Belnad med Sherlock som

rets bsta svenska kriminalroman

Prolog

Omslagsteckning: Gsta Kriland

Jenny Berthelius 1969

Flickan, som bara hade ngra minuter kvar att leva, gick
lngsamt uppfr trappan. Hennes svarta lderjacka glnste matt i skenet frn lamporna, hennes lnga hr fll fram
ver kinderna. Hon gick i tankar. Hennes tid var utmtt,
nd planerade hon fr framtiden.
Tvillingarna stack fram huvudena, de var allestdes
nrvarande, framfr allt i trappor och korridorer. De sg
henne, hon sg att de sg henne. Hon sg p dem med tom
blick, de betydde ingenting fr henne, bara ett par fnissande smflickor.
Hon gick uppfr trapporna p gracila ben i hga stvlar, barhuvad, rakryggad, med en kjol som slutade p halva
lret. Hon gick i tankar, hennes tid var utmtt, sanden rann
i timglaset, en klocka ngonstans lngt borta klmtade.
Hon mrkte det inte.
Och tvillingarna, de allestdes nrvarande, svek fr en
gngs skull sin plikt, svek sitt sjlvptagna jobb som gick
ut p att spionera p folk i huset, lyssna vid drrar, kika
genom brevldespringor, tjuvlyssna p samtal i trappor
och korridorer.
Tvillingarna svek. Fr en gngs skull. Fr det var High
3

Chaparal p TV, det skulle strax brja. Klockan var nstan 20.05, det stora apacheupproret skulle ga rum just
den tisdan, utspelas i alla svenska vardagsrum. Tvillingarna hade brttom, apacherna vntade inte. Flickan fick
g vidare uppfr trappan, g vidare mot sitt des fullbordan, och inga spionerande gon fljde henne, som snart
skulle d.
Hon gick i tankar, hon hann inte bli rdd, hann knappast trka vad som hnde med henne. Hennes hnder grep
tag om ledstngen, frskte hlla kvar greppet, men det
var bara ngra sekunder, fingrarna slppte greppet och hon
fll.
Hon fll ner genom hisschaktet, och om hon skrek s
hrdes det i varje fall inte in till ngon av lgenheterna,
dr TV-apparaterna var pslagna. Blue skrek samtidigt,
Buck ropade ngot, Manolito skrattade och red fram mot
apacherna, vilkas stridstjut skulle ha verrstat ett hgre
skrik n flickans. Det gick fort; innan Manolitos leende
upphrt var hon dd. Lika dd som apacherna som slungats
frn sina hstar i lnga vlregisserade bgar.
Hon fll i en hg, en inte srskilt estetisk hg av ktt
och ben och tyg och lder. Det mrka hret dolde hennes
ansikte, hon lg alldeles stilla som en docka, en trasig skyltdocka, med de smala benen i hga stvlar bjda under
sig. Hnderna med de rda naglarna lg stilla, vita mot
jackan, naglarna som blodsdroppar, glnsande i lampljuset.
4

Det hela hade gtt mycket fort och tyst. En knuff,

och skyltdockan ligger dr, en liten hg av tyg och
ben och ktt, hret dljer ansiktet, naglarna glimmar
som blodsdroppar mot den svarta jackan. Det r s
snyggt, s vlgjort, nstan som ett skolexempel en
lektion i mord.
Kommissarie Sanger fick hand om utredningen. Det
var ett sllsynt otacksamt jobb, fr till en brjan fanns
det s lite att hlla sig till.
Sjlva mordsttet var fullt klart flickan hade fallit
eller knuffats ner. (Det fanns en frsvinnande liten mjlighet att hon sjlv hoppat, men den var och frblev
bara teoretisk.) Att faststlla hennes identitet erbjd
heller inga svrigheter. Hon hade sitt pass i handvskan och det fanns fr vrigt tillrckligt mnga mnniskor som kunde identifiera henne. Hon bodde i huset hade bott vill sga. Fr nu var hon ju dd. Oterkalleligt, ondigt, kanske av misstag men likafullt
dd.
Tvillingarna Berthels var de sista som sett henne i
livet utom, frsts, mrdaren. Hon hade beskt
fastighetsfrvaltaren p andra vningen; tvillingarna
hade mtt henne p avsatsen mellan tredje och fjrde.
De kunde intyga att hon gtt uppfr trappan minuterna innan det stora apacheupproret brt loss.
Om tvillingarna visste ngot mer, s sa de det i
5

varje fall inte. Till en brjan. De knep ihop sina skra lppar, teg om ngon fruktansvrd hemlighet. De teg lnge
och heroiskt, det r inte ltt nr man r elva r.
Kommissarie Sanger var p platsen strax efter det han
ftt larmet; lkare och fotografer och teknisk expertis och
journalister invaderade huset. Det surrade som en bikupa.
Flickan var fortfarande varm d de kom, hon hade brutit nacken. Det gick att faststlla tiden fr hennes dd exakt till 20.11, just d apacherna brt fram och Manolitos
leende fyllde TV-rutan.
Vid frhren med hyresgsterna i huset kunde kommissarien urskilja ett outtalat men likafullt mrkbart ntligen. Det hade hnt. Man behvde inte vnta lngre. Det
var fullbordat, det som alla i huset undermedvetet fruktat.
De lnga heta dagarnas slumpartade skrd var brgad.
Alla i huset frskte intala sig att nu skulle alltihop vara
ver. Skrden var brgad, en liten hg ktt och ben och
tyg. En liten formls hg som en gng varit en ung flicka.
Kommissarie Sanger verkade tillfrlitlig, alla knde sig
trygga i hans nrvaro, han var frsynt, taktfull; ingen
mrkte att han under all taktfullheten gick fram som en
ngvlt. Han frgade, lirkade, fick fram en bit hr, en annan dr. La samman pusselbitarna, fick slutligen ihop ngot slags mnster. Flyttade om bitarna, lirkade, frgade.
Lyssnade.
Bitarna stmde inte. Inte nnu.
6

Fr att f dem att passa ihop mste man g tillbaks till

de dr dagarna, de dr heta dagarna i brjan av augusti ...

Hettan

Augusti kom med en vg av klibbig hetta. Inte en vindflkt rrde sig, luften stod still, blickstill i vrmen. Asfalten svettades som mnniskohud, vattenngan stod dallrande ver hustaken djur och mnniskor vntade. Skulle
den lnga heta sommaren aldrig ta slut?
Intill husvggarna var det uthrdligt, men lmnade man
skuggan var det som att g rakt in i en ugn. Ingen kunde
minnas att det ngonsin varit s hett i augusti. Ntterna
var tropiska, de gav knappast ngon svalka.
Folk blev irriterade, fumliga och grlsjuka p ngot
stt mste missnjet och vantrivseln f utlopp.
Alla fnster stod ppna det gav i alla fall en illusion
av svalka. Ljuden hrdes tydligt mellan lgenheterna
hrdes och frstorades. Det kade irritationen.
Allteftersom trycket frn vrlden utanfr blev starkare,
blev den inre spnningen mera mrkbar. Hettan, kvalmigheten, svetten ingick frening med det som hnde
runtom i vrlden; med svlten i Biafra, jrnringen runt
Prag, blodet som flt i Vietnam. Fr de plgade sinnena
blev alltsammans till ett slags sjudande hxbrygd skulle
8

det aldrig ta slut?

Irritationen mrktes verallt i snabbkpet, i tvttstugan, p gatorna. Barnens skrik nere p lekplatsen lt hgre och gllare n vanligt, men det gick inte att ha fnstren
stngda vare sig dag eller natt, man mste lyssna till ljuden, man mste st ut med hettan och kvalmet. Hoppas p
att det trots allt skulle bli hst. Nn gng.
Det som brjade hnda i trappa E verkade i brjan inte
srskilt alarmerande. Trappgrlen, klagomlen, missfrstnden, den allmnna ovnligheten kunde skyllas p hettan. Det var inte vrre n i andra fastigheter. Till en brjan.
nd knde alla som bodde i trappan att ngonting var
under uppsegling. Varje morgon d de vaknade tnkte de
vagt: i dag i dag hnder det ... Olusten spred sig som en
farsot, den smg uppefter vggarna, krp in genom de
ppna fnstren. Man kunde nstan rra vid den.
Det brjade komma klagoml frn alla hll, och
fastighetsfrvaltaren hade fullt upp att gra med att frska hlla ngorlunda fred mellan hyresgsterna.
Herr Fredriksson p tredje vningen klagade ver att
flickan som bodde ovanp spelade grammofon till lngt
in p ntterna och att hon trampade omkring ver hans
huvud s att han inte kunde sova. Men herr Fredriksson
var gammal och sur, han hade skert hgt blodtryck och
var rdd fr att f hjrnbldning i hettan. Emellertid: flickan
9

Berggren fick tillsgelse att dmpa sin musiklidelse och

ta hnsyn till grannarna.
Fru Kjellkvist, som ocks bodde p tredje, klagade
ver att tvillingarna Berthels kte rullskridskor och hoppade rep nere i korridoren. Kastade boll gjorde de ocks
drnere fru Kjellkvist hade snr ftt en boll i huvudet,
bakifrn, nr hon kom, intet ont anande med hnderna
fulla av matkassar. Tvillingarna fick sin tillsgelse och gick
vederbrligen och surade i flera dagar.
Fru Larsson p nedre botten beklagade sig ver att pojken som bodde bredvid hade varit elak mot hennes hund.
Hunden hade nstan ftt nervsammanbrott; han vgade
sig knappast ut. Exakt vad pojken gjort visste fru Larsson
dremot inte eftersom hunden inte kunde tala. John-Henry
frnekade att han s mycket som rrt hunden.
Den ena av frknarna Marklund anmrkte p att fru
Larssons hund skllde om ntterna.
Och Elna Sanderson, som bodde p fjrde, klagade i
strsta allmnhet ver att hon inte hade badrum och inte
ngot riktigt kk. Bara dusch och ett minimalt pentry. Hon
blev lovad en strre lgenhet s snart det blev ngon ledig.
Men allt det dr var nd bara smbekymmer.
Huset tycktes sklva i hettan, man mste ppna drrarna
ut till trappan fr att f luft. Frken Berggren p fjrde satt
10

i sitt ppna fnster p eftermiddagarna. Hon satt i bara

beh och trosor och solglasgon, exponerade sig fr solen
och grannarna mittemot. Hon satt med ryggen lutad mot
fnsterkarmen och slutna gon bakom solglasgonen. D
och d gick hon in, slet av sig behn och trosorna och
duschade lnge, kallt. Sen tog hon p sig och gick och
satte sig i fnstret igen. Hon rkte och spelade grammofon och tonerna flt ut och blandade sig med solljuset;
sirapssta, sammetsmjuka. Frken Berggrens fnster var
brett och mycket lgt placerat om hon somnade skulle
hon kunna falla ut. Men cigarretterna hll henne vaken
och den mrka mjuka rsten frn grammofonplattorna.
Kit Berggren rkte, blundade, trummade takten med
sin ena nakna fot. Hon lyssnade p skivan till slut, sjnk
in i den, blev ett med rsten som gled ver hennes kropp
som en smekning. Hon drog in andan, knde musiken i
hela kroppen, fysiskt; som en berring. Det var p det
sttet frken Berggren p fjrde vningen lyssnade till
musik. Med kroppen.
Hon askade av cigarretten, strckte sig efter en ny skiva
och la p den. Men hettan gjorde henne fumlig och hon
tappade skivomslaget. Det virvlade genom luften, det var
vitt och rtt, det sg ut som en srad ms. Drnere blev det
liggande med framsidan uppt, och frken Berggren bjde
sig ut och sg efter det. Det var d hon fick syn p pojken.
Hon hade sett honom frut, han bodde p nedre botten.
11

Ngon hade visst sagt att han var elak hon visste inte s
noga. Han stod i skuggan ttt intill den motsatta husvggenoch stirrade upp mot henne. Han var mager och mrk, det
var ngot dolskt ver honom och han hade samma slags
blick som en indian i en vsternfilm; misstnksam, undanglidande, p samma gng motvilligt nyfiken. Kit vinkade till honom.
Vill du komma upp till mig med skivomslaget? ropade hon.
Pojken lsgjorde sig frn skuggan och kom fram i solen. Han gick lite stelt fram till skivomslaget, bjde sig
ner och tog upp det, frsiktigt, som om han var rdd att
brnna sig.
Han gick lngsamt, med uppskjutna axlar skivfodralet
hll han fortfarande som om det var gldande.
Hon ppnade drren innan han hunnit ringa och steg t
sidan.
Kom in, sa hon. Du ska f nnting fr besvret.
Han stirrade p henne med sina apachegon som uttryckte misstro, rdsla, kanske hunger. S gled han in genom drren, det mrktes knappast att han rrt sig men
pltsligt var han inne. Kit stngde drren. Hon gick bort
till sin handvska och plockade upp en femtioring.
Hr, sa hon. Du kan kpa en glass.
Pojken tog slanten men sa fortfarande ingenting. Han
rckte henne skivomslaget. Dr han hllit i det var det
12

alldeles vtt av svett.

Tack, sa hon. Det var bra att du stod drnere s jag
slapp springa nerfr alla trapporna. Jag r ju inte kldd.
Pojken upptckte att hon faktiskt inte var kldd och
rodnade. Han hade sett henne p det sttet frut men inte
p s nra hll. Han tittade bort. Sg p grammofonen och
skivhgen, cigarrettpaketet, askkoppen som var full av
fimpar.
Tant spelar grammofon, sa han.
Det verkade som om han talade med svrighet, nstan
somom han inte behrskade sprket.
Ja, sa hon. Vill du hra? Tycker du om musik?
Han nickade stumt och eftersom det var s varmt och
han knde sig s underligt illamende sjnk han ner p
golvet med ryggen mot vggen. Skivan brjade snurra,
rsten fyllde ter alla vrr av rummet. Pojken blundade,
knep ihop gonen som om han kunde lyssna intensivare
d. Inte frrn skivan var slut ppnade han gonen och
sg p Kit. Hans blick var mindre misstnksam, mindre
p sin vakt. Men han hll hnderna hrt knutna i knt.
Hon lg p kn vid grammofonen med ryggen mot honom och plockade i skivhgen.
Vad heter du? frgade hon och la p en ny skiva.
John-Henry.
Du bor drnere p frsta? Bredvid tanten med hunden?
13

Ja.
Han rodnade hftigt men hon sg inte p honom, hon
hade glmt hans nrvaro i samma gonblick som rsten
brjade sjunga igen.
Nr skivan var slut reste sig Kit och drog p sig en bomullsrock.
Vad varmt det r, sa hon. Gr du inte och badar om
dagarna?
John-Henry skakade p huvudet.
Jag har inte tid. Jag jobbar. Gr renden t speceriaffren.
Ah, sa hon. nd har du tid att st drnere och tittaupp till mig.
Jag r fri efter fyra.
Pojken reste sig lngsamt och sg sig omkring. Han
gick bort till den motsatta vggen och stllde sig och stirrade p bilderna.
S mnga, sa han till slut. Hur har tant kunnat samla
s mnga?
Sg inte tant. Sg du. Jag heter Kit. Tycker du om
dom? Han skruvade p sig.
Inte precis. Jag tycker inte om honom. Han r han
r gammal. Han sjunger snyggt, men han r gammal.
Jag har samlat p dom hr bilderna sen jag var tta
r, sa hon.
Pojken gick nrmare, studerade vggen.
14

Dom hr fr tant inte med sig om tant flyttar, sa han

praktiskt. Dom r alldeles fr vl uppklistrade.
Kit, sa hon.
Kit. Det gr aldrig att f ner dom frn vggen.
Jag vet det. Men jag tnker inte flytta. Inte p lnge i
varje fall.
Det var bra, sa han. Och s omigen: Det var bra.
Jag vill att tant ska stanna hr, alltid.Han nickade kort och stelt och gick till drren, han
nstan sprang, ppnade och gled ut i trappan lika hastigt
som han kommit in. Han sprang nerfr trapporna, nda
ner p frsta vningen dr han bodde, och in i badrummet. Han spolade kallt vatten i tvttkoppen och doppade
ansiktet i det, bltte det mrka hret, begravde hnder
och armar i det kalla vattnet.
Uppe p fjrde vningen var det tyst. Kit hade stoppat in
skivorna i fodralen och stngt av grammofonen. Hon
strk hret ur ansiktet, sg sig i spegeln, tittade hjlpskande p bilderna p vggen. Gammal? Det hade inte
fallit henne in att han ocks kunde bli gammal. Att han
lydde under samma lagar.
Sngaren p bilderna sg tillbaks p henne, log sitt
char-mrleende, sitt gangsterleende, sitt buspojksleende.
Inte, sa hans blick. Inte jag inte.
Kit tmde askkopparna och la sig p sngen. Det hade
15

blivit en aning svalare. Men bara en aning. Hon undrade

sltt varfr pojken sttt drnere, orrlig i skuggan. Som
en liten vakthund, med blicken riktad upp mot hennes
fnster. Hon undrade om han ofta brukat st dr. Om han
rentav sttt dr varje dag, efter klockan fyra, nr han slutat springa renden fr speceriaffren.
Hon vnde sig p sidan och blundade. Det lnga mrka
hret lg solfjdersformigt ver kudden. Kit Berggren
sov, och hettan fortsatte att vltra sig utanfr fnstret, in
genom det. Men det hade faktiskt blivit en liten aning
svalare.
I lgenheten bredvid, i en nstan precis likadan enrummare, bodde Elna Sanderson. Fast hennes lgenhet var
mindre, den hade en liten kokvr i stllet fr kk och
bara dusch, inget badrum.
Frken Sanderson exponerade sig inte i fnstret nr
det var som hetast; hon drog fr gardinerna och drack
iste. Det hjlpte inte srskilt mycket. Ljudet frn Kits
grammofon trngde in genom de frdragna gardinerna
om eftermidda-garna den mjuka sammetsrsten kom
in, ibland stegrades sngen till ett skrik och Elna Sanderson rs. Hon tyckte inte om sngaren. Inte ens nr han
sjng sammetslent och om krlek. Hon tyckte inte om
den sortens musik. Hon kunde inte lyssna med kroppen
och om hon kunnat skulle hon ha blygts ver sig sjlv.
16

Sngarens ptrngande vdjan, hans rop och hans mjuka

dallrande sensualitet gjorde henne illa be-rrd. Rytmen
kom henne att f nn slags skamknsla.
Och s var det ju hettan.
Det bodde en ung man i lgenheten under Elna, hon
hade inte kunnat undg att lgga mrke till honom, fast
han flyttat in nyligen. Det stod T. Martins p drren och
Elna hade faktiskt kommit p sig med att undra vad han
hette i frnamn och vad han sysslade med. T Tomas?
Kunde han vara skdespelare? Dansr? Eller sngare?
Nr den mjuka rsten smg in genom hennes frdragna
gardiner, nr den fyllde ocks hennes rum och hennes
motvilliga sinne med ljud, vlljud, vllust, d kom hon
alltid att tnka p honom drnere, p T som i Tomas. Som
om sngaren och han var samma person. Det var obehagligt att hra rsten och samtidigt se den andres bild
p nthinnan.
Elna drack mer iste, stngde sina fnster, duschade
iskallt. Satte p radion och frskte f in nnting serist,
lite riktig musik inte snt som man skulle lyssna till
med kroppen.
Allting vore lttare om det bara inte vore s varmt och
soligt. Den unge mannen drnere skulle inte vara s solbrnd d. Hans hr skulle inte vara s rufsigt. Han skulle
inte kun-na g barhuvad jmt och med skjortan ppen i
halsen. Han skulle inte kunna g i sandaler och urtvttade
17

stramande jeans. Bara det blev hst bara det blev lite
svalare.
Elna la fler isbitar i sitt te. Hon kunde inte f det kallt
nog. Hon ppnade fnstret och lutade sig ut. Rsten frn
grammofonen for gldande ver henne, efterlmnande
en skarp smrta, som ett brnnsr.
Bara det blir hst, tnkte hon. Bara det blir svalare.
Men det blev inte svalare. Tvrtom det tycktes bli
hetare fr varje dag. Och nd var man ett gott stycke in
i augusti.
Toni Martins rev av sig skjortan och slngde sig p sngen.
Musiken hrdes tydligt genom fnstret, den kom frn
flickan snett ovanfr. Det var en snygg melodi, svngig,
rockig en femtitalsmelodi. Toni lg p rygg och stirrade i taket, rkte sltt och lyssnade sltt till en mer n
tio r gammal skiva.
Flickan druppe att hon aldrig trttnade. Hon var st
hon verkade vrd ett bttre de n att dag och natt lyssna
till en femtitalscharmr, en sliten billig amerikansk tonrsidol som till p kpet sett sina bsta dar. En flicka som
hon...
Toni somnade och melodin vaggade honom mjukt, hon
hade lagt p en annan skiva, och nnu i smnen hrde
han tonerna, orden, banala ord som nd p ngot stt
blev pretentisa, fick kraft genom rsten som bar dem.
18

Han vaknade av att det knppte i brevldan. Sen hrdes ett ltt prasslande ljud som om ett papper hamnade
p hallgolvet. Reklam igen livsmedelsaffrerna i grannskapet verbjd varann med reklamerbjudanden n var
det billig kassler, n kaffe i presentkartong, n provsmakning av ostsorter. Dag efter dag, tills papperskorgen var
full av reklam.
Toni rrde sig inte. Musiken hade tagit slut och han
lg och vntade p att flickan skulle lgga p en ny skiva.
En telefon ringde ngonstans, det hrdes tydligt som om
det varit inne i rummet. Alla hade ju ppna fnster, det
var ndvndigt i hettan. Telefonen slutade ringa och Toni
slt gonen.
Frn lekplatsen drnere hrdes barnens skrik. Det lt
som om de undergick tortyr.
Nr det knppte i brevldan gick Elna Sanderson ut fr
att se efter vad det var. Hon tyckte inte om att ha reklamlapparna liggande kvar p golvet hon stdade genast
undan dem.. Ibland hnde det faktiskt att hon anvnde
sig av erbjudandena; tre askar sardiner till samma pris
som en, en liten provtub tandcreme om man kpte ett
visst slags tvl. Sna saker.
Lappen var inte frn speceriaffren. Elna tog fram sina
glasgon och synade den. Den var liten och maskinskriven och innehll bara en enda mening:
19

Hyresgsterna erinras om att det r frbjudet att spela

musik, bada eller duscha eller p annat stt fra ovsen
inom fastigheten efter klockan tta p kvllen.
Fastighetsfrvaltaren
Det var ju absurt. Efter klockan tio stod det i kontraktet. Fastighetsfrvaltaren mste ha blivit tokig; man kunde
inte frbjuda folk att bada efter klockan tta. Elna knycklade in-dignerat ihop lappen och slngde den i papperskorgen. Hon kom att tnka p flickan i lgenheten bredvid. Det verkade faktiskt som om lappen var avsedd fr
henne. Men det hade vl varit bttre att sga till i s fall.
Eller hade man kanske sagt till, och det hade inte hjlpt?
Just nu var det tyst drinne flickan hade kanske ocks
ftt en sn hr lapp? Den liknade inte de vanliga meddelandena frn fastighets-kontoret, de brukade vara
stencilerade.
Det underliga var att det s smningom visade sig att
bara hyresgsterna i trappa E hade ftt det dr meddelandet. Nr fastighetsfrvaltaren fick hra talas om saken
gick han runt till alla i trappan och frklarade harmset att
det inte var han som skickat ut nra sna lappar. En del
av hyresgsterna skrattade, men fastighetsfrvaltaren hade
ingen humor, i varje fall inte den sortens humor; han tyckte
inte att det var lustigt.
De flesta av hyresgsterna tog i alla fall t sig, p ett
20

eller annat stt. En av tvillingarna Berthels spelade blockfljt. Den ena av frknarna Marklund p andra vningen
brukade spela piano fast inte ofta och inte sent p kvllarna. Och frken Berggren spelade ju, som sagt, grammofon. De flesta lyssnade ofta p melodiradion och badade och duschade mer eller mindre sent. Det var vl
knappast ngon annan n frken Sanderson och mjligen herr Fredriksson som bestmt visste med sig att de
inte kunde vara orsak till lapparna i brevldorna.
Kit Berggren rev snder sin lapp s fort hon lst den
och la p en ny skiva. Hon satte demonstrativt upp volymen hgre n vanligt, och tonerna av Jailhouse Rock flt
ut i rummet, genom fnstret, de hrdes tydligt nda ut i
trappan. Hetsiga, aggressiva toner, everybody lets rock,
come on and do the Jailhouse Rock with me.
Ljudet hrdes ocks ner till Fredriksson som bodde
under och han vcktes ur sin slummer. Han sg p
klockan, den visade halv fem; det var lngt till tta. Han
lste n en gng den maskinskrivna lappen dr hyresgsterna uppmanades att inte spela efter tta.
Lets rock, everybody lets rock ... Fredriksson ryckte
p axlarna, gick ut i kokvrn och drack vatten. De
torterade barnen skrek p lekplatsen, vrlden var uppfylld av ljud, ljus, rster, toner, hetta, ondigt lidande,
svlt, svett, blod och trar. Everybody lets rock, vrlden
hade blivit galen, snurrat sig galen i en orgie av ljus och
21

mrker, vrme och kyla, tystnad och skrande skrik.

Fredriksson satte sig p sngen och strk tillbaks sitt
tunna hr. Galen, tnkte han, galen. S mrkte han att
trycket lttat, det gick lttare att andas. Rsten druppe
hade tystnat.
Fredriksson knt omsorgsfullt slipsen, han skulle g
ut. Det skulle kanske bli lite svalare om en stund. Han
skulle g ner till Kungsparken, g en stund utefter kanalen. Dr fanns skugga och det brukade vara lugnt drnere. Kanalens vatten skvalpade lojt och oljigt frbi mellan sina stenbankar, en och annan roddare frskte trotsa
vrmebljan, murarna p Malmhus slott lyste blekrda
genom lvverket. En oas i stenknen. Och s tystnaden
fast han aldrig haft ngra barn. De slutade hoppa d han
passerade, knixade tillgjort och sg p honom med vaksamma gon. Det r fr att jag r gammal, tnkte han.
Bara fr att man r gammal ser dom p en s dr, som om
dom tnkte: varfr r du inte dd? Du borde vatt dd ...
I detsamma sprang den ena flickan frbi honom och
ppnade svngdrren, hll upp den. Det var den blonda,
hon som var lite mindre till vxten. Det var omjligt att
se skillnad p dem om man inte sg dem samtidigt. Men
det var ytterst sllan de upptrdde en och en.
Fredriksson smlog p frsk d han gick genom drren, och hon besvarade hans leende.
Han hade kanske haft fel. Flickorna nskade kanske
22

inte livet ur honom. Han fick akta sig fr att bli fr knarrig, finna fr mycket fel p alla i sin omgivning. Folk var
kanske inte s mycket smre nu n frr. De var bara annorlunda.
Huset mittemot lg i skugga. P ett stlle var skuggan
lite djupare, som om det stod ngon dr. Fredriksson
kisade mot solen och frskte se. Men det var bara en
lite mrkare flck, man kunde inte vara sker. Han tittade upp mot huset och sg frken Berggren sitta dr i
fnstret med sitt lnga hr som en kappa ver axlarna.
Hon var som vanligt nstan naken, huden verkade doppad
i brun frg.
Nr Fredriksson kom ut i solljuset, pressade sig hettan
mot hans huvud som en sten. Man borde inte g ut utan
hatt. Man kunde f solsting, man kunde f hjrtslag.
Fredriksson gick vidare p sina tunna gammalmansben. Han gick s fort han kunde och vgade. I Kungsparken skulle det finnas skugga. Dr skulle finnas stillhet och tystnad. Bara kanalens feta illaluktande vatten
och grnskan och silhuet-ten av Malmhus mot himlen.
Skuggan vid vggen mittemot rrde sig inte. Den hade
funnits dr sedan klockan fyra. Men det korn ingen srad
ms den hr gngen, inget brokigt skivomslag fladdrande
ner frn fjrde vningen. De riktiga msarna orkade
knappt ens skrna i hettan, de cirklade liknjt ver huset,
mest av gammal vana, fr nu mste det vl finnas fda
23

fr dem ute i Sundet.

Asfalten svettades, vattenngan stod dallrande ver
hus-taken, msarna teg. Hettan var som ett fngelse, dess
vggar var ogenomtrngliga, alla ljud studsade tillbaks
frn dem, frstorades, drabbade de instngda med bedvande kraft.
Dagarna gick, man var redan ett gott stycke in i augusti,
men vdret ndrade sig inte. Det var som om ngon hngt
upp solen i en osynlig trd, den tycktes knappast flytta
sig. P eftermiddagen den sjtte kom ett snabbt vergende skv-der och en kort regnskur. Sen blev allting som
vanligt igen.

