatien-
sten, fattig knechtnkia mycket gildbunden.
Hgshn:
NILS ERIKSSON; ddh blifven i fendeland,
ingen manshielp p hemmanet uthan hustrun
allena medh fem barn.
Jmpthn:
JNS JNSSON; sielf ddh i knechtatien-
sten, hustrun lefver hemma i stoor armodh
och fattigdom, hr mehr skyldig n hemma-
net hr wrdt, hafver tv koor.
Prstholm:
KNUT JNSSON; anhller i ett brev 1672
om befrielse frn soldattjnst: ...r en fattig
bergssoldat, har mst g soldat 15 r fr det
ringa torp jag bor uthi. Nr jag hemkom
frn fendeland blev jag insatt fr brukstienst,
thesuthom har jag min svrfaders broder som
nnu i lifvet r och i lnga tider gtt soldat fr
samma torp. Nu hafver jag fattig man dragits
medh en svr siukdom uthi ngra hrs tidh och
icke m frrtta min brukstienst.
Rhne by:
NILS LARSSON-LUSTIGH; sielf ddh i
knechtatiensten i Stockholm. Hustrun allena
p hemmanet, hafver icke warit mchtig s sin
ker, uthan hennes grannar, hr ganska uthfattig
och hemmanet i gildh, ger allenast een koo.
I brjan av 1900-talet fck Sverige allmn vrnplikt.
Hr Gerhard Tegbro frn Forshed i Rne socken.
170
JNS ANDERSSON; ddh i knechtatiensten, hustrun hr mycket fattig och hafver ingen flckhielp
medh sig p hemmanet, allenast tv koor.
LARS JNSSON; bonden uthi fendeland, hustru LISBET sitter hemma i stoor gildh och armod.
Calix compani:
Vsterbottens regemente bestod av tta kompanier varav fem i nuvarande Norrbotten. Byarna i Kalix
och verkalix hade 94 rotar/soldater i Calix compani:
CALIX SOCKEN
Bondersbyn:
CARL JNSSON; bonden och hustrun ddha af hunger, p hemmanet r 3 snner och en dtter men
mst sm, att der icke hafwa macht at hfda hemmanet, ger allenast 2 koor och ingen hst, hemmanet
allt frbrgat.
NILS JNSSON; uthfattigh nyss hemkommen kriget ifrn Jmpta landh, ger allenast 2 st. koor och
een gammal hst.
Innanbcken:
Hustru BARBRO; knechta nkia, mycket gammal, sitter i stor fattigdomb och llendighet.
Ns:
Hustru KERSTIN; knecht nkia, ingen manshielp p hemmanet, en koo, intet sdt p mnga hr
mehra hn en kanna, fdher sigh mst medh tiggeri.
Rijan:
Hustru KLARA; uthfattigh knechtankia 4 barn, ger allenast 3 koor och 1 fhl, sitter i stor gildh
hoos Brgarna.
Rlfz:
ANDERS NILSSON; 1678 hustru MARGETA fattigh knecht enkia, icke kunnat s sin ker tillfyl-
lest, hafwer 5 sm barn och ingen annan flckhielp, ger allenast 4 koor och hr icke betrodder hoos
brgarna om Cronans uthlagor. 1680: som fregende med tillgg: hafwer 7 sm barn.
Sangis:
PER LARSSON; sielf uthgammal casserad soldat medh sin llderstigna hustru och ingen mehra flck-
hielp, hafwer fuller 3 koor mn ger dem intet sielf uthan skyldigh fr frra hrets uthlagor.
CARL OLOFSSON; bonden sielf knecht och hans hustru sitter allena p hemmanet medh een dtter
och liten son. r icke betrodd hoos Brgarna om Cronans uthlagor, hafwer 4 koor men sitter i gildh
fr Brgarnas frstrckning.
Sikns:
ERICH JOHANSSON; bonden knecht, hustrun allena p hemmanet medh sin llderstigna swr mod-
her och 3 sm barn, hafwer 2 koor men hemmanet i gildh hoos brgarna.
Storhn;
PER OLOFSSON; bonden sielf knecht och son ddh, hustrun frestr hemmanet allena medh sin
llderstigna swrmodher, sitter i stor gildh och fattighdom.
Thre;
SIGRI; piga, sielf och systern gambla, hafwer en liten tienst poika om 14 hr. Mycket skyldigh till of-
fcerarne fr frra hrens uthlagor, hafwer fuller 2 koor mn ger dem intet sielf.
Hustru MARIETA; sielf uthgammal, sonen knecht, hans hustru allena p hemmanet medh 3 sm barn,
sitter i strsta fattighdom och kan icke betala.
Wnnaferden:
NILS OLOFSSON; ddh, hustru KERSTIN uthfattigh knechtaenkia medh 3 sm barn och ger 3 st. koor.
Yttermordierf:
Hustru GIERTRU; fattigh knechtankia medh ett litet barn, uthan ngon manshielp eller annat flck,
eger allenast 2 koor och i stoor gildh.
171
Hustru BARBRO; uthfattigh nkia p hemmanet medh ett litet barn och hafwer liten flckhielp, sitter
och i stoor gildh hoos Borgaren fr frstrchta uthlagor till Cronan, ger 3 koor doch till lns af androm.
Hustru MARIETA; een knecht p hemmanet, hafwer ingen annan flckhielp hn een gammal ki-
ringh, sitter i stoor gildh och r icke mehra betrodder hoos borgarna om uthlagorna.
VERCALIX SOCKEN
Grelsbyn:
Hustru KERSTIN; bonden sielf en gammal och frlamat man, hustrun medh 2 sm barn, ger een koo,
men fdha sigh mest medh tiggeri och hemmanet allt frborgat.
Kiengis (Jockfall):
JNS GRELSSON; bonden sielf knecht, hustrun p hemmanet med mnga sm barn, hafwer icke
mehra hn sin mans syster till flckhielp, mistat sin hst och 5 koor nyligen, hafwer allenast 4 koor.
Wnns:
LARS OLOFSSON; bonden sielf soldat, hustrun sitter hemma i stoor fattigdomb och lendighet och
hr mycket skylldigh till Brgaren fr frstrchta Cronans uthlagor, ingen mehra flckhielp i grden
uthan en gammal kringh, ger allenast een koo, men 4 sm barn.
OLOF OLOFSSON; bonden sielf soldat, 4 sm barn, hafwer systren hemma i stor fattighdom och
llendighet och hr mycket skyldigh till Brgarna, ingen mehra flckhielp i grden uthan een gammal
kirringh, ger allenast 1 koo.
Majorens compani:
Majorens compani representerade Tornedalen p bda sidor av Torne- och Muonio lvar dr grnsen
sedan drogs 1809. Kompaniet bestod av 144 rotar/soldater varav ett 90-tal i Matarengi (vertorne)
som ven inkluderade byarna i nuvarande Pajala socken. ret r 1678:
NEDERTORNE SOCKEN
Birkjhn:
Hustru ANNA; soldathustru sitter p hemmanet i stoor fattigdom och kan icke batahla.
JOHAN JACOBSSON; sielf knecht, hustrun medh mnga sm barn p hemmanet, r myckit fattigh,
doch mste betahla halfparten.
Haparanda:
CLEMENT JNSSON; sielf knecht, hustrun sitter med 5 sm barn i strsta fattigdom, doch mste
betahla halfparten.
PER HANSSON; hemmanet de, boen uthgick knecht 1675 och ingen brukat ngot der af, ngiarna
sndersweda i frlidit hr af isgngen och watufodh.
Kakama:
HINDRICH JNSSON; bonden sielf soldat, hustrun sitter qwar i strsta fattigdom medh sm barn,
ger 5 koor men nu 2 borttagna fr uthlagorna.
Karunge:
PHL HYNNEN; gammal casserat och frlammat soldat, gr medh kryckia, hafwer 2ne gambla
knechthustrur medh sigh p hemmanet, och kunna intet betahla ordinarie rntan, icke heller sdt.
OLOF PERSSON; uthgdt fr soldat, hwarken sdt eller skurit, hustrun gifvit sigh ifrn hemmanet.
STEPHAN PHILIPHSSON; warit knecht och bortrymbd, hustrun sitter fuller p hemmanet medh
mnga sm barn och en koo, kan intet bruka hemmanet eller skatta derfr.
Kifwaranda:
JOHAN PERSSON; uthfattigh knecht enkia i strsta armodh och kan intet betala.
Kirsbck:
JNS JNSSON; bonden knecht, hustrun sitter med 3 sm barn p hemmanet i stoor fattigdom och
kan intet betahla.
172
Korpakyla:
NILS BENGTSSON; sielf siukligh och hustrun blindh, gr omkringh i socknarna i sterbotten at
skia sigh fdan, litet sdt, hr och myckit gildbunden.
Kuckala:
HINDRICH HANSSON; hr uthrester p togh i Cronans tienst, hemmanet besittas uthaff een soldats
hustru, sitter i stoor fattigdom, intet sdt.
JOHAN ERSSON; uthgtt till 3:die mans knecht, intet stt.
LARS JNSSON; lagskrifven knecht, ddh, hustrun sitter allena p hemmanet uthan mans och annan
folckhielp, hafwer litet kunnat s sin ker, ger allenast 1 koo.
HINDRICH PERSSON; ddh i Jmptland, alena en liten gosse om 13 hr till manshielp p hemma-
net, litet kunnat s men ger allenast 3 koor, myckit fattig.
BRITA WINICHSDOTTER; mannen soldat, ingen mans eller annan folckhielp i grden, ger alenast
3 koor och i detta hr litet stt, kan intet betahla uthlagorna.
Laifaniemi:
HKAN HKANSSON; sielf soldat, hustrun hemma i strsta fattigdom med 4 sm barn, ger 4 koor,
men mera skyldigh till Borgarna hn hemmanet r wrdt.
MATS JNSSON; sielf soldat, hustrun meenfr och siukligh person, r myckit fattigh och kan intet
betahla.
JACOB HINDRICHSSON; sielf soldat, hustrun ddh och en liten gosse p hemmanet om 6 hr, ger
alenast en koo, och kan intet skatta.
Liedakala:
PER NILSSON; hustrun sitter nu p hemmanet medh een gammal frlammat soldat och ingen mehra
folckhielp, ger alenast 2 koor, kan intet betahla.
