Abstrakt Algebra

Per-Anders Svensson
Abstrakt algebra
Kopieringsförbud
Detta verk är skyddat av Lagen om upphovsrätt! Kopiering är förbjuden
utöver lärares rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-avtal.
BONUS-avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman
för utbildningsanordnare, t.ex. kommuner och högskolor/universitet.
Förbudet gäller hela verket såväl som delar därav och inkluderar lagring i
elektroniska medier, visning på bildskärm samt bandupptagning.
Den som bryter mot Lagen om upphovsrätt kan enligt 53 § åtalas av
allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli
skyldig att erlägga ersättning till upphovsman/rättsinnehavare.
Art.nr 7179
eISBN 978-91-44-04004-2
© Per-Anders Svensson och Studentlitteratur 2001
Printed in Sweden
Studentlitteratur, Lund
Webbadress: www.studentlitteratur.se
Tryckning/år 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 2005 04 03 02 01
Förord
I denna bok presenteras en introduktion till den abstrakta algebran,
d.v.s. teorin för så kallade algebraiska strukturer (som till exempel
grupper, ringar och kroppar). Boken har vuxit fram ur två kompendi-
er, vilka använts som kurslitteratur på algebrakurser omfattande sam-
manlagt 15 poäng vid Växjö universitet under de två senaste läsåren.
Till sitt omfång svarar alltså boken mot mer än blott en inledande kurs
om algebraiska strukturer, och kan därför tjänstgöra som kurslitteratur
även på en andra kurs i ämnet.
Innehållet i denna bok är av traditionell karaktär, vad beträar den
här typen av matematisk litteratur. Studiet av grupper omfattar såle-
des bl.a. cykliska grupper, permutationsgrupper, Lagranges sats, nor-
mala undergrupper, kvotgrupper, lösbara grupper och Sylows satser.
Teorin för ringar och kroppar inkluderar begrepp som nolldelare, in-
tegritetsområden, ideal, kvotringar, polynomringar och kroppsutvidg-
ningar. Det ges även en introduktion till Galoisteori, och vidare ägnas
ett kapitel åt partiella ordningar och booleska algebror. Exempel på
hur teorin kan tillämpas ges inom områden som kryptering, kodnings-
teori, kombinatorik (Burnsides formel) och geometriska konstruktions-
problem.
Varje kapitel är indelat i två eller era avsnitt, och varje avsnitt
avslutas med ett antal övningsuppgifter. Sammanlagt innehåller boken
närmare 800 övningar. Till de uppgifter som inte avkräver ett bevis,
åternns svaren i ett facit
1 längst bak i boken.
Jag vill tacka alla de personer, såväl på som utanför Matematiska

och systemtekniska institutionen vid Växjö universitet, som givit mig
sitt stöd i mina ansträngningar för att få avsluta projektet med denna
bok. Ett speciellt tack riktas till Anders Tengstrand, för att han läst
1
Smaka på ordet!
i
manuskriptet och kommit med era goda råd om vad jag borde (och
inte borde) skriva. Ett tack går också till Linda Mattsson, Staan Mo-
rander och Marcus Nilsson, för att de korrekturläst delar av materialet,
och på så vis räddat mig undan såväl stora som små klavertramp. Ingen
av dessa personer skall klandras för eventuella kvarvarande fel. I den
mån sådana existerar, ligger de helt och hållet på författarens annsvar.
Ett tack skall också Fredrik Albertson ha, för att jag ck ta del av
AT X-mallar han använt sig av i sitt tidigare författarskap. Att jag
de L E
sedan långt ifrån använde dessa fullt ut må vara hänt det är tanken
som räknas! Robert Nyqvist har gång efter annan visat, att det han
AT X inte är värt att veta. Han skall ha ett stort tack
inte vet om L E
för att han vid ett okänt antal tillfällen hjälpt mig till rätta, när jag
AT X-djungeln.
sprungit vilse i L E
Jag är givetvis också tacksam för den respons jag fått från de stu-
denter som fått agera försökskaniner på materialet, i och med att de
använt det som kurslitteratur. Detta gäller framför allt dem som läs-
te någon eller några av kurserna MAC725 under höstterminen 1999,
MAC727 under höstterminerna 1998 eller 1999, eller MAC729 under
höstterminen 2000.
Till sist vill jag även tacka min syster Heléne, för att jag vid några
tillfällen ck ockupera utrymmet på (och vid) hennes dator.
Växjö den sista dagen i februari

i Monolitens år, 2001
Per-Anders Svensson
Innehåll
Förord i
1 Några grundläggande begrepp 1
1.1 Mängdlära . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1
1.2 Heltal . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8
1.3 Ekvivalensrelationer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22
1.4 Avbildningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 29
2 Kompositionsregler 38
2.1 Denition och exempel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 38
2.2 Associativitet, kommutativitet och distributivitet . . . . 42
2.3 Neutrala och inverterbara element . . . . . . . . . . . . 46
3 Grupper och undergrupper 55

3.1 Grupper . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 55
3.2 Grundläggande egenskaper hos grupper . . . . . . . . . . 61
3.3 Cayleytabeller för grupper . . . . . . . . . . . . . . . . . 66
3.4 Potenser och potenslagar . . . . . . . . . . . . . . . . . . 72
3.5 Undergrupper . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 76
4 Generatorer och cykliska grupper 83

4.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 83
4.2 Strukturen hos cykliska grupper . . . . . . . . . . . . . . 86
4.3 Undergrupper i cykliska grupper . . . . . . . . . . . . . 89
4.4 Grupper med era generatorer . . . . . . . . . . . . . . . 94
5 Permutationsgrupper 98
5.1 Den symmetriska gruppen . . . . . . . . . . . . . . . . . 98
5.2 Den alternerande gruppen . . . . . . . . . . . . . . . . . 108
iii
5.3 Symmetrigrupper . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 113
6 Sidoklasser och Lagranges sats 121

6.1 Sidoklasser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 122
6.2 Lagranges sats . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 129
6.3 Fermats och Eulers satser . . . . . . . . . . . . . . . . . 133
7 Något om kryptering 136

7.1 Symmetriska krypton . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 137
7.2 Asymmetriska krypton . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 150
8 Isomorsmer 157
8.1 Denition och exempel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 157
8.2 Några grundläggande egenskaper . . . . . . . . . . . . . 164
8.3 Cayleys sats . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 166
9 Direkta produkter av grupper 170

9.1 Yttre direkta produkter . . . . . . . . . . . . . . . . . . 170
9.2 Inre direkta produkter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 175
9.3 Ändliga abelska grupper . . . . . . . . . . . . . . . . . . 182
9.4 Bevis för struktursatsen . . . . . . . . . . . . . . . . . . 185
10 Kvotgrupper 191
10.1 Normala undergrupper och kvotgrupper . . . . . . . . . 192
10.2 Homomorsmer och kvotgrupper . . . . . . . . . . . . . 196
10.3 Några exempel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 206
10.4 De tre isomorsatserna för grupper . . . . . . . . . . . . 209
10.5 Enkla grupper . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 216
10.6 Centrum och kommutatorundergruppen . . . . . . . . . 221
11 Följder av grupper 227

11.1 Jordan-Hölders sats . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 227
11.2 Lösbara grupper . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 233
12 Ändliga grupper 244

12.1 Verkan av grupper på mängder . . . . . . . . . . . . . . 244
12.2 Burnsides formel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 251
12.3 Konjugatklasser och Sylowundergrupper . . . . . . . . . 261
12.4 Sylows satser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 273
13 Inledande ringteori 283
13.1 Ringar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 283
13.2 Nolldelare och integritetsområden . . . . . . . . . . . . . 296
13.3 Karakteristiken av en ring . . . . . . . . . . . . . . . . . 301
14 Homomorsmer, ideal och kvotringar 304

14.1 Ideal och kvotringar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 304
14.2 Homomorsmer och isomorsmer . . . . . . . . . . . . . 310
14.3 De tre isomorsatserna för ringar . . . . . . . . . . . . . 314
14.4 Primideal och maximala ideal . . . . . . . . . . . . . . . 318
15 Partiella ordningar och booleska algebror 323

15.1 Partiella ordningar och gitter . . . . . . . . . . . . . . . 323
15.2 Begränsade, distributiva och komplementära gitter . . . 337
15.3 Booleska algebror . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 342
15.4 Booleska algebror och elektriska kretsar . . . . . . . . . 354
16 Polynomringar 361
16.1 Polynom . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 361
16.2 Evalueringar och nollställen . . . . . . . . . . . . . . . . 367
16.3 Divisionsalgoritmen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 371
16.4 Irreducibla polynom . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 375
16.5 Entydig faktorisering av polynom . . . . . . . . . . . . . 384
16.6 Kvotringar bildade utifrån polynomringar . . . . . . . . 389
17 Faktorisering i integritetsområden 397

17.1 Ett integritetsområdes fraktionskropp . . . . . . . . . . 397
17.2 Faktoriella ringar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 404
17.3 Euklidiska ringar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 420
17.4 Gaussiska heltal . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 426
17.5 Något om kvadratiska heltalsringar . . . . . . . . . . . . 432
18 Kroppsutvidgningar 439
18.1 Vektorrum . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 440
18.2 Ändliga och algebraiska utvidgningar . . . . . . . . . . . 448
18.3 Geometriska konstruktioner . . . . . . . . . . . . . . . . 467

19 En introduktion till kodningsteori 477
19.1 Koder och kodord . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 478
19.2 Linjära koder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 488
19.3 Generatormatriser och kontrollmatriser . . . . . . . . . . 495
20 Splittringskroppar och separabla utvidgningar 508

20.1 Splittringskroppar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 508
20.2 Separabla utvidgningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 522
20.3 Ändliga kroppar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 529
21 En introduktion till Galoisteori 538

21.1 Galoisgrupper . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 538
21.2 Galoisteorins huvudsats . . . . . . . . . . . . . . . . . . 549
21.3 Ett större exempel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 558
22 Polynomekvationer 566
22.1 Rotutvidgningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 566
22.2 Polynomekvationer av lägre grad än fem . . . . . . . . . 575
22.3 Femtegradsekvationen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 582
Litteraturförteckning 587
Facit 589
Index 621
Kapitel 1
Några grundläggande
begrepp
Syftet med detta inledande kapitel är först och främst att repetera och
fördjupa vissa begrepp, som man vanligtvis stöter på i kurser som lä-
ses innan en första kurs om abstrakt algebra. Läsaren torde av den
anledningen sett en hel del av kapitlets innehåll i sina tidigare mate-
matikstudier.
Vi inleder med litet mängdlära i avsnitt 1.1. I avsnitt 1.2 behand-
las elementär talteori (divisionsalgoritmen, delbarhet och primtal). Av-
snitt 1.3 behandlar ekvivalensrelationer, medan vi i avsnitt 1.4 studerar
avbildningar.
1.1 Mängdlära
Intuitivt föreställer vi oss en mängd som en samling av ett antal objekt
eller element, och vi kommer i denna bok att nöja oss med denna
intuitiva bild, framför att ge en detaljerad axiomatisk framställning av
mängdläran.
För att ange att en mängd M innehåller ett element x skriver vi
x 2 M , vilket vi läser som x tillhör M . Motsatsen till denna utsaga,
x tillhör inte M , betecknas x 2
= M . Om M till exempel är mängden av
alla städer i Sverige så gäller alltså Växjö 2 M , medan Montreal 2 = M.
En ändlig mängd, d.v.s. en mängd som innehåller ett ändligt antal
element, kan man ange genom att skriva upp elementen i mängden och
1
2 Kapitel 1. Några grundläggande begrepp
omge dessa med klamrar. Till exempel kan alltså mängden av de fem
första positiva heltalen skrivas som A = f1; 2; 3; 4; 5g. Ordningen med
vilken man räknar upp elementen har ingen betydelse. Det spelar inte
heller någon roll om något element förekommer mer än en gång mellan
mängdklamrarna. Mängden A ovan skulle alltså lika gärna kunna skri-
vasf4; 3; 5; 1; 2g eller f5; 1; 1; 3; 2; 4; 5; 4g. Antalet element i en ändlig
mängd A betecknas jAj.
A och ett påstående P om elementen i A, så nns
Givet en mängd
det en entydigt bestämd mängd B som består precis av de element x
i A för vilka påståendet P är sant. Matematiskt betecknas detta
B = fx 2 A j P g:
I de fall då det tydligt framgår vilken mängden A är, används i regel det
kortare skrivsättet B = fx j P g. Antag till exempel att A är mängden
av alla Sveriges städer och B mängden av alla städer i Småland. Vi
skulle då kunna skriva
B = fx 2 A j x ligger i Smålandg:
När det gäller de allra vanligaste talmängderna kommer vi att använda
följande standardbeteckningar:
N = f0; 1; 2; : : : g är mängden av alla naturliga tal1

Z = f: : : ; 2; 1; 0; 1; 2; : : : g är mängden av alla heltal
Q = fa=b j a; b 2 Z; b = 6 0g är mängden av alla rationella tal
R är mängden av alla reella tal
C = fa + bi j a; b 2 R; i2 = 1g är mängden av alla komplexa tal.
Mängden av alla positiva heltal betecknas Z , och på motsvarande sätt
+
denieras Q
+
och R . Med Q menas mängden av alla rationella tal
+
utom 0, och motsvarande för R och C .

Givet två mängder A och B A vara en delmängd av B ,
så säges
om varje element i A också är ett element i B . Om A är en delmängd
av B så skrivs detta A B (eller B A), medan vi med A * B (eller
B + A) menar att A inte är en delmängd av B . Två mängder är lika,
1
I litteraturen förekommer det ibland att talet 0 inte räknas till de naturliga
talen.
1.1. Mängdlära 3
A = B , om och endast om A B och B A. Om A B men A 6= B ,

så skriver man ibland A B (eller B A). Vi säger då att A är en
äkta delmängd av B .
När man handskas med mängder brukar man antaga att de alla är
delmängder av en och samma xa mängd U , den så kallade univer-
salmängden. I själva verket är detta antagande nödvändigt, om man
inte vill råka ut för otrevliga logiska fallgropar. Den tomma mäng-
2
den ; är den mängd som inte innehåller några element alls. Denna är
en delmängd av varje mängd. Vi talar här om den tomma mängden i
bestämd form, eftersom två mängder som båda saknar element måste
vara lika med varandra.
Denition 1.1. Antag att A och B är delmängder av en universal-

mängd U . Då denieras unionen A [ B och snittet A \ B av A och B
som
A [ B = fx 2 U j x 2 A eller x 2 B g
respektive
A \ B = fx 2 U j x 2 A och x 2 B g:
Vidare denieras mängddierensen A n B som
A n B = fx 2 U j x 2 A men x 2= B g:
Speciellt kallas U n A = fx 2 U j x 2
= Ag för komplementet till A och
betecknas {A.
Man kan använda sig av så kallade Venndiagram3 för att åskådliggöra

de elementära mängdoperationerna. Man tänker sig då universalmäng-
den som mängden av alla punkter innanför en rektangel. Delmäng-
der av universalmängden avgränsas sedan vanligtvis med cirklar inuti
denna rektangel. De skuggade områdena i gur 1.1 på följande sida
representerar union, snitt, dierens respektive komplement.
Vi samlar några av de vanligaste räknelagarna för de elementära
mängdoperationerna i en sats.
2
Den mest kända av dessa otrevliga fallgropar brukar man referera till som
Russels paradox, efter den engelske losofen Bertrand Russel (18721970). Se
övning 13.
3
John Venn (18341923), engelsk logiker.
A B A B
(a) A[B (b) A\B
A
A B
(c) AnB (d) {A
Figur 1.1
Sats 1.2. Låt A, B och C vara delmängder av en mängd U . Då gäller

(i) A \ (B \ C ) = (A \ B ) \ C ; A [ (B [ C ) = (A [ B ) [ C
(ii) A \ B = B \ A; A [ B = B [ A
(iii) A \ U = A; A [ ; = A
(iv) A \ ; = ;; A [ U = U
(v) A \ (A [ B ) = A; A [ (A \ B ) = A
(vi) A [ {A = U ; A \ {A = ;
(vii) A \ (B [ C ) = (A \ B ) [ (A \ C ); A [ (B \ C ) = (A [ B ) \ (A \ C ).
Av (i) i satsen ovan framgår det att parenteser är överödiga när det
gäller bildandet av unionen eller snittet av tre mängder. Vi kan av
den anledningen helt enkelt utelämna parenteserna, och istället skriva
A [ B [ C och A \ B \ C i respektive fall. Notera att A [ B [ C består av
alla element som tillhör minst en av mängderna A, B eller C , och att
A \ B \ C utgörs av de element som tillhör alla tre mängderna. Detta
1.1. Mängdlära 5
motiverar följande generalisering för bildandet av union och snitt av

ett godtyckligt antal mängder: Om fAi gi2I är en uppsättning mängder,
försedda med index hämtade från en indexmängd I , så sätter vi
[
Ai = fx j x 2 Ai för något ig
i2I
respektive
\
Ai = fx j x 2 Ai för alla ig:
i2I
Två mängder A och B säges vara disjunkta, om de saknar gemensam-
ma element, d.v.s. om A \ B = ;. Till exempel är mängden av alla
udda heltal och mängden av alla jämna heltal disjunkta mängder.
Denition 1.3. Potensmängden till en mängd M denieras

mängden av alla delmängder av M . Denna betecknas P (M ).
som
Exempel 1.4. Potensmängden till M = f1; 2; 3g ges av

P (M ) = ;; f1g; f2g; f3g; f1; 2g; f1; 3g; f2; 3g; M :
Således jP (M )j = 8.
Potensmängden är alltså en mängd som består av mängder. Vi kommer

i allmänhet att kalla en mängd av mängder för en familj.
Vi nämnde inledningsvis att det inte spelar någon roll i vilken ord-
ning man räknar upp elementen i en mängd, d.v.s. att man till exempel
inte skiljer på fa; bg och fb; ag. Ofta har man dock anledning att ta
hänsyn till ordningen mellan elementen. Man skriver då (a; b) istället
för fa; bg. Vi kallar (a; b) för ett ordnat par, där a och b är det ordna-
de parets komponenter. Två ordnade par (a; b) och (c; d) betraktas
som lika, om och endast om a = c och b = d. Med andra ord är alltså
(a; b) och (b; a) olika ordnade par, såvida inte a = b.
Denition 1.5. Den cartesiska produkten4 A B av två mäng-

der A och B denieras som
A B = f(a; b) j a 2 A; b 2 B g:
4
Av Cartesius, det latinska namnet på den franske losofen René Descartes
(15961650).
Exempel 1.6. Om A = f1; 2; 3g och B = f1; 2g så är

A B = f(1; 1); (1; 2); (2; 1); (2; 2); (3; 1); (3; 2)g
medan
B A = f(1; 1); (1; 2); (1; 3); (2; 1); (2; 2); (2; 3)g:
Detta visar att vi i allmänhet har A B 6= B A.
Sats 1.7. Om A och B är ändliga mängder så är även A B ändlig

och jA B j = jAj jB j.
Bevis. Den första komponenten a hos (a; b) 2 A B kan väljas på jAj

olika sätt, och för varje sådant nns det jB j olika möjligheter att väl-
ja den andra komponenten b. Från detta följer satsen, med hjälp av
multiplikationsprincipen.
I analogi med begreppet ordnat par denieras en ordnad n-tipel

(a1 ; a2 ; : : : ; an ) som en mängd av n element a1 ; a2 ; : : : ; an , sorterade i
en bestämd ordning. Man säger att två ordnade n-tipler (a1 ; a2 ; : : : ; an )
och (b1 ; b2 ; : : : ; bn ) är lika, om och endast om ai = bi för alla i. Vi kan
också utvidga begreppet cartesisk produkt till att
än två. Den cartesiska produkten av n stycken mängder A1 ; A2 ; : : : ; An
denieras som
A1 A2 An = f(a1 ; a2 ; : : : ; an ) j ai 2 Ai ; i = 1; 2; : : : ; ng:
Motsvarigheten till sats 1.7 blir att
n
Y
jA1 A2 Anj = jAij; (1.1)
i=1
om A1 ; A2 ; : : : ; An alla är ändliga mängder.
Övningar till avsnitt 1.1

1. Skriv upp elementen i följande mängder.
(a) fn 2 Z j 3 4n + 1 15g (b) fx 2 Q j x2 = 2g

(c) fx 2 R j x2 = 2g
p
(d) fn 2 N j n 10; n 2 N g
1.1. Mängdlära 7
(e) fz 2 C j z 2 2z + 5 = 0g (f) fveckans sju dagarg

2. Låt A = f2; 4; 6; 8; 10g, B = f3; 6; 9g och C = f5; 10g. Bestäm
(a) A \ B \ C (b) A [ B [ C (c) (A \ B ) [ (A \ C )
(d) (A [ B ) \ (A [ C ) (e) (A n B ) [ (B n A) (f) C \ (A n C ).
3. Bestäm komplementet till mängden A = f2; 4; 5; 6g, om universalmäng-
den U ges av
(a) U = f0; 1; 2; 3; 4; 5; 6g (b) U = f2; 3; 4; 5; 6; 7; 8; 9g.
4. Bevisa sats 1.2.
5. För två delmängder A och B av en universalmängd U denieras den

symmetriska dierensen A 4 B av A och B som
A 4 B = (A [ B ) n (A \ B );
se Venndiagrammet i gur 1.2. Visa att
(a) (A 4 B ) 4 C = A 4 (B 4 C ) (b) A 4 B = B 4 A
(c) A 4 ; = A (d) A 4 A = ;
(e) A \ (B 4 C ) = (A \ B ) 4 (A \ C )
för alla A; B; C U .
A B
Figur 1.2
6. Låt A och B vara delmängder av en universalmängd U . Visa att

(a) {(A [ B ) = {A \ {B (b) {(A \ B ) = {A [ {B .
Ovanstående två formler brukar kallas för De Morgans lagar.5
7. Antag attA och B är mängder. Visa att A B, om och endast om
A \ B = A.
8. Låt A och B vara två mängder. Visa att P (A \ B ) = P (A) \ P (B ).
5
Augustus De Morgan (18061871), engelsk matematiker.
9. (a) Visa att om A och B är ändliga mängder, så är

jA [ B j = jAj + jB j jA \ B j:
(b) Hur ser motsvarande formel ut för antalet element i en union av
A, B och C ?
tre ändliga mängder
10. Låt A = fag, B = f1; 2g, C = fx; y; z g och D = ;. Skriv upp samtliga
element i var och en av följande mängder.
(a) A B (b) A B C (c) B C (d) B D

11. Bevisa formel (1.1).
12. Låt A, B , C och D vara mängder. Bevisa att

(a) A (B \ C ) = (A B ) \ (A C )
(b) A (B [ C ) = (A B ) [ (A C )
(c) (A \ B ) (C \ D) = (A C ) \ (B D).
13. Russels paradox: Mängden A = fAg är en mängd som innehåller ett
element, nämligen mängden A själv; vi kan alltså skriva A 2 A. När
man bildar den här typen av mängder är man emellertid ute på hal is.
Antag till exempel att vi vill deniera en mängd M enligt
M = fA j A är en mängd och A 2= Ag:

Gäller då M 2 M eller M 2= M ? (En populär framställning av Russels
paradox är följande: Vem rakar barberaren, som rakar alla som inte
rakar sig själva?)
1.2 Heltal
I de inledande matematikstudierna på högskolenivå får man bekanta
sig med så kallade induktionsbevis, med vars hjälp man kan veriera
utsagor som rör positiva heltal. Till grund för den här typen av bevis
ligger följande axiom.
Induktionsprincipen. Låt Pn vara en utsaga om det positiva hel-

talet n. Antag att
(i) P1 är sann
(ii) om Pk är sann, så är även Pk +1 sann, för varje k 1.
Då är Pn sann för varje positivt heltal n.

1.2. Heltal 9
Med (ii) ovan menas att man gör ett antagande om att utsagan Pk
är sann, det så kallade induktionsantagandet, och bevisar att Pk+1
också måste vara sann i så fall. Om man först har konstaterat att P1
är sann, måste därför P2 bli sann på grund av (ii). Om P2 är sann, så
ger (ii) att P3 är sann, vilket i sin tur medför att P4 är sann, och så
vidare. Man skulle kunna likna det hela vid ett dominospel; att man
framför sig har en oändligt lång rad av dominobrickor, där man knuar
omkull radens första bricka. Denna slår då omkull den andra brickan i
raden, som i sin tur välter omkull den tredje, o.s.v.
Exempel 1.8. Visa med hjälp av induktion, att
n
X
(2m 1) = 1 + 3 + 5 + + (2n 1) = n2 (1.2)
m=1
för allan 2 Z+P
.
Sätt sn =
n (2m 1). Vi har s = 1 = 12 , så (1.2) är sann
m=1 1
för n = 1. Antag nu att n > 1 och att formeln gäller för varje summa
bestående av n 1 termer, d.v.s. att sn 1 = (n 1)2 . Vi får då
sn = sn 1 + (2n 1)
= n2 2n + 1 + 2n 1
= n2 ;
och av induktionsprincipen följer att (1.2) gäller för alla n 1.
Man kan också formulera (ii) i induktionsprincipen som

0
(ii) Om Pk är sann för k = 1; 2; : : : ; m, så är även Pm+1 är sann.
Denna version tycks vara starkare än den ursprungliga, men det går
att visa att de båda versionerna i själva verket är ekvivalenta. I många
situationer är den starka versionen emellertid bättre att använda sig
av än den svaga.
Ett annat axiom för heltalen, som vid sidan av induktionsprincipen
intar en viktig roll, är följande.
Välordningsprincipen. Varje icke-tom mängd av positiva heltal in-

nehåller ett minsta tal.
Välordningsprincipen känns måhända mer självklar än induktionsprin-

cipen, men i själva verket är de ekvivalenta. Vi formulerar detta som
en sats.
Sats 1.9. Välordningsprincipen och induktionsprincipen är ekviva-

lenta med varandra.
Bevis. Vi visar först att välordningsprincipen medför induktionsprin-

cipen. Antag att vi har en uppsättning av utsagor P1 ; P2 ; : : : , sådana
att P1 är sann och att Pk ) Pk+1 för alla k 1. Vi vill visa att Pn är
sann för alla n 1, d.v.s. att mängden
M = fn 2 Z+ j Pn är falskg
är tom. Om den inte vore tom, skulle den innehålla ett minsta tal m,
enligt välordningsprincipen. Vi kan inte ha m = 1, eftersom P1 är
sann. Således måste m 2, d.v.s. m 1 1. Vi har alltså därmed
attPm 1 är sann, men inte Pm . Detta är emellertid omöjligt, eftersom
Pk ) Pk+1 för alla k 1. Vi konstaterar därmed att M = ;, vilket
betyder att samtliga Pn är sanna.
Antag så att induktionsprincipen gäller. Vi vill visa att varje icke-
tom delmängd av Z+ innehåller ett minsta tal. Låt Pn vara påståendet
att varje delmängd av Z som innehåller n, innehåller ett minsta tal.
+
Då är P1 givetvis sann, ty om en mängd av positiva heltal innehåller 1,
så är1 också mängdens minsta tal. Antag nu att Pn är sant för alla
n m. Vi skall visa att detta medför att Pm+1 är sant, d.v.s. att en
mängd som innehåller m + 1, har ett minsta tal. Låt A vara en mängd
av positiva heltal sådan att m + 1 2 A och betrakta delmängden
B = fa 2 A j a mg
av A. Om B m + 1 det minsta talet i A och vi är klara.
är tom, så är
I annat fall innehåller B 1; 2; : : : ; m, vilket betyder
minst ett av talen
att vi kan använda vårt induktionsantagande på B . Således har B ett
minsta tal b. Eftersom samtliga tal i A n B är större än b, är b även
det minsta talet i A. Induktionsprincipen ger därmed att Pn är sant
för alla n 2 Z , och därav följer välordningsprincipen.
+
Induktionsprincipen och välordningsprincipen kan givetvis formuleras

i termer om naturliga tal istället för positiva heltal. Välordningsprin-
1.2. Heltal 11
cipen visar sig komma väl till hands i beviset för följande välbekanta
sats.
Sats 1.10 (Divisionsalgoritmen). Låt a och b vara heltal och an-

tag att b 1. Då nns entydigt bestämda heltal q och r sådana att
a = bq + r;
där 0 r < b.
Bevis. Betrakta mängden A = fa bt j t 2 Zg. Det är inte svårt att se
att man kan välja t så att a bt 0. Sålunda innehåller A naturliga tal,
och bland dessa måste det enligt välordningsprincipen nnas ett som
A för r. Då är r = a bq för
är minst. Kalla detta minsta naturliga tal i
något heltal q. Antag att r b. Då är r b = a b(q + 1) ett naturligt
tal som tillhör A, och vi har r b < r. Detta strider mot att r är det
minsta naturliga talet i A, så därmed måste 0 r < b. Existensdelen
av beviset är därmed klart.
När det gäller entydigheten hos q och r, antar vi att det nns
två andra tal q1
r1 med samma egenskaper som q och r, d.v.s.
och
a = bq1 + r1 , där 0 r1 < b. Då har vi bq + r = bq1 + r1 , från vilket
b(q q1 ) = r1 r (1.3)
följer. Men på grund av att såväl r som r1 är naturliga tal mindre än b,

så är jr1 rj < b. Eftersom b 1 måste därmed q q1 = 0 gälla för att
(1.3) skall kunna vara uppfyllt. Detta ger i sin tur r1 r = 0. Beviset
är därmed klart.
Talen q och r i satsen ovan kallas för kvoten respektive resten vid
division av a med b.
Exempel 1.11. Då 27 divideras med 6, erhålles kvoten 4 och res-

ten 3, d.v.s. 27 = 6 4 + 3. Eftersom 15 = ( 3) 7 + 6, så ger 15
kvoten 3 och resten 6 vid division med 7.
Av speciellt intresse är de fall då divisionen går jämnt ut, d.v.s. då

resten blir noll.
Denition 1.12. Låt a och b vara heltal. Om det nns ett heltal c
sådant att a = bc så säger vi att b är en delare i a, eller att a är en
multipel av b. Detta betecknas b j a. Om b inte är en delare i a skriver
vi b 6 j a.
Till exempel har vi 4 j 12 men 5 6 j 16. Notera att 1 j a och a j 0 för alla hel-
tal a. Vi sammanfattar några av de viktigaste delbarhetsegenskaperna
i ett lemma.
Lemma 1.13. Låt a, b och c beteckna heltal. Då gäller

(i) a j a för alla a
(ii) om a j b och b j c, så gäller a j c
(iii) om a j b och b j a, så är a = b
(iv) om a j b och a j c, så gäller a j (bm + cn) för alla heltal m och n.
Bevis. Vi nöjer oss med att presentera ett bevis för (iv) och lämnar
som en övning till läsaren att bevisa (i), (ii) och (iii).
a j b och a j c innebär att det nns heltal s och t
Att sådana att
as = b och at = c. För alla heltal m och n blir därmed
bm + cn = asm + atn = a(sm + tn);
och eftersom sm + tn är ett heltal följer a j (bm + cn).
Ett heltal d kallas för en gemensam delare till talen a1 ; a2 ; : : : ; an ,

om d j ai för alla i. På motsvarande sätt kallar man ett heltal m för en
gemensam multipel till a1 ; a2 ; : : : ; an , om ai j m för alla i.
Exempel 1.14. Samtliga gemensamma delare till 18 och 12 ges av

1, 3 och 6, medan varje tal på formen 36k, där k 2 Z, är en
gemensam multipel till dessa två tal.
Denition 1.15. Låt a1 ; a2 ; : : : ; an vara heltal, som inte alla är lika

med noll. Ett heltal g sådant att
(i) g1
(ii) g är en gemensam delare till a1 ; a2 ; : : : ; an
1.2. Heltal 13
(iii) djg för varje gemensam delare d till a1 ; a2 ; : : : ; an

kallas för den största gemensamma delaren till a1 ; a2 ; : : : ; an och
betecknas g = SGD(a1 ; a2 ; : : : ; an ).
Sats 1.16. För varje par av heltal a och b, där inte båda är lika
med noll, gäller attg = SGD(a; b) existerar och kan skrivas på formen
g = as + bt för några heltal s och t.
Bevis. Betrakta mängden A = fax + by j x; y 2 Zg. Det är lätt att
se attA innehåller tal som är positiva, så enligt välordningsprincipen
nns ett minsta positivt heltal g i A. Vi har då g 1 och g = as + bt
för några s; t 2 Z. Med hjälp av divisionsalgoritmen kan vi skriva
a = gq + r, där 0 r < g. Alltså är
r = a gq = a (as + bt)q = a(1 sq) + b( tq);
vilket innebär att r 2 A. På grund av minimaliteten hos g måste därför
r = 0, vilket ger g j a. På samma sätt visar man att g j b. Därmed är g en
gemensam delare till a och b, och det återstår att visa att varje annan
gemensam delare till a och b också är en delare i g . Men detta är en
direkt konsekvens av lemma 1.13(iv).
Ovanstående sats ger ingen information om hur man beräknar den

största gemensamma delaren till två givna heltal. Det nns dock en
enkel algoritm för detta, men för att kunna förklara varför denna fun-
gerar behöver vi ett lemma.
Lemma 1.17. Låt a och b vara två heltal, inte båda lika med noll, och
antag att a = bq + r för några q; r 2 Z. Då är SGD(a; b) = SGD(b; r ).
Bevis. Sättg = SGD(a; b) och g0 = SGD(b; r). Vi vill visa att g = g0 .

Nu är g0en gemensam delare till b och r , och eftersom a = bq + r
0 0
är g också en delare i a. Således är g en gemensam delare till a och b,
0
vilket medför att g j g . Omvänt, eftersom g j a och g j b så följer g j r av
att r = a bq. Därmed är g en gemensam delare till b och r, vilket
0 0 0
ger g j g . Alltså gäller såväl g j g som g j g , vilket innebär att g = g ,
0
0
eftersom både g och g är positiva.
Nu är vi redo att formulera vår algoritm för beräkning av SGD(a; b). Vi

noterar först att eftersomSGD(a; b) = SGD(a; b), så kan vi antaga
att a och b är naturliga a och b är
tal. Vi kan också antaga att både
skilda från noll, ty om a = 0 och b 6= 0 så är SGD(a; b) = b, och
motsvarande då a 6= 0 och b = 0.
Låt alltså a och b vara positiva heltal. Det är ingen inskränkning
att antaga att a b. Med hjälp av divisionsalgoritmen kan vi nna q1
och r1 så att a = bq1 + r1 , där 0 r1 < b. Enligt lemma 1.17 är då
SGD(a; b) = SGD(b; r1 ). Ett nytt användande av divisionsalgoritmen
gör att vi kan nna q2 och r2 så att b = r1 q2 + r2 , där 0 r2 < r1 ,
varvid lemma 1.17 ger
SGD(r1 ; r2 ) = SGD(b; r1 ) = SGD(a; b):

j :te steget användes divisionsalgoritmen
På detta vis fortsätter vi: I det
för att bestämma qj och rj så att rj 2 = rj 1 qj + rj , där 0 rj < rj 1 ,
varefter vi med hjälp av lemma 1.17 i ett antal steg konstaterar att
SGD(rj 1 ; rj ) och SGD(a; b) är lika.
Eftersom rj < rj 1 och alla rj är naturliga tal, kan vi inte hålla på
med detta förfarande i all evighet. Till slut måste divisionen gå jämnt
ut, d.v.s. vi får rm 1 = rm qm+1 för något m. Vi har då
SGD(a; b) = SGD(rm 1 ; rm ) = SGD(rm qm+1 ; rm ) = rm :
Den sökta största gemensamma delaren till a och b ges alltså av den
sista icke försvinnande resten rm . Detta förfarande att bestämma den
största gemensamma delaren till två heltal går under benämningen
Euklides' algoritm.6
Exempel 1.18. Bestäm SGD(403; 156). Euklides' algoritm ger

403 = 2 156 + 91
156 = 1 91 + 65
91 = 1 65 + 26
65 = 2 26 + 13
26 = 2 13
6
Euklides (omkr. 325265 f.Kr.), grekisk matematiker. Euklides är mest känd
för verket Elementa , bestående av 13 böcker, i vilket han framställer stora delar av
den då kända matematiken.
1.2. Heltal 15
I det femte steget går divisionen jämnt ut. Eftersom den sista icke
försvinnande resten är 13, är alltså SGD(156; 403) = 13.
Det skvallrades i sats 1.16 om att SGD(a; b) kan skrivas på formen

as + bt för några heltal s och t. I själva verket visar sig detta gälla för
alla rj som erhålles i Euklides' algoritm, vilket man kan bevisa med
hjälp av induktion över j . Det gäller trivialt för r1 = a bq1, och för r2
har vi
r2 = b r1 q2 = b (a bq1 )q2 = aq2 + b(1 + q1 q2 ):

Om man gör induktionsantagandet att det nns s; t; u; v 2 Z sådana
att rj 2 = as + bt och rj
1 = au + bv , så följer av rj 2 = rj 1 qj + rj att
motsvarande gäller också för rj . Läsaren uppmanas att fylla i detaljerna
i resonemanget.
Vi visar med ett exempel hur man, genom att gå baklänges i
Euklides' algoritm, kan nna s och t så att SGD(a; b) = as + bt.
Exempel 1.19. Med a = 403 och b = 156 (se exempel 1.18) får vi
13 = 65 2 26 = 65 2(91 1 65) = 3 65 2 91
= 3(156 1 91) 2 91 = 3 156 5 91
= 3 156 5(403 2 156) = 13 156 5 403;
d.v.s. vi kan välja s = 5 och t = 13.
Denition 1.20. Två heltal a och b sådana att SGD(a; b) = 1 säges

vara relativt prima.
Exempelvis är 5 och 7 relativt prima, liksom 15 och 8. Däremot är 21

och 15 inte relativt prima, eftersom båda dessa tal är delbara med 3.
Sats 1.21. Två heltal a och b är relativt prima, om och endast om

det nns heltal s och t så att as + bt = 1.
Bevis. ()) Om a och b är relativt prima, så är existensen av heltalen s
och t en direkt konsekvens av sats 1.16.
(() Om det nns s; t 2 Z så att as + bt = 1, så är varje gemensam

delare till a och b en delare i 1, så a och b måste därmed vara relativt
prima.
Exempel 1.22. För alla heltal k gäller att 3k +1 och 4k +1 är relativt

prima, eftersom 4(3k + 1) 3(4k + 1) = 1.
En viktig konsekvens av sats 1.21 är följande sats.
Sats 1.23. Om a och b är relativt prima och om a j bc så gäller a j c.

Bevis. Av sats 1.21 följer attas + bt = 1 för några heltal s och t. Detta
betyder att cas + cbt = c. Eftersom a enligt förutsättningarna är en
delare i bc så följer att a är en delare i vänsterledet. Således a j c, vilket
skulle bevisas.
Varje heltaln har 1 och n som delare. Detta är de så kallade tri-

viala delarna. Alla andra, icke-triviala delare säges vara äkta.
Denition 1.24. Ett heltal p 2 säges vara ett primtal, om det

saknar äkta delare.
Till exempel är 2, 3, 5 och 7 primtal, men inte talet 6, eftersom det

har de äkta delarna 2 och 3.
Lemma 1.25. Låt p vara ett primtal. Då gäller att
(i) om a och b är heltal sådana att p j ab så gäller p j a eller p j b
(ii) om a1 ; a2 ; : : : ; an är heltal sådana att p j a1 a2 : : : an så gäller p j ai

för minst ett i.
Bevis. (i) Antag att p 6 j a. Då är a och p relativt prima, varför sats 1.23
medför att p j b. På samma sätt medför p 6 j b att p j a.
(ii) Påståendet är självklart för n = 1. Antag att påståendet är sant
för något n 1. Om då p j a1 a2 : : : an+1 så ger (i) att p j a1 a2 : : : an eller
p j an+1 . Om p j an+1 så är vi klara. I annat fall ger induktionsantagandet
att p är en delare i minst ett ai , varav lemmat följer.
1.2. Heltal 17
Sats 1.26 (Aritmetikens fundamentalsats). Varje heltal n 2

kan skrivas som en produkt av primtal på ett entydigt sätt, om man
inte tar hänsyn till ordningen mellan faktorerna.
Bevis. Låt A vara mängden av alla heltal n 2 som inte kan skrivas
som en produkt av primtal. Existensdelen av beviset följer, om vi kan
visa att A = ;. Antag att så inte är fallet, d.v.s. att A 6= ;. Då säger
välordningsprincipen att A innehåller ett minsta tal a. Detta a kan
självt inte vara ett primtal, eftersom a = a då vore en primtalsfaktori-
sering av a (med blott en faktor). Alltså har a äkta delare, vilket gör
det möjligt att skriva a = cd, där 1 < c < a och 1 < d < a. Eftersom a
är det minsta heltalet i A så måste därmed c; d 2 = A, vilket innebär
både c och d kan skrivas som en produkt av primtal. Men då medför
a = cd att detta också måste gälla för a, vilket är en motsägelse. Anta-
gandet om att A är icke-tom måste sålunda vara felaktigt, vilket visar
att varje heltal n 2 kan skrivas som en produkt av primtal.
Entydigheten kan visas med ett liknande förfarande. Låt oss anta
att det nns heltal, för vilka faktoriseringen i primtal inte är enty-
dig. Något av dessa måste då vara minst, säg b. Således nns det två
väsentligen olika faktoriseringar
b = p1 p2 : : : pr = q1 q2 : : : qs
av b, där alla pi och qj är primtal. Här måste r 2 och s 2, ty
annars vore b ett primtal och det hela skulle vara klart. Ekvationen
ovan säger att p1 j q1 q2 : : : qs , så enligt lemma 1.25(ii) måste p1 vara en
delare i minst ett qj . Eftersom vi inte bryr oss om ordningen mellan
faktorerna kan vi efter en eventuell omnumrering av qj :na antaga att
p1 j q1 . Men både p1 och q1 är primtal, så detta delbarhetsförhållande
är endast möjligt om p1 = q1 . Således
p1 p2 : : : pr = p1 q2 q3 : : : qs ;
och vi kan förkorta bort p1 från båda leden. Detta ger
p2 p3 : : : pr = q2 q3 : : : qs:
Här har vi två faktoriseringar av heltalet b=p1 . Dessa måste vara lika,
sånär som på ordningen mellan faktorerna, eftersom b=p1 < b och b
är det minsta talet med två väsentligen olika primtalsfaktoriseringar.
Alltså är r = s och efter en eventuell omnumrering av faktorerna har

vi pi = qi för i = 2; 3; : : : ; r . Detta medför dock att de två ursprungliga
faktoriseringarna av b också är lika, tvärtemot vårt antagande. Beviset
är därmed klart.
Aritmetikens fundamentalsats innebär alltså att varje heltal n 2

på ett entydigt sätt (bortsett från faktorernas inbördes ordning) kan
skrivas
n = pn1 1 pn2 2 : : : pnr r ;

där p1 ; p2 ; : : : ; pr är de olika primtalsdelarna i n, och där ni 1 för
alla i.
Följdsats 1.27. Låt n 2 vara ett heltal sådant att

n = pn1 1 pn2 2 : : : pnr r ; (1.4)
där p1 ; p2 ; : : : ; pr är olika primtal och ni 1 för alla i. Då är ett positivt

heltal d en delare i n, om och endast om
d = pd11 pd22 : : : pdr r ;
där 0 di ni för alla i.
Bevis. ()) Om d j n så nns ett heltal c 1 så att n = cd. Av (1.4)
följer då att
cd = pn1 1 pn2 2 : : : pnr r ;

vilket ger c = pc11 pc22 : : : pcrr och d = pd11 pd22 : : : pdr r , där ci ; di 2 N upp-
fyller ci + di = ni för alla i = 1; 2; : : : ; r . Således gäller 0 di ni för
alla i.
( () Resultatet följer av att
n = pn1 1 pn2 2 : : : pnr r = (pn1 1 d1 pn2 2 d2 : : : pnr r dr )(pd1 pd2 : : : pdr ) = cd;
1 2 r
där c = pn1 1 d1 pn2 2 d2 : : : pnr r dr .
Denition 1.28. Låt a1 ; a2 ; : : : ; an vara heltal, alla skilda från noll.

Ett heltal ` sådant att
1.2. Heltal 19
(i) `1
(ii) ` är en gemensam multipel till a1 ; a2 ; : : : ; an
(iii) ` j m för varje gemensam multipel m till a1 ; a2 ; : : : ; an
kallas för den minsta gemensamma multipeln till a1 ; a2 ; : : : ; an och

betecknas ` = MGM(a1 ; a2 ; : : : ; an ).
Sats 1.29. Antag att a1 ; a2 ; : : : ; an är positiva heltal med respektive

primtalsfaktoriseringar
a1 = pm 11 m12 m1r
1 p2 : : : pr
a2 = pm 21 m22 m2r
1 p2 : : : pr
.
.
.
an = pm n1 mn2 mnr
1 p2 : : : pr ;
där p1 ; p2 ; : : : ; pr är olika primtal och mij 0 för alla i; j .7 Sätt
`j = max(m1j ; m2j ; : : : ; mnj ) och gj = min(m1j ; m2j ; : : : ; mnj )

för alla j = 1; 2; : : : ; r. Då är
SGD(a1 ; a2 ; : : : ; an ) = pg11 pg22 : : : pgrr (1.5)
och
MGM(a1 ; a2 ; : : : ; an ) = p`11 p`22 : : : p`rr : (1.6)
Bevis. Beviset för såväl (1.5) som (1.6) bygger på följdsats 1.27. Vi
bevisar därför endast för (1.6) och lämnar ett bevis för (1.5) som en
övning till läsaren. Sätt
` = p`11 p`22 : : : p`rr :

Eftersom det för varje xt j = 1; 2; : : : ; r gäller att
`j = max(m1j ; m2j ; : : : ; mnj ) mij
7
Notera att primtalsfaktoriseringarna av a1 ; a2 ; : : : ; an inte är entydiga, i och
med att vi tillåter att mij får vara noll.
för alla i = 1; 2; : : : ; n så följer av följdsats 1.27 att ` är en gemensam

multipel till a1 ; a2 ; : : : ; an . Om m är en godtycklig gemensam multipel
till a1 ; a2 ; : : : ; an så ger samma följdsats att
m = pm 1 m2 mr
1 p2 : : : pr ;
där det för varje xt j gäller att mj mij för alla i. Men om så är
fallet, måste
mj max(m1j ; m2j ; : : : ; mnj ) = `j

och då ger ännu ett användande av följdsats 1.27 att ` j m, vilket vi
ville bevisa.
Exempel 1.30. Bestäm den största gemensamma delaren respektive

den minsta gemensamma multipeln till de tre talen 84, 280 och 1 260.
Primtalsfaktorisering ger
84 = 22 31 50 71 ;
280 = 23 30 51 71 respektive
1 260 = 22 32 51 71 ;
vilket betyder attSGD(84; 280; 1 260) = 22 30 50 71 = 28 och
MGM(84; 280; 1 260) = 23 32 51 71 = 2 520.

1. Visa att
n
X n(n + 1)
k = 1+2+ +n =
k=1
2
med hjälp av induktion.
2. Visa att
n
X n(n + 1)(2n + 1)
k2 = 12 + 22 + + n2 =
k=1
6
med hjälp av induktion.
1.2. Heltal 21
3. Bevisa att
!2
n
X n
X
k = k3 :
k=1 k=1
4. Bevisa att
n
1 k12 = n2+n 1 :
Y
k=2
5. Visa att n2 2n för alla n 4.

6. M n n
jP (M )j = 2n .
Låt vara en mängd med element. Använd induktion över för
att visa att
7. Bestäm kvoten q och resten r då a divideras med b, om

(a) a = 34, b = 3 (b) a = 139, b = 28
(c) a = 3 834, b = 193 (d) a = 3 413, b = 71.
8. Bevisa (i), (ii) och (iii) i lemma 1.13.
9. Visa att 6 alltid är en delare i produkten av tre på varandra följande

heltal.
10. En algoritm för att testa om ett positivt heltal n är jämnt delbart
med 7: Multiplicera entalssiran till n med 2, och subtrahera denna
n strykes. Kalla det
produkt från det tal som erhålls då entalssiran till
tal som då erhålls förm. (Exempel: n = 1 729 ) m = 172 9 2 = 154.)
Bevisa att 7 j n, om och endast om 7 j m.
11. Beräkna SGD(a; b), om

(a) a = 55, b = 120 (b) a = 190, b = 172
(c) a = 34, b = 55 (d) a = 84, b = 99.
Bestäm också s; t 2 Z så att as + bt = SGD(a; b), i vart och ett av
dessa fall.
12. 5k + 2 och 7k + 3 är relativt prima för alla heltal k.

Visa att
13. Beräkna SGD(30; 105; 385) och MGM(30; 105; 385).

14. Låt a och b vara positiva heltal. Visa att
SGD(a; b) MGM(a; b) = ab:
15. Bevisa formel (1.5) i sats 1.29.
16. Låt a; b; c 2 Z+. Visa att

SGD[a; MGM(b; c)] = MGM[SGD(a; b); SGD(a; c)]
och
MGM[a; SGD(b; c)] = SGD[MGM(a; b); MGM(a; c)]:

17. Primtalsfaktorisera
(a) 348 (b) 812 (c) 693 (d) 1 101.

18. Bevisa att det nns oändligt många primtal.
(Ledning: Antag att det nns ändligt många primtal p1 ; p2 ; : : : ; pn och

p1 p2 : : : pn + 1.)
betrakta talet
19. Ett positivt heltal n kallas perfekt, om summan av alla dess positiva
delare, bortsett från n självt, är lika med n. Till exempel är 6 perfekt,
eftersom 6 är delbart med 1, 2 och 3, och 1 + 2 + 3 = 6.
(a) Veriera att 28 och 496 båda är perfekta tal.
(b) Antag att p är ett primtal sådant att också 2p 1 är ett primtal.
Visa att 2
p 1 (2p 1) är ett perfekt tal. Tag med hjälp av denna
formel fram ytterligare två perfekta tal, förutom de ovan nämnda.
1.3 Ekvivalensrelationer
Att en relation råder mellan två saker innebär i vardagligt tal att någon
form av förhållande eller släktskap råder mellan dem. Något liknande
skulle man informellt kunna säga om begreppet relation inom mate-
matiken, vilket emellertid kan vara svårt att genomskåda när man ser
följande denition.
Denition 1.31. X vara en mängd. Med en relation på X avses

en delmängd R av X X . Vi säger att x är relaterat till y (genom R ),
Låt
om (x; y ) 2 R . Om så är fallet skriver vi x R y . Att x inte är relaterat

till y anges genom att skriva x R6 y.
Exempel 1.32. Antag att X = f1; 2; 3; 4g och att relationen R på X
beskrivs av
x R y () x < y
för alla x; y 2 X . Då är R = f(1; 2); (1; 3); (1; 4); (2; 3); (2; 4); (3; 4)g.
1.3. Ekvivalensrelationer 23
Exempel 1.33. De vanliga relationerna <, >, , , = och 6= är alla

relationer på mängden av reella tal R.
Ofta har man anledning att betrakta olika element i en mängd som
likvärdiga. Studera till exempel mängden
S = f(a; b) j a; b 2 Z; b 6= 0g: (1.7)
Det är ganska frestande (a; b) 2 S associera ett

8 att till varje element
rationellt tal a=b. Bildandet av mängden S är i själva verket det första

steg man tar, då man vill utvidga talområdet Z till Q . Det nns dock
en liten hake: Olika element i S kommer med ovanstående tolkning att
svara mot samma rationella tal. Till exempel kommer (1; 4), ( 1; 4)
och (2; 8) alla att motsvara det rationella talet 1=4. Det nns därför all
anledning att betrakta dessa element som likvärdiga, och vi skall snart
se hur detta kan göras.
Denition 1.34. En relation R på en mängd X kallas för en ekvi-

valensrelation, om den är
(i) reexiv, d.v.s. om x R x för alla x 2 X
(ii) symmetrisk, d.v.s. om x R y medför att y R x
(iii) transitiv, d.v.s. om x R y och y R z medför att x R z .
Om x R y , där R är en ekvivalensrelation, så säger vi att x och y är

ekvivalenta (med avseende på R ). Vi skriver då x y istället för
x R y.
Exempel 1.35. När det gäller relationerna på R i exempel 1.33 så

är < och > transitiva men inte reexiva eller symmetriska, och
är reexiva och transitiva men inte symmetriska, = är såväl reexiv,
symmetrisk som transitiv, medan 6= endast är symmetrisk. Av alla
dessa relationer är det alltså endast = som är en ekvivalensrelation.
Exempel 1.36. Deniera på Z enligt

xy () x + y är ett jämnt tal:
8
Åtminstone för en matematiker!
Eftersom x + x = 2x är ett jämnt tal så är reexiv. Att är sym-

metrisk följer direkt av att x + y = y + x. Om slutligen x y och
y z så nns heltal n1 och n2 sådana att x + y = 2n1 och y + z = 2n2 .
Därmed blir x + z = (x + y ) + (y + z ) 2y = 2(n1 + n2 y), som
också är ett jämnt tal, vilket visar att också är transitiv och således
en ekvivalensrelation.
Denition 1.37. Låt vara en ekvivalensrelation på en mängd X

och x ett godtyckligt element i X . Mängden fy 2 X j x y g kallas
då för ekvivalensklassen till x under . Vi betecknar denna med [x].
Med andra ord innehåller ekvivalensklassen [x] alla element i X som
är ekvivalenta med x.
Exempel 1.38. Betrakta ekvivalensrelationen från exempel 1.36.

Den ekvivalensklass som innehåller talet 1 består av alla heltal y sådana
att 1 y, eller med andra ord alla heltal sådana att y + 1 är ett
jämnt tal. Sålunda [1] = fudda heltalg. På liknande sätt ser man att
[0] = fjämna heltalg.
Notera att vi i exemplet ovan har [0] [ [1] = Z och [0] \ [1] = ;. Som
vi snart skall se, är detta ingen tillfällighet. Först behöver vi dock en
denition.
Denition 1.39. Antag att X är en mängd. Med en partition av X

avses en familj fXi gi2I av icke-tomma delmängder av X sådana att
S
(i) i2I Xi = X
(ii) Xi \ Xj = ;, närhelst i 6= j , för alla i; j 2 I .
Exempel 1.40. Det nns fem olika partitioner av A = fa; b; cg. Des-

sa utgörs av fag; fbg; fcg , fag; fb; cg , fbg; fa; cg , fcg; fa; bg
och fAg.
Sats 1.41. Antag att X är en ändlig mängd och fXi gni=1 en partition
av X . Då är
jX j = jX1 j + jX2 j + + jXn j:

Bevis. Elementen i X kan räknas genom att i tur och ordning räkna
elementen i varje Xi . På grund av att mängderna Xi är parvis disjunkta
och tillsammans utgör hela X kommer varje element i X att räknas
exakt en gång.
Exempel 1.42. M n element. Vi

skall visa att P (M ), potensmängden till M , innehåller 2 element.
Låt vara en ändlig mängd av säg
n
Låt Mk vara mängden av alla delmängder av M som innehåller k ele-
ment. Då är fMi gi=0 en partition av P (M ). Från kombinatoriken er-
n
inrar vi oss att antalet sätt att välja ut k element från n givna är lika
med

n n!
= :
k (n k)!k!
Men att välja ut k element av n är precis vad vi gör, när vi bildar en
delmängd av M med k element. Således gäller jMk j =
n för varje k .
k
Av sats 1.41 följer nu
n
jP (M )j = jM0 j + jM1 j + + jMn j = n
X
:
k=0
k
Med hjälp av binomialsatsen nner vi att
n n
X n X n
2n = (1 + 1)n = 1k 1n k = ;
k=0
k k=0
k
och vi har därmed visat att jP (M )j = 2jM j för alla ändliga mäng-
der M.
Partitioner av en mängd har nära anknytning till ekvivalensrelationer,

vilket framgår av följande sats.
Sats 1.43. Antag att är en ekvivalensrelation på en mängd X . Låt

C = f[x] j x 2 X g
vara mängden av alla olika ekvivalensklasser under denna relation. Då
är C en partition av X . Omvänt, givet en partition P av X så nns det
en ekvivalensrelation på X , vars ekvivalensklasser utgörs precis av de
mängder som ingår i P.
Bevis. På grund av att är reexiv, gäller x 2 [xS] för alla x 2 X . Ingen

av ekvivalensklasserna är alltså tom, och vi har x2X [x] = X . Låt nu
[x1 ] och [x2 ] vara två icke-disjunkta ekvivalensklasser. Vi vill visa att
[x1 ] = [x2 ]. Eftersom snittet av [x1 ] och [x2 ] är icke-tomt nns det ett
y 2 X som tillhör såväl [x1 ] som [x2 ]. För detta y gäller alltså x1 y
och x2 y , men eftersom är symmetrisk har vi även y x1 . Välj
nu z 2 [x1 ] godtyckligt. Då gäller x1 z . Tillsammans med y x1 fås
y z , eftersom är transitiv. Ett nytt användande av transitiviteten,
den här gången på x2 y och y z , ger att x2 z , d.v.s. att z 2 [x2 ].
Men eftersom z valdes godtyckligt i [x1 ] följer [x1 ] [x2 ]. Med ett
liknande resonemang inses att den omvända inklusionen också råder.
Därmed är [x1 ] = [x2 ], vilket skulle bevisas.
I avsikten att bevisa satsens andra påstående låter vi P = fXi gi2I
vara en partition av X . Deniera enligt
xy () x och y tillhör samma Xi .
Detta är naturligtvis en ekvivalensrelation och det framgår också klart
att ekvivalensklasserna under precis utgörs av mängderna Xi.
Exempel 1.44. Låt X vara mängden av alla människor. Man inser
lätt att
xy () x och y är födda i samma månad

en ekvivalensrelation på X . Ekvivalensklasserna blir till antalet tolv
stycken, en för varje månad: Cjan ; Cfeb ; : : : ; Cdec . Varje människa tillhör
alltså exakt en av dessa ekvivalensklasser, nämligen den som svarar mot
den månad i vilken han eller hon är född.
9
Exempel 1.45. Låt oss återvända till mängden S i (1.7) på sidan 23,
och vår önskan att tolka dess element som rationella tal. Vårt problem
med att olika element i S svarar mot samma rationella tal kan lösas
med hjälp av en ekvivalensrelation. Eftersom det för alla rationella tal
gäller att
a c
=
b d
() ad = bc;
9
Författaren själv tillhör Cokt .
så kommer (a; b) och (c; d) motsvara samma rationella tal, om och

endast om ad = bc. Det verkar alltså troligt att relationen , denierad
enligt
(a; b) (c; d) () ad = bc;

är en ekvivalensrelation på S . Låt oss veriera detta!
Reexiviteten är klar, eftersom (a; b) (a; b) är ekvivalent med att
ab = ba, vilket ju är sant. När det gäller symmetrin så är (a; b) (c; d)
detsamma som att ad = bc. Men detta kan också skrivas cb = da, så
(c; d) (a; b). Antag att (a; b) (c; d) och (c; d) (r; s). Då gäller
ad = bc och cs = dr. Transitiviteten följer om vi kan visa att as = br.
Men nu är
asd = ads = bcs = bdr = brd;

och då d 6= 0 kan denna faktor förkortas bort. Sålunda gäller as = br,
och vi har visat att är en ekvivalensrelation. Varje ekvivalensklass
kommer nu att svara mot exakt ett rationellt tal och vice versa.
Vi skall runda av detta avsnitt genom att studera en viktig ekviva-

lensrelation på mängden av alla heltal. Låt n vara ett positivt heltal.
Deniera relationen på Z enligt
a b () n j (a b) () a b = nk för något k 2 Z (1.8)
för alla a; b 2 Z. Då är en ekvivalensrelation på Z. Reexiviteten

följer direkt av att a a = 0 = 0 k. Antag att a b. Då gäller
a b = nk för något heltal k. Eftersom b a = nk = n ( k) så
gäller b a, d.v.s. är symmetrisk. Antag till sist att a b och b c.
Då nns heltal k1 och k2 sådana att a b = nk1 och b c = nk2 . För
att bevisa transitiviteten vill vi nna ett heltal k sådant att a c = nk.
Eftersom
a c = (a b) + (b c) = nk1 + nk2 = n(k1 + k2 );

så duger k = k1 + k2 .
Låt Zn beteckna mängden av alla ekvivalensklasser under och
låt a vara ett godtyckligt heltal. Om b 2 [a] så har vi b a, d.v.s.
b a = kn för något heltal k. Ett godtyckligt element i [a] är alltså på
formen b = a + kn, och omvänt är varje element på denna form medlem

i [a]. Detta betyder att
[a] = f: : : ; a 2n; a n; a; a + n; a + 2n; : : : g: (1.9)
Vi ser att det i varje ekvivalensklass nns exakt ett heltal r med egen-
skapen 0 r n 1, och att elementen i [r] består precis av de heltal
som ger resten r vid division med n. Av den anledningen kan vi skriva
Zn = f[0]; [1]; : : : ; [n 1]g:
Denition 1.46. Ekvivalensklasserna under ekvivalensrelationen gi-
ven av (1.8) kallas för restklasser modulo n. Istället för a b skriver
vi i detta sammanhang
a b (mod n);
vilket vi läser som a är kongruent med b modulo n.
Exempel 1.47. Vi har 14 3 (mod 11) och 4 2 (mod 6).

1. Låt X = f1; 2; 3; 4g och ange relationen R som delmängd av X X ,
om R är denierad enligt
(a) x R y () x > y (b) x R y () x < y

(c) x R y () x = y (d) x R y () x y
(e) x R y () x = 5 y (f) x R y () x2 = y,
där x; y 2 X .
2. Avgör om följande relationer på R är reexiva, symmetriska eller tran-
sitiva.
(a) x R y () x + y > 10 (b) x R y () jx yj = 1

(c) x R y () x2 = y2 (d) x R y () x + y 2 Z
(e) x R y () x y 0 (f) x R y () x = 1; y = 2
3. Vilka av nedanstående relationer är ekvivalensrelationer? Ange också
varför en relation inte är en ekvivalensrelation, när så är fallet.
(a) a R b () a j b, på Z
(b) a R b () 4 j ab, på N
1.4. Avbildningar 29
(c) a R b () a och b har samma entalssira, på Z+

(d) A R B () A [ B = B , på P (M ), där M är en mängd.
4. Bestäm heltalet b så att 0 b < n och a b (mod n), om

(a) a = 13, n = 8 (b) a = 52, n = 9 (c) a = 8, n = 10
(d) a = 14, n = 14 (e) a = 8, n = 12 (f) a = 23, n = 11.
5. Ange om följande påståenden är sanna eller falska.
(a) [3] = [7] i Z4 (b) [10] = [3] i Z8 (c) [12] = [ 10] i Z7

(d) [ 4] = [6] i Z10 (e) [ 8] = [ 18] i Z11 (f) [23] = [ 22] i Z3
6. Bevisa att relationen på N N , denierad enligt
(a; b) (c; d) () a + d = b + c
för alla (a; b); (c; d) 2 N N , är en ekvivalensrelation på N N . Be-
skriv elementen i ekvivalensklassen [(0; 2)]. (Denna ekvivalensrelation
används i samband med att man utvidgar talområdet N till Z.)
7. På hur många sätt kan man partitionera en mängd som innehåller fyra
element?
8. Hur många relationer nns det på en ändlig mängd med n element?

Hur många av dessa är reexiva respektive symmetriska?
9. Studera följande bevis för att symmetri och transitivitet medför re-
exivitet.
Låt vara en symmetrisk och transitiv relation på mäng-

den X , och tag x; y 2 X så att x y. På grund av symme-
trin har vi då y x. Således x y och y x, varav x x
följer på grund av transitiviteten. Därmed är reexiv.
Finn felet i ovanstående resonemang!
1.4 Avbildningar
Avbildningar eller funktioner är ett av de mest fundamentala begreppen
i matematiken. Formellt brukar man deniera en avbildning från en
mängd A till en mängd B som en delmängd av AB med vissa
egenskaper. Vi väljer dock att i vår framställning ge en något informell,
men mer intuitivt tilltalande,
10 denition.
10
Förhoppningsvis!
Denition 1.48. Låt A och B vara två mängder. En avbildning

(eller funktion) f från A till B är en regel som till varje element a 2 A
ordnar exakt ett element f (a) 2 B . Mängden A kallas avbildningens
denitionsmängd och B dess målmängd. Vi använder beteckningen
f : A ! B för en avbildning f från A till B .
Figur 1.3 illustrerar denitionen: Man tar ett element a 2 A, stoppar

in detta i avbildningen f , varvid man erhåller ett element f (a) 2 B .
Matematiskt brukar man skriva detta som A 3 a 7! f (a) 2 B , eller
ibland endast a 7! f (a).
Vi kommer först och främst att använda oss av ordet avbildning
framför funktion, speciellt när vi talar om sådana i mer abstrakta
sammanhang. Med en funktion kommer vi att mena en avbildning från
en talmängd till en annan talmängd.
A f B
f (a)
a
Figur 1.3
Exempel 1.49. Såväl f (x) = 2x + 1 g(x) = sin x är exempel

som
på funktioner från R till R. h(x) = ln x,
Detta gäller däremot inte
eftersom logaritmfunktionen inte är denierad för x 0. Däremot är h
en funktion från R+ till R.
Denitionsmässigt är två avbildningarf : A ! B och g : C ! D lika,

f = g, om A = C , B = D och f (a) = g(a) för alla a 2 A.
Denition 1.50. f : A ! B och g : B ! C vara

Låt två givna
h : A ! C denierad enligt
avbildningar. Avbildningen
h(a) = g[f (a)] för alla a 2 A

säges vara sammansatt av f och g och betecknas g Æ f .
Notera att eftersom (g Æ f )(x) = g[f (x)], så skall g Æ f läsas från höger
till vänster: Först stoppas a in i f , varvid man erhåller f (a) som i sin
tur stoppas in i g , se gur 1.4.
f f (a) g
A C
gÆf
a g[f (a)]
Figur 1.4
Exempel 1.51. För funktionerna f och g i exempel 1.49 har vi

(f Æ g)(x) = f [g(x)] = f (sin x) = 2 sin x + 1;
medan
(g Æ f )(x) = g[f (x)] = g(2x + 1) = sin(2x + 1):

Uppenbarligen är dessa funktioner inte lika med varandra till exem-
pel är (f Æ g)(0) = 1, medan (g Æ f )(0) = sin 1 0:84. I allmänhet
gäller alltså f Æ g 6= g Æ f .
Sats 1.52. Låt f : A ! B, g : B ! C och h : C !D vara

avbildningar. Då är
(f Æ g) Æ h = f Æ (g Æ h):
Bevis. För det första konstaterar vi att såväl (f Æ g) Æ h som f Æ (g Æ h)
är avbildningar från A till D. Deras respektive denitions- och mål-
mängder är alltså lika. För att bevisa att avbildningarna är lika, måste
vi också visa att de avbildar elementen i A på elementen i D på samma

sätt. Men enligt denitionen av sammansatt avbildning, är å ena sidan
[(f Æ g) Æ h](a) = (f Æ g)[h(a)] = f [g(h(a))];

medan å andra sidan
[f Æ (g Æ h)](a) = f [(g Æ h)(a)] = f [g(h(a))]:

Således är avbildningarna (f Æ g) Æ h och f Æ (g Æ h) lika.
Denition 1.53. Låt f vara en avbildning från A till B . För varje

mängd X A denieras bilden av X genom f som delmängden
f (X ) = ff (x) j x 2 X g
avB . Bilden av A kallas speciellt för värdemängden till f och brukar
betecknas im f .11 Omvänt denieras urbilden genom f av en mängd
Y B som delmängden
f 1(Y ) = fa 2 A j f (a) 2 Y g
av A.
Begreppen bild och urbild av en mängd genom en avbildning åskåd-

liggörs i gur 1.5 på motstående sida. I den övre delguren avbildas
samtliga element i X A (det skuggade området i A), på området
f (X ) B (det skuggade området i B ), medan f (a) däremot skul-
le kunna missa f (X ), om a 2 A ligger utanför X . På motsvarande
vis illustreras i den undre delguren att f 1 (Y ) utgörs precis av de
element i A som hamnar i Y B , då de stoppas in i f .
Exempel 1.54. Låt f (x) = 2x + 1
g(x) = sin x vara de två
och
funktionerna från R till R X = [0; 2] och
i exempel 1.49. Antag att
Y = [2; 3].12 Då gäller att f (X ) = [1; 5] och g(X ) = [0; 1], medan
f 1 (Y ) = [1=2; 1] och g 1 (Y ) = ;. Urbilden av en mängd kan alltså
mycket väl vara tom.
11
Här står ' im' för det engelska ordet image.
12
Med beteckningen [a; b] avses intervallet fx 2 R j a x bg.
A X f B
f (X )
A f 1(Y ) f B
Y
Figur 1.5
Denition 1.55. Låt A vara en mängd. Avbildningen "A : A !A

denierad enligt
"A (a) = a för alla a2A

kallas identitetsavbildningen på A.
Notera att vi för varje f : A ! B har f Æ "A = f och "B Æ f = f .

För en avbildning f : A ! A gäller speciellt f Æ "A = "A Æ f = f .
I den mån det inte råder någon tvekan om vilken mängd som en viss
identitetsavbildning är kopplad till, kommer vi endast att skriva ".
Denition 1.56. Låt f : A ! B vara en avbildning. Med en invers

till f avses en avbildning g : B ! A som uppfyller f Æ g = "B och
g Æ f = "A . En avbildning som har en invers säges vara en inverterbar
avbildning.
Det framgår av denitionen att om g är en invers till f , så är f en invers

g. En avbildning kan ha högst en invers, ty om både g1 : B ! A
till
och g2 : B ! A vore inverser till f : A ! B , så skulle vi ha f Æ g1 = "B
och g2 Æ f = "A , vilket i sin tur skulle medföra att

g2 = g2 Æ "B = g2 Æ (f Æ g1 ) = (g2 Æ f ) Æ g1 = "A Æ g1 = g1 :
Detta faktum att en avbildning f kan ha högst en invers gör att vi kan
tala om inversen till f , ifall denna existerar. Vi noterar vidare att om
f : A ! A är inverterbar med inversen g, så gäller f Æ g = g Æ f = "A .
Exempel 1.57. Funktionen f (x) = 3x + 5 är en inverterbar avbild-

ning från R till R, och dess invers ges av g (y ) = (y 5)=3. Vi har
nämligen att

y 5 y 5
(f Æ g)(y) = f [g(y)] = f =3 +5 =y
3 3
och
(3x + 5) 5
(g Æ f )(x) = g[f (x)] = g(3x + 5) = = x;
3
vilket bevisar vårt påstående.
Denition 1.58. En avbildning f :A!B säges vara
(i) injektiv, om f (a1 ) = f (a2 ) medför att a1 = a2 för alla a1 och a2

i A
(ii) surjektiv, om im f = B
(iii) bijektiv, om f är både injektiv och surjektiv.
En ekvivalent denition av begreppet injektiv funktion är den, att om

6 a2 ,
a1 = så måste också 6 f (a2),
f (a1 ) = d.v.s. olika indata ger olika
utdata.
Exempel 1.59. f (x) = x2 +1 är inte en injektiv funktion

Funktionen
från R till R , eftersom vi till exempel har f ( 1) = f (1) = 2 men
1 6= 1. Eftersom vidare f (x) 1 för alla x 2 R, så är funktionen inte
heller surjektiv; det nns t.ex. inget x 2 R som uppfyller f (x) = 0.
Om man emellertid inskränker funktionens denitionsmängd från R
till R+ (säg), så erhåller man en injektiv funktion f1 : R+ ! R. Denna
nya funktion är dock fortfarande inte surjektiv, såvida vi inte inskrän-
ker dess målmängd till mängden fy 2 R j y > 2g.
Sats 1.60. En avbildning f :A!B är bijektiv, om och endast om

den är inverterbar.
Bevis. ()) Antag att f är bijektiv. Vi vill visa att f har en invers
g : B ! A. Nu är f surjektiv, så för varje b 2 B nns ett a 2 A sådant
att f (a) = b. Detta element är dessutom entydigt bestämt, eftersom f
är injektiv. Vi kan därför deniera g : B ! A genom att för varje b 2 B
sätta g (b) till det entydigt bestämda a 2 A som uppfyller f (a) = b.
Då blir f [g (b)] = f (a) = b och g [f (a)] = g (b) = a, vilket visar att f är
inverterbar med inversen g .
(() Antag att f är inverterbar med inversen g . Vi vill visa att f
är injektiv och surjektiv. Om f (a1 ) = f (a2 ) så får vi, genom att ap-
plicera g på båda leden, att g [f (a1 )] = g [f (a2 )]. Men då g Æ f = "A ,
betyder detta att a1 = a2 , så f är injektiv. För ett godtyckligt valt
b 2 B sätter vi g(b) = a. Då blir f (a) = f [g(b)] = "B (b) = b, så f är
även surjektiv.
Sats 1.61. Låt f : A ! B och g : B ! C vara bijektiva avbildning-

ar. Då är g Æ f en bijektiv avbildning från A till C .
Bevis. Antag att (g Æ f )(a1 ) = (g Æ f )(a2 ), där a1 och a2 är givna

element i A. Vi har då g[f (a1 )] = g[f (a2 )], och eftersom g är injektiv
så är f (a1 ) = f (a2 ). Injektiviteten hos f medför i sin tur att a1 = a2 .
Därmed är g Æ f injektiv.
Surjektiviteten hos g Æ f följer om vi kan visa att det för varje c 2 C
nns ett a 2 A sådant att (g Æ f )(a) = g [f (a)] = c. Då g är surjektiv
vet vi att det nns ett b 2 B så att g (b) = c. För detta b nns det
i sin tur ett a 2 A som uppfyller f (a) = b, eftersom f är surjektiv.
Sammantaget har vi g [f (a)] = g (b) = c, så g Æ f är surjektiv. Därmed
är beviset klart.
Att en avbildning f : A ! B är injektiv är samma sak som att varje

element i målmängden B är bilden genom f av högst ett element i
denitionsmängden A. Surjektivitet innebär å andra sidan att varje
element i B är bilden genom f av minst ett element i A. Således är f
bijektiv, om och endast om varje element i B är bilden genom f av exakt
ett element i A. Detta innebär att så fort vi har en bijektiv avbildning
f : A ! B , så kan man para ihop varje element i A med exakt ett
element i B, genom att utnyttja korrespondensen a $ f (a). Om A

och B dessutom är ändliga mängder så ser man, genom att para ihop
elementen på detta sätt, att A och B måste ha lika många element,
d.v.s. att jAj = jB j.
Kapitlets sista sats har med avbildningar från en ändlig mängd till
sig själv att göra. Dess bevis bygger delvis på vad som brukar kallas
för Dirichlets
13 lådprincip.
Dirichlets lådprincip. Om m föremål skall fördelas på n lådor, där

m > n, så kommer minst en av lådorna innehålla er än ett föremål.
Ett par enkla slutsatser man kan dra av Dirichlets lådprincip är, till
exempel, att det i en vanlig pokerhand om fem kort alltid är garanterat
att man har två kort eller er i antingen spader, hjärter, ruter eller
klöver; eller att om det görs sju mål en vanlig ishockeymatch om tre
perioder, så måste minst tre av målen göras i en och samma period.
Sats 1.62. Låt f :A ! A vara en avbildning, där A är en ändlig

mängd. Då är följande utsagor ekvivalenta:
(i) f är injektiv
(ii) f är surjektiv
(iii) f är bijektiv.
Bevis. Eftersom (iii) är sann, om och endast om både (i) och (ii) är
sanna, så räcker det att visa att (i) och (ii) är ekvivalenta. Vi antar
attA innehåller n element, säg A = fa1 ; a2 ; : : : ; an g.
) (ii) Antag att f är injektiv. Om f inte är surjektiv nns det
(i)
minst ett element i A som saknas i listan f (a1 ); f (a2 ); : : : ; f (an ). Då
följer av Dirichlets lådprincip att minst två element i denna lista är
lika, d.v.s. det nns ai 6= aj så att f (ai ) = f (aj ). Detta motsäger att f
är injektiv.
(ii) ) (i) Antag att f är surjektiv. Vi vill visa att f är injektiv.
Om detta är inte är fallet så kan vi hitta ai ; aj 2 A så att ai 6= aj men
f (ai ) = f (aj ). Det innebär alltså att listan f (a1 ); f (a2 ); : : : ; f (an ) av
element i A innehåller dubbletter. Därmed måste det också nnas minst
13
Lejeune Dirichlet (18051859), tysk matematiker.
ett element i A som saknas i denna lista och således kan f inte vara
surjektiv. Detta är en motsägelse.
Ovanstående sats är inte sann, om A tillåts vara en oändlig mängd. Till

exempel är funktionen f :R !R +[ f0g denierad av f (x) = x2 sur-
jektiv, men inte injektiv (och därmed inte heller bijektiv). Funktionen
g(x) = arctan x från R till R är å sin sida ett exempel på en funktion
som är injektiv, men inte surjektiv.

1. Bestäm f Æ g och g Æ f , om f (x) = x2 + 2x 1 och g(x) = 4x + 1.
Både f och g antas vara funktioner från R till R.
2. Bestäm värdemängden till
(a) f : R ! R, f (x) = x3 (b) f : Z ! Z, f (x) = jxj

(c) f : R ! C , f (x) = eix (d) f : R ! R, f (x) = sin x +cos x
3. Låt f : R ! R vara given av f (x) = x2 . Bestäm
(a) f ([1; 2]) (b) f 1([ 2; 1]) (c) f ([ 2; 1] \ [1; 3])
(d) f ([ 2; 1]) \ f ([1; 3]) (e) f 1 ([4; 16])
(f) f 1 ([ 2; 0]) (g) f 1[f ([1; 2])] (h) f [f 1 ([1; 2])].
4. Avgör om följande funktioner är injektiva, surjektiva eller bijektiva.
(a) f : R ! R, f (x) = cos x

(b) f : R ! [ 1; 1], f (x) = cos x
(c) f : [0; ] ! R, f (x) = cos x
(d) f : [0; ] ! [ 1; 1], f (x) = cos x
5. Låt f :X!Y vara en avbildning och antag att X1 ; X2 X .
(a) Bevisa att f (X1 [ X2 ) = f (X1 ) [ f (X2 ).
(b) Bevisa att f (X1 \ X2 ) f (X1 ) \ f (X2 ).
6. Låt f : X ! Y vara en avbildning och antag att Y1 ; Y2 Y . Visa att
(a) f 1 (Y1 [ Y2 ) = f 1 (Y1 ) [ f 1 (Y2 )
(b) f 1 (Y1 \ Y2 ) = f 1 (Y1 ) \ f 1 (Y2 ).
7. Antag att f : X ! Y är en avbildning och att X1 och Y1 är delmängder
av X respektive Y . Visa att
(a) X1 f 1[f (X1 )], med likhet om och endast om f är injektiv.
(b) f [f 1(Y1 )] Y1 , med likhet om och endast om f är surjektiv.
Kapitel 2
Kompositionsregler
Inom den abstrakta algebran studerar allade algebraiska struk-
turer. Med en sådan menas en mängd på vilken man har denierat en
eller era operationer, som talar om för oss hur man kan räkna med
elementen i mängden. För att kunna bygga upp någon form av mate-
matisk teori, kräver man att dessa räkneoperationer uppfyller ett antal
grundläggande räkneregler. I detta kapitel skall vi ta upp några sådana
räkneregler, och i det därpå följande kapitlet kommer vi att välja ut
tre av dem för att deniera vår första algebraiska struktur: en grupp.
2.1 Denition och exempel

Låt a och b vara två reella tal. Då är givetvis dierensen a b också
ett reellt tal. Vanlig hederlig subtraktion kan alltså betraktas som en
regel, som för varje par (a; b) av reella tal ordnar ett reellt tal c, genom
att använda formeln c = a b. Vi kan också säga att subtraktion är
en avbildning från R R till R, denierad enligt
R R 3 (a; b) 7 ! a b 2 R:
En liknande tolkning kan göras för addition av reella tal motsvarande
avbildning ges då av (a; b) 7! a + b. Avsikten är nu att generalisera
detta till en godtycklig mängd M . Vi inför av den anledningen följande
begrepp.
Denition 2.1. Antag att M är en mängd. När man talar om en
38
2.1. Denition och exempel 39
kompositionsregel på M , så menar man då en avbildning

M M 3 (a; b) 7 ! a b 2 M:
Vi säger att a b är produkten av faktorerna a och b.
En kompositionsregel på mängden M är alltså en regel, som till varje

par av element i M ordnar ett element M , enligt någon regel.
Exempel 2.2. På mängden av naturliga tal N är vanlig addition och

multiplikation kompositionsregler. Detta kan dock inte sägas varken
om subtraktion eller division, vilket beror på att dierensen respektive
kvoten av två naturliga tal inte nödvändigtvis är ett naturligt tal.
Subtraktion är däremot en kompositionsregel på heltalen Z. På
denna mängd är det dock fortfarande inte så att division är en kompo-
sitionsregel (kvoten mellan två heltal är inte alltid ett heltal). Division
är inte heller en kompositionsregel på Q , beroende på att division med
noll inte är väldenierat, d.v.s. a=0 saknar mening. Om vi däremot ute-
lämnar nollan och betraktar mängden Q av alla rationella tal skilda
från noll, så blir allting frid och fröjd. Motsvarande gäller för reella och
komplexa tal, d.v.s. division är ingen kompositionsregel på R eller C ,
men väl på R och C .
Exempel 2.3. Låt Mmn (R) vara mängden av alla m n-matriser

med reella element. Summan av två sådana matriser är på nytt en
m n-matris, så matrisaddition är en kompositionsregel på denna
mängd. För att också matrismultiplikation skall vara en kompositions-
regel, krävs det att m = n, d.v.s. att matriserna alla är kvadratiska
och av samma ordning. Således är både addition och multiplikation av
matriser kompositionsregler på mängden av alla reella n n-matriser.
Vi kommer framöver att referera till denna mängd med hjälp av be-
teckningen Mn (R) istället för Mnn (R).
Exempel 2.4. Låt M vara en mängd. Unionen av två delmängder

av M är en delmängd av M , och detsamma gäller snittet av två del-
[ och \ är kompositionsregler på
P (M )
mängder. Vi konstaterar därmed att
potensmängden till M , mängden av alla delmängder av M .
40 Kapitel 2. Kompositionsregler
En kompositionsregel på en ändlig mängd kan denieras med hjälp

av en Cayleytabell.1 Principen för hur en sådan fungerar presente-
ras i gur 2.1. I denna gur har vi en tabell för kompositionsregeln
på mängden M = fa1 ; a2 ; : : : ; an g. Själva tabellen utgörs av n rader
och n kolumner; varje element i M har exakt en egen rad och en egen
kolumn. I en rad ovanför själva tabellen anges vilket element som sva-
rar mot vilken kolumn, och i en kolumn till vänster om tabellen anges
motsvarande för raderna. Elementen är uppräknade i samma ordning
i såväl raden ovanför tabellen som i kolumnen till vänster. På den rad
i tabellen som svarar mot ai och den kolumn som svarar mot aj , anges
resultatet av produkten ai aj .
a1 a2 ::: aj ::: an
a1 a1 a1 a1 a2 ::: a1 aj ::: a1 an
a2 a2 a1 a2 a2 ::: a2 aj ::: a2 an
. . . .. . .. .
. . . . . . .
. . . . .
ai ai a1 ai a2 ::: ai aj ::: ai an
. . . .. . .. .
. . . . . . .
. . . . .
an an a1 an a2 : : : an aj : : : an an
Figur 2.1
Exempel 2.5. Potensmängden P (M ) till M = f1; 2g består av de

;, f1g, f2g och M . Cayleytabellerna för [ respektive \
P (M )
fyra elementen
på visas i gur 2.2.
[ ; f1g f2g M \ ; {1} f2g M

; ; f1g f2g M ; ; ; ; ;
f1g f1g f1g M M f1g ; f1g ; f1g
f2g f2g M f2g M f2g ; ; f2g f2g
M M M M M M ; f1g f2g M
Figur 2.2
1
Arthur Cayley (18211895), engelsk matematiker.

1. Avgör i vart och ett av nedanstående fall, om är en kompositionsregel
på respektive mängd.
p
(a) a b = (a + b)=2 på Q (b) a b = ab på R
(c) a b = a=(b 1) på Q (d) a b = ab på Z
(e) a b = ab på Q (f) a b = max(a; b) på R
(g) a b = max(a; b) på C (h) a b = (a b)2 på N
2. Beräkna, med hjälp av Cayleytabellen i gur 2.3,
(a) c (d d) (b) (c d) d
(c) (c b) (a b) (d) [(a b) b] (d c).
a b c d
a a c a b
b d b a a
c d b a a
d a a b d
Figur 2.3
3. Deniera en kompositionsregel på Z enligt
a b = 3a 2b
för alla heltal a och b. Beräkna
(a) 3 4 (b) 4 3 (c) (1 2) 3
(d) 1 (2 3) (e) ( 1) ( 2) (f) ( 3) (4 2).
4. M = f1; 2; 3g. Konstruera
P (M ).
Låt Cayleytabeller för följande komposi-
tionsregler på
(a) [ (union) (b) \ (snitt)

(c) n (mängddierens)
(d) 4 (symmetrisk dierens, se övning 5 till avsnitt 1.1)
5. Betrakta mängden M av alla 22-matriser sådana att två av elementen
är 0 och vart och ett de övriga antingen 1 eller 1. Nollorna nns
antingen längs med huvuddiagonalen eller den andra diagonalen.
(a) Bestäm jM j.
(b) Visa att matrismultiplikation är en kompositionsregel på M .
2.2 Associativitet, kommutativitet och distri-

butivitet
Våra vanligaste kompositionsregler, som exempelvis addition och mul-
tiplikation på R, uppfyller en del enkla räknelagar. För såväl addition
som multiplikation är till exempel den så kallade kommutativa lagen
uppfylld; för alla reella tal a och b gäller a+b = b+a respektive
ab = ba. Andra kompositionsregler, som till exempel subtraktion på R,
uppfyller inte denna räknelag; vi har ju inte a b = b a för alla
a; b 2 R.
Givet en mängd, på vilken en kompositionsregel är denierad,
så erhåller man olika typer av algebraiska strukturer, genom att kräva
att uppfyller en eller era fundamentala räknelagar. Två av dessa
räknelagar ges i nedanstående denition.
Denition 2.6. En kompositionsregel på en mängd M kallas as-

sociativ, om a (b c) = (a b) c för alla a; b; c 2 M . Vi säger att
är kommutativ, om a b = b a för alla a; b 2 M .
Exempel 2.7. När det gäller de fyra vanliga räknesätten, är addition

och multiplikation såväl associativa som kommutativa. I allmänhet gäl-
ler att a=(b=c) = ac=b och (a=b)=c = a=bc inte är lika, så division på Q
(eller på någon annan av de mängder på vilka division är en kompo-
sitionsregel, se exempel 2.2) är inte associativ. Eftersom 6 b=a,
a=b =
så är division inte heller kommutativ. På samma sätt inses att även
subtraktion varken är associativ eller kommutativ.
Exempel 2.8. Addition av matriser i Mmn (R), se exempel 2.3, upp-

fyller både den associativa och den kommutativa lagen. Matrismulti-
plikation på Mn (R) är dock endast associativ.
Exempel 2.9. Det framgår av (i) och (ii) i sats 1.2, att såväl [ som \
är associativa och kommutativa kompositionsregler på potensmängden
till en mängd.
Den associativa lagen innebär att det är onödigt att sätta ut paren-
2.2. Associativitet, kommutativitet och distributivitet 43
teser, när en produkt av tre element skall beräknas. Om vi vet att

är associativ, så kan vi alltså skriva a b c, utan att missförstånd
uppstår. Detta kan generaliseras till uttryck bestående av er än tre
faktorer, d.v.s. så fort är en associativ kompositionsregel, så är paren-
teser överödiga. Detta påstående känns måhända intuitivt trivialt,
men vi presenterar likväl ett bevis för det nedan. Läsaren behöver dock
inte fästa allt för stor vikt vid detta, utan kan med samvetet i behåll
hoppa över beviset.
När vi skall beräkna en produkt a1 a2 an av n element, måste
vi med parenteser ange i vilken ordning elementen skall multipliceras.
2
Om n = 3 nns det två sådana möjligheter, nämligen (a1 a2 ) a3

eller a1 (a2 a3 ). När n = 4 nns det fem kombinationer i form av
a1 [a2 (a3 a4 )], a1 [(a2 a3 ) a4 ], (a1 a2 ) (a3 a4 ), [a1 (a2 a3 )] a4
och [(a1 a2 ) a3 ] a4 . (Hur många kombinationer blir det för n = 5?)
Allmänt denierar vi den så kallade standardprodukten a1 a2 : : : an
av n element a1 ; a2 ; : : : ; an rekursivt enligt
(
a1 = a1
a1 a2 : : : an = a1 a2 : : : an 1 an; n = 2; 3; : : :
Till exempel är a1 a2 a3 = (a1 a2 ) a3 och a1 a2 a3 a4 = [(a1 a2 ) a3 ] a4 .
Vi kan nu formulera den generaliserade associativa lagen som en sats.
Sats 2.10. är en associativ kompositionsregel på en mängd M ,

Om
så är varje produkt a1 a2 an av elementen a1 ; a2 ; : : : ; an 2 M
lika med standardprodukten a1 a2 : : : an , oavsett hur man med hjälp av
parenteser anger i vilken ordning elementen skall multipliceras.
Bevis. Beviset utförs med hjälp av induktion över n. För n=1 är

påståendet trivialt, likaså för n= 2 och n = 3. Vi kan därför an-
ta att n 4, och att satsen är sann för varje produkt bestående
av färre än n faktorer. Låt p vara en produkt av de n elementen
a1 ; a2 ; : : : an 2 M , tagna i denna ordning, där turordningen för hur
elementen skall multipliceras anges med hjälp av parenteser. Genom
att följa denna turordning, måste vi förr eller senare erhålla p = q r,
där q är en produkt av elementen a1 ; a2 ; : : : ; ak och r en produkt av
elementen ak+1 ; ak+2 ; : : : ; an , för något k med 1 k n 1. Här är
2
För säkerhets skull!
q = a1 a2 : : : ak och r = ak+1 ak+2 : : : an , enligt vårt induktionsantagan-

de. Således har vi
p = a1 a2 : : : ak ak+1 ak+2 : : : an :
Om k = n 1 så får vi, direkt från denitionen av standardprodukt, att
p = a1 a2 : : : an 1 an = a1a2 : : : an
Om k < n 1 så är ak+1 ak+2 : : : an = ak+1 ak+2 : : : an 1 an , vilket ger
p = a1 a2 : : : ak (ak+1 ak+2 : : : an 1 an )
= (a1 a2 : : : ak ak+1 ak+2 : : : an 1 ) an
= a1 a2 : : : an 1 an = a1 a2 : : : an :
Den andra likheten beror på att är associativ och den tredje är en
konsekvens av induktionsantagandet; innanför parentesen står en pro-
dukt av n 1 element, vilken måste vara lika med standardprodukten.
Därmed är satsen bevisad.
Från kapitel 13 och framåt kommer vi att syssla i huvudsak med mäng-
der på vilka två kompositionsregler har blivit denierade, som till ex-
empel addition och multiplikation på Z. När så är fallet, är det bruk-
ligt att man kräver att dessa två kompositionsregler är kopplade till
varandra, på något sätt.
Denition 2.11. Antag att och är två kompositionsregler på en

mängd M . Vi säger att är vänsterdistributiv över , om
a (b c) = (a b) (a c)
för alla a; b; c 2 M . I samma anda säger vi att är högerdistributiv
över , om
(a b) c = (a c) (b c)
för alla a; b; c 2 M . Om är både vänster- och högerdistributiv över ,
så säger vi blott att är distributiv över .
2.2. Associativitet, kommutativitet och distributivitet 45
Exempel 2.12. Multiplikation är distributiv över addition på Z. Ad-

dition är däremot inte distributiv över multiplikation. Om så vore fallet,
skulle a + (b c) = (a + b) (a + c) gälla för alla heltal a; b; c, vilket ju
inte är sant.
Exempel 2.13. På mängden Mn (R) av alla nn-matriser med reella

element så är matrismultiplikation distributiv över matrisaddition.
Exempel 2.14. \ och [ är distribu-

P (M )
Det framgår av sats 1.2(vii) att
tiva över varandra på , där M en mängd.

1. Vilka av nedanstående kompositionsregler är kommutativa och/eller
associativa?
(a) a b = apb på R+ (b) n på P (M )

(c) a b = a + b på R +
(d) a b = MGM(a; b) på Z+
(e) a b = ajbj på R (f) a b = (a 2)(b 2) på R
(g) a b = min(a; b) på f1; 2; : : : ; 1 000g
(h) a b = entalssiran till produkten ab på f2; 4; 6; 8g
(i) Kompositionsregeln på fa; b; cg, denierad enligt Cayleytabellen i
gur 2.4.
a b c
a c c a
b c b b
c a b c
Figur 2.4
2. Komplettera Cayleytabellen i gur 2.5 på nästa sida, så att den de-
nierar en kommutativ kompositionsregel på fa; b; c; dg.
3. Låt vara en associativ kompositionsregel på en mängd M . Sätt
an = a a a;
där antalet faktorer i högerledet är n.
(a) Varför är denna denition välgrundad?
(b) Vilka potenslagar gäller? Bevisa dessa!
a b c d
a a d
b b c b
c c b
d a c d
Figur 2.5
(c) Visa att om a b = b c, så är an b = b cn .

4. Deniera kompositionsreglerna och på R +
enligt a b = ab (vanlig
multiplikation) respektive a b = ab . Förenkla uttrycken
(a) a (b c) (b) (a b) (a c)
(c) (b c) a (d) (b a) (c a)
(e) a (b c) (f) (a b) (a c)
(g) (b c) a (h) (b a) (c a)
Avgör ifall är höger- och/eller vänsterdistributiv över , eller vice
versa.
5. Antag att och är två kompositionsregler på R givna av a b = 3ab

respektivea b = 2a + 3b för alla a; n 2 R.
(a) Är är distributiv över ?
(b) Är distributiv över ?
2.3 Neutrala och inverterbara element

Denition 2.15. Låt M vara en mängd och en kompositionsregel
på denna. Vi säger att e 2 M är ett neutralt element (med avseende
på ), om
ae=ea =a
för alla a 2 M .
Sats 2.16. Givet en mängd M och en kompositionsregel på denna,

så nns det högst ett neutralt element i M.
Bevis. Om e och e0 båda är neutrala element i M , så är
e = e e0 = e0 :
2.3. Neutrala och inverterbara element 47
Den vänstra likheten beror på att e0 är neutralt element, och den högra
på att e är det.
Exempel 2.17. Om vi tar en titt på de fyra vanliga räknesätten i

exempel 2.2, så ser vi att talet 0 är det neutrala elementet med av-
seende på addition, medan multiplikation har 1 som neutralt element.
Talet 0 3
är också en tänkbar kandidat till att tituleras neutralt element
med avseende på subtraktion. Men eftersom 0 a = a 6= a (såvida
intea = 0), ser vi att subtraktion saknar neutralt element. Av motsva-
rande anledning är inte heller talet 1 neutralt element med avseende
på division.
Exempel 2.18. Nollmatrisen O är neutralt element i Mmn (R) un-

der matrisaddition. Matrismultiplikation på Mn (R) har enhetsmatri-
sen E som neutralt element.
Exempel 2.19. Kompositionsreglerna [ och \ på potensmängden

P (M ) till en mängd M har som neutrala element ; respektive M .
Detta framgår av (iii) i sats 1.2.
Denition 2.20. Låt vara en kompositionsregel på en mängd M

och e 2 M ett neutralt element. Ett element a säges vara inverterbart
(med avseende på ), om det nns ett b 2 M sådant att
a b = b a = e:
Elementet b kallas då för en invers till a.
Sats 2.21. Antag att är en associativ kompositionsregel på en

mängd M , och att e 2 M är ett neutralt element. Då har varje element
i M högst en invers.
Bevis. Antag att b och c är inverser till a 2 M . Då blir

b = b e = b (a c) = (b a) c = e c = c;
så de båda inverserna till a är lika.
3
I själva verket den enda tänkbara kandidaten.
Satsen ovan tillåter oss i fortsättningen att tala om inversen till ett
element a med avseende på en associativ kompositionsregel, eftersom
det på sin höjd bara kan nnas en sådan. När vi har att göra med en
associativ kompositionsregel, så kommer vi kommer i fortsättningen
att beteckna inversen till a med a 1 (i den mån denna existerar).
Följdsats 2.22. Med samma förutsättningar som i sats 2.21, så gäl-

ler att
(i) det neutrala elementet e är inverterbart och e 1 = e

(ii) om a är inverterbart, så är a
1 inverterbart och (a 1 ) 1 = a
(iii) om a och b är inverterbara element, så är också a b inverterbart
och (a b)
1 =b 1a 1
(iv) om a1 ; a2 ; : : : ; an alla är inverterbara, så är a1 a2 an in-
verterbart och (a1 a2 an )
1 = a 1 a 1 a 1.
n n 1 1
Bevis. e e = e.
(i) Följer direkt av att
a är inverterbart med inversen a 1 innebär att såväl a a 1
(ii) Att
som a
1 a är lika med e. Men detta betyder också att a 1 är inver-
terbart och att inversen till a
1 ges av a, d.v.s. (a 1 ) 1 = a.
(iii) Vi har
(b a 1) (a b) = b 1 (a 1 a) b = b 1 e b = b 1 b = e;
1
och liknande räkningar visar att (a b) (b

1 a 1 ) = e. På grund av
att inversen är entydigt bestämd, måste därför (a b)
1 = b 1 a 1.
(iv) Detta kan bevisas med hjälp av induktion över n. Läsaren
uppmanas att på egen hand fylla i detaljerna.
Exempel 2.23. När det gäller addition på Z, Q , R eller C, så är

samtliga element inverterbara. Addition är associativ, så varje ele-
ment a har därmed exakt en invers i form av a. För addition på N
gäller att endast ett element är inverterbart, nämligen talet 0 (det ne-
utrala elementet).
Samtliga element utom 0 i Q, R respektive C är inverterbara med
avseende på multiplikation. Även här är inversen till ett element a 6= 0
entydigt bestämd, och ges av 1=a. I Z nns det endast två tal som är
multiplikativt inverterbara (vilka?), medan det i N endast är det ne-
utrala elementet 1 som är inverterbart med avseende på multiplikation.
Eftersom vi i exempel 2.17 konstaterade att subtraktion och divi-

sion saknar neutrala element, kan det heller inte bli frågan om några
inverterbara element med avseende på dessa kompositionsregler.
Exempel 2.24. Varje matris i A 2 Mmn (R) har inversen A med

avseende på matrisaddition. Betydelsen av ordet invers är alltså i
detta fall inte den som man i vanliga fall förknippar med matriser. Så
är dock fallet när det gäller matrismultiplikation på Mn (R). De inver-
terbara matriserna utgörs här av alla i vanlig mening inverterbara
matriser, d.v.s. de vars determinant är skild ifrån 0. Inversen till en
sådan matris A är den vanliga matrisinversen A 1.
Exempel 2.25. Kompositionsregeln [ på P (M ) har, som vi såg i

; som neutralt element. För att ett
A 2 P (M ), d.v.s. en delmängd av M , skall vara inverterbart
exempel 2.19, den tomma mängden
element
med avseende på [, krävs det att det nns en mängd B sådan att
A [ B = B [ A = ;. För att detta skall gälla måste såväl A som B
vara tomma, så det enda inverterbara elementet är ;. Med ett snarlikt
resonemang kring kompositionsregeln \, ser man att M är det enda
elementet som är inverterbart i detta fall.
Exempel 2.26. Låt M = fe; a; b; cg och deniera en kompositions-

regel på M enligt Cayleytabellen i gur 2.6. Som framgår av tabellen
är e ett neutralt element i M . Det framgår vidare att a är invers till c,
eftersom a c = c a = e. Men vi har också att b c = c b = e, så även b
är en invers till c. Med andra ord har c inte en entydigt bestämd invers!
Vad vi har här är dock inte en motsägelse till sats 2.21, eftersom inte
är associativ; vi har till exempel å ena sidan (a b) c = c c = b,
medan å andra sidan a (b c) = a e = a.
e a b c
e e a b c
a a b c e
b b c a e
c c e e b
Figur 2.6
De esta av de kompositionsregler som dyker upp framöver att vara

associativa. Om det existerar ett neutralt element, så kommer följakt-
ligen de element som är inverterbara alltid att ha en entydig invers.
I det första kapitlet introducerades restklasser modulo n, och vi
införde där beteckningen Zn på mängden av alla sådana. Således
Zn = f[0]; [1]; : : : ; [n 1]g;
där[r] betecknar mängden av alla heltal som ger resten r vid division
med n (för r = 0; 1; : : : ; n 1). Vi önskar nu införa två kompositions-
regler och på Zn enligt
[a] [b] = [a + b] (2.1)
respektive
[a] [b] = [ab]: (2.2)
Med (2.1) menas att den restklass som innehåller a plus den restklass
som innehåller b skall vara lika med den restklass som innehåller a + b,
och motsvarande för multiplikation i (2.2).
Innan vi kan börja räkna med dessa kompositionsregler, måste vi
övertyga oss om att de är väldenierade. En restklass kan ju represen-
teras på olika sätt [2] och [6] samma restklass i Z4.
till exempel är
Om vi ovan väljer andra representanter än a och b, säg a1 för restklas-
sen [a] och b1 för [b], kommer då [a + b] och [a1 + b1 ] att vara samma
restklass? Samma fråga ställer vi oss beträande [ab] och [a1 b1 ]. För
att och skall vara väldenierade, måste båda dessa frågor besvaras
jakande.
[a] = [a1 ] och [b] = [b1 ] innebär att det nns heltal k1 och k2
Att
sådana att a a1 = nk1 och b b1 = nk2 (se formel (1.8) på sidan 27).
Vi vill visa att [a + b] = [a1 + b1 ] och [ab] = [a1 b1 ], d.v.s. att det
0 00
nns heltal k och k sådana att (a + b) (a1 + b1 ) = nk0 respektive
ab a1 b1 = nk00 . Nu är
(a + b) (a1 + b1 ) = (a a1 ) + (b b1 ) = nk1 + nk2 = n(k1 + k2 );
medan
ab a1 b1 = ab a1 b + a1 b a1 b1 = b(a a1 ) + a1 (b b1 )
= bnk1 + a1 nk2 = n(bk1 + a1 k2 ):
Såväl k1 + k2 som bk1 + a1 k2 är heltal, och sålunda är och välde-

nierade. Översätter vi detta resultat till kongruenser, så får vi att om
a a1 (mod n) och b b1 (mod n), så är a + b a1 + b1 (mod n)
och ab a1 b1 (mod n). Av den anledningen kallar vi för addition
modulo n och för multiplikation modulo n.
Exempel 2.27. Z8 = f[0]; [1]; [2]; [3]; [4]; [5]; [6]; [7]g,
För mängden
försedd med ovanstående två kompositionsregler och , gäller att
[2] [3] = [2 + 3] = [5] och [6] [4] = [6 + 4] = [10] = [2]. Pro-
dukten av motsvarande element är [2] [3] = [2 3] = [6] respektive
[6] [4] = [6 4] = [24] = [0].
Sats 2.28. och på Zn, givna av (2.1) re-

Kompositionsreglerna
spektive (2.2), är båda associativa och kommutativa, och vidare är
distributiv över . Neutralt element med avseende på är [0], me-
dan [1] är neutralt element med avseende på . Samtliga element i Zn
är inverterbara med avseende på , medan [a] 2 Zn är inverterbart
med avseende på , om och endast om a och n är relativt prima.
Bevis. Låt [a], [b] och [c] vara tre godtyckliga element i Zn. Att
uppfyller de associativa och kommutativa lagarna följer av
[a] ([b] [c]) = [a] [b + c] = [a + (b + c)] = [(a + b) + c]

= [a + b] [c] = ([a] [b]) [c]
respektive
[a] [b] = [a + b] = [b + a] = [b] [a]:

De multiplikativa motsvarigheterna visas på liknande sätt, och vi över-

låter dessa åt läsaren. Vi överlåter också till läsaren att veriera att
, att [0] och [1] är neutrala elementet med avseen-
är distributiv över
de på respektive , och att inversen till [a] med avseende på ges
av [ a].
När det gäller inverser med avseende på , antar vi först att [a]
har en sådan. Det existerar då ett element [d] 2 Zn som uppfyller
[a] [d] = [1]. Således har vi [ad] = [1], vilket innebär att n j (ad 1).
Det nns alltså ett heltal k med egenskapen nk = ad 1, eller med
andra ord ad + n( k) = 1. Sats 1.21 ger nu att a och n är relativt

prima.
Omvänt, om a och n är relativt prima, så säger sats 1.21 att det
nns heltal s och t sådana att as + nt = 1. Därmed gäller
[1] = [as + nt] = [as] [nt] = [as] [0] = [as] = [a] [s];
så [a] är inverterbart med inversen [s].
Följdsats 2.29. Samtliga element utom [0] är inverterbara med av-

seende på i Zp, om och endast om p är ett primtal.
Bevis. Detta följer direkt av det sista påståendet i sats 2.28.
Exempel 2.30. Bestäm de additiva och multiplikativa inverserna, i

den mån dessa existerar, till[6] respektive [8] i Z15.
De additiva inverserna ges av [ 6] = [9] respektive [ 8] = [7].
På grund av att 6 och 15 inte är relativt prima (SGD(15; 6) = 3),
saknas multiplikativ invers till [6]. Däremot har [8] en multiplikativ
invers. Denna kan man bestämma genom att prova sig fram (vilket
tal mellan 1 och 14 skall multipliceras med 8, för att produkten skall
ge resten 1 vid division med 15?), eller så kan man använda sig av
Euklides' algoritm. Vi får därvid 15 = 1 8 + 7 och 8 = 1 7 + 1. Från
detta följer 1 = 2 8 1 15, vilket ger
[1] = [2 8 1 15] = [2 8] [ 15] = [2] [8];
d.v.s. [8] 1 = [2].
I fortsättningen kommer vi ofta att slarva med beteckningarna och ute-

lämna hakparenteserna, när vi räknar med elementen i Zn. Vi väljer
också ofta att avstå från att skriva och , och istället använda de
vanliga beteckningarna för addition respektive multiplikation. I Z5 blir
då till exempel 2 + 3 = 0 och 4 2 = 3. Detta beror på att 2 + 3
4
ger resten 0 och 4 2 resten 3 vid division med 5. Med detta val av
beteckningar, så kommer Cayleytabellerna för addition och multiplika-
tion i Z3 och Z4 att se ut som de gör i gur 2.7 respektive gur 2.8 på
nästa sida.
4
sic!
+ 0 1 2 0 1 2
0 0 1 2 0 0 0 0
1 1 2 0 1 0 1 2
2 2 0 1 2 0 2 1
Figur 2.7
+ 0 1 2 3 0 1 2 3
0 0 1 2 3 0 0 0 0 0
1 1 2 3 0 1 0 1 2 3
2 2 3 0 1 2 0 2 0 2
3 3 0 1 2 3 0 3 2 1
Figur 2.8
Exempel 2.31. Bestäm, om möjligt, (15 + 32) 1 i Z37.

För det första har vi 15 + 32 = 47, och enligt divisionsalgoritmen
är 47 = 1 37 + 10, d.v.s. 47 ger resten 10 vid division med 37. Detta
innebär att 15 + 32 = 10 i Z37. Talen 10 och 37 är relativt prima, och
med hjälp av Euklides' algoritm får vi
37 = 3 10 + 7
10 = 1 7 + 3
7 = 2 3 + 1:
Sålunda
1 = 7 2 3 = 7 2(10 1 7) = 3 7 2 10
= 3(37 3 10) 2 10 = 3 37 + ( 11) 10:
Men i Z37 är 337 = 0 och 11 = 26 (varför?), så ovanstående räkningar
visar att 1 = 26 10 i Z37, vilket betyder att (den multiplikativa)
inversen till 10 ges av 26. Således har vi (15 + 32)
1 = 26 i Z .
37
Då och då, framför allt i ett och annat bevis, kommer vi att återgå till
det mer korrekta beteckningssättet för elementen i Zn.

1. Vilka av kompositionsreglerna i övning 1 till avsnitt 2.2 har neutralt
element? Bestäm detta i förekommande fall.
2. Visa att kompositionsregeln a b = 3ab på Q har ett neutralt element.

Bestäm också vilka element a 2 Q som är inverterbara, att varje sådant
element har en entydig invers, samt nn en formel för inversen till a.
3. Bevisa följdsats 2.22(iv).
4. Komplettera beviset för sats 2.28.
5. Skriv upp Cayleytabellen för respektive på Z . 6
6. Beräkna
(a) 4 + 3 i Z8 (b) 5 8 i Z20

(c) 9 2 + 14 i Z21 (d) (6 + 1)(4 + 3) i Z28.
7. Vilka element är inverterbara med avseende på multiplikation i nedan-
stående mängder?
(a) Z7 (b) Z10 (c) Z16 (d) Z60

8. Bestäm den additiva och den multiplikativa inversen (om denna exi-
sterar) för nedanstående element i respektive mängd.
(a) 5 i Z12 (b) 8 + 10 i Z14

(c) 4 5 i Z23 (d) 8 2 + 3 5 i Z33
9. Låt vara en kompositionsregel på en mängd M och antag att e är
ett neutralt element med avseende på . Visa att om minst ett av
elementen x, y och z i M är lika med e, så är (x y ) z = x (y z ).
Kapitel 3
Grupper och undergrupper

Många konkreta matematiska system har era gemensamma egenska-
per. Till exempel gäller den associativa lagen för såväl addition av hel-
tal, multiplikation av matriser som sammansättning av avbildningar.
Genom att ta till vara på gemensamma egenskaper hos ett antal olika
matematiska system, kan man bilda en generell teori för dessa. På så
sätt är det möjligt att erhålla resultat som är giltiga för vart och ett
av dem, utan att behöva visa dessa för varje system för sig.
3.1 Grupper
Antag att är en kompositionsregel på mängden M . Vad måste då
krävas av för att varje linjär ekvation med koecienter i M , d.v.s.
varje ekvation på formen a x = b, där a; b 2 M , skall ha en lösning
i M? Och vad skall gälla för att en sådan lösning skall vara entydig?
Det nns era matematiska system där motsvarande ekvation har en
entydig lösning. Om till exempel A och B n n-matriser med reella
är
element, så vet vi från den linjära algebran att om A är inverterbar, så
har den linjära ekvationen AX = B den entydiga lösningen X = A
1B .
Motsvarande gäller beträande reella tal: om a 6= 0, d.v.s. om a är
inverterbart med avseende på multiplikation, så existerar en entydig
lösning x = b=a i R till ekvationen ax = b.
Det visar sig nnas tre nödvändiga egenskaper som en komposi-
tionsregel på en mängd M måste ha, för att en linjär ekvation skall
ha en entydig lösning i M. Om dessa egenskaper är uppfyllda, så sä-
55
56 Kapitel 3. Grupper och undergrupper
ges M tillsammans med utgöra en grupp. Såväl multiplikation av

inverterbara kvadratiska matriser med reella element som multiplika-
tion av reella tal skilda från noll visar sig vara grupper. Vi ger, som sig
bör, en formell denition av detta begrepp nedan.
Denition 3.1. grupp (G; ) är en mängd G tillsammans med

En
en kompositionsregel på G sådan att
(i) är associativ
(ii) G innehåller ett neutralt element med avseende på
(iii) varje element i G har en invers i G med avseende på .
Om dessutom är kommutativ så säges (G; ) vara en abelsk grupp.

1
Notera att en grupp innehåller exakt ett neutralt element och att varje
element i gruppen har exakt en invers. Detta är konsekvens av satser-
na 2.16 respektive 2.21.
Exempel 3.2. Med hänvisning till exemplen 2.7, 2.17 och 2.23 ser

vi att (Z; +), (Q ; +), (R ; +), (C ; +), (Q ; ), (R ; ) och (C ; ) alla är
abelska grupper. Däremot är inte (N ; +) en grupp, eftersom t.ex. 2 inte
har någon invers ( 2 2 = N ). Att (Q ; ), (R; ) och (C ; ) inte är grupper
beror på att 0 saknar invers med avseende på multiplikation.
Exempel 3.3. Att Mmn (R) är en abelsk grupp under matrisaddi-

tion framgår av exemplen 2.8, 2.18 och 2.24. Vi ser också av dessa
exempel att Mn (R) tillsammans med matrismultiplikation inte utgör
en grupp, eftersom matriser med determinant lika med noll inte är in-
verterbara. Om vi sorterar bort alla sådana erhåller vi dock en grupp,
den så kallade allmänna linjära gruppen
GLn (R) = fA 2 Mn (R) j det A 6= 0g:
Eftersom matrismultiplikation inte är kommutativ är GLn (R) inte en
abelsk grupp (om n 2).
Exempel 3.4. I allmänhet är varken P

( (M ); [) eller P
( (M ); \)
grupper. Visserligen ser vi av exemplen 2.9 och 2.19 att både [ och \ är
1
Till åminnelse av den norske matematikern Niels Henrik Abel (18021829).
3.1. Grupper 57
associativa och har neutralt element, men exempel 2.25 visar däremot
att inte alla element är inverterbara (såvida inte M = ;).
Exempel 3.5. Betrakta en liksidig triangel med hörnen numrerade

enligt gur 3.1. Denna triangel kan avbildas på sig själv på ett antal
olika sätt. Förutom identitetsavbildningen, då varje punkt i triangeln
avbildas på sig själv, kan vi rotera triangeln 120Æ medurs eller moturs
runt dess medelpunkt. Det är också möjligt att spegla triangeln i någon
av de tre streckade räta linjerna i guren.
1
n m
3 2
Figur 3.1
Låt " beteckna identitetsavbildningen, 2 och 3 rotation 120Æ medurs
respektive moturs, samt 1 , 2 och 3 spegling i den räta linjen `, m
respektive n. Sätt D3 = f"; 2 ; 3 ; 1 ; 2 ; 3 g och inför sammansätt-
2
ning Æ av avbildningar som en kompositionsregel på denna mängd. Det

är inte svårt att se att detta är en väldenierad kompositionsregel, d.v.s.
att sammansättningen av två element i D3 alltid resulterar i något av
elementen i denna mängd. Om vi till exempel först applicerar 3 på
triangeln, d.v.s. roterar den 120Æ moturs, och därefter gör en vertikal
spegling med hjälp av 1 , se gur 3.2 på nästa sida, så blir slutresul-
tatet en spegling i den räta linjen m, eller med andra ord 1 Æ 3 = 2 .
(Kom ihåg att sammansättning läses från höger till vänster.)
Sammansättning av avbildningar är associativ (sats 1.52) och vi
har ett neutralt element i form av ". Varje element i D3 har också en
invers; var och en av speglingarna 1 , 2 och 3 är lika med sina egna
inverser (speglar man triangeln i samma linje två gånger i följd, fås
2
En motivering för beteckningarna: k är den rotation som avbildar hörn 1 på
hörn k, medan k är den spegling som avbildar hörn 1 på hörn k. Eftersom identi-
tetsavbildningen kan ses som en rotation 0Æ , så skulle man alternativt kunna skri-
va 1 istället för ". Vi avstår dock från detta; beteckningen " kommer genomgående
i denna bok att stå för identitetsavbildningen på den aktuella mängden.
1 2 2
n m n m n m
3 1
3 2 1 3 3 1
` ` `
Figur 3.2
ursprungstriangeln tillbaka), medan inversen till 2 ges av 3 och vice

versa (en rotation med 120Æ åt det ena hållet nollställs genom att
rotera lika mycket åt det andra hållet). Därmed är (D3 ; Æ) en grupp
och vi återger dess Cayleytabell i gur 3.3. Notera att (D3 ; Æ) inte är
abelsk, ty till exempel är 3 Æ 2 = 1 , medan 2 Æ 3 = 3 .
Æ " 2 3 1 2 3
" " 2 3 1 2 3
2 2 3 " 2 3 1
3 3 " 2 3 1 2
1 1 3 2 " 3 2
2 2 1 3 2 " 3
3 3 2 1 3 2 "
Figur 3.3
Exempel 3.6. Låt X vara en mängd och betrakta mängden SX av

alla bijektiva avbildningar från X till X . En sammansättning g Æ f av
två bijektiva avbildningar f och g är igen bijektiv, enligt sats 1.61,
så Æ är en kompositionsregel på SX . Denna är associativ (sats 1.52)
och vidare fungerar identitetsavbildningen " som neutralt element. En
bijektiv avbildning f har enligt sats 1.60 en invers f
1 . Således är
(SX ; Æ) en grupp. Denna är inte nödvändigtvis abelsk, eftersom Æ i
regel inte är kommutativ, se exempel 1.51.
Exempel 3.7. Deniera en kompositionsregel på Z enligt

ab=a+b+1
3.1. Grupper 59
för alla a; b 2 Z. Då gäller å ena sidan

a (b c) = a (b + c + 1) = a + (b + c + 1) + 1 = a + b + c + 2;
medan å andra sidan
(a b) c = (a + b + 1) c = (a + b + 1) + c + 1 = a + b + c + 2;
så är associativ. Ett neutralt element e, om ett sådant nns, måste
uppfylla e a = a e = a för alla a 2 Z, vilket i detta fall är detsamma
som att
e + a + 1 = a:
Vi får ur detta att e = 1 är neutralt element med avseende på .
Om a har en invers a 1 , så måste denna uppfylla a a 1 = a 1 a = e,
d.v.s. i vårt fall
a + a 1 + 1 = 1:
Detta visar att varje a 2 Z har en invers med avseende på och att
denna ges av formeln a 1 = 2 a. Med detta har vi nu visat att
(Z; ) är en grupp.
Sats 3.8. Mängden Zn är en abelsk grupp under addition modulo n.

Vidare är delmängden
Zn = f[a] 2 Zn j SGD(a; n) = 1g

avZn en abelsk grupp under multiplikation modulo n.
Bevis. Att Zn är en abelsk grupp under addition modulo n, följer direkt
av sats 2.28. Antag att a och b är relativt prima med n. Det nns då
heltal s; t; u; v sådana att as + nt = 1 och bu + nv = 1 (se sats 1.21).
Detta ger
asbu = (1 nt)(1 nv) = 1 n(t + v ntv);

(ab)su + n(t + v ntv) = 1, vilket betyder att ab och n är relativt
d.v.s.
prima. Därmed är ab, eller mer korrekt [ab], multiplikativt inverterbart.

Detta visar att multiplikation är en kompositionsregel på Zn. Att Zn

blir en abelsk grupp under multiplikation följer nu av sats 2.28.
Denition 3.9. Gruppen Zn, denierad i sats 3.8, kallas för enhets-
gruppen modulo n.
Exempel 3.10. För att bilda enhetsgruppen modulo 5, d.v.s. Z5,

utgår vi från Z5 = f0; 1; 2; 3; 4g. Från denna mängd plockar vi bort
de tal som inte är relativt prima med 5, vilket ger Z5 = f1; 2; 3; 4g.
Cayleytabellen för denna grupp visas i den vänstra tabellen i gur 3.4.
Till höger i samma gur ser vi Cayleytabellen för Z10, som fås genom
att från Z10 ta bort 0, 2, 4, 5, 6 och 8. Jämför dessa två tabeller med
varandra! Syns det månne vissa likheter?
1 2 3 4 1 3 7 9
1 1 2 3 4 1 1 3 7 9
2 2 4 1 3 3 3 9 1 7
3 3 1 4 2 7 7 1 9 3
4 4 3 2 1 9 9 7 3 1
Figur 3.4
För att underlätta räknandet i Zn eller Zn är det lämpligt att ibland
byta restklassrepresentanter. Om vi till exempel vill beräkna 17 14

i Z19, kan vi ersätta 17 med 2 och 14 med 5 (varför?). Vi får då
17 14 = ( 2) ( 5) = 10

i Z19. Detta är att jämföra med att först beräkna 17 14 = 238 i Z för
att sedan (med hjälp av divisionsalgoritmen) konstatera att 238 ger
resten 10 vid division med 19.
1. Avgör i vart och ett av nedanstående fall, om G är en grupp under
respektive kompositionsregel. Om så ej är fallet, ange ett skäl varför.
(a) G = Q + , under multiplikation

(b) G = Z+, under multiplikation
(c) G = f0; 2; 4; 6; 8g, under addition modulo 10
(d) G = f1; 5; 7; 11g, under multiplikation modulo 12
(e) G = P (M ), under n (mängddierens)
3.2. Grundläggande egenskaper hos grupper 61
(f) G = R, under kompositionsregeln given av a b = a + b + ab, för

alla a; b 2 R
2. Konstruera Cayleytabeller för följande grupper.
(a) Z8 (b) Z6 (c) Z9 (d) Z14

3. Låt (G; ) vara en grupp. Deniera en ny kompositionsregel på G
enligt a b = b a för alla a; b 2 G. Visa att (G; ) är en grupp.
4. Låt G = R n f1g och deniera en kompositionsregel på G enligt
a b = a + b ab. Visa att (G; ) är en grupp. Ange också vilket
element i G som är neutralt med avseende på , samt en formel för
inversen a till ett element a 2 G.
1
5. Visa att (R; ) är en abelsk grupp, om är denierad som

p
xy = 3
x3 + y3
för alla x; y 2 R.
6. Låt (G; ) vara en grupp. Visa att (G; ) är abelsk, om och endast om
(a b) 1 = a 1 b 1
för alla a; b 2 G.
7. Låt (G; ) vara en grupp. Deniera en relation på G enligt
ab () a = g b g 1
för något g 2 G:
Visa att är en ekvivalensrelation på G. Vad kan sägas om ekviva-
lensklasserna, om (G; ) är abelsk?
3.2 Grundläggande egenskaper hos grupper

Om man till exempel skall visa att ett element a i en grupp har b
som invers, så måste man veriera att såväl a b som b a är lika med
gruppens neutrala element e (se denition 2.20). Vi skall närmast se, att
man inte behöver göra detta, utan att det är tillräckligt att undersöka
ifall en av dessa produkter är lika med det neutrala elementet.
3
3
För en abelsk grupp är detta trivialt.
Denition 3.11. Givet en mängd G och en kompositionsregel på

denna, så säges e 2 G vara ett vänsterneutralt element, om e a = a
för alla a 2 G. Ett element b med egenskapen b a = e, där e är
ett vänsterneutralt element, säges vara en vänsterinvers till a. På
motsvarande sätt denieras begreppen högerneutralt element och
högerinvers.
Exempel 3.12. 0 är ett högerneutralt element i R med avse-

Talet
ende på vanlig subtraktion, i och med att a 0 = a för alla a 2 R.
Dock är 0 inte ett vänsterneutralt element, i och med att 0 a 6= a,
närhelst a 6= 0. Motsvarande roll spelas av talet 1 med avseende på

division i mängden R .
Sats 3.13. LåtG vara en mängd och en associativ kompositions-

regel på G. Antag att G innehåller ett vänsterneutralt element e och
att varje element i G har en vänsterinvers. Då är (G; ) en grupp.
Bevis. Vi skall visa att det vänsterneutrala elementet också är höger-

neutralt, och att varje vänsterinvers till ett element i G också är en
högerinvers.
Vi börjar med det sistnämnda. Tag a 2 G godtyckligt och antag
att b är en vänsterinvers till a. Vi vet då att b a = e och önskar visa
att a b = e. Alla element i G har en vänsterinvers, så även b. Det nns
alltså ett element c 2 G med egenskapen c b = e. Vi får nu
a b = e (a b) = (c b) (a b) = c [(b a) b]
= c (e b) = c b = e;
så b är alltså också högerinvers till a.
Avslutningsvis vill vi visa att e också är högerneutralt. Låt b vara
en vänsterinvers till a. Som vi såg ovan är b också högerinvers, så
a b = b a = e. Detta ger
a e = a (b a) = (a b) a = e a = a;
och därmed är satsen bevisad.
Vi kan givetvis ersätta vänster med höger överallt i ovanstående sats

och modiera beviset därefter. Satsen medför att vi i fortsättningen
endast behöver testa neutrala element och inverser enbart från vänster
eller enbart från höger, när vi arbetar i en grupp.
Sats 3.14 (Annulleringslagarna). I en grupp (G; ) gäller

a b = a c =) b = c (vänstra annulleringslagen)
och
b a = c a =) b = c (högra annulleringslagen)
för alla a; b; c 2 G.
Bevis. Vi bevisar endast den vänstra annulleringslagen, eftersom bevi-
set för den högra är analogt.
Varje element i en grupp har en invers. Speciellt gäller detta a,
och vi multiplicerar båda leden i ekvationen a b = a c från vänster
med a 1. Detta ger
a 1 (a b) = a 1 (a c):
Eftersom kompositionsregeln på G är associativ, kan vi ytta parente-
serna så att vi får
(a 1 a) b = (a 1 a) c:
Men då a = e är det neutrala elementet, övergår denna ekvation
a 1
i b = c, vilket skulle bevisas.
Sats 3.15. a och b i en grupp (G; ) gäller att

För alla
ekvationen a x = b har den entydiga lösningen x = a

(i)
1 b i G,
ekvationen y a = b har den entydiga lösningen y = b a
(ii)
1 i G.
Bevis. Bevisen för (i) och (ii) är analoga, så vi nöjer oss därför med
att bevisa (i).
Att x=a 1 b verkligen är en lösning till ax = b inses direkt
genom insättning i ekvationen enligt
a (a 1 b) = (a a 1) b = e b = b:
För att visa entydigheten antar vi attx1 ; x2 2 G båda är lösningar till

ekvationen. Detta innebär alltså att a x1 = b och a x2 = b, d.v.s.
a x1 = a x2 . Av den vänstra annulleringslagen följer x1 = x2 och
beviset är klart.
Föregående sats säger alltså att det i en grupp (G; ) gäller att varje
linjär ekvation med koecienter i G har en entydig lösning i G. Att
en kompositionsregel är associativ, har ett neutralt element samt att
varje element är inverterbart är således tillräckliga krav för att det är
så. Nästa sats uttalar sig om hur det ligger till med nödvändigheten
hos dessa krav.
Sats 3.16. Låt G vara en mängd, försedd med en associativ kompo-

sitionsregel. Antag att varje ekvation på formen a x = b respektive
y a = b, där a; b 2 G, har en lösning i G. Då är (G; ) en grupp.
Bevis. På grund av sats 3.13 räcker det att visa att G innehåller ett
vänsterneutralt element och att alla element i G har en vänsterinvers.
Fixera ett element b 2 G. Enligt förutsättningarna har ekvationen
y b = b en lösning, säg y = e. Vi har då e b = b, men detta visar inte
att e är vänsterneutralt, utan bara att b är en lösning till ekvationen
e x = x. Vad vi vill komma fram till är att samtliga element i G
uppfyller denna ekvation. Välj av den anledningen a 2 G godtyckligt
och betrakta ekvationen b x = a. Förutsättningarna i satsen säger att
det nns en lösning x = x0 till denna ekvation. Vi har alltså b x0 = a,
vilket ger
e a = e (b x0 ) = (e b) x0 = b x0 = a:
Ovanstående formel säger att e är ett vänsterneutralt element i G,
eftersom a är godtyckligt valt i G.
Att varje element i G har en vänsterinvers följer nu av att ekva-
tionen y a = e har en lösning för alla a 2 G. Därmed är beviset
klart.
Sats 3.17. Antag att är en associativ kompositionsregel på en änd-

lig mängd G. Om uppfyller båda annulleringslagarna, så är (G; ) en
grupp.
Bevis. Med hänvisning till sats 3.16 är det tillräckligt att visa att varje
linjär ekvation a x = b respektive y a = b är lösbar i G. Tag a; b 2 G
godtyckligt. Eftersom G är en ändlig mängd, kan vi göra ansättningen
G = fa1 ; a2 ; : : : ; an g, där samtliga ai är olika. Vi har alltså att jGj = n.
Betrakta nu de n elementen
a a1 ; a a2 ; : : : ; a an (3.1)
i G. Om två av dessa element skulle vara lika, säg a ar = a as, där

r 6= s, så medför den vänstra annulleringslagen att ar = as . Men detta
strider mot att samtliga ai är olika. Således är även samtliga element
i listan (3.1) olika, och därmed måste G = fa a1 ; a a2 ; : : : ; a an g.
Speciellt gäller a ai = b för något i, vilket betyder att ekvationen
a x = b har en lösning x = ai i G. Ett liknande resonemang kan göras
beträande ekvationen y a = b.

1. Visa att i en grupp (G; ) så har varje ekvation på formen a x b = c
en entydig lösning i G, för alla a; b; c 2 G.
2. Lös ekvationerna
(a) x + 4 = 3 i Z7 (b) 5 + x = 2 i Z6 (c) 3 + x + 8 = 1 i Z9.

3. Lös ekvationerna
(a) 5x = 7 i Z9 (b) 3x = 1 i Z8 (c) 4x = 6 i Z13.

4. Lös kongruensekvationerna
(a) x + 8 3 (mod 14) (b) 5x 4 (mod 7)

(c) 11x 14 (mod 15)
5. Lös följande ekvationer med hjälp av Cayleytabellen för D3 i gur 3.3
på sidan 58.
(a) 2 = 3 (b) 2 = 3 (c) 3 2 = 1

6. Bevisa den högra annulleringslagen för grupper (se sats 3.14).
7. Bevisa sats 3.15(ii).
8. Ge ett motexempel som visar att sats 3.17 inte är sann ifall G i satsen
tillåts vara en oändlig mängd.
3.3 Cayleytabeller för grupper

Låt G vara en ändlig mängd och en kompositionsregel på G, denie-
rad med hjälp av en Cayleytabell. Vi ställer oss frågan om man, genom
att studera utseendet hos tabellen, kan avgöra om (G; ) är en grupp
eller inte.
En kompositionsregel på en mängd G uppfyller båda annulle-
ringslagarna, om och endast om x 7! a x och x 7! x a är injektiva
avbildningar från G till G, för alla a 2 G. Om G är ändlig så är dessa
avbildningar också bijektiva (sats 1.62). Att x 7! a x är bijektiv för
alla a 2 G innebär för tabellens del, att varje element i G förekommer
exakt en gång i varje rad. Bijektiviteten hos x 7! x a medför å sin sida
att varje element G också förekommer exakt en gång i varje kolumn.
En grupp innehåller ju också ett entydigt bestämt neutralt ele-
ment, så i tabellen måste det nnas exakt en rad som överensstämmer
med raden ovanför tabellen. Det måste också nns exakt en kolumn
som ser exakt likadan ut som kolumnen till vänster om tabellen. Vi
drar slutsatsen att om det av en Cayleytabell för en associativ kom-
positionsregel framgår att det nns ett neutralt element och att båda
annulleringslagarna gäller, så denierar tabellen en grupp.
Exempel 3.18. I Cayleytabellen till vänster i gur 3.5 ser vi att varje
element förekommer exakt en gång i varje rad respektive kolumn. Men
tabellen denierar inte en grupp, ty det saknas ett neutralt element.
Den högra Cayleytabellen i samma gur innehåller dock ett neutralt
element e, och dessutom är båda annulleringslagarna uppfyllda. Trots
detta denierar inte heller denna tabell en grupp, ty är inte associativ.
Till exempel är (a b) c = d c = a, men a (b c) = a d = c.
e a b c d
e e a b c d
a b c a a e d b c
a c b a b b c e d a
b b a c c c d a e b
c a c b d d b c a e
Figur 3.5
3.3. Cayleytabeller för grupper 67
Föregående exempel visar att existens av ett neutralt element och att
annulleringslagarna gäller inte är tillräckliga, utan bara nödvändiga
krav på en kompositionsregel på en ändlig mängd G, för att (G; )
skall vara en grupp. Associativitet krävs också. Dessvärre kan man inte
direkt se på en Cayleytabell att den denierar en associativ kompo-
sitionsregel.
4
Med ledning av ovanstående skall vi nu resonera oss fram till vilka

grupper det nns, som innehåller fyra element eller färre. Först kon-
staterar vi att det endast kan nnas en grupp med ett element. Detta
måste vara det neutrala elementet e. Det enda sättet att deniera en
kompositionsregel på mängden G = feg är enligt e e = e. Självklart
är samtliga gruppaxiom uppfyllda, och gruppen ifråga är givetvis också
abelsk. Detta är den så kallade triviala gruppen.
G = fe; ag vara en mängd med två element. Vi önskar att
Låt nu
deniera en kompositionsregel på G med hjälp av en Cayleytabell,
så att (G; ) blir en grupp. Som neutralt element väljer vi e, vilket gör
att vi kan fylla i e e = e och e a = a e = a i tabellen. Detta är
gjort i tabellen till vänster i gur 3.6 på följande sida. Det återstår att
bestämma a a. Alternativet a a = a duger inte, eftersom det strider
mot reglerna för hur en Cayleytabell för en grupp får se ut. Alltså
måste a a = e, vilket ger oss Cayleytabellen till höger i gur 3.6 på
nästa sida. Här har vi nu således en grupp med två element, om är
associativ. Så är i själva verket fallet, vilket kan verieras genom att i
ekvationen x (y z ) = (x y) z ersätta x, y och z med e eller a på
3
alla möjliga sätt, sammanlagt 2 = 8 stycken. Eftersom detta var det
5
enda möjliga sättet att fylla i Cayleytabellen så att det resulterade i en

grupp, konstaterar vi att det endast nns en grupp med två element.
Vi noterar också att den erhållna gruppen är abelsk.
Så betraktar vi en mängd G = fe; a; bg med tre element. Till att
börja med fyller vi i de rader och kolumner som svarar mot det neutra-
la elementet. Detta ger den halvt ifyllda tabellen till vänster i gur 3.7
på följande sida. Nu kan vi inte ha a a = a, eftersom a då kommer
att förekomma två gånger i samma rad (och kolumn). Således måste
aa = e eller a a = b. Väljer vi det förstnämnda, blir vi tvungna
4
Däremot kan man enkelt avgöra om den är kommutativ, vilket är fallet om
och endast om tabellen är symmetrisk längs med huvuddiagonalen (från det övre
vänstra hörnet till det nedre högra).
5
Det räcker dock att endast undersöka fallet x = y = z = a, på grund av
övning 9 till avsnitt 2.3.
e a e a
e e a e e a
a a a a e
Figur 3.6
att sätta b a = b för att elementen i a:s kolumn alla skall vara olika.
Men då kommer b att förekomma på två ställen i den nedersta raden,
vilket inte är tillåtet. Därför sätter vi istället a a = b, vilket kommer
att medföra att den resterande tabellen kan fyllas i utan det uppkom-
mer dubbletter i någon rad eller kolumn. Slutresultatet blir den högra
tabellen i gur 3.7. Liksom i fallet med två element har vi här en Cay-
e a b e a b
e e a b e e a b
a a a a b e
b b b b e a
Figur 3.7
leytabell för en grupp, om är associativ. Om man vill veriera detta
på samma sätt som i fallet med två element, måste man undersöka
33 = 27 olika kombinationer, vilket är en uppgift man inte tar sig an
med någon större förtjusning.
6
Nu har vi emellertid vid ett tidigare tillfälle presenterat en Cay-

leytabell för en grupp med tre element, nämligen den för (Z3; +) (den
vänstra tabellen i gur 2.7 på sidan 53). När man jämför den ovan er-
hållna tabellen med den för(Z3; +), upptäcker man att de ser i princip
likadana ut: Om man i tabellen för (Z3; +) ersätter 0 med e, 1 med a
och 2 med b, så fås samma tabell! Nu är det så att strukturella egenska-
perna hos en grupp inte förändras, om man byter namn på de element
som tillhör gruppen eller inför en annan beteckning för kompositions-
regeln efter ett namnbyte fungerar gruppen fortfarande på samma
sätt. Eftersom den Cayleytabell vi erhöll ovan i princip är densamma
som Cayleytabellen för(Z3; +), så är (G; ) en grupp, i själva verket
väsentligen samma grupp som (Z3; +). I och med att det endast går att
6
Tack vare övning 9 till avsnitt 2.3 kan antalet kombinationer minskas till åtta.
fylla i Cayleytabellen på ett sätt, i avsikten att konstruera en grupp

med tre element, kan vi dessutom dra slutsatsen att (Z3; +) är väsent-
ligen den enda gruppen med tre element. På samma sätt kan man se
att den grupp med två element vi konstruerade tidigare är väsentligen
densamma som gruppen (Z2; +) och att denna därmed är väsentligen
den enda gruppen med två element.
Avslutningsvis låter vi G = fe; a; b; cg bestå av fyra element. Med
ledning av vår upptäckt rörande Z3 ovan, kan vi konstruera en grupp
utifrån Cayleytabellen för (Z4; +) (se den vänstra tabellen i gur 2.8
på sidan 53), genom att byta namn på elementen enligt
0 7! e; 1 7! a; 2 7! b; 3 7! c: (3.2)
Vi erhåller då Cayleytabellen i gur 3.8(a).
e a b c e a b c e a c b
e e a b c e e a b c e e a c b
a a b c e a a c e b a a c b e
b b c e a b b e c a c c b e a
c c e a b c c b a e b b e a c
(a) (b) (c)
e a b c e a b c e a b c
e e a b c e e a b c e e a b c
a a e c b a a e c b a a e c b
b b c b b c a e b b c e a
c c b c c b e a c c b a e
(d) (e) (f )
Figur 3.8
Låt oss nu se ifall det nns er alternativ på tabellens utseende. Efter
att som vanligt fyllt i den rad och kolumn som svarar mot det neutrala
elementet, vill vi bestämma oss för vad a a skall vara. De alternativ
som står till buds ärb, c eller e. Eftersom vi strävar efter att få en tabell
som skiljer sig från tabell (a), väljer vi a a = c. (Läsaren uppmanas
att veriera att vi inte erhåller en ny tabell, om vi väljer alternativet
aa = b.) Det visar sig då att Cayleytabellen får utseendet i gur 3.8(b)
på föregående sida.
Vid den första anblicken verkar det här som om vi har hittat något
nytt den erhållna Cayleytabellen liknar ju inte tabell (a), och därmed
inte Cayleytabellen för (Z4; +). Men skenet bedrar! Det nns nämligen
andra sätt att döpa om elementen i Z4 på, än vad som görs i (3.2). Om
vi istället väljer att döpa om 2 till c och 3 till b, så får vi Cayleytabellen
i gur 3.8(c) på föregående sida. Kompositionsreglerna givna av tabell
(a), (b) och (c) denierar alla samma algebraiska struktur, ty resultatet
blir detsamma, oavsett vilken tabell vi använder oss av för att beräkna
en produkt. Till exempel blir a b = e enligt alla tre tabellerna.
Alltså ger alternativet a a = c inte upphov till någon väsentligen
ny grupp. Men vi har ju fortfarande alternativet a a = e kvar. Med
detta val får vi så småningom tabellen i gur 3.8(d) på föregående sida.
Här kan vi välja b b = a eller b b = e. Beroende på vad vi väljer får
vi tabell (e) respektive (f ) i guren.
Vi lämnar som en övning åt läsaren att veriera att inte heller
tabell (e) är något nytt jämfört med (Z4; +). Men hur man än vänder
och vrider på tabell (f ), så går det inte att hitta gruppen (Z4; +) i
denna. Om kompositionsregeln för denna tabell är associativ, så har vi
funnit en grupp som väsentligen är annorlunda än (Z4; +).
För att motivera att tabell (f ) denierar en grupp, betraktar vi
en rektangel som inte är en kvadrat, se gur 3.9 på motstående sida.
Om vi låter e beteckna identitetsavbildningen, a rotation 180Æ runt
rektangelns medelpunkt samt b och c spegling i den lodräta respektive
vågräta streckade räta linjen, så kommer dessa fyra avbildningar att
tillsammans bilda en grupp under sammansättning. Dess Cayleytabell
blir just tabellen i gur 3.8(f ) på föregående sida. Denna grupp brukar
kallas Kleins fyrgrupp7 och betecknas ofta V (från tyskans Viergrup-
pe.) Vi har därmed konstaterat att det nns väsentligen två grupper
med fyra element, nämligen (Z4; +) och V .
Fenomenet att grupper som vid första ögonkastet ser ut att vara
olika men ändå är lika, i det avseendet att de har samma strukturella
egenskaper, kallas isomor. Vi kommer att ge en formell denition av
detta begrepp först i kapitel 8. Fram tills dess nöjer vi oss med att vara
informella: Två grupper är isomorfa, om det enda som skiljer dem åt är
vilka beteckningar man använder på elementen och kompositionsregeln.
7
Felix Klein (18491925), tysk matematiker.
1 2
4 3
Figur 3.9
Om två grupper inte är isomorfa, nns det en strukturell egenskap hos

den ena gruppen som inte den andra har. En sådan egenskap kan till
exempel vara hur många element som är lika med sin egen invers.
För (Z4; +) nns det två sådana element, i form av 0 (det neutrala
elementet) och 2 (eftersom 2+2 = 0 i Z4). I Kleins fyrgrupp V är
samtliga fyra element lika med sin egen invers.
När det gäller grupper med fem element eller er, så nämner vi i
förbigående att det nns väsentligen en grupp med fem element, två
med sex element, en med sju, fem med åtta, och två med nio respektive
tio element. Samtliga dessa grupper är abelska, utom en av de båda
grupperna med sex element, två av de fem grupperna med åtta element,
och en av de två grupperna som har tio element.

1. Den halvt ifyllda Cayleytabellen i gur 3.10 antas deniera en associ-
ativ kompositionsregel på mängden G = fe; a; b; c; dg. Komplettera
tabellen, så att (G; ) blir en grupp.
e a b c d
e e a b c d
a a d e
b b
c c e b
d d c
Figur 3.10
2. Denierar Cayleytabellen i gur 3.11 på nästa sida en grupp? Kompo-

sitionsregeln förutsätts vara associativ.
a b c d
a c a d b
b a b c d
c d c b a
d b d a c
Figur 3.11
3. Veriera att Cayleytabellen i gur 3.8(e) på sidan 69 väsentligen är

densamma som den för (Z4; +).
4. Konstruera en Cayleytabell för en kompositionsregel på en mängd av
sex element, sådan att den uppfyller annulleringslagarna och har ne-
utralt element, men så att den inte denierar en grupp.
3.4 Potenser och potenslagar

Beteckningen (G; ) för en grupp är ganska klumpig att använda i läng-
den, och vi kommer ofta att skriva blott G, när vi framöver refererar
till en allmän grupp (G; ). Detta beteckningssätt är en aning slarvigt,
men dock allmänt vedertaget. Inte heller kommer vi att skriva a b i
någon större utsträckning, utan väljer oftast att använda multiplikativ
notation ab eller additiv notation a + b. När vi använder multiplikativ
notation, kommer vi i regel beteckna det neutrala elementet med 1G
istället för e. Om additiv notation används, är det underförstått att
gruppen ifråga är abelsk. Vi väljer i detta fall att beteckna det ne-
utrala elementet med 0G , medan inversen till ett element a 2 G skrivs
a istället för a 1. a b att
Vidare kommer det kortare skrivsättet
användas istället för a + ( b). När det gäller additiv notation kommer
ett uttryck av typen a + b att kallas för en summa istället för produkt,
medan a och b kallas termer istället för faktorer.
Speciellt kommer vi, så länge vi sysslar med grupper, att med Zn

mena gruppen (Zn; +), där + står för addition modulo n. När vi till
exempel refererar till gruppenR+ , menar vi gruppen (R+ ; ), eftersom
multiplikation är det enda av de fyra räknesätten som gör R
+ till en
grupp. Av motsvarande anledning menar vi (R ; +), när vi framöver
talar om gruppen R .
Givet ett element a i en grupp G samt ett positivt heltal n, så

3.4. Potenser och potenslagar 73
denieras n:te potensen av a enligt

an = aa : : : a} :
| {z
n faktorer
Detta är väldenierat i och med att kompositionsregeln på en grupp
är associativ (se sats 2.10). Vi inför negativa potenser genom att sätta
a n = a| 1 a {z
1 :::a 1 1 n
} = (a ) :
n faktorer
Dessutom sätter vi
a0 = 1G :
Vi formulerar gällande potenslagar i följande sats.
Sats 3.19. Låt a; b 2 G, där G är en grupp. För alla heltal m och n

gäller då
(i) a n = (an ) 1 , d.v.s. a n är inversen till an

(ii) am an = am+n
(iii) (am )n = amn
(iv) (ab)n = an bn , om och endast om ab = ba.
Bevis. (i) Genom att i följdsats 2.22(iv) låta ai = a för alla i, följer
a n = (a 1 )n = a 1 a 1 : : : a 1 = (aa : : : a) 1 = (an ) 1 :
(ii) Vi kan anta att m 6= 0 och n 6= 0, eftersom övriga fall är
triviala. I fallet m>0n > 0 så betyder am an en produkt av
och
först m faktorer, alla lika med a, följt av ytterligare n sådana faktorer.
m n
Det blir således sammanlagt m + n faktorer, vilket ger a a = a
m+n .
Om både m och n är negativa resonerar vi på samma sätt genom att
räkna antalet faktorer lika med a
1 . Ifall m och n har olika tecken,
säg m > 0 och n < 0, uppstår tre olika fall beroende på om m + n är
positivt, negativt eller lika med noll. När m + n > 0, så gäller
am+n a n = a(m+n)+( n) = am ;
eftersom både m + n och n är positiva. Men enligt (i) är a n inversen
till an , så multiplikation av båda leden från höger med an ger det
önskade resultatet am+n = am an . Om m + n < 0 så är (m + n) och m

positiva heltal, vilket ger
a (m+n) am =a (m+n)+m = a n:
Om båda leden här multipliceras från höger med a m , inversen till am ,
så blir resultatet
a (m+n) = a na m:
I högerledet har vi nu a na m = (an ) 1 (am ) 1 = (am an ) 1 (med

hjälp av följdsats 2.22(iii)), och eftersom vänsterledet är inversen till
am+n , är vi klara även i detta fall. Om slutligen m+n = 0 så är
m = n, d.v.s. am och an är varandras inverser. Detta innebär att
am an = 1G = a0 = am+n .
(ii) Beviset, som kan genomföras med en liknande strategi som
ovan, lämnas som en övning för läsaren.
()) Antag att (ab)n = an bn för alla n. För n = 2 betyder detta
(iii)
att abab = aabb, från vilket ba = ab följer, tack vare annulleringslagar-
na.
(() Antag att ab = ba. Vi visar först att abn = bn a för alla n 0
med hjälp av induktion. Fallet n = 0 är trivialt, och om likheten gäller
för något n 0, så blir
abn+1 = abn b = bn ab = bn ba = bn+1 a;

enligt vår önskan. Ett nytt induktionsbevis ger nu att (ab)n = an bn
för alla n 0 på följande vis. Fallet n = 0 är återigen trivialt, och
antagandet om att likheten gäller för något n 0 medför tillsammans
med det vi nyss visade, att
(ab)n+1 = (ab)n (ab) = an bn ab = an abn b = an+1 bn+1 :

Det återstår nu endast att undersöka vad som händer om n < 0. I detta
fall är an och bn inverserna till a n respektive b n. Eftersom n>0
har vi därmed
an bn = (a n ) 1 (b n ) 1 = (b n a n ) 1 = [(ba) n ] 1 = (ba)n :
Men ba = ab, och därmed är beviset fullbordat.
3.4. Potenser och potenslagar 75
När man brukar additiv notation, skrivs motsvarigheten till an som na.
Således
n a = a| + a +{z + a};
n termer
om n > 0. Negativa potenser ges här av( n) a = n ( a), medan

motsvarigheten tilla0 = 1G blir 0 a = 0G . Potenslagen (ii) i sats 3.19
får med additiv beteckning utseendet n a + m a = (n + m) a, medan
den additiva versionen av (iii) blir n (m a) = nm a.

1. Beräkna
(a) 43 i Z7 (b) 34 i Z8 (c) 5 2

i Z11 (d) 5 4 72 i Z12.
2. Låt a vara ett element i en grupp G. Antag att a3 = a11 = 1G. Visa
att a = 1G .
3. Ett element a säges vara idempotent, om a2 = a. Visa att det neutrala

elementet är det enda idempotenta elementet i en grupp.
4. Låt G vara en grupp sådan att (ab)2 = a2 b2 för alla a; b 2 G. Visa

att G är abelsk.
5. Låt G vara en grupp. Antag att a2 = 1G för alla a 2 G. Visa att G är

abelsk.
6. Låt a och b vara element i en grupp. Antag att a7 b = ba7 och a3 b = ba3 .
Visa att ab = ba.
7. Låt a och b vara element i en grupp G. Antag att a7 = b5 = a2 b = 1G.

Visa att a = b = 1G .
8. Bevisa sats 3.19(ii).
9. Låt a och b vara två element i en grupp. Låt vidare m och n vara två
heltal, inte båda lika med noll. Antag attam = bm och an = bn . Visa
att a
SGD(m;n)
=b SGD(m;n)
.
10. Låt a b
och vara element i en grupp. Visa att om (ab)3 = a3 b3 och
(ab) = a b
5 5 5
så är ab = ba.
11. Visa att om (ab)4 = a4 b4 , (ab)5 = a5 b5 och (ab)6 = a6 b6 gäller för två
element a och b i en grupp, så är ab = ba.
3.5 Undergrupper
Betrakta gruppen D3 i exempel 3.5, och dess Cayleytabell i gur 3.3
på sidan 58. Antag att vi inskränker denitionsmängden för kompo-
sitionsregeln på D3 till någon av delmängderna H1 = f"; 2 ; 3 g el-
ler H2 = f"; 1 g. Självklart är restriktionen av Æ till någon av dessa
mängder associativ, så genom att studera Cayleytabellerna i gur 3.12
konstaterar vi att H1 och H2 var och en för sig är en grupp under
restriktionen av Æ till respektive mängd. Detta föranleder oss till att
ge följande denition.
Æ " 2 3
" " 2 3 Æ " 1
2 2 3 " " " 1
3 3 " 2 1 1 "
(a) H1 (b) H2
Figur 3.12
Denition 3.20. Låt (G; ) vara en grupp och H en delmängd av G.