24

Trouble

P morgonen den sjunde hade det hnt nnting i trappa E

igen, fast det var inte mnga som la mrke till det. Kit
Berg-gren gjorde det frsts och Elna Sanderson. Och
John-Henrys farmor, fr hon var uppe p piskbalkongen
tidigt den mor-gonen.
Tvrsver frken Berggrens drr stod det skrivet, med
ostadig handstil och med vit krita:
MISS KLUMPFOT
Det var allt, bara de tv orden, tydligt i vitt mot den
rd-bruna gabondrren. John-Henrys farmor sg inte vad
det stod, hon tnkte att det var nn unge som varit framme
och kladdat, hon skulle minsann frga pojken ... Han hade
ibland kritstumpar i fickorna, lian stal dem skert i skolan.
Elna Sanderson sg det d hon kom ut frn sin lgenhet klockan halv tta. Hon ryckte till och rodnade. S
gick hon hastigt nerfr trappan. Hon haltade lite mer n
vanligt som hon alltid gjorde d hon blev upprrd.
Fr det var ju egentligen p hennes drr det dr borde
ha sttt, inte p flickan Berggrens.
25

Kit Berggren sg det strax eftert. Hon lste orden,

ryckte p axlarna och strk ut skriften med ett enda svep
med handen. Sen sprang hon trappan utfr med flygande
hr. Hennes klackar klapprade mot trappstegen. Hon
sprang fort, fr hon var frsenad.
Sen hnde det dr varenda dag, det blev en vana, nstan en ritual ocks fr Kit sjlv. S fort hon vaknade om
morgnarna smg hon ut fr att se om det stod dr och det
gjorde det alltid, hur tidigt hon n kom. En gng kom
hon hem ovanligt sent, klockan var nra tre p natten.
Hon hade en pojke med sig, de hade varit p party och
pojken som var en aning berusad la upp ett gllt skratt d
han sg orden. Men Kit rodnade och gned hastigt bort
det skrivna.
Jag brjar bli trtt p det hr, sa hon. Det finns en
galning hr i huset. Han skickar ut konstiga meddelanden i brevldorna och han kladdar p drrar.
Pojken skrattade nnu medan hon lste upp drren.
Eller hon, sa han. Eller dom.
Nr de kommit in gick han bort till grammofonen, valde
bland skivorna och la p en. Tonerna flt ut i rummet,
agg-ressiva, htska: If youre looking for trouble, you
came to the right place ...
Kit sa:
Spela inte s hgt. Jag r rdd.
Hennes klackar klapprade mot golvet d hon gick bort
26

till grammofonen och dmpade ljudet.

Du behver inte vara rdd, sa pojken och drog skrattande ner henne p sngen. Du har ju mig.
Han pekade p bilderna p vggen.
Och honom dr.
Har jag? sa Kit och strk hret ur pannan. Har jag?
Hon slappnade av och lg stilla, och grammofonen,
som var stlld p repeat, krde skivan gng p gng: If
youre looking for trouble, look straight into my face.
Nsta dag stod orden dr igen. Skarpt vita mot det bruna
tret. Toni hade sett dem, och han hade gjort samma reflexion som Elna; att den som skrev det skrev p fel drr.
Det borde ju sttt p den andra drren, den bredvid.
Toni var p vg upp till vinden d han kom p Elna
Sanderson med att syssla med ngonting utanfr Kits
drr. Hon hade tydligen inte hrt hans steg fr hon vnde
sig hastigt om med ett ertappat uttryck i ansiktet. Hon
blev rd om kinderna och rodnaden spred sig i misskldande flammor nert halsen.
Jag jag stryker ut det hr, sa hon. Jag tycker det
r synd om flickan. Det str hr varenda dag.
Hon hade ingenting i handen, i varje fall ingenting
som hon kunde anvnda att stryka ut texten med. Toni
stannade, sg in i det rdflammiga ansiktet. Nickade.
Ja? sa han avvaktande.
27

Skulle ni ha nnting emot att komma in till mig ett

tag, sa hon nervst. Jag skulle vilja tala med er med
ngon ... det hnder s underliga saker hr.
Hon hll upp sin drr och Toni gick in. Han sg sig
has-tigt omkring. Lgenheten var exakt likadan som hans
med undantag fr fnstrets form.
Sitt ner, sa frken Sanderson. Jag har ingenting att
bjuda p, jag menar nnting starkare jag har aldrig nnting hemma.
Tack, jag ska ingenting ha, sa Toni och satte sig p
en korsstygnsbroderad taburett. Han drog fram sitt cigarrettpaket.
Fr jag rka? Fr jag bjuda p en cigarrett?
Tack, jag rker inte.
Frken Sanderson satte sig p sngen, lite bredbent,
obekvmt. Hon verkade hjlpls och frmmande i sitt
eget hem, kanske var hon ovan vid herrbesk. Nr hon
mrkte att han sg p hennes fot, drog hon den hastigt
bakom den andra.
Ja, sa hon. Ni har alldeles rtt. Det r p min drr
det dr borde st. Inte p flickans.
Toni skruvade p sig, han blev alltid generad ver andra mnniskors svagheter, fysiska eller psykiska. Han blev
illa berrd av all slags ofullkomlighet och han avskydde
sig sjlv fr det. Det syntes i hans gon vad han tnkte,
och Elna Sanderson sa:
28

Inte sant, det borde st p min drr i stllet?

Det skulle inte st p ngon drr, sa Toni. Det mste
vara nn unge som kladdar. Man borde prata med dom
dr tvillingarna och pojken drnere. Jag tycker han verkar oplitlig. Och dom dr fnittriga flickorna vem vet
vad sna kan f fr ider.
Flickorna, sa Elna. Pojken. Det r klart, dom anvnder ju krita i skolan.
Pltsligt hrdes rsten: donk break my heart ... Flickan
Berggren hade tydligen kommit hem. Elna Sanderson
rodnade igen och vnde bort blicken. Han satt ju hr,
mittemot henne, p hennes broderade taburett med
oknppt skjorta och rufsigt hr, svettig i pannan, en cigarrett mellan de smala bruna fingrarna. Han satt ju hr
och nd sjng han druppe, dont you leave me now. Det
var vansinne att hon jmt blandade ihop de dr bda.
Rsten och mannen. Hon svalde och tvingade sig att se
p honom.
Vem r det som sjunger p dom dr skivorna. Man
hr ljudet s tydligt. Det r det r obehagligt.
Toni ryckte p axlarna.
Vet inte vad han heter. Nn popsngare. Det hrs ner
till mig ocks. Men man vnjer sig.
Kanske det, sa Elna. Men folk borde ta hnsyn till
att andra mnniskor kanske inte har samma musiksmak.
Om man nu ska kalla det dr fr musik!
29

Toni lutade sig bakt med ryggen mot vggen och rrde
ena foten i takt med musiken. En smal brunbrnd fot i
sandal. Han sg hennes blick och slutade rra foten. Hon
var rdflammig p halsen igen och pltsligt vt av svett i
ansiktet.
Hon sg ut som om hon mdde illa.
Hur r det fatt? frgade han vnligt. Frken Sanderson mr bestmt inte bra av den hr vrmen. Den r
faktiskt pfrestande man vet inte vart man ska ta vgen. Den r som ett fngelse.
Jag har saft hemma, sa hon och reste sig hastigt.
Jag ska gra i ordning var sitt glas med is i. Jag har
tyvrr inget starkare hemma.
Hon gick ut i pentryt och hllde upp saft och lt vattnet rinna lnge fr att det skulle bli kallt. Hon fumlade
med isldan, tappade istrningarna p golvet och spillde
ut av saften p sin blblommiga klnning. Till slut hade
hon i alla fall lyckats f i ordning tv glas, och hon rckte
Toni det ena med ett blygt leende.
Varsgod, sa hon. Det r faktiskt god saft. Med
grapefruktsmak.
Toni drack i stora klunkar.
Gott, sa han och hon log lttad, som om det var oerhrt vsentligt att han tyckte om saften.
Hon satte sig och sg rakt framfr sig, ut genom fnstret, undvek att se p honom. Sen sa hon:
30

Det hnder s mycket konstigt hr i huset. Folk r

obehagliga och klagar p allting, dom grlar p varann
nere i snabbkpet. Och ungarna ser ut som om dom hade
lagt en bomb i ens brevlda. Fr att inte tala om den dr
slktingen som bor nere hos frknarna Marklund nu.
Honom skulle jag inte vilja mta nr det r mrkt. Som
han ser ut
Toni skrattade.
Michael? sa han. Han r helt ofarlig, det kan jag
frskra. Faktum r: vi r mycket goda vnner.
Det var underligt, sa Elna. Han ser inte alls ut som
ni jag menar, han r ju en sn dr, vad kallas dom fr?
Jag frskrar att det inte r Michael som kladdar p
frken Berggrens drr, sa han. Ville han henne nt,
skulle han sga det till henne direkt.
Ja, jag visste ju inte att ni knde honom. Men sna
dr typer ... och dom hr lapparna i brevldorna? Om det
nu ska vara nn sorts skmt. Betrffande det andra s har
jag frskt lyssna vid drren, men man hr aldrig nr det
grs. Och varfr skriver inte vederbrande p min drr?
Det r ju jag som har klumpfot.
Det kan man vl knappast sga, sa Toni och skruvade p sig.
jo, det kan man sga. Foten r opererad, den blev
faktiskt ganska bra, men jag kan inte ha vanliga skor.
Det mrks inte alls, sa Toni hastigt. Om frken
31

Sanderson inte sjlv sagt det.

jo, det mrks nog. Det r lnge sen jag slutade inbilla mig att det inte syntes. Men fr den skull fr den
skull be-hver man vl inte ... barnen hr i huset ser s
konstigt p mig. Barn kan inte acceptera det som r annorlunda dom fordrar att allting ska vara perfekt.
Som jag d, tnkte Toni. Han skruvade p sig igen.
Samtalet var obehagligt och dessutom satt han inte bekvmt p den lilla taburetten.
Den dr pojken p nedre botten, sa han. Han verkar nog lite ska vi sga missanpassad. Inga frldrar
och uppfostras av sin farmor. Det kan vl inte vara srskilt roligt fr en grabb i den ldern. Och tvillingarna
drnere. Sta fr all del, men dom verkar lite avancerade
tycker jag. Bortskmda. Stter alltid ihop huvudena och
fnissar nr man gr frbi.
Gr dom det t dig ocks? tnkte Elna.
Jag trodde bara det var t mig dom fnissade, sa hon.
Dom fnissar vl t det mesta. Dom r i den ldernY
Dom r vl det.
Jag ska tala med dom, sa Toni och reste sig. Och
med grabben. Det mste finnas ett stt att f slut p det.
Jag vet inte hur frken Berggren tar det hr med klottrandet p drren. Hon kanske inte bryr sig om det.
Jag skulle bry mig om det. Fast det r ju skillnad, frsts.,
32

Det var ingenting att svara p det. Hon hade rtt, det
var skillnad.
Moderna unga flickor r kanske inte s knsliga, sa
hon.
Nej, sa Toni. Dom r kanske inte det. Jag vet inte,
jag knner henne inte.
D Toni gtt och Elna stngt drren efter honom sjnk
hon ner p sngen. De rda strimmorna p halsen syntes
igen. Hon sg sig i spegeln ver sngen och hatade sig
sjlv, sin bild, intensivt en kort stund. Du r en dre, sa
hon till sig sjlv. Du skulle inte ha bett honom komma in.
Man ska inte tvinga sig p andra mnniskor, du gr dig
ljlig.
De misskldande rda flckarna djupnade. Vad har jag
med flickan att gra, tnkte hon. Men det mste ju vara
t mig orden p drren r menade. Hur lnge drjer det
innan den som skriver mrker att det r fel drr?
Rsten brjade sjunga druppe, mrk och vdjande,
dont leave me now, (han hade inte sagt vad han hette, T
som i Tomas), not now thai I need you ... Han hade inte
sagt vad han hette. Elna knde hur hon p ett gonblick
blev vt av svett ver hela kroppen. Det var inte bara
vrmen.
Dagarna gick, hettan hll i sig, solen fortsatte att stirra
ner p jorden som ett ondskefullt ga. Men man brjade
33

vnja sig; det skulle g ver, det hade redan brjat bli en
aning svalare om ntterna. Det skulle i alla fall komma
en hst nn gng. En hst med klara kyliga mornar, genomskinliga, med en luft som man kunde andas, lite syrlig, lite krv. Tillvaron skulle bli drgligare, den hade
faktiskt redan brjat bli drgligare.
Utom, frsts, i trappa F. Viskningarna fortsatte, irritationen, de ovnliga orden, misstnksamheten. nd
hade det ju strngt taget inte hnt ngonting, i varje fall
inte ngonting graverande. Lapparna i brevldorna,
klottret p drren det var ju nr allt kom omkring bara
bagateller. En dum lek av barnungar dom skulle skert snart trttna.
Men Kit Berggren slutade solbada. Hon stngde sitt
fnster och de som bodde mittemot fick inte lngre se
hennes halvnakna bruna kropp lttjefullt utstrckt till beskdande. Ljudet frn hennes grammofon hrdes inte
lngre s tydligt till grannarna.
Elna Sanderson erknde till en brjan inte fr sig sjlv
att hon saknade det, ljudet av den mrka hetsande rsten
som ofta hllit henne vaken sent p kvllarna. Jo, det
hrdes fortfarande, men mycket svagare, man kunde inte
lngre urskilja ngra ord. Bara rytmen.
Orden Miss Klumpfot stod fortfarande skrivna p
Kit Berggrens drr varje morgon. Men det skulle nstan
ha knts vrre om de en dag inte sttt dr. Mera skrm34

mande p ngot stt. Fr d skulle man brja undra vad

den som brukade skriva det nu mnade ta sig fr.
En eftermiddag ringde Elna Sanderson p Kits drr.
Hon hade gjort sig ett rende, ett typiskt grannrende,
hon ville lna socker. Hennes sockerburk var som vanligt vlfylld. Men inte desto mindre hon ville lna
socker.
Kit ppnade drren, frst misstnksamt, sen hastigt
p vid gavel d hon sg vem som stod utanfr.
h, sa hon. Kom in, var s god. Hr r lite stkigt.
Det gr ingenting alls, sa Elna och framfrde sitt
rende. Rckte fram en glasburk. Hon behvde bara lite
grann, hon hade inget socker till sin filmjlk. Och hon
hade svrt att ta den utan.
Medan Kit gick ut i kket och fyllde burken med strsocker sg sig Elna hastigt omkring i rummet. Sparsamt
mblerat, man kunde nstan sga spartanskt, och dystra
frger svart, mrklila, dovgrnt. Inga mattor, bara ett
sebraskinn vid sngen, det verkade imiterat.
Elna vnde sig om och fick syn p vggen med bilderna. Hon stod alldeles stilla medan blicken vandrade
frn det ena fotografiet till det andra. Hon sg och noterade gangsterleen-dena, charmrleendena, buspojksleendena, pannlocken, jeansen, de rda, gula och bl
sidenskjortorna, gitarren, de raka axlarna och de smala
hfterna, de lnga benen i tsittande svarta byxor, den
35

lite sneda munnen, gonen med sin msom arroganta,

msom vdjande blick.
Hon suckade ofrivilligt och tog ett steg tillbaka. Det
var fr mycket.
Kit hade stannat bakom henne.
Beundrar frken Sanderson min samling, sa hon.
Jag har sparat p dom hr bilderna i mnga r. Skrivit
till all vrldens filmbolag efter affischer och reklambilder.
Det har varit riktigt jobbigt. Men nu sitter dom hr, omjliga att ta ner, fr vrigt. Jag frskte frst med tape,
men det blev inte snyggt. Tape gulnar och ser trkigt ut
efter en tid. Jag fick skaffa ett srskilt klister, och jag har
ftt frbinda mig att bekosta tapetsering om jag flyttar.
Elna sa, nstan fr sig sjlv:
Jas, det r s han ser ut.
Kit log roat.
Knner frken Sanderson till honom?
Bara genom att ja, jag har ju hrt musiken nr
fnstret r ppet allting hrs vldigt vl
Har jag strt er?
Hon sa det med en viss skrpa, som om hon redan
frsvarade sig mot kritik.
Oh, nej, inte alls. Det vill sga i brjan. Men jag har
vant mig nu.
Det tycks finnas folk hr i huset som inte tl att man
rr sig, sa Kit.

Ja, sa Elna. Jag vet vad ni menar. Men det dr p

drren det har faktiskt jag tagit t mig.
Kit hade stllt ner sockerburken p ett bord. Hon la
handen p Elnas arm.
Vi dricker lite kaffe, sa hon. Och pratar. Det har
blivit en s otrevlig stmning hr i huset p sista tiden.Det r vrmen. Folk blir irriterade.
Ja, det r sant. Men, herregud, vrme. Folk reser ju
till Medelhavet och Tunisien fr att f vrme. Men hr
hemma duger det inte. Dom vet inte vad dom vill. Sitt nu
ner, s ska jag laga kaffe.
Elna sjnk ner i en svart ftlj och Kit gick ut i kket.
Hon satt s att hon hade utsikt mot vggen med bilderna.
Hon sneglade p grammofonen och skivhgen. Men hon
vgade inte frga, det var inte passande. Inte i hennes
lder.
Sngaren log mot henne frn vggen, hnfullt tyckte
hon. En del av bilderna var praktiskt taget i naturlig storlek, det sg ut som om han kom rakt ut ur vggen med
sitt leende och sin gitarr. Om man vaknade p natten skulle
man kunna tro att han stod inne i rummet, tnkte hon. Att
hon kan ha det s, att hon inte blir tokig. Hon kanske r
tokig redan? Det finns s mnga slags neuroser.
Flickan, som mjligen var tokig, smsjng ute i kket. Det var en av Hans melodier, hon nynnade den lgt,
men Elna knde igen den. S annorlunda det var hrinne,

36

37

s olikt hennes egen lgenhet. De hr dystra frgerna och

s f mb-ler ... Elnas eget rum liknade ett flickrum. Fr
en flicka, som brjat bli gammal.
Kit kom in med en bricka. Hon drog fram ett litet bord
till Elnas ftlj.
Jag har bara kex, sa hon. Jag bantar.
Elna sg p den slanka flickkroppen och sen ner p sig
sjlv, p kroppen som hon hatade.
Jag bantar ocks, sa hon. Det r drfr jag ter filmjlk p eftermiddagarna. Men det tycks inte gra nn
nytta. Jag r lika tjock fr det.
Inte tjock, sa Kit. Bara lite, ja, bara lite kraftig. Man
mste ta i med hrdhandskarna om det ska bli nt resultat.
Frken Berggren r ju bara skinn och ben, sa Elna
leende.
Jag rker hemskt mycket. Jag har sovit lite smre p
sista tiden. Det magrar man ocks av. Jag har hemskt svrt
fr att komma upp om morgnarna, jag brjar tta. Jag r
tandskterska, tillade hon.
Jag arbetar p kontor, sa Elna. Vi brjar ocks tta
p sommaren. Men jag har ingen svrighet att stiga upp.
Det blir en vana.
De pratade runt i en cirkel, om arbetet, ndvndigheten av att hlla vikten, om rkning och kaffe och filmjlk
och om vrmen. Men de pratade inte om det som egent38

ligen upptog bdas tankar, det de helst hade velat tala

om. Foten hindrade dem, den missbildade foten som nstan var en klumpfot.
Innan Elna gick kastade hon en sista blick p bilderna
p vggen. Att hon inte blir tokig, tnkte hon. Jag skulle
bli tokig. Man kan inte leva s. Det r onormalt.
Och hon tackade fr lnet av sockret och gick in till
sig med en stark knsla av att frken Berggren var onormal.

39

Repet

Kit borstade ut hret, slngde hrborsten p sngen och

tog fram lppstiftet. Eyelinern fick vara, hon hade inte
tid. Hon suckade. Det skulle bli en varm dag, det mrktes redan fast klockan bara var halv tta.
Hon knt skrpet, ryckte till sig handvskan och ppnade drren, allt i en enda lng svepande rrelse. Gav sig
tid att torka bort texten p drren och gned av fingrarna
p kjolen. Hon tyckte att hon hade vitt kritdamm p nstan allting nu. Man kunde naturligtvis lta texten sitta
kvar, varfr inte? Det skulle bli mindre besvr fr alla
parter p det sttet.
Trapporna i huset var byggda s att det fanns en tom
fyrkant i mitten, det hade ursprungligen varit avsett som
hiss-schakt. Men nr huset var frdigt visade det sig att
det skulle bli fr dyrt att lgga in hiss, och fr resten
behvdes det inte, huset hade bara fyra vningar. Schaktet omgrdades av ett meterhgt galler av metallstnger i
tricolorens frger.
Lngst ner p bottenplanet fanns korridoren och trappan till det undre planet dr det bl.a. fanns cykelgarage
40

och tvttstuga. Kit brydde sig inte om att tnda ljuset i

kllartrappan, den var kort och hon knde den s vl, hon
tog alltid den hr vgen om morgnarna, fr hon hade sin
cykel i garaget. Hon sprang fort fr hon var sen, och eftersom hon inte tnt ljuset, observerade hon frst inte att
det lg ngonting alldeles nedanfr trappan. En sck
smutstvtt? En mnniska?
En mnniska.
Kit skrek. Hon kunde inte hjlpa det, man vet aldrig
p frhand hur man reagerar i sna situationer. Kit, som
var tandskterska, hon borde haft bttre nerver, men hon
skrek och sprang upp och hamrade med knytnvarna p
den nrmaste drren i trappan. Hon kom sig inte ens fr
att anvnda ringklockan, hon hamrade med knytnvarna.
Drren ppnades och hon sg pojkens gon med den
misstnksamma blicken. Han hade anledning att vara
misstnksam nu, man slr inte p folks drrar p det sttet.
John-Henry, sa Kit. John-Henry det ligger en
mnniska du mste sga till ngon frstr du, det har
hnt nt hemskt!
Pojken sg lugnt p henne: gonen smalnade som om
han frskte bedma situationen som en vuxen skulle ha
gjort.
Var nnstans? sa han.
I kllartrappan. Precis hr nere. Oh, John-Henry, jag
41

blev s rdd.
Och hon lutade sig mot vggen.
Svimma inte, sa han lugnt. Jag ska g och se efter.
Han gick och Kit stod kvar lutad mot vggen. Hon
knde sig alldeles vit inuti, kall och vit, och hon visste att
hon faktiskt hll p att svimma. Hon satte sig ner.
Pojken kom tillbaks.
Det r fru Gustavsson, sa han. Hon r inte dd. Jag
ska sga t Gustavsson. Han r ju vaktmstare och dom
har telefon. Sitt kvar s ska jag ordna det.
Kit satt kvar, krp ihop mot vggen och frskte andas djupa tag. Jag fr inte bra mig t s hr, tnkte hon.
Det r nerverna. Pojken klarar sig betydligt bttre. Och
hon reste sig upp nr hon hrde att han kom tillbaka.
Jag fick inte tag i Gustavsson, men jag gick in i deras
lgenhet och ringde efter ambulansen, sa pojken nyktert. Vi har ingen telefon sjlva. Dom kommer strax.
Om du vill s vntar jag p dom ensam. Jag ska inte vara
i skolan frrn fem ver tta. Jag hinner fint. Jag kan
sga att det var jag som fann henne. Det spelar ju ingen
roll. S slipper du frhr och snt.
Frhr? sa hon.
Han nickade.
Det kommer att bli frhr. Dom skickar alltid med en
polis vid sna hr olycksfall.
Han teg.
42

2Det sitter ett rep uppspnt i trappan, sa han sen.

Hon har snubblat p det.
Ett rep?
Ja, ett rep. Stick nu, Kit, s slipper du vara med. Du
har inte nerver till det.
Han la handen p hennes axel och skt henne sakta
framfr sig.
G ut stora vgen s ska jag hmta din cykel. S slipper du kliva ver henne. Hon har slagit sig i huvudet
ocks. Vad har du fr lskombination?
Hon gav honom den automatiskt, lydde automatiskt.
Hon som var tjugotv r skulle behva ta rd frn en
tolvring.
Han kom runt huset med cykeln, frskte le och sa:
Ambulansen r p vg, jag hr dom. Jag sticker tillbaks och talar med dom. Synd att jag inte hann ta bort
repet. D hade det inte blivit s mycket frgor. Stick nu,
Kit, s du inte kommer fr sent.
Hon lydde fortfarande mekaniskt och han stod kvar
och sg efter henne. Sen skyndade han in. Om han bara
hunnit ta bort repet ...
Mycket riktigt, det blev frhr. En kriminalassistent,
som hette Svensson, kom och gjorde frgor och antecknade. Kit hll p sin historia och John-Henry p sin. Han
hade hittat fru Gustavsson, han hade gtt upp och ringt
efter ambulansen.
43

Repet?
Det var ett grovt, ganska slitet rep med konstiga knopar
och knutar. Scoutknopar.
Flickorna Berthels hade hoppat rep med det nere i korridoren, det hade flera hyresgster lagt mrke till. Varifrn hade de ftt repet? Vad hade de gjort med det eftert?
Flickorna visste inte vems repet var. De hade hittat det
nnstans p grden eller i korridoren eller i kllaren, sen
hade de slngt bort det igen. Det var inget bra hopprep.
Pojken d? John-Henry, hundplgaren. Eller den frmente hundplgaren. Fr hunden kunde ju, som sagt, inte
avge vittnesml, bara resa raggen s snart han fick syn p
pojken.
Jag har aldrig sett det dr repet frut, muttrade JohnHenry. Jag kan inte gra sna knopar.
Har du inte varit scout?
Det mrktes mycket vl att Svensson hade tagit reda
p det i frvg.
Fr flera r sen, medgav pojken. Nr jag var liten.
Jag lrde mig aldrig dom dr fniga knoparna.
Men John-Henry hade vat sig i att gra knutar p rep
ibland, det kunde farmodern inte frneka. Huruvida han
lyckats ngot vidare visste hon dremot inte.
John-Henry hade inte varit i nrheten av kllartrappan
frrn han kom fr att g till skolan och upptckte fru
44

Gustavsson. Han hade gtt hemifrn lite tidigare n vanligt den dan, redan fem ver halv eller tjugo i tta.
Frken Berggren hade fr ovanlighetens skull inte alls
tagit kllartrappan den morgonen. Hon hade gtt ut stora
vgen. Annars brukade hon nstan alltid passera genom
kllartrappan klockan halv tta.
Av de andra hyresgsterna var det ingen sona brukade
anvnda den trappan just vid den tiden p morgonen.
Fru Gustavsson hade varit p vg ner fr att stta igng
flkten i torkrummet. Man fick egentligen inte stta igng
den fre tta, men fru Gustavsson hade tnkt att fr en
gngs skull s. Hon hade haft ovanligt mycket tvtt. Hon
var nrsynt och mrkte inte repet frrn det var fr sent.
Hon slog huvudet i trappan och svimmade av, och det
hade bltt lite grann, men till all lycka slapp hon undan
med ett okomplicerat benbrott och hon tog den ovntade
sjukskrivningen och all uppstndelsen med stoiskt lugn.
P eftermiddagen kom John-Henry och ringde p Kits
drr.
Hej, sa han. Jag tnkte komma upp och hra hur
det r med dig nu.
Han sa du alldeles obesvrat, som om det som hnt
pltsligt gjort dem mera jmnriga.
Jotack. Jag klarar mig. Var det obehagligt? Frgade
dom mycket?
Bara dom vanliga frgorna, sa John-Henry vrlds45

vant. Den dr snuten han misstnkte nog nd att det

var jag. Men han kunde inget bevisa.
Var det du?
Han sg henne rakt i gonen. Vgde fr och emot.
Det r klart, sa han nonchalant. Vem skulle det annars vara? Om jag fr lov att frga?
Men varfr? sa Kit hjlplst. S kom hon att tnka
p ngot och bet sig i lppen.
D r det du det andra ocks? P drren.
Pojken teg.
Och du brukar st drnere och spionera p mig. Repet var uppsatt precis vid den tid jag brukar g i trappan.
Du vet att jag gr kllarvgen. Och lapparna i brevldorna det r ju bara jag som har brukat spela hr i huset. John-Henry, varfr hatar du mig?
Han hade hnderna i byxfickorna och huvudet p sned.
Han tycktes fundera.
Det var bara p skoj, sa han.
D r det sant det dr om hunden ocks.
Han blev rd, miste sin skerhet med ett slag. Hans
blick gled t sidan.
Tro vad du vill, muttrade han. Du kan tro precis
vad du vill om mig.
Han kastade en htsk blick mot bilderna p vggen.
Du har ju honom, sa han. Bry dig inte om mig. Och
han gick ut och stngde snabbt drren bakom sig.
46

Efter episoden i kllartrappan blev det lugnt ett tag,

misstnkt lugnt, i trappa E. Till och med klottrandet p
drren upphrde. Det var som om hela skeendet hll andan, invaggande de medagerande i en falsk knsla av skerhet.
Men allteftersom dagarna gick och den onaturliga vrmen fortsatte att hlla i sig, krp det nrmare, det
obestmbara, oundvikliga, det som alla undermedvetet
vntade p. Det kom lngsamt, med obevekligheten hos
en kronisk sjukdom. Och, en dag, fanns skrcken och
paniken dr, fullt utbildade. Det var inte lngre bara en
vag obehagsknsla, en verretning i nerverna. Sjukdomen hade brutit ut, den spred sig, stod inte lngre att hejda.
Men, som sagt, till en brjan gick det lngsamt.