PER PERSSON ROPSA; sielf uthgdt knecht, hustrun alena med 3 sm barn p hemmanet, lefwer i
stoor fattigdom och kan inte betahla.
Mnga hade det knapert ven utan elndet som skapades av alla krigen. Hr Heikki och Kristina
Mrt vid frra sekelskiftet i Haparandatrakten.
173
Neder Raumo:
HINDRICH STEPHANSSON; sielf knecht, hustrun p hemmanet medh 5 sm barn i stoor armod,
ger 4 koor, doch kan hon inte betahla.
MICHEL ERSSON; sielf wanfr och casserat soldat, hustrun med 5 sm barn p hemmanet och ingen
mera folckhielp, ger allenast 2 koor och kan intet betahla.
LARS NILSSON; sielf soldat, hustrun uthan folckhielp p hemmanet hr och wist myckit uthfattigh
af mnga hrs boskapsolyckor.
ANUND JNSSON; bonden sielf uthgdt knecht, hustrun sitter p hemmanet uthan annan folckhielp
och ger alenast 2 koor, kan intet betahla.
ESKILL JNSSON; sielf knecht, hustrun lefwer i stoor armod medh mnga sm barn och kan intet betahla.
Nederwoikala:
BENIAMEN ERSSON; sielf soldat, hustrun sitter qwar p hemmanet, medh 3 sm barn och icke
mehra folck, ger allenast 2 koor.
HINDRICH TOPPOI; gammal frlammat man, gr med kryckior, hustrun siuk, ger alenast 4 koor.
hafver uthsatt 3 sner i knechtatiensten.
Hustru KARIN; ldrigh, bonden sielf gammal och siukligh, sonen knecht, hafwer 2 sm sner, och
intet mehra folck, ger alenast 3 koor, r och mycket fattigha.
NILS PERSSON; uthfattigh, uthgiordt mnga knechtar, ingen folckhielp p hemmanet hn sin hustru
och bondens syster, ga allenast 3 koor.
NILS PERSSON; sielf soldat, hustrun sitter alena p hemmanet medh een liten gosse uthi strsta armodh.
JOHAN OLOFSSON; bortrest till sterbotten och ltit leja sigh till soldat, hustrun ddh af hunger.
Pottan:
NILS RF; ingen brukar hemmanet, de.
Wonum:
NILS JNSSON; bonden knecht, sdt 2 skihl, mist 2 koor och 2 qvigor.
NILS HINDRICHSSON; fder sigh medh tiggeri, intet sdt, sonen knecht,
HKAN OLOFSSON; sielf knecht, hustrun gammal med mnga sm barn p hemmanet i stoor fattigdom.
NILS JUNIKALA; nys uthlegt knecht, ger ingen koo sielf.
ERICH JNSSON; sielf knecht, een uthfattig kiringh sitter der p hemmanet, kan intet betahla hwar-
ken ordinarie eller extra ordinarie.
ver Raumo:
HKAN PERSSON; bonden gammal soldat och ofrdig, hustrun gammal och myckit fattigh.
ANDERS PERSSON; sielf odugligh och casserat knecht, hustrun gammal kirringh, lidit stoor olycka
p sin boskap och r mycket fattigh.
CARL ESKILLSSON; bonden sielf knecht, hustrun sitter p hemmanet med 3 sm barn i stoor fat-
tigdom och kan inte betahla.
HINDRICH CHOVA; sielf knecht och myckit fattigh hustrun eensam p hemmanet i strsta lendig-
het, och kan intet betahla.
HANS RAUSTI; bortrest och ltit leja sigh till soldat i sterbotten, tillika och hustrun gdt ifrn hem-
manet, de och uthan bo.
GABRIEL THOMASSON; sielf uthgdt knecht och hustrun qwar med 2 sm barn, ger alenast een
koo och kan icke skatta.
HANS RAUSTI; gammal frlofvad soldat, kan icke bruka eller skatta fr sitt hemman, uthan gr
omkringh sochnen at skia sigh uppehlle.
verwoikala:
HINDRICH SMEDH; bortrest fr 2 hr sedan, ingen p hemmanet uthan een gammal hustru, sonen
uthgtt till knecht, knechthustrun ddh, intet stt eller skurit.
HANS HINDRICHSSON; bonden uthgtt till knecht, ingen bor hemmanet uthan een liten ficka,
fickan hller till uthi een gammal bastugu, hafver allenast 1 koo der af hon lefver och uppehller sigh.
ERIK LARSSON; bonden ddt i hungersndh, mgen knecht, ingen bo hemmanet, knechthustrun
sitter dr inhyses medh 4 sm barn, hafver 2 koor och befaras innan kort svlta i hihl.
174
Hustru ANNA; mannen knecht, hustrun eensam p hemmanet medh 2 barn, intet sdt.
HINDRICH JNSSON; intet sdt i frledhit hr, sielf siuklig och brodren uthlegdt till knecht.
JNS HIRFWAS; intet stt sin ker hvarken nu i fohl eller tillkommande hr, ngot korn att uths
men mste uptha sin endaste boskap lijka som fer andra.
VERTORNE SOCKEN
Alkula:
HINDRICH HANSSON; uthsdt ngot men intet skurit, alldeles uthfattiga och ej annat hafwa till
brdh n furu barken.
JNS PERSSON; uthgiort soldat, intet sdt, aldeles uthfattig.
LARS KIRKO; frlofvat soldat, hustrun gammal, ingen annan folckhielp p hemmanet, isgngen
giordt honom stoor skada.
Armasari:
ANDERS STEPHANSSON; sielf soldat, ... p hemmanet uthi stoor fattigdom, intet sdt ej heller
hafwer att s.
ANDERS STEPHANSSON; uthgdt knecht, hustrun medh mnga sm barn lefwer i stoor fattigdom.
KNUT NILSSON; gammal soldatenkia p hemmanet, ger en koo men kan icke bruka hemmanet.
Cauliranda:
ERICH JNSSON; aldeles uthfattigh gammal soldat och brttfllingh, hustrun uthan ngon folckhielp
p hemmanet, ger alenast 3 koor och ingen hst.
JNS NILSSON; sielf lagskriven soldat men med sin hustru rymbdt under fllen i Lappmarken,
hwarest ingen kan honom igen fnna och lembnat hemmanet de, intet mera folck p hemmanet n en
gammal kiringh, hafwer een koo.
Hapakyla:
OLOF ERSSON; gammal gubbe p hemmanet, een soldat uthgick i fohl, den andra i hr.
JNS OLOFSSON; enkian hafwer alenast 4 koor och intet annat creatur, isgngen giordt stoor skada,
intet sdt sin ker i hr.
PER JNSSON; ddh, enkian medh en liten gosse p hemmanet uthan annan folckhielp, isgngen
giordt stoor skada, ger nu intet annat som 3 koor.
Helsingbyn:
OLOF BNG; ofrdigh gammal soldat, hustrun och gammal, ger alenast 3 koor och intet annat creatur.
LARS ERSSON; sielf knecht, hustrun sitter p hemmanet uthan ngon folckhielp, uthi stoor fattigdom.
MICHEL MICHELSSON; sielf soldat, hustrun med 2 barn sitter der qwar, ger en koo och intet annat
creatur, kan icke skatta fr hemmanet eller det bruka, lefver i strsta fattigdom.
Jonoswando:
JNS ANDERSSON; uthgammal med tvnne gambla systrar sittia p hemmanet, fde sigh mst
medh tiggeri, p femb hrs tidh icke kunnat s ngot korn, sohnen uthgdt knecht och ingen qwar som
hemmanet hfda kan, uthan alldeles frfalli till de.
Juoxnge:
HINDRICH JNSSON; silf soldat, hustrun allena p hemmanet uti stoor fattigdom.
PER PERSSON; nu blifven uthfattig, sedan han haar uthgdt sner till knechtatiensten.
HINDRICH JNSSON; sielf och hustrun gambla, myckit fattigha, liten folckhielp p hemmanet, huus
gambla och omkullfallna, foden bortfrt hst med 7 koor, ger nu ingen koo, 2 till lns af androm.
Koifwakyla:
Denna by hafwer ingen hrs wxt bekommit, ehuruwl de mst sina krar sdt hafwa, uthan alt blif-
vit uthaf tordn hagell och owder slagen i grund s att icke ett korn igen op kom, uthan tillika med
hallmen bortrutnadhe.
Kolare:
OLOF ANDERSSON; hustru med 2ne sm barn p hemmanet, ger alenast een koo och intet annat
creatur, hafwer icke mchtat s p 6 hrs tidh uthan gr och tigger.
175
Mariosari:
ANDERS MICHELSSON; sielf knecht och ingen folckhielp, hans son hr dumb och frlammat, ger
alenast 4 koor och intet annat creatur, intet kunnat s p ngra hr, hr aldeles uthfattigh.
NILS OLOFSSON; bonden knecht, een gammal kiringh p hemmanet, hafwer 4 sm barn att upp-
hlla, ger 3 koor, kan intet s sin ker.
JNS MICHELSSON; sonen uthgdt till soldat, fader och modren dda, inghen kvar p hemmanet
uthan r delagdt.
Matarnge:
HINDRICH ANDERSSON; sielf och hustrun odugeliga, 2 sner uthgdt fr knechtar, intet sdt p 3 hr.
Mietolansari:
LARS JACOBSSON; sielf ddh, hustrun medh 4 sm barn p hemmanet och ger alenast 2 koor.
Monianiska:
Hustru BRITA; hr wanfr och aldeles uthfattigh, hafwer ingen folckhielp uthan en liten gosse, icke
kunnat s i detta hr.
Paijala:
MATS PHLSSON; ddh, nkian uthgammal och ingen manshielp, i detta hr intet sdt.
Pello:
JNS MICHELSSON; hr sielf knecht och liten folckhielp p hemmanet, ger alenast 4 koor och
intet annat, intet sdt sin ker.
Pckill:
NILS NILSSON; sielf knecht, hustrun sitter p hemmanet i stoor lendighet, ej annat hafwer n furu
barken till brdh, p ngra hr intet sdt, alldeles uthfattigh.
JNS HINDRICHSSON; bonden sielf uthgdt knecht, hustrun fder sigh mst medh tiggeri.
Qwifwakangas:
MICHEL NILSSON; silf soldat, ingen manshielp, intet sdt, uthfattig.