Om H är en grupp under restriktionen av till H , så säger vi att H är
en undergrupp i G och betecknar detta med H G (eller G H ).
Ifall H råkar vara en äkta delmängd av G så säger man att H är en
äkta undergrupp i G. I detta fall används beteckningen H < G (eller
G > H ).
G har alltid minst två undergrupper, G själv och

En icke-trivial grupp
f1G g. Om H är en undergrupp i G så använder man av bekvämlighets-
skäl samma beteckning för kompositionsregeln på H som på G.
För att testa om en given delmängd av en grupp är en undergrupp,
kan man använda sig av följande sats.
Sats 3.21. Låt G vara en grupp och H en delmängd av G. Då är H

en undergrupp i G, om och endast om följande tre villkor är uppfyllda:
(i) H är stabil med avseende på kompositionsregeln på G, d.v.s. om
h1 ; h2 2 H så gäller h1 h2 2 H
3.5. Undergrupper 77
(ii) Det neutrala elementet 1G i G tillhör H

Om h 2 H , så gäller h
(iii)
1 2 H.
Bevis. ()) Att H är en undergrupp i G betyder speciellt att restrik-

tionen av kompositionsregeln på G till H är en kompositionsregel på H .
Detta innebär att h1 h2 2 H närhelst h1 ; h2 2 H , och således är (i) upp-
fyllt.
Eftersom H i sig är en grupp, så innehåller H ett neutralt ele-
ment 1H , men det är inte från början givet att detta element är detsam-
ma som det neutrala elementet 1G i G. Det är dock enkelt att visa att
det i själva verket är så, eftersom det i G gäller att 1H 1G = 1H = 1H 1H ,
från vilket 1G = 1H följer med hjälp av den vänstra annulleringslagen.
Således är även (ii) uppfyllt.
Ett liknande resonemang kan användas för att bevisa (iii): I och
med att H är en grupp, så nns ett h1 2 H med egenskapen hh1 = 1G .
Vidare har h en invers h 1 i G. Från hh1 = hh 1 följer h 1 = h1 2 H ,
med utnyttjande av den vänstra annulleringslagen.
(() Antag att H är en delmängd av G som uppfyller (i), (ii)
och (iii). Då säger (i) oss att restriktionen av kompositionsregeln på G
till H är en kompositionsregel på H. För att bevisa att H G skall
vi visa att H uppfyller de tre gruppaxiomen. Av (ii) följer att H in-
nehåller ett neutralt element, medan existensen av en invers till varje
element i H garanteras av (iii). Den associativa lagen a(bc) = (ab)c gäl-
ler för alla a; b; c 2 G och därmed också för alla element i H , eftersom
H G.
Observera att om man känner till att H är en icke-tom delmängd av

en grupp G, så behöver man inte testa om (ii) är uppfyllt, eftersom det
då är en konsekvens av (i) och (iii): Om vi nämligen vet att H= 6 ;,
så innehåller H minst ett element a. Från (iii) följer då att a
1 2 H.
Således har vi a; a
1 2 H , varav (i) medför att aa 1 = 1 2 H .
G
Exempel 3.22. Vi illustrerar satsen ovan genom att visa att mäng-
den 2Z = f2n j n 2 Zg av alla jämna heltal är en undergrupp i Z. Sta-
bilitetskravet innebär här att vi skall ha a + b 2 2Z, närhelst a; b 2 2Z,
eller uttryckt i ord: Summan av två jämna heltal är ett jämnt hel-
tal. Detta är klart eftersom ansättningen a = 2k, b = 2m leder till
a + b = 2(k + m), som är ett jämnt tal. Det är också klart att det ne-
utrala elementet 0 är ett jämnt heltal, likaså att a är jämnt om a är

det. Sålunda utgör de jämna heltalen en undergrupp i Z. Hur förhåller
det sig med de udda heltalen?
Exempel 3.23. Låt U = fz 2 C j jzj = 1g. Vi påstår att U är en

undergrupp i C (under multiplikation). Vi börjar med att undersöka
om U är stabil med avseende på multiplikation. Tag z1 ; z2 2 U . Då
gäller jz1 j = jz2 j = 1. Vi vill visa att också z1z2 har absolutbelopp 1,
vilket följer av att
jz1 z2j = jz1 j jz2 j = 1 1 = 1:

Sålunda gäller att z1 z2 2 U . Det neutrala elementet i C
är 1, som
givetvis tillhör U . När det gäller inverser så vet vi att

1 1
z = = 1
z jzj
för alla 2 C , och vi ser att om z 2 U , d.v.s. om jzj = 1, så gäller
z
även z
1 2 U . Därmed är påståendet bevisat.
Exempel 3.24. I exempel 3.3 bekantade vi oss med den allmänna

linjära gruppen GLn (R ), bestående av alla inverterbara n n-matriser
med reella element. Sätt
H = fA 2 GLn (R) j det A = 1g:

Med hjälp av räknelagarna för determinanter följer att om A1 ; A2 2 H
så är
det(A1 A2 ) = det A1 det A2 = 1 1 = 1;

vilket visar att H är stabil med avseende på matrismultiplikation.
Enhetsmatrisen, som är neutralt element i GLn (R), har determinan-
ten 1 och tillhör därmed H. Om slutligen det A = 1 så gäller också
det A 1 = 1, eftersom
1 1
det A : =
det A
Därmed är H en undergrupp i GLn (R ). Denna undergrupp betecknas
vanligen SLn (R ) och kallas för den speciella linjära gruppen.
Denition 3.25. En grupp G kallas ändlig eller oändlig, beroende

på om G är en ändlig eller oändlig mängd. Antalet element i G, om
detta är ändligt, kallas gruppens ordning och betecknas jGj.
Gruppen Zn är till exempel ändlig med jZnj = n. En oändlig grupp

exemplieras av Z. För ändliga delmängder av en grupp kan sats 3.21
förenklas.
Sats 3.26. Låt H vara en icke-tom ändlig delmängd av en grupp G.

Då gäller H G, om och endast om H är stabil med avseende på
kompositionsregeln på G.
Bevis. )) Om H är en undergrupp i G så är givetvis H stabil med
(
avseende på kompositionsregeln på G.
(() Om H är stabil med avseende på G:s kompositionsregel, så
är denna en associativ kompositionsregel på den icke-tomma, ändliga
mängden H. Enligt sats 3.17 räcker det därför att visa att annulle-
ringslagarna gäller i H . Detta är dock klart, eftersom de gäller i G.
Exempel 3.27. Delmängden f0; 2g av Z4 är en undergrupp i Z4,

eftersom den uppfyller stabilitetskravet. Däremot är f0; 3g inte en un-
dergrupp iZ4, eftersom 3 + 3 = 2 2= f0; 3g. På liknande sätt ser vi att
f0; 1g kan vara en undergrupp, så vi konstaterar att det blott
inte heller
nns en undergrupp av ordning 2 i Z4. En undergrupp av ordning 3
måste innehålla två av elementen 1, 2 och 3, så de möjliga kandidater-
na är f0; 1; 2g, f0; 1; 3g och f0; 2; 3g. Inga av dessa delmängder är dock
stabila. Således nns det tre undergrupper i Z4 i form av f0g, f0; 2g
och Z4.
Exempel 3.28. I Kleins fyrgrupp H1 = f1V ; ag, H2 = f1V ; bg

V är
och H3 = f1V ; cg a2 = b2 = c2 = 1V . Eftersom
alla stabila, eftersom
produkten av två olika element, båda skilda från 1V , alltid blir lika med
det tredje elementet skilt från 1V , kan V inte ha någon undergrupp av
ordning 3. Därmed har V de fem undergrupperna f1V g, H1 , H2 , H3
och V .
För att illustrera hur mängden av alla undergrupper i en grupp G är

Hassediagram.8 I
relaterade till varandra, kan man rita ett så kallat
ett sådant representeras undergrupperna som punkter i planet. Om H1
och H2 är undergrupper i G sådana att H1 < H2 , och om det inte nns
någon undergrupp K sådan att H1 < K < H2 , så förbinder man H1
och H2 med en linje. I diagrammet placerar man av konvention den
större undergruppen H2 högre upp än den mindre H1 . I gur 3.13
presenteras ett sådant Hassediagram för var och en av grupperna Z4
och V.
Z4 V
f0; 2g f1V ; ag f1V ; bg f1V ; cg
f0g f1V g
(a) Z4 (b) V
Figur 3.13
Vi kommer att stöta på Hassediagram i mer allmänna sammanhang i
kapitel 15.

1. Vilka av följande mängder är undergrupper i Z12?
(a) f0; 6g (b) f0; 3; 4; 6g
(c) f0; 4; 10g (d) f0; 2; 4; 6; 8; 10g
2. Vilka av följande mängder är undergrupper i Z7?
(a) f1; 2; 4g (b) f1; 3; 4; 6g (c) f1; 4; 5g (d) f1; 6g
3. Skriv upp samtliga undergrupper i Z5 respektive Z6.
4. Rita ett Hassediagram, liknande de i gur 3.13, för samtliga under-

grupper i Z12.
5. Bestäm samtliga undergrupper i D3 (se exempel 3.5).
8
Helmut Hasse (18981979), tysk matematiker.
6. Visa att
( )
H= 1 a
a2R
0 1
är en undergrupp i GL2 (R), mängden av alla inverterbara 22-matriser

med reella element.
7. Betrakta mängden H 2 2-matriser på formen

av alla

cos sin ;
sin cos
där är ett reellt tal. Visa att H är en undergrupp i SL2 (R), mängden
alla 2 2-matriser med reella element och determinant 1.
8. Visa att Un = fz 2 C j z n = 1g, där n är ett positivt heltal, är en

undergrupp i C .
9. Visa att G = fz 2 C j z n = 1 för något n 2 Z g är en undergrupp

+
i C . (Observera att n här får variera, till skillnad från i föregående

övning, där n hela tiden är xt.)
10. Låt G vara en grupp och antag att H1 och H2 är undergrupper i G.
Visa att ävenH1 \ H2 är en undergrupp. Kan man säga samma sak
beträande H1 [ H2 ?
11. Låt a vara ett godtyckligt element i en grupp G. Visa att

CG (a) = fg 2 G j ag = gag
är en undergrupp i G. (Detta är den s.k. centralisatorn till a i G.)
12. Låt G vara en grupp. Visa att
Z (G) = fz 2 G j zg = gz för alla g 2 Gg
är en undergrupp i G. (Denna undergrupp brukar kallas för centrum
av G.)
13. Låt G vara en grupp och H en undergrupp i G. Sätt, för varje xt
g 2 G,
gHg 1
= fghg 1 j h 2 H g:
(a) Visa att gHg 1 är en undergrupp i G.
(b) Antag att H är ändlig. Visa att H och gHg 1
innehåller lika många
element.
14. Låt G vara en grupp och antag att H G. Sätt

NG (H ) = fg 2 G j gHg 1
= H g:
Visa att NG (H ) är en undergrupp i G. (Detta är den s.k. normalisa-
torn till H .)
15. LåtG vara en grupp och H en icke-tom delmängd av G. Visa att
H G, om och endast om ab 2 H för alla a; b 2 H .
1
16. Visa att en grupp G inte kan skrivas som G = H [ H , där H

1 2 1 och H2
är två äkta undergrupper i G.
Kapitel 4
Generatorer och cykliska

grupper
Bland de mest fundamentala grupperna åternns de så kallade cykliska
grupperna. Avsikten med detta kapitel är att stifta bekantskap med
dessa grupper.
4.1 Inledning
Antag att G är en grupp och att a är ett element i denna. En un-
dergrupp H i G som innehåller a måste på grund av stabilitetskravet
innehålla varje potens a av a, där k 1. Vidare måste inversen a
k k
0
till varje sådan potens nnas med i H , liksom a = 1G . Således in-
nehåller H samtliga a , där k 2 Z. Det visar sig nu vara så att alla
k
k
dessa a i sig utgör en undergrupp i G.
Sats 4.1. Låt G vara en grupp och antag att a 2 G. Då är

H = fak j k 2 Zg
en undergrupp i G. Vidare är H den minsta undergrupp i G som inne-
håller a, i det avseendet att varje annan undergrupp som innehåller a
har H som undergrupp.
Bevis. Vi undersöker i tur och ordning kraven på stabilitet, neutralt

element och invers, se sats 3.21. Produkten av två element ak1 ; ak2 2 H
83
84 Kapitel 4. Generatorer och cykliska grupper
H , eftersom ak1 ak2 = ak1 +k2 . Det neutrala elementet tillhör H i

tillhör
och med att 1G = a . Om slutligen a 2 H så följer det av (a )
0 k k 1=a k
att H också innehåller inversen till a . Detta bevisar att H G.
k
Om nu H1 är en godtycklig undergrupp i G med a 2 H1 , så ger
resonemanget innan satsen att samtliga element i H tillhör H1 , d.v.s.
att H H1 .
Denition 4.2. Undergruppen H i föregående sats kallas för den

cykliska undergruppen genererad av a och betecknas hai.
Med additiv beteckning får den cykliska undergruppen genererad av a

utseendet hai = fk a j k 2 Zg.
Exempel 4.3. Den undergrupp i Z som genereras av 5 ges av
h5i = fk 5 j k 2 Zg = f5k j k 2 Zg:
Detta är precis mängden av alla heltalsmultipler av 5. Vi betecknar
denna undergrupp med 5Z. Allmänt kommer vi framöver att med be-
teckningen mZ, där m är ett heltal, mena mängden av alla heltalsmul-
tipler av m.
Exempel 4.4. Låt oss nna samtliga cykliska undergrupper i Z4.

Enligt denitionen är h1i = fk 1 j k 2 Zg, vilket innebär att h1i
förutom 1 också innehåller 2 1 = 1 + 1 = 2, 3 1 = 1 + 1 + 1 = 3 och
4 1 = 1 + 1 + 1 + 1 = 0. Samtliga element i Z4 tillhör således h1i, så
h1i = Z4. På samma sätt inses att också h3i = Z4. När det sedan gäller
h2i = fk 2 j k 2 Zg så innehåller denna enbart elementen 0 och 2, ty
om k är jämnt så blir k 2 = 0, medan k 2 = 2 om k är udda. Slutligen
innehåller h0i inget annat element än det neutrala, d.v.s. h0i = f0g.
För Kleins fyrgrupp V = f1V ; a; b; cg, vars Cayleytabell återges
i gur 4.1 på nästa sida, så gäller att h1V i = f1V g, hai = f1V ; ag,
hbi = f1V ; bg och hci = f1V ; cg. Ingen av de cykliska undergrupperna
blir i detta fall lika med hela gruppen, eftersom samtliga element i V
är lika med sin egen invers.
Denition 4.5. En grupp G säges vara cyklisk, om G = hai för

något a 2 G. Om så är fallet säges a vara en generator till G.
4.1. Inledning 85
1V a b c
1V 1V a b c
a a 1V c b
b b c 1V a
c c b a 1V
Figur 4.1
Exempel 4.6. Mängden av alla heltal Z är en cyklisk grupp med

generatorn 1, eftersom
h1i = fk 1 j k 2 Zg = fk j k 2 Zg = Z;
eller med andra ord: Varje heltal är en multipel av 1. Givetvis är varje
heltal också en multipel av 1, så även 1 är en generator till Z. Fler
generatorer nns det inte. Varför?
Exempel 4.7. Av exempel 4.4 framgår det att Z4 är cyklisk och att 1
och 3 är generatorer. Elementen 0 och 2 är inte generatorer till Z4,
eftersom motsvarande cykliska undergrupper inte är lika med hela Z4.
Samma exempel visar också att Kleins fyrgrupp inte är cyklisk, efter-
som varken h1V i, hai, hbi eller hci är lika med hela V .
Vi såg i föregående exempel att Z4 är cyklisk. Hur ligger det till med Zn
i allmänhet? För att kunna besvara denna fråga, återgår vi temporärt
till beteckningen Zn = f[0]; [1]; : : : ; [n 1]g. För ett givet [k] 2 Zn
gäller
[k] = [1 + 1 + + 1] = [1] [1] [1] = k [1];

Zn = h[1]i. Således är Zn cyklisk med generatorn 1.
vilket visar att
Det nns er generatorer till Zn än 1, om n 3. Till exempel är ju
även 3 en generator till Z4. Vi kommer att utreda vilka de andra är i
avsnitt 4.3.
Denition 4.8. G vara en grupp och a ett element i G. Om hai

Låt
är en ändlig undergrupp iG, så denieras ordningen av elementet a,
betecknat o(a), som ordningen av gruppen hai, d.v.s. o(a) = jhaij.
Om hai är en oändlig grupp, säges a vara av oändlig ordning.
Notera att o(a) = 1, om och endast om a = 1G . Enligt denitionen av

cyklisk grupp har vi vidare att en ändlig grupp G är cyklisk, om och
endast om den innehåller ett element a sådant att o(a) = jGj.
Exempel 4.9. I den multiplikativa gruppen C gäller o(i) = 4, efter-

som hii = fi; 1; i; 1g består av fyra element. Vad är o( i)?
Exempel 4.10. Gruppen Z innehåller endast ett element av ändlig

ordning, nämligen det neutrala elementet 0.
Exempel 4.11. Med hänvisning till exempel 4.4 ser vi att det för
elementen i Z4 gäller att o(0) = 1, o(1) = o(3) = 4 och o(2) = 2. I
Kleins fyrgrupp gäller o(1V ) = 1 och o(a) = o(b) = o(c) = 2.

1. Vilka av nedanstående grupper är cykliska?
(a) Z5 (b) Z8 (c) Z10 (d) D3

2. Är Q (under addition) en cyklisk grupp? Bevisa ditt påstående.
3. Visa att Un = fz 2 C j z n = 1g är en cyklisk grupp. Bestäm dess

generatorer.
4.2 Strukturen hos cykliska grupper

I detta avsnitt skall vi studera några strukturella egenskaper hos cyklis-
ka grupper. Vi inleder med att betrakta det fall då gruppen ifråga är
oändlig.
Sats 4.12. Låt G = hai vara en oändlig cyklisk grupp. Då gäller

as = at =) s = t:
Bevis. s 6= t, och försöker hitta en motsägelse. Det räcker
Vi antar att
med att utreda vad som händer om s > t, eftersom fallet s < t be-
s t
handlas på precis samma sätt. Således antar vi att a = a men s > t.
Detta ger a
s t = 1 , där s t > 0, vilket medför att det nns ett
G
4.2. Strukturen hos cykliska grupper 87
minsta positivt heltal m för vilket am = 1G .1 Välj nu b 2 G godtyck-

ligt. Eftersom G är cyklisk och genereras av a, kan vi skriva b = a
k
för något heltal k. Divisionsalgoritmen (sats 1.10) säger att det nns
heltal q och r sådana att k = mq + r , där 0 r < m. Detta medför att
b = ak = amq+r = (am )q ar = 1qG ar = ar ;

enligt potenslagarna. Det godtyckligt valda elementet b kan sålunda
skrivas ar , där 0 r < m, vilket innebär att b kan se ut på högst ett
ändligt antal olika sätt ( m st.). Detta strider mot att G är oändlig, och
därmed är beviset klart.
För ändliga cykliska grupper gäller följande.
Sats 4.13. Låt G = hai vara en ändlig cyklisk grupp. Då är

G = f1G ; a; a2 ; : : : ; am 1 g;
där m är det minsta positiva heltalet sådant att am = 1G . Vidare är
elementen 1G ; a; a2 ; : : : ; am 1 alla olika.
Bevis. Vi bevisar först att m verkligen existerar. En konsekvens av

att G är ändlig är att listan
a; a2 ; a3 ; : : : ; ak ; : : :
av element iG inte kan göras hur lång som helst utan att det uppkom-
mer dubbletter i den. Det måste alltså nnas två heltal s och t, där
s t
s > t, sådana att a = a . Precis som i beviset för sats 4.12 ser man
att detta medför att det existerar ett minsta positivt heltal m med
egenskapen a
m = 1 . Genom att välja b godtyckligt i G kommer man
G
sedan fram till också det helt analogt med beviset för föregående
sats att b = ar , där 0 r < m. Således har vi nu
G = f1G ; a; a2 ; : : : ; am 1 g;
och det återstår att bevisa att elementen i G är olika. Om två av dem
vore lika, säg am1 och am2 , där m1 > m2 , så följer am1 m2 = 1G .
1
I mer utförliga ordalag: Mängden av alla positiva heltal n sådana att an = 1G
är icke-tom och innehåller därför ett minsta tal m, enligt välordningsprincipen.
Men då m1 och m2 här är olika naturliga tal, båda mindre än m, så

blir 0 < m1 m2 < m. Detta motsäger att m är det minsta positiva
heltalet som uppfyller a
m=1 .
G
En direkt konsekvens av ovanstående sats är följande.
Följdsats 4.14. Om G är en grupp och a 2 G ett element av ändlig

ordning, så är o(a) det minsta positiva heltalet sådant att a
o(a) = 1 .
G
Sats 4.15. Varje cyklisk grupp är abelsk.
Bevis. G = hai vara en cyklisk grupp och välj x; y 2 G godtyckligt.

Låt
Vi vill visa att xy = yx. Nu är emellertid x = as och y = at för några
heltal s och t. Av detta följer
xy = as at = as+t = at+s = at as = yx;

Omvändningen till sats 4.15 är inte sann. Betrakta till exempel Kle-
ins fyrgrupp. Denna grupp är, som vi såg i exempel 4.7, inte cyklisk,
men däremot abelsk (vilket framgår av dess Cayleytabell i gur 4.1 på
sidan 85).
Även om varje cyklisk grupp alltså är abelsk kommer vi i fortsätt-
ningen ändå att använda multiplikativ notation framför additiv, när vi
studerar abstrakta cykliska grupper.

1. Bestäm ordningen av samtliga element i grupperna i övning 1 till av-
snitt 4.1.
2. I en grupp G har alla element utom det neutrala ordningen 3. Visa att
(ba)2 = a2 b2 för alla a; b 2 G.
3. Låt a och b vara två element i en grupp. Antag att ab = ba och att
såväl a som b är av ändlig ordning. Visa att också ab är av ändlig
ordning.
4.3. Undergrupper i cykliska grupper 89
4. Betrakta de två matriserna

A = 01 01 och B =
0 1
1 1
i GL2 (R). Visa att var och en av dem är av ändlig ordning, och ange
också o(A) respektive o(B ). Vad gäller för o(AB )? Stämmer detta över-
ens med föregående övning?
5. Låt a vara ett element i en grupp. Visa att o(a) = o(a 1 ).

6. Låt a och b vara element i en grupp. Visa att o(ab) = o(ba).
7. Låt a vara ett element i en grupp G. Visa att o(a) = o(gag 1 ) för alla
g 2 G.
8. Låt a och b vara två element av ändlig ordning i en grupp G. Antag
att ab = ba. Visa att om SGD[o(a); o(b)] = 1, så är o(ab) = o(a) o(b).
9. Låt a och b vara element i en grupp G. Antag att ab = b2 a.
(a) Visa att abn = b2n a för alla n 2 Z+.
(b) Visa att om b är av ändlig ordning i G, så är o(b) udda.
4.3 Undergrupper i cykliska grupper

I detta avsnitt skall vi studera hur undergrupperna ser ut i en cyklisk
grupp. Bland annat kommer vi att reda ut av vilken ordning en under-
grupp i en ändlig cyklisk grupp kan vara.
Sats 4.16. Varje undergrupp i en cyklisk grupp är cyklisk.
Bevis. G = hai är en cyklisk grupp och att H G. Om H

Antag att
består blott av det neutrala elementet så är H = h1G i cyklisk. Antag
därför att H 6= f1G g. Det är då möjligt att välja h 2 H så att h 6= 1G .
Men h tillhör ju också den cykliska gruppen G, så vi kan skriva h = a
k
för något k . På grund av att h 6= 1G , så är k 6= 0. Om k < 0 så gäller
(ak ) 1 = a k 2 H , där k > 0, så vi kan lika gärna antaga att k > 0.
Därmed nns det ett minsta m 2 Z sådant att b = a
+ m 2 H , och vi
påstår nu att H = hbi.
För att detta skall vara sant måste ett godtyckligt c 2 H kunna
skrivas som en potens av b. Men c, betraktat som element i G, kan
an för något n 2 Z. Med hjälp av divisionsalgoritmen

skrivas på formen
fås n = mq + r för några heltal q och r , där 0 r < m. Således
r = n mq, vilket ger
ar = an mq = an (am ) q = cb q :
Eftersom b och c båda tillhör H , gör högerledet ovan också det. Således
gäller ar 2 H , vilket innebär att vi måste ha r = 0, ty annars skulle m
inte vara det minsta positiva heltalet med egenskapen a
m 2 H . Därmed
är n = mq och sålunda
c = an = amq = (am )q = bq ;
vilket visar att H är cyklisk.
Exempel 4.17. Föregående sats medför att en godtycklig under-

grupp i den cykliska gruppen Z är på formen
nZ = fnk j k 2 Zg;
d.v.s. den måste bestå av alla multipler av ett givet heltal (se exem-
pel 4.6).
Vi avslutar detta avsnitt genom att speciellt studera undergrupperna

i ändliga cykliska grupper. Vi kommer då att behöva följande sats.
Sats 4.18. Låt G = hai vara en ändlig cyklisk grupp av ordning m.

Då gäller a = 1G , om och endast om m j n.
n
Bevis. )) Antag att an = 1G. Använd divisionsalgoritmen för att

(
skriva n = mq + r , där 0 r < m. I och med att o(a) = m, vet vi
m är det minsta positiva heltalet som uppfyller
från följdsats 4.14 att
am = 1G . Eftersom r = n mq, och både am och an är lika med 1G ,
så är
ar = an mq = an (am ) q = 1G ;
vilket motsäger minimaliteten hos m, såvida inte r = 0. Ur detta följer
att n = mq, d.v.s. m j n.
(() Antag omvänt att m j n. Då är n = mk för något k, vilket
medför att an = (am )k = 1kG = 1G .
Sats 4.19. Antag att a genererar en cyklisk grupp G av ordning n.

Låt a 2 G. Då är
k
n
o(ak ) = : (4.1)
SGD(n; k)
Bevis. Låt d = SGD(n; k). Det nns då heltal s och t sådana att
d = ns + kt (se sats 1.16). Därmed gäller
n
1=
d
s + kd t;
vilket betyder att de båda heltalen n=d och k=d är relativt prima
(sats 1.21).
Sättm = o(ak ). Då är m det minsta positiva heltalet med egenska-
pen (ak )m = akm = 1G . Vårt mål är att bevisa att m = n=d. Nu vet vi
n
att n är det minsta positiva heltal som uppfyller a = 1G , så sats 4.18
ger att n j km. Med andra ord är m det minsta positiva heltalet med
egenskapen att km=n är ett heltal. Men
km m (k=d)
= ;
n n=d
så n=d är alltså en delare i m (k=d). Eftersom k=d och n=d är relativt
prima ger sats 1.23 att n=d är en delare i m. Det minsta möjliga po-
sitiva heltal m som uppfyller detta är m = n=d, och därmed är satsen
bevisad.
Följdsats 4.20. För en ändlig cyklisk grupp G = hai av ordning n

gäller att a 2 G genererar G, om och endast om k och n är relativt
k
prima.
Bevis. Formel (4.1) i föregående sats ger att o(ak ) = n, om och endast
om SGD(n; k) = 1.
Om vi skall använda ovanstående resultat på Zn, där additiv notation

används, så blir innebörden av sats 4.19, att k 2 Zn genererar en cyklisk
undergrupp av ordning n= SGD(n; k). Följdsats 4.20 säger i sin tur att
hki = Zn, om och endast om n och k är relativt prima.
Exempel 4.21. Ordningen av elementen 3, 10 och 11 i Z15 ges i tur

och ordning av
15 15
o(3) = = = 5;
SGD(15; 3) 3
15 15
o(10) = = =3
SGD(15; 10) 5
respektive
15 15
o(11) = = = 15:
SGD(15; 11) 1
Som synes är alltså 11 en generator till Z15, vilket också stämmer
överens med följdsats 4.20, eftersom 11 och 15 är relativt prima.
Exempel 4.22. Samtliga generatorer i Z12 är 1, 5, 7 och 11, ty det

är dessa tal som är relativt prima med 12 bland talen 1; 2; : : : ; 11. I Z7
är samtliga element utom 0 generatorer.
Exempel 4.23. Gruppen Z9 = f1; 2; 4; 5; 7; 8g är cyklisk och har 2

som generator (veriera detta!). Samtliga generatorer kan enligt följd-
sats 4.20 därmed skrivas på formen 2k , där k och jZ9j = 6 är relativt
prima (och 1 k 5). Förutom 2 är alltså även 25 = 5 en generator

till Z .
9
Eftersom 8 = 23 , så ger sats 4.19 att
6
o(8) = =2
SGD(6; 3)
i Z9. Genom att utnyttja att 4 = 22 och 7 = 24 , nner vi på motsva-
rande vis att o(4) = o(7) = 3.
Sats 4.24. Låt G vara en cyklisk grupp av ändlig ordning n. För

varje positiv delare d i jGj nns det en undergrupp i G av ordning d,
och denna är entydigt bestämd.
Bevis. 1 < d < n, eftersom satsen annars är trivial.

Vi kan anta att
Ansätt G = hai och låt k = n=d, som är ett heltal eftersom d j n. Enligt
sats 4.19 genererar ak en undergrupp av ordning

n n n
= = = d;
SGD(n; k) SGD(n; n=d) n=d
vilket bevisar existensen.
För entydighetsdelen av beviset låter viH vara
en godtycklig un-
dergrupp av ordning d i G. Vi vill visa att H = ak . Nu måste H
vara cyklisk, eftersom G är det, så vi har H = ha i för något heltal m.
m
Då är alltså a
m m d
ett element av ordning d, d.v.s. (a ) = a
md = 1 .
G
Sats 4.18 medför att n j md, d.v.s. att ns = md för något s. Men vi har
ju sedan tidigare n = dk . Därmed är dks = md, vilket kan förenklas
till ks = m. Från detta följer
D E
am = aks = (ak )s 2 ak ;

k
som medför att H ak . Men då både a och H innehåller d

element, så råder i själva verket likhet här, d.v.s. H = ak .
Exempel 4.25. Vi önskar bestämma samtliga undergrupper i Z10.

Enligt föregående sats nns det exakt en undergrupp för varje delare
i jZ10j = 10. Det rör sig således om undergrupper av ordning 1, 2, 5
och 10. Undergrupperna av ordning 1 och 10 är h0i = f0g respektive
h1i = Z10. Vidare har vi o(2) = 5 och o(5) = 2, så undergrupperna av
ordning 5 och 2 ges av h2i = f0; 2; 4; 6; 8g respektive h5i = f0; 5g.

1. Bestäm samtliga generatorer i var och en av följande grupper.
(a) Z8 (b) Z14 (c) Z25 (d) Z30

2. Bestäm ordningen av följande element i Z30.
(a) 14 (b) 25 (c) 9 (d) 18
3. (a) Skriv varje element i Z14 som en potens av 3 (d.v.s. visa att 3 är
en generator till denna grupp).
(b) Bestäm ordningen av varje element i Z14, med hjälp av sats 4.19.
4. Betrakta gruppen Z22 = f1; 2; 5; 7; 9; 13; 15; 17; 19; 21g.
(a) Bestäm h3i.
(b) Vilka element i Z22 genererar samma cykliska undergrupp som 3

(förutom 3 självt)?
5. Bestäm samtliga undergrupper i
(a) Z11 (b) Z20 (c) Z28 (d) Z36.

6. Bestäm samtliga element av
(a) ordning 5 i Z15 (b) ordning 4 i Z32.

7. Bestäm den minsta undergrupp i Z som innehåller
(a) 12 och 18 (b) 15 och 21 (c) 36, 45 och 99.

8. Hur många generatorer nns det i Zpq, där p och q är olika primtal?
9. Hur många generatorer nns det i Zpn, där p är ett primtal och n ett
positivt heltal?
10. Bevisa att antalet generatorer i Zn måste vara jämnt, om n 3.

(Ledning: Övning 5 till avsnitt 4.2.)
11. Antag att en grupp G endast innehåller ett element a av ordning n,

där n 2. Visa att ag = ga för alla g 2 G, och att n = 2.
(Ledning: Övning 7 till avsnitt 4.2.)
12. Låt G vara en cyklisk grupp av udda ordning. Visa att produkten av
alla elementen i G är lika med 1G. Kan man dra samma slutsats, om G
är av jämn ordning?
13. Låt G vara en abelsk grupp och T mängden av alla element av ändlig
ordning iG. Visa att T G. (Denna undergrupp går under benäm-
ningen torsionsundergruppen till G).
4.4 Grupper med era generatorer

Cykliska grupper har det gemensamt, att det räcker med ett element
för att generera gruppen. Vi skall nu generalisera begreppet generator
till en grupp till att omfatta er än ett element åt gången. För att få
en välgrundad denition behöver vi först ett lemma.
Lemma 4.26. Låt G varaTen grupp och fHi gi2I en familj av under-
grupper i G. Då är snittet i2I Hi en undergrupp i G.
4.4. Grupper med era generatorer 95
T
Bevis. Sätt H= i2I Hi . Vi undersöker i tur och ordning de tre un-
dergruppskriterierna från sats 3.21.
Stabilitet: Om a; b 2H
så gäller a; b 2 Hi för alla i. Eftersom
alla Hi G så är dessa stabila med avseende på G:s
är undergrupper i
kompositionsregel. Därmed innehåller de samtliga produkten ab, varav
ab 2 H följer.
Neutralt element: Eftersom alla Hi är undergrupper i G innehåller
var och en av dem det neutrala elementet 1G . Alltså gäller 1G 2 H .
Inverst element: Tag a 2 H godtyckligt. Då tillhör a samtliga Hi .
Varje Hi är en undergrupp i G så varje Hi innehåller inversen a
1 . Vi
konstaterar därmed att a
1 2 H och beviset är klart.
Exempel 4.27. Undergruppen 10Z i Z består av alla heltalsmultip-
ler av 10, medan 15Z utgörs av alla heltalsmultipler av 15. Undergrup-
pen 10Z \ 15Z består därmed av alla gemensamma multipler till 10
och 15, vilket betyder att 10Z \ 15Z = 30Z. Vi lämnar som en öv-
ning för läsaren att visa att vi i allmänhet har mZ \ nZ = `Z, där
` = MGM(m; n).
Sats 4.28. G är en grupp och X en delmängd av G. Låt H

Antag att
vara snittet av alla undergrupper i G som innehåller X . Då är H den
minsta undergrupp i G som innehåller X , i det avseendet att varje
annan undergrupp som innehåller X också innehåller H . Vidare kan
varje element h 2 H skrivas på formen
h = g1n1 g2n2 : : : gknk ; (4.2)
där g1 ; g2 ; : : : ; gk 2 X inte nödvändigtvis är olika, och där n1 ; n2 ; : : : ; nk

är heltal.
Bevis. Att H G följer direkt av lemma 4.26, efter-

är en undergrupp i
som H H1 är en godtycklig under-
är ett snitt av undergrupper. Om
grupp som innehåller X , så är H1 en av undergrupperna i det snitt
som denierar H . Detta medför att H H1 , d.v.s. H är den minsta
undergrupp i G som innehåller X .
För att bevisa påståendet rörande utseendet hos elementen i H ,
låter vi K vara mängden av alla produkter på formen (4.2). Vi ser att
X K . Då H är en undergrupp som innehåller X , så kommer varje
ändlig produkt av element i X att tillhöra H . Vi konstaterar därmed

att K H.
är en delmängd av
K G. Det är lätt att se att produkten av två

Vi påstår nu att
element i K tillhör K , ty om vi multiplicerar två element som båda är
en ändlig produkt av element i X , så blir resultatet givetvis en ändlig
0
produkt av element i X . Eftersom vi kan skriva 1G = gi för något
gi 2 X så gäller även 1G 2 K . Av
(g1n1 g2n2 : : : gknk ) 1 = gk nk gk n1k 1 : : : g1 n1
ser vi vidare att inversen till en produkt på formen (4.2) är en produkt

på samma form, d.v.s. om 2 K , så gäller även h 1 2 K . Således
h
är K en undergrupp i G som uppfyller X K H . Eftersom H är
den minsta undergruppen i G med egenskapen X H , måste därför
H = K , varmed är satsen bevisad.
Denition 4.29. Givet en grupp G och en delmängd X av G så

kallas undergruppen H i sats 4.28 för undergruppen genererad av
mängden X och betecknas hX i. Elementen i X kallas alla för ge-
neratorer till H och mängden X själv kallas generatormängd. Om
G = hX i så säges X generera G. I det fall då X = fg1 ; g2 ; : : : ; gk g är
ändlig och genererar G, säger vi att G är ändligt genererad. I detta
fall skriver vi
G = hg1 ; g2 ; : : : ; gk i
istället för G = hfg1 ; g2 ; : : : ; gk gi.
Lägg märke till att om X = fag endast innehåller ett element, så

blirhX i = hai en cyklisk grupp. Ett alternativt sätt att deniera den
cykliska undergruppen hai är alltså som snittet av alla undergrupper
i G som innehåller elementet a.
Exempel 4.30. Betrakta Kleins fyrgrupp V = f1V ; a; b; cg. En ge-

neratormängd till V ges av X = fa; bg, ty varje element i V kan skrivas
som ändliga produkter av dessa element: För de två element som inte
tillhör X har vi 1V = a2 och c = ab. Således V = ha; bi.
4.4. Grupper med era generatorer 97
Exempel 4.31. Gruppen D3 = f"; 2 ; 3 ; 1 ; 2 ; 3 g i exempel 3.5 är

inte cyklisk, så en generatormängd för gruppen måste innehålla minst
två element. Av Cayleytabellen i gur 3.3 på sidan 58 kan vi utläsa att
" = 21 , 3 = 22 , 2 = 2 1 och 3 = 22 1 . Således D3 = h2 ; 1 i.
Exempel 4.32. Inte alla grupper är ändligt genererade. Betrakta till

exempel gruppen Q av alla rationella tal under addition. Antag att Q
är ändligt genererad, säg

Q = pq1 ; pq2 ; : : : ; pqr ; (4.3)
1 2 r
där de rationella talen pi =qi alla är förkortade så långt som möjligt.
Låt p vara ett primtal som inte är en delare i någon av nämnarna
q1 ; q2 ; : : : ; qr . Om (4.3) är sant, så måste det nnas heltal n1 ; n2 ; : : : ; nr
sådana att
2
1 p p p
= n1 1 + n2 1 + + nr r :
p q1 q2 qr
Multiplikation av båda leden med q1 q2 : : : qr ger ett heltal i högerledet,
medan vänsterledet får utseendet q1 q2 : : : qr =p. Detta är inte ett heltal,
eftersom primtalet p inte är delare i något qi . Således är Q inte ändligt
genererad.

1. Beskriv den undergrupp i Z som genereras av
(a) f2; 3g (b) f12; 20g

(c) f30; 40g (d) fm; ng, där m; n 2 Z.
2. Visa att Z8 = h5; 7i.
3. Låt m; n 2 Z och sätt ` = MGM(m; n). Bevisa att `Z = mZ \ nZ. (Se
exempel 4.27).
4. Antag att G är en grupp och X en delmängd av G sådan att G = hX i.

Visa att G är abelsk, om och endast om xy = yx för alla x; y 2 X .
2
Med användande av den additivt skrivna motsvarigheten till formel (4.2).
Kapitel 5
Permutationsgrupper
Innan det abstrakta gruppbegrepp introducerades i mitten av 1800-
talet, så arbetade man i huvudsak med permutationsgrupper. Med en
permutation menar man en bijektiv avbildning från en mängd till sig
själv. Permutationsgrupper kan bl.a. användas för att studera sym-
metrier hos en geometrisk gur.
5.1 Den symmetriska gruppen

Vi såg i exempel 3.6 att mängden SX av alla bijektiva avbildningar
från en mängd X till sig själv utgör en grupp under sammansätt-
ning. Om speciellt X = fa1 ; a2 ; : : : ; am g är ändlig och : X ! X
bijektiv, så är elementen (a1 ); (a2 ); : : : ; (am ) alla olika element i X
(eftersom är injektiv) och det nns heller inte något element i X
som saknas i denna lista (eftersom är surjektiv). Detta innebär att
(a1 ); (a2 ); : : : ; (am ) är en permutation av elementen a1 ; a2 ; : : : ; am .
Vi inför av den anledningen följande denition.
Denition 5.1. Låt X vara en mängd. Med en permutation av X

avses en bijektiv avbildning : X ! X.
Till exempel är funktionen f (x) = 2x + 3 en bijektiv avbildning från R

till R, och således en permutation av R.
Vi kommer dock enbart att vara intresserade av permutationer av
98
5.1. Den symmetriska gruppen 99
ändliga mängder. När X = fa1 ; a2 ; : : : ; am g är ändlig, kommer vi att

teckna en permutation 2 SX som

= (aa1 ) (aa2 ) :: :: :: (aam ) :
1 2 m
Exempel 5.2. För permutationen

= 14 22 31 43 (5.1)
av mängden X = f1; 2; 3; 4g gäller att (1) = 4, (2) = 2, (3) = 1

och (4) = 3. Inversen till
1 till är den permutation som uppfyller
[(a)] = a för alla a 2 X . Således måste 1 (1) = 3, 1 (2) = 2,
1
1 (3) = 4 och 1 (4) = 1, vilket ger

1 1 2 3 4
= 3 2 4 1 : (5.2)
Inversen bildas enkelt genom att låta de båda raderna hos matrisen
i högerledet i (5.1) byta plats, varefter man sedan sorterar kolonnerna
på vis, att talen i den övre raden kommer i storleksordning. Denna
sortering är dock inte nödvändig, utan man skulle lika gärna kunna
skriva

1 = 41 22 13 34 : (5.3)
Såväl (5.2) som (5.3) beskriver nämligen en permutation som avbildar 1

på 3, 2 på 2, 3 på 4, och 4 på 1. Skälet till att man väljer att sortera
är alltså blott av estetisk karaktär.
Låt nuX vara en mängd och SX mängden av alla permutationer av X .

Vi denierar då produkten av två permutationer ; 2 SX som
den sammansatta avbildningen Æ , d.v.s. enligt
= Æ :
Från exempel 3.6 följer att SX blir en grupp med avseende på denna
kompositionsregel.
100 Kapitel 5. Permutationsgrupper
Denition 5.3. permutationsgrupp, om

En grupp kallas för en
alla dess element är permutationer av en mängd X , och om gruppens
kompositionsregel är multiplikation av permutationer.
Vi behöver inte nödvändigtvis ta till samtliga permutationer i SX för

att bilda en permutationsgrupp. Det räcker med att den uppsättning
man väljer ut bildar en undergrupp i SX .
Exempel 5.4. Vi skall beräkna , och 1 1, där

= 13 21 32 45 54 och = 15 24 33 41 52 (5.4)
är två permutationer på mängden X = f1; 2; 3; 4; 5g. Först noterar vi

att (x) = ( Æ )(x) = [(x)], så en produkt av permutationer skall
läsas från höger till vänster,
1 vilket alltså i detta fall innebär att vi
först skall applicera , därefter . Från (5.4) ser vi att (1) = 5. Detta
värde skall vi i sin tur stoppa in i , varvid vi får (5) = 4. Sålunda är
(1) = 4. På samma sätt fås (2) = 5 på grund av att (2) = 4 och
(4) = 5. Fortsätter vi på detta vis med (3), (4) och (5) får vi
således

= 13 2
1
3
2
4
5
5 1 2 3 4 5
4 5 4 3 1 2

= 14 2
5
3
2
4
3
5 :
1
Med samma förfarande blir

= 15 2
4
3
3
4
1
5 1 2 3 4 5
2 3 1 2 5 4

= 13 2
5
3
4
4
2
5 :
1
För att beräkna 1 1 kan man först bestämma inverserna till och
var för sig, och sedan multiplicera inverserna med varandra. Genom att
1
Detta sätt är dock inte allmänt vedertaget. Vissa författare trivs bättre med
att man läser på det andra hållet.
istället utnyttja att 1 1 = () 1, får vi dock direkt

1 1 = 1 2 3 4 5 ;
5 4 1 3 2
genom att ta inversen till den redan uträknade produkten .
Vi ser ovan att 6 ,
= så permutationsmultiplikation är alltså
inte kommutativ. Detta bör dock inte komma som en överraskning,
eftersom multiplikation av permutationer ju är detsamma som sam-
mansättning av avbildningar, som inte är kommutativ.
Denition 5.5. Den symmetriska gruppen för n element denie-

ras som permutationsgruppen SX i fallet då X = f1; 2; : : : ; ng. Denna
betecknas Sn .
Exempel 5.6. Gruppen S3 innehåller de sex permutationerna

" = 11 2
2
3 = 1
3 2 2
2
3
3 = 1
1 3 3
2
1
3
2

1 = 11 2
3
3 = 1
2 2 2
2
1
3 = 1
3 3 3
2
2
3
1
och gruppens Cayleytabell presenteras i gur 5.1. Lägg märke till att
detta är precis samma tabell som för gruppen D3 i gur 3.3 på sidan 58.
Detta är inte förvånande, i och med att var och en av symmetrierna
hos triangeln kan tolkas som en permutation av dess hörn. Här är alltså
ännu ett exempel på isomorfa grupper. Grupperna D3 och S3 , som vi
har denierat på till synes olika sätt, är i själva verket en och samma
grupp.
Æ " 2 3 1 2 3
" " 2 3 1 2 3
2 2 3 " 2 3 1
3 3 " 2 3 1 2
1 1 3 2 " 3 2
2 2 1 3 2 " 3
3 3 2 1 3 2 "
Figur 5.1
Vi ser av Cayleytabellen för S3 i föregående exempel, att S3 inte är en

abelsk grupp. Det är inte svårt att visa att Sn inte abelsk, om n 3, se
övning 3. I exemplet ovan framgår det vidare att jS3 j = 6 = 3!. Genom
ett kombinatoriskt resonemang inser man att jSn j = n! på följande vis.
För att bestämma en permutation

1 2 ::: n
= (1) (2) : : : (n)
i Sn väljer vi först vad (1) skall vara. Det nns n valmöjligheter för
detta. Värdet av (2) får nu vara vilket av helst av talen 1; 2; : : : ; n,
utom (1). Således kan (2) n 1 sätt. Detta medför i sin
väljas på
tur att det kommer att nnas n 2 valmöjligheter för (3), n 3 för
(4), o.s.v., och slutligen endast ett möjligt val för (n). Således kan
se ut på
n(n 1)(n 2) 2 1 = n!
olika sätt.
Denition 5.7. Ett element x 2 X säges vara en xpunkt till en

permutation 2 SX , om (x) = x. Vi säger att en permutation 2 SX
är en cykel av längd k, om det nns k olika element a1 ; a2 ; : : : ; ak 2 X
sådana att
(a1 ) = a2
(a2 ) = a3
.
.
.
(ak 1 ) = ak
(ak ) = a1 ;
medan övriga b2X är xpunkter till . Vi skriver detta som

= a1 a2 : : : ak :
Vi kommer också att kalla en cykel av längd k för en k-cykel.
Med beteckningarna från denitionen ovan noterar vi att

a1 a2 a3 : : : ak = a1 (a1 ) 2 (a1 ) : : : k 1 (a1 ) ;
så längden av den cykel som innehåller elementet x 2 X är följaktligen

k
lika med det minsta positiva heltal k som uppfyller (x) = x. Detta
medför att varje k -cykel genererar en cyklisk undergrupp av ordning k
i SX .
Exempel 5.8. Studera permutationen

= 11 23 35 44 52 66
iS6 . Vi ser att (2) = 3, (3) = 5 och (5) = 2, medan övriga tal är
xpunkter till . Således är en cykel av längd 3, och vi kan skriva

= 2 3 5 :
För permutationen

= 11 23 35 46 52 64
gäller också (2) = 3, (3) = 5 och (5) = 2, men är inte en cykel.

Detta beror på att inte samtliga övriga tal är xpunkter i detta fall; vi
har (4) = 6 och (6) = 4.
Vi ser direkt av denition 5.7 att en cykel inte förändras, om man gör
ett cykliskt skift av de element som ingår i den. Detta innebär att om

= a1 a2 : : : ak , så är även lika med a2 a3 : : : ak a1 ,
a3 a4 : : : ak a1 a2 , och så vidare. Till exempel kan 4-cykeln
= 2 6 5 3 alltså även skrivas

= 6 5 3 2 = 5 3 2 6 = 3 2 6 5 :
Vidare noterar vi att inversen till en cykel ges av formeln
1
a1 a2 : : : ak = ak ak 1 : : : a1 :
1
Till exempel är alltså 3 4 1 = 1 4 3 .

Denition 5.9. Två cykler a1 a2 : : : ar och b1 b2 : : : bs
kallas disjunkta, om fa1 ; a2 ; : : : ; ar g \ fb1 ; b2 ; : : : ; bs g = ;.

Cyklerna 3 7 6 5 och 2 1 4 är alltså disjunkta, till skillnad
från 4 1 2 och 3 2 7 .
Sats 5.10. För två disjunkta cykler ; 2 SX gäller att = .

Bevis. = a1 a2 : : : ar och = b1 b2 : : : bs . Bilda
Ansätt
vidare de tre mängderna X1 = fa1 ; a2 ; : : : ; ar g, X2 = fb1 ; b2 ; : : : ; bs g
och X3 = X n (X1 [ X2 ). Det är inte svårt att se att varje element i X
tillhör exakt en av dessa tre mängder.
x 2 X1 så gäller (x) 2 X1 .
Om Eftersom elementen i X1 alla är
xpunkter till så är därmed
[(x)] = (x) = [(x)]:

Fallet x 2 X2 behandlas på liknande sätt, och vi överlåter detta åt
läsaren. Om slutligen x 2 X3 så är (x) = (x) = x, och därmed också
[(x)] = [(x)] = x:
Därmed har vi nu visat att och är samma permutation, d.v.s.
de disjunkta cyklerna och kommuterar.
Vi såg i exempel 5.8 att permutationen

= 11 23 35 46 52 64
inte är en cykel. Men däremot verkar den vara uppbyggd av två cyk-

ler, nämligen 2 3 5 och 4 6 . Dessa båda cykler är disjunkta,
och man ser också att produkten av dem är lika med .
Sats 5.11. Varje permutation i Sn kan skrivas som en produkt av

parvis disjunkta cykler.
Bevis. Välj 2 Sn godtyckligt och låt X = f1; 2; : : : ; ng. Bilda del-

mängden X1 = f1; (1); 2 (1); : : : g av X . Denna mängd är ändlig och
består precis av de element i X som tillhör samma cykel som 1. Om
X1 6= X låter vi x1 vara det minsta talet i X n X1 och bildar därpå
mängden X2 = fx1 ; (x1 ); (x1 ); : : : g. Också denna mängd är änd-
2
lig, och den består precis av de element i X som tillhör samma cykel
som x1 . Antag att X1 \ X2 är icke-tom. Då nns ett z 2 X sådant att

z = r (1) = s (x1 ) för några heltal r, s, där vi kan anta att r > s.
Men då blir x1 =
r s (1), vilket skulle innebära att x tillhör sam-
1
ma cykel som 1. Detta är emellertid inte möjligt, eftersom x1 2 = X1 .
Således är X1 och X2 disjunkta. Om nu X1 [ X2 6= X fortsätter vi
genom att låta x2 vara det minsta elementet i X n (X1 [ X2 ) och sedan
bilda X3 = fx3 ; (x3 ); (x3 ); : : : g, som visar sig vara disjunkt med
2
såväl X1 som X2 , och så vidare. Denna process kan inte fortgå i all
evighet, eftersom X är en ändlig mängd. I slutskedet har vi säg s par-
vis disjunkta delmängder X1 ; X2 ; : : : ; Xs av X , vars union är lika med
hela X . Deniera j 2 Sn för j = 1; 2; : : : ; s enligt
2
(
(x) om x 2 Xj
j (x) =
x annars:
Då är varje j en cykel, och eftersom mängderna X1 ; X2 ; : : : ; Xs är

disjunkta, måste cyklerna 1 ; 2 ; : : : ; s också vara det. Vi ser också
att = 1 2 : : : s , så därmed är beviset klart.
Exempel 5.12. För att skriva

= 13 22 38 45 56 64 71 87
som en produkt av disjunkta cykler kan vi följa gången i beviset för

sats 5.11. Vi noterar först att 1 3 8 7 är den cykel som innehål-
ler1. Det lägsta tal som inte nns med i denna cykel är 2, som bildar
en egen cykel av längd 1. Det lägsta av de återstående talen är nu 4,

som ger upphov till cykeln 4 5 6 . Eftersom alla tal nu nns med i
någon cykel konstaterar vi att

= 1 3 8 7 2 4 5 6 = 1 3 8 7 4 5 6 :
Man brukar oftast utelämna cykler av längd 1.
Exempel 5.13. Cyklerna i produkten

= 3 8 7 1 1 4 6 5 2 6 5
2
Med andra ord utgör dessa mängder en partition av X.
är inte disjunkta. Genom att beräkna produkten av dem, nner vi att

= 14 25 38 46 52 63 71 87

från vilket vi sedan nner att = 1 4 6 3 8 7 2 5 .

1. Låt

= 14 23 31 42 55 ; = 15 23 34 42 51 och

= 12 25 31 44 53
vara tre permutationer i S5 . Beräkna

(a) 1
(b) (c) 2 1
(d) 1 1
.
2. Antag att

= 12 28 37 43 51 64 75 86 och

= 13 27 36 41 58 65 74 82
är två permutationer i S8 . Beräkna

(a) 1
(b) 1 (c)
(d) 1
(e) 2 1 (f) 3 2 .
3. Visa att Sn inte är abelsk, om n 3.
4. Låt , och vara permutationerna i övning 1. Beräkna
(a) o() (b) o() (c) o()
(d) 101 (e) 302 (f) 199 .
5. Låt

= 13 21 34 42 och =
1 2 3 4
4 2 1 3
vara två permutationer i S4 . Bestäm 2 S4 så att
(a) = (b) =
(c) 2 = (d) 1 1
= .
6. Vilka av nedanstående permutationer i S6 är cykler? Om permutatio-
nen är en cykel, ange dess längd.

(a) 11 2
3
3
4
4
2
5
5
6
6 (b) 16 2
2
3
4
4
3
5
1
6
5

(c) 15 2
4
3
1
4
6
5
2
6
4 (d) 13 2
4
3
2
4
6
5
1
6
5
7. Beräkna

(a) 4 1 2 8 7 1 4 5

(b) 6 4 5 2 2 1 4 4 3 8

(c) 6 8 6 7 4 1 6 1 2 1 6 8 2 .
8. Skriv följande permutationer i S7 som en produkt av disjunkta cykler.

(a) 16 23 32 41 57 65 74 (b) 12 27 33 46 55 64 71
9. Skriv var och en av permutationerna

(a) 1 2 3 4 5 6 6 7 9 3 6

(b) 4 9 4 8 9 1 9 8 2 7 3 8
(c) 5 1 2 8 4 1 1 8 4
i S9 som en produkt av disjunkta cykler.
10. Låt

= 18 24 33 47 51 69 72 86 95
och

= 13 29 38 44 52 67 76 81 95
vara två permutationer i S9 . Skriv , , och 2 1

som en produkt
av disjunkta cykler.
11. Visa att om 2 Sn är en cykel av udda längd, så är även 2 en cykel.

Gäller detta också om är en cykel av jämn längd?
12. Finns det någon permutation 2 S8 sådan att 2 = , om

(a) = 16 23 35 47 52 61 78 84

(b) = 16 23 35 47 52 61 74 88 ?
13. Visa att
H1 = f 2 Sn j (1) = 1g;
där n 2, är en undergrupp av ordning (n 1)! i Sn .
14. Låt 2 Sn . Deniera en relation på X = f1; 2; : : : ; ng enligt
xy () m (x) = y
för något m 2 Z.
(a) Visa att är en ekvivalensrelation på X .
(b) Hur ser ekvivalensklasserna ut, om är någon av permutationerna
i övning 8?
15. En n n-matris kallas för en permutationsmatris, om det förekom-

mer exakt en etta i varje rad och i varje kolonn, medan övriga element
utgörs av nollor.
(a) Ange samtliga 3 3-permutationsmatriser.

(b) Visa att var och en av dessa matriser på ett naturligt sätt svarar
mot en permutation i S3 .
Ledning : Beräkna Av för varje permutationsmatris A, där
0 1
1
v = @2A :
3
16. Låt 1 ; 2 ; : : : ; m 2 Sn vara parvis disjunkta cykler av respektive

längd `1 ; `2 ; : : : ; `m. Visa att o(1 2 : : : m ) = MGM(`1 ; `2 ; : : : ; `m).
5.2 Den alternerande gruppen

Denition 5.14. En cykel a b av längd 2 kallas för en transpo-
sition.
En transposition byter alltså plats på två element och låter övriga vara.
Notera att 2 = " för varje transposition , så en transposition är alltid
lika med sin egen invers.
5.2. Den alternerande gruppen 109
Exempel 5.15. S3 (se exempel5.6) innehåller tre transpo-

Gruppen
sitioner i form av 1 = 2 3 , 2 = 1 2 och 3 = 1 3 . Tolkade
som element i D3 , gruppen av alla rotationer och speglingar av en
liksidig triangel, så är dessa element de tre speglingarna i gruppen.
Sats 5.16. Varje permutation i Sn, där n 2, kan skrivas som en

produkt av transpositioner.
Bevis. Sats 5.11 säger att varje permutation kan skrivas som en pro-
dukt av (parvis disjunkta) cykler. Det räcker därför att visa att varje
cykel kan skrivas som en produkt av transpositioner. Vi konstaterar
att så är fallet, eftersom

a1 a2 : : : an = a1 an a1 an 1 : : : a1 a3 a1 a2 :
Därmed är beviset klart.
Exempel 5.17. Om vi vill skriva en permutation som en produkt av

transpositioner, skriver vi den först som en produkt av disjunkta cykler.
Därefter skriver vi varje cykel för sig som en produkt av transpositioner.
Således har vi till exempel

1 2 3 4 5 6 = 1 3 5 2 6 4
3 6 5 2 1 4

= 1 5 1 3 2 4 2 6 :
De transpositioner som man erhåller är i regel inte disjunkta, vilket
också framgår av beviset för sats 5.16.
Man kan ingalunda skriva en permutation som en produkt av transposi-

tioner på ett entydigt sätt. Till exempel kan identitetspermutationen "
i S4 skrivas bl.a. som

"= 1 4 1 4 = 2 3 2 3 = 1 2 3 4 1 2 3 4 :
Vi kan dock säga en del beträande antalet transpositioner i en sådan
produkt.
Sats 5.18. Ingen permutation i Sn , där n 2, kan skrivas både som

en produkt av ett jämnt och ett udda antal transpositioner.
Bevis. Betrakta polynomet

Y
P (x1 ; x2 ; : : : ; xn ) = (xi xj )
1i<j n
i de n variablerna x1 ; x2 ; : : : ; xn . Givet en permutation 2 Sn kan vi
bilda ett nytt polynom P enligt
Y
P = (x(i) x(j ) ); (5.5)
1i<j n
d.v.s. P fås genom att permutera P :s variabler på det sätt som
anger. Självklart har vi P" = P och det är inte heller svårt att se att
P = (P ) för alla ; 2 Sn . Låt oss jämföra
P med P , när är en
transposition. Vi kan anta att = r s , där 1 r < s n.
Precis en av faktorerna i P har utseendet xr xs. Denna faktor
byter tecken under verkan av , ty
(xr xs ) = x (r) x (s) = xs xr = (xr xs ):

Alla faktorer xi xj , där varken i eller j är lika med r eller s, påverkas
givetvis inte alls av . Övriga faktorer betraktar vi parvis enligt
(xk xr )(xk xs ) om k < r;

(xr xk )(xk xs ) om r < k < s och
(xr xk )(xs xk ) om k > s:
Värdet av varje sådant par förblir oförändrat under verkan av ; till
exempel har vi i det andra fallet att
[(xr xk )(xk
xs )] = (xs xk )(xk xr ) = (xr xk )(xk xs):
Vi konstaterar därmed att P = P för varje transposition .
0 0 0
Antag nu att = 1 2 : : : ` = 1 2 : : : m är en permutation i Sn ,
0
skriven som en produkt av transpositioner i och j på två olika sätt.
Då är å ena sidan
P = P1 2 :::` = ( 1)` P;

ty var och en av de ` transpositionerna ger upphov till en teckenväxling
av P . På samma sätt fås å andra sidan att
P = P10 20 :::m0 = ( 1)m P:
Vi måste här ha ( 1)` P = ( 1)m P , vilket visar att ` och m antingen
båda är jämna eller båda udda. Satsen är därmed bevisad.
5.2. Den alternerande gruppen 111
Tack vare ovanstående sats blir nu följande denition välgrundad.
Denition 5.19. En permutation 2 Sn , där n 2, kallas jämn

eller udda, beroende på om den kan skrivas som ett jämnt eller udda
antal transpositioner.
Exempel 5.20. Permutationen

= 17 23 31 46 52 64 75
är udda eftersom

= 1 7 5 2 3 6 4

= 1 3 1 2 1 5 1 7 6 4 :
På samma sätt ser vi att

= 15 2
4
3
1
4
6
5
3
6
2

= 1 5 3 2 4 6

= 1 3 1 5 2 6 2 4
är en jämn permutation.
Sats 5.21. Låt An vara mängden av alla jämna permutationer i Sn ,

där n 2. Då är An en undergrupp av ordning n!=2 i Sn .
Bevis. Eftersom Sn är en ändlig grupp så behöver vi, för att visa att
An Sn, endast veriera att An är stabil med avseende på permu-
tationsmultiplikation (sats 3.26). Låt och vara två permutationer
i An . Dessa är alltså båda jämna permutationer, och kan därför båda
skrivas som en produkt av ett jämnt antal transpositioner, säg 2r re-
spektive 2s stycken. Men då kan skrivas som en produkt av 2r + 2s
transpositioner, så är också jämn. Därmed har vi An Sn .
För att bestämma ordningen av An , låter vi Bn beteckna mäng-
den av alla udda permutationer i Sn . Låt vidare vara en godtycklig
transposition. För varje 2 An gäller då 2 Bn , så vi kan deniera
en avbildning : An ! Bn enligt
() =
för alla 2 An. Om (1 ) = (2 ) så gäller 1 = 2 , ur vilket

1 = 2 följer med hjälp av den vänstra annulleringslagen. Således
är injektiv. Om vidare är en godtycklig permutation i Bn , d.v.s. en
udda permutation, så är en jämn permutation och
() = =
eftersom 2 = ". Detta visar att också är surjektiv och därmed en
bijektiv avbildning från An till Bn . Således är jAn j = jBn j och eftersom
jAn j + jBnj = jSnj = n!, är därmed jAnj = n!=2.
Denition 5.22. Gruppen An i föregående sats kallas för den alter-
nerande gruppen för n element.
Exempel 5.23. Vi ser av exempel 5.6 att de jämna permutationerna

i S3 är ", 2 och 3 . Således är A3 = f"; 2 ; 3 g. Gruppen A4 är av
ordning 4!=2 = 12 och innehåller permutationerna

" 1 2 3 4 1 3 2 4 1 4 2 3
1 2 3 1 2 4 1 3 4 1 4 3
1 4 2 1 4 3 2 3 4 2 4 3

i S4 . Notera
att A4 inte är abelsk, eftersom exempelvis 1 2 3 och
1 2 4 inte kommuterar.
Allmänt gäller att An inte är abelsk för n 4 (se övning 5). För
n 5 visar sig An dessutom ha en egenskap, som medför att en allmän
polynomekvation av grad fem eller högre inte kan lösas med hjälp av
successiv rotutdragning.

1. Skriv nedanstående permutationer som en produkt av transpositioner.
Avgör om de är jämna eller udda.

(a) 14 25 36 41 53 62 (b) 11 25 34 46 52 63
2. Skriv nedanstående permutationer som en produkt av disjunkta cykler,
samt avgör om de är jämna eller udda.

(a) 18 26 10
3 4 5 6 7 8 9 10 11 12
5 11 9 4 1 12 3 7 2
5.3. Symmetrigrupper 113

(b) 3 4 5 9 10 9 1 3 4 7 2 3 8
3. Skriv permutationerna

= 16 28 37 45 54 62 73 81 ;

= 14 23 38 46 57 61 75 82
samt produkten som en produkt av disjunkta cykler, samt avgör

om de är jämna eller udda.

4. Låt = 1 2 3 4 , = 1 3 2 4 och = 1 4 2 3 .
(a) Visa att G = f"; ; ; g är en undergrupp i A4 .
(b) Skriv upp Cayleytabellen för G. Jämför den med Cayleytabellerna
för Z4 och Kleins fyrgrupp V .
5. Visa att An inte är abelsk, om n 4.

6. Visa att en k-cykel är en jämn permutation, om och endast om k är
ett udda heltal.
7. Låt 2 Sn . Visa att 2 = ", om och endast om kan skrivas som en

produkt av disjunkta transpositioner.
8. Låt H vara en undergrupp i Sn , där n 2. Visa att jH \ An j = jH j

eller jH \ An j = jH j=2.
5.3 Symmetrigrupper
Vi såg i exempel 5.6 att den symmetriska gruppen S3 i princip är den-
samma som gruppen D3 i exempel 3.5. Det nns således en geometrisk
tolkning av S3 , och vi skall i detta avsnitt se hur andra permutations-
grupper kan ges geometriska tolkningar.
X är en mängd av punkter i planet, och att vi för varje
Antag att
par av punkter x; y 2 X känner det inbördes avståndet d(x; y ) mellan
dem. En permutation 2 SX säges vara en symmetri till X om
d[(x); (y)] = d(x; y)

för alla x; y 2 X , d.v.s. om det inbördes avståndet mellan punkterna
i X inte förändras, när man permuterar dessa med hjälp av .
Exempel 5.24. Antag att X = fA; B; C g, där A, B och C är hörnen

i en likbent men ej liksidig triangel, se triangeln till vänster i gur 5.2.

Permutationen A B , som ger triangeln i mitten i samma gur, är
inte en symmetri, eftersom avståndet mellan till exempel B och C inte
är detsamma som i ursprungstriangeln. Den högra triangeln i guren

är resultatet av permutationen B C , och vi ser att denna i gengäld
är en symmetri till X.
A B A
C B C A B C
Figur 5.2
Sats 5.25. Om X är en mängd av punkter i planet så är mäng-

den DX av alla symmetrier till X en undergrupp i SX .
Bevis. Låt och vara två symmetrier till X och välj x; y 2 X god-
tyckligt. Då är
d[(x); (y)] = d[(x); (y)] = d(x; y);

så är också en symmetri. Således är DX stabil med avseende på
sammansättning. Identitetspermutationen " är givetvis också en sym-
metri, och för inversen
1 till en symmetri 2 D gäller
X
1 1 1 1
d[ (x); (y)] = d[ (x); (x)] = d(x; y):
Med detta har vi nu bevisat att DX SX .
Denition 5.26. Gruppen DX av alla symmetrier till en mängd X

symmetrigruppen till X . Om punkter-
av punkter i planet kallas för
na i X speciellt utgör hörnen i en regelbunden n-hörning, där n 3,
kallas DX för den dihedrala gruppen för n element. I detta fall
3
används beteckningen Dn , istället för DX .

3
Detta är en något svengelsk översättning av engelskans dihedral group.
Vi har redan stiftat bekantskap med D3 i exempel 3.5 (och även i

exempel 5.6). För Dn i allmänhet gäller följande sats.
Sats 5.27. n 3 gäller att den dihedrala gruppen Dn

För är en
grupp av ordning 2n. Vidare genereras Dn av

1 2 3 :
= 1 2 : : : n och = 1 n n 1 : : : 3 2 ; : : n 1 n (5.6)
n 2
där = = " och =
n 1 .
Bevis. Betrakta en regelbunden n-hörning, vars hörn numrerats med

talen 1; 2; : : : ; n enligt gur 5.3 på nästa sida. För att en permutation
i Sn skall vara en symmetri för n-hörningen, krävs det att denna av-
bildar två intilliggande hörn på två intilliggande hörn. Detta innebär
att man, utgående från det hörn som tilldelats numret 1, alltid skall
kunna läsa hörnen i nummerordning 1; 2; : : : ; n antingen i positiv el-
ler negativ led runt n-hörningen, efter det att man låtit en symmetri
operera på den. En symmetri är således entydigt bestämd av var
hörn 1 hamnar (n olika möjligheter), samt om hörnen är positivt eller
negativt orienterade (två olika möjligheter). Detta ger att jDnj = 2n.
Låt nu k och k beteckna den orienteringsbevarande respektive
orienteringsomkastande symmetrin som avbildar 1 på k . Då är
Dn = f1 ; 2 ; : : : ; n ; 1 ; 2 ; : : : ; n g:
De orienteringsbevarande symmetrierna kan skrivas k =
k 1 , och
för de orienteringsomkastande symmetrierna har vi k =
k 1 . Detta
visar att samtliga element i Dn kan uttryckas med hjälp av och i
(5.6), så dessa två element genererar gruppen.
Då är en n-cykel, n = ". Vi ser också att 2 bevarar
gäller
2
orienteringen och avbildar 1 på 1, så = 1 . Men 1 är inget annat än
2
identitetspermutationen ". Således är = ". Slutligen är produkten
orienteringsomkastande, och eftersom (1) = (2) = n, så är
= n = n 1 :
Vi kommer i fortsättningen att använda framställningen
Dn = f"; 2 ; 3 ; : : : ; n ; 1 ; 2 ; : : : ; n g
1 2
Figur 5.3
av de 2n elementen i Dn .4 Med dessa beteckningar är den geometriska

tolkningen av k en rotation [(k 1)=n] 360Æ medurs av n-hörningen
(förutsatt att dess hörn är numrerade på samma sätt som i gur 5.3).
Permutationerna k är alla speglingar. Beroende på om n och k är
jämna eller udda, nns det olika typer av sådana. Om n är udda, så är
varje k en spegling i en rät linje genom ett hörn och mittpunkten på
motstående sida, se till exempel speglingarna i D3 . För jämna n nns
det två typer av speglingar. Om k är jämnt, betyder k en spegling i en
rät linje genom mittpunkterna på två motstående sidor, medan det är
frågan om en spegling i en rät linje genom två motstående hörn, om k
är udda. Vi ser båda typerna av dessa speglingar i följande exempel.
Exempel 5.28. Låt en kvadrat vara given, med hörnen numrerade

enligt gur 5.4 på nästa sida. Den dihedrala gruppen D4 , symmetri-
gruppen för en kvadrat, består av de åtta elementen

" = 11 2
2
3
3
4
4 2 = 12 2
3
3
4
4
1

3 = 13 2
4
3
1
4
2 4 = 14 2
1
3
2
4
3

1 = 11 2
4
3
3
4
2 2 = 12 2
1
3
4
4
3

3 = 13 2
2
3
1
4
4 4 = 14 2
3
3
2
4
1
4
På grund av att Dn innehåller 2n element, förekommer i litteraturen även den
alternativa beteckningen D2n för denna grupp.
Om vi använder beteckningarna från sats 5.27, så blir k = k 1 för

k = 2; 3; 4 och k = k 1 för k = 1; 2; 3; 4, där

= 11 24 33 42 = 2 4 = 1 :

= 1 2 3 4 = 2 och
Vi har här att 4 = 2 = " och = 3 . Med hjälp av detta kan vi

enkelt utföra beräkningar i D4 . Till exempel blir
3 4 = 2 3 = 5 = = 2
och
2 4 = 3 = = 2 = 3 :
Läsaren uppmanas att veriera att Cayleytabellen för D4 får det utse-
ende som presenteras i gur 5.5.
1 2
4 3
Figur 5.4
" 2 3 4 1 2 3 4
" " 2 3 4 1 2 3 4
2 2 3 4 " 2 3 4 1
3 3 4 " 2 3 4 1 2
4 4 " 2 3 4 1 2 3
1 1 4 3 2 " 4 3 2
2 2 1 4 3 2 " 4 3
3 3 2 1 4 3 2 " 4
4 4 3 2 1 4 3 2 "
Figur 5.5
Det nns inget som hindrar att man inför begreppet symmetri för
en mängd X av punkter i rummet. Denitionen blir precis densamma,
d.v.s. en symmetri till X bevarar avståndet mellan varje par av punkter
i X.
4 2
Figur 5.6
Exempel 5.29. Antag att hörnen i en regelbunden tetraeder är num-
rerade 1; 2; 3; 4 enligt gur 5.6. Varje transposition i S4 är en symme-
tri för tetraedern. Detta medför att dess symmetrigrupp är hela S4 ,
på grund av att varje element i S4 kan skrivas som en produkt av
transpositioner (se sats 5.16). En geometrisk tolkning av permutatio-

nen 1 2 3 är en rotation 120Æ runt den räta linje som går genom
hörnet 4 och medelpunkten på motstående sida. Betydelsen av 1 2
är en spegling i det plan som innehåller den räta linjen mellan hörn 3
och hörn 4, och som är vinkelrätt mot den räta linje som förbinder
hörn 1 och hörn 2.
Av symmetrierna i det tvådimensionella fallet är det endast rotationer-

na som är realiserbara i planet. För att utföra en spegling, måste vi
lyfta ut den aktuella guren i rummet, rotera den där, och sedan läg-
ga tillbaka den i planet. På samma sätt krävs det en fjärde dimension
för att kunna realisera en spegling av en tredimensionell gur. I många
tillämpningar är man endast intresserad av realiserbara symmetrier,
som till exempel alla rotationer av en tredimensionell kropp. Man kan
visa att mängden av alla rotationer av en gur i planet eller rummet
är en undergrupp i gurens symmetrigrupp. Vi kallar denna grupp för
gurens rotationsgrupp.
Exempel 5.30. Symmetrigruppen till en regelbunden tetraeder är,

som vi såg i exempel 5.29, den symmetriska gruppen S4 . Dess rota-
tionsgrupp visar sig bestå av permutationerna

" 1 2 3 4 1 3 2 4 1 4 2 3
1 2 3 1 2 4 1 3 4 1 4 3
1 4 2 1 4 3 2 3 4 2 4 3
iS4 . Om vi bortser från identitetspermutationen, så nns det två typer
Æ
av rotationer. Vi har rotationer 120 åt den ena eller andra hållet
runt en axel genom ett hörn och medelpunkten på motstående sida
(varje 3-cykel ovan är en sådan rotation), eller rotationer 180Æ runt en
axel genom mittpunkterna på två motstående kanter (varje produkt
av två transpositioner ovan svarar mot en sådan). En jämförelse med
exempel 5.23 visar vidare att det är den alternerande A4 som
vi har att göra med här.

1. Ange samtliga symmetrier till var och en av gurerna i gur 5.7.
(a) (b) (c)
Figur 5.7
2. Jämför Cayleytabellerna för symmetrigrupperna i föregående övning,

med Cayleytabellerna för andra grupper, som vi stött på så här långt.
3. Det nns fem undergrupper av ordning 2 i D4 . Vilka är dessa?

4. Det nns tre undergrupper av ordning 4 i D4 . Vilka är dessa?
5. Betrakta D5 = f"; 2 ; 3 ; 4 ; 5 ; 1 ; 2 ; 3 ; 4 ; 5 g, symmetrigruppen

för en regelbunden femhörning, se gur 5.8 på nästa sida. (Här är
k och k den rotation respektive spegling, som avbildar hörn 1 på
hörn k.) Beräkna
(a) 3 2 3 (b) 1 4 2
(c) 24 5 2 (d) 1 2 3 4 5 .
1
5 2
4 3
Figur 5.8
6. Bestäm rotationsgruppen för ett liksidigt triangulärt prisma, se -
gur 5.9.
Figur 5.9
7. Hur många element nns det i rotationsgruppen för en kub?

Kapitel 6
Sidoklasser och Lagranges

sats
I exemplen 3.27 och 3.28 bestämde vi samtliga undergrupper i Z4 re-
spektive Kleins fyrgrupp V , och vi såg att ordningen av en sådan kan
vara 1, 2 eller 4. Samtliga dessa tal är delare i jZ4j = jV j = 4. En
konsekvens av sats 4.24 är att ordningen av en undergrupp i en cyklisk
grupp av ordning n är lika med en delare i n. Den symmetriska grup-
pen Sn har för n 2 en undergrupp i form av den alternerande grup-
pen An (se sats 5.21). Vi har jAn j = n!=2, som är en delare i jSn j = n!.
För att ytterligare späda på exempeloran, har vi för n 3 att den
dihedrala gruppen Dn är en undergrupp i Sn . Ordningen av Dn är lika
med 2n, som är (just det!) en delare i ordningen n! av Sn .
Det verkar alltså som om det råder ett samband mellan antalet
element i en undergrupp H i en ändlig grupp G och antalet element
i G själv, närmare bestämt att jH j alltid är en delare i jGj. Detta är
också innebörden av Lagranges
1 sats, som vi kommer att bevisa i detta
kapitel. Denna sats utgör en hörnsten inom teorin för ändliga grupp
Dess bevis bygger på så kallade sidoklasser till en undergrupp, och vi
ägnar därför det första avsnittet i detta kapitel åt sådana. I avsnitt 6.2
presenterar vi så själva beviset för Lagranges sats, varefter vi i det
därpå följande avsnittet rundar av kapitlet med ett par talteoretiska
satser, som man kan bevisa med hjälp av Lagranges sats.
1
Joseph-Louis Lagrange (17361813), fransk matematiker. I och med han föddes
i Turin i nuvarande Italien och där döptes till Giuseppe Lodovico Lagrangia, vill
italienarna emellertid gärna se honom som italiensk matematiker.
121
122 Kapitel 6. Sidoklasser och Lagranges sats
6.1 Sidoklasser
Lagranges sats har med ändliga grupper att
klasser till en undergrupp kan denieras också för grupper som inte är
ändliga.
Sats 6.1. Låt G vara en grupp och H en undergrupp i G. Då är

relationerna L och R på G, denierade enligt
x L y () x 1 y 2 H (6.1)
respektive
x R y () yx 1 2 H; (6.2)
ekvivalensrelationer på G.
Bevis. Vi behöver veriera att var och en av relationerna är reexiv,
symmetrisk och transitiv. Vi utför detta för L och lämnar motsva-
rande bevis för R som en övning till läsaren.
Reexivitet: Ett element x 2 G är alltid relaterat till sig självt med
avseende på L, ty då H är en undergrupp innehåller H det neutrala
elementet 1G , och vi har x 1 x = 1G .
Symmetri: Om x L y så gäller x
1 y 2 H . Eftersom H G så
gäller (x
1 y) = y x 2 H , vilket är detsamma som att y L x.
1 1
Transitivitet: Antag att x L y och y L z . Då tillhör både x
1y
och y
1 z undergruppen H . Nu är H stabil med avseende på den ak-
tuella kompositionsregeln, så (x
1 y )(y 1 z ) = x 1 z 2 H , från vilket
x L z följer.
Från sats 1.43 vet vi att en ekvivalensrelation på en mängd partitione-

rar densamma i disjunkta ekvivalensklasser. I anknytning till föregå-
ende sats är det naturligt att fråga sig hur ekvivalensklasserna ser ut
under L respektive R.
Sats 6.2. Låt H vara en undergrupp i gruppen G. Låt vidare L
och R vara de två ekvivalensrelationerna på G, givna av (6.1) respek-
tive (6.2). Då är
xH = fxh j h 2 H g; (6.3)
6.1. Sidoklasser 123
den ekvivalensklass under L som innehåller elementet x 2 G. Mot-

svarande ekvivalensklass under R ges av
Hx = fhx j h 2 H g: (6.4)
Bevis. Antag att y ligger i samma ekvivalensklass som x under L .

Detta är ekvivalent med att x L y , d.v.s. att x
1 y 2 H , vilket innebär
att det nns ett h 2 H sådant att x
1 y = h. Således tillhör y och x
samma ekvivalensklass under L , om och endast om y = xh för något
h 2 H . Detta bevisar att (6.3) är den korrekta beskrivningen av denna
mängd. Beviset för att (6.4) beskriver den ekvivalensklass under R
som innehåller x är snarlikt, och överlåtes därför till läsaren.
Denition 6.3. Låt H vara en undergrupp i en grupp G. För varje

x 2 G kallas mängden xH , denierad enligt (6.3), för vänstersido-
klassen till H med representanten x. Mängden Hx i (6.4) kallas på
motsvarande sätt för högersidoklassen till H med representanten x.
2
Om vänster- och högersidoklasserna till en undergrupp alla är lika,

d.v.s. om xH = Hx för alla x 2 G, så kallar vi dem blott sidoklasser.
Till en undergrupp i en abelsk grupp är vänster- och högersidoklasserna
alltid lika, på grund av kommutativiteten. Vid användande av additiv
notation så kommer beteckningen
x + H = fx + h j h 2 H g
att användas för sidoklassen med representanten x. Med additivt be-
teckningssätt så blir två sidoklasser x+H och y + H lika, om och
endast om x y 2 H.
Notera att en undergrupp HiG alltid är såväl en vänster- som
en högersidoklass till sig själv, nämligen den sidoklass som innehåller
det neutrala elementet 1G . En godtycklig vänstersidoklass xH eller
högersidoklass Hx är lika med H , om och endast om x 2 H , se övning 7.
Exempel 6.4. Betrakta undergruppen 4Z i Z. Denna består av alla

heltal som är jämnt delbara med 4. Eftersom Z är abelsk, är vänster-
och högersidoklasserna till 4Z lika. Låt oss bestämma vilka de är.
2
Bokstäverna L och R i beteckningarna L respektive R står alltså (som läsaren
kanske redan listat ut) för left respektive right.
Två heltal a och b tillhör samma sidoklass till 4Z, om och endast om
a b 2 4Z. Detta är ekvivalent med att a b = 4k för något heltal k,
d.v.s. att 4 j (a b). Detta känner vi igen från denition 1.46 som att a
och b tillhör samma restklass modulo 4. Sidoklasserna till 4Z är med
andra ord inget annat än restklasserna 4, d.v.s.
0 + 4Z = f0 + 4k j k 2 Zg = f: : : ; 8; 4; 0; 4; 8; : : : g;
1 + 4Z = f1 + 4k j k 2 Zg = f: : : ; 7; 3; 1; 5; 9; : : : g;
2 + 4Z = f2 + 4k j k 2 Zg = f: : : ; 6; 2; 2; 6; 10; : : : g;
3 + 4Z = f3 + 4k j k 2 Zg = f: : : ; 5; 1; 3; 9; 11; : : : g:
Mängden av alla sidoklasser till4Z är således lika med Z4. Motsvarande

visar sig gälla allmänt för varje nZ: Heltalen a och b nns i samma
sidoklass till nZ, om och endast om a b 2 nZ, vilket är ekvivalent
med att n j (a b). Den sidoklass som innehåller a kommer att ges av
a + nZ = f: : : ; a 2n; a n; a; a + n; a + 2n; : : : g
för varje a = 0; 1; : : : ; n 1. Vi ser att mängden av alla sidoklasser

till nZ blir Zn (jämför utseendet på sidoklassen a + nZ med formel (1.9)
på sidan 28).
Exempel 6.5. Undergruppen A3 = f"; 2 ; 3 g i S3 , se exempel 5.23,

har två vänstersidoklasser. Förutom A3 själv är även
1 A3 = f1 j 2 A3 g
= f1 "; 1 2 ; 1 3 g
= f1 ; 3 ; 2 g
en vänstersidoklass. Eftersom 1 A3 förutom representanten 1 också

innehåller 2 och 3 ,
2 A3 och 3 A3 alternativa beteckningar
så är
för samma vänstersidoklass. Motsvarande högersidoklass A3 1 är den-
samma som 1 A3 (visa detta!), så därmed har vi här samma uppsätt-
ning av vänster- och högersidoklasser till A3 i form av f"; 2 ; 3 g och
f1 ; 2 ; 3g.
Betrakta å andra sidan undergruppen H = f"; 1 g. Antalet vän-
stersidoklasser är i detta fall tre, och de ges av
"H = H;
2 H = f2 "; 2 1 g = f2 ; 2 g och
3 H = f3 "; 3 1 g = f3 ; 3 g:
Det nns också tre högersidoklasser i form av
H" = H;
H2 = f"2 ; 1 2 g = f2 ; 3 g och
H3 = f"3 ; 1 3 g = f3 ; 2 g:
Här har vi ett exempel på olika uppsättningar av vänster- och höger-
sidoklasser, ty som synes är 2 H 6= H2 och 3 H 6= H3 .
Undergrupper som är sådana att deras vänster- och högersidoklasser

överensstämmer är särskilt viktiga, vilket vi inte minst kommer att
märka i kapitel 10. Det kan därför vara på sin plats med att ge ett
speciellt namn på sådana undergrupper.
Denition 6.6. En undergrupp N G säges vara normal,

i en grupp
G är identisk med mäng-
ifall mängden av alla dess vänstersidoklasser i
den av alla dess högersidoklasser, d.v.s. om gN = Ng för alla g 2 G.
Vi skriver då N G (eller G N ).
Undergruppen H i S3 från exempel 6.5 är alltså inte en normal under-

grupp i S3 , vilket dock A3 är.
Eftersom normala undergrupper är så pass viktiga, vore det trev-
ligt om det fanns något enkelt kriterium för att avgöra huruvida en
undergrupp är normal eller inte. Det gör det också!
Sats 6.7. Låt N vara en undergrupp i G. Då gäller N G, om och

endast om gng 1 2 N för alla g 2 G, n 2 N .
Bevis. ( )) Antag att N G. Tag g 2 G och n 2 N godtyckligt. Vi vill
visa att gng 1 2 N . Elementet gn tillhör vänstersidoklassen gN , som
är lika med högersidoklassen Ng eftersom N är en normal undergrupp.
Alltså nns ett n0 2 N sådant att gn = n0 g. Detta ger

gng 1 = n0 gg 1 = n0 2 N:
() Antag att gng 1 2 N för alla g 2 G, n 2 N . Vi vill visa att
(
gN = Ng, d.v.s. att både gN Ng och Ng gN gäller. För att visa
att den första av dessa inklusioner är sann, väljer vi ett godtyckligt
element gn 2 gN . Eftersom gng 1 2 N , kan vi skriva gng 1 = n0 för
något n0
2 N . Ur detta fås gn = n0g 2 Ng, och därmed gN Ng.
Välj nu istället ng 2 Ng godtyckligt. Vi vill visa att ng 2 gN . Nu
vet vi att xnx
1 2 N för alla x 2 G och alla n 2 N . Speciellt för
x = g får vi att g 1 n(g 1 ) 1 = g 1 ng 2 N . Således är g 1 ng = n00
1
00 00
för något n 2 N , från vilket ng = gn 2 gN följer. Därmed gäller
även Ng gN , och satsen är bevisad.
Exempel 6.8. Samtliga undergrupper i en abelsk grupp är normala,

ty om N G, där G är abelsk, så gäller gng
1 = ngg 1 = n 2 N .
Exempel 6.9. Tag A 2 GLn (R) och B 2 SLn (R) godtyckligt. Med
hjälp av räknelagarna för determinanter ser vi att
1
det(ABA 1 ) = det A det B = det B = 1;
det A
så ABA 1 2 SLn(R). Vi konstaterar därmed att SLn(R) är en normal
undergrupp i GLn (R).
Exempel 6.10. För alla n 2 gäller att An Sn . Tag nämligen

2 Sn och 2 An godtyckligt. Då är alltså en jämn permutation
medan är antingen jämn eller udda. Oavsett vilket som gäller, kom-
mer produkten
1 dock alltid att vara jämn, och i och med detta
ett element i An .
En undergrupp som inte är normal har alltså olika vänster- och höger-
sidoklasser, men oavsett om en undergrupp är normal eller inte, så är
ändå alltid antalet sidoklasser av respektive sort lika stort (om detta
antal är ändligt). Detta följer av följande sats.
Sats 6.11. Antag att H är en undergrupp i en grupp G. Låt LH vara

mängden av alla vänstersidoklasser och RH mängden av alla högersi-
doklasser till H . Då är avbildningen given av
(xH ) = Hx 1
för alla xH 2 LH , en bijektiv avbildning från LH till RH .

Bevis. Denitionen av säger att vänstersidoklassen med represen-
tanten x skall avbildas på högersidoklassen med representanten x 1.
Men en vänstersidoklass kan representeras med vilket som helst av
dess element, och detsamma gäller högersidoklasser. För att avbild-
ningen skall vara väldenierad, måste därför Hx 1 och Hy 1 vara
samma högersidoklass, närhelst xH och yH är samma vänstersido-
klass. AttxH = yH är detsamma som att x 1 y 2 H . Men nu är
x 1 y = x 1 (y 1 ) 1 , så vi har alltså x 1 (y 1 ) 1 2 H , vilket är samma
sak som att Hx
1 = Hy 1 . Detta visar att är väldenierad.
Att är injektiv följer av att
(xH ) = (yH ) =) Hx 1 = Hy 1
=) x 1 (y 1 ) 1 = x 1 y 2 H
=) xH = yH:
Om Hx är en godtycklig högersidoklass, så är
(x 1 H ) = H (x 1 ) 1 = Hx;
d.v.s. är också surjektiv. Därmed är beviset klart.
Denition 6.12. H vara en undergrupp i en grupp G. Antalet

Låt
H i G (om detta är ändligt) kallas för index
vänstersidoklasser till
av H i G och betecknas (G : H ).
Man skulle lika gärna kunna deniera index av H i G som antalet

högersidoklasser till H i G, eftersom de på grund av sats 6.11 till antalet
är lika många som vänstersidoklasserna.
Exempel 6.13. Vi konstaterade i exempel 6.4 att det nns fyra sido-
klasser till undergruppen 4Z i Z. Således gäller (Z : 4Z) = 4. I samma
exempel ser vi också att vi generellt har (Z : nZ) = n.
Exempel 6.14. Genom att hänvisa till exempel 6.5 kan vi konstate-
ra att (S3 : A3 ) = 2 och (S3 : H ) = 3, där H = f"; 1 g. Allmänt gäller
(Sn : An ) = 2, ty det nns exakt två vänstersidoklasser till An i Sn .
Den ena är An själv, alla jämna permutationer. Den andra vänstersido-
klassen består precis av de udda permutationerna i Sn , ty om och
är två udda permutationer så är
1 jämn (produkten av två udda
permutationer är alltid jämn), d.v.s.
1 2 A , vilket innebär att de
n
udda permutationerna utgör en egen vänstersidoklass till An . Ett lik-
nande resonemang visar att de udda permutationerna också utgör en
högersidoklass till An .

1. Bestäm samtliga sidoklasser till undergruppen
(a) 5Z i Z (b) 8Z i 2Z
(c) h3i i Z9 (d) h10i i Z11.
2. Bestäm samtliga höger- och vänstersidoklasser till följande undergrup-
per iD4 .
(a) H1 = f"; 2; 3 ; 4 g (b) H2 = f"; 3; 1 ; 3 g
(c) H3 = f"; 3g (d) H4 = f"; 2g
3. S4 som
Bestäm alla vänster- och högersidoklasser till den undergrupp i
består av alla permutationer med egenskapen (4) = 4.
4. Beskriv sidoklasserna till undergruppen U = fz 2 C j jz j = 1g i C .
5. Bevisa att relationen R i formel (6.2) på sidan 122 är en ekvivalens-
relation.
6. Bevisa att formel (6.4) på sidan 123 beskriver den ekvivalensklass un-
der R som innehåller elementet x.
7. Låt H vara en undergrupp i en grupp G.
(a) Visa att H är såväl en vänster- som en högersidoklass till sig själv.
(b) Visa att xH = H , om och endast om x 2 H .
(c) Visa att Hx = H , om och endast om x 2 H .
8. Visa att två matriser A; B 2 GLn (R) tillhör samma sidoklass till un-
dergruppen SLn (R), om och endast om det A = det B .
9. Vilka av undergrupperna i övning 2 är normala undergrupper i D4 ?
Finn ytterligare en normal undergrupp som inte nns med bland dessa.
6.2. Lagranges sats 129
10. Låt G vara en grupp. Enligt övning 12 till avsnitt 3.5 är centrum
Z (G) = fz 2 G j zg = gz för alla g 2 Gg
en undergrupp i G. Bevisa att Z (G) G.
11. Bestäm
(a) (Z10 : h5i) (b) (Z18 : h12i) (c) (Z13 : h3i) (d) (Z15 : h7i).
12. Låt N vara en undergrupp i en grupp G sådan att (G : N ) = 2. Visa
att N G.
13. Varför skulle man inte kunna deniera avbildningen : LH ! RH i
sats 6.11 enligt (xH ) = Hx för alla xH 2 LH ?
14. Låt G vara en undergrupp av ordning 3 i S4 . Visa att G inte kan vara
en normal undergrupp.
15. Antag H är den enda undergruppen av ordning n i en grupp G. Visa

att H G.
(Ledning: Använd övning 13 till avsnitt 3.5.)
16. Låt G vara en grupp, samt H och K två undergrupper i G, sådana att
(G : H ) och (G : K ) är ändliga. Visa att också (G : H \ K ) är ändligt
(Poincarés sats3 ).
(Ledning: Visa först att gH \ gK = g(H \ K ) för alla g 2 K .)
6.2 Lagranges sats

Nu är vi så gott som redo att ta oss an ett bevis för Lagranges sats.
Vi behöver dock först ett lemma.
Lemma 6.15. Låt G vara en grupp och H en undergrupp i G. Om H

är ändlig så innehåller varje vänstersidoklass till H lika många element
som H.
Bevis. gH vara en godtycklig vänstersidoklass till H . Lemmat föl-
Låt
jer om vi kan hitta en bijektiv avbildning från H till gH . Med tanke
på hur elementen i gH ser ut, är avbildningen : H ! gH denierad
enligt (h) = gh den som ligger närmast till hands.
3
Jules Henri Poincaré (18541912), fransk matematiker.
Om (h1 ) = (h2 ), gh1 = gh2 , så följer h1 = h2 av den

d.v.s.
vänstra annulleringslagen. Därmed är injektiv. Det är också lätt att
se att är surjektiv, ty ett godtyckligt element i gH kan skrivas på
formen gh för något h 2 H , och för detta h gäller (h) = gh.
Lemmat ovan gäller också för högersidoklasser, d.v.s. varje högersido-

klass till en ändlig undergrupp H innehåller lika många element som H
själv, se övning 4.
Sats 6.16 (Lagrange). Låt G vara en ändlig grupp och H en un-

dergrupp i G. Då är jH j en delare i jGj.
Bevis. Vi såg i föregående avsnitt att vänstersidoklasserna till H är en

partition av G, d.v.s. vi kan skriva
G = g1 H [ g2 H [ [ gm H;
där gi H \ gj H = ; om i 6= j . Eftersom detta är en union av parvis
disjunkta mängder, har vi (enligt sats 1.41)
jGj = jg1 H j + jg2 H j + + jgm H j: (6.5)
Men av lemma 6.15 följer att varje gi H innehåller lika många element
som H . Således är samtliga m termer i högerledet i (6.5) lika med jH j,
vilket ger
jGj = mjH j: (6.6)
Därmed är Lagranges sats bevisad.
Det nns en uppsjö av mer eller mindre omedelbara följdsatser till

Lagranges sats.
Följdsats 6.17. Låt G vara en ändlig grupp. Då är o(a) en delare

i jGj för alla a 2 G.
Bevis. Detta är en direkt konsekvens av Lagranges sats, eftersom den

cykliska undergruppen hai i G har o(a) element.
6.2. Lagranges sats 131
Följdsats 6.18. Om G är en grupp av ändlig ordning n, så gäller

an = 1G för alla a 2 G.
Bevis. Tag a 2 G godtyckligt. Enligt följdsats 6.17 gäller o(a) j n, d.v.s.
n = m o(a) för något heltal m. På grund av att ao(a) = 1G , så följer
an = (ao(a) )m = 1m
G = 1G .
Följdsats 6.19. En grupp G av ordning p, där p är ett primtal, är

alltid cyklisk.
Bevis. a 6= 1G godtyckligt i G. Då är o(a) > 1 en delare i jGj. Men

Tag
jGj = p är ett primtal, vilket framtvingar o(a) = p. Detta visar att G
cyklisk med a som generator.
Följdsats 6.20. Låt G vara en ändlig grupp. För varje undergrupp H

i G gäller då
(G : H ) =
jGj
jH j :
Bevis. Det tal m som gurerar i beviset av Lagranges sats är lika med
antalet vänstersidoklasser till H i G, d.v.s. m = (G : H ). Följdsatsen
följer därmed direkt från (6.6).
Följdsats 6.21. Låt H och K vara undergrupper i en ändlig grupp G

sådana att K H . Då är
(G : K ) = (G : H )(H : K ):
Bevis. Vi får direkt
(G : K ) =
jGj = jGj jH j = (G : H )(H : K )
jK j jH j jK j
med hjälp av följdsats 6.20.
Huruvida omvändningen till Lagranges sats är sann, d.v.s. om varje

ändlig grupp G har (minst) en undergrupp av ordning d, för varje
positivt delare d i jGj, återkommer vi till senare (se avsnitt 12.4). Vi
har dock redan i sats 4.24 sett att den är sann åtminstone för cykliska
grupper.

1. Hur många element kan en undergrupp i en grupp av ordning 24 inne-
hålla?
2. Hur många element måste det minst nnas i en ändlig grupp, om man
vet att den har en undergrupp av ordning 7 och en av ordning 11?
3. En grupp G innehåller 600 element eller färre. Man vet vidare att G
har två undergrupper av ordning 60 respektive 135. Bestäm jGj.
4. Låt H vara en ändlig undergrupp i en grupp G och låt g vara ett
godtyckligt element i G. Visa att jH j = jHgj. (Detta är motsvarigheten
till lemma 6.15 för högersidoklasser.)
5. Låt G vara en grupp av ordning pq, där p och q är (icke nödvändigtvis

olika) primtal. Visa att varje äkta undergrupp i G är cyklisk.
6. Låt H och K vara ändliga undergrupper i en grupp G. Antag att jH j
och jK j är relativt prima. Visa att H \ K = f1Gg.
7. Låt G vara en ändlig grupp av udda ordning. Visa att 1G är det enda
elementet i G som är lika med sin egen invers. Är omvändningen sann?
8. Låt H och K vara undergrupper i en grupp G sådana att K H . Visa
att om (G : K ) är ett primtal, så är H = K eller H = G.
9. Antag att gruppen G innehåller nio element, och att elementen a och b
i G är sådana att ab = b3 a. Visa att b = 1G.
10. Antag att a; b 2 G, där G är en grupp av ordning 8. Visa att om
a3 b = ba2 så är a = b = 1G.
11. Låt H och K vara två normala cykliska undergrupper i en ändlig
grupp G och antag att jH j och jK j är relativt prima. Visa att
HK = fhk j h 2 H; k 2 K g
också är en cyklisk undergrupp i G.
12. Visa att i en ändlig grupp G av udda ordning så är ekvationen x2 = a
lösbar i G för varje a 2 G. Vad betyder detta för Cayleytabellens
utseende?
13. Låt G vara en icke-cyklisk grupp av ordning 6.

(a) Visa att G måste innehålla ett element a av ordning 3.
Ledning: Antag att alla element utom 1G är av ordning 2 (varför
just 2?) och visa att detta leder till motsägelse.
6.3. Fermats och Eulers satser 133
(b) Låt b vara ett element i G som inte tillhör den cykliska undergrup-
pen hai. Visa att o(b) = 2 och G = f1G; a; a ; b; ab; a bg.
2 2
Ledning: Antag att o(b) = 3, och visa att detta medför att G
innehåller sju element.
(c) Skriv upp Cayleytabellen för G, och jämför denna med Cayleyta-
bellen för S3 .
6.3 Fermats och Eulers satser

Eulers
4 sats och Fermats5 lilla sats är två talteoretiska satser, som man
kan bevisa med hjälp av (en följdsats till) Lagranges sats. Vi ämnar
göra detta i detta avsnitt. Först inför vi en funktion som används itigt
inom talteorin.
Denition 6.22. Låt för varje positivt heltal n beteckningen '(n)

f1; 2; : : : ; ng som är relativt prima med n. Funktio-
stå för antalet tal i
nen ' : Z ! Z denierad på detta vis kallas för Eulers '-funktion.
+ +
Exempel 6.23. 1; 2; : : : ; 12 är det 1, 5, 7 och 11 som är

Bland talen
relativt prima med 12. Således är '(12) = 4.
Sats 6.24 (Euler). Antag att a och n är heltal sådana att n 1

och SGD(a; n) = 1. Då är
a'(n) 1 (mod n): (6.7)
Bevis. Att räkna med multiplikation modulo n är detsamma som att

räkna i den multiplikativa enhetsgruppen Z n modulo n. Vi ser från
sats 3.8, att Zn består precis av de a 2 Zn som är relativt prima
med n.
Således är jZnj = '(n),
och därmed gäller a
'(n) = 1 för alla

a 2 Zn enligt följdsats 6.18. Om man översätter detta till kongruenser,
så får man precis (6.7).
Exempel 6.25. För att bestämma resten av 177 vid division med 14,
4
Leonhard Euler (17071783), schweizisk matematiker, den genom tiderna mest
produktive matematikern (hittills!). (Vi vill påpeka att ordet produktiv här inte
är avsett att syfta på, att han var far till 13 barn : : : )
5
Pierre de Fermat (16011665), fransk matematiker, till yrket jurist.
noterar vi att '(14) = 6 och att 14 och 17 är relativt prima. Eulers

sats säger att 17 1 (mod 14), vilket ger
6
177 17 176 17 3 (mod 14);

d.v.s. 177 ger resten 3 vid division med 14.
Sats 6.26 (Fermats lilla sats). Låt p vara ett primtal och a ett
heltal med p 6 j a. Då gäller
ap 1 1 (mod p): (6.8)
Bevis. Enhetsgruppen Zp = f1; 2; : : : ; p 1g under multiplikation mo-

dulo p är av ordning p 1. Ett heltal a som inte är delbart med p
kan betraktas som ett element i denna grupp (dess rest vid division
med p måste vara något av talen 1; 2; : : : ; p 1), så följdsats 6.18 ger
därmed att a
p 1 = 1 . Omskrivet till kongruenser är detta detsamma
G
som (6.8), och satsen är bevisad.
Alternativt kan man använda sig av Eulers sats. Om p 6 j a är nämli-
gen a och p relativt prima. Därmed följer (6.8) direkt av (6.7), eftersom
'(p) = p 1 för alla primtal p.
Följdsats 6.27. För alla heltal a gäller

ap a (mod p); (6.9)
om p är ett primtal.
Bevis. Om p 6 j a så fås
ap a ap 1 a (mod p);
med hjälp av Fermats lilla sats. Om pja så är a 0 (mod p) och
därmed också ap 0 (mod p), så (6.9) gäller även i detta fall.
Exempel 6.28. n13 n är jämnt delbart med 35 för alla n.
Visa att
Det är tillräckligt att visa att 5 j (n
13 n) och 7 j (n13 n), efter-
som 35 = 5 7 är primtalsfaktoriseringen av 35. Enligt följdsatsen till
6.3. Fermats och Eulers satser 135
Fermats lilla sats gäller n5 n (mod 5) och n7 n (mod 7). Detta

ger å ena sidan
n13 (n5 )2 n3 n2 n3 n5 n (mod 5);

och å andra sidan
n13 n7 n6 nn6 n7 n (mod 7):

Således ärn13 n delbart med såväl 5 som 7 för alla n, och därmed
också med 35.

1. Beräkna
(a) '(10) (b) '(18) (c) '(32) (d) '(45).

2. Visa att antalet generatorer i en cyklisk grupp av ordning n är lika
med '(n).
3. Bestäm resten av 7106 vid division med 16.
4. Bestäm resten av 2 + 3151 vid division med 31.
124
5. Visa att
(a) n13 n är delbart med 105 (b) n45 n är delbart med 345
(c) n121 n är delbart med 385
för alla n 2 Z.
6. Visa att
(a) 231 j (n31 n) (b) 26 j (n133 n) (c) 390 j (n13 n)

för varje heltal n.
7. n vara ett heltal. Visa att
Låt
(a) n7 n (mod 42) (b) n13 n (mod 546).

(c) n n (mod 714)
49
(d) n17 n 0 (mod 170)
8. Visa att n3a+5b na+b (mod 3) för alla heltal n.
9. Visa att för alla n 2 Z+ gäller
X
'(d) = n;
djn
där vi summerar över alla positiva delare i n. (För till exempel n = 6
har vi '(1) + '(2) + '(3) + '(6) = 1 + 1 + 2 + 2 = 6.)
(Ledning: Utnyttja övning 2, följdsats 6.17 och sats 4.24.)

Kapitel 7
Något om kryptering
I korta ordalag går kryptering ut på att sända hemlig information på
ett sådant sätt, att obehöriga inte kan ta del av den. Detta är något
som, historiskt sett, först och främst har varit av militärt intresse, men
som under de senaste decennierna blivit viktigt också i kommersiella
sammanhang. Till exempel sker banktransaktioner idag elektroniskt,
det handlas på nätet med hjälp av betalkort, etc.
Utgångspunkten för krypteringsproblemet lyder som följer: En sän-

dare A (Anna) har för avsikt att skicka ett meddelande till en motta-
gare B (Bengt)1 via en kommunikationskanal av något slag. Denna
kanal är osäker, i det avseendet att den kan vara utsatt för avlyss-
ning av obehöriga, och Anna vill helst inte att någon annan än Bengt
får kännedom om meddelandets innehåll. För att göra det svårare för
en tjuvlyssnare att ta del av det som skickas, så krypterar
2 Anna
meddelandet, innan det skickas iväg. Med detta menas att meddelan-
det förvrängs på diverse olika sätt, så att det för den oinvigde kommer
att te sig som rena rappakaljan. När Bengt sedan erhåller det krypte-
rade meddelandet, har han dock möjlighet att dekryptera det, d.v.s.
återställa meddelandet i dess ursprungliga skick.
I avsnitt 7.1 kommer vi att titta på några enkla så kallade symmet-

riska krypton, som kännetecknas av att väsentligen samma procedur
används för såväl kryptering som dekryptering, d.v.s. den som kryp-
terar en text har också möjlighet att dekryptera den. Så är inte fallet
1
I engelskspråkig litteratur brukar A alltid stå för Alice och B för Bob, av någon
anledning.
2
Ordet kryptera kommer från grekiskans kryptos, som betyder dold.
136
7.1. Symmetriska krypton 137
för s.k. asymmetriska krypton, vilka är föremålet för vårt intresse i av-
snitt 7.2. Hos sådana krypton är dekrypteringsnyckeln av sådan art,
att den inte utan vidare kan bestämmas, även om krypteringsnyckeln
är känd. Vi vill dock påpeka att vi på sin höjd kommer att skrapa
på ytan till teorin för kryptering i detta kapitel, vilket kapitelrubriken
också skvallrar om.
7.1 Symmetriska krypton

Ett meddelande, som en sändare ämnar skicka, kommer vi att kalla
för klartext, medan en förvrängd, krypterad text kommer att kallas
för kryptogram. Klartexten och kryptogrammet är uppbyggda av ett
ändligt antal olika tecken och symboler från ett så kallat alfabet. Det
behöver inte nödvändigtvis vara just våra vanliga bokstäver som ingår
i ett sådant alfabet, och det nns heller inget som säger att samma
alfabet måste användas till både klartexten och kryptogrammet.
krypto utgörs av två delar. Vi har dels kryptering, vilket in-

Ett
nebär omvandling av en klartext till ett kryptogram, och dels dekryp-
tering, varvid ett kryptogram transformeras tillbaka till klartext. De
algoritmer som används, när man krypterar eller dekrypterar, ser olika
ut, beroende på vilken typ av krypto som används. Givet en viss sorts
krypto, så behöver man en nyckel för att konkret kunna omvandla en
klartext till ett kryptogram. En nyckel är en parameter som ingår i
krypteringsalgoritmen. Om man låter denna parameter variera, d.v.s.
om man byter nyckel, kommer de kryptogram som krypteringsalgo-
ritmen spottar ut också att ändras, även om klartexten hela tiden är
densamma.
För att mottagaren skall kunna dekryptera ett mottaget krypto-

gram, så är han eller hon också i behov av en nyckel, som på sätt
och vis är inversen till den nyckel som sändaren använder sig av vid
krypteringen. Denna nyckel är givetvis hemlig och endast känd för mot-
tagaren (och på sin höjd också sändaren). Ett krypto bör ha så pass
många nycklar att välja på, att det inte är lönt att försöka knäcka
det, bara genom att testa alla möjliga dekrypteringsnycklar på ett givet
kryptogram.
När en obehörig, eller lede , olovligt försöker att bestämma en

dekrypteringsnyckel, så säger man att denne försöker att forcera kryp-
138 Kapitel 7. Något om kryptering
tot. Konsten att forcera krypton går under benämningen kryptoana-

lys. Man brukar förutsätta att en kryptoanalytiker känner till vilken
typ av krypto det är frågan om, d.v.s. vilken krypteringsalgoritm som
används, och att denne också har full tillgång till de kryptogram som
denna algoritm ger upphov till. Det enda som är okänt för den obehö-
rige är alltså i princip dekrypteringsnyckeln. För att gardera sig mot
forcering bör dekrypteringsnyckeln vara av sådan art, att det kommer
att kräva allt för omfattande och tidskrävande beräkningar från kryp-
toanalytikerns sida för att bestämma den att forcera kryptot skall
helt enkelt kosta mer än det smakar.
För så kallade symmetriska krypton gäller att sändaren och mot-
tagaren använder sig av (i princip) samma nyckel för kryptering respek-
tive dekryptering. Detta betyder att krypteringsnyckeln måste hållas
hemlig, eftersom kännedom om denna gör att man (relativt enkelt) kan
bestämma dekrypteringsnyckeln. Samtliga krypton som vi tittar på i
detta avsnitt kommer att vara symmetriska.
Låt oss för framtida bruk införa beteckningarna och för klartex-
tens respektive kryptogrammets alfabet. Med beteckningen , där k
k
är ett positivt heltal, kommer vi att avse den cartesiska produkten av k
k
stycken kopior av , och motsvarande för . Till exempel är alltså
= och = . Om k = 1 så skriver vi
3 4
1 1 k
blott och istället för respektive . För elementen i (respek-
k
tive ) kommer vi av bekvämlighetsskäl att använda framställningen
a1 a2 : : : ak istället för (a1 ; a2 ; : : : ; ak ).
En grundläggande typ av krypton är så kallade substitutions-
krypton. I ett sådant ersätter man tecknen i klartextens alfabet med
tecknen i kryptogrammets alfabet, enligt någon bestämd regel. När vi
skall kryptera med hjälp av ett substitutionskrypto, delar vi in klar-
texten i lika stora block om lika många tecken vardera.
3 Varje sådant
block, om säg k tecken vardera, kan nu ses som ett element i k , och
vi krypterar detta med hjälp av en injektiv avbildning E : k ! k .
Givet en klartext A1 A2 : : : Am , där Ai 2 k för alla i, så erhålles alltså
ett kryptogram enligt
A1 A2 : : : Am 7 ! E (A1 )E (A2 ) : : : E (Am ): (7.1)
Om k = 1, d.v.s. om vi blott krypterar ett tecken åt gången, så säges vi

3
Eventuellt får man lägga till några extra skräptecken i det sista blocket, för
att se till så att detta innehåller lika många tecken som de övriga.
monoalfabetiskt krypto, medan vi har ett polyalfabetiskt

ha ett
krypto, om k > 1. För monoalfabetiska krypton svarar alltid varje
enskilt tecken i kryptogrammet mot exakt ett tecken i klartexten. Så
behöver det inte vara för polyalfabetiska krypton.
Vi kommer för enkelhetens skull att antaga att = i fortsätt-
ningen, d.v.s. att vi har samma alfabet för såväl klartexten som kryp-
togrammet. Det visar sig vara matnyttigt att numrera elementen i
(och därmed också i ) med hjälp av elementen i Zn = f0; 1; : : : ; n 1g,
där n är antalet tecken i (eller ). Om k > 1 så kan varje element m
i Znk = f0; 1; : : : ; n
k 1g på ett entydigt sätt framställas på formen
m = s1 nk 1 + s2 nk 2 + + sk 1 n + sk ; (7.2)
där si 2 f0; 1; : : : ; n 1g = Zn för varje i (detta är inget annat än

utvecklingen av talet m i basen n). Varje si svarar ju mot ett element
iai 2 och omvänt, så genom (7.2) kan vi alltså på ett naturligt sätt
numrera elementen i k med elementen i Znk : Motsvarigheten till m
ovan blir elementet a1 a2 : : : ak 2 .
k
I de exempel och övningsuppgifter som följer, så kommer vi (om
inget annat sägs) att antaga att och består av de 28 vanliga
(stora) bokstäverna A, B, : : : , Ö, och dessutom ett blanktecken eller
mellanslag, för vilket symbolen kommer att användas. Dessa sam-
manlagt 29 tecken kommer vi att numrera med hjälp av elementen
i Z29, på det sätt som beskrivs av tabellen i gur 7.1. Genom att följa
den procedur som beskrivs ovan, så kan vi alltså numrera varje element
i2 med ett element i Z841 (ty 292 = 841) och varje element i 3 med
ett element i Z24389 (ty 29 = 24 389), o.s.v.
3
0 J 10 T 20
A 1 K 11 U 21
B 2 L 12 V 22
C 3 M 13 X 23
D 4 N 14 Y 24
E 5 O 15 Z 25
F 6 P 16 Å 26
G 7 Q 17 Ä 27
H 8 R 18 Ö 28
I 9 S 19
Figur 7.1
Exempel 7.1. Om vi delar upp texten FREDAG i block om två bok-

stäver vardera, så får vi tre par av tecken i form av FR, ED och AG. Enligt
tabellen i gur 7.1 på föregående sida, så svarar F mot 6 och R mot 18
iZ29, så motsvarigheten till FR i Z292 kommer att vara 6 29+18 = 192.
På samma sätt ser vi att ED svarar mot 5 29 + 4 = 149 och AG mot
1 29 + 7 = 36.
Om vi istället väljer att dela upp FREDAG i två block, FRE och DAG,
så kommer dessa att svara mot elementen 5 573 = 6 292 + 18 29 + 5
respektive 3 400 = 4 292 + 1 29 + 7 i Z293 .
Därmed är vi nu redo att titta på ett första exempel på ett krypto,

som är intressant mest på grund av dess historiska bakgrund.
Exempel 7.2. En av de tidigaste kända använda krypteringsmeto-

derna är det så kallade Caesarkryptot, som man vet att den romerske
diktatorn Julius Caesar (omkr. 10044 f. Kr.) använde sig av. Om man
översätter detta krypto i termer om avbildningar från Z29 till Z29, så
kommer krypteringsnyckeln att beskrivas av avbildningen
E (x) = x + 3
x 2 Z29. Detta innebär alltså att ett blanktecken i klartexten,
för alla
som svarar mot elementet 0 i Z29 (se gur 7.1 på föregående sida),
kommer att ges av C i kryptogrammet, eftersom E (0) = 0 + 3 = 3
och 3 svarar mot C. På motsvarande sätt motsvaras A i klartexten
av D i kryptogrammet, B svarar mot E, C mot F, och så vidare, samt
slutligen Ö mot B (eftersom vi räknar modulo 29). Med användande av
Caesarkrypto så kommer exempelvis meddelandet HEJ PÅ ER ALLIHOP
att krypteras till KHMCS CHUCDOOLKRS.
Dekrypteringsnyckeln till Caesarkryptot ges av avbildningen
D(y) = y 3 = y + 26
för varje y 2 Z29, eftersom D[E (x)] = D(x + 3) = x + 3 + 26 = x för
alla x 2 Z29. Om vi som mottagare exempelvis erhåller kryptogrammet
MYOLYVCFDHVDU, så får vi enkelt, med hjälp av dekrypteringsnyckeln,
att klartexten ges av JULIUS CAESAR.
Denition 7.3. En avbildning E : Zn ! Zn på formen

E (x) = ax + b;
där a; b 2 Zn, säges vara an, om a 2 Zn.
Sats 7.4. Mängden A av alla ana avbildningar från Zn till Zn är

en grupp under sammansättning.
Bevis. Först måste vi övertyga oss om att sammansättning av avbild-

ningar är en kompositionsregel på A, d.v.s. om både E och F är ana
avbildningar, så är även EÆF det. Ansätt såledesE (x) = ax + b och
F (x) = cx + d för alla x 2 Zn, där a; b; c; d 2 Zn och där såväl a som c
tillhör enhetsgruppen Zn. Då blir
(E Æ F )(x) = E [F (x)] = E (cx + d)
= a(cx + d) + b = (ac)x + (ad + b)
Eftersom a och c tillhör den multiplikativa gruppen Zn, så gör även ac
det. Därmed är E Æ F en an avbildning.
Associativitet och förekomsten av neutralt element är självklart
(identitetsavbildningen på Zn är en an avbildning). Kvar att visa är
att varje an avbildning är inverterbar, och att inversen till en sådan
också är en an avbildning. Ansätt E (x) = ax + b = y, där y 2 Zn.
Då är alltså ax = y b. Genom att utnyttja att a tillhör gruppen Zn,
så nner vi att a
1 existerar, och vi kan skriva x = (y b)a 1 . Detta
visar att E är inverterbar med inversen
D(y) = (y b)a 1 = a 1y ba 1 (7.3)
för alla y 2 Zn, vilket är en an avbildning, eftersom a 1 2 Zn.

Med hjälp av ana avbildningar kan vi generalisera Caesarkryptot till
en allmännare form av krypto. Det rör sig om ett substitutionskrypto,
där vi krypterar de olika tecknen i klartexten med hjälp av en an
avbildning E : Zn ! Zn. Vi har då ett så kallat ant krypto. Notera
att vi med a = 1 och b = 3 i denition 7.3 erhåller Caesarkryptot.
Exempel 7.5. Betrakta det ana kryptot givet av nyckeln
E (x) = 4x + 11
från Z29 till Z29. Tecknen i klartexten NISSE HULT motsvaras i tur och
ordning av 14, 9, 19, 19, 5, 0, 8, 21, 12 och 20 i Z29 (enligt tabellen i
gur 7.1 på sidan 139). Genom att evaluera E i vart och ett av dessa
element i Z29, så erhålles 9, 18, 0, 0, 2, 11, 14, 8, 1 respektive 4, vilket
motsvarar kryptogrammet IR BKNHAD.
Motsvarande dekrypteringsnyckel D nner vi med hjälp av for-
mel (7.3) till att vara
D(y) = (y 11) 4 1 :
Nu gäller 4 1 = 22 i Z29 (vilket inses t.ex. med användande av Eukli-
des' algoritm, jämför med exempel 2.31), så
D(y) = 22(y 11) = 22y 22 11 = 22y + 19:

Med hjälp av D nner vi till exempel att kryptogrammet ÅOAABKÅHAO
i klartext blir KALLE KULA.
Ana krypton är tämligen enkla att forcera. För det första kan en
an avbildning x 7! ax + b från till exempel Z29 till Z29 inte se ut
på så värst många olika sätt: Det nns 28 olika valmöjligheter för a
(eftersom a måste tillhöra Z29) medan b kan se ut på 29 olika sätt.
Detta ger 28 29 = 812 möjliga nycklar. Bland alla dessa kombinationer
av a och b kan vi emellertid räkna bort fallet a = 1, b = 0, eftersom
x 7! ax + b då blir identitetsavbildningen på Z29, som är en tämligen
värdelös nyckel! Sammantaget har vi alltså 811 möjliga kandidater till
en dekrypteringsnyckel, vilket inte är värre än att man (med hjälp av
dator) snabbt kan ta reda på, vilken av dem som är den rätta.
Alternativt kan man utnyttja det faktum att de ana krypton vi
hittills beskrivit alla är monoalfabetiska. Nu är det ju så att olika bok-
stäver i alfabetet används olika ofta, till exempel är E och A betydligt
vanligare än Q eller Z, åtminstone i ord skrivna på svenska. Av den
anledningen kommer vissa tecken att förekomma oftare än andra i ett
kryptogram erhållet med hjälp av ett monoalfabetiskt krypto. Man kan
därmed prova sig fram genom att substituera de mest frekventa teck-
nen i ett kryptogrammet med något av de mest frekventa bokstäverna
i vanlig svensk text, och se ifall detta leder till något. Det nns er
intelligenta gissningar som man kan göra. Ifall vi till exempel ser två
likadana tecken intill varandra i kryptogrammet, så svarar dessa med
stor sannolikhet mot en konsonant i klartexten, eftersom dubbelteck-
nade vokaler är mycket ovanliga i svenskan. I våra exempel använder
vi ju också oss av blanktecken, så något tecken i kryptogrammet, för-
modligen det mest frekventa, måste svara mot i klartexten.
Exempel 7.6. Betrakta följande kryptogram, som är erhållen uti-

från ett monoalfabetiskt ant krypto:
FA GZZHATHÅFZGÄARTHÄÄAJFAUGAGLAFLZKS CTZFSLAZFÄÄA
ZGSKFLANXKATKYÅZGKFLU
Låt oss se om vi kan forcera detta krypto, under antagandet att den
ursprungliga klartexten är skriven på svenska.
Vi börjar med att se efter hur pass frekventa de olika tecknen är
i kryptogrammet ovan, och nner därvid att bokstaven A, som före-
kommer på inte mindre än elva ställen, är det mest förekommande
tecknet. Vi misstänker därför att motsvarande tecken i klartexten är
ett blanktecken. Enligt tabellen i gur 7.1 på sidan 139 motsvaras ett
blanktecken av elementet 0 i Z29, medan A svarar mot 1. För dekryp-
teringsnyckeln D : Z29 ! Z29 gäller därmed, om vår gissning är rätt,
att D(1) = 0. Nu ser vi att A förekommer redan som andra tecken i
kryptogrammet, så om A står för ett blanktecken, så måste det första
tecknet F i kryptogrammet i sig vara ett ord, antagligen ordet I. Detta
skulle i så fall innebära att D (6) = 9 (eftersom 6 $ F och 9 $ I).
Därmed har vi nu tillräckligt med information för att bestämma D, ty
med ansättningen D(y) = cy + d, där c; d 2 Z29, så ger D(1) = 0 och
D(6) = 9 tillsammans ekvationssystemet

c+d=0
6c + d = 9
över Z29. Den första ekvationen säger att d = c, vilket insatt i den
andra ekvationen ger 5c = 9. Denna ekvation har lösningen c = 25
i Z29. Detta ger i sin tur att d = 25 = 4, och vi har därmed en kandi-
dat till dekrypteringsnyckel i form av D (y ) = 25y + 4. Vi har tydligen
gissat rätt, ty om vi låter D verka på ovanstående kryptogram, så
erhåller vi följande text:
I DETTA KAPITEL SKALL VI GE EN INTRODUKTION TILL

TEORIN FÖR KRYPTERING
Detta är, som synes, den mening som inleder detta kapitel.
4
Istället för ett monoalfabetiskt ant krypto kan vi använda oss av ett
polyalfabetiskt sådant.
Exempel 7.7. Låt oss kryptera tecknen i klartexten KRYPTOGRAM två

och två, med hjälp av den ana avbildningen E (x) = 131x + 78
från Z292 till Z292 . Det första vi gör är att dela upp klartexten i par
om två tecken. Vi får härvid de fem teckenparen KR, YP, TO, GR och AM.
Enligt gur 7.1 på sidan 139 svarar K mot 11 och R mot 18 i Z29, vilket
leder till att KR kommer att svara mot 11 29 + 18 = 337 i Z292 . Vi har
E (337) = 493, och med användande av divisionsalgoritmen får vi att
493 = 17 29 + 0. Således kommer KR i klartexten att svara mot Q i
kryptogrammet. I tabellen i gur 7.2 redovisas hur de övriga tecken-
paren kommer att krypteras. Det färdiga kryptogrammet ges alltså av
Q ÖÖVMO RL.
Klartext a 2 Z292 E (a) 2 Z292 Kryptogram
KR 337 493 Q
YP 712 840 ÖÖ
TO 595 651 VM
GR 221 435 O
AM 42 534 RL
Figur 7.2
Ett polyalfabetiskt ant krypto, som det i exempel 7.7, är inte så värst
mycket svårare att forcera än ett monoalfabetiskt dito. Liksom i det
monoalfabetiska fallet kan man nämligen använda sig av frekvensan-
alys vissa par av tecken är betydligt mer frekventa i en klartext
(på svenska) än vad andra är. Alltså kommer vissa teckenpar i krypto-
grammet också att vara mer förekommande än andra, vilket man kan
utnyttja för att nna dekrypteringsnyckeln.
4
Citatet är återgivet med vederbörligt tillstånd från författaren!
Hittills har vi blott utnyttjat en enda injektiv avbildning E, och

upprepat använt denna på teckenblock i klartexten, i stil med for-
mel (7.1). Alternativt kan man (med fördel) använda era olika avbild-
ningar E1 ; E2 ; : : : , där varje Ei beror på någon parameter, till exempel
ett teckenblocks position i klartexten. Vår klartext A1 A2 : : : Am i (7.1)
skulle i så fall komma att krypteras enligt något i stil med
A1 A2 : : : Am 7 ! E1(A1 )E2 (A2 ) : : : Em(Am ):

Ett klassiskt exempel på den här typen av krypton är det så kallade
Vigenèrekryptot,5 som började användas mot slutet av 1500-talet.
En algoritm för detta krypto lyder som följer:
1. Börja med att välja ut ett nyckelord k1 k2 : : : kp 2 p , där p 2.

Talet p kallas för Vigenèrekryptots period.
2. För varje tecken ki i detta nyckelord, låter vi bi vara motsvarande

element i Zn.
3. Bilda, för varje i = 1; 2; : : : ; p, en avbildning Ei : Zn ! Zn enligt
Ei (x) = x + bi för varje x 2 Zn.
4. En klartext a = a1 : : : ap ap+1 : : : a2p a2p+1 : : : (där vi betraktar
varje teckenai som ett element i Zn) omvandlas nu till ett kryp-
togram E (a) enligt
E (a) = E1 (a1 ) : : : Ep(ap )E1 (ap+1 ) : : : Ep (a2p )Ep+1 (a2p+1 ) : : : ;

d.v.s. genom att använda avbildningarna E1 ; E2 ; : : : ; Ep perio-
diskt på klartextens tecken.
Exempel 7.8. Låt oss kryptera texten
DETTA ÄR ETT KRYPTISKT MEDDELANDE
med hjälp av ett Vigenèrekrypto. Vårt nyckelord väljer vi till VILA, så

att vi alltså får ett Vigenèrekrypto med perioden 4. Tecknen V, I, L
5
Uppkallat efter den franske kryptören Blaise de Vigenère (15231596).
och A 22, 9, 12 respektive 1 i Z29, och vi får fyra avbild-

motsvaras av
ningar E1 , E2 , E3 och E4 från Z29 till Z29, i form av
8
>
> E1 (x) = x + 22
<
E2 (x) =x+9
>
>
:
E3 (x) = x + 12
E4 (x) =x+1
för varjex 2 Z29. De fyra första tecknen i klartexten svarar mot 4, 5, 20
respektive 20 i Z29. I tur och ordning gäller E1 (4) = 26, E2 (5) = 14,
E3 (20) = 3 och E4 (20) = 21, så de fyra första tecknen i kryptogrammet
kommer att ges av Å, N, C och U. Med samma förfarande får vi att nästa
kvartett i klartexten, d.v.s. A ÄR, kommer att krypteras till XIJS. Det
slutliga utseendet på kryptogrammet blir
ÅNCUXIJSVNCUVTAZI UTD LNÄMPFEJÅEÄ,

vilket vi överlåter till läsaren att övertyga sig om.
Vigenèrekrypton har fördelen, jämfört med ana krypton, att te

är lönt att försöka forcera det med hjälp av frekvensanalys av tecknen i
kryptogrammet, i stil med vad som görs i exempel 7.6. Visserligen byter
vi vart och ett av tecknen i klartexten mot ett tecken i kryptogrammet
med hjälp av en an avbildning, men om man väljer nyckelordet så
att olika avbildningar kommer att användas på intilliggande tecken,
så kommer man att sudda ut alla mönster som man annars skulle
kunna utnyttja, när man forcerar ett monoalfabetiskt ant krypto.
Detta faktum gjorde att man länge trodde att Vigenèrekrypton inte
var möjliga att forcera överhuvudtaget.
Men under 1800-talet kom man på andra tankar. Antag nämligen
att vi på något sätt kan nna värdet av Vigenèrekryptots period p.
Då vet vi att samma ana avbildning används på vart p:te tecken i
klartexten, så genom att utföra frekvensanalys på just dessa tecken i
kryptogrammet, blir det alltså möjligt att komma fram till var utse-
endet på någon av de ana avbildningarna Ei . För att vidare komma
fram till ett möjligt värde på p, så kan man leta efter upprepningar
av korta teckensekvenser i kryptogrammet, i förhoppningen att dessa
skall återkomma med en viss regelbundenhet. Om det är så att avstån-
det mellan varje sådan upprepning alltid är lika med en multipel av
ett visst tal n, så nns det en viss chans att dessa teckensekvenser har
uppkommit på grund av att det på motsvarande platser i klartexten

nns identiska teckensekvenser, som har krypterats på exakt samma
vis. Detta skulle i så fall innebära att p är en delare i n. Helt säker kan
man dock inte vara det skulle kunna vara så att dessa upprepningar
bara är ett resultat av slumpen.
Exempel 7.9. Med hjälp av nyckelordet SIGMA så övergår
JAG SOLAR OCH BADAR OCH LATAR MIG
efter Vigenèrekryptering till
JNMTEUHBAELOMCTMHBAELOMMT HBACRN.
Vi ser här att HBAELOM dyker upp två gånger i kryptogrammet, dels
med början i kryptogrammets åttonde tecken och dels i dess artonde.
Avståndet mellan de båda förekomsterna är lika med 10, så kryptots
period skulle alltså kunna vara lika med 2, 5 eller 10.
Hittills har vi studerat olika sorters substitutionskrypton. Det nns, vid

sidan om dessa, en annan sorts krypton, som brukar kallas för trans-
positionskrypton. När man använder sig av ett sådant, permuterar
man tecknen i klartexten.
Exempel 7.10. Låt oss kryptera klartexten HIPP HURRA med hjälp
av ett transpositionskrypto. Vi noterar att klartexten utgörs av tio
tecken. Om vi numrerar tecknen i meddelandet från 1 till 10, så som
det är gjort i gur 7.3 på följande sida, så vi kan permutera textens
tecken med hjälp av en permutation i S10 , till exempel

= 13 29 32 45 58 10
6 7 8 9 10 :
1 4 6 7
I så fall kommer det första tecknet i klartexten, bokstaven H, att hamna
på position 3 i kryptogrammet, bokstaven I hamnar på position 9,
och så vidare. Sammantaget får vi kryptogrammet UPHRPRA IH. För
naturligtvisatt dekryptera ett meddelande, applicerar versen 1
till på kryptogrammet.
H I P P H U R R A
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10
Figur 7.3
En längre klartext kan man dela in i block om lika många tecken var-
dera, och kryptera dessa block vart och ett för sig, med hjälp av en och
samma permutation.
Exempel 7.11. Textstycket
DETTA ÄR ETT EXEMPEL PÅ ETT TRANSPOSITIONSKRYPTO

består av sammanlagt 48 tecken. Genom att först dela upp texten i
block om åtta tecken vardera enligt
DETTA ÄR ETT EXE MPEL PÅ

ETT TRAN SPOSITIO NSKRYPTO
och därefter kryptera varje block med hjälp av permutationen

= 16 21 34 42 53 68 75 87 ;
så erhålles
ETATÄDR ET TX EE PL EÅM P
T TTAENR PSIOISOT SRYKTNOP.
Om vi slutligen slår samman blocken igen, så blir alltså
ETATÄDR ET TX EEPL EÅM PT TTAENRPSIOISOTSRYKTNOP

det slutliga kryptogrammet.
Om en frekvensanalys av ett kryptogram visar att de olika tecknen

förekommer i ungefär samma proportioner som de gör i vanlig text, så
har kryptoanalytikern skäl att misstänka, att ett transpositionskrypto
har använts (varför?). För att krångla till det litet brukar man därför
kombinera substitutions- och transpositionskrypton med varandra. I
följande exempel använder vi först ett transpositionskrypto. Det därvid
erhållna kryptogrammet krypteras sedan en gång till, fast då med ett
Caesarkrypto.
Exempel 7.12. Med användande av permutationen

= 15 21 34 43 52
övergår VÄXJÖ först i ÄÖJXV. Genom att låta detta ord i sin tur passera
genom ett Caesarkrypto, erhåller vi ABMÅZ.

1. Bestäm motsvarigheten till
(a) DU i Z292 (b) JAG i Z293 (c) INGEN i Z295

med hjälp av tabellen i gur 7.1 på sidan 139.
2. Översätt följande element till text, med hjälp av tabellen i gur 7.1
på sidan 139.
(a) 445 2 Z292 (b) 6 427 2 Z293 (c) 24 450 2 Z294

3. Kryptera vart och ett av nedanstående ord med hjälp av Caesarkryptot.
(a) ANALYS (b) ALGEBRA (c) MATEMATIK

4. Meddelandet GHQQDCXHÅXCAUCNUZSXHUDG är krypterat med användan-
de av Caesarkryptot. Dekryptera det!
5. (a) Bevisa att det nns n'(n) ana avbildningar från Zn till Zn. (Här
betecknar ' Eulers '-funktion, se denition 6.22.)
(b) Bestäm, med anknytning till exempel 7.7, antalet möjliga ana
dekrypteringsnycklar från Z292 till Z292. (Identitetsavbildningen
räknas inte som en nyckel.)
(c) Hur många av dekrypteringsnycklarna i (b) uppfyller D(0) = 0?
6. Bestäm inversen till var och en av följande ana avbildningar.
(a) E : Z10 ! Z10, E (x) = 3x + 7

(b) E : Z15 ! Z15, E (x) = 8x + 8
(c) E : Z28 ! Z28, E (x) = 9x + 1
(d) E : Z100 ! Z100, E (x) = 77x + 13
7. För ett monoalfabetiskt ant krypto känner man till att B och Q i
klartexten svarar mot P respektive D i kryptogrammet.
(a) Vad är kryptogrammets motsvarighet till Å i klartexten?

(b) Vad är klartextens motsvarighet till F i kryptogrammet?
8. Nedanstående kryptogram är framtaget med hjälp av ett monoalfabe-

tiskt ant krypto.
ÖBGASGETOGRJVTGANFFTGVÅGYTIGASG
TOFTKRHKNOGRXVFGSLLKHÄFNOGEÖIINEF
Forcera kryptot!
9. I ett polyalfabetiskt ant krypto krypteras tecknen i klartexten två

och två. Antag att ABCD krypteras till EFGH med detta krypto. Bestäm
krypteringsnyckeln som en avbildning från Z292 till Z292.
10. Veriera att kryptogrammet i exempel 7.8 är korrekt.
11. Använd permutationen

= 14 21 36 45 52 63
för att kryptera HEJSAN med hjälp av ett transpositionskrypto. Använd

även 1
OAGGDD.
för att dekryptera
12. Dela upp klartexten ALGEBRA ÄR SKOJIGT i block om sex tecken var-
dera, och kryptera varje block för sig med hjälp av permutationen
i föregående övning. Använd sedan ett monoalfabetiskt ant krypto,
där nyckeln ges av den ana avbildning E : Z29 ! Z29 som uppfyller
E (4) = 10 och E (6) = 17. Hur kommer kryptogrammet att se ut?
7.2 Asymmetriska krypton

En nackdel med symmetriska krypton är att krypteringsnyckeln E mås-
te hållas hemlig, eftersom dess invers, dekrypteringsnyckeln D, är enkel
att bestämma utifrån E. Utmärkande för så kallade asymmetriska
krypton är att man inte utan vidare kan beräkna dekrypteringsnyc-
keln, även om man har kännedom om hur krypteringsnyckeln är be-
skaad. Faktum är att krypteringsnycklar till asymmetriska krypton
är oentliga!
Låt oss återvända till våra vänner Anna och Bengt från inledningen
av detta kapitel. Antag att såväl Anna som Bengt har blivit tilldelade
(EA ; DA ) respektive (EB ; DB ). Här
varsitt par av personliga nycklar
ärEA och EB krypteringsnycklar, medan DA och DB är dekrypterings-
nycklar. Såväl EA som EB är oentliga, medan DA och DB endast är
kända av personen ifråga.
7.2. Asymmetriska krypton 151
Antag nu att Anna vill sända ett meddelande M till Bengt. Hon
krypterar då detta meddelande med EB , Bengts oentliga nyckel, och
EB (M ) till Bengt. Detta meddelande kan han dekrypte-
skickar alltså
ra med sin personliga och hemliga dekrypteringsnyckel DB , eftersom
DB [EB (M )] = M . Om Anna av misstag skulle råka att kryptera med-
delandet med sin egen krypteringsnyckel EA , så skulle Bengt inte kun-
na dekryptera det. För det skulle han nämligen behöva ha kännedom
om DA , vilket endast Anna har.
När det gäller symmetriska krypton så är krypteringsnyckeln känd
av endast sändaren och mottagaren av de meddelanden som sänds,
vilket innebär att mottagaren kan vara säker på att avsändaren är
den som han eller hon utger sig att vara.
6 Men vid användande av
ett asymmetriskt krypto, så har vem som helst har tillgång till Bengts
oentliga nyckel EB . Bengt kan alltså inte på samma sätt vara säker
på att det verkligen är Anna som har skickat EB (M ) till honom, och
inte någon tredje part C (Cecilia), som är svartsjuk på Anna, och vill
göra slut på Annas och Bengts vänskap, genom att skicka ett elakt
meddelande till Bengt i Annas namn! Det nns då möjlighet för Anna
att signera sitt meddelande. Detta gör hon genom att istället för
EB (M ) skicka EB (M 0 ), där M 0 = DA (M ), till Bengt, d.v.s. innan
Anna använder sig av Bengts oentliga nyckel EB på meddelandet, så
förser hon det med sin signatur, genom att använda sin egen hemliga
nyckel DA på det. När så Bengt erhåller EB (M 0 ), använder han i vanlig
0
ordning sin hemliga nyckel DB för att först få tillbaka M . På M
0
applicerar han sedan Annas oentliga nyckel EA , varvid han erhåller
EA (M 0 ) = EA [DA (M )] = M;
d.v.s. det ursprungliga meddelandet. Eftersom Anna är den enda som
kan bilda DA (M ), så har Bengt därmed en garanti för att meddelandet
verkligen kommer från henne.
Vi skall i detta avsnitt beskriva blott ett asymmetriskt krypto, och
förklara varför detta fungerar. Det krypto vi har i åtanke är det be-
römda RSA-kryptot.7 En algoritm för detta krypto lyder som följer:
1. Låt p och q vara två stora primtal sådana att p 6= q. Med stora
menas att både p och q bör vara större än 10100 .
6
Givetvis under förutsättningen, att kryptot inte har blivit forcerat av någon.
7
Uppkallat efter de amerikanska upphovsmännen Rivest, Shamir och Adleman.
2. Sätt n = pq och z = (p 1)(q 1).

3. Välj d 2 f1; 2; : : : ; z g (godtyckligt) så att SGD(d; z ) = 1.
4. Låt e vara det (entydigt bestämda) heltal som uppfyller 1 e z
och ed 1 (mod z ).
5. Representera klartexten med en följd m1 ; m2 ; : : : av heltal, såda-
na att 0 mi n 1 för varje i.
6. Kryptera varje mi genom att sätta E (mi ) = ci , där ci är det tal
if0; 1; : : : ; n 1g som uppfyller mei ci (mod n).
7. För varje ci denierar vi D (ci ) som det tal i f0; 1; : : : ; n 1g som
uppfyller ci D (ci ) (mod n). Då kommer vi att ha D (ci ) = mi
d
i
för varje , och därmed är det ursprungliga meddelandet återfått.
För att kunna kryptera en text, behöver man känna till värdet av
talen e och n ovan. Detta talpar utgör också den oentliga nyckeln.
Den hemliga nyckeln utgörs av talet d samt primtalen p och q. Innan
vi bevisar varför metoden fungerar, skall vi belysa den med ett exempel.
Exempel 7.13. Om vi skall följa ovanstående algoritm till punkt och

pricka, så skall vi till att börja med välja två stora primtal p och q med
minst hundra siror vardera. Det skulle emellertid inte bli något direkt
belysande exempel i så fall, så vi nöjer oss med att i all blygsamhet välja
p = 3 respektive q = 11. Med detta val av p och q blir n = pq = 33
och z = (p 1)(q 1) = 20. Talet d skall nu väljas från mängden
f1; 2; : : : ; 20g, så att d och 20 blir relativt prima. Vi väljer d = 3, vilket
ger e = 7 (eftersom ed 21 1 (mod 20)).
Sedan skall vi representera klartexten med en följd av element i
mängden f0; 1; : : : ; n 1g. Eftersom n är så litet i vårt fall, väljer vi att
använda oss av tabellen i gur 7.1 på sidan 139 till att översätta klar-
texten tecken för tecken. Då kommer till exempel klartexten TJOFLÖJT
att representeras av talen m1 ; m2 ; : : : ; m8 i den andra kolumnen i tabel-
len i gur 7.4 på motstående sida. I den tredje kolumnen i samma tabell
står de tal c1 ; c2 ; : : : ; c8 som motsvarar vårt kryptogram.
8 Sambandet
mellan mi och motsvarande ci ges av formeln ci m7i (mod 33).

8
Att vi som synes har c4 = 30, vilket enligt tabellen i gur 7.1 på sidan 139 inte
svarar mot något element i , spelar inte någon nämnvärd roll.
i mi E (mi ) = ci D(ci )
1 20 26 20
2 10 10 10
3 15 27 15
4 6 30 6
5 12 12 12
6 28 19 28
7 10 10 10
8 20 26 20
Figur 7.4
När man ska bestämma ci , d.v.s. beräkna m7i modulo 33, kan det
2 7 2 22
underlätta att skriva 7 = 1 + 2 + 2 , varmed mi = mi mi mi , vilket
ger
2
ci mi m2i m2i (mod 33):
Till exempel är m6 28 (mod 33), från vilket
m26 282 ( 5)2 25 (mod 33)
och därefter
2
m26 (m26)2 252 ( 8)2 64 31 (mod 33)
följer. Detta gör att vi sammantaget får
c6 28 25 31 ( 5) ( 8) ( 2) 80 19 (mod 33):
Slutligen presenteras resultatet av dekrypteringsprocessen i tabel-
lens fjärde kolumn. Här gällerD(ci ) c3i (mod 33) för varje i. Notera
att vi i denna kolumn har återfått talen mi .
I och med att våra primtal p och q är så pass små i ovanstående exem-
pel, så har vi där inget mer anmärkningsvärt än ett monoalfabetiskt
krypto vi krypterar klartexten tecken för tecken. Det blir givetvis
annorlunda, om vi följer algoritmen och väljer p och q på riktigt.
Låt oss nu övergå till det utlovade beviset för att algoritmen för
RSA-kryptot fungerar. Vi kommer i detta bevis att använda oss en hel
del av Eulers '-funktion, se denition 6.22.
Lemma 7.14. Om p och q är olika primtal, så är

'(pq) = (p 1)(q 1):
Bevis. Enligt denitionen av' är '(pq) lika med antalet tal i mängden
A = f1; 2; : : : ; pqg som är relativt prima med pq. De tal i A som inte
uppfyller detta är dels alla multipler av p, d.v.s. p; 2p; 3p; : : : ; qp, och
dels alla multipler av q , d.v.s. q; 2q; 3q; : : : ; pq . På grund av att p och q
är olika primtal, så är pq det enda talet som förekommer i båda dessa
listor. Det sammanlagda antalet olika tal i de båda listorna är alltså
lika med p + q 1. Sedan alla dessa tal sorterats bort från mängden A,
så kommer det som blir över vara precis de tal i A som är relativt prima
med pq. Således har vi
'(pq) = pq (p + q 1) = (p 1)(q 1);
vilket skulle bevisas.
Sats 7.15. n = pq och z = (p 1)(q 1), där p och q är två olika

Låt
primtal. Låt vidare d och e vara två tal i mängden f1; 2; : : : ; z g sådana
att SGD(d; z ) = 1 och ed 1 (mod z ). För alla m 2 f0; 1; : : : ; n 1g
gäller då
med m (mod n): (7.4)
Bevis. Satsen gäller givetvis för m = 0. Vi antar därför att 6 0

m= i
fortsättningen.
Lemma 7.14 ger att '(n) = z , och eftersom ed 1 (mod z ), så
gäller därmed ed = k'(n) + 1 för något heltal k. Detta ger att
med = mk'(n)+1 = (m'(n) )k m: (7.5)
Om m och n är relativt prima, så gäller m'(n) 1 (mod n) enligt

Eulers sats (sats 6.24), och (7.4) följer då direkt från (7.5). Antag
således att m och n inte är relativt prima. Då gäller SGD(m; n) = p
eller SGD(m; n) = q. Det räcker med att studera fallet SGD(m; n) = p,
eftersom det andra fallet kan behandlas analogt.
Om SGD(m; n) = p så kan vi skriva m = pr s för några positiva
heltal r och s, där p 6 j s. (Talet p är alltså den högsta potensen av p
r
r
som går jämnt upp i m.) Insättning av m = p s i (7.5) ger
med = prk'(n) (s'(n) )k m: (7.6)

Nu är s och n är relativt prima (eftersom SGD(p; s) = SGD(q; s) = 1

och n = pq), så enligt Eulers sats gäller s'(n) 1 (mod n). Av (7.6)
får vi således
med prk'(n) (s'(n) )k m prk'(n) m (mod n): (7.7)
Med hjälp av lemma 7.14 och Fermats lilla sats (sats 6.26) nner vi att
p'(n) p(p (pq 1 )p 1 1p 1 1 (mod q):

1)(q 1)
Därmed gäller givetvis också p

rk'(n) 1 (mod q ), vilket är ekvivalent
med att q j (p
rk'(n) 1). Detta medför att pq j (prk'(n) pr s pr s), eller
i termer om kongruenser,
prk'(n) pr s pr s (mod pq):

Nu är pr s = m och pq = n, så om vi slår ihop ovanstående kongruens
med den i (7.7), så erhåller vi det önskade resultatet.
Vi ser omedelbart av ovanstående sats, att algoritmen för RSA-kryptot

fungerar.
Så till sist några ord om varför RSA-kryptot anses vara säkert.
Den oentliga nyckeln utgörs som sagt av de båda talen e och n, medan
den hemliga består av p, q och d. Såvitt man vet, måste man i allmänhet
faktoriseran för att komma åt värdet på dessa tre tal. Om man klarar
detta, så nner man alltså värdet av p och q (eftersom faktoriseringen
av n lyder n = pq ), vilket gör att man kan beräkna z = (p 1)(q 1).
Då man vidare känner e, är det sedan en smal sak att bestämma d
så att ed 1 (mod z ): Genom att betrakta e och d som element i
enhetsgruppen Zz, så blir detta samma sak som att bestämma inversen
till e i denna grupp, vilket kan göras med hjälp av Euklides' algoritm
(jämför med exempel 2.31).
Det är bara det att faktorisering av heltal är ett mycket komplext
problem. Det existerar idag ingen eektiv faktoriseringsalgoritm, som
inom en rimlig tidsrymd inte ens med hjälp av dagens snabbaste
datorer klarar av att faktorisera ett heltal av det slag som n är i
RSA-kryptot. Visserligen blir datorerna allt snabbare, men genom att
i takt med datorernas utveckling höja den undre gränsen för de båda
primtalen p och q, så kommer kryptörerna alltid att ligga steget före
kryptoanalytikerna förutsatt att ingen en vacker dag upptäcker en
eektiv faktoriseringsalgoritm.

1. c1 = 28, c2 = 12, c3 = 15,
Antag att ett kryptogram motsvaras av talen
c4 = 25 och c5 = 25, vid användande av RSA-kryptot i exempel 7.13.
Bestäm klartexten.
2. Bestäm n och e i den oentliga nyckeln till ett RSA-krypto, om mot-

svarande hemliga nyckel utgörs av
(a) p = 11, q = 13, d = 7 (b) p = 13, q = 17, d = 35

(c) p = 23, q = 11, d = 19 (d) p = 31, q = 41, d = 403.
3. Bestäm d, p och q i den hemliga nyckeln till ett RSA-krypto, om mot-
svarande oentliga nyckel är given såsom följer.
(a) n = 65, e = 5 (b) n = 451, e = 191 (c) n = 1 333, e = 467

4. En oentlig nyckel till ett RSA-krypto utgörs av n = 437 och e = 175.
Hur kommer ett meddelande med koden m = 123 att krypteras?
(Utnyttja att 175 = 1 + 2 + 22 + 23 + 25 + 27 för att underlätta beräk-
ningarna modulo n.)
Kapitel 8
Isomorsmer
Vi har vid ett antal tillfällen sett exempel på grupper som vid första
ögonkastet ser ut att vara olika, men som i själva verket är samma
grupp, i det avseendet att de har exakt samma strukturella egenskaper.
För ändliga grupper innebär detta att gruppernas Cayleytabeller är
likartade (efter en eventuell ändring av ordningen på tabellens rader
och kolumner). Man säger att grupperna är isomorfa, och vi skall i
detta kapitel ge en formell denition av vad detta innebär.

Antag att vi har två grupper G och H som är väsentligen lika, d.v.s.
det enda som eventuellt skiljer dem åt är att deras respektive element
och/eller kompositionsregel betecknas olika. Om man nu vill formulera
detta i mer matematiska ordalag, bör man för det första ha en beskriv-
ning av vilka element i G som svarar mot vilka element i H . Detta görs
lämpligen med någon form av avbildning : G ! H . Eftersom varje
element i G måste svara mot exakt ett element i H och omvänt, så mås-
te vara bijektiv. Nu duger inte vilken bijektiv avbildning som helst,
utan bör vara sådan att den inte förstör gruppstrukturen; motsva-
righeten (ab) till en produkt ab av två element a och b i G måste vara
produkten av motsvarande element (a) och (b) i H . Kort sagt bör
uppfylla (ab) = (a)(b) för alla a; b 2 G. Notera här att produkten
(a)(b) i högerledet äger rum i H , medan produkten ab i vänsterledet
äger rum i G.
157
158 Kapitel 8. Isomorsmer
Denition 8.1. Låt G och H vara i två grupper. En bijektiv avbild-

ning : G ! H säges vara en isomorsm, om den uppfyller
(ab) = (a)(b) (8.1)
för alla a; b 2 G. Om det nns en isomorsm från G till H , så säges G

och H vara isomorfa, vilket betecknas G ' H .
Med hjälp av induktion kan man enkelt visa att
(a1 a2 : : : ak ) = (a1 )(a2 ) : : : (ak ) (8.2)
gäller för alla a1 ; a2 ; : : : ; ak . Vi kommer ibland att säga gruppisomor-

sm istället för isomorsm, bl.a. för att vi i kapitel 14 kommer att
införa isomorsmer för en annan typ av algebraiska strukturer, vid
sidan av grupper.
Exempel 8.2. Avbildningen : Z ! 2Z denierad som (a) = 2a

för alla heltal a är en isomorsm. Självklart är den bijektiv, och efter-
som
(a + b) = 2(a + b) = 2a + 2b = (a) + (b);

uppfyller den också (8.1). Därmed är grupperna Z och 2Z isomorfa.
Exempel 8.3. (R+ ; ) och (R; +) är isomorfa och den na-
Grupperna
turliga logaritmfunktionen (x) = ln x från R
+ till R är en isomorsm.
Detta motiverar vi på följande vis. För det första har x 7! ln x en in-
vers i form av exponentialfunktionen x 7! e , och är därmed bijektiv.
x
Vidare gäller (8.1) eftersom
(xy) = ln xy = ln x + ln y = (x) + (y):

Ur en algebraisk synvinkel är det alltså ingen skillnad på att addera
reella tal och multiplicera positiva reella tal.
1
1
Logaritmerna uppfanns också en gång i tiden för att man ville underlätta
mödosamma beräkningar istället för att multiplicera två tal med varandra, kan
man genom att logaritmera överföra problemet till att addera två tal.
Exempel 8.4. Avbildningen : R!C given av (x) = x + ix

uppfyller (8.1), eftersom
(x + y) = (x + y) + i(x + y) = (x + ix) + (y + iy) = (x) + (y):

Det är inte svårt att se att är injektiv. Dock är inte surjektiv, ty
till exempel nns inte i med i im . Således är inte en isomorsm.
Exempel 8.5. Betrakta : GLn (R) ! R given av (A) = det A för

alla A 2 GLn (R ). Av räknelagarna för determinanter följer att
(AB ) = det AB = det A det B = (A)(B );

så (8.1) är uppfyllt. Men är inte en isomorsm eftersom den inte är
bijektiv. Två olika matriser kan nämligen ha samma determinant. Till
exempel har 2 2-matriserna

1 0 2 0
och
1 4 1 2
båda determinanten 4.
Exempel 8.6. C 0 (R) vara mängden av alla kontinuerligt deriver-

Låt
0
bara funktioner från R till R . Det är inte svårt att se att C (R ) är en
grupp under addition av funktioner. Detsamma gäller mängden C (R )
2
av alla kontinuerliga funktioner från R till R . Avbildningen
C 0 (R) 3 f 7 ! (f ) = f 0 2 C (R)

uppfyller (8.1), eftersom(f + g)0 = f 0 + g0 . Två olika funktioner kan
2 2
ha samma derivata, till exempel f (x) = x och g (x) = x + 1, så är
inte injektiv och därmed inte en isomorsm.
Sats 8.7. För gruppisomorsmer gäller följande påståenden:
(i) Identitetsavbildningen " : G ! G är en isomorsm

(ii) Om :G!H är en isomorsm, så är dess invers 1 :H!G
också det
2
Summan f + g av två funktioner f och g denieras som (f + g )(x) = f (x)+ g (x)
(naturligtvis!).
(iii) Om 1 : G1 ! G2 2 : G2 ! G3 är isomorsmer, så är den

och
sammansatta avbildningen 2 Æ 1 en isomorsm från G1 till G3 .
Bevis. (i) Självklart är" bijektiv. Vidare är såväl "(ab) som "(a)"(b)
lika med ab. Detta betyder med andra ord att en grupp alltid är isomorf
med sig själv.
3
: G ! H är en bijektiv avbildning så existerar

(ii) Eftersom
en invers : H ! G, som också är bijektiv. Vi vill visa att 1
1
uppfyller (8.1). Tag h1 ; h2 2 H godtyckligt. Det nns då g1 ; g2 2 G
sådana att
1 (h ) = g och 1 (h ) = g . Vidare gäller
1 1 2 2
(g1 g2 ) = (g1 )(g2 ) = h1 h2 ;

eftersom uppfyller (8.1). Detta ger
1 (h1 h2 ) = g1 g2 = 1 (h1 ) 1 (h2 );
så därmed är 1 en isomorsm.
(iii) För det första är = 2 Æ 1 en avbildning från G1 till G3
som är bijektiv, eftersom både 1 och 2 är det. Då det vidare för alla
a; b 2 G1 gäller att
(ab) = 2 [1 (ab)]

= 2 [1 (a)1 (b)]
= 2 [1 (a)]2 [1 (b)]
= (a)(b);
så är : G1 ! G3 således en isomorsm.
Följdsats 8.8. Gruppisomor ' är en ekvivalensrelation på varje

mängd av grupper.
Bevis. Reexivitet, symmetri och transitivitet följer av (i), (ii) respek-

tive (iii) i sats 8.7.
Som en konsekvens av ovanstående följdsats, kan man identiera iso-

morfa grupper med varandra. Detta innebär att om man har en hög
3
Det vore konstigt annars!
med grupper, som är sinsemellan isomorfa, så betraktar man dem alla

som väsentligen en och samma grupp. Vi kommer närmast att klassi-
cera samtliga cykliska grupper på detta vis, d.v.s. avgöra hur många
oändliga respektive ändliga cykliska grupper det nns (på isomor när),
och vilka dessa är. Vi studerar först oändliga cykliska grupper.
Sats 8.9. Varje oändlig cyklisk grupp är isomorf med Z.