47

Trio

Varm skymning efter en het dag. ppna fnster; ljuden

frn de olika lgenheterna blandas, det r typiska sommarljud, mjuka: klirr av tallrikar, ett lgmlt samtal, musik.
Mopeder nere p gatan. Stadsljud, sommarljud. Den runda
neonskyl-ten verst p Kronprinsens kakelpelare svnger
runt som ett radarga, ljusskylten frn bensinmacken
glimmar rtt, bil-lyktorna skr smala stycken ur skymningen. Gatlyktornas ra-der av vita lampor liknar blommor p lnga stjlkar. Som-marskymning, sommarljud.
Toni stod vid fnstret och sg ut. Andades in
sommar-kvllen, knde lukten av stad, av kvll, skymning, bensin, ett vilset strk av tngdoft frn stranden.
Jag talade med frken Sanderson i gr, sa han.
Michael svarade inte. Han lg p rygg p Tonis sng,
stirrade upp i taket och drog lnga bloss p sin cigarrett.
Jag sa, att jag talade med frken Sanderson i gr.
Jag hrde det.
Hon tror, att dom dr orden p drren r mnade t
henne.
Det r vl s klart. Kringen har ju klumpfot.
48

Det kan man inte precis sga. Foten r opererad. Den

r nstan normal.
Michael visslade.
Har du tittat s noga p den?
Inte s vrst mycket nogare n du. Men jag var inne
hos henne i gr, faktiskt. Hon r orolig och ville ha nn
att prata med.
Konstigt att hon valde just dig.
Jag rkade komma frbi.
Katter och hundar och kringar och gubbar och barn,
sa Michael. Du r gngbar hos alla kategorier. N, vad
hade du fr trst att komma med?
Att det r nn barnunge som gr det. Att hon inte
behver vara orolig.Faster Eartha har en teori, sa Michael. Hon tror att
bruden Berggren br vara frsiktig. Hon tror definitivt
inte att det r grabben som ligger bakorn.
Och vem tror hon att det r?
Nn vuxen som vill t tjejen. Som vill skrmma henne
och r kapabel att ta till hrdare metoder om det behvs.
Tant Eartha, sa Toni. r du sker p att hon inte r
utrustad med lite fr mycket morbid fantasi? Nr man
har sysslat i ratal med att fundera ut mordintriger.
Hon r inte knasig, om det r det du menar, sa Michael indignerat.
Och faster Violet har hon ocks en teori?
49

Faster Violet har varit i kontakt med sin guru han

brukar lsa hennes problem. P telepatisk vg frsts,
fr han befinner sig i Indien.
Och vad har gurun kommit fram till?
Att allt kommer att bli uppenbarat nr stunden r
inne.
D kan det vara s dags, sa Toni torrt.
Gurun lt ocks meddela att vi r inne i en mycket
mrk period just nu. Den har varat dom senaste tvtusen
ren. Det r visst nt fel med vibrationerna ocks. Den
vsterlndska civilisationen har sprat ur, sa han.
Och det r allts drfr ngon kladdar p frken
Berggrens drr och binder rep i trapporna?
Jag fattade det som att gurun anser att det har ngot
samband.
Jaha, du. Han har nog en framtid hos detektivpolisen,
den dr gurun. Bara han fr ordning p vibrationerna.
Fr att terg till Earthas teori, sa Michael. Hon
tror att det r en mrdare i farten. Att han liksom bara
bidar sin tid.
Och att det r flickan Berggren som r offret?
Ngonting snt, ja. Tanter bredvid r det vl ingen
som skulle komma p idn att mrda. Visserligen har hon
klumpfot och anvnder kllartrappan ibland om morgnarna, men nd.
Tja, det kan ju vara nn estet, nn som inte gillar

klumpftter till exempel. Nn med Ku-Klux-Klan-mentalitet. Bort med dom svaga och missbildade, bort med
dom fula, dom intetsgande, dom ansprkslsa, dom ensamma, dom sjuka, dom gamla.
D skulle ju halva mnskligheten vara utsatt. Grdskarlen till exempel, han har emaljga. Det vet jag bestmt. Och gubben Fredriksson r gammal och senil
han skulle inte g sker en dag. Nej, jag r vertygad om
att det r Berggren som ska passa sig. Hon r ett typiskt
mordoffer.
Det finns inga typiska mordoffer.
Du hr vad jag sger. Om vi inte gr nt kommer hon
att bli mrdad. Tant Eartha har nsa fr snt dr.
Vad skulle vi kunna gra?
Michael fimpade cigarretten och svngde benen ver
sngkanten.
G upp och prata med henne, till exempel. Varna
henne.
Toni sg kritiskt p Michael, mnstrade honom uppifrn och ner.
Du borde klippa dig nn gng, sa han. Och nr bytte
du skjorta sist? Kan inte dina fastrar hlla efter dig? Sover du i klderna?
Michael reste sig och knppte ett par knappar i skjortan, kavlade ner rmarna och knppte manschetterna. Han
gick ut i duschrummet och kammade sig med Tonis kam.

50

51

Nu d? sa han och stllde sig i drren.

Du ser ut som en luffare. Om det hnder nt hr i
huset, kommer alla att tro att det r du som gjort det. Du
blir tagen fr sexniding eller nt.
Michael flinade.
Hon har snygga ben, sa han omotiverat.
Ja, och hon visar en hel del av dom, srskilt nr hon
solbadar. Det kanske r nn sedlighetsapostel som r
framme. Gubben dr nere till exempel.
Hon har jvligt korta kjolar, sa Michael.
Inte kortare n andra flickor.
N, det frsts. Men kortast i den hr trappan.
Michael fnissade:
Till och med smtjejerna drnere har lngre kjolar.
Hon ppnade nstan genast, som om hon vntat dem.
Hon log generat, lttat, men de hade hunnit se skrcken i
hennes gon, sekundsnabbt, och med sitt leende bad hon
om urskt fr att hon misstrott dem, fast hon ju inte kunde
veta att de sett det. Toni tnkte: hon r gripen av panik.
Hur lnge ska hon hlla ut?
Michael stod nrmast drren. Han besvarade hennes
leende.
Det r bara vi, sa han.
Hon smlog fortfarande oskert, sg frn den ene till
den andre.
52

Vi tnkte bara komma upp och prata, sa Toni. Om

vi inte str.
Nej, inte alls, sa hon. Det var snllt av er. Jag visste
inte. Jag trodde . . .
Hon ppnade drren och lt dem komma in.
Hon borde inte gra s dr, tnkte Toni. ppna drren
fr vem som helst utan att ta reda p vem det r. Hur kan
hon veta att det inte r vi? Eller en av oss?
Michael sa:
Jag heter Michael, jag bor drnere hos mina fastrar.
Vi har setts i trappan.
Ja, sa hon och sg p Toni.
Vi har ocks setts. Jag heter Kit.
Toni Martins, sa Toni.
Kom in, sa hon. Och sen, lite generat:
Jag visste inte om jag skulle vga ppna.
Du borde nog faktiskt inte ppna s dr utan vidare,
sa Toni.
Nej, det r klart. Men det knns s fnigt att ropa:
vem r det? genom drren som man gjorde, nr man
var liten och ensam hemma.
Du r fortfarande liten och ensam hemma, sa Toni.
Hon stod framfr dem med snkt huvud och blicken i
golvet. Hon var liten och slank, kldd i vit blus med spetskrs och bl bermudashorts. Sltt blankborstat hr och
rak lugg. Hon sg ut som en medeltida page.
53

Ett typiskt mordoffer.

Det finns inga typiska mordoffer.
Hon sg hastigt upp och strk luggen ur pannan.
Stt er, sa hon. Jag ska fixa nt att dricka.
Hon gick ut i kket och Toni och Michael sg sig omkring. Hon hade inte mycket mbler. En sng med svartvit-rutigt verkast, ett par svarta ftljer, ett sebraskinn
p golvet, fr vrigt inga mattor. Vid sngen stod ett litet
bord med grammofonen, och ovanfr den fanns en hylla
fr skivor. Ett litet toalettbord med en massa burkar och
flaskor.
Vggarna i rummet var praktiskt taget tapetserade med
idolbilder. Det var samme man p allihop, en gnglig
gestalt med raka axlar, smala hfter, lnga ben i tsittande byxor. Polisonger, blsvart hr, ett snett leende. P
en del bilder var han helt svartkldd han sg ut som en
gangster. P andra hade han frgsprakande skjortor och
jackor, gula sidenskjortor, rda, orange och bl trjor. P
en bild sttade han i smokingjacka av ormskinn. Gitarr,
stryktck uppsyn, ett klibbigt leende; en lock av det svartbl hret nersmetad i pannan. Mnga av bilderna var i
naturlig storlek det sg ut som om han kom rakt ut ur
vggen.
Michael gick fram och studerade bilderna. Han var
mrkbart imponerad.
Det var som fan, sa han.
54

Flickan kom in med tre glas p en bricka. Hon fljde

Michaels blick och log.
Ja, inte sant? sa hon. Det har tagit mig fjorton r att
samla ihop dom dr bilderna. Fast ni kanske tycker det r
larvigt.
Hon satte ner brickan p sngen och strk sig ver
hret. Hennes rrelser var ryckiga, nervsa, sm hastiga
gester, snabba fgelkast med huvudet. Ibland verkade det
som om hon lyssnade spnt efter ngot ljud frn trappan.
Nr det hrdes steg drute stelnade hon till. Nr stegen
gick frbi hennes drr slappnade hon av.
Undrar hur lnge hon pallar fr det hr, tnkte Toni.
Hon r rdd, hon vet nstan inte till sig av rdsla.
Stt er ner, sa hon.
De satte sig i var sin ftlj och tog sina glas och strckte
ut benen framfr sig. Sg p bilderna p vggen.
Hr verkar verbefolkat p nt vis, sa Michael. Som
i Japan. Och han ser p en hela tiden. Jag fr min del
skulle bli psykad.
Jag r van vid det, sa hon. Nr jag var liten, jag
menar, frn brjan var det bara en hobby, snt dr som
ungar gr. Alla mina kompisar samlade p bilder och satte
upp dom. Men jag kunde inte sluta.
N, sa Michael frstende. Dom flesta mnniskor
har vl nn sorts knas fr sig. Nt hemligt, som fungerar
som ett slags skerhetsventil. Jag slr vad om att tvilling55

arna drnere har Tommy Krberg ver sngen. Min tant

Violet har Maharishi. Tant Eartha har Raymond Chandler p sitt skrivbord. Somliga har Jesus. Konstigare r
det inte.
Kit log och gick bort och satte p en skiva.
Hr, sa hon.
Hon satte sig p sngen med de vlformade benen
korslagda. Hon vippade med foten i svart lacksko, hennes mrka lugg lg klistrad i pannan. Hon hade sm svettprlor p verlppen.
Skivan snurrade, Michaels cigarrett hngde halvrkt
mel-lan lpparna. Toni stirrade ner i golvet medan han
lyssnade.
If youre looking for trouble,
look straight into my face,
if youre looking for trouble
you came to the right place ...
Killen har rtt, sa Michael nr skivan tystnat. Det
hr tycks vara rtta platsen fr trouble. Har du inte tnkt
p att frsvinna ett tag? Sticka din vg? G under jorden.
Jag har tnkt p det. Men jag har ingenstans att ta
vgen.
Slktingar?
Bara en halvbror i Stockholm. Han r gift.
Kompisar?

Hon skakade p huvudet.

Ngra r gifta, ngra bor ihop med killar som dom
kanske ska gifta sig med.
Det lter kanske dumt, sa Toni tveksamt. Men har
du ngra fiender? Nn som du nobbat, nn som r avundsjuk p dig. Nn som vill t dig av nn anledning?
Inte vad jag vet. Det r klart, man har vl alltid gjort
nt som folk kan bli sura p. Men inte p det sttet. Gubben drnere har klagat p att jag spelar grammofon. Han
ska ha absolut tyst omkring sig, man fr ju knappast rra
sig. Men jag skiter i honom, det gr jag. Ingen annan har
klagat.
Vi tiger och lider, sa Toni leende.
Och dessutom: jag har ju inga klumpftter.
Och hon strckte ut benen och sg bekymrat p sina
vlformade vrister.
Certainly not, sa Michael.
Jag r rdd, sa hon lgt, som om hon talade fr sig
sjlv.
Det r vi med, det var drfr vi kom hit, sa Toni.
Inte bara drfr, sa Michael, och alla tre smlog fastflickans leende var snabbare, nstan bara en sklvning.
Ni r snlla, sa hon.
Vi har fantasi, sa Toni. Vi vill inte att det ska hnda
dig nt. Kan du inte ta semester? ka bort ett tag.Jag har tagit ut all semester fr i r. Och jag har inga

56

57

pengar.
Ta tjnstledigt. Pengar kan du f lna av mig.
Tror du att det verkligen r s illa?
Han svarade inte och hon stirrade p bilderna som om
hon i sngarens ansikte kunde utlsa vidden av faran.
Han sg tillbaka p henne, hans sneda leende var mt,
det var som om han sagt: Du har ju mig. Jag ska inte lta
nnting hnda dig.
Om jag skulle flytta hrifrn, sa hon. Jag menar
flytta p riktigt, om jag fick tag i en annan lgenhet.
Hennes blickar vandrade runt rummet, sen sg hon
villrdigt p Toni.
Dom gr inte att ta ner, sa hon.
Du kan vl fr fan inte riskera livet fr dom dr bilderna, sa Michael hftigt.
Du tror allts att det gller livet?
Michael bet sig i lppen. Han svarade inte.
Hon gick bort till vggen och strk med handen ver
den.
Jag har en vninna som har en tom lgenhet, sa hon.
Hon bor hos en konstnr, han r mlare. Jag r bjuden
p party dit i morgon. Fljer ni med mig dit, hon sa att
jag fick ta ngra goda vnner med mig. S kan jag frga
om lgenheten.
Grna, sa Toni. Vi kan fungera som ett slags livvakter t dig.
58

Gorillor, sa Michael och flinade. Vi borde ha pistolhlster under kavajen s att det putade, s dr tufft.
Skoja inte, sa Kit.
Jag skojar faktiskt inte.
Hon lutade huvudet mot vggen.
Pojken drnere erknde att det var han, sa hon

59

Filmjlken

Kassen stod utanfr drren dr hon bett att de skulle stlla

den. Speceriaffren hade en ny springpojke p eftermiddagarna, men ven den nye hade hittat rtt trappavsats.
Nja, det kunde man ju begra.
Elna ppnade drren och bar in kassen. Hon hade bestllt ungefr det vanliga: ett par konservburkar, brd,
smr, gg, filmjlk.
Det var inte valet av varor som var det vsentliga. Eller ens det utslagsgivande. Det avgrande var vad ngon,
utrustad med tillrckligt stor portion fantasi, kunde utfra med en pappbehllare som innehll filmjlk.
Hon ringde p drrklockan, flera nervsa signaler. S
fort han ppnade drren och sg hennes ansiktsuttryck
och de numera vlknda rda flammorna p kinderna och
halsen, frstod han, att det hnt nnting igen. Utan att
sga ngot steg han t sidan och lt henne komma in.
Hon sjnk ner p en stol, och Toni gick, fortfarande
utan att sga ett ord, ut i pentryt och kom tillbaks med ett
glas.
Drick det hr, sa han. Det r konjak. Det kan i varje
60

fall inte skada er. .Hon drack lydigt, hostade till, tmde
glaset och rckte honom det.
Tack, sa hon.
Fr jag hra nu.
Ni tror antagligen, att jag r rubbad, brjade hon.
Att allt det hr har trasslat till mina nerver. Men ni kan
sjlv se drinne. Jag har ltit det vara kvar.
Ltit vara kvar? Vad?
Glasskrvorna.
Glasskrvorna.
Vilka glasskrvor?
I filmjlkspaketet. Det r inte ens skrvor, bara ett
fint pulver. Nstan som socker.
Toni sg misstroget p henne. Skulle spnningen i huset
nu brja ta sig sna hr uttryck? Han suckade resignerat
och sa:
Bertta. Frn brjan.
Hon tycktes lngsamt samla sig till en vettig redogrelse fr vad som hnt eller kunnat hnda.
Jag ringde till affren som vanligt frn kontoret och
bestllde upp en del varor.
Ja...
Jag bestllde bland annat filmjlk. Det brukar jag
gra. Fortstt.
Jo, nr jag kom hem nyss s stod kassen dr mycket
riktigt, fast den stod inte precis utanfr min drr utan
61

snarare mitt emellan min och frken Berggrens. Drrarna

ligger ju rtt nra varandra. Dom har en ny springpojke
drnere efter fyra, nr den andre r ledig. I alla fall s tog
jag in kassen och ppnade frpackningen med filmjlk.
En sn dr pappfrpackning. Jag har aldrig tnkt p att
man faktiskt kan ta upp dem och klistra ihop dem igen
utan att det mrks.
Toni nickade.
Det kan man naturligtvis.
Och jag hllde upp filmjlken i en skl det var en
tredecilitersfrpackning, jag hllde upp alltihop och s
sockrade jag och skulle brja ta. D mrkte jag, det var
faktiskt en ren slump, kanske ett slags intuition, jag vet
inte vad, snt kan man inte frklara, jag bara knde det.
Att det var nnting som inte var som det skulle. Med
filmjlken menar jag. Jag tittade efter innan jag brjade
ta. Och d fann jag det. Den var full med glassplitter,
somligt nstan som mjl, ngra lite strre bitar. All filmjlken var full av glassplitter. Jag hade rrt om den ordentligt nr jag hllde ner sockret. Skulle jag ha dtt om
jag tit av den?
Toni rkte under tystnad. Hans gonbryn var rynkade,
han tnkte intensivt. Frskte passa in den hr nya pusselbiten i det gamla mnstret.
Den passade ganska bra.
Skulle jag?
62

Han ryckte till.

Frlt, vad d?
Skulle jag ha dtt?
Jag vet inte. Det r vl tnkbart. I alla fall r det ju en
mycket allvarlig sak som vi mste rapportera fr polisen.
Det kan skert jmstllas med mordfrsk.
De rda flammorna slog upp ver kinderna och nert
halsen.
Det r frfrligt, viskade hon. Mste vi anmla det?
Toni nickade.
Ingen vet vad den som gjort det kan ta sig till hrnst.
Hittills har det ju varit ofarliga saker, men det hr r allvarligare.
S du herr Martins menar att det r samma person
igen?
Allting tyder vl p det.
Toni ltsades inte mrka att hon rkat sga du. De
smlog oskert mot varann och han sa:
Drick ett glas konjak till, frken Sanderson ser ut att
behva det. Sen kr vi till polisen och anmler det hr.
Han fyllde hennes glas och hon drack under tystnad,
lppjade p den starka drycken som skulle ge henne mod
och styrka. Nr hlften av konjaken i glaset var urdrucken
knde hon sig modigare. Hon vgade se p honom, riktigt, inte bara i smyg som frut. Hon sg p hans hr och
hans hnder och hans brunbrnda brst. De unga mn63

nen i huset hade en viss frkrlek fr att g med skjortan

ppen nda till midjan, det var vl fr vrmens skull.
Han uthrdade hennes stirrande en halv minut, sen reste
han sig och gick ut i duschrummet. Nr han kom tillbaks
hade han knppt tv knappar i skjortan. Hon sg det och
rodnade igen.
Frken Sanderson, sa han vnligt. Ni r visst ganska uppriven av allt det hr. Men jag tror inte ni behver
vara rdd. Inte fr egen del.
Hurs?
Jag tror inte, att det hr om vi nu kallar det ett
mord-frsk eller bara ett skrmskott var avsett fr er.
Sa ni inte, att kassen med varorna stod ungefr mitt emellan er drr och Kits frken Berggrens?
Jo. Jo, det gjorde den faktiskt.
D s, sa han.
Det har jag inte tnkt p. Nr jag tnker nrmare efter
s stod den nog nstan lite mera t hennes hll. Ngon
har kanske gtt frbi och rkat stta till den. Eller den
nye pojken r slarvig och brydde sig inte om att kontrollera vid vilken drr han stllde den. Ni tror allts . . .
Jag r vertygad om det. Alltsammans passar ju ihop
lapparna i brevldorna det r hon som spelar grammofon om kvllarna. Repet det r nstan bara hon
som anvnder kllartrappan vid just den tiden p morgnarna. Det hr kladdandet p hennes drr, fast det tycks
64

ju ha upphrt nu. Och det hr med filmjlken, kassen

stod nrmast hennes drr.
Orden p drren borde vara mnade t mig. Kassen
var min. Och det hnder, att jag tar kllartrappan vid
samma tid.
Hon tnkte ett tag, och s sa hon:
Jag undrar hur pass farligt snt hr glassplitter r, om
man fr det i sig. Jag tycker, jag har hrt talas om nn
som blev mrdad p det sttet. Nn bermd filmstjrna,
Ramon Novarro eller Valentino. Nn av dom.
Vi mste i varje fall anmla det. Vi kan inte ta p vrt
ansvar att lta Kit bo kvar hr lngre.
Elna satt tyst och snurrade sitt glas mellan fingrarna.
Men vart skulle hon ta vgen? Det r inte s ltt att f
tag i en ny bostad i en hast. Har hon inga slktingar?
En gift halvbror i Stockholm. Men hon knde visst
en flicka som hade en ledig lgenhet. Hon skulle prata
med henne i kvll. Fast nog vore det bttre om hon kunde
flytta frn stan helt och hllet.
Elna lppjade p konjaken. Den misskldande rodnaden p halsen hade frsvunnit, men kinderna var skra
och gonen var lite glansiga. Hon satt tillbakalutad med
huvudet mot stolsryggen och halvppna lppar. Konjaksglaset var tomt.
Det knns bttre nu, sa hon. Jag r glad att jag gick
in hit genast. Den hr spnningen r s fruktansvrd.
65

Det ska nog ordna upp sig, sa han beskyddande och

tog ifrn henne glaset. Han klappade henne tafatt p armen.
Det kanske inte r s farligt som det ser ut. Vi tar med
oss bevismaterialet till polisen. Vi ker ner bgge tv. Och
det r bst vi r frsiktiga. Det finns kanske fingeravtryck p filmjlkspaketet. Det br det faktiskt gra.
Mina finns dr i varje fall.
Hon fnissade till. Det kndes ovant.
Vi lever mitt uppe i en ovanligt dlig deckare, sa
hon. Fingeravtryck. Mrdare med eller utan handskar.
Glassplitter i filmjlken.
Och hon fnittrade till igen, obalanserat.
G in och gr er i ordning, frken Sanderson, s kr
vi genast, sa han. Jag mste bara byta skjorta.
Hon reste sig och gick in till sig. G in och gr er i
ordning, hade han sagt. Som man sger till en flicka som
ska pudra sig och mla streck runt gonen och lackera
naglarna. G in och gr er i ordning.
Elna sg hjlplst p sin bild i spegeln. Vad skulle hon
gra? Vad vntade han sig? Att hon skulle byta klnning?
Pudra sig?
Hon hade en ganska snygg linnedrkt, fast kjolen var
rtt lng. Hon hade inte kunnat frm sig att brja lgga
upp sina kjolar som alla andra gjort. Ingen tittade p
henne, om inte mjligen fr fotens skull frsts.
66

Hon mste borsta hret, hon hade ett lppstift nnstans,

det var inte anvnt p lnge. Kanske lite puder .. .
Hon var inte van vid snt, och nr han ringde p drren kom rodnaden tillbaks. Den syntes ganska tydligt
under pudret, och hon knde pltsligt med fasa att hon
hll p att bli genomsvettig ver hela kroppen. Hon
slppte hastigt in honom, gick ut i duschrummet och pressade en vt handduk mot pannan. De hr svettningar-na
var tillrckligt obehagliga nd utan att han behvde se
dem.
Nr hon kom in i rummet var hon blek och nypudrad.
Hret var vlborstat och hon hade en tillstymmelse till
lppstift. Toni sg frvnat p henne, men han sa inget.
Hon gick ut i pentryt och hmtade filmjlkspaketet
som hon stllt i en pse.
Jag har inte rrt vid det mer, sa hon
.
Det var kriminalassistent Svensson som fick hand om
fallet, han tycktes avdelad fr saker som hnde i just det
huset. Han plockade fram sina protokoll frn olyckshndelsen i trappan, nr fru Gustavsson brt benet. Det hade
visst varit en del annat brk i huset ocks. Svensson blddrade bekymrat i den tunna dossiern.
S smningom kom han fram till vad det hela skulle
rubriceras som. Frfljelse av hyresgst. Han smakade
p ordet terror. Nej, terror var fr kraftigt. Han stannade
67

vid frfljelse.
Mot vem? sa Toni. Mot frken Berggren eller frken Sanderson?
Hm, sa Svensson. Jag ska gra en utredning. Snt
hr fr inte frekomma.
Det var bra det, sa Toni.
Labbet fr underska filmjlkspaketet. Men det r ju
ganska tydligt att det r krossat glas. Jag skall anstlla
frhr med hyresgsterna, springpojkarna, affrsinnehavaren. Hur dags brukar frken Berggren komma hem?
S hr dags ungefr, sa Toni.
Hm, sa kriminalassistent Svensson.
Var den dr filmjlken frken Sandersons middag? frgade Toni, d de satt i bilen igen.
Hon skrattade generat.
Inte precis. Men jag ter ofta filmjlk. Jag frsker
banta, tillade hon blygt.
Men eftersom det nu inte finns nn filmjlk, s kanske jag kan f bjuda p middag. Vi behver nt i oss bgge
tv.
Det r klart, sa hon oskert. Om herr Martins har
tid.Toni krde in mot stan, Regementsgatan och ver bron
till Sdra Frstadsgatan och Gustav Adolfs torg. Sen krde
han nerfr Sdergatan och parkerade p Stortorget.
68

Vi gr p Kockska, sa han. Dr kan man sitta i lugn

och ro. Vi behver verkligen lugna ner oss. Jag undrar
vad Svensson sger till Kit. Bara han inte skrmmer upp
henne.
Vi borde kanske kt hem och frberett henne?
I vilket fall som helst r vi hr nu, sa Toni. Och vi
mste ha mat.
Elna hade aldrig varit p Kockska Krogen, och hon
hade aldrig varit ute tillsammans med en man som liknade Toni. Hon hade faktiskt aldrig varit ute med ngon
man, om man undantar en tafatt kusin frn Norrland, som
gnat henne en kort och fumlig uppvaktning tjugo r tidigare.
Det var dunkelt drinne, tegelvggar, valv, levande ljus.
Enkla trbord och bnkar med dynor. Lamporna var vl
avskrmade. Elna var tacksam fr det, och hon undrade,
om det var drfr han valt just det stllet.
De fick in en karaff vin, och han hllde upp t henne.
Sjlv drack han l, han var en ordentlig ung man.
Skl, sa han allvarligt och hjde sitt glas.
Hon drack en klunk vin, det smakade beskt och hon
knde hur det vnde sig i magen. Hur mycket konjak hade
hon druckit? Tv glas? Tre? Det var som om hon varit en
ung flicka och han en man som frskte fylla henne fr
att kunna frfra henne. Hon fnissade till.
Du, sa hon. Ja vi sger vl du, jag heter Elna.
69

Toni, sa han med en liten korrekt bugning.