JNS JNSSON; sielf gammal och odugligh, sonen soldat, ger alenast 1 hst och fyra koor.
JNS ERSSON; sielf knecht, hustrun alena p hemmanet med 2 sm barn, uthan annan folckhielp,
ger alenast 4 koor och intet annat creatur, intet sdt ej heller hafwa ngot uthsdhe, hafver furu bar-
ken till brdh.
HANS NILSSON; sielf knech, hustrun uthan annan folkhielp p hemmanet, intet sdt p fyra hr, ger
alenast 2 koor.
CLEMENT OLOFSSON; sielf knecht, hustru uthan annan folckhielp p hemmanet, watufoden bort-
tagit 3 koor, ger alenast 1 koo.
STEPHAN HINDRICHSSON; bonden och hustrun gambla och fattiga, kunnat icke hfda hemmanet
uthan det fvergifwit, satt sigh neder i Lapmarken hvarest der andels fda sigh om sommaren med
fsk, om winteren neder p bygden och tigger.
Rouskala:
JOHAN HINDRICHSSON; sielf knecht, hustrun medh en gammal kiringh alena p hemmanet, lidit
stoor skada af isgngen.
Turthula:
OLOF OLOFSSON LINBOM; sielf knecht, hustrun medh 5 barn qwar lefwer i armod, litet kunnat s
sin ker, allenast 3 koor.
ERICH ERSSON; hr 1675 krymphling, hustrun med 8 sm naakna barn, intet sdt. hr 1678; sielf
oduglig och borttagen, hustrun hufvudswagh med 3 sm barn, intet sdt p 5 hrs tijdh.
OLOF OLOFSSON; allena medh sex sm barn uti stor fattigdom, intet sdt eller skurit.
Trende:
HINDRICH LARSSON; sielf nyligen drunknat, hustrun mycket fattigh, hafwer liten folckhielp och
sitter i stoor gild hoos Borgarna.
176
P mnga hll i Norrbotten fnns privatpersoner och freningar som slktforskar och rotar i vr lo-
kala historia. Ett viktigt arbete som ger riklig belning, tycker Johnny Sandkvist i Sdra Sunderbyn
och Owe Fredriksson i Kalix.
Det r bland det svraste som fnns att forska kring soldaterna, sger Owe som gnat tusentals
timmar t rotarna i Kalix kompani.
Johnny Sandkvist har skrivit tre bcker om Rosvik dr han har sina rtter. De 1400 sidorna inne-
hller mnga intressanta uppgifter som han bland annat funnit i byakistans gamla handlingar.
Men det mesta om soldaterna r frn generalmnsterrullorna. Dr hitta jag bland annat uppgif-
terna om Zachris Nilsson Klumberg.
Klumberg var med i ryska kriget d han 1741 blev tillfngatagen i slaget vid Willmanstrand. Han
slpptes efter tre rs fngenskap och dog som 79-ring av svr vrk. Pite kompani bestod av
125 soldatrotar. Tack vare jordebckerna har Johnny Sandkvist kunnat flja de sex rotarna i Ros-
vik, Trundavan och Trundn under ren 1694 1901. Rotenamnen var Trgh, Tapper, Lejon, Knipa,
Hjlte, Lya, Carbin, Rosenmark, Castell, Klumberg och Triumf. Erik Persson Lejon som dog 1846
var soldat i 59 r, den lngsta tjnstgringstiden fr alla soldaterna i Rosviksomrdet. Han fck
medalj fr tapperhet i flt vid norska flttget 1814 d svenskarna frlorade 350 man i dda, srade
och tillfngatagna.
De mnga krigen var ett gissel fr Pitebygden och hela landsndan under mer n 200 r. lvsborgs
lsen i brjan av 1600-talet innebar att Sverige tvingades betala danskarna 170 000 respektive en
miljon daler silvermynt fr att lsa lvsborgs fst-
ning. Dessa enorma belopp krvdes in genom be-
skattning av alla som gde djur och mark i bland
annat Rodzwick (Rosvik). Vsterbottens regemente
bildades 1624 och var indelat i tta kompanier med
1056 rotar. Regementets frsta eldprov blev 30-ri-
ga kriget d mnga hemman blev de genom stn-
dig utskrivning av knektar. Under Karl XI:s krig
mot Danmark var strre delen av regementet nter-
manskap p krigsfartyget Stora Kronan. Fartyget
kantrade vid lands sdra udde och strre delen av
manskapet frsvann i djupet.
Elndet fortsatte under Indelningsverket d kri-
gen i stort sett avlste varandra fram till 1814. Stora
nordiska kriget pgick i 21 r och vid Poltava 1709
utraderades nstan hela regementet. Efter nya ut-
skrivningar skeppades fyra Rosviksbor till Estland
fr att frsvara en fstning som belgrades av ryska
trupper. Pest utbrt och nr kompaniet mnstrades
i Pite ret drp (1711) terstod bara sex av kom-
paniets 125 man. En av dem som dog av pesten var
Anders Prsson Klumberg frn rote 125 i Rosvik.
En annan fruktad sjukdom var den s kallade
fltsjukan, ett samlingsnamn fr fera smittsamma
tarmsjukdomar som dysenteri och diarr. Ofta dog
fer soldater av fltsjukan n p sjlva slagflten och
civilbefolkningen var hrt drabbad. Vid fnska kri-
get 18081809 avled 144 soldater ur de regementen
Raskens som frebild
Johnny Sandkvist har dokumenterat soldatden och krigens
konsekvenser fr Rosvik. Hr med en tavla som svrmodern
Emmy strm mlade i Sunderbyn.
177
frn sdra Sverige som var frlagda i Alvik och Lngns. De begravdes i en massgrav och i Lng-
ns dog cirka tio procent av byns befolkning.
ven i Kalix skrdade fltsjukan mnga offer bland civilbefolkning och soldater. Om denna tra-
gik vittnar den s kallade Ryssgraven i centrala Kalix dr vn och fende fck sin sista vila.
Kalix kompanis frluster i antal dda var dock relativt sm jmfrt med under mnga andra krig
frn 1600-talets brjan till 1809.
Flera gnger blev kompaniet nstan utraderat och ofta var livet i flt ett rent helvete, exempelvis
under Pommerska kriget i mitten av 1700-talet. Vid mnstringarna i Rgen r 1759 var mer n
halva Kalix kompani frsatt ur stridbart skick: 30 av de 78 soldaterna var dda, fyra tillfngatagna
och nio sjuka.
Fr snart 30 r sedan var Owe Fredriksson med och startade Kalixbygdens forskarfrening till-
sammans med Bengt-Gran Nilsson, Judith Fors och Birger Lindgren. Sedan dess har freningen
vuxit till cirka 500 medlemmar. Owe Fredriksson bor i Kalix men nr det gller soldatrotarna har
han fokuserat p grannen i norr.
Jag valde att koncentrera mig p verkalix. Det var lttare dr eftersom dom bara var 25 sol-
datrotar. Kalix socken hade 67 rotar och Tre fyra. Det var fre 1768 d roten Skoug i Sivisns
verfrdes till Majorens kompani, allts Torne.
P vggen bakom sitt skrivbord har Owe en raritet.
Det r en soldatduk frn 1600- eller 1700-talet. Jag fck den av en dam som var fdd Wass
Vid laga skiftet 1889 i Rosvik fyttades soldattorpet Karbin
till Bastuns. P fotot frn r 1900 ser vi Anders qvist
Carbin, hustrun Margaretha Andersdotter och sonen Adrian
Andersson (las-Adrian). Anders var lejd 1874 och blev
vicekorpral under en sexrig kommendering till Karlsborg.
Rosvikssoldater anno 1885 d indelningsverket snart gjort
sitt. Fr v Carl Peter Blomqvist som blev bonde, Johan Erik
Bergstrm som 1887 utvandrade till Australien och Johan
Peter Nilzon som blev skollrare i byn 18881924.
178
i Johannesberg. Hennes far var soldat.
ven Owe har indelt soldatblod i slkten.
Min mor r frn Enboms i Tre och
dr fanns soldater bde p morfars och
mormors sida. En hette exempelvis Silf-
verkula.
Det lter adligt men fna herrar tillhrde
knappast fotfolket.
Nej, indelta soldaterna var allt ifrn tat-
tare till backstugusittare. Men han kunde
ofta lsa och skriva, det var vrdefullt.
Owe har studerat ren 1620 till 1883 d
sista rotarna drogs in i verkalix, tre r-
tionden senare upplstes Calix Compani.
Den lnga freden p 1800-talet medfrde
givetvis att mnga indelta soldater hade
lnga tjnstgringstider, upp till 40 r.
Vilhelm Mobergs klassiska roman Ras-
kens och Tv-serien med samma namn r
belysande p mnga stt, tycker Owe:
Raskens fck inte det han skulle av ro-
tebonden och s var det ofta i praktiken.
Jag har haft stor nytta av boskapslng-
derna d jag tittat p snt. Soldaten skulle
ha sd, potatis och utsde och dessutom
skulle torpet underhllas. Rotebonden
skulle hlla ordning bde p soldaten och
vriga bnder i roten. Men han var inte
alltid s noga med att hlla roten i skick.
Soldatfamiljerna var ofta barnrika och mannen kunde bli borta lnge, hur lnge var nstan omj-
ligt att veta.
I verkalix fanns trefyra korpraler. Dom beskte soldaterna och sa: nu kuskar vi i vg.
Sedan gick man i stndig ovisshet dr hemma och risken fanns frsts att soldaten inte skulle
tervnda.
Det var mnga tragedier. nkan var tvungen att ska sig en ny karl och gifta om sig. Men dom dr
hemma klara sig ofta frvnansvrt bra, utom d det var missvxt fr d svalt dom nstan ihjl.
Vrst var det frsts under de mnga och lnga flttgen. Krigstrttheten och rdslan att d i flt
var stor i Norrbotten. Vid utskrivningarna frskte mnga slippa krigstjnsten genom sjlvstymp-
ning. Ibland hade yxan rkat slinta s man ftt ett djupt sr i benet, eller ocks kom man till mnst-
ringen med ett fnger eller en t borthuggen. En del var s desperata att man valde att bli sjlvspil-
ling, berttar Owe Fredriksson.