Bevis. Låt G = hai vara en oändlig cyklisk grupp. Vi påstår att av-
bildningen
(n) = an för alla n2Z

är en isomorsm från Z till G. Om (m) = (n), d.v.s. am = an, så
följerm = n av sats 4.12. Således är injektiv. Ett godtyckligt element
iG är på formen an för något heltal n. För detta n gäller (n) = an ,
vilket ger att också är surjektiv. Till sist har vi
(m + n) = am+n = am an = (m)(n);

I isomormening nns det således endast en oändlig cyklisk grupp,

nämligen mängden av alla heltal under addition. Hur det förhåller sig
med ändliga cykliska grupper avslöjas i nästa sats.
Sats 8.10. Låt G vara en ändlig cyklisk grupp av ordning n. Då är

G ' Zn.
Bevis. Zn = f[0]; [1]; : : : ; [n 1]g
I detta bevis kommer framställningen
att visa sig vara bekväm. Vi antar att G = hai och ansätter
([k]) = ak (8.3)
för alla [k] 2 Zn. Vi vill visa att är en isomorsm, men innan vi
gör det måste vi kontrollera att är väldenierad. I detta fall innebär
detta att högerledet i (8.3) inte får bero på valet av representanten k för
restklassen [k]. Om r och s är olika representanter för samma restklass,
d.v.s. om [r] = [s], så gäller r s = qn för något heltal q. Eftersom

an = 1G så ger detta
ar s = aqn = (an )q = 1G ;
d.v.s. ar = as. Avbildningen är alltså väldenierad.
När det gäller injektiviteten har vi först och främst
([r]) = ([s]) =) ar = as =) ar s = 1G :
Sats 4.18 medför här att n j (r s), så därmed tillhör r och s samma
restklass modulo n, d.v.s. [r] = [s]. Således är injektiv. För ett god-
tyckligt valt element a 2 G gäller ([k ]) = a , så är även surjektiv.
k k
Eftersom
([r] [s]) = ([r + s]) = ar+s = ar as = ([r])([s])

är (8.1) också uppfyllt. Därmed är beviset klart.
Följdsats 8.11. Låt G vara en ändlig grupp av ordning p, där p är

ett primtal. Då är G ' Zp.
Bevis. Resultatet är en konsekvens av föregående sats tillsammans med
följdsats 6.19.
Exempel 8.12. Betrakta mängden
Un = fz 2 C j z n = 1g = fe2ik=n j k = 0; 1; : : : ; n 1g:
Detta är en grupp under multiplikation en undergrupp i den multipli-

kativa gruppen C . För att bevisa detta behöver man endast veriera
att Un är stabil med avseende på multiplikation, eftersom Un är en
ändlig mängd (se sats 3.26). Vi har
e2ik1 =n e2ik2 =n = e2i(k1 +k2 )=n = e2ir=n ;

där r 2 f0; 1; : : : ; n 1g är den rest som fås då k1 + k2 divideras med n.
Alltså är Un en grupp av ordning n.
Gruppen Zn innehåller, liksom Un , också n element, men man skul-
le kanske kunna hävda att dessa båda grupper inte kan vara isomorfa,
eftersom Un innehåller komplexa tal, medan elementen i Zn är rest-

klasser modulo n. Dessutom är kompositionsreglerna annorlunda i
den ena multiplicerar man och i den andra adderar man (modulo n).
Men de här invändningarna uttalar sig inte om gruppernas struktu-
rella egenskaper att elementen i en grupp är komplexa tal är till
exempel ingen strukturell egenskap. Eftersom ett godtyckligt element
e2ik=n 2 Un kan skrivas
e2ik=n = (e2i=n )k ;

så är samtliga element i Un potenser av e2i=n . Alltså är Un = e2i=n
i själva verket en cyklisk grupp av ordning n. Sats 8.10 medför därmed
att Un och Zn är isomorfa.

1. Avgör om : G ! H är en isomorsm, ifall
(a) G = H = R, (x) = 3x (b) G = C , H = R , (z ) = jz j
(c) G = Q , H = R+ , (x) = 2x (d) G = Z4, H = Z5, (a) = 2a.
2. Låt H vara mängden av alla matriser på formen

1 a ;
0 1
där a 2 Z. Enligt övning 6 till avsnitt 3.5 är H en grupp under mat-
rismultiplikation. Visa att H ' Z.
3. Visa att avbildningen : Z2 ! Z4 denierad enligt (0) = 1, (1) = 3,
är en isomorsm.
4. Finn en isomorsm : Z5 ! Z10. (Se exempel 3.10.)

5. Visa att undergruppen U4 = f1; 1; i; ig i C är isomorf med Z4.
6. Visa att gruppen G i övning 4 till avsnitt 3.1 är isomorf med den
multiplikativa gruppen R .
7. Låt (G; ) vara en grupp och deniera en ny kompositionsregel på G

enligt a b = b a. (Jämför med övning 3 till avsnitt 3.1.) Visa att
(G; ) ' (G; ).
8.2 Några grundläggande egenskaper

I detta avsnitt kommer vi att beskriva några av de egenskaper som
bevaras av en gruppisomorsm.
Lemma 8.13. Låt : G ! H vara en gruppisomorsm och a ett

element i G. Då gäller
(i) (1G ) = 1H
(ii) (a
1 ) = (a) 1
(iii) (a ) = (a) för alla k 2 Z.
k k
Bevis. (i) Eftersom är en isomorsm så är

(1G )(a) = (1G a) = (a) = 1H (a):
Den högra annulleringslagen ger (1G ) = 1H .
(ii) Med hjälp av (i) fås
1H = (1G ) = (aa 1 ) = (a)(a 1 );

(a) måste vara (a 1 ).
vilket visar att inversen till
(iii) Genom att i (8.2) sätta ai = a för alla i = 1; 2; : : : ; k , så fås
att (iii) är sann för alla positiva heltal. Om k = 0 följer resultatet
av (i), och med hjälp av (ii) får vi
(ak ) = [(a k ) 1 ] = [(a) k ] 1 = (a)k ;

i det fall då k < 0. Därmed är (iii) bevisad.
Observera att vi aldrig utnyttjar att är en bijektiv avbildning i bevi-

set ovan, utan bara att (8.1) gäller. Lemma 8.13 är alltså sant för alla
avbildningar som uppfyller (ab) = (a)(b), och inte nödvändigtvis
enbart bijektiva sådana. Denna mer generella typ av avbildningar, så
kallade homomorsmer, kommer att studeras mer ingående i kapitel 10.
För att fastställa att två grupper inte är isomorfa, kan man försöka
hitta någon strukturell egenskap hos den ena gruppen som inte delas
av den andra. Vi ger exempel på några sådana egenskaper i följande
sats.
8.2. Några grundläggande egenskaper 165
Sats 8.14. Låt : G ! H vara en gruppisomorsm. Då gäller

(i) G är ändlig om och endast om H är ändlig, och i så fall är grup-
perna av samma ordning
(ii) G är abelsk om och endast om H är abelsk

(iii) G är cyklisk om och endast om H är cyklisk
(iv) G innehåller m element av ordning n, om och endast om H in-
nehåller m element av ordning n.
Bevis. Av symmetriskäl är det tillräckligt att visa ovanstående ekviva-

lenser blott åt ena hållet.
(i) Detta är en direkt följd av att isomorsmer är bijektiva avbild-
ningar.
(ii) Antag att G är abelsk och välj h1 ; h2 2 H godtyckligt. Det nns
då g1 ; g2 2 G sådana att (g1 ) = h1 och (g2 ) = h2 . Nu är G abelsk,
så g1 g2 = g2 g1 , och med utnyttjande av detta fås
h1 h2 = (g1 )(g2 ) = (g1 g2 ) = (g2 g1 ) = (g2 )(g1 ) = h2 h1 ;

vilket visar att H är abelsk.
(iii) Antag att G är cyklisk med generatorn a. Vi påstår att (a)
genererar H . Om så är fallet måste varje element i H kunna skrivas
som en potens av (a). Tag h 2 H godtyckligt. Då nns ett g 2 G
med egenskapen (g ) = h. Eftersom G genereras av a, har vi g = a
k
för något heltal k , och med hjälp av lemma 8.13(iii) får vi nu
(g) = (ak ) = (a)k :

Härav följer H = h(a)i .
(iv) Låt g1 ; g2 ; : : : ; gm vara element i G, samtliga av ordning n, och
sätt hi = (gi ) för alla i. Av beviset för (iii) följer att restriktionen
av till den cykliska undergruppen hgi i är en isomorsm från hgi i
till hhi i. Med hjälp av (i) fås att hgi i och hhi i båda måste innehålla n
element.
Exempel 8.15. Grupperna Z5 och Z7 är inte isomorfa, eftersom de

innehåller olika många element.
Exempel 8.16. Såväl Z6 som S3 innehåller sex element, men de är

trots det inte isomorfa. En anledning till detta är att Z6 är abelsk, till
skillnad från S3 .
Exempel 8.17. Kleins fyrgrupp Z4 innehåller båda fyra ele-

V och
ment, och de är båda abelska. Men de är likväl inte isomorfa, ty Z4
är cyklisk, vilket inte är fallet beträande V . En annan egenskap som
skiljer dem åt är att V har tre element av ordning 2, medan Z4 blott
har ett.
Det bör påpekas att listan i sats 8.14 är långt ifrån fullständig, och
att det nns bra många er exempel på egenskaper som två isomorfa
grupper måste ha gemensamt.

1. Ange (minst) ett skäl till att följande par av grupper inte är isomorfa.
(a) Z5 och Z6 (b) D4 och Z8 (c) R och C

(d) Z8 och Z5 (e) Z och Q (f) D6 och A4
2. En isomorsm från en grupp G till sig själv kallas för en automor-
sm på G. Bestäm antalet möjliga automorsmer på
(a) Z3 (b) Z8 (c) Z10
(d) Z (e) Z12 (f) Z11
Ledning : Beviset för sats 8.14(iii) medför att en generator måste av-
bildas på en generator.
3. denierad enligt (g) = g 1 är en automorsm

Visa att avbildningen
på G (se föregående övning), om och endast om G är abelsk.
4. Låt G vara en grupp och g ett element i G. Visa att g : G ! G,

denierad av g (x) = gxg för alla x 2 G, är en automorsm (se
1
övning 2) på G. Den här typen av automorsm kallas för en inre

automorsm.
5. Mängden av alla automorsmer på en grupp G, se övning 2, brukar
betecknas Aut(G). Visa att Aut(G) är en grupp under sammansättning
av avbildningar.
6. Mängden av alla inre automorsmer på en grupp G, se övning 4, brukar

betecknas Inn(G). Visa att Inn(G) Aut(G).
8.3 Cayleys sats

Vi såg i avsnitt 3.3, att i en Cayleytabell för en ändlig grupp så före-
kommer varje gruppelement exakt en gång i varje rad och kolumn. I
8.3. Cayleys sats 167
varje tabellrad räknas alltså gruppens samtliga element upp i en viss

ordning, vilket betyder att man kan associera en permutation till varje
rad, och därmed varje element i gruppen. Detsamma kan man givetvis
göra för tabellens kolumner.
Betrakta till exempel Cayleytabellen för Kleins fyrgrupp V i -
gur 4.1 på sidan 85. I den rad som svarar mot det neutrala elemen-
tet 1V räknas elementen upp i samma ordning som i raden ovanför
tabellen, d.v.s. i ordningen 1V ; a; b; c. Vi kan därmed associera 1V med
permutationen

1V = 11V aa bb cc ;
V
eller med andra ord identitetspermutationen. I raden som svarar mot
elementet a räknas elementen upp i ordningen a; 1V ; c; b. Vi låter där-
med a motsvaras av permutationen

1V a b c
a = a 1 c b :
V
Notera att elementen i den undre raden fås genom att i tur och ordning
a (från vänster). Genom
multiplicera elementen i den övre raden med
att resonera på samma sätt med elementenb och c, så får vi

b = 1bV a b c och = 1V a b c :
c 1V a c c b a 1V
Om vi istället väljer att läsa längs med kolumnerna i tabellen kom-
mer vi i detta fall att få precis samma uppsättning av permutationer,
beroende på att V är abelsk.
ab = c. Vad händer om vi
I Kleins fyrgrupp vet vi till exempel att
beräknar motsvarande produkt av permutationer a b ? Vi ser att

1V a b c 1V a b c 1V a b c
a b = a 1 c b b c 1V a = c b a 1V = c ;
V
d.v.s. resultatet blir den permutation som svarar mot c. Vi har alltså
ab = c kontra a b = c . Läsaren kan på egen hand konstatera att
vi till exempel har cb = a i Kleins fyrgrupp medan å andra sidan
c b = a , eller att b2 = 1V och b2 = 1V . Det verkar alltså som
om de fyra permutationerna 1V , a , b och c tillsammans bildar en
grupp som är isomorf med Kleins fyrgrupp! Detta är mer än en slump,
vilket framgår av nästa sats.
Sats 8.18 (Cayley). Varje grupp G är isomorf med en permuta-

tionsgrupp.
Bevis. SG
Vi kommer att visa att det går att hitta en undergrupp i
(gruppen av alla permutationer av G) som är isomorf med G.
Tag a 2 G godtyckligt och deniera en avbildning a : G ! G
enligt a (g ) = ag för alla g 2 G. Man verierar enkelt att a är en
permutation av G, d.v.s. en bijektiv avbildning från G till G. Bilda
nu G = fa j a 2 Gg. Detta är en delmängd av SG , mängden av alla
permutationer av G. Vi påstår att G SG , och att G ' G.
Tag a ; b 2 G godtyckligt. Då blir
a b (g) = a [b (g)] = a (bg) = abg = ab (g)

för alla g 2 G. Detta visar att
a b = ab ; (8.4)
för alla a; b 2 G, och således att G är stabil med avseende på multi-

plikation av permutationer. Det neutrala elementet " 2 SG tillhör G,
eftersom " = 1G . Inversen till en permutation a ges av a 1 , ty en-
ligt (8.4) är
a a 1 = aa 1 = 1G = "

för allaa 2 G. Därmed har vi nu bevisat att G SG .
Kvar att visa är att G ' G. Vi påstår att : G ! G, deni-
erad enligt (a) = a för alla a 2 G, är en isomorsm. Antag att
(a) = (b). Då är a och b samma avbildning, vilket speciellt inne-
bär att a (1G ) = b (1G ), d.v.s. a = b. Därmed är injektiv. Surjekti-
viteten följer direkt av denitionen av G, och att uppfyller (8.1) är
en konsekvens av (8.4). Således är G isomorf med G, varmed Cayleys
sats är bevisad.

1. Finn en
(a) undergrupp i S3 som är isomorf med Z3

(b) undergrupp i S4 som är isomorf med Z4
(c) undergrupp i S5 som är isomorf med Z5
8.3. Cayleys sats 169
(d) undergrupp i S5 som är isomorf med Z6.

2. Låt G vara en grupp och a ett element i G.
(a) Visa att a : G ! G, given av a (g) = ga 1 för alla g, är en
permutation av G.
(b) Visa att Ge = fa j a 2 Gg är en undergrupp i SG .

(c) Visa att Ge ' G.
Detta ger alltså ett alternativt bevis för Cayleys sats.
Kapitel 9
Direkta produkter av
grupper
Vi skall i detta kapitel studera hur man kan bilda en grupp av en
cartesisk produkt G1 G2 Gn av n givna grupper G1 ; G2 ; : : : ; Gn .
Bland annat kommer vi att ge ett bevis för att samtliga ändliga abelska
grupper (på isomor när) är uppbyggda av cykliska grupper på detta
vis.
9.1 Yttre direkta produkter

Låt G och H vara grupper. Den cartesiska produkten av dessa grupper
(betraktade som mängder) ges av
G H = f(g; h) j g 2 G; h 2 H g:
Vi har nu för avsikt att införa en kompositionsregel på denna mängd
så att den resulterar i en grupp. Ett naturligt sätt
att deniera den komponentvis enligt
(g1 ; h1 )(g2 ; h2 ) = (g1 g2 ; h1 h2 ); (9.1)
där g1 ; g2 2 G och h1 ; h2 2 H , d.v.s. så att vi i den första kompo-

nenten räknar enligt kompositionsregeln på G och i den andra enligt
den på H . Som framgår av följande sats, kommer då G H att ärva
gruppegenskaperna som G och H besitter.
170
9.1. Yttre direkta produkter 171
Sats 9.1. G och H så är G H en grupp under

Givet två grupper
kompositionsregeln (9.1). Vidare är G H abelsk, om och endast om G
och H båda är abelska.
Bevis. Låt (g1 ; h1 ); (g2 ; h2 ); (g3 ; h3 ) 2 G H . Då blir

(g1 ; h1 )[(g2 ; h2 )(g3 ; h3 )] = (g1 ; h1 )(g2 g3 ; h2 h3 )
= (g1 (g2 g3 ); h1 (h2 h3 ))
= ((g1 g2 )g3 ; (h1 h2 )h3 )
= (g1 g2 ; h1 h2 )(g3 ; h3 )
= [(g1 ; h1 )(g2 ; h2 )](g3 ; h3 );
d.v.s. att kompositionsregeln på GH är associativ är en direkt kon-
sekvens av att kompositionsreglerna på G respektive H är det. Vidare
inser man i samma anda, att det neutrala elementet i G H är (1G ; 1H )
och att inversen till ett element (g; h) 2 G H ges av (g
1 ; h 1 ). Om
både G och H är abelska, är givetvis också G H det, och om omvänt
G H är abelsk, så fås från
(g1 g2 ; h1 h2 ) = (g1 ; h1 )(g2 ; h2 ) = (g2 ; h2 )(g1 ; h1 ) = (g2 g1 ; h2 h1 )
att g1 g2 = g2 g1 och h1 h2 = h2 h1 , d.v.s. både G och H är abelska.
Denition 9.2. Antag att G och H är två grupper. Gruppen G H ,

beskriven i föregående sats, kallas för den yttre direkta produkten
av grupperna G och H .
Allmänt kan vi för ett ändligt antal grupper G1 ; G2 ; : : : ; Gn deniera

en kompositionsregel på G1 G2 Gn enligt
(a1 ; a2 ; : : : ; an )(b1 ; b2 ; : : : ; bn ) = (a1 b1 ; a2 b2 ; : : : ; an bn )

för alla (a1 ; a2 ; : : : ; an ); (b1 ; b2 ; : : : ; bn ) 2 G1 G2 Gn . Sats 9.1
med tillhörande bevis kan enkelt omformuleras för detta generaliserade
fall. Vi har vidare att om G1 ; G2 ; : : : ; Gn alla är ändliga och av respek-
tive ordning k1 ; k2 ; : : : ; kn , så är den yttre direkta produkten av dem
också ändlig och
jG1 G2 Gn j = k1 k2 : : : kn:
172 Kapitel 9. Direkta produkter av grupper
Exempel 9.3. Gruppen S3 Z3 Z2 är av ordning 6 3 2 = 36.

Produkten av (2 ; 2; 1) och (2 ; 2; 1) är lika med
(2 ; 2; 1)(2 ; 1; 1) = (2 2 ; 2 + 2; 1 + 1) = (3 ; 1; 0):

Notera att vi i första, andra och tredje komponenten räknar enligt
kompositionsregeln på S3 , Z3 respektive Z2.
Exempel 9.4. R2 = RR = f(a; b) j a; b 2 Rg

Elementen i gruppen
kan identieras med alla vektorer i planet. Kompositionsregeln på R
2
blir då precis densamma som vektoraddition. En motsvarande identi-
kation kan göras beträande elementen i R3 = RRR och vektorerna
i rummet.
Sats 9.5. Låt G1 ; G2 ; : : : ; Gn (a1 ; a2 ; : : : ; an ) ett

vara grupper och
element i den yttre direkta produkten G1 G2 Gn . Antag att ai
är av ändlig ordning mi för varje i = 1; 2; : : : ; n. Då är (a1 ; a2 ; : : : ; an )
av ordning MGM(m1 ; m2 ; : : : ; mn ).
Bevis. Antag att ordningen av (a1 ; a2 ; : : : ; an ) är lika med m. Då är m

det minsta positiva heltal som uppfyller
(a1 ; a2 ; : : : ; an )m = (1G1 ; 1G2 ; : : : ; 1Gn ): (9.2)
Men (a1 ; a2 ; : : : ; an )m = (am m m

1 ; a2 ; : : : ; an ), och enligt sats 4.18 är detta
ekvivalent med att o(ai ) j m för alla i = 1; 2; : : : ; n. Med andra ord är m
en gemensam multipel till m1 ; m2 ; : : : ; mn . Det minsta möjliga positiva
heltal som uppfyller (9.2) måste alltså vara MGM(m1 ; m2 ; : : : ; mn ),
Exempel 9.6. För att bestämma ordningen av (2; 3) i Z9 Z12, be-

stämmer vi försto(2) i Z9 och o(3) i Z12. Med hjälp av sats 4.19 får
o(2) = 9 respektive o(3) = 4, så sats 9.5 ger att (2; 3) är av ordning
vi
MGM(9; 4) = 36 i Z9 Z12.
Exempel 9.7. h(4; 6; 9)i i Z10 Z12 Z15 innehåller

Undergruppen
tio element, eftersom vi har o(4) = 5 i Z10, o(6) = 2 i Z12, o(9) = 5
i Z15 och MGM(5; 2; 5) = 10.
9.1. Yttre direkta produkter 173
Exempel 9.8. Gruppen Z2 Z5 innehåller tio element, så ett god-

tyckligt element i Z2 Z5 är av ordning 1, 2, 5 eller 10, enligt följd-
sats 6.17. Sats 9.5 ger att elementet (1; 1) är av ordning 10, så Z2Z5 är
således cyklisk med generatorn (1; 1), och måste därmed vara isomorf
med Z10.
Betrakta å andra sidan Z2 Z2 = f(0; 0); (0; 1); (1; 0); (1; 1)g. Vi ser
att (a; b) + (a; b) = (0; 0) för alla (a; b) 2 Z2 Z2, eftersom vi räknar
modulo 2 i varje komponent. Inget element i Z2 Z2 genererar alltså
gruppen, d.v.s. Z2 Z2 är inte cyklisk. Nu är jZ2 Z2j = 4 och det nns
bara två grupper med fyra element (på isomor när), nämligen Kleins
fyrgrupp V och den cykliska gruppen Z4. Följaktligen måste Z2 Z2
vara isomorf med V.
Att döma av ovanstående exempel, kan en yttre direkt produkt av två

cykliska grupper ibland vara cyklisk, ibland inte. Vi utreder när det
ena eller det andra händer i följande sats.
Sats 9.9. Gruppen ZmZn är cyklisk, och därmed isomorf med Zmn,
om och endast om m och n är relativt prima.
Bevis. ()) Antag att Zm Zn ' Zmn, men att m och n inte är relativt
prima. Då är SGD(m; n) = d > 1. Välj ett godtyckligt element (a; b) i
Zm Zn. Då är m a = 0 i Zm och n b = 0 i Zn. Eftersom
mn mn mn
d
(a; b) = a; b
nd d
m
=
d
(m a); (n b)
d
n m
=
d
0; d 0
= (0; 0);
så måste ordningen av (a; b) vara en delare i mn=d. Men då d>1
betyder detta att inget element i Zm Zn kan vara av ordning mn,
vilket motsäger att Zm Zn är cyklisk.
(() Antag att m och n är relativt prima. Vi vill visa att Zm Zn
är cyklisk. Nu är o(1) = m i Zm och o(1) = n i Zn, så med hjälp av
sats 9.5 får vi att (1; 1) är av ordning MGM(m; n) i Zm Zn. På grund
av att m och n är relativt prima är MGM(m; n) = mn, vilket bevisar
att Zm Zn = h(1; 1)i är en cyklisk grupp av ordning mn och därmed

isomorf med Zmn.
Följdsats 9.10. Gruppen Zm1 Zm2 Zmn är isomorf med

Zm1m2 :::mn , om och endast om m1; m2 ; : : : ; mn är parvis relativt prima.
Bevis. Beviset, vilket överlåtes till läsaren, utförs lämpligen med hjälp
av induktion över n.
Exempel 9.11. SGD(2; 9) = 1 så är Z2 Z9 ' Z18. Grup-

Eftersom
pen Z8 Z10 är däremot inte isomorf med Z80, eftersom 8 och 10 inte
är relativt prima. Däremot har vi
Z8 Z10 ' Z8 Z5 Z2;

eftersom Z10 och Z5 Z2 är isomorfa grupper.

1. Beräkna
(a) (1; 2; 3) + (4; 2; 1) i Z5 Z3 Z5

(b) (2; 1) + 3 (4; 3) i Z5 Z4
(c) (2 ; 5) 1 (1 ; 3) i S3 Z7
(d) (3; 1)(2; 3)(1; 2) i Z4 Z5.
2. Vilka av nedanstående grupper är cykliska?
(a) Z11 Z13 (b) Z2 Z3 Z4

(c) Z19 Z37 Z23 (d) Z42 Z33 Z45
3. Vilka av nedanstående isomorer är sanna?
(a) Z10 Z15 ' Z150 (b) Z3 Z10 ' Z30

(c) Z9 Z4 Z5 ' Z180 (d) Z5 Z15 Z3 ' Z5 Z45
(e) Z5 Z15 Z3 ' Z75 Z3 (f) Z5 Z15 Z3 ' Z15 Z15
4. Bestäm ordningen av följande element i respektive grupp.
(a) (4; 3) i Z8 Z9 (b) (6; 0) i Z9 Z4

(c) (2; 0; 5) i Z3 Z10 Z10 (d) (8; 4; 10) i Z12 Z60 Z24
(e) (1; 2; 3; 4) i Z5 Z6 Z7 Z8 (f) (0; 3; 1; 9) i Z2 Z8 Z2 Z20
(g) (4; 2; 1; 8) i Z5 Z5 Z8 Z16 (h) (1; 1; 1) i Z4 Z5 Z5
9.2. Inre direkta produkter 175
5. Vilken är den största möjliga ordning som ett element i Z6 Z Z

8 12
kan ha?
6. Bevisa sats 9.1 för en cartesisk produkt av n grupper.

7. Låt G och H vara grupper. Bevisa att G H ' H G.
8. En generalisering av föregående övning: Låt G1 ; G2 ; : : : ; Gn vara grup-
per och en godtycklig permutation i Sn . Visa att
G1 G2 Gn ' G(1) G(2) G(n) :
9. Bevisa följdsats 9.10.
10. Låt G1 och G2 vara två grupper och antag att H1 och H2 är under-
grupper i G1 respektive G2 . Visa att H1 H2 G1 G2 .
9.2 Inre direkta produkter

Antag att G är en grupp och att G1 och G2 är två undergrupper i G.
Sätt
G1 G2 = fg1 g2 j g1 2 G1 ; g2 2 G2 g:
Denna delmängd av G behöver inte vara en undergrupp i G. Betrakta
till exempel undergrupperna G1 = f"; 1 g och G2 = f"; 2 g i S3 . För
dessa två undergrupper gäller att
G1 G2 = f""; "2 ; 1 "; 1 2 g = f"; 2 ; 1 ; 3 g:

Detta är inte en undergrupp i S3 , vilket man t.ex. kan inse med hjälp av
Lagranges sats vi har jG1 G2 j = 4, vilket inte är en delare i jS3j = 6.
För att G1 G2 i allmänhet skall kunna vara en undergrupp, måste man
ställa litet krav på G1 och G2 .
Lemma 9.12. Låt G vara en grupp, H en undergrupp och N en

normal undergrupp i G. Då är
HN = fhn j h 2 H; n 2 N g (9.3)
en undergrupp i G. Om vidare H G, så gäller dessutom HN G.

Bevis. h1 n1 ; h2 n2 2 HN godtyckligt. Vi vill att h1 n1 h2 n2 2 HN .

Tag
Vi kan här skriva n1 h2 = h2 n3 för något n3 2 N , eftersom n1 h2 till-
hör högersidoklassen Nh2 , som är lika med vänstersidoklassen h2 N på
grund av att N G. Detta ger
h1 n1 h2 n2 = (h1 h2 )(n3 n2 ) 2 HN:

1G är trivialt ett element i HN . Om hn 2 HN ,
Det neutrala elementet
så gäller att (hn) 1
= n 1 h 1 tillhör HN , ty normaliteten hos N ger,
på samma sätt som ovan, att n
1 h 1 = h 1 n för något n 2 N .
4 4
Sålunda HN G.
Antag nu att H dessutom är normal. Med g 2 G och hn 2 HN
godtyckligt valda blir då
g(hn)g 1 = (ghg 1 )(gng 1 )

ett element i HN , eftersom ghg 1 2 H och gng 1 2 N .
Med additiv notation ges motsvarigheten till (9.3) av
H + N = fh + n j h 2 H; n 2 N g:
Exempel 9.13. Låt m och n vara två positiva heltal. I Z gäller då

mZ + nZ = fa + b j a 2 mZ; b 2 nZg = fms + nt j s; t 2 Zg:
Alla undergrupper i Z är cykliska, så mZ + nZ = hgi = gZ för något
heltal g, som vi kan antaga är positivt. Således har vi g j (ms + nt) för
alla s; t 2 Z. Speciellt måste g j m och g j n, så g är en gemensam delare
till m och n. Eftersom s och t kan väljas så att g = ms + nt, ser gäller
dessutom att g = SGD(m; n), eftersom varje gemensam delare till m
och n måste vara en delare i g . (Jämför med sats 1.16.)
Antag att G1 G2 är normala undergrupper i en grupp G. Som vi

och
har sett är då ävenG1 G2 en normal undergrupp i G, och varje element
i G1 G2 kan skrivas på formen g1 g2 , där g1 2 G1 och g2 2 G2 . Om
G1 G2 visar sig vara lika med hela G, kommer alltså varje g 2 G att
kunna faktoriseras på detta vis, och vi frågar oss nu när en sådan
framställning g = g1 g2 är entydig.
Sats 9.14. Låt G vara en grupp, och antag att G1 och G2 är två
normala undergrupper i G. Då kan varje g 2 G skrivas på formen
g = g1 g2 , för entydigt bestämda g1 2 G1 och g2 2 G2 , om och endast
om G = G1 G2 och G1 \ G2 = f1G g.
Bevis. ()) Antag att varje element i G kan skrivas som g = g1 g2 , där
g1 2 G1 och g2 2 G2 är entydigt bestämda. Då är givetvis G = G1 G2 .
Tag g 2 G1 \ G2 godtyckligt. Då är
g = g1G ; g 2 G1 ; 1G 2 G2
och
g = 1G g; 1G 2 G1 ; g 2 G2
två sätt att skriva g som en produkt av ett element i G1 och ett i G2 .
Dessa måste på grund av entydigheten vara lika, vilket ger g = 1G och
således att G1 \ G2 = f1G g.
(() Antag att G = G1 G2 och G1 \ G2 = f1G g. Tag g 2 G god-
tyckligt. Då garanteras existensen av g1 2 G1 och g2 2 G2 sådana att
g = g1 g2 av att G = G1 G2 . För att visa entydigheten, antar vi att det
nns två framställningar g = g1 g2 = h1 h2 av g , med g1 ; h1 2 G1 och
g2 ; h2 2 G2 . Då har vi h1 1 g1 = h2 g2 1 . Här är vänsterledet en produkt
av två element i G1 , medan högerledet är en produkt av två element
i G2 . Detta innebär att h1 g1 ; h2 g2 2 G1 \ G2 . Men G1 \ G2 innehål-
1 1
1
ler endast det neutrala elementet, så h1 g1 = h2 g2
1 = 1 , från vilket
G
g1 = h1 och g2 = h2 följer.
Denition 9.15. Antag att G1 och G2 är två normala undergrupper

i en grupp G. Vi säger att G är den inre direkta produkten av G1
och G2 , om
(i) G = G1 G2
(ii) G1 \ G2 = f1G g.
Innebörden av sats 9.14 är således, att en grupp G är en inre direkt

produkt av två av dess undergrupper G1 och G2 , om och endast om
g 2 G har en entydig framställning på formen g = g1 g2 ,
varje element i
där g1 2 G1 och g2 2 G2 .
Exempel 9.16. V = f1V ; a; b; cg är en inre direkt

Kleins fyrgrupp
produkt av undergrupperna H1 = f1V ; ag och H2 = f1V ; bg, eftersom
H1 \ H2 = f1V g och
H1 H2 = f1V 1V ; 1V b; a1V ; abg = f1V ; b; a; cg = V:
Läsaren kan på egen hand veriera att V också är en inre direkt pro-
dukt av H1 och H3 , eller av H2 och H3 , där H3 = f1V ; cg.
Exempel 9.17. Betrakta enhetsgruppen
Z16 = f1; 3; 5; 7; 9; 11; 13; 15g

modulo 16. Eftersom vi räknar modulo 16 i denna grupp, så är det
9 med 7, 11 med 5, 13 med 3 och 15 med 1,
tillåtet att ersätta

vilket innebär att Z16 = f1; 3; 5; 7g. Vi har 5 =
2 7, 53 = 3

och 5 = 1 i Z16, vilket ger h5i = f1; 5; 7; 3g, och vidare gäller
4
h 1i = f1; 1g. Därmed kan varje element i Z16 skrivas på formen
5m ( 1)n , där m = 0; 1; 2; 3 och n = 0; 1, och således är Z16 = h5i h 1i.

Eftersom vidare h5i \ h 1i = f1g, så är Z16 sålunda den inre direkta
produkten av h5i och h 1i.
Vi skall nu undersöka om det nns någon koppling mellan inre och

yttre direkta produkter av grupper.
Sats 9.18. Antag att G = G1 G2 är en yttre direkt produkt av två

grupper G1 och G2 . Sätt
G1 = f(g1 ; 1G2 ) j g1 2 G1 g och G2 = f(1G1 ; g2 ) j g2 2 G2 g:
Då är G1 och G2 normala undergrupper i G. Vidare är G den inre
direkta produkten av dessa två undergrupper.
Bevis. Det är inte svårt att se att G1 och G2 båda är undergrupper

iG, och att deras enda gemensamma element är det neutrala elementet
(1G1 ; 1G2 ). Om vidare (a; b) 2 G och (g1 ; 1G2 ) 2 G1 , så blir
(a; b)(g1 ; 1G2 )(a; b) 1 = (ag1 a 1 ; b1G2 b 1 ) = (ag1 a 1 ; 1G2 )
ett element i G1 , av vilket vi konstaterar att G1 är en normal un-

dergrupp i G. På samma sätt ser man att G2 är en normal under-
grupp i G. Vi noterar dessutom att varje element (g1 ; g2 ) 2 G kan
skrivas som produkten av ett element i G1 och ett i G2 , eftersom
(g1 ; g2 ) = (g1 ; 1G2 )(1G1 ; g2 ). Således är G = G1 G2 den inre direkta
produkten av G1 och G2 , vilket skulle bevisas.
Varje yttre direkt produkt av två grupper kan alltså ses som en inre
direkt produkt. Det omvända förhållandet visar sig också gälla, d.v.s.
om G = G1 G2 är en inre direkt produkt av två av dess undergrupper G1
och G2 , så är G isomorf med den yttre direkta produkten G1 G2 . För
att kunna bevisa detta, behöver vi ett lemma.
Lemma 9.19. Låt N1 och N2 vara två normala undergrupper i en

grupp G sådana att N1 \ N2 = f1G g. Då gäller n1 n2 = n2 n1 för alla
n1 2 N1 , n2 2 N2 .
Bevis. Betrakta produkten g = n1 n2 n1 1 n2 1. Eftersom n1 1 2 N1
och N1 är en normal undergrupp i G, så gäller n2 n1 n2 2 N1 . Multi-
1 1
plikation av detta uttryck från vänster med n1 , som ju också tillhör N1 ,
ger g 2 N1 . På samma sätt medför N2 G att n1 n2 n1 2 N2 , och ge-
1
nom att multiplicera detta element från höger med n2 2 N2 , fås att g
1
även tillhör N2 . Således g 2 N1 \ N2 . Men detta snitt innehåller endast
1 1 = 1 , av vilket
det neutrala elementet 1G . Alltså måste n1 n2 n1 n2 G
n1 n2 = n2 n1 följer.
Sats 9.20. Antag att G = G1 G2 är en inre direkt produkt av två av

dess undergrupper G1 ochG2 . Då är G ' G1 G2 .
Bevis. Vi vet att elementen i G = G1 G2 på ett entydigt sätt kan
skrivas på formen g1 g2 , där g1 2 G1 och g2 2 G2 . Det är därför troligt
att avbildningen : G ! G1 G2 denierad enligt
(g1 g2 ) = (g1 ; g2 )
är en isomorsm. Denna avbildning är väldenierad, på grund av den
entydiga framställningen av elementen i g1 g2 ; h1 h2 2 G god-
G. Tag
tyckligt. Då G är den inre direkta produkten av G1 och G2 , så är båda
dessa undergrupper i G normala, och dessutom gäller G1 \ G2 = f1G g.

Därmed följer g2 h1 = h1 g2 av lemma 9.19, med vars hjälp vi nner att
[(g1 g2 )(h1 h2 )] = [(g1 h1 )(g2 h2 )]

= (g1 h1 ; g2 h2 )
= (g1 ; g2 )(h1 ; h2 )
= (g1 g2 )(h1 h2 ):
Det är sedan inga större problem att veriera att är bijektiv (se
övning 4). Beviset är därmed fullbordat.
Exempel 9.21. Exempel 9.17 visar att enhetsgruppenZ16 är den

inre direkta produkten av de båda cykliska undergrupperna h5i och
h 1i. Eftersom o(5) = 4 och o( 1) = 2 i Z16, så har vi h5i ' Z4 och
h 1i ' Z2. Vi kan därmed konstatera att Z16 är isomorf med den yttre

direkta produkten av grupperna Z4 och Z2, d.v.s. Z16 ' Z4 Z2.
Begreppet inre direkt produkt kan utvidgas till att omfatta er än två
grupper. Med hjälp av lemma 9.12 och induktion visar man att
G1 G2 : : : Gn = fg1 g2 : : : gn j gi 2 Gi ; i = 1; 2; : : : ; ng
är en normal undergrupp i gruppen G, om Gi är en normal undergrupp
iG för alla i (se övning 7). Motsvarigheten till sats 9.14 blir att varje
g 2 G har en entydig framställning på formen
g = g1 g2 : : : gn ;
där gi 2 Gi för i = 1; 2; : : : ; n, om och endast om G = G1 G2 : : : Gn och
G1 G2 : : : Gi 1 \ Gi = f1G g för alla i = 2; 3; : : : ; n (se övning 8). Om så
är fallet säger vi att G är den inre direkta produkten av G1 ; G2 ; : : : ; Gn .
Vi formulerar till sist motsvarigheterna till satserna 9.18 och 9.20.
Sats 9.22. Låt G = G1 G2 Gn vara en yttre direkt produkt

av n grupper. Sätt
Gi = f(1G1 ; 1G2 ; : : : ; 1Gi 1 ; gi ; 1Gi+1 ; : : : ; 1Gn ) j gi 2 Gi g

för i = 1; 2; : : : ; n. Då gäller Gi G för alla i, och vidare är G den inre
direkta produkten av G1 ; G2 ; : : : ; Gn .
Sats 9.23. Låt G vara den inre direkta produkten av G1 ; G2 ; : : : ; Gn .

Då är G isomorf med den yttre direkta produkten G1 G2 Gn .
Vi lämnar som en övning för läsaren att fylla i detaljerna rörande det
allmänna fallet (se övning 9 och 10). Som vi därmed nu har sett, är
det alltså ingen väsentlig skillnad på en inre och en yttre produkt av
grupper, åtminstone inte i isomormening. I fortsättningen kommer vi
därför ofta att utelämna ordet inre respektive yttre, och endast tala
om direkta produkter.

1. Visa att Z8 är den inre direkta produkten av de båda undergrupper-
na h3i och h5i.
2. Visa att D4 inte kan tecknas som en inre direkt produkt av två av dess
äkta undergrupper.
3. En grupp G av ordning 30 har två normala undergrupper H och K av

ordning 5 respektive 6. Visa att G är den inre direkta produkten av
dessa två undergrupper.
4. Veriera att avbildningen , som gurerar i beviset för sats 9.20, är

bijektiv.
5. Finn m och n så att Z32 ' Zm Zn.

Ledning : Betrakta undergrupperna h5i och h31i i Z .
32
6. Teckna Z36 som en inre direkt produkt av två av dess äkta undergrup-
per.
7. Bevisa följande generalisering av lemma 9.12:
Låt G1 ; G2 ; : : : ; Gn vara undergrupper i en grupp G. Visa att

G1 G2 : : : Gn = fg1g2 : : : gn j gi 2 Gi ; i = 1; 2; : : : ; ng
är en normal undergrupp i G, om och endast om samtliga Gi är normala
undergrupper i G.
8. Bevisa följande generalisering av sats 9.14:
Låt G1 ; G2 ; : : : ; Gn vara normala undergrupper i en grupp G. Då kan

varjeg 2 G skrivas på formen g = g1 g2 : : : gn , där gi 2 Gi är entydigt
bestämt för varje i = 1; 2; : : : ; n, om och endast om G = G1 G2 : : : Gn
och G1 G2 : : : Gi 1 \ Gi = f1G g för alla i = 2; 3; : : : ; n.
9. Bevisa sats 9.22.
11. Låt G H och K är undergrupper i G

vara en grupp och antag att
G = HK och H \ K = f1Gg. Visa att G är den inre direkta
sådana att
produkten av H och K , om och endast om hk = kh för alla h 2 H ,
k 2 K.
12. Låt G = fz 2 C j z n = 1 för något n 2 Z+g. Enligt övning 9 till
avsnitt 3.5 är G en grupp (närmare bestämt en undergrupp i C ).

Låt p vara ett primtal, och sätt
m
G1 = fz 2 C j z p = 1 för något m 2 N g
och
G2 = fz 2 C j z s = 1 för något s 2 Z+ sådant att p 6 j sg:

(a) Visa att både G1 och G2 är undergrupper i G.
(b) Visa att G är den inre direkta produkten av dessa båda under-
grupper.
9.3 Ändliga abelska grupper

Vid ett par tillfällen i detta kapitel har vi sett exempel på en ändlig
abelsk grupp som är isomorf med en direkt produkt av cykliska grup-
per. Detta gäller till exempel för Kleins fyrgrupp, som är isomorf med
Z2 Z2 (se exempel 9.8), och för enhetsgruppen Z16, som är isomorf
med Z4 Z2 (se exempel 9.21). Faktum är att varje ändlig abelsk grupp
är isomorf med en direkt produkt av cykliska grupper, vilket är inne-
börden av den så kallade struktursatsen för abelska grupper, som lyder
enligt följande.
Struktursatsen för ändliga abelska grupper. En ändlig abelsk

grupp är alltid isomorf med en direkt produkt av cykliska grupper
på formen
Zpr11 Zpr22 Zprnn ;

där p1 ; p2 ; : : : ; pn är icke nödvändigtvis olika primtal och r1 ; r2 ; : : : ; rn
är positiva heltal.
9.3. Ändliga abelska grupper 183
Beviset för denna sats är ganska långt, och av den anledningen sparar
vi det till avsnitt 9.4. Vi kommer dock att i detta avsnitt ge ett antal
exempel på hur satsen kan användas.
Exempel 9.24. Vi skall använda struktursatsen till att plocka fram

samtliga abelska grupper av ordning 20.
En abelsk grupp av ordning 20 är enligt struktursatsen isomorf med
en direkt produkt, i vilken varje faktor är en cyklisk grupp av ordning
lika med en primtalspotens. Primtalsfaktoriserar vi 20, får vi 20 = 22 5.
Samtliga abelska grupper av ordning 20 (i isomormening) ges därmed
av G1 = Z2 Z2 Z5 och G2 = Z4 Z5. Av dessa två grupper är
det G2 som är cyklisk, d.v.s. isomorf med Z20, ty 4 och 5 är relativt
prima.
Gruppen Z2Z10 har också 20 element, men 10 är ingen primtalspo-

tens, så denna grupp måste vara isomorf med G1 eller G2 . Eftersom
Z10 ' Z2 Z5 (sats 9.9), så har vi Z2 Z10 ' Z2 Z2 Z5 = G1 .
Exempel 9.25. Det nns fyra abelska grupper med 36 element. Vi
har nämligen 36 = 2 3 , så de möjliga grupperna är
2 2
Z2 Z2 Z3 Z3; Z2 Z2 Z9; Z4 Z3 Z3 och Z4 Z9:

Vad nns det för strukturella egenskaper som är unika för var och
en av dessa grupper? Den enda av dem som är cyklisk är Z4 Z9.
Gruppen Z2 Z2 Z9 är således inte cyklisk, men den innehåller minst
en cyklisk undergrupp med nio element (som till exempel : : : ?). En
sådan undergrupp kan inte Z4 Z3 Z3 ha. Om så vore fallet, skulle
det nnas ett element (a; b; c) av ordning 9 i denna grupp. Det följer
att vi måste ha MGM[o(a); o(b); o(c)] = 9. Men o(a) kan endast vara
lika med 1, 2 eller 4 (eftersom a 2 Z4), medan o(b) och o(c) kan vara
lika med 1 eller 3 (eftersom b; c 2 Z3), så den minsta gemensamma
multipeln till o(a), o(b) och o(c) kan omöjligt bli lika med 9. Således
saknar Z4 Z3 Z3 en cyklisk undergrupp av ordning 9. På liknande
vis inses att Z2 Z2 Z3 Z3 också saknar en sådan undergrupp. Det
som till sist skiljer Z2 Z2 Z3 Z3 från Z4 Z3 Z3 är att den
sistnämnda gruppen innehåller element av ordning 12, t.ex. elementet
(1; 1; 1). Den förstnämnda gruppen saknar dock sådana element.
Exempel 9.26. Samtliga abelska grupper med 165 element är cyklis-

ka, ty då 165 = 3 5 11 så ger struktursatsen att det endast nns en
abelsk grupp av ordning 165, nämligen Z3 Z5 Z11. Denna är isomorf
med den cykliska gruppen Z165, eftersom 3, 5 och 11 är parvis relativt
prima.

1. Hur många abelska grupper nns det (på isomor när) av ordning
(a) 75 (b) 100 (c) 144 (d) 225

(e) 60 (f) 200 (g) 1 000 (h) 2 000?
2. Bestäm samtliga abelska grupper med 180 element.
3. Visa att en abelsk grupp med 1 995 element är cyklisk.
4. Hur många abelska, men inte cykliska, grupper nns det med 245 ele-
ment?
5. Ange samtliga abelska grupper med 24 element, och visa att nns ett
element av ordning 6 i var och en av dem. Ange också ett sådant
element i respektive grupp.
6. Bestäm alla abelska grupper av ordning 360. Vilka av dessa grupper

innehåller ett element av ordning 20? Ange ett sådant element i före-
kommande fall.
7. Ange samtliga abelska grupper med 72 element, samt bestäm den max-
imala ordningen som ett element i respektive grupp kan ha.
8. Ange samtliga abelska grupper av ordning 27. Finn en unik strukturell

egenskap hos var och en av dem, d.v.s. en egenskap som inte delas av
någon av de övriga abelska grupperna av samma ordning.
9. Den så kallade partitionsfunktionen p(n) denieras som antalet sätt

att skriva det positiva heltalet n som en summa av positiva heltal
n = a1 + a2 + + as ;
där a1 a2 as . Till exempel är p(4) = 5, eftersom
4 = 3 + 1 = 2 + 2 = 2 + 1 + 1 = 1 + 1 + 1 + 1:
(a) Beräkna p(2), p(3), p(5) och p(6).
(b) Låt q vara ett primtal. Visa att antalet abelska grupper av ord-
ning qm är lika med p(m).
9.4. Bevis för struktursatsen 185
(c) Antag att q1 ; q2 ; : : : ; qr är olika primtal och sätt n = q1n1 q2n2 : : : qrnr ,
där n1 ; n2 ; : : : ; nr 2 Z+. Visa att det nns p(n1 )p(n2 ) : : : p(nr )
abelska grupper av ordning n.
(d) Använd resultatet i (c) för att bestämma antalet abelska grupper
av ordning 31 587 500 = 55 74 192.
10. Låt G vara en abelsk grupp av ändlig ordning n och d en positiv delare
i n. Visa att G har en undergrupp av ordning d. (Jämför med sats 4.24).
9.4 Bevis för struktursatsen

I detta avsnitt skall vi bevisa struktursatsen, och kommer därvid ut-
nyttja det triviala faktum att en ändlig abelsk grupp är ändligt gene-
rerad. Det nns alltså en ändlig generatormängd X = fg1 ; g2 ; : : : ; gk g
till varje ändlig abelsk grupp G, vilket betyder att varje element g 2 G
kan skrivas
g = g1n1 g2n2 : : : gknk ;

för några heltal n1 ; n2 ; : : : ; nk . Eftersom G är abelsk kan vi till skill-
nad från i formel (4.2) i sats 4.28 anta att alla gi är olika. En gene-
ratormängd behöver ingalunda vara entydigt bestämd, vilket framgår
av följande exempel.
Exempel 9.27. Mängden X1 = f(0; 1); (1; 0)g är en generatormängd

Z3 Z3, eftersom vi för varje (a; b) 2 Z3 Z3 kan skriva
till
(a; b) = a (1; 0) + b (0; 1):

Men också X2 = f(1; 0); (0; 2); (1; 1)g är en generatormängd, ty då vi
räknar modulo 3 så blir
a (1; 1) + (a + 2b) (0; 2) = (a; a) + (0; 2 (a + 2b))
= (a; a + 2 a + 4 b)
= (a; b):
Lägg märke till att vi här inte behöver använda oss av generatorn (1; 0)
i X2 . I själva verket har vi (1; 0) = (0; 2) + (1; 1), så denna generator
kan uttryckas med hjälp av de två andra generatorerna i samma gene-
ratormängd. Vi kan därför lika gärna utelämna detta element från X2
och nöja oss med generatorerna (0; 2) och (1; 1). Det går dock inte att
hitta någon generatormängd som blott består av ett element. Detta
beror på att Z3 Z3 inte är en cyklisk grupp.
Med ledning av föregående exempel ger vi följande denition.
Denition 9.28. Låt G vara en ändligt genererad abelsk grupp. Det

minsta antalet element som krävs för att generera gruppen, d.v.s. det
minsta möjliga antalet element som kan nnas i en generatormängd till
G, rangen av G och betecknas rk G.1 En
kallas för generatormängd
som innehåller rk G element säges vara minimal.
Exempel 9.29. Varje cyklisk grupp är av rang 1. Omvänt gäller att

varje abelsk grupp av rang 1 är cyklisk.
Exempel 9.30. Som en generatormängd till Z3 Z6 och Z3 Z5

duger i båda fallen f(0; 1); (1; 0)g. Men den sistnämnda gruppen är
isomorf med den cykliska gruppen Z15, eftersom 3 och 5 är relativt
prima. Motsvarande kan inte sägas om Z3 Z6, som därför är av rang 2,
medan Z3 Z5 alltså har rang 1. Således är f(0; 1); (1; 0)g en minimal
generatormängd till Z3 Z6, men inte till Z3 Z5, som har t.ex. f(1; 1)g
som minimal generatormängd.
Följande sats är en version av struktursatsen, som ibland förekommer

i litteraturen. Vi kommer att använda denna för att bevisa vår fram-
ställning av struktursatsen på sidan 182.
Sats 9.31. Varje ändlig abelsk grupp av rang k är isomorf med en

direkt produkt av k cykliska grupper på formen
Zm1 Zm2 Zmk ;
där mi j mi+1 för i = 1; 2; : : : ; k 1.
Bevis. Vi skall bevisa satsen med hjälp av induktion över k. Om k = 1
är satsen trivial, eftersom vi då har att göra med en cyklisk grupp.
1
'rk' är en förkortning av det engelska ordet rank.
Antag att k > 1 och att satsen är sann för varje ändlig abelsk grupp
av rang k 1.
Låt G vara en ändlig abelsk grupp av rang k . Varje minimal gene-
ratormängd till G innehåller då k element, och givet en sådan gene-
ratormängd, säg fa1 ; a2 ; : : : ; ak g, så kan varje element i G skrivas på
formen
as11 as22 : : : askk ; si 2 Z; i = 1; 2; : : : ; k:

Heltalen si är inte entydigt bestämda, ty varje si kan ersättas med till
exempel si + o(ai ) utan att produkten ändras. Detta innebär speciellt
att det nns heltal n1 ; n2 ; : : : ; nk sådana att
an1 1 an2 2 : : : ank k = 1G ;

där minst ett ni är skilt från 0.
Vi kommer nu till den knixigaste delen av beviset. Låt F vara
mängden av alla minimala generatormängder till G. För varje X 2 F ,
d.v.s. för varje minimal generatormängd X = fg1 ; g2 ; : : : ; gk g till G,
bildar vi mängden
NX = f(n1 ; n2 ; : : : ; nk ) j g1n1 g2n2 : : : gknk = 1G ; ni 6= 0 för minst ett ig:

Därpå bildar vi unionen
[
S= NX :
X 2F
Elementen i S är alltså k-tipler (n1 ; n2 ; : : : ; nk ) av heltal, där minst

ett ni är skilt från 0. Varje sådan k-tipel är i sin tur kopplad till en
generatormängd fg1 ; g2 ; : : : ; gk g på så sätt att g1 g2 : : : gk = 1G .
n1 n2 nk
Välj nu heltalet m1 6= 0 så att m1 förekommer som en komponent
bland någon av k -tiplerna i S , och så att jm1 j är så litet som möjligt.
På grund av kommutativiteten kan vi anta att detta m1 förekommer
som komponent 1. Det är vidare ingen inskränkning att antaga att
m1 > 0 (varför?). Det existerar således en minimal generatormängd
X = fg1 ; g2 ; : : : ; gk g till G, för vilken
g1m1 g2n2 g3n3 : : : gknk = 1G ; (9.4)
där jnj j m1 > 0 närhelst nj 6= 0 (på grund av minimaliteten hos m1 ).

Med hjälp av divisionsalgoritmen kan varje nj skrivas
nj = m1 qj + rj ; (9.5)
där 0 rj < m1 . Insatt i (9.4) blir detta

g1m1 g2m1 q2 +r2 g3m1 q3 +r3 : : : gkm1 qk +rk = (g1 g2q2 g3q3 : : : gkqk )m1 g2r2 g3r3 : : : gkrk
= hm 1 r2 r3 rk
1 g2 g3 : : : gk
= 1G ;
där h1 = g1 g2q2 g3q3 : : : gkqk . Här måste h1 6= 1G , ty annars vore
g1 = g2 q2 g3 q3 : : : gk qk ;
och då skulle generatorn g1 kunna uttryckas med hjälp av de övriga
generatorerna g2 ; g3 ; : : : ; gk , vilket i sin tur skulle innebära att X nfg1 g
vore en generatormängd till G. Men i så fall skulle X inte vara minimal,
och det är en motsägelse.
Mängden X 0 = fh1 ; g2 ; g3 ; : : : ; gk g är nu en ny minimal generator-
s1 s2 sk
mängd till G, ty vi kan i varje uttryck g1 g2 : : : gk , bestående av
generatorerna i X , göra substitutionen g1 = h1 g2

q2 g q3 : : : g qk , och
3 k
på så sätt få ett uttryck bestående av generatorerna i X . Vi har med
0
0
andra ord X 2 F . Ovan ser vi vidare att
hm 1 r2 r3 rk
1 g2 g3 : : : gk = 1G ;
vilket betyder att (m1 ; r2 ; r3 ; : : : ; rk ) 2 S . Eftersom 0 ri < m1 för

varje i = 2; 3; : : : ; k , och då m1 är det minsta positiva heltal som före-
kommer bland komponenterna hos k -tiplerna i S , så måste
r2 = r3 = = rk = 0:
Vi konstaterar att m1 är det minsta positiva heltalet sådant att
hm 1 m1 0 0 0
1 = h1 g2 g3 : : : gk = 1G ;
och således genererar h1 en cyklisk undergrupp av ordning m1 i G.

Vi påstår nu att G är den inre direkta produkten av hh1 i och H ,
där H är den undergrupp som genereras av fg2 ; g3 ; : : : ; gk g, d.v.s.
H = hg2 ; g3 ; : : : ; gk i. Båda undergrupperna är givetvis normala un-

dergrupper i G, och det är också klart att G = hh1 i H . Det återstår att
visa att hh1 i \ H = f1G g. Ett godtyckligt element i hh1 i kan skrivas
på formen h1 , där 0 n1 < m1 . Antag att h1 2 H . Det nns i så
n1 n1
fall heltal n2 ; n3 ; : : : ; nk sådana att
hn1 1 = g2n2 g3n3 : : : gknk :

Men detta innebär att hn1 1 g2 n2 g3 n3 : : : gk nk = 1G , vilket betyder att
k-tipeln (n1 ; n2 ; n3 ; : : : ; nk ) tillhör S . Minimalitetsegenskapen hos
n1
talet m1 medför att n1 = 0, så därmed är h1 = 1G . Det enda element i
hh1i som också nns i H är alltså 1G , och alltså gäller hh1i\ H = f1G g.
Således är G den inre direkta produkten av hh1 i och H . Enligt sats 9.20
är därmed G ' hh1 i H .
Gruppen H genereras ju av k 1 element, så rk H k 1. Vi måste
emellertid ha likhet här, ty annars vore rk G < k , vilket inte är fallet.
Sålunda rk H = k 1 och därmed är H , enligt induktionsantagandet,
isomorf med en direkt produkt på formen
Zm2 Zm3 Zmk ;

där mi j mi+1 för i = 2; 3; : : : ; k. Eftersom hh1 i ' Zm1 har vi därmed
G ' Zm1 Zm2 Zmk ;

och det återstår bara att visa attm1 j m2 .
Antag att hi genererar Zmi , i = 2; 3; : : : ; k 1. Eftersom Zm2 är av
ordning m2 , så är
hm 1 m2 0 0 0
1 h2 h3 h4 : : : hj = 1G :
Divisionsalgoritmen ger m2 = m1 q + r , där 0 r < m1, och ett

resonemang liknande det ovan, som tvingade samtliga rj i (9.5) att vara
noll, visar att r = 0, d.v.s. att m1 j m2 . Satsen är därmed bevisad.2
Vi är nu redo att bevisa vår version av struktursatsen.
2
Pust!
Bevis för struktursatsen. Låt G vara en ändlig abelsk grupp. Denna

är enligt föregående sats isomorf med en direkt produkt av cykliska
grupper på formen
Zm1 Zm2 Zmk :

Faktorisera m1 enligt m1 = p1 1 p2 2 : : : ps s , där primtalen p1 ; p2 ; : : : ; ps
alla är olika. Talen p1 1 ; p2 2 ; : : : ; ps s är parvis relativt prima, så enligt

följdsats 9.10 är
Zm1 ' Zp1 1 Zp2 2 Zps s :
Motsvarande kan sägas om alla andra Zmi , vilket sammantaget ger
att G är en direkt produkt av cykliska grupper, samtliga av ordning lika
med en primtalspotens, men där de inblandade primtalen inte behöver
vara olika.

1. Bestäm rangen för var och en av nedanstående grupper.
(a) Z3 Z4 (b) Z5 Z10 (c) Z3 Z12 Z15

(d) Z4 Z15 Z18 Z8 Z21 (e) Z14 Z15 Z16 Z18
2. Man kan visa att talen mi som förekommer i sats 9.31 är entydigt
bestämda. Dessa är den abelska gruppens så kallade torsionskoe-
cienter. Bestäm torsionskoecienterna till
(a) Z10 Z48 (b) Z12 Z15 (c) Z2 Z10 Z15.
Kapitel 10
Kvotgrupper
I avsikten att bevisa Lagranges sats introducerade vi i avsnitt 6.1 så
kallade vänster- och högersidoklasser till en undergrupp. Speciellt lade
vi i exempel 6.4 märke till att mängden av alla sidoklasser till under-
gruppen nZ i Z är lika med mängden Zn = f[0]; [1]; : : : ; [n 1]g av alla
restklasser modulo n. Denna mängd kan vi ju som bekant införa en
gruppstruktur på: Summan av den restklass som innehåller a och den
restklass som innehåller b denieras som den restklass som innehåller
a + b, d.v.s. [a] [b] = [a + b].
En naturlig fråga är nu om det går att generalisera detta till all-
männa grupper, d.v.s. kan man införa en gruppstruktur på mängden
av alla vänstersidoklasser (eller högersidoklasser) på ett liknande sätt?
Vi undrar med andra ord om det är möjligt att multiplicera två sido-
klasser med varandra enligt principen att produkten av den sidoklass
som innehåller x och den sidoklass som innehåller y blir lika med den
sidoklass som innehåller xy. I termer om vänstersidoklasser innebär
detta att
(xH )(yH ) = xyH (10.1)
skall vara en väldenierad kompositionsregel på mängden av alla vän-

stersidoklasser till undergruppenH . Motsvarande denition för höger-
sidoklasser blir (Hx)(Hy) = Hxy.
Det visar sig emellertid att det inte alltid är möjligt att deniera
multiplikation av sidoklasser på ovanstående vis. Betrakta till exempel
undergruppen H = f"; 1 g i S3 . I exempel 6.5 konstaterade vi att
191
192 Kapitel 10. Kvotgrupper
denna undergrupp har de tre vänstersidoklasserna
"H = H;
2 H = f2 ; 2 g och
3 H = f3 ; 3 g:
Om vi beräknar produkten av 2 H och 3 H i enlighet med (10.1), så
blir resultatet
(2 H )(3 H ) = 2 3 H = "H = H: (10.2)
Eftersom 2 2 2 H kan man lika gärna välja att representera vänster-

sidoklassen 2 H med 2 istället för 2 . Sidoklasserna 2 H och 2 H är
alltså lika. Det skall därför helst inte bli någon skillnad om man i uträk-
ningen (10.2) ersätter 2 H med 2 H . Men till vårt förtret upptäcker
vi att
(2 H )(3 H ) = 2 3 H = 3 H 6= H;
så multiplikation av vänstersidoklasser är inte en väldenierad kompo-
sitionsregel i detta fall. Det visar sig inte gå speciellt bättre om man
försöker införa multiplikation av högersidoklasser istället, vilket läsa-
ren kan övertyga sig om genom att till exempel beräkna produkterna
(H2 )(H3 ) och (H2 )(H3 ).
Orsaken till att det går åt pipan i ovanstående exempel är att det är
fel på undergruppen H den är inte tillräckligt bra för att vårt öns-
kemål om en väldenierad sidoklassmultiplikation skall bli uppfyllt. Vi
skall närmast undersöka vilka krav som måste ställas på en undergrupp
för att det skall gå att multiplicera vänster- eller högersidoklasser på
det vis vi önskar.
10.1 Normala undergrupper och kvotgrupper

Vi har sett att vänstersidoklasserna till en undergrupp alltid är lika
många som högersidoklasserna (en konsekvens av sats 6.11) och att
det ibland kan inträa att uppsättningen av vänstersidoklasser är pre-
cis densamma som uppsättningen av högersidoklasser. Undergruppen
ifråga är då en så kallad normal undergrupp, se denition 6.6, och
dessa spelar en viktig roll när det gäller att införa en gruppstruktur
10.1. Normala undergrupper och kvotgrupper 193
på mängden av alla vänstersidoklasser. Orsaken till detta framgår av

följande sats.
Sats 10.1. Antag att G är en grupp och N en undergrupp i G. Låt

vidare LN beteckna mängden av alla vänstersidoklasser till N . Då är
multiplikation av vänstersidoklasser enligt
(gN )(hN ) = ghN (10.3)
en väldenierad kompositionsregel på LN , om och endast om N G.

Bevis. )) Vi vill visa att N G, under förutsättning att multipli-
(
kation av vänstersidoklasser enligt (10.3) är väldenierad. Tagg2G
och n 2 N godtyckligt. Med hänvisning till sats 6.7 skall vi visa att
gng 1 2 N . Vi beräknar nu produkten av de båda vänstersidoklasserna
gN och g 1N till
(gN )(g 1 N ) = 1G N = N:
Eftersom gn 2 gN , är gN och gnN samma vänstersidoklass. På grund
av att (10.3) är en väldenierad multiplikation av vänstersidoklasser,
måste även produkten av gnN och g 1 N vara lika med N , d.v.s.
(gnN )(g 1 N ) = gng 1 N = N:
Således är den sidoklass som innehåller gng
1 lika med undergrup-
pen N själv, d.v.s. gng
1 2 N och därmed N G.
(() Antag att N G. Vi vill visa att (10.3) ger en väldenierad
multiplikation av sidoklasser, d.v.s. om gN = g1 N och hN = h1 N , så
är ghN = g1 h1 N . Att gN och g1 N är samma vänstersidoklass innebär
att g1 = gn1 för något n1 2 N . Av samma anledning måste det nnas
ett n2 2 N sådant att h1 = hn2 . Detta ger g1 h1 = gn1 hn2 . Men
n1 h = hn3 för något n3 2 N , ty n1 h 2 Nh och Nh = hN eftersom
N G. Således
g1 h1 = gn1 hn2 = ghn3 n2 2 ghN;
och beviset är klart.
Följdsats 10.2. Antag att G är en grupp och N en normal under-

grupp i G. Då är LN en grupp under kompositionsregeln (10.3). Om
denna grupp är ändlig, är dess ordning lika med (G : N ).
Bevis. Om N G så ger sats 10.1 att (10.3) är en väldenierad komposi-

tionsregel på LN , så det återstår endast att veriera att gruppaxiomen
är uppfyllda. Associativiteten följer av
(aN )[(bN )(cN )] = (aN )(bcN )

= [a(bc)]N
= [(ab)c]N
= (abN )(cN )
= [(aN )(bN )](cN )
för alla a; b; c 2 G. Det neutrala elementet är den sidoklass som inne-
håller det neutrala elementet 1G , d.v.s. 1G N = N , i och med att
(1G N )(aN ) = 1G aN = aN
för alla a 2 G. Till sist gäller för varje aN att dess invers ges av a 1N ,
eftersom
(a 1 N )(aN ) = a 1 aN = 1G N = N:
Således är LN LN är precis de olika vänstersi-
en grupp. Elementen i
doklasserna till N i G, så trivialt gäller jLN j = (G : N ), om antalet
sidoklasser är ändligt.
Denition 10.3. Låt G vara en grupp och N en normal undergrupp

i G. Då kallas gruppen LN från följdsatsen ovan för kvotgruppen
av G modulo N och betecknas G=N .
Det går precis lika bra att genomföra ovanstående för högersidoklas-
ser, d.v.s. att först visa att multiplikation av högersidoklasser enligt
(Ng)(Nh) = Ngh är väldenierad om och endast om N G, och att
mängden RN av alla högersidoklasser i så fall blir en grupp under den-
na kompositionsregel (se övning 4). Denna grupp kommer för övrigt
att vara isomorf med motsvarande grupp G=N av vänstersidoklasser
(avbildningen gN 7! Ng är en isomorsm), och av den anledningen
används samma beteckning G=N också för denna grupp.
10.1. Normala undergrupper och kvotgrupper 195
Exempel 10.4. Z är en abelsk grupp, så är 4Z en normal

Eftersom
undergrupp i Z. Vi kan därför bilda kvotgruppen Z=4Z, vars element
utgörs av sidoklasserna till 4Z, d.v.s.
0 + 4Z = f: : : ; 8; 4; 0; 4; 8; : : : g = 4Z;
1 + 4Z = f: : : ; 7; 3; 1; 5; 9; : : : g;
2 + 4Z = f: : : ; 6; 2; 2; 6; 10; : : : g;
3 + 4Z = f: : : ; 5; 1; 3; 9; 11; : : : g:
Det neutrala elementet i Z=4Z är den sidoklass som innehåller 0, d.v.s.
undergruppen 4Z själv. Vidare har vi till exempel att
1
(1 + 4Z) + (2 + 4Z) = (1 + 2) + 4Z = 3 + 4Z
och
(2 + 4Z) + (3 + 4Z) = (2 + 3) + 4Z = 5 + 4Z = 1 + 4Z:

I gur 10.1 presenteras en Cayleytabell för Z=4Z. Vi ser att Z=4Z
är isomorf med Z4, vars Cayleytabell åternns i tabellen till vänster
i gur 2.8 på sidan 53. Detta är inte så konstigt, med tanke på att
elementen i Z=4Z inte är något annat än restklasserna modulo 4, pre-
cis som det är fallet med i Z4, och att den gruppstruktur vi inför på
Z=4Z är analog med den som införs på Z4: Välj representanter från
två sidoklasser/restklasser, addera dessa i Z och leta reda på vilken
sidoklass/restklass summan hamnar i.
4Z 1 + 4Z 2 + 4Z 3 + 4Z
4Z 4Z 1 + 4Z 2 + 4Z 3 + 4Z
1 + 4Z 1 + 4Z 2 + 4Z 3 + 4Z 4Z
2 + 4Z 2 + 4Z 3 + 4Z 4Z 1 + 4Z
3 + 4Z 3 + 4Z 4Z 1 + 4Z 2 + 4Z
Figur 10.1
Exempel 10.5. Den alternerande gruppen An är en normal under-

grupp i Sn för n 2, se exempel 6.10. Därmed är Sn=An en grupp
1
Vi använder här den additiva motsvarigheten (g + N ) + (h + N ) = (g + h) + N
till formel (10.3).
bestående av (Sn : An ) = jSn j=jAn j = 2 element. Eftersom Z2 i iso-

mormening är den enda gruppen med två element, har vi således
Sn =An ' Z2. De två elementen i Sn =An är An , mängden av alla jäm-
na permutationer, samt Bn , mängden av alla udda permutationer. I
gur 10.2 återges Cayleytabellen för Sn =An .
An Bn
An An Bn
Bn Bn An
Figur 10.2

1. Ange elementen i kvotgruppen Z9=N , där N = h3i, samt skriv ned dess
Cayleytabell.
2. Visa att N1 = f1; 9; 11g och N2 = f1; 13g är normala undergrupper

i Z14. Ange elementen i kvotgrupperna Z14=N1 och Z14=N2 . Skriv även
ned deras respektive Cayleytabeller.
3. Låt N vara den normala undergruppen f"; 3 g i D4 . Ange elementen i

kvotgruppen D4 =N , samt skriv ned dess Cayleytabell.
4. Genomför bevisen för sats 10.1 och följdsats 10.2, fast i termer om
högersidoklasser istället för vänstersidoklasser.
10.2 Homomorsmer och kvotgrupper

Vi påminner om att en isomorsm är en bijektiv avbildning mellan två
grupper sådan att (ab) = (a)(b). Vi skall nu studera en generellare
typ av avbildningar, vilka är starkt relaterade till kvotgrupper och
normala undergrupper.
Denition 10.6. Låt G och H vara grupper. Vi säger att : G ! H

är en homomorsm, om
(ab) = (a)(b)
för alla a; b 2 G.
10.2. Homomorsmer och kvotgrupper 197
Skillnaden mellan en homomorsm och en isomorsm är alltså att den

sistnämnda måste vara bijektiv, vilket inte krävs av en homomorsm.
Ibland kommer vi att referera till homomorsmer som grupphomomor-
smer.
Exempel 10.7. Var och en av de avbildningar som gurerar i exem-

pel 8.28.6 är en homomorsm.
Exempel 10.8. Låt G och H vara grupper och deniera : G ! H

enligt (g ) = 1H för alla g 2 G. Detta är givetvis en homomorsm.
Denna till synes ganska fantasilösa avbildning går under benämningen
den triviala homomorsmen.
Exempel 10.9. Deniera : Sn ! Z2 enligt

(
0 om är jämn
() =
1 om är udda:
(Vi antar här att n 2.) En veriering av att () = () + ()
får indelas i ett antal olika fall (fyra st.), beroende på om och
är udda eller jämna. Om till exempel både och är udda har vi
() = () = 1, så () + () = 1 + 1 = 0 i Z2. Men om och
båda är udda, så är å andra sidan är jämn, vilket ger att också
() = 0. Ett liknande resonemang kan användas i övriga fall. Vi
konstaterar därmed att är en homomorsm.
Att : Sn ! Z2 är en homomorsm innebär på något sätt att Z2
gömmer sig i Sn , och det är också möjligt att se spår av Z2 i en
Cayleytabell för Sn . Vi betraktar för enkelhetens skull fallet n = 3.
I gur 10.3 på nästa sida åternns Cayleytabellerna för S3 och Z2.
De jämna permutationerna i S3 , d.v.s. ", 2 och 3 , är de som en-
ligt ovanstående homomorsm svarar mot 0 i Z2. Dessa nns samlade i
block om tre rader och tre kolumner längs med huvuddiagonalen i Cay-
leytabellen för S3 . På samma sätt är de udda permutationerna 1 , 2
och 3 , vilka motsvarar 1 i Z2, samlade i lika stora block, fast längs med
den andra diagonalen. Genom att ersätta vart och ett av dessa block
med 0 eller 1, beroende på om de i blocket ingående permutationerna
svarar mot 0 eller 1 i Z2, så fås precis Cayleytabellen för Z2. För att
förtydliga sambandet ännu mer, är elementet 0 i Z2 skrivet med fet stil
i tabellen i gur 10.3, liksom dess motsvarande element ", 2 och 3

i S3 .
" 2 3 1 2 3
" " 2 3 1 2 3
2 2 3 " 2 3 1
3 3 " 2 3 1 2
1 1 3 2 " 3 2 0 1
2 2 1 3 2 " 3 0 0 1
3 3 2 1 3 2 " 1 1 0
Figur 10.3
Lemma 10.10. Låt : G ! H vara en grupphomomorsm och a

ett element i G. Då gäller
(i) (1G ) = 1H
(ii) (a
1 ) = (a) 1
(iii) (a ) = (a) för alla k 2 Z.
k k
Bevis. Se lemma 8.13.
Inför nästa sats kan det vara värt att fräscha upp innebörden av be-
greppen bild och urbild av en mängd genom en avbildning, se deni-
tion 1.53.
Sats 10.11. För en grupphomomorsm : G1 ! G2 gäller att

(i) om H1 är en undergrupp i G1 , så är bilden (H1 ) av H1 genom
en undergrupp i G2
(ii) om H2 är en undergrupp i G2 , så är urbilden

1 (H ) av H
2 2
genom en undergrupp i G1 .
Bevis. (i) Vi undersöker om
(H1 ) = f(h) j h 2 H1 g
uppfyller kraven på stabilitet, neutralt element och invers.
Tag(h1 ); (h2 ) 2 (H1 ) godtyckligt. Vi vill visa att deras pro-

dukt tillhör (H1 ). På grund av att är en homomorsm så gäller
(h1 )(h2 ) = (h1 h2 ). Elementet h1 h2 tillhör H1 , ty h1 och h2 gör
det och H1 är en undergrupp i G1 . Således gäller (h1 h2 ) 2 (H1 ), så
stabilitetskravet är uppfyllt.
Av lemma 10.10(i) följer att det neutrala elementet 1G2 tillhör
(H1 ), eftersom det kan skrivas 1G2 = (1G1 ), och 1G1 2 H1 på grund
av att H1 G1 .
Välj (h) 2 (H1 ) godtyckligt. Dess invers är enligt lemma 10.10(ii)
lika med (h)
1 = (h 1 ). Här gäller h 1 2 H , ty h 2 H och
1 1
H1 G1 . Således gäller (h) 1 2 (H1 ), enligt vår önskan.
(ii) Vi skall visa att
1 (H2 ) = fg 2 G1 j (g) 2 H2 g
uppfyller kraven på stabilitet, neutralt element och inverser.
Omg1 ; g2 2 1 (H2 ) så gäller (g1 ); (g2 ) 2 H2 . Då är en homo-
morsm och H2 en undergrupp i G2 , gäller (g1 g2 ) = (g1 )(g2 ) 2 H2 ,
vilket medför att g1 g2 2
1 (H ).
2
Det neutrala elementet i 1G1 tillhör
1 (H ), ty då H är en un-
2 2
dergrupp i G2 så gäller 1G2 2 H2 , och på grund av lemma 10.10(i) är
(1G1 ) = 1G2 .
Om g väljs godtyckligt i
1 (H ), så gäller (g ) 2 H . Eftersom H
2 2 2
är en undergrupp i G2 så gäller (g )
1 2 H . Med hjälp av lem-
2
ma 10.10(ii) fås (g
1 ) = (g ) 1 , av vilket g 1 2 1 (H ) följer.
2
Låt :G!H vara en grupphomomorsm. Av sats 10.11 framgår det

att bilden till en undergrupp i G genom är en undergrupp i H . En
av undergrupperna i G är G själv, och således är
im = (G) = f(g) j g 2 Gg (10.4)
en undergrupp i H . Sats 10.11 säger också att urbilden till en under-

grupp i H genom är en undergrupp i G. Den triviala undergruppen
f1H g är en undergrupp i H . Alltså är
1 (f1H g) = fg 2 G j (g) = 1H g (10.5)
en undergrupp i G.
Denition 10.12. : G ! H vara en grupphomomorsm. Då

Låt
kallas undergruppen im i H , denierad enligt (10.4), för bilden av .
Undergruppen
1 (f1 g) i G, given av (10.5), kallas kärnan till och
H
betecknas ker .
2
Exempel 10.13. Vi bestämmer kärnan och bilden till några av ho-

momorsmerna i exemplen i kapitel 8.
Exempel 8.2: Här ges : Z ! 2Z av (x) = 2x. Eftersom detta
är en isomorsm är surjektiv, och således im = 2Z. När det gäller
kärnan till har vi i detta fall
ker = fx 2 Z j (x) = 0g = fx 2 Z j 2x = 0g = f0g;
d.v.s. kärnan består blott av det neutrala elementet 0 i Z.
: R ! R denierad som den
Exempel 8.3: I detta exempel är
+
(x) = ln x. Vi konstaterade i exemplet att är
naturliga logaritmen
en isomorsm. Den är därmed surjektiv, så im = R . Vidare har vi
ker = fx 2 R+ j ln x = 0g = f1g;
så även i detta fall utgörs kärnan av den triviala gruppen.
Exempel 8.5: Här ges : GLn (R) ! R av (A) = det A för alla
A 2 GLn (R). Givet ett reellt tal r 6= 0 kan man alltid hitta en matris,
vars determinant är lika med r . Till exempel har vi i fallet n = 3 att
0 1
r 0 0
det @0 1 0A = r:
0 0 1
Således är im = R . Det neutrala elementet i R är talet 1, så
ker = fA 2 GLn (R) j det A = 1g = SLn (R):
Vi överlåter som en övning till läsaren att reda ut vad kärnan och
bilden är till homomorsmerna i exemplen 8.4 och 8.6.
Sats 10.14. G och H vara grupper och antag att : G ! H är

Låt
en homomorsm. Då är injektiv, om och endast om ker = f1G g.
2
Beteckningen 'ker' är en förkortning av det engelska ordet för kärna: kernel.
Bevis. )) Antag att är injektiv. Vi vill visa att det neutrala ele-
(
mentet 1G är det enda elementet i ker . Välj g 2 ker godtyckligt. Då
gäller(g) = 1H . Men vi vet även att (1G ) = 1H , och eftersom är
injektiv måste således g = 1G . Detta bevisar att ker = f1G g.
(() Antag att ker = f1G g. Vi vill visa att är injektiv, och antar
därför att (g1 ) = (g2 ) i avsikten att visa att g1 = g2 . Av likheten
mellan (g1 ) och (g2 ) följer att (g1 )(g2 )
1 = 1 , vilket med använ-
H
1
dande av räknelagarna för homomorsmer i sin tur ger (g1 g2 ) = 1H .
Således gäller g1 g2
1 2 ker , men eftersom ker bara innehåller det
1
neutrala elementet i G, måste således g1 g2 = 1G , d.v.s. g1 = g2 .
Exempel 10.15. vara en homomorsm från Z5 till Z14. Lag-

Låt
ranges sats ger att ker kan innehålla ett eller fem element, d.v.s.
ker = f0g eller ker = Z5. Om ker = f0g så är enligt sats 10.14
injektiv. Detta i sin tur innebär att im , som är en undergrupp i Z14,
innehåller lika många element som Z5, d.v.s. fem stycken. Men detta
är inte möjligt, eftersom Z14 enligt Lagranges sats inte kan ha en un-
dergrupp med fem element. Således måste ker = Z5, vilket betyder
att (a) = 0 för alla a 2 Z5, d.v.s. är den triviala homomorsmen.
Vad händer om vi i sats 10.11 kräver av undergrupperna H1 och H2 , att

de är normala undergrupper i G1 respektive G2 ? Det ligger kanske nära
till hands att tro, att (H1 ) i så fall skulle vara en normal undergrupp
i G2 och 1 (H2 ) en normal undergrupp i G1 . Riktigt så bra är det
emellertid inte, men nästan.
Sats 10.16. Låt G1 och G2 vara grupper och : G1 ! G2 en homo-

morsm. Då gäller att
(i) om N1 är en normal undergrupp i G1 , så är (N1 ) en normal

undergrupp i im
(ii) om N2 är en normal undergrupp i G2 , så är 1 (N2 ) en normal
undergrupp i G1 .
Bevis. (N1 ) im , vilket vi åstadkommer genom
(i) Vi vill visa att
att visa att g(n)g 2 (N1 ), närhelst (n) 2 (N1 ) och g 2 im .
1
Men då g 2 im , så har vi g = (g1 ) för något g1 2 G1 , vilket ger
g(n)g 1 = (g1 )(n)(g1 ) 1 = (g1 ng1 1 ):

Elementet (g1 ng1 1 ) (N1 ), ty g1 ng1 1 2 N1 på grund av att

tillhör
N1 G1 . Således har vi (N1 ) im .
(ii) Vi ska visa att
1 (N ) G och väljer därför g 2 G och
2 1 1
n 2 (N2 ) godtyckligt, i avsikten att bevisa att gng 1 2 1 (N2 ),
1
d.v.s. att (gng
1 ) 2 N . Nu är (gng 1 ) = (g )(n)(g ) 1 . Eftersom
2
n 2 (N2 ), så gäller (n) 2 N2 . Elementet (g) tillhör G2 . Då vi vet
1
att N2 G2 , följer påståendet.
Notera att (i) i ovanstående sats inte säger att (N1 ) är en normal
undergrupp i G2 , närhelst N1 är en normal undergrupp i G1 . Vi visar
med ett exempel, att det inte heller behöver vara så.
Exempel 10.17. Det är lätt att se att avbildningen : Z2 ! D4

denierad av (0) = " och (1) = 1 är en homomorsm. Givetvis är
här N = Z2 en normal undergrupp i Z2, men (N ) = im = f"; 1 g
är däremot inte en normal undergrupp i D4 .
Sats 10.18. Låt : G ! H vara en homomorsm med kärnan N och

låt g vara ett godtyckligt element i G. Då är N en normal undergrupp
i G. Vidare gäller
gN = fa 2 G j (a) = (g)g: (10.6)
Bevis. N G. Kärnan till kan tecknas som urbilden

Vi visar först att
genom till undergruppen f1H g i H , d.v.s. N = ker =
1 (f1 g), se
H
formel (10.5). Då f1H g är en normal undergrupp i H , ger sats 10.16(ii)
att N är en normal undergrupp i G.
Sätt A = fa 2 G j (a) = (g )g. För att bevisa (10.6) skall vi att
visa att gN A och A gN . Tag först a 2 gN godtyckligt. Vi vill
visa att (a) = (g ). Eftersom a 2 gN kan vi skriva a = gn för något
n 2 N . Men N = ker , så (n) = 1H . Ur detta fås
(a) = (gn) = (g)(n) = (g)1H = (g);
och således a 2 A.
För att visa den omvända inklusionen väljer vi a 2 A godtyckligt. Vi
önskar visa att a 2 gN , d.v.s. att a och g tillhör samma vänstersidoklass
till N . Detta följer om vi kan visa att g
1 a 2 N . Men eftersom a 2 A
så gäller (a) = (g). Räknelagarna för homomorsmer ger därmed

(g 1 a) = (g) 1 (a) = 1H :
Således gäller g 1 a 2 ker = N , och beviset är klart.
Notera att eftersom N = ker är en normal undergrupp i G, så gäl-

ler (10.6) också för högersidoklasser, d.v.s.
Ng = fa 2 G j (a) = (g)g
för varje g 2 G.
Exempel 10.19. Vi konstaterade i exempel 6.9 att den speciella lin-

jära gruppen SLn (R ) är en normal undergrupp i den allmänna linjära
gruppen GLn (R ), genom att använda sats 6.7. Alternativt kan vi inse
detta genom att hänvisa till sats 10.18, på grund av att SLn (R ) är kär-

nan till homomorsmen GLn (R ) 3 A 7! det A 2 R , se exemplen 8.5
och 10.13.
Innebörden av sats 10.18 är att varje homomorsm : G ! H på ett

naturligt sätt ger upphov till en normal undergrupp i G, nämligen dess
kärna ker . På köpet får vi därmed automatiskt en kvotgrupp G= ker .
Som vi nu skall se, är det också möjligt att vända på steken, d.v.s.
givet en normal undergrupp N i G (och därmed också en kvotgrupp
G=N ), så nns det en grupp H och en homomorsm : G ! H , sådan
att ker = N .
Sats 10.20. Låt N vara en normal undergrupp i en grupp G och låt

G=N vara motsvarande kvotgrupp. Då är N : G ! G=N denierad
enligt
N (a) = aN
för alla a 2 G en surjektiv homomorsm med kärnan N .

Bevis. För det första är
N (ab) = abN = (aN )(bN ) = N (a) N (b);

så är en homomorsm. För ett godtyckligt element aN 2 G=N gäller

N (a) = aN , så N är surjektiv. Vidare gäller a 2 ker N om och
endast om N (a) = aN = N , eftersom det neutrala elementet i en
kvotgrupp G=N alltid är den sidoklass som innehåller det neutrala
elementet 1G . Således gäller ker N = N .
Denition 10.21. Den surjektiva homomorsmen N : G ! G=N

introducerad i föregående sats kallas för den kanoniska homomor-
smen.
Exempel 10.22. Den kanoniska homomorsmen 4Z : Z ! Z=4Z

har utseendet = a + 4Z för alla heltal a. Detta innebär att a
4Z(a)
avbildas på den restklass modulo 4 som innehåller a, se exempel 10.4.
Till exempel har vi alltså 4Z(14) = 2 + 4Z och 4Z( 5) = 3 + 4Z.
Sats 10.23 (Korrespondenssatsen för grupper). Låt G vara en

grupp och N en normal undergrupp i G. Om H är en undergrupp i G
som omfattar N , så är
H=N = fhN j h 2 H g (10.7)
en undergrupp i G=N . Omvänt kan varje undergrupp i G=N skrivas på

formen (10.7), för en entydigt bestämd undergrupp H i G som omfat-
tar N . Det råder således ett 1-1-förhållande mellan mängden av alla
undergrupper i G som innehåller N och mängder av alla undergrupper i
G=N . Under denna korrespondens svarar vidare normala undergrupper
mot normala undergrupper.
Bevis. Låt N :G ! G=N vara den kanoniska homomorsmen. Av

sats 10.11(i) följer att N (H ) är en undergrupp i G=N . Detta ger
satsens första påstående, eftersom
N (H ) = f N (h)j h 2 H g = fhN j h 2 H g = H=N:

Vi övergår så till det andra påståendet i satsen. Låt H vara en under-
N (H) är en under-
grupp i G=N . Sats 10.11(ii) ger vid handen att
1
grupp i G. Låt oss kalla denna undergrupp för H ; vi har alltså att
H = fh 2 G j N (h) 2 Hg = fh 2 G j hN 2 Hg: (10.8)
För varje n 2 N gäller N (n) = N = 1G=N 2 H, så N H . Vi påstår

nu att H = H=N . Elementen i H är sidoklasser till N . Ett godtyckligt
element i H är alltså på formen gN för något g 2 G. För detta g gäller
N (g ) = gN 2 H, vilket enligt denitionen av H innebär att g 2 H ,

och således att gN 2 H=N . Vi har därmed visat att H H=N . Låt å
andra sidan hN vara ett godtyckligt element i kvotgruppen H=N . Då
gäller alltså h 2 H , och från (10.8) får vi att N (h) = hN 2 H. Alltså
gäller även H=N H, från vilket H = H=N följer.
Antag nu att H1 är en annan undergrupp i G sådan att N H1
och H1 =N = H. För varje h1 2 H1 gäller då h1 N 2 H = H=K , vilket
leder till att h1 2 H . Således har vi H1 H och med ett liknande
förfarande kommer man fram till att H H1 . Vi konstaterar därmed
att H är entydigt bestämd.
Vi har därmed verierat att en 1-1-korrespondens råder mellan un-
dergrupperna i G=N och de undergrupper i G som omfattar N . Det
återstår att visa att normala undergrupp arar mot normala under-
grupper under denna korrespondens. Att så är fallet följer direkt av
ovanstående resonemang, tillsammans med sats 10.16.

1. Visa att nedanstående avbildningar är homomorsmer.
(a) : R+ ! R+ denierad enligt (x) = x

p
(b) : R ! R denierad enligt (x) = 1=x2
(c) : R ! R+ denierad enligt (z ) = jz j
2. Bestäm bilden och kärnan till var och en av homomorsmerna i före-
gående övning.
3. Bestäm bilden och kärnan till var och en av homomorsmerna i ex-

emplen 8.4 och 8.6.
4. Låt G och H vara två grupper. Visa att : G H ! G, denierad

enligt (g; h) = g för alla (g; h) 2 G H , är en homomorsm. Bestäm
dess bild och kärna.
5. Låt :G!H vara en grupphomomorsm och a ett element i G av

ändlig ordning. Visa att ordningen av (a) är en delare i ordningen
av a.
6. Låt :G!H vara en grupphomomorsm. Visa att om G = hai är
cyklisk, så är varje (x) 2 im entydigt bestämt av (a).
7. Låt :G ! H vara en grupphomomorsm. Antag att H är ändlig.

Visa att jim j är en delare i jH j.
10.3 Några exempel

I detta avsnitt skall vi ge några exempel på kvotgrupper, i hopp om
att få en liten bättre inblick i hur de beter sig. Till vår hjälp behöver
vi då följande sats.
Sats 10.24. Låt G vara en grupp och N en normal undergrupp i G.

Då gäller
(i) Om G är abelsk, så är G=N abelsk.

(ii) Om G är cyklisk, så är G=N cyklisk.
(iii) Ordningen av ett element aN i G=N är lika med det minsta
positiva heltal m som uppfyller a
m 2 N , i den mån ett sådant m
existerar.
(iv) Om G är ändlig, så är G=N också ändlig och jG=N j = jGj=jN j.

Bevis. aN och bN vara godtyckliga element
(i) Låt i kvotgruppen
G=N . Eftersom G är abelsk så är ab = ba, vilket ger
(aN )(bN ) = abN = baN = (bN )(aN );
d.v.s. även G=N är abelsk.
G = hai = fak j k 2 Zg. Vi påstår att G=N är
(ii) Antag att
cyklisk med generatorn aN . Låt bN vara ett godtyckligt element i
G=N . Eftersom G = hai så är b = ak för något heltal k, vilket ger
bN = ak N = (aN )k i G=N . Således är
G=N = f(aN )k j k 2 Zg = haN i
cyklisk.
(iii) Om aN 2 G=N är av ändlig ordning m, så är m det minsta
positiva heltalet som uppfyller (aN )m = 1G=N . Men (aN )m = am N och
1G=N = N , så m är alltså det minsta positiva heltalet med egenskapen
am N = N , vilket är ekvivalent med att am 2 N .
(iv) Vi har jG=N j = (G : N ) = jGj=jN j, om G är ändlig.
10.3. Några exempel 207
Exempel 10.25. Om vi vill bestämma ordningen av (2; 3) + h(4; 2)i

i kvotgruppen (Z8 Z6)= h (4; 2)i , så är vi ute efter det minsta positiva
heltal m som uppfyller m (2; 3) 2 h(4; 2)i , enligt (iii) i föregående sats.
Nu är o(4) = 2 i Z8, medan o(2) = 3 i Z6, så (4; 2) genererar en cyklisk
undergrupp av ordning MGM(2; 3) = 6 i Z8 Z6. Därmed är
j(Z8 Z6)= h(4; 2)i j = jZ 8 Z6j

jh(4; 2)ij =
86
6
= 8:
Ordningen av (2; 3) + h(4; 2)i i (Z8 Z6)= h (4; 2)i måste därför vara
lika med något av talen 1, 2, 4 eller 8 (enligt följdsats 6.17, en av
följdsatserna till Lagranges sats). Nu är
h(4; 2)i = f(4; 2); (0; 4); (4; 0); (0; 2); (4; 4); (0; 0)g:
Eftersom (2; 3) 2 = h(4; 2)i så kan ordningen av (2; 3) + h(4; 2)i inte
vara 1. Men däremot har vi 2 (2; 3) = (4; 0) 2 h(4; 2)i , vilket innebär
att (2; 3) + h(4; 2)i är av ordning 2 i (Z8 Z6)= h(4; 2)i .
Exempel 10.26. Studera kvotgruppen (Z5 Z4)= h(1; 0)i. Vi nner

att (1; 0) är av ordning 5 i Z5 Z4, och att (Z5 Z4)= h (1; 0)i därmed
är en grupp av ordning 4. Det nns (i isomormening) två abelska
grupper av ordning 4. Den ena är Z4, som är cyklisk, och den andra är
Z2 Z2 (Kleins fyrgrupp). Men eftersom Z5 Z4 är cyklisk (varför?),
så måste (Z5 Z4)= h (1; 0)i ' Z4, enligt sats 10.24(ii).
Exempel 10.27. Använd struktursatsen för att klassicera de båda

abelska grupperna G1 = (Z4Z8)= h(1; 2)i och G2 = (Z6Z4)= h(2; 2)i.
Vi har o(1) = 4 i Z4 och o(2) = 4 i Z8. Därmed är (1; 2) av ordning 4
i G1 , vilket ger jG1 j = 32=4 = 8. Med hjälp av struktursatsen ser vi
att G1 måste vara isomorf med någon av grupperna Z8, Z4 Z2 eller
Z2 Z2 Z2. För att avgöra vilket fall som gäller, försöker vi nna
någon unik strukturell egenskap hos var och en av dessa tre grupper,
varpå vi undersöker om G1 har denna egenskap eller inte.
Av ovanstående tre grupper är Z8 den enda som är cyklisk. Grup-
pen Z4 Z2 är inte cyklisk, men däremot innehåller den element av
ordning 6 (0; 0; 0) i Z2 Z2 Z2
4, t.ex. (1; 0). Varje element (a; b; c) =
är av ordning 2, eftersom
2 (a; b; c) = (2 a; 2 b; 2 c) = (0; 0; 0):
Sammanfattningsvis: Z8 är den enda cykliska gruppen, Z4 Z2 är inte

cyklisk, men innehåller (minst) ett element av ordning 4. I Z2 Z2 Z2
nns det endast element av ordning 2 (bortsett från det neutrala).
Låt oss nu undersöka egenskaperna hos elementen i G1 . Vi har att
h(1; 2)i = f(1; 2); (2; 4); (3; 6); (0; 0)g
är det neutrala elementet i kvotgruppen G1 . Ordningen av ett element
(a; b) + h(1; 2)i i G1 är lika med det minsta positiva heltal n som upp-
fyller n (a; b) 2 h(1; 2)i . Elementet (1; 1) + h(1; 2)i 2 G1 visar sig vara
av ordning 8, ty varken (1; 1), 2 (1; 1) = (2; 2) eller 4 (1; 1) = (0; 4)
tillhör h(1; 2)i . (Varför behöver man inte bemöda sig med att beräkna
3 (1; 1), 5 (1; 1), 6 (1; 1) eller 7 (1; 1)?) Detta visar att G1 är isomorf
med Z8.
När det gäller G2 , konstaterar vi för det första att jG2 j = 4, efter-
som jZ6 Z4j = 24 och jh(2; 2)ij = 6. Således är G2 är isomorf med Z4
eller Z2 Z2. Nu är
h(2; 2)i = f(2; 2); (4; 0); (0; 2); (2; 0); (4; 2); (0; 0)g;
så eftersom (1; 0) 2 = h(2; 2)i så är (1; 0) + h(2; 2)i ett annat element än
det neutrala elementet i G2 . Detta element är av ordning 2, eftersom
2 (1; 0) = (2; 0) 2 h(2; 2)i. Den sidoklass som innehåller (0; 1) är inte
heller densamma som h(2; 2)i . Den är heller inte lika med den sidoklass
som innehåller (1; 0), på grund av att (1; 0) (0; 1) = (1; 3) 2= h(2; 2)i.
Här har vi således ett nytt element i G2 , som också visar sig vara av
ordning 2, i och med att 2 (0; 1) = (0; 2) 2 h(2; 2)i . Vi har nu funnit
två olika element (1; 0) + h(2; 2)i och (0; 1) + h(2; 2)i i G2 , som båda
är av ordning 2. I och med detta kan G2 inte vara isomorf med Z4,
eftersom denna grupp bara har ett element av ordning 2. Alltså måste
G2 ' Z2 Z2.

1. Bestäm ordningen av följande kvotgrupper.
(a) Z8= h4i (b) Z18= h13i (c) (Z4 Z3)= h(2; 1)i
(d) (Z2 Z10 Z5)= h(1; 4; 2)i (e) (Z6 Z7)= h(2; 2)i

(f) (Z5 S3 )= h(4; 1 )i
2. Bestäm ordningen av vart och ett av följande element i respektive
kvotgrupp.
10.4. De tre isomorsatserna för grupper 209
(a) 8 + 12Z 2 Z=12Z (b) 2 + h3i 2 Z18= h3i (c) 2 h4i 2 Z9= h4i
(d) (2; 3) + h(2; 2)i 2 (Z8 Z7)= h(2; 2)i
(e) (1; 4) + h(4; 1)i 2 (Z10 Z5)= h(4; 1)i
(f) (3; 2; 1) + h(1; 2; 1)i 2 (Z4 Z4 Z3)= h(1; 2; 1)i
(g) (4; 1; 2) + h(1; 2; 1)i 2 (Z6 Z3 Z4)= h(1; 2; 1)i
3. Låt N vara en normal undergrupp i en grupp G. Antag att såväl N
som G=N är abelska. Är då även G abelsk? Ge bevis eller motexempel.
4. Ange alla undergrupper av ordning 2 i Z2 Z4 och bestäm motsvarande
kvotgrupper, i enlighet med struktursatsen för ändliga abelska grupper.
5. Klassicera följande abelska kvotgrupper med hjälp av struktursatsen

för ändliga abelska grupper.
(a) (Z4 Z6)= h(2; 2)i (b) (Z4 Z6)= h(2; 1)i
(c) (Z16 Z21)= h(4; 2)i (d) (Z8 Z10)= h(2; 2)i
(e) (Z4 Z12)= h(3; 4)i (f) (Z3 Z4 Z5)= h(1; 0; 3)i
(g) (Z8 Z15)= h(4; 3)i (h) (Z9 Z6)= h(6; 3)i
6. Låt G vara en grupp och N en normal undergrupp i G, sådan att
g2 2 N för alla g 2 G. Visa att kvotgruppen G=N är abelsk.
10.4 De tre isomorsatserna för grupper

Vi kommer i detta avsnitt att formulera och bevisa tre isomorsatser.
Den första av dessa säger bl.a. att om är en homomorsm från en
grupp G till en annan grupp H , så är im isomorf med kvotgruppen
G= ker .
Betrakta således en homomorsm : G ! H med kärnan N .
Figur 10.4 på nästa sida är ett försök att illustrera den första
satsen. Vi tänker oss där G som en rektangel och im som en rät
linje, på vilken projicerar G. Fyra av G:s element, i form av a, b,
deras produkt ab samt det neutrala elementet 1G , nns markerade i
form av punkter inuti rektangeln. Dessa avbildas i tur och ordning på
(a), (b), (ab) respektive 1H i H . Dessa element har i sin tur marke-
rats på den räta linje som svarar mot im . Den räta linjen genom 1G
motsvarar undergruppen N = ker . Vi vet att kärnan innehåller exakt
de element i G som avbildas på det neutrala elementet i H , d.v.s. alla
punkter på denna räta linje projiceras ner på punkten 1H . Den räta
linjen genom a motsvarar sidoklassen aN . Enligt sats 10.18 består aN
av samtliga x 2 G som uppfyller (x) = (a), så punkterna på den

räta linjen svarande mot aN projiceras alla ner på punkten (a). Mot-
svarande kan sägas om de räta linjerna genom b och ab (vilka alltså
svarar mot sidoklasserna bN respektive abN ) kontra punkterna (a)
och (ab).
aN med bN i kvotgruppen G=N ,
När vi nu multiplicerar sidoklassen
blir resultatet sidoklassen abN . I gruppen im svarar aN mot (a),
bN mot (b) och abN mot (ab). Formeln (aN )(bN ) = abN i G=N
kan således översättas till (a)(b) = (ab) i im . Denna formel är ju
sann på grund av att är en homomorsm, så vi har här en antydan
om att G=N och im är isomorfa grupper.
aN N bN abN
b b
G 1G b
a b
ab b
im b b b b
(a) 1H (b) (ab)
Figur 10.4
Sats 10.28 (Första isomorsatsen för grupper). Låt vara en

grupphomomorsm från G till H med kärnan N . Då gäller att im är
en undergrupp i H , N är en normal undergrupp i G och avbildningen
: G=N ! im denierad av (aN ) = (a) för alla a 2 G är en
isomorsm, d.v.s.
G= ker ' im :
Vidare gäller att =Æ N, där N :G ! G=N är den kanoniska
homomorsmen.
Bevis. Det är sedan tidigare klart att im är en undergrupp i H och

att N är en normal undergrupp i G, så vi övergår direkt till att bevisa
att är en isomorsm.
Innan vi tar oss an denna uppgift, måste vi emellertid visa att

avbildningen är väldenierad. Antag att a1 ocha2 är två represen-
tanter för samma vänstersidoklass. Vi har då a1 2 a2 N , så enligt
sats 10.18 måste (a1 ) = (a2 ) gälla. Detta visar att är väldeni-
erad. Sats 10.18 ger också att är injektiv, ty om (a1 N ) = (a2 N ),
d.v.s. (a1 ) = (a2 ), så ger satsen att a1 N och a2 N måste vara samma
vänstersidoklass. Ett godtyckligt element i im är på formen (a) för
något a 2 G, och för detta a gäller (aN ) = (a). Således är även
surjektiv. Vidare visar
[(aN )(bN )] = (abN ) = (ab) = (a)(b) = (aN )(bN )

att är en homomorsm, och vi kan därmed konstatera att
G= ker ' im :
Det är till sist en enkel historia att veriera att =Æ N, ty
[ N (a)] = (aN ) = (a):
En ytterligare illustration av första isomorsatsen visas med ett så

kallat kommutativt diagram i gur 10.5. Ett diagram av det här
slaget kallas så, med anledning av att man kan ta sig från G till H på
två olika sätt, i och med att =Æ N ; diagrammet kommuterar.

G H
N
G=N
Figur 10.5
Följdsats 10.29. För varje positivt heltal n gäller Z=nZ ' Zn.
Bevis. Målet är att nna en homomorsm : Z ! Zn med kärnan nZ

och bilden Zn. Ansätt
(a) = [a]
för alla heltal a. Då är en homomorsm, eftersom
(a + b) = [a + b] = [a] [b] = (a) (b):
Kärnan till [0], d.v.s.
består av de element som tillhör restklassen
samtliga multipler av n. Således är ker = nZ. Vidare inser man enkelt
att är surjektiv, så im = Zn. Med hjälp av den första isomorsatsen
erhålls nu det önskade resultatet Z=nZ ' Zn.
Exempel 10.30. I exempel 10.13 såg vi att : GLn (R) ! R given

av (A) = det A för alla A 2 GLn (R ) är en homomorsm med kärnan
SLn (R) och bilden R . Alltså gäller
GLn (R)= SL n (R) ' R ;
enligt första isomorsatsen.
Exempel 10.31. Det nns fyra undergrupper i Z6, nämligen f0g,

f0; 3g, f0; 2; 4g och Z6. Nu är Z6 ' Z=6Z (enligt följdsats 10.29), så av
korrespondenssatsen (sats
i Z som omfattar 6Z. Dessa är Z, 2Z, 3Z och 6Z.
Den andra och tredje isomorsatsen

3 bygger båda på den första.
Sats 10.32 (Andra isomorsatsen för grupper). Låt G vara en

grupp, H en undergrupp och N en normal undergrupp i G. Då är
HN = fhn j h 2 H; n 2 N g
en undergrupp i G. Vidare är N HN , H \ N H och
HN=N ' H=(H \ N ):

3
Dessa brukar i litteraturen inte alltid numreras i den ordning vi gör här.
Bevis. Lemma 9.12 visar attHN är en undergrupp i G. Eftersom N G

så gäller gng 2 N för alla g 2 G, n 2 N . Speciellt kommer detta
1
att gälla för de g som tillhör HN , vilket ger N HN . Därmed kan vi
bilda kvotgruppen HN=N , och vi har
HN=N = faN j a 2 HN g
= f(hn)N j h 2 H; n 2 N g
= fhN j h 2 H g:
Deniera : H ! HN=N enligt (h) = hN . Man ser enkelt att detta
är en homomorsm med im = HN=N . Dess kärna består precis av
de h 2 H som uppfyller hN = N , eller med andra ord alla h 2 H som
också tillhör N . Alltså gäller ker = H \ N . Satsen följer nu av första
isomorsatsen.
Ett smeknamn för andra isomorsatsen är diamantsatsen . Detta be-

ror på att det diagram, som man ibland använder för att illustrera
satsen och som återges i gur 10.6, påminner om en diamant.
4
G
HN
H N
H \N
Figur 10.6
Exempel 10.33. Med undergrupperna H = 4Z och N = 10Z i Z,

så blir H + N = 2Z och H \ N = 20Z. Elementen i 4Z=20Z är på
formen a + 20Z, där a 2 4Z. Ett tal, som är jämnt delbart med 4, kan
ge fem olika rester vid division med 20, nämligen 0, 4, 8, 12 eller 16.
Således består 4Z=20Z av de fem sidoklasserna 0+20Z = 20Z, 4+20Z,
8+20Z, 12+20Z och 16+20Z. Därmed är 4Z=20Z isomorf med Z5. Även
2Z=10Z kommer att innehålla fem element (vilka?), eftersom ett jämnt
tal kan ge fem möjliga rester vid division med 10. Således är även denna
4
Med litet fantasi!
kvotgrupp isomorf med Z5. Detta innebär att 4Z=20Z ' 2Z=10Z, precis
vad andra isomorsatsen också säger skall gälla.
Sats 10.34 (Tredje isomorsatsen för grupper). Låt G vara en

grupp och antag att H och K är två normala undergrupper i G, sådana
att K H . Då är H=K = fhK j h 2 H g en normal undergrupp i G=K
och
(G=K ) = (H=K ) ' G=H:

Bevis. Låt : G=K ! G=H vara given enligt (aK ) = aH . Innan
vi börjar arbeta med , måste vi visa att det är en väldenierad av-
bildning, d.v.s. vi måste visa att om a1 K = a2 K , så är a1 H = a2 H .
Men
a1 K = a2 K =) a1 1 a2 2 K =) a1 1 a2 2 H =) a1 H = a2 H;
så denitionen av är meningsfull. Man ser lätt att är en homomor-
sm, och att im = G=H . Vidare är
ker = faK j aH = H g = faK j a 2 H g = H=K;
så första isomorsatsen ger nu det önskade resultatet.
Exempel 10.35. Studera kvotgruppen (Z=10Z) = (5Z=10Z). Vi har

Z=10Z = f10Z; 1 + 10Z; 2 + 10Z; : : : ; 9 + 10Zg
och
5Z=10Z = f10Z; 5 + 10Zg:

Av elementen i Z=10Z är det alltså två stycken som tillhör 5Z=10Z,
vilket betyder att(Z=10Z) = (5Z=10Z) innehåller 10=2 = 5 element.
Gruppen är därmed isomorf med Z5. Följdsats 10.29 säger dock att
Z5 ' Z=5Z. Således gäller
(Z=10Z) = (5Z=10Z) ' Z=5Z;
precis i enlighet med tredje isomorsatsen.

1. Låt : Z18 ! Z12 vara den homomorsm som uppfyller (1) = 8.
(a) Bestäm ker och im .
(b) Vilka element nns i var och en av sidoklasserna i Z18= ker ?
(c) Illustrera den första isomorsatsen genom att ange en isomorsm
: Z18= ker ! im .
2. Visa att R =f1; 1g ' R+ , med hjälp av första isomorsatsen.
3. Låt :G! H vara en grupphomomorsm. Antag att G är ändlig.
jim j är en delare i jGj.
Visa att
4. Finns det en homomorsm : Z ! Z som uppfyller (1) = 16?

24 18
5. Visa att det inte nns någon homomorsm från Z15 till Z22, förutom
den triviala homomorsmen.
6. Bestäm antalet möjliga homomorsmer från
(a) Z8 till Z21 (b) Z8 till Z24.

7. Bestäm samtliga undergrupper i Z15 och deras motsvarande under-
grupper i Z, i enlighet med korrespondenssatsen.
8. Låt H och N h4i respektive h6i i Z

vara de båda undergrupperna 24.
(a) Skriv upp elementen i H + N respektive H \ N .

(b) Ange elementen i var och en av sidoklasserna i (H + N )=N .
(c) Ange elementen i var och en av sidoklasserna i H=(H \ N ).
(d) Illustrera andra isomorsatsen, genom att ange en isomorsm från
(H + N )=N till H=(H \ N ).
9. Vad är 4Z +6Z och 4Z \ 6Z? Ange elementen i (4Z +6Z)=6Z respektive
4Z=(4Z \ 6Z). Illustrera andra isomorsatsen!
10. Låt H och K vara undergrupperna h3i respektive h9i i Z36.
(a) Ange elementen i var och en av sidoklasserna i Z36=H .
(b) Ange elementen i var och en av sidoklasserna i Z36=K .
(c) Ange elementen i var och en av sidoklasserna i H=K .
(d) Ange elementen i var och en av sidoklasserna i (Z36=K ) = (H=K ).
(e) Illustrera tredje isomorsatsen genom att ange en isomorsm från
Z36=H till (Z36=K ) = (H=K ).
11. Veriera att tredje isomorsatsen (G=K ) = (H=K ) ' G=H gäller för
K = 15Z, H = 3Z och G = Z.
10.5 Enkla grupper

En grupp G med minst två element har alltid minst två normala under-
grupper, i form av den triviala undergruppen f1G g samt hela gruppen
själv. Motsvarande kvotgrupper är G=f1G g ' G och G=G ' f1G g,
vilka inte är speciellt intressanta, eftersom de inte ger ett dugg mer
information om G än vad vi vet redan från början. Det är först när
man bildar kvotgruppen G=N med avseende på en icke-trivial äkta
normal undergrupp N i G, som man kan vaska fram litet egenskaper
om strukturen hos G.
Nu nns det emellertid vissa grupper som inte har några andra
normala undergrupper än just de båda extremfallen den triviala un-
dergruppen och hela gruppen själv. Vi inför en benämning för den här
typen av grupper i följande denition.
Denition 10.36. En icke-trivial grupp G kallas enkel, om den sak-

nar äkta icke-triviala normala undergrupper, d.v.s. om dess enda nor-
mala undergrupper är f1G g och G.
På sätt och vis påminner enkla grupper om primtal. Ett primtal har ju
inga andra positiva delare än talet 1 och sig självt, och en enkel grupp
har inga andra normala undergrupper än den triviala undergruppen
och sig själv.
Exempel 10.37. Den cykliska gruppen Zp är enkel, om och endast

om p är ett primtal.
Denition 10.38. Låt G vara en grupp och M en normal under-

grupp i G. Vi säger att M är en maximal normal undergrupp, om
M 6= G och om det inte nns någon normal undergrupp N i G med
egenskapen M < N < G.
Exempel 10.39. V = f1V ; a; b; cg har tre maximala

Kleins fyrgrupp
normala undergrupper i form av f1V ; ag, f1V ; bg och f1V ; cg.
Exempel 10.40. Såväl h2i = f0; 2; 4; 6; 8g som h5i = f0; 5g är max-

10.5. Enkla grupper 217
imala normala undergrupper i Z10. Två olika maximala normala un-

dergrupper behöver alltså inte nödvändigtvis innehålla lika många ele-
ment.
Sats 10.41. G vara en grupp och M G. Då är M en maximal

Låt
normal undergrupp i G, om och endast om G=M är enkel.
Bevis. Korrespondenssatsen (sats 10.23) säger att antalet normala un-

dergrupper iG som innehåller M är lika med antalet normala under-
grupper i G=M (i den mån något av dessa antal är ändligt). Denitions-
mässigt är M en maximal normal undergrupp i G, om och endast om
M 6= G och om det inte existerar någon normal undergrupp N sådan
att M < N < G. Enligt korrespondenssatsen är detta ekvivalent med
att G=M saknar icke-triviala normala undergrupper, eller med andra
ord, att G=M är enkel.
Exempel 10.42. De maximala normala undergrupperna i Z utgörs

precis av de pZ, där p är ett primtal. Detta är en konsekvens av fö-
regående sats, ty vi har Z=pZ ' Zp (se följdsats 10.29), och vi såg i
exempel 10.37 att Zp är enkel, om och endast om p är ett primtal.
Vi kommer i kapitel 22 presentera ett bevis för att en allmän femte-

gradsekvation inte går att lösa med hjälp av successiva rotutdragningar.
Detta gäller för övrigt för varje allmän polynomekvation av grad fem
eller högre, vilket bl.a. visar sig bero på att de alternerande grupper-
na An är enkla för n 5. Vi skall strax ge ett bevis för denna egenskap
hos An , men formulerar och bevisar först ett par lemman.
Lemma 10.43. Varje element i An , där n 3, kan skrivas som en

produkt av 3-cykler.
Bevis. Först noterar vi att varje3-cykel är en jämn permutation och

därmed ett element i An . Eftersom varje element i An kan skrivas som
en produkt av ett jämnt antal transpositioner, räcker det att visa att
varje produkt av två transpositioner kan skrivas som en produkt av
3-cykler.
Om transpositionerna i en sådan produkt inte är disjunkta, så har
de antingen ett eller två element gemensamt. Beroende på vilket av

fallen som är aktuellt, så gäller

a b a c = a c b
respektive

a b a b ="= a b c c b a :

Om a b och c d å andra sidan är disjunkta, så är

a b c d = a b c b c d :
Beviset är därmed klart.
Lemma 10.44. Låt N An , där n 5. Om N innehåller en 3-cykel,

så är N = An .

Bevis. Antag att a1 a2 a3 2 N . Ett godtyckligt element i An kan
enligt lemma 10.43 skrivas som en produkt av 3-cykler. Detta innebär
att om vi kan visa att alla 3-cykler tillhör N , så kommer alla övriga
element i An också göra det. Låt därför b1 b2 b3 vara en godtycklig
3-cykel. Vi vill visa att denna tillhör N . Vi får dela in beviset i ett antal
olika fall, beroende på om ett eller era av elementen b1 , b2 och b3 är
lika med motsvarande ai .
Antag först att ai 6= bi , för i = 1; 2; 3. Välj c1 ; c2 2
= fa1 ; a2 ; a3 g så
att c1 6= c2 (vilket går om n 5). Permutationen

= a1 b1 a2 b2 a2 b3 c1 c2 (10.9)
är jämn och tillhör alltså An . Eftersom N An , så gäller att även

1
a1 a2 a3 = b1 b2 b3 (10.10)
tillhörN . Därmed är vi klara i detta fall.

Om ai = bi för ett i (till exempel i = 1), men ai 6= bi för övriga i,
så låter vi b1 och b2 byta plats i (10.9). Då övergår (10.10) i

a1 a2 a3 1 = b2 b1 b3 2 N:
Men då måste

b2 b1 b3 2 = b1 b2 b3 2 N;
10.5. Enkla grupper 219
vilket också är vad vi ville komma fram till.

Om vidareai 6= bi för endast ett
i (till exempel i = 1), men ai = bi
för övrigai, så erhålls b1 b3 b2 2 N , genom att i (10.9) byta plats
på b2 och b3 och sedan beräkna a1 a2 a3
1 = b b b . Vi
1 3 2
får sedan att

b1 b3 b2 2 = b1 b2 b3 2N
även i detta fall.
Om det till sist är så att
ai = bi för alla i, så nns det
inget att
bevisa, eftersom b1 b2 b3 då är lika med a1 a2 a3 , som redan
från början nns med i N.
Sats 10.45. Den alternerande gruppen An är enkel, om n 5.

Bevis. Vi inför i detta bevis beteckningen `() för längden av en cy-
kel. Låt N 6= f"g vara en normal undergrupp i An . Vi vill visa att
N = An , vilket följer med hjälp av lemma 10.44, om vi kan visa att N
måste innehålla minst en 3-cykel.
Tag 6= " i N godtyckligt och skriv som en produkt av disjunkta
cykler enligt
= 1 2 : : : k ;
där `(1 ) `(2 ) `(k ). Fyra fall är nu möjliga, och i vart och
ett av dessa fyra fall ska vi visa att N innehåller en 3-cykel.

Fall 1 : `(1 ) 4. Ansätt 1 = a1 a2 : : : am , där m 4, och

låt = a1 a2 a3 . Eftersom N An , så är
1 ett element i N .
Därmed gäller
1 2 N . Men är disjunkt med 2 ; 3 ; : : : ; k ,
1
och samma sak gäller för
1 . Detta medför att
1 1 = 1 2 : : : k 1 k 1 k 11 : : : 1 1 = 1 1 1 1 ;

på grund av att disjunkta cykler kommuterar (sats 5.10). Detta ger

1 1 = a1 a2 a4 2 N;
d.v.s. N innehåller en 3-cykel.

Fall 2 : `(1 ) = `(2 ) = 3. I detta fall ansätter vi 1 = a1 a2 a3

och 2 = b1 b2 b3 . Låt vidare = a2 a3 b1 , som är disjunkt
med 3 ; 4 ; : : : ; k . Med ett liknande resonemang som ovan får vi

1 1 = 1 2 1 (1 2 ) 1 = a1 b1 a2 a3 b2 2 N:
På denna cykel av längd 5 kan fall 1 appliceras, vilket medför att N

3-cykel.
innehåller en
`(1 ) = 3, medan `(i ) 2 för i 2. Vi har i detta fall
Fall 3 :
att 1 = a1 a2 a3 , medan övriga cykler i är transpositioner och
2
därmed uppfyller i = ". Detta ger

2 = 12 = a1 a3 a2 2 N;
och sålunda nns det en 3-cykel i N .
Fall 4 : `(1 ) = 2. Här är en produkt av ett jämnt antal disjunkta

transpositioner. Vi sätter 1 = a1 a2 och 2 = b1 b2 . Permuta-

tionen = a2 b1 b2 är disjunkt med 3 ; 4 ; : : : ; k , så

1 1 = 1 2 1 (1 2 ) 1 = a1 b2 a2 b1 2 N:

Välj nu c 2= fa1 ; a2 ; b1 ; b2 g och betrakta permutationen a1 b2 c .
Denna tillhör An , och eftersom N An , får vi därmed
1
a1 b2 c a1 b2 a2 b1 a1 b2 c = b2 c a2 b1 2 N:

Således har vi nu att a1 b2 a2 b1 och b2 c a2 b1 tillhör N.
Eftersom

a1 b2 a2 b1 b2 c a2 b1 = a1 b2 c 2 N;
är beviset därmed fullbordat.
Det faktum att A5 alltså är enkel (och dessutom icke-abelsk), kommer

att ha en avgörande betydelse, när det gäller lösbarhet av femtegrads-
ekvationer.

1. Vilka av nedanstående grupper är enkla?
(a) Z27 (b) Z29 (c) A6 (d) S6

(e) D6 (f) Z3 (g) Z11 (h) GLn (R)
2. Ange samtliga maximala normala undergrupper i var och en av nedan-
stående grupper.
(a) Z10 (b) Z8 (c) S4 (d) D5

10.6. Centrum och kommutatorundergruppen 221
3. Ange alla normala undergrupper och maximala normala undergrupper

i D4 , symmetrigruppen för en kvadrat. Vilka är de motsvarande kvot-
grupperna (i isomormening)? Veriera att de kvotgrupper som svarar
mot maximala normala undergrupper är enkla, och att de kvotgrupper
som inte gör det, inte är enkla.
4. Om G1 och G2 är enkla grupper, är då även G1 G2 enkel? Ge bevis

eller motexempel.
5. Antag att G är en enkel grupp och H en icke-trivial undergrupp i G.

Visa att H inte behöver vara enkel.
6. Låt G vara en grupp och : An ! G är icke-trivial homomorsm. Visa
att är injektiv, om n 5.
7. Visa att varje enkel abelsk grupp är ändlig.
10.6 Centrum och kommutatorundergruppen

Vi rundar av detta kapitel genom att introducera två speciella normala
undergrupper som man kan bilda till varje grupp. Det kommer att
framgå att dessa är speciellt intressanta för grupper som inte är abelska.
Denition 10.46. Låt G vara en grupp. Då denieras centrum

av G som
Z (G) = fz 2 G j zg = gz för alla g 2 Gg:
Beteckningen Z (G) kommer från Zentrum, det tyska ordet för centrum.
Sats 10.47. För alla grupper G gäller att Z (G) är en abelsk normal
undergrupp i G.
Bevis. Vi verierar först att Z (G) G. Om z1 ; z2 2 G, så gäller
g(z1 z2 ) = (gz1 )z2 = (z1 g)z2 = z1 (gz2 ) = z1 (z2 g) = (z1 z2 )g
för alla g 2 G, vilket visar att Z (G) är stabil med avseende på kom-
positionsregeln på G. Det neutrala elementet 1G tillhör trivialt Z (G).
För att visa att inversen z
1 till ett element z 2 Z (G) också tillhör
Z (G), multiplicerar vi båda leden i likheten zg = gz med z 1 från såväl

vänster som höger. Då fås den önskade likheten gz
1 = z 1 g . Alltså
är Z (G) åtminstone en undergrupp i G. Normaliteten följer av
gzg 1 = zgg 1 = z 2 Z (G)

för alla z 2 Z (G) och g 2 G. Att Z (G) är abelsk är trivialt.
Exempel 10.48. För en grupp G gäller G = Z (G), om och endast

om G är abelsk.
För att ett element g i en grupp G skall tillhöra gruppens centrum,

måste g kommutera med varje element i G. Om G är ändlig och de-
nierad med hjälp av en Cayleytabell, så innebär detta att elementen
i den rad i Cayleytabellen som svarar mot g måste komma i samma
ordning som i motsvarande kolumn.
Exempel 10.49. Genom att betrakta Cayleytabellerna för S3 re-

spektive D4 , se gur 5.1 på sidan 101 respektive gur 5.5 på sidan 117,
ser man enkelt att Z (S3 ) = f"g och Z (D4 ) = f"; 3 g.
Exempel 10.50. I föregående exempel såg vi att Z (S3 ) = f"g är den

triviala undergruppen i S3 . Vi skall nu se att vi har Z (Sn) = f"g för alla
n 3. Antag att så inte är fallet. Det nns då ett 6= " i Sn sådant att
= för alla 2 Sn . Eftersom inte är identitetspermutationen,
kan vi nna två olika tal a och b i X = f1; 2; : : : ; ng så att (a) = b.
Välj ett tredje tal c i X , skilt från både a och b (vilket är möjligt om

n 3), och sätt = b c . Då är
(a) = [(a)] = (b) = c:
Eftersom vi antagit att kommuterar med alla element i Sn , måste
även (a) = c. Men
(a) = [ (a)] = (a) = b;
och vi har erhållit en motsägelse. Således kan Z (Sn) inte innehålla
några andra element än identitetspermutationen, om n 3.
5
Detta visar på samma gång att Sn inte är abelsk för n 3.

5
Innan vi börjar studera nästa viktiga normala undergrupp, ver vi

följande denition.
Denition 10.51. Låt G vara en grupp och a; b 2 G. Då säges ele-

mentet aba
1 b 1 vara en kommutator.
En kommutator aba 1 b 1 är lika med det neutrala elementet, om och

endast om a och b kommuterar.
Sats 10.52. LåtG vara en grupp. Låt G0 vara mängden av alla änd-
0
liga produkter av kommutatorer i G. Då är G en normal undergrupp
i G.
Bevis. Eftersom elementen i G0 alla kan skrivas som en ändlig produkt

g1 g2 : : : gr , där varje faktor gj är en kommutator i G, är det trivialt
0
att G är stabil med avseende på G:s kompositionsregel. Det neutrala
0
elementet 1G tillhör G , eftersom det i sig är en kommutator (vi kan
0
skriva 1G = 1G 1G 1G 1G ). Antag att h 2 G , d.v.s. att h = g1 g2 : : : gn ,
1 1
där varje gi är en kommutator. Eftersom h
1 = g 1 g 1 : : : g 1 , så
n n 1 1
följer h
1 0
2 G , om inversen till en kommutator aba 1b 1 är en kom-
mutator. Att så är fallet ser vi av
(aba 1 b 1 ) 1 = bab 1 a 1 :
Avslutningsvis vill vi visa att ghg
1 tillhör G0 , närhelst g 2 G och
h 2 G0 . På grund av att
ghg 1 = gg1 g2 : : : gn g 1 = (gg1 g 1 )(gg2 g 1 ) : : : (ggn g 1 );
räcker det att visa att varje ggi g
1 är en kommutator. Med ansättning-
en gi = aba
1 b 1 får vi
ggi g 1 = gaba 1 b 1 g 1
= (gag 1 )(gbg 1 )(ga 1 g 1 )(gb 1 g 1 )
= (gag 1 )(gbg 1 )(gag 1 ) 1 (gbg 1 ) 1 ;
Denition 10.53. Låt G vara en grupp. Den normala undergrup-

0
pen G i föregående sats kallas kommutatorundergruppen till G.
Exempel 10.54. G är abelsk, om och endast om dess kom-

En grupp
mutatorundergrupp G0
är den triviala undergruppen f1G g. Således
0
är kommutatorundergruppen G lika ointressant som centrum Z (G),
om G är abelsk (se exempel 10.48).
Sats 10.55. Låt G vara en grupp och G0 dess kommutatorunder-

grupp. Antag vidare att N är en normal undergrupp i G. Då är kvot-
gruppen G=N abelsk, om och endast om G0 N .
Bevis. )) Antag att G=N är abelsk. Då gäller (aN )(bN ) = (bN )(aN )
(
för alla a; b 2 G, d.v.s. (ab)N = (ba)N . Sålunda tillhör ab och ba sam-
ma vänstersidoklass till N , vilket innebär att (ab)
1 (ba) 2 N . Men
(ab) 1 (ba) = b 1 a 1 ba är en kommutator. Eftersom a och b är god-
tyckliga element i G, måste alltså N innehålla alla kommutatorer i G
och följaktligen också alla ändliga produkter av sådana. Därmed gäller
G0 N .
(() Omvänt, om G0 N , så innehåller N alla kommutatorer i G,
vilket betyder att
(aN )(bN )(aN ) 1 (bN ) 1 = aba 1 b 1 N = N:

Men N är ju det neutrala elementet i G=N . Ovanstående ekvation är
därför ekvivalent med
(aN )(bN ) = (bN )(aN );

så G=N är abelsk.
En direkt konsekvens av ovanstående sats är följande egenskap hos

kommutatorundergruppen till en grupp.
Följdsats 10.56. För varje grupp G gäller att kommutatorunder-

0
gruppen G är den G, med avseende
minsta normala undergruppen i
0
på inklusion, sådan att motsvarande kvotgrupp G=G är abelsk.
Exempel 10.57. Vi fann i exempel 10.49 att Z (D4 ) = f"; 3 g. Detta

innebär att kvotgruppen D4 =Z (D4 ) är av ordning 4. Eftersom Z4 och V
är väsentligen de enda grupperna med fyra element, och båda är abel-
ska, är således D4 =Z (D4 ) abelsk. (Vi lämnar som en övning till läsaren
att reda ut om den är isomorf med Z4 eller V .) Enligt sats 10.55 måste
då D0 0 0
4 Z (D4 ), vilket ger alternativen D4 = f"g eller D4 = f"; 3 g.
Det förstnämnda är dock omöjligt, eftersom D4 inte är abelsk. Således
är D40 = f"; 3 g.

1. Beräkna följande kommutatorer i S3 .
(a) 2 3 2 31 1
(b) 1 2 1 1 2 1 (c) 3 2 3 1 2 1
2. Beräkna följande kommutatorer i D4 .
(a) 4 2 4 21 1
(b) 4 3 4 1 3 1 (c) 2 1 2 1 1 1
3. Bestäm centrum till följande grupper.
(a) V (b) A3 (c) S3 Z4

4. Om G1 och G2 är två grupper, visa att Z (G1 G2 ) ' Z (G1 ) Z (G2 )
och (G1 G2 )0 ' G01 G02 .
5. Låt N vara en normal undergrupp i G. Antag att jN j = 2. Visa att
N Z (G).
6. Deniera en kompositionsregel på G = Z Z enligt
(a; b) (c; d) = (a + c( 1)b ; b + d)
för alla (a; b); (c; d) 2 G.
(a) Visa att G är en grupp under . Ange speciellt vilket element som
(a; b) 1 till (a; b) 2 G.
är neutralt, och en formel för inversen
(b) Beräkna kommutatorn (a; b) = (1; 1) (2; 2) (1; 1) 1 (2; 2) 1 .
Härled också en formel för (a; b) , där n är ett heltal.
n
(c) Visa att N = h(a; b)i, där (a; b) är kommutatorn i föregående del-
uppgift, är en normal undergrupp i G, och att G=N ' Z Z.
2
(d) Bestäm G0 .
7. Avgör om D4 =Z (D4 ) ' Z4 eller D4 =Z (D4 ) ' V , se exempel 10.57.
8. G vara en grupp och N en normal undergrupp i G. Antag att
Låt
N \ G0 = f1Gg, där G0 är kommutatorundergruppen till G. Visa att
N Z (G).
9. Låt G vara en grupp och H en undergrupp i G. Antag att G0 H .
Visa att H G.
(Ledning: Betrakta G (H ), där G : G ! G=G0 är den kanoniska

0 0
homomorsmen, och använd korrespondenssatsen.)

10. Låt G vara en grupp. Övning 6 till avsnitt 8.2 gick ut på att visa
att mängden Inn(G) av alla inre automorsmer på G är en normal
undergrupp i gruppen Aut(G) av alla automorsmer på G. Visa att
Aut(G)= Inn(G) ' Z (G).
Kapitel 11
Följder av grupper
Att klassicera samtliga ändliga abelska grupper är ett relativt enkelt
problem, så snart man har struktursatsen för ändliga abelska grupper
(se avsnitt 9.3) att luta sig tillbaka på. Det är avsevärt svårare att
få bukt med ändliga grupper som inte är abelska. För att nämna ett
exempel, lyckades man först under 1980-talets början med bedriften
att klassicera samtliga ändliga enkla grupper (av vilka de esta inte
är abelska). Detta problem hade då sysselsatt hundratals matematiker
under en trettioårsperiod!
Nu behöver läsaren inte vara orolig för att syftet med detta kapitel
är att genomföra denna klassikation! Istället skall vi studera ändliga
följder (Hi )ni=0 av grupper, där varje grupp Hi i följden är en nor-
mal undergrupp i efterföljande grupp Hi+1. Sådana följder kan vara
till hjälp, när det gäller klassikation av ändliga grupper. Beroende
på vad man ställer för krav på kvotgrupperna Hi+1 =Hi får man oli-
ka klasser av grupper. Den typ av grupper man erhåller, om man till
exempel kräver att varje sådan kvotgrupp skall vara abelsk, kallas lös-
bara. Sådana grupper är av stort intresse i samband med lösbarhet av
polynomekvationer. Lösbara grupper är föremålet för vårt intresse i
avsnitt 11.2.
11.1 Jordan-Hölders sats

Aritmetikens fundamentalsats säger att varje heltal n 2 kan skrivas
som en produkt av primtal på ett entydigt sätt, om man bortser från
227
228 Kapitel 11. Följder av grupper
ordningen mellan faktorerna. Jordan-Hölders

1 sats uttalar sig om att
något liknande gäller för ändliga grupper; varje sådan är uppbyggd av

entydigt bestämda enkla grupper i ett visst avseende. Vi behöver dock
införa några nya begrepp, innan vi bekantar oss med denna sats.
Denition 11.1. Låt G vara en grupp. En subnormal följd (Hi )ni=0

till G är en ändlig följd av undergrupper Hi i G, sådana att
8
<H0
> = f1G g;
>
Hn = G;
:
Hi 1 Hi ; i = 1; 2; : : : ; n:
Med faktorerna till den subnormala följden (Hi )ni=0 menas kvotgrup-
perna Hi =Hi 1 , för i = 1; 2; : : : ; n.
Exempel 11.2. Två subnormala följder till Z6 är

f0g h2i Z6
och
f0g h3i Z6:

Faktorerna till den första följden är Z6= h2i ' Z2 och h2i =f0g ' Z3.
Den andra följdens faktorer ges av Z6= h3i ' Z3 och h3i =f0g ' Z2,
vilket visar sig vara precis samma uppsättning som för den första. Detta
inte är en slump, som vi inom kort skall se.
Exempel 11.3. En subnormal följd till den dihedrala gruppen D4 ,

symmetrigruppen för en kvadrat, ges av
f"g f"; 4 g f"; 3 ; 2 ; 4 g D4 :

Samtliga tre faktorer till denna följd är isomorfa med Z2. Följden
f"g f"; 4 g D4
är däremot inte en subnormal följd till D4 , eftersom f"; 4 g inte är en
normal undergrupp i D4 (veriera detta!).
1
Camille Jordan (18381922) och Otto Hölder (18591937), fransk respektive
tysk matematiker.
11.1. Jordan-Hölders sats 229
Denition 11.4. Två subnormala följder (Hi )ni=0 och (Kj )m

j =0 till en
grupp G kallas ekvivalenta, om m = n och om det nns ett 2 Sn
sådant att
Hi =Hi 1 ' K(i) =K(i) 1 ; i = 1; 2; : : : ; n:

För att ange att två subnormala följder S och T är ekvivalenta, skriver
vi S T.
Med andra ord är två subnormala följder ekvivalenta, om de har exakt

samma uppsättning av faktorer. Ordningsföljden mellan faktorerna får
dock vara olika.
Exempel 11.5. De två normala följderna till Z6 i exempel 11.2 är

ekvivalenta, ty vi såg i detta exempel att båda följderna har faktorer-
na Z2 och Z3.
Följande sats bör inte komma som en direkt överraskning, och vi läm-
nar dess bevis till läsaren, i form övning 6.
Sats 11.6. Låt G vara en grupp och S en mängd av subnormala

följder till G. Då är ekvivalens av subnormala följder en ekvivalens-
relation på S.
Denition 11.7. (Hi )ni=0 till en grupp G kallas
En subnormal följd
för en kompositionsföljd, om varje faktor Hi =Hi 1 är en enkel grupp.
Exempel 11.8. Det är inte alla grupper förunnat att ha en kompo-

sitionsföljd. Till exempel är inte Z i besittning av en sådan. Antag att
så vore fallet, och att
f0g H1 H2 Hn 1 Z
vore en kompositionsföljd till Z. Då skulle H1 6= f0g vara en enkel
grupp. Samtliga icke-triviala undergrupper i Z är dock på formen mZ
för något heltal m =6 0, och en sådan grupp är inte enkel den har ju
i sin tur till exempel 2mZ som normal undergrupp.
Sats 11.9. Varje ändlig grupp har en kompositionsföljd.
Bevis. Låt G vara en ändlig grupp. Satsen är trivial, om jGj = 1.

Antag därför att jGj > 1 och att satsen är sann för alla grupper av
lägre ordning. Om G är enkel grupp, så är
f1G g G
en kompositionsföljd. I annat fall har G en icke-trivial maximal normal
undergrupp M , som enligt induktionsantagandet har en kompositions-
följd
f1G g = M0 M1 Mn = M:
Eftersom G=Mn = G=M är enkel, så är
f1G g = M0 M1 Mn G
en kompositionsföljd till G. Därmed har vi nu visat satsen, med hjälp
av induktion.
Innebörden av Jordan-Hölders sats, som vi inom kort skall formulera,

är att två kompositionsföljder till en ändlig grupp alltid är ekvivalenta.
Innan vi tar itu med denna sats och dess bevis, behöver vi följande
lemma.
Lemma 11.10. Låt H och K vara olika maximala normala under-

grupper i G. Då är H \ K en maximal normal undergrupp i såväl H
som K .
Bevis. Vi ska här ta hjälp av andra isomorsatsen, den så kallade di-

amantsatsen, som säger att H=(H \ K ) ' HK=K . Eftersom både H
och K är normala undergrupper i G, så är även HK en normal under-
grupp, enligt lemma 9.12. Givetvis är vidare K en normal undergrupp
i HK . Således har vi K HK G. Men K är en maximal normal
undergrupp i G, så vi måste ha HK = K eller HK = G. Det först-
nämnda fallet är dock omöjligt, ty det medför att H K , vilket är en
motsägelse. Sålunda HK = G och andra isomorsatsen ger nu
H=(H \ K ) ' G=K:

11.1. Jordan-Hölders sats 231
Eftersom K är en maximal normal undergrupp i G, är G=K en enkel

grupp (enligt sats 10.41). Isomorn ovan säger att också H=(H \ K )
är enkel, vilket i sin tur medför attH \ K är en maximal normal
undergrupp iH . På liknande sätt visar man att H \ K är en maximal
normal undergrupp i K .
Sats 11.11 (Jordan-Hölder). Två kompositionsföljder till en änd-

lig grupp G är alltid ekvivalenta.
Bevis. Vi ämnar bevisa satsen med hjälp av induktion över jGj. Satsen
är trivial för jGj = 1, eftersom det då bara nns en kompositionsföljd.
Antag att jGj > 1 och att satsen är sann för alla grupper av lägre
ordning. Låt
C1 : f1G g = G0 G1 Gr 1 Gr = G
C2 : f1G g = H0 H1 Hs 1 Hs = G
vara två kompositionsföljder till G. Vill visa att C1 och C2 är ekviva-
lenta. Om Gr 1 = Hs 1, så är de båda kompositionsföljderna
f1G g = G0 G1 Gr 1 och f1G g = H0 H1 Hs 1

ekvivalenta, enligt induktionsantagandet. Detta ger att r = s, och
eftersom G = Gr = Hs och Gr 1 = Hs 1 , så är Gr =Gr 1 = Hs=Hs 1 .
Alltså är C1 C2 , vilket bevisar satsen i detta fall.
Antag nu att Gr 1 6= Hs 1 . Sätt K = Gr 1 \ Hs 1 . Sats 11.9
garanterar att K har en kompositionsföljd
f1G g = K0 K1 K:
Enligt lemma 11.10 är K en maximal normal undergrupp i såväl Gr 1
som Hs 1. Alltså är Gr 1 =K och Hs 1 =K båda enkla grupper, vilket
ger två nya kompositionsföljder
C3 : f1G g = K0 K1 K Gr 1 G
C4 : f1G g = K0 K1 K Hs 1 G
till G. Enligt induktionsantagandet är de båda kompositionsföljderna
f1G g = G0 G1 Gr 2 Gr 1 och
f1G g = K0 K1 K Gr 1
till Gr
1 ekvivalenta, vilket medför att C1 C3 . Med ett liknande reso-
nemang inser man att C2
C4 . Då Gr 1 och Hs 1 är olika maximala
normala undergrupper i G, är Gr 1 Hs 1 = Hs 1 Gr 1 = G. Andra
isomorsatsen ger nu
G=Gr 1 = Hs 1 Gr 1 =Gr 1 ' Hs 1=(Hs 1 \ Gr 1) = Hs 1=K

respektive
G=Hs 1 ' Gr 1=(Gr 1 \ Hs 1) = Gr 1=K:

= Gr 1 Hs 1=Hs 1
Alltså är C3 C4 . Detta ger C1 C3 C4 C2 , vilket fullbordar

beviset (eftersom är en ekvivalensrelation).
Man kan generalisera Jordan-Hölders sats till att också omfatta oändli-
ga grupper. Som vi har sett är det emellertid inte säkert, att en oändlig
grupp har en kompositionsföljd (se exempel 11.8), men om så är fallet,
visar det sig att samtliga dess kompositionsföljder är ekvivalenta.
Exempel 11.12. De normala följderna till Z6 i exempel 11.2 är bå-

da kompositionsföljder, ty Z2 och Z3 är enkla grupper. Vi såg ock-
så i exempel 11.5 att de är ekvivalenta, helt i överensstämmelse med
Jordan-Hölders sats.
Exempel 11.13. Det nns tre kompositionsföljder till Z12 i form av

f0g h6i h3i Z12;
f0g h6i h2i Z12 och
f0g h4i h2i Z12:
Man verierar enkelt att dessa är ekvivalenta.

1. Vilka av nedanstående subnormala följder till Z144 är sinsemellan ek-
vivalenta?
(a) f0g h6i h2i Z144 (b) f0g h12i h6i Z144
(c) f0g h18i h9i Z144 (d) f0g h72i h24i Z144
(e) f0g h24i h12i Z144 (f) f0g h16i h4i Z144
11.2. Lösbara grupper 233
(g) f0g h6i h3i Z144 (h) f0g h72i h8i Z144
2. Ange samtliga kompositionsföljder till var och en av följande grupper,
samt veriera att de är ekvivalenta, i enlighet med Jordan-Hölders sats.
(a) Z5 (b) Z8 (c) Z15 (d) S3

(e) Z12 (f) Z36 (g) Z72 (h) Z9 Z3
3. Ge ett exempel på två grupper, som inte är isomorfa, men som har
ekvivalenta kompositionsföljder.
4. Låt G vara en grupp, och antag att H och K är två icke-triviala max-
imalt normala undergrupper i G, sådana att H \ K = f1Gg. Visa att
såväl H som K måste vara en enkel grupp.
5. Låt G vara en ändlig grupp, och antag att

f1Gg = H H Hn = G
0 1
är en subnormal följd till G. Visa att

n
Y
jGj = jHi =Hi j: 1
i=1
7. Låt N vara en enkel normal undergrupp i en grupp G. Antag att kvot-

gruppen G=N har en kompositionsföljd. Visa att också G har en kom-
positionsföljd.
11.2 Lösbara grupper

Som nämndes i inledningen till detta kapitel, så spelar så kallade lösba-
ra grupper en viktig roll, när det gäller lösbarhet av polynomekvatio-
ner. Hur och varför avslöjar vi först i kapitel 22, men vi skall emellertid
redan nu introducera begreppet lösbara grupper.
Denition 11.14. En grupp G kallas lösbar, om den har en sub-

normal följd
f1G g = H0 H1 Hn = G;
sådan att varje faktor Hi=Hi 1 till följden är abelsk.
Notera att varje abelsk grupp G är lösbar, eftersom

f1G g G
är en subnormal följd som uppfyller kriterierna i ovanstående denition.
Exempel 11.15. Den dihedrala gruppen D4 är lösbar. Vi såg näm-

ligen i exempel 11.3, att
f"g = H0 H1 H2 H3 = D4;
där H1 = f"; 3 g och H2 = f"; 3 ; 2 ; 4 g, är en subnormal följd till D4 .
Samtliga faktorer till följden, d.v.s. H3 =H2 , H2 =H1 och H1 =H0 , är
nämligen isomorfa med den abelska gruppen Z2.
Sats 11.16. Låt G och H vara grupper och :G !H en homo-

morsm. Då gäller
(i) Om G är lösbar, så är im lösbar.

(ii) Om H och ker är lösbara, så är G lösbar.
Bevis. (i) Låt
f1G g = N0 N1 Nr = G
vara en subnormal följd till G, vars samtliga faktorer Ni =Ni 1 är abel-
ska. Bilden av en normal undergrupp genom en homomorsm är en
normal undergrupp i im , se sats 10.16(i), så vi har
f1H g = (N0 ) (N1 ) (Nr ) = (G) = im :
Vad vi har att visa är att kvotgrupperna (Ni )=(Ni 1 ) alla är abelska.
För att slippa obekväma beteckningar, sätter vi Mi = (Ni ). Då blir
alltså
f1H g = M0 M1 Mr = im
en subnormal följd till im . För ett xt i så gäller
Mi =Mi 1 = fhMi 1 j h 2 Mi g = f(g)Mi 1 j g 2 Nig:
Vi denierar nu en avbildning i : Ni =Ni 1 ! Mi =Mi 1 enligt
i (gNi 1 ) = (g )Mi 1 ;

med vars hjälp vi skall visa att Mi =Mi 1 är abelsk. Först måste vi dock
visa att aNi 1 = bNi 1 medför (a)Mi 1 = (b)Mi 1 , d.v.s. att i är
väldenierad. Resonemanget
aNi 1 = bNi 1 () a 1 b 2 Ni 1
() (a 1 b) 2 (Ni 1 )
() (a) 1 (b) 2 Mi 1
() (a)Mi 1 = (b)Mi 1
() i (aNi 1 ) = i (bNi 1 )
visar dels att i är väldenierad (följ ekvivalenspilarna åt höger), dels
att i är injektiv (följ ekvivalenspilarna åt vänster). Det är lätt att se
att i också är surjektiv ett godtyckligt element hMi 1 2 Mi =Mi 1
kan ju skrivas på formen (g)Mi 1 för något g 2 Ni, och för detta g
gäller
i (gNi 1 ) = (g )Mi 1 = hMi 1 :

Vidare följer av
i [(aNi 1 )(bNi 1 )] = i (abNi 1 )

= (ab)Mi 1
= (a)(b)Mi 1
= [(a)Mi 1 ][(b)Mi 1 ]
= i (aMi 1 ) i (bMi 1 )
att i är en homomorsm. Därmed har vi nu visat att i är en isomor-
sm, d.v.s. att
Ni =Ni 1 ' Mi=Mi 1 :

Eftersom Ni =Ni 1 är abelsk, måste följaktligen samma sak gälla för
Mi =Mi 1, vilket bevisar (i).
(ii) Låt
f1G g = N0 N1 Nn = ker
vara en subnormal följd till ker och

f1H g = K0 K1 Km = H
vara en subnormal följd till H , med alla Ni =Ni 1 respektive Kj =Kj 1
abelska. Då är
f1G g = N0 N1 Nn = ker = 1(f1H g)

= 1 (K0 ) 1 (K1 ) 1 (Km ) = 1 (H ) = G
en subnormal följd till G, eftersom urbilden till en normal undergrupp
genom en homomorsm är en normal undergrupp, se sats 10.16(ii).
Vi ska visa att 1 (Kj )= 1 (Kj 1 ) är abelsk för alla j = 1; 2; : : : ; m.
Fixera ett sådant j och sätt Lj =
1 (K ). För alla g 2 L gäller då
j j
(g) 2 Kj , så vi denierar en avbildning j : Lj =Lj 1 ! Kj =Kj 1
enligt
j (gLj 1 ) = (g)Kj 1 ;
där g 2 Lj = 1 (Kj ). Läsaren uppmanas att på egen hand visa
att j är en väldenierad, injektiv homomorsm. Detta innebär att
Lj =Lj 1 är isomorf med en undergrupp i Kj =Kj 1 . Men Kj =Kj 1 är
abelsk, så alla dess undergrupper är abelska. Alltså måste även Lj =Lj 1
vara abelsk. Eftersom Lj =Lj 1 =
1 (K )= 1 (K ) har vi därmed
j j 1
bevisat (ii).
Följdsats 11.17. Om G är en lösbar grupp och H en undergrupp

i G, så är H lösbar.
Bevis. : H ! G denierad av (h) = h för alla h 2 H

Avbildningen
är trivialt en homomorsm. Dess kärna ker = f1G g är givetvis lösbar.
Eftersom G också är lösbar, får vi från sats 11.16(ii) att H är lösbar.
Följdsats 11.18. Om G är en lösbar grupp och N G, så är G=N

lösbar.
Bevis. Studera den kanoniska homomorsmen : G ! G=N (given

N
av N (g ) = gN för alla g 2 G). Denna är surjektiv, så im N = G=N .
Då G är lösbar, ger sats 11.16(i) att G=N är lösbar.
Följdsats 11.19. Låt G vara en grupp och antag att N G. Om N

och G=N är lösbara, så är också G lösbar.
Bevis. Den kanoniska homomorsmen N : G ! G=N har kärnan N,

som enligt förutsättningarna är lösbar. Förutsättningarna säger också
att G=N är lösbar, så av sats 11.16(ii) följer att G är lösbar.
Vi nämnde i föregående kapitel, att en orsak till att en polynomek-

vation av grad fem eller högre i allmänhet inte kan lösas med hjälp
av successiva rotutdragningar, är att den alternerande gruppen An är
enkel och icke-abelsk, omn 5. Detta visar sig medföra att den sym-
metriska gruppen Sn inte är lösbar, om n 5. Vi skall snart bevisa
denna egenskap hos Sn . Speciellt är alltså S5 inte en lösbar grupp, och
i kapitel 22 kommer vi se att detta medför att en allmän femtegrads-
ekvation inte går att lösa med hjälp av successiva rotutdragningar.
Innan vi går vidare med beviset för att Sn inte är lösbar, om n 5,
påminner vi om att om G är en grupp, så betecknar G0 dess kom-
mutatorundergrupp, d.v.s. den undergrupp i G som genereras av alla
kommutatorer i G (se denition 10.53).
Denition 11.20. Låt G vara en grupp. Då denieras kommuta-

torföljden (G(n) )1
n=0 till G rekursivt enligt
(
G(0) = G
G(n) = (G(n 1) )0 ; n 1:
Exempel 11.21. Vi bestämmer utseendet hos kommutatorföljden

till D4 . Med hänvisning till exempel 10.57 ser vi att D4
(1)
= D40 = H ,
där H = f"; 3 g. Nu är H en abelsk grupp, så D4
(2)
= H 0 = f"g.
Därmed kan vi konstatera att
8 (0)
<D4 = D4
>
>
f g
D4(1) = "; 3
: (n)
D4 = " ; f g n2
är kommutatorföljden till D4 .
Lemma 11.22. Låt G och H vara grupper sådana att H G. Då

0 0
är H G .
Bevis. Eftersom H G, så kommer varje kommutator i H, d.v.s.

varje produkt på formen aba 1 b 1, där a; b 2 H , också att vara en
kommutator i G. Varje ändlig produkt av kommutatorer i H är således
en ändlig produkt av kommutatorer i G, varav lemmat följer.
Sats 11.23. En grupp G är lösbar, om och endast om G(n) = f1G g

för något n.
Bevis. )) Antag att G är lösbar. Då har G en subnormal följd

(
f1G g = N0 N1 Nn = G;
där kvotgrupperna Ni =Ni 1 alla är abelska. Vi påstår att G
(j ) N
n j
för allaj . För j = 0 är detta givetvis sant, så låt j > 0 och antag att
G(j 1) Nn (j 1) = Nn j +1. Av lemma 11.22 följer då att (G(j 1) )0 är
0
en undergrupp i Nn j +1 . Vi vet att Nn j +1 =Nn j är abelsk, så enligt
0
sats 10.55 är Nn j +1 Nn j . Vi får därmed
G(j ) = (G(j 1) )0
Nn0 j+1 Nn j :
För j = n får vi speciellt att G
(n) N = f1 g, d.v.s. G(n) = f1 g.
0 G G
(() Antag omvänt att G
(n) = f1 g för något n. Då är
G
f1G g = G(n) G(n 1) G(0) = G
en subnormal följd till G. För varje j är G(j 1) =G(j ) = G(j 1) =(G(j 1) )0
abelsk, enligt sats 10.55, så G är lösbar.
Exempel 11.24. Vi konstaterade redan i exempel 11.15 att den di-

hedrala gruppen D4 är lösbar. Ett alternativt bevis för detta fås ifrån
exempel 11.21, genom att hänvisa till föregående sats.
Vi har tidigare lovat att bevisa att Sn inte är lösbar, om n 5, och

för att infria detta löfte, övergår vi nu till att studera Sn mer i detalj.
Denition 11.25. 2 Sn som en produkt av parvis disjunkta

Skriv
cykler, inklusive cykler av längd 1, och sortera cyklerna med avseende
på avtagande längd från vänster till höger, d.v.s. skriv = 1 2 : : : k ,

där 1 ; 2 ; : : : ; k är disjunkta cykler av respektive längd `1 ; `2 ; : : : ; `k ,
med `1 `2 `k och `1 + `2 + + `k = n. Då kallas k -tipeln
(`1 ; `2 ; : : : ; `k ) för :s cykelstruktur.
Exempel 11.26. För att bestämma cykelstrukturen hos permutatio-

nen

= 17 23 36 44 52 68 71 85
skriver vi den först som en produkt av (parvis) disjunkta cykler

= 1 7 2 3 6 8 5 4 = 2 3 6 8 5 1 7 4 ;
inklusive cykler av längd 1. Efter att ha sorterat cyklerna i storleksord-
ning (vilket är tillåtet eftersom disjunkta cykler kommuterar), framgår
det att har cykelstrukturen (5; 2; 1).
Sats 11.27. ; 2 Sn . Då har och 1 samma cykelstruktur.