Du, Toni. Tnk att allt det hr skulle behva hnda
bara fr att vi skulle bli bekanta.
Hon r full, tnkte Toni. Herregud, hon r faktiskt blaskig. Hon tlde inte konjaken. Jag fr se upp med vinet.
Ja, sa han. Jag knner faktiskt ingen i trappan utom
Michael Markland och hans fastrar.
Hon drack en klunk vin till och funderade ett tag. Senskrattade hon till, aningen fr hgt.
Vad r det som r s roligt?
Jo, jag kom att tnka p hur vi sg ut nr vi kom ner
p polisstationen. Du med den dr psen med filmjlk.
Jag bar den som om det varit en tidsinstlld bomb.
Dom mste ha trott att vi inte var kloka. Det kanske
inte ens var glas i den.
Det fr vi veta nr dom obducerat den, sa Toni allvarligt.
Hon skrattade igen, ett flickaktigt skratt.
Jag kommer aldrig att glmma det s lnge jag lever.
Det r det ljligaste jag varit med om. Och alla i huset fr
reda p det. Dom kommer att tro allt mjligt om oss, frn
samvetsktenskap till sol och vr. Du liknar fr resten en
solochvrare, Toni. En typisk. Och jag det typiska soloch vroffret.
Hon vred sig av skratt.
Jag tycker inte att det dr var srskilt roligt, sa Toni.

Frlt mig. Men det kndes s komiskt.

Hon satt tyst en stund. Hon hade spnt bgen fr hgt.
Hon skulle f ngra sig.
Nr de tit och var p vg hem, sa hon pltsligt, sakligt, som om hon just kommit att tnka p det:
Det r en sak till. Jag har inte nmnt det frut, jag
glmde det. Jag var inne och lnade strsocker av frken
Berggren hrom dagen. Det var det sockret jag anvnde
till filmjlken. Hon hllde upp det i en burk t mig. Jag
sg inte nr hon hllde upp det. Jag har inte anvnt av det
frrn i dag.

70

71

Partyt

Kit hade sagt: vi tar en drink inne hos mig frst s vi kommer i form. P Kertzingers fester kan man inte vara nykter
ens nr man kommer.
Toni och Michael satt i hennes svarta ftljer med benen utstrckta framfr sig och var sitt glas i handen. Kit
halvlg p sngen, hon var kldd i storblommig partypyjamas, urringad och med vida ben. Hon balanserade
nonchalant sin drink med ena handen medan hon sktte
grammofonen med den andra. Hon spelade hgt, fr hon
var inte rdd nu nr hon inte var ensam. Det hade inte sttt
Miss Klumpfot p drren sedan olyckshndelsen i
kllartrappan. Inga fler mystiska lappar i brevldorna. I det
tillstndet Kit var nu, skrattade hon till och med t filmjlken.
Hon la p Viva las Vegas och vippade med foten i
takt med rytmen. Lutade sig bakt mot kuddarna, drack
en klunk ur glaset, skrattade.
Det rr mig inte, sa hon. Vi ska ju alla d en gng.
Men inte av glassplitter i filmjlk, sa Toni.
Hon fnissade.
Jag ter aldrig filmjlk. Jag har inte klumpfot. Jag r
osrbar.
72

Just nu, ja, sa Michael. Men i morron. Nr du vaknar med baksmlla och spkena stiger upp i dagsljuset
igen? Du var s lagom mycket vrd nr vi var hr inne
sist.
Hon stllde sig framfr spegeln, strckte p sig, rrde
hf-terna i takt med musiken.
Olyckskorpar, sa hon. Och den dr dumme polisen.
Han ville nstan ha det till att jag hade lagt glas i sockret
jagsom jag lnade t tanten. Varfr skulle jag vilja ha
ihjl hen-ne? Svartsjuka, va? Fr att hon r kr i Toni?
Hon skrattade igen och jmkade p axelbanden, skt
fram bysten, slngde med hret.
Som om jag skulle behva vara svartsjuk p henne?
Skul-le jag, Toni?
Det r vl inte det det r tal om.
r det inte? r det inte, Toni?
Och hon stllde sig framfr honom, la hnderna p hans
axlar, tvingade honom att se p henne.
Toni svarade inte.
Lt honom vara i fred, sa Michael.
Rr det dig?
Hon vnde sig blixtsnabbt om och gav Michael en htsk
blick.
r han din p nt stt? Va?
Hon gick bort och stngde av grammofonen, hftigt, s
att hon raspade skivan.
73

Ska vi g p party eller grla, sa Michael. Det r

bara att vlja.
Frlt, jag r irriterad, sa hon trtt. Det r vl inte s
konstigt.
Hon fyllde p glasen och la sig p sngen.
Det r inte roligt lngre.
Du ska f se att det blir roligt nr vi kommer till den
dr mlaren. Den dr Kertzinger. Bertta om honom, sa
Michael avledande.
Kertzinger, sa hon. Kertzinger r ett geni. Han r
jude, en liten kallsinnig, smart, charmerande, genialisk
jude. Lo-Lo har bott hos honom i tre mnader nu, dom
hller p att driva varann frn vettet. Det r drfr hon vill
flytta hit. Hon har en tva i Limhamn, nra mitt jobb. Hon
vill inte bo i Limhamn. Vem vill det, fr resten?
Jag tror att du skulle knna dig skrare dr, sa Toni.
Hon rullade runt p magen, begravde huvudet i kudden.
Ingen bryr sig om mig, sa hon.
Michael gick bort och satte sig p sngkanten.
Du r full, Kit, sa han vnligt. Drick lite till, s kommer du ver det. Vi skulle ju ha kul i kvll, skulle vi inte?
Bertta mer om Kertzinger.
Kertzinger r en liten, smart, genialisk, jvla jude,
snyftade hon.
Hon grt ppet, maskaran satte svarta flckar p kud74

den. Pltsligt brjade hon skratta.

gonfransarna, sa hon. Herrejesus, gonfransarna.
Har ni nnsin frskt stortjuta med lsgonfransar?
Hon gick ut i badrummet och smllde igen drren efter
sig. Toni och Michael sg oskert p varann.
Tjejer, sa Michael.
Det r synd om henne, sa Toni. Hon r alldeles slut
i nerverna.
Fan heller, hon r full. Fr resten mste hon ju vara
tokig.
Han sg p bilderna p vggen.
Heltokig, sa han.
Nr hon kom in igen var hon alldeles lugn, bara lite
blek.
D gr vi, sa hon. Vi gr ver vinden, det r nrmast.
Kertzingers atelj lg i en annan del av huset, p versta
vningen, och man kunde komma dit ver vinden.
Kertzinger hade kommit frn Polen strax efter kriget, ung
och fattig som en lus, med tv tomma hnder och ett charmerande leende som sitt huvudsakliga bagage. Han var
fdd i ett ghetto, han hade ritat och mlat i hela sitt liv,
mlat och svultit och farit illa, blivit genifrklarad i tonren, varit soldat och suttit i koncentrationslger. Nu var
han svensk medborgare och hade slutat svlta. Han tj75

nade stora pengar, han hade frenklat sin teknik, luckrat

upp sina ambitioner, gjort avkall p sina ideal. Kertzinger
ville inte nja sig med att vara ett svltande geni.
Han hade hyrt tv lgenheter som lg intill varann, lyckats f vrden att lta sl ut vggar och bygga om. Nu hade
han en rymlig atelj med tv stora fnster och utsikt ver
Sundet.
Frn sin barndom i Warszawa hade han tv bestende
minnen: ett dekorativt rr p kinden och nattliga mardrmmar. Han vgade inte sova ensam och han behvde inte
gra det. Det fanns alltid flickor som var villiga att dela
hans stora fyrkantiga sng med honom, sngen med
leopardtcket. Fr sna som Kertzinger finns det alltid en
Lo-Lo till hands.
Hon hade flyttat till honom tre mnader tidigare, kommit med allt vad hon gde tv stora vskor fulla med
klder och en samling dockor och mascots och plyschnallar. De satt i en patetisk rad ver sngen. Hon rrde
dem aldrig, tittade inte t dem, men de fanns dr. Deras
prlgon och knappgon stirrade rakt fram, de var tysta
och diskreta vittnen till hur Lo-Lo och Kertzinger lngsamt hll p att plocka varann i smbitar. Kertzinger var
den som lyckats bst. Lo-Lo hade inte hrdats i ghetton
och koncentrationslger. Men andra sidan: hon drmde
inte mardrmmar om ntterna. De var nstan jmspelta.
Man kunde komma till ateljn genom en jrndrr frn

vinden, fr Kertzinger hll sig, liksom rven, med tv utgngar. Jrndrren var mlad skotskrutig i klanfrger och
tvrsver rutorna stod ett fult ord, fast p engelska, vilket
gjorde saken bttre. Det stod FUCK med stora bokstver.
Fastighetsfrvaltaren och vaktmstaren gick aldrig den
vgen, det var en intern ingng, hade rkat bli det vid
ombyggnaden. Ordet fick st kvar. Michael fnissade nr
han sg det, ett skolpojksfniss.
Det kladdas mycket p drrar hr i huset, sa han glatt.
Det dr har Kertzinger sjlv mlat dit, sa Kit. Han
vill frska verka modern men han r hopplst gammalmodig. Han har gott om pengar det r vl drfr Lo-Lo
str ut med honom.
De skt upp den skotskrutiga drren och gick in. Drinne var det dunkelt som i ett akvarium, exotiskt rrigt,
hett, trngt och rkigt. P vggarna hngde afrikanska
masker, indonesiska lyktor, fisknt frn Skanr, pilar,
djurhudar. Toni undrade hur det sg ut i dagsljus och hur
ngon kunde arbeta dr. Leva dr. Dockorna och plyschnallarna stirrade knappgt ut ver rummet.
I den svaga belysningen syntes frst bara en obestmd
massa som tycktes best till strsta delen av svngande
armar och ben. Allvarliga ansikten, rytmiska rrelser. Ett
slags rituell elddans.
Dom shakar, sa Kit. Kom s letar vi upp Lo-Lo.
Hon knuffade sig fram mellan de dansande, och Toni

76

77

och Michael fljde efter henne i den bljande massan av

hnder och ben och brst och hfter. Michael sg frtjust
ut han verkade knna sig som fisken i vattnet. Men
Toni var varm och irriterad, det sved i gonen av rken,
musiken var ett dovt monotont dunkande, ingen melodi,
bara en rytm.
I ett hrn satt en neger och trummade. En stor svart
man med en bongotrumma. Han var kldd i vanlig kostym och skjorta med slips, men man fick ett intryck av att
han var naken, bara ifrd ett brokigt hftskynke. Rytmen
utgick frn honom, han skapade den med sina handflator
mot trumskin-net, han satt fr sig sjlv, innesluten i sig
sjlv, omedveten om de svngande kropparna som rrde
sig i takt med hans rytm, omedveten om taket och vggarna, dr de dansandes skuggor rrde sig i grotesk uppfrstoring. Han satt i en djung-el, den var klibbig av hetta,
drypande, grn. Han var ett med sin trumma, hans land
var nnu hans eget, trumman var hans, han hade nyss uppfunnit den, gjort den av en djurhud och en ihlig trdstam.
En flicka i rda lngbyxor hngde ver honom, svajade
ostadigt i takt med rytmen.
Mer, Sammy, sa hon grtigt. Mer. Hgre.
Hej, Lo-Lo, sa Kit. Jag tog med mig Toni och Michael.
Lo-Lo lyfte lngsamt huvudet, rtade p sig, sg p Kit
och sa:

Har du trffat Sammy? Han r Joes nya leksak. Han r

lite skrymmande som du ser, men Joe gillar honom. Det
gr jag ocks, inte sant Sammy?
Sammy log frikostigt med munnen med sorgsna gon.
Ja, sa han.
Det hr r Toni, sa Kit. Som jag pratade orn.
Lo-Lo sg frn Sammy till Toni. Hon strckte sig upp
och kysste honom p kinden.
Hej, snyggis, sa hon. Riddar Lancelot, utan fruktan
och tadel. Hur mnga drakar har du ddat i dag?
Hon lutade huvudet p sned och sg p honom.
Om du har ont om drakar s har jag ett tips t dig. Han
str drborta.
Hon pekade.
Kertzinger, sa hon. Joshua Schalom, men jag kallar
honom Joe fr att det gr honom rasande. Jag frskrar
dig, Lancelot, han r en vrdig motstndare.
Jag r inte ute fr att frgra drakar i dag, sa Toni
ltt. Jag har min lediga dag.
Femdagarsvecka, va?
Hon skrattade och tog Toni under armen.
Och det hr r Michael, sa Kit.
Lo-Lo slppte Toni med blicken.
Pltsligt verkade hon alldeles nykter.
Jas, sa hon. Gr du fortfarande ls.
Som du ser, sa Michael.

78

79

Hon mtte honom med blicken.

Roger, sa hon. Honom skickade dom hem. Han sitter inne nu. Han fick bde fr desertering och fr det andra. Men du gr fri.
Som du ser, sa Michael igen.
Det visste jag inte.
Men nu vet du det.
Hon tycktes vilja sga ngot mer, men Sammy hade
rest sig. Han la hnderna p Lo-Los hfter och sa.
Dansa?
I trngseln drog han ivg med henne, hon hngde tungt
mot honom, som en livls docka, med slutna gon. Hon
tycktes ha glmt Michael.
Knner ni varann? frgade Kit.
Hon hngde ihop med en kompis till mig fr ngra
mnader sen. Han trttnade p hennes dliga humr och
stack hem. Det r knappast mitt fel.
Kit hann inte frga mer fr hon sg att Kertzinger var
p vg t deras hll.
Titta noga p honom, sa hon. Han r den siste internationelle europeiske juden av den gamla sorten. Det kommer aldrig att finnas ngra fler som han.
Kertzinger presenterade sig, tog i hand, bugade stelt,
log.
Jag sg inte nr ni kom in, sa han. Har ni ftt nnting att dricka? Det finns drborta vid fnstret. Var och en
80

tar fr sig vad han vill ha.

Vi kom ver vinden, sa Michael. Vi bor hr i huset.
Vi kom genom den rutiga drren.
Kertzinger smlog igen, formellt, som om han befann
sig i en loge p operan.
Ni r inte svensk, sa han.
Jag talar svenska bttre n du, tnkte Michael. Han sa:
Jag r fdd i Amerika. Min far bor i Kalifornien.
Intressant, sa Kertzinger, som om Michael lmnat
en viktig upplysning. Knn er vlkomna och frse er med
vad
ni vill ha. Jag r alltid glad att trffa Lotties vnner.Och han bugade stelt igen som en diplomat i tjnst. Arma
sate, tnkte Toni.
Han och Michael lotsade sig fram till bordet vid fnstret, en lnghrig ljus pojke fick tag i Kit och drog ivg
med henne.
Hll upp en whisky t mig, sa hon.
Toni och Michael hllde upp t sig sjlva och t Kit
men hon var upptagen av pojken. Sammy hade slutat dansa
med Lo-Lo och satt sig vid trumman igen. Han brjade
lngsamt trumma, frst i takt med musiken, sen nr skivan tog slut, ensam. Han var fr sig sjlv igen i sin grna
djungel. Ensam med sin trumma. Ensam innanfr sin svarta
hud.
Toni satte sig i fnsterkarmen. En blond flicka satte sig
81

bredvid honom. Hon pminde lite om flickan han en gng

lskat, och han frskte lta bli att se p henne.
Michael hade ftt tag i en rdhrig flicka med tjocka
svarta streck under gonen. De dansade, eller utfrde i
varje fall ngot som enligt Michaels uppfattning var ett
slags dans.
Dansar du inte? sa flickan bredvid Toni och makade
sig lite nrmare.
Jag lyssnar p Sammy, sa Toni. Han trummar bra.
r han proffs?
Sammy ska bli lkare. Han lser medicin i Lund p
stipendium. Sen ska han ka hem och frlsa sitt folk frn
spetlska eller vad det r dom har drnere. Han r kr i
Lo-Lo och Kertzinger behandlar honom som skit. nd
gr han utanp oss allihop.
Kertzinger dk upp bredvid Toni, bjd p cigarretter ur
ett guldetui, tnde cigarretterna. Han sg p de dansande,
kisade med sina smala bruna gon.
Jag hatar sna hr tillstllningar, sa lian. Det r Lottie som drar hit halva stan. Alla slags underliga individer,
jag frstr inte var hon fiskar upp dem. En del r frsts
hennes kolleger frn teatern. Lottie r danss, men det
visste ni kanske? Varfr lter man kvinnor topprida sig,
sg?
Toni log.
Krlek, sa han.
82

Kertzinger gjorde en grimas.

Om det vore s enkelt. Den hr flickan jag lskar
henne inte. Jag tycker inte ens om henne. Nr ni blir s
gammal som jag kommer ni ocks att frga er varfr man
lter kvinnor bestmma ver sitt liv.
Hormoner, freslog Toni.
Kertzinger ryckte p axlarna. Han vnde sig mot
Sammy, gav honom en ltt klapp p axeln och sa:
Klttra ner ur trdet, Sammy. Ta en banan. Dom har
lagt p en skiva. Du fr trumma igen, sen.
Han sa det vnligt, nedltande, som om han talat till en
idiot. Lo-Lo kom fram och la armarna om Sammys hals.
Jag vill dansa mer, sa hon trumpet.
Sammy slppte lydigt trumman och reste sig.
Det r oanstndigt, sa Kertzinger. Hon behandlar
honom som en mbel. Hon begriper inte bttre. Hon behandlar mej ungefr likadant. Jag nskar att jag vore fri
frn henne.
Det sista sa han lgt, som om han talade fr sig sjlv.
Efter en stund kom Lo-Lo fram till dem igen. Hon hll
ett glas i handen, men hon hade redan druckit fr mycket,
det syntes. Hon log elakt mot Toni, lutade sig mot
Kertzinger, tog en klunk till ur glaset.
Hej, snyggis, riddar Lancelot, sa hon. Vart tog din
fina amerikanska vn vgen? Stack han?
Han dansar drborta, sa Toni.
83

Just snyggt sllskap du kommer i. r du fikus eller

nt?
Kertzinger grep henne i armen.
Lottie, jag tillter inte . . .
Det skiter jag i, sa Lo-Lo och slet sig loss. Umgs
man med sna kan man gott tla att hra.
Jag r hr, sa Michael och dk upp bakom Lo-Lo.
Ville du mig nt?
Ja, det kanske r ett och annat som din vackre vn inte
vet om dig. Som jag skulle kunna bertta. Som det inte
vore s roligt fr dig om folk fick veta. Jag vet vem som
tjallade p Roger. Och jag vet en som skulle kunna tjalla
p dig.
Nu rcker det, Lottie, sa Kertzinger. Jag finner mig
i mycket, det ska gudarna veta, men jag fordrar att du uppfr dig anstndigt nr jag har gster.
Gster! frste Lo-Lo. Nr man tar emot vem som
helst.
Toni hade rest sig frn fnsterkarmen. Han var vit i
ansiktet, det var delvis fr att han mdde illa av rken och
vrmen, men delvis fr att han var arg.
Nu gr vi, sa han.
Lo-Lo mnstrade honom med blicken.
Det r klart du str p hans sida. Du r vl av samma
skrot och korn som han.
Hon knyckte p huvudet t Michaels hll.
84

Det r verkligen storartat, skrek hon. Hjlten frn

Vietnam nedlter sig till att g p sna hr enkla tillstllningar. Bland vanligt folk som varken r knarkare eller
hgar. Men jag ska ge honom fr att han satte fast Roger,
han ska f se...
Hon storgrt och klamrade sig fast vid Kertzinger.
Sammy stod bredvid med ett hjlplst uttryck i ansiktet.
Jag hoppas han blir bttre p att bota spetlska n hysteri, tnkte Toni d de gick ut.
Den rutiga jrndrren smllde igen bakom dem.
Kit, sa Michael.
Vi stter oss hr och vntar p henne. Hon ska inte g
hem ensam ver vinden mitt i natten.
Hon kanske inte gr ensam.
nd, sa Toni. Vi har ansvar fr henne. Vad var det
den dr tokiga jntan insinuerade?
Bland annat att jag r en dlig desertr, att jag inte ens
dg-till att desertera.
Vad vet hon om det?
En hel del. Faktiskt, en hel del. Roger och jag var kompisar.
Hon sa nt om tjalla.
Hon gjorde det.
Michael satt tyst, sg tankfullt p sin cigarrett.

85

Man ska vl inte fsta sig vid vad ett snt dr fnask
sger, sa han till slut. Hon har glmt det i morron. Hon
var ju asberusad.
Stackars Kertzinger, sa Toni.

Klimax

Flickan, som bara hade ngra minuter kvar att leva, gick
lngsamt uppfr trappan. Hennes svarta lderjacka glnste matt i skenet frn lamporna, hennes lnga hr fll fram
ver kinderna.
Hon gick uppfr trappan p gracila ben i hga stvlar,
barhuvad, rak i ryggen, en tankfull rynka mellan gonbrynen. Hon gick och tnkte att nu skulle allting ordna
sig, hon skulle slippa den senaste tidens bekymmer och
slitningar.
Hennes tid var utmtt, sanden rann i timglaset, hade
nstan runnit slut; ngonstans klmtade en klocka. Hon
visste det inte, hon gick och planerade fr framtiden.
Hon hann knappast bli rdd, det var ju inte mjligt,
snt hnde inte. Inte i verkligheten. Det mste vara ngot
fruktansvrt misstag, allting skulle bli riktigt igen, om en
sekund skulle vrlden vara som vanligt, hon skulle g vidare uppfr trappan, rakryggad, tankfull, med en liten
rynka mellan gonbrynen.
Ett par sekunder senare var hon dd, bara en liten hg
ktt och ben och tyg och lder. Det hade gtt s fort hon
86

87

hann aldrig frst att det verkligen hnde, att det var henne
det hnde.
Fru Larsson som bodde p nedre botten var den frsta
som rkade komma frbi; hon hade varit ute med sin hund.
Hun-den fick frst syn p flickan som lg dr, han reste
ragg och morrade. Stod p styva ben med nosen framstrckt, vdrade. Fru Larsson skrek inte, hon var inte av
den sorten. Hon kastade en snabb blick p flickan, tog tag
i hundens halsband och drog in honom i lgenheten. Sen
gick hon och larmade polisen. Hon var lugn och samlad
det var nstan som om hon varit frberedd p att det skulle
ligga en dd flicka p botten av hisschaktet.
Frhren blev mnga och tidsdande. Lottie Dahlman hade
haft en hel del fiender, flyktiga bekanta, vninnor, fre
detta lskare, kolleger vid teatern. Och s var det Kortnger, den unge negern med trumman, husets folk, i synnerhet hyres-gsterna i trappa E. Fr mordet hade ju fregtts av en serie frbryllande hndelser, var fr sig kanske
inte srskilt alar-merande, men tillsammantagna bildade
de nd en helhet, ett slags mnster.
Frst hade det varit de i och fr sig oskyldiga maskinskrivna lapparna i brevldorna i trappa E. Ngra av hyresgsterna hade fortfarande sina lappar kvar. Det stod:
Hyresgsterna erinras om att det r frbjudet att spela
88

musik, bada eller duscha eller p annat stt fra ovsen

inom fastigheten efter klockan tta p kvllen.
Fastighetsfrvaltaren
Fastighetsfrvaltaren bedyrade p nytt att han inte lagt
meddelandena i brevldorna.
De var skrivna p en och samma maskin, en gammal
manuell Halda. En Halda av den dr typen som brukar
hoppa med typerna och bli konstig i marginalen och sl ut
o:na nr den blir sliten.
Flera av hyresgsterna i trappa E hade skrivmaskiner.
Eartha Marklund hade en modern IBM, elektrisk, och en
Torpedo resemaskin. Elna Sanderson hade en Facit och
Toni Martins hade en Remington som stod oanvnd i en
garderob. Ingeni huset tycktes ha en gammal Halda som
konstrade i marginalen och slog ut o:na.
Sen var det de dr orden som klottrats p frken
Berg-grens drr upprepade gnger, dag fr dag, i veckor.
De hade skrivits med vanlig vit krita, med ganska stor,
ojmn stil och kraftiga slngar p versalerna. Kommissarie Sanger frskte rekonstruera hur det skrivits, hur stilen sett ut. Det hade inte varit textat, det var alla i trappan
verens om. Men hur hade texten sett ut?
D kom tvillingarna Berthels till pltslig och ovntad
hjlp. De begrde fretrde hos kommissarien, de kom
ner och sk-te honom p hans tjnsterum, rda i ansiktena
av upphets-ning. De bar p ngonting, hll bda hrt i en
89

tunn portflj.
Vi har med oss viktigt bevismaterial, sa de.
Lt se, sa Sanger.
Hgtidligt ppnade de portfljen. Vecklade ut ett stort
papper, sltade andaktsfullt ut kanterna. Sg p kommissarien med tindrande gon.
Det hr har i alla fall inte Michael skrivit, sa den ena.
Sen bet hon sig i lppen.
Hon menar Michael Markland. Han har baktlutande
handstil, sa den andra, den cendrfrgade, och trampade
till systern hrt p tn.
Kommissarie Sanger sg, sg och begrundade. Han visste att de teg med ngonting. Han visste att han s smningom skulle f det ur dem.
P det stora pappersarket stod det Miss Klumpfot med
stora ojmna bokstver, med kraftiga slngar p M:et och
K:et.
Det hr r en autentisk avskrift, sa den askblonda.
Vi la ett tunt papper ver drren och kalkerade, fyllde
den ljushriga i. Det var alldeles i brjan, men det sg ut
likadant varenda gng.
Sanger satt tyst. Han var vervldigad. Att han skulle
f ett perfekt stilprov s hr till sknks, det var mer n han
kunnat hoppas p.
Tack fr hjlpen, flickor, sa han. Nr det gller sna
hr saker r det viktigt att alla hjlps t. Att alla talar san90

ning och sger allt vad dom vet.

Ja, andades tvillingarna, pionrda i ansiktena, och
stirrade honom stint i gonen. Sen neg de och snubblade
ut, trngdes i drren; bda ville ut p en gng.
The truth, the whole truth and nothing but the truth,
tnkte Sanger trtt. Hur pressar man smflickor till att sga
sanningen? Vittna mot en vn.
Labbet minskade ner texten till normal storlek, handstilen jmfrdes diskret frst med tvttlistorna i trappa E,
listorna dr hyresgsterna antecknade sig fr tvttstugan.
Handstilsexpertisen kom fram till att den som skrivit texten p frken Berggrens drr aldrig brukade anvnda tvttstugan.
Det minskade kretsen av misstnkta inom fastigheten.
I trappa E fanns det bara tre personer som aldrig skrivit
sina namn p tvttlistan: Michael Markland, den unge
amerikanen som bodde hos sina fastrar p andra vningen,
gossen John-Henry, och s Gustav Fredriksson, den ldre
mannen p tredje vningen. (Tvillingarna Berthels betraktades som uteslutna.)
Det fanns frsts en liten mjlighet att ngon som inte
alls bodde i trappan eller ens i huset hade skrivit orden p
drren, men det ansgs knappast troligt.
Betrffande repet som satts upp i kllartrappan lyckades kommissarien s smningom f fram att det faktiskt
tillhrt John-Henry. Han nekade frst till att han nnsin
91

sett det, men han blev verbevisad. Till slut erknde han.
Repet hade varit hans men han hade slngt bort det. Tvillingarna hade anvnt det som hopprep men de hade ocks
slngt det, var nnstans mindes de inte, kanske i kllaren
eller p grden eller i trappan. Det var inget bra hopprep.
Rapporten som tidigare satts upp av kriminalassistent
Svensson togs fram, studerades, tummades. Det stod i den
om glassplittret i frken Sandersons filmjlk ocks. Man
hade inte kommit till ngon klarhet om det dr heller.
Det verkade nrmast som om en vettvilling huserade i
trappa E. Och allt som frekommit tycktes vara riktat mot
en viss person i huset: Katarina Berggren. Till och med
mordet p Lottie Dahlman tycktes vara riktat mot frken
Berggren; flickorna hade samma figur och lngd och hrfrg. De kldde sig p det hela taget likadant: kortkort och
hga stvlar, axelremsvskor. Frisyren var ocks ungefr
densam-ma rakt hngande hr eller hstsvans.
Kit magrade, blev snipig i ansiktet, fick bl skuggor
under gonen. Hon sneglade nervst t hisschaktet nr
hon gick uppfr trappan, ryckte till fr minsta ljud, vnde
sig ibland hftigt om som om hon hrt steg bakom sig.
Nr hon inte stod ut lngre brukade hon ringa p Tonis
drr. Han lt henne komma in och hon satte sig p yttersta
kanten av en stol, sg p honom med stora skrmda gon.
Sa inget. Tog =tacksamt emot vad han bjd henne en
drink, en cigarrett, ett leende.
92

Inte ens grammofonskivorna och bilderna p vggen

tycktes kunna hjlpa henne lngre. Hon huttrade trots vrmen, drog i den korta kjolen, fingrade p blusens spetsar,
sltade till hret med nervsa rrelser.
Det r min tur nsta gng, sa hon. Jag vet det. Jag
knner det. Den som vill dda hinner alltid upp sitt offer
frr eller senare.
Flytta till din bror, sa Toni. Ge dig ivg, stick frn
alltihop. Tills den hr utredningen r klar.
Hon sg p honom med skrmda uppsprrade gon,
sltade till hret med nervsa rrelser, darrade.
Jag har talat med min chef, sa hon. Jag fr sluta med
detsamma. Min bror har sagt att jag fr komma. Jag vill
inte komma tillbaks hit igen. Aldrig.
Nr ger du dig ivg?
Om ngra dar. S fort dom fr tag i en eftertrdare p
jobbet.
Jag tror att det r det bsta du kan gra, sa Toni tankfullt.
Men nnu var det ngra dagar kvar, ngra ntter, innan
Kit kunde ge sig ivg.
Hon spelade grammofon till lngt in p ntterna, hon
kunde inte sova, vgade inte. Hon lg med huvudet intill
grammofonen, rrde en fot i takt med rytmen, lyssnade.
Frskte frst. Vad det var som hnt, som hll p att
hnda. P vilket stt det rrde henne. Vad hon kunde ha
93

gjort fr att fr-hindra det.