Mnga soldater som skulle ut i krig tog bort sig. Srskilt dom som skulle till Preussen p 1600-
talet gjorde det. Det str inte i lngderna men man ser det av ddsdagen. Dom ville inte lmna
hemmet.
Raskens r en frebild d Owe Fredriksson forskar om rotarna.
Frpliktigar gr ocks den mer n 200 r gamla soldatduken p vggen.
179
Tidevarv frsvinna
Kapitel 11
Fbodlivet var en viktig freteelse som dog ut vid mitten av frra seklet. Men gamla fbodstugor
fnns fortfarande kvar och fbodstintor som minns tillvaron dr med vlbehag.
Den som sommartid ker mellan Pite och Lule br unna sig en paus vid Rosviksbodarna. Ett
stenkast vster om E4 str de mysiga stugorna som har anor frn 1600-talet. Mysigt och mysigt fr-
resten en tysk upptcktsresande som rastade hr 1817 fortsatte norrut med blandade knslor:
Hettan var tryckande och plgade, s ven dammet och myggorna; ngot skydd erbjd emel-
lertid det grna tygskynket som jag hade frsett mig med. Myggorna r en ond plga, de r strre
i Norrbotten och Lappland n i vriga Norrland, och frmrkar luften nr vdret r stilla. Svaga
husdjur skulle de till och med kunna dda ibland, genom att de sg ur blodet till sista droppen s
att man fann kttet alldeles vitt.
S sent som 1930 fanns det sju fbodstllen i Rosviksomrdet, med fbodstintor som tv gnger
per dag mjlkade 222 kor varav 90 vid Rosviksbodarna. Detta har Johnny Sandkvist beskrivit i sina
bcker om Rosvik (se fregende avsnitt). Johnny och hustrun Christina bor i Sunderbyn som p
1800-talet var en av Norrbottens strsta bondbyar. Christinas mamma Emmy strm som blev 96
r berttade ofta om Norramarkens fbodar dr hon var fbodstinta:
Mamma och dom andra fickorna tyckte att fbodlivet var roligt, hon brukade sga att det var
lindrigare n att vara piga. Men d fanns det frsts inte bjrnar, i dag fnns ju s mnga att man
inte trs plocka br.
I ladornas bygd vid Alvik fanns lnets kanske strsta fbod med ett trettiotal stugor. Lnets i dag
mest omskrivna fbod r Hanhinvittikko norr om vertorne. tta av de elva ursprungliga byggna-
derna fnns bevarade och fboden har skyddats genom utnmningen till kulturreservat. ven i min
gamla hemkommun verkalix fanns mnga fbodar. Brnna- och Grelsbybnderna hade sina vid
Rosviksbodarna har anor frn 1600-talet. Borta r det sommarcaf som funnits hr vid E4 men fboden r fortfarande vrd
ett besk.
180
Grundtrsket och p Boheden (bodheden). P ldreboendet Brnnagrden bor Ebba Hellstrm som
r fdd Bergdahl i Grelsbyn och mycket vl minns fbodarna i Boheden.
Dr var fera fbodar, bland annat Hns, Hanno och Vikmans. Sjlv vallade jag korna i skogen,
frn Grelsbyn ver till Vislakt. Vi mste vakta dom frn morgon till kvll.
Bagar Brnnvalls hade korna p Poxkroken dr det numera fnns hyreshus och fretagsby. Berg-
dahls hade sommarlagrd och tre-fyra kor som skulle vallas.
Det var ett hrligt sommarjobb, man fck vara ute hela sommaren. Men det var mycket mygg och
broms och knotten var hemska. I brjan fanns det bara beckolja men sedan kom myggoljan som var
mycket sknare, minns Ebba.
P Brnnagrden trffar jag ven Selma Larsson som r 90 plus ngra r till. Hon minns fbodlivet
som ett vlkommet avbrott i slitet hemma p Oaragrden.
Det var tider det. Man blir som ung p nytt nr man tnker sig tillbaka.
Oara r verkalixml och betyder ovanfr rgngen. Grden hade sin fbodstuga i Sdra
D frisren Henrik Sick mlade denna akvarell var verkalix blomstrande jordbruksbygd. I dag r Poxkroken fylld av
hyreshus och Bulandets lador ett minne blott mellan Brnna och Morjrv fnns bara en bonde kvar.
Smstintorna Ebba Hellstrm t v och Selma Larsson blir som
unga p nytt nr de tnker sig tillbaka.
ven korna lngtade efter fbodlivet att fritt f vandra
i skogen och ska sin fda.
181
Sandsjrv dr byalagen i Heden och Hllan hade en av Norrbottens strsta fbodar.
Det var det roligaste vi smstintor visste att f flja med mamma Greta till fboden. Vi hade bt
och rodde ver Sandsjrv, minns Selma.
Ibland fck smstintorna sova ver i Oarastugan.
D var vi som fria, kunde g och hlsa p i dom andra stugorna. Men fbodstintorna var inte s
glada nr ungarna skulle vara dr. Dom fck besvr med oss.
Nog var det som trevligt, fbodlivet. Och grddrosen var s frskrckligt god, tillgger Selma som
ler och skrattar om vartannat.
Pappa Lars-Petter var vldigt hndig och tillverkade bland annat nbbskor t de tta barnen.
Mamma Greta fck hjrnbldning
d hon var 48 r.
D fck vi fickor hjlpas t,
srskilt Ester som var ldst. Vi
fck skta lagrn, hade fyra kor,
fr, gris och hst.
P 50-talet d jag ofta cyklade till
fboden i Sdra Sandsjrv fanns
bara Oara-stugan kvar. Den nytt-
jades av scoutrrelsen och ibland
var dr lger med ungdomar frn
olika delar av landet. Drfr knns
det spnnande nr jag nu fr tillfl-
le att terse platsen tillsammans
med Karin Karlsson, Nanny An-
dersson och Bruno Vikman. Ka-
rin r frn Isistugrden som hade
stuga hr:
Faster Gerda som var fdd 1902
berttade att dom brukade sopa sti-
gen mellan Heden och Sdra Sand-
sjrv fr att f bort kottar och barr.
Tnk vad mysigt det var! D Karin och Nanny var unga fanns hr sjutton
fbodstugor i dag r bara Oarastugan kvar.
Sdra Sandsjrv r 1908. Pojkarna har drivit hit korna medan stintorna fnputsat stugor och lagrdar fr en ny
fbodsommar. Tredje stintan frn vnster r Vaktns-Greta.
182
Gerda Karlsson var en av pionjrerna i
verkalix hembygdsgille och fboden
lg henne varmt om hjrtat. Hon gjorde
bland annat skisser ver stugorna som
var tjugo kvadratmeter stora och pla-
cerade i fyrkant, med en innerplan p
27 gnger 27 meter och ladugrdarna
p baksidan. De sjutton stugorna stod i
fljande ordning (grdsnamnen enligt
verkalixmlets fonetik), frst Hedens
byalag: ostigL nT, Smeij, ostigL
PeiT, BrinTswiri, Inaswiri, IPigL, ATi-
gL, FriTer. Hllans byalag: oTas:
nT, TjrkveRD, Ke:ngges, Bokkari, Fr-
grRs, OaTil, StodjeL, Oara, ostaT.
Karin Karlsson har en hrlig gruppbild
frn 1908. Den togs frsta fboddagen d pojkarna drivit
korna runt trsket.
Vi tror bilden togs av en fotograf som var p gstgi-
vargrden hos Ibigl i Heden. Nu kan vi tacka Vippa-Tore
fr att bilden r bevarad. Han kpte den p en auktion
i Rdupp, sedan gick han runt och slde frstoringar p
Heden.
Frn stranden blickar vi ut ver sjn och stra sidan
dr btlnningen fanns. Lngs den sopade stigen krdes
mjlkkrukorna med hst och trilla, berttar Karin Karls-
son.
Hedens byalag hade en bt med tv rpar. Kangis och
Hllan hade en stor bt med tre rpar, den var tungrodd.
ver sjn med de tomma mjlkkrukorna blev det ofta kapp-
rodd.
Hlla- och Kangisborna for tidigt hemifrn och satte sig
i bten, frdiga med rorna. Dom startade d Hedensborna
klev i bten.
P fboden jobbade i frsta hand bondmororna och de-
ras dttrar. De sov i stugorna, for hem efter morgonmjlk-
ningen och jobbade p grden innan det var dags fr en
ny halvmilapromenad till kvllsmjlkningen. Korna mjl-
kades inomhus fr att man skulle slippa mygg och annat
plgoris. Hygienen var viktig och det var nstan alltid fe-
jat i fbodstuga och lagrd. Mjlkkrukor, fat och flbunkar
diskades noggrannt, sista skljvattnet var s rent att man
kunde koka kaffe p det. P morgonen mockade man ut gdseln och tvttade juvren innan korna
mjlkades och krdes ut i skogen.
Karin Karlsson r fdd 1929 och alltfr ung fr att ha hunnit vara med om sjlva fbodlivet. Nanny
Andersson r sju r ldre och vxte upp i Erkogrden i Sdra Sandsjrv, ett stenkast frn fboden.
Det var s roligt med mycket folk och mnga kor. Korna for lngt in i skogen och p kvllarna
stod kvinnorna och hoade p verkalixml: Kimin n kltteren (kom nu korna).
Det fanns mnga personligheter bland fbodstintorna; en av dem var Vaktns-Greta som ven
Med fbodstintor vid rorna roddes mjlkkrukorna till Lomben p andra
sidan sjn. Drifrn frdes mjlken med hst p den sopade stigen till byn.
S hr gick det till d vi skiljde grdden frn mjlken
med rennsticka, frklarar Nanny.
183
kallades Vaktnsmamma. n i dag kan Nanny
se Vaktns-Greta framfr sig:
Det var en behndig gumma. Men d vi
smfickor kom inspringande ville hon inte att
vi skulle stanna s lnge.
Man kom till fboden vid midsommartid och
stannade till brjan av augusti. En gng varje
sommar hade man bosnda (bodsndag). D
kom folk p besk, fck god mat och fka och
hade trevligt. Man dansade p vallen och ngon
hade dragspel, bland annat min morfar Lars-Erik
Andersson. Hans farbror kyrkoherde Enge med
familj var ocks hr varje sommar.
Omkring 1930 fyttades tre stugor till ett nytt
fbodstlle p Franslandet. Sedan drjde det
inte mnga r innan vallen i Sdra Sandsjrv
var nstan tmd, berttar Nanny Andersson.