Låt
Omvänt, om 1 ; 2 2 Sn har samma cykelstruktur, så nns ett 2 Sn
sådant att 1 = 2
1.
Bevis. Sätt = 1 och antag att (i) = j . Då är

(i) = 1 (i) = (i) = (j );
1
d.v.s. avbildar (i) på (j ). Om a1 a2 : : : am är en cykel
i , är således (a1 ) (a2 ) : : : (am ) en cykel i 1 . Alltså har
och 1 samma cykelstruktur.
Antag omvänt att 1 och 2 har samma cykelstruktur, säg

1 = a1 : : : ar ar+1 : : : ar+s : : : an t+1 : : : an ;

2 = b1 : : : br br+1 : : : br+s : : : bn t+1 : : : bn :
Om man denierar 2 Sn enligt (bi ) = ai , för alla i = 1; 2; : : : ; n, så
blir 2 1 = 1 .
Exempel 11.28. Eftersom

1 = 12 28 37 46 55 64 73 81 = 1 2 8 3 7 4 6 5

och

2 = 13 26 31 48 54 62 77 85 = 4 8 5 1 3 2 6 7

båda har cykelstrukturen (3; 2; 2; 1), skall det enligt sats 11.27 nnas
ett 2 S8 som uppfyller 1 = 2 1 . Beviset för sats 11.27 ger också
en antydan om hur kan väljas, nämligen som

= 13 24 37 41 58 66 75 82 :
Anmärkas bör att detta inte behöver vara entydigt bestämt.
Sats 11.29. För alla n 2 gäller Sn0 = An, och om n 5, så är

A0n = An .
Bevis. Vi har S20 = f"g = A2 , eftersom S2 är abelsk,
så vi kan antaga
att n 3. Låt = a b och = a b c för några parvis olika
element a; b; c 2 f1; 2; : : : ; ng. Då är kommutatorn

1 1 = a b a b c b a c b a = a b c =
ett element i Sn0 . Men då Sn0 Sn , gäller 1 2 Sn0 för alla 2 Sn .
Eftersom är en 3-cykel, måste
1 också vara en 3-cykel, ty och
1 har enligt sats 11.27 samma cykelstruktur. Omvänt ger samma
0
sats att varje 3-cykel i Sn tillhör Sn . Men vi har tidigare visat (se
lemma 10.43), att An genereras av alla 3-cykler, om n 3. Detta
0 0
medför att An Sn . Å andra sidan är Sn =An ' Z2 abelsk, så Sn måste
0
enligt sats 10.55 vara en undergrupp i An . Således har vi Sn = An .
0
För att visa att An = An , om n 5, noterar vi först att An är
enkel för dessa n (se sats 10.45). Alltså saknar An icke-triviala nor-
0 0
mala undergrupper, så vi måste ha An = f"g eller An = An . Men de
alternerande grupperna An är icke-abelska för n 4. För n 5 gäller
0
därmed An = An .
Sats 11.30. Gruppen Sn är lösbar, om och endast om n 4.

Bevis. )) Antag att Sn är lösbar. Sats 11.23 säger då att Sn(k) = f"g
(
för något k . Om n 5 så medför emellertid sats 11.29 att Sn = An

(k)
för alla k 1. Detta visar att vi måste ha n 4.
(() Antag att n 4. Vi skall visa att S1 , S2 , S3 och S4 alla är
lösbara. Vad S1 och S2 beträar, så är båda dessa grupper abelska och
därmed också lösbara. När det gäller S3 , så är
f"g A3 S3
en subnormal följd till S3 . Eftersom S3 =A3 ' Z2 och A3 =f"g ' A3
båda är abelska grupper, så är S3 lösbar.
Studera slutligen S4 . Låt V = f"; ; ; g, där " som vanligt är
identitetspermutationen och där

= 1 2 3 4 ;

= 1 3 2 4 och

= 1 4 2 3 :
Detta är en undergrupp i A4 , vilket vi kan övertyga oss om genom
att studera dess Cayleytabell, se gur 11.1 på följande sida. Notera att
detta är samma Cayleytabell som för Kleins fyrgrupp. "
2 Bortsett från ,
så består V A4 , som har cykelstrukturen (2; 2).

precis av de element i
Av sats 11.27 följer att elementen
1 , 1 och 1 också har
cykelstrukturen (2; 2) för alla 2 A4 . Detta medför att
1 2 V,
för alla 2 A4 , 2 V , d.v.s. att V är en normal undergrupp i A4 .
Därmed är A4 =V en grupp av ordning 12=4 = 3, så A4 =V ' Z3 är
abelsk. Då även S4 =A4 ' Z2 och V=f"g ' V är abelska, ser vi att
f"g V A4 S4
är en subnormal följd till S4 , till vilken varje faktor är abelsk. Således
är S4 lösbar.
1. Bestäm cykelstrukturen för var och en av följande permutationer i S8 .
2
Så det är inte helt överraskande att vi kallar denna grupp för just V!
"
"
"
"
"
Figur 11.1

(a) 17 23 3
8
4 5 6 7 8 (b) 4 5 8 1 2 7 3
1 5 2 4 6

(c) 1 2 1 3 8 1 3 2 4 7 6 1 5

(d) 2 8 4 5 1 4 7 7 1 6 3 5 12
2. Ange samtliga möjliga cykelstrukturer som en permutation kan ha, om
den tillhör
(a) S3 (b) S4 (c) S5 (d) A4 .

3. Visa att det nns ett 2 S9 sådant att 1 = 2 1
, om

1 = 12 21 35 47 58 63 74 86 99
och

2 = 17 23 32 45 54 69 76 88 91 :
4. Finn en permutation 2S 7 (i den mån en sådan existerar), så att

1 = 2 1
, om

(a) 1 = 11 2
6
3
3
4
7
5
4
6
2
7 och
5

2 = 17 2
2
3
1
4
6
5
5
6
4
7 .
3

(b) 1 = 16 2
1
3
4
4
3
5
7
6
2
7 och
5

2 = 12 2
7
3
5
4
1
5
3
6
4
7 .
6
(c) 1 = 3 1 4 3 7 1 4 6 6 1 2 och

2 = 2 4 1 1 7 3 2 6 3 5 4.
(d) 1 = 5 3 7 2 6 4 1 6 4 3 1 5 och

2 = 1 2 3 4 3 4 5 6 5 6 7.
5. Finn minst ytterligare tre permutationer som duger istället för i

exempel 11.28.
6. Vilka av permutationerna nedan tillhör samma konjugatklass i S8 som

= 17 28 35 41 53 64 76 82 ?

(b) 13 26 31 45 58 67 72 84

(a) 5 6 2 3 4 8 1 7

(c) 17 25 33 41 58 66 72 84 15 21 36 42 58 63 74 87

(d) 1 4 2 5 3 6 5 2 7 8 1 2 4 8
7. Låt och vara två permutationer i Sn . Visa att och har samma
cykelstruktur.
8. Låt G vara mängden av alla matriser på formen

0 1
1 a b
@0 1 c A ;
0 0 1
där a; b; c 2 R. Låt vidare mängden H bestå av alla matriser på
ovanstående form, sådana att c = 0.
(a) Visa att G är en icke-abelsk grupp under matrismultiplikation.
(b) Visa att H G, och att H är abelsk.
(c) Visa att G är lösbar.
9. Visa att om G och H är lösbara grupper, så är även GH lösbar.
10. Låt G vara en grupp och antag att

f1Gg = H H Hn = G
0 1
är en subnormal följd till G. Visa att om faktorerna Hi =Hi 1 är lösbara

för alla i = 1; 2; : : : ; n, så är även G lösbar.
G är lösbar () G0 är lösbar
() G=Z (G) är lösbar:
12. Visa att de dihedrala grupperna Dn (där n 3) alla är lösbara.
13. Låt G vara en lösbar grupp. Visa att G har en normal undergrupp
N 6= f1Gg, sådan att N är abelsk.
14. Visa att en icke-abelsk enkel grupp inte är lösbar.
Kapitel 12
Ändliga grupper
En av de viktigaste satserna som berör egenskaper hos ändliga grupper
är Lagranges sats, vars innebörd är att antalet element i en undergrupp
i en ändlig grupp G måste vara en delare i jGj (se sats 6.16). Det är
alltså ingen större vits med att till exempel leta efter undergrupper
av ordning 10 i en grupp av ordning 35. Vid sidan om Lagranges sats
intar Sylows
1 satser en viktig roll inom teorin för ändliga grupper.
Dessa svarar bl.a. på frågan om huruvida omvändningen till Lagranges

sats är sann, d.v.s. om G är en grupp av ordning n och om d är en
positiv delare i n, nns det då en undergrupp i G av ordning d? De ger
också information om hur många sådana undergrupper det kan nnas,
och om dessa är normala eller inte.
Som kapitelrubriken ovan skvallrar om, kommer vi i huvudsak att
ägna oss åt ändliga grupper i detta kapitel. Vi påpekar dock att många
av de begrepp som tas upp nedan är meningsfulla även för oändliga
grupper.
12.1 Verkan av grupper på mängder

Begreppet verkan av en grupp på en mängd, som vi introducerar i detta
avsnitt, visar sig vara ett eektivt hjälpmedel för att kunna bevisa
Sylows satser. Det är också användbart i många andra sammanhang;
vi kommer till exempel utnyttja det i avsnitt 12.2 för att kunna lösa
en viss typ av kombinatoriska problem.
1
Ludwig Sylow (18321918), norsk matematiker.
244
12.1. Verkan av grupper på mängder 245
Denition 12.1. En grupp G säges verka på en mängd X , om det

nns en avbildning G X 3 (g; x) 7! g :x 2 X sådan att
(i) 1G :x = x för alla x 2 X
(ii) g1 :(g2 :x) = (g1 g2 ):x för alla x 2 X och alla g1 ; g2 2 G.
Den här typen av avbildning kallas för en gruppverkan av G på X .
Exempel 12.2. På mängden X = f1; 2; : : : ; ng verkar gruppen Sn

på ett naturligt sätt enligt
:x = (x)
för alla 2 Sn och x 2 X . För det neutrala elementet " 2 Sn gäller
":x = "(x) = x
för alla x 2 X . Om vidare 1 ; 2 2 Sn så följer
1 :(2 :x) = 1 :2 (x) = 1 [2 (x)] = 1 2 (x) = 1 2 :x
för alla x 2 X . Såväl (i) som (ii) i denition 12.1 är alltså uppfyllda.
Exempel 12.3. Låt X = R2 vara mängden av alla punkter i pla-

net. På denna mängd kan vi låta gruppen GL2 (R) bestående av alla
inverterbara 2 2-matriser med reella element verka. Vi kan nämligen
betrakta varje punkt (x1 ; x2 ) 2 R som en kolonnvektor
2

x = xx1
2
och låta en matris A 2 GL2 (R) verka på denna enligt
A:x = Ax:
Enhetsmatrisen E , som ju är det neutrala elementet i GL2 (R), uppfyller
E x = x för alla x 2 R2 , och för varje par av matriser A och B i GL2 (R)
gäller vidare A(B x) = (AB )x.
Exempel 12.4. Låt H vara en undergrupp i en grupp G. Vi låter H

verka på G enligt
h:g = gh 1 (12.1)
246 Kapitel 12. Ändliga grupper
för alla h 2 H , g 2 G, d.v.s. vi multiplicerar g 2 G från höger med

h 1 2 H . Självklart är (i) i denition 12.1 uppfyllt, och eftersom
h1 :(h2 :g) = h1 :(gh2 1 ) = gh2 1 h1 1 = g(h1 h2 ) 1 = (h1 h2 ):g;
så gäller även (ii).
Lemma 12.5. G vara en grupp som verkar på mängden X . De-

Låt
niera en relation på X , på så sätt att x y , om och endast om det
nns ett g 2 G sådant att y = g :x. Då är en ekvivalensrelation.
Bevis. Ett element 2 X är alltid relaterat till sig självt, eftersom

x
1G :x = x. Relationen är alltså reexiv. Den är också symmetrisk, ty
om x; y 2 X uppfyller x y så nns g 2 G så att y = g :x. Men då blir
g 1 :y = g 1 :(g:x) = (g 1 g):x = 1G :x = x;
vilket visar att y x. Om till sist x y och y z , så nns g1 ; g2 2 G
sådana att y = g1 :x och z = g2 :y . Detta ger
z = g2 :y = g2 :(g1 :x) = (g2 g1 ):x;

d.v.s. x z , så är transitiv.
Denition 12.6. De ekvivalensklasser som uppkommer under ekvi-

valensrelationen i lemma 12.5 kallas banor. Den bana som innehåller
elementet x 2 X kallas banan till x under G och betecknas orbG (x).
Om antalet element jorbG (x)j i en bana är ändligt, så kallas detta antal
för banans längd.
Ett element 2 X tillhör alltså samma bana som x, om och endast

y
om det nns ett g 2 G med egenskapen y = g :x. Således är
orbG (x) = fg:x j g 2 Gg:
Exempel 12.7. Betrakta den cykliska undergrupp i S6 som genere-

ras av

= 13 24 36 42 51 65 :
Vi låter undergruppen hi verka på X = f1; 2; 3; 4; 5; 6g på samma

sätt som i exempel 12.2. Två element x; y 2 X kommer då att tillhöra
samma bana i X under h i, om och endast om det nns ett 2 h i
med (x) = y . Men varje 2 h i är på formen för något heltal k ,
k
så y 2 orbh i (x) om och endast om x och y tillhör samma cykel till .
Skriven som en produkt av disjunkta cykler, ges av

= 1 3 6 5 2 4 :
Av detta konstaterar vi att det nns två banor i X under hi, nämligen
orbhi (1) = orbhi (3) = orbhi (5) = orbhi (6) = f1; 3; 5; 6g;

som är en bana av längd 4 och svarar mot 4-cykeln 1 3 6 5 , samt
orbhi (2) = orbhi (4) = f2; 4g;

som är av längd 2 och motsvarar transpositionen 2 4 .
Exempel 12.8. Låt H vara en undergrupp i en grupp G och antag

att H verkar på G på samma sätt som i exempel 12.4. Tag g 2 G
godtyckligt. Då är
orbH (g) = fh:g j h 2 H g = fgh 1 j h 2 H g:

Detta är inget annat än den vänstersidoklass gH till H som innehål-
ler g, vilket innebär att banorna i G under H utgörs precis av vänster-
sidoklasserna till H i G.
Denition 12.9. Låt X vara en mängd och G en grupp som verkar

på denna. Ett element x 2 X säges vara en xpunkt till g 2 G, om
g:x = x. Mängden
Xg = fx 2 X j g:x = xg
kallas förxpunktsmängden till elementet g. För varje xt x 2 X
denieras vidare stabilisatorn till x som
Gx = fg 2 G j g:x = xg:
Notera att det för en xpunkt x gäller orbG (x) = fxg. Omvänt, om
en bana i X under G endast innehåller ett element, så måste detta
element vara en xpunkt under G. För varje x2X är vidare Gx en
delmängd av gruppen G, eftersom den består av de element i G som
har elementet x som xpunkt. Men vi kan säga mer om Gx än så.
Lemma 12.10. Låt G vara en grupp som verkar på mängden X och

xera ett x 2 X . Då är stabilisatorn Gx en undergrupp i G.
Bevis. Tag g1 ; g2 2 Gx. Då gäller g1 :x = g2 :x = x för alla x 2 X ,

vilket medför att
(g1 g2 ):x = g1 :(g2 :x) = g1 :x = x:

Således uppfyllerGx stabilitetskravet. Då 1G :x = x för alla x 2 X ,
innehåller Gx det neutrala elementet i G. Om slutligen g 2 Gx , så
gäller g
1 2 G på grund av att
x
g 1 :x = g 1 :(g:x) = (g 1 g):x = 1G :x = x
för alla x 2 X.
Exempel 12.11. Antag att S4 verkar på X = f1; 2; 3; 4g på det na-

turliga sättet (se exempel 12.2), och låt

1 = 14 22 33 41 och 2 = 12 24 31 43 :
Vi har då X1 = f2; 3g, eftersom 2 och 3, men inte 1 och 4, är xpunkter
till 1 . Då 2 å sin sida saknar xpunkter, är X2 = ;. Vidare har vi
att stabilisatorn till 4 2 X är undergruppen
G4 = f 2 S4 j (4) = 4g
iS4 . Denna undergrupp består alltså av alla permutationer i S4 som
har 4 som xpunkt, vilket innebär att dess element kan betraktas som
permutationer av mängden f1; 2; 3g. Det är inte svårt att se att G4
är isomorf med S3 . Motsvarande kan också sägas om stabilisatorer-
na G1 , G2 och G3 .
Exempel 12.12. I exempel 12.4 lät vi en undergrupp H i en grupp G

verka på G enligt formel (12.1). Stabilisatorn Hg till ett godtyckligt
element g 2 G består här av alla h 2 H som uppfyller h:g = gh
1 = g.
Det nns bara ett sådant h, nämligen det neutrala elementet. Således
är Hg = f1G g.
Sats 12.13. Låt G vara en grupp som verkar på en mängd X och låt
x 2 X . Då nns det en bijektiv avbildning från orbG (x) till mängden
LGx av alla vänstersidoklasser till Gx i G. Speciellt innebär detta att
jorbG(x)j = (G : Gx ); (12.2)
om banan till x under G är av ändlig längd.
Bevis. Eftersom LGx = fgGx j g 2 Gg och orbG(x) = fg:x j g 2 Gg,

verkar det troligt att avbildningen : LGx ! orbG (x) denierad enligt
(gGx ) = g:x
är en lämplig kandidat till en bijektiv avbildning mellan dessa båda
mängder. Vi måste dock först veriera att den är väldenierad; valet
av sidoklassrepresentanten g får inte ha någon betydelse för högerledet.
Antag alltså att g1 och g2 tillhör samma vänstersidoklass till Gx . Vi
vill visa att dessa två element ger samma eekt, när de verkar på x. Nu
är g1 Gx = g2 Gx ekvivalent med att g1 g2 2 Gx . Eftersom Gx är stabi-
1
lisatorn till x, är x därmed en xpunkt till g1 g2 , d.v.s. (g1 g2 ):x = x.
1 1
Om vi här låter g1 verka på båda leden, erhålls g2 :x = g1 :x, vilket visar
att är väldenierad.
Om (g1 Gx ) = (g2 Gx ) så är g1 :x = g2 :x, och vi kan låta g1 1 verka
på båda leden. Resultatet blir då att x = (g1 g2 ):x, d.v.s. g1 g2 2 Gx .
1 1
Men då tillhör g1 och g2 samma vänstersidoklass till Gx , vilket betyder
att är injektiv. Surjektiviten är å sin sida trivial, eftersom det för
en godtyckligt element g:x 2 orbG (x) gäller att (gGx ) = g:x. Detta
bevisar att är bijektiv, och därmed att orbG (x) och LGx innehåller
lika många element, om dessa mängder är ändliga.
Notera att om G speciellt är en ändlig grupp i ovanstående sats, så kan

formel (12.2) skrivas som
jorbG(x)j = jjGGjj : (12.3)

x
Exempel 12.14. Betrakta än en gång den verkan som presenterades

i exempel 12.4. Vi konstaterade i exempel 12.8 att dess banor utgörs av
vänstersidoklasserna till H i G, och i exempel 12.12 att stabilisatorn Hg
till ett godtyckligt element g 2 G är den triviala undergruppen f1G g.
Antag nu att H är ändlig. Enligt (12.3) är då
jgH j = jorbH (g)j = jfj1H jgj = jH j;

G
d.v.s. varje vänstersidoklass till H innehåller lika många element som H
själv, ett resultat som vi känner till sedan tidigare (lemma 6.15).

1. Låt D4 , symmetrigruppen för en kvadrat, verka på X = f1; 2; 3; 4g på
det naturliga sättet, se exempel 12.2.
(a) Bestäm X för varje 2 D4 .

(b) Bestäm Gx för varje x 2 X .
2. Antag att H är en undergrupp i gruppen G.
(a) Visa att h:g = hg är en verkan av H på G.
(b) Fixera ett g 2 G. Beskriv banan orbH (g) och stabilisatorn Hg .
3. (a) Visa att x:z = eix z är en verkan av R på C .
(b) Ge en geometrisk tolkning i det komplexa talplanet av banan
orbR(z ) för ett xt z 2 C .
(c) Fixera x 2 R och bestäm stabilisatorn Rx .
4. En grupp G säges verka troget på X , om 1G är det enda element i G

som har samtliga element i X som xpunkter. Visa att G verkar troget
på X , om och endast om g 6= h medför att g :x 6= h:x för något x 2 X .
5. Antag att G är en grupp som verkar på en mängd X . Låt Y vara en

delmängd av X . Visa att
GY = fg 2 G j g:y = y för alla y 2 Y g

är en undergrupp i G.
6. Låt G vara en grupp som verkar på mängden X . Antag att elementen x

och y i X ligger i samma bana i X under G. Visa att Gx ' Gy .
7. Låt X vara en mängd och G en grupp som verkar på X .

(a) Deniera, för varje xt g 2 G, en avbildning g : X ! X enligt
g (x) = g:x för alla x 2 X . Visa att g är en permutation på X .
(b) Visa att : G ! SX denierad enligt (g) = g för alla g 2 G är
en homomorsm.
12.2. Burnsides formel 251
12.2 Burnsides formel

I detta avsnitt skall vi använda några av resultaten i föregående avsnitt
till att lösa vissa typer av kombinatoriska problem. Den klassiska for-
muleringen för den här sortens problem brukar ha att göra med på hur
många möjliga sätt det går att färglägga hörnen, kanterna eller sidorna
(eller vad det nu kan vara) hos någon geometrisk gur, om man har
ett visst antal färger till sitt förfogande.
Antag till exempel att vart och ett av hörnen i en kvadrat, se -

gur 12.1, skall förses med någon av de tre färgerna blå (B), röd (R)
eller vit (V). Med hjälp av multiplikationsprincipen ser man enkelt att
det nns 34 = 81 olika sätt att göra detta på: Vi skall färglägga fyra
hörn, och för varje hörn har vi tre olika färger att välja på.
Figur 12.1
Låt oss emellertid ändra litet på frågeställningen: På hur många
sätt kan kvadratens hörn färgläggas, om två färgläggningar betraktas
som ekvivalenta ifall den ena kan erhållas från den andra genom att
rotera eller spegla kvadraten? I så fall blir till exempel de båda färg-
läggningarna i gur 12.2 på följande sida ekvivalenta, eftersom den
högra fås genom att rotera den vänstra kvadraten 90Æ moturs. Målet
2
med detta avsnitt är att härleda Burnsides formel, med vars hjälp
detta och liknande kombinatoriska problem kan lösas.
Innan vi kommer så långt, behöver vi först ett sätt att matematiskt

beskriva en färgläggning. Låt C vara en ändlig mängd av färger och sätt
N = f1; 2; : : : ; ng. Elementen i N är tänkta att numrera de objekt, som
vi avser att färglägga med färgerna i C . En färgläggning denierar vi
nu som en avbildning f från N till C , på så sätt att f (m) anger vilken
färg objekt nummer m skall ha. Mängden av alla sådana avbildningar
(vilka till antalet är lika med jC j ) betecknar vi med X .
n
2
William Burnside (18521927), engelsk matematiker.
V V V R
B R V B
Figur 12.2
Exempel 12.15. Rörande problemet med vår kvadrat, numrerar vi

dess hörn med hjälp av N = f1; 2; 3; 4g (som det till exempel är gjort
i gur 12.3). Mängden av färger ges i detta fall av C = fB; R; Vg. Två
av dessa färgläggningar, f1 och f2 , presenteras i en tabell i gur 12.4.
Vi ser att f1 och f2 är den vänstra respektive högra färgläggningen i
gur 12.2.
1 2
4 3
Figur 12.3
m f1 (m) f2(m)
1 V V
2 V R
3 R B
4 B V
Figur 12.4
Nästa steg blir att låta en grupp verka på en given mängd X av färg-
läggningar. Innan vi avslöjar hur detta skall gå till, skall vi emellertid
göra en liten modikation av denition 12.1. Vi låter där elementen i
en grupp verka på elementen i en mängd från vänster. Det nns inget
säger att det måste vara just så, utan det går precis lika bra med verkan
från höger: En grupp G säges verka på en mängd X (från höger), om

det nns en avbildning X G 3 (x; g ) 7! x g sådan att x 1G = x och
(x g1 ) g2 = x (g1 g2 ) för alla x 2 X och alla g1 ; g2 2 G. Alla resultat
som vi i föregående avsnitt kommit fram till rörande vänsterverkan kan
enkelt översättas till högerverkan.
3 Detta gäller speciellt lemma 12.5
och 12.10, samt sats 12.13. Det är inte alls nödvändigt att göra denna
modikation, men det visar sig ha vissa tekniska fördelar, som vi snart
skall se.
Lemma 12.16. Låt X vara mängden av alla färgläggningar av n

objekt och låt G vara en undergrupp i Sn . Då är
f = f Æ ; (12.4)
där f 2X och 2 G, en verkan av G på X .

Bevis. Elementen i X är avbildningar från N = f1; 2; : : : ; ng till en
ändlig mängd C av färger. Vi noterar att f Æ också är en avbildning
från N till C och därmed en färgläggning. Om = " är det neutrala
elementet i G så fås
f " = f Æ " = f:
Då vidare sammansättning av avbildningar är associativ, ser vi att
(f 1 ) 2 = (f Æ 1 ) Æ 2
= f Æ (1 Æ 2 )
= f (1 2 );
vilket visar att (12.4) är en verkan av G på X .
Exempel 12.17. Den grupp som skall verka på mängden av alla

färgläggningar av vår kvadrat väljes lämpligen till den dihedrala grup-
pen D4 , eftersom denna är kvadratens symmetrigrupp. Vi hänvisar till
exempel 5.28 för en närmare beskrivning av dess element.
3
I själva verket kan varje verkan från höger formuleras som en verkan från vänster
genom att sätta x g = g 1 :x. På motsvarande sätt kan en verkan från vänster
formuleras som en verkan från höger.
Betrakta åter färgläggningarna f1 och f2 , denierade enligt tabel-

len i gur 12.4 på sidan 252. I gur 12.5 ser vi att om man först roterar
kvadraten 90Æ moturs med hjälp av 4 och därefter applicerar f1 , så
blir resultatet detsamma (efter att hörnens nummer tagits bort från
guren) som om man från början hade färglagt kvadratens hörn i en-
lighet med f2 . (Jämför även med gur 12.2 på sidan 252). Således
f2 = f1 Æ 4 = f1 4 .4
1 2 4 2 3 f1 2 V R 3
4 3 1 4 1 V B 4
Figur 12.5
Givet förutsättningarna i lemma 12.16, så är två färgläggningar f1

och f2 ekvivalenta, om och endast om det nns ett element i G som,
när det verkar på f1 , resulterar i f2 . Detta betyder att två färglägg-
ningar är ekvivalenta, om och endast om de tillhör samma bana i X
under G. Problemet att bestämma antalet olika färgläggningar kan
alltså överföras till att bestämma antalet olika banor, och det är här
som Burnsides formel kommer in.
Sats 12.18 (Burnsides formel). Låt G vara en ändlig grupp som

verkar på en ändlig mängd X . Antalet banor r i X under G ges då av
1 X
r=
jGj g2G jXg j: (12.5)
Bevis. Antag att mängdenM = f(g; x) 2 G X j g:x = xg innehål-

ler m element. Vi kommer nu att räkna antalet element i M på två
olika sätt, varvid vi erhåller två olika uttryck som båda är lika med m.
Från dessa båda uttryck är det sedan enkelt att härleda formel (12.5).
4
Om vi hade envisats med att använda oss av vänsterverkan, hade (12.4) istället
fått det något krystade utseendet :f = f Æ 1 . Det skulle innebära att man skulle
låta 4 1 = 2 verka på f1 från vänster för att förvandla f1 till f2 . Men 2 är ju
en rotation åt fel håll, så detta känns inte lika naturligt som framställningen med
hjälp av högerverkan blir.
g 2 G. Det nns då jXg j element i M

Fixera först ett godtyckligt
vars första komponent är just detta g , vilket leder till att
X
m= jXg j: (12.6)
g2G
Om vi å andra sidan xerar ettx 2 X , så nns det exakt jGx j element
i M vars andra komponent är lika med detta x. Således är
X
m= jGxj: (12.7)
x2X
Från sats 12.13 följer att
jGx j = jorbjG(j x)j ;

G
vilket insatt i (12.7) ger
m=
X jGj = jGj
X 1
:
x2X
jorbG(x)j x2X
j orb G ( x ) j (12.8)
Låt B vara en godtycklig bana i X under G. För alla x 2 B gäller då
1 1
jorbG(x)j =
jB j ;
vilket medför att
X 1 X 1 1
= jB j
x2B
jorbG(x)j =
x2B
jB j jB j = 1;
P
d.v.s. summan x2X (1=jorbG (x)j) i (12.8) ger exakt bidraget 1 för
varje bana i X. Denna summa är därmed lika med antalet banor r,
vilket ger
m = jGj r:
Tillsammans med (12.6) får vi nu
X
jGj r = jXg j;
g2G
varav (12.5) följer genom division av båda leden med jGj.
Exempel 12.19. Låt S3 = f"; 2 ; 3 ; 1 ; 2 ; 3 g verka på mängden

X = f1; 2; 3g på det naturliga sättet. (För en beskrivning av vart och
ett av elementen i S3 , se exempel 5.6.) Vi har här
X1 = fx 2 X j 1 (x) = xg = f1g;

eftersom 1 är det enda element i X som är xpunkt till 1 . På samma
sätt ser vi att X2 = f3g och X3 = f2g. Eftersom 2 och 3 saknar
xpunkter, är X2 = X3 = ;. Slutligen ser vi att X" = X på grund av
att identitetspermutationen har samtliga element i X som xpunkter.
Burnsides formel ger att det därmed nns endast X under S3 ,
eftersom
1 X 1
jS3 j 2S jX j = 6 (3 + 0 + 0 + 1 + 1 + 1) = 1:
3
Detta är inte så förvånande. Eftersom S3 består av alla permutationer
på X , måste det för varje x; y 2 X nnas en permutation 2 S3 som
uppfyller (x) = y. Oavsett vilket par av element man än väljer i X ,
kommer de alltså alltid att tillhöra samma bana.
I nästa exempel använder vi Burnsides formel för att lösa problemet

med kvadraten, som har förföljt oss ända sedan inledningen av detta
avsnitt.
Exempel 12.20. Om vi ska kunna använda Burnsides formel för att

lösa kvadratproblemet, måste vi beräkna antalet element i X för
varje 2 D4. Mängden X innehåller de färgläggningar f som är
invarianta under verkan av , d.v.s. sådana att man inte ser någon
skillnad på färgläggningarna f och f Æ . Till exempel påverkas in-
te färgläggningen till vänster i gur 12.6 på nästa sida av speglingen

2 = 1 2 3 4 X2 . Färgläggningen
, så denna färgläggning tillhör
till höger är invariant under 3 (rotation ett halvt varv), 1 (spegling
i diagonalen genom hörn 1 och 3) och 3 (spegling i den andra dia-
gonalen), och går därmed att nna i såväl X3 , X1 som X3 . Båda
färgläggningarna i guren tillhör givetvis också X" .
Samtliga färgläggningar är invarianta under ", så jX" j = jX j = 81.
En färgläggning tillhör X2 , om och endast om samtliga fyra hörn har
samma färg. Då vi har tre tillgängliga färger, blir därmed jX2 j = 3.
1 R R 2 1 B V 2
4 B B 3 4 V B 3
Figur 12.6
Om vi roterar kvadraten ett halvt varv, d.v.s. applicerar 3 , måste mot-

stående hörn ha samma färg, för att färgläggningen skall tillhöra X3 .
Detta betyder att jX3 j = 32 = 9. Vidare blir jX4 j = 3 av samma
anledning som för jX2 j.
Elementen 1 och 3 i D4 är av samma slag, nämligen speglingar i
en diagonal. För en färgläggning som är invariant under någon av dessa
speglingar gäller att de två hörn, genom vilka diagonalen går, var för
sig kan förses med en godtycklig färg, medan de två återstående hörnen
sinsemellan måste ha samma färg. Detta ger att X1 och X3 innehåller
vardera 33 = 27 element. Till sist lämnar vi som en uppgift för läsaren
att övertyga sig om att jX2 j = jX4 j = 3 = 9. Sammantaget ger
2
detta att antalet färgläggningar r är lika med
1 X 1
r=
jD4 j 2D4 j X j = (81 + 3 + 9 + 3 + 27 + 9 + 27 + 9) = 21;
8
och problemet är löst.
Exempel 12.21. På hur många sätt kan sidorna på ett rätblock med
måtten 1 cm, 2 cm och 3 cm, se gur 12.7 på följande sida, målas med
färgerna blå och gul?
Eftersom vi här har att göra med en tredimensionell gur, och då
speglingar av en sådan inte är realiserbara (se diskussionen innan ex-
empel 5.30), skall vi låta rätblockets rotationsgrupp R verka på mäng-
den X av alla färgläggningar av rätblockets sidor. Om man tänker sig
ett rätvinkligt koordinatsystem med origo i rätblockets medelpunkt
och med axlarna parallella med rätblockets sidor, så inser man att R,
förutom identitetsavbildningen ", består av rotationer ett halvt varv
runt x-, y- respektive z -axeln. Vi döper dessa avbildningar till x , y
Figur 12.7
respektive z . Således har vi R = f"; x ; y ; z g.5

För att en färgläggning av rätblocket skall vara invariant under nå-
gon av rotationerna, spelar det ingen roll vilka färger de två sidor får,
som rotationsaxeln går genom. Någon av de övriga fyra sidorna mås-
te däremot ha samma färg som dess motstående sida, eftersom dessa
byter plats när man roterar. Detta innebär att Xx , Xy och Xz
innehåller 24 = 16 element vardera. Då vidare jX" j = 26 = 64, får vi
med hjälp av Burnsides formel att rätblocket kan målas på
1
(64 + 3 16) = 28
4
olika sätt.

1. Låt G vara den cykliska undergruppen i S8 , genererad av

= 17 23 32 48 55 61 74 86 :
Antag att G verkar på X = f1; 2; : : : ; 8g på det naturliga sättet.
(a) Visa att jGj = 10.

(b) Bestäm samtliga banor i X under G, samt deras respektive längder.
(c) Bestäm stabilisatorn Gx till varje element i x 2 X .
(d) Veriera att formel (12.2) på sidan 249 gäller för varje x 2 X .
(e) Bestäm X för varje 2 G.
(f) Veriera att antalet banor i X under G stämmer överens med vad
Burnsides formel säger.
5
Samtliga element i denna grupp är lika med sig egen invers, vilket alltså betyder
att den är isomorf med Kleins fyrgrupp.
2. På hur många sätt kan man färglägga rätblocket i exempel 12.21, om

man dessutom har färgen röd att välja på?
3. På aggfabriken Flaggan i topp AB vill man tillverka trefärgade aggor

med det utseende som beskrivs i gur 12.8. Man har tyger i fem olika
färger. Hur många olika typer av aggor kan man tillverka? Vi tar
ingen hänsyn till vilken sida av aggan som är tänkt att fästas mot
aggstången.
Figur 12.8
4. På rman AB Krims & Krams planerar att man att tillverka pryd-
nadssaker i form av små väderkvarnar. Vingarna, som skall monteras
på dessa väderkvarnar, har det utseende visas i gur 12.9. Varje vinge
skall förses med någon av färgerna brun, vit, rosa, grön eller svart.
Om en färgläggning fås från en annan till följd av en spegling, så räk-
nas dessa som olika färgläggningar. Dock gör man inte så beträande
rotationer.
6 Hur många olika sorters väderkvarnsvingar kan rman till-
verka?
Figur 12.9
5. I en pyramid är basytan en kvadrat och sidoytorna likbenta triang-

lar. På hur många sätt kan sidorna hos pyramiden färgläggas med tre
färger?
6. Hur många halsband med sex pärlor nns det, där pärlorna alla är
lika stora och kan ha någon av färgerna grön, röd eller blå? (Antag att
6
Eftersom en väderkvarnsvinge ju är tänkt att rotera!
Figur 12.10
Figur 12.11
halsbandet är cirkelrunt, och att pärlorna är placerade i hörnen av en

i cirkeln inskriven regelbunden sexhörning.)
7. På hur många sätt kan man med tre färger färglägga tårtan i -
gur 12.10, om
(a) två färgläggningar betraktas som lika, ifall den ena kan fås från
den andra genom en rotation eller en spegling
(b) två färgläggningar betraktas som lika, ifall den ena kan fås från
den andra genom en rotation, men inte en spegling?
8. Hörnen i en regelbunden åttahörning skall färgläggas med två olika
färger. På hur många sätt detta göras? Två färgläggningar anses vara
lika, ifall den ena kan fås från den andra genom att spegla eller rotera
åttahörningen.
9. På hur många sätt kan man färglägga sidorna på ett liksidigt triangu-
lärt prisma, som det i gur 5.9 på sidan 120, med färgerna blå, gul och
röd?
10. Små kvadratiska glasbitar, färgade antingen röda eller gula, skall lim-
mas samman till en större kvadrat, så som visas i gur 12.11. Hur
många olika sådana stora kvadrater kan man tillverka på detta vis?
11. Den kända konstnärinnan MålaLisa vill färglägga sin nya skulptur
Ångest, vilken har formen av en regelbunden tetraeder, med färgerna
lila, rosa och beige. På hur många sätt kan hon göra detta?
12.3. Konjugatklasser och Sylowundergrupper 261
12. Sidorna till en romb, d.v.s. en fyrhörning vars sidor är lika långa (se
gur 12.12), skall förses med färgerna blå, gul, röd eller grön. På hur
många sätt kan detta göras? Vi skiljer inte på två färgläggningar, om en
av dem kan fås från den andra, genom att rotera eller spegla romben.
Vi antar också att romben inte är en kvadrat.
Figur 12.12
13. Beräkna antalet möjliga sätt att färglägga sidorna på en kub, så att
varje sida blir blå, röd eller gul.
14. På hur många sätt är det möjligt att färglägga hörnen hos en regel-
bunden oktaeder med tre olika färger?
12.3 Konjugatklasser och Sylowundergrupper

Vi kunde i föregående avsnitt konstatera att om en grupp G verkar på
en mängd X , så spelar xpunkter till en viktig roll när det gäller beviset
för och tillämpandet av Burnsides formel. Vi inleder detta avsnitt med
att generalisera begreppet xpunktsmängd från att bara omfatta ett
element i en grupp (som det gör i denition 12.9), till att omfatta
samtliga element i gruppen.
Denition 12.22. Givet en grupp G som verkar på en mängd X ,

inför vi beteckningen XG för mängden av alla xpunkter i X under G,
d.v.s.
XG = fx 2 X j g:x = x för alla g 2 Gg: (12.9)
Vi kallar denna mängd för xpunktsmängden till G.
Exempel 12.23. Om Sn verkar på X = f1; 2; : : : ; ng på det natur-

liga sättet ( :x = (x) för alla 2 Sn , x 2 X ), så är XSn = ;. Detta
beror på att det inte nns något tal i X som är xpunkt till samtliga
permutationer i Sn . För undergruppen

H = f 2 Sn j (1) = 1g
i Sn gäller emellertid XH = f1g.
Sats 12.24. Antag att X är en ändlig mängd och att G är en grupp

som verkar på denna. Låt vidareorbG (x1 ); orbG (x2 ); : : : ; orbG (xr ) vara
de banor i X under G, vars längd är lägst 2. Då är
r
X
jX j = jXG j + jorbG(xi )j:
i=1
Bevis. MängdenX är en disjunkt union av dess banor, och XG kan ses

som unionen av alla banor av längd 1. Om vi således räknar elementen
i X genom att räkna dem bana för bana, följer satsen (jämför med
sats 1.41).
Många intressanta resultat rörande strukturen hos grupper kan uppnås,

genom att låta en grupp verka på sig själv på det sätt vi närmast
kommer att beskriva.
Denition 12.25. Låt G vara en grupp. Två element x1 ; x2 2 G

säges vara konjugerade element, om det nns ett g 2 G sådant att
x2 = gx1 g 1 :
Vi säger att x2 är erhållet genom konjugering av x1 .
Sats 12.26. LåtG vara en grupp. Då är

g:h = ghg 1 ;
där g; h 2 G, en verkan av G på sig själv.
Bevis. Att 1G :h = h för alla h 2 G är uppenbart. Vidare har vi för

varje xt h 2 G, att
g1 :(g2 :h) = g1 :(g2 hg2 1 ) = g1 (g2 hg2 1 )g1 1

= (g1 g2 )h(g1 g2 ) 1 = (g1 g2 ):h
för alla g1 ; g2 2 G.
En grupp G kan alltså, enligt föregående sats, alltid verka på sig själv
genom konjugering av element. Om G verkar på sig själv på detta vis,
så ges den bana som innehåller h 2 G av
orbG (h) = fg:h j g 2 Gg = fghg 1 j g 2 Gg;

medan stabilisatorn till h har utseendet
Gh = fg 2 G j g:h = hg = fg 2 G j ghg 1 = hg = fg 2 G j gh = hgg:
Stabilisatorn består alltså av alla element i G, som kommuterar med h.
Banorna och stabilisatorn under verkan genom konjugering är så pass
viktiga, att de har fått egna namn och egna beteckningar.
Denition 12.27. G vara en grupp och h ett element i G. Om G

Låt
verkar på sig själv genom konjugering, så kallasorbG (h) för konjugat-
klassen till h och betecknas Cl(h). Stabilisatorn Gh till h under denna
verkan kallas för centralisatorn till h och betecknas CG (h). Med and-
ra ord har vi
Cl(h) = fghg 1 j g 2 Gg
respektive
CG (h) = fg 2 G j gh = hgg:
Notera att det neutrala elementet i en grupp alltid är ensamt i sin

konjugatklass, d.v.s. Cl(1G ) = f1G g.
Exempel 12.28. Centralisatorn till vart och ett av elementen i S3

är i tur och ordning CS3 (") = S3 , CS3 (2 ) = CS3 (3 ) = f"; 2 ; 3 g,
CS3 (1 ) = f"; 1 g, CS3 (2 ) = f"; 2 g och CS3 (3 ) = f"; 3 g.
För konjugatklasserna i den symmetriska gruppen Sn visar sig följande

gälla.
Sats 12.29. Det nns en konjugatklass i Sn för varje möjlig cykel-

struktur som en permutation i Sn kan ha, och varje sådan klass består
precis av de element i Sn som har just denna cykelstruktur.
Bevis. Två permutationer 1 ; 2 2 Sn tillhör samma konjugatklass, om

och endast om det nns ett 2 Sn som uppfyller 1 = 2
1 . Men
enligt vad vi tidigare sett, är detta ekvivalent med att 1 och 2 har
samma cykelstruktur, se sats 11.27. Detta bevisar satsen.
Exempel 12.30. Det nns tre konjugatklasser iS3 , eftersom de en-

da möjliga cykelstrukturerna i S3 är (1; 1; 1), (2; 1) och (3). Dessa
konjugatklasser är, för respektive cykelstruktur, f"g, f1 ; 2 ; 3 g och
f2 ; 3 g.
Notera att om en konjugatklass Cl(h) innehåller ett ändligt antal ele-

ment, så är

jCl(h)j = G : CG(h) : (12.10)
Detta är nämligen inget annat än formel (12.2) på sidan 249, över-

satt till det fall då en grupp verkar på sig själv genom konjugering.
Motsvarigheten till (12.3) blir följaktligen
jCl(h)j = jCjG(jh)j : (12.11)

G
Med dessa iakttagelser blir följande sats enkel att visa.
Sats 12.31 (Klassekvationen). Antag att G är en ändlig grupp.

Beteckna med Cl(g1 ); Cl(g2 ); : : : ; Cl(gr ) de konjugatklasser i G som
innehåller minst två element. Då gäller
r
X
jGj = jZ (G)j + jCl(gi )j:
i=1
Bevis. Om man låter G verka på sig själv genom konjugering, så blir

motsvarigheten till xpunktsmängden (12.9) på sidan 261 lika med
fx 2 G j gxg 1 = x 8g 2 Gg = fx 2 G j gx = xg 8g 2 Gg = Z (G):
Banorna under konjugering utgörs av konjugatklasserna i G, så därmed
är klassekvationen en direkt konsekvens av sats 12.24.
Exempel 12.32. Med hänvisning till exempel 12.30 ser vi att klass-
ekvationen för S3 har utseendet
6 = 1 + 2 + 3:
Den första termen i högerledet svarar mot antalet element i centrum
till S3 , så jZ (S3)j = 1, vilket alltså innebär att Z (S3) = f"g. Detta
kom vi fram till redan i exempel 10.49.
Vi har användning av klassekvationen när vi ska bevisa nästa sats, som

är uppkallad efter Cauchy.
7
Sats 12.33 (Cauchy). Om G är en ändlig grupp och primtalet p en

delare i jGj, så innehåller G ett element av ordning p.
Bevis. jGj. Vi kan göra antagan-

Vi skall använda oss av induktion över
det att G har åtminstone p element. Fallet jGj = p är trivialt. Antag så
att jGj = n, där n > p, och att varje grupp med färre än n element inne-
håller ett element av ordning p (förutsatt att p är en delare i gruppens
ordning). Antag nu att p j n. Vi vill visa att G innehåller ett element
av ordning p. Om G innehåller en äkta undergrupp H , vars ordning är
också delbar med p, så ger induktionsantagandet att H , och därmed
också G, innehåller ett element av ordning p. Vi kan därför antaga att
p 6 j jH j för alla äkta undergrupper H i G.
Vi betraktar nu klassekvationen för G, vilken i detta fall kan skrivas
r
X
n = jZ (G)j + jCl(xi)j; (12.12)
i=1
där Cl(x1 ); Cl(x2 ); : : : ; Cl(xr ) är de konjugatklasser i G som innehåller
två element eller er. För varje i = 1; 2; : : : ; r gäller här
jCl(xi )j jCG (xi)j = n; (12.13)
enligt (12.11). Men vi har också jCl(xi )j 2 för alla dessa i, så därmed
måste varje centralisator CG (xi ) vara en äkta undergrupp i G. Nu har
vi ju antagit att ingen äkta undergrupp i G har en ordning som är
delbar med p, så eftersom p är en delare i högerledet i (12.13), men
7
Augustin-Louis Cauchy (17891857), fransk matematiker.
inte i faktorn jCG(xi)j i vänsterledet, måste därför p vara en delare

i jCl(xi)j för alla i = 1; 2; : : : ; r. Eftersom p också är en delare i n,
så följer av (12.12) att jZ (G)j måste vara delbart med p. Alltså kan
inte heller Z (G) vara en äkta undergrupp i G, vilket betyder att G är
abelsk.
Struktursatsen för ändliga abelska grupper kan nu användas. Vi får
med hjälp av den att
G ' Zpr11 Zpr22 Zprnn ;

där p1 ; p2 ; : : : ; pn är primtal, icke nödvändigtvis olika, och r1 ; r2 ; : : : ; rn
är positiva heltal. Detta betyder att jGj = pr11 pr22 : : : prnn , och eftersom p
är ett primtal som delar jGj, så måste minst ett pi vara lika med p. Vi
kan anta att p1 = p. Sätt
a = (pr11 1 ; 0; 0; : : : ; 0) 2 G:
Vi har att pr11 1 är av ordning
pr11 pr11
= = p1 = p
SGD(pr11 ; pr11 1 ) pr11 1
i Zpr11 . Vidare är 0 av ordning 1 i Zpri i för i = 2; 3; : : : ; n. Detta ger att
o(a) = MGM(p; 1; 1; : : : ; 1) = p;
d.v.s. a är ett element av ordning p. Beviset är fullbordat.
Vi kommer att ha nytta av Cauchys sats, bl.a. när vi i kapitel 22 skall

nna en polynomekvation som inte kan lösas med hjälp av successiva
rotutdragningar.
Denition 12.34. Låt p vara ett primtal. En grupp G säges vara en

p-grupp, om ordningen av varje element i G är lika med en p-potens.
En undergrupp H i en grupp G kallas för en p-undergrupp, om H
är en p-grupp. Med en p-Sylowundergrupp menar man en maximal
p-undergrupp, d.v.s. en p-undergrupp som inte är innehållen i någon
annan p-undergrupp än sig själv.
Observera att det inte nns något i ovanstående denition som säger att
p-grupper, p-undergrupper eller p-Sylowundergrupper är ändliga, trots
att de endast innehåller element av ändlig ordning! Men för ändliga
p-grupper gäller, kanske inte helt överraskande, nedanstående sats.
Sats 12.35. G vara en ändlig

Låt grupp. Då är G en p-grupp, om
och endast om jGj = p för något n.
n
Bevis. )) Antag att G är en p-grupp, men att jGj6= pn. Då nns det
(
6 p sådant att q är en delare i jGj. Enligt Cauchys sats
ett primtal q =
innehållerG i så fall ett element av ordning q. Detta är en motsägelse
mot denitionen av p-grupp. Sålunda måste jGj = p .
n
(() Om jGj = p och a 2 G, så ger en följdsats till Lagranges
n
sats (närmare bestämt följdsats 6.17), att o(a) = p
m för något m med
0 m n, vilket visar att G är en p-grupp.
Exempel 12.36. Gruppen Z25 är en 5-grupp. Samtliga dess under-

grupper h0i, h1i och h5i är 5-undergrupper. Av dessa är i sin tur h1i en
5-Sylowundergrupp.
Exempel 12.37. Eftersom 36 inte är en potens av ett primtal, så

är Z36 inte en p-grupp för något primtal p. Undergrupperna h4i och h12i
är av ordning 9 = 3 respektive 3, så de är således 3-undergrupper i Z36.
2
Av dessa två är den större av dem, d.v.s. h4i, en 3-Sylowundergrupp. På
liknande vis är h9i och h18i 2-undergrupper och h9i en 2-Sylowunder-
grupp. Den triviala undergruppen h0i är både en 2-undergrupp och en
3-undergrupp. Undergruppen h6i är däremot varken eller.
Sats 12.38. Låt G p-grupp som verkar på en änd-

vara en ändlig
lig mängd X XG vara gruppens xpunktsmängd (se deni-
och låt
tion 12.22). Då gäller jX j jXG j (mod p).
Bevis. Vi har jGj = pn för något n, enligt sats 12.35. Sats 12.24 säger
vidare att
r
X
jX j = jXG j + jorbG(xi )j;
i=1
där jorbG(xi)j 2 för alla i. Men formel (12.3) på sidan 249 ger oss
jorbG(xi )j = jGjGj j = jGp j ;
n
xi xi
vilket betyder att jorbG (xi )j jGxi j = p . Eftersom jorbG (xi )j 2,
n
måste p därmed vara en delare i jorbG (xi )j för alla i. Sålunda är
Pr
i=1 jorbG (xi )j delbar med p. Eftersom denna summa är lika med
jX j jXG j, är satsen därmed bevisad.
Sats 12.39. Centrum till en ändlig icke-trivial p-grupp är alltid icke-
trivialt.
Bevis. Låt G 6= f1G g vara en ändlig p-grupp som verkar på sig själv
genom konjugering. Vi konstaterade i beviset för sats 12.31 (klassek-
vationen), att xpunktsmängden då ges av centrum Z (G) i G. Enligt
sats 12.38 är därmedjGj jZ (G)j (mod p). Eftersom jGj är delbart
med p, måste därmed även jZ (G)j vara det. Därmed är Z (G) = f1G g
en omöjlighet.
Sats 12.40. Låt G vara en grupp. Om G=Z (G) är cyklisk, så är G

abelsk.
Bevis. Sätt Z = Z (G). Eftersom G=Z är cyklisk, nns det ett a 2 G

sådant att vänstersidoklassen aZ genererar G=Z , d.v.s. G=Z = haZ i.
Detta innebär att
G=Z = f(aZ )k j k 2 Zg = fak Z j k 2 Zg:

Tag nu x; y 2 G godtyckligt. Vi vill visa att xy = yx. Antag att
x 2 amZ och y 2 an Z i kvotgruppen G=Z . Då nns det z1 ; z2 2 Z
sådana att x = am z1 och y = an z2 . Eftersom z1 och z2 ligger i centrum,
så ger detta
xy = am z1 an z2 = am an z2 z1 = an am z2 z1 = an z2 am z1 = yx;
Sats 12.41. Varje grupp av ordning p2 är abelsk.

Bevis. LåtG vara en grupp av ordning p2 . Då är G en ändlig p-grupp,

och av sats 12.39 följer att vi kan ha jZ (G)j = p eller jZ (G)j = p .
2
Om jZ (G)j = p , så är G = Z (G) abelsk. Om jZ (G)j = p, så är även
2
jG=Z (G)j = p. Men detta betyder att G=Z (G) är cyklisk, och enligt
sats 12.40 är G därmed abelsk.
Exempel 12.42. I isomormening nns det bara två grupper av ord-

ning 121, nämligen de båda abelska grupperna Z121 och Z11 Z11.
Sats 12.43. Varje ändlig p-grupp är lösbar.

Bevis. Vi ämnar bevisa satsen med hjälp av induktion över jGj. När
jGj = 1 är G givetvis lösbar, så antag att jGj = pn
> 1 och att varje
p-grupp med färre element är lösbar. Nu är Z (G) alltid en icke-trivial
normal undergrupp i en p-grupp (sats 12.39), så därför är kvotgruppen
G=Z (G) en p-grupp av lägre ordning än G. Induktionsantagandet ger
att denna kvotgrupp är lösbar. Vidare är Z (G) också lösbar, i och med
att den är en abelsk grupp. Vi har sålunda Z (G) och G=Z (G) lösbara,
och då medför följdsats 11.19 att även G är lösbar.
Som en generalisering av begreppet konjugering av ett element kan

man också konjugera hela mängder, d.v.s. om A är en delmängd av en
grupp, så kan man bilda mängden
gAg 1 = fgag 1 j a 2 Ag
av alla konjugerade element till elementen i A. Denna blir speciellt
intressant om A råkar vara en undergrupp i G.
Sats 12.44. Låt G vara en grupp och H en undergrupp i G. För

varje g 2 G är då mängden gHg
1 också en undergrupp i G. Om H
är ändlig, så innehåller vidare gHg
1 lika många element som H .
Bevis. Vi undersöker kraven på stabilitet, neutralt element och inverser

i vanlig ordning. Fixera ett g 2 G och tag gh1 g 1 ; gh2 g 1 2 gHg 1
godtyckligt. Då gäller
(gh1 g 1 )(gh2 g 1 ) = g(h1 h2 )g 1 ;

h1 h2 2 H . Det neutrala elementet

av vilket stabiliteten följer, eftersom
tillhör givetvis gHg
1,och eftersom (ghg
1 ) 1 = gh 1 g 1 2 gHg 1
är också inversen till varje element i gHg
1 ett element i gHg
1.
Vi lämnar som en uppgift till läsaren att veriera att avbildningen
g: H ! gHg 1 , given av g (h) = ghg 1 för alla h 2 H , är bijektiv.

Om H är ändlig, betyder detta speciellt att jH j = jgHg
1 j, vilket
skulle bevisas.
Denition 12.45. Låt G vara en grupp och antag att H1 och H2 är

två undergrupper i G. Om det nns ett g 2 G sådant att
H2 = gH1 g 1 ;
så säges H1 och H2 vara konjugerade undergrupper. Vi säger att H2
är erhållen från H1 genom konjugering.
Låt G vara en grupp och H en undergrupp i G. Låt H vara mängden

av alla undergrupper i G. På denna mängd kan vi låta G verka enligt
g:K = gKg 1
för alla 2 G och K 2 H. Vi lämnar som en övning till läsaren att

g
veriera att detta verkligen är en verkan av G på H. Stabilisatorn till
K 2 H har här utseendet
GK = fg 2 G j g:K = K g = fg 2 G j gKg 1 = K g:
Denna har undergrupp har, i stil med stabilisatorn i samband med
konjugering av element, fått ett eget namn och en egen beteckning.
Denition 12.46. Låt G vara en grupp och K en undergrupp i G.

Då denieras normalisatorn till K i G som undergruppen
NG (K ) = fg 2 G j gKg 1 = K g:
K i G är den största undergrupp i G

Normalisatorn till en undergrupp
som harK som normal undergrupp, d.v.s. om K H G, så måste
H NG (K ). Se övning 9!
Exempel 12.47. Betrakta undergruppenH = f"; 1 g i S3 . Norma-

lisatorn till denna undergrupp består precis av de 2 S3 som uppfyller
H 1 = H . Nu är
H 1 = f" 1 ; 1
g = f"; 1 1g;
1
vilket betyder att NS3 (H ) = f 2 S3 j 1

1 = g. Detta är inget
1
annat än centralisatorn CS3 (1 ) till 1 i S3 , som vi i exempel 12.28
konstaterade innehåller " och 1 . Således är NS3 (H ) = H .

1. Bestäm samtliga p-undergrupper i var och en av nedanstående grupper,
för alla möjliga värden på primtalet p. Ange också vilka av dessa som
är p-Sylowundergrupper.
(a) Z5 (b) Z28 (c) S3
(d) Z3 Z3 (e) Z5 (f) Z9
2. Bestäm centralisatorn i GL2 (R) till var och en av nedanstående matri-
ser.

(a) 10 03 (b) 0
1 0
1 (c) 10 11 (d) 1
1 1
1
3. Antag att H är en undergrupp i en grupp G. Visa att H G, om och

endast om NG (H ) = G.
4. Veriera att avbildningen g, som dyker upp i beviset för sats 12.44,
är bijektiv.
5. Låt vara en k-cykel i Sn . Visa att

jCl()j = k (nn! k)! :
6. (a) Hur många konjugatklasser nns det i S4 ?
(b) Ange de permutationer som ingår i respektive konjugatklass.
(c) Härled klassekvationen för S4 .
7. Hur ser klassekvationen ut för S5 respektive D4 ?
8. Låt G vara en grupp och H mängden av alla undergrupper i G. Visa
att
g:H = gHg 1
denierar en verkan av G på H.
9. H
Antag att och K är undergrupper i G, och att K H. Visa att
H NG(K ).
10. Antag H1 och H2 är konjugerade undergrupper i en grupp G. Visa att
också deras respektive normalisatorer NG (H1 ) och NG (H2 ) är konju-
gerade undergrupper.
11. Låt a och b vara element i en grupp G. Visa att ab och ba tillhör samma
konjugatklass i G.
12. Låt G vara en grupp och N en normal undergrupp i G. Antag att
såväl N som G=N är p-grupper. Visa att också G är en p-grupp.
\
Z (G) = CG (g):
g2G
14. Visa att antalet konjugatklasser i en ändlig grupp G är lika med

1 X
jGj g2G jCG (g)j:
15. Låt G vara en grupp och a ett element av ändlig ordning i G. Antag
att a och am tillhör samma konjugatklass i G. Visa att m och o(a) är
relativt prima.
16. Visa att en undergrupp i en grupp G är normal, om och endast om den

kan skrivas som en union av konjugatklasser.
17. Antag att G är en ändlig p-grupp och låt N vara en icke-trivial normal
undergrupp i G. Visa att N \ Z (G) 6= f1Gg.
(Ledning: Föregående övning kan komma väl till pass.)
18. Låt G vara en ändlig grupp som innehåller exakt två konjugatklasser.
Visa att jGj = 2.
19. Låt G vara en grupp och a ett xt element i G.
(a) Visa att Ha = fg 2 G j gag 1a 1 2 Z (G)g är en undergrupp i G.
(b) Visa att avbildningen : Ha ! Z (G) given av (g) = gag 1a 1
för alla g 2 Ha , är en homomorsm. Bestäm också ker .
20. Låt G vara en icke-abelsk grupp av ordning p3 , där p är ett primtal.

0
Visa att jZ (G)j = jG j = p.
12.4. Sylows satser 273
12.4 Sylows satser

Sats 4.24 säger att om G är en ändlig cyklisk grupp av ordning n och d
en positiv delare i n, så har G (exakt) en undergrupp av ordning d.
Således är omvändningen till Lagranges sats sann för cykliska grup-
per. Man kan visa att omvändningen till Lagranges sats gäller också
för abelska grupper (med hjälp av struktursatsen, se övning 10 till av-
snitt 9.3). För grupper som inte är abelska behöver det emellertid inte
vara så, vilket vi ser i följande exempel.
Exempel 12.48. Den alternerande gruppen A5 är av ordning 60.

Antag att H är en undergrupp av ordning 30 i A5 . Det nns då två
vänstersidoklasser till H i A5 . Den ena är H själv, medan den andra
består av mängden av alla element som inte tillhör H . Det nns också
två högersidoklasser till H , och dessa måste vara precis de samma som
vänstersidoklasserna, d.v.s. H själv, samt resten av A5 . Således är
vänster- och högersidoklasserna till H lika, vilket betyder att H A5 .
Enligt sats 10.45 är A5 emellertid en enkel grupp, och har därmed inga
andra normala undergrupper än de triviala. Detta är
det saknas således undergrupper av ordning 30 i A5 .
Det kan alltså mycket väl hända att en grupp saknar undergrupper av
en viss ordning d, även om d är en delare i gruppens ordning. Innebör-
den av Sylows första sats är att en ändlig grupp emellertid alltid har
en uppsättning av p-undergrupper för varje primtal p.
Sats 12.49 (Sylows första sats). Låt G vara en ändlig grupp och p
ett primtal. Om p
m är en delare i jGj, så innehåller G en undergrupp
m
av ordning p .
Bevis. Vi använder oss av induktion över jGj i beviset. Om jGj = 1

är satsen trivial. Antag att jGj = n > 1 och att påståendet i satsen
gäller för alla grupper som innehåller färre än n element. Vi behöver
dela upp beviset i två olika fall.
Fall 1 : p är en delare i jZ (G)j. Det nns då en cyklisk under-
grupp hai av ordning p i Z (G), se beviset för Cauchys sats. Om b 2 hai
så gäller b 2 Z (G), vilket ger gbg
1 = bgg 1 = g för alla g 2 G. Detta
visar att hai G, vilket betyder att G= hai är en grupp av ordning n=p.
Eftersompm är en delare i n, måste pm 1 vara en delare i n=p.

Gruppen G= hai har ju som sagt n=p element, så enligt induktionsan-
tagandet nns det en undergrupp K av ordning p
m 1 i G= hai. Men
enligt korrespondenssatsen motsvaras K av en undergrupp H i G via
den kanoniska homomorsmen hai : G ! G= hai, d.v.s. vi har
K = hai (H ) = H= hai
för någon undergrupp H i G. Denna undergrupp måste vara av ord-
pm , eftersom jhaij = p och jK j = p
ning
m 1 . Satsen är därmed visad i
detta fall.
Fall 2 : p är inte en delare i jZ (G)j. I detta fall betraktar vi klass-
ekvationen
r
X
n = jGj = jZ (G)j + jCl(gi )j
i=1
för G. Var och en av konjugatklasserna Cl(g1 ); Cl(g2 ); : : : ; Cl(gr ) inne-
håller här minst två element. Eftersom p är en delare i n, men inte i
Pr
jZ (G)j, så kan p inte vara en delare i i=1 jCl(gi )j. Det måste alltså
nnas minst ett i för vilket p 6 j jCl(gi )j gäller. Men nu är
jCl(gi )j = jC n(g )j ;
G i
och eftersom p inte är en delare i jCl(gi )j, men pm är en delare i n,
så måste pm vara en delare i jCG (gi )j. Vidare är jCl(gi )j 2, så
jCG (gi)j < jGj, vilket innebär att induktionsantagandet kan använ-
das på undergruppen CG (gi ) i G. Detta ger att CG (gi ), och därmed
också G, har en undergrupp av ordning pm .
Notera att ovanstående bevis har vissa likheter med beviset för Cauchys
sats. I själva verket är Cauchys sats ett specialfall av Sylows första sats.
Exempel 12.50. Med hänvisning till Sylows första sats så kan vi

med fog påstå att en grupp av ordning 100 har minst en undergrupp
av respektive ordning 1, 2, 4, 5 och 25. Det är också fullt möjligt att det
nns undergrupper av ordning 10, men detta ger satsen inget direkt
besked om, eftersom detta tal inte är en primtalspotens.
Exempel 12.51. Vi såg i exempel 12.48 att A5 , som är av ord-

ning 60, inte har någon undergrupp av ordning 30. Sylows första sats
garanterar heller inte att en sådan undergrupp existerar, eftersom 30
inte är en potens av något primtal.
Det är klart att om P p-Sylowundergrupp i en ändlig grupp, så

är en
är varje till P konjugerad undergrupp gP g
1 också en p-Sylowunder-
grupp, eftersom jP j = jgP g j (se sats 12.44). Sylows andra sats utta-
1
lar sig om det omvända förhållandet.
Sats 12.52 (Sylows andra sats). Låt G vara en ändlig grupp och
antag att P1 och P2 är två p-Sylowundergrupper i G. Då är P1 och P2
konjugerade undergrupper i G.
Bevis. Vi vill nna ett g 2 G sådant att P1 = gP2 g L vara

1. Låt
mängden av alla vänstersidoklasser till P1 . Vi låter P2 verka på L enligt
y:xP1 = yxP1 för alla y 2 P2 ; xP1 2 L.

Man verierar enkelt att detta verkligen är en verkan av P2 på L.
Fixpunktsmängden till P2 ges här av
LP2 = fxP1 2 L j yxP1 = xP1 för alla y 2 P2 g;
och enligt sats 12.38 är jLP2 j jLj (mod p). Men L är mängden av
alla vänstersidoklasser till P1 i G, så
jLj = (G : P1) = jjPGjj ;

1
och då P1 är en p-Sylowundergrupp i G, så visar denna ekvation att p
inte kan vara en delare i jLj. Alltså gäller jLP2 j 6 0 (mod p), vilket
medför att LP2 innehåller minst ett element, säg xP1 . Vi får nu
y:xP1 = xP1 () yxP1 = xP1 () x 1 yx 2 P1

för alla y 2 P2 . Sålunda x
1 P x P . Men jP j = jP j = jx 1 P xj,
2 1 1 2 2
där den första likheten beror på att P1 och P2 båda är p-Sylowunder-
grupper, och den andra är en konsekvens av sats 12.44. Sålunda är
x 1 P2 x = P1 . Vi har därmed funnit vårt sökta g i form av g = x 1.
Följdsats 12.53. Låt G vara en ändlig grupp och P en p-Sylow-

undergrupp i G. Då gäller P G, om och endast om P är den enda
p-Sylowundergruppen i G.
Bevis. P är den enda p-Sylowundergruppen i G, om och
Vi har att
endast om gP g = P för alla g 2 G, d.v.s. gxg 1 2 P för alla x 2 P ,
1
g 2 G. Men detta är samma sak som att P G.
Sats 12.54 (Sylows tredje sats). Låt G vara en ändlig grupp och
antag att primtalet p är en delare i jGj. Låt np vara antalet p-Sylow-
undergrupper i G. Då är np en delare i jGj och vidare gäller np 1
(mod p).
Bevis. Låt S vara mängden av alla p-Sylowundergrupper i G. Då är
alltså np = jSj. Tag P
2 S godtyckligt. Då är P en p-Sylowundergrupp,
och vi låter denna verka på S genom konjugering av undergrupper,
d.v.s. enligt
g:H = gHg 1 för alla g 2 P , H 2 S:

I detta fall ges xpunktsmängden till P av
SP = fH 2 S j gHg 1 = H för alla g 2 P g; (12.14)
och vi har enligt sats 12.38 att jSj jSP j (mod p). Det vore önskvärt
att jSP j = 1, och vi visar nu att så faktiskt är fallet.
Välj H 2 SP godtyckligt. Högerledet i (12.14) påminner om de-
nitionen av normalisatorn NG (H ) till en undergrupp H , se deni-
tion 12.46. Normalisatorn till H består ju av alla element i G som
uppfyller gHg 1
= H , och av (12.14) framgår det att samtliga ele-
ment i P uppfyller denna likhet. Således är P en undergrupp i NG (H )
för alla H 2 SP . Givetvis gäller även H NG (H ). Såväl H som P
är p-Sylowundergrupper i G, och eftersom de båda är undergrupper
i NG (H ), är de också p-Sylowundergrupper i NG (H ). Sylows and-
ra sats medför att P och H är konjugerade till varandra i NG (H ).
Men H NG (H ), så följdsatsen till Sylows andra sats (följdsats 12.53)
medför att H är den enda p-Sylowundergruppen i NG (H ). Detta ger
H = P , och eftersom vi valde H godtyckligt i SP , betyder detta att SP
blott innehåller ett element, nämligen P . Sålunda jSP j = 1, vilket är
precis vad vi eftersträvade.
np är en delare i jGj. Låt G verka på S ge-

Det återstår att visa att
nom konjugering av undergrupper. Då alla p-Sylowundergrupper enligt
Sylows andra sats är sinsemellan konjugerade, kan det bara nnas en
enda bana i S under G. Om P väljes godtyckligt i S , så gäller därmed
np = jSj = jorbG (P )j =
jGj ;
jGP j
vilket visar att np är en delare i jGj.
Exempel 12.55. I exempel 12.50 såg vi att det i en grupp G av ord-

ning 100 måste nnas undergrupper av ordning 4 och 25. Sådana un-
dergrupper är 2-Sylowundergrupper respektive 5-Sylowundergrupper
i G. Med Sylows tredje sats kan vi avgöra hur många sådana det kan
nnas av respektive slag.
Låt n2 vara antalet 2-Sylowundergrupper i G. Då måste, enligt
Sylows tredje sats,
n2 j 100 och n2 1 (mod 2);

d.v.s. n2 skall vara en udda delare i 100. Vi ser att
n2 = 1; n2 = 5 eller n2 = 25
är de enda möjligheterna, så en grupp av ordning 100 kan ha antingen
exakt 1, 5 eller 25 undergrupper av ordning 4. När det gäller antalet
5-Sylowundergrupper n5 , så måste
n5 j 100 och n5 1 (mod 5):
I detta fall nns endast en möjlighet, nämligen n5 = 1. En grupp av
ordning 100 har med andra ord alltid exakt en undergrupp av ord-
ning 25. Det följer av följdsats 12.53, att denna undergrupp dessutom
måste vara normal. Således kan en grupp av ordning 100 inte vara
enkel, eftersom en sådan grupp måste ha en icke-trivial äkta normal
undergrupp av ordning 25.
Exempel 12.56. Låt G vara en grupp av ordning 352 = 25 11. Vi

påstår att G är lösbar. Antalet 11-Sylowundergrupper n11 i G måste
uppfylla
n11 j 25 11 och n11 1 (mod 11):

Det enda värde n11 kan anta är 1, så G har exakt en undergrupp P av

ordning 11. Denna undergrupp är lösbar, eftersom den är abelsk. Vidare
P G. Kvotgruppen G=P är av ordning 25 , och
ger följdsats 12.53 att
således en 2-grupp. Sats 12.43 medför att denna måste vara lösbar.
Sålunda har vi G=P och P lösbara, och därmed är även G lösbar, på
grund av följdsats 11.19.
Exempel 12.57. En grupp G som innehåller 23 7 = 56 element

kan inte vara enkel, d.v.s. varje sådan grupp har (minst) en icke-trivial
normal undergrupp. För att visa detta, konstaterar vi att det för antalet
7-Sylowundergrupper n7 gäller att
n7 j 23 7 och n7 1 (mod 7);
medan antalet 2-Sylowundergrupper n2 å andra sidan uppfyller
n2 j 23 7 och n2 1 (mod 2):
Från dessa villkor ser vi att vi kan ha n7 = 1 eller n7 = 8, respektive
n2 = 1 eller n2 = 7. Om n7 = 1n2 = 1 så är allting frid och
eller
fröjd, ty i så fall nns det endast en 7-Sylowundergrupp respektive 2-
Sylowundergrupp i G, och på grund av följdsats 12.53 måste en sådan
vara normal. Det nns således en icke-trivial äkta normal undergrupp
i G i detta fall (av ordning 7 eller 23 = 8), vilket omöjliggör att G är
enkel.
Vi får dock problem omn7 = 8 och n2 = 7. Det nns i så fall hela
åtta 7-Sylowundergrupper och inte mindre än sju 2-Sylowundergrupper
i G, och ingen av dessa kan vara en normal undergrupp, på grund av
följdsats 12.53. Men med tanke på att G endast innehåller 56 element,
nns det dock skäl att misstänka att det blir trångt om saligheten i
detta fall: Alla dessa sammanlagt 15 olika undergrupper kommer helt
enkelt inte att få plats i G. Som vi skall se är det precis så det förhåller
sig.
Var och en av våra åtta 7-Sylowundergrupper är en undergrupp
av ordning 7. En sådan är cyklisk, och innehåller sex element av ord-
ning 7. Två olika sådana undergrupper P1 och P2 visar sig ha endast
det neutrala elementet gemensamt. Detta beror på att P1 \ P2 är en
undergrupp i såväl P1 som P2 , och på grund av Lagranges sats måste
därför jP1 \ P2 j = 1 eller jP1 \ P2 j = 7. Om jP1 \ P2 j = 7, så vore
emellertid P1 = P2 , vilket inte är fallet. Således har varje par av två

olika 7-Sylowundergrupper endast elementet 1G gemensamt, och i öv-
rigt består var och en av dem av ytterligare sex element av ordning 7.
Vi konstaterar således att det nns sammanlagt 8 6 = 48 element
av ordning 7 i G. De återstående 56 48 = 8 elementen i G skall nu
räcka till sju olika 2-Sylowundergrupper av ordning 8, vilket givetvis
är omöjligt. Vi konstaterar därmed att minst ett av talen n7 och n2
måste vara lika med 1, och som vi såg ovan är därmed existensen av
en icke-trivial äkta normal undergrupp garanterad.
Exempel 12.58. Varje grupp av ordning 72 112 = 5 929 är abelsk.

Låt G vara en grupp av ordning 5 929. Om n7 betecknar antalet un-
dergrupper av ordning 49 (d.v.s. 7-Sylowundergrupper), så skall
n7 j 72 112 och n7 1 (mod 7)

gälla. Enda möjligheten är n7 = 1, så det nns exakt en undergrupp P
av ordning 49 i G, och i och med att det endast nns en sådan under-
2
grupp, är den normal. Kvotgruppen G=P innehåller 121 = 11 element,
så den är enligt sats 12.41 abelsk. Av den anledningen måste P inne-
0
hålla kommutatorundergruppen G till G (enligt sats 10.55), så jG j är
0
en delare i jP j = 49, enligt Lagranges sats.
Låt oss så titta på antalet 11-Sylowundergrupper. Vi har här
n11 j 72 112 och n11 1 (mod 11);

med n11 = 1 som enda lösning. Vi konstaterar därför, på samma sätt
som ovan, att G har en normal undergrupp Q av ordning 121. Motsva-
2
rande kvotgrupp G=Q är av ordning 49 = 7 , och av den anledningen
0 0
abelsk, så vi måste ha G Q. Lagranges sats ger att jG j är en delare
i jQj = 121.
0
Sålunda är jG j en delare i både 49 och 121, men eftersom dessa två
0
tal är relativt prima, måste jG j = 1, vilket visar att G är abelsk.
Sats 12.59. Låt p och q vara primtal med p < q. Då har varje
grupp G av ordning pq en normal undergrupp av ordning q . Om dess-
utom q 6 1 (mod p), så är G abelsk.
Bevis. Vi kommer att använda ett resonemang, liknande det i föregå-

ende exempel, för att bevisa denna sats.
nq vara antalet q-Sylowundergrupper i G. Sylows tredje sats

Låt
säger att nq 1 (mod q ) och nq j pq . Detta betyder att nq = 1 eller
nq = p. Men om nq = p, så måste p 1 (mod q), vilket är omöjligt
när p < q . Sålunda är nq = 1. Gruppen G har en således en entydigt
bestämd normal q -Sylowundergrupp Q. Satsens första påstående är
därmed bevisat.
Beträande det andra påståendet, konstaterar vi först att det för
den normala undergruppen Q ovan gäller att motsvarande kvotgrupp
G=Q är abelsk, ty jG=Qj = p. Alltså måste G0 Q, och med hjälp av
0
Lagranges sats inses att jG j är en delare i q . För antalet p-Sylowunder-
grupper np i G gäller vidare np 1 (mod p) och np j pq , d.v.s. np = 1
eller np = q . Alternativet np = q är omöjligt, eftersom vi kräver att
q 6 1 (mod p). I så fall måste np = 1, och precis som ovan inses
att G innehåller en entydigt bestämd normal p-Sylowundergrupp P .
Kvotgruppen G=P är av ordning q och därför abelsk, varför G är en
0
0
undergrupp också i P . Alltså är jG j även en delare i p. Vi har nu funnit
0
att jG j är en delare i två olika primtal, och av den anledningen måste
jG0 j = 1. Men detta betyder att G är abelsk, vilket skulle bevisas.
Exempel 12.60. Varje grupp av ordning 35 = 5 7 är abelsk, efter-
som 5 < 7 och 7 6 1 (mod 5).
8
Exempel 12.61. G vara en grupp av ordning 455 = 5 7 13. Vi

Låt
skall visa att G är cyklisk. Med Sylows tredje sats fås n13 = n7 = 1
(veriera att så är fallet!), d.v.s. G har en normal undergrupp P av
ordning 13 och en normal undergrupp Q av ordning 7. Kvotgrupperna
G=P och G=Q är av ordning 35 = 5 7 respektive 65 = 5 13. Båda
dessa är abelska, enligt sats 12.59, och därmed innehåller såväl P som Q
0 0
kommutatorundergruppen G . Därför måste jG j vara en delare i både
jP j = 13 och jQj = 7, vilket innebär att G0 = f1G g, d.v.s. att G
är abelsk. Men en abelsk grupp av ordning 455 måste vara cyklisk,
eftersom talen 5, 7 och 13 är parvis relativt prima.

1. Hur många 3-Sylowundergrupper respektive 5-Sylowundergrupper kan
det nnas i en grupp av ordning 675?
8
Samtliga grupper med 35 element är alltså isomorfa med Z35.
2. Hur många undergrupper av ordning 9 respektive 49 kan det nnas i

en grupp av ordning 441?
3. Visa att A4 , som ju är en grupp av ordning 12, inte innehåller någon
undergrupp av ordning 4. (A4 är för övrigt den grupp av lägst ordning,
för vilken omvändningen till Lagranges sats inte är uppfylld.)
4. Visa att alla grupper som har färre än 20 element, och är av udda
ordning, är abelska.
5. Visa att en grupp av ordning
(a) 200 (b) 310 (c) 992 (d) 1 815

inte kan vara enkel.
6. Visa att varje grupp av ordning 935 har en cyklisk normal undergrupp
av ordning 17.
7. Visa att en grupp av ordning 153 är abelsk.
8. Visa att en grupp med
(a) 143 element (b) 1 001 element

är cyklisk.
9. Låt G vara en grupp av ordning 105. Visa att G är lösbar.

10. Antag att N är en lösbar normal undergrupp i G, och att jG=N j = 242.
Visa att G är lösbar.
11. Låt G vara en grupp och N G. Antag att jG=N j = 91. Visa att om N
är abelsk, så är G lösbar.
12. Visa att alla grupper med
(a) 45 element (b) 99 element (c) 12 element

är lösbara.
13. Låt p vara ett primtal och antag att G är en grupp av ordning 2p. Visa
att G inte är enkel. Är G lösbar?
14. 1 144 = 23 11 13 är lösbar.
Visa att en grupp av ordning
15. Låt G vara en grupp. Visa att jG=Z (G)j 6= 35.

16. Visa att en grupp av ordning 1 859 = 11 132 alltid är abelsk.
17. Visa att varje grupp av ordning 48 871 = 132 172 är abelsk.
18. Låt p vara ett primtal. Visa att en grupp av ordning 5p inte är enkel.
19. Låt P vara en p-Sylowundergrupp i G. Visa att NG[NG (P )] = NG (P ).
20. Låt G vara en ändlig grupp. Antag att H är en normal undergrupp i G
och att P är en normal p-Sylowundergrupp i H . Visa att P G.
Kapitel 13
Inledande ringteori
Hittills har vi i huvudsak studerat grupper, som ju är exempel på al-
gebraiska strukturer försedda med endast en kompositionsregel. Med
tanke på att våra vanligaste talmängder Z, Q , R och C är stabila med
avseende på såväl addition som multiplikation, nns det all anledning
att studera algebraiska strukturer, där kompositionsreglerna är två till
antalet. I detta kapitel skall vi introducera sådana. De två komposi-
tionsreglerna förutsätts uppfylla ett antal räknelagar som vi känner
igen från vanlig addition och multiplikation av till exempel heltal. Be-
roende på hur många av dessa räknelagar som vi kräver skall gälla, får
vi olika typer av algebraiska strukturer, såsom ringar, integritetsområ-
den och kroppar.
13.1 Ringar
I en abelsk grupp kan man i princip kan addera och subtrahera som
vanligt. Vi kommer nu att införa en typ av algebraisk struktur, i vilken
det dessutom är möjligt att multiplicera.
Denition 13.1. En ring (R; +; ) är en mängd R försedd med två

kompositionsregler + och , kallade addition respektive multiplika-
tion, sådana att
(i) (R; +) är en abelsk grupp. Det neutrala elementet 0R med avse-
ende på + kallas nolla.
283
284 Kapitel 13. Inledande ringteori
(ii) är associativ, d.v.s. a (b c) = (a b) c för alla a; b; c 2 R.

(iii) är distributiv över +, d.v.s. de båda distributiva lagarna
a (b + c) = (a b) + (a c) och (a + b) c = (a c) + (b c)
gäller för alla a; b; c 2 R.
I stället för a b kommer vi skriva ab i fortsättningen. Vidare har mul-

tiplikation alltid högre prioritet än addition, så de distributiva lagarna
kan istället skrivas a(b + c) = ab + ac respektive (a + b)c = ab + bc. De
distributiva lagarna kan för övrigt givetvis generaliseras till
a(b1 + b2 + + bn ) = ab1 + ab2 + + abn

respektive
(b1 + b2 + + bn )a = b1 a + b2 a + + bn a;
vilket man enkelt bevisar med hjälp av induktion. Genom att kombi-
nera dessa lagar med varandra får man vidare
m X
X n
(a1 + a2 + + am )(b1 + b2 + + bn ) = ai bj :
i=1 j =1
Om n är ett positivt heltal och r ett element i en ring, så kommer vi
med n r att mena en summa r + r + + r av n termer, samtliga lika
med r . Precis som i fallet med grupper, kommer vi ofta att i stället för
den klumpiga beteckningen (R; +; ) skriva enbart R.
Exempel 13.2. Till de mest klassiska exemplen på ringar hör de

vanliga talmängderna, försedda med vanlig addition och multiplikation.
Såväl Z, Q , R som C är alltså exempel på ringar.
Exempel 13.3. Mängden Mn (R) av alla n n-matriser är en ring

under addition och multiplikation av matriser.
Exempel 13.4. Mängden F (R) av alla funktioner från R till R är

ännu ett exempel på en ring. Addition och multiplikation av funktioner
denieras här på sedvanligt vis enligt
(f + g)(x) = f (x) + g(x) respektive (fg)(x) = f (x)g(x)

13.1. Ringar 285
för allax 2 R. Det additivt neutrala elementet i F (R) ges av nollfunk-

tionen x 7! 0.
Exempel 13.5. I stil med direkta produkter av grupper, se kapitel 9,

kan man införa en direkt produkt av ringar. Om R1 ; R2 ; : : : ; Rn alla
är ringar, så denieras den direkta produkten av dessa som den
cartesiska produkten R1 R2 Rn försedd med komponentvis
addition och multiplikation enligt
(a1 ; a2 ; : : : ; an ) + (b1 ; b2 ; : : : ; bn ) = (a1 + b1 ; a2 + b2 ; : : : ; an + bn )

respektive
(a1 ; a2 ; : : : ; an )(b1 ; b2 ; : : : ; bn ) = (a1 b1 ; a2 b2 ; : : : ; an bn )

för alla (a1 ; a2 ; : : : ; an ); (b1 ; b2 ; : : : ; bn ) 2 R1 R2 Rn . Man ve-
rierar enkelt att samtliga ringaxiom är uppfyllda.
Några enkla räknelagar för ringar omnämns i nedanstående

dessa hittar vi bl.a. de båda teckenreglerna minus gånger plus ger
minus och minus gånger minus ger plus.
Sats 13.6. I en ring R gäller

(i) 0R a = a0R = 0R
(ii) a( b) = ( a)b = (ab)

(iii) ( a)( b) = ab.
för alla a; b 2 R.
Bevis. (i) Med hjälp av den högerdistributiva lagen nner vi att
0R a + 0R a = (0R + 0R )a = 0R a = 0R + 0R a;
eftersom 0R är neutralt element med avseende på addition. Då (R; +)
är en grupp så gäller annulleringslagarna med avseende på addition,
vilket medför att 0R a = 0R . På samma sätt bevisar man att a0R = 0R .
(ii) Den vänsterdistributiva lagen ger
a( b) + ab = a( b + b) = a0R = 0R ;
där den sista likheten fås med hjälp av (i). Av ovanstående ser man att
a( b) är additiv invers till ab. Men också (ab) är en additiv invers
till ab, och då R är en grupp under addition har varje element i R
en entydigt bestämd additiv invers. Sålunda måste a( b) = (ab).
Beviset för att ( a)b = (ab) är analogt.
(iii) Genom att i två steg använda oss av (ii), får vi
( a)( b) = [a( b)] = [ (ab)];
( a)( b) är den additiva inversen till (ab). Men

vilket betyder att
ab, så på grund av att inversen är entydigt be-
detta gäller också för
stämd, måste ( a)( b) och ab vara lika.
Den additiva inversen till en produkt ab av två element a och b i en

ring, kommer i fortsättningen att skrivas ab istället för (ab).
Som synes ställs det inte så stora krav på multiplikationen i deni-
tionen av en ring. Till exempel behöver den varken vara kommutativ
eller ha neutralt element, till skillnad från additionen.
Denition 13.7. En ring R, i vilken multiplikationen är kommuta-

tiv, kallas för en kommutativ ring. Ett multiplikativt neutralt ele-
ment, d.v.s. ett element 6 0R
1R = med egenskapen 1R r = r1R = r för
alla r 2 R, säges vara en etta. Om R är en ring som innehåller ett
sådant element, säges R vara en ring med etta.
Det följer av sats 2.16 att det kan nnas högst en etta i en ring. Notera
vidare kravet på att 1R inte får vara lika med 0R . Om vi skulle tillåta
detta, skulle den triviala ringen f0R g blir en ring med etta, eftersom
det i denna ring ju gäller att 0R r = r 0R = r för alla r 2 f0R g. För
1
att emellertid slippa att göra undantag för den triviala ringen i diverse
satser framöver, är det lika bra att göra sig av med denna bastard
med en gång: Den triviala ringen räknas inte som en ring med etta,
och därmed basta!
1
Det följer för övrigt av sats 13.6(i) att den triviala ringen är den enda ring i
vilket det additivt neutrala elementet också är neutralt med avseende på multipli-
kation.
13.1. Ringar 287
Exempel 13.8. Var och en av ringarna Z, Q , R och C i exempel 13.2

är en kommutativ ring med etta.
Exempel 13.9. Det är inte svårt att se att mängden 2Z av alla jäm-
na heltal är en kommutativ ring under vanlig addition och multiplika-
tion, men däremot inte en ring med etta.
Exempel 13.10. Matrisringen Mn (R) i exempel 13.3 är en ring med

etta. Det multiplikativt neutrala elementet ges nämligen av enhets-
matrisen. Däremot är Mn (R) en inte kommutativ ring (om n 2),
eftersom matrismultiplikation inte är kommutativ.
Exempel 13.11. Genom att kombinera föregående två exempel, kan

vi konstruera en ring som varken är kommutativ eller har en etta. Bilda
(för n 2) mängden Mn(2Z) av alla n n-matriser, vars samtliga
element är jämna heltal, och inför vanlig addition och multiplikation av
matriser som kompositionsregler på denna mängd. Det som då erhålls
är en icke-kommutativ ring utan etta.
Sats 13.12. Mängden Zn av alla restklasser modulo n är en kommu-

tativ ring med etta under addition och multiplikation modulo n.
Bevis. Detta är inget annat än sats 2.28 i annan skepnad.
Vi har hittills med Zn menat gruppen av alla restklasser modulo n

under addition modulo n, men från och med nu kommer vi att av-
se motsvarande ring under addition och multiplikation modulo n, om
ingenting annat sägs. Samma anmärkning gäller beträande Z, Q , R
och C, d.v.s. ifall vi inte säger annat, så syftar vi till dessa mängder
såsom ringar, och inte (additiva) grupper i fortsättningen.
OmR är en ring och n ett positivt heltal, så kommer vi med Mn (R)

att avse mängden av alla n n-matriser med element i R. Vi gjorde så
redan i exempel 13.11, med R = 2Z. Man kan visa att Mn (R) är en ring
med avseende på addition och multiplikation av matriser, denierade
på det naturliga sättet, d.v.s. man adderar och multiplicerar som man
är van vid, när man räknar med matriser, fast man måste ta hänsyn
till den aritmetik som råder i den aktuella ringen R.2 Om R är en ring
med etta, så kommer också Mn (R) att vara det.
Exempel 13.13. Betrakta de två matriserna

A = 13 24 och B = 43 21 :
Betraktade som element i matrisringen M2 (Z) så blir

A + B = 56 45 och AB = 14 4 ;
24 10
medan vi får

A + B = 01 40 och AB = 44 40 ;
om A och B betraktas som element i M2 (Z5), där all aritmetik sker

modulo 5.
Som vi ser av sats 2.28, nns det vissa element i Zn som har multiplika-
tiv invers (närmare bestämt alla a 2 Zn som är relativt prima med n).
Mängden av alla sådana element visar sig bilda en grupp under multi-
plikation modulo n, den så kallade enhetsgruppen Zn modulo n, vilken
introducerades i sats 3.8. Vi skall nu generalisera detta till allmänna
ringar, i vilka det nns en etta.
Denition 13.14. Låt R vara en ring med etta 1R . Ett element

a 2 R som har en multiplikativ invers, d.v.s. ett element a 1 med
egenskapen
aa 1 = a 1 a = 1R ;
säges vara en enhet.
På grund av sats 2.21 har en enhet i en ring med etta exakt en invers
med avseende på multiplikation.
2
Detta bevis väljer vi emellertid att utelämna.
13.1. Ringar 289
Exempel 13.15. Z8 ges av 1, 3, 5 och 7.

Sats 2.28 ger att enheterna i

Detta är alltså precis elementen i enhetsgruppen Z8 modulo 8.
Exempel 13.16. I heltalsringen Z är endast 1 och 1 enheter. Dessa

två element utgör tillsammans en grupp under multiplikation, isomorf
med gruppen Z2, se Cayleytabellen i gur 13.1.
1 1
1 1 1
1 1 1
Figur 13.1
Exempel 13.17. I Q , R och C är samtliga element utom 0 enheter,

och även här utgör mängden av alla enheter, d.v.s. Q , R respekti-

ve C , grupper under multiplikation.
Av ovanstående exempel att döma, verkar det som om mängden av alla

enheter i en ring med etta är en grupp under multiplikation. Detta är
också innebörden av nästa sats.
Sats 13.18. Låt(R; +; ) vara en ring med etta och låt R vara mäng-

den av alla enheter i R. Då är (R ; ) en grupp. Denna är abelsk, om R
är kommutativ.
Bevis. Produkten av två enheter a och b är en enhet, eftersom ab har

(den multiplikativa) inversen b 1a 1
(jämför med följdsats 2.22(iii)).
Multiplikationen på R är naturligtvis associativ, ettan 1R är en enhet
(eftersom den har sig själv som invers) och verkar som neutralt element
iR , och för varje a 2 R gäller givetvis a 1 2 R. Att R är abelsk
närhelst R är kommutativ, är trivialt.
Denition 13.19. Låt R vara en ring med etta. Den multiplikativa

gruppen R av alla enheter i R kallas för enhetsgruppen till R.
Exempel 13.20. Enhetsgruppen till matrisringen Mn (R) ges av den

allmänna linjära gruppen GLn (R).
I en ring R med etta kan nollan 0R aldrig vara en enhet, eftersom

6 1R
0R r = r0R = 0R = för alla r 2 R.3 För vissa ringar med etta
gäller det till och med att nollan är det enda elementet som inte är
en enhet. Sådana ringar är av speciellt intresse, och vi inför därför en
egen benämning för dem.
Denition 13.21. En ring R med etta, i vilken samtliga element

utom 0R är enheter, kallas för en divisionsring. Om en divisionsring
är kommutativ säges den vara en kropp, i annat fall en skevkropp.
Förutom att addera, subtrahera och multiplicera, kan man också alltid
dividera i en divisionsring,
4 fast dock inte med noll.
Exempel 13.22. Var och en av talmängderna Q , R och C är exempel

på en kropp. Mängden av alla heltal Z är däremot ingen kropp, eftersom
endast två av dess element är enheter.
Sats 13.23. Ringen Zp är en kropp, om och endast om p är ett prim-

tal.
Bevis. Sats 13.12 säger att Zp åtminstone är en kommutativ ring med

etta. Följdsats 2.29 medför att denna är en kropp, om och endast om p
är ett primtal.
När det gäller skevkroppar, kommer vi inte att ägna speciellt mycket
tid åt sådana, utan vi nöjer oss med följande exempel, vilket i och för
sig är ett klassiskt sådant.
Exempel 13.24 (Hamiltons kvaternioner). Betrakta matriserna

I = 0i 0i ; J = 0 1
1 0 och K = 0i 0i
3
Här har vi ett exempel på varför det kan vara bra att inte räkna den triviala
ringen som en ring med etta, se diskussionen på sidan 286. I annat fall hade man
fått uttrycka sig i stil med I en icke-trivial ring R med etta : : :
4
Därav namnet!
13.1. Ringar 291
i M2 (C ). Man verierar enkelt att dessa matriser uppfyller
I 2 = J 2 = K 2 = IJK = E ; (13.1)
där E är enhetsmatrisen i M2 (C ). Från dessa relationer kan man i sin

tur härleda sambanden
IJ = JI = K ; JK = KJ = I och KI = IK = J : (13.2)
Vi sätter nu
H = faE + bI + cJ + dK j a; b; c; d 2 Rg:
Ett godtyckligt element i H är på formen

aE + bI + cJ + dK = a + bi c + di = z w ;
c + di a bi w z
där z = a + bi och w = c + di är komplexa tal. Detta betyder att ett
element i H är entydigt bestämt av de reella talen a, b, c och d. Vi
skall nu visa att H är en skevkropp under addition och multiplikation
denierade enligt
(a1 E + b1 I + c1 J + d1 K ) + (a2 E + b2 I + c2 J + d2 K )
= (a1 + a2 )E + (b1 + b2 )I + (c1 + c2 )J + (d1 + d2 )K
respektive
(a1 E + b1 I + c1 J + d1 K )(a2 E + b2 I + c2 J + d2 K )
= E + I + J + ÆK ; (13.3)
där
8
>
> = a1 a2 b1 b2 c1 c2 d1 d2
<
= a1 b2 + b1 a2 + c1 d2 d1 c2
>
>
:
= a1 c2 b1 d2 + c1 a2 + d1 b2
Æ = a1 d2 + b1 c2 c1 d2 + d1 a2 :
Vackrare formler än den för multiplikation har man ju sett i sina da'r!
Det nns dock ingen anledning att memorera den, eftersom den blott är
resultatet av att man multiplicerar parenteserna i vänsterledet i (13.3)
på sedvanligt vis, samtidigt som man tar hänsyn till sambanden (13.1)
och (13.2).
Eftersom kompositionsreglerna på H är addition och multiplikation
av matriser, så inser man enkelt att (H ; +) är en abelsk grupp, att
multiplikationen är associativ, har neutralt element (i form av E ) och
är distributiv över addition. Således är H en ring med etta, och det
framgår vidare av (13.2) att H inte är kommutativ. Det återstår att se
att samtliga matriser i H , skilda från nollmatrisen, är inverterbara och
att inversen tillhör H.
aE + bI + cJ + dK 6= O i H . Detta element är, som vi
Tag således
såg ovan, entydigt bestämt av a, b, c och d, så minst ett av dessa tal
måste vara skilt från 0. Med litet räkningar får man att
(aE + bI + cJ + dK )(aE bI cJ dK ) = (a2 + b2 + c2 + d2 )E :

Eftersom a2 + b2 + c2 + d2 6= 0, blir därmed
aE bI cJ dK
(aE + bI + cJ + dK ) 2 2 2 2 = E ;
a +b +c +d
varav vi konstaterar att (aE + bI + cJ + dK )
1 existerar och tillhör H .
Därmed är H en skevkropp. Detta är den så kallade skevkroppen av
Hamiltons kvaternioner.5
I stil med undergrupper (se denition 3.20) kan man också deniera
underringar och underkroppar.
Denition 13.25. Låt R vara en ring. En delmängd S säges vara en

underring i R, betecknat S R, om S är en ring under restriktionen
av additionen och multiplikationen på R till S . Om S R men S 6= R,
så kallas S för en äkta underring, vilket vi skriver som S < R. I sam-
ma anda denieras begreppen underkropp och äkta underkropp i
en kropp.
Exempel 13.26. De rationella talen Q är en underkropp i de reella

talen R, som i sin tur är en underkropp i de komplexa talen C . Där-
emot är Z inte en underkropp i varken Q , R eller C , men däremot en
underring i var och en av dem.
5
William Rowan Hamilton (18051865), irländsk matematiker.
13.1. Ringar 293
En motsvarighet till undergruppskriteriet (sats 3.21) nns för såväl un-

derringar som underkroppar. Vi överlåter till läsaren att bevisa följande
två satser.
Sats 13.27. Antag att (R; +; ) är en ring och låt S vara en delmängd
av R. Då är S en underring i R, om och endast om (S; +) är en un-
dergrupp i (R; +) och S är stabil med avseende på multiplikationen
på R.
Sats 13.28. Antag att (K; +; ) är en kropp och låt L vara en del-
mängd av K . Då är L en underkropp i K , om och endast om (L; +) är

en undergrupp i (K; +), och (L n f0K g; ) en undergrupp i (K ; ).
Exempel 13.29. Betrakta mängden

( )
R= a b
a; b 2 R :

b a
Vi påstår att R är en underring i M2 (R). För det första ser man enkelt
att (R; +) är en undergrupp (M2 (R ); +). Eftersom

a1 b1 a2 b2 = a1 a2 b1 b2 a1 b2 + b1 a2
b1 a1 b2 a2 b1 a2 a1 b2 b1 b2 + a1 a2

=
a1 a2 b1 b2 a1 b2 + b1 a2 ;
(a1 b2 + b1 a2 ) a1 a2 b1 b2
så är R stabil med avseende på multiplikation. Således är R en under-
ring i M2 (R).
Vi har så här långt introducerat många nya algebraiska strukturer,

vilka alla är olika typer av ringar (ringar med etta, kommutativa ringar,
divisionsringar, kroppar och skevkroppar). För att hjälpa läsaren att
hålla ordning på dem, presenterar vi i gur 13.2 på nästa sida ett
diagram som beskriver hur dessa är relaterade till varandra.

1. Vilka av följande algebraiska strukturer är ringar? Är någon av dem
en kropp?
Ringar
Ringar Kommutativa
med etta ringar
Divisionsringar
Skevkroppar Kroppar
Figur 13.2
(a) Z+punder vanligpaddition och multiplikation.

(b) Q ( 3) = fa + b 3 j a; b 2 Q g under vanlig addition och multipli-
kation.
p
(c) R = fa + b 3 3 j a; b 2 Q g under vanlig addition och multiplikation.
(d) C (R) = falla kontinuerliga funktioner från R till R g under vanlig
(e) (P (M ); 4; \) (jfr. övning 5 till avsnitt 1.1).
addition och multiplikation av funktioner.
2. Visa att de generaliserade distributiva lagarna, d.v.s.
a(b1 + b2 + + bn ) = ab1 + ab2 + + abn

respektive
(b1 + b2 + + bn )a = b1 a + b2 a + + bn a
gäller i en ring, samt att
m X
X n
(a1 + a2 + + am )(b1 + b2 + + bn) = ai bj :
i=1 j =1
3. Visa att en direkt produkt R1 R2 Rn av n ringar R1 ; R2 ; : : : ; Rn

är en ring under komponentvis addition och multiplikation.
4. Visa att konjugatregeln (a + b)(a b) = a2 b2 gäller i en ring, om

och endast om den är kommutativ.
13.1. Ringar 295
5. Visa att kvadreringsregeln (a + b)2 = a2 + 2 ab + b2 gäller i en ring,

om och endast om den är kommutativ.
6. Låt a och b vara element i en ring. Visa att

n
X n
(a + b)n = k
an k bk ;
k=0
om och endast om ab = ba.
7. Låt R vara en ring. Deniera S som mängden R försedd med samma
addition, men med multiplikationen a b = ba. Visa att S är en ring.
8. Bevisa sats 13.27 och sats 13.28.
9. Låt R = M2(R), mängden av alla kvadratiska matriser med reella

element. Visa att var och en av nedanstående mängder är en underring
i R. ( )
(a) S = a b
a; b 2 R

0 a
( )
(b) S = a b a+c=b+d
c d
p p
10. Visa att Z [ 2 ] = fa + b 2 j a; b 2 Zg är en underring, men inte en
underkropp, i R.
11. Z[i] = fa + bi j a; b 2 Zg är en underring i C . (Elementen i

Visa att
[i] brukar kallas för gaussiska heltal.6)
Z
p p
12. Visa att Q ( 2) = fa + b 2 j a; b 2 Q g är en underkropp i R.
13. Bestäm samtliga enheter i
(a) Z3 (b) Z14 (c) Z Z (d) M2 (Z2).

14. Ge exempel på en ring med etta 1R som har en underring S , som
R
1S , men där 1R 6= 1S .
också är en ring med etta
15. Ett element i en ring R säges vara nilpotent, om an = 0R för något

positivt heltal n. Bestäm samtliga nilpotenta element i var och en av
följande ringar.
(a) Z4 (b) Z18 (c) Z50 (d) M2 (Z2)

6
Efter den tyske matematikern Carl Friedrich Gauss (1777-1855), en av de främs-
ta matematiker som någonsin levt redan under sin levnad ck han epitetet Ma-
tematikernas konung.
16. Låt a R med etta. Antag att an = 0R för

vara ett element i en ring
något positivt heltal n (d.v.s. att a är nilpotent, se föregående övning).
Visa att 1R a är en enhet i R, och ange en formel för (1R a) 1 .
17. Visa att om a och b är nilpotenta element (se övning 15) i en kommu-
tativ ring, så är även a + b nilpotent.
18. Ett element a i en ring R säges vara idempotent, om a2 = a. (Jämför

med övning 3 till avsnitt 3.4). Bestäm samtliga idempotenta element i
var och en av ringarna i övning 15.
19. Vad krävs av en ring för att produkten av två godtyckliga idempotenta
element (se föregående övning) också skall vara idempotent?
20. R vara en ring med etta, och låt u och v vara två enheter i R. Visa
Låt
u + v är en enhet, om och endast om u 1 + v 1 är en enhet.
att
21. Låt a och b vara element i en ring R med etta, sådana att ab = ba.
Antag vidare att (a b)n = 0R . Visa att a är en enhet, om och endast
om b är en enhet.
22. Låt a vara ett element i en ring R med etta. Antag att 1R ab är
en enhet med inversen c. Visa att 1R ba är en enhet med inversen
1R + bca.
13.2 Nolldelare och integritetsområden

Om produkten ab av två heltal a och b är lika med 0, så kan vi med en
gång säga att a = 0 eller b = 0. Men om produkten av två element i Z6
är lika med 0, kan vi inte dra samma slutsats. Till exempel är 2 3 = 0
i Z6, men ingen av faktorerna här är ju lika med 0.
Denition 13.30. Ett element a i en ring R kallas för en nolldelare,

om a 6= 0R , och om det nns ett b 6= 0R i R sådant att ab = 0R eller
ba = 0R .
Exempel 13.31. Förutom 2 och 3 så är även 4 en nolldelare i Z6,

eftersom 3 4 = 0. Ringen Z5 saknar å sin sida nolldelare. I gur 13.3
på motstående sida visas Cayleytabellerna för multiplikationen på Z5
respektive Z6. Notera att tabellen för Z5 (till vänster) inte innehåller
några nollor annat än i första raden och kolumnen, till skillnad från Z6,
som har ett antal nollor mitt i sin tabell.
13.2. Nolldelare och integritetsområden 297
0 1 2 3 4 5
0 1 2 3 4 0 0 0 0 0 0 0
0 0 0 0 0 0 1 0 1 2 3 4 5
1 0 1 2 3 4 2 0 2 4 0 2 4
2 0 2 4 1 3 3 0 3 0 3 0 3
3 0 3 1 4 2 4 0 4 2 0 4 2
4 0 4 3 2 1 5 0 5 4 3 2 1
Figur 13.3
Exempel 13.32. I matrisringen M2 (R) har vi

1 2 2 2 = 0 0 ;
1 2 1 1 0 0
så de båda matriserna i vänsterledet är nolldelare i M2 (R).
Då en ring R är en (abelsk) grupp under addition, gäller de additiva

annulleringslagarna a + b = a + c ) b = c och b + a = c + a ) b = c
för alla a; b; c 2 R. Men de multiplikativa motsvarigheterna
a 6= 0R ; ab = ac =) b = c (13.4)
respektive
a 6= 0R ; ba = ca =) b = c (13.5)
behöver inte alltid gälla. Till exempel är 21 = 24 i Z6, men 1 6= 4. Med
tanke på att vi precis har infört begreppet nolldelare, samt konstaterat
att 2 2 Z6 är en sådan, nns det skäl att misstänka att det är på grund
av detta som det blir fel, när vi försöker förkorta bort2 i likheten ovan.
Våra misstankar bekräftas av följande sats.
Sats 13.33. Låt R vara en ring och a; b; c tre element i R. Då är

formlerna (13.4) och (13.5) sanna, om och endast om a inte är en
nolldelare.
Bevis. )) Antag att a; b; c 2 R uppfyller (13.4) och (13.5). Vi vill

(
visa att a inte är en nolldelare, d.v.s. om ar = 0R eller ra = 0R för
något r 2 R, så måste r = 0R . Antag att det nns ett r 2 R sådant

att ar = 0R . Eftersom a0R = 0R , har vi a0R = ar , varav r = 0R följer
med hjälp av (13.4). Ett analogt resonemang används för att visa att
ra = 0R medför r = 0R .
() Vi skall visa att (13.4) och (13.5) är sanna, förutsatt att a inte
(
är en nolldelare. Antag således att det nns a; b; c 2 R så att ab = ac.
Då är ab ac = 0R , eller med andra ord a(b c) = 0R . Om a = 6 0R inte
är en nolldelare i R, måste b c = 0R , d.v.s. b = c. Detta bevisar (13.4).
På motsvarande sätt bevisas (13.5).
Följdsats 13.34. De båda multiplikativa annulleringslagarna, givna

av (13.4) och (13.5), gäller i en ring, om och endast om denna saknar
nolldelare.
Exempel 13.35. Då Z saknar nolldelare, gäller sålunda de multipli-

kativa annulleringslagarna i denna ring, vilket också överensstämmer
med våra erfarenheter.
Sats 13.36. Låt R vara en kommutativ ring med etta. Då kan en

enhet i R inte vara en nolldelare. Om R dessutom är ändlig, så gäller
även omvändningen, d.v.s. ett element (skilt från 0R ) som inte är en
nolldelare, måste vara en enhet.
Bevis. Låt a 6= 0R i R. I avsikt

vara en enhet. Då existerar alltså a 1
a också är en nolldelare. Detta innebär
att få en motsägelse, antar vi att
6 0R med egenskapen ab = 0R . Multiplikation
att det nns ett b =
av båda leden med a
1 medför att b = 0 , och den eftertraktade
R
motsägelsen är erhållen.
Antag nu att R är ändlig, och att a 6= 0R inte är en nolldelare. Vi
vill visa att a måste vara en enhet, d.v.s. att a 1 existerar. Eftersom R
är ändlig, kan vi göra upp en lista över dess element. Antag att
r1 ; r2 ; : : : ; rn (13.6)
är samtliga element skilda från 0R i R. Vi förutsätter här att varje

element (utom 0R ) tagits med exakt en gång; det nns alltså inga
dubbletter i (13.6). Betrakta nu listan
ar1 ; ar2 ; : : : ; arn ; (13.7)

13.2. Nolldelare och integritetsområden 299
vilken erhållits genom att multiplicera element i listan (13.6) med a.

Eftersom a 6= 0R inte är en nolldelare, saknas 0R också i (13.7). Antag
att det nns olika i och j så att ari = arj . Då medför sats 13.33
att ri = rj , eftersom a inte är en nolldelare. Detta strider mot att
den ursprungliga listan saknar dubbletter. Således förekommer varje
element skilt från 0R exakt en gång också i (13.7). Speciellt måste
ark = 1R för något k , vilket betyder att a är en enhet. Därmed är
satsen bevisad.
Följdsats 13.37. Nolldelarna i Zn består precis av de element, som

inte är relativt prima med n.
Bevis. Detta följer direkt av föregående sats, samt sats 2.28.
Exempel 13.38. Nolldelarna i Z10 ges av 2, 4, 5, 6 och 8. Övriga

element skilda från 0, d.v.s. 1, 3, 7 och 9, är enheterna i Z10.
I en oändlig kommutativ ring med etta behöver det inte vara så, att
ett element som inte är en nolldelare måste vara en enhet. Studera
till exempel Z, som inte innehåller några nolldelare alls, och bara två
enheter. De esta heltal skilda från 0 är alltså varken nolldelare eller
enheter i Z.
Denition 13.39. En kommutativ ring med etta kallas för ett in-
tegritetsområde, om den saknar nolldelare.
Det klassiska exemplet på ett integritetsområde är heltalsringen Z, och

av exempel 13.31 framgår det att Z5 är ett integritetsområde, men
inte Z6.
Sats 13.40. En kommutativ ring med etta är ett integritetsområde,
om och endast om de multiplikativa annulleringslagarna gäller i den.
Bevis. Använd följdsats 13.34!
Det förekommer ibland i litteraturen, att ett integritetsområde de-

nieras som en kommutativ ring med etta, i vilken de multiplikativa

annulleringslagarna är giltiga. På grund av föregående sats, är denna
denition ekvivalent med vår egen i denition 13.39.
Sats 13.41. Varje kropp är ett integritetsområde, och varje ändligt

integritetsområde är en kropp.
Bevis. I en kropp K är alla element skilda från 0K enheter. Enligt

sats 13.36 kan det därför inte få plats med några nolldelare, så K är
ett integritetsområde. Om D är ett ändligt integritetsområde, så säger
samma sats att samtliga element skilda från 0D är enheter, d.v.s. D är
en kropp.
Ett oändligt integritetsområde behöver dock inte vara en kropp, vil-

ket Z är ett exempel på.
Följdsats 13.42. Följande tre utsagor är ekvivalenta:
(i) Zp är ett integritetsområde

(ii) Zp är en kropp
(iii) p är ett primtal.
Bevis. Sats 13.41 medför att (i) och (ii) är ekvivalenta, medan ekviva-
lensen mellan (ii) och (iii) visades i sats 13.23.
Vi kan nu modiera gur 13.2 på sidan 294, genom att tillfoga in-
tegritetsområdena till skaran av ringar. Detta är gjort i gur 13.4 på
motstående sida.

1. Ange nolldelarna i var och en av följande ringar.
(a) Z4 (b) Z8 (c) Z14

(d) Z25 (e) Z3 Z5 (f) Z Z4
2. Vilka är nolldelarna i matrisringen M2 (Z2)?
3. Antag att D1 och D2 är integritetsområden. Är då även D1 D2 ett
integritetsområde?
13.3. Karakteristiken av en ring 301
Ringar
Ringar Kommutativa
med etta ringar
Divisionsringar Integritetsområden
Skevkroppar Kroppar
Figur 13.4
4. Låt R vara en ring utan nolldelare, och antag att R innehåller ett
element u 6= 0R med egenskapen u2 = u. Visa att u är en etta i R.
5. Ge exempel på en oändlig kommutativ ring med etta, där elementen
skilda från nollan är antingen enheter eller nolldelare.
6. Låt A vara en nolldelare i matrisringen M2 (Z5). Visa att An = O för

något n 2 Z , d.v.s. visa att varje nolldelare i M2 (Z5) är nilpotent (se
+
övning 15 till avsnitt 13.1).
7. Visa att en matris A 2 Mn (R) är en nolldelare, om och endast om

det A = 0. (För att lösa uppgift krävs litet kunskaper i linjär algebra.)
13.3 Karakteristiken av en ring

Denition 13.43. Låt R vara en ring med etta. Då denieras ka-
rakteristiken av R, betecknat char R, som det minsta positiva heltal n
som uppfyller
n 1R = 1| R + 1R {z
+ + 1R} = 0R ;
n termer
om ett sådant n existerar. I annat fall sätter man char R = 0.
Den engelska benämningen för karakteristiken av en ring är characte-

ristic of a ring, därav beteckningen ' char'.
Exempel 13.44. Det kan aldrig inträa att n 1 = 0 för något posi-
tivt heltal n i Z, så char Z = 0. För Zn gäller char Zn = n.
Alternativt kan man deniera char R som ordningen av elementet 1R i

gruppen (R; +), om denna är ändlig, och i annat fall char R = 0.
Exempel 13.45. Den direkta produkten Z2 Z4 av ringarna Z2

och Z4 har karakteristiken 4, ty det multiplikativt neutrala elemen-
tet i Z2 Z4 är (1; 1), och i gruppen Z2 Z4 gäller att (1; 1) är av
ordning 4.
Sats 13.46. Antag att R är en ring med etta och att char R = n > 0.
Då är n r = 0R för alla r 2 R.
Bevis. Med användande av den distributiva lagen får vi
+ + 1D})
n r = r| + r +{z + r} = r(1| D + 1D {z
n termer n termer
= r(n 1R ) = r0R = 0R ;
vilket bevisar satsen.
Exempel 13.47. Låt R vara en kommutativ ring med etta och antag
att char R = 2. Eftersom R är kommutativ, så gäller kvadreringsregeln
(se övning 5 till avsnitt 13.1), så för alla a och b i R har vi alltså
(a + b)2 = a2 + 2 ab + b2 :
Men eftersom R har karakteristiken 2, så fås med hjälp av föregående
sats att 2 ab = 0R , och således har vi
(a + b)2 = a2 + b2 :
Således gäller nybörjarens kvadreringsregel i en kommutativ ring R
med etta, om char R = 2. Se även övning 3.
13.3. Karakteristiken av en ring 303
Sats 13.48. Karakteristiken för ett integritetsområde kan bara vara

lika med 0 eller ett primtal.
Bevis. Låt D vara ett integritetsområde. Antag att char D = n > 0

inte är ett primtal, d.v.s. att n = ab, där 1 < a < n och 1 < b < n.
Med hjälp av de distributiva lagarna får man
(a 1D )(b 1D ) = (1| D + 1D {z
+ + 1D})(1| D + 1D {z
+ + 1D})
a termer b termer
+ + 1D}
= 1| D + 1D {z
ab=n termer
= n 1D
= 0D :
På grund av att D är ett integritetsområde, måste a 1D = 0D eller
b 1D = 0D . Men båda dessa alternativ strider mot att n denitions-
mässigt är det minsta positiva heltalet med egenskapen n 1D = 0D .
Antagandet om att n inte är ett primtal måste således vara felak-
tigt.
Eftersom varje kropp är ett integritetsområde, gäller ovanstående sats

också för kroppar.

1. Bestäm karakteristiken av följande ringar.
(a) Z3 Z4 (b) Z4 Z6 (c) Z2 Z4 Z5

(d) Z3 Z6 Z2 (e) Z2 Z (f) M2 (Z2)
2. För en kommutativ ring R med etta gäller char R = 4. Utveckla (a+b)8 ,
där a; b 2 R.
3. Låt p vara ett primtal. Visa att i en kommutativ ring R med etta så
gäller nybörjarens exponentlag (a + b)p = ap + bp , om char R = p.
Kapitel 14
Homomorsmer, ideal och

kvotringar
Syftet med detta kapitel är att hitta motsvarigheter för ringar till be-
greppen grupphomomorsm, gruppisomorsm, normal h
kvotgrupp.
14.1 Ideal och kvotringar

Låt (R; +; ) vara en ring. Då är (R; +) en abelsk grupp, vilket betyder
att alla dess undergrupper är normala. Om S är en underring i R,
så kommer alltså (S; +) att vara en normal undergrupp i (R; +). I
kapitel 10 konstaterade vi att det är möjligt att införa en gruppstruktur
på mängden R=S av alla (additiva) sidoklasser till S , enligt
(x + S ) + (y + S ) = (x + y) + S;
eller uttryckt i ord: Summan av den sidoklass som innehåller x 2R
och den sidoklass som innehållery 2 R denieras som den sidoklass
som innehåller x+y 2 R. Men R är ju från början en ring, så det
vore trevligt om vi också kan göra R=S till en ring genom att införa
S i samma anda: Produkten av den
multiplikation av sidoklasserna till
sidoklass som innehåller x och den sidoklass som innehåller y skall vara
lika med den sidoklass som innehåller xy , d.v.s.
(x + S )(y + S ) = xy + S:
304
14.1. Ideal och kvotringar 305
För att detta skall vara möjligt, krävs det något extra av S . Det räcker
nämligen inte med att S är en underring i R, vilket belyses av följande
exempel.
Exempel 14.1. Mängden Z av alla heltal är en underring i Q , och

vi kan bilda (den additiva) kvotgruppen
Q =Z = fr + Z j r 2 Qg:
Två element r1 + Z och r2 + Z i en denna kvotgrupp är lika, om och
endast om r1 r2 2 Z. Till exempel är alltså 5=2+ Z och 1=2+ Z samma
sidoklass, men inte 5=4 + Z och 1=3 + Z (eftersom 5=2 1=2 = 2 är ett
heltal, men inte 5=4 1=3 = 11=12). Om vi nu provar att multiplicera
sidoklasserna 1=2 + Z och 1=3 + Z med varandra på det sätt som vi
beskrev ovan, får vi

1 1 1
+Z + Z = + Z:
2 3 6
Ifall vi här ersätter 1=2 + Z med 5=2 + Z, som ju är samma sidoklass
som 1=2 + Z, får vi

5 1 5
+Z + Z = + Z:
2 3 6
Om detta nu hade varit en väldenierad multiplikation av sidoklasser,
skulle 5=6 + Z och 1=6 + Z ha varit samma sidoklass. Så är emellertid
inte fallet, eftersom 5=6 1=6 = 2=3 inte är ett heltal.
En naturlig fråga är nu vad som krävs av en underring S i en ring R, för

att den additiva kvotgruppen R=S också skall bli en ring. Hemligheten
ligger i följande denition.
Denition 14.2. Låt R vara en ring. En underring I i R säges vara

ett ideal i R, om och endast om ar; ra 2 I för alla a 2 I och r 2 R.
Om I 6= R, så säges I vara ett äkta ideal.
Om R är kommutativ behöver man givetvis inte veriera att både ar

och ra tillhör I , för att visa att underringen I är ett ideal i R.
306 Kapitel 14. Homomorsmer, ideal och kvotringar
Det nns en analogi mellan ett ideal och nollan i en ring. Oavsett
vad man multiplicerar ett element i ett ideal med, så stannar man kvar
idealet, och oavsett vad man multiplicerar 0R med, blir resultatet 0R .
Exempel 14.3. Varje ring R=6 f0R g har minst två ideal, nämligen R
själv och det så kallade triviala idealet f0R g.
Exempel 14.4. Betrakta ringen F (R) av alla funktioner från R till R

(under vanlig addition och multiplikation av funktioner). Låt a vara ett
godtyckligt reellt tal och sätt
Ia = ff 2 F (R) j f (a) = 0g:

Då är Ia ett ideal i F (R): Det är för det första inte svårt att se att Ia är
en underring i F (R). Om vidare f 2 Ia och g 2 F (R) är en godtycklig
funktion, så gäller för produkten h = fg att h(a) = f (a)g (a) = 0.
Således gäller fg 2 Ia .
Exempel 14.5. Underringen ZiQ är inget ideal i Q , eftersom det

inte behöver vara så att ar 2 Z, om a 2 Z och r 2 Q .
Lemma 14.6. Låt R vara en ring och I en underring i R. Då är

multiplikation av sidoklasser enligt
(x + I )(y + I ) = xy + I (14.1)
en väldenierad multiplikation av elementen i den additiva kvotgrup-

pen R=I , om och endast om I är ett ideal i R.
Bevis. ()) Antag att (14.1) ger en väldenierad multiplikation av si-
doklasser i R=I och välj r 2 R och a 2 I godtyckligt. Vi vill visa
att ar och ra båda tillhör I . Nu är I en additiv undergrupp i R, så I
innehåller det additivt neutrala elementet 0R . Eftersom också a 2 I,
är därför a+I och 0R + I samma sidoklass. På grund av att (14.1) är
väldenierad ger detta
ar + I = (a + I )(r + I ) = (0R + I )(r + I ) = 0R r + I = 0R + I;

d.v.s.ar + I och 0R + I är samma sidoklass. Således ar 2 I . På liknande
sätt visar man att ra 2 I .
(() Vi antar nu att I är ett ideal, och vill visa att (14.1) ger en
väldenierad multiplikation av sidoklasser. Antag att x + I = x1 + I
och y + I = y1 + I . Då gäller x x1 ; y y1 2 I . Vi måste visa att
xy + I = x1 y1 + I , d.v.s. att xy x1 y1 2 I . Nu är
xy x1 y1 = xy x1 y + x1 y x1 y1 = (x x1 )y + x1 (y1 y):
Eftersom x x1 2I 2 R så gäller (x x1)y 2 I , på grund
och y
av att I är ett ideal. På samma sätt ser vi att x1 (y1 y) 2 I . Båda
termerna i högerledet ovan tillhör alltså I, och därmed måste deras
summa också göra det. Vi konstaterar därmed att xy x1 y1 2 I , vilket
skulle bevisas.
Sats 14.7. Låt R vara en ring och I ett ideal i R. Då är R=I en ring
under addition och multiplikation av sidoklasser enligt
(x + I ) + (y + I ) = (x + y) + I
respektive
(x + I )(y + I ) = xy + I:
Om R är kommutativ, så är även R=I detta, och om R har en etta 1R ,
så är 1R + I en etta i R=I .
Bevis. Alla egenskaper rörande addition av sidoklasser är klara sedan

tidigare (kapitel 10), och i föregående sats visades det att multiplika-
tion av sidoklasser är väldenierad. För att visa att R=I är en ring
återstår det således att visa att multiplikationen är associativ och att
de distributiva lagarna gäller. Detta överlåter vi till läsaren. Läsaren
får också uppdraget att veriera att R=I är kommutativ, om R är det,
och att visa att 1R + I är ett multiplikativt neutralt element i R=I ,
om 1R är det i R.
Denition 14.8. Ringen R=I i sats 14.7 kallas för kvotringen av R

modulo I .
Nollan i en kvotring R=I utgörs av den sidoklass till I som innehål-

ler 0R , d.v.s. 0R=I = 0R + I = I . Detta späder på analogin mellan ideal
och nolla, som vi var inne på vid ett tidigare skede.
Exempel 14.9. Heltalen Z utgör en ring, och för varje heltal n är nZ

en underring i Z. Det är inte svårt att se att nZ är ett ideal: Tag
r 2 Z och a 2 nZ godtyckligt. Då är a = nk för något heltal k,
vilket ger ar = nrk 2 nZ. Således är Z=nZ en ring under addition och
multiplikation av sidoklasser. För till exempel n = 5 har vi
(3 + 5Z)(4 + 5Z) = 12 + 5Z = 2 + 5Z
att jämföra med 3 4 = 2 i Z5.
Vi vet från kapitel 10 att grupperna Z=nZ och Zn är isomorfa (se följd-
sats 10.29). Exemplet ovan antyder att motsvarande gäller för ringarna
Z=nZ och Zn. Men vi har ännu inte denierat vad som menas med att
två ringar är isomorfa. Detta, och litet till, ägnar vi oss åt i nästa
avsnitt.

1. Ange samtliga ideal i följande ringar.
(a) Z6 (b) Z12 (c) Z2 Z4

2. Skriv upp Cayleytabellerna för såväl addition som multiplikation på
kvotringenR=I , om
(a) R = Z10, I = f0; 5g (b) R = Z18, I = f0; 6; 12g.
3. Låt R vara en ring och I ett ideal i R. Komplettera beviset för sats 14.7,
genom att:
(a) Visa att multiplikation av sidoklasser är associativ, d.v.s.

[(a + I )(b + I )](c + I ) = (a + I )[(b + I )(c + I )]
för alla a; b; c 2 R
(b) Visa att de distributiva lagarna gäller i R=I , d.v.s.
(a + I )[(b + I ) + (c + I )] = (a + I )(b + I ) + (a + I )(c + I )
och
[(b + I ) + (c + I )](a + I ) = (b + I )(a + I ) + (c + I )(a + I )

för alla a; b; c 2 R
(c) Visa att om R är kommutativ, så gäller

(a + I )(b + I ) = (b + I )(a + I )
för alla a; b 2 R, d.v.s. R=I är också kommutativ
(d) Visa att om R har en etta 1R , så har också R=I en etta i form av
1R + I .
4. Låt R vara en ring med etta och I ett ideal i R. Visa att om a 2 R är
en enhet, så är a + I en enhet i R=I .
5. Låt R vara en kommutativ ring med etta. Visa att en delmängd I av R
är ett ideal, om och endast oma + b 2 I för alla a; b 2 I , och ar 2 I
för alla a 2 I , r 2 R.
6. Låt I och J vara ideal i en ring R. Visa att I \ J är ett ideal i R.

7. Antag att I och J är ideal i ringarna R respektive S . Visa att I J är
ett ideal i R S.
8. R vara en kommutativ ring med etta och antag att I och J är två
Låt
R.
ideal i
(a) Visa att I + J = fr + s j r 2 I; s 2 J g är ett ideal i R.

(b) Bestäm I + J i Z, om I = 6Z och J = 15Z.
(c) Antag att a; b 2 Z. Visa att aZ + bZ = Z, om och endast om
SGD(a; b) = 1.
9. Låt I och J vara två ideal i en kommutativ ring R med etta.
(a) Visa att
( )
Xn
IJ = ai bi n 2 Z ; ai 2 I; bi 2 J
+

i=1
är ett ideal i R.
(b) Bestäm IJ , om R = Z, I = 4Z och J = 6Z.
10. Låt R vara en kommutativ ring och a 2 R. Sätt
Ia = fr 2 R j ar = 0R g:
(a) Visa att Ia är ett ideal i R.
(b) Låt R = Z20. Bestäm I3 , I5 och I12 .
11. Låt R vara en kommutativ ring och sätt
I = fx 2 R j xn = 0R för något n 2 Z+g:
(a) Visa att I är ett ideal i R. (b) Vad är I , om R = Z36?

12. Låt R vara en kommutativ ring och I ett ideal i R.
(a) Visa att
p
I = fx 2 R j xn 2 I för något n 2 Z+g;
p radikalen
den så kallade
p p
till I , är ett ideal i R.
(b) Visa att p I = I .

(c) Bestäm I , om R = Z och I = 72Z.
14.2 Homomorsmer och isomorsmer

Vi påminner om att två grupper G och H kallas isomorfa, om det
nns en isomorsm : G ! H , d.v.s. en bijektiv avbildning som har
egenskapen (ab) = (a)(b) för alla a; b 2 G, se kapitel 8. En ho-
momorsm uppfyller också denna likhet, men är inte nödvändigtvis
bijektiv. Vi vill nu formulera motsvarande för ringar. Om två ringar R
och S är isomorfa, d.v.s. väsentligen lika, måste för det första de ab-
elska grupperna (R; +)(S; +) vara isomorfa, så det måste alltså
och
existera en bijektiv avbildning : R ! S som åtminstone har egen-
skapen att (a + b) = (a) + (b) för alla a; b 2 R. Nu är detta inte
tillräckligt, eftersom vi har två kompositionsregler att hålla reda på i
en ring. Samtidigt som bevarar additionen, måste den också bevara
multiplikationen, d.v.s. vi vill även att (ab) = (a)(b) är uppfyllt.
En isomorsm mellan två ringar är alltså informellt en bijektiv avbild-
ning som bevarar både addition och multiplikation. Om man släpper
kravet på bijektivitet erhåller man en homomorsm. Vi sammanfattar
vårt resonemang i en formell denition.
Denition 14.10. Låt R och S vara ringar. En avbildning : R ! S

säges vara en homomorsm, om den uppfyller
(a + b) = (a) + (b) och (ab) = (a)(b) (14.2)
a; b 2 R. Om dessutom är bijektiv, kallas avbildningen för

för alla
en isomorsm, och i så fall säges R och S vara isomorfa, vilket vi
betecknar R ' S .
14.2. Homomorsmer och isomorsmer 311
Med ett enkelt induktionsbevis kommer man fram till att (14.2) kan
generaliseras till
(a1 + a2 + + an ) = (a1 ) + (a2 ) + + (an )

och
(a1 a2 : : : an ) = (a1 )(a2 ) : : : (an ): (14.3)
Ibland kommer vi att kalla en homomorsm eller isomorsm från en

ring till en annan för en ringhomomorsm respektive en ringisomorsm.
Exempel 14.11. Låt R och S vara två ringar. Den triviala gruppho-
momorsmen från (R; +) till (S; +) ges av (r) = 0S för alla r 2 R (se
exempel 10.8). Denna avbildning är också en ringhomomorsm från R
till S .
Exempel 14.12. Det konstaterades i exempel 13.29 att

( )
R= a b
2R
a; b
b a
är en underring i M2 (R). Betrakta avbildningen :C ! R denierad

enligt

(a + bi) = a b
b a
för alla a + bi 2 C . Det är inte svårt att se att denna är bijektiv och
att [(a1 + b1 i) + (a2 + b2 i)] = (a1 + b1 i) + (a2 + b2 i). Räkningarna
i exempel 13.29 visar att

(a1 + b1 i)(a2 + b2 i) = a1 a2 b1 b2 a1 b2 + b1 a2 ;
a1 b2 b1 a2 a1 a2 b1 b2
och eftersom
[(a1 + b1 i)(a2 + b2 i)] = [(a1 a2 b1 b2 ) + (a1 b2 + b1 a2 )i]

a 1 a 2 b1
= ab ba aa bb ; b 2 a 1 b2 + b 1 a 2
1 2 1 2 1 2 1 2
har vi således C ' R. En konsekvens av detta är att R är en kropp
(eftersom C är det), så bl.a. gäller AB = BA för alla A; B 2 R.
Exempel 14.13. I ett av exemplen i kapitel 8, närmare bestämt ex-

empel 8.2, såg vi att grupperna Z och 2Z är isomorfa, och att (a) = 2a
är en gruppisomorsm. Samma avbildning är dock inte också en ring-
isomorsm, eftersom vi å ena sidan har (ab) = 2ab, medan det å andra
sidan gäller att (a)(b) = 2a 2b = 4ab.
Sats 8.7 och följdsats 8.8 rörande gruppisomorsmer har en motsvarig-

het också för ringisomorsmer. Vi formulerar dessa nedan, men över-
låter deras bevis till läsaren.
Sats 14.14. För ringisomorsmer gäller följande påståenden.
(i) Identitetsavbildningen " : R ! R är en isomorsm.

(ii) Om :R!S är en isomorsm, så är dess invers 1 :S!R
också det.
(iii) Om 1 : R1 ! R2 och 2 : R2 ! R3 är isomorsmer, så är

sammansättningen 2 Æ 1 en isomorsm från R1 till R3 .
Följdsats 14.15. Ringisomor ' är en ekvivalensrelation på varje

mängd av ringar.
Påståendena i lemma 10.10 och sats 10.11 har också sina motsvarighe-
ter för ringhomomorsmer. Vi sammanfattar dessa i följande sats.
Sats 14.16. Låt : R1 ! R2 vara en ringhomomorsm. Då gäller

(i) (0R1 ) = 0R2 , ( r ) = (r) och (k r) = k (r) för alla
heltal k och alla r 2 R1 . Om k 1 så gäller även (r ) = (r ) .
k k
(ii) Om S1 är en underring i R1 så är
(S1 ) = f(s) j s 2 S1 g
en underring i R2 .
(iii) Om S2 är en underring i R2 så är
1 (S2 ) = fr 2 R j (r) 2 S2 g
en underring i R1 .
14.2. Homomorsmer och isomorsmer 313
(iv) Om är icke-trivial, och om R1 är en ring med etta, så är (1R1 )

en etta i im .
(v) Om är icke-trivial, om R1 är en ring med etta, och om r en

enhet i R1 , så är (r ) en enhet i im och (r )
1 = (r 1 ). Vidare
gäller i så fall (r ) = (r ) för alla k 2 Z.
k k
Bevis. De tre första likheterna i (i) följer av lemma 10.10, eftersom

(R1 ; +) och (R2 ; +) är grupper. Den sista likheten fås från (14.3), ge-
nom där sätta n = k och ri = r för alla i.
För att bevisa (ii) noterar vi först att ((S1 ); +) är en undergrupp
i (R2 ; +), enligt sats 10.11(i). Med hänvisning till sats 13.27, behöver
vi därför endast veriera att (S1 ) är stabil med avseende på multipli-
kationen på R2 . Motsvarande iakttagelser kan göras beträande (iii).
Ifyllandet av detaljerna överlåtes till läsaren.
Rörande (iv) och (v) så kan dessa bevisas på ett sätt, snarlikt med
beviset för lemma 8.13. Vi överlåter även detta som en övning för
läsaren.
Exempel 14.17. Det är inte svårt att se att : Z2 ! Z6, denierad

enligt (0) = 0 och (1) = 3, är en homomorsm. Enligt sats 14.16(iv)
är (1) = 3 en etta i underringen (Z2) = f0; 3g i Z6. Men 3 är inte en
etta i Z6. Detta visar att en ringhomomorsm : R ! S inte behöver
uppfylla (1R ) = 1S (i den mån 1R och 1S existerar).

1. Låt : R ! S vara en ringhomomorsm. Visa att
(a1 + a2 + + an ) = (a1 ) + (a2 ) + + (an )
och
(a1 a2 : : : an ) = (a1 )(a2 ) : : : (an )

för alla a1 ; a2 ; : : : an 2 R.
2. Avgör om följande avbildningar är ringhomomorsmer.
(a) : Z2 ! Z8, (a) = 4a (b) : Z3 ! Z15, (a) = 5a

(c) : Z2 ! Z10, (a) = 5a (d) : Mn(R) ! R, (A) = det A
p p
3. (a) Visa att Z[ 3 ] = fa + b 3 j a; b 2 Zg är en ring.
( )
(b) Visa att R = ab 3ab

a; b 2 Z är en ring.
p
(c) Visa att Z[ 3 ] ' R.
4. Låt p vara ett primtal och R en kommutativ ring med etta, sådan att
char R = p. Visa att : R ! R, denierad enligt (a) = ap för alla
a 2 R, är en homomorsm från R till R. (Denna avbildning brukar
kallas Frobenius' homomorsm.1)
5. Visa att det inte nns någon icke-trivial ringhomomorsm från C till R.
(Ledning: Om vore en sådan, vad skulle då (i) vara lika med?)
6. Bevisa sats 14.14 och följdsats 14.15.
7. Bevisa (ii), (iii), (iv) och (v) i sats 14.16.
8. Visa att en ringhomomorsm : R ! S är injektiv, om och endast om

ker = f0R g, jfr. sats 10.14.
14.3 De tre isomorsatserna för ringar

Låt R och S vara ringar och : R ! S en homomorsm. Från kapi-
tel 10 känner vi till att kärnan
ker = fr 2 R j (r) = 0S g
och bilden
im = f(r) j r 2 Rg
är additiva undergrupper i R respektive S . Om vi betraktar R
till
och S som ringar, så kan vi säga mer än så om ker och im .
Sats 14.18. Låt : R ! S vara en ringhomomorsm. Då är ker

ett ideal i R och im en underring i S .
Bevis. ker är ett ideal i R räcker det att visa

För att bevisa att
att ar och ra tillhör ker , om a 2 ker och r 2 R. Om a 2 ker så är
(a) = 0S , vilket ger
(ar) = (a)(r) = 0S (r) = 0S :
1
Georg Frobenius (18491917), tysk matematiker.
14.3. De tre isomorsatserna för ringar 315
ar 2 ker . Att ra 2 ker bevisas på samma sätt.

Av detta ser vi att
Att im är en underring i S följer direkt från sats 14.16(ii), efter-
som R är en underring i R och im = (R).
Precis som kärnan till en grupphomomorsm ger upphov till en normal

undergrupp och därmed en kvotgrupp, ger alltså kärnan till en ringho-
momorsm : R ! S upphov till ett ideal, och därmed en kvotring
R= ker . Liksom för grupper visar det sig att det omvända förfarandet
också gäller, d.v.s. givet ett ideal I i en ring R, så nns det en ring S
och en homomorsm : R ! S , vars kärna är lika med I .
Sats 14.19. Låt R vara en ring, I ett ideal i R och R=I motsvarande
kvotring. Då är den kanoniska grupphomomorsmen I : R ! R=I
denierad enligt
I (r ) = r + I
för alla r 2 R en surjektiv ringhomomorsm med kärnan I .
Bevis. För varje x; y 2 R gäller att
I (xy ) = xy + I = (x + I )(y + I ) = I (x) I (y );
så I har alltså den multiplikativa homomoregenskapen. Detta är allt
vi behöver bevisa, eftersom återstoden följer av sats 10.20.
Sats 14.20 (Korrespondenssatsen för ringar). Antag att R är

en ring och I ett ideal i denna. För varje ideal J i R som omfattar I
gäller att
J=I = fa + I j a 2 J g
är ett ideal i kvotringen R=I . Omvänt är varje ideal i R=I på formen
J=I , för något entydigt bestämt ideal JiR som omfattar I. Det rå-
der alltså ett 1-1-förhållande mellan mängden av alla ideal i R som
innehåller I och mängder av alla ideal i R=I .
Bevis. Satsen följer med hjälp av korrespondenssatsen för grupper, om
vi kan visa att bilden respektive urbilden av ett ideal genom en homo-
morsm är ett ideal. Detta överlåter vi till läsaren att veriera.
Sats 14.21 (Första isomorsatsen för ringar). Låt : R ! S

vara en ringhomomorsm med kärnan I . Då gäller att im är en un-
derring i S , I ett ideal i R och avbildningen : R=I ! im denierad
enligt (r + I ) = (r ) för alla r 2 R är en ringisomorsm, d.v.s.
R= ker ' im :
Vidare gäller att = Æ I, där I :R ! R=I är den kanoniska
homomorsmen.
Bevis. Den första isomorsatsen för grupper (sats 10.28) och sats 14.18
bevisar de esta av påståendena i satsen, bl.a. att är väldenierad.
Det enda vi behöver veriera är att besitter den multiplikativa ho-
momoregenskapen, vilket vi enkelt inser genom
[(x + I )(y + I )] = (xy + I ) = (xy) = (x)(y) = (x + I )(y + I ):

Vi kan nu rita ett kommutativt diagram, liknande det som beskriver

första isomorsatsen för grupper i gur 10.5 på sidan åd-
liggöra första isomorsatsen för ringar. Detta är gjort i gur

R S
I
R=I
Figur 14.1
Följdsats 14.22. För varje positivt heltal n är ringarna Z=nZ och Zn

isomorfa.
Bevis. Vi lämnar åt läsaren att veriera att den grupphomomorsm

: Z ! Zn som används för att bevisa motsvarande sats för grupper
(se följdsats 10.29) också är en ringhomomorsm.
14.3. De tre isomorsatserna för ringar 317
Den andra och tredje isomorsatsen för grupper har också sina mot-
svarigheter för ringar. Vi formulerar dessa nedan, men utelämnar deras
bevis.
2
Sats 14.23 (Andra isomorsatsen för ringar). Antag att R är

en ring, S en underring och I ett ideal i R. Då är
S + I = fs + a j s 2 S; a 2 I g
en underring i R. Vidare är I och S \ I ideal i S + I respektive S , samt
(S + I )=I ' S=(S \ I ):
Detta är alltså den så kallade diamantsatsen för ringar. I gur 14.2

visas diamantens utseende i detta fall, att jämföra med motsvarande
diamant för grupper i gur 10.6 på sidan 213.
R
S+I
S I
S\I
Figur 14.2
Sats 14.24 (Tredje isomorsatsen för ringar). Antag att R är

en ring och att I och J är ideal i R, där J I . Då är I=J ett ideal i
R=J och
(R=J ) = (I=J ) ' R=I:
1. Låt F (R) vara ringen av alla funktioner från R till R under vanlig
addition och multiplikation. Sätt
Ia = ff 2 F (R) j f (a) = 0g;

2
Med andra ord: Bevisen lämnas som övning!
där a är ett xt reellt tal (se exempel 14.4). Visa att
F (R)=Ia ' R:
2. Låt R och S vara ringar, och antag att : R ! S är en icke-trivial
homomorsm. Visa att im är en kropp, om R är det.
4. Låt R och S : R ! S en homomorsm.

vara ringar och
(a) Visa att om I är ett ideal i R, så är (I ) ett ideal i im .

(b) Visa att om J är ett ideal i S , så är 1 (J ) ett ideal i R.
Ovanstående tillsammans med korrespondenssatsen för grupper, ger
korrespondenssatsen för ringar.
5. Bevisa andra isomorsatsen för ringar.
6. Bevisa tredje isomorsatsen för ringar.
14.4 Primideal och maximala ideal

Låt R vara en kommutativ ring med etta och a ett element i R. Det är
fra j r 2 Rg är ett ideal i R. Detta ideal består
då inte svårt att se att
alltså av samtliga multipler i R av elementet a.
Denition 14.25. I en kommutativ ring R med etta så säges varje

ideal på formen
fra j r 2 Rg
för något a 2 R vara ett huvudideal. Vi betecknar detta med hai.
Elementet a kallas för generator till hai.
Huvudideal hos ringar motsvarar cykliska undergrupper hos grupper.

Det är till exempel möjligt att visa att hai är det minsta idealet (med
avseende på inklusion), som innehåller elementet a. Men det är inte så
att ett huvudideal i en kommutativ ring med etta är lika med motsva-
rande additiva cykliska undergrupp (betraktade som mängder), även
om beteckningarna är identiska.
14.4. Primideal och maximala ideal 319
Exempel 14.26. I den additiva gruppen R utgörs den cykliska un-

dergruppen h i = fn j n 2 Zg av alla heltalsmultipler av . Huvud-
idealet genererat av i ringen R ges av
hi = fr j r 2 Rg:

Denna mängd är lika med hela R.
Sats 14.27. Samtliga ideal i Z är huvudideal.

Bevis. Varje ideal är för det första en additiv undergrupp, och under-
grupperna i Z ges precis av alla nZ, där n är ett heltal. Det är lätt att
se att varje nZ är ett huvudideal.
Sats 14.28. R vara en ring med etta och I

Låt ett ideal i R. Om I
innehåller en enhet, så är I = R.
Bevis. Låt u 2 R vara en enhet och antag att u 2 I . Låt r vara ett
godtyckligt element i R. Då gäller (ru 1 )u = r 2 I , på grund av att u
tillhör idealet I . Därmed innehåller I alla element i R, d.v.s. I = R.
Sats 14.29. En kommutativ ring R med etta är en kropp, om och

endast om R saknar icke-triviala äkta ideal.
Bevis. )) Antag att R är en kropp. Vi vill visa att f0R g och R är

(
6 f0R g är ett ideal, måste detta innehålla
de enda idealen i R. Om I =
minst en enhet, eftersom samtliga element utom nollan är enheter i en
kropp. Av sats 14.28 följer då att I = R, så R har följaktligen bara
idealen f0R g och R.
() Antag att f0R g och R är de enda idealen i R. För att visa
(
att R är en kropp, räcker det att visa att varje a =6 0R är en enhet.
Betrakta huvudidealet hai. Eftersom a =
6 0R och R saknar icke-triviala
äkta ideal, måste hai = R. Detta innebär speciellt att 1R 2 hai, så det
nns därmed ett r 2 R med egenskapen ra = 1R . Med andra ord är a
en enhet, vilket skulle bevisas.
Exempel 14.30. Vi kan med hjälp av satsen ovan ge ett alternativt

Z inte är ett ideal i Q (se exempel 14.5), ty då Q
bevis för att är en
kropp nns det inga andra ideal i Q än f0g och Q .
Vi kommer nu att intressera oss för om egenskaperna hos en kvotring

R=I kan ge någon information om egenskaperna hos idealet I. Kan
man till exempel säga något om I , ifall man vet att R=I är en kropp
eller ett integritetsområde?
Denition 14.31. R vara en ring. Ett ideal M i R säges vara

Låt
ett maximalt ideal, om M 6= R och om det inte nns något ideal I
med egenskapen M I R.
Ett ideal M är alltså maximalt, om det inte går att klämma in något
annat ideal mellan M och R (med avseende på inklusion). Jämför med
denitionen av maximal normal undergrupp (denition 10.38).
Exempel 14.32. Idealen 3Z och 5Z är båda maximala ideal i Z. Där-

emot är inte 6Z maximalt, eftersom detta ideal är innehållet i såväl 2Z
som 3Z.
Sats 14.33. Låt R vara en kommutativ ring med etta och M ett
ideal i R. Då är M ett maximalt ideal, om och endast om kvotringen
R=M är en kropp.
Bevis. M är maximalt, om och endast om M 6= R och om det
Ett ideal
inte nns något ideal I i R med egenskapen M I R. Korrespond-
enssatsen för ringar säger att detta är ekvivalent med att kvotringen
R=M saknar icke-triviala äkta ideal, vilket enligt sats 14.29 är detsam-
ma som att R=M är en kropp.
Det skadar inte att jämföra ovanstående sats med dess motsvarighet
för grupper, sats 10.41.
Följdsats 14.34. De maximala idealen i Z utgörs precis av alla pZ,

där p är ett primtal.
Bevis. Vi vet att Zp är en kropp, om och endast om p är ett primtal

(följdsats 13.42). Eftersom Zp ' Z=pZ så får vi med hjälp av sats 14.33
att pZ är ett maximalt ideal, om och endast om p är ett primtal.
14.4. Primideal och maximala ideal 321
Denition 14.35. R vara en kommutativ ring. Ett ideal P i R

Låt
kallas för ett primideal, om P 6= R och om ab 2 P medför att a 2 P
eller b 2 P .
Exempel 14.36. Idealet 3Z är ett primideal i Z, ty om en produkt ab

av två heltal a och b tillhör 3Z, så har vi 3 j ab. Eftersom 3 är ett primtal,
så måste 3 j a eller 3 j b gälla. Alltså gäller a 2 3Z eller b 2 3Z. Däremot
är 8Z inte ett primideal, ty vi har till exempel att 2 4 = 8 2 8Z, men
varken 2 eller 4 tillhör 8Z.
Som läsaren förmodligen misstänker, har namnet primideal något

med primtal att göra. Det framgår också av följande sats, i vars bevis
vi generaliserar resonemanget i ovanstående exempel.
Sats 14.37. Primidealen iZ utgörs precis av alla pZ, där ett p är ett
primtal, samt det triviala idealet f0g.
Bevis. Tag a; b 2 Z så att ab 2 pZ. Då gäller p j ab. Om p är ett primtal,

måste p j a eller p j b, vilket ger a 2 pZ eller b 2 pZ. Om p å andra sidan
inte är ett primtal, har vi p = rs för några heltal r och s med 1 < r < p
och 1 < s < p. Då gäller varken r 2 pZ eller s 2 pZ men likväl rs 2 pZ,
så pZ är inte ett primideal i detta fall. Dock är det triviala idealet ett
primideal i Z, beroende på att Z är ett integritetsområde.
Sats 14.38. Låt R vara en kommutativ ring med etta och P ett ideal
i R. Då är P ett primideal, om och endast om kvotringen R=P är ett
integritetsområde.
Bevis. Klart är att R=P åtminstone är en kommutativ ring med etta.