Sngaren sjng fr henne, som vanligt bara fr henne.
Han andades hftigt, han fanns i rummet hos henne, hans
mjuka rst viskade i hennes ra. Hon lg p magen med
det lnga hret ver ansiktet, hans rst fyllde henne, han
fanns i rum-met, runt henne. Han viskade, andades i hennes ra: In this world of fear and doubt, on my knees I ask
a question ...
Frgan var fortfarande: vem? varfr? Och den fljdes
av nnu en: nr?

94

Sanger

Det fanns vissa fakta att g efter och kommissarien summerade dem:
Den mrdade, Lottie Dahlman, 23 r, danss vid
stadsteaterns balettkr, hade sammanbott med konstnren
J. S. Kertzinger i cirka tre mnader i samma hus dr mordet gt rum. Efter ngot grl (eller upprepade misshlligheter) hade hon beslutat flytta. Hon hade en tvrumslgenhet i Limhamn, den stod tom, men hon hade ingen lust
att bo dr. Lottie Dahlmans vninna, Katarina Berggren,
22 r, tandskterska, arbetade i Limhamn och hade frklarat sig villig att byta lgenhet med Lottie Dahlman.
(Detta efter upprepade mystiska hndelser i huset, aktioner som verkade riktade just mot Katarina Berggren.)
Strax fre mordet hade Lottie Dahlman beskt husets
fastighetsfrvaltare, kommit verens med honom om
lgenhetsbytet och skrivit kontrakt. Nr det var klart hade
hon sagt adj och gtt. Fastighetsfrvaltarens fru hade fljt
henne till drren men inte lagt mrke till om hon gtt uppfr eller nerfr trappan, hon hade sjlv haft brttom in, fr
High Chaparal skulle just brja.
Tvillingarna Berthels, 11 r, hade mtt Lottie Dahlman
95

i trappan och de hvdade bestmt att hon varit p vg uppfr trappan. Det var mycket mjligt, hon kunde vara p
vg upp till vinden fr man kunde komma till Kertzingers
atelj den vgen. Hon kunde ocks varit p vg upp fr att
beska Ka-tarina Berggren, som bodde p fjrde vningen,
men som inte var hemma vid tillfllet i frga.
Tvillingarna hade ocks haft brttom in, de hade inte
kontrolleret Lottie Dahlmans vidare frehavanden. Ett par
minu-ter senare hade frken Dahlman mtt ngon i trappan, hgre upp n mellan tredje och fjrde vningsplanet.
Denne ngon var den siste som sett henne i livet.
Vem som helst kunde ha sttt gmd uppe vid vindsdrren, vem som helst kunde ha gripit tag i den ltta flickkroppen och knuffat henne ver rcket, ner i hisschaktet.
Alla Lottfes kolleger vid teatern tycktes ha skra alibin. Eller ocks skyddade de varann Lottie hade haft
mnga ovnner, det hade ofta varit strid p kniven om
rollerna. Ett var skert: Lottie Dahlman hade varit en
karrirbrallis, som varit villig till nstan vad som helst
fr en bra roll.
Det blev som vanligt en massa rutinfrhr; med hyresgsterna i trappa E fru Larsson, frknarna Marklund, Gustav Fredriksson, Elna Sanderson, fastighetsfrvaltaren,
vaktmstaren. De gav ingenting och det hade Sanger heller inte vntat. P hans anteckningsblock fanns slutligen
96

fyra namn, understrukna med kraftiga streck. De var:

Kertzinger
Toni Martins
Sammy Mbwala
Michael Markland
Kertzinger hrdes frst, han var bland de starkast misstnkta. Han hade sttt flickan nra. Och p partyt tv dagar fre mordet hade han yttrat: Jag nskar att jag blev
kvitt henne, eller ngot liknande.
De satt mitt emot varann vid skrivbordet och Sanger
studerade Kertzinger diskret; utan att det mrktes la han
alltihop p minnet: gesterna, mimiken, ordvalet, till och
med kldseln.
Kertzinger var helt sedesamt sorgkldd: mrk kostym,
svart skjorta och vit slips. Han var blek och orakad. Det
sg ut som om han grtit eller mjligen bara sovit illa.
rret p kinden lyste rtt mot den gulbleka hyn.
Sanger bjd p en cigarrett och skt fram askfatet.
Jag beklagar sorgen, brjade han stelt. Det mste ha
varit en smrtsam frlust fr er. ven om det frekom
vissa misshlligheter.
Han vntade. Bollen var hos Kertzinger.
Kertzinger lutade sig framt. Han hade psar under
gonen, det sg ut som om han inte ftt en blund i gonen
sen mordet.
Kommissarien mste frst, sa han. Det vrsta fr
97

mig r inte att Lottie r dd. Inte ens att hon dog p det
sttet. Det vrsta r att jag inte lskade henne. Att jag inte
ens tyckte om henne. Hon hade blivit ett phng.
Han tystnade, stdde armbgarna mot skrivbordet och
satte ihop fingertopparna.
Nu r det sagt, sa han.
Sanger blddrade i sina papper.
Ni hade bott tillsammans i tre mnader.
Kertzinger nickade.
Tre frfrliga mnader. Jag r inte ltt att leva tillsammans med. Lottie var inte ltt att leva tillsammans med.
Det var fruktansvrt ibland. r kommissarien gift?
Nej.
Kertzinger teg, strk sig ver det tjocka mrka hret,
log pltsligt, ett leende som gjorde honom tjugo r yngre.
Hon stod ut med mig fr mina pengars skull, sa han.
Jag r en liten mager halvgammal jude med mardrmmar om ntterna. Och en flicka som Lottie. Tror kommissarien p krlek?
Sanger svarade inte. Han lekte med papperskniven p
skrivbordet, sg rakt framfr sig p en punkt ovanfr
Kertzingers huvud.
Nr sg ni henne sist? frgade han abrupt.
P morgonen. Det vill sga, jag sg henne knappast,
det var s hr: hon stiger tidigt upp, ovanligt tidigt den
morgonen, sger att hon har viktiga renden att utrtta.
98

Jag bryr mig inte om det, jag halvsover, jag sover alltid
lnge om morgnarna. Sen gr jag ut, och nr jag kommer
hem har hon gtt till teatern. Hon har repetitioner p eftermiddagarna. Hon har varit hemma och bytt klder, slngt
sin klnning och skor och strumpor i en hg p golvet. Jag
tar upp dem, hnger upp klnningen, stller undan skorna.
Sen brjar jag mla, hller p hela eftermiddagen . . .
S ni sg henne aldrig igen, sen hon gtt p morgonen?
Kertzinger skakade p huvudet.
Nej, sa han. Jag sa inte ens riktigt adj t henne, jag
var fr smnig.
Och var befann ni er vid ttatiden p kvllen?
I ateljn. Jag mlade.
Ensam?
Naturligtvis. Jag mlar inte infr publik.
Ingen modell?
Kertzinger sg fraktfullt p kommissarien. Visste inte
alla mnniskor att han aldrig mlade efter modell?
S ni var ensam i ateljn hela kvllen. Ni sg inte p
TV? Fick inget besk? Inget telefonsamtal?
Kertzinger tnkte efter. Jo, han hade faktiskt haft ett
samtal, det var en person som ville kpa en tavla. De hade
talat ganska lnge. Det var mycket mjligt att samtalet
hade pgtt just vid ttatiden, det var rentav troligt.
Sanger antecknade. Sen sa han:
99

Ni frstr vl att det innebr ganska mycket fr er, om

det kan faststllas att ni talade i telefon just vid den aktuella tiden?
Kertzinger stirrade.
Men kommissarien menar vl nd inte att ni misstnker mig fr att ha mrdat Lottio? Herregud, jag var trtt
p henne, men det finns vl nd andra stt att slippa ifrn
en flicka.
Vi misstnker ingen, sa Sanger stelt. Men det r vr
skyldighet att ta reda p s mnga fakta som mjligt.
Ja, det r sant. Det r ert jobb. Oss emellan sagt, kommissarien, ett helvetes jobb.
Sanger reste sig och Kertzinger gjorde detsamma. Han
frstod att frhret var avslutat, tminstone fr tillfllet. I
drren vnde han sig om och sa:
En sak r jag i alla fall glad fr. Hon slapp uppleva
besvikelsen att inte bli prima ballerina. Hon hade lite svaga
vrister. Hon visste det sjlv. Hon skulle aldrig ha ntt toppen.
Sammy Mbwala hade inget alibi. Han hade promenerat
i Botaniska trdgrden i Lund, han hade inte mtt ngon
som knde honom. Vid halv niotiden hade han gtt hem
till sitt rum.
Han grt, lutad mot Sangers skrivbord. Hans stora hnder ppnades och slts konvulsiviskt, han frskte inte
100

dlja att han grt, lt trarna rinna utan att torka bort dem.
Sanger hade aldrig sett ngot s frkrossat i hela sitt liv.
Sammy svarade knappast p frgorna. Han ruskade p
sitt runda huvud, han tycktes inte lngre frst svenska.
Han var det smsta vittne Sanger ngonsin haft att gra
med.
Medicinare, tnkte Sangen. Finns det inga piller han
kan ordinera t sig sjlv? Han fljde Sammy till drren,
klappade honom tafatt p axeln.
Ses, sa han. Frsk ta det lugnt.
Nej, vittnet Mbwala hade inte varit till mycken hjlp.
Toni Martins stod nrmast p listan. Han hade inte heller
ngot klart alibi; han hade varit p bio. Ensam.
Jag skulle vilja veta lite om vad som hnde p partyt
hos Kertzinger, sa kommissarien. Jag har hrt en hel del
i stort sett samstmmiga versioner. Det var ett grl mellan
Lottfe Dahlman och Michael Markland. Jag skulle vilja
hra er uppfattning om saken. Efter vad jag frsttt hotade frken Dahlman Markland p ett eller annat stt.
Hon visste nog inte riktigt vad hon sa, sa Toni undvikande. Hon hade druckit en hel del jag tror inte att det
hon sa hade ngon betydelse.
Ni har ingen aning om vad hon syftade?
Inte det minsta.
Vet ni ngonting om Marklands tidigare frehavan101

den?
Toni skakade lngsamt p huvudet.
Jag har bara knt honom ngra mnader. Jag har inte
observerat nnting anmrkningsvrt.
Efter vad jag frsttt anklagade hon honom bland annat fr narkotikamissbruk. Hennes tidigare vn, Roger
Peters, greps fr bland annat narkotikasmuggel mellan
Malm och Kpenhamn.Jag tror inte att Michael har haft nnting med det att
gra.
Det verkar som om frken Dahlman anklagade honom fr det. Hon sa nnting om tjalla. Att tjalla i narkotikakretsar r ett allvarligt brott. Det straffas ofta med dden.
Vart vill kommissarien komma?
Sanger suckade.
Er vn r frsvunnen, sa han. Han frsvann samma
dag mordet gde rum. Det vore bttre fr honom, om han
vore hr
Toni sa hftigt:
Det har hnt frr att Michael gett sig ivg utan frklaring. Hans tillvaro r inte inrutad som vr, han har fortfarande ett behov av frihet.
Vi respekterar hans behov av frihet, svarade Sanger
torrt. Men det vore bttre fr honom sjlv, om han instllde sig fr frhr.
Michael r ingen mrdare. Han stack frn Vietnam
102

fr att han inte kunde dda sina medmnniskor.

Vi har ftt en annan version av saken.
Michael har ingenting med det hr att gra, upprepade Toni hftigt.
Det r det vi fr se.
Toni reste sig och brjade g runt rummet, runt skrivbordet, i en halvcirkel. Sangers mrka blick fljde honom
tankfullt. Toni tnkte: Vi r som frsksdjur, apor eller
marsvin, vi r skilda frn honom dr av en tunn glasvgg.
Han ser alla vra rrelser genom den dr vggen, han frsker till och med rkna ut vad vi tnker, vad vi mnar ta
oss till hrnst ... Han frsker bestmma sig fr vem han
skall sl ner p frst. Det enda som fattas honom r en vit
rock och en dissektionskniv. Fast man behver kanske inte
ha vit rock fr att dissekera frsksdjur ...
N? sa Sanger. Har ni bestmt er?
Okej, sa Toni. Jag ska ta reda p honom.
Sanger nickade.
Fint, sa han. Jag hoppades p det. Det blir under
alla frhllanden lttare fr er n fr oss. Och framfr allt
diskretare. Fr oss vore det som att leta efter en nl i en
hstack. Det skulle kunna ta veckor att grva fram honom. Men ni kan f tips frn era gemensamma vnner.
Han sa vnner med ett tvetydigt tonfall.
Toni sg hastigt upp.
Jag gr i god fr Michael, sa han. Han r ingen
103

mrdare.
Ni sa det nyss.
Som gud, tnkte Toni. Stor och mrk och sjlvbelten,
han har alltid rtt, han str p den rtta sidan, han har inga
problem.
Jag ger mig ivg genast, sa Toni. Det r ingen id att
ni lter ngon flja efter mig. Hittar jag honom tar jag
hoom med tillbaks.
Tack, sa Sanger.
Det r fr hans skull, inte fr er.
Sanger smlog, han liknade Humphrey Bogart, Toni
hade inte lagt mrke till det frut. Likheten var ljlig,
samma blick, samma leende, samma hrfste.
Jvla filmdeckare, tnkte Toni. En gud med dissektionskniv. En filmgangster.
Vi litar p er, sa Sanger vnligt och la handen p Tonis axel. Lycka till. Och ta vl vara p honom.
Toni svarade inte.

hjlpt. Han hade lagt lapparna i brevldorna frst, det hade

inte hjlpt. Till slut blev han desperat, han ville frska
skrmma henne. Det hade visserligen lyckats, hon hll
sig tyst nu, men det var nd inte s Fredriksson hade
velat ha det.
Han hade ingenting med det andra att gra. Han hade
bara velat skrmmas. Han hade inte nskat livet ur ngon.
Kommissarien lt sig nja med det. Tills vidare. Han
hade avsljat en ganska oskyldig troublemakare.
Han skte fortfarande efter en mrdare.

Efter frhren kunde kommissarie Sanger gra det frsta sensationella avsljandet:
Det var gamle herr Fredriksson som hade klottrat orden Miss Klumpfot p frken Berggrens drr natt efter
natt. Han hade gjort det i ren desperation, hon hade hllit
honom vaken om ntterna med sin grammofon och sitt
klampande. Han hade klagat hos vrden men det hade inte
104

105

Michael

Toni satte sig i bilen och krde ner mot stan. Den varma
sommareftermiddagen gled frbi utanfr bilrutorna, han
vevade ner en ruta och vrmen kom in, smg sig klibbig
upp-efter hans bara arm, runt hans axlar. Den flsade honom i nacken, som ett stort ludet djur. Man kunde inte
skaka den av sig.
Alltihop r hettans fel, tnkte Toni. Dom blir som galna,
det r inte s konstigt.
Fredriksson hade inte orkat med det. Vrmen, trycket
mot hjssan, ljuden som flt mellan lgenheterna, ut och
in genom stndigt ppna fnster. Kits eviga grammofonmusik snt r vrre nr man r gammal.
Toni hade mtt tvillingarna vid lekplatsen nr han var
nere och hmtade bilen. De hade hngt med huvena och
stirrat i marken, blivit blodrda d han sagt hej. Knipit
ihop lpparna.
Det hade hnt nnting med tvillingarna, nnting allvarligt, vad det nu kunde vara.
Toni rundade Malmhus slott och krde in i kvarteren
p vster. Han visste var cafeet lg, han hade hrt talas om
106

det men aldrig varit dr. De invigda kunde kpa sin narkotika dr, det var skrare n p Gustav Adolfs torg. Man
kunde vara mera ostrd och det var mindre risk fr att
man skulle bli lurad.
Pojken bakom disken p caf Cirkeln sg likgiltigt upp
d Toni kom in. Det fanns ingen annan n han i det yttre
rum-met. Det grnmarmorerade golvet var sjaskigt,
duktrasorna p borden solkiga. Mnstret p vggarna liknade asymmet-riskt placerade snusloskor, jukeboxen stod
stum i ett hrn, ett slags modernt monstrum, fr tillfllet
bragt till trumpen tystnad.
Vad var det om? frgade pojken.
Jag sker Michael Markland, sa Toni. Vi skulle trffas hr klockan sex, ljg han.
Pojken stirrade sltt p Toni. Hans lppar rrde sig.
Han r inte hr, sa lian till slut. Han har inte sagt nt
om att nn skulle komma och ska honom.
Det r viktigt, sa Toni otligt. Det gller liv eller
dd, la han till, fast med avsmak, men det passade liksom. Han tog upp en tia och la den p disken, en centimeter frn pojkens hand. Fingerspetsarna med de lngt
nerbitna naglarna nrmade sig sedeln som en spindel sitt
byte. Toni la handen p den.
Hur ska jag kunna veta att du inte r snut, brast det ur
pojken, hjlplst, mot hans vilja. Han sneglade p sedeln.
Dom har vart hr och frgat efter honom.
107

Michael och jag r kompisar, sa Toni. Ser jag ut

som en snut kanske?
Pojken glodde under lugg.
Ja, sa han.
Om du inte vill sga var Michael r, s kan du i alla
fall ge mig adressen till den dr mlaren, Rde Dan i Lund.
Dom r ju kompisar, Michael str modell fr nn tavla.
Det kan ju inte vara nn risk fr dig att ge mig hans adress,
den kan jag ju nd f tag i, i synnerhet om jag r snut.
Pojken stirrade tomt, det rrde sig lngsamt inne i hans
hjrna, ngot slags beslut formade sig drinne.
Hans adress, sa Toni och slppte sedeln.
Det blev pltsligt liv i grabben. Processen inne i hans
huvud var klar. Han rev upp en bit papper och en pennstump, kratsade ner ngra ord och rckte Toni lappen.
r han inte p den adressen s jobbar han p Konsthallen. Han dekorerar en hel vgg dr
Det sista kom med en tydligt mrkbar biton av stolthet.
Fint, sa Toni. Tack ska du ha.
Grabben svepte ner sedeln i fickan med den snabbaste
gest Toni nnsin sett.
Hej, sa han.
Hej, sa Toni.
Han smlog fr sig sjlv d han gick mot bilen. Som en
dlig deckare, tnkte han. Den hlgde grabben med sin
skitiga trasa i handen, sedeln, hela scenen, samtalet ord
108

fr ord, alltihop var som klippt ur en dlig deckare frn

40-talet. Kvasi-amerikansk. Det gr allts till s i verkligheten, tnkte Toni. Det hade jag aldrig trott. r det faktiskt verkligheten som hrmar dikten? Agerar vi som vi
gr drfr att vi vet, vi har lst, vi har sett p film att det r
s det gr till?
Toni kom att tnka p kommissarie Sanger, denne gud
i brun kostym bakom sitt skrivbord, Humphrey Bogart
mate-rialiserad, mitt ibland dem. Michael skulle skratta
om han visste vem som var p jakt efter honom. Men Toni
var sker p att trots den skenbara vnligheten,
hyggligheten, klappen p axeln, var kommissarie Sanger
farlig. Farligare n gud. P ngot stt hade han lyckats
bnda upp tvillingarnas hrt slutna lppar och plocka fram
hemligheten. Vilken den nu kunde vara.
I den stora vestibulen i Lunds Konsthall fann Toni Rde
Dan. Som en annan Michelangelo svvade han mellan tak
och golv, sittande p en upphissad brda som gav intryck
av att den nr som helst skulle ge efter fr hans tyngd.
Han hade mage som Cornelis Vreeswijk, han var tjock
som en tunna hade hr och skgg som en valfngare, rtt,
morotsrtt. Han var otrolig; en figur ur en shakespearekomedi.
Goddag, sa Toni nerifrn golvet. Han knde sig ljlig dr han stod, med huvudet ungefr en meter under
konstnrens dinglande ftter.
109

Rde Dan kastade en blick nert och rt:

Vafan vill du?
Jag sker Michael Markland.
r du snut?
Nej. Mste man vara det fr att frga efter honom?
Dom har vatt hr och skt honorn.
Dom r vl underrttade, sa Toni. Jag r en kompis
till honom. Vi bor i samma kk i Malm.
Dan kravlade sig nerfr en stege och kom rullande ver
golvet som en sjman p dck.
Aha, sa han. Michaels vackre vn. Inte illa, inte illa
alls.
Och han la huvudet p sned och gick runt Toni, skrskdade honom frn huvud till fot, vrderade.
Snyggt, sa han. Verkligt snyggt. Lite fr mager kanske, men det kan byggas p. h, ta och ta av dig skjortan,
va?
Jag har inte kommit hit fr att kl av mig, sa Toni
kyligt.
h, bara lite grann va. Du kan vl tminstone knppa
upp. Michael sa att du vore en fin Adam, du frstr,
grabben, jag har inte ftt tag i nn Adam n. Dom hr
satans studenterna ser antingen ut som bonddrngar eller
ocks r dom kutryggiga och hjulbenta. Jag skulle behva
en kille som du. Du fr betalt. Per timme. Va?
Jag mste ha tag i Michael, avbrt Toni. Det r vik110

tigt.
Jaha, ja, sa Dan och drog sig i skgget. Man skulle
kanske kunna gra en byteshandel? Du str modell fr
Adam och jag talar om var du kan hitta Michael.Okej, sa Toni. Var finns han?
Lugn i stormen, du ska f adressen. Det gr ingen nd
p honom dr han r nu. Han har inte vatt utom drrarna
p en vecka
En vecka. Det innebar att Michael inte varit i Malm
den dan mordet begicks. Toni andades lttare.
Gr det att bevisa?
Vi r tv man som kan vittna om det. Slappna av va,
Michael har legat i ide hela veckan.
Titta nu hr, fortsatte Dan och pekade p den halvfrdiga mlningen som strckte sig ver en hel vgg. Hr
ska du st, du ser jag har lmnat ett tomrum. Hr mellan
Eva och ormen. Har du sett en lskigare brud? En polare
raggade upp henne, hon r nnu vrre i verkligheten. Alldeles vit och stora bldriga brst och feta vita lr, som
sur skummjlk. Det r s man har lust att bli bg, nr man
ser henne.
Toni sg fr frsta gngen p det halvfrdiga konstverket. Det var jttestort, fantastiskt, det var fult, grymt, ursinnigt. Toni svalde.
Fint, sa han.
Det r Mnskligheten, frklarade Dan. Bara det,
111

mnskligheten. P gott och ont. Mest ont.

Bland mngden av kroppar kunde Toni urskilja den
storbystade Eva och ormen som dinglade, grn och ckligt uppsvlld, frn en trdgren ver hennes huvud. Nere
till vnster fanns Beatles i en snygg formation; de stod i
en fyrkant, alla fyra med hgra armen utstrckt och spetsen av pekfingrarna berrande varandra. Det utgick en kraft
frn dem det var som ett slags skapelseakt. En annan
del av tavlan visade ett upplopp, hus som stod i lgor, fallskrmssoldater. Den heliga Teresa av Avila knbjde under dunkla skyar, ovanfr hennes huvud dinglade ngon i
en galge, han hade Che Guevaras ansikte.
Michael fanns mitt p vggen, lite ovanfr de andra.
Hans lidande ansikte var blekt, han hade blod runt lpparna, ppna gon. Runt hans lnga ovrdade hr glnste
en gloria med matt sken. Toni svalde.
Det var verkligen Michael, i Frlsarens gestalt, med de
magra lemmarna sargade av spikarna. Det var alltigenom
Michael. S tydligt hade Toni aldrig sett honom frut.
Du har lyckats bra med Kristusfiguren, sa han.
Den tjocke mlaren stod en stund tyst bredvid Toni.
Det var enkelt, sa han slutligen. Jag behvde bara
mla vad jag sg.
Ja, sa Toni. Jag undrar vad som kommer att hnda
honom nu?
Han fullfljer sitt de, sa Dan. I evigheters evig112

heter. S som det en gng fr alla r bestmt. Korsfstelse, nertagning frn korset, uppstndelse.
Jag menade Michael, sa Toni. Jag r orolig fr honom. Jag tror att han r misstnkt fr mord.
Toni tog frjan ver till Kpenhamn. I fickan hade han
en hopvikt papperslapp med en adress till ett av husen
vid de smala ruffiga gatorna bakom Nyhavn. Dr skulle
Michael finnas. Toni gjorde sig inga illusioner om hur
det skulle se ut dr och i vilket tillstnd han skulle finna
Michael.
Som en agentfilm, tnkte han. En tia till en mager grabb
p ett langarcaf man fr en adress i utbyte. Nsta adress
fr man praktiskt taget betala med sin egen kropp, genom
att lova st modell, bli frevigad p en vgg i Lunds Konsthall. Androm till varnagel.
Om Dan talat sanning hade Michael rest till Kpenhamn redan p tisdagseftermiddagen flera timmar innan
Lo-Lo mtte sin dd p botten av hisschaktet. Om Dan
talat sanning, respektive om Sanger kunde fs att tro att
Dan talade sanning, skulle Michael inte behva hlla sig
gmd.
Det var ju inte ens skert att han verkligen hll sig gmd.
Enligt fastrarna hnde det ibland att Michael pltsligt frsvann, blev borta ngra dar, kanske en vecka.
Toni stod p nedre dck och sg p vattnet som skum113

made som vispad ggvita kring skrovet. Msarna seglade

liknjt ver fartyget, dk pltsligt i eleganta bgar, de
dk efter allting cigarrettfimpar, apelsinskal, till och
med spottloskor. Rena vita fglar som t vad som helst,
vackra glupska fglar med vita fjdrar och gula knappgon.
Han kom att tnka p raden av Lo-Los dockor och
plysch-nallar ovanfr Kertzingers sng. Hennes vktare
och mascots de hade inte frmtt skydda henne. Toni
undrade om de fortfarande satt kvar i en rad dr ovanfr
sngen. Han undrade om Kertzinger kunde sova om ntterna, ensam i sin breda sng, eller om redan en ny Lo-Lo
delade den med honom.
Vattnet frste vitt som vispad ggvita, msarna flt lngsamt, elegant ver fartyget, spejade med sina vaksamma
gula gon, dk och kivade om avskrdet.
Det var fullt med mnniskor runt Toni och han sg p
dem i smyg och frskte rkna ut vem av dem som var
snd av Sanger fr att bevaka honom. Det var nnting
underligt med btpassagerarna, Toni kom frst inte p vad
det var. De sg vanliga ut, var kldda som vanligt, mn
och kvinnor, yngre och ldre. Men de var alldeles tysta,
en spklik tystnad, en tystnad som p havets botten.
D sg han det. De gestikulerade allesammans, gjorde
tecken med hnderna, skrattade, de frde livliga konversationer med varann, men ddstyst. Det var spklikt tills
114

det gick uppfr Toni att han hade hamnat mitt uppe i en
sllskapsresa fr dvstumma.
En ung man stod fr sig sjlv ett stycke frn de andra.
Han rkte och sg tankfullt ut ver vattnet. En gng kastade han en frstulen blick t Tonis hll.
Sanger, tnkte Toni. Han kunde nd inte lta bli att
skic ka en skugga efter mig, jvla filmdeckare, tror han r
smart va?
Toni drog upp en cigarrett och gick fram till mannen.
Frlt, har ni mjligen en tndsticka?
Mannen sg en sekund ofrstende ut, s sg han p
cigarretten och hans ansikte lyste upp. Hastigt fick han
fram en tndsticksask, drog eld p en sticka och tnde
Tonis cigarrett. Han log hela tiden; han verkade verlycklig ver att f st till tjnst.
Tack, mumlade Toni och vnde sig bort. Han skmdes. En liten stund senare sg han att mannen brjat en
livlig diskussion med en av medresenrerna. Han
gestikulerade, nickade och log, inte ett ljud kom ver hans
lppar, han log och skrattade och gestikulerade. Det var
tydligt att han var en man utrustad med ett glatt lynne.
Jvla Sanger, tnkte Toni. Inte ens det. Inte ens det njet
kunde du unna mig, att f avslja din lille smygare.
Hamnen skapades framfr hans gon, de lnga lderdomliga magasinslngorna, kolhgarna, de smala
medeltidshusen som vnde sina gula, bl och skra fasa115

der mot vattnet. En trivsam smstads ansikte, leende, speglande sig i vgorna. Bakom fanns miljonstaden, man anade
den knappast.
Huset sg nstan nnu ruffigare ut n Toni frestllt sig
det. Det skulle ha verkat obebott om det inte varit fr de
ver-fulla soptunnorna p grden. Locken stod p glnt;
innehllet i tunnorna visade sig i all sin skamlshet.
Ngra grbleka ungar lekte p grden. En av dem, en
flic-ka som skulle bli vacker om ngra r, fast det visste
hon inte, ett slags bakgrdarnas Pippi Lngstrump, visade
honom v-gen uppfr trapporna dr det luktade damm och
kokt kl och misr.
Det fanns ingen namnskylt p drren, inte ens en
pappers-lapp med ett namn, men flickan frskrade ivrigt
att det var rtt drr. Hon lste p Tonis papperslapp igen
och nickade hftigt, jo, det var dr.
Han r hemma, sa hon.
Hon tog tacksamt emot Tonis slant, neg och sprang
nerfr trapporna och ut p den unkna grden, ut till soptunnorna och lekkamraterna och smutsen och livet som
vntade henne drute.
Toni knackade p drren. Nr ingen svarade knackade
han en gng till, sen tog han i handtaget och tryckte ner
det. Drren gick upp och han ppnade den lngsamt.
Det var ett slags kk, och det fanns en man drinne.
116