Jag tyckte det var s trkigt d man brjade
tala om att fbodarna skulle fyttas. Jag hade
sjlv velat vara fbodstinta, fck ju brja mjlka
tidigt och som tolvring fck jag skta lagrn. Vi
hade tre kor, kalvar, hns, gris och ibland hst.
Sommartid hade Hedens och Hllans byalag
sina hstar i skogarna sydvst om Sdra Sand-
sjrv.
Det kom tiotolv hstar springande genom
skogen. Det klapprade, gnggade och lt d
dom sprang genom byn, minns Nanny.
P Franslandet vid vgsklet till Tansjrv fnns
Ibigl-fbodan fortfarande kvar. I timringen
vid drren har man ristat in namn och initialer,
bland annat AN. Det var nog Axel Nordmark
som ven kallades Strutberg fr att han var en
ivrig historieberttare med frckisar p repertoaren. Liksom p mnga andra fbodvallar frodades
romantiken hr p Franslandet. Dansade till vevgrammofon gjorde man i kurvan p landsvgen.
Det var hr Lennart Jnsson frn Hultet fann sin Mina frn Smeijgrden. Smeij-Jenny och Sven
Hedman som var beredskapssoldat frn Dalarna trffades ocks hr p Franslandet, berttar Karin.
P fbodvggen fnns ven namnet Anna inristat. Det var skert Anna Nordmark som var en av
Karins barndomskamrater.
Vi hade mycket roligt tillsammans. Anna fyttade sedan till Canada dr hon var sjukskterska.
Jag ska skriva och bertta att jag sett hennes namn p fbodan.
Canada knns avlgset men en annan fbodstinta bor p Lerbcksomrdet i Lule och henne
besker jag nu. Lisa Andersson r fdd Nordmark 1928 och under kriget var hon fbodstinta p
Franslandet.
Det var mnga fickor dr och jag var i Ibiglstugan. Vi hade cirka 25 kor och kalvar men bara
de strre fck vara med. Frider och Smeij hade ocks stugor dr, Adigl och Lill-Erka hade sina
kor i Friderstugan.
Behoven utrttades i utedasset och kristallklart vatten fanns i en nrbelgen kallklla. I stallet
hade man som regel tv hstar och ibland tre. Det kunde behvas fr det var lngt att kra d
Det har gtt 80 r sedan Ibiglstugan fyttades till Franslandet.
Fjllkon var en mstare i att fnna fda p hstkanten var det
svampen som lockade.
184
fbodstintorna ven hmtade mjlk frn Len-
distugorna tre kilometer vster om Franslan-
det. Dessa bda stugor lg idylliskt vid en
kallklla under Lavasberget och tillhrde
grdarna Ekervhns, Nischajsa, Slaktars,
Karlssons och Hjrpes, i bydelen Landet norr
om Hedensbyn. Fbodstintor var bland andra
Slaktars-Emma, Inga Hjrpe och en ficka
frn Karlssons.
Dom hade ingen hst vid Lendistugorna s
vi fck hmta mjlken hos dom, minns Lisa
Andersson. Vi krde sedan mjlken till He-
den och Landet, for runt och lmna av den i de
olika grdarna. Efter att ha varit hemma ngra
timmar spnde vi fr hstarna och for tillbaks.
Det innebar tv och en halv mil med hst
varje dag men fbodstintor var vana att jobba
och skta det mesta.
Hgst ovntat fr jag nu en demonstration
av fbodstintans lockrop:
Koti, koti...kitti, kitti...kom hr, lockar
Lisa Andersson d en igelkotte dyker upp p
grsmattan. Snart r den uppe p altanen och
fr sin mat ur sklen Lisa stllt fram.
Till fboden lockades korna fr att de skulle
mjlkas.
Vi var p vgen och ropa p dom. Le-
darkorna hade skllor med olika klang s vi
knde igen dom.
Korna mjlkades i lagrn och i stugorna
fanns kllare fr mjlken.
Det fanns en stock med uthuggna trapp-
steg till kllaren. Dr var det kallt och golv
och vggar var kldda med granris s det
luktade gott. Mjlken hade vi i trkrl och
grddrosen tog vi hem och krna smr frn.
P dagarna var korna i skogen och skte
mat. P hstkanten bestod dieten frmst av
svamp och d kom korna till fboden frst
sent p kvllen. I slutet av kriget var fbodsepoken ver och d fck korna i stllet vandra fritt lngs
byavgarna fr att ska fda.
Selma Larsson som jag beskte p Brnnagrden gifte sig 1941 med Einar Larsson frn Per-
Hindjagrden i Svartbyn. Per-Hindja hade fbodstuga p Lombheden ster om Svartbyn. Till-
sammans med Olle Persson frn Lombheden har jag beskt fbodstllet dr grden Cecil-Jottas
stuga fortfarande fnns kvar.
Olle Persson minns fbodstintan Cecil-Karo som brukade locka p korna genom att ropa Kolivi
dm och Kosla:
Cecil-Karo hade ett hl i fbodans vgg fr att kika efter korna p vgen mot Ytterlinningen. P
Koti, koti...kitti, kitti... I brist p kor fr det duga med igelkottar, tycker
Ibigl-Lisa.
185
hsten d korna skte soppor var dom alldeles blodiga av knotten.
I dag r Bert Persson p Grellgrden i Svartbyn enda bonden mellan Brnna och Morjrv.
Buskar och sly har tagit ver, det gr fort d man inte slr. Och nstan ingen dricker mjlk i dag.
Man blir ju nstan utskrattad d man r p restaurang och bestller mjlk, sger Olle Persson.
Bland de sjutton grdarna som hade fbodar i Sdra Sandsjrv och p Franslandet fnns ett jord-
bruk kvar Fridergrden som ligger natursknt i Hedensbyn. Hit har man fyttat sin gamla f-
bodstuga och rustat upp den, fr att sedan hyra ut till mnniskor som vill bo p lantgrd och minnas
en svunnen epok.
Vi har lagt ner mycket tid p fbodstugan. Bland annat lagt in brdgolv och satt plttak, berttar
Johan Henriksson.
Johans mamma Elsa Henriksson har fyttat en annan fbodstuga, Isistu-stugan, till sin gamla
hemgrd i Marsjrv.
Nog drmmer jag mig tillbaka ibland till Marsjrv, dr fck korna g i skogen p somrarna.
Fjllkon har fortfarande hgsta status p Fridergrden som prisats fr sin produktion av kvali-
tetsmjlk. Kossan 480 som poserar framfr min kamera r av rasen Svensk kullig boskap som var
helt dominerande p fbodvallarna.
Det knns bra att ha en gammal tlig ras som fjllkon. Vi har alltid haft ngon SKB och 480
mjlkar ganska bra, sger Elsa Henriksson.
P Fridergrden hller man fbodepokens fana hgt. Fr v Elsa Henriksson, Ingrid Wannfors som bor i Stockholm men
ofta hyr fbodstugan, Johan Henriksson samt hans sambo Linda Hansson med fjllkon 480.
186
Frn apostlahstar till mustang
Det r ltt att bli avundsjuk p Roland Jakobsson och Olle Persson. Bda r samlare och p god vg
att frverkliga sina pojkdrmmar. Olle r 84 r och rustar upp motorcyklar som blev i ropet d gng-
stigarnas tid var frbi. Roland bor i Haparanda och gillar att glida omkring i sin hftiga Mustang.
Men till vardags fredrar han cykeln och garaget r fullt av gamla rariteter. D jag besker Roland
en vacker septemberdag brjar han med att bertta om byn Kilisjrv dr han vxte upp. P ett gam-
malt fotograf ser vi pappa Sven Jakobsson med cykel och koffert p pakethllaren.
Pappa bertta fantastiska historier. Till exempel d han en midsommarafton cykla till Lidfeldt i
Kalix och kpte en kostym. Drifrn cykla han till Tallvik p dans och sedan hem till Kilis.
Det innebar nrmare tjugo mil p spriga grusvgar men det var ingen-
ting fr den som var van att anvnda apostlahstarna.
D pappa var liten var Kilis vglst land, det fanns bara stigar. Min mam-
ma Alma trffa han i en skogskoja dr hon var kocka. Inaveln frsvann d
cyklarna kom, det r ett klassiskt uttryck, frklarar Roland med ett leende.
D pappa Sven gtt bort och mamma Alma bodde i Tutti Fruttihusen i
Lule fck Roland ngot som kan liknas vid en uppenbarelse.
Jag fck syn p en Husqvarna Novolette rsmodell -55, tillverkad precis
samma mnad och r som jag. Jag blev frlskad i mopeden och tv timmar
senare hade jag kpt den. Sedan tyckte jag att den behvde en kompis s
jag kpte en lttviktare. Och sedan tyckte jag att jag behvde cyklar ocks...
S uppstod samlarvurmen och nu r garaget i Haparanda fullt av prlor.
Eller vad sgs om en cykel frn 1860-talet; Rolands ldsta och en av de
frsta som trampats p vrt skna klot.
Det r en rikemanshoj som jag kpte av en samlare i Blekinge. Han
hade i sin tur kpt den p auktion i England. Ett likadant exemplar fnns
Roland gillar att glida omkring i sin Mustang men till vardags fredrar han cykeln.
Det blev lnga turer fr Sven och d
var det bra med bockstyre och koffert.
187
p Historiska museet och var med p Antikrundan. P 1880-
talet fck den litet bakhjul men den cykeln var livsfarlig.
Genom ren har det funnits fem cykeltillverkare i Norrbot-
ten: tre i Lule samt Fylgia JF Galenius och Polcirkeln S.G
Pellijeff i Haparanda. Roland har dock funnit sina gamla
cyklar i sydligare nejder; prlan frn 1902 med flgar och
skrmar av tr kpte han exempelvis i Kalmar.
Men titta p den hr, sger han och pekar p en Nords-
tjerna med trflgar, skinnskrmar och gubbpinne dr bak.
Roland smeker cykeln med blicken innan jag fr hra dess
historia.
Visst r den tjusig! Den r frn 1905 och har sttt p Motala
Motormuseum dr kungen har sin Puch Dakota. Jag hade sjlv
en Dakota, det var pojkarnas favoritmoppe p den tiden.