Det räcker därför att visa att P är ett primideal, om och endast om
R=P saknar nolldelare.
I kvotringen R=P är ab 2 P detsamma som att ab + P = 0R=P ,

medan a 2 P och b 2 P har samma betydelse som a + P = 0R=P
respektive b + P = 0R=P . Således är implikationen
ab 2 P =) a 2 P eller b2P (14.4)

i R, som säger att P är ett primideal, ekvivalent med implikationen
ab + P = 0R=P =) a + P = 0R=P eller b + P = 0R=P (14.5)
iR=P . Men ab + P = (a + P )(b + P ), så innebörden av (14.5) är precis

den att R=P saknar nolldelare. Därmed följer satsen.
Följdsats 14.39. I en kommutativ ring med etta är varje maximalt

ideal ett primideal.
Bevis. R vara en kommutativ ring med etta och M ett maximalt

Låt
ideal i R. Då är R=M en kropp, enligt sats 14.33. Eftersom varje kropp
är ett integritetsområde (sats 13.41) medför sats 14.38 att M är ett
primideal.
Omvändningen till ovanstående följdsats är inte sann. Till exempel är

f0g ett primideal i Z, men inte ett maximalt ideal.
1. Vilka av idealen i var och en av ringarna i övning 1 till avsnitt 14.1 är
(a) huvudideal (b) maximala ideal (c) primideal?

2. Låt K vara en kropp och R en ring. Antag att :K !R är en
icke-trivial homomorsm. Visa att är injektiv.
3. Låt R vara en ring med etta. Antag att mängden av alla icke-enheter
i R utgör ett ideal i R. Visa att detta ideal i så fall måste vara maximalt.
4. Låt D vara ett integritetsområde och tag a; b 2 D, båda skilda från 0D .
Visa att hai = hbi, om och endast om det nns en enhet u 2 D sådan
att a = ub.
5. Låt R vara en ändlig kommutativ ring med etta. Visa att varje primi-
deal i R är ett maximalt ideal.
6. Låt R vara en kommutativ ring. Antag att a är ett element i R med
egenskapen att an = 0R för något positivt heltal n (d.v.s. antag att a
är ett s.k. nilpotent element, se övning 15 till avsnitt 13.1). Visa att
varje primideal i R innehåller a.
Kapitel 15
Partiella ordningar och

booleska algebror
När den engelske logikern och matematikern George Boole (18151864)
i mitten av 1800-talet försökte nna en matematisk modell för mänsk-
ligt tänkande, utvecklade han en klass av algebraiska strukturer som
idag går under benämningen booleska algebror. Hans idé gick i kort-
het ut på att översätta logiska härledningar av satser och relationer,
till algebraiska manipulationer av matematiska uttryck. På 1930-talet
kom man underfund med att de booleska algebrorna kunde vara till
stor hjälp när det gällde konstruktion av elektriska kretsar, i vilka det
ingår ett antal strömbrytare eller reläer. Detta gäller också inte minst
våra dagars integrerade kretsar och datorchips.
Vår avsikt med detta kapitel är att bekanta oss litet med booleska
algebror. När man bygger upp teorin för sådana, brukar man vanligtvis
börja med att kika på vissa generellare klasser av algebraiska struktu-
rer, och vi gör så i kapitlets två första avsnitt.
15.1 Partiella ordningar och gitter

En ekvivalensrelation är som bekant en relation som är reexiv, sym-
metrisk och transitiv (se denition 1.34). Vi kommer strax att intro-
ducera en annan typ av relation, som man också kräver är reexiv
och transitiv, men där man istället för att den är symmetrisk avkräver
följande egenskap.
323
324 Kapitel 15. Partiella ordningar och booleska algebror
Denition 15.1. X R X . Vi
säger att R är antisymmetrisk, om x R y och y R x medför att x = y
Låt vara en mängd och en relation på
för alla x; y 2 X .
Ordet antisymmetrisk kan kanske få en till att tro att det är sam-
ma sak som inte symmetrisk. Detta är dock inte fallet, eftersom till
exempel vanlig likhet = är både symmetrisk och antisymmetrisk.
Denition 15.2. En relation R på en mängd X säges vara en par-

tiell ordning om den är reexiv, antisymmetrisk och transitiv. I detta
fall använder vi beteckningen x y (vilken vi läser som x är mind-
re än eller lika med y ) istället för x R y . Beteckningen x y ( x är
mindre än y ) används ibland då x y men x 6= y . Om är en par-
tiell ordning på X , så säges paret (X; ) utgöra en partiellt ordnad
mängd.
När vi refererar till en partiellt ordnad mängd (X; ), så kommer vi

ofta att skriva blott X i fortsättningen. Ibland kommer vi att istället
för a b och a b skriva b a respektive b a.1 Om relationen a b
inte är sann, så betecknas detta a Æ b.
Exempel 15.3. Relationerna och gör båda R till en partiellt

ordnad mängd.
Exempel 15.4. Potensmängden P (M ), d.v.s. mängden av alla del-

mängder av mängden M , är en partiellt ordnad mängd med avseende
på delmängdsrelationen .
Exempel 15.5. En konsekvens av lemma 1.13 är att (Z+; j) är en

partiellt ordnad mängd.
Exempel 15.6. Låt G vara en grupp och H mängden av alla under-

grupper i G. Då är (H; ) en partiellt ordnad mängd.
1
Med tanke på hur vi uttalar a b och a b, borde det inte vara så svårt att
lista ut hur a b och a b uttalas.
15.1. Partiella ordningar och gitter 325
Med anknytning till exempel 15.6, införde vi i avsnitt 3.5 (närmare

bestämt på sidan 80) så kallade Hassediagram, i avsikten att illustrera
hur undergrupperna i en grupp förhåller sig till varandra. Hassediagram
kan användas för att graskt representera också en allmän partiellt
ordnad mängd X , förutsatt att den är ändlig. Principen är densamma.
Vi representerar elementen i X som punkter i planet. Om x y, och
om det inte nns något z 2 X så att x z y , så förbinder vi x och y
med en linje. Elementet y placeras högre upp i diagrammet än x, i och
med att x y . Vi exemplierar med ett Hassediagram för den partiellt
ordnade mängden (P (f1; 2; 3g); ) i gur 15.1.
f1; 2; 3g
f1; 2g f1; 3g f2; 3g
f1g f2g f3g
;
Figur 15.1
Omvänt är det möjligt att deniera en partiell ordning på en ändlig
mängd X med hjälp av ett Hassediagram. Av diagrammet framgår
nämligen om xy gäller för två elementx; y 2 X . Om så är fallet,
måste det vara möjligt att förytta sig från x till y , eventuellt via några
andra element, genom att hela tiden röra sig uppåt.
Exempel 15.7. Av Hassediagrammet i gur 15.2 på nästa sida fram-

går det att j b, ty vi kan ta oss från j till b genom att hela tiden
vandra uppåt i diagrammet (till exempel via h och e). Vi kan emellertid
inte säga samma sak beträande exempelvis k och d.
Eftersom man med partiella ordningar på sätt och vis kan jämföra
storleken mellan elementen i en mängd, så kan det nnas ett visst
intresse i att veta ifall det nns något element som är störst respektive
minst.
a b c
d e f
g h i
j k l
m
Figur 15.2
Denition 15.8. Låt (X; ) vara en partiellt ordnad mängd.

(i) Ett element a 2 X kallas för ett största element i X , om x a
för alla x 2 X . Omvänt kallar vi a för ett minsta element, om
a x för alla x 2 X .
(ii) Med ett maximalt element i X avses ett element b 2 X sådant
att b x ) b = x för alla x 2 X . Ifall vi istället har b x )
b = x för alla x 2 X , så kallar vi b för ett minimalt element
i X.
Ett element i en partiellt ordnad mängd är alltså ett största element

om alla andra element är mindre, medan det är ett maximalt element
om inget element är större. Det där låter ju som samma sak, och
det är också enkelt att visa att ett största (minsta) element är ett
maximalt (minimalt) element, se övning 12. Men däremot behöver inte
det omvända förhållandet gälla, vilket framgår av följande exempel.
Exempel 15.9. Betrakta den partiellt ordnade mängd X som de-

nieras av Hassediagrammet i gur 15.2. Vi har här tre stycken maxima-
la element i form av a, b och c. Inget av dessa är emellertid ett största
element i X . (Att a inte är ett största element beror till exempel på att
f Æ a.) Det nns heller inte något minsta element i X , men däremot
två stycken minimala i form av j och m.
Exempel 15.10. I den partiellt ordnade mängden (R; ) nns det

varken något största eller något minsta element.
Exempel 15.11. ; är ett minsta element i den

partiellt ordnade mängden (P (M ); ), i och med att ; är en delmängd
Den tomma mängden
P (M ) M , följer
) i P (M ).
av varje mängd. Då alla element i är delmängder av
att M är ett största element (med avseende på
Exempel 15.12. Det nns inget största element b 2 Z+ med avse-

j
ende på delbarhetsrelationen , eftersom detta b i så fall skulle vara en
multipel av samtliga positiva heltal, vilket är omöjligt. Den partiellt
ordnade mängden (Z+; j) saknar alltså ett största element. Däremot är
talet 1 ett minsta element, på grund av att 1 j a för alla a 2 Z .
+
Denition 15.13. Låt (X; ) vara en partiellt ordnad mängd och Y

en delmängd av X .
(i) Ett element s 2 X säges vara en majorant till Y , om y s för

alla y 2 Y . Om det för detta s gäller att s t för varje majorant t
till Y , så kallar man s för ett supremum till Y .
(ii) Ett element i 2 X kallas för en minorant till Y , om i y för

alla y 2 Y . Om det för varje minorant j till Y vidare gäller att
j i, så säges i vara ett inmum till Y .
Exempel 15.14. Låt Y vara det öppna intervallet
]0; 1[= fx 2 R j 0 < x < 1g

i R. Med avseende på ordningsrelationen på R, så gäller att 1 är ett
supremum till Y , och 0 ett inmum.
Exempel 15.15. Låt X = fa; b; c; d; e; f; g; h; ig och antag att är

den partiella ordning på X , som beskrivs Hassediagrammet i gur 15.3
på nästa sida. Betrakta delmängden Y = fd; f; g g, vars element för
tydlighetens skull är återgivna med fet stil i diagrammet. Elementen
a, b, c och d är alla majoranter till Y . Däremot saknar Y minoranter.
(Elementet h är till exempel inte en minorant, eftersom h Æ f .)
Eftersom det saknas minoranter så kan det heller inte existera något
inmum till Y . Av de fyra majoranterna är det blott d som uppfyller
denitionen av ett supremum till Y .
a
b c
d e
f g
h
Figur 15.3
Sats 15.16. Låt (X; ) vara en partiellt ordnad mängd och Y en

delmängd av X . Då har nns det högst ett supremum och högst ett
inmum till Y i X .
Bevis. Antag att s1 och s2 är två suprema till Y. Eftersom s2 är en

majorant och s1 ett supremum till Y, så följer att s1 s2 . Genom
att istället betrakta s2 som ett supremum och s1 som en majorant,
så följer den omvända relationen s2 s1. Antisymmetrin ger nu att
s1 = s2 . Beviset för att det kan nnas högst ett inmum till Y lämnas
som en övning för läsaren (övning 13).
Följdsats 15.17. Låt X vara en partiellt ordnad mängd. Då inne-

håller X högst ett största (minsta) element.
Bevis. Låt Y = X i sats 15.16. Ett supremum till Y blir då detsamma

som ett största element i X , och motsvarande för inmum.
I och med att det nns högst ett supremum och högst ett inmum
till varje delmängdY av en partiellt ordnad mängd X , så inför vi be-
teckningarna sup Y respektive inf Y för dessa element, i den mån de
existerar. Om Y = fy1 ; y2 ; : : : ; yn g är en ändlig mängd, så kommer även
beteckningarna sup(y1 ; y2 ; : : : ; yn ) respektive inf(y1 ; y2 ; : : : ; yn ) att an-
vändas. Följdsatsen ovan tillåter oss vidare att tala om största och
minsta element i bestämd form, eftersom det på sin höjd endast kan
nnas ett av vardera slaget.
Exempel 15.18. Låt X = f1; 2; 3; 4; 6; 9; 12; 18; 36g vara mängden

av alla positiva delare i 36. Hassediagrammet i gur 15.4 illustrerar X ,

betraktad som en partiellt ordnad mängd med avseende på delbar-
hetsrelationen. Till delmängderna Y = f2; 12; 18g och Z = f4; 6; 9g
av X existerar såväl supremum som inmum vi har sup Y = 36 och
inf Y = 2 respektive sup Z = 36 och inf Z = 1.
36
12 18
4 6 9
2 3
1
Figur 15.4
Vi kommer under återstoden av detta kapitel intressera oss speciellt för

den typ av partiellt ordnade mängder, som är sådana att supremum
och inmum existerar för varje par av element i mängden.
Denition 15.19. Låt L 6= ; vara en partiellt ordnad mängd. Om

sup(a; b) och inf(a; b) existerar för varje a; b 2 L, så säges L vara ett
gitter.2
Exempel 15.20. Potensmängden P (M ) M är en par-

till en mängd
tiellt ordnad mängd med avseende på , se exempel 15.4. Låt A och B
vara två delmängder av M . Då existerar inf(A; B ) och är lika med
A \ B , ty A \ B är en delmängd av såväl A som B , och om C A och
C B , d.v.s. om C är en minorant till fA; B g, så gäller C A \ B . Ett
P
liknande resonemang, vilket läsaren uppmanas genomföra i övning 16,
visar att sup(A; B ) = A [ B . Således är ( (M ); ) ett gitter.
2
Det tycks vara allmänt accepterat att man i svenskspråkiga framställningar
av teorin oöversatt använder det engelska ordet lattice (vilket på svenska betyder
ungefär galler eller spjälverk) som benämning på den här typen av partiellt ord-
nade mängder. Författaren har valt att frångå detta på grund av vissa grammatiska
bryderier: Heter det en eller ett lattice? Och vad blir det i plural? Latticar!?
Exempel 15.21. Vi såg i exempel 15.5 att (Z+; j) är en partiellt

ordnad mängd. I själva verket är det här frågan om ett gitter, eftersom
sup(a; b) och inf(a; b) visar sig existera för varje a; b 2 Z+.
Låt oss bevisa detta påstående: Om talet s = sup(a; b) existerar, så
måste det för det första vara en majorant till fa; bg, vilket i detta fall
innebär att a j s och b j s. Således måste s vara en gemensam multipel
till a och b. Varje majorant till fa; bg, d.v.s. varje gemensam multipel
till a och b, måste vidare vara en multipel av s. Av detta följer att
sup(a; b) existerar och är lika med MGM(a; b). På liknande sätt visar
man att inf(a; b) = SGD(a; b), se övning 17.
Om en partiellt ordnad mängd är ett gitter, så kan man på ett naturligt

sätt deniera två kompositionsregler på denna.
Denition 15.22. Låt L vara ett gitter. För varje a; b 2 L inför vi

två kompositionsregler ^ och _ på L enligt
a ^ b = inf(a; b) respektive a _ b = sup(a; b):
Vi kallar a ^ b för skärningen och a _ b för föreningen av a och b.
Notera att både _ och ^ är väldenierade kompositionsregler på L,

om L är ett gitter, ty enligt denitionen av ett gitter så existerar såväl
a _ b som a ^ b, och på grund av sats 15.16 är dessa entydigt bestämda.
Vi kommer framöver att referera ganska itigt till nedanstående
sats.
Sats 15.23. Låt a och b vara element i ett gitter L. Då är följande

utsagor ekvivalenta:
(i) ab
(ii) a^b=a
(iii) a _ b = b.
Speciellt gäller a ^ a = a _ a = a för alla a 2 L, d.v.s. alla element i L
är idempotenta med avseende på såväl ^ som _.
Bevis. Satsen följer direkt från denitionen av _ och ^.
Exempel 15.24. Den partiellt ordnade mängden i exempel 15.18 är

ett gitter (veriera detta!). Här har vi till exempel att 3 _ 4 = 12,
2 ^ 9 = 1 och (4 _ 6) ^ 9 = 12 ^ 9 = 3.
Exempel 15.25. Figur 15.5 visar Hassediagrammet för en partiell

ordning på mängden L = fa; b; c; d; e; f; gg. Det framgår av Cayleyta-
bellerna för ^ och _ i gur 15.6, att L är ett gitter.
a
b c
d e f
g
Figur 15.5
^ a b c d e f g _ a b c d e f g
a a b c d e f g a a a a a a a a
b b b e d e g g b a b a b b a b
c c e c g e f g c a a c a c c c
d d d g d g g g d a b a d b a d
e e e e g e g g e a b c b e c e
f f g f g g f g f a a c a c f f
g g g g g g g g g a b c d e f g
Figur 15.6
Sats 15.26. Låt L vara ett gitter. Då gäller att

(i) ^ och _ är kommutativa
(ii) ^ och _ är associativa
(iii) a ^ (a _ b) = a och a _ (a ^ b) = a för alla a; b 2 L, d.v.s. de så
kallade absorptionslagarna är uppfyllda.
Bevis. (i) För alla a; b 2 L gäller a ^ b = inf(a; b) = inf(b; a) = b ^ a,
och motsvarande för a _ b.
(ii) Såväl a ^ (b ^ c) som (a ^ b) ^ c är lika med inf(a; b; c), vilket
visar att ^ är associativ. På samma sätt visas att _ är associativ.
a _ b = sup(a; b) = a, om och endast

(iii) Enligt sats 15.23 så gäller
om a ^ b = inf(a; b) = b. Oavsett om sup(a; b) = a eller sup(a; b) = b
så får vi därmed att
a ^ (a _ b) = a ^ sup(a; b) = inf[a; sup(a; b)] = a;

och den första av de två absorptionslagarna är visad. Beviset för den
andra lagen kan genomföras i samma anda.
Utifrån ett gitter L så kan man alltså erhålla en algebraisk struktur

(L; ^; _), där de båda kompositionsreglerna ^ och _ uppfyller räkne-
lagarna i sats 15.26. Vi skall nu se att det omvända förhållandet också
gäller.
Sats 15.27. Låt (L; ^; _) vara en algebraisk struktur sådan att ^

och _ uppfyller räknelagarna i sats 15.26. Då är relationen på L,
denierad enligt
ab () a ^ b = a (15.1)
för allaa; b 2 L, en partiell ordning på L. För denna gäller att sup(a; b)

och inf(a; b) existerar för varje a; b 2 L och är lika med a _ b respektive
a ^ b, d.v.s. L är ett gitter.
Bevis. Vi börjar med att visa att är reexiv, antisymmetrisk och
transitiv.
Reexivitet. Tag a2L godtyckligt. För att kunna dra slutsatsen
att är reexiv, måste vi visa att a ^ a = a. Genom att sätta b = a
i den andra av de två absorptionslagarna i sats 15.26(iii), så erhålles
a = a _ (a ^ a), vilket innebär att
a ^ a = a ^ [a _ (a ^ a)]:
Om vi här låter b = a ^ a i den första av de två absorptionslagarna i
sats 15.26(iii), så får vi högerledet ovan till att bli lika med a. Detta
visar att är reexiv.
Antisymmetri. Antag att a; b 2 L uppfyller a b och b a. Då
gäller alltsåa ^ b = a och b ^ a = b. Eftersom ^ är kommutativ så har
vi a ^ b = b ^ a, från vilket a = b följer. Således är antisymmetrisk.
Transitivitet. Antag att a; b; c 2 L är sådana att a b och b c,

d.v.s. att a ^ b = a och b ^ c = b. Dessa två likheter, tillsammans med
det faktum att ^ är associativ, ger
a ^ c = (a ^ b) ^ c = a ^ (b ^ c) = a ^ b = a;
d.v.s.a c. Alltså är transitiv och vi har därmed bevisat att är
en partiell ordning på L.
Vi övergår så till att bevisa att s = a _ b är supremum till fa; bg L.
Med hjälp av absorptionslagen får vi
a ^ s = a ^ (a _ b) = a;
och därmed a s. På ett liknande sätt erhålles b s. Alltså är s = a_b
åtminstone en majorant till fa; bg. Låt nu t vara en godtycklig majorant
till denna mängd. Vi vill visa att s t, d.v.s. att s ^ t = s. Eftersom t
är en majorant till fa; bg, så gäller a ^ t = a och b ^ t = b. Men av
a ^ t = a följer, med utnyttjande av den ena absorptionslagen samt
kommutativiteten hos _ och ^, att
t = t _ (t ^ a) = (a ^ t) _ t = a _ t;
och på samma sätt fås t = b _ t. Detta ger nu
s ^ t = s ^ (a _ t)
= s ^ [a _ (b _ t)]
= s ^ [(a _ b) _ t]
= s ^ (s _ t)
= s;
vilket vi var ute efter. Vi har därmed visat att sup(a; b) existerar och
är lika med a _ b. Beviset för att inf(a; b) = a ^ b lämnas som en övning
för läsaren (se övning 18).
I och med att ^ och _ är associativa kompositionsregler, så är uttryck

på formen a1 ^ a2 ^ : : : ^ an
och a1 _ a2 _ : : : _ an väldenierade.
V n a
Vi kommer ibland att använda de alternativa beteckningarna
Wn i=1 i
respektive i=1 ai för den här typen av uttryck.
Exempel 15.28. Motsvarigheten till ^ och _ i den partiellt ordnade

mängden (P (M ); ) ges av \ respektive [, se exempel 15.20. Med
andra ord är den algebraiska strukturen (P (M ); \; [) ett gitter.
Exempel 15.29. Enligt exempel 15.21 så har vi a ^ b = SGD(a; b)

och a _ b = MGM(a; b) i den partiellt ordnade mängden (Z ; j), så den
+
algebraiska strukturen (Z ; SGD; MGM) är alltså ett gitter.
+
Lägg märke till hur räknelagarna för ^ och _ i sats 15.26 förekommer
i par. Detta innebär vi för varje formel, som vi kan härleda med hjälp
av dessa lagar, får en extra sann formel på köpet, genom att i den här-
ledda formeln ersätta ^ med _, och vice versa. Detta leder till följande
princip.
Dualitetsprincipen. Varje sann formel i ett gitter (L; ^; _) förblir

sann, om man överallt i formeln ersätter ^ med _, och _ med ^.
När vi låter ^ och _ byta plats i en formel på ovanstående vis, så säger

vi att vidualiserar formeln. Den formel man får efter en dualisering
kallas dualen till den ursprungliga formeln.
Exempel 15.30. Låt a och b L. Vi

vara två element i ett gitter
påstår att dualen till a b är lika med a b. För det första är a b
ekvivalent med a ^ b = a (sats 15.23). Dualisering ger a _ b = a, d.v.s.
b _ a = a, och ett nytt användande av sats 15.23 säger att detta är
ekvivalent med b a.

1. Vilka av relationerna i övning 2 till avsnitt 1.3 är antisymmetriska?
2. Är < och > antisymmetriska relationer på R?

3. En partiellt ordnad mängd (X; ) säges vara totalt ordnad, om det
för varje a; b 2 X är så att a b eller b a. Avgör om följande partiellt
ordnade mängder är totalt ordnade.
(a) (R; ) (b) (Z+; j) (c) (P (M ); )

4. Låt R vara en ring och I mängden av alla äkta ideal i R. Vad kan sägas
om eventuella maximala och minimala element i I , med avseende på ?
5. Avgör, med hjälp av Hassediagrammet i gur 15.2 på sidan 326, ifall
vart och ett av nedanstående uttryck existerar. Om så är fallet, beräkna
det.
(a) a _ h (b) a ^ h (c) (b ^ d) _ k

(d) (d ^ j ) _ i (e) (j _ m) ^ (g _ h) (f) (a ^ b) _ (j _ f )
6. Rita ett Hassediagram för delbarhetsrelationen j på mängden
X = f2; 3; 6; 9; 10; 14; 18; 20g:
7. Låt X = f1; 2; : : : ; 12g och antag att är en partiell ordning på X , de-
nierad enligt Hassediagrammet i gur 15.7. Låt vidare Y = f2; 4; 6; 9g.
(a) Bestäm maximala och minimala element i X , med avseende på .
(b) Bestäm samtliga majoranter och minoranter till Y .
(c) Bestäm sup Y och inf Y , i den mån dessa existerar.
(d) Vilken relation beskrivs av Hassediagrammet?
8 12
10 4 6 9
5 2 3 7 11
1
Figur 15.7
8. Dualisera
(a) a _ b = c ^ d (b) a _ (b ^ c) = (a _ b) ^ c
(c) a ^ b c _ d (d) (a _ b) ^ a a _ (b ^ c).
9. Vilka är motsvarigheterna till a ^ b och a _ b, om a och b är element i
den partiellt ordnade mängden (R; )?
10. Skriv upp Cayleytabellerna för ^ och _ för det gitter som denieras
av Hassediagrammet i gur 15.8 på nästa sida.
11. Cayleytabellerna i gur 15.9 på följande sida denierar två komposi-

tionsregler ^ och _ på mängden L = fa; b; c; d; e; f g så att (L; ^; _)
blir ett gitter. Rita ett Hassediagram för L.
a
b
c d e
f
Figur 15.8
^ a b c d e f _ a b c d e f
a a f c a a f a a e a d e a
b f b c b b f b e b b d e b
c c c c c c c c a b c d e f
d a b c d e f d d d d d d d
e a b c e e f e e e e d e e
f f f c f f f f a b f d e f
Figur 15.9
12. Låt X vara en partiellt ordnad mängd. Visa att ett största (minsta)
element också är ett maximalt (minimalt) element.
13. Visa att en delmängd av en partiellt ordnad mängd har högst ett in-
mum (se sats 15.16).
14. Låt X vara en partiellt ordnad mängd. Visa att samtliga element i L är
såväl majoranter som minoranter till ;. Vad kan sägas om supremum
och inmum till ;?
15. Låt L vara ett gitter och M en ändlig icke-tom delmängd av L. Visa
att sup M och inf M existerar.
16. sup(A; B ) = A [ B för alla

A; B 2 P (M ), där M
Med hänvisning till exempel 15.20, visa att
är en mängd.
17. Visa att inf(a; b) existerar och är lika med SGD(a; b), för varje par
av element a och b i den partiellt ordnade mängden (Z+; j) (se exem-
pel 15.21).
18. Komplettera beviset för sats 15.27, genom att visa att inf(a; b) existerar
för alla a; b 2 L och är lika med a ^ b.
19. Visa att vi kan ersätta relationen (15.1) i sats 15.27 med
ab () a _ b = a
15.2. Begränsade, distributiva och komplementära gitter 337
utan förändra något av påståendena i satsen.
20. Visa att
[(a _ b) ^ (a _ c)] _ [(a _ b) ^ (b _ c)] = a _ b

för alla a, b och c i ett gitter L.
15.2 Begränsade, distributiva och komplemen-

tära gitter
I sats 1.2 är några räknelagar för \ och [ uppräknade, speciellt de
som gör P (M ) till gitter, d.v.s. de associativa och kommutativa lagar-
na, samt absorptionslagarna. Men satsen omnämner ytterligare några
\ och [ har i gittret (P (M ); \; [) till

egenskaper hos dessa mängdoperationer. I detta avsnitt skall vi gene-
ralisera dessa egenskaper som
allmänna gitter (L; ^; _).
A\; = ; A[M = M
A 2 P (M ). Detta är enligt sats 15.23 ekvivalent med att ; är
En konsekvens av sats 1.2(iv) är att och
M det största elementet (med avseende på ) i P (M ),

för alla
det minsta och
vilket vi även konstaterade i exempel 15.11.
Denition 15.31. Ett gitter L säges vara begränsat, om det inne-

håller både ett största och ett minsta element. Om så är fallet, beteck-
nas dessa med 1L respektive 0L .
Sats 15.32. Ett gitter (L; ^; _) är begränsat, om och endast om det

innehåller neutrala element med avseende på såväl ^ som _ (i form av
det största respektive det minsta elementet i L).
Bevis. ()) Antag att L är begränsat. Då innehåller L ett minsta ele-
ment 0L och ett största element 1L . Elementet 0L har egenskapen att
0L a för alla a 2 L, vilket enligt sats 15.23 är ekvivalent med att
0L _ a = a för alla a 2 L. Således är 0L neutralt med avseende på
kompositionsregeln _. På samma sätt ser man att 1L är neutralt med
avseende på ^.
() Antag att a 2 L är det neutrala elementet med avseende på ^.
(
För alla x 2 L gäller då x ^ a = x. Med hjälp av sats 15.23 nner
vi detta är samma sak som att a x för alla x 2 L. Således a är

ett minsta element i L, och eftersom det kan nnas högst ett sådant
a = 0L . På samma sätt visas att om
(följdsats 15.17), så måste alltså
b 2 L är det neutrala elementet med avseende på _, så är b = 1L .
Exempel 15.33. Gittret P

( (M ); \; [) är begränsat, med ; och M
som minsta respektive största element. Sats 15.32 ger att ; och M är
de neutrala elementen med avseende på [ respektive \, vilket vi kom
fram till redan i exempel 2.19.
Exempel 15.34. Z+ inte nns något största element

Eftersom det i
med avseende på delbarhetsrelationen j (se exempel 15.12), så är (Z ; j)
+
exemp inte ett begränsat gitter. Däremot är gittret
med 1 och 36 som minsta respektive största element.
Vid dualisering i ett begränsat gitter L, måste man ta hänsyn till

eventuella förekomster av 0L och 1L i den formel man har för avsikt
att dualisera: Man måste ersätta 0L med 1L och omvänt. Dualen till
a ^ b = 0L är således a _ b = 1L .
När det gäller mängder, så vet vi från sats 1.2(vii) att \ och [
är distributiva över varandra. Vi kommer nu att kräva något liknande
av ^ och _ i ett allmänt gitter.
Denition 15.35. Ett gitter L säges vara distributivt, om de dis-
tributiva lagarna
a _ (b ^ c) = (a _ b) ^ (a _ c)
a ^ (b _ c) = (a ^ b) _ (a ^ c)
är uppfyllda för alla a; b; c 2 L.
I själva verket räcker det med att avkräva att blott en av de två distri-
butiva lagarna är uppfylld, eftersom de visar sig vara ekvivalenta med
varandra (se övning 4).
Det är inte svårt att bevisa de generaliserade distributiva lagarna
n ! n n ! n
^ ^ _ _
a_ bi = (a _ bi ) och a^ bi = (a ^ bi ) (15.2)
i=1 i=1 i=1 i=1
gäller i ett distributivt gitter, liksom formlerna
! 0 1
m
^ n
^ m ^
^ n
ai _ @ bj A = (ai _ bj ) (15.3)
i=1 j =1 i=1 j =1
och
! 0 1
m
_ n
_ m _
_ n
ai ^ @ bj A = (ai ^ bj ): (15.4)
i=1 j =1 i=1 j =1
Exempel 15.36. Vi har redan noterat att P (M ) är ett distribu-

tivt gitter. Enligt övning 3 till detta avsnitt, gäller samma sak för
(Z+; SGD; MGM).
Exempel 15.37. Betrakta de två gittren L och M denierade med

hjälp av var sitt Hassediagram i gur 15.10. För gittret L (till vänster
i guren) har vi å ena sidan
a ^ (b _ c) = a ^ 1L = a;
medan vi å andra sidan har
(a ^ b) _ (a ^ c) = 0L _ 0L = 0L ;
så L är alltså inte distributivt. Vi lämnar som en uppgift åt läsaren att
övertyga sig om att det högra gittret M i gengäld är distributivt.
1L 1M
a b c a b
0L 0M
Figur 15.10
Sats 15.38 (Annulleringslagen). Låt a, b och c vara element i ett

distributivt gitter L. Antag att a ^ b = a ^ c och a _ b = a _ c. Då gäller
b = c.
Bevis. Med hjälp av absorptionslagarna och de distributiva lagarna fås
b = b ^ (a _ b) = b ^ (a _ c) = (b ^ a) _ (b ^ c)
= (c ^ a) _ (b ^ c) = c ^ (a _ b) = c ^ (a _ c) = c;
När vi bollar med mängder i P (M ) så kan vi, förutom att bilda snitt
P (M )
och union av mängder, även ta komplementet av en mängd. Om vi
endast håller på med element i , delmängder av M , så kan vi
betrakta M som en universalmängd, så komplementet till en mängd A
0 0 0
i M ges av A = M n A. Det är lätt att se att A \ A = ; och A [ A = M
(jfr. sats 1.2(vi)). Vi inspireras av detta, till att ge följande denition.
Denition 15.39. Låt L vara ett begränsat gitter och a ett element
i L. Ett element b 2 L kallas för ett komplement till a, om a ^ b = 0L
och a _ b = 1L . Om det nns ett komplement till varje element i L, så
säges L vara ett komplementärt gitter.
Exempel 15.40.
P (M )
Vi konstaterar, i och med diskussionen som föregår
denitionen ovan, att är ett komplementärt gitter.
Exempel 15.41. I varje begränsat gitter L är 0L ett komplement

till 1L och vice versa, eftersom 0L ^ 1L = 0L och 0L _ 1L = 1L .
Exempel 15.42. Betrakta det begränsade gitter som denieras av

Hassediagrammet i gur 15.4 på sidan 329 (där det största elementet
ges av 36 och det minsta av 1). 2 ^ 3 = 2 ^ 9 = 1,
Vi har där att
vilket kandiderar 3 och 9 som möjliga komplement till 2. Vi måste dock
förkasta båda, eftersom varken 2 _ 3 eller 2 _ 9 är lika med 36. I hela
gittret är det blott fyra element som har komplement, nämligen 1, 4, 9
och 36.
Exempel 15.43. Ett komplement till ett element behöver inte vara
entydigt bestämt. Betrakta till exempel det gitter L som denieras
av det vänstra Hassediagrammet i gur 15.10 på föregående sida. Där
gäller a ^ b = a ^ c = 0L och a _ b = a _ c = 1L , så både b och c
är komplement till a. (För vart och ett av de tre elementen a, b och c

gäller för övrigt att det har de andra två som komplement).
Ovanstående exempel leder till den naturliga frågan om vad som krävs
för att ett element skall ha ett entydigt komplement (i den mån det har
något komplement överhuvudtaget). Det visar sig att distributivitet är
ett tillräckligt krav.
Sats 15.44. I ett begränsat distributivt gitter så har varje element

högst ett komplement.
Bevis. L vara ett begränsat distributivt gitter. Antag att a 2 L har

Låt
två komplement i form av b och c. Då gäller således a ^ b = a ^ c = 0L
och a _ b = a _ c = 1L . Nu följer b = c på grund av annulleringslagen
(sats 15.38), som ju gäller i ett distributivt gitter.

1. Veriera att Hassediagrammet till höger i gur 15.10 på sidan 339
denierar ett distributivt gitter.
2. Hassediagrammet i gur 15.11 denierar ett gitter L. Avgör om det är

distributivt och/eller komplementärt.
1L
a
b
c
0L
Figur 15.11
3. Visa att (Z+; SGD; MGM) är ett distributivt gitter.

4. Låt L vara ett gitter. Visa att de båda distributiva lagarna i deni-
tion 15.35 är ekvivalenta med varandra.
(OBS: Detta följer inte omedelbart av dualitetsprincipen. Varför?)

5. Bevisa att formlerna (15.2), (15.3) och (15.4) är giltiga i ett distributivt
gitter.
6. I gur 15.12 åternns ett Hassediagram för ett begränsat gitter L. Ange
vilka element som har komplement. Bestäm också dessa komplement.
1L
a b
c d e
f g
0L
Figur 15.12
7. Visa att om ett gitter endast innehåller ändligt många element, så är

det begränsat.
15.3 Booleska algebror

Det är nu hög tid att introducera den typ av gitter, som man brukar
referera till som booleska algebror.
Denition 15.45. Ett gitter som är både distributivt och komple-

mentärt, kallas för en boolesk algebra.
Notera att en boolesk algebra alltid är ett begränsat

att ett komplementärt gitter måste vara begränsat (se denition 15.39).
Vidare konstaterar vi att annulleringslagen (sats 15.38) alltid gäller i
en boolesk algebra och att varje element i en boolesk algebra har exakt
ett komplement (sats 15.44).
Beteckningen(B; ^; _; 0 ; 0B ; 1B ) kommer framöver att stå för en
allmän boolesk algebra. Här är B en mängd, ^ och _ de två van-
3
liga kompositionsreglerna på ett gitter,

0 betecknar den avbildning
0
B 3 a 7! a 2 B som avbildar varje a 2 B på dess entydigt bestäm-
0
da komplement a , medan till sist 0B och 1B betecknar det minsta
respektive största elementet i B .
3
Fast av bekvämlighetsskäl kommer vi oftast att nöja oss med att skriva blott B.
15.3. Booleska algebror 343
Exempel 15.46. Om vi för varje A 2 P (M ) denierar 0 som avbild-

ningen A 7! M n A, så blir (P (M ); \; [; ; ;; M ) en boolesk algebra.
0
Vi kommer framöver att se att potensmängden i mångt och mycket är
en prototyp för booleska algebror.
Vi har ovan denierat en boolesk algebra som ett speciellt sorts git-
ter, och därmed som en speciell sorts partiellt ordnad mängd. Men
det är också möjligt att deniera en boolesk algebra som en renodlad
algebraisk struktur.
Sats 15.47. Låt B vara en mängd, försedd med två kompositions-

regler ^ och _ sådana att
(i) ^ och _ är kommutativa
(ii) ^ och _ är associativa
(iii) ^ och _ är distributiva över varandra
(iv) B innehåller ett neutralt element 1B med avseende på ^ och ett
neutralt element 0B med avseende på _
(v) för varje a 2 B nns ett a0 2 B sådant att a ^ a0 = 0B och
a _ a0 = 1B .
Då är (B; ^; _) en boolesk algebra.
Vi behöver hjälp av följande lemma i beviset för ovanstående sats.
Lemma 15.48. Med samma förutsättningar som i sats 15.47, så är

varje element i B idempotent med avseende på ^ och _, d.v.s. vi har
a ^ a = a _ a = a för alla a 2 B .
Bevis. Tag a2 B godtyckligt. Enligt förutsättning (v) i sats 15.47
nns ett a0 2 B så att a ^ a0 = 0B och a _ a0 = 1B . Vidare säger
förutsättning (iv) att 0B och 1B är neutrala element med avseende
på_ respektive ^, vilket tillsammans den distributiva lagen i (iii) ger
a = a ^ 1B = a ^ (a _ a0 ) = (a ^ a) _ (a ^ a0 ) = (a ^ a) _ 0B = a ^ a:
Beviset för att också a _ a = a lämnar vi som en övning till läsaren.
Bevis för sats 15.47 . Till att börja med visar vi att absorptionslagarna
är uppfyllda. Vi presenterar beviset för att a ^ (a _ b) = a för alla
a; b 2 B, medan läsaren får ta sig an beviset för den andra av de
två absorptionslagarna. Genom att utnyttja att 0B är neutralt element
med avseende på _, så får vi för det första att
a ^ (a _ b) = (a _ 0B ) ^ (a _ b) = a _ (0B ^ b): (15.5)
Här har vi i den sista likheten utnyttjat att _ är distributiv över ^.

0 0
Välj nu b 2 B så att b ^ b = 0B (vilket går enligt (v) i satsen). Då
gäller
0B ^ b = (b ^ b0 ) ^ b = (b0 ^ b) ^ b = b0 ^ (b ^ b) = b0 ^ b = 0B ; (15.6)
där vi bl.a. utnyttjar att b är idempotent med avseende på ^ (lem-

ma 15.48). Genom att kombinera (15.5) och (15.6), samt genom att
utnyttja att 0B är neutralt med avseende på _, så får vi
a ^ (a _ b) = a _ (0B ^ b) = a _ 0B = a;
och absorptionslagen är i och med detta bevisad.
Nu vet vi alltså att ^ och _ är kommutativa och associativa, samt
att de uppfyller absorptionslagarna. Därmed kan vi med hänvisning till
sats 15.27 dra slutsatsen att
ab () a ^ b = a för alla a; b 2 B

denierar en partiell ordning på B , sådan att det för varje a; b 2 B
gäller attsup(a; b) och inf(a; b) båda existerar och är lika med a _ b
respektive a ^ b. Kort sagt är alltså B ett gitter, närmare bestämt ett
distributivt sådant, på grund av (iii).
Kvar att visa är att gittret B är begränsat och komplementärt.
Sats 15.32 och (iv) ger tillsammans att 1B är det största och 0B det
minsta elementet i B , så B är således begränsat. Från (v) följer till sist
att B är komplementärt.
4
I nästa sats formulerar vi en algebraisk identitet för booleska algebror,

som vi känner igen från mängdläran.
4
Komplementärt, min käre Watson!
Sats 15.49 (De Morgans lagar). Låt a och b vara godtyckliga ele-
ment i en boolesk algebra B . Då gäller
(a ^ b)0 = a0 _ b0 och (a _ b)0 = a0 ^ b0 :

Bevis. Vi har sett att komplementet till ett element i en boolesk alge-
bra alltid är entydigt bestämt. Om vi således kan visa att a0 _ b0 är ett
komplement till a ^ b, så följer därmed den första av de två lagarna. Vi
nner nu att
(a ^ b) ^ (a0 _ b0 ) = (a ^ b ^ a0 ) _ (a ^ b ^ b0 )
= (b ^ 0B ) _ (a ^ 0B )
= 0B _ 0B
= 0B ;
0 0
och på liknande vis fås (a ^ b) _ (a _ b ) = 1B . Detta ger den första av
De Morgans lagar. Den andra följer nu av dualitetsprincipen.
Följdsats 15.50. Låt a1 ; a2 ; : : : ; an 2 B , där B är en boolesk alge-

bra. Då gäller
!0 !0
n
^ n
_ n
_ n
^
ai = a0
i och ai = a0i :
i=1 i=1 i=1 i=1
Bevis. Se övning 7.
Med en ändlig boolesk algebra menas givetvis en boolesk algebra

som innehåller endast ändligt många element. Vi kommer strax att
bevisa att det väsentligen nns endast en typ av ändliga booleska al-
gebror, nämligen potensmängden för någon ändlig mängd. Med andra
B så nns det en ändlig mängd M ,
sådan att B är isomorf med (P (M ); \; [; ; ;; M ). För att kunna be-
ord: Givet en ändlig boolesk algebra
0
visa detta måste vi givetvis först deniera motsvarigheten för booleska
algebror, till gruppisomorsmer och ringisomorsmer.
Denition 15.51. En avbildning : B ! C mellan två booleska

algebror B och C säges vara en (boolesk) homomorsm, om
(a ^ b) = (a) ^ (b) och (a _ b) = (a) _ (b) (15.7)

för alla a; b 2 B . Om dessutom för en

är bijektiv, så kallar vi
(boolesk) isomorsm. Om det nns en boolesk isomorsm : B ! C ,
så säges B och C vara isomorfa, vilket vi skriver som B ' C .
Exempel 15.52.
P (M )
Till vänster i gur 15.13 återges Hassediagram-
met för den booleska algebran , där M = f1; 2g, och till hö-
ger i samma gur nns ett Hassediagram för den booleska algebran
(B; SGD; MGM), där B = f1; 3; 5; 15g. Som synes liknar Hassedia-
: P (M ) ! L, där
grammen varandra, vilket antyder att dessa båda booleska algebror är
isomorfa. Det är också enkelt att veriera att
(;) = 1, (f1g) = 3, (f2g) = 5 och (M ) = 15, är en isomorsm.
Till exempel har vi
5
(f1g [ f2g) = (M ) = 15 = MGM(3; 5) = MGM[(f1g); (f2g)]

(f1g \ f2g) = SGD[(f1g); (f2g)].
P (M )
och på liknande vis
Det nns för övrigt ytterligare en möjlig isomorsm från
till B ovan. Vilken?
M 15
f1g f2g 3 5
; 1
Figur 15.13
Sats 15.53. Låt : B ! C vara en boolesk homomorsm. Då gäller

(i) Om a; b 2 B är sådana att a b, så gäller (a) (b) i C .
(ii) (0B ) = 0C och (1B ) = 1C .

0 0
(iii) För alla a 2 B gäller (a ) = (a) .
Bevis. (i) Eftersom a b är ekvivalent med att a ^ b = a (eller, om

man så vill, a _ b = b), så följer (a) (b) från
(a) = (a ^ b) = (a) ^ (b):
Här motsvaras de två formlerna i (15.7) av (A \ B ) = SGD[(A); (B )] och
5
(A [ B ) = MGM[(A); (B )] för alla A; B 2 P (M ).

0B är neutralt element med avseende på _ i B , och 0C

(ii) Eftersom
spelar en analog roll i C , så nner vi att
(a) _ 0C = (a) = (a _ 0B ) = (a) _ (0B ):

Ett utnyttjande av motsvarande egenskaper för 1B och 1C resulterar i
(a) ^ 1C = (a) = (a ^ 1B ) = (a) ^ (1B ):

Nu följer (ii) med hjälp av annulleringslagen (sats 15.38).
(iii) Komplementet a0 till a uppfyller a ^ a0 = 0B och a _ a0 = 1B ,
så av (ii) följer att
(a) ^ (a0 ) = 0C och (a) _ (a0 ) = 1C :

Således är (a0 ) ett komplement till (a) i C . Eftersom ett sådant alltid
är entydigt bestämt i en boolesk algebra, följer (iii).
Precis som fallet är med grupper och ringar (se följdsats 8.8 respektive
följdsats 14.15) så är ' en ekvivalensrelation på varje mängd av boo-
leska algebror. Beviset för detta påstående lämnas som en övning för
läsaren.
P (M ) för något M , kommer vi att utnyttja att en mängd

När vi så småningom skall bevisa att varje ändlig boolesk algebra är
A 2 P (M ) är entydigt bestämd av vilka element den innehåller. Detta

isomorf med
innebär att varje icke-tom ändlig mängd fx1 ; x2 ; : : : ; xn g skrivas som

en union
n
[
fx1 ; x2 ; : : : ; xn g = fx1 g [ fx2g [ [ fxng = fxi g
i=1
fxi g som innehåller ett element vardera.
i gäller här att det inte nns någon mängd A 2 P (M ) sådan
av entydigt bestämda mängder
För varje
att ; A fxi g.
Idén är nu att försöka åstadkomma något liknande för en godtycklig
ändlig boolesk algebra B : Vi har för avsikt att visa att varje a 6= 0B
i B har en entydig framställning på formen
n
_
a = a1 _ a2 _ : : : _ an = ai
i=1
n 2 Z+, där varje ai 6= 0B är så litet att det inte nns något

för något
b 2 B med egenskapen 0B b ai . Med entydig framställning menas
här att ingen hänsyn tas till den inbördes ordningen mellan de olika
elementen ai .
Denition 15.54. Låt B vara en boolesk algebra. Vi kallar ett ele-

ment a 6= 0B i B för en atom, om det inte nns något b 2 B sådant
att 0B b a.
Exempel 15.55. Atomerna i P (M ) utgörs precis av de mängder

M = f1; 2; 3g har vi alltså
f1g, f2g och f3g i P (M ).
som innehåller ett element. För till exempel
atomerna
Lemma 15.56. Antag att B är en ändlig boolesk algebra. För varje

b 6= 0B i B nns det då en atom a 2 B sådan att a b.
Bevis. Bilda mängden A1 = fa
2 B j 0B a bg. Om A1 är tom,
så är b a1 2 A1 godtyckligt. Då
själv en atom. I annat fall väljer vi
gäller alltså 0B a1 b. Om A2 = fa 2 B j 0B a a1 g är en tom
mängd, så är a1 en atom som uppfyller a1 b, och vi är klara. Om
inte, så väljer vi a2 2 A2 godtyckligt (varigenom 0B a2 a1 b)
och betraktar mängden A3 = fa 2 B j 0B a a2 g. Om A3 = ; så
är vi klara, i annat fall upprepar vi processen ovan. På det här viset
kan vi inte hålla på i all evighet, eftersom B är en ändlig mängd. Det
nns alltså ett ändligt antal element a1 ; a2 ; : : : ; an 2 B sådana att
0B an an 1 a1 b;
där an är en atom. Därmed är lemmat bevisat.
Lemma 15.57. Låt a vara en atom i en boolesk algebra B . För alla

b 2 B gäller då a ^ b = 0B eller a ^ b = a.
Bevis. Eftersom a ^ b = inf(a; b) så är a ^ b a för alla b 2 B . I och
med att a är en atom, måste därmed a ^ b = 0B eller a ^ b = a, vilket
skulle bevisas.
Lemma 15.58. Om a1 och a2 är två olika atomer i en boolesk alge-

bra B , så är a1 ^ a2 = 0B .
Bevis. a1 ^ a2 6= 0B . Eftersom både a1 och a2 är atomer, ger

Antag att
lemma 15.57 att vi då har såväl a1 ^ a2 = a1 som a1 ^ a2 = a2 . Detta
är en motsägelse, eftersom a1 6= a2 .
Lemma 15.59. Låt b vara ett element i en ändlig boolesk algebra B .

Antag att a ^ b = 0B för alla atomer a i B . Då är b = 0B .
Bevis. Om b 6= 0B så ger lemma 15.56 att det nns en atom a sådan att
a b. Men a b är samma sak som a ^ b = a. Enligt förutsättningarna
i lemmat är dock a ^ b lika med 0B , om a är en atom. Sammantaget ger
detta a = 0B , vilket är en motsägelse, ty en atom är denitionsmässigt
skild från 0B . Antagandet att b 6= 0B måste således vara felaktigt,
d.v.s. vi måste ha b = 0B .
Vi kan nu ta oss an ett bevis för det tidigare aviserade påståendet om

entydig framställning av elementen i en ändlig boolesk algebra.
Sats 15.60. Låt B vara en ändlig boolesk algebra och låt b vara
ett element i B , skilt från 0B . Då nns då entydigt bestämda atomer
a1 ; a2 ; : : : ; an 2 B sådana att
n
_
b= ai : (15.8)
i=1
Bevis. Eftersom b 6= 0B så är a ^ b 6= 0B för minst en atom a, enligt

lemma 15.59. Mängden
A = fa 2 B j a atom; a ^ b 6= 0B g = fa1 ; a2 ; : : : ; an g
är således icke-tom. Här är alltså a1 ; a2 ; : : : ; an precis de atomer i B ,
vars skärning med b är skild från 0B , d.v.s. om a är någon avWdessa
atomer så gäller a ^ b 6= 0B , annars a ^ b = 0B . Vi påstår att b =
n a
i=1 i
är den sökta framställningen av b.
Wn
Sätt c = i=1 ai . Vår önskan är alltså att visa att b = c. Denna
önskan kommer att gå i uppfyllelse, om vi först kan visa att b ^ c = c
och b ^ c0 = 0B gäller, ty i så fall får vi att

b = b ^ 1B = b ^ (c _ c0 ) = (b ^ c) _ (b ^ c0 ) = c _ 0B = c:
Låt oss därför i tur och ordning visa att
b^c=c och b ^ c0 = 0B (15.9)
är sanna.
Då det för alla 2 A gäller att ai ^ b 6= 0B , och då alla ai är
ai
atomer, så följer det från lemma 15.57 att alla ai uppfyller b ^ ai = ai .
Detta ger
n ! n n
_ _ _
b^c=b^ ai = (b ^ ai ) = ai = c;
i=1 i=1 i=1
och därmed har vi visat den vänstra av de två formlerna i (15.9).
Låt a vara en godtycklig atom i B . Då gäller antingen a 2 A eller
a 2= A. Om a 2 A så gäller a = aj för något j 2 f1; 2; : : : ; ng. Det är
ingen inskränkning att antaga att j = 1. Med hjälp av följdsats 15.50
(följdsatsen till satsen om De Morgans lagar) nner vi att
!
n
^
a ^ (b ^ c0 ) = a1 ^ b ^ a0
i
i=1
! (15.10)
n
^
= (a1 ^ a0 ) ^ b ^
1 a0i = 0B ;
i=2
0
eftersom a1 ^ a1 = 0B . Om istället a 2= A, så är a ^ b = 0B och därmed
a ^ (b ^ c0 ) = 0B : (15.11)
Tillsammans säger formlerna (15.10) och (15.11), att a ^ (b ^ c0 ) = 0B

för alla atomer a 2 B . Enligt lemma 15.59 måste därför
b ^ c0 = 0B ;
och därmed är även den högra formeln i (15.9) verierad.
Nu är vi alltså klara med existensen av en representation av b på
formen (15.8). För att visa att de atomer ai , som ingår i denna repre-
sentation, är entydigt bestämda, antar vi att vi också kan skriva
m
_
b= bi ;
i=1
därb1 ; b2 ; : : : ; bm är atomer i B . Lemma 15.58 säger att br ^ bs = 0B

om r 6= s, vilket ger
!
m
_ m
_
bj ^ b = bj ^ bi = (bj ^ bi ) = bj
i=1 i=1
för alla j = 1; 2; : : : ; m. Men vi har också
n ! n
_ _
bj ^ b = bj ^ ai = (bj ^ ai );
i=1 i=1
och nu medför lemma 15.58 att vi måste ha bj 2 A, ty annat fall vore
bj ^ ai = 0B för alla i, varmed ovanstående formel skulle ge motsägelsen
bj = 0. Således är fb1 ; b2 ; : : : ; bm g fa1 ; a2 ; : : : ; an g, och med ett
analogt resonemang följer att den omvända inklusionen också är sann.
Sats 15.61. B vara en ändlig boolesk algebra. Då är B ' P (M )

Låt
för någon ändlig mängd M .
Bevis. Låt M vara mängden av alla atomer i B . Då är M givetvis

ändlig. För varjea 2 B nns det enligt sats 15.60Wen entydigt bestämd
delmängd fa1 ; a2 ; : : : ; an g av M sådan att a =
n a , om a 6= 0 .
i=1 i B
Vi gör den avancerade(?) gissningen att avbildningen : B ! P (M )
given av
( Wn
(a) = ( i=1 ai ) = fa1 ; a2 ; : : : ; an g; om a 6= 0B
(0B ) = ;
är en isomorsm. Det är lätt att se att är en bijektiv Wavbildning:
Självklart är surjektiv, och om (a) = (b), där a =
m a och
Wn i=1 i
b = j =1 bj , så är mängderna fa1 ; a2 ; : : : ; am g och fb1 ; b2 ; : : : ; bn g lika.
De måste alltså innehålla exakt samma element, vilket medför att a
och b är samma element i B .
Nu är
! 0 1
m
_ n
_ m _
_ n
a^b= ai ^ @ bj A = (ai ^ bj ): (15.12)
i=1 j =1 i=1 j =1
Från lemma 15.58 vet vi att ai ^ bj = 0B , närhelst ai 6= bj . De i och j

för vilket detta sker ger alltså inget bidrag till högerledet i (15.12),
utan endast de
W
ai ^ bj där ai = bj kommer att bli kvar. Detta betyder
att a ^ b = ri=1 ci , där elementen ci ges av
fc1 ; c2 ; : : : ; cr g = fa1 ; a2 ; : : : ; am g \ fb1 ; b2 ; : : : ; bn g:
Detta medför att
(a ^ b) = fc1 ; c2 ; : : : ; cr g
= fa1 ; a2 ; : : : ; am g \ fb1 ; b2 ; : : : ; bn g
= (a) \ (b):
Med ett snarlikt resonemang visar man att (a _ b) = (a) [ (b) (se
övning 12). Därmed är beviset klart.
Följdsats 15.62. Om B är en ändlig boolesk algebra, så är jB j = 2n

för något n 2 N .
Bevis. B måste innehålla lika många element

som potensmängden P (M ) till någon ändlig mängd M , och vi fann i
Vi vet från sats 15.60 att
exempel 1.42 att om jM j = n, så är jP (M )j = 2 .

n
Exempel 15.63. Vi konstaterade i exempel 15.42 att gittret L i ex-

empel 15.18 inte är komplementärt. Av den anledningen är L alltså
ingen boolesk algebra. Vi kan alternativt visa att detta med hjälp av
följdsats 15.62: Om L vore en boolesk algebra, så skulle jLj vara lika
med en tvåpotens. Men så är inte fallet vi har jLj = 9.

1. Denierar något av de två Hassediagrammen i gur 15.10 på sidan 339
en boolesk algebra?
2. Bevisa att (a0 )0 = a för alla element a i en boolesk algebra.

3. Låt a och b vara element i en boolesk algebra B . Visa att
a ^ b0 = 0R () a ^ b = a
och
a _ b0 = 1R () a _ b = a:
4. Låt a; b 2 B , där B är en boolesk algebra. Visa att a b, om och

endast om a0 b0 .
5. Givet förutsättningarna i sats 15.47, bevisa att
(a) a _ a = a för alla a 2 B (b) a _ (a ^ b) = a för alla a; b 2 B .

6. Låt B vara en boolesk algebra. Visa
a _ (a0 ^ b) = a _ b och a ^ (a0 _ b) = a ^ b

för alla a; b 2 B .
8. M = f1; 2; 3; 4g och att B är mängden av alla positiva delare

330. Antag vidare att är en avbildning från P (M ) till B sådan
Antag att
i talet
att (f1g) = 11, (f2g) = 2, (f2; 3g) = 6 och (f1; 4g) = 55. Vad
måste bilden av följande element vara genom , för att : P (M ) ! B
skall kunna vara en boolesk isomorsm?
(a) f1; 2g (b) f4g (c) f1; 3; 4g

9. Låt B och C vara booleska algebror och :B!C en homomorsm.
Visa att
! !
n
^ n
^ n
_ n
_
ai = (ai ) och ai = (ai )
i=1 i=1 i=1 i=1
för alla a1 ; a2 ; : : : ; an 2 B .
10. Visa att boolesk isomor ' är en ekvivalensrelation på varje mängd av
booleska algebror.
11. Låt : B ! C vara en boolesk isomorsm. Visa att om a är en atom

i B , så är (a) en atom i C .
12. Avsluta beviset för sats 15.61, genom att visa att (a _ b) = (a) [ (b).
13. Låt B = f1; 2; 3; 5; 6; 10; 15; 30g vara mängden av alla positiva delare
i talet30. Visa att (B; SGD; MGM) är en boolesk algebra. Ange en
0
formel för komplementet a till ett givet element a 2 B .
14. Låt n vara ett positivt heltal och B mängden av alla positiva delare
i n. Visa att (B; SGD; MGM) är en boolesk algebra, om och endast
om n inte är delbart med kvadraten på något primtal.
15. Låt n och B vara som i föregående uppgift. Vilka är atomerna i B?
16. Antag att a och b är två element i en boolesk algebra B, sådana att
(a _ b0 ) ^ (a0 _ b) = 1B . Visa att a = b.
17. Låt a, b och c vara element i en boolesk algebra. Visa att
(a ^ b) _ (a0 ^ c) _ (b ^ c) = (a ^ b) _ (a0 ^ c):
18. Låt (B; ^; _) vara en boolesk algebra, där jB j 2. Inför två nya kom-
positionsregler + och på B enligt
a + b = (a ^ b0 ) _ (a0 ^ b) respektive a b = a ^ b:
Visa att (B; +; ) då får strukturen av en kommutativ ring med etta, i
vilken a = a för alla a 2 B . Detta är en så kallad boolesk ring.
2
Omvänt, låt (R; +; ) vara en boolesk ring. Deniera två nya komposi-
tionsregler^ och _ på R enligt
a ^ b = ab respektive a _ b = a + b + ab:
Visa att (R; ^; _) då får strukturen av en boolesk algebra.
15.4 Booleska algebror och elektriska kretsar

Vi rundar av detta kapitel med en kort beskrivning av hur teorin för
booleska algebror kommer till nytta, när det gäller konstruktion av
elektriska kretsar. I dessa sammanhang brukar man använda en speciell
sorts boolesk algebra, som vi närmast skall deniera.
Vi utgår från den booleska algebran (B; ^; _), där B = f0; 1g och
där kompositionsreglerna ^ och _ på B ges av Cayleytabellerna i -
gur 15.14. Det är inte svårt att se att (B; ^; _) verkligen är en boolesk
algebra, med 1 och 0 som dess största respektive minsta element. Spe-
0 0
ciellt har vi 0 = 1 och 1 = 0.
^ 0 1 _ 0 1
0 0 0 0 0 1
1 0 1 1 1 1
Figur 15.14
n inför vi beteckningen B n för den direkta
För varje positivt heltal
produkten av n kopior av B , d.v.s.
B n = f(b1 ; b2 ; : : : ; bn ) j bi 2 f0; 1g; i = 1; 2; : : : ; ng:

15.4. Booleska algebror och elektriska kretsar 355
En boolesk avbildning av n variabler är en avbildning f : B n ! B .

Vi kommer ibland att skriva f = f (x1 ; x2 ; : : : ; xn ) när vi hänvisar till
en sådan avbildning. Här är varje xi en variabel som kan anta något
av värdena i B , d.v.s. 0 eller 1. Detta innebär bl.a. att
xi ^ xi = xi _ xi = xi
för alla i = 1; 2; : : : ; n. Vi kommer att kalla den här typen av variabler
för booleska variabler.
Två booleska avbildningar f och g av n variabler anses vara lika,
om de uppfyller den gängse denitionen av likhet mellan avbildningar,
vilket i detta fall innebär att
f (b1 ; b2 ; : : : ; bn ) = g(b1 ; b2 ; : : : ; bn )
avkrävs för alla(b1 ; b2 ; : : : ; bn ) 2 B n . Vi kommer att beteckna mängden
av alla booleska avbildningar av n variabler med Pn . För den booleska
avbildning som är konstant lika med 0, inför vi vidare beteckningen O ,
medan I får beteckna den booleska avbildning som är konstant lika
med 1. Således har vi alltså
O(b1 ; b2 ; : : : ; bn ) = 0 och I (b1 ; b2 ; : : : ; bn ) = 1 (15.13)
för alla (b1 ; b2 ; : : : ; bn ) 2 B n .
Exempel 15.64. Betrakta de båda booleska avbildningarna f och g

0 0 0 0
givna av f (x; y ) = (x ^ y ) _ (x ^ y ) respektive g (x; y ) = (x _ y ) ^ (x _ y ).
För att beräkna f (a; b) och g (a; b) för något (a; b) 2 B tar vi hjälp av
2
Cayleytabellerna i gur 15.14 på motstående sida. Till exempel har vi
g(1; 1) = (1 _ 10 ) ^ (10 _ 1) = (1 _ 0) ^ (0 _ 1) = 1 ^ 1 = 1:
Värdetabellen i gur 15.15 på nästa sida visar att f och g i själva
verket är samma booleska avbildning.
Denition 15.65. Givet två booleska avbildningar f; g 2 Pn , så de-

nierar vi skärningen f ^ g 2 Pn av f och g som
(f ^ g)(b1 ; b2 ; : : : ; bn ) = f (b1 ; b2 ; : : : ; bn ) ^ g(b1 ; b2 ; : : : ; bn )
x y f (x; y) g(x; y)
0 0 1 1
0 1 0 0
1 0 0 0
1 1 1 1
Figur 15.15
för alla (b1 ; b2 ; : : : ; bn ) 2 B n. I samma anda denieras föreningen

f _ g 2 Pn och komplementet f 0 2 Pn som
(f _ g)(b1 ; b2 ; : : : ; bn ) = f (b1 ; b2 ; : : : ; bn ) _ g(b1 ; b2 ; : : : ; bn )
respektive
f 0(b1 ; b2 ; : : : ; bn ) = f (b1 ; b2 ; : : : ; bn )0
för alla (b1 ; b2 ; : : : ; bn ).
Exempel 15.66. Om f (x; y) = x _ y0 och g(x; y) = x ^ y0 så ges

skärningen f ^ g och föreningen f _ g av
(f ^ g)(x; y) = (x _ y0 ) ^ (x ^ y0 )
respektive
(f _ g)(x; y) = (x _ y0 ) _ (x ^ y0 ):
0 00 0
Komplementen till f och g ges av f (x; y ) = (x _ y ) = x ^ y respektive
g0 (x; y) = (x ^ y0 )0 = x0 _ y, med användande av De Morgans lagar.
Med tanke på de kompositionsregler som ovan införts på Pn, så kommer

följande sats antagligen inte som någon större överraskning.
Sats 15.67. Mängden Pn , försedd med operationerna ^, _ och 0 i

denition 15.65, är en boolesk algebra. Det största och minsta ele-
mentet i denna booleska algebra ges av de booleska avbildningarna I
respektive O, denierade enligt (15.13) på sidan 355.
Bevis. Vi överlåter åt läsaren att bevisa att (i)(v) i sats 15.47 är
uppfyllda. Därav följer nämligen satsen.
Vi skall nu visa hur man med hjälp av Pn kan beskriva hur vissa enkla
typer av elektroniska kretsar är konstruerade. Vi tänker oss att det i en
sådan krets förekommer reläer litet här och var, med vars hjälp man
kan reglera på vilket sätt strömmen yter genom kretsen. Ett relä kan
antaga två olika tillstånd. Det kan vara tillslaget, så att strömmen
kan öda genom reläet (strömmen är på). Alternativt kan reläet vara
frånslaget, varvid strömmen inte tillåts passera genom det (strömmen
är av). Det förutsätts att ett relä alltid antar exakt ett av dessa
tillstånd båda tillstånden kan alltså inte antas samtidigt, och det
nns heller inget mellanläge.
Antag att det i en krets nns ett antal reläer r1 ; r2 ; : : : ; rn . Varje ri

kan alltså vara antingen frånslaget eller tillslaget, i stil med att en
boolesk variabel kan antaga något av värdena 0 eller 1. Det ligger alltså
nära till hands att associera en boolesk variabel xi till ri . Vi bestämmer
oss för att tilldela xi värdet 1 om ri är tillslaget, och värdet 0 om ri är
frånslaget. Kretsens förmåga (eller oförmåga) att
är beroende av vilka tillstånd dess reläer benner sig i. Eftersom varje
relä är kopplat till en boolesk variabel, erhåller vi på ett naturligt sätt
en boolesk avbildning f = f (x1 ; x2 ; : : : ; xn ) för den aktuella kretsen.
Om det visar sig att f (b1 ; b2 ; : : : ; bn ) = 1 för några b1 ; b2 ; : : : ; bn 2 B ,
så betyder detta att kretsen släpper igenom ström, när dess reläer
r1 ; r2 ; : : : ; rn benner sig i de tillstånd som motsvaras av tilldelningarna
x1 = b1 ; x2 = b2 ; : : : ; xn = bn . Om istället f (b1 ; b2 ; : : : ; bn ) = 0, så
gäller givetvis det motsatta förhållandet, d.v.s. att kretsen inte släpper
igenom någon ström.
I fortsättningen kommer vi att använda samma beteckning på såväl

ett relä som dess motsvarande booleska variabel.
Exempel 15.68. Två grundläggande sätt att koppla samman reläer

visas i gur 15.16 på följande sida. Till vänster nner vi en seriekopp-
ling av två reläer x1 och x2 . Genom en sådan kan strömmen passera,
om och endast om båda reläerna är tillslagna. Detta innebär att om
f = f (x1 ; x2 ) är kretsens motsvarande booleska avbildning, så gäller
f (x1 ; x2 ) = 1, om och endast om x1 = x2 = 1. Vi kan således repre-
sentera kretsen med den booleska avbildningen f (x1 ; x2 ) = x1 ^ x2 .
Till höger i gur 15.16 på nästa sida visas en parallellkoppling.

Här är det så att kretsen inte släpper igenom någon ström, om och
endast om både x1 och x2 är frånslagna. Detta gör att kretsen kan
representeras av den booleska avbildningen g(x1 ; x2 ) = x1 _ x2 .

x1
x1 x2
x2
Figur 15.16
Om x är ett relä, så betecknar vi med x0 ett relä som är tillslaget, om

och endast om x är frånslaget, eller kort och gott
x0 = 1
() x = 0:
0 0
Vi har som bekant x ^ x = 0 och x _ x = 1, vilket översatt till kretsar
innebär strömmen inte kan passera genom en seriekoppling av reläer-
na x och x0 , medan den däremot alltid gör det om man parallellkopplar
dessa reläer.
I en krets kan det också nnas ett relä y, som beter sig precis på
samma vis som ett annat relä x, d.v.s. att y = 1, om och endast om
x = 1. I så fall använder vi en gemensam beteckning för båda dessa
reläer.
Vi säger att två kretsar är ekvivalenta, om deras motsvarande
booleska avbildningar är lika. Det är fördelaktigt, inte minst ur kost-
nadssynpunkt, ifall man kan ersätta en krets med en annan, ekvivalent
krets, som innehåller färre reläer. Detta kan man åstadkomma genom
att översätta den givna kretsen till en boolesk avbildning, förenkla det
uttryck man då får (genom att använda räknelagarna i en boolesk al-
gebra), och till sist tolka det förenklade uttrycket som en krets.
Exempel 15.69. De två kretsarna i gur 15.17 är ekvivalenta. De

kan nämligen representeras av f (x1 ; x2 ) = (x1 ^x2 )_(x01 ^x02 ) respektive
0 0
g(x1 ; x2 ) = (x1 _ x2 ) ^ (x1 _ x2 ), och i exempel 15.64 fann vi att dessa
booleska avbildningar är lika.
x1 x2 x1 x01
x01 x02 x02 x2

Figur 15.17
Exempel 15.70. Kretsen till vänster i gur 15.18 kan representeras

med den booleska avbildningen
f (x1 ; x2 ; x3 ) = (x1 ^ x2 ) _ [(x01 _ x02 ) ^ x2 ] _ x3 :

Men eftersom
f (x1 ; x2 ; x3 ) = (x1 ^ x2 ) _ [(x1 ^ x2 )0 ^ x2 ] _ x3

= [(x1 ^ x2 ) _ (x1 ^ x2 )0 ] ^ [(x1 ^ x2 ) _ x2 ] _ x3
= (1 ^ x2 ) _ x3
= x2 _ x3 ;
så är kretsen ekvivalent med en krets, bestående av blott en parallell-
koppling av reläerna x2 och x3 , se den högra kretsen i guren.
x1 x2
x01 x2
x2
x02 x3
x3
Figur 15.18

1. Visa att (B; ^; _), där B = f0; 1g, och där ^ och _ ges av Cayleyta-
bellerna i gur 15.14 på sidan 354, är en boolesk algebra.
3. Ange boolesk avbildning f som representerar kretsen i gur 15.19.
x1 x4 x8
x3 x6
x2 x5 x7
Figur 15.19
4. Rita en krets för var och en av de booleska avbildningarna
f (x1 ; x2 ; x3 ) = (x1 ^ x2 ) _ x3 och g(x1 ; x2 ; x3 ) = x1 ^ (x2 _ x3 ):

5. Bestäm jPn j, d.v.s. antalet booleska avbildningar av n variabler.
6. Visa att de booleska avbildningarna f (x ; x ; x ) = (x ^ x ) _ (x0 ^ x )
1 2 3 1 3 2
1 2 3 1
0
och g (x ; x ; x ) = (x _ x ) ^ (x _ x ) ^ (x _ x ) är lika.
2 1 3 2 3
1
7. Är några av kretsarna i gur 15.20 sinsemellan ekvivalenta? I så fall,

vilka?
x2 x1 x2 x3
x1
x3 x2 x3 x1
(a) (b)
x1 x2
x1 x2
x2 x3
x3 x1 x3 x1
(c) (d)
Figur 15.20
8. Konstruera en krets som endast innehåller tre reläer, och som är ekvi-
valent med kretsen i gur 15.21.
x3 x2 x01 x2 x02 x01
x02 x3 x2 x3 x2 x01
Figur 15.21
Kapitel 16
Polynomringar
Läsaren har sannolikt en viss förtrogenhet med polynom med reella
koecienter, och vet hur man adderar och multiplicerar sådana. Vi
skall i detta kapitel låta polynomens koecienter vara element i en ring.
Inledningsvis låter vi denna ring vara så generell som möjligt, medan
vi senare specialiserar oss och betraktar egenskaper hos polynom, vars
koecienter är hämtade från en kropp.
16.1 Polynom
Det verkar troligt att mängden av alla polynom, med säg reella koeci-
enter, är en ring under vanlig addition och multiplikation av polynom.
Vi skall snart se att detta gäller, så fort vi väljer koecienterna från
en ring. Först ska vi dock deniera vad vi vill mena med ett polynom.
Denition 16.1. Låt R vara en ring. Ett polynom över R i en

obekant x är en oändlig formell summa
1
X
f (x) = ak xk = a0 + a1 x + a2 x2 + + an xn + : : : ;
k=0
där ak 2 R för alla k och där alla utom ett ändligt antal ak är lika
med 0R . Elementen ak kallas för polynomets koecienter. Mängden
av alla sådana polynom betecknas R[x]. Om det för något k 0 gäller
att ak 6= 0R , så denieras graden deg f (x) av f (x) som det störs-
ta k för vilket detta är sant. Motsvarande koecient ak kallas då för
361
362 Kapitel 16. Polynomringar
högstagradskoecienten till f (x). Om ak = 0R för alla k, så är

f (x) det så kallade nollpolynomet, vars grad är odenierad.1
P P1
Två polynom f (x) = 1 k
k=0 ak x och g (x) = k=0 bk x
k betraktas som
lika, f (x) = g (x), om ak = bk för alla k .
Vi kommer inte att i någon större utsträckning använda oss av
den klumpiga beteckningen med formella oändliga summor för poly-
nom, som vi gör i ovanstående denition. Istället kommer ett polynom
P1 k
f (x) = k=0 ak x av grad n att skrivas på formen
f (x) = a0 + a1 x + a2 x2 + + an xn
eller
f (x) = an xn + an 1 xn 1 + + a1 x + a0 ;
varvid det underförstås att 6 0R .
an = De termer vars koecienter är
lika med 0R , väljer vi att inte skriva ut överhuvudtaget. Ifall en av ko-
ecienterna hos polynomet är den additiva inversen till något element
b 2 R, d.v.s. om ak = b, väljer vi att skriva den aktuella termen
som bxk istället för ( b)xk . Om vidare R har en etta 1R , skrivs varje
k k
term på formen 1R x som x . Till exempel skriver vi alltså polynomet
4x4 + ( 3)x3 + 1xP 2 + 0x + 3 2 Z[x] som 4x4 3x3 + x2 + 3.
Låt nu f (x) =
1 a xk och g(x) = P1 b xk vara två polynom
k=0 k k=0 k
i R[x], där R är en ring. Vi denierar då summan av f (x) och g (x)
som
1
X
f (x) + g(x) = ck xk ; (16.1)
k=0
där ck = ak + bk för alla k. Produkten av f (x) och g(x) denieras å
sin sida som
1
X
f (x)g(x) = dk xk ; (16.2)
k=0
Pk
där dk = j =0 aj bk j . Vi adderar alltså termvis som vi är vana vid,
och multiplikationen sker korsvis, också det som vi är vana vid. No-
tera att denitionerna av såväl summa som produkt är välgrundade,
1
I litteraturen väljer man ibland att tilldela nollpolynomet graden 1.
16.1. Polynom 363
ty samtliga utom ett ändligt antal ck och dk är lika med 0R i (16.1)

respektive (16.2).
Exempel 16.2. Låt f (x) = 3x2 + 2x + 3 och g(x) = 2x + 4 vara två

polynom i Z6[x]. Då är
f (x) + g(x) = (3x2 + 2x + 3) + (2x + 4)

= 3x2 + (2 + 2)x + (3 + 4)
= 3x2 + 4x + 1;
medan
f (x)g(x) = (3x2 + 2x + 3)(2x + 4)

= (3 2)x3 + (3 4 + 2 2)x2 + (2 4 + 3 2)x + 3 4
= 4x2 + 2x:
Vi adderar och multiplicerar alltså precis som vanligt, men all aritmetik
sker modulo 6, eftersom f (x); g(x) 2 Z6[x].
Sats 16.3. Låt R vara en ring. Då är R[x] en ring under addition och
multiplikation av polynom, denierade enligt (16.1) respektive (16.2).
Om R är kommutativ, så gäller detta även för R[x]. Om vidare R har
en etta 1R , så är f (x) = 1R en etta i R[x].
Bevis. Detta är egentligen inget svårt bevis, men däremot är det täm-
ligen tråkigt, så vi redogör inte för alla steg i detalj. Att R[x] är en
abelsk grupp under addition av polynom är tämligen trivialt: Nollpo-
lynomet är additivt neutralt element, och den additiva inversen till
P1 k P1
f (x) = k=0 ak x ges av f (x) = k=0 ( ak )xk .
När det gäller de multiplikativa egenskaperna, redovisar vi endast
beviset för att multiplikationen är associativ, eftersom detta är snå-
rigast. Beviset av de distributiva lagarna lämnas som en övning till
läsaren. Låt
1
X 1
X 1
X
f (x) = ak xk ; g(x) = bk xk och h(x) = ck xk
k=0 k=0 k=0
vara tre polynom i R[x]. Vi beräknar först f (x)[g(x)h(x)]. Vi har

1 ! 1 ! 1
X X X
g(x)h(x) = bk xk ck xk = dk xk ;
k=0 k=0 k=0
Pk
där dk = i=0 bi ck i . Detta ger att
! !
1
X 1
X 1
X
f (x)[g(x)h(x)] = ak xk dk xk = rk xk ;
k=0 k=0 k=0
där koecienten rk till xk ges av
k k k j !
X X X X
rk = aj dk j = aj bi ck j i = ai bj cm :
j =0 j =0 i=0 i+j +m=k
Genom att på samma sätt beräkna [f (x)g(x)]h(x), ser man att koe-
cienten till xk i denna produkt blir densamma, vilket visar att multi-
plikation av polynom uppfyller den associativa lagen. Således är R[x]
en ring.
Att R[x] är kommutativ, om R är det, är inte svårt att inse. Så ej
heller att f (x) = 1R är etta i R[x], i den mån 1R 2 R. Vi lämnar dessa
detaljer av beviset som en övning för läsaren.
Denition 16.4. Om R är en ring så kallas R[x], försedd med kom-

positionsreglerna (16.1) och (16.2), för polynomringen över R i en
obekant x.
P
Ett polynom f (x) = 1 k=0 ak x sådant att ak = 0R för alla k 1
k
kallas för ett konstant polynom. Graden av ett konstant polynom,
skilt från nollpolynomet, är lika med 0. Vi kan identiera varje kon-
stant polynom f (x) = r i R[x] med elementet r 2 R. Detta betyder
således att vi alltid kan betrakta R som en underring i polynomringen
R[x]. Av den anledningen kommer nollpolynomet i R[x] att beteck-
nas 0R i fortsättningen (även om 0R[x] är en mer korrekt beteckning).
Vi kommer också att använda beteckningen 1R istället för 1R[x] för det
multiplikativt neutrala elementet i polynomringen R[x] (om ett sådant
existerar).
16.1. Polynom 365
Sats 16.5. Antag att D är ett integritetsområde. Då är också D[x]

ett integritetsområde. Speciellt gäller då att
deg[f (x)g(x)] = deg f (x) + deg g(x) (16.3)
för alla f (x); g (x) 6= 0D .
Bevis. Tag f (x) = a0 + a1 x + + am xm och g(x) = b0 + b1 x + + bn xn

i D [x], båda skilda från nollpolynomet 0D . Då är am 6= 0D och bn 6= 0D .
På grund av att D är ett integritetsområde, är även am bn 6= 0D . Men
am bn är högstagradskoecienten i f (x)g(x), eftersom
f (x)g(x) = a0 b0 + (a0 b1 + a1 b0 )x + + am bn xm+n :
Detta visar både att deg[f (x)g (x)] = m + n = deg f (x) + deg g (x) och
att D [x] är ett integritetsområde. Beviset är därmed klart.
I exempel 16.2 multiplicerade vi ett polynom av grad 2 med ett poly-

nom av grad 1 och erhöll ett polynom av grad 2. Formel (16.3) gäller
alltså inte i Z6[x], vilket beror på att Z6 inte är ett integritetsområde.
Eftersom varje kropp är ett integritetsområde kan vi på grund av
föregående sats genast konstatera följande.
Följdsats 16.6. Om K är en kropp, så är polynomringen K [x] ett

integritetsområde.
Följdsats 16.7. Låt K vara en kropp. Då är f (x) en enhet i K [x], om

och endast om f (x) är ett konstant polynom, skilt från nollpolynomet.
Bevis. )) Antag att f (x) 2 K [x] är en enhet. Då är f (x) 6= 0K .

(
Vidare måste det nnas ett 6 0K i K [x] så att f (x)g(x) = 1K .
g(x) =
Således har vi
deg[f (x)g(x)] = deg 1K = 0:

Men enligt sats 16.5 är deg[f (x)g (x)] = deg f (x) + deg g (x), vilket
medför att deg f (x) = deg g (x) = 0. Således är både f (x) och g (x)
konstanta polynom.
(() Om f (x) är ett konstant polynom, kan det betraktas som ett
element iK . Om dessutom f (x) =6 0K , så är f (x) är en enhet i K och
dess invers i K är även en invers i K [x].
Sats 16.5 uttalar sig alltså vad som gäller för graden av en produkt
av två polynom över ett integritetsområde. Beträande graden av en
summa av två polynom har vi följande.
Sats 16.8. Låt R vara en ring och f (x); g(x) 2 R[x] två polynom,
båda skilda från nollpolynomet. Då är
deg[f (x) + g(x)] max[deg f (x); deg g(x)];

förutsatt att f (x) + g(x) 6= 0K .
P
Bevis. m = deg f (x) och n = deg g(x). Med f (x) = 1
Sätt
P1 k=0 ak x
k
och g (x) =
k
k=0 bk x så är då ak = 0R för alla k > m och bk = 0R
k
för alla k > n. Eftersom koecienten framför x i f (x) + g (x) ges av
ak + bk , är denna lika med 0R för alla k > max(m; n). Därav följer
satsen.
Vi rundar av detta avsnitt med några ord om hur man denierar poly-
nomringar med er än en obekant. Låt R vara en ring och antag att x
och y är två obekanta. Vi kan då bilda ringen (R[x])[y ] bestående av
alla polynom i y över R[x]. Denna mängd utgörs alltså av alla polynom
i y , vars koecienter är polynom i x. På samma sätt kan vi införa ring-
en (R[y ])[x] av alla polynom i x, vars koecienter är polynom i y . Det
är nu möjligt att visa, att ringarna (R[x])[y ] och (R[y ])[x] är isomorfa,
så av den anledningen inför vi den gemensamma beteckningen R[x; y ]
för dem. Detta är polynomringen över R i två obekanta x och y .
Med ett induktivt resonemang kan man sedan införa R[x1 ; x2 ; : : : ; xn ],
polynomringen över R i n obekanta x1 ; x2 ; : : : ; xn .
1. Bestäm antalet polynom av
(a) grad 2 i Z10[x] (b) grad 3 i Z3[x] (c) grad 4 i Z5[x]

(d) grad 0 i Z9[x] (e) grad 5 eller lägre i Z2[x].
2. Beräkna summan av polynomen f (x) och g(x) i polynomringen R[x],
om
(a) f (x) = x4 + 3x3 x2 + 2x 3, g(x) = 2x3 + x2 + 1 och R = Z

(b) f (x) = 2x2 + 3x + 4, g(x) = x3 + x2 + 2x + 1 och R = Z5
16.2. Evalueringar och nollställen 367
(c) f (x) = 4x4 + 3x3 + x + 3, g(x) = 2x3 + 2x2 + 3x + 5 och R = Z6

(d) f (x) = 35 x2 23 x + 15 , g(x) = x2 + 14 x 32 och R = Q .
3. Beräkna produkten av polynomen f (x) och g(x) i polynomringen R[x],
om
(a) f (x) = 2x + 1, g(x) = x2 3x 3 och R = Z

(b) f (x) = 23 x2 + 15 x + 19 , g(x) = 34 x3 54 och R = Q
(c) f (x) = 2x2 + x + 1, g(x) = 2x3 + 2x2 + 1 och R = Z3
(d) f (x) = 2x3 + 7x2 + 2, g(x) = 4x2 + x + 3 och R = Z8.
4. Låt f (x) = 2x2 + 2x + 1, g(x) = 3x2 + 1 och h(x) = x2 + 2x + 1.
Beräkna
(a) f (x) + g(x)h(x) i Z5[x] (b) h(x) f (x)2 + 2g(x) i Z4[x]

(c) f (x)[g(x) + h(x)] i Z6[x] (d) g(x) f (x)[h(x) g(x)] i Z7[x].
5. Visa att 2x + 1 är en enhet i Z4[x]. Varför är detta inte en motsägelse
till följdsats 16.7?
6. Visa att om D är ett integritetsområde så är D = D[x] , d.v.s. D och

D[x] har samma enhetsgrupp.
7. Låt R vara en ring. Bevisa att de distributiva lagarna gäller i polyn-
omringen R[x].
8. Låt R vara en kommutativ ring. Visa att R[x] också är kommutativ i
så fall.
9. Hur ser polynomet
f (x; y) = x2 y3 + 3x3 y2 + 2xy3 + y3 + y2x + x2 + xy 3y + 1

i[x; y] ut, om man betraktar det som ett polynom i (Q [x])[y] respek-
Q
(Q [y])[x]?
tive
10. Visa att K [x1 ; x2 ; : : : ; xn ] är ett integritetsområde, om K är en kropp.
16.2 Evalueringar och nollställen

Polynom i R [x] kan vi betrakta som funktioner från R till R ; vi kan
evaluera ett polynom f (x) = a0 + a1 x + + an x i en punkt r 2 R
n
genom att beräkna f (r ) = a0 + a1 r + + an r . Det går också evaluera
n
polynom över en godtycklig kommutativ ring.
Sats 16.9. Låt S vara en kommutativ ring och R en underring i S .

Välj 2 S godtyckligt. Då är avbildningen : R[x] ! S denierad
enligt
[f (x)] = f () = a0 + a1 + + an n ;
där f (x) = a0 + a1 x + + an x 2 R[x], en homomorsm.
n
P1 k P1 k
Bevis. Ansätt f (x) = k=0 ak x och g(x) = k=0 bk x . Vi har då
0 1
X1 X k
[f (x)g(x)] = @ aj bk j A k
k=0 j =0
1 ! 1 !
X X
= ak k bk k
k=0 k=0
= [f (x)] [g(x)]:
För att visa att [f (x) + g (x)] = [f (x)] + [g (x)] används ett
liknande förfarande. Således är en homomorsm och vi är klara.
Denition 16.10. Låt S vara en kommutativ ring och R en under-

ring i S . För varje 2 S denieras evalueringshomomorsmen i
som avbildningen : R[x] ! S given av [f (x)] = f (). För varje
f (x) 2 R[x] säges f () vara en evaluering av f (x) i .
Det faktum att det således alltid är möjligt att evaluera ett polynom
över en kommutativ ring betyder inte att ett polynom alltid kan be-
traktas som en avbildning, vilket belyses i följande exempel.
Exempel 16.11. f (x) = x2 + x 2 Z2[x]. Då är f (0) = f (1) = 0,

Låt
d.v.s. samtliga evalueringar av f (x) i Z2 är lika med noll, precis som
för nollpolynomet. Men f (x) och nollpolynomet är inte lika. Två olika
polynom över en kommutativ ring kan alltså mycket väl ha lika evalu-
eringar, vilket går stick i stäv mot denitionen av att två avbildningar
är lika.
Denition 16.12. Låt S vara en kommutativ ring och R en under-

ring i S . Låt vidare f (x) vara ett polynom i R[x]. Ett element 2 S
säges vara ett nollställe till f (x), om f () = 0S .
16.2. Evalueringar och nollställen 369
Med samma notation som i denitionen ovan, så är alltså ett element

2S ett nollställe till f (x) 2 R[x], om f (x) 2 ker , där är
evalueringshomomorsmen i .
Vi kommer i fortsättningen att ägna oss i huvudsak åt polynom
med koecienterna hämtade från en kropp, eller på sin höjd ett integri-
tetsområde. Polynom över den här typen av ringar uppför sig ganska
städat, vilket bland annat följande sats belyser.
Sats 16.13. Låt g(x) h(x) vara polynom i D[x], där D är ett
och
integritetsområde, och sätt f (x) = g (x)h(x). Då är 2 D ett nollställe
till f (x), om och endast om är ett nollställe till g (x) eller h(x).
Bevis. Med användande av evalueringshomomorsmen : D[X ] ! D

får vi
0D = f () = [f (x)] = [g(x)h(x)] = [g(x)] [h(x)] = g()h():

Satsen följer nu av att ett integritetsområde saknar nolldelare.
Exempel 16.14. För att exempliera hur illa en polynomring R[x]

kan bete sig, om R inte är ett integritetsområde, betraktar vi de två
polynomen g(x) = x och h(x) = x +1 i Z6[x]. Produkten f (x) = x2 + x
av g (x) och h(x) har till exempel elementet 2 2 Z6 som nollställe, men
detta element är inte ett nollställe till vare sig g (x) eller h(x).
Denition 16.15. Låt D[x] vara polynomringen över ett integritets-

område D . Två polynom f (x); g (x) 2 D [x] säges vara associerade, om
det nns en enhet u 2 D sådan att f (x) = ug (x).
Exempel 16.16. De två polynomen
1 5 3
f (x) = x2 + x och g(x) = 3x2 + x 5
2 3 2
är associerade polynom över Q, eftersom g (x) erhålls från f (x) genom
multiplikation med enheten 3 2 Q .
Det är inte svårt att visa att relationen
f (x) g(x) () f (x) och g(x) är associerade polynom

är en ekvivalensrelation på varje polynomring över ett integritetsområ-

de, se övning 6. Två associerade polynom över ett integritetsområde D
har precis samma uppsättning av nollställen i D.
Att nna nollställen till polynom är ett av de äldsta problemen
inom algebran. Med sats 16.13 har vi tagit ett första steg på vägen när
det gäller detta problem: I jakten på nollställen till ett polynom över en
kropp kan vi faktorisera polynomet och leta efter nollställen till någon
av faktorerna istället. Vi kommer att ägna de kommande avsnitten till
att studera problemet med faktorisering av polynom över en kropp.

1. Evaluera polynomet f (x) = x3 + 2x + 1 i samtliga element i Z3.
2. Beräkna värdet av följande evalueringshomomorsmer för respektive
polynom.
(a) 2 : Z[x] ! Z, 2 (3x3 2x + 7)

(b) p2 : Q [x] ! R, p2 (x3 2x2 + 2x 1)
(c) i : R[x] ! C , i (x2 + 2x + 1)
(d) 3 : Z5[x] ! Z5, 3 (x2 x + 3)
(e) 2 : Z6[x] ! Z6, 2 (x3 + 3x2 2x + 2)
(f) 4 : Z13[x] ! Z13, 4 (4x132 + 2x65 + x + 2)
3. Bestäm samtliga nollställen till
(a) x2 1 i Z (b) x2 + 1 i Z5
(c) x3 + x + 1 i Z2 (d) x4 2x3 + 2x + 1 i Z3.
4. Hur många nollställen har f (x) = x2 1 i Z8?
5. Låt p vara ett primtal. Visa att samtliga element i Zp är nollställen till
xp x.
6. Låt D vara ett integritetsområde. Visa att relationen denierad en-
ligt
f (x) g(x) () f (x) och g(x) är associerade polynom

är en ekvivalensrelation på polynomringen D[x].
7. Om associerade polynom identieras, hur många polynom nns det då
av
(a) grad 2 i Z3[x] (b) grad 4 i Z2[x] (c) grad 3 i Z5[x]?

16.3. Divisionsalgoritmen 371
8. Låt K vara en kropp och 6= 0K ett nollställe till polynomet
f (x) = a0 + a1 x + + an xn
i K [x]. Visa att 1
är ett nollställe till an + an 1 x + + a0 xn .
9. Vilken är anledningen till att man i sats 16.9 kräver att S är kom-
mutativ? Kan man på något sätt försvaga förutsättningarna, utan att
satsen slutar gälla?
16.3 Divisionsalgoritmen
En polynomring över en kropp K har era gemensamma egenskaper
med heltalsringen Z. Ett exempel på en sådan egenskap är att det i
såväl K [x] som Z nns en divisionsalgoritm.
Sats 16.17 (Divisionsalgoritmen). Antag att K är en kropp. Låt

f (x) och g(x) vara två polynom i K [x], där g(x) 6= 0K . Det nns då
entydigt bestämda polynom q (x); r (x) 2 K [x] sådana att
f (x) = g(x)q(x) + r(x);

där r(x) = 0K eller deg r(x) < deg g(x).
Bevis. Betrakta mängden A = ff (x)
g(x)q(x) j q(x) 2 K [x]g. Om
denna mängd innehåller nollpolynomet, har vi f (x) = g (x)q (x) för
något q (x), och vi kan välja r (x) = 0K . Antag därför att 0K 2 = A.
Då är graden av varje polynom i A ett naturligt tal. Låt r (x) vara ett
polynom i A av minimal grad. Det nns då q (x) 2 K [x] så att
f (x) = g(x)q(x) + r(x):

Vi vill nu visa att deg r(x) < deg g(x). Låt oss anta motsatsen. Om vi
ansätter g (x) = a0 + a1 x + + an x och r (x) = b0 + b1 x + + bm x , så
n m
har vi då att m n. Polynomet h(x) = f (x) g (x)[q (x)+ bm an x
1 m n]
tillhör A och vi har
h(x) = f (x) g(x)q(x) bm an 1 xm n g(x)

= r(x) bm an 1 xm n (a0 + a1 x + + an xn )
= r(x) bm xm + termer av lägre grad:
Termen bm xm och högstagradstermen i r(x) tar ut varandra, vilket

innebär att deg h(x) < m = deg r (x). Detta strider mot att r (x) är ett
polynom av minimal grad i A. Antagandet om att deg r (x) deg g (x)
måste således vara felaktigt, och därmed är nu existensen av q (x) och
r(x) fastställd.
Så övergår vi till beviset för entydigheten hos q (x) och r (x). Antag
att det nns två andra polynom q1 (x) och r1 (x) som också uppfyller
f (x) = g(x)q1 (x) + r1 (x); r1 (x) = 0K eller deg r1 (x) < deg g(x):
Vi har då g(x)q(x) + r(x) = g(x)q1 (x) + r1 (x), från vilket
g(x)[q(x) q1 (x)] = r1 (x) r(x)
följer. Eftersom g(x) inte är nollpolynomet, fås med hjälp av sats 16.5
att

deg[r1 (x) r(x)] = deg g(x)[q1 (x) q(x)] deg g(x):
Då både r(x) och r1 (x) är av lägre grad än g(x), så gäller detta även för
r1 (x) r(x), på grund av sats 16.8. Således har vi här en motsägelse,
såvida inte r1 (x) r(x) = 0K . I så fall blir r1 (x) = r(x) och därmed
också q1 (x) = q (x). Satsen är därmed bevisad.
q(x) och r(x)

Analogt med divisionsalgoritmen för heltal, så kallar vi
kvoten (eller kvotpolynomet) respektive res-
i ovanstående sats för
ten (eller restpolynomet) vid division av f (x) med g(x).
Om vi vill bestämma kvoten och resten vid division av två polynom
över en kropp, gör vi en sedvanlig uppställning. Vi måste dock komma
ihåg att räkna enligt den aritmetik som gäller i den aktuella kroppen.
Exempel 16.18. Låt oss bestämma kvoten q(x) och resten r(x) vid
division av f (x) = x + x + 2x + 1 med g (x) = x + x + 2 i Z3[x].
4 3 2
Med uppställningsmodellen trappan (som författaren uppfostrats till
att använda sig av), får vi då
16.3. Divisionsalgoritmen 373
x2 2
x2 + x + 2 x4 + x3 + 2x + 1
4 3
x + x + 2x 2
2x2 + 2x + 1
2x2 2x + 2
x 1
och vi kan konstatera att q(x) = x2 2 och r(x) = x 1.2 Således är
x4 + x3 + 2x + 1 = (x2 + x + 2)(x2 2) + (x 1);

vilket man enkelt verierar. Det skadar för övrigt aldrig att efter en
polynomdivision kontrollera att den är rätt utförd, genom att veriera
att f (x) = g(x)q(x) + r(x).
Om man vid en polynomdivision får att restpolynomet blir nollpoly-

nomet, går alltså divisionen jämnt ut. I analogi med begreppet delare
för heltal, se denition 1.12, introducerar vi nu samma begrepp för
polynom över en kropp.
Denition 16.19. Låt f (x); g(x) 2 K [x], där K är en kropp. Vi

säger att g (x) är en delare i f (x), eller att f (x) är en multipel av g (x),
om f (x) = g (x)h(x) för något h(x) 2 K [x]. Vi skriver då g (x) j f (x) .
Om inget sådant h(x) existerar, skriver vi g (x) 6 j f (x).
Precis som är fallet för heltal, har vi följande lemma (som motsvarar
lemma 1.13). Dess bevis lämnas som en övning för läsaren.
Lemma 16.20. Låt f (x), g(x) och h(x) beteckna polynom över en
kropp K . Då gäller
(i) f (x) j f (x) för alla f (x) 2 K [x].
(ii) Om f (x) j g (x) och g (x) j h(x) , så gäller f (x) j h(x).
(iii) f (x) j g (x) och g (x) j f (x) , om och endast om f (x) och g (x) är
associerade polynom.
2
Alternativt skulle man kunna svara q (x) = x2 + 1 och r(x) = x + 2, eftersom
vi räknar modulo 3 i detta exempel.
(iv) Om f (x) j g(x) och f (x) j h(x), så gäller för alla r(x); s(x) 2 K [x]
att f (x) j [g (x)r (x) + h(x)s(x)] .
Med divisionsalgoritmen för polynom i bagaget, kan man enkelt bevisa

följande viktiga sats.
Sats 16.21 (Faktorsatsen). Låt K vara en kropp och f (x) ett po-
lynom i K [x]. Då är a 2 K ett nollställe till f (x), om och endast om
(x a) j f (x).
Bevis. )) Antag att f (a) = 0K . Om vi dividerar f (x) med x a i
(
enlighet med divisionsalgoritmen, får vi
f (x) = (x a)q(x) + r(x);

för någraq(x); r(x) 2 K [x], där r(x) = 0K eller deg r(x) < deg(x a).
Vi ser attr(x) måste vara ett konstant polynom, d.v.s. r(x) = k för
något k 2 K . Evaluering i a ger
0K = f (a) = (a a)q(a) + k = k;
vilket innebär att r(x) = 0K , eller med andra ord att x a är en delare
i f (x).
() Om (x a) j f (x), så kan vi skriva f (x) = (x a)g(x) för något
(
g(x) 2 K [x]. Då blir f (a) = (a a)g(a) = 0K , d.v.s. a är ett nollställe
till f (x).
Följdsats 16.22. Ett polynom f (x) 2 K [x], skilt från nollpolyno-

met, har högst n nollställen i K , där n = deg f (x).
Bevis. 0 är ett konstant polynom, skilt från noll-

Ett polynom av grad
polynomet, och ett sådant saknar givetvis nollställen i K . Antag att
n > 0 och att varje polynom av grad n 1 i K [x] har högst n 1
nollställen i K . Låt f (x) vara ett polynom av grad n. Om f (x) saknar
nollställen, är vi klara. I annat fall låter vi a 2 K vara ett nollställe till
f (x). Faktorsatsen ger då att f (x) = (x a)g(x) för något polynom
g(x) 2 K [x]. Vi har här deg g(x) = n 1 (på grund av sats 16.5),
så enligt induktionsantagandet har g (x) högst n 1 nollställen i K .
Nollställena till f (x) måste på grund av sats 16.13 vara nollställen till
16.4. Irreducibla polynom 375
x a eller g(x). Polynomet x a 2 K [x] har givetvis bara ett nollställe

i K , och då g (x) har högst n 1 stycken, kan antalet nollställen i K
till f (x) inte överstiga n, vilket skulle bevisas.

1. Bestäm kvoten q(x) och resten r(x) vid division av f (x) med g(x), om
(a) f (x) = 3x3 4x + 8 och g(x) = 3x2 2 i Q [x]
(b) f (x) = x8 + x6 + x3 + x + 1 och g(x) = x5 + x2 + x + 1 i Z2[x]
(c) f (x) = 4x3 + 3x2 + 2x + 1 och g(x) = x2 + 2x + 3 i Z5[x]
(d) f (x) = x4 + x3 + 3x + 1 och g(x) = x2 + 2 i Z7[x].
2. Bestäm a 2 Z7 så att (x 1) j (x3 + ax2 + 4x 1) i Z7[x].
3. Bestäm a 2 Z5 så att (x a) j (x3 + 2x2 + 3x + 3) i Z5[x].
4. Låt f (x) = an xn + an 1 xn 1 + + a1 x + a0 vara ett polynom i
Z2[x]. Visa att (x + 1) j f (x), om och endast om ett jämnt antal av
koecienterna ai till f (x) är skilda från noll.
5. Bevisa restsatsen: Låt f (x) 2 K [x], där K är en kropp, och antag att
a 2 K . Då är resten av f (x) vid division med x a lika med f (a).
6. Bevisa lemma 16.20.
7. Låt K vara en kropp. Antag att polynomet x2 + ax + b 2 K [x] har

nollställena c och d i K . Visa att c + d = a och cd = b.
16.4 Irreducibla polynom

Aritmetikens fundamentalsats (sats 1.26) säger som bekant att varje
heltal n 2 kan skrivas som en produkt av primtal på ett entydigt
sätt, om man bortser från ordningen mellan faktorerna. Det nns en
motsvarande sats för polynom över en kropp, som vi kommer att bevisa
i nästa avsnitt. I det här avsnittet kommer vi att förbereda oss för
denna sats, bl.a. genom att introducera polynomens motsvarighet till
primtal.
Denition 16.23. f (x) 2 K [x], där K

Ett icke-konstant polynom
är en kropp, säges varairreducibelt över K , om det inte kan skrivas
som en produkt av två polynom i K [x], båda är av lägre grad än f (x).
Lägg märke till analogin med primtal p kan ju inte skrivas

ett primtal
som en produkt av två positiva heltal, som båda är mindre än p.
Det följer direkt från ovanstående denition att varje polynom av
grad 1 är irreducibelt över vilken kropp som helst. Hur det förhåller
sig med polynom av grad 2 eller 3, avslöjas i nästa sats.
Sats 16.24. Låt K vara en kropp, och antag att f (x) 2 K [x] är av
grad 2 eller 3. Då är f (x) irreducibelt över K , om och endast om f (x)
saknar nollställen i K .
Bevis. )) Antag att f (x) är irreducibelt över K , men att f (x) har
(
ett nollställe a 2 K . Då medför faktorsatsen att
f (x) = (x a)g(x)
för något g(x) 2 K [x]. Här är g(x) av grad 1 eller 2, beroende på om
f (x) är av grad 2 eller 3. I vilket fall som helst är såväl x a som
g(x) polynom i K [x] av lägre grad än f (x), vilket motsäger att f (x)
är irreducibelt över K .
(() Antag att f (x) saknar nollställen i K , men att det är möjligt
att faktorisera f (x) enligt
f (x) = g(x)h(x);
där såväl deg g(x) deg h(x) är mindre än deg f (x). På grund av
som
att f (x) är av grad 2 eller 3, måste minst ett av polynomen g (x) och
h(x) vara av grad 1, och det är ingen inskränkning att anta att det är
på formen x a för något a 2 K . Av faktorsatsen följer då att a är ett
nollställe till f (x), vilket är en motsägelse.
Exempel 16.25. Polynomet x2 + 1 är irreducibelt över R, eftersom

det saknar nollställen där. Däremot är det inte irreducibelt över C,
eftersom i 2C är ett nollställe till polynomet. Över C är det också
möjligt att faktorisera polynomet enligt x2 + 1 = (x + i)(x i).
Exempel 16.26. Polynomet 2 Z5[x] är inte ir-

f (x) = x3 + x + 3
reducibelt över Z5, eftersom 1 2 Z5 är ett nollställe. Av faktorsatsen
följer att f (x) = (x 1)g(x) för något g(x) 2 Z5[x]. För bestämma
g(x) utför vi en polynomdivision,
x2 + x + 2
x 1 x3 + x+3
3
x x 2
x2 + x+3
x2 x
2x + 3
2x 2
0
med vars hjälp vi konstaterar att g(x) = x2 + x + 2. Detta polynom är
i sin tur irreducibelt över Z5, eftersom det saknar nollställen i denna
kropp. Vi konstaterar därmed att
f (x) = (x 1)(x2 + x + 2)
är en faktorisering av f (x) i irreducibla faktorer i Z5[x].
Exempel 16.27. Låt f (x) = x4 + x3 + x + 2 2 Z3[x]. Eftersom

f (0) = 2, f (1) = 2 och f ( 1) = 1, saknar detta polynom nollställen
i Z3, men det behöver inte betyda att f (x) är irreducibelt över Z3.
Sats 16.24 uttalar ju sig bara om andra- och tredjegradspolynom, och
vi har här deg f (x) = 4. Om f (x) inte är irreducibelt över Z3, så är den
enda möjligheten att f (x) är produkten av två andragradspolynom i
Z3[x]. Vi kan anta att högstagradskoecienten till båda dessa polynom
är 1 (varför?) och göra ansättningen
f (x) = (x2 + ax + b)(x2 + cx + d);
där a; b; c; d 2 Z3. Vi multiplicerar parenteserna i högerledet med
varandra och får
x4 + x3 + x + 2 = x4 + (a + c)x3 + (b + d + ac)x2 + (ad + bc)x + bd:

En identikation av koecienterna ger ekvationssystemet
8
>
> a+c = 1
<
b + d + ac = 0 (16.4)
>
>
:
ad + bc = 1
bd = 2
i Z3. Den fjärde ekvationen satiseras av b = 1, d = 2, vilket insatt

i (16.4) ger
8
< a+c = 1
ac = 0
:
2a + c = 1:
Den andra ekvationen i detta ekvationssystem säger att a=0 eller
c = 0. Väljer vi a = 0, så erhålls c=1 från den första eller tredje
ekvationen, och vi har därmed funnit en lösning till (16.4) i form av
8
>
> a =0
<
b=1
>
>
:
c=1
d = 2:
Således f (x) = g(x)h(x), där g(x) = x2 + 1 och h(x) = x2 + x + 2,
så f (x) är alltså inte irreducibelt över Z3. Polynomen g (x) och h(x)
måste dock båda vara irreducibla över Z3, ty i annat fall skulle det
nnas ett nollställe i Z3 till något av dem, vilket vi i så fall skulle ha
upptäckt redan när vi letade efter nollställen till f (x).
Exempel 16.28. Eftersom 2 Z2[x] saknar noll-

f (x) = x4 + x + 1
ställen i Z2, kan detta polynom inte skrivas som en produkt av ett
första- och ett tredjegradspolynom i Z2[x]. Kvar nns möjligheten att
skriva f (x) som en produkt av två andragradspolynom. En likadan
ansättning som i föregående exempel ger här ekvationssystemet
8
>
> a+c = 0
<
b + d + ac = 0 (16.5)
>
>
:
ad + bc = 1
bd = 1
i Z2. För att den fjärde ekvationen skall vara uppfylld, måste b = d = 1.
Dessa värden på b och d insatta i ekvationssystemet ger oss
8
<a + c = 0
ac = 0
:
a + c = 1:
Detta ekvationssystem saknar som synes lösning, vilket betyder att
f (x) är irreducibelt över Z2.
När det gäller polynom över Q så kan vi, genom att multiplicera ett
sådant med en lämplig konstant, erhålla ett associerat polynom med
heltalskoecienter. Detta har precis samma uppsättning av nollstäl-
len som det ursprungliga polynomet, och för att leta efter rationella
nollställen till detta, kan nästa sats visa sig vara matnyttig.
Sats 16.29. f (x) = a0 + a1x + + anxn vara ett polynom med

Låt
koecienter i Z, och låt p=q vara ett rationellt tal, vars täljare och
nämnare är relativt prima. Antag att p=q är ett nollställe till f (x). Då
gäller p j a0 och q j an .
Bevis. Evaluering av f (x) i p=q ger

n
p p
a0 + a1 + + an = 0;
q q
vilket efter multiplikation av båda leden med qn övergår i
a0 qn + a1 pqn 1 + + an pn = 0: (16.6)
Ovanstående ekvation är ekvivalent med
a0 qn = p(a1 qn 1 + a2 pqn 2 + + an pn 1);

som säger att p j a0 q n .
Men p och q är relativt prima, så följaktligen
gäller p j a0 , vilket skulle bevisas. Genom att skriva om (16.6) som
an pn = q(a0 qn 1 + a1 pqn 2 + + an 1 pn 1 );
så följer q j an på samma sätt.
Exempel 16.30. f (x) = x3 23 x2 32 x + 92

Betrakta polynomet
över Q . Detta polynom är associerat till g (x) = 2x
3 3x2 3x +9, vars
samtliga koecienter är heltal. Om f (x) inte är irreducibelt över Q ,
kan inte heller g (x) vara det, och vice versa. Möjliga nollställen i Q till
g(x) (och därmed också till f (x)) är enligt sats 16.29 de rationella tal
p=q, sådana att p j 9 och q j 2. Således måste p 2 f 9; 3; 1; 1; 3; 9g
och q 2 f 2; 1; 1; 2g, vilket ger att det nns tolv möjliga rationella
nollställen till g (x), närmare bestämt 9, 9=2, 3, 3=2, 1 och
1=2. Prövning ger att 3=2 är det enda nollstället, och efter en po-
lynomdivision framgår det att f (x) = (x + )(x
3 2 3x + 3). Här är
2
båda faktorerna i högerledet är irreducibla över Q , eftersom x + 23 är

av grad 1 och x2 3x + 3 visar sig sakna nollställen i Q .
Sats 16.31. f (x) 2 Z[x], så kan f (x) skrivas som en produkt av

Om
två polynom av lägre grad s och r i Q [x], om och endast om det nns
en sådan faktorisering i polynom av grad r och s i Z[x].
Bevis. Antag att vi kan skriva
f (x) = g(x)h(x); (16.7)
där g(x) och h(x) är polynom över Q r respektive s. Vi vill

av grad
visa att det är möjligt att byta ut g(x) h(x) mot två polynom
och
g(x) och h (x) med heltalskoecienter, sådana att deg g(x) = r och
deg h (x) = s, och så att produkten av dessa två polynom också är lika
med f (x).
Koecienterna till polynomen g (x) och h(x) är alltså rationella
tal. Låt n vara produkten av samtliga dessa koecienters nämnare. Vi
multiplicerar båda leden i (16.7) med n och får
n f (x) = g0 (x)h0 (x); (16.8)
där polynomen g0 (x) och h0 (x) har heltalskoecienter och är av grad r

respektive s.
Låt p vara en primtalsdelare i n. Vi påstår att p är en delare i
samtliga koecienter till g0 (x) eller h0 (x). Antag att detta inte är
sant. Om vi ansätter
g0 (x) = a0 + a1 x + + ar xr ;
h0 (x) = b0 + b1 x + + bs xs;
så betyder detta att det måste nnas ett minsta i och ett minsta j så
att p 6 j ai och p 6 j bj . Låt ci+j vara koecienten för xi+j i n f (x), d.v.s.
ci+j = (ai+j b0 + ai+j 1 b1 + + ai+1 bj 1 ) + ai bj
+ (ai 1 bj +1 + + a1 bi+j 1 + a0 bi+j ):
(16.9)
Eftersom p är en primtalsfaktor i n, är samtliga koecienter till polyno-

met n f (x) delbara med p. Speciellt har vi p j ci+j . Alltså måste p vara
en delare i högerledet i (16.9). Det sätt på vilket i och j är denierade
visar att båda uttrycken som står innan för en parentes i högerledet
är delbara med p, men att ai bj inte är det. Detta är en motsägelse.
Sålunda måste p vara en delare i samtliga koecienter till något av
polynomen g0 (x) eller h0 (x), och det är möjligt att förkorta bort p i
båda leden i (16.8), så att vi får en ny ekvation
n1 f (x) = g1 (x)h1 (x)

där n1 = n=p 2 Z och g1 (x); h1 (x) 2 Z[x].
Förfarandet kan nu upprepas genom att nna en primtalsdelare i n1
och konstatera att samtliga koecienter hos minst ett av polynomen
g1 (x) och h1 (x) är delbart med detta primtal och därmed kan förkor-
tas bort. När detta är gjort, upprepar vi förfarandet igen, ända tills
samtliga primtalsdelare i n förkortats bort i (16.8). Vi har då
f (x) = g(x)h (x);
där g(x); h (x) 2 Z[x] är av grad r respektive s, vilket är vad vi efter-
strävade. Eftersom omvändningen till det vi nu visat är trivial, kan vi
därmed avsluta beviset för satsen.
Exempel 16.32. För att avgör huruvida f (x) = x4 +2x3 +2x2 x+1
är irreducibelt över Q eller ej, undersöker vi först om det nns några
nollställen till f (x) i Q . Med hjälp av sats 16.29 kommer vi fram till att
så inte är fallet: De enda möjliga rationella nollställena är 1 och 1,
men inget av dessa duger.
Om f (x) inte är irreducibelt, måste det alltså vara en produkt av
två andragradspolynom. Vi gör ansättningen
f (x) = (x2 + ax + b)(x2 + cx + d)

och får efter litet räknande ekvationssystemet
8
>
> a+c = 2
<
b + d + ac = 2 (16.10)
>
>
:
ad + bc = 1
bd = 1:
På grund av sats 16.31 kan vi här anta att a, b, c och d är heltal, vilket
gör att ekvationssystemet blir enklare att handskas med. Till exem-
pel kommer den fjärde ekvationen endast ha två lösningar: antingen
b=d=1 eller b = d = 1. Beroende på vilket alternativ vi väl-

jer, får den tredje ekvationen utseendet a+c = 1 eller a + c = 1,
som ingendera stämmer något vidare överens med den första ekvatio-
nen i ekvationssystemet. Således saknar (16.10) lösning, d.v.s. f (x) är
irreducibelt över Q.
Denition 16.33. Låt f (x) = a0 + a1 x + + an xn vara ett icke-

konstant polynom med heltalskoecienter. Om det nns ett primtal p
sådant att
(i) p 6 j an
(ii) p j ai för i = 0; 1; : : : ; n 1
(iii) p 6 j a0 ,
2
så kallas f (x) för ett Eisensteinpolynom.

3
Exempel 16.34. f (x) = 3x5 + 4x4 6x2 + 10x 2 är ett

Polynomet
Eisensteinpolynom (för p = 2), men inte g (x) = x
4 9x3 + 3x2 + 18.
Primtalet p = 3 skulle kunna duga beträande g (x), men gör inte det
2
på grund av att 3 = 9 är en delare i konstanttermen 18 till g (x).
Sats 16.35 (Eisensteins kriterium). Varje Eisensteinpolynom är

irreducibelt över Q.
Bevis. p vara ett primtal och f (x) = a0 + a1 x + + an xn ett Eis-
Låt
ensteinpolynom för detta primtal. Vi skall visa att f (x) är irreducibelt
över Q . Antag att f (x) inte är irreducibelt. Vi kan då faktorisera f (x)
enligt
f (x) = (b0 + b1 x + + br xr )(c0 + c1 x + + cs xs);

där r och s båda är mindre än n, och där vi på grund av sats 16.31
kan anta att alla bi och cj är heltal. Om parenteserna i högerledet
multipliceras ihop och koecienterna i produkten identieras med ko-
ecienterna hos f (x), får vi speciellt att a0 = b0 c0 och an = br cs .
Eftersom p j a0 men p 6 j a0 , så gäller att p är en delare i b0 eller c0 men
2
inte i båda. Säg att p 6 j b0 och p j c0 . Vidare följer av p 6 j an att p inte är
en delare i vare sig br eller cs . Således har vi nu p j c0 och p 6 j cs , vilket
3
Gotthold Eisenstein (18231852), tysk matematiker.
betyder att det måste nnas ett minsta positivt heltal m s sådant
att p 6 j cm .
Betrakta nu koecienten för xm hos f (x), d.v.s.
am = b0 cm + b1 cm 1 + + bm c0 : (16.11)
Det sätt på vilket vi bestämt m innebär att p j ck för k = 0; 1; : : : ; m 1

och att p 6 j cm . Vidare har vi p 6 j b0 . Summan av kardemumman blir att p
inte kan vara en delare i högerledet i (16.11), ty samtliga termer där är
delbara med p, utom b0 cm . Således p 6 j am . Den enda av koecienterna
tillf (x) som inte är delbar med p är högstagradskoecienten an , men
vi kan inte ha m = n, ty m s < n. Vi har alltså erhållit en motsägelse,
Exempel 16.36. Vi såg att polynomet f (x) i exempel 16.34 är ett

Eisensteinpolynom, så enligt Eisensteins kriterium är detta
över Q . När det gäller g(x) i samma exempel, kan vi inte säga någonting
om huruvida det är irreducibelt eller inte, åtminstone inte med hjälp
av Eisensteins kriterium. Ett polynom kan nämligen vara irreducibelt,
trots att det inte är ett Eisensteinpolynom, se exempel 16.32.

1. [ ] är irreducibla?
Vilka av följande polynom i Z2 x
(a) x + x + 1 3
(b) x + x + 1 4
(c) x5 + x + 1
2. Vilka av nedanstående polynom i Z3[x] är irreducibla?
(a) x3 + x + 1 (b) x3 + 2x + 1 (c) x4 + 1
3. Avgör om följande polynom är irreducibla över Q eller ej.
(a) 3x 100
25x + 10x 30
6
(b) 3x 100
25x6 + 10x + 12
4. Vilka av följande polynom är irreducibla över Q?
(a) x 4x + 3
3 2
(b) x + 4x2 + 3 3
(c) 12x4 + 5x3 10x2 + 25x + 10 (d) 2x4 + 8x3 + 9x2 + 4x + 4

5. Över vilka av kroppar nedan är polynomet x4 + 2x2 + 2 irreducibelt?
(a) Q (b) Z5 (c) Z3
6. Visa att det existerar ett irreducibelt polynom av grad n i Q [x], för
alla n 1.
7. Antag att f (x) = a0 + a1 x + a2 x2 + + an xn är ett irreducibelt

polynom över kroppen K . Visa att också
f (x + b) = a0 + a1 (x + b) + a2 (x + b)2 + + an (x + b)n
är irreducibelt över K , för alla b 2 K .
8. Låt p vara ett primtal. Sätt p (x) = xp 1 + xp 2 + + x + 1 2 Q [x].
(a) Visa att (x 1)p (x) = xp 1.
(b) Visa att p (x) är irreducibelt över Q .
(Ledning: Ersätt x med x + 1 i deluppgift (a) och använd sedan
resultatet i övning 7, tillsammans med Eisensteins kriterium.)
16.5 Entydig faktorisering av polynom

Målet med detta avsnitt är att visa att vi i en polynomring över en
kropp K har entydig faktorisering, i stil vad aritmetikens fundamental-
sats uttalar sig om beträande Z. Vi kommer att göra detta i termer av
ideal i K [x], för att på så sätt få en koppling mellan det som diskuterats
i detta kapitel och i kapitel 14.
Den första satsen talar om för oss att idealen i en polynomring över
en kropp alla är av samma slag.
Sats 16.37. Låt K vara en kropp. Då är varje ideal i K [x] ett hu-
vudideal.
Bevis. Vi skall visa att varje ideal i K [x] är på formen

hg(x)i = fg(x)q(x) j q(x) 2 K [x]g
för något 2 K [x] (jämför med denition 14.25). Låt I vara ett
g(x)
K [x]. Om I = f0K g är det triviala idealet, så är
godtyckligt ideal i
I = h0K i. Vi kan därmed anta att I =
6 f0K g, d.v.s. att I innehåller
minst ett polynom skilt från nollpolynomet.
Välj g(x) 6= 0K I . Om vi kan
av minimal grad bland polynomen i
visa att varje element i I g(x), så följer satsen. Tag
är en multipel av
f (x) 2 I godtyckligt. Divisionsalgoritmen i K [x] ger
f (x) = g(x)q(x) + r(x);
16.5. Entydig faktorisering av polynom 385
för några q(x); r(x) 2 K [x], där r(x) = 0K eller deg r(x) < deg g(x).
Eftersom f (x) och g(x) tillhör I , och I är ett ideal i K [x], så måste
även
r(x) = f (x) g(x)q(x)

vara ett polynom i I . Därmed är alternativet deg r(x) < deg g(x) ute-
slutet, eftersom g (x) är av minimal grad bland polynomen i I . Således
r(x) = 0K , vilket innebär att f (x) = g(x)q(x). Satsen är därmed be-
visad.
Ett polynom f (x) 2 K [x] tillhör således idealet hg(x)i i K [x], om och
endast om g (x) j f (x).
Exempel 16.38. Mängden av alla polynom i R[x], vars konstant-

term är lika med noll, är ett ideal i R[x], närmare bestämt det huvud-
ideal som genereras av polynomet f (x) = x, d.v.s. hxi.
Ett ideal hf (x)i bestämmer inte f (x) entydigt, utan två olika polynom
kan generera samma ideal. Som framgår av följande lemma, är det
emellertid inte så värst mycket som skiljer dem åt i så fall.
Lemma 16.39. Låt f (x) och g(x) vara två polynom (båda skilda
från nollpolynomet) över en kropp K . Då är hf (x)i = hg(x)i, om och
endast om f (x) och g(x) är associerade polynom.
Bevis. Att hf (x)i = hg(x)i innebär att f (x) j g(x) och g(x) j f (x), så
lemmat följer därmed av lemma 16.20(iii).
Sats 16.40. K vara en kropp och f (x) 6= 0K ett polynom över K .

Låt
Då är hf (x)i ett maximalt ideal i K [x], om och endast om f (x) är
irreducibelt över K .
Bevis. ()) Antag att M = hf (x)i är ett maximalt ideal. Vi skall visa
att f (x) K . Antag att f (x) inte är irreducibelt.
är irreducibelt över
Det nns då g(x); h(x) 2 K [x], båda av lägre grad än f (x), sådana att
f (x) = g(x)h(x). Nu är M ett maximalt ideal i K [x], och därmed ett
primideal, enligt följdsats 14.39. Eftersom f (x) = g (x)h(x) 2 M , måste
därmed g(x) 2 M eller h(x) 2 M . Men av detta följer att f (x) j g(x)
eller f (x) j h(x) , d.v.s. minst ett av polynomen g (x) och h(x) har samma
eller högre grad än f (x). Detta är en motsägelse, så f (x) måste vara
irreducibelt.
() Antag att f (x) är irreducibelt och låt I vara ett ideal i K [x],
(
sådant att M I K [x]. Vi måste visa att I = M eller I = K [x].
Nu är I ett huvudideal, enligt sats 16.37, så vi har I = hg (x)i för nå-
got g (x) 2 K [x]. På grund av att M I , har vi f (x) 2 I , vilket
betyder att g (x) j f (x) . Det nns således ett h(x) 2 K [x] med egenska-
pen f (x) = g(x)h(x). Men nu är f (x) irreducibelt, så vi har antingen
deg g(x) = 0 eller deg h(x) = 0, d.v.s. antingen g(x) eller h(x) är ett
konstant polynom (skilt från nollpolynomet), och därmed enhet i K [x].
Om deg g (x) = 0, så följer hg (x)i = K [x] från sats 14.28. Om istället
deg h(x) = 0, så är h(x) = c för något c 2 K , vilket innebär att
f (x) och g(x) är associerade polynom. Lemma 16.39 medför därmed
att I = M .
Det är från lemma 1.25 bekant, att om ett primtal p är en delare i en

produkt ab av två heltala och b, så måste p vara en delare i minst
ett av talen a och b. Motsvarande gäller också för irreducibla polynom
över en kropp.
Sats 16.41. Antag att f (x) är irreducibelt över kroppen K , och att
f (x) j g1 (x)g2 (x) : : : gn (x), där g1 (x); g2 (x); : : : ; gn (x) 2 K [x]. Då är
f (x) en delare i minst ett gi (x).
Bevis. Fallet n = 1 är trivialt. Om f (x) j g1 (x)g2 (x), så gäller att
g1 (x)g2 (x) tillhör idealet hf (x)i. På grund av att f (x) är irreducibelt,
är hf (x)i ett maximalt ideal och därmed ett primideal. Således gäller
g1 (x) 2 hf (x)i eller g2 (x) 2 hf (x)i, så g1 (x) eller g2 (x) är alltså en
multipel av f (x), vilket visar satsen i fallet n = 2. Ett induktionsförfa-
rande, vilket vi överlåter till läsaren att genomföra, fullbordar beviset
för satsen.
Beviset av ovanstående följdsats lämnas till läsaren. Därmed är vi nu

redo att ta oss an den utlovade motsvarigheten till aritmetikens funda-
mentalsats, för polynom över en kropp. Vi kommer att bevisa satsen
16.5. Entydig faktorisering av polynom 387
med en teknik, liknande den vi använde oss av i beviset för aritmetikens

fundamentalsats, se sidan 17.
Sats 16.42. Låt K vara en kropp. Då kan varje icke-konstant po-

lynom f (x) 2 K [x] skrivas som en produkt av irreducibla polynom
över K på ett entydigt sätt, om man bortser från ordningen mellan
faktorerna och förekomsten av konstanta faktorer.
Bevis. Låt A vara mängden av alla icke-konstanta polynom över K,

som inte kan skrivas som en produkt av irreducibla faktorer. Vi vill
visa att A är tom, och gör detta genom ett motsägelsebevis. Antag
alltså att A 6= ;, och välj ett polynom f (x) 2 A av minimal grad. Då
kan f (x) inte vara irreducibelt över K , eftersom f (x) = f (x) då vore
en faktorisering av f (x) i irreducibla faktorer. Sålunda är f (x) inte
irreducibelt över K , d.v.s. det nns g (x) och h(x) i K [x], båda av lägre
grad än f (x), vars produkt är lika med f (x). Eftersom g (x) och h(x) är
av lägre grad än f (x), tillhör de inte mängden A. De kan alltså, var för
sig, skrivas som en produkt av irreducibla polynom över K . Eftersom
f (x) = g(x)h(x), kommer därmed även f (x) att kunna skrivas som en
sådan produkt, vilket vi antog inte var fallet. Således är antagandet om
att A är icke-tom felaktigt, vilket bevisar existensen av en faktorisering
i irreducibla faktorer för varje polynom i K [x].
Kvar att visa är att varje sådan faktorisering är entydig, bortsett
från ordningen mellan faktorerna och förekomsten av konstanta fakto-
rer. Antag att det nns polynom som inte har en entydig faktorisering
i det här avseendet. Välj ett sådant polynom f (x) av minimal grad. Vi
har då
f (x) = p1 (x)p2 (x) : : : pr (x) = q1 (x)q2 (x) : : : qs(x); (16.12)
där samtliga pi (x) och qj (x) är irreducibla över K . Vi ser av ovanståen-

de ekvation att p1 (x) j q1 (x)q2 (x) : : : qs (x), så på grund av att p1 (x) är
irreducibelt över K , måste p1 (x) j qj (x) för minst ett j , enligt sats 16.41.
Vi kan anta att j = 1 (eftersom ordningen mellan faktorerna inte har
någon betydelse). Men q1 (x) är ju också ett irreducibelt polynom, så
för att p1 (x) j q1 (x) skall vara sant, måste p1 (x) och q1 (x) vara asso-
cierade polynom, d.v.s. p1 (x) = c1 q1 (x) för någon konstant c1 2 K .

Detta ger
p1 (x)p2 (x) : : : pr (x) = c1 p1 (x)q2 (x)q3 (x) : : : qs (x);

som efter att p1 (x) förkortats bort från båda leden resulterar i
p2 (x)p3 (x) : : : pr (x) = c1 q2 (x)q3 (x) : : : qs(x):
Här har vi således polynomet f (x)=p1 (x) faktoriserat i irreducibla fak-
torer över K på två sätt. Dessa måste vara lika, om man bortser från
ordningen mellan faktorerna och förekomsten av konstanta faktorer,
eftersom deg[f (x)=p1 (x)] < deg f (x) och f (x) är ett polynom av mini-
mal grad med två väsentligen olika faktoriseringar. Detta betyder med
andra ord (och matematiska symboler!) att r = s och att det nns
c2 ; c3 ; : : : ; cr 2 K så att pi (x) = ci qi (x) för alla i = 2; 3; : : : ; r (efter
att eventuellt ha ändrat på ordningen av faktorerna). Men då måste
de båda faktoriseringarna av f (x) i (16.12) också vara lika i det här
avseendet. Därmed är satsen bevisad.

1. Dela upp följande polynom i[ ] i irreducibla faktorer.
Z3 x
(a) x + x + 13
(b) x + x + 1 4
(c) x4 + 2x + 2
(d) x + 2x + x + 1 (e) x + 2x + 2x + 2x2 + 2x + 1
4 3 5 4 3
2. Skriv nedanstående polynom i Z5[x] som en produkt av irreducibla

polynom.
(a) x3 + 4 (b) x3 + x2 + x + 1
(c) x + 2x + x + 3x + 3x + 2
5 4 3 2
3. Skriv nedanstående polynom som en produkt av irreducibla polynom.
(a) x3 + 4x2 + x + 4 2 Z5[x] (b) x4 + 3x3 + 2x2 2x 4 2 Q [x]

(c) x5 + x2 + 2x + 1 2 Z3[x]
4. Faktorisera f (x) = x4 x2 2 i irreducibla faktorer över var och en
av nedanstående kroppar.
(a) Q (b) R (c) C

(d) Z3 (e) Z5 (f) Z7
5. Skriv följande polynom i [ ] som en produkt av irreducibla polynom.
Z2 x
(a) x + x + x + 1
6 5
(b) x7 + x2 + x + 1
6. Vilka av följande ideal är maximala i respektive ring?

(a) x3 + 2x + 2 i Z3[x]

(b) x4 + x3 2x2 + 2x 1 i Z5[x]
16.6. Kvotringar bildade utifrån polynomringar 389

(c) x4 + 1 i R [x] (d) x4 + 2x2 + 3 i Q [x]
7. Ange om följande ideal i [x] är maximala eller ej.
Q

(a)
x + 5x + 1
3

(b) x3 + 5x + 6
(c)
x7 + 15x3 + 45x2 + 25x + 30
(d) x8 + 2x6 + 2x4 + 2x2 + 1
8. Fullborda beviset för sats 16.41, genom att genomföra det utelämnade
induktionsförfarandet i beviset för denna sats.
9. Låt K vara en kropp. Visa att varje icke-trivialt primideal i K [x] är

ett maximalt ideal.
16.6 Kvotringar bildade utifrån polynomringar

När vi i föregående avsnitt bevisade att entydig faktorisering råder i
polynomringen över en kropp K , erhöll vi som delresultat bl.a. att varje
ideal iK [x] är ett huvudideal, d.v.s. på formen
hf (x)i = ff (x)g(x) j g(x) 2 K [x]g
för något f (x) 2 K [x] (se sats 16.37). Avsikten med detta avsnitt är
att studera hur motsvarande kvotring K [x]= h f (x)i ser ut.
4
Det visar sig att det i det här sammanhanget nns en analogi mel-
lan Z. Precis som i K [x] är varje ideal i Z ett
K [x] och heltalsringen
hni = nZ i Z gäller att motsva-
huvudideal (sats 14.27). För ett ideal
rande kvotring Z=nZ är isomorf med Zn, så den består i princip av
alla möjliga rester man kan få, då man dividerar ett heltal med n. Vi
kommer att se att motsvarande gäller för K [x], d.v.s. att kvotringen
K [x]= hf (x)i väsentligen utgörs av alla möjliga restpolynom, vid divi-
sion av ett polynom i K [x] med f (x).
Sats 16.43. Låt K vara en kropp och f (x) 2 K [x] ett polynom av
grad n 1. Sätt I = hf (x)i och R = K [x]=I . Då har varje element i R
en entydig framställning på formen
(a0 + a1 x + + an 1 xn 1 ) + I;
där a0 ; a1 ; : : : ; an 1 2 K.
4
Vi förutsätter här att f (x) är icke-konstant, eftersom K [x]= hf (x)i är isomorf
med K [x], om f (x) = 0K , och med den triviala ringen, om deg f (x) = 0.
Bevis. Låt g(x) vara ett godtyckligt polynom i K [x]. Vi är nyk-

na på den sidoklass till I som g(x) tillhör. Enligt divisionsalgorit-
men nns det entydigt bestämda polynom q(x) och r(x) sådana att
g(x) = f (x)q(x) + r(x), där r(x) = 0K eller deg r(x) n 1. Vi kan
alltså skriva
r(x) = a0 + a1 x + + an 1 xn 1 ;
där 2 K är entydigt bestämda, men där det inte nöd-
a0 ; a1 ; : : : ; an 1
6 0K . Eftersom g(x) r(x) = f (x)q(x), så
vändigtvis är så att an 1 =
tillhör g(x) och r(x) samma sidoklass till I. Vi nner härvid att det
nns entydigt bestämda 1 2 K sådana att
a0 ; a1 ; : : : ; an
g(x) + I = (a0 + a1 x + + an 1 xn 1 ) + I;
och med detta är satsen bevisad.
Exempel 16.44. Låt I vara det ideal i Z3[x] som genereras av poly-
2
nomet f (x) = x + 2x + 1. Eftersom deg f (x) = 2, så kan vi skriva
Z3[x]=I = f(a + bx) + I j a; b 2 Z3g; (16.13)
så Z3=I består av de nio elementen 0 + I = I , 1 + I , 2 + I , x + I ,

(x + 1) + I , (x + 2) + I , 2x + I , (2x + 1) + I och (2x + 2) + I .
Antag att vi skall beräkna produkten i Z3[x]=I av (x + 1) + I och
(2x + 1) + I . Om vi räknar som man brukar göra i en kvotring, nner
vi att
[(1 + x) + I ][(1 + 2x) + I ] = (1 + x)(1 + 2x) + I = (1 + 2x2 ) + I:

Här är dock inte resultatet på den form som elementen i Z3[x]=I i
enlighet med (16.13) förväntas ha. För att omvandla sidoklassrepre-
sentanten 1 + 2x2 till ett uttryck på formen ax + b, där a; b 2 Z3, kan
vi gå till väga på två sätt.
Det ena sättet är att med hjälp av divisionsalgoritmen bestämma
q(x) och r(x) så att 1+2x2 = f (x)q(x)+ r(x). Då kommer 1+2x2 och
r(x) att tillhöra samma sidoklass till I , d.v.s. (1 + 2x2 ) + I = r(x) + I ,
och r (x) kommer dessutom att vara på formen a + bx, där a; b 2 Z3,
precis som vi önskar. Divisionsalgoritmen ger
1 + 2x2 = f (x) 2 + (2 + 2x);

d.v.s. 1 + 2 x2 ger resten 2 + 2x vid division med f (x). Således är

(1 + 2x2 ) + I = (2 + 2x) + I
det svar vi söker.
Alternativt kan vi utnyttja att
(1 + 2x + x2 ) + I = 0 + I; (16.14)

vilket är en konsekvens av attI = hf (x)i = x2 + 2x + 1 . Genom att
subtrahera båda leden i (16.14) med (1 + 2x) + I får vi därmed
x2 + I = ( 1 2x) + I = (2 + x) + I;
vilket innebär att vi kan ersätta x2 med 2 + x, när vi räknar i Z3[x]=I .
Med detta förfarande så får vi
(1 + 2x2 ) + I = [1 + 2(2 + x)] + I = (2 + 2x) + I;

vilket är samma resultat som vi erhöll tidigare.
Sats 16.45. Låt K vara en kropp och f (x) ett polynom i K [x]. Då
är kvotringen K [x]= hf (x)i en kropp, om och endast om f (x) är irre-
ducibelt över K .
Bevis. Enligt sats 14.33 är K [x]= hf (x)i en kropp, om och endast om

hf (x)i är ett maximalt ideal i K [x]. Sats 16.40 säger i sin tur att idealet
hf (x)i är maximalt, om och endast om f (x) är irreducibelt över K .
Följande exempel är så pass klassiskt i det här sammanhanget, att
vore snudd på helgerån att utelämna det i en bok som denna.
Exempel 16.46. Betrakta polynomet p(x) = x2 + 1 2 R[x]. Detta

R och är därför irreducibelt över denna
saknar som bekant nollställen i
kropp. Genom att utnyttja föregående sats, nner vi att L = R [x]=M
är en kropp. Vi har vidare att
L = f(a + bx) + M j a; b 2 Rg; (16.15)
med hänvisning till sats 16.43.

Sedan tidigare vet vi att vi kan identiera mängden av alla konstan-

ta polynom i R[x] med R, och vi kan göra en liknande identikation i L,
genom att identiera det reella talet r med den sidoklass r + M som in-
nehåller det konstanta polynomet g(x) = r. Således kan vi betrakta R
som en underkropp i L.
Summan av två element i L ges av formeln
[(a + bx) + M ] + [(c + dx) + M ] = [(a + c) + (b + d)x] + M;
och när det gäller produkten av två element i L har vi
[(a + bx) + M ] [(c + dx) + M ] = [ac + (ad + bc)x + bdx2 ] + M:

2
För att bli av med x -termen som spökar i högerledet, utnyttjar vi att
(x2 + 1) + M = 0 + M;
vilket innebär att
x2 + M = 1 + M:
2
Vi kan således ersätta x med 1, vilket resulterar i
[(a + bx) + M ] [(c + dx) + M ] = [(ac bd) + (ad + bc)x] + M:
Den uppmärksamme läsaren får måhända en känsla av déjà vu här.
Räknereglerna för addition och multiplikation i L påminner onekligen
om motsvarande räkneregler för komplexa tal, ty som bekant ges ju
summan och produkten av de båda komplexa talen a + bi och c + di av
(a + bi) + (c + di) = (a + c) + (b + d)i
respektive
(a + bi)(c + di) = (ac bd) + (ad + bc)i:

Elementet = x + M i L beter sig alltså som det komplexa talet i.
2
Om vi vidare provar att evaluera p(x) = x + 1 i (och samtidigt
identierar talet 1 med elementet 1 + M i L), så nner vi att
p() = 2 + 1 = (x + M )2 + (1 + M ) = (x2 + 1) + M = M = 0L ;
2
d.v.s. x + M är ett nollställe till x + 1 (precis som i). Dessa indicier
pekar på att L och C är isomorfa som kroppar, och det är i själva
verket inte heller speciellt svårt att visa att avbildningen : C ! L
denierad enligt (a + bi) = (a + bx) + M , för alla a + bi 2 C , är en
isomorsm.
Exempel 16.47. I detta exempel skall vi visa att Z5[x]=M är en

kropp, om M = hf (x)i, där f (x) = x + 3x + 2 2 Z5[x], och bestämma
3
inversen till x + M i denna kropp.
Att Z5[x]=M är en kropp beror på att f (x) saknar nollställen
i Z5, och därmed är ett irreducibelt polynom över denna kropp. Enligt
sats 16.43 är
Z5=M = f(a + bx + cx2 ) + M j a; b; c 2 Z5g;

så vi ansätter av den anledningen (x + M ) 1 = (a + bx + cx2 ) + M ,
för några a; b; c 2 Z5. Vi önskar bestämma a, b och c så att produkten
(x + M )(x + M ) 1 är lika med det multiplikativt neutrala elementet
1 + M i Z5[x]=M , d.v.s. så att
(ax + bx2 + cx3 ) + M = 1 + M: (16.16)
Nu gäller x3 + M = ( 2 3x) + M = (3 + 2x) + M i Z5=M , vilket

innebär att vänsterledet i (16.16) kan skrivas
[ax + bx2 + c(3 + 2x)] + M = [3c + (a + 2c)x + bx2 ] + M: (16.17)
Genom att kombinera (16.16) och (16.17) erhålls ett linjärt ekvations-
system över Z5 i form av
8
< 3c = 1
a + 2c = 0
:
b = 0;
vars lösning enkelt ses vara
8
<a =1
b=0
:
c = 2:
Således har vi (x + M ) 1 = (1 + 2x2 ) + M i Z5=M .
En alternativt och i detta fall smidigare sätt att bestämma inversen
x + M , är att utgå direkt från sambandet (
x3 +3x +2)+ M = 0+ M
till
(som är sant på grund av att M = hf (x)i = x + 3x + 2 ). Härur fås
3
nämligen att
2 + M = ( 3x x3 ) + M = (2x + 4x3 ) + M = 2x(1 + 2x2 ) + M:

Multiplikation av samtliga led med 2 1+M =3+M ger
1 + M = x(1 + 2x2 ) + M = (x + M )[(1 + 2x2 ) + M ];

och således är (x + M ) 1 = (1 + 2x2 ) + M , precis som vi kom fram till
tidigare.
Exempel 16.48. Låt förutsättningarna vara desamma som i föregå-

ende exempel, men antag att vi istället skall bestämma inversen till
(1 + x + x2 ) + M i Z5[x]=M . Genom att ansätta
[(1 + x + x2 ) + M ] 1 = (a + bx + cx2 ) + M;
där a; b; c 2 Z5, så får vi i detta fall till att börja med att
1 + M = [(1 + x + x2 ) + M ][(a + bx + cx2 ) + M ]
= [a + (a + b)x + (a + b + c)x2 + (b + c)x3 + cx4 ] + M:
Som vi såg i föregående exempel, är x3 + M = (3 + 2x) + M , vilket
medför att
x4 + M = (x + M )(x3 + M )
= (x + M )[(3 + 2x) + M ]
= (3x + 2x2 ) + M:
Vi kan således ersätta x3 med 3+2x och x4 med 3x +2x2 i ovanstående
formel för 1 + M , och får (efter litet räkningar) att
1 + M = [(a + 3b + 3c) + (a + 3b)x + (a + b + 3c)x2 ] + M:
Från ovanstående ekvation erhåller vi det linjära ekvationssystemet
8
<a + 3b + 3c = 1
a + 3b =0
:
a + b + 3c = 0
över Z5. Genom att lösa detta (gör det!) så nner vi att den sökta
inversen ges av (1 + 3x + 2x2 ) + M .
Det alternativa sättet att bestämma inversen, som vi använde oss
av i det föregående exemplet, kommer inte att gå lika smidigt i detta
fall, beroende på att det element som vi vill bestämma inversen till
här, har ett mer komplicerat utseende.
Exempel 16.49. f (x) = x4 x3 + 2x2 4x + 2 är inte

Polynomet
irreducibelt över Q , i och med att f (1) = 0. Med I = hf (x)i så innebär
detta, att Q [x]=I inte är en kropp. Eftersom
f (x) = (x 1)(x3 + 2x 2);

så kommer de båda elementen (x 1)+ I och (x3 +2x 2)+ I i Q [x]=I
att vara nolldelare i denna ring, ty
[(x 1) + I ][(x3 + 2x 2) + I ] = (x 1)(x3 + 2x 2) + I

= f (x) + I
= 0 + I:
Att Q [x]=I inte är en kropp förhindrar inte att det nns enheter i denna
ring. Till exempel är x+I en enhet, och vi har

1 x3 x2
(x + I ) = + x + 2 + I:
2 2
Läsaren uppmanas att veriera att så är fallet.

1. Är Z3[x]= x2 + 2 en kropp? Varför/varför inte?
2. Vilka av följande ringar är kroppar?

(a) Z5[x]= x3 + 2x2 3x 1 (b) Z3[x]= x4 + x3 + x + 2

(c) Q [x]= x3 + 3x2 3x 6 (d) Q [x]= x4 + 2x3 3x 6

3. Visa att [ ]=I är en kropp, där I = x4 + x3 + 1 . Bestäm också
Z2 x
inversen till x + I .

3
4. Visa att Z5[x]= x + x + 1 är en kropp. Vilken är inversen till ele-

3
mentet x + x + x + 1 i denna kropp?

4
5. Visa att Q [x]=I är en kropp, om I = x + 6x + 9x + 3 , och bestäm
2
inversen till x + I .
6. Visa att Q [x]= h p(x)i, där p(x) = x 12x3 +18x2 9x +6, är en kropp,
5
och bestäm inversen till 3x + hp(x)i.

3
7. Betrakta kvotringen R = Z2[x]= x + x + 1 .
(a) Hur många element innehåller R?


(b) Visa att R är en kropp, och bestäm inversen till x2 + x3 + x + 1 .
8. Visa att [ ]= hp(x)i, där p(x) = x4 + x3 + x2 + x + 1, är en kropp

Z3 x
och bestäm inversen till x + hp(x)i.
2
9. Avgör om Z2[x]= hf (x)i, där f (x) = x4 + x + 1, är en kropp. Bestäm

inversen till (1 + x ) + hf (x)i (i den mån denna existerar).
2
10. Låt f (x) = x4 + x + 1 2 Z5[x]. Avgör om Z5[x]= hf (x)i är en kropp,

och bestäm inversen till x + hf (x)i (om denna existerar).
3
11. Ange två nolldelare i kvotringen i exempel 16.44.
12. Låt p(x) = x3 + x2 + 1 2 Z3[x] och R = Z3[x]= hp(x)i. Visa att R inte
är en kropp, och bestäm två nolldelare i R.
13. Ange ett polynom p(x) 2 Z3[x], så att Z3[x]= hp(x)i blir en kropp
med27 element. Bestäm också inversen till x + hp(x)i i denna kropp.