Han stod bjd ver nnting, Toni kunde inte se vad det
var. Det var ganska mrkt drinne, fr ett par av rutorna i
det lilla fnstret hade ersatts av bruna pappskivor.
Mannen lyfte huvudet, sg p Toni och tog ett par steg
emot honom. Hans hnder var egendomligt stela och
svarta, han hll dem ett stycke frn kroppen som om de
inte hrt till den, som om de var av tr. Toni stirrade p
honom och frstod pltsligt vad mannen hll p med och
vad han hade p hnderna.
Lera. Ett stycke lera, en oformlig klump. Han hade sttt
bjd ver lerklumpen, han hade lera i ansiktet, p klderna. Det stmde. Han var skulptr, Dan hade nmnt det.
Vad vill ni? sa mannen ovnligt.
Jag sker en god vn, sa Toni nervst och frskte
lta bli att se ut som en civilkldd polis. Jag har ftt reda
p att Michael Markland skulle finnas hr.
Skulptren mtte Toni med en blick som svmmade
ver av ohljt frakt. Mockajackan, pressvecken, skjortkragen. Toni knde att han var vgd p vg och befunnen
fr ltt.
Knner honom inte, sa mannen nonchalant och lutade sig mot bordet dr han hade sin lerklump. Ni mste
ha gtt fel.
Dan gav mig adressen, Rde Dan, mlaren i Lund. Se
hr, han har sjlv skrivit den.
Roul Stender, lste mannen. Jod, det stmmer, det
117

r jag, och det r Dans stil. S lngt r det nog okej. Men
det behver ju inte betyda att den ni sker finns hr. Har
ni tillstnd att gra husunderskning s ro fram med det.
Det har jag inte.
Nej, det har ni inte. Och ni liknar inte nn av Michaels
vnner.
ter for blicken ver Toni, fraktfullt, frn skjortkragen
till skospetsarna.
Toni svarade snvt:
Jag trivs med rena klder.
Okej, okej, ni trivs med rena klder. Det r er ensak.
Stender representerade ngot som Toni aldrig frr sett:
han var en ldrande beatnik. Han var skert ver femtio,
liten och mrk, lite hjulbent, med hr till axlarna och ett
tovigt skgg, figur som en tjugoring, kldd i jeans och
flckig trja.
De sg p varann och fann till sin frvning och samtidigt, att de bda kmpade fr samma sak: att skydda Michael.
Jag tar inga risker, sa Stender lngsamt. Men om
det r s att Michael vill trffa er s ska jag se till att han r
hr vid tiotiden i kvll. Ni kan komma tillbaks d. Ensam.
Han gick bort till vasken och brjade ursinnigt skrapa
bort torkad lera frn hnderna.
Ge er ivg, sa han ver axeln. Ni kan nd inte st
118

dr och stirra till klockan tio!

Toni vnde p klacken och gick. Han var ganska sker
p att Michael funnits nnstans i nrheten kanske han
hrt hela samtalet genom den ppna drren i andra ndan
av kket.
Det frvnade inte Toni att Michael tagit sin tillflykt
till en plats som den hr. Vad som frvnade honom var
fort-farande att verkligheten efterhrmade fantasin var
det inte p just sna hr stllen man i bok efter bok, film
efter film hade skt folk som var misstnkta fr mord?
Michael hade inte ddat ngon. Michael skulle inte
kunna dda en insekt en gng. Var det inte fr den skull
han hade flytt frn det legala ddandet p slagfltet, riskerat att bli fast, att aldrig mer f komma hem?
Toni gick och drev p gatorna, lngs kanalen, ver broarna, p boulevarderna. Skymningen snkte sig ver staden, bddade in den, gjorde den vackrare, mjukare, vnligare. Nr lyktorna brjade tndas som brokiga prlband
inne under Tivolis grnska gick han lngsamt tillbaks till
Nyhavns-omrdet.
Den hr gngen var grden tom, fast det rasslade kring
soptunnorna, skrapade som av mnga sm ftter. Toni
skyndade uppfr trappan, den saknade lyse, han fick treva
sig fram till den rtta drren. Han knackade.
Drren ppnades nstan genast och Roul Stender stod
p trskeln. Han hade en slocknad cigarrett mellan lp119

parna, han log vnligt. Hans hnder var ngorlunda rena.

Kom in, sa han. Hans nd tar emot.
Och han gick fre genom det smutsiga kket, genom
drren och in i ett bakomliggande rum.
Michael lg utstrckt p nnting som sg ut som en
gammal trasig dyschatell. Rummet var en skrpkammare,
fast det var nstan omjligt att urskilja ngra bestmda
konturer, allting var insvept i en slja av rk. Bredvid
Michael stod ett bord med ett stearinljus i en flaska.
Se p fan, sa Michael och reste sig p armbgen. S
du kom sjlv, riddar Lancelot. Hur mnga drakar har du
ddat i dag?
Det r allvar, Michael. Lo-Lo r dd.
Michael sjnk ner p rygg igen med armarna under
huvudet.
Hrde du vad jag sa?
Tror du inte jag lser tidningarna riddar Lancelot?
I vilket fall som helst du mste komma hem. Tanterna r oroliga fr dig.
Bakom Tonis rygg brast Stender ut i ett bubblande skratt.
Om tanterna r oroliga, d mste du genast resa hem, sa
han.
Hll kften bgge tv, jag tnker, sa Michael.
Toni lutade sig mot vggen, Stender hade sjunkit ner
p en trasig stol och lyckats f eld p sin cigarrettfimp.
Luften i rummet var s kvljande att Toni mdde illa. All120

ting i rummet var smutsigt, nstan p grnsen till frruttnelse. Ovanfr sngen gldde en mlning som en trotsig
fanfar, det var en tavla mlad direkt p den sjaskiga tapeten, sagolika frger i rtt, orange, guld.
Stender sg Tonis blick och spottade p golvet.
Skit, sa han. Han som bodde hr fre mig var tokig.
Han sitter p drhus nu.
Michael hade tnkt frdigt, han reste sig p armbgen
igen och sa lngsamt:
Och p vilket stt berr det mej att den dr lortjntan
r dd?
Bara att du mste instlla dig fr frhr, du som andra. Sanger tycker det verkar misstnkt att du hller dig
undan.
Sanger?
Kriminalarea.
Michael flinade.
S han har skickat dig, Lancelot, rddaren i nden.
Han har inte direkt skickat mig. Dom skulle nd ha
ftt tag i dig, frr eller senare. Dom kan sitt jobb. Och ju
lngre du hller dig undan, dess misstnktare verkar det.
Om du fljer med mig nu kan du ltsas att du inte haft
reda p nnting alls om mordet.
Vad har Dan sagt? Jag menar till snutarna?
Att du reste hit redan p eftermiddagen. Lo-lo dog
vid ttatiden p kvllen.
121

Tror du inte jag vet nr hon dog? Det var exakt klockan
elva minuter ver tta.
Den exakta tiden har inte varit uppgiven i ngon tidning, sa Toni.
Toni visste att han aldrig skulle glmma den natten, att
han nr som helst under sitt liv skulle kunna terkalla
den i minnet, lika verklig, eller lika overklig, som den
varit. Sjlva rummet var som en teaterscen, rekvisitan
lnad frn Tolvskillingsoperan: smuts, paltor, trasiga
mbler, saker som fr lnge sedan upphrt att fungera,
som bara fanns dr, hopsamlade i hgar.
Och Michael p sngen, orrlig, likgiltig, som om han
inte spelade med i pjsen. Han stirrade p mlningen p
vggen ovanfr sitt huvud, han teg och rkte.
Stender hade gtt ut. Toni hade satt sig vid sngens
fotnda, han lutade sig mot vggen, sg p stearinljuset
som brann i sin flaska, sg p Michaels orrliga kropp.
Det var som en likvaka.
Riddar Lancelot, sa Michael smnigt och hans huvud
fll t sidan. Han sov, och Toni tog ifrn honom cigarretten,
slngde den p golvet och trampade p den. Till slut somnade han sjlv, hopkrupen vid sngens fotnda.
Gryningen vckte honom och han slog upp gonen, sg
det svartnade taket, de trasiga tapeterna, mlningen p
122

vggen, sngen.
Michael. Michael var inte dr, sngen var tom. P den
smutsiga huvudkudden syntes nnu avtrycket efter hans
huvud. Toni reste sig hastigt och gick ut i kket. Dr stod
Michael vid nnting som skulle frestlla en spis och tillagade nnting som skulle frestlla kaffe.
Hej, Lance, sa han. Kaffet r frdigt, drick snabbt,
drakarna vntar. Vad var det du sa han hette, den dr kommissarien?
Sanger. En mrk djvel, han ser rakt igenom en.
Du r genomskinlig som glas, riddar Lancelot. Men
s har du heller ingenting att dlja. Drick ditt kaffe, det
kan du behva. Du ser frfrlig ut.Toni smakade p kaffet och gjorde en grimas.
Du har allts bestmt dig fr att flja med?
Precisely, sa Michael och log. Jag har bestmt mig.
Du ska vl inte behva slss mot drakar ensam heller.
Frsta flygbten gick klockan sju. Det var dimmigt nere
vid hamnen, en mjlkig dimma som skulle ltta uppt
dan, nr solen brt fram p allvar.
Toni och Michael var nstan de enda passagerarna p
bten. De satte sig lngst bak p en av de obekvma
trbnkarna, och Michael somnade genast. Han satt med
huvudet lutat mot Tonis axel, han smlog lite i smnen
som om han drmde om nnting roligt. Hans hr kittlade
123

Toni p halsen, det var otvttat och luktade hr. Toni vnde
bort huvudet och sg ut genom fnstret.
Varfr gr jag det hr? tnkte han. Fr Sangers skull?
Fr Michaels? Fr Lo-Los?
Michael vaknade i samma gonblick som bten la till
vid kajen. Han reste sig, log och gspade, strckte p sig.
Han verkade utvilad och p gott humr. Toni sjlv var
ddstrtt, han knde sig smutsig och orakad. Han visste
att hans mrka skggstubb kom honom att se ut som en
tattare. Byxorna hade inga pressveck lngre, mockajackan
hade en oljeflck p den ena rmen.
Skit i det, sa Michael generst. Det r den goda
viljan som rknas. Du har gjort dagens goda grning.
De bda tullarna sg p dem, utvxlade en blick och
Toni knde hur det knt sig i magen.
De blev kroppsvisiterade bgge tv, i var sitt bs. Toni
knde det som om han skulle d av frdmjukelse. Han
var frdig fre Michael och stod och vntade otligt.
Michael kom ut, leende. Han knppte sin skrynkliga
manchesterjacka och sa halvhgt:
Tror dom man r s jvla dum s man har cannabis i
kalsongerna?
Toni hade bilen stende nere vid frjelget. Han satte
sig i den och vntade medan Michael kpte cigarretter i
en kiosk. Nr Michael sjunkit ner i framstet gav han
Toni en elak blick och sa:
124

Jag sg det nog. Du skmdes. Du gillade inte att bli

tagen fr bg, va?
Toni krde Norra Vallgatan fram. Solen hade brutit
igenom dimmorna, de hngde bara kvar som en ltt slja
under Kungsparkens lvkronor.
Jag borde ltit dig ligga kvar i den dr hlan hos den
dr halvgalne skulptren. Frr eller senare hade dom ftt
tag i dig nd. Varfr gr jag det hr? Kan ngon frklara
det?
Ja, sg det, sa Michael. Men jag rkar faktiskt veta
det. Drfr att du tycker om mig. Du kan helt enkelt inte
lta bli att tycka om mig, fast du just nu sitter och tnker
en massa otrevliga saker om mig av vilka det minst
krnkande r att jag kanske r en mrdare. Varfr ska du
krngla till allting. Det r ju s enkelt.

125

Beknnelsen

Toni parkerade bilen vid baksidan av huset.

Vi gr upp till mig, sa han. Det r ondigt att du
trffar dina fastrar just nu. Du mste bada och vila dig.
Byta klder. Du kan inte se ut s dr. Sanger skulle bura
in dig direkt.
De lyckades komma uppfr trapporna utan att mta
ngon. Michael sg ner i hisschaktet, ryste till.
Dr lg hon som en docka, sa han. En mekanisk
docka dr mekanismen gtt snder. Men hon var ett as
den dr tjejen, knappast vrd ett bttre de.
De gick vidare uppfr trappan under tystnad. Nr Toni
ppnat drren och de gtt in, sa han:
Hon sa nnting hos Kertzinger om att hon skulle tjalla
p dig. Sanger har tagit fasta p det. Han har skert gtt
noga igenom hela dossiern om Roger Peters. Det blir vl
frga om hur pass insyltad du r dr.
Jag har ingen trasa i den byken.Det gller att bevisa det fr Sanger eller i varje fall f
honom att tro det. Lo-Lo hotade dig ppet och infr vittnen. Du var kompis med Roger Peters som kte fast fr
126

narkotikasmuggel. Ni hade deserterat samtidigt frn Vietnam.

Inte samtidigt. Jag korn fre honom.Michael slngde sig fullt pkldd p sngen och drog
upp sitt cigarrettpaket.
Hur lng tid har jag p mig? Jag menar, innan du
larmar dom?
Vi ker ner tillsammans nr du vilat dig. Det r ju
ingen brdska. Sanger vet skert redan att vi var med
flygbten.
Tids nog hinner du dit. Det vore kanske bst om du
tnkte igenom vad du ska sga. Vilka chanser du har att
bevisa att du inte var i Malm och framfr allt inte i det
hr huset vid ttatiden i tisdags kvll.
Klockan elva minuter ver tta, sa Michael.
Hur vet du tiden s exakt?
Michael flinade.
Inside information. Jag knner en som var hr d.
Men det behver vi ju inte ltsas om fr Sanger.
Om du inte hade nnting med den dr smuggelhistorien att gra s har du ju heller inget motiv fr att
mrda Lo-Lo-
Kanske inte det, nej.
Men om du vet det exakta klockslaget s vet du vl
ocks vem mrdaren r?
Det behver inte vara samma sak. Och om jag vet
127

nt, s tnker jag i alla fall inte sga det t Sanger. Det fr
han tortera ur mig. Och det har han ingen befogenhet
till.
Toni gick ut i badrummet, tappade i badvattnet och
tog fram rena handdukar.
Du mste bada och tvtta hret och raka dig och klippa
naglarna och frska bli ngorlunda mnsklig, sa han.
Sanger r pedant, det syns lng vg. Fan vet om han
inte anvnder eau de cologne for men.
Michael satte sig upp, fimpade cigarretten och brjade kl av sig. Han slngde klderna i en hg p golvet.
Toni lt dem ligga.
Jag ska ordna l och ett par mackor s lnge, sa han.
Du mste ha nnting i dig.
Mysigt, sa Michael. Picknick i det grna. Frukost i
gal-gens skugga.
Du behver inte frska verka kvick. Du sitter ganska illa till, den dr Stender och Rde Dan r nog inga
vidare vittnen.
Michael reste sig och gick ut i badrummet. Toni gjorde
i ordning smrgsar och ppnade en lburk, satte fram
allt-ihop p skrivbordet. Telefonen ringde.
Det var Sanger.
Ja, han r hr, sa Toni. Vi kommer om en stund,
han mste gra sig i ordning frst. Han kan ju inte grna
f frpesta hela polishuset.
128

Det r bra, sa Sanger. Jag litar p er.

Det r inte msesidigt, sa Toni och la p luren.
Michael kom ut ur badrummet med det lnga hret
drypande vtt och bara en handduk kring hfterna. Han
slngde sig p sngen igen, slt gonen. Det verkade som
om han skulle somna.
Du frstr min huvudkudde, sa Toni.
Michael sg upp och log.
Om det bara vore det, sa han. Men det r vrre n
s: jag frstr ditt liv, din barnatro, din tro p mnskligheten, din tro p Det Goda som du fick i dig som barn.
Det fick jag inte. Varken d eller senare.
Fr jag har ljugit fr dig, fortsatte Michael. Jag har
ljugit om en ganska vsentlig sak och nu tnker jag tala
om sanningen fr dig. Lo-Lo visste om det.
Toni teg och vntade.
Jag deserterade inte. Dom skickade hem mig. Helt
enkelt: dom ville inte ha mig. S enkelt var det med det.
Roger visste det, Lo-Lo visste det.
Men varfr, Michael?
Dom skyllde p ett ltt hjrtfel. Och det r ju mjligt
att jag har det. Men det var inte fr det. Hur mnga killar
med ett ltt hjrtfel tror du inte dr drborta?
Michael lg p sidan, naken snr som p handduken,
han var ytterligt mager, vartenda revben syntes under huden. Han var ytterligt mager, vartenda revben syntes un129

der huden..Han lg i samma stllning som p Dans mlning. Det enda som fattades var spikhlen och glorian.
Symbolen fr den lidande mnskligheten, tnkte Toni.
Hur lnge ska han behva lida? r det inte slut snart?
Och vad har hans mellanhavande med USA:s krigsmakt
och vad har Kristi lidande och dd att gra med Lo-Lo?
Dom ville inte ha mig, sa Michael tjockt. Dom var
rdda att jag skulle frstra moralen fr dom snygga prktiga yankeegossarna och dom stiliga negerynglingarna
som har statens tillstnd att blanda sitt blod med dom
vita drborta p rans flt. Dom andra dg, dom skickades ut att d drute, i skiten och svetten och ngesten i
det dr helvetesinfernot. Men jag fick inte ens lra mig
hur man ddar. Jag ansgs inte vrdig att bra vapen mot
mina medmnniskor.
Toni bekmpade en vild lust att g bort till Michael,
lgga armarna om hans magra kropp och trycka honom
intill sig. Han vnde sig mot fnstret.
Har du en tndsticka? sa han.
Michael fiskade upp en tndsticksask ur kldhgen och
kastade den genom rummet.
Catch, sa han.
Toni sg ut genom fnstret, rkte och blste ut rken i
den varma frmiddagen. Ljudet frn Kits grammofon
hrdes svagt. Det var lrdag, hon var ledig frn jobbet.
Hon spelade lgt, eller ocks hade hon fnstret stngt.
130

Du ville allts hellre glla fr desertr n erknna att

du har hjrtfel?
Ja. Det r en frga om vrderingar.
Jag frstr. Och Lo-Lo knde till det dr. Och hotade
att basunera ut det. Var det fr det hon mste d?
Jag har inte sagt att jag ddade henne.
Telefonen ringde igen.
Sanger, sa Toni. Han r rdd att frlora sitt byte.
Han lyfte luren.
Ja, sa han. Vi kommer om en kvart. Han mste ha
nt i sig, det tar inte lng stund. Fr resten har jag ftt en
s gott som fullstndig beknnelse.
De satte sig vid bordet och t och drack. Michael slukade smrgsarna, det verkade som om han inte tit ordentligt p flera dagar. Det ringde p drren och Toni
gick fr att ppna.
Snutarna, sa han. Dom kunde inte vnta lngre. Tror
du dom r civilkldda?
Men det var inga poliser som stod drute. Det var Elna
Sanderson, blek under pudret, med en ansats till lppstift
och en blommig klnning som slutade strax under knt.
Kom in, sa Toni. Michael ska strax kl sig. Frlt
oredan.
Hon kom in och sg skrmt p Michaels magra lekamen, ndtorftigt dold av badhandduken.
Goddag, sa hon nervst. Toni, jag har varit s oro131

lig. Du har varit borta hela natten. Och stackars Kit har
inte vgat sova alls i natt. Hon flyttar i vermorgon. Det
r klart nu med hennes eftertrdare.
Det var bra, sa Toni.
Har du talat med kommissarien nyligen?
Jad, tv gnger alldeles nyss.
Vad sger han?
Det verkar inte som om han kommit nn vart sen sist.
Men man vet ju aldrig vad han har fr kort uppe i rockrmen. Fr gonblicket r han mest intresserad av Michael.
Hon sg skyggt t Michaels hll och han flinade och
svng-de benen ver sngkanten.
N, riddar Lancelot, sa han. Vad ska jag stta p
mig infr det viktiga sammantrffandet med allas vr
kommissarie?
Toni plockade fram ett par byxor, skjorta och en blazer, skor och strumpor, ett par kalsonger. Michael tog
sakerna och frsvann ut i badrummet. Elna vnde sig mot
Toni:
Vad kommer Sanger att gra med honom?
Frhra honom. Det r en ren rutinsak.
Dom kan ju inte flla ngon utan bevis, eller hur?
Om Michael r oskyldig s klarar han sig. Sanger r
ingen idiot.
Vi fr hoppas att det gr bra.
132

Michael sjng medan han kldde sig och akustiken i

badrummet gjorde hans rst mrk och fyllig. Han tog
god tid p sig. Nr han kom in stllde han sig framfr
spegeln ver byrn, vnde och vred p sig och betraktade kritiskt sin bild.
Jvla borgarbracka, sa han. Det r bara slipsen som
fattas. Och hatt och handskar.
Toni sa:
Om vi inte kr nu s kommer Sanger i egen hg person och hmtar oss. Drar en pistol och siktar frn hften
som Humphrey Bogart och snackar i mungipan.
Jag kommer att f tidernas garv nr jag fr se honom,
om det r sant som du sger, sa Michael.
Bilen stod parkerad p baksidan, vid lekplatsen. Tvillingarna stod drnere, hngde runt bilen, sparkade i gruset.
Skriken frn sandhgen och gungorna hrdes tydligt genom hcken.
Hej, ungar, sa Michael och vinkade.
Tvillingarna mumlade ett hej och tycktes helst av allt
vilja lgga benen p ryggen. De sg skuldmedvetna ut.
Det r nnting, tnkte Toni. Det r nnting i det hr
som inte stmmer. Jag mste f reda p vad det r.
Han grep tag i den nrmaste av flickorna, det rkade
bli den mrkaste av dem, hon med cendrfrgat hr. Hon
frskte slita sig loss, men han hll kvar hennes arm och
133

sa bistert:
Vad har ni fr er egentligen? Vad gr ni med ungarna
p lekplatsen? Torterar ni dom?
Hon vred sig i hans grepp.
Det r inte vi, sa hon.
Slpp henne, sa Michael. Let her go. God bless her.
Toni slppte taget och hon borstade av jackrmen dr
han hllit och blngde under lugg. Sen vnde hon och
sprang. Hon ropade ver axeln:
Vi hade inte tnkt sga det. P hedersord. Men han
lurade oss.
Sga vad d?
Vi har bara sagt att. .
Men systern la handen ver hennes mun och de sprang
sin vg tillsammans, hand i hand, p lnga storkben.
Sanger satt bakom sitt skrivbord, mrk och kompakt, som
Gud Fader p domens dag, redo att skipa rttvisa, att
skilja de goda frn de onda. Han sg trtt ut. Det var
kanske inte alltid s roligt att vara gud.
Michael satte sig nonchalant p kanten av en stol, ett
gon-blick verkade det som om han tnkte lgga ftterna
p skriv-bordet, men han njde sig med att luta sig bakt
och lgga det ena benet ver det andra.
Fr man rka? sa han.
Sanger skt fram askkoppen.
134

Det hr r tills vidare bara ett rutinrende, sa han.

Jag skulle vilja stlla ngra frgor. Det r lika bra att g
rakt p sak. Ni knner till vad som hnt i fastigheten dr
ni bor.
Michael nickade, blste ut rk och petade bort en
tobaksflaga frn underlppen.
Var befann ni er tisdagen den 17 augusti strax fre
kloc-kan tta p kvllen?
Jag var i Kpenhamn.
Hur dags kte ni? Med vilken linje?
Med Centrumlinjen. Bten gick halv sex.
Sanger antecknade.
Hade ni sllskap med ngon?
Nej, jag var ensam. En kompis fljde mig till bten.
Han sg mig g ombord.
Kan jag f hans namn och adress.
Michael uppgav Dans namn och adress.
Han har ingen telefon, sa han. Han trffas mest i
Konsthallen.
Sanger antecknade.
Satt ni tillsammans med ngon p bten? Talade ni
med ngon?
Det var mest danskar, dom vanliga kringarna som
varit ver och handlat p Epa och Tempo. Dom vanliga
gubbarna som drack l och verkade lite p snusen. En
massa pensionrer, det r det ju alltid. En grupp utln135

ningar tror jag, mjligen fransmn, jag hrde inte vad

dom talade fr sprk.
Det dr ger oss inte srskilt mycket att g efter. Var
uppehll ni er i Kpenhamn?
Michael gav honom Roul Stenders namn och adress.
Han har inte heller telefon, sa han. Mina polare r
inte mycket fr det dr med status. Ni fr vl skicka ver
en man, det r inte s dumt att f en sjtur gratis. Det
fanns folk i huset dr som sg mig, ngra ungar p grden som skert kan identifiera mig.
Reser ni ofta till Kpenhamn s dr ovntat, utan att
sga ngot om det hemma? Och blir borta nstan en
vecka.
Jag reser ver nr jag behver handla. Dr finns
mer att vlja p.
Givetvis, sa Sanger torrt.
Han teg en stund, ritade p sitt block. Sm sexuddiga
stjrnor tog lngsamt form p det vita papperet.
Lottie Dahlman gjorde vissa antydningar p tillstllningen hos Kertzinger. Hon anvnde ordet tjalla. Har ni
en aning om vad hon syftade?
Ja, det har jag. Nr jag kom hit frn Vietnam lt jag
sprida ut att jag hade deserterat. Det stod till och med i
tidningarna. Men det var inte sant. Min kamrat Roger
Peters som var tillsammans med Lo-Lo d visste att det
inte var sant. Han berttade fr henne att jag att jag
136

hade blivit hemskickad.

Skulle det ha betytt mycket fr er om det hade kommit ut? Jag menar, det r vl inte s vrst mycket vrre att
ha blivit hemskickad av en eller annan anledning n att
deser-tera?
Det r en frga om vrderingar.
Sanger suckade.
Ni sitter med andra ord hr och erknner att ni faktiskt hade motiv fr mord. Samtidigt hvdar ni att ni inte
alls var i Malm d det hnde. r det riktigt?
Ja.
D str uppgift mot uppgift. Flickorna Berthels har
berttat att dom sg er i trappan minuterna innan Lottie
Dahlman fll ner i hisschaktet. La ni mrke till dom?
Michael hnlog.
Sna enkla grepp gr jag inte p, kommissarien. Hurskulle jag kunna lgga mrke till dom om jag inte var
dr?
Nej, det r riktigt. Vet ni om flickorna har nt emot
er? Nn anledning att vilja skada er?
Frga dom.
Det r naturligtvis alltid svrt att ha att gra med barn
i sna hr fall. Tvillingarna har uppgett att dom hrde ett
grl mellan er och Lottie Dahlman. Dom sg er tydligt
men dom kunde inte urskilja vad ni sa fr det ekar i trappan. Tror ni att dom skulle kunna ljuga om er fr att
137

skydda nn annan, nn som dom gillar bttre?