Ordet moped r en frkortning av motorpedaler. Lttvik-
taren kom i mitten av 30-talet och var skattefri till att brja
med. D hade mnga lttviktare fr att frdas till och frn ar-
betet men efter kriget skulle den skattas och besiktas. D blev
tyngre motorcyklar ett alternativ men mnga fortsatte med
Husqvarnas slitstarka lttviktare som kallades Rdkvarna.
Hr har vi en Rdkvarna frn 1950, granngubben Gustav
Johansson hade en sn. Dr i Kilis har vi kvar pappas NS 11
Tiger som var fregngaren till Crescent.
Hr i Haparanda fredrar Roland att cykla till jobbet. Som
lrare r det frsts bra med lite motion men cykeln ska
helst ha ngra r p nacken. Det r ofta svrt att stta lder
p gamla cyklar men Roland har lst en massa bcker s
det brukar g.
Min Husqvarna r frn brjan av 30-talet, skulle jag gis-
sa. Den har plattjrn i pakethllaren och en smart mekanisk
lsning. Jag kpte den p Blocket frn sdra Sverige och
anvnder den varje dag. Jag bara smrjer naven, tramparna
och kedjan.
Ford Mustangen r frn 1965, frsta rsmodellen av den
legendariska amerikanaren med sin mullrande V8-motor.
Efter att Roland glidit in med Mustangen i garaget r det
dags fr mig att ta farvl men vi trffas redan dagen drp.
Tillsammans med Ivar Svallfors frn Brnna besker vi
Rolands sjlsfrnde Olle Persson i Lombheden. Olles hus-
tru Haldis har dukat kaffebordet och d r det frsts upp-
lagt fr roliga och spnnande historier frn frr.
Jag minns d snusen kosta tv kronor kilot. Den var i
pltburkar och pappersaskarna p 50 gram kosta 38 re, s-
ger Olle och srplar frsiktigt p det varma kaffet.
D jag leder in samtalet p gngstigslandet och cyklarnas tidevarv nappar han direkt. Berttar om
Mjtrskarna och Klverbergarna som kom cyklande frbi Lombheden, p gngstigar som var
dragna dr det var som torrast.
Det var en konst att cykla p dom dr stigarna och dr det var stubbar kunde man inte cykla. Jag
minns en veterinr som bara trampa p utan att ta hnsyn till stubbar och stenar. Som sagt, det var
Rdkvarnan frn 1950, pappas motorsg frn 60-talet
och vrldens frsta cykel. Inte konstigt att Roland trivs
i sitt garage.
Prlan med vackra trdetaljer lyste upp mrkret i
sdra Sverige fr mer n hundra r sedan.
188
en konst och nog gick veterinrens trampaxel snder.
Olles frldrar hade affr och med bt frjade han folk
och varor ver Lombn. Ibland kunde det vara brllopsfl-
jen med brud och brudgum som i fnaste stass cyklade fera
mil till kyrkan. Vid verfarten i Lombheden lnade man
gummistvlar fr att sedan ta p sig lgskorna innan man
cyklade vidare till Brnna.
Men frst borsta dom av sig byxorna, minns Olle. Jag
kunde ha fera cyklar i bten men alla i Mjtrsk hade inte
cykel, man hade inte rd. Lantbrevbraren Johan Johans-
son skjutsa jag med bten mnga gnger. Johans cykel var
en Jagare.
Det fanns tre cykelmrken: Jagare, Oskar som var en
lyxcykel och Funkis som var en enklare variant. Hos Olle
Persson hade man tre Jagare och en Oskar.
August Karlsson, den legendariske polismannen i ver-
kalix, hade en rd Monark halvracer med bockstyre. En
dyrbar klenod som orsakade mycket rabalder, minns Ivar
Svallfors:
Ngra spolingar upptckte att August fria efter husmor
p lderdomshemmet i Brnnaberget. Dom hissa upp hans
cykel i faggstngen och dr var den d han sedan skulle ivg. August hade sn otur att cykelramen
hamna runt faggstngen s man var tvungen att ta ner hela stngen.
En gng d Olle Persson och ngra kompisar satt och fkade p Brnnvalls caf fck de se August
Karlsson, i lng kappa och med sin fna cykel.
Vi undra vad som hnde och gick ut. D fck vi veta att det var vning med en brandbomb vid
Brnnvalls lagrd. En bilist blev stoppad av August som sa: Stopp! Hr gr inte att kra, vgen r
ju sprngd. Bilisten sg frvnad ut men lydde. Han backa, hll av frn gatan och krde frbi.
P den tiden var bilar inte var mans egendom men det fanns frsts kare med lastbil, buss och
taxi. Smeijarna i Hedensbyn hade en sjusitsig Chevrolet under kriget d Olle var med och byggde
skolan och Konsum i Kypasjrv.
Jag och Arne Strand frn Svartbyn var yngst s vi fck ka i slpet, en ppen slpvagn av tr. En
gng sprack bakflgen p Chevan mellan Kypas och Svarttrsk det var fel dck t flgarna. Reserv-
hjulet var dligt med sprickor och slangen var lappad p fem stllen. Fr att inte belasta fr mycket
fck vi sitta t ena sidan, i kn p varann, och fyra man satt i framstet. Smeij-Martin krde.
I brjan p 50-talet blev Olle sjlv lycklig bilgare. Fr 1 850 kronor kpte han vrlket, en Hud-
son Super Six frn 1929 som Nais-Olle kpt strax fre kriget.
Det var status att ga en sn lyxbil. Man blev knd verallt och jag hade mycket roligt.
Det har han fortfarande men nu handlar det mest om fordon p tv hjul. I fera lsta utrymmen p
grden har han sina rariteter som han mekar och donar med.
Min frsta strre mc var en BSA. Den ska jag renovera nu. Jag kpte den begagnad i Vstans
1946 d vi byggde Folkets hus i Brnna.
Det vcker minnen hos Ivar Svallfors. Han bodde nmligen granne med arbetsplatsen nog kan
vrlden vara liten ibland:
Ni var fem lombhedare som byggde Folkets hus och ni t i kllarn hos oss, hade det som rast-
plats. Alla hade ni mc och du Olle hade den strsta. Jag var fem r och stod i timmar och beundra
motorcyklarna, bst var d ni starta dom.
Det r frestande att starta en hoj fr att njuta av ljudet men Olle hller sig. I stllet berttar han om
Pesa-Hugo som hade en vass Norton.
Att cykla i gngstigslandet var en konst som inte alla
behrskade.
189
En gng d vi var p vg till Brnna krde jag efter Hugo.
Vi krde fort p Svartbyskogen dr Grelsbygrdarna Klara och
Vaisk hade korna. Hugo for i full fart genom kohopen men alla
klara sig som tur var.
Om det flldes ngra svordomar den gngen frtljer inte
historien. Men Ivar hade en farbror som visste vad synd var.
Han var djupt religis och iakttog ungdomarna som han tyckte
hade vissa olater fr sig. Och motorcyklar var synd tyckte gub-
ben: da di ha mc, ve stinta pa bethllarn cigaretten i mnno,
blister Hej Baberiba, da h do! Det var synden i ett ntskal.
Roland Jakobsson har fullt upp med att lyfta p presenning-
arna och kika p Olles renoveringsobjekt. Som den knnare
han r tnder Roland givetvis p en militrgrn BSA som sett
bde smre och bttre dagar.
Det r en engelsktillverkad BSA som anvndes under kri-
get av engelska armn. Jag har varit p marknader i Tyskland
och ven kpt delar i England, frklarar Olle.
I ett annat utrymme kommer nya suckar av beundran frn
Rolands sida:
Hr har du en riktig prla, en Indian!
I mer n 60 r har BSA legat Olle Persson varmt
om hjrtat men det r inte alla frunnat att kunna
frverkliga sina drmmar.
Indianen r i originalskick tack vare Olles knsliga hnder och blick.
190
Jo, den r gjord i England 1954 d Indianfabriken i USA gick dligt. Allt r i originalskick, till
och med batteriet. Baklyktan har jag gjort sjlv, sger Olle beltet.
Nu brjar jag faktiskt knna mig mtt av all grannlten och freslr drfr att vi tar en liten biltur.
Ivar och Olle har berttat om nybygget Lilltrsk som lg i vglst land och dit beger vi oss nu. Men
frst gr vi en ofrivillig avstickare lngs en vg som frmodligen leder till Tjotahejti s kan det g
nr man inte har GPS och r slarvig med att lsa kartan. Hur kunde dom klara sig frr utan dagens
moderna pfund som mobiltelefon, Internet, radio, tv, personbilar, fyg mm mm? Jag bara frgar
sjlv skulle jag ha varit vilsen som i pannkakan. Nr vi nu nrmar oss Lilltrsk blir det pltsligt
trngt p den steniga och tuviga skogsbilvgen. Flera personbilar och en grupp mnniskor str vid
vgkanten men det r inte lgjgare utan thailndska brplockare. Trots att det frmodligen r sm-
sta brret i mannaminne ser vi bara glada miner och bjda ryggar bland lingonriset.
Enligt Olle Persson r nybygget i Lilltrsk troligen frn brjan av 1900-talet. Det lr ha brjat med
att tv brder kom dit med var sin ko och bosatte sig p bda sidor av trsket.
Frsta vintern bodde man i lagrn. Han p vstra sidan fytta drifrn ganska snart och han p
Det gller att veta vart man r p vg
annars hamnar man kanske i Tjotahejti.
Lilltrsk r frn frra seklets brjan d tv brder med ko bosatte sig p var
sin sida av trsket.
Vad hittar vi vl hr.
Ivar Svallfors beundrar nybyggarandan
som varade lngt in p frra seklet.
191
stra sidan bytte med Munksund, han fck
ett hemman i Innanbcken utanfr Kalix.
En av dem som sedan bodde p stra si-
dan hette Anton, nt, fortstter Olle sin be-
rttelse. nt fck ett hastigt och ovntat slut
p 30-talet d han var och hmtade myrslt-
terh.
Hsten gick ned sig i en kallklla och
d nt lyfte upp hsten dog han sjlv p
kuppen. Systerdottern Ester som var med
for till Mjtrsk och tala om det. Ester fll
sedan i spisen hemma i Garbinsudden.