14. Studera kvotringen R = Q [x]=I , där I = x2 + x + 1 . Härled en for-
mel för x + I , där n är ett positivt heltal. Visa med hjälp av denna for-
n
mel, att (x + x + 1) j (x + x + 1) om och endast om n 2 (mod 3).
2 n
15. Låt K vara en kropp och f (x) ett polynom i K [x]. Visa att varje ideal
i kvotringen K [x]= hf (x)i är ett huvudideal.
Kapitel 17
Faktorisering i
integritetsområden
Aritmetikens fundamentalsats (sats 1.26) säger att varje positivt hel-
tal n 2 kan skrivas som en produkt av primtal på ett entydigt sätt,
om man bortser från ordningen mellan faktorerna. Vi har också sett
(i sats 16.42), att varje icke-konstant polynom med koecienter i en
kropp K på ett entydigt sätt kan skrivas som en produkt av irreducibla
polynom över K , bortsett från ordningen mellan faktorerna och före-
komsten av eventuella konstanta polynom bland dessa. Såväl Z som
K [x] är exempel på integritetsområden, och vi skall i detta kapitel
generalisera begreppet entydig faktorisering till allmänna sådana.
17.1 Ett integritetsområdes fraktionskropp

I ett integritetsområde kan man addera, subtrahera och multiplicera,
men inte alltid dividera. I en kropp kan man göra även det sistnämnda.
Ett integritetsområde kan emellertid alltid utvidgas till en kropp. Den
minsta möjliga kropp (med avseende på inklusion) som man kan få
vid ett sådant förfarande är vad man brukar kalla integritetsområdets
fraktionskropp, och vi skall nedan redogöra för hur detta går till. Vi
kommer att ha nytta av detta när vi i nästa avsnitt visar att om D
är ett integritetsområde, i vilket man i ett visst avseende har enty-
dig faktorisering, så kommer man även att ha entydig faktorisering i
polynomringen D[x].
397
398 Kapitel 17. Faktorisering i integritetsområden
Z, så visar sig dess frak-

När det till exempel gäller heltalsringen
tionskropp utgöras av kroppen av rationella tal Q . Under själva kon-
struerandet kommer vi av den anledningen tillåta oss att göra jämfö-
relser med vår konstruktion, och hur det förhåller sig mellan Z och Q .
D beteckna ett integritetsområde. Man kan informellt säga
Låt nu
D består av alla bråk, där täljare och näm-
att fraktionskroppen till
nare hör hemma i D , och där nämnaren är skild från 0D . Ett bråk är
ju ett par av element, en täljare och en nämnare, så ett första steg på
vägen mot målet är att införa mängden
S = f(a; b) j a; b 2 D; b 6= 0D g:
Här skall alltså a fungera som täljare och b som nämnare det är därför
vi kräver att b 6= 0D . Denna mängd duger dock inte som vår blivande
fraktionskropp, för om vi sneglar på hur det förhåller sig mellan Z
och Q, så vet vi att ett och samma rationella tal kan betecknas på
olika sätt. Till exempel är
2 2 4 4
; ; ; ;:::
5 5 10 10
alla beteckningar på ett och samma rationella tal. Motsvarande situ-
ation hos S (om D= Z) blir alltså att (2; 5), ( 2; 5), (4; 10) och
( 4; 10), som är olika element i S , betecknar samma rationella tal.
Detta problem kan lösas genom att betrakta två element (a; b) och
(c; d) i S som ekvivalenta, om de i slutändan kommer att beteckna
samma element i fraktionskroppen. Om vi studerar hur det ligger till
hos de rationella talen, ser vi där att
a c
=
b d
() ad = bc;
och med ledning av detta, formulerar vi vårt första lemma.
Lemma 17.1. på S denierad av

Relationen
(a; b) (c; d) () ad = bc;

för alla (a; b); (c; d) 2 S , är en ekvivalensrelation på S .
Bevis. Vi har att veriera att är reexiv, symmetrisk och transitiv.1

1
Vi genomförde detta i specialfallet D = Z redan i exempel 1.45. Jämför lemmats
bevis med detta exempel!
17.1. Ett integritetsområdes fraktionskropp 399
Reexivitet. Vi har (a; b) (a; b) , ab = ba, vilket är sant, efter-

som D är kommutativ.
Symmetri. Om (a; b) (c; d), så är ad = bc. Då D är kommutativ,
gäller cb = da, d.v.s. (c; d) (a; b).
Transitivitet. Antag att (a; b) (c; d) och (c; d) (r; s). Då är
ad = bc och cs = dr. Vi vill visa att (a; b) (r; s), d.v.s. as = br. Men
asd = ads = bcs = bdr = brd;
med utnyttjande av att D är kommutativ. Nu är 6 0D ,
d= och i ett
integritetsområde gäller de multiplikativa annulleringslagarna. Sålunda
gäller as = br, och beviset är klart.
Under ekvivalensrelationen blir S nu indelad i disjunkta ekvivalens-

klasser. Den ekvivalensklass som innehåller (a; b) 2 S betecknar vi
med [(a; b)]. Vi kan nu bilda den mängd som skall bli fraktionskroppen
till D . Vi sätter
F = f[(a; b)] j (a; b) 2 S g:

Nästa steg blir att deniera addition och multiplikation på F . Än en
gång använder vi de rationella talen som inspirationskälla. För ratio-
nella tal gäller som bekant
a c ad + bc
+ =
b d bd
respektive
a c ac
= ;
b d bd
så det nns all anledning att tro på nästa lemma.
Lemma 17.2. För [(a; b)]; [(c; d)] 2 F gäller att
[(a; b)] + [(c; d)] = [(ad + bc; bd)] (17.1)
och
[(a; b)][(c; d)] = [(ac; bd)] (17.2)
är väldenierade kompositionsregler (för addition respektive multipli-

kation) på F.
Bevis. För det första konstaterar vi att både (ad + bc; bd) och (ac; bd)
tillhör S (om (a; b) och (c; d) gör det), ty om b 6= 0D och d 6= 0D , så är
även bd 6= 0D , i och med att D är ett integritetsområde.
Vi måste nu visa att denitionerna ovan inte beror på valet av
representanter för de ekvivalensklasser vi vill addera eller multiplice-
ra. När det gäller addition, så vill vi alltså att (a1 ; b1 ) 2 [(a; b)] och
(c1 ; d1 ) 2 [(c; d)] skall medföra att (a1 d1 + b1 c1 ; b1 d1 ) 2 [(ad + bc; bd)].
Men (a1 ; b1 ) 2 [(a; b)] är samma sak som att (a1 ; b1 ) (a; b), d.v.s.
a1 b = b1 a: (17.3)
På samma sätt betyder (c1 ; d1 ) 2 [(c; d)] att

c1 d = d1 c: (17.4)
Vi får en väldenierad addition om (a1 d1 + b1 c1 ; b1 d1 ) (ad + bc; bd),

eller ekvivalent, om
(a1 d1 + b1 c1 )bd = b1 d1 (ad + bc):

Med hjälp av (17.3) och (17.4), samt räknelagarna i D, får vi
(a1 d1 + b1 c1 )bd = a1 d1 bd + b1 c1 bd
= a1 bd1 d + b1 bc1 d
= b1 ad1 d + b1 bd1 c
= b1 d1 ad + b1 d1 bc
= b1 d1 (ad + bc);
vilket är precis vad vi ville ha. Beviset för att också multiplikationen
är väldenierad lämnas som en övning till läsaren.
Lemma 17.3. Försedd med kompositionsreglerna (17.1) och (17.2)

så är F en kropp.
Bevis. Vi måste visa att alla kroppsaxiomen är uppfyllda, d.v.s. att

både addition och multiplikation är såväl associativa som kommuta-
tiva, och att multiplikation är distributiv över addition. Vidare måste
det också nnas neutrala element med avseende på båda kompositions-
reglerna. Dessa visar sig vara [(0D ; 1D )] för addition och [(1D ; 1D )] för
multiplikation. Varje element skall ju dessutom också ha en additiv in-

vers, och varje element utom nollan [(0D ; 1D )] en multiplikativ invers.
När det gäller additiv invers har vi [(a; b)] = [( a; b)]. Vidare har vi
[(a; b)] 6= [(0D ; 1D )], om och endast om a 6= 0D , och för dessa element
gäller [(a; b)]
1 = [(b; a)]. (Jämför med Q !)
Vi skall inte utföra beviset för allt detta, utan nöjer oss med att
visa att den additiva inversen till [(a; b)] ges av [( a; b)]. Enligt (17.1)
så är
[(a; b)] + [( a; b)] = [(ab + b( a); b2 )] = [(0D ; b2 )]:

2
Vi måste därmed visa att [(0D ; b )] = [(0D ; 1D )]. Att så är fallet följer
enkelt från denitionen av .
Läsaren uppmanas att på egen hand utföra den resterande delen
av beviset (se övning 2).
Lemma 17.4. Avbildningen : D ! F , denierad enligt

(a) = [(a; 1)];
för alla a 2 D, är en injektiv homomorsm. Sålunda är underringen
im i F isomorf med D, d.v.s. F kan ses som en utvidgning av D.
Bevis. Låt a; b 2 D. Då gäller
(a) + (b) = [(a; 1D )] + [(b; 1D )] = [(a1D + 1D b; 1D )]
= [(a + b; 1D )] = (a + b)
och
(a)(b) = [(a; 1D )][(b; 1D )] = [(ab; 1D )] = (ab);

vilket visar att är en ringhomomorsm. Om (a) = (b), så är
[(a; 1D )] och [(b; 1D )] lika, vilket innebär att (a; 1D ) (b; 1D ). Detta
medför i sin tur att a1D = 1D b, d.v.s. a = b. Därmed är injektiv.
Vi har nu bevisat det mesta av följande sats.
Sats 17.5. Varje integritetsområde D kan utvidgas till en kropp F,

i vilken varje element kan skrivas på formen ab 1, där a; b 2 D och
6 0D .
b= Om vidare K är en kropp som omfattar D, så nns det en
injektiv homomorsm :F ! K sådan att (a) = a för alla a 2 D.
Bevis. Tack vare lemma 17.4 kan vi identiera varje d 2 D med ele-
mentet (d) = [(d; 1D )] i F . För ett godtyckligt [(a; b)] 2 F gäller
b 6= 0D och
[(a; b)] = [(a; 1D )][(1D ; b)] = [(a; 1D )][(b; 1D )] 1 = (a)(b) 1 :

Vi kan här identiera högerledet med ab 1, och det första påståendet
i satsen är bevisat.
Vi riktar så våra blickar mot det andra påståendet. Tag ett god-
x 2 F . Som vi såg ovan, kan detta element skrivas
tycklig element
på formenx = (a)(b) 1 för några a; b 2 D, där b 6= 0D . Eftersom
D K så kan vi betrakta ab 1 som ett element i K . Vi ansätter nu
: F ! K till
(x) = [(a)(b) 1 ] = ab 1 (17.5)
för alla x = (a) (b) 2 F . Nu kan emellertid a och b väljas olika

1
i D, utan att fördenskull x ändras i F . Vi måste därför först visa att
är väldenierad, d.v.s. valet av a och b inte påverkar värdet av (x)
i K . Men om (a1 )(b1 )
1 = (a )(b ) 1 , så är på grund av att
2 2
är en homomorsm, (a1 b2 ) = (b1 a2 ). I lemma 17.4 såg vi att är
injektiv, vilket ger att a1 b2 = b1 a2 . Eftersom b1 och b2 båda är skilda
från 0D , så kommer de betraktade som element i K att vara enheter
där, d.v.s. såväl b1
1 som b 1 existerar i K . Detta ger a b 1 = a b 1 ,
2 1 1 2 2
och således är väldenierad.
Återstoden av beviset, d.v.s. att bevisa att är en injektiv homo-
morsm, lämnar vi som en övning till läsaren.
Denition 17.6. Kroppen F konstruerad enligt ovan kallas för frak-

tionskroppen till integritetsområdet D.
Notera att sats 17.5 visar att fraktionskroppen F till ett integritets-
område D är entydigt bestämd på isomor när, eftersom det K som
gurerar i satsen har en underkropp som är F (nämligen
im ). Det framgår också att varje kropp som omfattar ett integritets-
område på samma gång också måste omfatta dess fraktionskropp.
Exempel 17.7. Som vi redan nämnt, är kroppen Q fraktionskroppen

till integritetsområdet Z. Varje rationellt tal kan ju skrivas

a
= ab 1 ;
b
där a och b är heltal och b 6= 0.
Exempel 17.8. Låt K vara en kropp. Då är polynomringen K [x]

ett integritetsområde. Dess fraktionskropp, som vi betecknar K (x),
kommer att ha utseendet

f (x)
K (x) = f (x); g(x) 2 K [x]; g(x) 6= 0K :
g(x)
För speciellt K = Q får vi mängden av alla rationella funktioner
f (x)=g(x), där f (x) och g(x) är polynom med rationella koecienter
och g (x) 6= 0.

1. Komplettera beviset för lemma 17.2, genom att visa att formel (17.2)
är en väldenierad kompositionsregel på F.
2. Komplettera beviset för lemma 17.3, genom att visa följande.
(a) För alla [(a; b)]; [(c; d)]; [(r; s)] 2 F gäller

[(a; b)] + [(c; d)] + [(r; s)] = [(a; b)] + [(c; d)] + [(r; s)] :
(b) För alla [(a; b)]; [(c; d)] 2 F gäller
[(a; b)] + [(c; d)] = [(c; d)] + [(a; b)]:

(c) För alla [(a; b)] 2 F gäller
[(a; b)] + [(0D ; 1D )] = [(a; b)]:

(d) För alla [(a; b)]; [(c; d)]; [(r; s)] 2 F gäller

[(a; b)][(c; d)] [(r; s)] = [(a; b)] [(c; d)][(r; s)] :
(e) För alla [(a; b)]; [(c; d)] 2 F gäller
[(a; b)][(c; d)] = [(c; d)][(a; b)]:

(f) För alla [(a; b)] 2 F gäller
[(a; b)][(1D ; 1D )] = [(a; b)]:

(g) För alla [(a; b)] 6= [(0D ; 1D )] i F gäller
[(a; b)][(b; a)] = [(1D ; 1D )]:

(h) För alla [(a; b)]; [(c; d)]; [(r; s)] 2 F gäller

[(a; b)] [(c; d)] + [(r; s)] = [(a; b)][(c; d)] + [(a; b)][(r; s)]:
p p
3. Enligt övning 10 till avsnitt 13.1 är
p [ 2 ] = fa + b 2 j a; b 2 Zg
Z
åtminstone en ring. Visa att Z [ 2 ] i själva verket är ett integritetsom-
råde, och bestäm dess fraktionskropp.
4. Vilken är fraktionskroppen till Q?
5. Komplettera beviset för sats 17.5, genom att bevisa att avbildningen
i formel (17.5) är en injektiv homomorsm.
17.2 Faktoriella ringar

När det gäller att faktorisera ett polynom, så är man i behov av att
nna delare i detta. Därmed spelar huvudideal i K [x] en viktig roll,
eftersom ett sådant ideal består av alla polynom, som har ett givet po-
lynom som delare. Varje ideal i en polynomring K [x] över en kropp K
är ett huvudideal (se sats 16.37) och detta har man nytta av att veta,
då man bevisar att entydig faktorisering föreligger i K [x]. När man
i sin tur bevisar att varje ideal i K [x] är ett huvudideal, utnyttjar
man divisionsalgoritmen för K [x]. Som vi kommer att se i avsnitt 17.3,
kan vissa integritetsområden förses med en divisionsalgoritm. I sådana
integritetsområden kommer varje ideal i och med detta bli ett huvud-
ideal, vilket i sin tur leder till att entydig faktorisering föreligger hos
integritetsområdets element.
Men låt oss börja från början och generalisera några tidigare an-
vända begrepp till ett godtyckligt integritetsområde.
Denition 17.9. Låt D vara ett integritetsområde och antag att

a; b 2 D. Om det nns ett element c 2D sådant att b = ac, så
17.2. Faktoriella ringar 405
säges a vara en delare i b, vilket vi skriver a j b. Om a inte är en delare

i b, skriver vi a 6 j b.
Vi sammanfattar några egenskaper för delare i integritetsområden i ett

lemma, vars bevis vi lämnar som en övning för läsaren.
Lemma 17.10. Låt a, b och c beteckna element i ett integritetsom-

råde D . Då gäller
(i) För alla a 2 D gäller a j a.
(ii) Om a j b och b j c, så gäller a j c.
(iii) Om a j b och a j c, så gäller a j (rb + sc) för alla r; s 2 D .
Denition 17.11. Två element a och b i ett integritetsområde D

säges vara associerade element, om det nns en enhet u 2 D sådan
att a = bu.
Exempel 17.12. Associerade element till 10 2 Z är 10 och 10.

Varje heltal skilt från noll har exakt två associerade element, beroende
på att det nns exakt två enheter i Z.
Exempel 17.13. För polynomringen över en kropp eller ett integri-

tetsområde, sammanfaller denitionen av associerade element med de-
nitionen av associerade polynom, se denition 16.15.
Denition 17.14. Låt D vara ett integritetsområde. Ett element

p 6= 0D , som inte är enhet i D, kallas för ett irreducibelt element,
om det för varje faktorisering p = ab gäller att antingen a eller b är en
enhet.
Exempel 17.15. De irreducibla elementen i Z utgörs av alla p,

där p är ett primtal.
Exempel 17.16. Tag f (x) 2 K [x] skilt från nollpolynomet och an-
tag att f (x) inte är enhet i K [x], d.v.s. att deg f (x) 1. Enligt de-
nitionen ovan är f (x) ett irreducibelt element, om och endast om det
för varje faktorisering f (x) = g(x)h(x) gäller att antingen g(x) eller
h(x) är en enhet. Men detta betyder att exakt ett av polynomen g(x)
och h(x) är ett konstant polynom, medan det andra är av samma grad
som f (x). Med andra ord överensstämmer denitionen av irreducibelt
element i K [x] med den tidigare denitionen av irreducibelt polynom
(denition 16.23).
Exempel 17.17. Polynomet2x 4 är ett irreducibelt element i Q [x],

eftersom det är av grad 1. Men betraktat som polynom i Z[x] är det
inte irreducibelt, ty
2x 4 = 2(x 2);
och varken 2 eller x 2 är enheter i Z[x]. (Det konstanta polynomet 2
är inte en enhet iZ[x], eftersom det inte nns något polynom f (x) med
heltalskoecienter, så att 2f (x) = 1.)
Denition 17.18. Ett integritetsområde D kallas för en faktoriell

ring, om följande två villkor är uppfyllda.
(i) Varje element a 6= 0D i D , som inte är en enhet, kan skrivas som
en produkt av ändligt många irreducibla element.
(ii) Om p1 p2 : : : ps och q1 q2 : : : qt är två faktoriseringar av samma ele-

ment i irreducibla faktorer, så är s = t. Efter eventuell omnum-
rering av qj :na gäller vidare att pi och qi är associerade element
för alla i, d.v.s. pi = ui qi för någon enhet ui .
Vi kommer ofta att använda oss av den engelska förkortningen UFD för
faktoriella ringar i fortsättningen. UFD står för Unique Factorization
Domain.
Exempel 17.19. Mängden av alla heltal Z är en UFD, ty varje icke-

enhet skild från noll, d.v.s. alla tal utom 1, 0 och 1, kan skrivas som
en produkt av primtal.
Exempel 17.20. Det följer av sats 16.42 att polynomringen K [x]

över en kropp K är en UFD.
Denition 17.21. Ett integritetsområde kallas för en huvudideal-

ring, om samtliga dess ideal är huvudideal.
Den engelska benämningen på den här sortens integritetsområde är

Principal Ideal Domain, förkortat PID. Vi kommer ofta att begagna
oss av denna förkortning framöver.
Exempel 17.22. Såväl heltalsringen Z som en polynomring K [x]

över en kropp K är exempel på huvudidealringar. Detta bevisades i
sats 14.27 respektive sats 16.37.
Den första stora satsen i detta avsnitt säger att varje PID är en UFD.
Vägen fram till denna sats är dock kantad av ett antal lemman.
Lemma 17.23. Låt D vara ett integritetsområde, och tag a; b 2 D.

Då gäller
(i) b j a, om och endast om hai hbi.

(ii) a och b är associerade element, om och endast om hai = hbi.
Bevis. )) Ett godtyckligt element i hai kan skrivas på formen ar
(i) (
för något r 2 D. Om b j a så nns ett c 2 D med egenskapen a = bc,
vilket ger att varje element i hai kan skrivas som bcr för några c; r 2 D .
Eftersom bcr 2 hbi, följer hai hbi härav.
(() Om hai hbi, så gäller speciellt a 2 hbi. Från detta följer b j a,
eftersom elementen i hbi är på formen br , där r 2 D .
(ii) ()) Antag att hai = hbi. Då ger (i) att a j b och b j a, d.v.s. det
nns r; s 2 D sådana att a = br och b = sa. Om nu a = 0D så följer
från dessa likheter att vi också har b = 0D . Vi kan därför anta att
a 6= 0D . Men då blir
a = br = asr;
och eftersom a 6= 0D och D är ett integritetsområde, följer 1D = sr, så
både r och s är enheter. Sålunda är a och b associerade element.
(() Antag att a och b är associerade element. Då nns en enhet
u 2 D så att a = ub. Därmed gäller hai hbi, på grund av (i). Men
eftersom b = u
1 a, fås den omvända inklusionen på samma sätt. Alltså
är hai = hbi.
Lemma 17.24. D vara en PID och p ett element i D. Då är hpi

Låt
ett maximalt ideal, om och endast om p är ett irreducibelt element.
Bevis. ()) Antag att hpi är ett maximalt ideal och att p = ab, för
några a; b 2 D. Vi vill visa att antingen a eller b är en enhet. Nu har
vi a j p, så enligt lemma 17.23(i) gäller hpi hai. Eftersom hpi är ett
maximalt ideal, måste därmed hai = hpi eller hai = D . Om hai = hpi,
så ger lemma 17.23(ii) att p och a är associerade element. Ur likheten
p = ab framgår det då att b är enhet. Om istället hai = D, så gäller
1D 2 hai. Därmed nns u 2 D så att 1D = ua, vilket visar att a är en
enhet.
(() Antag att p är irreducibelt. Låt I vara ett ideal i D med
hpi I D. Vi vill visa att I = hpi eller I = D. Nu är D en PID, så
I = hai för något a 2 D. Detta medför att p = ab för något b 2 D, och
eftersom p är irreducibelt, måste antingen a eller b vara en enhet. Om a
är en enhet, så är hai = D (på grund av sats 14.28). Om istället b är
en enhet, så är a och p associerade element. Av lemma 17.23(ii) följer
därmed hai = hpi.
Notera att ovanstående lemma är en generalisering av lemma 16.39.
Lemma 17.25. Låt p vara ett irreducibelt element i huvudidealring-

en D . Då är varje associerat element till p också irreducibelt.
Bevis. u 2 D vara en enhet och sätt q = up. Då är q ett associ-

Låt
p, så enligt lemma 17.23(ii) är hpi = hqi. På grund
erat element till
av lemma 17.24 är hpi ett maximalt ideal, eftersom p är irreducibelt.
Samma lemma ger därmed att också q måste vara irreducibelt, vilket
skulle bevisas.
Lemma 17.26. Antag att a1 ; a2 ; : : : ; an , där n 2, är element i en

huvudidealring D . Låt p vara ett irreducibelt element i D sådant att
p j a1 a2 : : : an . Då gäller p j ai för minst ett i.
Bevis. Vi visar lemmat med hjälp av induktion över n. Antag först
att n = 2. Om p j a1 a2 , så gäller a1 a2 2 hpi. Men lemma 17.24 medför
att hpi är ett maximalt ideal, och varje sådant är ett primideal. Sålunda
måste a1 2 hpi eller a2 2 hpi, vilket är ekvivalent med att p j a1 eller
p j a2 . Lemmat är alltså sant i fallet n = 2. Vi lämnar som en övning

för läsaren att genomföra själva induktionssteget.
Notera att lemmat ovan är en generalisering av sats 16.41.

Mängden av alla ideal i en ring är en partiellt ordnad mängd med
avseende på inklusion (se denition 15.2). Innebörden av nästa lemma
är att det i varje icke-tom mängd I av ideal i en PID, alltid nns
minst ett ideal, som inte är innehållet i något annat av idealen i I
än sig självt. Detta ideal är då ett så kallat maximalt element i I,
med avseende på inklusion (jfr. denition 15.8). Innan vi bevisar detta
lemma, illustrerar vi det med ett exempel.
Exempel 17.27. Låt I = f4Z; 6Z; 8Z; 12Z; 24Z; 36Zg. Dessa ideal
iZ är relaterade till varandra enligt Hassediagrammet i gur 17.1. Det
nns två maximala element i form av 4Z och 6Z i denna mängd. Notera
att begreppet maximalt element inte behöver ha något med maximalt
ideal att göra varken 4Z eller 6Z är ju maximala ideal2 i Z.
4Z 6Z
8Z 12Z
24Z 36Z
Figur 17.1
Lemma 17.28. Låt D vara en PID och I en icke-tom mängd av

ideal i D . Då innehåller I minst ett maximalt element med avseende
på inklusion.
Bevis. I saknar maximala element med avseende på inklu-

Antag att
sion. Tag I1 2 I godtyckligt. Avsaknaden av maximala element i I
medför att det existerar ett ideal I2 2 I sådant att I1 I2 . Detta
2
Fast om I skulle ha innehållit något maximalt ideal, så skulle detta också ha
varit ett maximalt element i I (såvida I inte också hade innehållit Z).
resonemang kan nu upprepas för I2 , d.v.s. det måste nnas ett ideal
I3 2 I med I2 I3 . På detta sätt kan vi fortsätta, i all oändlighet, så
att vi erhåller en strängt växande följd
I1 I2 In In+1 (17.6)
av ideal i D. Sätt
1
[
J= Ij :
j =1
Vi påstår att J D. Om a; b 2 J , så måste det nämligen

är ett ideal i
nnas ett minsta m för vilket a; b 2 Im , eftersom J är unionen av en
växande följd av ideal. Därmed gäller a + b 2 Im J och ra 2 Im J
för alla r 2 D , vilket visar att J är ett ideal. Eftersom D är en PID,
så är J = hdi för något d 2 D . Men då måste d 2 Ik för något k , vilket
medför J Ik . Detta ger
J Ik Ij J
för alla j k, vilket strider mot att följden (17.6) är strängt växande.
Antagandet om att det inte nns något maximalt element i I med
avseende på inklusion måste sålunda vara felaktigt. Lemmat är därmed
bevisat.
Sats 17.29. Varje PID är en UFD.
Bevis. D vara en PID. Vi visar först att varje d 6= 0D , som inte är

Låt
en enhet i D, kan skrivas som en produkt av ändligt många irreducibla
element. Antag att så inte är fallet. Låt I vara mängden av alla ideal hai
i D , där a 6= 0D inte är en enhet och inte kan skrivas som en produkt
av ändligt många irreducibla element. Enligt lemma 17.28 innehåller I
ett maximalt element hbi med avseende på inklusion.
Elementet b kan inte vara irreducibelt, ty i så fall vore b=b en
faktorisering av ovan nämnda slag, bestående av blott en faktor. Alltså
nns c; d 2 D, båda skilda från 0D och varav ingen är en enhet, så att
b = cd. Detta ger
hbi hci och hbi hdi :
Notera som en konsekvens av lemma 17.23 att båda inklusionerna

ovan är stränga.
Eftersom hbi är ett maximalt element i I med avseende på inklu-
sion, så har vi hci ; hdi 2= I . Vidare är både c och d skilda från 0D , och
ingen av dem är en enhet. Detta betyder att de kan, var för sig, skrivas
som en produkt av ändligt många irreducibla element. Eftersom b = cd,
måste detta också gälla förb. Detta är en motsägelse. Således kan varje
element, som inte är en enhet och som är skilt från 0D , skrivas som en
produkt av irreducibla element i D .
Det återstår att visa att varje sådan faktorisering är entydigt be-
stämd i enlighet med (ii) i denition 17.18. Antag att så inte är fallet,
d.v.s. att D innehåller element med väsentligen olika faktoriseringar.
Låt J vara mängden av alla ideal i D som genereras av ett element
med en icke J 6= ;, så ger lemma 17.28
entydig faktorisering. Om
att J innehåller ett maximalt element hr i med avseende på inklusion.
Elementet r har då (minst) två väsentligen olika faktoriseringar
r = p1 p2 : : : ps = q1 q2 : : : qt ; (17.7)
där alla pi och qj är irreducibla. Vi har här p1 j q1 q2 : : : qt , så enligt lem-

ma 17.26 gäller p1 j qj för minst ett j . Efter en eventuell omnumrering
av qj :na, kan vi anta att j = 1, d.v.s. att q1 = u1 p1 för något u1 2 D .
Eftersom p1 och q1 är irreducibla, måste u1 vara en enhet, d.v.s. p1
och q1 är associerade element. Insättning av q1 = u1 p1 i (17.7) ger
p1 p2 : : : ps = u1 p1 q2 : : : qt ;
vilket är ekvivalent med att
p2 p3 : : : ps = u1 q2 q3 : : : qt :
Sätt r0 = p2 p3 : : : ps och q20 = u1 q2 . Då är även q20 irreducibelt, enligt
lemma 17.25, så
r0 = p2 p3 : : : ps = q20 q3 q4 : : : qt
är således två faktoriseringar av r0 i irreducibla faktorer. Nu är r = p1 r0 ,
0
och då p1 inte är en enhet, följer hr i hr i av lemma 17.23. Men hr i är
ju ett maximalt element med avseende på inklusion i J , så följaktligen
gäller hr0i 2= J . Således kan r0 skrivas som en produkt av irreducibla
element på entydigt vis, vilket innebär att vi måste ha s = t och (efter

en eventuell omnumrering av elementen) att pi och qi är associerade
element för i = 2; 3; : : : ; s. p1 och q1 är associerade,
Eftersom även
måste också de båda ursprungliga faktoriseringarna av r i (17.7) vara
väsentligen lika. Därmed är beviset klart.
Omvändningen till sats 17.29 är inte sann, ty det nns faktoriella ringar
som inte är huvudidealringar. Vi skall ge ett exempel på en sådan efter
nästa stora sats i detta avsnitt, som säger att om D är en UFD, så
är polynomringen D[x] också en UFD. Till exempel innebär detta att
Z[x] är en UFD, d.v.s. varje polynom med heltalskoecienter (utom
de konstanta polynomen 1, 0 och 1) kan faktoriseras i irreducibla
faktorer i Z[x]. Strategin i beviset är följande.
1. Låt D vara en UFD. Då är alltså D ett integritetsområde och
varje sådant har en fraktionskropp. Låt F vara fraktionskroppen
till D.
2. Varje polynom i D[x] kan betraktas som ett polynom i F [x].
Eftersom F är en kropp, så är F [x] en UFD, så varje polynom i
D[x] kan på ett entydigt sätt skrivas som en produkt av irredu-
cibla polynom i F [x].
3. Visa att varje sådan produkt av irreducibla polynom i F [x] kan

skrivas om till en produkt av irreducibla polynom i D[x].
Vi behöver ett antal lemman innan vi tar itu med detta bevis. Det
första är så pass intressant i sig, att vi upphöjer det till en sats.
Sats 17.30. Låt D vara en UFD, och tag a1 ; a2 ; : : : ; an 2 D så att

minst ett av dessa element är skilt från 0D . Då nns det ett d2D
sådant att
(i) d j ai i,
för alla
(ii) närhelst c 2 D uppfyller c j ai för alla i, så gäller c j d .
Elementet d är entydigt bestämt, sånär som på multiplikation med en

enhet.
Bevis. Eftersom D är en UFD så nns irreducibla element p1 ; p2 ; : : : ; pr

i D sådana att
r
Y mjk
ak = pj ; k = 1; 2; : : : ; n;
j =1
där alla mjk är naturliga tal, och där vi med p0j menar en enhet i D.
Sätt
mj = min(mj1 ; mj2 ; : : : ; mjr )

för alla j = 1; 2; : : : r, och låt
d = pm 1 m2 mr
1 p2 : : : pr :
Då gäller d j ai för alla i. Antag att c j ai för alla i. Eftersom entydighet

av faktorisering råder och c är en delare i alla ak , så måste
c = p`l 1 p`22 : : : p`rr ;
för några `1 ; `2 ; : : : `r 2 N , sådana att `j mjk gäller för alla jk . Men
då gäller också `j mj för alla j , och därmed c j d.
0
Antag nu att både d och d uppfyller (i) och (ii) i satsen. Då gäller
d j d0 och d0 j d, vilket ger hdi = hd0 i. Lemma 17.23(ii) medför då att d
0
och d är associerade element, så d är entydigt bestämt sånär som på
multiplikation med en enhet i D .
Denition 17.31. Låt D vara en UFD. Ett element d 2 D säges vara

en största gemensam delare, förkortat sgd, till a1 ; a2 ; : : : ; an 2 D
(där minst ett ai är skilt från 0D ), om d uppfyller villkoren i sats 17.30.
Vi säger att a1 ; a2 ; : : : ; an är relativt prima, om de har en enhet i D
som sgd.
Exempel 17.32. En sgd till heltalen 12 och 15 är 3. En annan är 3.

Notera att såväl SGD(a; b) som SGD(a; b) är en sgd till två heltal a
och b, enligt ovanstående denition.
Exempel 17.33. Betrakta de två polynomen f (x) = x3 + x2 x 1

och g (x) = x
3 x2 x + 1 i Q [x]. Om vi skriver dessa som en produkt
av irreducibla polynom, så får vi f (x) = (x + 1)2 (x 1) respektive

g(x) = (x + 1)(x 1)2 . Vi ser här att (x + 1)(x 1) = x2 1 är en
sgd till f (x) och g (x). Varje annan sgd är på formen cx
2 c för någon
konstant c 6= 0.
Denition 17.34. Låt D vara en UFD. Ett icke-konstant polynom

f (x) = a0 + a1 x + + an xn
i D [x] kallas primitivt, om a0 ; a1 ; : : : ; an är relativt prima.
Exempel 17.35. Polynomet 6x2 3x + 8 2 Z[x] är ett primitivt

polynom, ty 6, 3 och 8 är relativt prima. Däremot är inte polyno-
met 12x
3 9x2 15x + 3 primitivt, eftersom alla dess koecienter är
delbara med 3, som inte är en enhet i Z. Genom att bryta ut denna
gemensamma faktor 3, så får vi
12x3 9x2 15x + 3 = 3(4x3 3x2 5x + 1);

där polynomet innanför parentesen i högerledet är primitivt.
Lemma 17.36. Låt D vara en UFD och f (x) ett icke-konstant poly-
nom i D [x]. Då nns ett c 2 D och ett primitivt polynom g (x) 2 D [x]
så att f (x) = cg (x). Såväl elementet c som polynomet g (x) är entydigt
bestämda, sånär som på multiplikation med en enhet i D .
Bevis. Låt c vara en sgd till koecienterna hos f (x). Då erhåller vi

f (x) = cg(x), där polynomet g(x) 2 D[x] givetvis är primitivt. Nu
är elementet c i egenskap av en sgd entydigt bestämt, sånär som på
multiplikation med en enhet i D . Därmed måste även koecienterna
till g (x) vara entydigt bestämda i detta avseende.
Lemma 17.37 (Gauss). OmD är en UFD, så är varje ändlig pro-

dukt av primitiva polynom i D [x] ett primitivt polynom.
Bevis. Vi genomför beviset i det fall då vi har en produkt av två pri-

mitiva polynom. Det allmänna fallet följer sedan genom ett enkelt in-
duktionsbevis, vilket lämnas till läsaren i form av övning 11. Låt alltså
f (x) = a0 + a1 x + + an xn och g(x) = b0 + b1 x + + bm xm

vara två primitiva polynom i D[x]. Antag att deras produkt f (x)g(x)
inte är primitiv. Det nns då ett irreducibelt element p 2 D som är
en delare i samtliga koecienter hos f (x)g (x). Men eftersom f (x) och
g(x) är primitiva, så kan p inte vara en delare i samtliga ai och inte
heller i samtliga bj . Det innebär att det nns ett minsta r så att p 6 j ar
och ett minsta s så att p 6 j bs . Låt cr +s vara koecienten framför x
r+s
i f (x)g (x), d.v.s.
cr+s = (a0 br+s + + ar 1 bs+1 ) + ar bs + (ar+1 bs 1 + + ar+s b0 ):

Det sätt på vilket r och s är valda visar att båda parenteserna är
delbara med p. Men p är däremot inte en delare i ar bs, vilket leder
till attp inte heller är en delare i cr+s . Men samtliga koecienter till
f (x)g(x) var ju delbara med p, så detta är en motsägelse. Alltså är
f (x)g(x) primitivt.
Lemma 17.38. Låt D vara en UFD med fraktionskropp F . Antag

att f (x) är ett primitivt polynom i D [x]. Om f (x) är irreducibelt,
betraktat som polynom i F [x], är f (x) också irreducibelt i D [x].
Bevis. Antag att det nns g(x); h(x) 2 D[x] så att f (x) = g(x)h(x).
Detta betraktat som en likhet i F [x] medför att g(x) eller h(x) är en
enhet i F [x], eftersom f (x) är irreducibelt över F . Säg att g (x) en
enhet i F [x], d.v.s. g (x) = c för något c 2 F . Då g (x) från början är
ett polynom i D [x], så gäller i själva verket c 2 D . Detta ger alltså
att f (x) = ch(x) i D [x], vilket innebär att c är en delare i samtliga
koecienter till f (x). Men f (x) är ett primitivt polynom, så c måste
vara en enhet också i D , och därmed givetvis också i D [x]. Således är
f (x) irreducibelt i D[x].
Därmed är vi nu redo att ta itu med den tidigare utlovade satsen.
Sats 17.39. Om D är en UFD, så är D[x] också en UFD.

Bevis. Låtf (x) 6= 0D vara en icke-enhet i D[x]. Om deg f (x) = 0,
d.v.s. om f (x) är ett konstant polynom, så kan f (x) betraktas som ett
element i D . Eftersom D är en UFD, kan f (x) faktoriseras entydigt i
detta fall, så vi kan därmed antaga att deg f (x) > 0.
Låt nu F D. Varje polynom i D[x] kan

vara fraktionskroppen till
betraktas som ett polynom i F [x], eftersom D är (i princip) en under-
ring i F . Då F är en kropp, vet vi att det är möjligt att faktorisera
f (x) enligt
f (x) = p1 (x)p2 (x) : : : pn (x); (17.8)
där polynomen p1 (x); p2 (x); : : : ; pn (x) alla är irreducibla polynom i

F [x], entydigt bestämda sånär som på multiplikation med en konstant i
F [x]. Koecienterna hos dessa polynom är alla på formen ab 1 = a=b,
där a; b 2 D och b 6= 0D , i och med att F är fraktionskroppen till D .
Detta innebär att vi kan, genom att multiplicera båda leden i (17.8)
med produkten d av alla nämnarna hos samtliga koecienter till poly-
nomen pi (x), skriva
d f (x) = r1 (x)r2 (x) : : : rn (x); (17.9)
där r1 (x); r2 (x); : : : ; rn (x) 2 D[x]. Nu är det enligt lemma 17.36 möjligt
att skriva f (x) = c g(x), där c 2 D n f0D g och där g(x) 2 D[x] är
ett primitivt polynom. Såväl c som g (x) är entydigt bestämda, sånär
som på multiplikation med en enhet. Motsvarande sak gäller också för
alla ri (x), i = 1; 2; : : : ; n nns ett ci 2 D n f0D g och
d.v.s. för varje
ett primitivt polynom si (x) 2 D [x] sådant att ri (x) = ci si (x). Gör vi
dessa substitutioner i (17.9), så erhålles
dc g(x) = c1 c2 : : : cn s1 (x)s2 (x) : : : sn (x): (17.10)
Men då alla si (x) är primitiva polynom, så ger Gauss' lemma att även
produkten av dem är primitiv. Eftersom också g(x) är primitivt, mås-
te dc och c1 c2 : : : cn vara associerade element, d.v.s.
dcu = c1 c2 : : : cn
för någon enhet u 2 D, eftersom ett primitivt polynom är entydigt
bestämt sånär som på multiplikation med en enhet (lemma 17.36).
Detta insatt i (17.10) ger
dc g(x) = dcu s1 (x)s2 (x) : : : sn(x);

och således, eftersom dc 6= 0D ,
g(x) = u s1 (x)s2 (x) : : : sn (x):
I och med detta, har vi nu en faktorisering av f (x) på formen

f (x) = c g(x) = cu s1 (x)s2 (x) : : : sn(x):
Eftersom cu 2 D och D är en UFD, så kan cu faktoriseras entydigt i
irreducibla element. Vidare är varje si (x) irreducibelt i D[x] på grund
av lemma 17.38. Sålunda har vi därmed bevisat att f (x) kan faktorise-
ras i irreducibla element i D [x], och det återstår att visa att denna är
entydig, bortsett från multiplikation med enheter i D [x]. Men faktori-
seringen s1 (x)s2 (x) : : : sn (x) är för det första entydig, betraktad som
faktorisering i F [x]. Vidare är varje si (x) entydigt bestämd i D [x], på
en enhetsfaktor när, i och med det är ett primitivt polynom. Beviset
är därmed fullbordat.
Exempel 17.40. Z är en UFD, gäller detsamma för Z[x],

Eftersom
d.v.s. varje polynom iZ[x] som inte är en enhet och som är skilt från
nollpolynomet, har en entydig faktorisering i irreducibla element i Z[x].
För att till exempel skriva f (x) = 8x3 + 28x2 + 36x + 12 som en
sådan produkt, ser vi först till att bryta ut en sgd till polynomets
koecienter. Vi får då
f (x) = 4 g(x);
där g(x) = 2x3 + 7x2 + 9x + 3 är ett primitivt polynom.
2
Den utbrutna faktorn 4 har faktoriseringen 4 = 2 i irreducibla
element i Z (d.v.s. primtal). När det gäller g (x), betraktar vi detta
polynom som ett polynom i Q [x] och faktoriserar det där. Eftersom
det är ett tredjegradspolynom, räcker det att leta efter nollställen i Q
tillg(x). Med hjälp av sats 16.29 konstaterar vi att alla möjliga sådana
ges av 3, 3=2, 1 och 1=2. Genom prövning ser vi att g ( 1=2) = 0.
Därmed är polynomet x + 1=2 en delare i g (x), och polynomdivision
ger

1
g(x) = x + (2x2 + 6x + 6): (17.11)
2
Här är x + 1=2 och 2x2 + 6x + 6 irreducibla över Q , det sistnämnda
beroende på att det är ett Eisensteinpolynom. Det återstår därmed
att skriva om (17.11) så att båda polynomen i högerledet tillhör Z[x],
vilket kan åstadkommas genom att bryta ut faktorn 2 ur polynomet

2x2 + 6x + 6 och multiplicera x + 1=2 med denna faktor. Då fås
g(x) = (2x + 1)(x3 + 3x + 3);
och således är
f (x) = 22 (2x + 1)(x3 + 3x + 3)

en faktorisering av f (x) i irreducibla faktorer i Z[x].
Vi rundar av detta avsnitt genom att ge ett exempel på en UFD som

inte är en PID.
Exempel 17.41. Som vi har sett, är polynomringen Z[x] är en UFD.

Men Z[x] visar sig inte vara en PID. Betrakta nämligen mängden I av
alla polynom i Z[x], vars konstantterm är ett jämnt heltal. Då är I är
ett ideal i Z[x], se övning 14. Antag att I är ett huvudideal, d.v.s. att
I = hp(x)i för något p(x) 2 Z[x]. Eftersom man i I bland annat måste
ha med alla polynom av grad 0 med jämn konstantterm, måste vi ha
p(x) = 2 eller p(x) = 2. Men i så fall kommer hp(x)i att bestå av
alla polynom i Z[x], vars samtliga koecienter är jämna. Man missar
till exempel polynomet 3x + 2. Därmed är I inte ett huvudideal, och
således är Z[x] inte en PID.

1. Avgör om följande element är irreducibla i respektive integritetsområ-
de.
(a) 3 i Z (b) 15 i Z (c) 11 i Z

(d) 6x 2 i Q [x] (e) 6x2 3 i Z[x] (f) 7x + 2 i Z11[x]
2. Bestäm samtliga associerade element till
(a) 4 i Z (b) 2x3 1 i Z[x] (c) x2 + 3x 7 i Z[x]

(d) x + 1 i Z2[x] (e) 2x + 1 i Z7[x] (f) 4x2 + 3 i Q [x].
3. Låt D vara ett integritetsområde. Deniera en relation på D enligt
ab () a och b är associerade element:
Visa att är en ekvivalensrelation på D. (Jämför med övning 6 till
avsnitt 16.2.)
4. Låt D vara ett integritetsområde. Visa att D är en kropp, om och

endast om samtliga element i D n f0D g är sinsemellan associerade ele-
ment.
5. Bevisa lemma 17.10.
6. Låt a1 , a2 , b1 och b2 vara element i ett integritetsområde D. Antag

atta1 och a2 är associerade element, tillika b1 och b2 . Visa att a1 j b1 ,
om och endast om a2 j b2 .
7. Visa att varje kropp är en PID.
8. Låt D vara en PID. Visa att varje icke-trivialt primideal i D är ett

maximalt ideal.
9. Avsluta beviset för lemma 17.26.
10. Vilka av nedanstående polynom är primitiva i respektive UFD?
(a) 2x2 + 10x 5 i Z[x] (b) 6x3 2x + 4 i Z[x]

(c) 6x3 2x + 4 i Q [x] (d) 2x4 i Z[x]
(e) (3x + 2x + 2)(2x + 3x + 3) i Z[x]
2 2
11. Genomför det utelämnade induktionssteget i beviset för Gauss' lemma.
12. Låt K vara en kropp. Är K [x; y] en UFD? Motivera Ditt svar!

13. Skriv följande polynom som en produkt av irreducibla element i Zx[ ].
(a) 10x 20 (b) 2x + 6x 8
3 2
(c) 5x3 + 10x2 30x 20 (d) 30x4 120x2 240x 120

(e) 3x4 x3 6x2 + 2x + 2 (f) 45x3 24x2 + 48x 9
(g) 10x4 + 30x3 + 20x2 20x 40 (h) 18x5 18x4 72x2 +126x 54
14. Låt I vara mängden av alla polynom i []
Z x med jämn konstantterm
(se exempel 17.41). Visa att I Zx.
är ett ideal i []
15. Ett element p 6= 0D i ett integritetsområde D säges vara ett primele-
ment, om p inte är en enhet, och om p j ab medför att p j a eller p j b.
(a) Visa att varje primelement är irreducibelt.
(b) Visa att varje irreducibelt element är ett primelement i en UFD.
16. En ring R säges vara artinsk,3 om det för varje avtagande följd
I1 I2 I3 : : :
3
Efter den österrikiske matematikern Emil Artin (18981962).
av ideal i R, gäller att det nns ett N sådant att In = IN för alla
n N . Visa att varje artinsk PID är en kropp.
(Ledning: Låt D vara en artinsk PID, och tag a 6= 0D godtyckligt.
Betrakta sedan följden I1 I2 I3 : : : av ideal i D , där In = ha i
n
för varje n.)
17.3 Euklidiska ringar

Vi känner sedan tidigare till divisionsalgoritmen för heltal (sats 1.10),
vars innebörd är att det för varje par av heltal a och b, där b > 0, nns
heltal q och r sådana att
a = bq + r;
där 0 r < b. Divisionsalgoritmen kan modieras, så att talet b även
tillåts vara negativt.
Sats 17.42. Låt a och b vara två heltal och antag att b 6= 0. Då nns
heltal q och r sådana att
a = bq + r;
där jrj < jbj.
Vi överlåter beviset för denna modierade version av divisionsalgorit-
men till läsaren. Notera att jämfört med originalet, så är kvoten q
och resten r i ovanstående version inte entydigt bestämda. Om vi till
exempel vill divideraa = 17 med b = 3, så duger 17 = 3 5 + 2 (där
alltså q = 5 och r = 2) och 17 = 3 6 + ( 1) (där vi har q = 6 och
r = 1) precis lika bra, ty i båda fallen gäller jrj < jbj = 3.
Mängden Z av alla heltal är ett alltså integritetsområde för vilket
det nns en divisionsalgoritm. Vi har tidigare stött på ett annat in-
tegritetsområde där så är fallet, nämligen polynomringen K [x] över en
kropp K . Sats 16.17 säger att om a(x) och b(x) är två polynom med
koecienter i K , där b(x) 6= 0K , så nns q(x); r(x) 2 K [x] sådana att
a(x) = b(x)q(x) + r(x);
där r(x) = 0K eller deg r(x) < deg b(x).
17.3. Euklidiska ringar 421
Vi frågar oss nu huruvida detta kan generaliseras till ett godtyckligt

integritetsområde, d.v.s. om det går att förse varje integritetsområde
med en divisionsalgoritm av något slag. Detta är inte alltid möjligt,
visar det sig. Men låt oss, genom att studera Z och K [x], komma
fram till vad som kan tänkas vara nödvändigt för att kunna införa en
divisionsalgoritm.
Vi vill alltså ta två element a och b i ett integritetsområde D och
dividera a med b, så att en kvot q och en rest r erhålles. Eftersom
det är frågan om en division, bör vi kräva att b 6= 0D . Elementet r skall
också vara mindre än b i något avseende. När det gäller heltal har vi
ju kravet jr j < jbj, medan vi för polynom i K [x] kräver att r (x) = 0K
eller deg r (x) < deg b(x). Det första vi bör införa på D är därför något
sätt att mäta storleken på dess element.
Denition 17.43. Låt D vara ett integritetsområde. En euklidisk

värdering på D är en avbildning : D n f0D g ! N sådan att det
(i) för alla a; b 2 D med b 6= 0D nns q; r 2 D så att a = bq + r , där
r = 0D eller (r) < (b)
(ii) för alla a; b 2 D n f0D g gäller (a) (ab).
Vi säger att D är en euklidisk ring, om det nns en euklidisk värde-

ring på D .
Exempel 17.44. Heltalsringen Z är en euklidisk ring med (n) = jnj

för alla n 6= 0 som euklidisk värdering. Divisionsalgoritmen på Z ger
att (i) i ovanstående denition är uppfyllt. Om vidare b 6= 0 så är
jbj 1, vilket ger jaj jajjbj = jabj. Därmed gäller även (ii).
Exempel 17.45. Låt K vara en kropp och deniera på polynom-

ringen K [x] enligt
[f (x)] = deg f (x)

för alla f (x) 6= 0K . Då är en euklidisk värdering på K [x]. Divisions-
algoritmen för K [x] säger nämligen att (i) i denition 17.43 gäller.
Även (ii) gäller, ty
deg a(x) deg a(x) + deg b(x) = deg[a(x)b(x)];

om a(x); b(x) 6= 0K .
Divisionsalgoritmen för K [x] används när man bevisar att varje ideal
i K [x] är ett huvudideal, d.v.s. på formen
hf (x)i = ff (x)g(x) j g(x) 2 K [x]g
för något f (x) 2 K [x], se beviset för sats 16.37. Även i heltalsring-
en Z gäller det att alla ideal är huvudideal, se sats 14.27. Beviset för
denna sats bygger på att samtliga additiva undergrupper i ringen Z
är cykliska, vilket i sin tur bevisas med hjälp av divisionsalgoritmen
(se beviset för sats 4.16). Vi har därmed ett par indicier som pekar
på att samtliga ideal i en euklidisk ring är huvudideal. Detta är också
innebörden av följande sats.
Sats 17.46. Varje euklidisk ring är en PID.
Bevis. Låt D vara en euklidisk ring och en euklidisk värdering på

denna. Antag att I är ett ideal i D. Vi vill visa att I = hbi för något
b 2 D.
Det triviala idealetI = f0D g = h0D i är ett huvudideal. Vi kan
därför anta att I 6= f0D g, d.v.s. att I innehåller minst ett element skilt
från 0D . Bland dessa element i I väljer vi b så att (b) är minimalt. Vi
påstår att I = hbi.
Tag a 2 I godtyckligt. Om vi kan visa att a = bq för något q 2 D ,
så är vi klara. Nu är D en euklidisk ring, vilket innebär att det nns
q; r 2 D sådana att
a = bq + r;
där r = 0D eller (r) < (b). Eftersom både a och b tillhör I och I är
ett ideal, så följer av
r = a bq
att också r tillhör I . Därför kan inte (r) < (b) gälla, eftersom detta
strider mot hur b valdes i I . Alltså gäller r = 0D , vilket ger a = bq.
Följdsats 17.47. Varje euklidisk ring är en UFD.
Bevis. Använd satsen ovan, samt sats 17.29.

Omvändningen till sats 17.46 är falsk. Det nns alltså huvudidealringar

på vilka det inte går att deniera en euklidisk värdering. Den här typen
av huvudidealringar växer emellertid inte på träd, och det faller utanför
ramen av denna framställning att nna ett exempel på en sådan PID.
Notera att vi i beviset för sats 17.46 endast utnyttjar det första
av de två kraven på en euklidisk värdering vi använder oss aldrig av
villkor (ii) i denition 17.43. Detta villkor kommer dock till användning
i nästa sats, som uttalar sig om vilka element som är enheter i en
euklidisk ring.
Sats 17.48. Låt D vara en euklidisk ring med euklidisk värdering .

Då gäller
(1D ) (u) (17.12)
för alla u 6= 0D i D, med likhet om och endast om u är en enhet.

Bevis. Välj u 2 D n f0D g godtyckligt. Då är
(1D ) (1D u) = (u)
för alla u 6= 0D i D, vilket bevisar (17.12).
Antag så att likhet råder i (17.12). Vi vill visa att u är en enhet.
Nu nns q; r 2 D sådana att
1D = uq + r;
där r = 0D eller (r) < (u) = (1D ). Men vi konstaterade ovan att
(r) (1D ) för alla r 6= 0D , och alltså måste r = 0D , vilket ger
1D = uq. Sålunda är u en enhet.
Antag omvänt att u är en enhet. Då är
(u) (uu 1 ) = (1D );

och eftersom vi sedan tidigare vet att (1D ) (u), är därmed (u)
och (1D ) lika.
Exempel 17.49. För den euklidiska värderingen (n) = jnj på Z

gäller (1) = j1j = 1. Det följer av sats 17.48 att enheterna i Z utgörs
precis av de heltal n som uppfyller jnj = 1. Dessa är 1 och 1.
Exempel 17.50. [f (x)] = deg f (x) som euklidisk värdering

Med
på polynomringen K [x] över en kropp K , så blir (1K ) = deg 1K = 0:
Enheterna i K [x] utgörs alltså enligt sats 17.48 av de polynom vars
grad är 0, d.v.s. alla konstanta polynom utom nollpolynomet. Detta
visade vi på annat sätt redan i följdsats 16.7.
Med hjälp av Euklides' algoritm kan man bestämma den största ge-
mensamma delaren till två positiva heltal. Man använder sig då av divi-
sionsalgoritmen ett upprepat antal gånger, på allt mindre och mindre
tal, tills man får erhåller en rest lika med noll. Den sista icke för-
svinnande resten är då den sökta största gemensamma delaren. Det
kommer förmodligen inte som någon större överraskning, att denna
algoritm kan generaliseras till en godtycklig euklidisk ring.
Sats 17.51 (Euklides' algoritm). Låt vara en euklidisk värde-

ring på den euklidiska ringen D och antag att a; b 2 D , där b 6= 0D .
Låt vidare q1 ; q2 ; : : : och r0 ; r1 ; : : : vara element i D sådana att
r0 = b
a = bq1 + r1 ; r1 = 0D eller (r1 ) < (b)
b = r1 q2 + r2 ; r2 = 0D eller (r2 ) < (r1 )
r1 = r2 q3 + r3 ; r3 = 0D eller (r3 ) < (r2 )
.
.
.
ri 1 = ri qi+1 + ri+1 ; ri+1 = 0D eller (ri+1 ) < (ri )

.
.
.
Då nns ett minsta s1 så att rs = 0D , och för detta s gäller att
rs 1 är en sgd till a och b.
Bevis. Eftersom alla (ri ) är naturliga tal och följden (r0 ); (r1 ); : : :
är strängt avtagande, måste vi förr eller senare erhålla rs = 0D .
Antag nu att d 2 D uppfyller d j a och d j b. Om r1 6= 0D så följer
av r1 = a bq1 och lemma 17.10, att d även är en delare i r1 . Varje
gemensam delare i a och b är sålunda också en gemensam delare i b
och r1 . Omvänt, om c är en gemensam delare i b och r1 , så gäller
c j (bq1 + r1 ), d.v.s. c j a. Därmed har a och b precis samma uppsättning
gemensamma delare som b och r1 . Speciellt ger detta att

() d är en sgd till b och r1 :
d är en sgd till a och b
På samma sätt inses att om r2 6= 0D så är d en sgd till b och r1 , om
och endast om d är en sgd till r1 och r2 . På det här viset fortsätter vi
tills vi erhåller rs = 0D för något s 1. I detta fall har vi alltså
rs 2 = rs 1 qs :
Ur denna ekvation framgår att rs 1 rs 2 och rs 1 . Efter-
är en sgd till
som varje sgd till rs 2 och rs 1 är en sgd till a och b, enligt ovanstående
resonemang, är beviset fullbordat.
Exempel 17.52. Bestäm en sgd till polynomen x4 + 2x3 + 3x + 4

och x + 3x + 1 i Z5[x] med hjälp av Euklides' algoritm. Vi får
3 2
x4 + 2x3 + 3x + 4 = (x3 + 3x2 + 1)(x 1) + (3x2 + 2x);

x3 + 3x2 + 1 = (3x2 + 2x)(2x + 3) + (4x + 1);
3x2 + 2x = (4x + 1) 2x:
Den sista icke-försvinnande resten är här 4x + 1, och det är också vår
sökta sgd. Övriga sgd ges av x + 4, 2x + 3 och 3x + 2. Dessa fås genom
multiplikation av 4x + 1 med 2, 3 respektive 4, som är enheterna i
Z5[x], förutom 1.

1. Bevisa den modierade versionen av divisionsalgoritmen för heltal i
sats 17.42.
2. Deniera : Z n f0g ! N som (n) = n2 . Visa att är en euklidisk

värdering på Z.
3. Låt vara en euklidisk värdering på den euklidiska ringen D.

(a) Visa att det för varje n 2 N gäller att : D n f0D g ! N denierad
(a) = (a) + n, för alla a 2 D, är en euklidisk värdering på D.
av
(b) Visa att det för varje m 2 Z+ gäller att : D nf0D g ! N denierad
av (a) = m (a), för alla a 2 D , är en euklidisk värdering på D .
4. Är Zx[ ] en euklidisk ring? Motivera Ditt svar!

5. Visa att varje kropp är en euklidisk ring.
6. Låt D vara en euklidisk ring och en euklidisk värdering på D. Visa

att om a och b är associerade element i D, så är (a) = (b).
7. Låt D vara en euklidisk ring med tillhörande euklidisk värdering .
Antag att a; b 2 D n f0D g. Visa att (a) < (ab), om och endast om b
inte är en enhet i D .
8. Låt D vara en euklidisk ring och en euklidisk värdering på D. Antag

att
(a + b) max[ (a); (b)];

närhelst a, b och a + b alla är skilda från 0D . Visa att q och r i deni-
tion 17.43(i) är entydigt bestämda av a och b.
9. Bestäm, med hjälp av Euklides' algoritm, en sgd till följande element
i respektive euklidisk ring.
(a) 123 och 321 i Z

(b) x5 + 5x3 x2 + 4x 1 och x4 3x3 + 2x2 3x + 1 i Q [x]
(c) x4 + x3 + x2 + 1 och x3 + 1 i Z2[x]
(d) x8 + x7 + 2x6 + 2x3 + 2x + 2 och x6 + 2x4 + x3 + 1 i Z3[x]
10. Bestäm det minsta ideal i Q [x] (med avseende på inklusion) som inne-
håller polynomen x4 +5x3 +2x2 +5x +1 och x5 +5x4 +2x3 +6x2 +6x +1.
11. Antag att a och b är två element i en euklidisk ring D, båda skilda
från0D . Låt d vara en sgd till a och b. Visa, genom att gå baklänges
i Euklides' algoritm, att det nns s; t 2 D sådana att d = as + bt.
17.4 Gaussiska heltal

Vi har hittills blott två exempel på euklidiska ringar att ståta med, i
form av heltalen Z och polynomringen K [x], där K är en kropp. Vi
skall i detta avsnitt introducera ett tredje exempel på en euklidisk ring.
Denition 17.53. Ett gaussiskt heltal är ett komplext tal, vars

real- och imaginärdel båda är heltal. Mängden av alla gaussiska heltal
betecknas Z[i]. För varje = a + bi 2 Z[i] denieras normen av
som
N () = jj2 = a2 + b2 :
17.4. Gaussiska heltal 427
Exempel 17.54. Vi har N ( 1 + 4i) = 17 och N (3 4i) = 25.
Självklart är Z[i] en kommutativ ring med etta under vanlig addition

och multiplikation av komplexa tal. Vidare kan det inte nnas nollde-
lare i Z[i], ty om det gjorde det skulle det också nnas nolldelare i C ,
vilket ej är fallet (ty C är en kropp). Således är Z[i] ett integritetsom-
råde.
Lemma 17.55. Normen på Z[i] har följande egenskaper.

(i) N () 0 för alla 2 Z[i], med likhet om och endast om = 0.
(ii) N ( ) = N ()N ( ) för alla ; 2 Z[i].
Bevis. Båda egenskaperna följer direkt av egenskaperna hos absolut-

beloppet för komplexa tal.
Sats 17.56. Restriktionen av normen N till Z[i] nf0g är en euklidisk

värdering på Z[i], d.v.s. Z[i] är en euklidisk ring.
Bevis. Låt och vara två gaussiska heltal och antag att 6= 0. Om
vi dividerar med som vanligt, så får vi

= r + si;

för några rationella tal r och s. Välj heltalen q1 och q2 så nära r re-
spektive s som möjligt. Då är
jr q1j 12 och js q2j 12 :

Sätt = q1 + q2 i och = . Då är både och gaussiska heltal,
och vi har
= + :
Vi skall visa att om 6= 0, så är N () < N ( ). Men
2 2

N () = j 2j = j 2j = = N ( )

och olikheten N () < N ( ) följer nu av att

2 2 2
1 1

= (r q1 )2 + (s q2 )2 2
+
2
< 1:
Om vidare ; 2 Z[i] båda är skilda från 0, så är N ( ) 1 och

N () N ()N ( ) = N ( ):
Satsen är därmed bevisad.
Följdsats 17.57. De gaussiska heltalen Z[i] är en PID och en UFD.

Bevis. Detta är en direkt konsekvens av ovanstående satserna 17.56
och 17.46, samt följdsats 17.47.
Följdsats 17.58. Z[i] ges av f1; 1; i; ig.

Mängden av alla enheter i
Bevis. Vi konstaterade i sats 17.56, att normen på Z[i] är en euklidisk

värdering. Vidare har vi N (1) = 1, så enligt sats 17.48 är a + bi en
enhet i Z[i], om och endast om N (a + bi) = a + b = 1. De enda
2 2
heltalslösningarna till denna ekvation är a = 1, b = 0 eller a = 0,
b = 1, vilket bevisar följdsatsen.
Exempel 17.59. Vi bestämmer en kvot och en rest vid division

av = 8 + 9i med = 4 i. Först nner vi att
8 + 9i (8 + 9i)(4 + i) 23 + 44i 23 44
= = = = + i:
4 i (4 i)(4 + i) 17 17 17
De heltal som ligger närmast 23=17 och 44=17 är 1 respektive 3. Därför
sätter vi = 1 + 3i och
= = (8 + 9i) (4 i)(1 + 3i) = 1 2i:
Sålunda är = 1 + 3i en kvot och = 1 2i en rest vid division av
med . Lägg märke till att 5 = N () < N ( ) = 17.
I och med att de gaussiska heltalen utgör en euklidisk ring, fungerar

också Euklides' algoritm i Z[i]. Vi kan alltså bestämma en sgd till två
gaussiska heltal, om minst ett av dem är skilt från noll, med hjälp denna
algoritm. Eftersom en sgd i en UFD alltid är entydigt bestämd sånär
som på multiplikation med en enhet, och Z[i] innehåller fyra enheter
(se följdsats 17.58), så nns det fyra stycken sgd till varje sådant par
av gaussiska heltal.
Exempel 17.60. Bestäm med hjälp av Euklides' algoritm en sgd till

de båda gaussiska heltalen = 3 11i och = 7 i. Vi får först
3 11i 16 37
= = i;
7 i 25 25
så = 1 + 1 , där 1 = 1 i och 1 = 3 3i. Därpå nner vi att
7 i 4
= = 1 + i;
1 3 3i 3
vilket ger = 1 2 + 2 , där 2 = 1 + i och 2 = 1 i. I det tredje
steget erhåller vi
1 3 3i
= = 3i:
2 1 i
Här går divisionen jämnt ut, d.v.s. 1 = 2 3 + 3 , där 3 = 3i
och 3 = 0. Vi konstaterar därmed att en sgd till och ges av
2 = 1 i. Övriga sgd till och ges av 2 = 1 + i, i2 = 1 + i
och i2 = 1 i.
De irreducibla elementen i den euklidiska ringen Z ges som bekant av

alla tal på formen p, där p är ett primtal. I polynomringen över en
kropp utgörs de irreducibla elementen av alla irreducibla polynom. Vi
skall nu se om vi kan säga något om vilka de irreducibla elementen är
i Z[i].
Sats 17.61. Låt vara ett gaussiskt heltal. Om N () är ett primtal,
så är irreducibelt.
Bevis. N () = p för något primtal p, men att inte är

Antag att
irreducibelt. Då nns ; 2 Z[i], av vilka ingen är en enhet eller lika
med 0, så att = . Detta ger
p = N () = N ( ) = N ( )N ( );
d.v.s. vi har antingen N ( ) = 1 eller N ( ) = 1. Följdsats 17.58 visar

att antingen eller är en enhet, vilket är en motsägelse. Sålunda
är irreducibelt.
Exempel 17.62. De gaussiska heltalen 1 + i och 5 2i är båda irre-

ducibla, eftersom N (1 + i) = 2 och N (5 2i) = 29 är primtal.
Exempel 17.63. Omvändningen till sats 17.61 gäller inte.4 Tag ex-
empelvis 3 2 Z[i]. Vi har N (3) = 9, som inte är ett primtal. Antag att 3
inte är irreducibelt i Z[i]. Då nns gaussiska heltal och sådana att
= 3;
där varken eller är en enhet. Men då måste
N ( ) = N ()N ( ) = 9;
och eftersom varken eller är enheter, så måste
N () = N ( ) = 3:
Men ekvationen N (a + bi) = a2 + b2 = 3 saknar heltalslösning, så
det nns därmed inget gaussiskt heltal med normen 3. Sålunda är 3
irreducibelt i Z[i], trots att dess norm inte är ett primtal.
Exempel 17.64. Betraktat som ett element i Z är 5 irreducibelt, i

och med att det är ett primtal. Men betraktat som element i Z[i] är 5
inte irreducibelt, eftersom vi har
5 = (1 + 2i)(1 2i);
där varken 1 + 2i eller 1 2i enheter.
Exempel 17.65. 3i 2 Z[i] som en produkt av

Vi önskar skriva 4
irreducibla faktorer. Först konstaterar vi attN (4 3i) = 25, vilket ger
att om det nns en icke-trivial faktorisering 4 3i = , så måste
N () = N ( ) = 5:
4
Man kan inte få allt här i världen!
Möjliga delare i 4 3i ges därmed av de sammanlagt åtta gaussiska

heltalen
1 2i och 2 i;
1 + 2i, 1 2i, 2 + i
I själva verket har vi endast två delare, eftersom
och 2 i är sinsemellan associerade element, liksom 2+ i, 2 i, 1+2i
och 1 2i. Det räcker därmed att testa ifall 4 3i är delbart med till
exempel 1 + 2i eller 2 + i. Vi nner här att 2 + i duger, eftersom
4 3i (4 3i)(2 i) 5 10i
= = = 1 2i:
2+i 5 5
Alltså är
4 3i = (2 + i)(1 2i);
och då N (2 + i) = N (1 2i) = 5 är ett primtal, så är båda faktorerna
i högerledet enligt sats 17.61 irreducibla. Vi är därmed klara.

1. Beräkna normen av följande gaussiska heltal.
(a) 2 + i (b) 4 (c) 5 + 3i (d) 1 10i

2. Bestäm alla gaussiska heltal sådana att
(a) N () = 13 (b) N () = 25.
3. Ange samtliga associerade element i [ ] till följande gaussiska heltal.
Zi
(a) 1 + i (b) 5 2i (c) 6 + 5i (d) 4i
4. Bestäm en kvot och en rest vid division av med i Z[i], om
(a) = 6 i och = 1 + 3i (b) = 2 + 5i och = 4 + 3i
(c) = 8 3i och = 3 + 5i (d) = 12 i och = 2 i.
(e) = 7 + 2i och = 3 4i (f) = 8 + 6i och = 5 15i.
5. Bestäm en sgd till följande gaussiska heltal.
(a) 15 5i och 3+11i (b) 12 och 3 + i (c) 4 2i och 7 + i

(d) 1 + 5i och 3 + 2i (e) 1 + 9i och 4 2i (f) 12 + 8i och 8 + 14i
6. Bestäm samtliga sgd i Z [i] till
(a) 4 + i och 1 + 3i (b) 19 4i och 1 + 8i (c) 5 + 3i och 1 + 5i.
7. Vilka av nedanstående element i Z [i] är irreducibla?

(a) 5 6i (b) 7 (c) 4 + i (d) 7 + 3i
8. Skriv nedanstående gaussiska heltal som en produkt av irreducibla ele-
ment i Zi[ ].
(a) 3 + i (b) 5 + 12i (c) 17 (d) 13 i
(e) 3 + 4i (f) 2 + i (g) 29 (h) 3 6i
9. Visa att [i]= h1 + ii är en kropp med två element.
Z
10. Visa att Z[i]= h2 ii är en kropp med fem element.

11. Antag att och är två gaussiska heltal, inte båda lika med noll.
Låt vara en sgd till och . Gäller då N ( ) = SGD[N (); N ( )]?
Ge bevis eller motexempel.
12. Visa att fraktionskroppen till Z [i] ges av Q (i) = fr + si j r; s 2 Q g.
17.5 Något om kvadratiska heltalsringar

De gaussiska heltalen är ett exempel på en kvadratisk heltalsring. Så-
dana ringar är föremål för ett stort intresse inom det område inom
matematiken, som man brukar kallas för algebraisk talteori. Vi skall i
detta avsnitt bekanta oss med några andra kvadratiska heltalsringar,
förutom Z[i].
Ett heltal säges vara kvadratfritt, om det inte är delbart med
kvadraten på något primtal. Till exempel är 14, 15 och 21 kvadratfria,
men inte 9, 12 eller 18. Speciellt är p och p kvadratfria, om p är ett
primtal.
Lemma 17.66. Om n 6= 1 är kvadratfritt, så gäller n 2= Q .

p
Bevis. p
Påståendet är givetvis sant, om n är negativt.
p Antag därför
att n är positivt och att n är rationellt, säg n = a=b för några
a; b 2 Z. Från denna likhet följer nb2 = a2 . En konsekvens av aritmeti-
kens fundamentalsats är att primtalsfaktoriseringen av såväl a2 som b2
innehåller ett jämnt antal faktorer av varje primtal som delar a respek-
tive b. Eftersom n är kvadratfritt, måste det emellertid nnas minst
ett primtal, som förekommer ett udda pn 2= Q .
antal gånger i primtalsfaktori-
seringen av nb2 . Detta är en motsägelse, så
17.5. Något om kvadratiska heltalsringar 433
Låt nu m 6= 1 vara ett kvadratfritt heltal och bilda mängden

Z[pm ] = fa + bpm j a; b 2 Zg:
p nmdetär komplexa
Om ett negativt tal, säg m =
p n, där n 2 Z+, så menas med
talet i n. För speciellt m = 1 får vi alltså de
5
Z[pm ] är enpunderring i C , och därmed

gaussiska heltalen.
Det är inte svårt att se att
p
ett integritetsområde. Framställningen a + b m av ett element i Z[ m ]
är vidare entydigt bestämd. Antag nämligen att
p
a1 + b1 m = a2 + b2 m
p
för några a1 ; a2 ; b1 ; b2 2 Z. Då gäller a1 a2 = (b2 b1)pm, så om

b1 6= b2 , får vi
pm = a1 a2 2 Q :
b2 b1
Enligt lemma 17.66 är emellertid
pm aldrig rationellt, om m 6= 1 är
kvadratfritt. Vi har alltså erhållit en motsägelse. Således måste vi ha
b1 = b2 , och därmed också a1 = a2 .
Denition 17.67. En ring Z[pm ] av det slag som beskrivs ovan

kallas för en kvadratisk heltalsring.
Varje kvadratisk heltalsring kan förses med en norm, i stil med den för
de gaussiska heltalen.
Denition 17.68. För varje

p p
= a + b m 2 Z[ m ] denieras nor-
men av som
p p
N () = (a + b m)(a b m) = a2 mb2 :
Notera att normen enligt denna denition överensstämmer med vår

denition av normen på Z[i], se denition 17.53.
5
pAv denna anledning, ser man i litteraturen ibland den alternativa beteckningen
Z[ 1 ] för Z[i].
p p
Exempel 17.69.p I Z[2 2 ] har2 vi N (5 3 2) = 52 2 ( 3)2 = 7,
medan N (3 + 4 2) = 3 2 4 = 23.
Lägg märke till att N () mycket väl kan vara negativt. Ordet norm är
således en aning olyckligt valt, speciellt med tanke på de associationer
till vektorrum som detta ord kan ge.
Lemma 17.70. Normen

p
N på Z[ m ] har följande egenskaper.
(i)
p
Ett element 2 Z[ m ] uppfyller N () = 0, om och endast om
= 0.
p
För alla ; 2 Z[ m ] gäller N ( ) = N ()N ( ).
(ii)
(iii)
p p
Ett element i Z[ m ] är en enhet i Z[ m ], om och endast om
N () = 1 eller N () = 1.
Bevis. Vi bevisar (i) och (iii), men lämnar (ii) som en övning för läsa-
ren.
N (0) = 0. Antag att N () = 0, där = a + b m.
(i) Klart är att
p
Då är a
2 mb2 = 0, d.v.s. mb2 = a2 . Om b 6= 0, så blir m = a2 =b2 , vilket
innebär att
pm = ja=bj är rationellt. Detta är emellertid omöjligt, på
grund av lemma 17.66, så vi måste ha b = 0. Därmed är också a = 0,
och vi kan konstatera att = 0.
p
(iii) ()) Antag att 2 Z[ m ] är en enhet. Då fås
N ()N ( 1 ) = N ( 1 ) = N (1) = 1;
med hjälp av (ii). Eftersom normen av ett element i Z[pm ] endast kan
anta heltalsvärden, måste N () = 1 eller N () = 1.
(() Antag att N ()p= 1 eller N () = 1. Vi vill visa att är en
enhet. Ansätt = a + b m. Då är
p p
(a + b m)(a b m)N () = (a2 mb2 )N () = [N ()]2 = 1;
vilket visar att är en enhet med 1 p
= (a b m)N ().
p p
Exempel 17.71. Det nns endast två enheter i Z[ 3 ], ty a+b 3
a2 + 3b2 = 1.
Z[p 3 ]
är en enhet, om och endast om Denna ekvation har
a = 1, b = 0 som enda heltalslösningar, d.v.s. enheterna i
är 1 och 1.
Z[pm ]. Följande sats

Vi skall nu, i stil med de gaussiska heltalen, undersöka förekomsten av
irreducibla element i en kvadratisk heltalsring
motsvarar sats 17.61.
Sats 17.72. Låt

p
2 Z[ m ]. Om N () = p eller N () = p, där p
är ett primtal, så är ett irreducibelt element.
Bevis. Beviset är nästan en kopia av beviset för sats 17.61, och lämnas
av den anledningen som en övning för läsaren.
p
Exempel
p 17.73. På grund av att N (4 p 3) = 13 är ett primtal, så
är 4 3 ett irreducibelt element i Z[ 3 ].
Exempel 17.74. Precis som med motsvarande sats för gaussiska hel-
N (2p+
p 5) = 9 inte är ett primtal, är = 2 +
p
tal, är omvändningen till sats 17.72 inte sann. Trots att till exempel
5 irreducibelt
i Z[ 5 ]. Ansättningen = leder nämligen till att vi måste ha
N ( ) = N ( ) p= 3, om varken eller är enheter. Med ansättning-
en = a + b 5 erhålles ekvationen
p a2 + 5b2 = 3, vilken saknar
heltalslösning, så inget element i Z[ 5 ] har normen 3. Jämför med
exempel 17.63.
Sats 17.75. Varje element

p
6= 0, som inte är en enhet i pZ[ m ], kan
skrivas som en ändlig produkt av irreducibla element i Z[ m ].
Bevis. Låt A vara mängden av alla element i Z[pm ] som inte är en

inte
Z[pm ]. Vi vill visa att denna mängd är
enhet eller lika med noll, och som kan skrivas som en ändlig pro-
dukt av irreducibla element i
tom. Antag att så ej är fallet. Bland de element som tillhör A, väljer
vi så att jN ()j är minimalt. Elementet kan inte vara irreducibelt,
på grund av att = i så fall vore en faktorisering av i irreducib-
p
la element. Således nns ; 2 Z[ m ] så att = , där varken
eller är enheter. Detta innebär att jN ( )j > 1 och jN ( )j > 1, men
eftersom vi också har N () = N ( )N ( ), måste även jN ( )j < jN ()j
och jN ( )j < jN ()j gälla. Detta betyder att varken eller till-
hör A, på grund av den minimalitetsegenskap som besitter. Således
kan både och skrivas som en ändlig produkt av irreducibla element
i Z[pm ]. Detta gäller därmed också för , eftersom = . Detta är

en motsägelse, så mängden A måste vara tom, vilket vi ville bevisa.
Det skadar inte att jämföra detta bevis med bevisen för aritmetikens
fundamentalsats (sats 1.26), sats 16.42 (rörande faktorisering i polyn-
omringen över en kropp) samt sats 17.29 (som säger att varje PID är
en UFD). Existensdelen av dessa tre bevis följer precis samma mönster
som vi gör i beviset ovan. Lägg dock märke till att det inte nns något
Z[pm ] inte behöver vara en UFD.

påstående rörande entydigheten av en faktorisering i sats 17.75. Detta
beror på att
p
Exempel 17.76. Den kvadratiska heltalsringen Z[ 5 ] är inte en
UFD. Ett sätt att faktorisera 6 i denna ring ges av
6 = 2 3: (17.13)
Vi påstår att såväl 2 som 3 är irreducibla. Vi kan inte avgöra detta

med hjälp av sats 17.72, eftersom varken N (2) = 4 eller N (3) = 9 är
primtal. Vi gör därför ansättningen
2 = (17.14)
p
för några ; 2 Z[ 5 ]. Då blir
4 = N ()N ( ):
Om (17.14) är en icke-trivial faktorisering, så är N () = N ( ) = 2.
a2 + 5b2 = 2, vilken saknar
Z[p
Men detta leder till en ekvation av typen
p
heltalslösning. Således kan inget element i 5 ] ha normen 2, vilket
innebär att 2 irreducibelt i Z[ 5 ]. Ett liknande resonemang ger vid
handen, att även 3 är irreducibelt.
Ett annat sätt att faktorisera 6 ges av
p p
6 = (1 + 5)(1 5): (17.15)
p p
Med samma förfarande som ovan inses att
p 1+ 5 p
och 1 5
båda är irreducibla. Elementen 2, 3, 1+ 5 och 1 5 p
inte är
sinsemellan associerade element, eftersom de enda enheterna i 5] Z[
är 1 och 1. Därmed är (17.13) och (17.15) två olika faktoriseringar
p 5 ] inte en UFD.
av 6 i irreducibla element. Sålunda är Z[
Det nns emellertid kvadratiska heltalsringar som är faktoriella ringar.

Ett exempel på en sådan är ju de gaussiska heltalen.

1. Vilka av följande heltal är kvadratfria?
(a) 4 (b) 105 (c) 28 (d) 0 (e) 1 010

2.
p p p
Beräkna
(a) (2 + p5)(3 5)p i Z[ 5 ]

(b) (1 p 7)2 i Zp
[ 7] p
(c) (4 p 2)(3 + p2)3 i Z[ p 2 ]
(d) (1 + 2)2 (3 + 2)2 i Z[ 2 ].
3.
p p
Beräkna normen av följande element i respektive kvadratisk heltalsring.
p p
(a) 1p+ 3 2 i pZ[ 2 ] (b) 3 2 p3 i Z[ 3p]
(c) 4 11 i Z[ 11 ] (d) 7 + 2 7 i Z[ 7 ]
4. Bestäm inversen (i den mån denna existerar) till vart och ett av ele-
p p p p p p
menten nedan.
(a) 2 5 i Z[ 5 ] (b) 4 + 7 i Z[ 7 ] (c) 7 + 4 3 i Z[ 3 ]

p p p
5. Visa att 1 5 och 7 3 5 är associerade element i Z[ 5 ].
6. Bevisa (ii) i lemma 17.70.
7.
enheter i
pn 2 är ett kvadratfritt heltal, så nns det endast två
Visa att om
Z [ n ].
p
8. Visa att varjepelement på formen (1 + 2)n , där n är ett heltal, är
en enhet i Z [ 2 ].
10. Vilka av nedanstående element är irreducibla i respektive kvadratisk
p p
heltalsring?
p p
(a) 2 + p 7 i Z[p 7 ] (b) 1 + 2p 2 i Z[ 2p]
(c) 4 + 2 3 i Z[ 3 ] (d) 2 11 i Z[ 11]
p 5 ] kan faktoriseras i irreducibla faktorer på väsent-
11. Visa att 9 2 Z[
ligen två olika sätt.
p
12. Visa att Z[ 7] inte är en UFD.
(Ledning: Faktorisera 8.)
13. Är Z[
p 11] en UFD?
p p
14. Visa att 1+2 3 är ett irreducibelt element i Z[ 3], men inte ett
primelement (se övning 15 till avsnitt 17.2).
p p
15. Låt a+b 2 vara ett irreducibelt element i Z[ 2 ]. Visa att om
a 6= 0, så är a udda.
16. Bevisa att () = N () denierar en euklidisk värdering på Z[
p 2 ].
p
17. Visa att Z[ 2] är en euklidisk ring.
p p p p
18. (a) Visa att 3 2p 3, 12 7 3, 7+2 3 och 20+11 3 alla är irreducibla
element i Z [ 3p]. p p p
(b) Beräkna (3p 2 3)(7 + 2 3) och (12 7 3)(20 + 11 3).
(c) Visa att Z[ 3 ] är en euklidisk ring (och därmed en UFD), genom
p
att visa att () = jN ()j denierar en euklidisk värdering på
Z [ 3 ]. Hur stämmer detta överens med resultaten i (a) och (b)?
19. Visa att
( p )
D = a+ +
b b 7 a; b 2 Z
2 2
är en euklidisk ring, och att
p
b b
a+ +
7
2 = a + ab + 2b
2 2
2
denierar en euklidisk värdering på D.
Kapitel 18
Kroppsutvidgningar
Polynomet f (x) = x2 2 2 Q [x] saknar nollställen i Q , och kan därför
inte faktoriseras över denna kropp. Annorlunda blir det om vi betraktar
det som ett polynom över R. p p
Över denna kropp är det möjligt att
faktorisera polynomet enligt f (x) = (x + 2)(x 2). Genom att
således betrakta f (x) som ett polynom över en större kropp än Q, i
det här fallet R, blir det alltså möjligt att faktorisera det. Men att ta
till en så pass mycket större kropp som R för att kunna faktorisera
f (x) är ungefär som att skjuta mygg med kanon! Det borde kunna gå
att faktorisera f (x) över en betydligt mindre kropp än R , ty det enda
p
som gör att det inte går att faktorisera f (x) över Q är ju att talet 2
saknas i denna kropp. Betrakta till exempel mängden
p p
Q ( 2) = fa + b 2 j a; b 2 Qg:
R (med användan-
Det är inte svårt att visa att detta är en underkropp i
p
de av underkroppskriteriet i sats 13.28, se övning 12 till avsnitt 13.1),
i själva verket den minsta underkropp i R som innehåller Q och 2.
p
Vi ser att f (x) har båda sina nollställen i Q ( 2), och att det i polyn-
omringen över denna kropp går att faktorisera f (x). Vi har här gjort
p
en utvidgning av Q till en större kropp Q ( 2) och på så sätt erhållit
en kropp över vilken f (x) kan faktoriseras.
Utvidgningar av kroppar är föremålet för vårt intresse under den
större delen av återstoden av denna bok. Ett eektivt hjälpmedel i
teorin för utvidgningar av kroppar visar sig vektorrum vara. Vi inleder
därför detta kapitel med att ta oss en titt på teorin för vektorrum.
439
440 Kapitel 18. Kroppsutvidgningar
18.1 Vektorrum
Från den linjära algebran känner vi till att man kan addera vektorer i
planet eller rummet. Summan av två vektorer u och v blir en ny vektor
u + v. Det går också att multiplicera en vektor v med ett reellt tal a,
för att på så sätt få en ny vektor av . De fundamentala räknelagar
som gäller för räkning med vektorer visar sig delas av många andra
matematiska system än just mängden av alla vektorer i planet eller
rummet. Av den anledningen kan mycket av teorin inom den linjära
algebran bli tillämpbar inom områden, som vid den första anblicken
inte verkar ha ett dugg med vektorer att göra.
I detta avsnitt kommer vi att ge en abstrakt denition av begrep-
pet vektorrum samt ta upp några egenskaper hos sådana som kommer
att visa sig vara matnyttiga framöver. Vi inför emellertid endast de
allra nödvändigaste begreppen för vårt behov, och lämnar dessutom
ett ertal bevis som övningar för läsaren. Den som hungrar efter en
fylligare framställning, hänvisas till någon lärobok i linjär algebra.
Denition 18.1. Ett vektorrum V över en kropp K är en abelsk

grupp (V; +) tillsammans med en avbildning
K V
3 (a; v) 7 ! av 2 V
sådan att det för alla a; b 2 K och v ; w 2 V gäller att
(i) a(bv ) = (ab)v
(ii) (a + b)v = av + bv
(iii) a(v + w ) = av + aw
(iv) 1K v = v .
Elementen i V vektorer, medan elementen i K kallas skalärer.

kallas
Det neutrala elementet (med avseende på +) i V kallas nollvektorn
och betecknas 0.
Vi ger några exempel på olika vektorrum.
Exempel 18.2. Mängden R3 = f(x; y; z) j x; y; z 2 Rg är ett vektor-

rum över R. Vektoraddition ges av
(x1 ; y1 ; z1 ) + (x2 ; y2 ; z2 ) = (x1 + x2 ; y1 + y2 ; z1 + z2 )
18.1. Vektorrum 441
för alla (x1 ; y1 ; z1 ); (x2 ; y2 ; z2 ) 2 R3 , medan multiplikation med skalär

denieras som
r(x; y; z ) = (rx; ry; rz )

för alla r2R och (x; y; z ) 2 R3 .
Exempel 18.3. Föregående exempel kan generaliseras på följande

n
vis. Låt K vara en kropp och K den cartesiska produkten av n kopior
n
av K . Då är K ett vektorrum över K , med avseende på vektoraddi-
tionen
(a1 ; a2 ; : : : ; an ) + (b1 ; b2 ; : : : ; bn ) = (a1 + b1 ; a2 + b2 ; : : : ; an + bn )

och multiplikation med skalär enligt
c(a1 ; a2 ; : : : ; an ) = (ca1 ; ca2 ; : : : ; can )

för alla (a1 ; a2 ; : : : ; an ); (b1 ; b2 ; : : : ; bn ) 2 K n och c 2 K .
Exempel 18.4. Låt K vara en kropp. Då är polynomringen K [x] ett

vektorrum över K . Vektorerna är alltså här polynom över K . Vektor-
addition motsvaras av polynomaddition, medan skalärmultiplikation
denieras som cf (x), för varje f (x) 2 K [x] och c 2 K .
Exempel 18.5. Mängden C av alla komplexa tal är ett vektorrum

över R.
Sats 18.6. Låt V vara ett vektorrum över en kropp K . Då gäller

(i) 0K v = 0
(ii) a0 = 0
(iii) ( 1K )v = v
(iv) (av) = ( a)v = a( v),
för alla a 2 K och v 2 V .
Bevis. Vi bevisar (i) och (iii), men lämnar de övriga två som en övning
för läsaren.
(i) Genom att utnyttja (ii) och (iii) i denition 18.1, samt att 0 är
neutralt element med avseende på vektoraddition, så nner vi att
0 + 0K v = 0K v = (0K + 0K )v = 0K v + 0K v:
Eftersom (V; +) är en grupp, så uppfyller vektoraddition annullerings-
lagarna. Med användande av dessa på ovanstående uträkning, följer
0K v = 0 .
v i gruppen (V; +) ges
(iii) Den additiva inversen till ett element
av v. Om vi kan visa att också ( 1K )v är invers till v så är vi klara,
på grund av att inversen till ett element i en grupp är entydigt bestämt.
Räkningarna
v + ( 1K )v = 1K v + ( 1K )v = (1K 1K )v = 0K v = 0
visar att så är fallet. Notera att vi ovan har använt oss av axiom (iv)
och (ii) i denition 18.1, samt (i) i föreliggande sats.
Ett underrum i ett vektorrum V över en kropp K är en icke-tom

delmängd U av V som är stabil med avseende på vektoraddition och
multiplikation med skalär, d.v.s. om v ; w 2 U och a 2 K , så måste
även v + w 2 U och av 2 U gälla. Detta innebär att U i sig också är
ett vektorrum över K .
Exempel 18.7. Det är lätt att se att
U = f(x1 x2 ; 3x2 ; 2x1 + x2 ) j x1 ; x2 2 Rg

är ett underrum i R3 . Låt nämligen v = (x1 x2; 3x2 ; 2x1 + x2) och
w = (y1 y2; 3y2 ; 2y1 + y2) vara två vektorer i U och a ett reellt tal.
Då blir
v + w = (z1 z2 ; 3z2 ; 2z1 + z2 ) och av = (w1 w2 ; 3w2 ; 2w1 + w2);

där zi = xi + yi och wi = axi för i = 1; 2. Såväl v + w som av tillhör
alltså U.
Exempel 18.8. För varje vektorrum V är såväl V själv som f0g

exempel på underrum i V.
18.1. Vektorrum 443
Exempel 18.9. I exempel 18.4 konstaterade vi att polynomringen

K [x] över en kropp K är ett vektorrum över K . Låt n vara ett naturligt
tal och sätt U = ff (x) 2 K [x] j deg f (x) ng [ f0K g. Då är U ett
underrum i K [x], vilket inses enkelt med hjälp av sats 16.8.
Låt V vara ett vektorrum över kroppen K . Antag att v1 ; v 2 ; : : : ; vn

är en uppsättning av vektorer i V och a1 ; a2 ; : : : ; an en uppsättning av
skalärer i K . Då kallas vektorn
w = a1v1 + a2v2 + + anvn

för enlinjärkombination över K av v1 ; v2 ; : : : ; vn . Givet en mängd
S = fv 1 ; v2 ; : : : ; vn g av vektorer så kan vi bilda mängden
hS i = fa1 v1 + a2 v2 + + anvn j a1; a2 ; : : : ; an 2 K g
av alla möjliga linjärkombinationer av v1 ; v2 ; : : : ; vn över K. Vi kal-
lar hS i för det linjära höljet till S .
Sats 18.10. LåtS = fv1 ; v 2 ; : : : ; vn g vara en ändlig delmängd av
ett vektorrum V över en kropp K . Då är det linjära höljet hS i ett
underrum i V.
Bevis. Övning.
Låt V vara ett vektorrum över en kropp K och S = fv 1 ; v2 ; : : : ; vn g en

ändlig mängd av vektorer i V . Vi säger då att underrummet U = hS i
spänns upp av v1 ; v 2 ; : : : ; vn . Om det nns en ändlig delmängd S
av V som spänner upp hela V , så säges V vara ett ändligdimension-
ellt vektorrum, i annat fall oändligdimensionellt.
Exempel 18.11. Vektorrummet R3 över R (se exempel 18.2) spänns

upp av vektorerna (1; 0; 0), (0; 1; 0) och (0; 0; 1), eftersom
(x; y; z ) = x(1; 0; 0) + y(0; 1; 0) + z (0; 0; 1)
för varje (x; y; z ) 2 R3 .
Exempel 18.12. z = a + bi kan skrivas

Eftersom varje komplext tal
som en linjärkombination över R av de två komplexa talen 1 och i, så
spänns vektorrummet C över R upp av f1; ig.
Exempel 18.13. Betrakta underrummet U bestående av nollpoly-

nomet tillsammans med samtliga polynom av grad n eller lägre i po-
lynomringen K [x] över en kropp K , se exempel 18.9. Detta underrum
spänns upp av S = f1K ; x; x2 ; : : : ; xn g och är därför ett ändligdimen-
sionellt vektorrum över K .
Däremot kan inte hela K [x] vara ett ändligdimensionellt vektorrum.
Antag att så vore fallet, d.v.s. att K [x] = hT i för någon ändlig mängd
T = ff1 (x); f2 (x); : : : ; fm (x)g av polynom i K [x], där vi kan anta att
inget fi (x) är lika med nollpolynomet. Sätt
N = max[deg f1 (x); deg f2 (x); : : : ; deg fm (x)]

och låt g(x) 2 K [x] vara ett polynom av grad N +1. Det är då omöjligt
att skriva g(x) som en linjärkombination över K av polynomen i T . Vi
måste således konstatera att ingen ändlig mängd av polynom klarar
av att spänna upp K [x], så K [x] måste vara ett oändligdimensionellt
vektorrum över K.
Denition 18.14. Låt V vara ett vektorrum över en kropp K . En

uppsättning v 1 ; v 2 ; : : : ; v n av vektorer i V säges vara linjärt beroen-
de över K , om det nns a1 ; a2 ; : : : ; an 2 K så att
a1 v1 + a2 v2 + + an vn = 0;
men där minst ett ai är skilt från 0K . Om det däremot gäller att
a1 v1 + a2 v2 + + an vn = 0 =) ai = 0K för alla i = 1; 2; : : : ; n;
så säges v1 ; v2; : : : ; vn vara linjärt oberoende över K .
Exempel 18.15. De fyra vektorerna (1; 2; 3), ( 1; 2; 1), (2; 6; 2) och
(1; 0; 1) i R3 är linjärt beroende (över R), ty
1 (1; 2; 3) + 2 ( 1; 2; 1) + ( 1) (2; 6; 2) + 3 (1; 0; 1) = (0; 0; 0);
d.v.s. det nns en linjärkombination av dem som blir lika med nollvek-
torn, utan att samtliga skalära koecienter är lika med 0.
18.1. Vektorrum 445
Däremot är (1; 0; 0), (0; 1; 0) och (0; 0; 1) linjärt oberoende vektorer

över R, ty om
a(1; 0; 0) + b(0; 1; 0) + c(0; 0; 1) = (0; 0; 0)
för några reella tal a, b och c, så måste a = b = c = 0, eftersom
vänsterledet ovan är lika med (a; b; c).
Sats 18.16. Låt K vara en kropp och V ett vektorrum över K . Då

är en mängd fv1; v2 ; : : : ; vng av vektorer i V linjärt beroende, om och
endast om en av vektorerna v i kan skrivas som en linjärkombination
av de övriga.
Bevis. Vi lämnar beviset som en övning för läsaren.
Sats 18.17. Om ett vektorrumV över en kropp K spänns upp av n

vektorer, så är er än n vektorer i V linjärt beroende.
Bevis. Låt S = fv1 ; v2 ; : : : ; v n g vara en mängd av vektorer som spän-

ner upp V och antag att T = fw 1 ; w 2 ; : : : ; w m g är en mängd av m
vektorer i V , där m > n. I avsikten att uppnå en motsägelse, antar
vi att vektorerna i T är linjärt oberoende. Eftersom V = hS i, så nns
a1 ; a2 ; : : : ; an 2 K så att
w1 = a1v1 + a2v2 + + anvn: (18.1)
Vi har antagit att vektorerna i T är linjärt oberoende, så därmed måste

(enligt övning 7) w 1 6= 0, vilket innebär att minst ett ai är skilt från 0K .
Efter att eventuellt ha gjort en omnumrering av vektorerna i S , kan vi
anta att a1 6= 0K . Formel (18.1) kan då skrivas som
v1 = a1 1w1 a1 1a2 v2 a1 1a3 v3 a1 1anvn: (18.2)
Låt u vara en godtycklig vektor i V . Eftersom V spänns upp av vek-

torerna i S , så nns b1 ; b2 ; : : : ; bn 2 K så att
u = b1v1 + b2v2 + + bnvn:

Genom att i denna formel göra substitutionen (18.2), följer att u kan
skrivas som en linjärkombination av w1 ; v2 ; v3; : : : ; vn. Dessa vektorer
spänner alltså också upp V , och vi kan således skriva
w2 = c1 w1 + c2 v2 + c3v3 + + cnvn
för några c1 ; c2 ; : : : ; cn 2 K . Vektorerna w1 och w2 är linjärt oberoende

(varför?), så vi måste ha w 2 c1 w1 6= 0. Av den anledningen är cj 6= 0
för något j 2, och vi kan med ett liknande resonemang som ovan
konstatera att w 1 ; w 2 ; v 3 ; : : : ; v n spänner upp V .
På detta vis kan vi fortsätta att ersätta vektorn v i i S med mot-

svarande w i , så länge vektorerna i S räcker till. I slutändan kommer
vi ha att V spänns upp av w 1 ; w 2 ; : : : ; w n . Men i så fall skulle till
exempel wn+1 kunna skrivas som en linjärkombination av dessa vek-
torer, vilket enligt sats 18.16 är omöjligt, om vektorerna i T är linjärt
oberoende. Därmed är beviset klart!
Denition 18.18. Låt V vara ett vektorrum över en kropp K . En

mängd S = fv 1 ; v 2 ; : : : ; v n g av vektorer i V säges utgöra en bas för V
över K , om de spänner upp V och är linjärt oberoende över K .
Sats 18.19. Två baser för ett vektorrum har alltid lika många ele-
ment.
Bevis. S = fv1 ; v 2 ; : : : ; vn g och T = fw1 ; w2 ; : : : ; wm g vara baser

Låt
för ett vektorrum V . Då gäller alltså V = hS i, och eftersom vektorerna
i T är linjärt oberoende, så ger sats 18.17 att m n. Genom att låta S
och T byta roller, fås n m på samma sätt. Således är m = n, vilket
skulle bevisas.
Denition 18.20. Låt K vara en kropp och V ett ändligdimension-

ellt vektorrum över K . Antalet vektorer som ingår i någon bas för V
överK kallas för vektorrummets dimension över K och betecknas
dimK V , eller blott dim V .
Exempel 18.21. Exemplen 18.11 och 18.15 visar att dim R3 = 3.
Exempel 18.22. De komplexa talen 1 och i är linjärt oberoende

över R och vi såg i exempel 18.5 att de också spänner upp C be-
traktat som ett vektorrum över R. Därmed är f1; ig en bas för detta
vektorrum, så dimR C = 2.
18.1. Vektorrum 447
Sats 18.23. Låt V vara ett vektorrum över kroppen K och antag att
fv1; v2 ; : : : ; vng är en bas för V . Då kan varje element w 2 V skrivas
på formen
w = a1v1 + a2v2 + + anvn; (18.3)
där elementen a1 ; a2 ; : : : ; an 2 K är entydigt bestämda.
Bevis. Existensen av en linjärkombination av på formen (18.3) kommer

sig av att varje bas för V spänner upp V . Att framställningen i (18.3)
är entydig för varje xt w 2 V , beror på att vektorerna i bas är linjärt
oberoende. Läsaren uppmanas att fylla i detaljerna på egen hand.

p p
1. Visa att Q ( 2) = fa + b 2 j a; b 2 Q g är ett vektorrum över Q . Bestäm
också en bas för detta vektorrum.
2. Bevisa att mängden M2 (R) av alla 2 2-matriser med reella element

är ett vektorrum över R.
3. Visa att mängden F (R) av alla reellvärda funktioner från R till R

är ett vektorrum över R, och att mängden C (R) av alla kontinuerliga
funktioner i F (R) är ett underrum i F (R).
4. Bevisa (ii) och (iv) i sats 18.6.
5. Avgör om följande delmängder av Q [x] är underrum i vektorrummet

[x] över Q .
Q
(a) ff (x) j deg f (x) = 4g (b) ff (x) j f (1) = 0g
(c) f(x + 1)f (x) j f (x) 2 Q [x]g (d) ff (x) j f (0) = 1g
2
6. Låt S = f1 + x; 2 + x2 ; x + x3 g Z3[x]. Vilka av följande polynom i

Z3[x] tillhör det linjära höljet hS i? (Här betraktas alltså Z3[x] som ett
vektorrum över Z3.)
(a) 1 + x 2
(b) 1 + x2 + x3 (c) 2
(d) 1 + x + x2 + x3 (e) 2 + 2x2 + 2x3 (f) x
7. Antag att v1 ; v2 ; : : : ; vn är en mängd av linjärt oberoende vektorer i
ett vektorrum V . Visa att vi 6= 0 för alla i.
8. LåtS = fv1 ; v2 ; : : : ; vn g vara en mängd av linjärt oberoende vektorer
i ett vektorrum V . Visa att varje icke-tom delmängd av S också är en
mängd av linjärt oberoende vektorer i V .
10. Fyll i detaljerna i beviset för sats 18.23.
11. Utgör någon av följande två mängder av vektorer i R3 en bas för detta
vektorrum?
(a) f(0; 1; 1); (1; 0; 1); (1; 1; 0)g (b) f(1; 0; 1); (2; 3; 1); (3; 3; 2)}
12. Bestäm dimensionen av underrummet
U = ff (x) 2 K [x] j deg f (x) ng [ f0K g

i K [x], se exemplen 18.9 och 18.13.
13. Låt V = ff (x) 2 Q [x] j deg f (x) 2g[f0g. Visa att f1; 1+x; 1+x+x2g
är en bas för vektorrummet V över Q .
14. Låt V vara ett ändligdimensionellt vektorrum över en kropp K och
antag att U1
U2 är underrum i V .
och
(a) Visa att U1 + U2 = fu1 + u2 j u1 2 U1 ; u2 2 U2 g är ett underrum

i V.
(b) Antag att U1 \ U2 = f0g. Visa att dim(U1 + U2 ) = dim U1 +dim U2 .
18.2 Ändliga och algebraiska utvidgningar

Efter vår korta exposé in i vektorrummens värld i föregående avsnitt,
kommer vi nu till den huvudsakliga delen av teorin i detta kapitel.
Denition 18.24. Antag att K och L är kroppar, sådana att K L.

Då säges L vara en kroppsutvidgning av K .
För det mesta kommer vi istället för kroppsutvidgning att säga blott
utvidgning.
Exempel 18.25. De komplexa talen C är en utvidgning av de reella

talen R, som i sin tur är en utvidgning av de rationella talen Q .
Antag att L är en utvidgning av kroppen K och att 1 ; 2 ; : : : ; n
är ett antal element i L. Deniera K (1 ; 2 ; : : : ; n ) som snittet av
alla underkroppar i L som innehåller K och samtliga i . Det är inte
18.2. Ändliga och algebraiska utvidgningar 449
svårt att visa (se övning 1), att K (1 ; 2 ; : : : ; n ) i sig är en under-

kropp i L som innehåller K och samtliga i , i själva verket den minsta
underkroppen i L (med avseende på inklusion) som besitter denna
egenskap. Således är K (1 ; 2 ; : : : ; n ) en utvidgning av K , och vi sä-
ger att K (1 ; 2 ; : : : ; n ) är erhållen från K genom adjungering av
elementen 1 ; 2 ; : : : ; n 2 L.
Denition 18.26. Låt K vara en kropp. En utvidgning L av K säges

vara enkel, om L = K () för något 2 L.
Exempel 18.27. Vi påstår att kroppen av komplexa tal C är en

enkel utvidgning av kroppen av reella tal R. Närmare bestämt gäller
nämligen C = R (i). Klart är att C innehåller såväl R som i, så därmed
gäller R (i) C . Eftersom ett godtyckligt komplext tal kan skrivas
på formen z = a + bi, där a; b 2 R , så kommer z att tillhöra varje
underkropp i C som innehåller R och i, speciellt R (i). Således har vi
även C R (i), och påståendet följer.
Exempel 18.28. En utvidgning kan mycket väl vara enkel, även om

det inte ser så ut vid det första ögonkastet.
p p
p p p p Q ( 5; 3) av Q . Vi påstår att
Betrakta till exempel utvidgningen
Q () = Q (p 5; p3), där p= p5 + 3. Detta följer om vi kan visa att
Q () Q ( 5; 3) och Q p ( 5; 3)p Q (). p p
p 5poch 3 båda tillhör kroppen Q (p 5; p3),
Eftersom å ena sidan
så måste summan av 5poch
p 3, d.v.s. , vara ett element i Q ( 5; 3).
Härav följer Q () Q ( 5; 3). Då å andra sidan Q () är en kropp
och =6 0 ett element i denna, så gäller
p p p p
1 1 5 3 5 3
=p p = p p p p = 2 Q ():
5+ 3 ( 5 + 3)( 5 3) 2
p p
p = 5 3 p2 Q (). Detta medför att såväl
Av detta följer att
( p )=2 = 5 som ( )=2 = 3 tillhör Q (), och alltså gäller
+ p
Q ( 5; 3) Q (), varmed påståendet är bevisat.
Notera att om L är en kroppsutvidgning av K och om är ett element

i L, så gäller K = K (), om och endast om 2 K .
Lemma 18.29. Låt K vara en kropp och L en utvidgning av K . Låt

vidare 1 ; 2 ; : : : ; n vara en uppsättning av element i L, där n 2.
För alla m sådana att 1 m n 1 gäller då
[K (1 ; 2 ; : : : ; m )](m+1 ; m+2 ; : : : ; n ) = K (1 ; 2 ; : : : ; n ):
Bevis. Vi skriver av bekvämlighetsskäl Km = K (1 ; 2 ; : : : ; m ) och
Kn = K (1 ; 2 ; : : : ; n ) nedan. Vi skall med dessa beteckningar visa
att Km (m+1 ; m+2 ; : : : ; n ) = Kn .
Nu är Km en underkropp i L, och Km (m+1 ; m+2 ; : : : ; n ) den
minsta underkropp i L som innehåller Km och m+1 ; m+2 ; : : : ; n .
Men eftersom också Kn är en underkropp i L som innehåller Km och
m+1 ; m+2 ; : : : ; n , så gäller
Km (m+1 ; m+2 ; : : : ; n ) Kn :
Omvänt är Km (m+1 ; m+2 ; : : : ; n ) en underkropp i L som innehål-
ler K och 1 ; 2 ; : : : ; n , så därför måste
Kn Km (m+1 ; m+2 ; : : : ; n );
eftersom Kn är den minsta underkroppen i L med denna egenskap.
Ordningen med vilken man adjungerar elementen i i ovanstående lem-

ma har ingen betydelse. För en godtycklig permutation 2 Sn är
såväl K (1 ; 2 ; : : : ; n ) som K ( (1) ; (2) ; : : : ; (n) ) den minsta un-
derkropp i L som innehåller K och elementen 1 ; 2 ; : : : ; n .
Lemmat ovan medför vidare varje utvidgning av K på formen
K (1 ; 2 ; : : : ; n ), för några 1 ; 2 ; : : : ; n i L, fås genom en följd av
enkla utvidgningar enligt
K K (1 ) K (1 ; 2 ) K (1 ; 2 ; : : : ; n );
där vi för varje i = 2; 3; : : : ; n har
K (1 ; 2 ; : : : ; i ) = [K (1 ; 2 ; : : : ; i 1 )](i ):
Detta pekar på att enkla utvidgningar är av speciellt intresse, och vi
kommer att inom kort att studera sådana mer ingående.
Denition 18.30. Låt L vara en utvidgning av en kropp K . Vi säger

att ett element 2 L är algebraiskt över K , om f () = 0L för
något icke-konstant polynom f (x) i K [x]. Ett element i L som inte är
algebraiskt över K säges vara transcendent över K .
p
Exempel 18.31. Talet 2 är algebraiskt över Q, eftersom det är
nollställe till polynomet x2 2 2 Q [x]. Den franske matematikern
Charles Hermite (18221901) var den förste som lyckades visa att ta-
let e, basen för den naturliga logaritmen, är transcendent över Q . Detta
skedde år 1873. Nio år senare, år 1882, bevisade en tysk matematiker,
Ferdinand von Lindemann (18521939), att också är transcendent
över Q . Dessa båda bevis faller utanför ramen av vår framställning.1
Däremot är såväl e som algebraiska över R , eftersom de är nollställen
till polynomen x e respektive x i R[x].
p p
Exempel 18.32. Att 1 p + 3 2 pär algebraiskt över Q kan bevisas
på följande vis: Sätt =
p p1 + 3 2. Kvadrering av båda leden ger
2 3
= 1 + 2, d.v.s. 2 3 1 = 2. Från denna likhet fås i sin tur
2 = (2 1)3 = 6 34 + 32 1;
vilket visar att är nollställe till f (x) = x6 3x4 + 3x2 3 2 Q [x].
Denition 18.33. Ett polynom a0 +a1 x+ +anxn över en kropp K

säges vara moniskt, om an = 1K .
Till exempel är alltså x2 + 2x + 2 moniskt i Q [x], men inte 3x 2.
Sats 18.34. Låt K L en utvidgning av K . Antag

vara en kropp och
att 2 L är K . Det nns då ett entydigt bestämt
algebraiskt över
irreducibelt moniskt polynom m(x) 2 K [x] sådant att m() = 0L . För
varje f (x) 2 K [x] sådant att f () = 0L gäller vidare m(x) j f (x).
Bevis. Betrakta evalueringshomomorsmen : K [x] ! L i , deni-

erad enligt [f (x)] = f () för alla f (x) 2 K [x], se denition 16.10.
1
Den intresserade läsaren kan emellertid nna ett bevis för att såväl e som är
transcendenta i Morandi [11], se litteraturförteckningen på sidan 587.
Dess kärna ker = ff (x) 2 K [x] j f () = 0Lg är ett ideal i K [x],

och enligt sats 16.37 är alla ideal i K [x] huvudideal. Vi har alltså
ker = hm(x)i för något m(x) 2 K [x], som vi kan anta är moniskt.
För varje f (x) 2 K [x] som har som nollställe gäller f (x) 2 hm(x)i,
vilket betyder att m(x) j f (x).
Antag att m(x) är reducibelt över K . Det är då möjligt att skriva
m(x) = g(x)h(x), där g(x) och h(x) är polynom över K , båda av lägre
grad än m(x). Men då blir 0L = m() = g ()h(), vilket medför att
g(x) eller h(x) har som nollställe. Säg att detta gäller för g(x). Som
vi såg ovan, måste då m(x) j g (x) , vilket är omöjligt på grund av att
deg g(x) < deg m(x). Således är m(x) irreducibelt över K .
Kvar att visa är att m(x) är entydigt bestämt. Om m1 (x) är ett an-
nat moniskt irreducibelt polynom över K med som nollställe, så mås-
te m(x) j m1 (x) och m1 (x) j m(x) . Detta betyder att m(x) och m1 (x)
är associerade polynom (lemma 16.20(iii)), och eftersom de båda är
moniska, måste de vara lika.
Denition 18.35. Låt K vara en kropp och L en utvidgning av K .

Låt vidare 2 L vara algebraiskt över K . Det entydigt bestämda irre-
ducibla moniska polynom m(x) som har som nollställe (se sats 18.34)
kallas för minimalpolynomet till över K . Graden av m(x) be-
tecknas deg K () och kallas för gradtalet för över K .
p
Exempel
p 18.36. Minimalpolynomet till 2 över p Q är x2 2. Graden
av 2 över Q är alltså lika med 2, d.v.s. degQ ( 2) = 2.
Exempel p 18.37. Polynomet 2x2 1 är irreducibelt över Q , och har

= 1= 2 som ett av sina nollställen. Men eftersom polynomet inte är
moniskt så är det inte lika med minimalpolynomet till över Q , vilket
istället ges av x
2 1=2.
p p
Exempel 18.38. Vi konstaterade i exempel 18.32 att = 1+ 32
är algebraiskt över Q , eftersom det är ett nollställe till polynomet
f (x) = x6 3x4 + 3x2 3
i Q [x]. Detta moniska polynom är irreducibelt över Q (Eisensteins kri-
terium med p = 3) och är således lika med minimalpolynomet till
över Q . Vi konstaterar därmed att degQ () = deg f (x) = 6.
Vi kan nu formulera en sats rörande egenskaper hos en enkel utvidgning

K () av en kropp K , när är algebraiskt över K .
Sats 18.39. Låt K vara en kropp, L en utvidgning av K och 2L

ett algebraiskt element över K . Då är den enkla utvidgningen K ()
isomorf med kvotringen K [x]= hm(x)i, där m(x) är minimalpolynomet
till över K .
Bevis. Låt ! L vara evalueringshomomorsmen i . Som
: K [x]
framgår av beviset för sats 18.34, är ker = hm(x)i, där m(x) är
minimalpolynomet till över K . Beträande bilden
im = ff () j f (x) 2 K [x]g; (18.4)
så består denna av alla formella polynom i med koecienter i K .

Detta betyder speciellt att im K och .
innehåller
Enligt den första isomorsatsen (för ringar) så är K [x]= hm(x)i och
im isomorfa. Nu är m(x) irreducibelt över K , så enligt sats 16.45
är K [x]= h m(x)i, och därmed också im , en kropp. Som bekant är
ju K () den minsta underkroppen i L som innehåller K och , och
eftersom im också är en underkropp i L som innehåller K och ,
måste K () im . Men varje element i im tillhör givetvis också
K (), vilket inte minst framgår av (18.4). Således gäller im = K ()
och vi är klara med beviset.
Följdsats 18.40. Låt L vara en utvidgning av kroppen K , och antag

att 2 L är algebraiskt över K . Då kan varje element i K () skrivas
som ett formellt polynom i med koecienter i K , d.v.s. på formen
b0 + b1 + b2 2 + + bn n ;
för något n2N och några b0 ; b1 ; : : : ; bn 2 K .
Bevis. I beviset för sats 18.39 konstaterade vi att K () = im , där
: K [x] ! L är evalueringshomomorsmen i . Följdsatsens påstå-
ende är därmed en direkt konsekvens av formel (18.4).
Exempel 18.41. I exempel 18.27 konstaterade vi att C = R(i) är en

enkel utvidgning av R. Minimalpolynomet till
i över Rär m(x) = x2 +1,
så av sats 18.39 följer därmed att C ' R [x]= x + 1 , vilket vi kunde
2
ana oss till redan i exempel 16.46.
Hittills har vi klarat oss utmärkt utan teorin för vektorrum från av-
snitt 18.1. För att emellertid komma någon längre vart, är det lämpligt
utnyttja det som togs upp där. Det behövs inga speciellt våghalsiga
eskapader för införandet av vektorrum i samband med kroppsutvidg-
ningar, utan det hela sköter sig, som framgår av följande sats, mer eller
mindre av sig självt.
Sats 18.42. Låt K vara en kropp och L en utvidgning av K . Ope-

rationerna
L L 3 (; ) 7 !+ 2L
K L 3 (a; ) 7 ! a 2 L
denierar då L som ett vektorrum över K .
Bevis. Satsen följer direkt från denitionerna av en kropp och ett vek-
torrum.
Ett specialfall av denna sats togs upp redan i exempel 18.5, där K
och L i ovanstående sats motsvaras av R respektive C.
Denition 18.43. En utvidgning L av en kropp K säges vara änd-
lig, om vektorrummet L över K är av ändlig dimension. I så fall kal-
las dimensionen av detta vektorrum för gradtalet för utvidgningen L
av K , vilket vi betecknar med [L : K ].
Exempel 18.44. De komplexa talen C är en ändlig utvidgning av de

R, och vi har [C : R] = 2 (jämför med exempel 18.22). Vi
reella talen
kommer så småningom att se att R i sin tur inte är en ändlig utvidgning
av Q .
Givet en kroppsutvidgning L av K så är det inte svårt att visa (se

övning 24) att [L : K ] = 1, om och endast om L = K .
Denition 18.45. Vi säger att en utvidgning L av en kropp K är

algebraisk, om alla element i L är algebraiska över K .
Exempel 18.46. De reella talen R är inte en algebraisk utvidgning

av Q, eftersom R innehåller tal som inte är algebraiska över Q , till
exempel e och (se exempel 18.31).
Vi är från exempel 18.44 skyldiga ett bevis för att R inte är en ändlig
utvidgning av Q. Detta följer nu direkt av föregående exempel och
följande sats.
Sats 18.47. Varje ändlig utvidgning är en algebraisk utvidgning.
Bevis. Låt L vara en ändlig utvidgning av K. [L : K ] = n för

Då är
något n 2 Z
+.
Således är L ett n-dimensionellt vektorrum över K , och
i ett sådant är alltid er än n vektorer linjärt beroende, se sats 18.17.
Detta betyder speciellt att de n + 1 st. elementen 1L ; ; ; : : : ; 2 L
2 n
är linjärt beroende över K . Det nns därmed a0 ; a1 ; : : : ; an 2 K , där
minst ett ai är skilt från 0K , så att
a0 + a1 + + an n = 0L :
Men denna ekvation säger precis att elementet är ett nollställe till
något polynom i K [x], och således algebraiskt över K .
Från sats 18.39 känner vi till att omL = K () är en enkel kroppsut-

vidgning, där 2 L är algebraiskt över K , så är K () ' K [x]= hm(x)i,
där m(x) är minimalpolynomet till över K . I avsnitt 16.6 fann vi att
elementen i K [x]= hm(x)i har en entydig framställning på formen
(a0 + a1 x + a1 x2 + + an 1 xn 1 ) + hm(x)i ;
därn = deg m(x) och där a0 ; a1 ; : : : ; an 1 2 K . Något liknande gäller
därmed också i K (), vilket också är innebörden av följande sats.
Sats 18.48. Låt L = K () vara en enkel utvidgning av kroppen K .

Antag att är algebraiskt över K och sätt n = deg K (). Då gäller
[L : K ] = n, d.v.s. L är ett vektorrum av dimension n över K . Närmare
2
bestämt är 1L ; ; ; : : : ;
n 1 en bas för detta vektorrum.
Bevis. Vi skall visa att 1L ; ; 2 ; : : : ; n 1 spänner upp L och är linjärt

oberoende över K (se sats 18.23). Det förstnämnda innebär att varje
2 L skall kunna skrivas som
= b0 + b1 + + bn 1 n 1 ; (18.5)
för några b0 ; b1 ; : : : ; bn 1 2 K . Tag alltså 2 L godtyckligt. Varje

element i L = K () är enligt följdsats 18.40 ett formellt polynom i
med koecienter i K , så vi kan alltså skriva = f () för något
f (x) 2 K [x]. Låt m(x) 2 K [x] vara minimalpolynomet till . Då är
deg m(x) = degK () = n. Vi använder nu divisionsalgoritmen, och får
att f (x) = m(x)q (x) + r (x) för några q (x); r (x) 2 K [x], där r (x) = 0K
eller deg r (x) n 1. Evaluering i ger
= f () = m()q() + r() = r();
eftersom m() = 0L . Således nns b0 ; b1 ; : : : ; bn 1 2K sådana att
formel (18.5) är uppfylld.
Så övergår vi till att bevisa att 1L ; ; 2 ; : : : ; n 1 också är linjärt
oberoende över K . Antag att det nns c0 ; c1 ; : : : ; cn 1 2 K , inte alla
lika med 0K , så att
c0 + c1 + + cn 1 n 1 = 0L :
I så fall vore nollställe till ett polynom i K [x]
1 eller av grad n
lägre, vilket är omöjligt, eftersom minimalpolynomet m(x) till är av
grad n. Således måste ci = 0K för alla i. Därmed är beviset klart.
p
Exempel 18.49. p3
Betrakta den enkla utvidgningen Q ( 3 5) av Q . En-
p3
ligt sats 18.48 är [Q ( 5) p: Q ] lika med graden av minimalpolynomet
till 5 över Q . Sätt = 3 5. Då blir 3 = 5, d.v.s. är nollställe till
polynomet
m(x) = x3 5 2 Q [x]:
Eftersom m(x) är irreducibelt över Q (en följd av Eisensteins kriterium

med p = 5 eller test av rationella nollställen med hjälp av sats 16.29),
så har vi att m(x) är minimalpolynomet till över Q . Detta polynom
p3
är av grad 3, och således är [Q ( 5) : Q ] = 3. Sats 18.48 säger vidare
p
att f1; ; g en bas för Q ( 5), betraktad som ett vektorrum över Q .
2 3
p3
Detta betyder att varje element 2 Q ( 5) på ett entydigt sätt kan
skrivas
p p
= b0 + b1 3 5 + b2 3 5 2 ;
där b0 ; b1 ; b2 2 Q .
p
Exempel 18.50. = 2 + 4. Detta tal är algebraiskt över Q
Sätt
med minimalpolynomet m(x) = x
2 8x + 14 2 Q [x] (veriera detta!).
Sats 18.48 visar att
Q () = fa + b j a; b 2 Qg: (18.6)
Additionen iQ () är enkel att beskriva. Givet två element = a0 +a1

och = b0 + b1 i Q (), så är givetvis
+ = (a0 + b0 ) + (a1 + b1 ):
Om vi däremot beräknar motsvarande produkt, så nner vi att
= (a0 + a1 )(b0 + b1 ) = a0 b0 + (a0 b1 + a1 b0 ) + a1 b1 2 ; (18.7)
vilket inte är ett element på den form som elementen har i Q (), enligt
(18.6). För att kunna skriva om till denna standardform, måste
2
vi på något sätt göra oss av med i högerledet. Vi utnyttjar därvid
att är ett nollställe till m(x) = x
2 8x + 14, och att således
2 = 8 14:
Om vi ersätter 2 med 8 14 i (18.7), så erhåller vi formeln
= (a0 b0 14a1 b1 ) + (a0 b1 + a1 b0 + 8a1 b1 )
för produkten av två element och i Q ().
Sats 18.51 (Gradtalssatsen). Låt K vara en kropp. Antag att L

är en ändlig utvidgning av K och att F i sin tur är en ändlig utvidgning
av L. Då är F en ändlig utvidgning av K och
[F : K ] = [F : L] [L : K ]:
Närmare bestämt är det så, att om f1 ; 2 ; : : : ; ng är en bas för vek-
torrummet L över K och f1 ; 2 ; : : : ; m g en bas för vektorrummet F
över L, så är
B = fi j j 1 i n; 1 j mg
en bas för vektorrummet F över K.
Bevis. mn elementen i B spänner upp F över K .
Vi visar först att de
Välj 2 F godtyckligt. Nu vet vi att 1 ; 2 ; : : : ; m spänner upp F
över L, så det nns därför b1 ; b2 ; : : : ; bm 2 L sådana att
m
X
= bj j : (18.8)
j =1
Vidare spänner 1 ; 2 ; : : : ; n i sin tur upp L över K. Varje bj ovan

kan således skrivas
n
X
bj = aij i (18.9)
i=1
för några a1j ; a2j ; : : : ; anj 2 K . Om vi kombinerar (18.8) med (18.9) så

erhåller vi
!
m
X n
X X
= aij i j = aij (i j );
j =1 i=1 i;j
vilket visar att F spänns upp av elementen i B.

Vi måste också visa att elementen i B är linjärt oberoende över K .
Antag att
X
cij (i j ) = 0F
i;j
för några cij 2 K , där i = 1; 2; : : : ; n och j = 1; 2; : : : ; m. Vi vill visa

att cij = 0K för alla i; j . Vänsterledet i ovanstående summa kan skrivas
!
X m
X n
X
cij (i j ) = cij i j :
i;j j =1 i=1
Pn
Här gäller i=1 cij i 2 L för alla j = 1; 2; : : : ; m och eftersom elemen-
ten 1 ; 2 ; : : : ; m i F är linjärt oberoende över L, måste
n
X
cij i = 0L
i=1
för alla j . Men 1 ; 2 ; : : : ; n är ju i sin tur linjärt oberoende över K ,
vilket tvingar fram cij = 0K för alla i; j . Därmed är beviset klart.
Följdsats 18.52. Om K1 ; K2 ; : : : ; Kn är kroppar sådana att Ki+1

är en ändlig utvidgning av Ki för alla i = 1; 2; : : : ; n 1, så är Kn en
ändlig utvidgning av K1 och
[Kn : K1 ] = [Kn : Kn 1 ] [Kn 1 : Kn 2 ] : : : [K2 : K1 ]:

Bevis. Vi ger läsaren äran att på egen hand genomföra detta induk-
tionsbevis.
Följdsats 18.53. Låt L vara en utvidgning av kroppen K och antag

att 2 L är algebraiskt över K . Då är varje 2 K () algebraiskt
över K , och vidare gäller deg K ( ) j degK ().
Bevis. Om 2 K () så gäller K K ( ) K (). Av gradtalssatsen

följer att
[K () : K ] = [K () : K ( )] [K ( ) : K ]:
Men nu är [K () : K ] = degK () och [K ( ) : K ] = degK ( ) (enligt
sats 18.48), vilket ger
degK () = [K () : K ( )] degK ( );
p p
Exempel 18.54. Betrakta utvidgningen Q ( 7; 2) av Q . Gradtals-
satsen ger att
p p p p p p
[Q ( 7; 2) : Q ] = [Q ( 7; 2) : Q ( 2)] [Q ( 2) : Q ]: (18.10)
p p
Gradtalet [Q ( 2) : Q ] p
är enligt sats 18.48 lika med degQ ( 2), graden
p
av minimalpolynomet till 2 över Q (d.v.s. x2 2). Således har vi
[Q ( 2) : Q ] = 2. p p p
Gradtalet [Q ( 7;
p : Q ( 2)]pär å sin sida lika med graden
2) av
över Q ( 2). Givetvis är m(x) = x
7 2 7
minimalpolynomet till
p
minimalpolynomet till 7 över Q , men detta medför inte direkt att
så också är fallet om m(x) betraktas som ett polynom över den stör-
p p
re kroppen Q ( 2). Om m(x) emellertid vore reducibelt över Q ( 2),
så skulle det i denna kropp ha ett nollställe, eftersom det är ett an-
p p
dragradspolynom (se sats 16.24). Detta skulle i så fall innebära att
7 2 Q (p 2), men
p som vi snart skall se, är detta omöjligt.
Om 7 2 Q ( 2), så nns det rationella tal a och b sådana att
p p
7 = a + b 2:
Genom att kvadrera båda leden och stuva om litet bland termerna, så
nner vi att
p
2ab 2 = 7 a2 2b2 :
Antag att a 6= 0 och b 6= 0. Vi kan då dividera båda leden ovan med
2ab, så att vi får
p 7 a2 2b2
2= :
2ab
p
Här är högerledet ett rationellt tal (eftersom a och b är det), men 2
är som bekant irrationellt. Detta är en motsägelse. Vi lämnar som en
övning för läsaren att visa att motsägelse erhålls också då
p a = 0 eller
b = 0. Således ärm(xp) irreducibelt
p p också över Q ( 2), varav vi kan
p p
dra slutsatsen att [ Q ( 7 ; 2) : Q ( 2)] = 2. Därmed ger (18.10) att
[Q ( 7; 2) : Q ] = 2 2 = 4.
p p
Gradtalssatsen ger oss också en möjlighet att beskriva utseendet
p
på elementen i Q ( 7; 2). Ovanstående p p
resonemang visar nämligen
att f1; 2g är en bas för vektorrummet Q ( 2) över Q , och att f1; 7g
p p p
p p
är en bas för vektorrummet Q ( 7; 2) över Q ( 2). En bas för vektor-
rummet Q ( 7; 2) över Q ges således av
p p p p p p p
f1 1; 1 7; 2 1; 2 7g = f1; 7; 2; 14g;
p p
vilket betyder att elementen i Q ( 7; 2) har en entydig framställning
på formen
p p p
a + b 7 + c 2 + d 14;
där a; b; c; d 2 Q .
Exempel 18.55. Vi visade i exempel 18.28 att

p p p p
Q ( 3; 5) = Q ( 3 + 5):
2 att
p p p p
Med ett förfarande liknande det i föregående exempel kan man visa
[Q ( 3; 5) : Q ] = 4, så därmed gäller även [Q ( 3 + 5) : Q ] = 4. Vi
p p
skall se att denna information kan vara till hjälp, om man vill bestämma
p
minimalpolynomet till
p 3 + 5 över Q .
Sätt = 3 + 5. Då ger kvadrering av båda leden ekvationen
p
2 = 8 + 2 15:
Genom att sortera termerna så att ket blir ensam
i ena ledet och därefter kvadrera ännu en gång, så får vi
4 162 + 64 = 60;
d.v.s. är nollställe till f (x) = x4 16x2 + 4 2 Q [x]. Men så här långt
nns det ingenting som säger att f (x) är minimalpolynomet m(x) till
över Q . Det enda vi kan säga (med hänvisning till sats 18.34) är att
f (x) måste vara en multipel av m(x). För att kunna dra slutsatsen att
f (x) = m(x), måste vi visa att f (x) är irreducibelt över Q . Dessvärre
kan inte Eisensteins kriterium hjälpa oss i det här fallet, så vi tycks
vara tvungna att gå the tough way, d.v.s. först leta efter rationella
nollställen med hjälp av sats 16.29 och, om inga sådana nns, ansätta
f (x) som en produkt av två andragradspolynom och på så sätt få
ett ekvationssystem med heltalskoecienter, vilket man sedan försöker
avgöra ifall det har någon lösning eller ej.
2
Vilket läsaren uppmanas att göra!
Men vi vet att minimalpolynomet m(x) skall uppfylla

deg m(x) = degQ () = [Q () : Q ] = 4:
Eftersom deg f (x) = 4 och f (x) är moniskt, måste f (x) i själva verket
vara vårt sökta minimalpolynom.
p p
Exempel 18.56. Vi söker ett så att Q () = Q ( 3; 3 5). När vi
ändå är i farten, bestämmer vi även minimalpolynomet m(x) till vårt
valda över Q , p p3 Q () överp Q .p
samt en bas för vektorrummet
p 3 +p3 5 duger. Att Q (p

Vi påstår att =
3 ) pQ3 ( 3; 3 5) följer
p p3
av att summan av 3 och 5, d.v.s. , tillhör Q ( 3p; 5). pFör att visa
att Q ( 3; 5) Q (), noterar vi att eftersom 3 = 3 5, så är
p 3
( 3) = 5;
vilket vi också kan skriva som
p
3 + 9 5 = 3 3(2 + 1):
Men detta innebär att
p 3 + 9 5
3= ; (18.11)
3(2 + 1)
poch av
vilket är ett rationellt uttryck i
p3 den anledningen ett element
i Q (). Därmed fås att även 3 = 5 2 Q (), och vi har därmed
visat att vårt valda duger.
Kvadrerar vi båda leden i (18.11), får vi efter förenkling att
6 94 103 + 272 90 2 = 0;
d.v.s. är ett nollställe till sjättegradspolynomet
f (x) = x6 9x4 10x3 + 27x2 90x 2 2 Q [x]:
Det sökta minimalpolynomet m(x) måste vara en delare i f (x). I själva
verket är f (x) = m(x), men eftersom vi inte med lätthet kan avgöra
3
Detta är inte det enda möjliga valet av , se övning 9.
om f (x) är irreducibelt,
4 så försöker vi istället visa, analogt med ex-
empel 18.55, att [Q () : Q ] =pdegpf (x) = 6.

Nu vet vi att Q () = Q ( 3; 3 5), och enligt gradtalssatsen är
p p p p p p
[Q ( 3; 3 5) : Q ] = [Q ( 3; 3 5) : Q ( 3)] [Q ( 3) : Q ]:
p p
Minimalpolynomet till 3 Q ärp3 x2 3, såp[Q ( 3) : Q ] = 2. Vi
över
påstår nu att minimalpolynomet till 5 över Q ( 3) är detsamma som
över Q , d.v.s. x
3 5. Om så ej vore fallet, skulle x3 5 vara reducibelt
p
över Q ( 3), och eftersom x
3 5 är ett tredjegradspolynom, betyder
p
detta att x
3 5 har ett av sina nollställen i Q ( 3). Då två avpdessa noll-
ställen är icke-reella tal, och det inte nns några sådana i Q ( 3), måste
p3 p p3
p 5 2 Q ( 3). Men degQ ( 5) = 3 och enligt följdsats 18.53 kan
således
Q ( 3) inte innehållap något element som har gradtalet 3 över Q , på

grund av att degQ ( 3) = 2 och 3 6 j 2. Alltså måste x
3 5 vara irre-
p p p3 p
ducibelt också över Q ( 3), vilket ger [Q ( 3; 5) : Q ( 3)] = 3 och
därmed [Q () : Q ] = 6, vilket vi ville bevisa.
p p
Nu är f1; 3g en bas p för vektorrummet Q ( 3) över Q , medan en
p3 p p p
bas för vektorrummet Q ( 3; 5) över Q ( 3) ges av f1; 3 5; ( 3 5)2 g.
Gradtalssatsen säger att vi som bas för vektorrummet Q () över Q kan
p3 p3 2 p p p3 p p3 2
välja f1; 5; ( 5) ; 3; 3 5; 3( 5) g.
Sats 18.47 säger att varje ändlig utvidgning är en algebraisk utvidgning.

Omvändningen visar sig inte vara sann, och vi kommer i kapitel 20 att
ge exempel på en algebraisk utvidgning som inte är ändlig. Men vi kan
få en partiell omvändning till sats 18.47, genom att skärpa kraven på
den algebraiska utvidgningen i fråga.
Sats 18.57. Låt Lvara en utvidgning av en kropp K . Då är L en

ändlig utvidgning av K , om och endast om det nns ett ändligt antal
element 1 ; 2 ; : : : ; n 2 L, som alla är algebraiska över K , och som är
sådana att L = K (1 ; 2 ; : : : ; n ).
Bevis. Sätt Ki = K (1 ; 2 ; : : : ; i ) för varje positivt heltal i.

4
Eisensteins kriterium kan inte användas, och eftersom f (x) är ett sjättegradspo-
lynom så måste man, förutom att leta efter rationella nollställen, göra två olika
ansättningar av f (x) som en produkt av icke-linjära polynom av lägre grad dels
som en produkt av ett andra- och ett fjärdegradspolynom, och dels som en produkt
av två tredjegradspolynom. (Voine!)
()) Antag att [L : K ] < 1, d.v.s. att L är en ändlig utvidgning

av K . Det vi vill visa är trivialt om [L : K ] = 1, så vi kan antaga
att [L : K ] > 1. Då är K < L, och det går att välja ett 1 2 L n K
och bilda K1 = K (1 ). Om L = K1 så är vi klara, annars väljer
vi ett 2 2 L n K1 och bildar K2 = K1 (1 ) = K (1 ; 2 ). Om inte
heller L = K2 , så fortsätter vi på samma sätt genom att adjungera ett
3 2 L n K2 till K2 , och så vidare. Eftersom vi för alla i har i 2= Ki 1 ,
så är [Ki : Ki 1 ] > 1. Med hjälp av gradtalssatsen fås
[Ki : K ] = [Ki : Ki 1 ] [Ki 1 : K ] > [Ki 1 : K ];

d.v.s. följden[K1 ; K ]; [K2 ; K ]; : : : är strängt växande. Men vi har också
att [Kj : K ] [L : K ] för alla j , så vi kan därför inte kan hålla på att
adjungera nya j 2 L (för att få större och större underkroppar Kj
i L) hur länge som helst. Efter ett ändligt antal steg n, måste vi alltså
få L = Kn = K (1 ; 2 ; : : : ; n ), vilket är vad vi ville visa.
(() Antag att L = Kn = K (1 ; 2 ; : : : ; n ). Studera de stegvisa
utvidgningarna
K K1 K2 Kn
av K. Varje i är algebraiskt över K och därmed också över Ki 1.
Sålunda är
[Ki : Ki 1 ] = degKi 1 (i ) < 1

för alla i. Därmed ger följdsats 18.52 att
[L : K ] = [Kn : K ] = [Kn : Kn 1 ] [Kn 1 : Kn 2 ] : : : [K1 : K ] < 1;
Sats 18.58. Låt L vara en utvidgning av kroppen K och sätt
A = f 2 L j är algebraiskt över K g:
Då är A en underkropp i L.
Bevis. Tag ; 2 A godtyckligt. Då är och algebraiska över K , så
enligt sats 18.57 är K (; ) en ändlig utvidgning av K . Varje ändlig
utvidgning är en algebraisk utvidgning (sats 18.47), så alla element i
K (; ) är algebraiska över K , och tillhör i och med detta mängden A.

Speciellt gäller detta + , , och 1 (om 6= 0L ). Men att
dessa element tillhör A innebär att denna mängd är en underkropp i L,
vilket vi ville bevisa.
Exempel 18.59. Med K = Q och L= C i sats 18.58, så utgörs

motsvarigheten till A i denna sats av mängden A av alla så kallade
algebraiska tal. Denna mängd består alltså av alla komplexa tal,
som är nollställe till något polynom över Q.

1. Låt K vara en kropp, L en utvidgning av K och 1 ; 2 ; : : : ; n en upp-
sättning av element i L. Visa att mängden K (1 ; 2 ; : : : ; n ), såsom
den denieras på sidan 448, är den minsta underkroppen i L som in-
nehåller K och 1 ; 2 ; : : : ; n .
2. Visa att följande tal är algebraiska över Q.

p p3 p p p p
(a) 2i + 2 (b) 2 + 3 (c) 2 + 3 + 5
3. Visa att nedanstående tal är algebraiska över Q och bestäm minimal-
polynomet till vart och ett av dem.
p p p p p
(a) p5 2 (b) 2 + 2 (c) p3 1 + 3
p p
(d) 3 + i (e) 2 + i 3 (f) 3p+ 5
2 2
p p p p
4. Visa att 2 + 7 och 2
7 har samma minimalpolynom över Q .
p
5. Bestäm minimalpolynomet till 3 + i över
(a) Q p (b) R (c) C p
(d) Q ( 3) (e) Q (i) (f) Q (i; 3).
p p
6. Visa att (i; 7) = Q (i + 7).
Q
p p p p
7. Visa att Q ( 2; 3) = Q ( 3 2 2).
p p p
8. Visa att Q ( 2; 3 2) = Q ( 6 2).
pp
9. Visa att vi alternativt kan välja = 3 3 5 i exempel 18.56. Vilket blir
minimalpolynomet till över Q i detta fall?
p p
10. Visa att [Q ( 3; 5) : Q ] = 4 (se exempel 18.55).
p p
11. Bestäm [Q 3
5 + 3 : Q ].
p p
12. Bestäm [Q () : Q ], om = 3 + 7. Ange också minimalpolynomet
till över Q .
13. Bestäm en bas för var och en av nedanstående kroppsutvidgningar.
p p
(a) Q ( p3 3) över Q p (b) Q ( 4 3) över Q
(c) Q ( 4 3) över Q ( 3)
p
14. Låt = 3 2. Härled en formel för produkten (på standardform) av
de två elementen a0 + a1 + a2 2 och b0 + b1 + b2 2 i Q ().
p p
15. Visa att = 5
3 + 1 är algebraiskt över Q och ange degQ().
p p3
16. Visa att = 5 + 1 är algebraiskt över Q och bestäm [Q () : Q ].
p p
17. Bestäm minimalpolynomet m(x) 2 Q [x] till = 3
2 + 6. Ange också
[Q () : Q ].
pp
18. (a) Visa att = 5 5 3pär algebraiskt
p över Q .
(b) Visa att Q () = Q ( 5; 5 3).

(c) Ange [Q () : Q ].
p p p p
19. (a) Visa att Q () = Q ( 2; 3 3), där = 2 + 3 3.
(b) Bestäm en bas för Q () över Q .
p p
20. Bestäm ett tal så att Q ( 3 7; 3) = Q (). Ange också minimalpoly-
nomet till detta .
p p
21. så att Q () = Q (i 2; i 3). Ange också minimalpolynomet
Finn ett
över Q till detta .
p p
22. (a) Bestäm [Q ( 12; 75) : Q ]. p p
(b) Ange ett sådant att Q () = Q ( 12; 75).
23. Låt L vara en kroppsutvidgning av K och ett element i L. Antag
att 2 är algebraiskt över K . Visa att också är algebraiskt över K .
24. Låt L vara en ändlig kroppsutvidgning av K . Visa att K = L, om och
endast om [L : K ] = 1.
26. Antag att L en ändlig kroppsutvidgning av K , sådan att [L : K ] är ett

primtal. Visa att L = K () för alla 2 L n K .
18.3. Geometriska konstruktioner 467
27. Antag att K L M , där M är en algebraisk utvidgning av L, som i

sin tur är en algebraisk utvidgning av K . Visa att M är en algebraisk
utvidgning av K.
28. Bestäm A i sats 18.58, då K = Q och L = R.
18.3 Geometriska konstruktioner

I antikens Grekland var matematik liktydigt med geometri. Högt upp
på listan för matematikernas intresse stod bland annat geometriska
konstruktionsproblem. Eftersom man ansåg räta linjer och cirklar vara
de enda perfekta geometriska gurerna, så inskränkte man sina kon-
struktionshjälpmedel till linjal (för konstruktion av räta linjer) och
passare (för konstruktion av cirklar). Det bör också nämnas att linja-
len inte ck vara graderad, d.v.s. att den inte ck användas som ett
verktyg för att mäta längden på en sträcka eller avståndet mellan två
punkter.
Med dessa två verktyg kunde man utföra ganska många konstruk-
tioner, som till exempel en regelbunden femhörning, bisektrisen till en
vinkel (d.v.s. en rät linje som delar en vinkel i två lika stora delar) eller
en kvadrat med samma area som en given triangels. Men det var inte
alltid de gamla grekerna lyckades med sina konstruktioner. Framför
allt var det tre problem som vållade extra mycket huvudbry. Det var
först under 1800-talet som frågetecknen kring dessa problem blev full-
ständigt uträtade, och detta tack vare utvecklingen inom den abstrakta
algebran! Dessa tre klassiska problem lyder som följer.
Kubens fördubbling Konstruera en kub, vars volym är dub-

belt så stor som en given kubs volym.
Vinkelns tredelning Dela en given vinkel i tre lika stora delar.
Cirkelns kvadratur Konstruera en kvadrat, vars area är den-

samma som arean av en given cirkel.
Alla dessa tre problem visar sig vara omöjliga att lösa, om man en-
bart får använda sig av passare och linjal.
5 Vi kommer bevisa detta
5
Trots att detta alltså bevisades under 1800-talet, så händer det än idag titt
som tätt att någon påstår sig ha lyckats utföra någon av konstruktionerna! Speciellt
tycks vinkelns tredelning vara extra populär.
beträande kubens fördubbling och vinkelns tredelning i detta avsnitt.

Problemet rörande cirkelns kvadratur är av något annat slag än de två
andra, och har att göra med att talet är transcendent över Q .
Vi har alltså en (ograderad) linjal och en passare till vårt förfogan-
de. Med linjalen kan vi dra en rät linje genom två givna punkter, och
med passaren konstruera en cirkel med en given punkt som medelpunkt
och längden av en given sträcka som radie. Vi har också från början
givet en sträcka av längd 1, den så kallade enhetssträckan.
I framställningen nedan kommer vi inte i detalj redogöra för hur
man utför varje konstruktion, som till exempel hur man bär sig åt
för att konstruera en normal till en given rät linje genom en given
punkt. Dessa praktiska detaljer har lämnats som övningar i slutet
av avsnittet. Vidare kommer vi att använda beteckningen jAB j för
längden av sträckan AB mellan de två punkterna A och B .
Denition 18.60. Låt vara ett reellt tal. Då säges vara kon-
struerbart, om en sträcka av längd jj kan konstrueras i ett ändligt
antal steg utifrån enhetssträckan, genom att enbart använda sig av
passare och linjal.
Lägg märke till att är konstruerbart, om och endast om är det.

Eftersom vi alltid har en enhetssträcka till vårt förfogande, är 1 ett
konstruerbart tal. Även 0 är konstruerbart en sträcka av längd 0
tänker vi oss som en punkt. Under återstoden av detta kapitel kommer
vi att beteckna mängden av alla konstruerbara tal med K.
Sats 18.61. Låt och vara konstruerbara tal. Då är även + ,
och konstruerbara. Om 6= 0, så är vidare = konstruerbart,
och om 0, så är
p konstruerbart.
Bevis. > > 0 genom hela beviset, vilket inte är någon

Vi antar att
+ och framgår
inskränkning. Att det är möjligt att konstruera
av gur 18.1 på nästa sida: Mät upp sträckan av längd med hjälp av
passaren och placera sedan dess nål i en av ändpunkterna till sträckan
av längd . På så sätt kan denna sträcka såväl förlängas som förkortas
med en sträcka av längd .
När det gäller konstruktionen av , kan vi för det första anta
Figur 18.1
att 6 1.
= Betrakta den vänstra delguren till gur 18.2. Där är O
skärningspunkten mellan två icke-parallella räta linjer `1 och `2 . På
den räta linjen `1 avsätts punkten A så att OA blir en sträcka av
längd . Längs med `2 markerar vi vidare punkterna B och E så att
jOB j = och jOE j = 1, d.v.s. OE blir enhetssträckan.6 Konstruera
en rät linje genom B parallell med AE . Denna räta linje skär `1 i en
punkt C . Låt x vara längden av sträckan OC . Eftersom de räta linjerna
AE och CB är parallella, så är 4OAE och 4OCB likformiga. Således
gäller
jOC j = jOB j () x = ;
jOAj jOE j 1
från vilket x = följer.
`1
C
`1
A A
D
`2 `2
O E B O E B
Figur 18.2
= konstrueras,
Den högra delguren av gur 18.2 illustrerar hur
om 6= 0. Vi kan även i detta fall anta att 6= 1. Precis som i
fallet med konstruktionen av är sträckorna OA, OB och OE av
längd , respektive 1. Genom punkten E har dragits en rät linje
6
I guren är som synes B och E placerade så att > 1, men resonemanget går
precis lika bra om < 1 (Rita gur!).
AB , och dess skärningspunkt med `1 ges av D. Vi ser att

parallell med
4ODE och 4OAB är likformiga, så med y = jODj får vi
jODj = jOE j () y = 1 ;
jOAj jOB j
d.v.s. y = = . p. I gur 18.3 är OP
Slutligen skall vi konstruera en sträcka av
längd +1 och samtidigt en diameter i en halvcirkel. Låt Q vara
den punkt på sträckan OP som uppfyller jOQj = . Drag normalen
till OP genom Q och låt R vara dess skärningspunkt med halvcirkeln.
Sätt h = jQRj. Nu är pereferivinkeln på en halvcirkel alltid rät, så
^ORP = 90Æ . Även ^RQP är rät, så 4OP R och 4RP Q har således
varsin rät vinkel. Vidare har båda trianglarna vinkeln vid P gemensam,
så de är därmed likformiga. Ett liknande resonemang ger att 4OP R
också är likformig med 4ORQ. Således är 4RP Q och 4ORQ båda
likformiga med 4OP R, och därmed med varandra. Detta ger
jRQj jP Qj h 1
jOQj = jQRj () = h ;
från vilket
p
h = följer.
R
O P
Q
Figur 18.3
Följdsats 18.62. Mängden K av alla konstruerbara tal är en under-

kropp i R. Vidare är Q i sin tur en underkropp i K.
Bevis. Se övning 2.
p
4 p
Exempel 18.63. Vi påstår att talet 2 3 är konstruerbart. För
det första är talen 2 och 3 konstruerbara, ty de är båda rationella tal,
p
och enligt följdsats 18.62 är alla sådana konstruerbara. Med hjälp av
p
sats 18.61 nner vi nu att 3 är konstruerbart. Då nupbåde 2 och 3
är konstruerbara, gäller detta också för dierensen 2 3 av dessa tal.
p p
Därmed är 2 3 och följaktligen också
rq
p q
4 p
2 3= 2 3
konstruerbart.
När vi utför våra konstruktioner, arbetar vi i det vanliga euklidiska

planet R2 . Eftersom alla rationella tal är konstruerbara, är det möjligt
att med passarens och linjalens hjälp lokalisera varje punkt på formen
(r; s), där r och s är rationella tal. Varje konstruerbart tal är lika med
avståndet mellan två punkter som har konstruerats i ett ändligt antal
steg, utifrån mängden av alla punkter med rationella koordinater i R2 .
Låt oss titta på vad som händer i ett enskilt sådant steg.
Antag L att är en kropp sådan att Q L K . Vi inför benäm-
ningen L-punkter för alla punkter i R 2, vars koordinater tillhör L. Det
är då möjligt att konstruera en rät linje som går genom två L-punkter,
en så kallad L-linje, samt en cirkel med medelpunkt i en L-punkt och
radie lika med ett (positivt) tal iL, en så kallad L-cirkel.
Nya konstruerbara punkter, förutom de som redan nns i L, kan
konstrueras endast på tre olika sätt: antingen som skärningspunkter
mellan två L-linjer, två L-cirklar eller en L-linje och en L-cirkel, se
gur 18.4. Som framgår av följande lemma, kan koordinaterna för en
sådan skärningspunkt inte se ut hur som helst.
Figur 18.4
Lemma 18.64. L är en kropp sådan att Q L K . Låt P

Antag att
vara en skärningspunkt mellan antingen två L-linjer, två L-cirklar eller
en L-linje L-cirkel.pDå gäller att koordinaterna till P tillhör

och en
den enkla utvidgningen L( ) av L, för något 0 i L. Vidare gäller
p
L( ) K .
Bevis. Det är lätt att se att varje L-linje i R2 har en ekvation på formen
ax + by = c (18.12)
för några a; b; c 2 L, medan en L-cirkel å sin sida kan tecknas som

x2 + y2 + dx + ey = f; (18.13)
för några d; e; f 2 L. Låt först P vara skärningspunkten mellan två

(icke-parallella) L-linjer. Då satiserar koordinaterna till P ett linjärt
ekvationssystem på formen

a1 x + b1 y = c1
a2 x + b2 y = c2 ;
där samtliga koecienter tillhör L. Eftersom man endast använder sig
av de fyra vanliga räknesätten när man löser ett linjärt ekvationssys-
tem, kommer dess lösning i detta fall att tillhöra L.
Betrakta så det fall då P är en skärningspunkt mellan två L-cirklar.
Då är P :s koordinater en lösning till ett ekvationssystem av typen
2
x + y2 + d1 x + e1 y = f1
x2 + y2 + d2 x + e2 y = f2
med koecienter i L. Vi kan eliminera kvadrattermerna i den ena ek-
vationen genom att subtrahera den ena ekvationen från den andra. Vi
får därmed att P är en skärningspunkt mellan L-cirkeln
x2 + y2 + d1 x + e1 y = f1
och L-linjen
(d1 d2 )x + (e1 e2 )y = f1 f2 :
Detta fall kan därmed överföras till det tredje fallet, då P är en skär-
ningspunkt mellan en L-linje och en L-cirkel. I detta fall har vi ett
ekvationssystem med utseendet

ax + by = c
x2 + y2 + dx + ey = f;
där a; b; c; d; e; f 2 L. Vi kan anta att minst ett av talen a och b är skilt

från noll, säg b. Den övre ekvationen kan därmed skrivas y = (c ax)=b,
vilket insatt i den undre ekvationen efter förenkling ger upphov till en
andragradsekvation x2 + px + q = 0 för några p; q 2 L. Denna har
lösningen
r
p p2
x=
2
4
q;
och det följer att såväl x som y tillhör L( ), där

p
p2
= q 2 L:
4
L-linjen och L-cirkeln har minst punkten P
Eftersom vi förutsätter att
p
gemensam, måste dessutom p 0. Det är klart att alla element i
L( ) är konstruerbara, så L( ) K .
Sats 18.65. Varje konstruerbart tal är algebraiskt över Q . Närmare

bestämt gäller för alla 2K att degQ () = 2m för något m 2 N.
Bevis. Låt 2 K . Vi skall visa att graden av minimalpolynomet till
över Q är lika med en tvåpotens. Att är konstruerbart innebär att en
sträcka med längden kan konstrueras, med användande av passare
och linjal, i ett ändligt antal steg utifrån mängden av alla Q -punkter,
d.v.s. alla punkter med rationella koecienter i R2 . Som framgår av
lemma 18.64, kommer det första konstruktionssteget ge upphov till en
utvidgning L1 av Q sådan att [L1 : Q ] = 1 eller [L1 : Q ] = 2. I nästa
steg arbetar vi vidare med L1 -linjer och L1 -cirklar, varvid vi får en
utvidgning L2 av L1 , med [L2 : L1 ] = 1 eller [L2 : L1 ] = 2. På detta
sätt fortsätter vi, och får efter ett ändligt antal steg att
Q L1 L2 Ln
för något n 2 Z+, där [Li+1 : Li ] = 1 eller [Li+1 : Li ] = 2 för alla
i = 1; 2; : : : ; n 1, och där 2 Ln. Varje Li är dessutom en underkropp
i K . Av följdsats 18.52, en av följdsatserna till gradtalssatsen, fås att
[Ln : Q ] = [Ln : Ln 1 ] [Ln 1 : Ln 2 ] : : : : : : [L1 : Q ] = 2k ;
för något k med 0 k n. Eftersom 2 Ln så gäller Q () Ln, och

gradtalssatsen ger
2k = [Ln : Q ] = [Ln : Q ()] [Q () : Q ]:
Således måste [Q () : Q ] = 2m , där 0 m k. Satsen är därmed
bevisad, eftersom [Q () : Q ] = deg Q ().
p p
Exempel 18.66. Talet = 1+ 54 är inte konstruerbart, efter-
som dess minimalpolynom
m(x) = x10 5x8 + 10x6 10x4 + 5x2 5

över Q är ett polynom av grad 10, vilket inte är en tvåpotens.
Med sats 18.65 till hands kan vi ganska smärtfritt visa att kubens
fördubbling och vinkelns tredelning är omöjliga konstruktioner.
Sats 18.67. Det är omöjligt att med hjälp av enbart passare och
linjal konstruera en kub med dubbelt så stor volym som en given kubs
volym.
Bevis. Vi kan antaga att den givna kuben har volymen 1. För att
kunna konstruera en kub med dubbelt så stor volym, d.v.s. volymen 2,
p3
så måste kubens sida kunna konstrueras. Men längden av denna sida är
p
p3 över Q är x 2. Eftersom degQ ( 2) inte
2, vars minimalpolynom 3 3
är en tvåpotens, är 2 inte ett konstruerbart tal, enligt sats 18.65.
Därmed är kubens fördubbling ett olösbart problem.
Sats 18.68. Det är omöjligt att med hjälp av enbart passare och
linjal dela en godtycklig vinkel i tre lika stora delar.
Bevis. Det räcker att nna en vinkel som inte kan tredelas. Vi påstår
att 60Æ är en sådan. Om det vore möjligt att tredela 60Æ , skulle man
kunna konstruera vinkeln 20Æ . I en rätvinklig triangel med hypotenu-
Æ Æ Æ
san 1 och ena vinkeln 20 , så ges kateterna av cos 20 respektive sin 20 ,
se gur 18.5 på motstående sida. Om det är möjligt att konstruera vin-
keln 20Æ , så måste = cos 20Æ vara konstruerbart.
1
sin 20Æ
20Æ
cos 20Æ
Figur 18.5
Den trigonometriska identiteten cos 3 = 4 cos3 3 cos , som är

7
enkel att härleda, ger för = 20Æ att
1
= 43 3:
2
Således är ett nollställe till f (x) = 8x3 6x 1 2 Q [x]. Detta
polynom är irreducibelt över Q , ty det saknar rationella nollställen.8
Alltså gäller degQ () = 3. Detta tal inte är en tvåpotens, och därmed
är inte konstruerbart, enligt sats 18.65. Således är vinkelns tredelning
ett olösbart problem.
Vi avslutar kapitlet med några rader om hur man visar att också cir-
kelns kvadratur är olösbart. Vi kan antaga att vår givna cirkel har
1. Cirkelns area är då lika med . En kvadrat med samma area
radien
har sidan
p p
, men är inte ett konstruerbart tal. Om så vore fal-
let, skulle även vara konstruerbart. Men sats 18.65 säger att varje
konstruerbart tal är algebraiskt över Q, och vi konstaterade i exem-
pel 18.31 att detta inte gäller för .
1. Avgör om följande tal är konstruerbara.
p p p p p
(a) 2 (b) 3 3 (c) 5 9 + 1 (d) p1 + 7
p p p p p
(e) 3 27 (f) (1 3 2)(1 + 3 2 + 3 4) (g) 3 1 + 3 2
3. Visa att formlerna (18.12) och (18.13) beskriver en L-linje respektive

en L-cirkel.
7
Men minst lika enkel att glömma bort!
8
Möjliga sådana är 1=8, 1=4, 1=2 och 1, enligt sats 16.29, och prövning
ger att inget av dessa duger.
4. Härled den trigonometriska identiteten cos 3 = 4 cos3 3 cos , som

används i beviset för sats 18.68.
5. Givet en rät linje ` och en punkt P , konstruera normalen till ` genom P .