Jag vet ingenting om deras bevekelsegriinder.Nej, det r klart.
Michael fick en id.
Om jag var i huset, d borde ju mina fastrar ha trffat
mig? Dom var vl hemma?
Er faster Violet var hemma. Hon lg och sov och
mrkte inget. Er andra faster var ute. Ni kan ha varit uppe
i lgenheten utan att er faster mrkte det. Ni behver fr
vrigt aldrig ha varit uppe i lgenheten, bara i trappan.
Tvillingarna pstr att dom sg er g uppfr trappan.
Om ni tror mer p dom n mig...
Det r inte frga om att tro. Det r frga om att f
fram sanningen.
Sanger blddrade i sina anteckningar.
Det hr rcker tills vidare, sa han. Vi kommer antagligen att behva talas vid igen. Ni kan g nu.
Michael reste sig, fimpade cigarretten i askfatet och
gjorde en ltt ironisk bugning.
Adj d, sa han.
Nr man kommit fram till drren, sa Sanger:
Apropos det, jag glmde sga en sak. Lottie Dahlman var gravid i fjrde mnaden.
Michael stannade med handen p drrvredet. Sen gick
han tillbaks ver rummet, sjnk ner p stolen igen och
stirrade p Sanger.
138

Det visste jag inte, sa han.

Ingen annan n hennes syster visste det. Kertzinger
visste det inte, han hade heller inte knt henne mer n tre
mna-der, det r styrkt.
Michael fuktade lpparna.
Hon lr ha hllit ihop med er vn Roger Peters vid
den aktuella tidpunkten. Ni knde henne ju ocks p den
tiden?
Javisst knde jag henne. Vi tre var jmt tillsammans.
nda tills Roger stack hem, han blev ju fr resten fast,
han sitter inne nu . . .
Allt det dr vet vi.
Michael var alldeles blek, vit nda ut p lpparna.
r det dr alldeles skert. Att hon var med barn?
Naturligtvis. Sna saker r det ingen svrighet att
konstatera.
Michael tnkte. Han satt med rynkad panna och slog
upp-repade gnger med hger knytnve mot vnster handflata.
Jag, min idiot, mumlade han. Min jvla frbannade
idiot
Sanger vntade. Hans mrka gon fixerade Michaels
bleka ansikte. Han visste nr det rckte att bara vnta
utan att sga nnting. Han kunde sitt jobb. Han teg och
vntade.
Okej, sa Michael och lt huvudet falla bakt mot
139

stolens ryggstd.
Okej, ni fr det som ni vill. Det var jag som ddade
henne.Sanger hade rknat rtt nr han sparat p sitt sista trumfkort att Lottfe Dahlman hade varit gravid. Han gjorde
rtt nr han slngde ut kortet s som han gjorde just d
Michael rest sig och var p vg ut. Han hade handlat rent
intuitivt.
Verkan av hans ord hade blivit betydligt strre n hanvntat sig; han hade ftt en beknnelse. Vad den nu kunde
vara vrd.
En maskinskrivningskunnig polisassistent kallades in
nja, fr att uttrycka det mera exakt, en polisassistent
som ndtorftigt kunde traktera en skrivmaskin. Det skulle
sttas upp ett regelrtt protokoll. Det rckte inte lngre
med Sangers vnliga smprat och dunk-i-ryggenmetoder.
Nu var det allvar.
Michael satt nersjunken i stolen, blek och tankfull och
Sanger tnkte: den tuffheten satt bra lst. Michael sg
hans blick och rtade p sig. Snutjveln skulle inte tro att
han var rdd! Under frberedelserna till protokollskrivandet, det om-stndliga insttandet av papper i maskinen, sa han med ett tunt leende:
Hur r det, brukar man inte f en kopp kaffe fre beknnelsen? Eller r det innan man blir avrttad? Jag tycker
140

jag har sett det p film.

Vill ni ha en kopp kaffe?
Nej, jag undrade bara om jag r berttigad till det.
Man ser s mycket ovederhftigheter p film och TV.
Och alla kriminalare i bcker dricker svart kaffe och ter
wienerbrd och rker pipa och tnder tndstickan direkt
mot vggen. Om dom inte har en Ronsontndare.Vi utreder ett mordfall, sa Sanger varnande.
Michael suckade.
Javisst, sa han.
Han kastade en blick p polisassistenten som nu lyckats f in tv ark papper i maskinen, med karbonpapper
emellan.
Bara han nu vnt karbonpapperet rtt, tnkte Michael
sltt. Varfr lter dom dom inte ta en kurs i
maskinskriv-ning? Sen tnkte han: Vi utreder ett mordfall och satte sig rakt upp i stolen. Jag har medverkat till
det hr, tnkte han.
Till en mnniskas dd tv mnniskors. Att man aldrig kan hlla sin breda trut.
r ni klar? undrade Sanger.
Okej, stt igng.
Sanger bjd p en cigarrett och Michael smlog blekt.
Det var nd lite som p TV. Sanger bjde sig fram och
tnde cigarretten, han var mycket vnlig, lika vnlig som
katten r mot rttan d han vl har ftt den fast.
141

Polisassistenten med skrivmaskinen satt med hnderna

redo p tangentbordet, fingrarna utbredda ver tangenterna. Helt ondigt egentligen eftersom han nd bara
anvnde pekfingrarna nr han vl brjade skriva.
Namn, adress, fdelser, fdelseort, civilstnd, medborgarskap allt det dr var ltt avklarat. Sanger frgade, Michael svarade, skrivmaskinspolisen skrev. Frldrarnas namn och bostadsadress min far bor i San
Francisco, min morsa stack med en kille nr jag var liten
Michael undrade hur det sista blev formulerat i protokollet. Hemskickad frn Vietnam p grund av olmplighet.
Olmplighet? P vilket stt?
Hjrtfel eller narkomani eller latent homosexualitet
det r bara att vlja. Det r inte vilka killar som helst
som fr njet att stupa drborta. Man mste g igenom
nlsgat, kommissarien.
Vi undanber oss ngra extra kommentarer, sa Sanger torrt.
Polisen skrev. Han hade blivit rd i ansiktet, om det
var av anstrngning eller prydhet kunde Michael inte
avgra.
Och nu kanske vi kan f hra vad som tilldrog sig i
trap-pa E tisdagen den 17 augusti omkring klockan tjugo.
Pudelns krna, sa Michael.
Polismannen skrev. Michael undrade om han skrivit
142

pudelns krna, men han vgade inte frga.

Jag gick uppfr trappan, klockan var nra tta, jag
skulle upp i lgenheten och hmta nra saker. Och s
skulle jag g p toaletten men det hr kanske inte hit?Fortstt.
Sanger verkade arg, hans Humphrey Bogartansikte var
mrkt. Snart slnger han upp en Colt 65 eller vad det
heter och skjuter ner mig, tnkte Michael. Med kallt blod.
Lika gott det.
1a, och s mtte jag Lo-Lo i trappan. Eller rttare
sagt: jag hann upp henne. Jag trodde fr resten att det var
Kit, dom r rtt lika varann bakifrn. Benen och hret.
P vilken avsats hann ni upp henne?
Andra tror jag. Vningen under mina fastrars. Vidare.
Hon sa nt dumt, s jag blev frbannad.
Vad sa hon?
Hon antydde nnting om min kompis, Toni Martins
som bor i samma hus. Han r min bsta vn, jag tyckte
inte om det hon sa eftersom det inte var sant. Han r den
bsta kille jag nnsin har trffat, hon hade inte rtt att
sga s dr.
Tala om latent, tnkte Sanger.
Och vad hnde sen?
Sen sa jag ett par saker till henne som jag inte skulle
ha sagt om jag vetat.
143

Som till exempel?

Jo, jag sa att jag hade ftt brev frn Roger Peters och
att han skrivit att han gift sig nyligen fast han sitter inne,
jag hade ftt brev om det. Och jag sa att jag skulle g upp
och hmta brevet och visa henne det om hon inte trodde
mig. Hon blev alldeles vit och svarade inte s jag gick
upp fr att hmta brevet och det andra som jag skulle ha
fr jag hade tnkt ka till Lund. Det tog ngra minuter,
jag gick p toaletten ocks eftersom jag nd skulle det.
Nr jag hade hittat brevet gick jag ut i trappan och precis
d hrde jag en otck duns och sg ner i hisschaktet. Och
dr lg hon. Jag kunde ju inte ana att hon skulle ta det dr
med Roger s hrt. Jag visste ju inte det andra.
Ni vill allts hvda att ni var inne i era fastrars lgenhet medan hon fll ner i hisschaktet.Fll hon mste vl ha hoppat sjlvmant.
Ni menar allts helt enkelt att hon begick sjlvmord?
Polisassistenten hade slutat skriva. Han verkade inte njd
med den vndning frhret tagit.
Hon begick sjlvmord och det var mitt fel. Jag skulle
ha tigit om det dr med Roger. Om jag hade vetat ... d
skulle jag ha tigit.
Sanger trummade med fingrarna mot bordskivan.
Det dr fritar er inte, sa han. Har ni kvar det dr
bre-vet? Frn Peters. Existerar det verhuvud taget?
Jag har det nog i nn ficka, det hr r inte mina kl144

der. Jag fick lna av Toni Martins.

Ni tror allts att ni har det dr brevet kvar?
Ja, det tror jag. Annars kan man vl f innehllet
bekrf-tat av Roger. Telex. Jag har ingen chans att hinna
fre er dr.Det ni nu berttat kan i alla fall inte bevisas. Ni har
frst uppgivit att ni inte alls var i Malm vid tiden fr
Lottie Dahl-mans dd nr ni sen fr hra att ni har blivit sedd i trappan, kommer ni med en ny historia.
Jag har inget motiv, sa Michael. Den dr
smuggelhisto-rien hade jag ingenting med att gra.
Sanger sa:
Vi kommer inte lngre nu. Ni kan g, herr
Markland.Tills vidare.Ska jag inte skriva under protokollet?
Det hr r inte slutgiltigt. Skaffa fram brevet frn
Peters om ni har det kvar.
Nr Michael gtt satt Sanger tankfullt kvar vid skrivbordet. Han skickade ut polisassistenten utan att ens kasta
en blick p det skrivna. Han satt med huvudet i handen
och klottrade p sitt block: sm solar och halvmnar och
s de vanliga stjrnorna som han alltid ritade, sexuddiga,
sna som sm barn ritar av tv trianglar.
Han kan ha rtt, tnkte han. Allting talar mot honom,
nstan allting. Men han kan ha rtt. Det finns en sak som
talar till hans frdel, som skulle kunna styrka sjlvmords145

teorin: Lottie Dahlmans syster sa att Lottie hade bestmt

sig fr att resa ver till U.S.A. s snart babyn var fdd
och ska upp Roger Peters. Vnta tills han blev fri och
gifta sig med honom. Det kan vara sant som han sger.
Tvillingarna. Dom verkar ha livlig fantasi och man
vet aldrig med barn. Dom kan ljuga fr att skydda ngon
annan.
Systern. Han mste tala med systern igen. Sanger
suckade d han strckte sig efter telefonen. Ngot av det
vrsta han visste var att frhra nra anhriga till en nyligen bort-gngen. Det var en av nackdelarna med jobbet. Det var inte den enda.

146

Mellanspel

Det kom nya lappar i brevldorna i trappa E. Fast den hr

gngen var de, s att sga, legala.
Eartha och Violet Marklund bjd alla hyresgsterna i
trappan p en enkel kopp kaffe p kvllen den 28 augusti.
Ingen vgade lta bli att tacka ja. Det skulle ju verka
miss-tnkt. Till och med Kertzinger var bjuden, fast han
inte alls bodde i den delen av huset. Men Eartha var
mycket ange-lgen att Kertzinger skulle vara med. Hon
frskte med kom-missarien ocks. Men han hade frsts protesterat.
Det r mot reglerna, hade han sagt. S dr gr man
inte.
Kommissarien, jag har skrivit deckare i fyrtio r. Och
lst nstan allt i branschen. Det frekommer praktiskt
taget alltid att alla misstnkta samlas i slutet och den skyldige blir avsljad.
I bcker, ja, sa Sanger.
Ja men varfr inte praktisera det i verkligheten nn
gng? Det kan ju i alla fall inte skada. Dessutom sker det
147

hela under den tckmanteln att vi ska ha avskedsbjudning

fr frken Berggren, hon flyttar i verrnorgon.Gud vare med henne, den lilla stackaren, sa tant
Violet.
Sanger satt vid deras gammalmodiga matbord av ek
och sg frn den ena till den andra. Han hade alltid beundrat Earthas bcker, han hade lst dem allihop. Hon
var en ut-mrkt stilist och hennes intriger var alltid originella. Men det var en sak. En annan sak var att frska
spela privatdeckare och att till p kpet dra in honom.
Jag kan nog tyvrr inte medverka till det dr, sa han.
Men, kommissarien, ni skulle kunna gra underbara
upp-tckter. Tnk att ha dom allihop samlade, mrdaren
ocks. Jag r vertygad om att mrdaren finns mitt ibland oss, som det heter.
Violet rs.
Eartha, du har s livlig fantasi. Kan kommissarien
fre-stlla sig hur det r att dag efter dag leva tillsammans med ett levande kriminallexikon? r kommissarien gift?
Nej.
Snlla kommissarien, sa Eartha. Man kunde ju ltsas att kommissarien rkar komma apropos.
Frken Marklund, vi arbetar inte efter sna metoder.
Era metoder r skert utmrkta, kommissarien, men
mina r inte s dumma dom heller. Hittills har jag alltid
148

lyckats f mrdaren fast.

Sanger smlog.
Jag har lst alla era bcker, frken Marklund.
Michael kom in i rummet, han hade inte sett
kommissa-rien genast. Han stannade mitt p golvet, tog
hnderna ur byxfickorna.
Ser man p, kommissarien i egen hg person. r jag
an-hllen?
Jag r hr p privat besk hos era fastrar.Michael slngde sig i en stol.
Har det kommit fram nt nytt?
Jag sa att jag var hr p ett privat besk.
Har kommissarien hrt det hr att fastrarna tnker
bju-da hit alla misstnkta p kaffe, samla alla under en
hatt. Sen ska tant Eartha genom uteslutningsmetoden f
fram den skyldige. Det lustiga r att tant Earthas lista
ver de inbjudna ser ut precis likadan som er lista ver
misstnkta, kommissarien.
Sanger svarade inte och Michael brjade rkna p fingrarna:
Fredriksson, han r vldigt misstnkt, det var han som
skrev Miss Klumpfot p drren. Det var han som var
fr-bannad p Kit fr att hon spelade grammofon. Kit
och Lo-Lo var ju faktiskt ganska lika, i synnerhet bakifrn, i synner-het fr en gammal man som Fredriksson.
Sen har vi Kert-zinger, han var utled p Lo-Lo och ville
149

slippa henne. Han visste inte att hon tnkte flytta frivilligt. Det r ganska viktigt. Grabben John-Henry var gare
till repet som sattes upp i trappan. Han r springgrabb i
affren, jag tnker nu p fil-mjlken med glas i. Han har
betett sig underligt mot Kit p det hela taget sttt och
spionerat p henne i timtal till exempel. Elna Sanderson,
hon kan ocks ha tagit fel p Kit och Lo-Lo. Det r allmnt bekant hr i huset att Elna r fr-tjust i Toni. Motiv:
svartsjuka. Och Toni kan ha mrdat Lo-Lo fr att skydda
mig mot Gud vet vilka fasor, han var ju med och hrde
henne hota mig. Fru Larsson dr nere hittade liket
snt r ju alltid misstnkt. Hon verkade ju inte srskilt
skakad nr hon ringde och anmlde det?
Era teorier r mycket intressanta, sa Sanger torrt.
Och tvillingarna, dom har sprungit hr och lekt
detek-tiver, frskt ta fingeravtryck och lyssnat vid drrar och spio-nerat. Vem vet vad sna dr ungar kan f fr
sig nr dom har tittat fr mycket p serierna i TV? Tant
Eartha hon r mstare i konsten att mrda p papperet. Hon kanske skul-le kunna f lust att sjlv spela
med i en av sina handlingar en gng?
Eartha fns ljudligt. Hon stod med ryggen t rummet,
sys-selsatt med att plocka vissna blad frn en hibiskus.
Dumheter, sa hon. Kommissarien borde inte hra
p honom.
Jag tycker faktiskt han r rolig, sa Sanger. Fort150

stt, unge man. Vi har ngra kvar nnu.Vaktmstaren, sa Michael tankfullt. Gustavsson.
Han har det emot sig att han r just vaktmstare. Det r
alltid, tillika med trdgrdsmstaren om sdan finnes, den
mest sannolika mrdaren. Jag tror faktiskt att han r den
skyl- dige.dige.
Sen d?
Ja, tant Violet, hon r ju allmnt knasig, fast hon verkar inte direkt vldsam.
r listan slut nu?
Ja, s har vi d slutligen mig, familjens svarta fr,
med en mycket dyster meritlista, dliga vitsord frn alla
hll. En-liga alla vedertagna regler borde det ju vara jag
som gjort det. Just drfr borde jag g fri frn misstankar, fr reglerna fljs vl inte i verkligheten, kommissarien?
Ibland. Ljligt ofta, egentligen.
Sen har vi sjlvmordsteorin, sa Michael och la huvudet p sned. Han kisade mot Sanger. Den hller jag
vldigt styvt p som kommissarien vet. Om hon hoppade,
och det tror jag hon gjorde, d r jag den skyldige, det r
inte tal om saken. Hr r brevet fr resten.
Han plockade upp ett skrynkligt pappersark ur fickan
p sin manchesterjacka. Sanger tog det och kastade en
flyktig blick p det.
Bra, sa han. Alltid ngot. Vi har varit i frbindelse
151

med er vn Peters. Jag tvivlar inte alls p att brevet r

kta.
Sanger suckade.
Jag talade med Lottie Dahlmans syster i gr igen. Hon
har varit och hmtat den ddas tillhrigheter hos
Kertzinger i gr.
Vet kommissarien att han redan har en ny brud installe
rad druppe?
Sanger hjde gonbrynen.
S vl underrttad r jag inte.
N, men det r jag. Det gick vl hastigt, va?
Sanger teg.
Bde Eartha och Violet hade lmnat rummet, det hrdes ett svagt ljud som av klirrande porslin frn kket.
Det luktade kaffe.
Sanger sa:
Som jag sa s r det hr rent privat fr att hlsa p era
fastrar. S jag har ingen rtt att frga ut er. Ni behver
inte svara om ni inte vill. Men nd: var inte er vn Toni
inblandad i en mordhistoria fr ett par r sen?
Eftersom kommissarien redan har gtt igenom alla
handlingarna i den dr historien, ord fr ord, jag skulle
tro med hjlp av frstoringsglas, s r det vl ingen id
att frga mej?
Sanger smlog.
Touche, sa han.
152

Toni hade ingenting med det dr att gra, det vet

kom-missarien mycket vl. Han blev utsatt fr en komplott.
Var ni tv bekanta p den tiden?
Inte alls. Vi trffades sommaren efter, i Domsten.
Tan-terna har ett hus dr, det genomgr just nu en mindre
repara-tion, noga rknat, dom hller p och lter bygga
om det frn kllare till vind. Det r drfr dom bor i vningen hr fast det r sommar. Vi flyttar ut i nsta mnad,
d ska det vara klart. Toni fljer med oss, han tar semester d.
Och ni sjlv? r ni ledig?
Michael gjorde en grimas.
Jag har ju inget jobb.
Men ni talade om nn anstllning i Lund?
Jag str modell, eller snarare ligger modell fr en
tavla,jag frestller Kristus, men allt det dr vet kommissarien ju ocks?
Javisst. Jag tycker bara det r trevligt att hra er bertta on, det.
Om jag hade haft nnting att dlja hade jag skert
snac-kat bredvid mun vid det hr laget.
Skert.
Eartha och Violet kom in med kaffebricka och kakfat.
Eftersom kommissarien inte kommer med p vr lilla
bjudning s fr vi bjuda p en kopp nu i stllet. Violet har
153

sjlv bakat alla kakorna, hon har hllit p hela dan. Hon
avskyr att baka men hon lskar att spela martyr, s det tar
ut vartannat.
Kakor r s dyra nu fr tiden, sa Violet. Jag offrar
mig grna, fast det har varit frfrligt hett i kket.
Glorian vxer snart ut, sa Michael.
Violet strk med handen ver sitt slta gra hr som
om hon knde efter en gloria eller tminstone brjan till
en. Michael, du r elak, sa hon.
Michael skrattade sjlvbeltet.
Jag r full av ondska. Helt igenom.
Eartha placerade ut kaffekopparna under tystnad och
hll-de i kaffet. Violet bjd omkring socker och kakor.
Michael skrattade igen och sa:
Det hr r egentligen en underbar situation. Bdeln
och hans offer dricker kaffe i all gemytlighet, sista
smrjelsen eller nattvarden, vilket ni vill. Jesus intar sin
sista mltid tillsammans med Judas. Eller var det Pontius
Pilatus? Vet ni om att kommissarien frsker stta dit
mig fr mord?
Michael! sa Eartha strngt. Drick ditt kaffe och hll
tyst, annars fr du g frn bordet. Man skmtar inte om
sna saker.
Lt honom hllas, sa Sanger. Jag tar honom inte p
allvar.
Ingen har nnsin tytt mig p allvar, sa Michael dys154

tert. Jag har aldrig kunnat hvda mig. Mste man beg
ett mord fr att folk ska ta en p allvar? Inte ens drborta,
dom ski-tarna tog mig inte p allvar dr heller. Tnk om
jag nu brann av lngtan att f slss fr mitt land?
Michael har tagit det dr vldigt hrt, att han hade
hjrt-fel och fick ka hem, sa Violet avledande. Det r
vl ingen skam.
Ni kan nog f vara med i nsta krig, sa Sanger torrt.
Om det bara r det som plgar er.Det r inte bara deC
Michael reste sig hftigt och gick ut ur rummet utan
att be om urskt.
Nerver, sa Violet. Jag ska sga som det r: han r
fruktansvrt orolig fr sin vn, Toni Martins. Han vet
inte att jag vet det, men jag har mina tecken att g efter.
Jag ser det av strlningen omkring honom. Som kommissarien kan-ske vet s utsnder alla mnniskor ett slags
sken astral-ljuset fast det r bara ngra f frunnat att
kunna se det. Michaels strlning just nu r mycket mrk.
Toni Martins r inte speciellt misstnkt, om det r det
Michael r orolig fr.Det mste vara det som plgar honom. Han r s oerhrt fstad vid den dr unge mannen. Nstan lite fr
mycket, tyc-ker jag ibland.
Eartha hostade.
Ta en kaka till, kommissarien, sa hon.
155

Hon trampade till Violet hrt p foten och Violet drog

undan sin fot och sa:
Aj!
Sanger bet i kakan, tuggade eftertnksamt och sa:
Det r utskta kakor, frken Marklund kan verkligen
vara njd. Det r inte ofta man fr smaka snt hr gott
nr man r ogift.Violet rodnade ver bermmet.
Kommissarien som r s stilig ni borde verkligen
vara gift, sa hon. Om jag vore trettio r yngre . .
Fyrtio, kra du, sa Eartha syrligt.
Violet teg frkrossad och knaprade p en mandelkaka.
Vi talade nyss om era bcker, sa kommissarien avledande till Eartha. r det ngon ny p vg? S att man
har juldagarna tryggade?
Jag har brjat lite grann, sa Eartha. Jag har faktiskt
alltihop klart i huvudet. Bara inte slutet. Jag vet inte vem
mrdaren r nnu.
Och vad kommer den nya boken att heta? Har den
ftt ngot namn nnu?
Jag har alltid titeln klar innan jag brjar. Den kommer att heta Miss Klumpfot och vara byggd p autentiskt
material. Vem skulle skriva den hr historien, om inte
jag?
Det kan ni ha rtt i. Men d mste man vl gra ett
snt dr frbehll i brjan att alla personerna r fritt upp-

diktade och alla eventuella likheter med ngra levande

personer r tillflligheter, eller vad det brukar st.
Jag kommer att gra om personerna till oigenknnlighet. Men huset ska vara precis som det r, trappan,
hisschaktet, hela miljn, kllartrappan, korridoren och
grden, vinden med Kertzingers atelj. Jag har inte varit
inne dr, men Michael har berttat.
Storartat, sa kommissarien.
Jag ska be att f skicka ver ett exemplar av boken
till jul.
Sanger bugade sig.
Jag tackar i frvg. Hoppas gtan r lst till dess.
Violet hade suttit tyst en lng stund, men nu kunde hon
inte tiga lngre.
Jag skriver dikter, sa hon. Fast det har aldrig varit
ngon som brytt sig om dom. Nr man skriver litterrt r
det ingen som ... vill kommissarien hra min senaste
dikt?
Grna, sa Sanger.
Jag gr ut och brygger mer kaffe, sa Eartha och reste
sig.
Violet plockade fram ett pappersark ur en bordslda.
Hon lste lngsamt:
Vrlden: en brinnande ugn,
drinne frkolnar lngsamt
de svagaste bland oss.

156

157

Vi andra vrider oss i smrta

elden har nnu inte ntt hit
men en av oss r redan dmd.
Dden sitter grensle ver hennes kropp.
Storartat, Violet, sa Eartha, som kommit in igen med
kaffekannan i handen. Du gr frn klarhet till klarhet.
Den dr var bttre n den om den tibetanske munken.
Synd bara att ingen vill publicera dina alster.
N, kommissarien?
Jag sger detsamma storartat. Jag hoppas bara att
den dr dikten inte r profetisk.
En av oss r redan dmd. Dden sitter grensle ver
hennes kropp, sa Violet eftersinnande. Det lter som
om ... men kommissarien det r vl nd inte mjligt att
det kan hnda igen?
S lnge vi inte har mrdaren fast kan vad som helst
hnda.
Jag tycker det dr r bara blarr, sa Eartha. Vrlden:
en brinnande ugn det liknar vl ingenting?
Sanningen r den att Eartha egentligen inte alls vill
hlla p och skriva deckare, sa Violet. Helst av allt skulle
hon vilja skriva djupsinniga dystra bcker om livet och
mnni-skans villkor, om synd och skam och lidande. Hon
skulle vilja skriva som Birgitta Trotzig, det r hela hemligheten.
Jag skriver kommersiellt, frste Eartha. Hur stora
158

upplagor tror du Birgitta Trotzigs bcker gr ut i? Tretusen? Femlusen? Har du en aning om hur mnga exemplar som sldes av Hej mrdare, bara i Sverige?
Ja, kra du, sa Violet. Men du kan gott medge att
du skulle vilja slippa skriva om societetsfolk som har ihjl
var-ann med en frgiftad oliv i dry martinin.
Sanger sg frn den ena till den andra. Den kaffedoftande kakidyllen, var fanns den? Var det s hr systrarnas liv med varandra gestaltade sig, dag efter dag, r
efter r? Michael hade vistats hos sina fastrar varje sommar nda sen han var liten. Sanger brjade nstan frst
hans attityd mot omvrl-den.
Sanger gick nerfr trappan och ut p grden, genom grinden och bort mot sin bil. Samma och samma mening ltades inne i hans huvud: en av oss r redan dmd. Dden
sitter grensle ver hennes kropp. Kunde det vara mjligt
att Violet skulle bli sannspdd? Skulle det krvas nnu
ett offer innan den skyldige blev gripen? I kvll skulle
alla hyresgsterna i trappa E samlas, alla de misstnkta
inklusive mrdaren.
Sanger gick tankfullt fram till bilen. Genom buskarna
p andra sidan gatan sg han ungarna i sandldan, i
gungorna, i klttertrdet. I vermorgon skulle Kit flytta.
I vermor-gon.I
Han mste ha tag i mrdaren innan det hnde nnting
159

mer. Skriken frn barnen ndde honom. Han hrde det

knap-past. Han lste upp bilen, ppnade drren och satte
sig i frarstet. Hans mrka ansikte var slutet. En av oss
r redan dmd ...
Men tvillingarna Berthels sprang p lnga storkben
ver lekplatsen, fnissande, hand i hand. Fr dem var livet nnu, trots allt, en rtt festlig historia.