Lilltrsk ligger i Kalix kommun, precis
innanfr grnsen mot verkalix. Frr fanns
det stigar till bland annat Mjtrsk och
Klverberget dit det r cirka tre kilometer,
samt till Lombheden dit det r en halv mil
lngre.
De sista fast boende i Lilltrsk var gam-
melgossarna Kalle, Lasse och Edvard.
Kalle och Lasse handlade i affren hos
Olle Perssons familj i Lombheden.
Lasse bruka g till Ad-Johan, lantbrev-
braren i Mjtrsk, och ringa till oss efter
skjuts. Jag hmta Lasse och krde hem han
d han handlat. Vi gick stigen frn vgen
sder om Mjtrsk. Vintertid bruka jag
kra med Hudsonen p en skogsvg frn
Klvertorpet, till 200 meter frn Lilltrsk.
Jag hade byggt om Hudsonen till Epatrak-
tor.
Att bo i vglst land p den tiden var obe-
kvmt med vra mtt mtt, och lngt ifrn
riskfritt. D Lasse var i 70-rsldern hll
han p att mista livet vster om Lilltrsket.
Lasse skidra till Mjtrsk som hade ett
lager frn bryggeriet. P hemvgen fll han
framstupa och fck ryggscken och en tio-
liters svagdricksfaska ver huvudet. Han
hll inte p att kunna stiga opp, berttar
Olle.
Fr oss r det nu bara att kliva in i bilen
och ka hem. Visserligen har Roland och
jag lng vg till kusten och timmen r sen
men vi kan inte motst ett besk i Kilisjrv.
Hr i Rolands barndomshem har hans sys-
ter med familj sitt smultronstlle men det r
en annan historia...
Lilltrskborna grvde sm odlingsdiken runt tunet dr slttermaskinen
kom till fitig anvndning.
Hjulet var viktigt ven om det saknades vg. I trskmaskinen matade
man in kornet och vevade fr hand.
192
Kilisjrvs frsta nybygge grundades p 1770-talet och barndomshemmet inbjuder alltid till resor i byns historia. I slden
Rolands syster Yvonne Jakobsson Walloschke med maken Hans-Georg.
193
Krutgubbar med framtidstro
Kapitel 12
Arne Nybom r 83 r och en riktig krutgubbe. Han mr bra d han fr greja p och han r sin egen
optimistkonsult. Varje gng jag beskt Arne i stra Flakatrsk har han haft ngot nytt p gng. Fr
fem r sedan var han i frd med att brnna tjra och sedan blev
det tre tjrdalar till. Nsta projekt blev att hlla ppet landskap i
byn. D jag i oktober 2008 passerade stra Flakatrsk knackade
jag p hos Nyboms men Arne var inte hemma. Han var ute i ett
angelget rende berttade hustrun Barbro:
Arne hller som p att nyodla. Han tycker det r bedrvligt att
det fr vxa igen. Du hittar han nog om du kr nedt byn.
Mycket riktigt i skogsbrynet ngon kilometer frn hemmet
skumpade Arne omkring i sin traktor. Med myllan jsande kring
skorna vandrade jag ut ver kerlapparna, omgiven av stora h-
gar med sly och buskar som Arne dragit upp.
Jag anvnder timmervagnsgripen och brjar f det ppet nu.
Men jag nyodlar bara fyra hektar, ska s in det till vren med kl-
ver och timotej.
D jag drog upp riktlinjerna fr denna bok insg
jag att Arne Nybom borde vara med. Efter alla be-
rttelser om degrdar, sly och avfolkning vore
han perfekt fr sista kapitlet. Men frst mste jag
givetvis hra hur det gtt med hans nyodlingspro-
jekt och framfr allt hur han mr:
Jo, bara bra och det r klart med ngarna, be-
rttar Arne i telefon. Jag slog delvis i somras och
nu till sommaren ska det bli grnt verallt.
En kall och vacker dag i februari 2010 beslutar jag
att hlsa p i stra Flakatrsk och ta ngra vinter-
bilder av Arne. Dessutom har Brje Eriksson lovat
att flja med han r ocks en livsglad krutgubbe
och dessutom spelman som gillar att gldja andra.
D jag ringer Nyboms fr att hra om det passar
visar det sig att Arne inte r hemma.
Han r i skogen med motorsgen, sger Bar-
bro. Han har skotern men det r bara ngra hundra
meter frn vgen, s kom ni.
En timme senare vandrar Brje och jag lngs sko-
terspret som slingrar sig fram mellan prydliga tra-
var med bjrkstammar. Snart hr vi motorsgen och
ser nnu en bjrk falla till marken i ett snmoln.
Det blir barrskog hr i framtiden, frklarar
Arne d han skjutit ronkporna mot nacken och
lutar sig mot spaden.
I sin ungdom hemma p smbruket krde han
timmer med hst p vintrarna.
Jag hade riktiga hstar. Bland annat en Arden-
ner som var fdd i Gudbrandsdalen i Norge, den
Alla vgar br till Rom, sger ordsprket.
Arne Nybom frsker alltid se framt och upptcka mjligheterna.
194
var vit med mrkgul man. P A8 dr jag gjorde vrnplikten hade
vi 400 hstar. Vi koppla ihop sex hstar och drog kanonen. Jag
var kusk och hade tv hstar och skott hstar hade jag ju gjort
sedan jag var tolv r.
Frsta ren som skogsarbetare hgg Arne manuellt med svans
och yxa och sedan blev han en av de frsta p Kalix revir med
motorsg.
Det var en Mc Culloch 1952, jag var p Bjrkforsbevakning-
en den vintern. Om jag inte minns fel kosta sgen 1 400 kronor
och det var inte lite p den tiden. Vi fck hlla oss sjlva med sg
men i brjan p 70-talet fck vi tv sgar av Domnverket. Jag
hade sex sgar p 22 r och det r inte mycket.
Sista fem ren fre pensioneringen 1987 krde Arne skrdare.
Dom ville ha mig tre r till men jag sluta d jag fyllde 60. I
maj blir jag 83 men knner mig inte ldre n d jag var 50. Men
om jag inte varit igng tror jag inte att jag levt nu.
Arne r noggrann som f men samtidigt gr det undan. Jag och
Brje, som sjlv jobbat i skogen, r imponerade ver hur meto-
diskt och effektivt Arne fller sina trd: snabbt skottar han sig
ned till marken, drar igng den trgstartade sgen, fller, kvistar,
apterar och drar ihop till prydliga hgar. Skert skulle han ha
fortsatt till skymningen men Barbro har nog snart dukat fram
kaffet, gissar Arne och gr sig redo fr hemfrden.
Vi kom och strde dig, ppekar jag frsynt.
N, det kommer ju fer dar. Jag har ingen brdska och det r
trivsamt att jobba i skogen, det har jag alltid tyckt.
Framme vid bilen visar det sig att Brje och jag behver drag-
hjlp d framvagnen hngt upp sig i en grop. Jag hmtar trak-
torn, det gr snabbt, sger Arne och tio minuter senare r bilen
Visst r vl rstyrka bra men bst r att
anvnda insidan och hvstngsprincipen.
Fr den som varit med frr r fllningen en enkel
match.
Frst skottar man sig ned och frsker f
kompisen att tnda.
Brje frn Flakaberg och Arne frn Flakatrsk r samma andas barn.
Bda har en positiv livssyn och brukar genomfra det man fresatt sig.
195
loss. Lika elegant gick det fr ett par r sedan d jag krde fast i leran p
nyodlingen. Innan kaffet visar Arne oss snickarverkstan dr han tillverkar
allt mellan himmel och jord; det senaste r hundsldar som han ftt bestll-
ning p frn Korpik och Bondersbyn.
Vid kksbordet visar Barbro oss ngra fotografer som sonen Bjrn har
tagit. P en bild sitter Arne framfr en stor pyramidformad hg med ved.
Att en konstnr varit i farten r uppenbart och dessutom en fitig sdan,
enligt vad Barbro berttar:
Frst har han huggit och hmtat trden i skogen. Sedan har han kapat,
kluvit, travat och burit in i vedbon och sedan in i huset.
Arne r knd i trakten fr att genomfra det han bestmt sig fr till exem-
pel att brnna tjra. Det brjade med att han kpte tjrvalla till sina skidor:
Jag brnde fast den p gammalt vis men det var som beck och efter en
skidtur var skidorna vita under. Det blir s dr d tjra brnns i ugnar. I en
riktig tjrdal blir det inte fr hett.
Jag ville ven visa att man inte bara kan nyttja det som fnns ovanp jor-
den. Min farfar Gallbergs-Janne hade ocks tjrdalar hemma i Galbergstrsk
(namnet Gal r ett gammalt ord fr grd).
Enligt Arne ska man vara lagom envis fr att brnna tjra. Hrom ret
d tjrdalen gav 450 liter gick det t nio kubikmeter tjrved frn cirka 400
stubbar och tjrgadd. Men Arne hnger frsts med sin tid och har en vajer
bakom traktorn fr att dra upp stubbarna.
Sammanlagt har det blivit cirka 1 500 liter tjra och massor av trkol p kpet.
Ngon strre fruktan fr att tjrdalarna skulle brinna upp har Arne aldrig knt.
N, jag r inte skapt fr att vara nervs. Nog skulle det vara hermelit om
det man jobbat med i fera mnader brinner upp, men jag har varit sker p
att klara av det. Har ju haft torv och vatten och duktigt folk.
Sonen Bjrn har givetvis hjlpt till men fitigaste tjrdrngen har barn-
barnet Henrik varit. tervxten r allts tryggad men krutgubben har fr
lgjakten r ett mste och under olov-
lig tid r det tilltet att snickra. Vackra
skrin och mycket, mycket annat har det
blivit genom ren fr Arne.
ven i stra Flakatrsk har det funnits
pyramider men dom gick upp i rk.
Nr det r tjugo minusgrader r det viktigt med grejer som fungerar och nu r det brttom d kaffet vntar.
196
nrvarande inga
planer p fer tjr-
dalar.
Nog fnns det
mer stubbar i sko-
gen men det beror
p vad herran vill,
hur lnge man fr
leva. Jag kr s
hrt jag frmr
men har ju haft en
hjrtinfarkt...men
det r ingen id
att brja grubbla
p snt dr.
Arne har alltid
gillat att ha bra
grejer, rejla saker
som inte behver
vara srskilt dyra.