6. Givet en rät linje ` och en punkt P, konstruera en linje genom P,
parallell med `.
7. Konstruera bisektrisen till en given vinkel.
8. Konstruera en kvadrat med samma area som en given rektangels.
9. Konstruera en kvadrat som har samma area som en given triangel.
10. Konstruera en regelbunden femhörning.
11. Är det möjligt att tredubbla en kub, d.v.s. konstruera en kub med tre
gånger så stor volym som en given kub, med hjälp av enbart passare
och linjal? Motivera Ditt svar!
12. Visa att var och en av vinklarna nedan kan tredelas.
(a) 90Æ (b) 45Æ (c) 72Æ

13. Visa att det är omöjligt att konstruera en regelbunden niohörning med
enbart passare och linjal som hjälpmedel.
14. (a) Visa genom att använda identiteten 2 cos = ei + e i , att
2 cos(2=7) är ett nollställe till polynomet m(x) = x3 + x2 2x 1.
(b) Visa att m(x) är irreducibelt över Q .
(c) Visa att man med hjälp av enbart passare och linjal inte kan kon-
struera en regelbunden sjuhörning.
Kapitel 19
En introduktion till
kodningsteori
Under mänsklighetens historia har det nog aldrig varit så stort utbyte
av information som i våra dagar: Det skickas e-post hit och dit, och
det talas i (mobil)telefon till höger och vänster. Det pågår radio- och
TV-sändningar dygnet runt, varav ett stort antal sker via satellit. Från
satelliter och rymdsonder har det också under de senaste decennierna
skickats bilder på många av de olika himlakropparna i vårt solsystem.
Men det inte bara över långa avstånd som det förmedlas information.
Det skickas ständigt och jämt signaler inuti en dator, mellan dess olika
komponenter. Varje CD-skiva bär med sig digital information, som läses
av, tolkas och omvandlas till ljud när den spelas i en CD-spelare.
Oavsett på vilket sätt och genom vilket medium kommunikationen
än sker, så är det inte immunt mot yttre störningar. Av diverse olika
anledningar kan informationen bli förvrängd på sin väg från sändaren
till mottagaren. Till exempel påverkas TV-sändningar då och då av
atmosfäriska störningar, och repor på en CD-skiva kan göra att det låter
mindre bra, när man lyssnar på den.
1 Kodningsteori, eller algebraisk
kodning, handlar om hur man, genom att koda informationen enligt

diverse olika förfaranden, kan upptäcka och till och med korrigera de
fel som kan uppstå.
Kodningsteorins historia sträcker sig inte längre än ett drygt halv-
sekel tillbaka i tiden. Till pionjärerna brukar man räkna amerikanerna
1
Om man lyssnar på en viss typ av musik, så spelar emellertid detta knappast
någon större roll!
477
478 Kapitel 19. En introduktion till kodningsteori
Claude Shannon (f. 1916) och Richard Hamming (19151998). Shan-

non presenterade 1948 ett bevis för att det under vissa förutsättningar
nns koder med godtyckligt hög tillförlitlighet, d.v.s. en godtyckligt
liten andel av alla fel som uppstår undgår upptäckt. Shannons bevis
är dock abstrakt till sin natur, och avslöjar ingenting om hur man bär
sig åt för att konstruera sådana koder.
Det var Hamming som var först (1950) med att konstruera felkor-
rigerande koder, d.v.s. koder som inte bara klarar av att upptäcka att
fel uppkommit, utan också kan korrigera dem. En dator vid Bell Labs,
där Hamming verkade, avbröt alltid exekveringen av ett program, så
fort ett internt fel uppstod i datorn. Man blev därmed tvungen att
börja om från början med att köra programmet. Med tanke på att pro-
gramkörningar på den tiden i tidsomfång kunde sträcka sig över era
dagar, så kan man förstå att Hamming snart tröttnade på detta. Han
beslöt att göra något åt saken, och hans bidrag till problemet blev de
så kallade Hammingkoderna, som vi bl.a. kommer att stifta bekantskap
med i detta kapitel.
19.1 Koder och kodord

Med tanke på att datorerna i våra dagar är allestädes närvarande,
antar vi att den information som sänds alltid är uppbyggd av ettor och
nollor, d.v.s. vi ser informationen som en följd av element ur mängden
B = f0; 1g.
En enkel modell för ett kommunikationssystem ges av en så kal-
lad binär symmetrisk kanal, se gur 19.1 på nästa sida. En sådan
består av en sändare, som kan skicka någon av signalerna 0 eller 1
(därav adjektivet binär), samt en mottagare. Dessutom nns det en
sannolikhet p (där 0 p 1) för att en skickad signal blir felaktigt
mottagen, d.v.s. att en sänd etta tas emot som en nolla, och vice ver-
sa. Det antas vara samma sannolikhet för att ett fel uppstår, oavsett
om man sänder en etta eller en nolla (därav adjektivet symmetrisk).
Sannolikheten för att ett sänt tecken kommer fram på korrekt vis är
alltså q = 1 p.
Med ett ord av längd n, där n 2 Z , menar vi ett element i den
+
cartesiska produkten
B n = f(a1 ; a2 ; : : : ; am ) j ai 2 B för alla ig

19.1. Koder och kodord 479
0 q=1 p 0
Sändare Mottagare
p p
q
1 1
Figur 19.1
av n kopior av B . Av bekvämlighetsskäl skriver vi ett ord av längd n som

a1 a2 : : : an i stället för (a1 ; a2 ; : : : ; an ). Till exempel ges alltså samtliga
ord av längd 3 av 000, 001, 010, 011, 100, 101, 110 och 111. Det ord
00 : : : 0 i B n som bara består av nollor kommer att betecknas 0.
Varje meddelande som sänds antas vara uppdelat i ett antal ord
av samma längd. Vi förutsätter att om mottagaren erhåller ett ord v
längd n, så har sändaren i själva verket också sänt ett ord av längd n,
d.v.s. inga tecken har försvunnit eller kommit till längs med vägen. De
enda felaktigheter som kan uppstå är alltså att enskilda tecken blir
fel, och vi antar vidare, för enkelhetens skull, att dessa fel uppkommer
oberoende av varandra.
2 Detta antagande gör det enkelt att beräkna
sannolikheten för att ett visst antal fel uppkommer vid en sändning.
Sats 19.1. Vid sändning av ett ord av längd n genom en binär sym-
metrisk kanal, så är sannolikheten för att exakt k av de n tecknen
överförs felaktigt lika med

n k
p (1 p)n k ;
k
om p betecknar sannolikheten för att ett enskilt tecken överförs felak-
tigt.
Bevis. k av de n tecknen i ett ord av längd n. Sannolikheten för

Fixera
k
att samtliga dessa k tecken blir felaktigt överförda är lika med p , i och
med att vi antar att felen inträar oberoende av varandra. Av samma
anledning så är sannolikheten för att det inte blir något fel i något
av de n k återstående tecknen lika med (1 p)n k. Oavsett vilka k
tecken man xerar så är därmed sannolikheten för att exakt dessa
2
I realiteten tenderar emellertid fel att komma klumpvis.
tecken, och inga andra, blir felaktigt överförda lika medpk (1 p)n k .
Eftersom antalet möjliga sätt att välja ut k tecken bland n möjliga är
n
lika med , följer satsen.
k
Exempel 19.2. Tabellen i gur 19.2 visar de olika sannolikheterna

5 blir felaktigt överförda,
för att ett visst antal tecken i ett ord av längd
om sannolikheten för fel i ett enskilt tecken ges av p = 0:1.
Antal fel Sannolikhet
0 0:59049
1 0:32805
2 0:0729
3 0:0081
4 0:00045
5 0:00001
Figur 19.2
Exempel 19.3. Om vi skall sända ett ord av längd 100, och om det
är en procents chans (eller snarare risk) för att ett enskilt tecken blir fel
p = 0:01 i sats 19.1), så är sannolikheten för att samtliga
överfört (d.v.s.
100 tecken kommer att bli korrekt överförda lika med 0:99100 0:336.
Detta innebär alltså att sannolikheten för att det blir minst ett fel är
ungefär lika med 1 0:336 = 0:663. I runda tal kommer alltså endast
var tredje sändning att fungera felfritt.
Antag nu att vi har möjligheten att upptäcka och korrigera ifall det
har blivit fel i fyra tecken eller färre. Sannolikheten för att det blir fel
i högst fyra tecken är
4
X 100
k
0:99100 k 0:01k ;
k=0
vilket är ungefär lika med 0:997. I samtliga fall då detta inträar, kan
felen korrigeras (så att mottagaren i själva verket aldrig uppfattar att
det ens har blivit fel). Om fem fel eller er inträar, så kan vi inte
göra något åt det. Men sannolikheten för detta är alltså endast lika
med ungefär 1 0:997 = 0:003, d.v.s. en sändning kommer alltså att
misslyckas i genomsnitt cirka tre gånger av tusen.
Vi kommer att förutsätta att sannolikheten för att ett enskilt tecken
blir felaktigt överfört alltid är mindre än 0:5 i fortsättningen.
Denition 19.4. Låt n vara ett positivt heltal. En delmängd C

av B n som innehåller minst två element säges vara en kod. Elementen
i C kallas kodord.
Figur 19.3 på nästa sida illustrerar den allmänna kodningsproceduren.

Vi startar med ett ord x1 x2 : : : xm av längd m och omvandlar detta
till ett kodord c1 c2 : : : cn av längd n, där n > m. Detta sker med hjälp
av en injektiv kodningsavbildning E : B
m ! B n . Kodordet skickas
sedan iväg till mottagaren, och det når honom eller henne som ett ord
av längd n. Om detta ord nns med i den givna mängden C B n av
alla kodord, så antas det att sändningen gick bra, och det mottagna
ordet avkodas, med hjälp av en avkodningsavbildning D : C ! B m ,
tillbaka till det ursprungliga ordet x1 x2 : : : xm . Avbildningen D är alltså
inget annat än inversen till E . Om det mottagna ordet emellertid inte
är ett kodord, så har något gått på tok vid transmissionen. Om möjligt,
måste man därför först korrigera det mottagna ordet till ett kodord,
eller alternativt be sändaren att skicka ordet en gång till, innan det
kan avkodas.
Exempel 19.5. Antag att något av orden 00, 01, 10 eller 11 skall
sändas. För vart och ett av dessa ord i B 2 bildar vi ett kodord i B3
genom att lägga till ett tredje tecken i slutet av ordet, så att det sam-
manlagda antalet ettor i kodordet blir jämnt. Motsvarande kodnings-
avbildning E : B 2 ! B 3 uppfyller alltså E (00) = 000, E (01) = 011,
E (10) = 101 och E (11) = 110, vilket gör att vår uppsättning av kodord
i B
3 kommer att ges av C = im E = f000; 011; 101; 110g.
Om nu mottagaren till exempel erhåller ordet 100, så vet denne
att ett fel måste ha inträat, eftersom 100 2= C . Om vi utgår från att
endast ett tecken har blivit felaktigt överfört, vilket är mest sannolikt,
så kan det riktiga kodordet vara något av orden 000, 101 eller 110.
Vi kan alltså med denna kod endast upptäcka att det uppstått ett fel,
men inte var felet uppstod. Om ett enskilt tecken blir fel överfört, gör
mottagaren bäst i att be sändaren att skicka meddelandet en gång till.
Notera vidare att om sändaren till exempel skickar kodordet 110,

Ord av Avkodat ord

längd m av längd m
Avkodning
Kodord av
Kodning
S t ö r n i n g a r längd n
Ev. korrigering
Kodord av
längd n Binär symmetrisk kanal Mottaget ord
av längd n
Figur 19.3
och det uppstår två fel, säg i de två sista tecknen, så kommer motta-
garen inte att märka detta. Det mottagna ordet 101 är nämligen också
ett kodord. Detta visar sig vara en olägenhet som delas av samtliga
kodord ovan om man ändrar på två av de tre tecknen i ett kodord,
så erhålls ett nytt sådant.
Exempel 19.6. Antag att vi precis som i exempel 19.5 har för av-
sikt att skicka något av orden 00, 01, 10 eller 11. I detta fall väljer vi
att repetera det ord som skall skickas tre gånger, så att vi får en kod-
ningsavbildning E : B 2 ! B 6 , där E (00) = 000000, E (01) = 010101,
E (10) = 101010 och E (11) = 111111. Mängden av alla kodord utgörs
därmed av C = im E = f000000; 010101; 101010; 111111g.
Notera att det i ett kodord c1 c2 c3 c4 c5 c6 alltid gäller att c1 = c3 = c5

och c2 = c4 = c6 . Om mottagaren erhåller ett ord x1 x2 x3 x4 x5 x6 , som
inte nns med bland kodorden i C , så jämförs tecknen x1 , x3 och x5
med varandra. Ifall något av dessa tecken avviker från de andra två,
så korrigeras det så att alla tre tecknen blir lika. Samma sak görs
beträande tecknen x2 , x4 och x6 . När korrigeringen är gjord, så har vi
ett kodord som vi kan avkoda (genom att stryka de fyra sista tecknen).
Om det mottagna ordet till exempel ges av 001010, så kommer detta
först att korrigeras till kodordet 101010, innan det därefter avkodas
till 10.
Vi ser att om det uppkommer fel i exakt ett av tecknen vid överfö-
ring av ett kodord, så kommer koden i detta exempel att upptäcka och
korrigera detta. Vad händer ifall två tecken blir felaktigt överförda?
Nu kan man kanske fråga sig varför koden i exempel 19.5 är sämre på
att korrigera fel, än den i exempel 19.6. I det första exemplet har vi
fyra kodord i B 3 , som är en mängd med åtta element. Hälften av alla
ord i B 3 är alltså kodord i detta fall. I det andra exemplet har vi också
fyra kodord, men här i mängden B 6 , som innehåller 64 element. Det
är alltså inte lika trångt mellan kodorden i det andra exemplet som i
det första kodorden i exempel 19.5 ligger på sätt och vis närmare
varandra, än vad de gör i exempel 19.6. Detta inspirerar oss till följande
denition.
Denition 19.7. Låt x och y vara två ord i B n . Då denieras Ham-

mingavståndet d(x; y) mellan x och y som antalet tecken, i vilka x
skiljer sig från y.
Exempel 19.8. De två orden 110011 och 101110 i B 6 skiljer sig ifrån
varandra i det andra, tredje, fjärde och sjätte tecknet. Således gäller
d(110011; 101101) = 4.
Sats 19.9. För alla x; y ; z 2 B n gäller

(i) d(x; y ) 0 med likhet, om och endast om x = y
(ii) d(x; y ) = d(y ; x)
(iii) d(x; z ) d(x; y ) + d(y ; z ) (triangelolikheten).
Bevis. Påståendena (i) och (ii) är båda triviala. För att bevisa (iii)
ansätter vi först x = x1 x2 : : : xn, y = y1y2 : : : yn och z = z1 z2 : : : zn.
Antag att x och z skiljer sig från varandra i det i:te tecknet, d.v.s. att
xi 6= zi . Då gäller endera xi = 0, zi = 1 eller xi = 1, zi = 0. Eftersom
motsvarande tecken yi hos y bara kan vara lika med 0 eller 1, måste
således yi vara lika med xi eller zi . Om en viss teckenposition ger bi-
draget 1 till d(x; z ), måste således samma teckenposition ge bidraget 1
till antingen d(x; y) eller d(y ; z ). Om å andra sidan xi = zi , så är an-

tingen yi lika med både xi och zi , eller skilt från dem båda. Av detta
konstaterar vi att om en viss teckenposition inte ger något bidrag till
d(x; z ), så kan det hända att den gör det till både d(x; y) och d(y ; z ).
Härav följer triangelolikheten.
Antag att sändaren skickar ett kodord c och mottagaren erhåller or-
det x. Om d(x; c) = 0 så är x = c, och sändningen genomfördes utan
några komplikationer. Om däremot d(c; x) = r > 0 så skiljer sig x
och c ifrån varandra i r tecken, d.v.s. dessa tecken har blivit felaktigt
överförda. Vi säger att ett fel av vikt r har uppkommit.
När vi skall korrigera ett mottaget ord, som inte är ett kodord, så
kommer vi att utgå från att så få tecken som möjligt har blivit felaktiga,
eftersom detta är mer troligt än att många fel uppstått. Vi skall därför
korrigera till ett kodord som skiljer sig i så få tecken som möjligt från
det mottagna ordet, d.v.s. så att Hammingavståndet mellan de båda
orden är så litet som möjligt. Allt är frid och fröjd, om det bara nns
ett sådant kodord. Om två kodord (eller er) har samma minimala
Hammingavstånd till det mottagna ordet, så vet man alltså inte vilket
av dessa som är det riktiga. Istället för att stå som en åsna mellan
två hötappar,
3 gör man i detta fall bäst i att be sändaren att repetera
transmissionen.
Denition 19.10. Låt r vara ett naturligt tal och x ett element i B n .
Då kallas delmängden
Br (x) = fy 2 B n j d(x; y) rg
av B n för klotet med radie r och medelpunkt i x.
Exempel 19.11. Om x = 1101 2 B 4 , så är
B1 (x) = f1101; 0101; 1001; 1111; 1100g;
d.v.s. B1 (x) består av alla ord i B 4 , som skiljer sig från x i högst en
teckenposition.
3
Eller er!
Lägg märke till att om ett fel av vikt r uppkommer, i samband med att
man sänder ett kodord c, så kommer det mottagna ordet att tillhöra
klotet Br (c).
Denition 19.12. Låt r vara ett positivt heltal, och C B n en kod.

Vi säger att C är r -felskorrigerande, om det för varje x 2 B
n nns
högst ett kodord c 2 C i klotet Br (x).
Denition 19.13. Låt C B n vara en kod. Då kallas talet

dC = minfd(x; y ) j x; y 2 C; x 6= yg
för minimiavståndet för C .
Exempel 19.14. Minimiavståndet för koden i exempel 19.5 är lika

med 2, vilket vi kan se genom att bestämma d(x; y ) för alla kodord x
och y sådana att x 6= y . Med samma förfarande nner vi att minimi-
avståndet för koden i exempel 19.6 är lika med 3.
Sats 19.15. Låt C B n vara en kod och r ett positivt heltal. Låt
vidare dC beteckna mimimiavståndet för C (se denition 19.13). Då
gäller att
(i) C klarar av att upptäcka alla fel av vikt r eller lägre, om och
endast om dC r + 1.
(ii) C är r-felskorrigerande, om och endast om dC 2r + 1.
Bevis. )) Antag att C kan upptäcka alla fel av vikt r eller lägre,
(i) (
men att dC r. 0
I så fall nns det två kodord c och c sådana att
d(c; c0 ) r. Om kodordet c sänds och ett fel av vikt r eller lägre
0
uppstår, så nns det alltså en viss risk att c övergår i c . Eftersom c
0
är ett kodord, kommer detta fel att passera förbi obemärkt, vilket är
en motsägelse.
( () Låt c vara ett kodord i B n . Eftersom dC r + 1, så innehåller
klotet Br (c) inga andra kodord än c. Om kodordet c utsätts för ett
fel av vikt r, så kan detta alltså inte resultera i ett annat kodord. Med
andra ord kommer felet att upptäckas.
)) Antag att C är r-felskorrigerande, men att det nns två
(ii) (
0 0
kodord c och c sådana att d(c; c ) 2r . Vi visar att det i så fall nns
ett ord x 2 Bn d(x; c) r och d(x; c0 ) r, vilket leder

sådant att
till en motsägelse, eftersom klotet Br (x) därmed kommer att innehålla
två kodord.
Omd(c; c0 ) r så kan vi välja x till c eller c0 . Vi kan därför anta
0 0
att r + 1 d(c; c ) 2r , d.v.s. att c och c skiljer sig från varandra
i exakt s tecken, för något s med r + 1 s 2r . Välj nu ordet x så
att detta överensstämmer med c på samtliga teckenpositioner i vilka c
och c0 är lika, samt i ytterligare r av de s positioner i vilka c och c0 är
0
olika. Då kommer såväl d(x; c) r som d(x; c ) r att gälla, och den
eftertraktade motsägelsen är erhållen.
(() Antag dC 2r + 1, men att C inte är r-felskorrigerande.
Då nns ett x 2 Bn
sådant att Br (x) innehåller (minst) två kodord c
och c0. Därmed gäller d(c; x) r och d(x; c0) r, och triangelolikheten
medför att
d(c; c0 ) d(c; x) + d(x; c0 ) 2r:

Men det minsta möjliga avståndet mellan två kodord är lika med dC .
Eftersom dC 2r + 1 föreligger det alltså en motsägelse.
Notera att om c1 och c2 är två kodord i en r-felskorrigerande kod C ,

så måste de båda kloten Br (c1 ) och Br (c2 ) vara disjunkta. I annat fall
innehåller de ett gemensamt element x, vilket gör att såväl c1 som c2
kommer att tillhöra Br (x), se gur 19.4. Detta strider mot att C är
r-felskorrigerande.
Sr (c1 ) Sr (c2 )
b b
c1 xb c2
Sr (x)
Figur 19.4
Exempel 19.16. Vi konstaterade i exempel 19.14 att koderna i ex-

emplen 19.5 och 19.6 har minimiavstånden 2 respektive 3. Sats 19.15
ger därmed att koden i exempel 19.6 är 1-felskorrigerande, och att den
klarar av att upptäcka alla fel av vikt 2 eller lägre. På samma sätt
nner vi att koden i exempel 19.5 inte klarar av att korrigera några fel
alls, och att den endast kan upptäcka fel av vikt 1.

1. Antag att ett ord av längd 10 skall sändas genom en binär symmetrisk
kanal. Låt p = 0:02 vara sannolikheten för att det uppstår fel i ett
enskilt tecken.
(a) Vad är sannolikheten för att minst ett tecken blir felaktigt överfört?
(b) Antag alla fel av vikt 1 kan korrigeras. Vad blir då sannolikheten
för en felaktig transmission?
Avrunda svaren till två decimaler.
2. Beräkna följande Hammingavstånd.
(a) d(1011; 1100) (b) d(101101; 010010)

(c) d(0001001; 1001000) (d) d(0100111; 0011101)
3. Bestäm samtliga ord i vart och ett av följande klot.
(a) B1 (0) i B 4 (b) B1 (01001) (c) B2 (101)

4. Bestäm
(a) jB2 (00111)j (b) jB3 (100111)j (c) jB4 (0001110)j:

5. Med hänvisning till föregående övning, härled en formel för jBr (x)j,
där x 2 Bn och r 2 N.
6. Bestäm minimiavståndet för följande koder.
(a) f0000; 0101; 1010; 1111g

(b) f00000000; 01010101; 10101010; 11111111g
(c) f0001; 0010; 0100; 0111; 1000; 1011; 1101; 1110g
7. Bestäm, för var och en av koderna i föregående övning, det största
värdet på r för vilket koden ifråga kan upptäcka alla fel av vikt r.
8. Är någon av koderna i övning 6 en r-felskorrigerande kod, för något
r 1?
9. Låt C Bn vara en r-felskorrigerande kod. Visa att

r
j2C j :
X n n
k=0 k
19.2 Linjära koder

Mängden B kan på ett naturligt sätt identieras med mängden Z2 av
alla restklasser modulo 2. Som bekant är ju Z2 en kropp med avseende
på addition och multiplikation modulo 2. Detta gör att vi alltså kan
betrakta B som (väsentligen) just denna kropp, vilket vi också kommer
att göra i fortsättningen. Detta ger vidare Bn strukturen av ett vek-
torrum över B (jämför med exempel 18.3), och det är inte svårt att se
attdim B n = n. En bas utgörs nämligen av de n orden e1 ; e2 ; : : : ; en ,
där ei betecknar det ord i B , i vilket alla tecken utom det i:te är
n
nollor, d.v.s.
ei = e1 e2 : : : ei 1 eiei+1 : : : en 2 B n ;
där ei = 1, men ej = 0 om 6 i.
j= Vi får med detta möjligheten att
addera ord i Bn.
Additionen sker teckenvis (modulo 2). Till exempel
0110+1101 = 1011 i B 4 . Notera att det faktum att vi räknar
har vi att
modulo 2 gör att x y = x + y för alla x; y 2 B n .
I denition 19.4 denierar vi en kod rätt och slätt som en delmängd
av B n . Det visar sig dock att vi tjänar mycket på att välja en sådan
delmängd med litet omsorg, genom att beakta att B
n har strukturen
av ett vektorrum över B .
Denition 19.17. En kod C Bn säges vara linjär, om C är ett

underrum i B . Om dimensionen av detta underrum är lika med m (där
n
1 m n 1), så brukar man betona detta genom att säga att C är
en linjär (n; m)-kod.
Vi kan också betrakta Bn som en grupp (isomorf med den direkta

produkten av n kopior av gruppen Z2). En linjär kod är med detta
betraktelsesätt alltid en undergrupp i B n . Av denna anledning kallas
linjära koder ibland för gruppkoder.
19.2. Linjära koder 489
Notera att 0 alltid är ett kodord i en linjär kod. Vidare behöver vi

endast undersöka om c1 + c2 är ett kodord, närhelst c1 och c2 är det,
om vill avgöra ifall en given kod är linjär (varför?).
Exempel 19.18. Betrakta avbildningen E : Bm ! B m+1 denierad

enligt
E (x1 x2 : : : xm ) = x1 x2 : : : xm xm+1 ;
där xm+1 = x1 + x2 + + xm (i B ). Denna avbildning är injektiv (visa
detta!), och därmed en kodningsavbildning. Eftersom vi räknar modu-
lo2, så är tecknet xm+1 en etta, om och endast om det förekommer ett
udda antal ettor bland tecknen x1 ; x2 ; : : : ; xm . Således kommer varje
kodord alltid innehålla ett jämnt antal ettor. Notera att vi för m = 2
erhåller koden i exempel 19.5.
Vi påstår att C = im E (m + 1; m)-kod. För att visa
är en linjär
detta, räcker det att visa att C är stabil med avseende på addition.
Tag x = x1 x2 : : : xm xm+1 och y = y1 y2 : : : ym ym+1 godtyckligt i C . Då
gäller xm+1 = x1 + x2 + + xm och ym+1 = y1 + y2 + + ym . Ansätt
x + y = z1 z2 : : : zm zm+1 . Då är zi = xi + yi för alla i = 1; 2; : : : ; m + 1.
Eftersom
zm+1 = xm+1 + ym+1

= (x1 + x2 + + xm ) + (y1 + y2 + + ym )
= (x1 + y1 ) + (x2 + y2 ) + + (xm + ym )
= z1 + z2 + + zm ;
så måste x + y vara ett kodord. Alltså är C en linjär kod. Speciellt är
alltså koden i exempel 19.5 en linjär (3; 2)-kod.
Exempel 19.19. Vi lämnar som en övning för läsaren av veriera

att kodningsavbildningen E : Bm ! B 3m denierad av
E (x1 x2 : : : xm ) = x1 x2 : : : xm x1 x2 : : : xm x1 x2 : : : xm
ger upphov till en linjär (3m; m)-kod. I fallet m = 2 har vi här samma
kod som i exempel 19.6.
Exempel 19.20. Om vi modierar koden i exempel 19.5 så att vi

ser till att det förekommer ett udda antal tecken i varje kodord istället
för ett jämnt, så blir resultatet en kod som inte är linjär. En anledning
till detta är att 000 kommer att saknas bland kodorden.
Linjära koder har många trevliga egenskaper. Vi skall närmast se att

man för en linjär kod C enkelt kan beräkna dess minimiavstånd dC .
Först behöver vi emellertid införa ett nytt begrepp.
Denition 19.21. För varje ord x 2 B n denieras dess Hamming-

vikt wt(x) som antalet ettor bland tecknen i x.4
Till exempel gäller wt(001101) = 3 och wt(11111) = 5. Notera att

wt(x) = d(x; 0) för alla x 2 Bn.
Lemma 19.22. För alla x; y 2 B n gäller
d(x; y) = wt(x + y):
Bevis. Låt x = x1x2 : : : xm och y = y1y2 : : : ym. För varje i gäller då
att xi + yi = 1, om och endast om xi = 6 yi. Sålunda ger varje par
(xi ; yi ) ett bidrag till wt(x + y), om och endast om det ger ett bidrag
till d(x; y ). Detta bevisar lemmat.
Sats 19.23. Låt C vara en linjär kod. Då är dC = wC , där

wC = minfwt(x) j x 2 C; x 6= 0g;
d.v.s. minimiavståndet hos en linjär kod är lika med den minimala
Hammingvikten hos de kodord i C , som är skilda från 0.
Bevis. x och y vara två kodord sådana att d(x; y) = dC . Då x 6= y,
Låt
och därmed x+y = 6 0, vilket innebär att wt(x + y) wC (enligt
denitionen av wC ). Enligt lemma 19.22 så är wt(x + y ) = d(x; y ),
och således har vi dC wC . Nu är C är en linjär kod, så därmed är 0
ett kodord. Om u = 6 0 är ett kodord med minimal Hammingvikt wC ,
så gäller därmed wC = wt(u) = d(u; 0) dC .
4
'wt' är en förkortning av det engelska ordet weight.
Följdsats 19.24. Låt C vara en linjär kod och sätt
wC = minfwt(c) j c 2 C; w 6= 0g:
Då gäller att
(i) C klarar av att upptäcka alla fel av vikt r eller lägre, om och
endast om wC r + 1.
(ii) C är r-felskorrigerande, om och endast om wC 2r + 1.
Bevis. Använd satserna 19.15 och 19.23.
Exempel 19.25. Ett kodord skilt från 0 i exempel 19.5 innehåller

åtminstone två ettor. Eftersom vi tidigare konstaterat att denna kod
är linjär (se exempel 19.18), följer alltså att dess minimiavstånd är lika
med 2.
Så här långt har vi inte angivit någon strategi för att korrigera ett
felaktigt mottaget ord x, annat än att jämföra det med alla möjliga
kodord, och välja det kodord som har kortast Hammingavstånd till x
(förutsatt att det bara nns ett t). Detta förfarande är inte direkt
eektivt. För en linjär (n; m)-kod nns det 2m kodord, så det blir alltså
i värsta fall till att beräkna d(x; c) för 2 olika värden på c, för att nna
m
det närmaste kodordet till x. Om vi till exempel har att göra med en
(31; 26)-kod, ger detta förfarande i värsta fall 67 108 864 beräkningar.
Men för linjära koder kan vi utnyttja den underliggande algebraiska
strukturen för att reducera denna B n som
en grupp, så är en linjär (n; m)-kod C en undergrupp av ordning 2m
i B n. Samtliga ord i Bn kan därmed partitioneras i sidoklasser till C ,
x och y tillhör samma sidoklass, om och endast om
och vi har att
x y 2 C . Eftersom jB n j = 2n och jC j = 2m , så kommer det att
nnas 2n m sådana sidoklasser. I varje sidoklass väljer vi nu ett ord
med minimal Hammingvikt, i avsikten att låta detta ord representera
sidoklassen. En av sidoklasserna är ju C själv, som givetvis kommer
att representeras av 0.
Exempel 19.26. De olika sidoklasserna till den linjära (4; 2)-koden

C = f0000; 0110; 1011; 1101g ges, förutom C själv, av
0001 + C = f0001; 0111; 1010; 1100g;

0010 + C = f0010; 0100; 1001; 1111g och
1000 + C = f1000; 1110; 0011; 1101g:
Här är sidoklasserna representerade av ord med minimal Hammingvikt
från respektive sidoklass. Notera att sidoklassen 0010 + C lika gärna
0100,
skulle kunna representeras av eftersom detta ord också är av
minimal Hammingvikt i 0010 + C .
Vi har alltså nu partitionerat B n i 2n m sidoklasser, var och en repre-

senterad av ett ord y sådant att wt(z ) wt(y) för alla z 2 y + C .
Antag nu att mottagaren erhåller ett ord x 2 B n som inte är ett kod-
ord. Då tillhör x exakt en av de från C skilda sidoklasserna, säg den
som representeras av y . Alltså tillhör x och y samma sidoklass till C ,
d.v.s. x y är ett kodord. Vi korrigerar x till detta kodord, som därefter
kan avkodas. Följande sats medför att vi med denna metod korrigerar
på rätt sätt.
Sats 19.27. Låt C y + C är en

vara en linjär kod och antag att
y med minimal Hammingvikt bland
sidoklass, representerad av ett ord
de ord som tillhör sidoklassen. Om x är ett ord sådant att x 2 y + C ,
så är
d(x; x y) d(x; c)
för alla c 2 C.
Bevis. x tillhör sidoklassen y + C , så gör också x + c det,
Eftersom
för alla c 2 C . Då y är ett ord med minimal Hammingvikt i den-
na sidoklass, gäller således wt(y ) wt(x + c). Med användande av
lemma 19.22 får vi nu
d(x; x y) = d(x; x + y) = wt(x + x + y)

= wt(y) wt(x + c) = d(x; c)
för alla kodord c, vilket skulle bevisas.
Exempel 19.28. Koden
C = f000000; 001101; 010011; 011110; 100110; 101011; 110101; 111000g

utgör en linjär (6; 3)-kod (ett bevis för detta påstående kommer att ges
i exempel 19.35 i nästa avsnitt). Antag att mottagaren vid en sändning
erhållerx = 101101 och y = 000111, som ingendera är ett kodord. Den
sidoklass som erhåller x ges av
f101101; 100000; 111110; 110011; 001011; 000110; 011000; 010101g;
vilken fås genom att addera x = 101101 till vart och ett av orden
iC . I denna sidoklass är 100000 ett ord av minimal Hammingvikt. Vi
korrigerar därför x till x 100000 = 001101 och har på så sätt fått ett
kodord, som kan avkodas.
På samma sätt ser vi att den sidoklass som innehåller y ges av
f000111; 001010; 010100; 011001; 100001; 101100; 110010; 111111g:
I den här sidoklassen nns det tre möjliga kandidater på ett ord med
minimal Hammingvikt, nämligen 001010, 010100 eller 100001. Detta
beror på att y är följden av att ett fel av vikt 2 inträat, och sådana
kan vi inte korrigera, endast upptäcka (kodens minimiavstånd är som
synes lika med 3). I detta fall ber vi lämpligen sändaren att upprepa
transmissionen.
Nu kan man fråga sig vad man egentligen vinner på att använda sig
av ovanstående strategi för att korrigera mottagna ord. Vi slipper för-
visso att beräkna en massa olika Hammingavstånd för att nna ett
minimalt sådant, men vi måste nu i gengäld ora minne till att lagra
vilka ord som tillhör C, och vilka de olika sidoklassrepresentanterna
är. Vi behöver vidare någon form av sökningsalgoritm för att avgöra
om ett mottaget ord x är ett kodord, och om så ej är fallet, någon
metod att bestämma vilken sidoklassrepresentant y vi skall välja för
att (eventuellt) kunna korrigera x till ett kodord. För till exempel en
linjär(31; 26)-kod kommer det att nnas 67 108 864 kodord att lagra i
minnet, samt 31 sidoklassrepresentanter att välja på (om man räknar
bort 0, som ju representerar C ). Det känns alltså litet som om vi har
kommit ur askan i elden! I nästa avsnitt skall vi emellertid se att det
går att komma undan detta problem ganska billigt.

1. Beräkna
(a) 10010 + 10101 (b) 111001 + 001110

(c) 100110 + 110101 + 001101 (d) 1001 + 1011 0001 + 0100.
2. Visa att d(x + z ; y + z ) = d(x; y) för alla x; y; z 2 B n .
3. Bevisa att en kod C Bn är linjär, om och endast om summan av två
kodord är ett kodord.
4. Bestäm Hammingvikten av följande ord.
(a) 1001 (b) 1001101

(c) 111101 + 001111 (d) 10101 + 01001 + 11100
5. Visa att wt(x + y) wt(x) + wt(y ) för alla x; y 2 B n .
6. Låt x och y vara två ord i Bn, båda med jämn Hammingvikt. Kan
man säga något om huruvida wt(x + y) är jämnt eller udda?
7. Veriera att koden i exempel 19.19 är linjär. Vilket är dess minimiav-
stånd?
8. Om x = x1 x2 : : : xn och y = y1 y2 : : : yn är två ord i Bn, så denieras

skalärprodukten av dessa enligt
x y = x1 y1 + x2 y2 + + xn yn 2 B :
(a) Beräkna skalärprodukterna 011101 111011 och 010101 100100.
(b) Låt C vara en linjär kod. Visa att
C ? = fx 2 B n j x c = 0 för alla c 2 C g
är en linjär kod. Detta är den s.k. duala koden till C .
(c) Om C är en linjär (n; m)-kod, vad kan då sägas om dess duala
kod C ??
9. Ange samtliga sidoklasser till koden i exempel 19.5, samt en represen-
tant av minimal Hammingvikt för var och en av dessa.
10. Givet koden i exempel 19.28, korrigera följande ord med hjälp av me-
toden med sidoklasser, i den mån detta är möjligt.
(a) 111110 (b) 000101 (c) 101100

11. Visa att det varken nns någon 1-felskorrigerande linjär (4; 2)-kod eller
någon 2-felskorrigerande linjär (7; 3)-kod.
Ledning: Övning 9 till avsnitt 19.1.
19.3. Generatormatriser och kontrollmatriser 495
19.3 Generatormatriser och kontrollmatriser

I det här avsnittet skall vi beskriva hur man med hjälp av matriser
(med element i B ) kan förenkla hanteringen av linjära koder.
Varje ord i x = x1x2 : : : xm 2 B m kan identieras med en radvektor
x1 x2 : : : xm med m komponenter, och vi kommer också allt som
oftast att göra så i fortsättningen. Om nu G 2 Mmn (B ), d.v.s. om G
är en m n-matris med element i B , så blir produkten xG lika med
en radvektor med n komponenter, som vi kan se som ett ord i B .
n
Detta öppnar möjligheten för oss att deniera en kodningsavbildning
E : Bm ! B n enligt
E (x) = xG (19.1)
för alla x 2 B n . Eftersom

x1G + x2 G = (x1 + x2)G
för alla x1 ; x2 2 B , så kommer (19.1) att deniera en kodningsav-
m
bildning från B till B , om G är vald så att denna avbildning blir
m n
injektiv.
Vi påminner om att vi har denierat en linjär (n; m)-kod C som
ett underrum av dimension mi Bn (se denition 19.17). Således är C
i sig ett m-dimensionellt vektorrum över B. Låt a1 ; a2; : : : ; am vara
en bas för detta vektorrum. Varjeai kan ses som en radvektor med n
komponenter, så vi kan därmed bilda en m n-matris
0 1
a1
B a2 C
B C
G =B . C;
@ .
. A
am
vars rader utgörs av ordenai. För varje x = x1x2 : : : xm 2 B m gäller
0 1
a1
a2 C
B
xG = x1 x2 : : : xm B B .. C = x1 a1 + x2 a2 + + xm am ;
C
@ . A
am
vilket medför att xG 2 C för alla x 2 B , eftersom a1 ; a2 ; : : : ; am
m
är en bas för vektorrummet C över B . Att dessa element utgör en bas
för C medför dessutom att varje element i C har en entydig fram-

ställning på formen x1 a1 + x2 a2 + + xm am , där xi 2 B för alla
i = 1; 2; : : : ; m. Således kommer olika ord i B m att avbildas på olika
ord i C , när de multipliceras med G på ovanstående vis, d.v.s. x 7! xG
är en injektiv avbildning från B m till B n , och kan alltså användas som
kodningsavbildning.
Denition 19.29. Låt C vara en linjär (n; m)-kod. En matris G av

typ m n över B , sådan att dess rader utgör en bas för C (betraktat
som ett vektorrum över B ), kallas för en generatormatris för C . Vi
säger att en sådan matris genererar koden C .
Exempel 19.30. Det är lätt att se att
C = f000000; 001110; 110001; 111111g

är ett underrum av dimension 2 i B 6 , och att B = f001110; 110001g är
en bas förC över B . Genom att låta dessa två ord bilda raderna i en
2 6-matris, så nner vi att

G = 01 01 10 10 10 01
genererar C.
Denition 19.31. En linjär (n; m)-kod säges vara systematisk, om

varje ord i B m går att nna som de m första tecknen i exakt ett kodord.
Exempel 19.32. Den linjära (6; 2)-koden i exempel 19.30 är inte sys-
tematisk, men koderna i exemplen 19.5 och 19.6 är det.
Till systematiska linjära koder kan man använda generatormatriser

med extra snällt utseende.
Denition 19.33. Låt m och n vara positiva heltal med m < n. En

matris G i Mmn (B ) kallas för en standardiserad generatormatris,
om dess m första kolonner utgör enhetsmatrisen Em av ordning m.
Vi kommer ofta att skriva en standardiserad generatormatris av typen

m n på blockform enligt

G = Em A ;
där A är en m (n B . Det är lätt att se att de m
m)-matris över
raderna i en standardiserad generatormatris av typen m n utgör en
bas för ett m-dimensionellt underrum i B , så det är alltså fullt legitimt
n
att kalla den här typen av matriser för generatormatriser.
Sats 19.34. G 2 Mmn (B ) vara en standardiserad generator-

Låt
matris. Då är C = fxG j x 2 B g än systematisk linjär (n; m)-kod.
m
Omvänt så genereras varje systematisk linjär (n; m)-kod av en entydigt
bestämd standardiserad generatormatris G 2 Mmn (B ).

Bevis. Ansätt G = Em A för någon matris A av typ m (n m).
För varje x 2 B m gäller

xG = x E m A = x xA :
Från detta följer att om x1 G = x2 G för några x1 ; x2 2 G , så måste x1
och x2 vara lika. Således är x 7! xG en injektiv avbildning från B
m
till B , och av ovanstående framgår det också att varje ord i B
n m före-
kommer som de m första tecknen i exakt ett kodord.
Antag å andra sidan att C är en systematisk linjär (n; m)-kod.
Låt ei beteckna det ord i B , i vilket alla tecken utom det i:te är nollor.
m
Orden e1 ; e2 ; : : : ; em bildar raderna i enhetsmatrisen E m . Eftersom C
är systematisk, så nns det entydigt bestämda kodord c1 ; c2 ; : : : ; cm så-
dana att de m första tecknen i ci utgörs av ei , för varje i = 1; 2; : : : ; m.
För varje sådant i låter vi ai vara det entydigt bestämda ord i B n m ,
som utgörs av de n m sista tecknen i kodordet ci , och bildar sedan
matrisen A som den m (n m)-matris, vars rader i tur och ord-
ning utgörs av de m orden a1 ; a2 ; : : : ; am . Då är G = E m A en
standardiserad generatormatris, h vi har

eiG = ei ai = ci
för alla i = 1; 2; : : : ; m.
Vi måste nu visa att varje kodord kan skrivas på formen xG för
något x 2 Bm. Låt därför c vara ett godtyckligt kodord. På blockform

har c utseendet x a , för något x 2 B m och a 2 B n m . Vi påstår
att xG = c. Antag att wt(x) = k . Det nns då k olika tal i1 ; i2 ; : : : ; ik i
mängden f1; 2; : : : ; mg, sådana att x = ei1 + ei2 + + eik . Eftersom C
är en linjär kod, så är ci1 + ci2 + + cik ett kodord. Men i och med
att vi har eij G = cij för varje j , så följer
ci1 + ci2 + + cik = ei1 G + ei2 G + + eik G

= (ei1 + ei2 + + eik )G
= xG :

Detta visar att C genereras av G = E m A . Entydigheten hos G
kommer sig av att raderna till matrisen A är entydigt bestämda (se
första halvan av beviset).
Exempel 19.35. Matrisen
0 1
1 0 0 1 1 0
G = @0 1 0 0 1 1A
0 0 1 1 0 1
är en standardiserad 3 6-matris, så med hjälp av denna kan vi bilda en
systematisk linjär (6; 3)-kod. Med en kodningsavbildning E : B ! B
3 6
denierad som i (19.1), så får vi för varje x1 x2 x3 2 B
3 att

E (x1 x2 x3 ) = x1 x2 x3 G

= x1 x2 x3 x1 + x3 x1 + x2 x2 + x3
= x1 x2 x3 x4 x5 x6 2 B 6 ;
där x4 = x1 + x3 , x5 = x1 + x2 och x6 = x2 + x3 . Detta ger oss åtta kod-
ord i form av000000, 001101, 010011, 011110, 100110, 101011, 110101
och 111000. Detta är precis samma kod som den i exempel 19.28.
Exempel 19.36. Vi fann i exempel 19.32 att de linjär koderna i ex-

emplen 19.5 och 19.6 är systematiska. Det är lätt att se att

1 0 1 och
1 0 1 0 1 0
0 1 1 0 1 0 1 0 1
är deras respektive standardiserade generatormatriser.
Istället för att använda generatormatriser, kan man alternativt deni-

era en linjär kod med följande typ av matriser.
Denition 19.37. Låt C vara en linjär (n; m)-kod. En matris H av

typ n (n m) säges vara en kontrollmatris för C , om
C = fx 2 B n j xH = 0g:
En kontrollmatris H säges vara standardiserad, om dess n m sista
rader utgör enhetsmatrisen av typ (n m) (n m), d.v.s. om

H= E A ;
n m
för någon m (n m)-matris A.
Sats 19.38. Antag att C är en systematisk linjär (n; m )-kod med

tillhörande standardiserade generatormatris G = Em A (där A är
en m (n m)-matris). Då är

H= E A ;
n m
en standardiserad kontrollmatris till C.
Bevis. Sätt K = fx 2 B n j xH = 0g. Det är lätt att se att K är en
B n ). Vårt mål är att visa att C = K .
linjär kod (d.v.s. ett underrum i
Låt c 2 C vara ett kodord. Då är c = xG för något x 2 B , vilket ger
m
cH = (xG )H = x(GH ):
Notera att matrisprodukten GH är väldenierad, eftersom G har lika
många kolonner som H har rader, d.v.s. n stycken. Multiplikation av
matriser på blockform ger

GH = E m A
A = E m A + AE n = A + A = O;
En m
m
där den sista likheten beror på att vi räknar modulo 2 hela tiden.
Således gäller cH = 0, om c är ett kodord, och vi har därmed visat att
C K.
I avsikten att visa att den omvända inklusionen också är sann,

väljer vi ett godtyckligt ord
y i K . Vi delar upp y i två delar enligt
y= x z x 2 B m och z 2 B n m . Ordet x består alltså av de m
, där
första tecknen i y , och z av de n m återstående. Eftersom y 2 K , så
gäller

0 = yH = x z E
A = xA + z E n = xA + z ;
m
n m
från vilket z = xA följer. Men detta ger

y = x z = x xA = x E m A = xG ;
d.v.s. y 2 C . Således gäller även K C , och beviset är klart.
Notera att eftersom en systematisk linjär (n; m)-kod genereras av en

standardiserad generatormatris G (sats 19.34), så nns det också en
standardiserad kontrollmatris H för samma kod. Dessa två bestämmer
vidare varandra fullständigt, enligt satsen ovan. I och med att G är
entydigt bestämd, är därmed också H det.
Exempel 19.39. För den standardiserade generatormatrisen i exem-

pel 19.35 gäller att G = E3 A , där
0 1
1 1 0
A = 0 1 1A :
@
1 0 1
Således är
0 1
1 1 0
B0 1 1C
B C
B1 0 1C
H =B
B1 0
C
0C
B C
@0 1 0A
0 0 1
motsvarande kontrollmatris.
I slutet av föregående avsnitt diskuterade vi problemet med att korrige-

ra felaktigt mottagna ord. Vi införde i samband med detta en strategi,
i vilken man utnyttjar sidoklasserna i Bn till koden ifråga. Problemet
med denna metod är att den mängd minne som krävs för att de lag-
ra olika kodorden, samt representanterna för de olika sidoklasserna,
är alltför skrymmande. Som vi snart skall se, nns det emellertid en
egenskap hos kontrollmatriser som kan hjälpa oss i detta avseende.
Sats 19.40. H vara en kontrollmatris för en linjär kod C B n .

Låt
Då tillhör två ord x och y i B samma sidoklass till C , om och endast
n
om xH = y H.
Bevis. Orden x och y tillhör samma sidoklass till C , om och endast om

x y 2 C . Detta är i sin tur ekvivalent med att (x y)H = 0, enligt
denitionen av kontrollmatris. I och med att (x y)H = xH yH , är
beviset därmed klart.
Denition 19.41. Låt H vara en kontrollmatris av typ n (n m),

och låt x 2 B n . Då kallas xH 2 B n m för syndromet till x.
Vi noterar direkt att ett ord har syndromet 0, om och endast om det
är ett kodord.
Exempel 19.42. Låt H vara kontrollmatrisen i exempel 19.39, och

låt 001011 2 B . Eftersom
6
0 1
1 1 0
B0 1 1C
B C
B1 0 1C
xH = 0 0 1 0 1 1 BB1 0 0C
C= 1 1 0 ;
C
B
@0 1 0A
0 0 1
så nner vi att syndromet till 001011 ges av 110.
Innebörden av sats 19.40 är att det råder ett 1-1-förhållande mellan

mängden av alla sidoklasser till en linjär kod C i B n , och mängden
av alla olika syndrom som ett element i Bn kan ha, med avseende på
den aktuella kontrollmatrisen H för C . När vi skall korrigera felaktigt

mottagna ord med hjälp av sidoklasser, behöver vi därmed inte som
tidigare lagra vartenda ord i varje sidoklass, utan endast deras respekti-
ve representanter av minimal Hammingvikt, samt vilka syndrom dessa
har. När ett ord x blir mottaget, jämförs dess syndrom med syndromen
hos de sidoklassrepresentanter som valts ut. Vi kommer alltid att ha
xH = yH för exakt en av dessa representanter y, och enligt sats 19.40
tillhör x och y därmed samma sidoklass till C . Vi skall följaktligen
korrigera x till x y.
Vi kan göra ovanstående procedur för korrigering ännu smidigare,
om vi har att göra med en 1-felskorrigerande kod. Vi låter härvid (som
ei beteckna det ord i B n
vi redan gjort vid ett par tidigare tillfällen)
som har nollor på samtliga positioner, utom i det i:te. Om ett kodord c
utsätts för ett fel av vikt 1, kommer det mottagna ordet således att
ges av c + ei för något i 2 f1; 2; : : : ; ng. Notera att om H är en kon-
trollmatris med n rader, så är syndromet ei H alltid lika med den i:te
raden i H.
Sats 19.43. Låt C vara en linjär (n; m)-kod och H en kontrollma-

tris för denna. Då är C en 1-felskorrigerande kod, om och endast om
samtliga rader i H är olika och ingen av dem består av enbart nollor.
Bevis. ()) Antag att C klarar av att korrigera varje fel av vikt 1. Vi
skall visa att alla raderna i H är olika, och att ingen av dem består
enbart av nollor. I förhoppning om att stöta på en motsägelse, antar
vi att det inte förhåller sig så. Detta leder till att studera två fall.
Fall 1: Två av raderna i H är lika. Antag att till exempel den i:te
och den j :te raden i H c gäller då
är lika. För varje kodord
(c + ei )H = cH + ei H = 0 + ei H = ei H
och på samma sätt (c + ej )H = ej H . Syndromen ei H och ej H är lika
i
med den :te respektive j :te raden i H . Då dessa rader överensstämmer,
eiH = ej H , vilket enligt sats 19.40 innebär att ei och ej
har vi alltså
tillhör samma sidoklass till C i B . Således måste ei ej = ei + ej
n
vara ett kodord. Eftersom C är en 1-felskorrigerande linjär kod, så ger
följdsats 19.24 att den minimala Hammingvikten hos ett kodord skilt
från 0 är minst lika med 3. Vi har härmed en motsägelse, i och med
att ei + ej är ett kodord med Hammingvikten 2.
Fall 2: En av raderna i H består bara av nollor. Säg att den i:te

raden iH enbart innehåller nollor. Vi har då (c + ei )H = 0 för varje
kodord c, vilket innebär att c + ei kommer att uppfattas som ett kod-
ord. Men då måste c + (c + ei ) = ei också vara ett kodord, vilket leder
till motsägelse på samma sätt som ovan i en 1-felskorrigerande kod
kan inget kodord, förutom 0, ha lägre Hammingvikt än 3, men vi har
här wt(ei ) = 1.
(() Antag att samtliga rader i H är olika, och att ingen av dem
utgörs endast av nollor. Vi vill visa att C är 1-felskorrigerande, vilket
följer om vi kan visa att det inte nns något kodord med Hamming-
vikt 2 eller lägre (förutom 0). c är ett sådant kodord. Då
Antag att
är alltså wt(c) = 1 eller wt(c) = 2. I det förstnämnda fallet är c = ei
för något i, så därmed måste ei H = 0 (eftersom c är ett kodord). Men
eiH är ju den i:te raden i H , och denna får inte bestå av enbart nollor.
Således kan c inte ha Hammingvikten 1. Om vi istället har wt(c) = 2,
så kan vi skriva c = ei + ej , där i; j 2 f1; 2; : : : ; ng, i =
6 j . Då c är ett
kodord leder detta till
0 = cH = (ei + ej )H = ei H + ej H ;
d.v.s. eiH = ej H . Denna likhet säger att den i:te och j :te raden i H
är lika, vilket tvingar oss att dra slutsatsen att även wt(c) = 2 är en
omöjlighet.
Tack vare sats 19.43 kan vi nu formulera en korrigeringsalgoritm för

en 1-felskorrigerande linjär (n; m)-kod, för vilken man har kontrollma-
tris H med de egenskaper som satsen omnämner. Vi låter härvid x vara
ett mottaget ord, och s = xH dess syndrom.
1. Om s = 0, så antar vi att inget fel uppstod vid sändningen.
2. Om s är lika med den i:te raden i H , så antar vi att det uppstod
i
ett fel i den :te teckenpositionen i det sända ordet. Vi korrigerar
därför x till x + ei.
3. Om s varken är 0 eller lika med någon av raderna i H , så uppstod
det ett fel av vikt 2 vid sändningen. I detta fall ber vi sändaren
att upprepa transmissionen.
Exempel 19.44. I exempel 19.42 beräknade syndromet till ordet

001011 2 B 6 med avseende på den kontrollmatris H som ges där (som
är kontrollmatrisen till den systematiska linjära (6; 3)-koden i exem-
pel 19.35). Vi fann detta syndrom till att vara lika med 110, d.v.s. vil-
ket är den första raden i H . Om vi därmed korrigerar det första tecknet
i 001011, så erhåller vi 101011, som mycket riktigt är ett kodord (se
exempel 19.35).
Eftersom syndromet till 101100, d.v.s. 111, inte utgör någon av

raderna H , är ordet 101100 resultatet av ett fel av vikt 2, och därmed
inte möjligt för oss att korrigera. En omsändning är därför lämplig i
detta fall.
Låt C vara en 1-felskorrigerande linjär (n; m)-kod, och H en kontroll-

matris för denna. Om vi använder oss av metoden med syndrom för
att korrigera felaktigt mottagna ord, så vore det lämpligt ifall samtliga
möjliga syndrom, förutom 0, åternns som exakt en av raderna i H.
I så fall skulle nämligen det tredje och sista fallet i korrigeringsalgo-
ritmen ovan aldrig bli aktuellt mottagaren skulle aldrig behöva be
sändaren att repetera en transmission. För en linjär (n; m)-kod gäller
ju att syndromen är ord i Bn m , så antalet möjliga syndrom, bort-
sett från 0, är alltså lika med 2n m 1. Således skall vi se till att vår
kontrollmatris har 2n m 1 rader, alla olika.
Denition 19.45. En linjär (n; m)-kod, denierad med hjälp av en

kontrollmatris, vars rader bildar vart och ett av de olika orden i Bn m,
bortsett från 0, kallas för en Hammingkod.
Det nns inget som säger i vilken ordning de olika raderna måste kom-
ma, i en kontrollmatris för en Hammingkod. Vi kommer att antaga att
alla våra Hammingkoder beskrivs av standardiserade generatormatri-
ser och kontrollmatriser. Detta är ingen allvarligare inskränkning (se
övning 9).
Sats 19.46. (2k 1; 2k k 1)-kod

Varje Hammingkod är en linjär
för något heltal k 2. Alla Hammingkoder är 1-felskorrigerande.
Bevis. En kontrollmatris H för en Hammingkod har som sagt lika

många rader som det nns ord i B k n f0g, för något heltal k, d.v.s.
2k 1 stycken. Exakt k av dessa rader är därmed desamma som ra-
derna i enhetsmatrisen E k , och då vi kan anta att kontrollmatrisen är
standardiserad, har vi alltså

H = EA
k
där antalet rader iA är lika med 2k k 1. Således har vi en linjär

(n; m)-kod, där n = 2k 1 och m = 2k k 1. Då raderna i H alla
är olika och ingen är 0, ger sats 19.43, att en Hammingkod alltid är
1-felskorrigerande.
Omvänt gäller att om n = 2k 1 och m = 2k k 1 för något k 2, och

om C en 1-felskorrigerande linjär (n; m)-kod, så är C en Hammingkod
(varför?).
Exempel 19.47. Den enklaste Hammingkoden är en linjär (3; 1)-kod

med den standardiserade kontrollmatrisen
0 1
1 1
H = 1 0A :
@
0 1

G = 1 1 1 , så denna
Motsvarande generatormatris ges således av
Hammingkod består av de två kodorden 000 och 111. Detta är samma
kod som man får om man väljer m = 1 i exempel 19.19.
Exempel 19.48. Det klassiska exemplet på en Hammingkod är en

linjär (7; 4)-kod. Som standardiserad kontrollmatris kan vi till exempel
välja
0 1
0 1 1
B1 0 1C
B C
B1 1 0C
B C
H =B
B1 1 1CC:
B1 0 0C
B C
@0 1 0A
0 0 1
Denna svarar mot generatormatrisen

0 1
1 0 0 0 0 1 1
B0 1 0 0 1 0 1C
G =B
@0 0 1 0 1 1 0A
C;
0 0 0 1 1 1 1
med vars hjälp vi kan konstatera att vi får de 16 kodord som anges i
tabellen i gur 19.5.
Ord Kodord Ord Kodord
0000 0000000 1000 1000011
0001 0001111 1001 1001100
0010 0010110 1010 1010101
0011 0011001 1011 1011010
0100 0100101 1100 1100110
0101 0101010 1101 1101001
0110 0110011 1110 1110000
0111 0111100 1111 1111111
Figur 19.5

1. Låt C vara en systematisk linjär (5; 3)-kod, med den standardiserade
generatormatrisen
0 1
1 0 0 1 1
G = @0 1 0 0 1A
0 0 1 1 0
Bestäm samtliga kodord, samt kodens minimiavstånd.
2. Bestäm kontrollmatriserna till de båda standardiserade generatorma-

triserna i exempel 19.36.
3. Låt C vara en linjär (7; 3)-kod med kontrollmatrisen

0 1
1 0 1
B0 1 1C
B C
B1 1 1C
B C
H =B B1 1 0C :
C
B1 0 0C
B C
@0 1 0A
0 0 1
(a) Bestäm samtliga kodord i C .

(b) Av vilken vikt får ett fel vara för att det skall kunna korrigeras
respektive upptäckas?
4. Givet kontrollmatrisen
0 1
1 1 1
B0 1 1C
B C
B1 0 1C
H =B
B1 0 0C
C;
B C
@0 1 0A
0 0 1
bestäm syndromen till följande ord.
(a) 010010 (b) 110011 (c) 110010 (d) 010101

5. Låt H vara den kontrollmatris som används för Hammingkoden i ex-
empel 19.48. Korrigera följande ord genom att använda metoden med
syndrom. Ange också syndromet till respektive ord.
(a) 1100001 (b) 010000 (c) 1010011 (d) 0110010

6. Konstruera en1-felskorrigerande linjär (5; 2)-kod.
7. Konstruera en 2-felskorrigerande linjär (8; 2)-kod.
8. Låt C vara en linjär (n; m)-kod och G 2 Mmn(B ) en generatormatris
C . Visa att vi får en ny generatormatris för C , om vi låter två rader
för
i G
byta plats, eller om vi adderar en rad i G till en annan rad.
9. Två linjära (n; m)-koder C och C 0 kallas ekvivalenta, om det nns

en permutation 2 Sn sådan att c1 c2 : : : cn 2 C om och endast om
c(1) c(2) : : : c(n) 2 C 0 . Visa att varje Hammingkod är ekvivalent med
en systematisk sådan.
10. En r-felskorrigerande kod C B n säges vara perfekt, om fSr (c)gc2C

är en partition av Bn (d.v.s. om varje ord i Bn tillhör exakt ett klot med
radie r och medelpunkt i ett kodord c). Visa att varje Hammingkod är
perfekt.
Kapitel 20
Splittringskroppar och
separabla utvidgningar
Som antyddes i inledningen till kapitel 18, så har kroppsutvidgningar
mycket med studiet av nollställen till polynom att göra; vi kan skaa
fram nollställen till ett polynom över en kropp genom att betrakta
det som ett polynom över en större kropp. Vi kommer i detta kapitel
att använda kroppsutvidgningar i detta syfte.
20.1 Splittringskroppar
Antag att K L en utvidgning av K och 2 L ett alge-
är en kropp,
braiskt element över K . Vi erinrar oss från kapitel 18 att den enkla
utvidgningen K () av K denieras som snittet av alla underkroppar
i L som innehåller K och . Denna denition av K () ser ut att vara
beroende av L. Men enligt sats 18.39 så gäller K () ' K [x]= hm(x)i,
där m(x) är minimalpolynomet till över K , och vidare visar sats 18.48
att elementen i K () har en entydig framställning på formen
b0 + b1 + b2 2 + + bn 1 n 1 ;
där b0 ; b1 ; : : : ; bn 1 2K och n = deg m(x). Således är K () i själva
verket oberoende av L. Det borde således vara möjligt att välja L till
vad som passar en bäst för stunden. Antag till exempel att vi har
ett icke-konstant polynom f (x) 2 K [x] som saknar nollställen i K .
Är det då möjligt att bestämma L så att denna kropp innehåller ett
508
20.1. Splittringskroppar 509
nollställe till f (x)? Svaret på denna fråga är ja. Detta är vad man
brukar referera till som Kroneckers
1 sats, eller ibland och inte alls
oförtjänt fundamentalsatsen för kroppsutvidgningar.
Sats 20.1 (Kronecker). Låt K vara en kropp och f (x) 2 K [x] ett
icke-konstant polynom. Då nns det en utvidgning L av K och ett
2 L sådant att f () = 0L .
Bevis. Det räcker att nna en utvidgning av K som innehåller ett
nollställe till någon irreducibel delare i f (x). Det är därför ingen in-
skränkning att anta att f (x) självt är irreducibelt över K , d.v.s. att
K [x]= hf (x)i är en kropp.
Betrakta avbildningen : K ! K [x]= hf (x)i denierad enligt
(a) = a + hf (x)i
för alla a 2 K . Detta är en ringhomomorsm, närmare bestämt restrik-
tionen av den kanoniska homomorsmen hf (x)i : K [x] ! K [x]= hf (x)i
till K . Vi påstår att är injektiv. Antag nämligen att (a) = (b)
för några a; b 2 K . Då är a + hf (x)i = b + hf (x)i, vilket betyder att
a b 2 hf (x)i. Således är a b en multipel av f (x). Men a b är ett
konstant polynom och f (x) är icke-konstant, så vi måste ha a b = 0K ,
vilket ger a = b. Således är en injektiv homomorsm. Detta innebär
att K [x]= hf (x)i har en underkropp isomorf med K (i form av im ),
så därmed kan vi betrakta L = K [x]= hf (x)i som en utvidgning av K ,
genom att identiera a 2 K med elementet a + hf (x)i i L.
Satsen följer nu om vi kan visa att L innehåller ett nollställe till
f (x). Sätt
= x + hf (x)i
och ansätt f (x) = a0 + a1 x + + an xn . Evaluering av f (x) i ger då
f () = a0 + a1 + + an n
= a0 + a1 (x + hf (x)i) + + an (x + hf (x)i)n
= (a0 + a1 x + + an xn) + hf (x)i
= 0L ;
1
Leopold Kronecker (18231891), tysk matematiker.
510 Kapitel 20. Splittringskroppar och separabla utvidgningar
om vi identierar varje ai 2 K med ai + hf (x)i 2 L. Detta visar att

är ett nollställe till f (x). Därmed är satsen bevisad.
Den utvidgning L av K som konstrueras i beviset för Kroneckers sats

är isomorf med den enkla utvidgningen K (). Polynomet f (x), som
förekommer i beviset, är nämligen ett associerat polynom till minimal-
polynomet m(x) till över K, så därmed gäller hf (x)i = hm(x)i (se
lemma 16.39). Sats 18.39 ger att L ' K ().
Exempel 20.2. Andragradspolynomet p(x) = x2 + x +1 2 Z2[x] sak-

Z2 och är därmed irreducibelt över Z2. Kroneckers sats
nar nollställen i
säger att vi kan utvidga Z2 till en större kropp i vilken p(x) kommer
. Polynomet p(x) kommer då att bli minimalpoly-
att ha ett nollställe
nomet till över Z2. En utvidgning som uppfyller kraven i Kroneckers
sats är den enkla utvidgningen Z2(), som enligt sats 18.48 består av
alla element på formen b0 + b1 , där b0 ; b1 2 Z2. Det nns alltså fyra
element i Z2(). Eftersom vi denierat som ett nollställe till p(x), så
2
är + + 1 = 0, eller med andra ord =
2 1 = 1 + . Detta
betyder att när vi räknar i Z2(), så kan vi ersätta varje förekomst
av 2 med 1 + . Till exempel blir
3 = 2 = (1 + ) = + 2 = + (1 + ) = 1:
Cayleytabellerna för addition och multiplikation på Z2() återges i
gur 20.1 på motstående sida. Veriera att dessa stämmer!
Kroneckers sats säger alltså att vi till varje icke-konstant polynom över
en kropp kan nna en utvidgning i vilken polynomet har ett nollställe.
Ett upprepat användande av satsen borde leda till att man så små-
ningom erhåller en kropp över vilken vårt polynom kan faktoriseras i
linjära faktorer. Vi kommer inom kort att bevisa detta.
Denition 20.3. Ett icke-konstant polynom f (x) över en kropp K

säges splittras över K , om det kan skrivas som en produkt av första-
gradspolynom över K , d.v.s. på formen
f (x) = c(x 1 )(x 2 ) : : : (x n );
för några c; 1 ; 2 ; : : : ; n 2 K .
+ 1 0
1+
0 1 0
1+
1 0 1
1+
1+ 0 1
1+ 1+ 1 0
0 1 1+
0 0 0 0 0
1 0 1 1+
0 1+ 1
1+ 0 1+ 1
Figur 20.1
Exempel 20.4. Polynomet x2 + 1 2 R[x] splittras över C , eftersom

x2 + 1 = (x + i)(x i)
i C [x].
p 20.5. p Polynomet f (x) = x4 5x2 + 6 2 Q [x]

Exempel har nollstäl-
lena 2 och 3, och vi har faktoriseringen
p p p p
x4 5x2 + 6x = (x + 2)(x 2)(x + 3)(x 3):
fp(x) splittras över R , men också över den betydligt
Detta betyder att
p
p
mindre kroppen
p Q ( 2 ; 3) . Däremot splittras inte f (x) varken över
Q ( 2) eller Q ( 3).
Denition 20.6. Låt K vara en kropp och antag att f (x) 2 K [x] är
ett icke-konstant polynom. En utvidgning L av K kallas för en splitt-
ringskropp till f (x) över K , om
(i) f (x) splittras över L
(ii) L = K (1 ; 2 ; : : : ; n ), där 1 ; 2 ; : : : ; n är nollställena till f (x)

i L.
Innebörden av (ii) i denitionen ovan är att f (x) inte får splittras i

någon äkta underkropp i dess splittringskropp L, d.v.s. om F är en
underkropp i L som innehåller K och samtliga nollställen till f (x), så

är F = L.
Sats 20.7. Det nns en splittringskropp för varje icke-konstant po-

lynom över en kropp K.
Bevis. Låt f (x) 2 K [x] vara ett polynom av grad n 1. Vi skall bevisa
satsen med hjälp av induktion över n. Om n = 1 så duger K själv som
splittringskropp. Antag att n > 1 och att satsen är sann för varje
polynom av grad n 1. Om f (x) inte splittras över K , så har f (x) en
irreducibel delare p(x), för vilken deg p(x) 2 gäller. Med hänvisning
till Kroneckers sats kan vi utvidga K till en kropp L = K (1 ), som
innehåller ett nollställe 1 till p(x), och därmed också till f (x). Över
kroppen L kan vi faktorisera f (x) enligt f (x) = (x 1 )g(x), där
g(x) är ett polynom av grad n 1 över L. Vårt induktionsantagande
medför att det nns en splittringskropp F till g (x) över L, och att
denna erhålls genom att till L adjungera alla nollställen 2 ; 3 ; : : : ; n
till g (x). Men då blir
F = L(2 ; 3 ; : : : ; n ) = [K (1 )](2 ; 3 ; : : : ; n ) = K (1 ; 2 ; : : : ; n )
också splittringskropp till f (x) över K , vilket bevisar satsen.
Ovanstående bevis ger inget besked om huruvida den splittringskropp

man erhåller är entydigt bestämd. Det skulle till exempel kunna inträa
att man får en annorlunda splittringskropp, om den irreducibla faktor
p(x) till f (x), som vi väljer i ett skede av beviset, väljs annorlunda.
Så är det dock inte fallet man kan visa att varje polynom har en
entydigt bestämd splittringskropp, på isomor när.
Vi kommer närmast att bevisa denna entydighet hos splittrings-
kroppen till ett polynom över en kropp. För att vara ett entydighets-
bevis, visar sig detta emellertid vara ovanligt tekniskt, och vi kommer
att behöva några lemman till vår hjälp. Det första av dessa säger att
om K1 och K2 är isomorfa kroppar, så är också polynomringarna K1 [x]
och K2 [x] isomorfa ett inte allt för överraskande faktum!
Lemma 20.8. Om K1 och K2 är två isomorfa kroppar, så är även

motsvarande polynomringar K1 [x] och K2 [x] isomorfa. Närmare be-
stämt gäller, att varje isomorsm : K1 ! K2 inducerar en isomorsm

^ : K1 [x] ! K2 [x], denierad enligt
^ [f (x)] = ^ (a0 + a1 x + + an 1 xn 1 + an xn )
= (a0 ) + (a1 )x + + (an 1 )xn 1 + (an )xn
för alla f (x) 2 K1 [x].
Pj P j
Bevis. Tag f (x) =
j aj x och g (x) = j bj x godtyckligt i K1 [x].
k
Koecienten framför x i f (x) + g (x) är lika med ak + bk , medan den i
Pk
f (x)g(x) är lika med i=0 ai bk i . I och med att är en homomorsm,
så är
(ak + bk ) = (ak ) + (bk )

och
k ! k
X X
ai bk i = (ai )(ak i ):
i=0 i=0
Från detta följer att ^ är en homomorsm. Att ^ också är bijektiv är
en direkt konsekvens av att är det.
Givet en isomorsm : K1 ! K2 mellan två kroppar K1 och K2 ,

så kan vi således för varje polynom f (x) 2 K1[x] ordna ett entydigt
bestämt polynom ^ [f (x)] 2 K2 [x] och vice versa. Istället för den något
obekväma beteckningen ^ [f (x)], kommer vi i fortsättningen att skriva
f (x). På grund av att ^ är en isomorsm, så är f (x) är irreducibelt

över K1 , om och endast om f (x) är irreducibelt över K2 .
Lemma 20.9. Låt : K1 ! K2 vara en isomorsm mellan två krop-

par K1 och K2 , och låt ^ : K1 [x] ! K2 [x] vara den av inducerade
isomorsm, som beskrivs i lemma 20.8. Låt p(x) vara ett polynom

i K1 [x] och p (x) motsvarande polynom K2 [x]. Då är avbildningen
: K1 [x]= hp(x)i ! K2 [x]= hp (x)i, denierad enligt
[f (x) + hp(x)i] = f (x) + hp (x)i
en isomorsm, och således gäller K1 [x]= hp(x)i ' K2 [x]= hp (x)i.
Bevis. Vi måste för det första övertyga oss om att är väldenierad,

d.v.s. att om g(x) och h(x) tillhör samma sidoklass till hp(x)i i K1 [x],
så tillhör g (x) och h (x) samma sidoklass till hp (x)i i K2 [x]. Men
eftersom
p(x) j [g(x) h(x)] i K1 [x] () p (x) j [g (x) h (x)] i K2 [x]

så är det klart att g(x)+ hp(x)i = h(x)+ hp(x)i i K1 [x]= hp(x)i, om och
endast om g (x) + hp (x)i
= h (x) + hp (x)i i K2 [x]= hp (x)i. Detta
visar att är väldenierad, och på samma gång injektiv. Beviset för
att är surjektiv, och att avbildningen är en homomorsm, lämnar vi
till läsaren som en övning.
Notera att om p(x) i ovanstående lemma vore irreducibelt över K1 , så

skulle såväl K1 [x]= hp(x)i som K2 [x]= hp (x)i vara kroppar.
Lemma 20.10. Låt K1 K2 vara kroppar och : K1 ! K2

och
en isomorsm. Antag att m(x) 2 K1 [x] är ett moniskt irreducibelt
polynom och L1 en utvidgning av K1 som innehåller ett nollställe till
m(x). Låt vidare L2 en utvidgning av K2 som innehåller ett nollställe
till m (x) 2 K2 [x]. Då är det möjligt att utvidga till en isomorsm

: K1 () ! K2 ( ), sådan att () = .
Bevis. Det är avbildningen , återgiven i gur 20.2 som en streckad pil
från K1 () till K2 ( ), som vi är ute efter att konstruera.

K1 () K2( )

K1 K2
Figur 20.2
Polynomen m(x) och m (x) är minimalpolynomen till över K1 re-
spektive över K2 . Låt : K1 [x] ! L1 vara evalueringshomomor-
smen i . För denna gäller ker = hm(x)i och im = K1 ().
Enligt den första isomorsatsen för ringar är K1 [x]= hm(x)i och K1 ()
isomorfa, och : K1 [x]= hm(x)i ! K1 () denierad av

[f (x) + hm(x)i] = [f (x)] = f ();
för alla f (x) 2 K1 [x], är en isomorsm. Av motsvarande anledning är

: K2 [x]= hm (x)i ! K2 ( ) given av
avbildningen

[f (x) + hm
(x)i] = f ( );
för allaf (x) 2 K2 [x], också en isomorsm. Vi såg i lemma 20.9 att
kropparna K1 [x]= hm(x)i och K2 [x]= hm (x)i är isomorfa, och att av-
bildningen : K1 [x]= hm(x)i ! K2 [x]= h m (x)i denierad som

[f (x) + hm(x)i] = f (x) + hm (x)i ;

för alla f (x) 2 K1 [x], är en isomorsm. Sätt
= ÆÆ
1:
Då är en isomorsm från K1 () till K2 ( ) (se gur 20.3 på följande

sida). För alla a 2 K1 har vi

(a) = [ 1 (a)] = [(a + hm(x)i)]
[ (a) + hm (x)i] = (a);
=
så är en utvidgning av . Eftersom
(x + hm(x)i) = ^ (x) + hm (x)i = x + hm (x)i ;
så blir
1 ()] =
[ (x + hm(x)i)] = (x + hm (x)i) = ;
() = [

vilket bevisar lemmat.
Sats 20.11. Låt K1 och K2 : K1 ! K2 en iso-

vara kroppar och
morsm. Låt f (x) K1 [x] och f (x)
vara ett icke-konstant polynom i
dess motsvarande polynom i K2 [x], se lemma 20.8. Antag att L1 är en

splittringskropp till f (x) över K1 , och L2 en splittringskropp till f (x)
över K2 . Då kan utvidgas till en isomorsm : L1 ! L2 .

K1 [x]= hp(x)i K2 [x]= hp (x)i

K1 () K2()
Figur 20.3
Bevis. Vi använder oss av induktion över n = deg f (x) = deg f (x) för
att bevisa satsen. I fallet n = 1 är K1 = L1 och K2 = L2 , så den sökta
utvidgningen av ges då av själv. Låt nu n > 1 och antag att satsen
är sann för alla polynom av grad n 1. Då L1 är en splittringskropp
till f (x) över K1 , så gäller L1 = K1 (1 ; 2 ; : : : ; n ), där 1 ; 2 ; : : : ; n
är nollställena till f (x) i L1 . Analogt är L2 = K (1 ; 2 ; : : : ; n ), där
1 ; 2 ; : : : ; n är nollställena till f (x) i L2 . Låt nu 2 L1 vara ett
av nollställena till f (x), säg = 1 , och 2 L2 ett av nollställena

till f (x), säg = 1 . Idén är nu att först utvidga litet grand,
närmare bestämt till en isomorsm : K1 () ! K2 ( ), för att sedan
i sin tur utvidga till en isomorsm : L1 ! L2 , genom att hänvisa
till induktionsantagandet (se gur 20.4).

L1 L2

K1 () K2()

K1 K2
Figur 20.4
Vi kan utvidga : K1 () ! K2 ( ) som uppfyller
till en isomorsm
() = , enligt lemma 20.10. I polynomringen över K1 () är det
därmed möjligt att faktorisera f (x) enligt
f (x) = (x )g(x);
för något polynom g(x) 2 K1 ()[x] av grad n 1. Nu är

L1 = [K1 ()](2 ; 3 ; : : : ; n )
en splittringskropp till g(x) över K1 (). Eftersom
f (x) = [x ()]g (x) = (x )g (x);
är vidare L2 = [K2 ( )](2 ; 3 ; : : : ; n ) en splittringskropp till g (x)
över K2 (). Eftersom deg g (x) = deg g (x) = n
1, så är det enligt
induktionsantagandet möjligt att utvidga till en isomorsm från L1
till L2 . Denna isomorsm är givetvis också en utvidgning av . Därmed
är satsen bevisad.
Följdsats 20.12. Låt f (x) vara ett icke-konstant polynom över en

kropp K . Då har f (x) en entydigt bestämd splittringskropp, på iso-
mor när.
Bevis. Välj K1 = K2 = K i sats 20.11, och låt : K ! K vara

identitetsavbildningen på K (som givetvis är en isomorsm). Om L1
och L2 är två olika splittringskroppar till f (x), kan enligt sats 20.11
utvidgas till en isomorsm från L1 till L2 .
I och med att varje icke-konstant har en i isomormening entydig be-

stämd splittringskropp, tillåter vi oss att tala om splittringskroppar i
bestämd form i fortsättningen. Till exempel kommer vi att säga po-
lynomets splittringskropp istället för en splittringskropp till polyno-
met.
Exempel 20.13. Med anknytning till exempel 20.4 och 20.5 kan vi
p p
dra slutsatsen att C är splittringskroppen till x2 + 1 över R, och att
Q ( 2; 3) är splittringskroppen till x4 2
5x + 6 över .Q
K och ett polynom f (x) i K [x], nns

Vi har sett att det, givet en kropp
en utvidgning L av K över vilken f (x) splittras vi kan välja L som
polynomets splittringskropp över K . Nu kan man kanske fråga sig, ifall
det nns en utvidgning av K över vilken alla polynom i K [x] splittras.
För kroppen av reella tal R är det åtminstone så, ty utvidgningen C
av R duger för detta ändamål. Detta är en konsekvens av följande

berömda sats.
Sats 20.14 (Algebrans fundamentalsats). Låt f (x) 2 C [x] vara

ett icke-konstant polynom. Då har f (x) ett nollställe i C .
Det första beviset för algebrans fundamentalsats gavs av Gauss år 1799.

Vanligtvis brukar man använda teorin för analytiska funktioner när
man bevisar satsen, och vi hänvisar också läsaren dit för ett bevis. Vi
anmärker dock att satsen går att bevisa algebraiskt,
2 fast det blir då
mer komplicerat. Den intresserade läsaren kan åtnjuta ett sådant bevis
i Stewart [13] (se litteraturförteckningen på sidan 587.)
Det kan nnas skäl till att studera andra kroppar än C , som också
har den egenskap som algebrans fundamentalsats nämner, och vi inför
av den anledningen följande denition.
Denition 20.15. En kropp K säges vara algebraiskt sluten, om

varje icke-konstant polynom i K [x] har ett nollställe i K .
Exempel 20.16. Enligt algebrans fundamentalsats är C en algebra-

iskt sluten kropp. Kroppen R är däremot inte algebraiskt sluten, efter-
som till exempel polynomet x2 + 1 2 R[x] saknar nollställen i R.
Sats 20.17. En kropp K är algebraiskt sluten, om och endast om

varje icke-konstant polynom i K [x] splittras över K .
Bevis. ()) Antag att K är algebraiskt sluten och låt f (x) 2 K [x] vara
ett polynom av grad n 1. Vi skall, med hjälp av induktion över n,
bevisa att f (x) kan skrivas som en produkt av förstagradspolynom i
K [x]. Detta gäller trivialt, om n = 1. Antag därför att n > 1 och att
varje polynom av grad n 1 kan faktoriseras på detta vis. Nu är K en
algebraiskt sluten kropp, vilket innebär att f (x) har ett nollställe a i K .
På grund av faktorsatsen kan vi därmed skriva f (x) = (x a)g(x) för
något g (x) 2 K [x]. Här gäller deg g (x) = n 1 så g(x) splittras således
2
Detta är en sanning med modikation. Ett helt och hållet algebraiskt bevis är,
såvitt författaren vet, inte känt. Man måste nämligen utnyttja litet analys, som till
exempel att polynomfunktioner från R till R är kontinuerliga.
över K , enligt vårt induktionsantagande. Eftersom f (x) = (x a)g(x),

är detta därmed sant också för f (x), vilket är vad vi önskade.
(() Antag att varje icke-konstant polynom f (x) 2 K [x] splittras
över K . Då kan f (x) alltså skrivas som en produkt av förstagradspo-
lynom i K [x], och faktorsatsen ger direkt att f (x) därmed måste ha
(minst) ett nollställe i K .
Följdsats 20.18. En algebraiskt sluten kropp K har ingen äkta al-

gebraisk utvidgning, d.v.s. om L är en algebraisk utvidgning av K , så
är L = K.
Bevis. LåtL vara en algebraisk utvidgning av K , och tag 2 L god-
tyckligt. Inget irreducibelt polynom i K [x] kan på grund av sats 20.17
vara av grad 2 eller högre. Sålunda ges minimalpolynomet till över K
av x , vilket medför att 2 K och därmed L = K .
Denition 20.19. En algebraisk utvidgning L av en kropp K sä-

ges vara ettalgebraiskt hölje till K , om L är algebraiskt sluten. Vi
skriver L = K i så fall.
Ett algebraiskt hölje K till en kropp K är alltså en så pass stor ut-

vidgning av K , att varje polynom med koecienter i K har samtliga
sina nollställen i K . Med andra ord är samtliga element i K algebra-
iska över K, och det går inte att nna någon strikt större algebraisk
utvidgning av K.
Exempel 20.20. För våra vanligaste talkroppar Q , R och C gäller

Q = A och R = C = C . Här betecknar A mängden av alla algebraiska
tal, se exempel 18.59.
För att tillverka ett algebraiskt hölje K till en given kropp K , kan man
tänka sig att man tar ett polynom f (x) 2 K [x], och adjungerar till K
de nollställen till f (x), som inte redan nns i K . Om den utvidgade
kropp K1 som då erhålls inte är algebraiskt sluten, upprepar man denna
process, d.v.s. vi väljer ett nytt polynom g(x) 2 K [x] och adjungerar
till K1 de nollställen till g (x) som saknas i K1 , och får på så sätt en
ännu större kropp K2 , och så vidare. Problemet är att detta mycket väl
kan vara en oändlig process, och att det därmed inte nns någon garanti
för att vi någonsin kommer att bli färdiga. Nästa sats garanterar dock
att varje kropp i själva verket har ett algebraiskt hölje.
Sats 20.21. Varje kropp K har ett algebraiskt hölje K . Detta är

entydigt bestämt på isomor när, d.v.s. om K 1 är ett annat algebraiskt
hölje till K , så är K ' K 1 .
Vi avstår från att ge ett bevis för satsen. Den intresserade läsaren kan
dock konsultera Morandi [11] i litteraturförteckningen på sidan 587,
för ett bevis.
Till sist i detta avsnitt, skall vi ge ett exempel på en algebraisk

utvidgning som inte är ändlig.
Exempel 20.22. Varje polynom på formen xn + p, där p är ett prim-

tal, är irreducibelt över Q , eftersom det är ett Eisensteinpolynom. Det-
ta innebär att om är ett nollställe till ett sådant polynom, så är
[Q () : Q ] = n. Eftersom varje ändlig utvidgning är en algebraisk ut-
vidgning, så gäller Q Q () A , där A = Q är det algebraiska höljet
till Q . Detta medför att [A : Q ] [Q () : Q ] = n. Men vi kan välja n
precis hur stort vi vill, vilket medför att A är en algebraisk men inte
ändlig utvidgning av Q.

1. Visa att p(x) = x3 + x2 + 1 2 Z2[x] är irreducibelt och låt Z2() vara
en utvidgning av Z2 som innehåller ett nollställe till p(x).
(a) Hur många element innehåller Z2()?

(b) Visa att 3 = 1 + 2 i Z2().
(c) Beräkna (1 + + 2 )3 och 2 (1 + )(1 + 2 ) i Z2(). Svara på
standardformen.
2. Låt p(x) = x2 + x + 4 2 Z11[x].

(a) Visa att p(x) är irreducibelt över Z11.
(b) Bilda utvidgningen Z11() av Z11, där är ett nollställe till p(x).
Hur många element innehåller Z11()?
(c) Bestäm inversen till 8 i Z11().

3. Visa att
() = fa2 + b + c j a; b; c 2 Z3; 3 = 2 + 2g
Z3
är en kropp och bestäm inversen till 1 + .
4. x4 x2 2?
p
Över vilka av nedanstående kroppar splittras polynomet
(a) R p p (b) C (c) Q ( 2)

(d) Q (i; 2; 3) (e) A (f) Z5
5. Är någon av följande kroppar splittringskroppen till x4 +2x2 +1 över Q ?
p p
I så fall, vilken?
(a) Q (b) C (c) A (d) Q ( 2) (e) Q (i; 2)

6. Bestäm splittringskroppen till nedanstående polynom över Q.
(a) x2 5x + 6 (b) x3 2
(c) x4 3 (d) x7 2x4 3x3 + 6
7. Faktorisera vart och ett av polynomen i föregående övning i linjära
faktorer över dess respektive splittringskropp.
8. Bestäm gradtalet över Q för splittringskroppen till vart och ett av

följande polynom i Q [x].
(a) x2 + 3 (b) x4 1 (c) x4 7x2 + 10
(d) x3 3 (e) x3 1 (f) x5 2x3 2x2 + 4
9. Faktorisera vart och ett av polynomen i föregående övning i linjära
faktorer över dess respektive splittringskropp.
10. p
Finn två sinsemellan icke associerade polynom av samma grad i Q [x],
som båda har (i; 7) som splittringskropp över Q .
Q
11. Finn ett polynom f (x) 2 Q [x] av grad 4 så att dess splittringskropp L
över Q uppfyller
(a) [L : Q ] = 1 (b) [L : Q ] = 2 (c) [L : Q ] = 4 (d) [L : Q ] = 8.

12. Fyll i de utelämnade delarna av beviset för lemma 20.9, genom att visa
att avbildningen , som gurerar där, är en surjektiv homomorsm.
13. Antag att K är en kropp och att g(x) och h(x) är två polynom i K [x].
Sättf (x) = g(x)h(x) och låt L vara splittringskroppen till f (x) över K .
Visa att g (x) splittras över L.
14. Antag att K, L och M K L M . Antag

är kroppar sådana att
att M är splittringskroppen till polynometf (x) 2 K [x]. Visa att M
också är splittringskropp till f (x), betraktat som polynom i L[x].
15. Låt L vara en algebraisk utvidgning av kroppen K . Antag att varje

icke-konstant polynom i K [x] splittras över L. Visa att L är algebraiskt
sluten.
16. Låt K vara en kropp och L en utvidgning av K sådan att [L : K ] = 2.

Visa att L är splittringskroppen för något polynom i K [x].
17. Låt K vara en kropp och f (x) ett polynom av grad n 1, vars splitt-
ringskropp över K ges av L. Visa att [L : K ] n!.
20.2 Separabla utvidgningar

Låt f (x) vara ett moniskt polynom över en kropp K och låt L vara
polynomets splittringskropp över K . Över L kan vi kan då faktorisera
f (x) enligt
f (x) = (x 1 )n1 (x 2 )n2 : : : (x s )ns ;
där 1 ; 2 ; : : : ; s är de olika nollställena till f (x) i L, och där de
positiva heltalen n1 ; n2 ; : : : ; ns uppfyller n1 + n2 + + ns = deg f (x).
Talet nj kallas för multipliciteten av nollstället j . Om nj = 1, så
kallas motsvarande j för ett enkelt nollställe, medan det säges vara
multipelt, om nj > 1. Vi kommer i detta avsnitt vara intresserade av
huruvida ett irreducibelt polynom har enkla eller multipla nollställen
i sin splittringskropp.
Denition 20.23. Antag att K är kropp. Ett irreducibelt polynom

f (x) i K [x] kallas för ett separabelt polynom över K , om samtli-
ga nollställen till f (x) i dess splittringskropp är enkla. Ett polynom
som inte är irreducibelt kallas separabelt, om samtliga dess irredu-
cibla faktorer är separabla. Ett element i en algebraisk utvidgning
av K säges vara ett separabelt element, om dess minimalpolynom
över K är separabelt. En utvidgning L av K säges vara en separabel
utvidgning, om samtliga element i L är separabla över K .
p p
Exempel 20.24. Nollställena 3 tillpx2 3 2pQ [x] är båda
3 och
enkla nollställen till detta polynom. Sålunda är 3 och 3 separabla
element över Q , och x
2 3 är ett separabelt polynom. Utvidgning-
p
en Q ( 3) är vidare en separabel utvidgning av Q , ty ett godtyckligt
20.2. Separabla utvidgningar 523
p p
element a + b 3 2 Q ( 3) har m(x) = x2 2x +(a2 3b2 ) som minimal-
polynom över Q , om b 6= 0 (visa detta!). Detta polynom är separabelt,
p p
ty dess två nollställen, som ges av a + b 3 och a b 3 (visa detta
också!), är olika, eftersom b 6= 0. Vad händer förresten om b = 0?
För att kunna avgöra om ett irreducibelt polynom är separabelt eller

inte, visar sig begreppet formell derivata utgöra ett eektivt hjälpme-
del.
Denition 20.25. Låt K vara en kropp och
f (x) = an xn + an 1 xn 1 + + a1 x + a0
ett polynom i K [x]. Då denieras den formella derivatan av f (x)
som polynomet
f 0 (x) = (n an )xn 1 + [(n 1) an 1 ]xn 2 + + (2 a2 )x + a1 :
När man använder sig av formell derivata, deriverar man alltså som
vanligt. Resultatet av en formell derivation kan dock bero på vilken
kropp polynomets koecienter är hämtade från.
Exempel 20.26. Låt f (x) = 2x3 + 1 och g(x) = x5 . Betraktade som

0 0
polynom i Z7[x] så blir f (x) = 6x och g (x) = 5x , men betraktade
2 4
0 0
som polynom i Z5[x] erhålles istället f (x) = x och g (x) = 0. Den
2
formella derivatan av ett polynom kan som synes bli lika med nollpo-
lynomet, trots att polynomet inte är konstant.
Notera att den formella derivatan av ett konstant polynom alltid är

nollpolynomet, och att om deg f (x) 1, så är deg f 0 (x) deg f (x) 1
0
(i den mån f (x) inte är nollpolynomet).
Lemma 20.27. Låt f (x); g(x) 2 K [x] och ; 2 K , där K är en

kropp. Då gäller
(i) [f (x) + g(x)]0 = f 0 (x) + g0 (x)

(ii) [f (x)g(x)]0 = f 0(x)g(x) + f (x)g0 (x).
Bevis. Beviset för (i) är enkelt.

3 Vi lämnar det som en övning till
läsaren, liksom dess naturliga generalisering till en summa bestående

av er än två termer.
Omf (x) = a0 + a1x + + anxn och g(x) = b0 + b1 x + + am xm så
i j
blir f (x)g (x) en summa av termer på formen (ai x )(bj x ) = ai bj x
i+j .
På grund av (i) räcker det därför att bevisa (ii) i det specialfall då
f (x) = xm och g(x) = xn för några positiva heltal m och n. Vi har då
f (x)g(x) = xm+n , så
[f (x)g(x)]0 = (m + n)xm+n 1 :
Å andra sidan är
f 0 (x)g(x) + f (x)g0 (x) = mxm 1 xn + xm nxn 1
= mxm+n 1 + nxm+n 1
= (m + n)xm+n 1 ;
och (ii) följer.
Observera att lemmat ovan inte kan motiveras med satser från analy-
sen, eftersom derivatan där denieras på annorlunda sätt, med gräns-
processer inblandade.
Lemma 20.28. Låt f (x) 2 K [x] vara ett icke-konstant polynom med
2 K som nollställe. Då är ett multipelt nollställe, om och endast
0
om f () = 0K .
Bevis. För det första ger faktorsatsen att f (x) = (x )g(x) för något
g(x) 2 K [x]. Nu är ett multipelt nollställe till f (x), om och endast
om (x ) j g(x). Detta är i sin tur ekvivalent med att g() = 0K . Men
med hjälp av föregående lemma får vi att
f 0 (x) = g(x) + (x )g0 (x);

0
så g () = 0K är i sin tur ekvivalent med att f () = 0K .
Lemma 20.29. f (x) vara ett irreducibelt polynom i K [x], där K

Låt
f (x) ett multipelt nollställe i sin splittringskropp,
är en kropp. Då har
0
om och endast om f (x) är nollpolynomet.
3
För att inte säga mycket enkelt!
Bevis. )) Antag att L är splittringskroppen till f (x) över K , och

(
att 2 L är ett multipelt nollställe till f (x). Efter att eventuellt
multiplicera f (x) med en lämplig konstant, kan vi anta att f (x) är
moniskt, d.v.s. att f (x) är minimalpolynomet till över K . Med hjälp
av faktorsatsen kan vi skriva
f (x) = (x )g(x) (20.1)
för något polynom g(x) 2 L[x]. Eftersom är ett multipelt nollställe

tillf (x), är ett nollställe även till g(x), d.v.s. g() = 0L . Vi vill
0
visa att f (x) är nollpolynomet. Antag att så ej är fallet. Då gäller
deg f 0 (x) 0. Genom att beräkna den formella derivatan av f (x) så
får vi från (20.1) och formeln för derivata av en produkt, att
f 0 (x) = g(x) + (x )g0 (x):

Evaluering av f 0 (x) i ger därmed f 0() = 0K , och eftersom f (x)
är minimalpolynomet till , måste
0
därmed f (x) j f (x). Detta skulle
emellertid innebära att
deg f (x) deg f 0 (x) deg f (x) 1;

0
vilket är tämligen svårt att tro på! Alltså måste f (x) vara nollpolyno-
met.
(() Om f 0(x) är nollpolynomet så gäller f 0() = 0K . Enligt lem-
ma 20.28 måste därmed vara ett multipelt nollställe till f (x).
Inför nästa sats erinrar vi oss från denition 13.43 att karakteristiken
char R för en ring R med etta ges av det minsta positiva heltal n som
uppfyller
n 1R = |1R + 1R {z
+ + 1R} = 0R ;
n termer
n existerar. Om så ej är fallet, sätter vi char R = 0.
i den mån ett sådant
För en kropp K har vi alltid char K = 0 eller char K = p, där p är ett
primtal. Detta är en konsekvens av sats 13.48.
Sats 20.30. Låt K vara en kropp med char K = 0. Då är varje alge-

braisk utvidgning av K separabel.
Bevis. LåtL vara en algebraisk utvidgning av K och välj 2 L god-

tyckligt. Vi vill visa att är separabelt över K , d.v.s. att dess mini-
malpolynom m(x) endast har enkla nollställen i sin splittringskropp.
Ansätt
m(x) = xn + an 1 xn 1 + + a1 x + a0 ;
där n 1. Då blir
m0 (x) = (n 1K ) xn 1 + [(n 1) an 1 ]xn 2 + + (2 a2 )x + a1 :
Om m(x) har ett multipelt nollställe, så måste m0 (x) vara nollpolyno-
met, enligt lemma 20.29. Detta innebär att samtliga dess koecienter
måste vara noll, speciellt högstagradskoecienten n 1K . Men efter-
som n är ett positivt heltal och char K = 0, så är n 1K 6= 0K . Detta
är en motsägelse, och vi har därmed bevisat satsen.
p p
Exempel 20.31. Kroppen Q ( 4 2; 3 2) är en separabel utvidgning
av Q , ty det är fråga om en algebraisk (t.o.m. ändlig) utvidgning av en
kropp av karakteristik 0, och varje algebraisk utvidgning av en sådan
är separabel, enligt föregående sats.
Vi avslutar detta avsnitt med en sats som vi kommer att behöva, när
vi i nästa kapitel börjar att studera Galoisteori.
Sats 20.32 (Primitiva elementsatsen). Låt K vara en kropp med

karakteristiken 0. Då är varje ändlig utvidgning av K en enkel utvidg-
ning.
Bevis. Låt L vara en ändlig utvidgning av K . Enligt sats 18.57 har vi

då L = K (1 ; 2 ; : : : ; n ) för några 1 ; 2 ; : : : ; n 2 L. Vi skall visa att
det nns ett i L, som ensamt klarar av det alla i gör tillsammans,
d.v.s. uppfyller K () = L. Det räcker att bevisa detta i det specialfall,
då L = K (; ). Det allmänna fallet följer sedan med hjälp av ett
enkelt induktionsbevis (över antalet till K adjungerade element).
Låt m (x) 2 K [x] och m (x) 2 K [x] vara minimalpolynomen till
respektive över K . Antag att nollställena till m (x) i det algebraiska
höljet K till K ges av 1 ; 2 ; : : : ; r och att 1 ; 2 ; : : : ; s på motsvaran-
de sätt är nollställena i K till m (x). Efter en eventuell omnumrering av
dessa element kan vi anta att 1 = och 1 = . Eftersom char K = 0,

så är varje utvidgning av K separabel (se sats 20.30), vilket innebär
att nollställena till varje irreducibelt polynom över K är enkla. Således
är alla i sinsemellan olika, liksom alla j .
En kropp med karakteristik noll är alltid oändlig, så det nns ett
a2K sådant att
a( j ) 6= i (20.2)
för alla i = 1; 2; : : : ; r och j = 2; 3; : : : ; s. Vi påstår att

= + a (20.3)
uppfyller K () = K (; ).
Att K () K (; ) är klart, ty = + a 2 K (; ). Den omvän-
da inklusionen är knivigare att övertyga sig om. Betrakta polynomet
f (x) = m ( ax):
Detta är ett polynom i x med koecienter i K (). Vi skall nu undersöka
vilka av nollställena till m (x) som också är nollställen till f (x). Vi har
för det första
f ( ) = m ( a ) = m ( ) = 0K ;
så = 1 är därmed ett gemensamt nollställe till f (x) och m (x). För
j 6= 1 har vi vidare
f ( j ) = m ( a j ) = m [ + a( j )];
med utnyttjande av (20.3). Med hjälp av (20.2) följer att
+ a( j ) 6= + (i ) = i ;
vilket betyder att om j 6= 1, så är f ( j ) alltid skilt från m (i ) = 0K .
Sålunda är det enda gemensamma nollstället i K till m (x) och
f (x), vilket betyder att polynomet x en sgd till m (x) och f (x),
betraktade som polynom över K (). Detta medför att 2 K (), vilket
i sin tur medför = a 2 K (). Sålunda har vi K (; ) K (),
och därmed är beviset klart.
p p
Exempel 20.33.p p Q ( 2; 3) av Q . Minimal-
Betrakta utvidgningen
polynomen till 2 och 3 över Q är m1 (x) = x2 2 respektive p
mp 2
2 (x) = x 3. Eftersom samtliga nollställen till m1 (p
x) ges av p2 och
2, och samtliga nollställen till m2 (x) utgörs av 3 och 3, så
p p p p
följer från beviset för primitiva elementsatsen, närmare bestämt form-
lerna (20.2) och (20.3), att Q ( 2; 3) = Q ( 2 + a 3) om vi väljer
a 2 Q så att
p p r
2 ( 2)
a 6= p p = 23 ;
3 ( 3)
p p p p
vilket inte är direkt svårt! Vi ser att Q ( 2; 3) = Q ( 2 + a 3) för
6 0.
alla rationella tal a =

1. Bevisa lemma 20.27(i), och dess generalisering till en summa med er
än två termer.
2. Bestäm den formella derivatan till följande polynom i respektive poly-

nomring.
(a) x4 3x + 2 2 Q [x]
(b) 2x3 + (1 + 2i)x2 ix + 4 + 2i 2 C [x]
(c) x4 + x3 + x2 + x + 1 2 Z2[x]
(d) x7 + 5x5 + 2x4 + 2x2 + 3x + 1 2 Z7[x]
(e) (2x + 1)2 2 Z5[x]
(f) 2x12 + x9 + x6 + 2x3 + 1 2 Z3[x]
3. Låt f (x) vara ett icke-konstant polynom över en kropp K .
(a) Visa att deg f 0 (x) = deg f (x) 1, om char K = 0.
(b) Vad krävs för att likhet skall gälla i (a), när char K = p är ett
primtal?
4. Låt p vara ett primtal och K en kropp med karakteristiken p. Visa att
ett irreducibelt polynom f (x) 2 K [x] är separabelt över K , om och
endast om f (x) är på formen
f (x) = a0 + a1 xp + a2 x2p + + an xnp

för något n 1.
5. Utför det induktionsbevis som omnämns i inledningen till beviset för
primitiva elementsatsen (sats 20.32).
20.3. Ändliga kroppar 529
6. Låt F vara fraktionskroppen till [ ], d.v.s.

Z2 x

f (x)
F = Z2(x) = f (x); g(x) 2 Z2[x]; g(x) 6= 0 ;
g(x)
se exempel 17.8.
(a) Visa att polynomet h(y) = y2 x 2 F [y] är irreducibelt över F .

(b) Visa att h(y) har ett dubbelt nollställe i sin splittringskropp, och
att h(y) därmed inte är ett separabelt polynom.
20.3 Ändliga kroppar

I detta avsnitt skall vi studera ändliga kroppar. Vi kommer bl.a. att
klassicera samtliga ändliga kroppar på isomor när, vilket visar sig
vara ett relativt enkelt problem, åtminstone jämfört med motsvarande
problem för ändliga grupper.
Först konstaterar vi att en ändlig kropp måste ha karakteristiken p
för något primtal p. Exempelvis har vi ju char Zp = p. Kroppen Zp
visar sig i själva verket inta en viktig roll när det gäller ändliga grupper,
vilket nedanstående sats belyser. För övrigt kommer p att i hela detta
avsnitt beteckna ett primtal.
Sats 20.34. Låt K vara en ändlig kropp och antag att char K = p.
Då har K en underkropp isomorf med Zp.
Bevis. Betrakta avbildningen : Z! K denierad enligt
(n) = n 1K
för alla n 2 Z. Eftersom
(m + n) = (m + n) 1K = m 1K + n 1K = (m) + (n) och
(mn) = (mn) 1K = (m 1K )(n 1K ) = (m)(n);

så är en homomorsm. Vidare medför char K = p att n 1K = 0K ,
om och endast om n är en multipel av p. Således är
ker = fn 2 Z j n 1K = 0K g = pZ;
och med hjälp av första isomorsatsen för ringar får vi att
Zp ' Z=pZ = Z= ker ' im K:

Sats 20.35. Låt L vara en ändlig utvidgning av K med [L : K ] = n.

Om K är en ändlig kropp med q element, så är även L ändlig och
jLj = qn.
Bevis. Vi kan betrakta L som ett n-dimensionellt vektorrum över K .
Låt f1 ; 2 ; : : : ; ng vara en bas för detta vektorrum. Då har varje
2 L en entydig framställning på formen
= b1 1 + b2 2 + + bn n ;
där b1 ; : : : ; bn 2 K . Varje bi kan se ut på q olika sätt, eftersom jK j = q,
vilket ger att kan se ut på q olika sätt. Sålunda jLj = q .
n n
Följdsats 20.36. Om K är en ändlig kropp med char K = p, så är

jK j = pn för något n 1.
Bevis. Enligt sats 20.34 har K en underkropp isomorf med Zp, så vi
kan betrakta K som en utvidgning av Zp. Denna är givetvis en ändlig
utvidgning, varvid sats 20.35 ger att K innehåller pn element för något
n 1.
Exempel 20.37. Följdsatsen ovan säger alltså antalet element i en

ändlig kropp måste vara lika med en primtalspotens. Till exempel kan
det sålunda inte nnas någon kropp som innehåller 6, 10 eller 12 ele-
ment.
Eftersom varje ändlig kropp K enligt sats 20.34 har en underkropp

isomorf med Zp, kan vi anta (och gör så också!) att K är en ändlig
utvidgning av Zp. Det visar sig närmare bestämt vara så, att K är
splittringskroppen till ett polynom med koecienter i Zp.
Sats 20.38. Låt K vara en kropp med pn element. Då är K splitt-

ringskroppen till polynomet f (x) = x pn x 2 Zp[x].
Bevis. Den multiplikativa gruppen K innehåller pn 1 element, så för

alla 2 K gäller
pn 1 = 1K , enligt följdsats 6.18 (en av följdsatserna
till Lagranges sats). Från detta följer
n
p = 0K ;
och vi kan konstatera att alla element i K är nollställen till f (x). På
grund av att jK j = deg f (x) = pn, så nns det heller inget nollställe
till f (x) som saknas i K. Således består K precis av alla nollställen
till detta polynom varken mer eller mindre och då måste K vara
polynomets splittringskropp.
Vi kan (än så länge) inte säga något om huruvida det för varje prim-
talspotens nns en kropp med så många element. Vi övergår nu till att
bevisa att faktiskt är så, och att det i isomormening endast nns en
sådan kropp.
Lemma 20.39. Låt K vara en kropp med karakteristiken p. Då är

avbildningen : K ! K , denierad enligt (a) = a för alla a 2 K ,
p
en homomorsm.
Bevis. Vi behöver visa att (a + b)p = ap + bp och (ab)p = ap bp för alla

a; b 2 K . Den sista av dessa två likheter är trivial. Beträande den
första, har vi till att börja med
p
X p
(a + b)p =
k
ak bp k : (20.4)
k=0
Om 1 k p 1, så gäller

p p! p(p 1)! p p 1
= = = ;
k (p k)! k! [(p 1) (k 1)]! k(k 1)! k k 1
från vilket

p p 1
k =p
k k 1
följer. Denna likhet säger att p är en delare i k p p är
k , men eftersom
p
ett primtal och 1 k p 1, så gäller i själva verket p j k . Eftersom
char K = p, kommer därmed samtliga termer utom två att försvinna i

högerledet till (20.4). De två termer som överlever, är de som svarar
mot k=0 respektive k = p. Således gäller (a + p)p = ap + bp , och
därmed är lemmat bevisat.
Homomorsmen , som denieras i lemmat ovan, går vanligtvis under

benämningen Frobenius' homomorsm.
Lemma 20.40. Låt K vara en ändlig kropp med char K = p. Då är

polynomet x
p n
x 2 K [x] separabelt.
Bevis. Sätt f (x) = xpn x. Vi skall visa att f (x) saknar multipla noll-
ställen i sin splittringskropp. Med hänvisning till lemma 20.28, räcker
det att visa att f 0 () =
6 0K för alla nollställen till f (x). Detta är
klart, eftersom
f 0 (x) = pn xp
n 1
1K = 1 K ;
där termen pn xpn 1 försvinner på grund av att char K = p.
Vi kan nu bevisa att det nns en entydigt bestämd kropp (på isomor
när) med pn element, där n 1, för varje primtal p.
Sats 20.41. Det nns en ändlig kropp med pn element för varje möj-
lig primtalspotens pn , där n 1. Denna är dessutom entydigt bestämd
i isomormening.
Bevis. Låt L vara splittringskroppen till f (x) = xpn x över Zp, och
låt : L ! L vara Frobenius' homomorsm, se lemma 20.39. Då
är givetvis även
m en homomorsm4 från L till L för alla positiva
heltal m, och med hjälp av induktion över m visar man enkelt att
apm = m (a) för alla a 2 L.
Låt nu K vara mängden av alla nollställen i L till f (x). Eftersom
f (x) enligt lemma 20.40 är separabelt, så är deg f (x) = pn = jK j.
Existensdelen av beviset följer, om vi kan visa att K är en kropp. Låt
därför ; 2 K vara två nollställen till f (x). Då är alltså
pn = och
4
Här är
m = Æ Æ Æ , där antalet i högerledet är m, d.v.s. m betecknar
sammansatt med sig själv m gånger.
pn = , eller i termer om Frobenius' homomorsm, n () = och

n ( ) = . Därmed är det en smal sak att visa att även + och
är nollställen till f (x), ty vi har
n
( + )p = n ( + ) = n () + n ( ) = +
och
n
( )p = n ( ) = n ()n ( ) = :
Detta är tillräckligt för att konstatera att K är en kropp, eftersom det
är ändliga mängder vi handskas med. Existensen av en kropp med pn
element är därmed fastlagd.
Eftersom mängden K av alla nollställen till f (x) i sig är en kropp,
måste vi ha K = L, d.v.s. K är splittringskroppen till f (x) över Zp.
Entydigheten följer därmed av följdsats 20.12, som säger att splittrings-
kroppen till ett polynom är entydigt bestämd, på isomor när.
Exempel 20.42. Den nns väsentligen en kropp med 2, 3, 4, 5, 7, 8

respektive 9 element, eller med andra ord sju kroppar som innehåller
färre än tio element.
Denition 20.43. Den ändliga kropp som innehåller pn element be-

n n
tecknas GF(p ) och kallas Galoiskroppen av ordning p .
5
Notationen GF kommer från det engelska ordet för Galoiskropp: Galois

Field.
Sats 20.44. Det nns ett irreducibelt polynom av grad n i Zp[x], för
alla n 2 Z .
+
Bevis. K = GF(pn ). Då är K en ändlig utvidgning av Zp, och

Sätt
sats 20.35 medför att [K : Zp] = n. Enligt följdsats 20.47 är K = Zp()
för något 2 K . För minimalpolynomet m(x) till över Zp gäller att
deg m(x) = degZp() = [Zp() : Zp] = [K : Zp] = n;

vilket bevisar satsen.
5
Evariste Galois (1811-1832), fransk matematiker. Anses av många vara grun-
daren av det vi idag kallar abstrakt algebra.
Därmed kan vi nu avslöja ett recept för hur man kan tillverka GF(pn ),
då n 1 och primtalet p är givna.
1. Tag ett irreducibelt polynom f (x) av grad n i Zp[x]. (Ett sådant
polynom existerar, enligt sats 20.44, men att hitta det kan i och
för sig vara en annan femma.)
2. Med f (x) valt enligt ovan, så blir Zp[x]= hf (x)i en kropp. Den-
na är isomorf med Zp(), där är ett nollställe till f (x), och
jZp()j = pn.
Exempel 20.45. GF(25) skall vi nna ett irredu-
För att konstruera
cibelt polynom av grad 2 i Z5[x]. Ett sådant ges av x2 + 2, och således
blir Z5[x]=hx + 2i en Galoiskropp med 25 element.
2
Det nns en ganska tjusig koppling mellan ändliga kroppar och cykliska
grupper, vilken vi redogör för i följande sats.
Sats 20.46. Låt K vara en ändlig kropp. Då är (K ; ) en cyklisk

grupp.
Bevis. Klart är att K åtminstone är en ändlig abelsk grupp under

multiplikation. Enligt struktursatsen för ändliga abelska grupper nns
det därmed (multiplikativa) cykliska grupper Cd1 ; Cd2 ; : : : ; Cdr av re-
spektive ordning d1 ; d2 ; : : : ; dr , sådana att
K ' Cd1 Cd2 Cdr ;
där varje di = pni i är en primtalspotens. Sätt m = MGM(d1 ; d2 ; : : : ; dr ).
Då är
m d1 d2 : : : dr = jK j: (20.5)
Om ai 2 Cdi så gäller adi i = 1Cdi . Då vidare di j m så följer am

i = 1Cdi .
Följaktligen gäller
(a1 ; a2 ; : : : ; ar )m = (am m m
1 ; a2 ; : : : ; ar ) = (1Cd1 ; 1Cd2 ; : : : ; 1Cdm ) = 1K
för alla(a1 ; a2 ; : : : ; ar ) 2 Cd1 Cd2 Cdr , d.v.s. alla element i K
är nollställen till x
m 1 2 K [x]. Men polynomet kan ha xm 1 har
K K
högst m nollställen i K , så följaktligen måste

m jK j = d1 d2 : : : dr : (20.6)
Av (20.5) och (20.6) följer därmed
m = d1 d2 : : : dr : (20.7)
Men eftersom m = MGM(d1 ; d2 ; : : : ; dr ) = MGM(pn1 1 ; pn2 2 ; : : : ; pnr r )

så ger (20.7) att primtalen p1 ; p2 ; : : : ; pr alla måste vara olika. Talen
d1 ; d2 ; : : : ; dr är således parvis relativt prima, vilket medför att gruppen
Cd1 Cd2 Cdr , och därmed också K , är cyklisk.
Som en konsekvens av ovanstående sats har vi motsvarigheten till pri-

mitiva elementsatsen (sats 20.32) för ändliga kroppar.
Följdsats 20.47. Varje ändlig utvidgning av en ändlig kropp är en

enkel utvidgning.
Bevis. Låt K vara en ändlig kropp och L en ändlig utvidgning av

denna. Sats 20.35 säger att L är en ändlig kropp. Sålunda är L enligt

sats 20.46 en cyklisk grupp, d.v.s. L = hi för något 2 L . Om vi
adjungerar detta till K , så erhåller vi givetvis L = K (), och beviset
är därmed klart.
Sats 20.46 är inte sann för oändliga kroppar. Faktum är att den inte
gäller för någon oändlig kropp överhuvudtaget, se övning 9.
Exempel 20.48. Av sats 20.46 framgår det att (Zp; ) ' (Zp 1; +)

för alla primtal p. Alltså är exempelvis Z7 under multiplikation modu-
lo 7 isomorf med Z6 under addition modulo 6. Det nns två generatorer
i den additiva gruppen Z6 (1 och 5), så det nns därmed också två gene-
ratorer i den multiplikativa gruppen Z7. Vi försöker nna dessa genom
att prova oss fram.
Vi har Z7 = f1; 2; 3; 4; 5; 6g. Här är 1 neutralt element och givetvis
ingen generator. Eftersom 23 = 1 så är inte heller 2 någon generator; 2
genererar den cykliska undergruppen f1; 2; 4g. Men då både 3 = 2 6= 1
2

och 3 = 6 6= 1, så är 3 en av generatorerna till Z7. (Vi behöver, som
3
en konsekvens av Lagranges sats, inte bemöda oss med att beräkna 34

eller35 .) Genom att fortsätta enligt ovan nner vi att 5 är den andra
generatorn, och att h4i = f1; 2; 4g = h2i och h6i = f1; 6g.
Denition 20.49. Ett element i en kropp K säges vara en pri-

mitiv n:te enhetsrot i K , om genererar en cyklisk undergrupp av

ordning n i den multiplikativa gruppen K .
Exempel 20.50. Det komplexa talet i är en primitiv fjärde enhetsrot

i kroppen C.
Exempel 20.51. Med hänvisning till exempel 20.48, så är 3 och 5

primitiva sjätte enhetsrötter i Z7, elementen 2 och 4 är primitiva tredje
enhetsrötter, medan 6 är en primitiv andra enhetsrot.
Exempel 20.52. Antalet primitivan:te enhetsrötter i Z11 är lika

med antalet element av ordning n i (Z11; ) ' (Z10; +). Det nns inga
primitiva n:te rötter, om n är något av talen 3, 4, 6, 7, 8 eller 9. Det
nns dock en primitiv andra enhetsrot, eftersom (Z10; +) innehåller
ett element av ordning 2. De primitiva femte enhetsrötterna är fyra
till antalet, ty (Z10; +) innehåller fyra element av ordning 5. Det nns
dessutom fyra primitiva tionde enhetsrötter, eftersom en cyklisk grupp
av ordning 10 innehåller fyra generatorer.

1. För vilka heltal n, sådana att 20 n 40, nns det en kropp med n
element?
2. Finn samtliga generatorer till var och en av de multiplikativa grupperna
(a) Z5 (b) Z7 (c) Z13.

3. För respektive n och kropp nedan, bestäm antalet primitiva n:te en-
hetsrötter.
(a) n = 4; Z17 (b) n = 6; GF(25) (c) n = 3; GF(16)

(d) n = 3; GF(36) (e) n = 8; GF(121) (f) n = 18; GF(19)
(g) n = 10; GF(23) (h) n = 5; C (i) n = 5; R
4. Låt K vara en kropp med char K = 0 och deniera : Z !K på

samma sätt som i beviset för sats 20.34. Visa med hjälp av och
sats 17.5, att K har en underkropp som är isomorf med Q.
5. GF(27).
Konstruera
6. Konstruera GF(8). Bestäm också en generator till den multiplikativa

gruppen GF(8) .
7. Konstruera en kropp med 9 element. Finn också en generator till denna

kropps multiplikativa grupp.
8. Bestäm samtliga primitiva tredje enhetsrötter i kroppen
Z5 () = fa + b j a; b 2 Z5; 2 = 3g:
9. Låt K vara en oändlig kropp. Visa att den multiplikativa gruppen K
inte är cyklisk.
n
10. Antag att f (x) 2 []
Zp x är irreducibelt. Visa att f (x) j (xp x) för
något n 1.
11. Visa att det nns exakt en underkropp med pm element i GF(pn ) för
varje delare m i n.
12. (a) Bestäm samtliga irreducibla polynom av grad 1 och 3 i Z2[x]. Visa
att produkten av dem är lika med x8 x.
(b) Bestäm samtliga irreducibla polynom av grad 1 och 2 i Z3[x]. Visa
att produkten av dem är lika med x9 x.
(c) Bestäm samtliga irreducibla polynom av grad 1, 2 och 4 i Z2[x].
Visa att produkten av dem är lika med x16 x.
(d) Låt n vara ett positivt heltal. Med ledning av ovanstående del-
uppgifter, formulera och bevisa en sats rörande produkten av alla
irreducibla polynom i [ ], vars grad är en delare i n.
Zp x
13. Visa att en algebraiskt sluten kropp är oändlig.
(Ledning: Antag att K är en ändlig algebraiskt sluten kropp som

innehåller
m
pn element för något primtal p, och betrakta polynomet
xp x 2 K [x] för ett lämpligt valt m.)
14. Visa att summan av alla elementen i ändlig kropp K alltid är lika
med 0K .
(Ledning: Enligt beviset för sats 20.41 är samtliga element i
n K noll-
ställen till xp x 2 K [x], för någon primtalspotens pn . Utnyttja
sambandet mellan rötter och koecienter!)
Kapitel 21
En introduktion till
Galoisteori
I kapitel 22 kommer vi bevisa att en femtegradsekvation med ratio-
nella koecienter inte är lösbar, eller snarare att det inte nns någon
formel för ekvationens rötter. Med formel menas här ett uttryck i
polynomets koecienter, som endast är uppbyggt av de fyra vanliga
räknesätten, samt n:te-rötter. Vi kan emellertid inte ta itu med det-
ta bevis utan att först studera litet Galoisteori, på vilket beviset för
femtegradsekvationens olösbarhet vilar.
21.1 Galoisgrupper
Inom Galoisteorin används gruppteori för att studera egenskaper hos
kroppsutvidgningar. Om L är en utvidgning av en kropp K, så kan
man bilda den så kallade Galoisgruppen till denna utvidgning. Man
kan utläsa vissa egenskaper hos utvidgningen, genom att studera mot-
svarande Galoisgrupp. Låt till exempel f (x) 2 Q [x] vara ett polynom
av grad 5, och bilda dess splittringskropp Q (1 ; 2 ; 3 ; 4 ; 5 ), där
1 ; 2 ; 3 ; 4 ; 5 2 C är nollställena till f (x). Genom att undersöka
den Galoisgrupp som denna utvidgning av Q ger upphov till, kan man
t.ex. se ifall ekvationen f (x) = 0 är lösbar eller inte.
Vi kommer nedan att förutsätta, att varje utvidgning av någon
kropp K är algebraisk, och att denna är innehållen i ett xt algebraiskt
hölje K till K .
538
21.1. Galoisgrupper 539
Denition 21.1. En isomorsm från en kropp K till sig själv kallas

för en automorsm på K. Mängden av alla automorsmer på K
betecknas Aut(K ).
Det är lätt att se att Aut(K ) utgör en grupp under sammansättning

av avbildningar (se övning 1). Inom Galoisteorin intresserar man sig
litet extra för vissa speciella typer av homomorsmer, isomorsmer och
automorsmer.
Denition 21.2. Låt K vara en kropp och antag att L1 och L2 är

utvidgningar av K . En homomorsm : L1 ! L2 säges vara en K -
homomorsm, om
(a) = a för alla a 2 K; (21.1)
till K är identitetsavbildningen på K . Vi
d.v.s. om restriktionen av
kallar för en K -isomorsm, om dessutom är en isomorsm. Om
vidare L1 = L2 = L, d.v.s. ifall är en automorsm på L, så kallar
vi för en K -automorsm.
Exempel 21.3. Betrakta avbildningen :C !C denierad enligt
(z ) = (a + bi) = a bi = z;

för alla z = a + bi 2 C . Det är lätt att se att denna är bijektiv. Vidare
följer av räknelagarna för konjugering av komplexa tal, att
(z + w) = z + w = z + w
och
(zw) = zw = zw = (z )(w):

Således är en automorsm på C . Eftersom vidare (a) = a för alla
a 2 R, i själva verket en R-automorsm.
är
En annan R -automorsm på C är givetvis identitetsavbildningen "
på C . Som vi snart skall se, är " och ovanstående de enda möjliga
R-automorsmerna på C .
540 Kapitel 21. En introduktion till Galoisteori
Sats 21.4. L vara en utvidgning av K och låt G(L=K ) vara

Låt
mängden av alla K -automorsmer på L. Då är G(L=K ) en undergrupp
i Aut(L).
Bevis. Låt 1 och 2 vara två K -automorsmer på L. Då är

1 [2 (a)] = 1 (a) = a;
så G(L=K ) är stabil med avseende på sammansättning av avbildningar.
Givetvis gäller " 2 G(L=K ), och om är en K -automorsm, så får vi
från
1 (a) = 1 [(a)] = a;
att också 1 är det. Sålunda gäller G(L=K ) Aut(L), vilket skulle
bevisas.
Denition 21.5. Gruppen G(L=K ) i sats 21.4 kallas för Galois-

gruppen till L över K .
Beteckningen L=K i G(L=K ) har ingenting med någon kvotring att

göra, utan skall ses som ett förkortat skrivsätt för att L är en utvidgning
av K.
Vårt primära mål är att reda ut vad elementen i en Galoisgrupp
kan ha för egenskaper, förutom att de är K -automorsmer på en ut-
vidgning L av K .
Denition 21.6. Låt L vara en algebraisk utvidgning av en kropp K .

Två element ; 2 L säges vara konjugerade över K , om de har
samma minimalpolynom över K .
p p
Exempel 21.7. Talen 2 och 2 är konjugerade över Q , eftersom
de båda har x
2 2 som minimalpolynom över Q .
över Q , och dess

Exempel 21.8. p4 x4 p4 2 är irreducibelt
p4
Polynomet
p
nollställen i C ges av 2, 2, i 2 och i 4 2. Således är dessa fyra
element konjugerade till varandra över Q .
Exempel 21.9. Betrakta det komplexa talet z = a + bi, där b 6= 0.

Genom att kvadrera båda leden i z a = bi, så fås z 2 2az + a2 = b2 ,
vilket innebär att z är ett nollställe f (x) 2 R [x], där
f (x) = x2 2ax + a2 + b2 :
På grund av att b=6 0, är f (x) i själva verket minimalpolynomet till z
över R. Men nu är även konjugatet till z, d.v.s. z = a bi, ett nollställe
till f (x), ty
f (a bi) = (a bi)2 2a(a bi) + a2 + b2
= a2 2abi b2 2a2 + 2abi + a2 + b2
= 0;
vilket innebär att talen a + bi och a bi är konjugerade över R, för alla
a + bi 2 C .
Sats 21.10. Antag att och är algebraiska över kroppen K . Då

nns det en K -isomorsm : K () ! K ( ) sådan att () = , om
och endast om och är konjugerade över K .
Bevis. ()) Låt : K () ! K ( ) vara en K -isomorsm sådan att

() = . Vi vill visa att och har samma minimalpolynom över K .
Antag att
m (x) = xn + an 1 xn 1 + + a1 x + a0
är minimalpolynomet till över K . Då har vi å ena sidan
[m ()] = (0K ) = 0K :
Men i och med att är en K -isomorsm, så gäller (ai ) = ai för alla i,
vilket å andra sidan ger
[m ()] = (n + an 1 n 1 + + a1 + a0 )
= [()]n + an 1 [()]n 1 + + a1 () + a0
= n + an 1 n 1 + + a1 + a0 :
Således är ett nollställe till m (x). Om m (x) är minimalpolynomet
till över K , så måste sålunda m (x) j m (x). På grund av att m (x) är
irreducibelt över K , så har m (x) inga andra delare i K [x] än konstanta

polynom och associerade polynom till sig självt. Från detta följer att
m (x) = m (x), vilket betyder att och är konjugerade över K .
(() Antag att och har samma minimalpolynom m(x) över K .
Låt " vara identitetsavbildningen på K . Om man i lemma 20.10 lå-
ter K1 = K2 = K och = ", så följer att " kan utvidgas till en
K -isomorsm från K () till K ( ), som avbildar på . Därmed är
beviset fullbordat.
Tack vare ovanstående sats kan vi nu redogöra för hur en Galoisgrupp

G(L=K ) ser ut i det fall, då L är en enkel utvidgning av K , d.v.s. då
L = K () för något 2 L.
Sats 21.11. Låt K vara en kropp och L = K () en enkel utvidgning

av K , där 2 L är algebraiskt över K . Då är varje element i G(L=K )
entydigt bestämt av (). Närmare bestämt måste () vara lika med
något av de konjugerade element till över K , som tillhör K ().
Bevis. Ett element 2 K () har enligt sats 18.48 en entydig fram-

ställning på formen
= b0 + b1 + + bn 1 n 1 ;
där b0 ; b1 ; : : : ; bn 1 2 K och n = degK (). För en K -automorsm
på K () har vi därmed
( ) = b0 + b1 () + + bn 1 [()]n 1 ;
är entydigt bestämt av (). Det följer av sats 21.10,
vilket visar att
att () och har samma minimalpolynom över K , så () är lika
med något av de nollställen till detta polynom som nns i K ().
Exempel 21.12. Betrakta den enkla utvidgningen
p p
Q ( 3) = fa + b 3 j a; b 2 Qg
p p
av Q . En Q -automorsm : Q ( 3) ! Q ( 3) bestäms entydigt av
p p p
3 . De alternativ som står till buds är ( 3) = 3 eller
p
dess värde i
p
( 3) = 3, eftersom dessa två element precis är nollställena till
p p p
x3 p 3 2 Q [x], minimalpolynomet till 3. Såväl 3 som 3 tillhör
Q ( 3), så båda dessa alternativ
p duger. Detta ger att det nns exakt
två Q -automorsmer på Q ( 3), nämligen identitetsavbildningen
p p
"(a + b 3) = a + b 3;
p p
som avbildar 3 på 3, och
p p
(a + b 3) = a b 3;
p p
som avbildar 3 på 3. Således är Galoisgruppen
p
G Q ( 3)=Q = f"; g
av ordning 2, och därmed isomorf med Z2.
Exempel 21.13. p3
Polynomet
p3 x3 2 22 Qp3 [x] är irreducibelt över Q och
har de tre nollställena 2, ! 2 och ! 2 i C , där
p
1+i 3
! = e2i=3 = :
2
p p
Av dessa tre sinsemellan konjugerade element är det endast ett som till-
hör Q ( 3 2), nämligen 3 2. De båda
p3 andra elementen är icke-reella och
kan därför inte nnas med i Q ( 2), eftersom denna utvidgning av Q
p
endast innehåller reella tal. Således består Galoisgrupp G(Q ( 3 2)=Q )
i detta fall endast av ett element, nämligen identitetsavbildningen ",
p3
d.v.s. G(Q ( 2)=Q ) är den triviala gruppen.
Exempel 21.14. R-automorsmerna på C är de två

De enda möjliga
som presenteras i exempel 21.3. Detta beror på att C = R (i), så en
R-automorsm på C bestäms entydigt av hur den avbildar i, för vilket
det nns två möjligheter (antingen på i eller i). Således är G(C =R )
en grupp av ordning 2.
Vi skall nu generalisera sats 21.11 till att omfatta ändliga utvidgning-

ar. En sådan är på formen K (1 ; 2 ; : : : ; n ), där 1 ; 2 ; : : : ; n är
algebraiska över K , se sats 18.57.
Sats 21.15. K vara en kropp och L = K (1 ; 2 ; : : : ; n ) en änd-

Låt
lig utvidgning av K . Låt m1 (x); m2 (x); : : : ; mn (x) vara minimalpoly-
nomen över K till respektive 1 ; 2 ; : : : ; n . Då är varje 2 G(L=K )
entydigt bestämt av alla (i ), och för varje i gäller att (i ) måste
vara lika med något av de nollställen till mi (x), som nns i L.
Bevis. Att (i ) måste vara ett nollställe till mi (x), är klart sedan
tidigare (sats 21.11). Vi behöver alltså bara visa att en K -automorsm
på L är entydigt bestämd av dess värden i 1 ; 2 ; : : : ; n . Detta är
ekvivalent med att om två K -automorsmer 1 och 2 är lika med
varandra i 1 ; 2 ; : : : ; n , så är de lika med varandra i varje 2 L. Vi
genomför detta bevis med hjälp av induktion över n.
Om n = 1, så är L = K (1 ) en enkel utvidgning av K , och vi kan
därmed referera till sats 21.11. Antag nu att n > 1, och att påståendet
i satsen är sant, ifall L = K (1 ; 2 ; : : : ; n 1 ). För att visa det i fal-
let L = K (1 ; 2 ; : : : ; n ), sätter vi först M = K (1 ; 2 ; : : : ; n 1 ).
Om det för 1 ; 2 2 G(L=K ) gäller att 1 (i ) = 2 (i ) för alla
i = 1; 2; : : : ; n 1, så måste 1 och 2 vara lika med varandra på M ,
enligt induktionsantagandet. Nu är L = M (n ) en enkel utvidgning
av M , och vi har 1 = 2 på M . En utvidgning av denitionsmäng-
den för avbildningarna 1 och 2 från M till L bestäms entydigt av
värdet av 1 (n ) respektive 2 (n ), enligt sats 21.11, men eftersom
1 (n ) = 2 (n ) så betyder detta att 1 = 2 även på L.
Exempel 21.16. Betrakta utvidgningen

p p p p p
L = Q ( 2; 5) = fa + b 2 + c 5 + d 10 j a; b; c; d 2 Qg
av Q. Q -automorsm på L är enligtp sats 21.15
En
p entydigt bestämd
p
av vad den hittar på med elementen
p 2 och 5. Eftersom samtliga
konjugerade element till såväl 2 somp 5 tillhör L, kanpvi konstatera
p
att en Q -automorsm på L avbildar 2 på antingen 2 eller 2,
p p p
och 5 på antingen 5 eller 5. Alla möjliga teckenkombinationer
ger upphov till fyra Q -automorsmer ", 1 , 2 och 3 , vars värden i
p p
2 respektive 5 visas i tabellen i gur 21.1 på motstående sida. Vi
har således att G(L=Q ) = f"; 1 ; 2 ; 3 g är en grupp av ordning 4, så
den är isomorf med Z4 eller Kleins fyrgrupp V . Vilken av dem?
p
I exempel 21.12 fann vi att Galoisgruppen till utvidgningen Q ( 3)
p p" p
1 p2 p3
p2 p2 p2 p2 p2
5 5 5 5 5
Figur 21.1
av Q p
består av två element. Detta visar sig också vara lika med grad-
talet för utvidgningen; [Q ( 3) : Q ] = 2. Samma sak har vi i ex-
empel 21.14; å ena sidan är jG(C =R )j = 2, och å andra sidan är
[C : Rp
] = 2p. Vi nner ävenpmotsvarande
p likhet i exempel 21.16, d.v.s.
jG(Q ( 2; 5)=Q )j = [Q ( 2; 5) : Q ] = 4. (Här kan gradtalet för
utvidgningen beräknas med hjälp av gradtalssatsen.) Det är dock in-
te alltid vi har likhet mellan antalet element i Galoisgruppen för en
p p
utvidgning och gradtalet för densamma. Ett motexempel nner vi i
exempel 21.13, där jG(Q ( 3 2)=Q )j = 1, men [Q ( 3 2) : Q ] = 3. En na-
turlig fråga är nu, om det bara är slumpen som avgör när vi har likhet
eller inte, eller om det är något speciellt med de utvidgningar, för vilka
likhet råder. Well, the magic word is splittringskropp : : :
Sats 21.17. LåtK1 och K2 vara isomorfa kroppar och : K1 ! K2

en isomorsm. Låt vidare ^ : K1 [x] ! K2 [x] vara den av inducerade
isomorsmen (se lemma 20.8). Låt slutligen f (x) 2 K1 [x] vara ett icke-
konstant moniskt polynom med splittringskropp L1 över K1 , samt låt
L2 vara splittringskroppen över K2 till ^ [f (x)] = f (x) 2 K2 [x]. Då
kan utvidgas till en isomorsm : L1 ! L2 på [L1 : K1 ] olika sätt.
Bevis. Vi kommer att använda oss av induktion övern = [L1 : K1 ] för

att bevisa satsen. Om n = 1, så är L1 = K1 , f (x)
vilket innebär att
har K1 som splittringskropp. Detta betyder att vi kan skriva f (x) som
en produkt
r
Y
f (x) = (x ai )
i=1
av förstagradspolynom i K1 [x]. Då blir

r
Y
f (x) = [x (ai )]
i=1
en produkt av förstagradspolynom i K2 [x], d.v.s. f (x) splittras alltså

över K2 . Således är L2 = K2 . Satsen är därmed bevisad i detta fall.

L1 L2

K1 () im

K1 K2
Figur 21.2
Om n > 1, så splittras f (x) inte över K1 , utan f (x) har då en irredu-
cibel delare p(x) 2 K1 [x] av grad m > 1. Låt 2 L1 vara ett nollställe
till p(x). Genom att adjungera till K1 , erhålls en utvidgning K1 ()
av K1 , för vilken vi har [K1 () : K1 ] = deg p(x) = m.
Enligt sats 20.11 kan vi utvidga till en isomorsm : L1 ! L2 .
Restriktionen av till K1 () ger upphov till injektiv homomorsm
: K1 () ! L2 , och vi har K2 im L2 , se gur 21.2. Här
är en utvidgning av , som i sin tur är en utvidgning av . Vi kan
alltså utvidga i två steg. Detta betyder att om det nns s möjliga
sätt att utvidga till en isomorsm : K1 () ! im , och t möjliga
utvidgningar av varje sådant till en isomorsm : L1 ! L2 , så
kan vi utvidga :s denitionsmängd till L1 på st olika sätt. Med dessa
beteckningar skall vi alltså visa att st = n, vilket följer med hjälp
av gradtalssatsen, om vi kan visa att s = m = [K1 () : K1 ] och
t = [L1 : K1 ()].
Genom att använda just gradtalssatsen, så får vi
n = [L1 : K1 ()] [K1 () : K1 ] = [L1 : K1 ()] m > [L1 : K1 ()];

där olikheten kommer sig av att m = [K1 () : K1 ] > 1. Eftersom L1 är
splittringskroppen till f (x) över K1 , så är L1 också splittringskroppen
till f (x), betraktat som polynom över K1 (). Alltså kan vi använda
induktionsantagandet på utvidgningen L1 av K1 (), för att konstatera
att det nns [L1 : K1 ()] olika sätt att utvidga en injektiv homomor-
sm : K1 () ! L2 till en isomorsm : L1 ! L2 . Därmed gäller
t = [L1 : K1 ()].
Det återstår att visa att s = m. Polynomet p (x) 2 K2 [x] är, liksom
p(x), ett irreducibelt polynom av grad m. Låt 1 ; 2 ; : : : ; m vara de

olika nollställena till p (x) i L2 . Enligt lemma 20.10 kan vi för varje i
utvidga till en homomorsm i : K1 () ! L2 sådan att i () = i .
Således är s m. Men för en godtycklig utvidgning : K1 () ! L2
av , gäller å andra sidan
p [ ()] = [p()] = (0K1 ) = 0K2 ;

d.v.s. () är ett nollställe till p (x). Vi måste därmed ha = i för
något i, eftersom är entydigt bestämd av dess värde i . I själva
verket gäller alltså s = m och beviset är därmed klart.
Följdsats 21.18. Låt L vara splittringskroppen till polynomet f (x)

över kroppen K . Då är jG(L=K )j = [L : K ].
Bevis. K1 = K2 = K och L1 = L2 = L, samt vara identitetsav-

Låt
bildningen" på K i sats 21.17. Då ger denna sats direkt, att antalet
K -automorsmer på L är lika med [L : K ].
Denition 21.19. En utvidgning L av en kropp K säges vara en

normal utvidgning, om L är en splittringskropp för något polynom
f (x) 2 K [x].
Med denna terminologi så säger alltså följdsats 21.18, att om L är en

normal utvidgning av kroppen K , så är jG(L=K )j = [L : K ]. Normala
utvidgningar kommer att vara extra intressanta i fortsättningen.
Exempel 21.20. Utvidgningarna i exemplen 21.12, 21.14 och 21.16

är alla normala. Det är i dessa exempel nämligen frågan om splitt-
ringskroppar till polynomen x2 3 över Q , x2 + 1 över
p3 R respektive
(x2 2)(x2 5) = x4 7x +10 över Q . Däremot är Q ( 2)pinte en nor-
2
p
mal utvidgning av Q, se exempel 21.13, eftersom jG(Q ( 2)=Q )j = 1
3
men [Q ( 3 2) : Q ] = 3.

1. Låt K vara en kropp. Visa att mängden Aut(K ) av alla automorsmer
på K är en grupp under sammansättning av avbildningar.
2. Låt L1 och L2 vara utvidgningar av kroppen K . Visa att en K -homo-

morsm : L1 ! L2 alltid är injektiv.
3.
p p
Bestäm samtliga konjugerade element till
(a) p7 över
pQ (b) 1p+ 5pöver Q p
(c) p2 + 3 över Q (d) p2 + 3 över Q ( 2)
(e) 2 + i över R (f) p2 + i över Q
p p p
(g) 3 över R (h) 3 3 över Q ( 3).
p p p
4. Låt L = Q ( 2; 5; 7)pochpantag att 1 , p
2 och 3 är Q -automorsmer
på L, vilkas verkan på 2, 5 respektive 7 ges av tabellen i gur 21.3.
p
Beräkna
!
p p 2 + p7
(a) 1 ( 2 7) (b) 3 2
3 5
p p p p
(c) 3 1 ( 35 + 4 10) (d) 2 [1 ( 14) 3 ( 70)]
p p1 p2 p3

p2 p2 p2 p2
p5 p5 p5 p5
7 7 7 7
Figur 21.3
5. jG(K=Q )j, om
p p p p
Bestäm
(a) K = Q (p4 3) p (b) K = Q ( p2; p3; 3 2)

(c) K = Q ( 3; 5).
3
(d) K = Q ( 4 2; 3 3)
p p p p
6. Bestäm jG(L=K )j, om L = Q ( 3 5; i 5; 3) och K = Q ( 3).
7.
p p
Bestäm samtliga element i följande Galoisgrupper.

(a) G Q ( 5)=Q (b) G Q ( 4 3)=Q
p p p
(c) G Q (i 2)=Q (d) G Q ( 7; 11)=Q
p p p p p
(e) G Q ( 7; 11)=Q ( 11) (f) G Q ( 3; 3 3)=Q
8. Bestäm ordningen av Galoisgruppen G(L=Q ), om L är splittringskrop-
pen till
(a) x2 2x + 2 över Q (b) x2 5x 7 över R

(c) x3 3 över Q (d) x2 5x + 6 över Q p
(e) x4 6x2 + 6 över Q (f) x4 6x2 + 6 över Q ( 3)p
(g) (x3 2)(x2 2) över Q (h) (x3 2)(x2 2) över Q ( 3 2).
21.2. Galoisteorins huvudsats 549
9. Låt L vara splittringskroppen till x3 5 över Q .

(a) Visa att jG(L=Q )j = 6.
(b) Det nns i isomormening två grupper av ordning 6, nämligen Z6
och S3 . Vilken av dessa grupper är G(L=Q ) isomorf med?
10. Låt L vara splittringskroppen till x5 1 över Q . Bestäm samtliga ele-

ment i G(L=Q ).
(Tips: Det kan vara bra att skriva nollställena till x5 1 på polär form.)
21.2 Galoisteorins huvudsats

För att förenkla framställningen, så kommer alla kroppar i fortsättning-
en antas ha karakteristik 0. Alla de vanliga talkropparna Q , R och C är
typexempel på sådana kroppar. Mycket av det som sägs i detta avsnitt
är dock sant (i vissa fall efter någon smärre justering) även för kroppar
med karakteristiken p > 0. En fördel med att endast betrakta kroppar
med karakteristiken 0 är att alla algebraiska utvidgningar kommer att
vara separabla, se sats 20.30. Detta betyder alltså att ett irreducibelt
polynom alltid har enkla nollställen i sin splittringskropp.
OmK och L är kroppar sådana att K L, så kallas varje kropp M
med egenskapen K M L för en mellankropp till K och L. Ga-
loisteorins huvudsats, som vi så småningom skall formulera, säger att
om L är en normal utvidgning av K , så råder ett 1-1-förhållande mel-
lan mängden av alla mellankroppar till K och L, och mängden av alla
undergrupper i Galoisgruppen G(L=K ). Det sätt på vilket undergrup-
per i G(L=K ) är kopplade till mellankroppar till K och L (och vice
versa) är ganska naturligt.
Lemma 21.21. Låt L vara en utvidgning av en kropp K . Då gäller

följande:
(i) För varje undergrupp H i G(L=K ) så är

LH = fa 2 L j (a) = a för alla 2 H g
en mellankropp till K och L.
(ii) För varje mellankropp M till K och L, så är (M ) = G(L=M )
en undergrupp i G(L=K ).
Bevis. (i) Tag a; b 2 LH . Då gäller (a) = a och (b) = b för alla

2 H . Av detta fås
(a + b) = (a) + (b) = a + b
och
(ab) = (a)(b) = ab;

så LH är stabil både med avseende på addition och multiplikation.
En automorsm uppfyller alltid (0K ) = 0K och (1K ) = 1K , så de
båda neutrala elementen (med avseende på addition respektive multi-
plikation) tillhör LH . När det gäller additiva respektive multiplikativa
inverser, så är det grönt ljus även här, eftersom
( a) = (a) = a
och, om b 6= 0K ,
(b 1 ) = (b) 1 = b 1:
Därmed är (i) bevisad.
M -automorsm på L är en K -automorsm på L, efter-
(ii) Varje
som K är en underkropp i M . Detta ger att gruppen (M ) = G(L=M )
är en delmängd av G(L=K ) och därmed en undergrupp i densam-
ma.
Denition 21.22. Mellankroppen LH till K och L i lemma 21.21(i)

ovan kallas för xkroppen till H . Fixkroppen till H består alltså av
de element i L som är xpunkter till samtliga K -automorsmer i H ,
d.v.s. alla 2 L som uppfyller () = för alla 2 H .
p p
Exempel 21.23. Vi såg i exempel 21.16 att om L = Q ( 2; 5),
så är G(L=Q ) = f"; 1 ; 2 ; 3 g, där ", 1 , 2 och 3 verkar på ele-
p p
menten 2 och 5 på det sätt som tabellen i gur 21.1 på sidan 545
2
anger. Det är inte svårt att se att i = " för alla i, vilket betyder att
G(L=Q ) är isomorf med Kleins fyrgrupp. Undergrupperna i G(L=Q )
utgörs av H0 = f"g, H1 = f"; 1 g, H2 = f"; 2 g, H3 = f"; 3 g och
p p
H4 = G(L=Q ). Fixkroppen LH0 är givetvis hela L = Q ( 2; 5), efter-
som " är identitetsavbildningen på L. Ett element
p p p
= a + b 2 + c 5 + d 10
tillhör LH1 , om och endast om 1 () = . Detta sker precis då

p p p p p p
a + b 2 + c 5 + d 10 = a + b 2 c 5 d 10;
d.v.s. om och endast om c = d = 0, vilket ger
p
= a + b 2:
p
Därmed är LHp1 = Q ( 2). Påpliknande vis (utför själv detaljerna!) fås
att LH2 = Q ( 5), LH3 = Q ( 10) och LH4 = LG(L=Q) = Q .
Eftersom Galoisteorins huvudsats uttalar sig om egenskaper hos nor-

mala utvidgningar, behöver vi bekanta oss litet mera med sådana.
Lemma 21.24. Låt L vara en ändlig utvidgning av K . Då är följande

utsagor ekvivalenta:
(i) Varje irreducibelt polynom i K [x], som har ett nollställe i L,

L.
splittras över
(ii) L är en normal utvidgning av K .

(iii) Varje K -homomorsm : L ! K är en K -automorsm på L.
(Vi påminner om att K betecknar det algebraiska höljet till K .)
Bevis. (i) ) (ii) Antag att varje irreducibelt polynom i K [x] med ett
nollställe iL splittras över L. Vi skall visa att L är splittringskroppen
till något polynom i K [x]. Tag 1 2 L godtyckligt och låt m1 (x) vara
minimalpolynomet till över K . Då splittras m1 (x) över L, vilket in-
nebär att splittringskroppen M1 till m1 (x) är en underkropp i L. Om
M1 = L är vi klara. Välj i annat fall 2 2 LnM1 , och låt m2 (x) vara mi-
nimalpolynomet till 2 över K . Då splittras m2 (x), och därmed också
m1 (x)m2 (x), över L. Låt M2 vara splittringskroppen till m1 (x)m2 (x)
över K . Då gäller M2 L, och eftersom 2 M2 n M1 , så är M1 < M2 .
Om nu M2 = L så är vi färdiga, annars upprepar vi ovanstående pro-
cess. Vi erhåller då en följd M1 ; M2 ; : : : av kroppar, sådana att följden
[M1 : K ]; [M2 : K ]; : : : är strängt växande. Men då alla Mi är un-
derkroppar i L, och då L är en ändlig utvidgning av K , måste vi så
småningom erhålla Mr = L för något r . Kroppen Mr kommer då att
vara splittringskropp till polynomet m1 (x)m2 (x) : : : mr (x) 2 K [x], och
därmed en normal utvidgning av K .
) (iii) Antag att L är en normal utvidgning av K . Då är L

(ii)
splittringskroppen för något polynom f (x) 2 K [x], vilket innebär att
L = K (1 ; 2 ; : : : ; n );
där 1 ; 2 ; : : : ; n är samtliga nollställen till f (x) i K . Låt : L ! K
vara en K -homomorsm. Vi vill att im = L. Enligt sats 21.15 måste
avbilda varje i på ett element i L (närmare bestämt på ett till i
konjugerat element över K ), vilket ger att im L. Men varje K -
homomorsm är injektiv (se övning 2 till avsnitt 21.1), så : L ! im
är alltså en isomorsm, d.v.s. L ' im . Detta ger
[L : im ] = [L : L] = 1;
från vilket im = L följer. Alltså är en K -automorsm på L.
(iii) ) (i) Antag att varje K -homomorsm : L ! K är en K -
automorsm på L. Låt p(x) 2 K [x] vara ett irreducibelt polynom, och
antag att p(x) har ett nollställe i L. Vi vill visa att p(x) splittras
över L, vilket är fallet om samtliga nollställen till p(x) tillhör L. An-
tag att 2 K är ett godtyckligt nollställe till p(x). Då är och
konjugerade element över K , så på grund av sats 21.11 går det att
välja så att () = . Men nu säger (iii), att är en K -automorsm
på L, vilket betyder att 2 L. Eftersom valdes godtyckligt bland
nollställena till p(x), gäller således (i).
p
Exempel 21.25. I exempel 21.20 konstaterade vi att Q ( 3 2) inte
är en normal utvidgning av Q , genom att hänvisa till följdsats 21.18.
Vi kan med hjälp av lemma 21.24 ge ett alternativt bevis för detta.
p3
Polynomet 2 2pQ [x] är irreducibelt
x3 p över Q och har ett nollställe
iQ ( 2) (i form av 3 2). Om Q ( 3 2) vore en normal putvidgning av Q ,
så skulle x
3 2 enligt lemma 21.24 splittras över Q ( 3 2). Men som vi
sett tidigare, är detta inte fallet.
Lemma 21.26. Låt K vara en kropp och L en normal utvidgning

av K . Låt vidare M vara en mellankropp till K och L. Då är L en
normal utvidgning av M . Vidare är M en normal utvidgning av K ,
om och endast om (M ) = M för alla 2 G(L=K ).
Bevis. EftersomL är en normal utvidgning av K , så är L splittrings-

kroppen till något polynom i K [x]. Detta polynom kan vi lika gärna
betrakta som ett polynom i M [x], varav det följer att L är en normal
utvidgning av M.
M är en normal utvidgning av K ,
Vi övergår så till beviset för att
om och endast om (M ) = M för alla 2 G(L=K ).
()) Antag att M är en normal utvidgning av K . Restriktionen M
till M av en K -automorsm 2 G(L=K ) är då en K -homomorsm
från M till L. Eftersom M är en normal utvidgning av K , ger lem-
ma 21.24 att M är en K -automorsm på M , d.v.s. im M = M .
Således är (M ) = M (M ) = M .
(() Antag att (M ) = M för alla 2 G(L=K ). Vi skall visa att M
är en normal utvidgning av K , vilket enligt lemma 21.24 är ekvivalent
med att varje K -homomorsm från M till K är en K -automorsm
på M . Låt därför : M ! K vara en godtycklig K -homomorsm.
Vi konstaterade ovan att L är en normal utvidgning av M , så därmed
medför sats 20.11 att kan utvidgas till en K -homomorsm : L ! K .
Men L är ju en normal utvidgning av K , så enligt lemma 21.24 gäller
2 G(L=K ). Vi antog ovan att (M ) = M för alla 2 G(L=K ), och
således gäller speciellt (M ) = M . Eftersom är en utvidgning av ,
har vi därmed im = M , d.v.s. är en K -automorsm på M , vilket
skulle bevisas.
Därmed har vi nu tillräckligt med information för att kunna formulera

Galoisteorins huvudsats, och presentera ett bevis för densamma.
Sats 21.27 (Galoisteorins huvudsats). Antag att K är en kropp

och L en normal utvidgning av K . Låt K vara mängden av alla mellan-
kroppar till K och L, och G mängden av alla undergrupper i G(L=K ).
Då är avbildningen : K ! G denierad enligt
(M ) = G(L=M )
för alla M 2 K (se lemma 21.21(ii)) en bijektiv avbildning sådan att
(i) L (M ) = M för alla M 2 K, d.v.s. xkroppen till G(L=M ) är M .
(ii) (LH ) = H för alla H 2 G , d.v.s. xkroppen till H avbildas
på H genom .
(iii) Om M1 ; M2 2 K uppfyller M2 , så är (M1 ) (M2 )
M1
i G . Omvänt, om H1 ; H2 2 G är sådana att H1 H2 , så gäller
1 (H
1) 1 (H
2) i K. Med andra ord är inklusionsomkas-
tande.
(iv) j (M )j = [L : M ] och [M : K ] = (G(L=K ) : (M )), antalet vän-

stersidoklasser till undergruppen(M ) = G(L=M ) i G(L=K ).
(v) M är en normal utvidgning avK , om och endast om G(L=M )
är en normal undergrupp i G(L=K ). Om så är fallet gäller
G(L=K ) = G(L=M ) ' G(M=K ):
Bevis. M L (M ) = LG(L=M ) , ty samtliga ele-

(i) Vi har åtminstone
ment i M är xpunkter till en M -automorsm. Antag att M < L (M ) .
Vi kan då nna ett 2 L (M ) n M . Eftersom 2 = M måste minimal-
polynomet till över M vara av grad 2 eller högre, så det måste nnas
minst ett konjugerat element 6= till . Låt : M () ! M ( ) vara
1
den M -isomorsm som avbildar på , se sats 21.10. Sats 20.11 säger

att denna kan utvidgas till en M -automorsm på L, eftersom L är en
normal utvidgning av M () (enligt lemma 21.26). För detta gäller
alltså 2 G(L=M ) och () = 6= . Men vi valde ju 2 LG(L=M )
och av den anledningen borde () = . Detta är en motsägelse, så vi
måste ha M = L (M ) och (i) är därmed bevisad.
(ii) Elementen i H är alla LH -automorsmer, eftersom LH är x-
kroppen till H . Sålunda gäller åtminstone H G(L=LH ) = (LH ).
Vi antar nu att H < (LH ) och försöker visa att detta leder till en
motsägelse.
Enligt primitiva elementsatsen (sats 20.32), är L en enkel utvidg-
ning av LH , d.v.s. L = LH () för något 2 L. Av lemma 21.26 följer
att L också är en normal utvidgning av LH , så enligt följdsats 21.18 är
[L : LH ] = jG(L=LH )j = n
för något positivt heltal n. Sätt jH j = m. Då är m < n. Låt
1 ; 2 ; : : : ; m (21.2)
vara en uppräkning av de olika elementen i H . För varje 2 H är även

1 ; 2 ; : : : ; m (21.3)
1
Här utnyttjar vi att alla inblandade kroppar har karakteristik 0, se inledningen
till detta avsnitt.
en uppräkning av samtliga element i H . Sätt

m
Y
f (x) = [x i ()]:
i=1
Eftersom (21.2) och (21.3) båda är en uppräkning av H :s element, så
gäller för alla 2H att
m
Y
f (x) = [x i ()]:
i=1
Detta innebär att samtliga koecienter till f (x) tillhör xkroppen
H , så f (x) 2 LH [x]. För något i måste i vara identitetsavbildning-
till
en " på L, så en av faktorerna till f (x) är på formen x "() = x .
Sålunda är ett nollställe till f (x), vilket ger att f (x) är en multipel
av minimalpolynomet till över LH . Härav får vi
[L : LH ] = [LH () : LH ] = degLH () deg f (x) = m < n = [L : LH ];

vilket är en motsägelse. Sålunda gäller H = (LH ) och (ii) är bevisad.
Av (i) och (ii) följer nu att är bijektiv. Med hjälp av (i) har vi
nämligen
(M1 ) = (M2 ) =) G(L=M1 ) = G(L=M2 )

=) LG(L=M1 ) = LG(L=M2 )
=) M1 = M2 ;
så är injektiv. Om vi vidare väljer H 2 G godtyckligt och bildar dess
xkropp LH , så ger (ii) att (LH ) = H , d.v.s. är surjektiv.
(iii) Detta är en enkel konsekvens av denitionen av och begrep-
pet xkropp, så vi lämnar denna del av beviset som en övning för
läsaren.
(iv) I och med att L är en normal utvidgning av M , fås den första
likheten i (iv) av
[L : M ] = jG(L=M )j = j (M )j: (21.4)
Vidare får vi, med hjälp av gradtalssatsen, att
jG(L=K )j = [L : K ] = [L : M ] [M : K ] = jG(L=M )j [M : K ];
som tillsammans med formel (21.4) ger
[M : K ] =
jG(L=K )j = (G(L=K ) : (M ));
jG(L=M )j
och därmed är (iv) bevisad.
(v) (() Antag G(L=M ) G(L=K ). För varje 2 G(L=M ) och
2 G(L=K ), så gäller då 1 2 G(L=M ), d.v.s. 1() =
för alla 2 M . Av detta fås [ ()] = (), vilket innebär att ()
tillhör xkroppen LG(L=M ) till G(L=M ). Enligt (i) är LG(L=M ) = M .
Vi har därmed () 2 M för alla 2 G(L=K ) och alla 2 M . Alltså
gäller (M ) = M för alla 2 G(L=K ). Lemma 21.26 ger att M är en
normal utvidgning av K .
()) Antag att M är en normal utvidgning av K . Enligt lem-
ma 21.26 gäller då (M ) = M för alla 2 G(L=K ), d.v.s om 2 M
så gäller också () 2 M . För varje 2 G(L=M ) har vi därmed
[()] = (), d.v.s. 1 () = , vilket är ekvivalent med att
G(L=M ) G(L=K ).
Således har vi nu visat att G(L=K ) = G(L=M ) en grupp, närhelst M
är en normal utvidgning av K . Under denna förutsättning skall vi nu
visa att denna kvotgrupp är isomorf med G(M=K ). Enligt lemma 21.26
är restriktionen M till M av varje 2 G(L=K ) en K -automorsm
på M . Därför är avbildningen : G(L=K ) ! G(M=K ), given av
() = M
för alla 2 G(L=K ) väldenierad. För att visa att är en homo-
morsm, måste vi visa att ( ) = ( )M och ( )( ) = M M är
samma K -automorsm på M , för alla ; 2 G(L=K ). Att så är fallet
följer av att
M M () = M [M ()] = M [ ()] = [ ()] = () = ( )M ()

för alla 2 M . Kärnan till består av alla K -automorsmer på L,
M är identitetsavbildningen, d.v.s.
vars restriktion till
ker = f 2 G(L=K ) j () = för alla 2 M g = G(L=M ):

Tag 2 G(M=K ) godtyckligt. Tack vare sats 20.11 kan utvidgas till
en K -homomorsm : L ! K . Men 2 G(L=K ) på grund av att L
är en normal utvidgning av K , och vi har ( ) = M = . Alltså är
im = G(M=K ):
Den första isomorsatsen för grupper ger nu
G(L=K ) = G(L=M ) ' G(M =K );
vilket fullbordar beviset för (v).

p p
Exempel 21.28. Vi återvänder till utvidgningen L = Q ( 2; 5)
av Q från exempel 21.16. I exempel 21.20 kom vi fram till att L är
en normal utvidgning av Q , så enligt Galoisteorins huvudsats skall
ett 1-1-förhållande råda mellan undergrupperna i G(L=Q ) och mellan-
kropparna till Q och L. I exempel 21.23 fann vi att undergrupperna i
G(L=Q ) är fem till antalet, och att de motsvaras av fem mellankroppar
p p p
till L och Q , nämligen Q , Q ( 2), Q ( 5), Q ( 10) och L. Det kan en-
ligt Galoisteorins huvudsats inte nnas några er mellankroppar till L
och Q än dessa fem, eftersom detta skulle innebära att det fanns er
än fem undergrupper i G(L=Q ). Så är inte fallet, eftersom G(L=Q ) är
isomorf med Kleins fyrgrupp V , som har exakt fem undergrupper.
p p
Exempel 21.29. Sätt L = Q ( 2; 3 2). Detta är en ändlig utvidg-
ning av Q , men den är inte normal. Detta beror på att p det irreducibla
polynomet x3 2 2 Q [x], som i L har nollstället 3 2, inte splittras
över L. Enligt lemma 21.24 kan L därför inte vara en splittringskropp
till något polynom över Q . p
Vi ser att en Q -automorsm på L endast kan avbilda 3 2 på p sig
3
p är det enda
självt, ty detta p nollstället i L till x 2. Däremot kan 2
avbildas på 2 eller 2. Således består Galoisgruppen G(L=Q ) av
två element den är med andra ord isomorf med Z2.
Gruppen Z2 har två undergrupper, men detpnns er pän två mellan-
kroppar till L och Q (vi har (åtminstone) Q , Q ( 2), Q ( 3 2) och L). Det
råder alltså ingen 1-1-korrespondens mellan undergrupperna i G(L=Q )
och mellankropparna till Q och L i detta fall. Detta är inte så för-
vånande, eftersom förutsättningarna i Galoisteorins huvudsats inte är
uppfyllda.
Hittills har vi endast talat om Galoisgrupper för utvidgningar. Galo-

isteorins huvudsats handlar om egenskaper hos Galoisgruppen för en
normal utvidgning. En sådan utvidgning är splittringskroppen för ett
polynom, så vi kan således också tala om Galoisgruppen för polynom.
Vi ger en formell denition av detta begrepp.
Denition 21.30. Om K f (x) ett polynom i K [x]

är en kropp och
så denieras Galoisgruppen för f (x) som G(L=K ), där L är splitt-
ringskroppen för f (x) över K .

p p p
1. Låt : Q (i; 11) ! Q (i; 11) varap den Q -automorsm
p på Q (i; 11)
som uppfyller (i) = i och ( 11) = 11
p . Vilka av elementen i
Q (i; 11) är xpunkter till ?
p
2. Bestäm samtliga mellankroppar till Q och Q (i; 2).
p p
3. Bestäm samtliga undergrupper i G Q ( 2; 7)=Q , samt motsvarande
p p
mellankroppar till Q och Q ( 2; 7).
4. (a) Bestäm splittringskroppen L till x4 8x2 + 12 över Q .

(b) Bestäm samtliga undergrupper i G(L=Q ), samt motsvarande mel-
lankroppar till Q och L.
p
5. Visa att Galoisgruppen G(L=Q ), där L = Q ( 5; i), är isomorf med
Kleins fyrgrupp.
6. Vilka av nedanstående kroppar är splittringskroppar över Q?

p p p
(a) Q (p3 3) (b) Q (i;p 13) (c) Q p p (d) Q (2 + p 2)
(e) Q ( 5) (f) Q ( 2)
5
(g) Q ( 5; 11) (h) Q (i + 3)
3
7. Bevisa (iii) i Galoisteorins huvudsats.
8. Låt L vara splittringskroppen till x3 2 över Q .

(a) Visa att det nns tre mellankroppar till Q och L som inte är nor-
mala utvidgningar av Q.
(b) Visa att det, bortsett från Q och L, endast nns en mellankropp
till Q och L som är en normal utvidgning av Q .
21.3 Ett större exempel

Vi skall avrunda kapitlet med ett litet större exempel, i avsikten att
illustrera Galoisteorins huvudsats. Detta exempel är ganska klassiskt,
och brukar åternnas i de esta framställningar av teorin.
21.3. Ett större exempel 559
Vår uppgift är att bestämma Galoisgruppen för polynomet x4 2

över Q , ta fram samtliga undergrupper i denna, samt nna motsvarande
mellankroppar till Q och L, där L är splittringskroppen till x4 2
över Q . Nu är
x4 2 = (x + )(x )(x + i)(x i);

p
där = 4 2. Splittringskroppen till x4 2 över Q ges därmed av
L = Q (; i):
På grund av att L, i egenskap av splittringskropp till x4 2, är en
normal utvidgning av Q , så gäller jG(L=Q )j = [L : Q ]. Med hjälp av
gradtalssatsen nner vi att
[L : Q ] = [Q (; i) : Q ()] [Q () : Q ]:
Här är [Q () : Q ] = 4, eftersom minimalpolynomet till över Q är
fjärdegradspolynomet x4 2. Då alla element i Q () är reella och då
2
det icke-reella talet i är nollställe till x + 1, måste detta polynom vara
minimalpolynomet till i över Q (). Således är [Q (; i) : Q ()] = 2.
Detta ger
[L : Q ] = 2 4 = 8;
d.v.s. G = G(L=Q ) är en grupp av ordning 8. Nästa steg blir att
bestämma vilka dessa åtta element är.
Ett godtyckligt element 2 L kan på ett entydigt sätt skrivas på
formen
= a0 + a1 + a2 2 + a3 3 + a4 i + a5 i + a6 i2 + a7 i3 ;
där a0 ; a1 ; : : : ; a7 2 Q , eftersom en bas för vektorrummet L över Q ges
av f1; ; 2 ; 3 ; i; i; i2 ; i3 g. Ett element 2 G är entydigt bestämt
av () och (i). För det första måste () vara lika med anting-
en , , i eller i, i och med att dessa fyra element är konjugerade
till varandra (de har alla minimalpolynomet x
4 2 över Q ). Av motsva-
rande anledning kan (i) endast vara lika med i eller i, d.v.s. något
2
av nollställena till x + 1. Detta ger fyra valmöjligheter för värdet av
() och två för (i), sammanlagt åtta möjliga Q -automorsmer på L.
Vi har således G = f1 ; 2 ; : : : ; 8 g, där varje j avbildar respektive
i på det sätt som beskrivs i tabellen i gur 21.4. För ett godtyckligt
valt 2 Q (; i) så nner man, med hjälp av denna tabell, till exempel
att
6 ( ) = 6 (a0 + a1 + a2 2 + a3 3 + a4 i + a5 i + a6 i2 + a7 i3 )
= a0 + a1 i + a2 (i)2 + a3 (i)3
+ a4 ( i) + a5 ( i)i + a6 ( i)(i)2 + a7 ( i)(i)3
= a0 + a5 a2 2 a7 3 a4 i + a1 i + a6 i2 a3 i3 :
G är isomorf med symmetrigruppen för en kvadrat,

Det visar sig nu att
den dihedrala gruppen D4 . Detta kan motiveras geometriskt på följan-
de vis:
Sätt 1 = , 2 = i, 3 = och 4 = i. Dessa fyra element

är nollställena i C till polynomet x4 2, och om man markerar dem i
det komplexa talplanet, så bildar de hörnen i en kvadrat, se gur 21.5
på sidan 562. I denna gur ges kvadratens diagonaler d1 och d2 av den
reella respektive imaginära axeln.
1 2 3 4 5 6 7 8
i i i i
i i i i i i i i i
Figur 21.4
Låt oss se vad som händer med varje k , då vi låter exempelvis 5

verka på dem. Med hjälp av tabellen i gur 21.4 nner vi att 5 () =
och (i) = i, vilket ger
5 (2 ) = 5 (i) = 5 (i)5 () = i = 4
och
5 (4 ) = 5 ( i) = 5 (i)5 () = i = 2 ;
medan 1 och 3 avbildas på sig själva. Den geometriska tolkningen

av 5 är alltså en spegling i diagonalen d1 . Ett liknande resonemang
kan göras med övriga j (gör det!), varvid man erhåller
1 : identitetsavbildningen ;
2 : rotation 90
Æ moturs ;
3 : Æ
rotation 180 ;
4 : Æ
rotation 90 medurs;
5 : spegling i diagonalen d1 ;
6 : spegling i den räta linjen `1 ;
7 : spegling i diagonalen d2 ;
8 : spegling i den räta linjen `2 :
Elementet 1 tjänstgör som gruppens neutrala element. Förutom G
och f1 g nns det fyra normala undergrupper i G, i form av
N1 = f1 ; 3 ; 6 ; 8 g;
N2 = f1 ; 2 ; 3 ; 4 g;
N3 = f1 ; 3 ; 5 ; 7 g och
N4 = f1 ; 3 g:
Dessutom nns det fyra undergrupper som inte är normala. Dessa är
H1 = f1 ; 8 g;
H2 = f1 ; 6 g;
H3 = f1 ; 7 g och
H4 = f1 ; 5 g:
Figur 21.6 på sidan 563 visar med hjälp av ett Hassediagram hur alla
dessa undergrupper är relaterade till varandra.
Galoisteorins huvudsats säger att det för var och en av dessa un-
dergrupper nns en mellankropp till Q
L. Dessa mellankroppar är
och
xkroppen till respektive undergrupp. Vi har LG = Q och Lf1 g = L.
Låt oss bestämma LN4 , d.v.s. xkroppen till N4 = f1 ; 3 g. Antag att
= a1 + a2 + a3 2 + a4 3 + a5 i + a6 i + a7 i2 + a8 i3
är ett godtyckligt element i L. Då gäller 2 LN4 , om och endast om
3 ( ) = . Av 3 () = och 3 (i) = i följer
3 ( ) = a1 a2 + a3 2 a4 3 + a5 i a6 i + a7 i2 a8 i3 :
d2
2 `1
3
1 d1
4 `2
Figur 21.5
Vi ser att 3 ( ) = , om och endast om a2 = a4 = a6 = a8 = 0, medan

elementen a1 , a3 , a5 och a7 får vara godtyckliga. Vi måste alltså ha
= a1 + a3 2 + a5 i + a7 i2 ;
p p
och då 2 = 2, ser vi att LN4 = Q ( 2; i).
För att bestämma LN3 noterar vi att 2 LN3 , om och endast om
= 3 ( ) = 5 ( ) = 7 ( ):
Ovan såg vi att a2 = a4 = a6 = a8 = 0 måste gälla, för att 3 ( ) =
5 ( ) = skall gälla, måste dessutom
skall vara uppfyllt. För att också
a5 = a7 = 0, ty då 5 () = och 5 (i) = i, så är
5 ( ) = 5 (a1 + a3 2 + a5 i + a7 i2 ) = a1 + a3 2 a5 i a7 i2 :
Därmed har vi nu = a1 + a3 2 . Till slut beräknar vi 7 ( ) och får
7 ( ) = 7 (a1 + a3 2 ) = a1 + a3 2 :
Sålunda gäller 2 LN3 , om och endast om = a1 +p a32 , med a1

och a3 godtyckliga, d.v.s. om och endast om 2 Q ( 2). Vi lämnar
p
som en övning för läsaren att med ett liknande förfarande veriera att
LN1 = Q (i 2) och LN2 = Q (i).
N1 N2 N3
H1 H2 N4 H3 H4
f g
1
Figur 21.6
Mellankropparna LN1 , LN2 , LN3 och LN4 svarar mot normala un-
dergrupper i G. Enligt Galoisteorins huvudsats skall de därför vara
normala utvidgningar av Q , d.v.s. de skall vara splittringskroppar för
något polynom i Q [x]. Så är också fallet, ty de är splittringskroppar
för x2 + 2, x2 + 1, x2 2 respektive (x2 + 1)(x2 2) = x4 x2 2.
p p
Läsaren bör inte ha några större problem med att, på liknande sätt
som ovan, visa att LH3 = Q (i 4 2) och LH4 = Q ( 4 2). Fixkroppar-
na LH1 och LH2 är måhända något knepigare att bestämma. När det
gäller LH1 så har vi 2 LH1 , om och endast om 8 ( ) = . Om vi
resonerar på samma sätt som tidigare, så får vi
8 ( ) = a0 a5 a2 2 + a7 3 a4 i a1 i + a6 i2 + a3 i3 :
Alltså måste vi ha a1 = a5 , a7 = a3 och a2 = a4 = 0, medan a0 och
a6 får vara vad som helst. Således skall vara på formen
= a0 + a1 + a3 3 a1 i + a6 i2 + a3 i3
= a0 + a1 (1 i) + a6 i2 + a3 (1 + i)3 ;
vilket vid första anblicken inte precis gör en direkt klokare. Men nu är
[(1 i)]2 = (1 i)2 2 = 2i2
och
[(1 i)]3 = (1 i)3 3 = 2(1 + i)3 ;

vilket ger, att om vi sätter a02 = a6 =2 och a03 = a3 =2, så blir

= a0 + a1 (1 i) + a02 [(1 i)]2 + a03 [(1 i)]3 :
p
Därmed har vi LH1 = Q ((1 i) 4p2). Med samma förfarande övertygar
man sig om att LH2 = Q ((1 + i) 2).
4
Mellankropparna LHi kan enligt huvudsatsen inte vara normala
utvidgningar av Q , eftersom de svarar mot icke-normala undergrupper
p4
i G. Till exempel är inte LH4 en normal utvidgning av Q , ty Q ( 2)
p4
p4 4 2, minimalpolynomet
innehåller inte samtliga nollställen till x
p4 till 2
över Q . De icke-reella nollställena i 2 och i 2 saknas nämligen i
denna kropp. Vi lämnar som en övning åt läsaren att veriera att inte
heller LH1 , LH2 eller LH3 är normala utvidgningar av Q.
Till sist presenteras i gur 21.7 ett Hassediagram som redogör för
hur mellankropparna till Q och L är relaterade till varandra. Notera
att detta kan fås från motsvarande diagram för undergrupperna i G
(gur 21.6 på föregående sida), genom att vända uppochned på detta!
Detta beror på (iii) i huvudsatsen.
LH1 LH2 LN4 LH3 LH4
LN1 LN2 LN3
Figur 21.7

1. Veriera de geometriska tolkningarna av elementen j på sidan 561.
p
2. Veriera att LN1 = Q (i 2) och LN2 = Q (i).
p p
3. Visa att LH3 = Q (i 4 2) och LH4 = Q ( 4 2).
p
4. Visa att LH2 = Q ((1 + i) 4 2), genom att imitera resonemanget röran-
de LH1 på föregående sida.
5. Visa att varken LH1 , LH2 eller LH3 är normala utvidgningar av Q.

Kapitel 22
Polynomekvationer
I detta sista kapitel av boken skall vi använda Galoisteori för att stu-
dera huruvida en polynomekvation kan lösas med hjälp av successiva
rotutdragningar eller inte. Vi kommer i avsnitt 22.1 att bevisa att om
Galoisgruppen för ett polynom p(x) över en kropp K inte är en lösbar
grupp, så är ekvationen p(x) = 0 inte heller möjlig att lösa. Sedan
övergår vi till att studera polynomekvationer över Q. I avsnitt 22.2
kommer vi att härleda formlerna, eller snarare algoritmerna, för hur
man löser polynomekvationer av grad 4 eller lägre, och i avsnitt 22.3
rundar vi av med att ge ett kriterium för hur man kan avgöra om en
femtegradsekvation är lösbar eller inte. Liksom i föregående kapitel,
antar vi att samtliga kroppar i vår framställning har karakteristiken 0.
22.1 Rotutvidgningar
Vi inleder med ett exempel för att få ett uppslag till en denition i
termer om kroppsutvidgningar, av vad som menas med att ett polynom
är lösbart.
Exempel 22.1. Låt f (x) = x6 6x3 +7 2 Q [x]. Ekvationen f (x) = 0

är en sjättegradsekvation som vi med lätthet kan lösa, eftersom det i
själva verket bara är frågan om en andragradsekvation med x3 som
obekant. För det första har vi
p p
x3 = 3 + 2 eller x3 = 3 2; (22.1)
566
22.1. Rotutvidgningar 567
p
vilket är två polynomekvationer över Q ( 2). Detta innebär att om vi
vill nna en kroppsutvidgning av Q som innehåller nollställena till f (x),
p
så börjar vi lämpligen med att adjungera 1 = 2 till Q . Lösningarna
till ekvationerna (22.1) ges av
8 p p
<x1;2
> = 3p3 2
3 p
x3;4 = ! p3 2
> p
= !2 3 3 2;
:
x5;6
p p p
där !p= e2i=p3 = (i 3 1)=2. Om vi adjungerar 2 = 3 3 + 2 och
3 = 3 3 2 till Q (1 ), så blir resultatet en utvidgning av Q som
åtminstone innehåller x1 och x2 . För att få med övriga nollställen till
p
f (x) adjungerar vi också 4 = i 3. Vi har därmed en växande följd
Q Q (1 ) Q (1 ; 2 ) Q (1 ; 2 ; 3 ) Q (1 ; 2 ; 3 ; 4 )
av kroppar, där varje kropp i följden är erhållen från föregående genom
adjungering av antingen en kvadratrot eller en tredjerot, och där den
sista kroppen i följden är så pass stor att den omfattar
pen till f (x).
För att ett polynom i Q [x] skall vara lösbart med hjälp av successiva
rotutdragningar, måste polynomets samtliga nollställen kunna uttryc-
kas med hjälp av dess koecienter, i en formel som endast innehåller de
fyra vanliga räknesätten samt n:te-rötter. I termer om kroppsutvidg-
ningar innebär detta att det skall vara möjligt att fånga polynomets
splittringskropp, genom att successivt utvidga Q medelst adjungering
av n:te-rötter.
Denition 22.2. En utvidgning L av en kropp K kallas för en rot-

utvidgning av K , om det nns element 1 ; 2 ; : : : ; r 2 L och positiva
heltal n1 ; n2 ; : : : ; nr sådana att
(i) L = K (1 ; 2 ; : : : ; r )
(ii) 1 2 K
n1
(iii) i 2 K (1 ; 2 ; : : : ; i 1 ), för i = 2; 3; : : : ; r .
ni
Ett polynom f (x) 2 K [x] säges vara lösbart (med hjälp av successiva
rotutdragningar) över K , om dess splittringskropp över K är innehållen
i någon rotutvidgning av K .
568 Kapitel 22. Polynomekvationer
Exempel 22.3. Det är lätt att se att elementet
r
5 p q
p
11
= 1+ 7 2 3 2;
p p pQ . Genom attp5till exempel välja

är innehållet i en rotutvidgning av
11
1 = 2, 2 = 3 1 , 3 = 7 och 4 = 1 + 3 22 , så
erhåller vi
2 Q (1 ; 2 ; 3 ; 4 );
1 2 Q , 2 2 Q (1 ), 3 2 Q (1 ; 2 ) (i själva verket 3 2 Q ) och
11
där
2 2 2
54 2 Q (1 ; 2 ; 3 ).
Innan vi bevisar den stora satsen i detta avsnitt, ska vi formulera och
bevisa några lemman. Det första av dessa har att göra med huruvi-
da M är en normal utvidgning av kroppen K , om vi har situationen
K L M , där L är en normal utvidgning K och M i sin tur en
normal utvidgning av L. I allmänhet visar det sig inte vara så, d.v.s.
normal utvidgning av är inte en transitiv relation. Vi kan dock rädda
transitiviteten genom att bilda M på ett speciellt sätt, så att M blir
mer jordnära till K.
Lemma 22.4. Låt K vara en kropp och L en normal utvidgning

av K . Låt vidare f (x) 2 K [x] vara ett icke-konstant polynom. Antag
splittringskroppen till f (x), betraktat som polynom över L, ges av M .
Då är M en normal utvidgning av K .
Bevis. Vi har som sagt bestämt oss för att endast betrakta kroppar
med karakteristik 0. Detta gör att vi kan använda primitiva elementsat-
sen för att konstatera att L = K () för något 2 L. Låt m(x) 2 K [x]
vara minimalpolynomet till över K . Då måste L vara splittrings-
kroppen till m(x) över K . Polynomet g (x) = f (x)m(x) tillhör K [x]
och det splittras över M . I själva verket är M splittringskroppen till
g(x) över K . För att bevisa detta, måste vi visa att det inte nns någon
kropp F , sådan att K F < M och så att g (x) splittras över F .
Antag att så är fallet. Samtliga nollställen till g (x) tillhör då F . Ett
av dessa är , och eftersom K F , så följer därmed L = K () F .
Men om g (x) splittras över F , så gäller naturligtvis detsamma för f (x).
Detta medför att M F , eftersom M ju är splittringskroppen till f (x)

över L. Vi har här en motsägelse, och alltså är M splittringskroppen
till g(x) över K , d.v.s. en normal utvidgning av K .
Nästa lemma säger att om man har en given rotutvidgning av en

kropp K , så kan man alltid ersätta denna med en annan (större) rot-
p4
utvidgning, som dessutom är en normal utvidgning av K . Ett exempel
ges av Q ( 2), som är en rotutvidgning av Q men inte en normal sådan.
p4
Den större rotutvidgningen Q ( 2; i) är dock normal, eftersom den är
splittringskroppen till x
4 2 2 Q [x].
Lemma 22.5. Antag att L = K (1 ; 2 ; : : : ; r ) är en rotutvidgning

av K . Då nns det en normal rotutvidgning M av K sådan att L M .
Bevis. Vi låter Ki = K (1 ; 2 ; : : : ; i ) för alla i = 1; 2; : : : ; r, samt

K0 = K . Med dessa beteckningar har vi givet en följd
K = K0 K1 Kr = L
av kroppar, där vi för varje i = 1; 2; : : : ; r har Ki = Ki 1 (i ) och
ni i 2 Ki för något positivt heltal ni . Vi visar först, med hjälp av
induktion, att det är möjligt att konstruera en följd
K = F0 F1 Fr
av kroppar sådana att Ki Fi för varje i = 0; 1; : : : ; r, och där varje Fi
är en normal rotutvidgning av K.
Sätt till att börja med F0 = K0 . Då är givetvis F0 en normal rotut-
vidgning av K som omfattar K0 . Antag att Fi är en normal rotutvidg-
ning av K , sådan att Ki Fi . Vi skall konstruera en utvidgning Fi+1
av Fi som omfattar Ki+1 , och som är en normal rotutvidgning av K .
Låt Gi beteckna Galoisgruppen G(Fi =K ). Detta är en ändlig grupp
av K -automorsmer på Fi , säg Gi = f1 ; 2 ; : : : ; mi g. Bilda nu poly-
nomet
mi
Y
f (x) = [xni k (ni i )]: (22.2)
k=1
Om är ett godtyckligt element i Gi , så är 1 ; 2 ; : : : ; mi en upp-

räkning av samtliga element i Gi , vilket innebär att vi också har
mi
Y
f (x) = [xni (ni i )]
k=1
för alla 2 Gi. Härav f (x) hör

följer att samtliga koecienter till
hemma i xkroppen till Galoisgruppen Gi = G(Fi =K ). Av (i) i Ga-
loisteorins huvudsats följer att denna xkropp ges av K , eftersom Fi
(enligt vårt induktionsantagande) är en normal utvidgning av K . Med
andra ord har vi f (x) 2 K [x].
Låt nu Fi+1 vara splittringskroppen till f (x), betraktat som poly-

nom i Fi [x]. Eftersom Fi är en normal utvidgning av K så ger lem-
ma 22.4 att Fi+1 är en normal utvidgning av K . En av faktorerna i
produkten i (22.2) har utseendet x i
n ni i (eftersom något k måste
vara lika med identitetsavbildningen på Fi ). Således är i ett nollställe
till f (x), vilket betyder att i 2 Fi+1 . Eftersom Ki Fi Fi+1 så
följer därmed att Ki+1 = Ki (i ) Fi+1 .
Det återstår att bevisa att Fi+1 är en rotutvidgning av K . Det
räcker att visa att Fi+1 är en rotutvidgning av Fi , eftersom Fi en-
ligt induktionsantagandet i sin tur är en rotutvidgning av K . Nu är
ju Fi+1 splittringskroppen till f (x) över Fi , så vi kan bilda en följd av
mellankroppar till Fi och Fi+1 enligt
Fi = Fi0 Fi1 Fiti = Fi+1 ;

där varje Fi(j +1) erhålls från Fij genom adjungera ett nollställe till en
ni :te-rot. Således är Fi+1 en
av faktorerna i produkten i (22.2), d.v.s. en
rotutvidgning av K , vilket fullbordar induktionen. Speciellt kommer Fr
att vara en normal rotutvidgning av K som omfattar Kr = L. Således
kan vi välja M = Fr , och vi är därmed klara.
Av speciellt intresse är Galoisgruppen för ett polynom av typen xn a

över en kropp K. Splittringskroppen till ett sådant polynom är en
rotutvidgning, eftersom den erhålls genom att adjungera tal n:te-
rötter till K.
Lemma 22.6. Antag att K är en kropp och låt a 2 K . Låt L vara

splittringskroppen till polynomet xn a 2 K [x]. Då är G(L=K ) en
lösbar grupp.
1
Bevis. f (x) = xn a 2 K [x]. Vi delar upp beviset i två fall.

Låt
Fall 1: K innehåller samtliga n:te enhetsrötter, d.v.s. samtliga n
nollställen till x
n 1 2 K [x]. Låt ! vara en primitiv n:te enhetsrot.
K
De n enhetsrötterna kan då skrivas
1K ; !; !2 ; : : : ; !n 1 ;
och alla dessa antas alltså tillhöra K . Låt 2 L vara ett nollställe till
f (x). Samtliga nollställen till f (x) ges då av
; !; !2 ; : : : ; !n 1 ;
vilket inses genom direkt evaluering
f (!i ) = (!i )n a = (!n )i n a = 1iK n a = n a = 0K :

Splittringskroppen L till f (x) över K ges därmed av K ( ). Ett element
2 G(L=K ) bestäms entydigt av ( ), som måste vara lika med något
i
av nollställena till f (x) i L. Vi måste således ha ( ) = ! för något i.
i j
Om sålunda ( ) = ! och ( ) = ! , så är
( ) = [( )] = (!i ) = (!i ) ( ) = !i !j ;

ty !i 2 K och är en K -automorsm. På samma sätt fås
( ) = !j !i :
Eftersom !i !j = !j !i = !i+j ,
ger detta att = . Sålunda är
G(L=K ) abelsk, och därmed också lösbar.
Fall 2: K innehåller inte samtliga n:te enhetsrötter. Låt ! och vara
som ovan. Då måste ! 2 = K , ty annars skulle K innehålla samtliga n:te
enhetsrötter, i och med att ! är en primitiv sådan. Splittringskroppen L
till f (x) innehåller såväl som ! (ty båda dessa element är nollställen
till f (x)), och därmed också (! )
1 = ! . Sätt K = K (! ), som
1
1
För en repetition av vad som menas med att en grupp är lösbar, hänvisar vi
till avsnitt 11.2.
är splittringskroppen till xn 1K över K, eftersom ! är en primitiv

enhetsrot. Då gäller
K < K1 L:
En K -automorsm påK1 bestäms entydigt av dess värde i !, vilket
måste vara lika med ! för något i. Om ; 2 G(K1 =K ) är denierade
i
i j
enligt (! ) = ! respektive (! ) = ! , så blir
(!) = [(!)] = !ij = !ji = [(!)] = (!);

d.v.s. G(K1 =K ) är abelsk, och således lösbar.
Betrakta nu följden
f"g G(L=K1 ) G(L=K ) (22.3)
av grupper. I och med att K1 är splittringskroppen till xn 1K över K ,

så är K1 en normal utvidgning av K . Enligt Galoisteorins huvudsats är
G(L=K1 ) därmed en normal undergrupp i G(L=K ). Sålunda är (22.3)
en subnormal följd. Kvotgruppen G(L=K1 )=f"g ' G(L=K1 ) är abelsk.
Detta följer av fall 1, eftersom K1 innehåller samtliga n:te enhetsrötter.
Alltså är G(L=K1 ) lösbar. Galoisteorins huvudsats säger att
G(L=K ) = G(L=K1 ) ' G(K1 =K );

och eftersom G(K1 =K ) och G(L=K1 ) båda är lösbara, är även G(L=K )
lösbar, enligt följdsats 11.19.
Vi är nu redo att koppla samman begreppen lösbart polynom och lösbar

grupp.
Sats 22.7 (Galois). Låt K vara en kropp och f (x) ett polynom i
K [x]. Låt vidare L vara splittringskroppen till f (x) över K . Om f (x)
är lösbart med hjälp av successiva rotutdragningar, så är G(L=K ) en
lösbar grupp.
Bevis. Lösbarheten hos polynomet f (x) innebär, i termer om kropps-

utvidgningar, att splittringskroppen L till f (x) över K är innehållen
i någon rotutvidgning M av K. Tack vare lemma 22.5 är det ingen
inskränkning att anta att M är en normal utvidgning av K. Vi har

alltså situationen
K = M1 M2 Ms = M; (22.4)
i = 1; 2; : : : ; s gäller att Mi+1 = Mi (i ), där i 2 Mi+1

där det för varje
uppfyller 2 Mi för något ni 2 Z+, och där L M .
ni i
Våra utvidgningar av K måste innehålla tillräckligt många enhets-
rötter, för att till exempel lemma 22.6 skall kunna användas i bevis-
föringen, och fördenskull måste vi hjälpa dem litet på traven. Sätt
n = n1 n2 : : : ns och låt ! vara en primitiv n:te enhetsrot över K . Sätt
vidare Fi = Mi (! ) för i = 1; 2; : : : ; s, samt F0 = K (! ). Vi får då att
K F0 F1 Fs : (22.5)
Eftersom ! n:te enhetsrot, så är Fs = Ms (!) = M (!)

är en primitiv
splittringskroppen till polynomet xn 1K , betraktat som ett polynom
över M . Eftersom M i sin tur är en normal utvidgning av K , så ger
lemma 22.4 att Fs är en normal utvidgning av K . Dessutom är det
lätt att se att Fs är en rotutvidgning, så i (22.5) har vi nu en annan
rotutvidgning av K , som är bättre än den i (22.4), i det avseendet att
den innehåller er enhetsrötter.
Vi påstår nu att Galoisgruppen G(Fs =K ) är lösbar. För att bevisa
detta, konstaterar vi först att F0 är splittringskroppen till x
n 1
K
över K , på grund av att F0 = K (! ) och ! är en primitiv n:te enhetsrot.
Därmed är F0 alltså en normal utvidgning av K . Samtidigt konstaterar
vi med hjälp av lemma 22.6 att
G(F0 =K ) är lösbar: (22.6)
Vidare har vi
Fi+1 = Mi+1 (!) = Mi (i ; !) = Fi (i );

där ni i 2 Mi Fi för alla i = 0; 1; : : : ; s 1. Nollställena till polynomet
xni ni i ges av alla ni i !jn=ni , där j = 0; 1; : : : ; ni 1. Samtliga dessa
tillhör Fi+1 , och då Fi+1 = Fi (i ) så kan det inte nnas någon mindre
kropp över vilken detta polynom splittras. Från detta följer att Fi+1 är
en normal utvidgning av Fi , närmare bestämt splittringskroppen till
polynomet x i
n ni i över Fi . I och med detta ger lemma 22.6 att
G(Fi+1 =Fi ) är lösbar för varje i = 0; 1; : : : ; s 1: (22.7)
Att varje kropp i följden (22.5) är en normal utvidgning av föregående

kropp, implicerar med hjälp av Galoisteorins huvudsats att vi har en
subnormal följd i form av
f"g = G(Fs =Fs) G(Fs =Fs 1 ) G(Fs =F0 ) G(Fs =K ):

Här är givetvisG(Fs =Fs ) lösbar. Antag att G(Fs =Fs j +1 ) är lösbar, där
j > 0. Eftersom G(Fs =Fs j +1 ) är en normal undergrupp i G(Fs =Fs j )
så kan vi bilda motsvarande kvotgrupp. Av Galoisteorins huvudsats
följer att
G(Fs =Fs j ) = G(Fs =Fs j +1 ) ' G(Fs j +1 =Fs j );

som enligt (22.7) är en lösbar grupp. Då vi vidare antagit att Galois-
gruppen G(Fs =Fs j +1 ) är lösbar, så implicerar följdsats 11.19 att även
G(Fs =Fs j ) är lösbar. Således har vi nu med hjälp av induktion vi-
sat att G(Fs =Fi ) är en lösbar grupp för varje i = 0; 1; : : : ; s. Nu följer
vårt påstående om att G(Fs =K ) är lösbar på ett liknande vis: Vi har
G(Fs =F0 ) G(Fs =K ) och
G(Fs =K ) = G(Fs =F0 ) ' G(F0 =K ):
Det visades ovan att G(Fs =F0 ) är lösbar, så på grund av (22.6) och
följdsats 11.19 måste G(Fs =K ) vara en lösbar grupp.
Vi får inte glömma bort att vi egentligen vill komma fram till att
G(L=K ) är lösbar, där L är splittringskroppen till vårt lösbara poly-
nom f (x) över K . Eftersom L är en normal utvidgning av K som är
innehållen i M , och därmed också i Fs , så gäller G(Fs =L) G(Fs =K ).
Vidare är
G(L=K ) ' G(Fs =K ) = G(Fs =L):

Varje kvotgrupp erhållen utifrån en lösbar grupp är lösbar, enligt följd-
sats 11.18, och i och med detta är beviset fullbordat.
Man kan visa att även omvändningen till ovanstående sats är sann,
d.v.s. om Galoisgruppen till ett polynom är en lösbar grupp, så är
polynomet ifråga ett lösbart polynom. Då vi endast är ute efter att
visa att det existerar icke lösbara femtegradsekvationer, kommer vi inte
att vara behov av denna omvändning. Den vetgirige läsaren hänvisas
förslagsvis till Morandi [11] eller Stewart [13] för ett bevis.
22.2. Polynomekvationer av lägre grad än fem 575

1. Bestäm en rotutvidgning Q (1 ; 2 ; : : : ; r ) av Q som innehåller
p p p p p p3
1+ 2+ 32+ 4 2
(a) s (b) 5 + p 4 7
p4 p4 p3
2 + 1 13 p 14
3 +
3 p p4
(c) p (d)
p7 13p6 67 p 3 +p 99
99
p p
(e) 4i 8 11 (f) ( 2 + 3)( 2 3).
2. Konstruera en rotutvidgning av Q som innehåller splittringskroppen
till följande polynom i Q [x].
(a) x2 + 8x + 10 (b) x8 3x4 + 1 (c) x9 4x6 + 5x3 2
3. Visa att de positiva heltalen ni i denition 22.2 kan antas vara primtal.
4. LåtK , L och M vara kroppar sådana att K L M . Antag att
G(M=K ) är lösbar. Visa att G(M=L) också är lösbar.
22.2 Polynomekvationer av lägre grad än fem

Vi övergår nu till att härleda de allmänna lösningarna till polynomekva-
tioner av grad 4 eller lägre. De polynom vi utgår från antas vara mo-
niska och ha rationella koecienter.
Förstagradsekvationen
En allmän polynomekvation av grad 1 har utseendet
x + a = 0:
Trivialt är
x= a
dess lösning.
Andragradsekvationen
Babylonierna kunde redan 1 500 år före Kristi födelse lösa problem som
med våra dagars terminologi ger upphov till en andragradsekvation, och
såvitt man vet var de först med detta. Med våra moderna beteckningar
tecknar vi en andragradsekvation enligt
x2 + ax + b = 0
och för att lösa denna, kvadratkompletterar vi vänsterledet, vilket ger
a a 2 a 2 a 2 a2
x2 + 2 + +b= x+ +b = 0:
2 2 2 2 4
Ur detta får vi den välbekanta formeln
r
a a2
x=
2
4
b:
Tredjegradsekvationen
Matematiken i Europa påbörjade sin väg ut ur medeltidens mörker i
Norditalien. Bland annat vid universitet i Bologna verkade mot slutet
av 1400-talet och under större delen av 1500-talet era framträdande
matematiker, bland dessa Scipione del Ferro (14651526). Denne lycka-
des nna den allmänna lösningen till en tredjegradsekvation på formen
x3 + px = q, men höll detta hemligt i hela sitt liv, tills han på sin
dödsbädd anförtrodde lösningen åt en av sina studenter, Antonio Fior.
Det skulle emellertid visa sig att Fior inte var så duktig på att beva-
ra del Ferros hemlighet. Istället gick snarare omkring och skröt om sin
förmåga att kunna lösa tredjegradsekvationer. Detta skryt ck en ma-
tematiklärare i Venedig, Nicolo Fontana (15001557), mer känd under
sitt tillnamn Tartaglia, stammaren,
2 att få upp ögonen för problemet
med att lösa tredjegradsekvationer. Han lyckades så småningom på

egen hand göra om del Ferros bedrift och dessutom överträa den, ge-
nom att också nna den allmänna lösningen till en ekvation på formen
x3 + px2 = q.
År 1535 kom det att arrangeras en oentlig tävling mellan Fior
och Tartaglia, i förmågan att lösa tredjegradsekvationer. Tartaglia gick
tämligen enkelt ur som segrare i denna tävling, medan Fior å sin sida
ck lämna den med svansen mellan benen, för att sedan aldrig mera
göra något väsen av sig i matematiska sammanhang (och inte annars
heller, för den delen).
Tävlingen ck Girolamo Cardano (15011576) i Milano att bli ny-
ken. Han bjöd hem Tartaglia till Milano och lyckades övertala honom
att avslöja detaljerna i dennes härledning, något som Tartaglia dittills
2
Sitt talfel hade han ådragit sig som tolvåring, till följd av att han hade blivit
svårt sårad i samband med att franska trupper då ockuperade hans hemstad Brescia.
nekat alla andra. Cardano ck dock lova Tartaglia att inte sprida detta
vidare till någon. Men Cardano höll inte sitt löfte, utan presentera-
de svekfullt lösningen till tredjegradsekvationen i sitt verk Ars Magna
från 1545. Han hade då fått veta, att det egentligen var del Ferro och
inte Tartaglia som var först med att lösa tredjegradsekvationen. Där-
med ansåg sig Cardano inte vara tvungen att hålla sitt löfte gentemot
Tartaglia, vilket gjorde denne minst sagt förgrymmad. Till Cardonos
försvar bör dock nämnas att han i Ars Magna krediterade såväl del
Ferro som Tartaglia för sina upptäckter.
Vi ska nu (med moderna beteckningar) visa hur man löser en allmän
tredjegradsekvation. Låt f (x) = x3 +ax2 +bx+c. Vi vill lösa ekvationen
f (x) = 0, och gör först substitutionen x = y a=3. Detta ger, efter
litet räkningar, att
y3 + py + q = 0; (22.8)
där
a2 ab 2a3
p=b ; q=c :
3 3 27
Antag att y = u + v är en lösning till (22.8), d.v.s. att
(u + v)3 + p(u + v) + q = u3 + v3 + q + (3uv + p)(u + v) = 0:
Denna likhet är uppfylld om u och v är sådana att u3 + v3 + q = 0 och
3uv + p = 0. Men detta medför att
8
<u3 + v 3= q
3
:u3 v 3 = p
27
och av sambandet mellan rötter och koecienter till en andragradsek-
vation ser vi att u3 och v3 är rötterna till
p3
t2 + qt = 0;
27
d.v.s.
r r
q q2 p3 q q 2 p3
u3 = t1 = + + ; v3 = t2 = + :
2 4 27 2 4 27
Låt! vara en primitiv tredje enhetsrot i C , säg

p
2 i= 3 1+i 3
!=e = :
2
3
Ekvationen u = t1 har då rötterna
p3 p p
t1 ; ! 3 t1 ; !2 3 t1 ;
medan rötterna till v3 = t2 ges av
p3 p p
t2 ; ! 3 t2 ; !2 3 t2 :
Här måste rötterna u respektive v väljas på så sätt att uv = p=3.
Det nns tre sätt att göra detta på, vilket ger att (22.8) har de tre
nollställena
8 p p
= 3 t1 + 3 t2 ;
<y1
>
p p
y2 = ! 3 t1 + !2 3 t2 ;
p p
(22.9)
>
:
y3 = !2 3 t1 + ! 3 t2 :
Genom att subtrahera a=3 från var och en av dessa rötter, får man
rötterna till den ursprungliga ekvationen.
Exempel 22.8. Vi önskar lösa tredjegradsekvationen
x3 + 3x2 3x 11 = 0:
Substitutionen x = y 1 ger
y3 6y 6 = 0; (22.10)
d.v.s. vi har p = q = 6 i (22.8). Med dessa värden på p och q blir

r
6 ( 6)2 ( 6)3 p
t1 = + + =3+ 9 8 =4
2 r 4 27
6 ( 6) ( 6)3
2 p
t2 = + =3 9 8 = 2:
2 4 27
Lösningsformeln (22.9) ger att (22.10) har rötterna
8 p p
<y1
> = 3 4+ 32
p p
y2 = ! 3 4 + !2 3 2
>
: p p
y3 = ! 2 3 4 + ! 3 2;
där ! = e2i=3 . Den ursprungliga ekvationen har alltså

8 p p
<x1
> = 34+ 32 1
p p
x2 = ! 3 4 + !2 3 2 1
>
: p p
x3 = !2 3 4 + ! 3 2 1
som sina rötter.
Fjärdegradsekvationen
Efter att Tartaglia hade avslöjat för Cardano hur man löser tredje-
gradsekvationer, uppmanade Cardano en av sina studenter, Lodovico
Ferrari (15221565), att undersöka möjligheten att lösa ekvationer av
grad 4. Ferrari tog sig an uppgiften och lyckades nå en lösning år 1540.
Cardano publicerade också denna lösning i sitt verk Ars Magna.
Med moderna beteckningar ser Ferraris härledning ut som följer.
Betrakta en fjärdegradsekvation
x4 + ax3 + bx2 + cx + d = 0: (22.11)
Denna är ekvivalent med
x4 + ax3 = bx2 cx d;
som efter en kvadratkomplettering av vänsterledet kan skrivas

ax 2 a2
x2 + = b x2 cx d:
2 4
Om det här vore möjligt att skriva högerledet på formen (rx + s)2 , så
skulle man kunna dra roten ur båda leden och på så sätt erhålla två
andragradsekvationer, som man sedan löser på vanligt sätt. För att
uppnå detta utför vi följande lilla trick: Notera att vi för alla y har
ax y 2 2 ax 2 ax y2
x2 + + = x + + y x2 + +
2 2 2 2
2 4 2
a ay y
= b + y x2 + c x+ d
4 2 4
= Ax2 + Bx + C;
där A = a2 =4 b + y, B = ay=2 c och C = y2 =4 d. Vi är ute efter

2
att välja y så att uttrycket Ax + Bx + C kan skrivas om på formen
2
(rx + s) . Nu är
2
B B2
Ax2 + Bx + C =A x+ +C ;
2A 4A
vilket blir på den form vi önskar ifall talet B 2 4AC är lika med noll.
Men
ay 2 2 2
a y
B2 4AC = c 4 b+y d
2 4 4
= y3 + by2 + (4d ac)y + (c2 + a2 d 4bd);
så det y vi söker är en rot till tredjegradsekvationen
y3 by2 + (ac 4d)y + (4bd c2 a2 d) = 0: (22.12)
Denna ekvation löser vi på det sätt som beskrivits ovan. Låt y beteck-
na en godtycklig rot till (22.12). För detta y gäller alltså
2
ax y
x2 + + = (rx + s)2 ;
2 2
för några r; s, vilket leder till två andragradsekvationer i x, nämligen
a y
x2 + r x+ s=0
2 2
respektive
a y
x2 + +r x+ + s = 0:
2 2
De fyra rötterna till dessa två ekvationer är de sökta rötterna till den
ursprungliga fjärdegradsekvationen.
Exempel 22.9. Lös fjärdegradsekvationen
x4 + 4x 1 = 0:
Eftersom högerledet i
x4 = 4x + 1
inte kan skrivas som en kvadrat (rx + s)2 , får ta till vår lilla hjälpvari-
abel y från härledningen ovan. Vi får
y 2 y2
x2 + = x4 + yx2 +
2 4
y2
= 4x + 1 + yx2 +
" 4 #
2
2 4 1 y (22.13)
=y x + +
y y2 y 4

2 2 4 y2
=y x +1+ ;
y y 4
så vi skall välja y så att
y2 4
+1 = 0;
4 y
vilket leder till tredjegradsekvationen
y3 + 4y 16 = 0:
På denna kan man direkt använda tredjegradsekvationens lösningsfor-
mel, om man så önskar. Det kan dock löna sig att först undersöka om
ekvationen eventuellt har några heltalsrötter. En sådan måste vara en
delare i konstanttermen till polynomet, i det här fallet 16. Det visar
sig att y = 2 är en rot. Med detta värde på y så övergår (22.13) i
(x2 + 1)2 = 2(x 1)2 ;
som i sin tur ger upphov till två andragradsekvationer
p
x2 + 1 = 2(x 1):
Lösningarna till dessa är
r
1 1 p
x= p i + 2
2 2
och
r
1 1 p
x= p + 2:
2 2
Dessa fyra rötter är alltså lösningarna till vår ursprungliga ekvation.

1. Visa att substitutionen x = y a=4 omvandlar fjärdegradsekvationen
x4 + ax3 + bx2 + cx + d = 0
till en ekvation på formen y + py + qy + r = 0.
4 2
2. Lös följande tredjegradsekvationer.
(a) x3 + 9x + 6 = 0 (b) x3 + 20 = 12x

(c) x3 + 6x2 + 9x + 6 = 0
3. Lös följande fjärdegradsekvationer.
(a) x4 + 6x3 + 5x2 4x 1 = 0 (b) x4 + 2x3 + x2 2x 1 = 0

(c) x4 + 2x3 + 4x2 + 2x + 3 = 0
22.3 Femtegradsekvationen
Den italienske matematikern Paolo Runi (17651822) var den förste
som påstod sig ha ett bevis för att en femtegradsekvation inte är lösbar.
Han publicerade detta resultat år 1799. Runis resonemang
emellertid ha en del luckor. Det första accepterade beviset gavs år 1824
av den norske matematikern Abel.
Vi skall i detta sista avsnitt av boken angripa just femtegradsekva-
tionen. Vi noterar först att Galoisgruppen till ett irreducibelt p
f (x) 2 Q [x] av grad n 1 är isomorf med en undergrupp i Sn . Detta
kommer sig av att vi kan teckna splittringskroppen till f (x) över Q
som
L = Q (1 ; 2 ; : : : ; n );
där 1 ; 2 ; : : : ; n är nollställena till f (x). Alla dessa är olika (eftersom
char Q = 0). Ett element i Galoisgruppen till f (x) måste avbilda
varje i på något av dess konjugerade element, och är också entydigt
bestämt av hur detta sker. Detta betyder att restriktionen av varje
2 G(L=Q ) A = f1 ; 2 ; : : : ; n g är en permutation på denna
till
mängd. Då A består av n element kan lika gärna tolkas som en
permutation på f1; 2; : : : ; ng, eller med andra ord som ett element i Sn .
Speciellt gäller alltså att ett irreducibelt femtegradspolynom i Q [x] har
en Galoisgrupp isomorf med en undergrupp i S5 , som inte är en lösbar
22.3. Femtegradsekvationen 583
grupp (enligt sats 11.30). Sats 22.7 medför att det därmed inte säkert
att polynomet är lösbart.
Lemma 22.10. Låt H vara en undergrupp i Sn, där n 2. Om H

innehåller en transposition och en cykel av längd n, så är H = Sn .
Bevis. Det är ingen inskränkning att antaga att
H innehåller
transpo-
sitionen = 1 2 och n-cykeln = 1 2 : : : n . Varje permuta-
tion i Sn kan skrivas som en produkt av transpositioner (se sats 5.16).
Lemmat följer därmed om vi kan visa att samtliga transpositioner i Sn

tillhör H . Tag därför en godtycklig transposition r s 2 Sn . Vi kan

antaga att 1 r < s n. Vi vill visa att r s 2 H . Eftersom
; 2 H , så gäller

1 = 2 3 2 H;
1 = 3 4 2 H;
2 3
1 = 4 5 2 H;
3 4
.
.
.

n 1 n 1 = n 1 2 H;

H innehåller samtliga transpositioner i Sn av typen
d.v.s.
m m + 1 ,
där m = 1; 2 : : : ; n 1, samt transpositionen n 1 = 1 n . Detta
medför att

1 2 2 3 1 2 = 1 3 2 H;

1 3 3 4 1 3 = 1 4 2 H;
.
.
.

1 n 2 n 2 n 1 1 n 2 = 1 n 1 2 H:

Alltså innehåller H alla transpositioner 1 m , där m = 2; 3; : : : ; n.
Om r = 1, är vi därmed klara. I annat fall har vi att

1 r 1 s 1 r = r s
tillhör H . Därmed är beviset klart.

Sats 22.11. Låt f (x) 2 Q [x] vara ett irreducibelt polynom av grad p,
där p är ett primtal. Antag att f (x) har exakt p 2 reella och två icke-
reella nollställen. Då är Galoisgruppen till f (x) isomorf med Sp .
Bevis. L vara splittringskroppen till f (x) över Q .

Låt Vårt mål är att
visa att G(L=Q ) ' Sp . Följdsats 21.18 ger att
jG(L=Q )j = [L : Q ]:
Låt vara ett av nollställena till f (x). Då är
[Q () : Q ] = degQ () = deg f (x) = p:
Eftersom
[L : Q ] = [L : Q ()] [Q () : Q ];
så innebär detta att p är en delare i [L : Q ] = jG(L=Q )j. Enligt Cauchys
sats (sats 12.33), måste G(L=Q ) innehålla ett element av ordning p.
Eftersom vi kan betrakta G(L=Q ) som en undergrupp i Sp och då p är
ett primtal, innehåller G(L=Q ) därmed en cykel av längd p.
Låt = a + bi vara ett av de två icke-reella nollställena till f (x). Då
= a bi. Eftersom och båda
ges det andra icke-reella nollstället av
har minimalpolynomet x
2 2ax + (a2 + b2 ) över Q (se exempel 21.9),
så nns exakt ett 2 G(L=Q ) som uppfyller ( ) = , () =
samt (i ) = i för alla övriga nollställen i till f (x). Betraktat som
element i Sp är således en transposition.
Alltså innehåller G(L=Q ) en p-cykel och en transposition. Enligt
lemma 22.10 måste därmed G(L=Q ) ' Sp .
Följdsats 22.12. En femtegradsekvation f (x) = 0, där f (x) 2 Q [x],

kan inte lösas med hjälp av successiva rotutdragningar, om f (x) är
irreducibelt och har exakt tre reella och två icke-reella nollställen.
Bevis. Med hjälp av föregående sats fås att Galoisgruppen blir isomorf
med S5 , som inte är en lösbar grupp.
Därmed återstår det blott en liten detalj, nämligen den att visa att
verkligen nns ett femtegradspolynom med de egenskaper, som följd-
satsen ovan kräver. Till vår hjälp behöver vi då en sats från analysen,
som vi för fullständighetens skull återger här, men som vi inte bevisar.
22.3. Femtegradsekvationen 585
Sats 22.13 (Satsen om mellanliggande värden). Antag f är en

reellvärd funktion av en variabel, sådan att den är kontinuerlig i det
kompakta intervallet [a; b]. Då antar f varje värde mellan f (a) och f (b)
i detta intervall.
Polynomfunktioner är kontinuerliga, så om vi till exempel känner till

att ett polynom f uppfyller f (a) < 0 och f (b) > 0, där a < b, så
måste f ha (minst) ett nollställe i intervallet ]a; b[. Om vi dessutom
vet att f är strängt monoton i detta intervall, så kommer det nnas
exakt ett nollställe där.
Nu är vi redo att bevisa att det nns icke lösbara femtegradspoly-
nom.
3 Närmare bestämt skall vi visa att
x5
2x2 + 2
f (x) = (22.14)
5
är ett sådant. Eftersom 5f (x) = x
5 10x2 +10 är ett Eisensteinpolynom
(för p = 2 eller p = 5), är f (x) irreducibelt över Q . Vi deriverar f (x)
och får
f 0(x) = x4 4x = x(x3 4);

p
så vi har f 0(x) = 0, om och endast om x = 0 eller x = 3 4.
Ett teckenstudium av derivatan, se gur 22.1 på följande sida, visar
attfp(x) har ett lokalt maximum för x = 0 och ett lokalt minimum för
x = 3 4. Vi nner att f (0) = 2 > 0 respektive
p3 p p
( 3 4)5
f ( 4) = 2( 3 4)2 + 2
5p
12 3 2
= + 2 < 0:
5
Vidare gäller limx! 1 f (x) = 1 och limx!1 f (x) = 1, så eftersom
ett polynom är en kontinuerlig funktion från R till R, fås av satsen
p
om mellanliggande värden att f (p
x) har exakt ett nollställe i intervallet
] 1; 0[, ett i ]0; 3 4[ och ett i ] 3 4; 1[, inalles tre reella nollställen. I
gur 22.2 på nästa sida har vi skissat grafen till funktionen y = f (x).
Av följdsats 22.12 följer att det inte går att lösa ekvationen (22.14),
åtminstone inte med hjälp av successiva rotutdragningar.
3
(Trumvirvel ::: )

p3
0 4
x 0 + + +
x3 4 0 +
f 0 (x) + 0 0 +
f (x) % lok. max. & lok. min. %
Figur 22.1
Figur 22.2

1. Visa att femtegradspolynomet x5 9x + 3 inte är lösbart över Q .
2. Visa ingen av följande femtegradsekvationer är lösbar med hjälp av
successiva rotutdragningar.
(a) x5 10x2 + 5 = 0 (b) 2x5 5x4 +10x2 10x 5 = 0

(c) 2x + 15x + 40x + 40x = 5 (d) x5 + 5x4 + 10 = 40x2 + 80x
5 4 3 2
3. Bevisa att ett reducibelt femtegradspolynom i Q [x] alltid är lösbart

över Q.
4. Avgör om följande femtegradsekvationer kan lösas med hjälp av suc-

cessiva rotutdragningar.
(a) x5 6x3 8x + 2 = 0 (b) x5 +2x4 5x3 +10x2 = 9x 1

(c) 4x5 4x2 + 1 = 0 (d) x5 + 4x3 + 3x2 + 3x + 3 = 0
5. Är femtegradsekvationen x5 5x4 + 6x3 x2 + 5x 6 = 0 lösbar med
hjälp av successiva rotutdragningar? I så fall: lös den!
Litteraturförteckning
[1] Artin M. Algebra. Prentice-Hall, Inc. 1991.
[2] Bhattacharya P. B., Jain S. K. & Nagpaul S. R. Basic Abstract

Algebra. Cambridge University Press. 1986.
[3] Dornho L. L. & Hohn F. E. Applied Modern Algebra. Macmillan

Publishing Co., Inc. 1978.
[4] Fraleigh J. B. A First Course in Abstract Algebra. 6 uppl. Addison-

Wesley Publishing Company. 1999.
[5] Humphreys J. F. A Course in Group Theory. Oxford University

Press. 1996.
[6] Koblitz N. A Course in Number Theory and Cryptography. 2 uppl.

Springer Verlag New York, Inc. 1994.
[7] Lidl R. & Pilz G. Applied Abstract Algebra. 2 uppl. Springer Verlag
New York, Inc. 1998.
[8] Lidl R. & Niederreiter H. Introduction to Finite Fields and their

Applications. Cambridge University Press. 1984.
[9] McEliece, R. J. Finite Fields for Computer Scientists and Engi-

neers. Kluwer Academic Publishers. 1987.
[10] Marcus, M. Introduction to Modern Algebra. Marcel Dekker, Inc.

1978.
[11] Morandi P. Field and Galois Theory. Springer Verlag New York.
1996.
587
588 Litteraturförteckning
[12] Nicholson W. K. Introduction to Abstract Algebra. 2 uppl. John

Wiley & Sons, Inc. 1999.
[13] Stewart I. Galois Theory. 2 uppl. Chapman & Hall. 1989.
[14] Tengstrand A. Lineär algebra med vektorgeometri. Studentlittera-

tur. 1994.
[15] Vermani L. R. Elements of Algebraic Coding Theory. Chapman &

Hall. 1996.
Facit
1.1 Mängdlära
p p
1. (a) f 1; 0; 1; 2; 3g (b) ; (c) f 2; 2g
(d) f0; 1; 4; 9g (e) f1 + 2i; 1 2ig
(f) fmåndag; tisdag; onsdag; torsdag; fredag; lördag; söndagg
2. (a) ; (b) f2; 3; 4; 5; 6; 8; 9; 10g
(c) f6; 10g (d) f2; 4; 6; 8; 10g
(e) f2; 3; 4; 8; 9; 10g (f) ;
3. (a) f0; 1; 3g (b) f3; 7; 8; 9g
9. (b) jA [ B [ C j = jAj + jB j + jC j jA \ B j jA \ C j jB \ C j + jA \ B \ C j
10. (a) f(a; 1); (a; 2)g
(b) f(a; 1; x); (a; 1; y); (a; 1; z ); (a; 2; x); (a; 2; y); (a; 2; z )g
(c) f(1; x); (1; y); (1; z ); (2; x); (2; y); (2; z )g (d) ;
13. Varken eller!
1.2 Heltal
7. (a) q = 11; r = 1 (b) q = 4; r = 27
(c) q = 19; r = 167 (d) q = 49; r = 66
11. (a) SGD(a; b) = 5; s = 11, t = 5
(b) SGD(a; b) = 2; s = 19, t = 21
(c) SGD(a; b) = 1; s = 34, t = 21
(d) SGD(a; b) = 6; s = 13, t = 11
13. SGD(30; 105; 385) = 5, MGM(30; 105; 385) = 2 310
17. (a) 22 3 29 (b) 22 7 29
(c) 32 7 11 (d) 3 367
19. (b) 2 (2 1) = 8 128 och 2 (2
6 7 12 13
1) = 33 550 336
589
590 Facit
1.3 Ekvivalensrelationer
1. (a) f(2; 1); (3; 1); (4; 1); (3; 2); (4; 2); (4; 3)g
(b) f(1; 2); (1; 3); (1; 4); (2; 3); (2; 4); (3; 4)g
(c) f(1; 1); (2; 2); (3; 3); (4; 4)g
(d) f(1; 1); (2; 1); (2; 2); (3; 1); (3; 2); (3; 3); (4; 1); (4; 2); (4; 3); (4; 4)g
(e) f(1; 4); (2; 3); (3; 2); (4; 1)g
(f) f(1; 1); (2; 4)g
2. (a) Symmetrisk (b) Symmetrisk
(c) Reexiv, symmetrisk och transitiv
(d) Reexiv och symmetrisk
(e) Reexiv och transitiv (f) Transitiv
3. (a) Ingen ekvivalensrelation, ty ej symmetrisk
(b) Ingen ekvivalensrelation, ty ej reexiv (c) Ekvivalensrelation
(d) Ingen ekvivalensrelation, ty ej symmetrisk
4. (a) b = 5 (b) b = 7 (c) b = 2
(d) b = 0 (e) b = 8 (f) b = 10
5. (a) Sant (b) Falskt (c) Falskt
(d) Sant (e) Falskt (f) Sant
6. [(0; 2)] = f(a; a + 2) j a 2 N g
7. 15
8. 2n2 relationer, varav 2n(n 1) är reexiva och 2n(n+1)=2 symmetriska.
9. Det är inte säkert att det nns några x och y i X sådana att x y.
1.4 Avbildningar
1. (f Æ g)(x) = 16x2 + 16x + 4, (g Æ f )(x) = 4x2 + 8x 3
2. (a) R (b) N p
(c) fz 2 C j jz j = 1g (d) fx 2 R j jxj 2g
3. (a) [1; 4] (b) [ 1; 1] (c) ; (d) [1; 4]
(e) [ 4; 2] [ [2; 4] (f) f0g
(g) [ 2; 1] [ [1; 2] (h) [1; 2]
4. (a) Varken injektiv, surjektiv eller bijektiv.
(b) Surjektiv, men inte injektiv eller bijektiv.
(c) Injektiv, men inte surjektiv eller bijektiv.
(d) Injektiv, surjektiv och bijektiv.
Facit 591

1. (a) Ja (b) Nej (c) Nej (d) Nej
(e) Nej (f) Ja (g) Nej (h) Ja
2. (a) a (b) b (c) a (d) b
3. (a) 1 (b) 6 (c) 9
(d) 3 (e) 1 (f) 25
4. (a) [ ; f1g f2g f3g f1; 2g f1; 3g f2; 3g M
; ; f1g f2g f3g f1; 2g f1; 3g f2; 3g M
f1g f1g f1g f1; 2g f1; 3g f1; 2g f1; 3g M M
f2g f2g f1; 2g f2g f2; 3g f1; 2g M f2; 3g M
f3g f3g f1; 3g f2; 3g f3g M f1; 3g f2; 3g M
f1; 2g f1; 2g f1; 2g f1; 2g M f1; 2g M M M
f1; 3g f1; 3g f1; 3g M f1; 3g M f1; 3g M M
f2; 3g f2; 3g M f2; 3g f2; 3g M M f2; 3g M
M M M M M M M M M
(b) \ ; f1g f2g f3g f1; 2g f1; 3g f2; 3g M
; ; ; ; ; ; ; ; ;
f1g ; f1g ; ; f1g f1g ; f1g
f2g ; ; f2g ; f2g ; f2g f2g
f3g ; ; ; f3g ; f3g f3g f3g
f1; 2g ; f1g f2g ; f1; 2g f1g f2g f1; 2g
f1; 3g ; f1g ; f3g f1g f1; 3g f3g f1; 3g
f2; 3g ; ; f2g f3g f2g f3g f2; 3g f2; 3g
M ; f1g f2g f3g f1; 2g f1; 3g f2; 3g M
(c) n ; f1g f2g f3g f1; 2g f1; 3g f2; 3g M
; ; ; ; ; ; ; ; ;
f1g f1g ; f1g f1g ; ; f1g ;
f2g f2g f2g ; f2g ; f2g ; ;
f3g f3g f3g f3g ; f3g ; ; ;
f1; 2g f1; 2g f2g f1g f1; 2g ; f2g f1g ;
f1; 3g f1; 3g f3g f1; 3g f1g f3g ; f1g ;
f2; 3g f2; 3g f2; 3g f3g f2g f3g f2g ; ;
M M f2; 3g f1; 3g f1; 2g f3g f2g f1g ;
(d) 4 ; f1g f2g f3g f1; 2g f1; 3g f2; 3g M
; ; f1g f2g f3g f1; 2g f1; 3g f2; 3g M
f1g f1g ; f1; 2g f1; 3g f2g f3g M f2; 3g
f2g f2g f1; 2g ; f2; 3g f1g M f3g f1; 3g
f3g f3g f1; 3g f2; 3g ; M f1g f2g f1; 2g
f1; 2g f1; 2g f2g f1g M ; f2; 3g f1; 3g f3g
f1; 3g f1; 3g f3g M f1g f2; 3g ; f1; 2g f2g
f2; 3g f2; 3g M f3g f2g f1; 3g f1; 2g ; f1g
M M f2; 3g f1; 3g f1; 2g f3g f2g f1g ;
5. (a) 8
592 Facit
2.2 Associativitet, kommutativitet och distributivitet

1. Associativa: (d), (e), (g) och (h). Kommutativa: (c), (d), (f ), (g), (h)
och (i).
2. a b c d
a a b d a
b b c b c
c d b c b
d a c b d
3. (a) är associativ.
(b) am an = am+n och (am )n = amn för alla m; n 2 Z+.
4. (a) abc (b) (ab)ac (c) bc a (d) (ba)ca
(e) a bc (f) ab +c
(g) (bc) a (h) (bc)a
är högerdistributiv över .
5. (a) Ja (b) Nej
2.3 Neutrala och inverterbara element
1. (a) Inget neutralt element (b) Inget neutralt element
(c) Inget neutralt element (d) 1 är neutralt element
(e) Inget neutralt element (f) Inget neutralt element
(g) 1 000 är neutralt element (h) 6 är neutralt element
(i) c är neutralt element
2. Om a 6= 0, så är a inverterbart och a 1 = .
1
9a
5. [0] [1] [2] [3] [4] [5]
[0] [0] [1] [2] [3] [4] [5]
[1] [1] [2] [3] [4] [5] [0]
[2] [2] [3] [4] [5] [0] [1]
[3] [3] [4] [5] [0] [1] [2]
[4] [4] [5] [0] [1] [2] [3]
[5] [5] [0] [1] [2] [3] [4]
[0] [1] [2] [3] [4] [5]
[0] [0] [0] [0] [0] [0] [0]
[1] [0] [1] [2] [3] [4] [5]
[2] [0] [2] [4] [0] [2] [4]
[3] [0] [3] [0] [3] [0] [3]
[4] [0] [4] [2] [0] [4] [2]
[5] [0] [5] [4] [3] [2] [1]
6. (a) 7 (b) 0 (c) 11 (d) 21
Facit 593
7. (a) 1, 2, 3, 4, 5 och 6 (b) 1, 3, 7 och 9

(c) 1, 3, 5, 7, 9, 11, 13 och 15
(d) 1, 7, 11, 13, 17, 19, 23, 29, 31, 37, 41, 43, 47, 49, 53 och 59
8. (a) Additiv invers är 7. Multiplikativ invers är 5.
(b) Additiv invers är 10. Multiplikativ invers saknas.
(c) Additiv invers är 3. Multiplikativ invers är 15.
(d) Additiv invers är 2. Multiplikativ invers är 16.
3.1 Grupper
1. (a) Ja (b) Nej, till exempel saknar 2 invers
(c) Ja (d) Ja (e) Ja
(f) Nej, n är ej associativ (g) Nej, 1 saknar invers
2. (a) 1 3 5 7 (b) 1 5
1 1 3 5 7 1 1 5
3 3 1 7 5 5 5 1
5 5 7 1 3
7 7 5 3 1
(c) 1 2 4 5 7 8
1 1 2 4 5 7 8
2 2 4 8 1 5 7
4 4 8 7 2 1 5
5 5 1 2 7 8 4
7 7 5 1 8 4 2
8 8 7 5 4 2 1
(d) 1 3 5 9 11 13
1 1 3 5 9 11 13
3 3 9 1 13 5 11
5 5 1 11 3 13 9
9 9 13 3 11 1 5
11 11 5 13 1 9 3
13 13 11 9 5 3 1
4. Neutralt element: 0, a 1
= a 1 1 + 1.
7. De innehåller endast ett element vardera.
3.2 Grundläggande egenskaper hos grupper

2. (a) x = 6 (b) x = 3 (c) x = 8
3. (a) x = 5 (b) x = 3 (c) x = 8
4. (a) x 9 (mod 14) (b) x 3 (mod 7) (c) x 4 (mod 15)
594 Facit
5. (a) = 3 (b) = 1 (c) = 3

8. Låt G = N , och låt beteckna vanlig addition.
3.3 Cayleytabeller för grupper
1. e a b c d
e e a b c d
a a d c e b
b b c d a e
c c e a b d
d d b e d c
2. Ja
4. e a b c d f
e e a b c d f
a a b c d f e
b b c a f e d
c c d f e a b
d d f e b c a
f f e d a b c
(till exempel)
3.4 Potenser och potenslagar

1. (a) 1 (b) 1 (c) 4 (d) 1
3.5 Undergrupper
1. (a) och (d)
2. (a) och (d)
3. Undergrupper i Z5: f0g och Z . Undergrupper i Z : f0g, f0; 3g, f0; 2; 4g

5 6
och Z6
4. Z12
f0; 2; 4; 6; 8; 10g f0; 3; 6; 9g
f0; 4; 8g f0; 6g
f0g
5. f"g, f"; g, f"; g, f"; g, f"; ; g och D
1 2 3 2 3 3
Facit 595
10. Nej. Kan Du ge ett motexempel?
4.1 Inledning
1. (a) och (c)
2. Nej
3. fe2ki=n j SGD(n; k) = 1g
4.2 Strukturen hos cykliska grupper

1. o(1) = 1, o(4) = 2 och o(2) = o(3) = 4 i Z5
o(1) = 1 och o(3) = o(5) = o(7) = 2 i Z8
o(1) = 1, o(9) = 2 och o(3) = o(7) = 4 i Z10
o(") = 1, o(1 ) = o(2 ) = o(3 ) = 2 och o(2 ) = o(3 ) = 3 i D3
4. o(A) = 4 och o(B ) = 6; AB är av oändlig ordning. Detta motsäger inte
föregående övning.
4.3 Undergrupper i cykliska grupper

1. (a) 1, 3, 5 och 7 (b) 1, 3, 5, 9, 11 och 13
(c) 1, 2, 3, 4, 6, 7, 8, 9, 11, 12, 13, 14, 16, 17, 18, 19, 21, 22, 23 och 24
(d) 1, 7, 11, 13, 17, 19, 23 och 29
2. (a) 15 (b) 6 (c) 10 (d) 5
3. (a) 1 = 30 , 3 = 31 , 5 = 35, 9 = 32 , 11 = 34 , 13 = 33
(b) o(1) = 1, o(13) = 2, o(9) = o(11) = 3, o(3) = o(5) = 6
4. (a) f3; 9; 5; 15; 1g (b) 9, 5 och 15
5. (a) h0i och h1i (b) h0i, h1i, h2i, h5i och h10i
(c) h0i, h1i, h2i, h4i, h7i och h14i
(d) h0i, h1i, h2i, h3i, h4i, h6i, h9i, h12i och h18i
6. (a) 3, 6, 9 och 12 (b) 8 och 24
7. (a) 6Z (b) 3Z (c) 9Z
8. (p 1)(q 1)
9. pn 1 (p 1)
12. Nej
4.4 Grupper med era generatorer

1. (a) Z (b) 4Z (c) 3Z (d) SGD(m; n)Z
596 Facit
5.1 Den symmetriska gruppen

1. (a) 15 24 32 43 51 (b) 12 24 35 43 51

1 2
(c) 2 4 3 5 13 4 5 (d) 14 2 34 5
1 52 3

1 2 3 4
2. (a) 5 1 4 6 7 8 3 25 6 7 8 (b) 14 2 34 5 6 7 8
8 17 6 3 2 5

(c) 17 25 34 42 56 61 73 88 (d) 18 2
3
3
1
4
5
5
4
6
2
7
6
8
7

(e) 17 24 38 41 53 65 76 82 (f) 12 2
6
3
1
4
3
5
5
6
8
7
4
8
7
4. (a) 4
(b) 6
(c) 4
(d) 14 23 31 42 55 (e) 11 24 3 4 5
2 3 5 (f) 13 21 35 44 52

5. (a) = 13 24 32 41 (b) = 14 23 31 42

1 2
(c) = 4 3 2 1 3 4 (d) = 14 22 31 43
6. (a) Cykel av längd 3 (b) Ej cykel
(c) Ej cykel (d) Cykel av längd 6

7. (a) 18 24 33 45 51 66 72 87 (b) 15 2 3 4 5 6 7 8
1 8 3 2 4 7 6

1 2 3 4 5
(c) 6 1 3 7 5 2 8 4 6 7 8

8. (a) 1 6 5 7 4 2 3 (b) 1 2 7 4 6

9. (a) 1 2 3 7 9 4 5 6 (b) 1 9 4 8 2 7 3

(c) 1 4 8 2 5 1

10. = 1 8 6 9 5 2 4 7 , = 1 3 8 2 9 5 6 7 ,
= 2 4 6 5 3 8 7 9 och
2 1 = 1 9 7 5 2 8 3 6 4
11. Nej
12. (a) Nej
(b) Ja, till exempel = 14 25 33 46 52 67 71 88

14. (b) 8(a): f1; 4; 5; 6; 7g; f2; 3g , 8(b): f1; 2; 7g; f4; 6g; f3g; f5g
Facit 597
0 1 0 1 0 1 0 1 0 1
1 0 0 1 0 0 0 1 0 0 1 0 0 0 1
15. (a) @0 1 0A, @0 0 1A, @1 0 0A, @0 0 1A, @1 0 0A
0 0 1 0 1 0 0 0 1 1 0 0 0 1 0
0 1
0 0 1
och @0 1 0A.
1 0 0
5.2 Den alternerande gruppen

1. (a) 1 4 2 6 2 3 2 5 ; jämn

(b) 2 5 3 6 3 4 ; udda

2. (a) 1 8 2 6 9 12 3 10 4 5 11 7

= 1 8 2 12 2 9 2 6 3 10 4 7 4 11 4 5 ;
jämn

(b) 1 4 7 5 9 2 10

3 8
= 1 9 1 5 1 7 1 4 2 8 2 3 2 10 ; udda

3. = 1 6 2 8 3 7 4 5 är udda,
= 1 4 6 2 3 8 5 7 är udda, = 3 5 6 4 7 8
är jämn.
4. (b) "
" "
"
"
"
5.3 Symmetrigrupper
1. (a) " = identitetsavbildningen;
k = rotation (k 1) 90Æ medurs (k = 2; 3; 4);
1 ; 3 = spegling i en av de två räta linjer, som lutar 45Æ mot
plustecknets axlar;
2 ; 4 = spegling vertikalt respektive horisontellt
(b) " = identitetsavbildningen;
= rotation ett halvt varv;
= spegling horisontellt;
= spegling vertikalt
(c) " = identitetsavbildningen;
= rotation ett halvt varv;
= spegling i den utritade diagonalen;
= spegling i den ej utritade diagonalen
2. (a) Samma Cayleytabell som för D4
598 Facit
(b) Samma Cayleytabell som för Kleins fyrgrupp

(c) Samma Cayleytabell som för Kleins fyrgrupp
3. f"; g, f"; g, f"; g, f"; g och f"; g
3 1 2 3 4
4. f"; ; ; g, f"; ; ; g och f"; ; ; g

2 3 4 3 1 3 3 2 4
5. (a) 1 (b) 4 (c) 5 (d) 5

6. S3
7. 24
6.1 Sidoklasser
1. (a) 5Z = f: : : ; 10; 5; 0; 5; 10; : : : g,
1 + 5Z = f: : : ; 9; 4; 1; 6; 11; : : : g,
2 + 5Z = f: : : ; 8; 3; 2; 7; 12; : : : g,
3 + 5Z = f: : : ; 7; 2; 3; 8; 13; : : : g och
4 + 5Z = f: : : ; 6; 1; 4; 9; 14; : : : g
(b) 8Z = f: : : ; 16; 8; 0; 8; 16; : : : g,
2 + 8Z = f: : : ; 14; 6; 2; 10; 18; : : : g,
4 + 8Z = f: : : ; 12; 4; 4; 12; 20; : : : g och
6 + 8Z = f: : : ; 10; 2; 6; 14; 22; : : : g
(c) h3i = f0; 3; 6g, 1 + h3i = f1; 4; 7g och 2 + h3i = f2; 5; 8g
(d) h10i = f1; 10g, 2 h10i = f2; 9g, 3 h10i = f3; 8g, 4 h10i = f4; 7g och
5 h10i = f5; 6g
2. (a) Vänstersidoklasser: H1 = f"; 2; 3 ; 4 g och
1 H1 = f1 ; 2 ; 3 ; 4 g. Högersidoklasserna är desamma.
(b) Vänstersidoklasser: H2 = f"; 3; 1 ; 3 g och
2 H2 = f2 ; 4 ; 2 ; 4 g. Högersidoklasserna är desamma.
(c) Vänstersidoklasser: H3 = f"; 3g, 2 H3 = f2 ; 4 g,
1 H3 = f1 ; 3 g och 2 H3 = f2; 4 g. Högersidoklasserna är de-
samma.
(d) Vänstersidoklasser: H4 = f"; 2g, 2 H4 = f2 ; 3 g,
3 H4 = f3 ; 4 g och 4 H4 = f4 ; 1 g.
Högersidoklasser: H4 = f"; 2 g, H4 2 = f2 ; 1 g, H4 3 = f3 ; 4 g
och H4 4 = f4 ; 3 g.
3. Vänstersidoklasser: f 2 S4 j (k) = 4g för k = 1; 2; 3; 4

Högersidoklasser: f 2 S4 j (4) = k g för k = 1; 2; 3; 4
4. wU = fz 2 C j jz j = jwjg. Sidoklasserna är koncentriska cirklar med

medelpunkt i origo.
9. H1 , H2 och H3 . Även f"; 3; 2 ; 4 g är normal.

11. (a) 5 (b) 6 (c) 4 (d) 2
13. Avbildningen blir inte väldenierad, såvida inte H G.
Facit 599
6.2 Lagranges sats

1. 1, 2, 3, 4, 6, 8, 12 eller 24
2. 77
3. 540
7. Ja
11. Varje element i G med exakt en gång längs med huvuddiagonalen.
12. (c) 1G a a2 b ab a2 b
1G 1G a a2 b ab a2 b
a a a2 1G ab a2 b b
a 2 a 2 1G a a2 b b ab
b b a2 b ab 1G a2 a
ab ab b a2 b a 1G a2
a2 b a2 b ab b a2 a 1G
6.3 Fermats och Eulers satser

1. (a) 4 (b) 6 (c) 16 (d) 24
3. 1
4. 19
7.1 Symmetriska krypton
1. (a) 137 (b) 8 446 (c) 6 709 178
2. (a) OJ (b) GRR (c) A BC
3. (a) DQDOÄV (b) DOJHEUD (c) PDXHPDXLN
4. DENNA TEXT ÄR KRYPTERAD
5. (b) 682 891 (c) 812
6. (a) D(y) = 7y + 1 (b) D(y) = 2y + 14
(c) D(y) = 25y + 3 (d) D(y) = 13y + 31
7. (a) T (b)
8. OM DU KAN LÄSA DETTA SÅ HAR DU
ANTAGLIGEN LÖST UPPGIFTEN KORREKT
9. E (x) = x + 120
11. HEJSAN 7! EANHSJ, OAGGDD 7! GODDAG
12. ICANÖFZZSNAREFHTMB
7.2 Asymmetriska krypton
1. GLIPP
600 Facit
2. (a) n = 143, e = 103 (b) n = 221, e = 11

(c) n = 253, e = 139 (d) n = 1 271, e = 667
3. (a) d = 29, p = 5, q = 13 (b) d = 111, p = 11, q = 41
(c) d = 143, p = 31, q = 43
4. 259
1. (a) Isomorsm (b) Ej isomorsm
(c) Ej isomorsm (d) Isomorsm
4. (1) = 1, (2) = 3, (3) = 7 och (4) = 9 (t.ex.)
8.2 Några grundläggande egenskaper
1. (a) Grupperna är av olika ordning.
(b) Endast en av grupperna är abelsk.
(c) Endast en av grupperna innehåller ett element av ordning 4.
(d) Endast en av grupperna är cyklisk.
(e) Endast en av grupperna är cyklisk.
(f) Grupperna innehåller olika många element av ordning 2.
2. (a) 2 (b) 4 (c) 4
(d) 2 (e) 4 (f) 10
8.3 Cayleys sats

1. (a)
1 2 3
(b)
1 2 3 4
(c) 1 2 3 4 5 (d) 1 2 3 4 5
9.1 Yttre direkta produkter
1. (a) (0; 1; 4) (b) (4; 2) (c) (3 ; 2) (d) (2; 1)
2. (a) och (c)
3. (b), (c) och (f )
4. (a) 6 (b) 3 (c) 6 (d) 60
(e) 210 (f) 40 (g) 40 (h) 20
5. 24
9.2 Inre direkta produkter
5. m = 2, n = 16
6. Z36 = h5i h35i
Facit 601
9.3 Ändliga abelska grupper

1. (a) 2 (b) 4 (c) 10 (d) 4
(e) 2 (f) 6 (g) 9 (h) 15
2. Z2 Z2 Z3 Z3 Z5,
Z2 Z2 Z9 Z5,
Z4 Z3 Z3 Z5 och
Z4 Z9 Z5
4. 1
5. Z2 Z2 Z2 Z3, Z2 Z4 Z3 och Z8 Z3. Element av ordning 6
är (1; 0; 0; 1), (1; 0; 1) respektive (4; 1) (t.ex.)
6. Z2 Z2 Z2 Z3 Z3 Z5 saknar element av ordning 20.

Z2 Z2 Z2 Z9 Z5 saknar element av ordning 20.
Z2 Z4 Z3 Z3 Z5 har t.ex. elementet (0; 1; 0; 0; 1) av ordning 20.
Z2 Z4 Z9 Z5 har t.ex. elementet (0; 1; 0; 1) av ordning 20.
Z8 Z3 Z3 Z5 har t.ex. elementet (2; 0; 0; 1) av ordning 20.
Z8 Z9 Z5 har t.ex. elementet (2; 0; 1) av ordning 20.
7. Maximal ordning hos elementen i Z2 Z2 Z2 Z3 Z3 är 6.
Maximal ordning hos elementen i Z2 Z2 Z2 Z9 är 18.
Maximal ordning hos elementen i Z2 Z4 Z3 Z3 är 12.
Maximal ordning hos elementen i Z2 Z4 Z9 är 36.
Maximal ordning hos elementen i Z8 Z3 Z3 är 24.
Maximal ordning hos elementen i Z8 Z9 är 72.
8. Z3 Z3 Z3, Z9 Z3 och Z27; här är endast Z27 cyklisk, i Z3 Z3 Z3

är samtliga element utom det neutrala av ordning 3, och i Z9 Z3 nns
det element av högst ordning 9.
9. (a) p(2) = 2, p(3) = 3, p(5) = 7 och p(6) = 11

(d) 70
9.4 Bevis för struktursatsen
1. (a) 1 (b) 2 (c) 3 (d) 3 (e) 2
2. (a) m1 = 2, m2 = 240 (b) m1 = 3, m2 = 60 (c) m1 = 10, m2 = 30
10.1 Normala undergrupper och kvotgrupper
1. Z9=N = f0 + N; 1 + N; 2 + N g, där 0 + N = f0; 3; 6g, 1 + N = f1; 4; 7g
och 2 + N = f2; 5; 8g.
0+N 1+N 2+N

0+N 0+N 1+N 2+N
1+N 1+N 2+N 0+N
2+N 2+N 0+N 1+N
602 Facit
2. Z14=N1 = f1N1; 3N1g, där 1N1 = f1; 9; 11g och 3N1 = f3; 5; 13g.
1N1 3N1
1N1 1N1 3N1
3N1 3N1 1N1
Z14=N2= f1N2; 3N1; 5N1g, där 1N2 = f1; 13g, 3N1 = f3; 11g och
5N1 = f5; 9g.
1N2 3N2 5N2
1N2 1N2 3N2 5N2
3N2 3N2 5N2 1N2
5N2 5N2 1N2 3N2
3. D4 =N = f"N; 2N; 1 N; 2 N g, där "N = f"; 3 g, 2 N = f2; 4 g,
1 N = f1 ; 3 g och 2 N = f2 ; 4 g.
"N 2 N 1 N 2 N
"N "N 2 N 1 N 2 N
2 N 2 N "N 2 N 1 N
1 N 1 N 2 N "N 2 N
2 N 2 N 1 N 2 N "N
10.2 Homomorsmer och kvotgrupper

2. (a) ker = f1g, im = R+ (b) ker = f1; 1g, im = R+
(c) ker = f 1; 1g, im = R+
3. Exempel 7.4: ker = f0g, im = fx + ix j x 2 Rg
Exempel 7.6: ker = falla konstanta funktionerg, im = C (R)
4. ker = f(1G ; h) j h 2 H g, im = G
10.3 Några exempel

1. (a) 4 (b) 2 (c) 2
(d) 10 (e) 12 (f) 12
2. (a) 3 (b) 3 (c) 2 (d) 1
(e) 2 (f) 1 (g) 6
3. Nej
4. h(0; 2)i, (Z2 Z4)= h(0; 2)i ' Z2 Z2
h(1; 0)i, (Z Z )= h(1; 0)i ' Z
2 4 4
h(1; 2)i, (Z Z )= h(1; 2)i ' Z

2 4 4
5. (a) Z Z2 2 (b) Z 4 (c) Z4 (d) Z2 Z2

(e) Z4 (f) Z4 (g) Z12 (h) Z3 Z3
Facit 603
10.4 De tre isomorsatserna för grupper

1. (a) ker = h3i, im = h8i
(b) 0 + ker = f0; 3; 6; 9; 12; 15g, 1 + ker = f1; 4; 7; 10; 13; 16g,
2 + ker = f2; 5; 8; 11; 14; 17g
(c) (a + ker ) = a, för a = 0; 1; 2
4. Nej
6. (a) 1 (b) 8
7. h0i, h1i, h3i och h5i, vilka motsvarar Z, 15Z, 5Z respektive 3Z.
8. (a) H + N = f0; 2; 4; 6; 8; 10; 12; 14; 16; 18; 20; 22g, H \ N = f0; 12g
(b) 0+ N = f0; 6; 12; 18g, 2+ N = f2; 8; 14; 20g, 4+ N = f4; 10; 16; 22g
(c) 0+(H \ N ) = f0; 12g, 4+(H \ N ) = f4; 16g, 8+(H \ N ) = f8; 20g
(d) (a + N ) = 2a + (H \ N ), för a = 0; 2; 4
9. 4Z +6Z = 2Z, 4Z \ 6Z = 12Z, (4Z +6Z)=6Z = f0+6Z; 2+6Z; 4+6Zg,
4Z=(4Z \ 6Z) = f0 + (4Z \ 6Z); 4 + (4Z \ 6Z); 8+ (4Z \ 6Z)g
10. (a) 0 + H = f0; 3; 6; 9; 12; 18; 21; 24; 27; 30; 33g,
1 + H = f1; 4; 7; 10; 13; 16; 19; 22; 25; 28; 31; 34g,
2 + H = f2; 5; 8; 11; 14; 17; 20; 23; 26; 29; 32; 35g
(b) 0 + K = f0; 9; 18; 27g, 1 + K = f1; 10; 19; 28g,
2 + K = f2; 11; 20; 29g, 3 + K = f3; 12; 21; 30g,
4 + K = f4; 13; 22; 31g, 5 + K = f5; 14; 23; 32g,
6 + K = f6; 15; 24; 33g, 7 + K = f7; 16; 25; 34g,
8 + K = f8; 17; 26; 35g
(c) 0+K = f0; 9; 18; 27g, 3+K = f3; 12; 21; 30g, 6+K = f6; 15; 24; 33g
(d) (0 + K ) + H=K = f0 + K; 3 + K; 6 + K g,
(1 + K ) + H=K = f1 + K; 4 + K; 7 + K g,
(2 + K ) + H=K = f2 + K; 5 + K; 8 + K g
(e) (a + H ) = (a + K ) + H=K för a = 0; 1; 2
10.5 Enkla grupper
1. Grupp (b), (c) och (f )
2. (a) h2i (b) h3i, h5i och h7i (c) A4
(d) h2 i
3. Normala undergrupper i D4 : N1 = f"; 2; 3 ; 4 g, N2 = f"; 3; 1 ; 3 g,
N3 = f"; 3; 2 ; 4 g och N4 = f"; 3g, där N1 , N2 och N3 är maximala.
Motsvarande kvotgrupper: D4 =N1 , D4 =N2 och D4 =N3 , alla isomorfa
med Z2, samt D4 =N4 , isomorf med V .
4. Nej
604 Facit
10.6 Centrum och kommutatorundergruppen

1. (a) " (b) 3 (c) "
2. (a) " (b) " (c) 3
3. (a) V (b) A3 (c) f"g Z4
6. (a) (0; 0) är neutralt element; (a; b) 1
= (a( 1)b+1 ; b)
(b) (a; b) = (2; 0); (2; 0)n = (2n; 0)
(d) h(2; 0)i
7. D4 =Z (D4 ) ' V
11.1 Jordan-Hölders sats
1. (a) (d) (g), (b) (e) och (c) (h).
2. (a) f0g Z5 (b) f0g h4i h2i Z8
(c) f0g h3i Z15 och f0g h5i Z15 (d) f"g A3 S3
(e) f0gh4ih2i Z12, f0gh6ih2i Z12 och f0gh6ih3i Z12
(f) f0g h12i h4i h2i Z36, f0g h12i h6i h2i Z36,
f0g h12i h6i h3i Z36, f0g h18i h6i h2i Z36,
f0g h18i h6i h3i Z36 och f0g h18i h9i h3i Z36
(g) f0gh24ih8ih4ih2i Z72, f0gh24ih12ih4ih2i Z72,
f0gh24ih12ih6ih2i Z72, f0gh24ih12ih6ih3i Z72,
f0gh36ih18ih6ih3iZ72 och f0gh36ih18ih9ih3iZ72
(h) f(0; 0)g f0g Z3 h3i Z3 Z9 Z3,
f(0; 0)g h3i f0g h3i Z3 Z9 Z3 och
f(0; 0)g h3i f0g Z9 f0g Z9 Z3
3. Z4 och V (t.ex.)
11.2 Lösbara grupper

1. (a) (4; 3; 1) (b) (3; 2; 2; 1) (c) (6; 2) (d) (5; 3)
2. (a) (1; 1; 1), (2; 1) eller (3)
(b) (1; 1; 1; 1), (2; 1; 1), (2; 2), (3; 1) eller (4)
(c) (1; 1; 1; 1; 1), (2; 1; 1; 1), (2; 2; 1), (3; 1; 1), (3; 2), (4; 1) eller (5)
(d) (1; 1; 1; 1), (2; 2) eller (3; 1)

4. (a) = 14 21 35 42 53 66 77 (b) Inget sådant existerar.

(c) Inget sådant existerar. 1 2
(d) = 1 3 4 2 6 5 73 4 5 6 7
Facit 605

5. 14 23 36 41 58 67 75 82 1 2 3 4 5 6 7 8
3 4 7 2 1 6 5 8
,

1 2 3 4 5 6 7 8 .
eller
3 4 7 8 2 6 5 1
6. Permutation (a) och (c)
12.1 Verkan av grupper på mängder

1. (a) X" = f1; 2; 3; 4g, X2 = X3 = X4 = X2 = X4 = ;,
X1 = f1; 3g och X3 = f2; 4g.
(b) G1 = G3 f"; 1g och G2 = G4 = f"; 3g.
2. (b) orbH (g) = Hg, Hg = f1Gg
3. (b) Cirkeln med medelpunkt i 0 och radie jz j.
(c) h2i
12.2 Burnsides formel

1. (b) orbG (1) = f1; 4; 6; 7; 8g av längd 5, orbG (2) = f2; 3g av längd 2
och orbG (5) = f5g av längd 1.
(c) G1 = G4 = G6 = G7 = G8 = f1G; 5 g,
G2 = G3 = f1G; 2 ; 4 ; 6 ; 8 g och G5 = G.
(e) X1G = X , X = X3 = X7 = X9 = f5g,
X2 = X4 = X6 = X8 = f2; 3; 5g och X5 = f1; 4; 5; 6; 7; 8g.
2. 243
3. 30 (Kort efter det att man gjort denna uträkning, gick för övrigt agg-
fabriken i konkurs.)
4. 165 (Likt aggfabriken i föregående uppgift, har även denna rma ny-
ligen gått i konkurs.)
5. 72
6. 92
7. (a) 21 (b) 24
8. 30
9. 63
10. 102
11. 15
12. 76
13. 57
14. 57
606 Facit
12.3 Konjugatklasser och Sylowundergrupper

1. (a) 5-undergrupper: f0g och Z5, varav Z5 är en 5-Sylowundergrupp.
(b) 2-undergrupper: f0g, h14i och h7i, varav h7i är en 2-Sylowunder-
grupp.
7-undergrupper: f0g och h2i, varav h2i är en 7-Sylowundergrupp.

(c) 2-undergrupper: f"g, h1 i, h2 i och h3 i, varav h1 i, h2 i och h3 i
2-Sylowundergrupper.
är
3-undergrupper: f"g och h2 i, varav h2 i är en 3-Sylowundergrupp.

(d) 3-undergrupper: f(0; 0)g, h(0; 1)i, h(1; 0)i, h(1; 1)i, h(1; 2)i och
Z3 Z3, varav Z3 Z3 är en 3-Sylowundergrupp.
(e) 2-undergrupper: f1g, h4i och Z5, varav Z5 är en
2-Sylowundergrupp.
(f) 2-undergrupper: f1g och h8i, varav h8i är en 2-Sylowundergrupp.
3-undergrupper: f1g och h4i, varav h4i är en 3-Sylowundergrupp.

a 0
2. (a) Alla matriser på formen 0 b i GL2 (R) (b) GL2 (R)

a b
(c) Alla matriser på formen 0 a i GL2 (R)

(d) Alla matriser på formen ab ab i GL2 (R)
6. (a) 5
(b) f"g, f 1 2 ; 1 3 ; 1 4 ; 2 3 ; 2 4 ; 3 4 g,

f 1 2 3 ; 1 2 4 ; 1 3 2 ; 1 3 4 ; 1 4 2 ;
1 4 3 ; 2 3 4 ; 2 4 3 g,

f 1 2 3 4 ; 1 3 2 4 ; 1 4 2 3 g och

f 1 2 3 4 ; 1 2 4 3 ; 1 3 2 4 ; 1 3 4 2 ;
1 4 2 3 ; 1 4 3 2g
(c) 24 = 1 + 6 + 8 + 3 + 6
7. S5 har klassekvationen 120 = 1 + 10 + 15 + 20 + 20 + 30 + 24. D4 har
klassekvationen 8 = 2 + 2 + 2 + 2.
19. (b) CG (a)
12.4 Sylows satser
1. Det kan endast nnas 1 5-Sylowundergrupp, medan det kan nnas 1
25 3-Sylowundergrupper.
eller
2. Det kan nnas 1, 7 eller 49 undergrupper av ordning 9, och 1 under-

grupp av ordning 49.
13. Ja
Facit 607
13.1 Ringar
1. (b), (d) och (e) är ringar; av dessa är (b) en kropp.
13. (a) 1 och 2 (b) 1, 3, 5, 9, 11 och 13
(c) (1

; 1), (1; 1), ( 1;1) och( 1; 1)
1 0 0 1 0 1
(d) 0 1 , 1 0 , 1 1 , 1 1 , 0 1 och 1 0 1 0 1 1 1 1
14. Till exempel R = Z6, S = f0; 3g.
15. (a) 0 och 2 (b) 0, 6 och12
(c) 0, 10, 20, 30 och 40
(d) 0 0 , 0 0 , 1 0 och 11 11
0 0 0 1 0 0
16. (1R a) 1 = 1R + a + a2 + + an 1
18. (a) 0 och 1 (b) 0,1 och10 (c) 0, 1, 25 och

26
(d) 0 0 , 0 0 , 0 1 , 0 0 , 1 0 , 10 01 , 00 11
0 0 1 0 0 0 1 1 1 0

0 0
och
1 1
19. Ringen måste vara kommutativ.
13.2 Nolldelare och integritetsområden

1. (a) 2 (b) 2, 4 och 6
(c) 2, 4, 6, 7, 8, 10 och 12 (d) 5, 10, 15 och 20
(e) (0; 1), (0; 2), (0; 3), (0; 4), (1; 0) och (2; 0)
, (0; 3), samt alla (a; 0), där a 6= 0
(f) (0;1),(0; 2)

2. 10 00 , 00 10 , 01 00 , 00 01 , 10 10 , 11 00 , 00 11 ,

0 0 och 1 1
1 1 1 1
3. Nej
5. En godtycklig oändlig kropp duger, t.ex. Q.
13.3 Karakteristiken av en ring

1. (a) 12 (b) 12 (c) 20
(d) 6 (e) 0 (f) 2
2. a + 2 a b + b
8 4 4 8
14.1 Ideal och kvotringar

1. (a) f0g, f0; 3g, f0; 2; 4g och Z6
608 Facit
(b) f0g, f0; 6g, f0; 4; 8g, f0; 3; 6; 9g, f0; 2; 4; 6; 8; 10g och Z12
(c) f(0; 0)g, f(0; 0); (0; 2)g, f(0; 0); (1; 0)g, f(0; 0); (0; 1); (0; 2); (0; 3)g,
f(0; 0); (0; 2); (1; 0); (1; 2)g och Z Z
2 4
2. (a) + 0+I 1+I 2+I 3+I 4+I

0+I 0+I 1+I 2+I 3+I 4+I
1+I 1+I 2+I 3+I 4+I 0+I
2+I 2+I 3+I 4+I 0+I 1+I
3+I 3+I 4+I 0+I 1+I 2+I
0+I 1+I 2+I 3+I 4+I
0+I 0+I 0+I 0+I 0+I 0+I
1+I 0+I 1+I 2+I 3+I 4+I
2+I 0+I 2+I 4+I 1+I 3+I
3+I 0+I 3+I 1+I 4+I 2+I
4+I 0+I 4+I 3+I 2+I 1+I
(b) + 0+I 1+I 2+I 3+I 4+I 5+I
0+I 0+I 1+I 2+I 3+I 4+I 5+I
1+I 1+I 2+I 3+I 4+I 5+I 0+I
2+I 2+I 3+I 4+I 5+I 0+I 1+I
3+I 3+I 4+I 5+I 0+I 1+I 2+I
4+I 4+I 5+I 0+I 1+I 2+I 3+I
5+I 5+I 0+I 1+I 2+I 3+I 4+I
0+I 1+I 2+I 3+I 4+I 5+I
0+I 0+I 0+I 0+I 0+I 0+I 0+I
1+I 0+I 1+I 2+I 3+I 4+I 5+I
2+I 0+I 2+I 4+I 0+I 2+I 4+I
3+I 0+I 3+I 0+I 3+I 0+I 3+I
4+I 0+I 4+I 2+I 0+I 4+I 2+I
5+I 0+I 5+I 4+I 3+I 2+I 1+I
8. (b) 3Z
9. (b) 12Z
10. (b) I3 = f0g, I5 = f0; 4; 8; 12; 16g och I12 = f0; 5; 10; 15g
11. (b) f0; 6; 12; 18; 24; 30g
12. (c) 6Z
14.2 Homomorsmer och isomorsmer

2. (a) Ej homomorsm (b) Ej homomorsm
(c) Homomorsm (d) Ej homomorsm
Facit 609
14.4 Primideal och maximala ideal

1. (a) Z6: f0g = h0i, f0; 3g = h3i, f0; 2; 4g = h2i och Z6 = h1i
Z12: f0g = h0i, f0; 6g = h6i, f0; 4; 8g = h4i, f0; 3; 6; 9g = h3i,
f0; 2; 4; 6; 8; 10g = h2i och Z12 = h1i
Z2 Z4: f(0; 0)g = h(0; 0)i, f(0; 0); (0; 2)g = h(0; 2)i,
f(0; 0); (1; 0)g = h(1; 0)i, f(0; 0); (0; 1); (0; 2); (0; 3)g = h(0; 1)i och
Z2 Z4 = h(1; 1)i
(b) Z6: f0; 3g och f0; 2; 4g
Z12: f0; 3; 6; 9g och f0; 2; 4; 6; 8; 10g
Z2 Z4: f(0; 0); (0; 1); (0; 2); (0; 3)g och f(0; 0); (0; 2); (1; 0); (1; 2)g
(c) Z6: f0; 3g och f0; 2; 4g
Z12: f0; 3; 6; 9g och f0; 2; 4; 6; 8; 10g
Z2 Z4: f(0; 0); (0; 1); (0; 2); (0; 3)g och f(0; 0); (0; 2); (1; 0); (1; 2)g
15.1 Partiella ordningar och gitter

1. (e) och (f )
2. Ja!
3. (a) Totalt ordnad (b) Ej totalt ordnad
(c) Ej totalt ordnad (såvida inte M = ;)
4. Alla maximala ideal är maximala element, nollidealet är minimalt ele-
ment.
5. (a) Existerar ej (b) j (c) Existerar ej

(d) f (e) h (f) Existerar ej
6. 20 18
14 10 6 9
2 3
7. (a) Maximala element är 7, 8, 9, 10, 11 och 12. Minimalt element är 1.
(b) Majoranter saknas. Minorant är 1.
(c) sup Y existerar inte, inf Y = 1.
(d) Delbarhetsrelationen
8. (a) a ^ b = c _ d (b) a ^ (b _ c) = (a ^ b) _ c
(c) a _ b c ^ d (d) (a ^ b) _ a a ^ (b _ c)
9. a ^ b = min(a; b), a _ b = max(a; b).
610 Facit
10. ^ a b c d e f _ a b c d e f
a a b c d e f a a a a a a a
b b b c d e f b a b b b b b
c c c c f f f c a b c b b c
d d d f d f f d a b b d b d
e e e f f e f e a b b b e e
f f f f f f f f a b c d e f
11. d
e
a b
f
c
14. Om X har ett största (minsta) element, så är detta inmum (supre-
mum) till ;.
15.2 Begränsade, distributiva och komplementära gitter
2. Gittret är komplementärt men ej distributivt.
6. 1L är har komplementet 0L; b har komplementen c, d och f ; c har
komplementet b; d har komplementet b; f har komplementet b; 0L har
komplementet 1L .
15.3 Booleska algebror
1. Ja, det högra.
8. (a) 66 (b) 5 (c) 165
13. a0 = 30=a
15. Primtalsdelarna i n.
15.4 Booleska algebror och elektriska kretsar
3. f (x1 ; x2 ; : : : ; x8 ) = (x1 ^ x2 ^ x3 ) _ (x3 ^ x6 ) _ (x2 ^ x5 ^ x7 )
4. f : x1 x2 g: x2
x1
x3 x3
n
5. 2 2
7. Ja: (a) och (d) är ekvivalenta, liksom (b) och (c).

Facit 611
8. En seriekoppling av reläerna x01 , x2 och x3 .
16.1 Polynom
1. (a) 900 (b) 54 (c) 2 500 (d) 8 (e) 63
2. (a) x4 + 5x3 + 2x 2 (b) x3 + 3x2
(c) 4x4 + 5x3 + 2x2 + 4x + 2 (d) 85 x2 125 x 13
10
3. (a) 2x 5x 9x 3
3 2
(b) 12 x5 + 203 x4 + 121 x3 158 x2 254 x 454

(c) x5 + x3 + x2 + x + 1 (d) 6x4 + 5x3 + 5x2 + 2x + 6
4. (a) 3x4 + x3 + x2 + 4x + 2 (b) 3x2 + 2x + 2
(c) 2x + 2
4
(d) 4x4 + x2 + 5x + 1
5. Därför att Z4 inte är en kropp.
9. (x2 + 2x + 1)y3 + (3x3 + x)y2 + (x 3)y + x2 + 1 2 (Q [x])[y],
3y2 x3 + (y3 + 1)x2 + (2y3 + y)x + y3 3y + 1 2 (Q [y])[x]
16.2 Evalueringar och nollställen
1. f (0) = f (1) = f (2) = 1
p
2. (a) 25 (b) 4 2 5 (c) 2i
(d) 4 (e) 0 (f) 4
3. (a) 1 och 1 (b) 2 och 3
(c) Nollställen saknas (d) Nollställen saknas
4. 4
7. (a) 9 (b) 16 (c) 125
9. Om S inte är kommutativ, så kommer inte att vara en homomor-
sm, eftersom [f (x)g(x)] = [f (x)] [g(x)] inte kommer att vara
uppfyllt. Satsen kan dock räddas, om vi av elementet kräver att
r = r för alla r 2 R.
16.3 Divisionsalgoritmen
1. (a) q(x) = x, r(x) = 2x + 8
(b) q(x) = x3 + x + 1, r(x) = x4 + x3 + x
(c) q(x) = 4x, r(x) = 1
(d) q(x) = x2 + x + 5, r(x) = x + 5
2. a = 3
3. a = 2
612 Facit
16.4 Irreducibla polynom

1. Polynom (a) och (b)
2. Polynom (b)
3. (a) Irreducibelt (b) Ej irreducibelt
4. Polynom (b) och (c)
5. Kropp (a) och (c)
16.5 Entydig faktorisering av polynom
1. (a) (x 1)(x2 + x 1) (b) (x 1)(x3 + x2 + x 1)
(c) x4 + 2x + 2 (d) x4 x3 + x + 1
(e) (x + 1)(x + x + x + x + 1)
4 3 2
2. (a) (x + 4)(x2 + x + 1) (b) (x + 1)(x + 2)(x + 3)

(c) (x + 2)(x4 + x2 + x + 1)
3. (a) (x + 2)(x + 3)(x + 4) (b) (x 1)(x + 2)(x2 + 2x + 2)
(c) (x2 + 1)(x3 + 2x + 1)
p p 2
4. (a) (x2 p2)(x2 +p1) (b) (x + 2)(x 2)(x + 1)
(c) (x + 2)(x 2)(x + i)(x i) (d) (1 + x )2 2
(e) (x + 2)(x + 3)(x2 + 3) (f) (x + 3)(x + 4)(x2 + 1)

5. (a) (x + 1)6 (b) (x + 1)3 (x4 + x3 + 1)
6. Ideal (a) och (d)
7. (a) Maximalt (b) Ej maximalt (c) Maximalt (d) Ej maximalt
16.6 Kvotringar bildade utifrån polynomringar
1. Nej, ty x2 + 2 är inte irreducibelt över Z3.
2. Endast ring (c)
3. (x3 + x2 ) + I
4. (4x2 + 4) + hf (x)i

5. 31 x3 2x 3 + x4 + 6x2 + 9x + 3

6. 1 x + 2x x + hp(x)i
2 4
2 3 18

7. (a) 8 (b) (x2 + x + 1) + x3 + x + 1
8. x3 + hp(x)i
9. Z2[x]= hf (x)i är en kropp, och inversen till (1 + x2 ) + hf (x)i ges av
(x3 + x + 1) + hf (x)i
Facit 613
10. [ ]= hf (x)i är inte en kropp. Inversen till x3 + hf (x)i ges av (4x3 +

Z5 x
x + 4x + 4) + hf (x)i.
2
11. (x + 1) + I och (2x + 2) + I

12. (x + 2) + hp(x)i och (x2 + 2x + 2) + hp(x)i (t.ex.)
13. Till exempel duger p(x) = x + x + 2, och med detta val av p(x) blir
3 2
(x + hp(x)8i) = (x + x) + hp(x)i.
1 2
<1 + I
> om n 0 (mod 3)
x +I = x+I om n 1 (mod 3)
14. n
>
:
( 1 x) + I om n 2 (mod 3)
17.1 Ettp integritetsområdes
p fraktionskropp
3. Q ( 2) = fa + b 2 j a; b 2 Q g
4. Q
17.2 Faktoriella ringar

1. (a) Irreducibelt (b) Ej irreducibelt (c) Irreducibelt
(d) Irreducibelt (e) Ej irreducibelt (f) Irreducibelt
2. (a) 4 och 4 (b) 2x 1 och 2x3 + 1
3
(c) x2 + 3x 7 och x3 3x + 7 (d) x + 1

(e) 2x + 1, 4x + 2, 6x + 3, x + 4, 3x + 5 och 5x + 6
(f) f4cx3 + 3c j c 6= 0g
10. (a), (c) och (e)
12. Ja
13. (a) 2 5 (x 2) (b) 2 (x 1)(x + 2)2
(c) 5 (x 2)(x + 4x + 2)
2
(d) 2 3 5 (x2 +2x +2)(x2 2x 2)
(e) (x 1)(3x3 + 2x2 4x 2) (f) 3 (5x 1)(3x2 x + 3)
(g) 2 5 (x 1)(x +2)(x2 +2x +2) (h) 2 32 (x 1)3 (x2 + 2x + 3)
17.3 Euklidiska ringar
4. Nej
9.
(a) 3
(b) x2 + 1 (c) x + 1 (d) x3 + 2x2 + 2
10. x2 + 5x + 1
17.4 Gaussiska heltal
1. (a) 5 (b) 16 (c) 34 (d) 101
2. (a) 3 2i och 2 3i (b) 5, 5i, 4 3i och 3 4i
614 Facit
3. (a) 1 i (b) (5 2i) och (2 + 5i)

(c) (6 5i) och (5 + 6i) (d) 4 och 4i
4. (a) = 2i, = i (b) = i, = 1 + i
(c) = 1 + i, = i (d) = 5 + 2i, = 0
(e) = 1 + i, = 3i (f) = 0, = 8 + 6i
5. (a) 1 + 3i (b) 1 + i (c) 1 + i
(d) 1 (e) 1 + i (f) 6 + 4i
6. (a) 1 och i (b) (3 2i) och (2 + 3i)
(c) (1 + i) och ( 1 + i)
7. (a), (b) och (c)
8. (a) (1 + 2i)(1 i) (b) (3 + 2i)2
(c) (1 + 4i)(1 4i) (d) (1 + i)(2 + i)(1 4i)
(e) (2 + i)2 (f) 2 + i (g) (5 + 2i)(5 2i)
(h) 3(1 2i)
11. Nej
17.5 Något om kvadratiska heltalsringar

1. (b) och (d)
p p p p
2. (a) 1 + 5 (b) 6 2 7 (c) 40 + 17 2 (d) 8 4 2
3. (a) 19 (b) 3 (c) 176 (d) 21
p p
4. (a) 2 5 (b) Invers saknas (c) 7 4 3
10. (a), (b) och (d)
13. Nej
p p p p p
17. (b) (3 2 3)(7 + 2 3) = (12 7 3)(20 + 11 3) = 9 8 3
(c) Ingen motsägelse
18.1 Vektorrum
p
1. f1; 2g (t.ex.)
5. (a) Ej underrum (b) Underrum
(c) Underrum (d) Ej underrum
6. Polynom (b) och (e)
11. Ja, mängd (a).
12. n + 1
Facit 615
18.2 Ändliga och algebraiska utvidgningar

3. (a) x5 2 (b) x4 4x2 + 2 (c) x6 2x3 2
(d) x x + 1
4 2
(e) x + 2x + 25
4 2
(f) x4 28x2 + 121
p p
5. (a) x4 4xp2 + 16 (b) x2 2 3x + 4 (c) x p3 i
(d) x2 2 3x + 4 (e) x2 2ix 4 (f) x 3 i
9. x 675
6
11. 6
12. [Q () : Q ] = 4; minimalpolynomet till ges av x4 6x2 + 2.
p p p p p
13. (a) f1; p3 3; ( 3 3)2 g (b) f1; 4 3; 3; ( 4 3)3 g
(c) f1; 4 3g
14. (a0 b0 +2a1b2 +2a2b1 )+(a0 b1 + a1 b0 +2a2b2 ) +(a0 b2 + a1b1 + a2b0 )2
15. 10
16. 6
17. m(x) = x6 4x3 2, [Q () : Q ] = 6
18. (c) 10
p p pp p p p
19. (b) fp1; p2; 3 3; 2 3 3; ( 3 3)2 ; 2( 3 3)2 g (t.ex.)
20. = 3 7 3 (t.ex.)
p p med motsvarande minimalpolynom x 4 1 323.
6
21. = i( 2 + 3) (t.ex.) med tillhörande minimalpolynom x + 10x + 1.

p
22. (a) 2 (b) = 3 (t.ex.)
28. R \ A
18.3 Geometriska konstruktioner
1. (a) Konstruerbart (b) Ej konstruerbart (c) Ej konstruerbart
(d) Konstruerbart (e) Konstruerbart (f) Konstruerbart
(g) Ej konstruerbart
10. Nej
19.1 Koder och kodord
1. (a) 0:82 (b) 0:98
2. (a) 3 (b) 6 (c) 2 (d) 4
3. (a) f0000; 1000; 0100; 0010; 0001g
(b) f01001; 11001; 00001; 01101; 01011; 01000g
(c) f101; 001; 111; 100; 110; 000; 011g
4. (a) 16 (b) 42 (c) 99
616 Facit
P
5. jBr (x)j = rk=0 nk
6. (a) 2 (b) 4 (c) 2
7. (a) 1 (b) 3 (c) 1
8. Ja, koden i (b) (för r = 1).
19.2 Linjära koder
1. (a) 00111 (b) 110111 (c) 011110 (d) 0111
4. (a) 2 (b) 4 (c) 3 (d) 0
6. Ja, wt(x + y) är alltid jämnt. Bevis?
7. 3
8. (a) 011101 111011 = 010101 100100 = 1
(c) C ? är en linjär (n; n m)-kod.
9. 000 + C = f000; 011; 101; 110g och 001 + C = f001; 010; 100; 111g;
sidoklassen 001 + C kan även representeras av 010 eller 100.
10. (a) 011110 (b) 001101 (c) Kan ej korrigeras

19.3 Generatormatriser och kontrollmatriser
1. Kodord: 00000, 00110, 01001, 01111, 10011, 10101, 11010 och 11100.
Minimiavstånd: 2
0 1
1 0 1 0
0 1 B0 1 0 1C
1 B
B1 0 0 0C
C
2. 1 respektive B0 1 0 0C
@ A B
C
1 B
@0 0 1 0A
C
0 0 0 1
3. (a) 0000000, 0001110, 0010111, 0011001, 0100011, 0101101, 0110100,
0111010, 1000101, 1001011, 1010010, 1011100, 1100111, 1101000,
1110001 och 1111111
(b) 1 respektive 2
4. (a) 001 (b) 111 (c) 110 (d) 110
5. (a) Korrigerat ord 1101001, syndrom 100
(b) Korrigerat ord 0000000, syndrom 011
(c) Korrigerat ord 1000011, syndrom 101
(d) Korrigerat ord 0110011, syndrom 001
1 0 1
6. Till exempel koden som genereras av 0 1 0 1 1 .1 0

7. Till exempel koden som genereras av 10 01 01 01 10 10 11 11 .
Facit 617
20.1 Splittringskroppar
1. (a) 8
(c) (1 + + 2 )3 = 1 + ; 2 (1 + 2 )(1 + ) = 1 + 2
2. (b) 121 (c) 1 +
3. 1 + + 2
4. Kropp (a), (b), (d) och (e)

5. Nej
p
6. (a) Q p (b) Q ( 3 2; !), där ! = e2i=3
(c) Q ( p4 3; ip)
(d) Q ( 3 2; 4 3; !; i), där ! = e2i=3
7. (a) (x 3)( p3 x 2) p3 p
(b) (x p2)(x !p 2)(x p!2 3 2), där p4 ! = e
2i=3
(c) (x +p 3)(x p3)(x + i p3)(x i p3)

4 4 4
p p p
(d) (x 3 2)(x ! 3 2)(x !2 3 2)(x + 4 3)(x 4 3)(x + i 4 3)(x i 4 3),
där ! = e2i=3
8. (a) 2 (b) 2 (c) 4
(d) 6 (e) 2 (f) 12
p p
9. (a) (x + ip 3)(x pi 3) p p (x + 1)(x 1)(x + i)(x i)
(b)
(c) (x + p2)(x p 2)(x + 5)(px 5)
(d) (x 3 3)(x ! 3 3)(x !2 3 3), där ! = e2i=3
(e) (x 1)(
p x !)(px ! ),p3där ! = ep3
2 2i=3
p
(f) (x + 2)(x 2)(x 2)(x ! 2)(x !2 3 2), där ! = e2i=3
10. (x2 + 1)(x2 7) och x4 49 (t.ex.)
11. (a) (x 1)4 (t.ex.) (b) x4 1 (t.ex.)
(c) (x2 2)(x2 3) (t.ex.) (d) x4 2 (t.ex.)
20.2 Separabla utvidgningar
2. (a) 4x3 3 (b) 6x2 +2(1+2i)x i (c) x2 + 1
(d) 4x + x + 4x + 3 (e) 3x + 4
4 3
(f) 0
3. (b) Polynomets grad får inte vara en multipel av p.
20.3 Ändliga kroppar
1. 23, 25, 27, 29, 31, 32 och 37
2. (a) 2 och 3 (b) 2, 6, 7 och 8 (c) 2, 6, 7 och 11
3. (a) 2 (b) 2 (c) 2
618 Facit
(d) 0 (e) 4 (f) 6

(g) 0 (h) 4 (i) 0
6. Vilket element som helst, utom det multiplikativt neutrala elementet,
duger som generator.
7. T.ex. () = fa + b j a; b 2 Z3; 2 = 2g; som generator till Z3()

Z3
duger 1 + .
8. 2 + och 2 + 4
12. (a) x, x + 1, x3 + x2 + 1 och x3 + x + 1
(b) x, x + 1, x + 2, x2 + 1, x2 + x + 2 och x2 + 2x + 2
(c) x, x + 1, x2 + x +1, x4 + x3 +1, x4 + x3 + x2 + x +1 och x4 + x +1
(d) Produkten av alla irreducibla polynom i Zp[x], vars grad är en
n
delare i n, är lika med xp x.
21.1 Galoisgrupper
p p p p
3. (a) p7 ochp p7 p p p (b) 1 +p 5 och p 1 5
(c) p2 + p3, 2 p 3,p 2 + 3 ochp 2 3p
(d) p2 + 3poch 2 p 3 p(e) 2 + i och 2 i
(f) 2 + i, 2 i, 2 + i och 2 pi
p p p p
(g) 3 (h) 3 3 och 3 3
p p p
4. (a) 2 + 7 (b)
2 + p7
p p p3 + 5p
(c) 35 + 4 10 (d) 14 + 70
5. (a) 2 (b) 4 (c) 2 (d) 2
6. 2
p p p
7. (a) G Q ( 5)=Q = f"; g, där ( 5) = 5
p p p
(b) G Q ( 4 3)=Q = f"; g, där ( 4 3) = 4 3
p p p
(c) G Q (i 2)=Q = f"; g, där (i 2) = i 2
p p
p Q ( 7p; 11)=Q = f"; 1 ; 2 ; 3 g, där 1 , 2 och 3 verkar på
(d) G
7 och 11 enligt tabellen
p p1 p2 p3
p 7 p7 p 7 p7
11p p 11 p11 11
p p
(e) G Q ( 7; 11)=Q ( 11) = f"; g, där ( 11) = 11
p p p p p p
(f) G Q ( 3; 3 3)=Q = f"; g, där ( 3) = 3 och ( 3 3) = 3 3
8. (a) 2 (b) 1 (c) 6 (d) 1
(e) 4 (f) 2 (g) 12 (h) 4
Facit 619
9. (b) S3
10. Med L = fb0 + b1 + b2 2 + b3 3 j b0 ; b1 ; b2 ; b3 2 Q ; = e2i=5 g så
blir G(L=Q ) = f"; 1 ; 2 ; 3 g, där
"(b0 + b1 + b22 + b33 ) = b0 + b1 + b2 2 + b3 3 ,
1 (b0 + b1 + b22 + b33 ) = (b0 b2)+(b3 b2) +(b1 b2)2 b23 ,
2 (b0 + b1 + b2 2 + b3 3 ) = (b0 b3) + (b2 b3) b3 2 + (b1 b3)3
och
3 (b0 + b1 + b2 2 + b3 3 ) = (b0 b1) b1 + (b2 b1 )2 + (b3 b1)3
21.2 Galoisteorins huvudsats p

1. Samtliga element i Q (i 11).
p p p
2. Q , Q (i), Q ( 2), Q (i 2) och Q (i; 2)
3. Undergrupper är H0 = f"g, H1 = f"; 1g, H2 = f"; p2 g, H3 p = f"; 3g
och H4 = f"; 1 ; 2 ; 3 g, där 1 , 2 och 3 verkar på 2 och 7 enligt
tabellen
p p 1 p2 p3
p2 p2 p2 p2
7 7 7 7
p p p
p p LH0 = Q ( 2; 7), LH1 = Q ( 2),
Motsvarande mellankroppar ges av
LH2 = Q ( 7), LH3 = Q ( 14) respektive LH4 = Q .
p p
4. (a) Q ( 2; 6)
(b) Undergrupper är H = f"g, H = f"; g, H = f"; g,
0 1 1 2 2
p = f";p g och H = f"; ; ; g, där , och verkar på

H 3 3 4 1 2 3 1 2 3
2 och 6 enligt tabellen
p p
1 p2 p3
p2 p2 p2 p2
6 6 6 6
p p
p
Motsvarande mellankroppar ges av
p LH0 p= Q ( 2; 6),
LH1 = Q ( 2), LH2 = Q ( 6), LH3 = Q ( 3) respektive LH4 = Q .
6. Kropp (b), (c), (d), (e) och (h)
22.1 Rotutvidgningar
1. (a) Q (1 ; 2 ; 3 ), där 21 = 2, 32 = 2 och 23 = 1
(b) Q (1 ; 2 ; 3 ), där 21 = 5, 32 = 7 och 23 = 4 2
(c) Q (1 ; 2 ; 3 ; 4 ; 5 ), där 41 = 2, 22 = 13, 43 = 67, 34 = 2 3
och 5 = (1 + 1)=4
2
(d) Q (1 ; 2 ; 3 ; 4 ), där 21 = 13, 32 = 14, 23 = 3 + 2 och 994 = 99

(e) Q (1 ; 2 ; 3 ), där 21 = 1, 72 = 8 och 63 = 11
(f) Q
620 Facit
p
2. (a) Q ( 6)
p q p q p
(b) Q 2; 4 (3 + 2)=2; 4 (3 2)=2
p p
(c) Q (i 3; 3 2)
22.2 Polynomekvationer av lägre grad än fem
p p
2. (a) x1 = 3 p3 3 9, p
x2 = ! 3p3 !2 p3 9,
x3 = !2p3 3 p! 3 9, där ! = e2i=3
(b) x1 = 3 p4 3 6, p
x2 = ! 3p4 !2 p3 6,
x3 = p!2 3 4 ! 3 6p, där ! = e2i=3
p p
(c) x1 = 3 p 2 + p5 3 2 + p 5 +p2,
x2 = ! 3p 2 + p5 !2 p 3
2 + p5 + 2,
x3 = !2 3 2 + 5 ! 3 2 + 5 + 2, där ! = e2i=3
p p
3. (a) x1;2 =
1 5 ; x3;4 =
5 21
2p 2 p
1 2 1 p p 1 + 2 i p1 + 2p2
(b) x1;2 =
2 2 p 1 + 2 2 ; x3;4 =
2 2
(c) x1;2 = i; x3;4 = 1 i 2
22.3 Femtegradsekvationen
4. (a) Ej lösbar (b) Lösbar (c) Ej lösbar (d) Lösbar
p p
5. Ja; x1 = 1, x2 = 2, x3 = 3, x4 = 1 + i 3 , x5 = 1 i 3
2 2
Index
Abel, Niels Henrik, 56, 582 element, 405
abelsk grupp, 56 polynom, 369
struktursatsen för ändliga ab- asymmetriskt krypto, 150
elska grupper, 182, 185 atom, 348
190 automorsm
absorptionslagar, 331 inre, 166
addition modulo n, 51 K -automorsm, 539
adjungering av element, 449 på grupp, 166
an avbildning, 141 på kropp, 539
ant krypto, 141 avbildning, 3037
algebraisk utvidgning, 455 an, 141
algebraiskt bijektiv, 34
element, 451 boolesk, 355
hölje, 519 injektiv, 34

invers till, 33
sluten, 518
inverterbar, 33
tal, 465
sammansatt, 30
algebrans fundamentalsats, 518
surjektiv, 34
allmänna linjära gruppen, 56
alternerande gruppen, 112
bana, 246
andra isomorsatsen
bas för vektorrum, 446
för grupper, 212
begränsat gitter, 337
för ringar, 317
bijektiv avbildning, 34
andragradsekvationen, 575576 bild
annulleringslagar till avbildning, 32
i en grupp, 63 till homomorsm, 200, 314
i en ring, 297 binär symmetrisk kanal, 478
i ett gitter, 339 Boole, George, 323
antisymmetrisk relation, 324 boolesk
aritmetikens fundamentalsats, 17 algebra, 342
Ars Magna, 577 isomorfa booleska algebror,
Artin, Emil, 419 346
artinsk ring, 419 ändlig, 345
associativa lagen, 42 avbildning, 355
associerade ring, 354
621
622 Index
Burnside, William, 251 distributivt gitter, 338

Burnsides formel, 254 divisionsalgoritmen, 11, 371
divisionsring, 290
Caesar, Julius, 140 dual kod, 494
Caesarkrypto, 140 dualitetsprincipen, 334
Cardano, Girolamo, 576
cartesisk produkt, 5, 6 Eisenstein, Gotthold, 382
Cartesius, se Descartes, René Eisensteinpolynom, 382
Cauchy, Augustin-Louis, 265 Eisensteins kriterium, 382
Cauchys sats, 265 ekvivalensklass, 24
Cayley, Arthur, 40 ekvivalensrelation, 23
Cayleys sats, 168 ekvivalenta
Cayleytabell, 40 kretsar, 358
centralisator, 81, 263 subnormala följder, 229
centrum, 81, 221 Elementa, 14
cirkelns kvadratur, 467 enhet, 288
cykel, 102 enhetsgrupp, 289
cykelstruktur, 239 modulo n, 60
cyklisk enkel
grupp, 84 grupp, 216
undergrupp, 84 utvidgning, 449
enkelt nollställe, 522
De Morgan, Augustus, 7 etta, 286
De Morgans lagar, 7, 345 Euklides, 14
denitionsmängd, 30 Euklides' algoritm, 14, 424
delare, 12, 373, 405 euklidisk
gemensam, 12 ring, 421
största gemensam, 13, 413 värdering, 421
trivial, 16 Euler, Leonhard, 133
äkta, 16 Eulers '-funktion, 133
derivata, se formell derivata Eulers sats, 133
Descartes, René, 5 evalueringshomomorsm, 368
diamantsatsen, 213, 317
dihedrala gruppen, 114 faktoriell ring, 406
dimension av vektorrum, 446 faktorsatsen, 374
direkt produkt familj, 5
av grupper, 171, 177 fel av vikt r, 484
av ringar, 285 femtegradsekvationen, 582585
Dirichlet, Lejeune, 36 Fermat, Pierre de, 133
Dirichlets lådprincip, 36 Fermats lilla sats, 134
disjunkta Ferrari, Lodovico, 579
cykler, 103 Ferro, Scipione del, 576
mängder, 5 Fior, Antonio, 576
distributiva lagen, 44, 284, 338 xkropp, 550
Index 623
xpunkt, 102, 247, 550 gradtalssatsen, 458

xpunktsmängd, 247, 261 grupp, 56
fjärdegradsekvationen, 579581 abelsk, 56, 182190
Fontana, Nicolo, se Tartaglia annulleringslagar i, 63
forcering av krypto, 137 centrum av, 221
formell derivata, 523 cyklisk, 84
fraktionskropp, 402 dihedral, 114
Frobenius' homomorsm, 314, 532 direkt produkt, 171
Frobenius, Georg, 314 enhetsgrupp, 289
funktion, se avbildning enkel, 216
förening, 330, 356 Galoisgrupp, 540, 558
första isomorsatsen grupphomomorsm, 196
för grupper, 210 gruppisomorsm, 158
för ringar, 316 gruppverkan, 245, 253
förstagradsekvationen, 575 isomorfa grupper, 158
kommutatorföljden till, 237
Galois, Evariste, 533
kommutatorundergruppen
Galois' sats, 572
till, 223
Galoisgrupp, 540, 558
kompositionsföljd till, 229
Galoiskropp, 533
kvotgrupp, 194
Galoisteorins huvudsats, 553
lösbar, 233
Gauss, Carl Friedrich, 295, 518
ordning av, 79
Gauss' lemma, 414
p-grupp, 266
gaussiskt heltal, 295, 426
permutationsgrupp, 100
norm av, 426
rang av, 186
gemensam delare, 12
rotationsgrupp, 118
gemensam multipel, 12
subnormal följd till, 228
generator
symmetrigrupp, 114
till grupp, 84
undergrupp, 76
till huvudideal, 318 yttre direkt produkt, 171
till undergrupp, 96
ändligt genererad, 96
generatormatris, 496
gruppkod, se kod, linjär
standardiserad, 496
gruppverkan, 245, 253
generatormängd, 96
trogen, 250
minimal, 186
gitter, 329 Hamilton, William R., 292
annulleringslagen, 339 Hamiltons kvaternioner, se kvater-
begränsat, 337 nioner
distributivt, 338 Hamming, Richard, 478
komplementärt, 340 Hammingavstånd, 483
grad av polynom, 361 Hammingkod, 504
gradtal Hammingvikt, 490
för element, 452 Hasse, Helmut, 80
för kroppsutvidgning, 454 Hassediagram, 80, 325
624 Index
Hermite, Charles, 451 polynom, 375

homomorsm isomorfa
bild till, 200, 314 booleska algebror, 346
boolesk, 345 grupper, 158
evalueringshomomorsm, 368 ringar, 310
grupphomomorsm, 196 isomorsatsen
K -homomorsm, 539 andra, 212, 317
kanonisk, 204 första, 210, 316
kärna till, 200, 314 tredje, 214, 317
ringhomomorsm, 310 isomorsm
trivial, 197, 311 boolesk, 346
huvudideal, 318 gruppisomorsm, 158
huvudidealring, 407 K -isomorsm, 539
högerdistributiva lagen, 44 ringisomorsm, 310
högerinvers, 62
högerneutralt element, 62 Jordan, Camille, 228
högersidoklass, se sidoklass Jordan-Hölders sats, 231
Hölder, Otto, 228 jämn permutation, 111
ideal, 305 K -automorsm, 539

huvudideal, 318 k-cykel, 102
maximalt, 320 K -homomorsm, 539
primideal, 321 K -isomorsm, 539
radikalen till, 310 kanoniska homomorsmen, 204
trivialt, 306 karakteristik, 301
idempotent element, 75, 296, 330 klartext, 137
identitetsavbildning, 33 klassekvationen, 264
index av undergrupp, 127 Klein, Felix, 70
induktionsantagande, 9 Kleins fyrgrupp, 70
induktionsprincipen, 8 kod, 481
inmum, 327 dual, 494
injektiv avbildning, 34 ekvivalenta koder, 507
inre generatormatris, 496
automorsm, 166 Hammingkod, 504
direkt produkt, 177 kontrollmatris, 499
integritetsområde, 299 linjär, 488
fraktionskropp till, 402 minimiavstånd för, 485
invers perfekt, 507
till avbildning, 33 r-felskorrigerande, 485
till element, 47 systematisk, 496
inverterbar avbildning, 33 kodord, 481
inverterbart element, 47 kommutativ ring, 286
irreducibelt kommutativa lagen, 42
element, 405 kommutator, 223
Index 625
kommutatorföljden, 237 Caesarkrypto, 140

kommutatorundergruppen, 223 forcering av, 137
komplement monoalfabetiskt, 139
i gitter, 340 nyckel till, 137
till boolesk avbildning, 356 polyalfabetiskt, 139
till mängd, 3 RSA-krypto, 151
komplementärt gitter, 340 substitutionskrypto, 138
kompositionsföljd, 229 symmetriskt, 138
kompositionsregel, 39 transpositionskrypto, 147
konjugatklass, 263 Vigenèrekrypto, 145
konjugerade kryptoanalys, 138
element, 262, 540 kryptogram, 137
undergrupper, 270 kubens fördubbling, 467
konjugering kvadratfritt heltal, 432
av element, 262 kvadratisk heltalsring, 433
av undergrupp, 270 norm i, 433
konstant polynom, 364 kvaternioner, 290292
konstruerbart tal, 468 kvotgrupp, 194

kvotring, 307
kontrollmatris, 499
kärna till homomorsm, 200, 314
standardiserad, 499
korrespondenssatsen
Lagrange, Joseph-Louis, 121
för grupper, 204
Lagranges sats, 130
för ringar, 315
Kronecker, Leopold, 509
lattice, se gitter
von Lindemann, Ferdinand, 451
Kroneckers sats, 509
linjär kod, 488
kropp, 290
linjärkombination, 443
xkropp, 550
linjärt
fraktionskropp, 402
beroende vektorer, 444
Galoiskropp, 533
hölje, 443
mellankropp, 549
oberoende vektorer, 444
splittringskropp, 511
lösbar grupp, 233
underkropp, 292
lösbart polynom, 567
kroppsutvidgning, 448
algebraisk, 455 majorant, 327
enkel, 449 maximal normal undergrupp, 216
gradtal för, 454 maximalt
normal, 547 element, 326
rotutvidgning, 567 ideal, 320
separabel, 522 mellankropp, 549
ändlig, 454 mellanliggande värden, satsen om,
krypto, 137 585
ant, 141 minimal generatormängd, 186
asymmetriskt, 150 minimalpolynom, 452
626 Index
minimalt element, 326 p-grupp, 266

minimiavstånd för kod, 485 p-Sylowundergrupp, 266
minorant, 327 p-undergrupp, 266
minsta parallellkoppling, 357
element, 326 partiell ordning, 324
gemensam multipel, 19 partiellt ordnad mängd, 324
moniskt polynom, 451 partition av mängd, 24
monoalfabetiskt krypto, 139 partitionsfunktionen, 184
multipel, 12, 373 perfekt
gemensam, 12 kod, 507
minsta gemensam, 19 tal, 22
multipelt nollställe, 522 permutation, 98
multiplikation modulo n, 51 cykelstruktur till, 239
målmängd, 30 jämn, 111
mängddierens, 3 udda, 111
mängder, 16 permutationsgrupp, 100
mängdkomplement, 3 permutationsmatris, 108
neutralt element, 46
PID, se huvudidealring
Poincaré, Jules Henri, 129
nilpotent element, 295
Poincarés sats, 129
nolla, 283
polyalfabetiskt krypto, 139
nolldelare, 296
polynom, 361
nollpolynomet, 362
associerade, 369
nollställe till polynom, 368
Eisensteinpolynom, 382
enkelt, 522
entydig faktorisering av, 387
multipelt, 522
evaluering av, 368
nollvektor, 440
evalueringshomomorsm, 368
norm
grad av, 361
av gaussiskt heltal, 426
irreducibelt, 375
i kvadratisk heltalsring, 433
koecient till, 361
normal
konstant, 364
undergrupp, 125
lösbart, 567
utvidgning, 547
minimalpolynom, 452
normalisator, 82, 270
moniskt, 451
nyckel till krypto, 137
nollpolynomet, 362
ord, 478 nollställe till, 368

ordnad n-tipel, 6 polynomring, 364, 366
ordnat par, 5 primitivt, 414
ordning separabelt, 522
av element i en grupp, 85 splittringskropp till, 511
av grupp, 79 polynomring, 364, 366
oändligdimensionellt potenslagar, 73
vektorrum, 443 potensmängd, 5
Index 627
primelement, 419 rotationsgrupp, 118

primideal, 321 rotutvidgning, 567
primitiv enhetsrot, 536 RSA-krypto, 151
primitiva elementsatsen, 526 Runi, Paolo, 582
primitivt polynom, 414 Russel, Bertrand, 3
primtal, 16 Russels paradox, 3, 8
r-felskorrigerande kod, 485 sammansatt avbildning, 30

radikalen till ett ideal, 310 satsen om mellanliggande värden,
rang av grupp, 186 585
reexiv relation, 23 separabel utvidgning, 522
relation, 22 separabelt
antisymmetrisk, 324 element, 522
ekvivalensrelation, 23 polynom, 522
partiell ordning, 324 seriekoppling, 357
reexiv, 23 Shannon, Claude, 478
symmetrisk, 23 sidoklass, 123
transitiv, 23 skalär, 440
relativt prima skalärprodukt, 494
element, 413 skevkropp, 290
heltal, 15 skärning, 330, 355
relä, 357 snitt av mängder, 3
frånslaget, 357 speciella linjära gruppen, 78
tillslaget, 357 splittringskropp, 511
restklass modulo n, 28 spänna upp, 443
restsatsen, 375 stabil delmängd, 76
ring, 283 stabilisator, 247
annulleringslagar i, 297 standardiserad
artinsk, 419 generatormatris, 496
boolesk, 354 kontrollmatris, 499
direkt produkt, 285 struktursatsen för ändliga abelska
euklidisk, 421 grupper, 182, 185190
faktoriell, 406 största
huvudidealring, 407 element, 326
isomorfa ringar, 310 gemensam delare, 13, 413
karakteristik av, 301 subnormal följd till grupp, 228
kommutativ, 286 substitutionskrypto, 138
kvotring, 307 supremum, 327
med etta, 286 surjektiv avbildning, 34
polynomring, 364, 366 Sylow, Ludvig, 244
ringhomomorsm, 310 Sylows
ringisomorsm, 310 andra sats, 275
trivial, 286 första sats, 273
underring, 292 tredje sats, 276
628 Index
symmetri, 113 maximal normal, 216

symmetrigrupp, 114 normal, 125
symmetrisk normalisatorn till, 82, 270
dierens av mängder, 7 p-Sylowundergrupp, 266
relation, 23 p-undergrupp, 266
symmetriska gruppen, 101 sidoklass till, 123
symmetriskt krypto, 138 stabilisator, 247
syndrom, 501 torsionsundergruppen, 94
systematisk kod, 496 underkropp, 292
underring, 292
Tartaglia, 576 äkta, 292
tomma mängden, 3 underrum, 442
torsionskoecienter, 190 union av mängder, 3
torsionsundergruppen, 94 universalmängd, 3
totalt ordnad mängd, 334 urbild, 32
transcendent element, 451
transitiv relation, 23 vektor, 440
transposition, 108 vektorrum, 440
transpositionskrypto, 147 bas för, 446
tredje isomorsatsen dimension av, 446
för grupper, 214 linjärt hölje, 443
för ringar, 317 oändligdimensionellt, 443
tredjegradsekvationen, 576579 underrum, 442
triangelolikheten, 483 ändligdimensionellt, 443
trivial Venn, John, 3
delare, 16 Venndiagram, 3
grupp, 67 Vigenèrekrypto, 145
homomorsm, 197, 311 de Vigenère, Blaise, 145
ring, 286 vinkelns tredelning, 467
trivialt ideal, 306 välordningsprincipen, 9
trogen gruppverkan, 250 vänsterdistributiva lagen, 44
vänsterinvers, 62
udda permutation, 111 vänsterneutralt element, 62
UFD, se faktoriell ring vänstersidoklass, se sidoklass
undergrupp, 76 värdemängd, 32
centralisator, 263
cyklisk, 84 yttre direkt produkt, 171
index av, 127
inre direkt produkt, 177 äkta
kommutatorunder- delare, 16
gruppen, 223 delmängd, 3
konjugerade ideal, 305
undergrupper, 270 undergrupp, 76
konjugering av, 270 underkropp, 292
Index 629
underring, 292
ändlig utvidgning, 454
ändligdimensionellt
vektorrum, 443
ändligt genererad grupp, 96

Abstrakt Algebra

Uploaded by

Document Information

Copyright

Available Formats

Share this document

Share or Embed Document

Sharing Options

Did you find this document useful?

Is this content inappropriate?

Copyright:

Available Formats

Abstrakt Algebra

Uploaded by

Copyright:

Available Formats

Per-Anders Svensson

Jag vill tacka alla de personer, såväl på som utanför Matematiska

Växjö den sista dagen i februari

3 Grupper och undergrupper 55

4 Generatorer och cykliska grupper 83

6 Sidoklasser och Lagranges sats 121

7 Något om kryptering 136

9 Direkta produkter av grupper 170

11 Följder av grupper 227

12 Ändliga grupper 244

13.2 Nolldelare och integritetsområden . . . . . . . . . . . . . 296

13.3 Karakteristiken av en ring . . . . . . . . . . . . . . . . . 301

14 Homomorsmer, ideal och kvotringar 304

14.2 Homomorsmer och isomorsmer . . . . . . . . . . . . . 310

14.3 De tre isomorsatserna för ringar . . . . . . . . . . . . . 314

14.4 Primideal och maximala ideal . . . . . . . . . . . . . . . 318

15 Partiella ordningar och booleska algebror 323

15.2 Begränsade, distributiva och komplementära gitter . . . 337

15.3 Booleska algebror . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 342

15.4 Booleska algebror och elektriska kretsar . . . . . . . . . 354

16.2 Evalueringar och nollställen . . . . . . . . . . . . . . . . 367

16.3 Divisionsalgoritmen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 371

16.4 Irreducibla polynom . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 375

16.5 Entydig faktorisering av polynom . . . . . . . . . . . . . 384

16.6 Kvotringar bildade utifrån polynomringar . . . . . . . . 389

17 Faktorisering i integritetsområden 397

17.2 Faktoriella ringar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 404

17.3 Euklidiska ringar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 420

17.4 Gaussiska heltal . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 426

17.5 Något om kvadratiska heltalsringar . . . . . . . . . . . . 432

18.2 Ändliga och algebraiska utvidgningar . . . . . . . . . . . 448

18.3 Geometriska konstruktioner . . . . . . . . . . . . . . . . 467

20 Splittringskroppar och separabla utvidgningar 508

21 En introduktion till Galoisteori 538

N = f0; 1; 2; : : : g är mängden av alla naturliga tal1

A = B , om och endast om A  B och B  A. Om A  B men A 6= B ,

Denition 1.1. Antag att A och B är delmängder av en universal-

Man kan använda sig av så kallade Venndiagram3 för att åskådliggöra

(a) A[B (b) A\B

(c) AnB (d) {A

Sats 1.2. Låt A, B och C vara delmängder av en mängd U . Då gäller

motiverar följande generalisering för bildandet av union och snitt av

Denition 1.3. Potensmängden till en mängd M denieras

Exempel 1.4. Potensmängden till M = f1; 2; 3g ges av

Potensmängden är alltså en mängd som består av mängder. Vi kommer

Denition 1.5. Den cartesiska produkten4 A B av två mäng-

Exempel 1.6. Om A = f1; 2; 3g och B = f1; 2g så är

Sats 1.7. Om A och B är ändliga mängder så är även A B ändlig

Bevis. Den första komponenten a hos (a; b) 2 A B kan väljas på jAj

I analogi med begreppet ordnat par denieras en ordnad n-tipel

Övningar till avsnitt 1.1

(a) fn 2 Z j 3  4n + 1  15g (b) fx 2 Q j x2 = 2g

(e) fz 2 C j z 2 2z + 5 = 0g (f) fveckans sju dagarg

5. För två delmängder A och B av en universalmängd U denieras den

6. Låt A och B vara delmängder av en universalmängd U . Visa att

9. (a) Visa att om A och B är ändliga mängder, så är

(a) A B (b) A B C (c) B C (d) B D

12. Låt A, B , C och D vara mängder. Bevisa att

M = fA j A är en mängd och A 2= Ag:

Induktionsprincipen. Låt Pn vara en utsaga om det positiva hel-

(ii) om Pk är sann, så är även Pk +1 sann, för varje k  1.

Då är Pn sann för varje positivt heltal n.

Exempel 1.8. Visa med hjälp av induktion, att

Man kan också formulera (ii) i induktionsprincipen som

14 Homomorsmer, ideal och kvotringar 304

14.2 Homomorsmer och isomorsmer . . . . . . . . . . . . . 310

14.3 De tre isomorsatserna för ringar . . . . . . . . . . . . . 314

A = B , om och endast om A B och B A. Om A B men A 6= B ,

Denition 1.1. Antag att A och B är delmängder av en universal-

Denition 1.3. Potensmängden till en mängd M denieras

Denition 1.5. Den cartesiska produkten4 A B av två mäng-

I analogi med begreppet ordnat par denieras en ordnad n-tipel

(a) fn 2 Z j 3 4n + 1 15g (b) fx 2 Q j x2 = 2g

5. För två delmängder A och B av en universalmängd U denieras den

(ii) om Pk är sann, så är även Pk +1 sann, för varje k 1.

Av speciellt intresse är de fall då divisionen går jämnt ut, d.v.s. då

Denition 1.15. Låt a1 ; a2 ; : : : ; an vara heltal, som inte alla är lika

Denition 1.20. Två heltal a och b sådana att SGD(a; b) = 1 säges

(() Om det nns s; t 2 Z så att as + bt = 1, så är varje gemensam

Varje heltaln har 1 och n som delare. Detta är de så kallade tri-

Denition 1.24. Ett heltal p 2 säges vara ett primtal, om det

Sats 1.26 (Aritmetikens fundamentalsats). Varje heltal n 2

Aritmetikens fundamentalsats innebär alltså att varje heltal n 2

Följdsats 1.27. Låt n 2 vara ett heltal sådant att

där p1 ; p2 ; : : : ; pr är olika primtal och ni 1 för alla i. Då är ett positivt

Denition 1.28. Låt a1 ; a2 ; : : : ; an vara heltal, alla skilda från noll.

där p1 ; p2 ; : : : ; pr är olika primtal och mij 0 för alla i; j .7 Sätt

mj max(m1j ; m2j ; : : : ; mnj ) = `j

5. Visa att n2 2n för alla n 4.

(Ledning: Antag att det nns ändligt många primtal p1 ; p2 ; : : : ; pn och

Denition 1.31. X vara en mängd. Med en relation på X avses

Exempel 1.33. De vanliga relationerna <, >, , , = och 6= är alla

Denition 1.34. En relation R på en mängd X kallas för en ekvi-