Ett exempel r den
fyrhjulsdrivna bil
han kpte begag-
nad fr ngra r
sedan.
Man behver en sn s man tar sig fram. Det blir aldrig mer en asfaltslickare fr mig.
D Arne gick ut skolan 1941 hade landsvgen brjat byggas till stra Flakatrsk. Jrnvgen fanns
sedan lnge och p den jobbade tre av Arnes brder och pappa Albert.
Sjlv var jag tre mnader t jrnvgen i Boden. Men d fck jag en stmpling i Sockentrsk och
blev sedan kvar i skogen.
Som pensionr fr Arne ibland frgan hur han fr tiden att g:
Men jag fr ju inte tiden att rcka. Det fnns hur mycket som helst att gra.
Han gnar mycken tid t lgjakten och med att snickra vackra och praktiska saker. Allt Arne pro-
ducerat har haft strykande tgng och s lr det ven bli betrffande het frn nyodlingen.
Folk skaffar sig mer och mer ridhstar och pojken vran har tolv, tretton fr. S nog blir man av
med het.
Du har d framtidstro, sger Barbro med ett leende.
Man har inte roligare n man gr sig, lyder optimistkonsultens snabba kommentar.
Arne och Barbro Nybom bor nstan granne med Lombens skjutflt och det har frsts sina sidor.
Hrom ret tvingades man stlla in lgjakten ngra dagar.
Karlarna blev stoppade av vakter med vapen i hand. Hr var fullt med militrer i byn och dom
hade stora kanoner med lnga kanonrr. Det small s hela huset skakade, berttar Barbro.
Optimistkonsulter och krutgubbar i all ra men hon tror inte det gr att vnja sig med den sortens
dunder och brak:
N, man blir aldrig van. Per Nybom sger att det smller vrre hr n i Malmberget.
Nu tar vi Livet i Finnskogarna. Nostalgi och framtidstro i Brje Eriksson-tappning gr hem hos
Barbro och Arne Nybom i stra Flakatrsk.
197
Orrspel och svanesng
Det knns motigt att kliva ur sngvrmen och gonlocken r tunga som bly. Klockan r fyra p
morgonen och det r becksvart ute. Tio minuter senare r klderna p och ryggscken packad nu
knns det betydligt bttre. Vl p stigen tar sonen Nils tten med spnstiga steg medan jag snubblar
fram ver rtter och stenar. Efter en kilometer r vi framme p spelplatsen.
Hr i ungskogen vid sjstranden har Nils hittat ett naturligt orrgmsle som han frbttrat med lite
granris p ett snre. Fr mig r det premir och jag fljer Nils exempel stter mig tyst och frsik-
tigt och drar p den svarta syntetstrumpan som dljer ansiktets ljusare nyanser. Sedan r det dags
fr termosen och mackorna innan jag med en ljudls suck lutar mig tillbaka. Det r en upplevelse
att sitta hr och vnta p det oknda.
Nils har laddat trotjnaren en dubbelpipig Husqvarna som min morfar frrades p sin 60-rs-
dag i september 1948. Min enkelpipiga Winchester fck jag verta efter pappas dd 1984. Bssan
fr nu ligga bruten i gmslet, i stllet sitter jag med smbildskameran skjutklar. Mnen skiner allt
klarare genom grsvarta sljmoln, allt medan Nils med gon och gester meddelar att orrarna kan
komma nr som helst. Det r fjrde gngen han vakar i gmslet och mnen avsljar jaktlyckan: p
en grankvist glnser tre tomma hagelpatroner, en fr varje orre.
Nils har berttat om hur luften pltsligt vibrerat av orrvingar; om hur ungbjrken dr snret r
fstat skakat under tyngden och tvingat jgaren att hlla andan.
Pltsligt bryts tystnaden av gllt trumpetande silhuetter som glider frbi mot solranden i ster.
198
Dr, bakom oss! I en lucka genom grankvistarna ser jag en svart prick stiga mot horisonten, skert
en orre p vg mot spelplatsen. Precis innan jag ska varna Nils med en ljudls petning inser jag att
mrkret och glasgonens progressiva slipning spelar mig ett spratt; orren r en pytteliten spindel p
sin osynliga trd.
Ngot som liknar hundskall fr mig pltsligt att spritta till och i samma gonblick sveper en orre
ljudlst ver spelplatsen. Snart fr jag frklaringen till hundskallet d tv svanar gllt trumpetande
glidfyger ver gmslet. Jag hinner f upp kameran och en brkdels sekund lyser blixten upp insidan
av det skyddande lvverket. Nu hnder saker hela tiden. Som p ett trollslag tycks orrarna ha mrkt
att morgonen r hr och frbereder sig fr spel.
Ett knakande, prasslande ljud fr oss att stelna till och pltsligt fylls gmslet av ett mktigt orrspel.
Nog mste ven vra frfder ha frundrats ver dessa vackra, spklikt glidande toner. Tre spelande
orrtuppar har slagit fast i lga bjrkar snett bakom oss till hger. Bara fem meter frn gmslet och jag
vgar inte rra en fena.
Nils har i ultrarapid vridit huvudet i rtt lge och fr en av tupparna i blickfltet. Frst sitter den
med ryggen mot oss men vnder sig fr att bttre komma t bjrkknopparna.
Pltsligt stelnar den till, strcker p halsen och synar vrt gmsle med alla sinnen p helspnn. Den
korrekta slutsatsen blir att det r fara frde och trion kastar sig samtidigt ut i luften mot sjn till.
Den outtalade frgan r nu om deras kamrater lngre upp i skogen mrkt ngot? Orrarna har ett hgt
utvecklat varningssystem med skickliga spanare som snabbt slr larm. Men aktiviteten fortstter p
spelplatsen och vi har fullt upp i gmslet. Inom 35 meter sitter tminstone tio orrar p marken och
i trden dr de ter med god aptit.
Spelet r avvaktande och jag avstr frn att fotografera d slutarljudet frmodligen skulle skrmma
ivg hela focken. Srskilt en av tupparna den strste och grannaste orrprosten vcker vr beundran.
ven fr orrprostar har morgonstund guld i mund eller ocks vntar pltslig dd.
199
Den slpper sig sakta glidande genom lvverket och hnger ibland
upp och ned, i ivern att komma t de strsta och lckraste knopparna.
Tiden gr och vid halvttatiden tar skdespelet pltsligt slut. Som
p en given signal lyfter orrarna och med stortuppen i tten fyger
focken rakt ver vrt gmsle, i riktning mot andra stranden som
lyser i solen av hstfrger.
Ngot stela kryper vi ur gmslet, strcker p kroppen och konsta-
terar att det varit en givande morgon. P vgen hem mter vi Kjell
Johansson som har stuga vid Mettrsket. Han brukar krama sjns
rding och storring p rom och mjlke till allmn gldje fr
sportfskarna. Kjell mnar ven om fglarna vid sjn och har drfr
ftt smeknamnet tjdermannen. Nu unnar vi honom gldjen ver
att alla orrarna verlevde morgonen och kan fortstta sitt spel.
Kjell gillar alla djur men srskilt fglarna ligger honom varmt om
hjrtat. D jag ringer honom i mitten av april 2010 berttar han lyriskt
om svanarnas ankomst.
I gr kom fem svanar fygande ver Mettrsket, tv och tre i olika omgngar. Det frsta vi sa d
vi stod dr p isen var: Ja, nog r det vr. Och svanar i luften r enormt vackert. Ja, det r s vackert.
Senaste dagarna har Kjell hrt svanarna trumpeta frn Klsjrvhllet.
Dom trumpetar s frskrckligt vackert. Det r ett bra lte fr det r s mycket som kommer
med svanarna. I r har jag frn stugan sett jrpar som spelat och jag har sett krkor sitta p isen och
tvtta sig i vattenplarna. Det har jag aldrig sett frut, dom riktigt feja sig.
Kjell tycker att Svanesngen blir en bra titel p min bok:
Svanarna frebdar ngot bra och sknt. Det r likadant p hsten. D kommer dom trumpe-
tande frn Grundtrsket dr dom hckar och stter sig hr p sjn. Som regel r det d vackra dagar.
Jag frknippar dom med fna dar, jag ser dom bara d det r sol och vackert.
Tjdermannen r en ringkramare av rang.
Sngsvanarna frebdar ngot gott trumpetandet vcker frhoppningar om en ljus framtid.
200
Ett stort och varmt TACK
till Dig som medverkar i min bok Svanesngen,
till Dig som bidragit med gamla bilder, berttelser
och faktaunderlag,
till Dig som gett mig goda rd och uppmuntran,
till Dig som kritiskt och framtsyftande granskat
det jag skrivit.
Bosse
SVANESNGEN
Bosse Johansson
S
V
A
N
E
S

N
G
E
N
B
o
s
s
e

J
o
h
a
n
s
s
o
n
D
i
t

s
t
i
ga
r
n
a

b
r.
.
.
Bokfrlaget
Stignnaren
Allt sedan ungdomsren har jag lskat att vandra lngs stigar som
trampats upp av mnniskor och djur. Ibland har stigen frsvunnit i
intet naturen har tertagit det mnniskan en gng ervrade.
Men ofta har stigen frt mig till platser dr spren nns kvar.
Lmningar som vittnar om arbetsgldje och sknhetstrst men ven
om blod, svett och trar.
Denna bok kan ses som en hyllning till de strvsamma mnniskor som
lade grunden till vlfrds-Sverige: pigor, drngar, bnder, backstugu-
sittare, soldater och deras familjer och inte minst torparna och
nybyggarna som bosatte sig i vglst land.
Boken r ven en krleksfrklaring till vr skna natur hr uppe i norr.
Frfattaren
Bosse Johansson r fdd 1946 i
verkalix. Han bor sedan lnge
i Kalix dr han var postmstare
innan han sadlade om och blev
journalist.
Frfattardebuten kom 2006 med
boken Dit vgarna br. ret
drp kom Flottare med frg och
sommaren 2010 den bok Du nu
hller i din hand Svanesngen.
Bosse har gett ut bckerna p sitt
eget, lilla bokfrlag Stignnaren.
I framtidsplanerna nns er
bcker om tider som varit och r i
vr nordliga landsnda.
Stignnaren
Mrdstigen 15, 952 42 Kalix
bossehjohansson@yahoo.se
0923 - 125 55, 070 - 293 92 53