160

Avskedskalaset

Fredriksson kom frst. P sirligt gammalmansmaner hade

han en bukett blommor med sig, han verrckte den chevalereskt till Violet, lite blygt, som en ldrande friare.
Tack s rysligt mycket, sa Violet och rodnade. Jag
ska genast stta dom i vatten. Var s god och stig in, herr
Fred-riksson.
Sen kom alla de andra, nstan p en gng, de trngdes
i den lngsmala hallen och hlsade generat p varann.
Ville inte riktigt se varann i gonen. Ngra gjorde krampaktiga frsk att f det hela att verka som en vanlig bjudning, en sammankomst i all gemytlighet, men tonen
skorrade falskt och de blickar man gav varann mer eller
mindre i smyg var allt annat n gemytliga.
Eartha och Violet tog emot, tog i hand, hlsade
vlkom-men. Eartha studerade alla med falkblick, ingenting undgick hennes blickar.
Elna Sanderson hade p sig en blommig sommarklnning, hon hade faktiskt brjat lgga upp kjolarna, den
hr lmnade halva knt bart, vad var det fr fasoner, gamla
mnniskan? Nja, gamla, hon var vl inte stort mer n
fyrtio, men nd. Alla visste ju att hon var frtjust i unge
161

Martins, men det fanns ju nd grnser.

Pojken John-Henry kom tillsammans med sin farmor.
Han var rd i ansiktet, pojken, hret verkade vattenkammat och han var vild i gonen. Eartha noterade det.
Tvillingarna kom med sin mamma, det var inte mycket
man sg till henne, hon hade vl jmt fullt upp att gra
med tv sna vildhjrnor. Hon var st, mannen var jmt
ute och reste. Eartha la mrke till att hennes blick vilade
aningen fr lnge p Toni d hon hlsade.
Tvillingarna hade dagen till ra hret fltat, de var lika
som br, deras ansikten var en mask av tillgjord artighet,
men under den gldde det av spnning, nyfikenhet. Stolthet. Hade de inte bidragit till gtans lsning kanske?
Genom att avslja Fredriksson. Fredriksson blngde p
dem, de tittade tillbaks, slog inte ner gonen.
Toni och Kit kom tillsammans, det var som om de bda
bildade en liten sluten enhet bland de andra. Dom dr tv
r kra i varann, tnkte Eartha. Men dom vet inte om det.
Hon flyttar i vermorgon. Jag undrar om dom ska upptcka det innan det r fr sent.
Michael kom in, hlsade nonchalant och stllde sig
bred-vid Toni. John-Henry vnde sina vilda gon mot
Kit. Hon sg p honom och log.
Hej, John-Henry, sa hon.
Han svarade inte, stoppade hnderna i byxfickorna och
vnde sig bort.
162

Violet bar in kakfat, det ena rgade fatet efter det andra.
Var nu snlla och stt er ner allihop, sa Eartha. Vi
vntar bara p fru Larsson och herr Gustavsson. Fru
Gustavs-son kommer inte, hon har ju fortfarande benet
gipsat. Och herr Kertzinger kommer. Det har han lovat.
Stolar skrapade, det blev ett gonblicks artig frvirring kring kaffebordet. Sen hade alla satt sig och kaffet
hlldes i kopparna.
Det ringde p drren.
Det hr blir ingen lyckad bjudning, viskade Violet
till Eartha d hon gick fr att ppna.
Det var vaktmstaren. Han kom in, gick runt och tog
alla i hand, allvarligt som en begravningsentreprenr, med
en liten bugning och en dyster blick, som om han beklagade sor-gen. Han fick en stol och satte sig. Ingen sa
ngot.
Det ringde igen. Eartha gick och ppnade. Det var
Kert-zinger och fru Larsson, de hade rkat komma samtidigt. Fru Larsson ursktade sig fr att hon var sen, det
hade varit nn-ting med hunden. Han hade ftt ont i magen, man vet ju aldrig vad hundar fr i sig nr dom r ute.
Nosar p allting.
Kertzinger hade ocks blommor med sig. En stor bukett rda rosor. Han sg frsch och utvilad ut, kanske sov
han bttre om ntterna nu sedan han sluppit Lo-Lo.
163

Eartha serverade de senast komna. Kakfatet gick runt.

Eartha harklade sig och sa:
Ja, vi vet ju alla varfr vi har samlats hr i dag.
Certainly, sa Michael halvhgt. Han viskade till Toni:
Det lter som brjan p ett liktal.
Det som har hnt hr i huset har gjort att en av oss nu
ska lmna oss, kanske fr alltid. Kra frken Berggren,
det har kanske inte varit s helt med grannsmjan hr i
huset, men en sak ska ni veta: nr ni nu lmnar oss kommer vi allihop att sakna er.
Kit smlog blekt, hennes gon skte Tonis. Han gav
hennes hand en liten uppmuntrande tryckning under bordet.
Er plats kommer att intas av ngon annan, fortsatte
Eartha, jag menar, ngon annan kommer att bo i er lgenhet, men i vra hjrtan kommer vi alltid att bevara er
i ljust minne.
Michael signalerade till Toni. Hans blick sa:
nnu mer liktal. r kringen inte klok?
Toni blinkade tillbaks. Han hade frsttt: det hr var
Earthas stt att frska att f mrdaren att avslja sig,
hon anvnde den hr taktiken. Den var kanske inte s
dum. Toni undrade vad Sanger skulle tyckt om han varit
med och han smlog bistert.
Kommissarien har nstan lst mordgtan, bttrade
han p. Det r en frga om timmar.
164

Ingen reagerade nmnvrt. Den som har gjort det tror

att han sitter skert, tnkte Toni.
Sanger trodde det var Michael. Michael trodde att det
var han, Toni. Tant Eartha trodde att det var Fredriksson.
Kit trodde att det var John-Henry. John-Henry ...
Kertzinger. Vad trodde Kertzinger? Brydde han sig
ver-huvud taget om att tro nt alls?
Kertzinger var inte sorgkldd lngre. Han hade en rosafrgad skjorta av indisk bomull, den var snobbig intill
outhrdlighet. Hans hy var inte gulblek nu, den var vackert olivfrgad. rret hade bleknat sen sist och avtecknade sig dekorativt mot den bruna hyn.
Elna Sanderson Gud allena i hjden visste vad hon
trodde. Hon satt mellan Fredriksson och John-Henrys
farmor, hon sg yngre ut n vanligt, hon hade brjat anvnda make-up. Hon var skert inte s gammal som han
frst trott. Knappt fyrtio, det var svrt att avgra.
. . . att vi ska frska glmma det hemska som hnt
och tnka framt i stllet, livet mste ju g vidare, fortsatte Eartha sitt tal. Och en sak kan vi vara skra p: den
skyldige kommer att f sitt straff. Jag hade ett lngt samtal med kommissarie Sanger i dag, tillade hon med en
liten hotfull biton.
Hon tystnade och Violet passade p att bjuda omkring
kakorna igen. Alla tuggade under tystnad. Pltsligt brast
Michael i skratt och fick en skarp blick av Eartha.
165

Ja, frlt, tant Eartha, men det r verkligen komiskt,

sa han. Vi ser ut som en samling idisslande kor p en
ng. Jag tror inte att man lser ngra mordgtor medan
man mumsarp hembakta kakor.
Ditt sinne fr humor brjade tant Eartha. Hon av-brt
sig och stirrade p John-Henry. Han hade redan tit sina
kakor och satt tankspritt och lekte med en repstump som
han dragit upp ur fickan.
Fr jag se p det dr repet, sa hon strngt och rckte
ut handen.
Pojken blev rd och frskte smussla ner repet i fickan.
Michael bjde sig fram och snappade t sig det.
Hr, sa han.
Eartha hll upp repet till beskdande.
Knoparna, sa hon. Knutarna. Samma som p repet
i trappan.
Det blev en kuslig tystnad. Alla tnkte p repet i trappan, upptakten, nstan, till allt vad som sedan hnt.
John-Henrys farmor reste sig och ryckte i sin tur till
sig repstumpen. Hon vnde sig ursinnigt mot pojken:
Varfr hller du jmt p med sna hr? skrek hon.
Svara!
Pojken teg och stirrade ner i bordet. Han var blodrd i
ansiktet. Tvillingarna sg p honom med ohljd fasa
mlad i sina ansikten.
Ni tror vl nd inte att ett barn . . .- brjade Toni.
166

Han sg sig omkring.

Alla stirrade p John-Henry.
Ni tror vl nd inte . . . brjade Toni igen.
Och varfr inte? frgade Fredriksson fientligt. Barnen nu fr tiden.
Repet, andades Violet och stirrade som om hon sett
i syne. Knoparna.
Sna dr knopar kan vem som helst gra, sa Michael. Dessutom har ju John-Henry redan erknt att det
var hans rep som bands i trappan. Det r inget nytt. Skulle
man fr resten kunna tnka sig att en elva rs pojke . .
Tolv, sa John-Henry lgt men tydligt.
Det var enda gngen p hela tiden han verhuvud taget yttrade sig.
Tolv d. Ingen ska kunna inbilla mig. Inte ett barn.
Inte p det sttet.Stoppa ner det dr repet igen, sa Elna. Bry dig inte
om vad dom sger. Alla pojkar har vl rep i fickorna.
Visst har dom det, sa Kertzinger.
Han skrattade och drog fram ett rep ur fickan p sin
vlskrddade kavaj.
Till och med jag. Stoppa ner repet, grabben. Ingen
misstnker dig fr nt. Du och jag, vi har anvndning fr
rep. Jag fr min del anvnder mina att hnga tavlor i. Fr
vrigt Lo-Lo blev inte ddad med ett rep.
John-Henry sg t Kits hll, en rdd frgande blick
167

och hon log uppmuntrande.

Bry dig inte om det, sa hon.
Det blev tyst igen och tant Violet reste sig och gick
och hmtade en bricka med en likrkaraff och frgade
glas, fingerborgsstora.
Nu ska vi allihop skla fr frken Berggren, sa hon.
nska henne riktigt lycka till i fortsttningen.
Glasen placerades ut, tant Violet hllde i likr. Alla
drack hgtidligt, sg varann i gonen, satte ner glasen.
Kertzinger gjorde omrkligt en grimas, han tyckte inte
om likr.sagt nt? frgade Michael.
Fr ovanlighetens skull frskte han gra nytta, han
ploc-kade ihop likrglasen.
Som du vet s ser jag mer n andra, suckade Violet.
Den stackars flickans astralbild r alldeles frdunklad.Hon kanske har mens, freslog Michael. Flickor
blir ju s konstiga d, dom kan inte permanenta hret och
dom fr frknar om dom solar sig.
Tant Violet sg frargad ut.
Om jag inte visste att du inte kan dda en fluga ens,
skul-le jag sl vad om att det r du som r mrdaren, sa
hon.

Varfr r du s orolig fr Kit, tant Violet? Har din guru

sagt nt? frgade Michael.
Fr ovanlighetens skull frske han gra nyta, han
plockade ihop likrglasen.
Som du vet s sere jag mer n andra, suckade Violet.
Den stackars flickans astalbild r alldeles frdunklad.
Hon kanske har mens freslog Mchael. Flicor blir
ju s konstiga d, dom kan inte permanenta hreet och
dom fr frknar om dom solar sg.
Tanet Violet sg frargad ut.
Om jag inte visste att du inte kan dda en fluga ens,
skulle jag sl vad om att det r du som r mrdaren, sa
hon.

Avskedskalaset var slut, Violet hll p och samlade ihop

kopparna.
Gud skydde den lilla stackaren, sa hon fr sig sjlv.
168

169

Kit

Flyttkarlarna hade redan hmtat det magra mblemanget

sngen, ftljerna, bordet, den sebrarandiga mattan, klder och husgerd. Det fanns nstan ingenting kvar, bara
gram-mofonen och skivorna, lite smsaker.
Kit hade lnat en turistsng och en stol av Elna. Hon
stod uppflugen p stolen, kldd i ett par snva rda
manchester-jeans och en gammal skjorta som var hopknuten under bys-ten. Hret hngde rakt till axlarna, hon
var vt av svett i ansiktet, det var ett besvrligt jobb. Men
hon skulle klara det. Hon hade kommit p ett stt. Det
tog tid, det var job-bigt men det gick.
Grammofonen spelade, den stod p repeat s Kit slapp
g ner frn stolen och byta skiva varje gng han sjungit
slut. Hon arbetade, sammanbitet, grammofonen spelade,
hon var svettig, fnstret stod ppet. Hon arbetade med
ett rakblad. Hon hade redan skurit sig i fingret och ngra
bloddroppar rann nerfr sngarens slta degiga ansikte.
Hon lt dem vara.
Han sjng hela tiden, sjng och log, medan blodet sakta
rann nerfr hans kind.
170

Han sjng, och kren backade upp hans rst, you give
your hand to me and then you say good-bye ...
Det ringde p drren och Kit hoppade ner frn stolen
och gick och ppnade.
h, sa hon. r det du? Kom in, fast jag kan knappast be dig sitta ner och jag har ingenting att bjuda p.
Allting r borta, dom hmtade det nyss. Grammofonen
och skivorna tar jag med i bilen. Min bror kommer och
hmtar mig, han kunde kombinera det med en affrsresa.
134
Elna kom in, sg sig omkring och sa:
Jag trodde att jag kunde hjlpa dig med ngot. Jag
visste inte att allting redan var packat. Jag gick frn kontoret lite tidigare. Vi kan vl dricka kaffe inne hos mig
men vad hller du p med?
Jag har kommit p att jag nd kan f bilderna med
mig. Jag skr ner dom med ett rakblad. Det r hemskt
jobbigt rnen det gr. Jag skr runt konturerna och sen gr
det att ta loss dom. Tapeten blir frstrd frsts, men det
var den ju nd. Gustavsson sa att jag slipper betala
omtapetsering. Han sa att fastigheten kostar p det, det
har inte blivit gjort p ver tio r. Han sa att du skulle
flytta in hr?
Ja, jag har ftt lgenheten. Den r ju lite strre n min
jag har ju inget riktigt kk och bara dusch, inget badrum. Jag har alltid bett dom tnka p mig om det blev nt
171

ledigt. Och det r ju ltt fr mig att bra in mina saker hit
Toni har lovat hjlpa mig med dom tyngre mblerna.
Jaha, du. Det var ju bra. Den enes dd, som det heter.
Kit, om du kommer tillbaks till Malm r det klart att
du ska ha lgenheten igen. D kan jag alltid f ngon
annan. I ett snt hr stort hus. Det var drfr jag tnkte
att du ... att du inte behvde sakna det s mycket, om du
visste att du kunde komma tillbaks.
Jag kommer nog inte att trivas srskilt bra hos min
bror, sa Kit. Dom har villa i Vllingby. Tre ungar. Jag
kommer inte vidare bra verens med min svgerska. Och
min bror och jag vi r bara halvsyskon.
Du ska se att allting nd kommer att ordna sig bra
fr dig. Sluta upp med det dr du hller p med och kom
in till mig. Ta med grammofonen. Den dr skivan har jag
inte hrt frut.
Den r ny, sa Kit dystert. Jag kpte den idag. Som
avskedspresent t mig sjlv.
Hon gick bort och stngde av grammofonen, han teg
mitt i en mening, and then you say good-bye ...
Elna lste p etiketten:
You dont know me.
Hon vnde p skivan och lste p baksidan.
Ibland funderar jag p att skaffa mig en grammofon.
Men det r vl ganska fnigt. I min lder.
172

Kit sg p fingret.
Jag skar mig, sa hon.
Jag har plster drinne. Titta, nu har du satt blod p
en av bilderna.
Det gr vl detsamma. Nr allting nd r s hr.
Hon brjade grta.
Jag vill inte flytta, sa hon.
Du r trtt, sa Elna. Du r uppjagad. Du skulle inte
hlla p med det dr, du kommer bara att skra snder
dom. Lmna kvar bilderna, du kan nd inte f ner dom
allihop. Det gr vl att skaffa nya.
G in och stt p kaffet s lnge, s fortstter jag,
snyftade Kit.
Hon stllde sig p stolen igen, skar lngsamt utmed
hans kind, halsen, den gula sidenskjortan.
Det gr, sa hon. Det r ett jvla jobb. Men jag ska
ha allihop med mig.
Elna stod och sg p henne. Hennes gon var bekymrade.
Jag gr in och lagar kaffe, sa hon.
Nr Kit blev ensam satte hon sig p stolen och slog
hn-derna fr ansiktet. Varfr r jag s hr, tnkte hon.
Vad bryr jag mig om lgenheten? Bilderna dom fr jag
ju med mig. Om jag ocks ska hlla p hela natten.
Hon sg en bloddroppe frn fingret, satte p skivan
igen.Fjorton r, tnkte hon. Dom har fljt mig i fjorton
173

r. Sen jag var en liten flicka. Skulle jag lmna dom nu?
Hr? Nej, hellre dr jag.
Och hon steg upp p stolen igen och brjade skra,
frsiktigt, mt, hans arm med gitarren, hften, benet.
Huvudet som var losskuret lutade lite t sidan, rrde sig
sakta. Han log, blodet hade stelnat p kinden, han sjng,
rrde lite p huvudet.
Jag blir tokig, tnkte Kit. Han rr sig. Han r levande.
Hon slngde rakbladet i fnsterkarmen och gick ut i
badrummet, tvttade ansikte och hnder med kallt vatten, borstade hret, sg p sitt snipigt bleka ansikte i spegeln.
Hon gick in till Elna och sjnk ner i en av hennes blommiga chintzftljer. Sg sig omkring. Ett flickrum fr en
flicka som hller p att bli gammal. Blommiga mattor,
blommiga ftljer, gardiner med rysch. En vitmlad pigtittare, en bukig byr, broderade taburetter. Allt det hr
ska in till mig, tnkte Kit. Gardinerna, mattorna, bordslampan med sin franska si-denskrm, hyllan med
prydnadssaker: en gammal kaffekvarn, en ljussax av
mssing, en mortel, en sko av porslin med porslinsblommor uppstickande ur ppningen. Kuddar, sm du-kar
med korsstygn. Toni skulle hjlpa till att flytta in det. In
till mig. In till honom.
Nej, honom skulle hon ta med sig. Varenda bild, om
hon s skulle hlla p hela natten.
174

Kit sg p fingret dr blodet fortfarande sipprade ut i

en tunn strle.
Vill du ha ett plster? frgade Elna.
Nej, det behvs inte. Det slutar snart.
Fingertoppar blder alltid s mycket.
Det gr inte ont.
De drack kaffe och Elna sa:
Upp med huvudet nu. Tnk p hur sknt det blir fr
dig att komma ifrn allt det hr. Du har ju nd inget hr
som binder dig. I Stockholm kan du trffa en massa trevliga mnniskor det r vl nd nt annat n Malm.
Ja, det r s klart. Min bror r snll. Ungarna r nog
inte s farliga. S smningom kan jag f en egen lgenhet. Man vill ju ha det nr man r van vid det. Min svgerska och jag kommer inte srskilt bra verens. Men
det ska nog g.
Du ska se att allting kommer att ordna sig bttre n
du tror.
Ja, kanske det.
Och lova mig nu att du slutar upp med det dr omjliga arbetet. Du bara frstr bilderna och du skr fingrarna av dig. Lovar du?
Okej, sa Kit trtt och hngde med huvudet. Det
kan ju nd gra detsamma nu.
Hur dags kommer din bror och hmtar dig?
Vid tiotiden.
175

D hinner du sova ut ordentligt. Stanna en stund hos

mig, jag har kpt en flaska likr. Sen kan du g och lgga
dig tidigt och vara ordentligt utvilad tills i morgon. Det
r en lng bilresa.
Det har du rtt i. Jag ska bada och tvtta hret ocks.Dr ser du sjlv. Slng bort det dr rakbladet. Det dg
nd inte, det var brutet.
Elna hllde upp likr och log mot Kit.
Det r bra att du r frstndig, sa hon.
Kit satt och snurrade sitt glas runt mellan fingrarna.
Toni, sa hon. Tar du hand om honom nr jag rest?
Hur menar du, ta hand om?
Han behver nn som ser till honom. Han r ju s
en-sam, det har du vl mrkt. Han har ju bara den dr
Michael,det kan inte vara ngot bra sllskap. Du kan gott
hlla ett ga p honom. Han har ju inte en enda mnniska
i hela vrlden.
Det gr vl ingen nd p honom.
Han behver nn, som en syster eller nt. Han har ju
ingen mamma.
Jag r faktiskt inte gammal nog att vara hans mamma,
sa Elna.
Nej, det menar jag inte heller.
Och inte ung nog att vara nt annat fr honornY
Jag menade inte s heller. Men han behver nn, Elna.
Han r alldeles ensam med den dr hemska Michael.

Jag tror inte att du behver oroa dig fr honom, sa

Elna torrt. Han r gammal nog att ta vara p sig sjlv.
Och mig har han i vilket fall som helst inget behov avY
Kit suckade.
D s, sa hon. Jag trodde du tyckte om honom.
Hon smuttade p sin likr. Hennes gon var fyllda av
trar.
Jag knner mig s konstig, sa hon. Du fr frlta
mig. Det r nog bara det att jag r s hr somliga dagar. Du vet, man r s hr ibland.
Kit lutade sig framt, hennes lnga hr fll fram ver
kinderna. Hon satt i tankar, hon planerade fr framtiden.
Hon satt dr orrlig, blodet sipprade sakta fram ur sret
p fingret. Hon satt i tankar. Sanden rann i timglaset.
Ngonstans lngt borta klmtade en klocka. Hon mrkte
det inte.
Du, sa hon pltsligt och rtade p sig. Jag kan inte
lmna kvar bilderna. Jag mste ha dom med mig. Har du
ett rakblad?
Nej.
D gr jag ner till Toni och lnar ett. Tack fr kaffet,
Elna, men jag kan inte stanna lngre. Du frstr det
hr r nnting som jag mste gra.

176

177

I lgenheten under Kits lg Fredriksson p sin sng och

vila-de. Han hade knt sig ovanligt trtt den sista tiden

det var nog hettan. Augusti hade varit en pfrestande

mnad, nu var det den sista. I morgon skulle det vara
september. Fred-riksson smakade p ordet, september, det
lg p tungan som en syrlig karamell. Det skulle komma
en ny friskhet i luften, en krv syrlig friskhet, mornar
som glas, genomskinliga. Man skulle kunna andas igen.
Ljudet av grammofonen trngde ner, det lt svagt,
knap-past hrbart. Flickan fortsatte att spela in i det sista.
I mor-ron skulle hon flytta. D skulle det bli tyst.
Fredriksson undrade om hon skulle hlla p och spela
hela resten av kvllen och natten. Han vnde tungt p
sig. Snart skulle alltihop vara ver.
Tvillingarna kastade boll nere i korridoren. De kastade hglst till varann, det var en halvhjrtad lek, mest
fr syns skull. De hade inte varit sig lika sen den dr dan.
Den dr Judas-dan, d de hade svikit Michael. Sagt till
kommissarien att de hade sett Michael i trappan. Att
flickan var dd, det bekom dem inte s mycket. Men att
Michael kanske skulle sttas i fngelse fr ett brott han
inte begtt. Bollen gled ifrn den blonda. Hon brydde sig
inte om att ta upp den.
John-Henry kom frbi. Han tog upp bollen, studsade
den mot marken ett par gnger. Rckte den till flickan.
De hade inte talat med varann p veckor, han hade blivit
alldeles omjlig. Stod jmt i skuggan vid husvggen och
stirrade upp mot Kits fnster. Fast hon inte satt dr lngre,
178

fast hennes fnster var stngda, gardinerna till och med

frdragna ibland. Men nu skulle hon flytta. Han kunde
st dr bst han gitte.
Den blonda tog bollen, knyckte p nacken. Sa inte tack
en gng.
Eftermiddagen gick ver i kvll, omrkligt. Len mjuk
kvll efter en varm dag. Gatlyktornas vita blommor slog
ut i skym-ningen, bilarnas strlkastare skar snder kvllen, skar ut sma-la sektorer av ljus ur dunklet.
Toni satt i fnsterkarmen och rkte. Vid hans ftter
satt Michael i sin favoritstllning, med uppdragna ben
och ar-marna om knna.
Hur tnker du klara det? sa han.
Klara vad d?
Med Kit. Hon flyttar ju. Du ser henne aldrig mer. Fr
resten, vad skulle hon med rakbladet?
Toni blste ut rk, sg ut i sommarskymningen, andades in den, knde lukten av stad, av kvll, av sista augusti. Ett vilset strk av tngdoft ndde honom frn stranden.
Det r snart hst, sa han.
Jag frgade om Kit.
Toni sg ut, p neonskyltens roterande radarga verst
p Kronprinsen, p det rda ljuset frn bensinmacken nere
p hrnet och gatlyktornas hgskaftade artificiella doftlsa blommor.
179

Det gr vl det med, sa han. Det r inte frsta

gngen.
Det r vl alltid frsta gngen. Nr man lskar nn.
Toni tnkte p Mirjam som rest till Amerika och gift
sig. Minnet av henne gjorde fortfarande ont, han vgade
inte rra vid det. Han tnkte p Krusmynta i somras i
Domsten, det gjorde inte ont, minnet av Krusmynta var
vrme och mjukhet, det fanns ingen smrta i det. Kit
hon skulle resa sin vg. Han skulle aldrig se henne igen.
Lika gott det. Let her go.
Let her go. God bless her, sa han.
Han citerade en sng som han hrt nnstans. Kanske
en av Kits skivor.
Michael reste sig och strckte p sig. Gspade stort.
Det r kvll, sa han. Kr du mig till stan?
Stan betydde p Michaels sprk caf Cirkeln, stllet
med jukeboxen och pojken med den smutsiga trasan.
Inte i kvll, sa Toni.
Michael verkade glad, nstan upprymd. Han klappade
Toni p huvudet, rufsade om honom i hret, vnskapligt
och lekfullt, som man klappar en hund.
Allting gr ver, sa han. Nya satser, nya vinster.
Det betyder inte vrldens undergng att hon flyttar. Och
dess-utom du har ju mig.
Jag tycks ju ha det.
Michael tog en cigarrett ur Tonis paket, tnde den och
180

gick mot drren.

D ses vi inte mer i kvll, riddar Lancelot. Jag har lite
att gra. I morron ska du se att allting r annorlunda.
Ja, sa Toni. I morgon r hon borta.
Paul Sanger stod och sg ut i sommarskymningen. Han
tnk-te ocks p Kit. Han flyttade om bitarna i pusslet,
de passade inte, han saknade de viktigaste bitarna, de som
skulle av-slja hela mnstret.
Kit Berggren skulle flytta frn stan i morgon. Hem till
en bror i Vllingby. Det var i och fr sig bra, men det
lste inte problemet. Lo-Los dda kropp lg fortfarande
drnere i hiss-schaktet, i hans fantasi skulle hon ligga
kvar dr, en livls docka, tills problemet var lst. Naglarna glimmade som blod-droppar, hret ver ansiktet,
lpparna slutna kring hemlig-heten.
Sanger sg henne som hon legat dr, och han tyckte
att hon var Kit. Den levande Kit bytte plats med den dda
Lo Lo. Han strk sig ver pannan. Det var inte Kit som
var dd. Det var Lo-Lo. Ingen fara hotade Kit. Hon hade
lovat vara frsiktig, att hlla sig hemma den hr sista
kvllen och inte slppa in ngon. Hon hade lovat. Hon
skulle hlla sig inne, bada och tvtta hret, g och lgga
sig tidigt. Inte ppna dr-ren, inte slppa in ngon.
Sanger satte sig vid skrivbordet, kastade en blick p
telefonen. Kits nummer stod skrivet p blocket framfr
181

honom, tillsammans med numren till de andra hyresgsterna i trappa E. Runt om Kits nummer hade han ritat en
serie mnar och solar, och s stjrnor, de sexuddiga.
Han sg p klockan. Halv nio. Hon hade knappast
hun-nit somna.
Det var vansinne att ringa och stra henne. Vad skulle
han sga? Jag ville bara hra att allting var okej. Att det
inte hnt er nnting. Skulle hon kunna somna efter det?
Han trummade med fingrarna mot bordskivan, tog upp
pennan och ritade nya solar och stjrnor p blocket.
S lyfte han luren och slog Kits nummer. Han hrde
hur signalen gick fram och vntade en, tv, tre signaler.
Fyra signaler.
Hon svarade inte. Hon hade tagit en smntablett och
gtt och lagt sig. Hon skulle resa lngt i morgon.
Hon hade gtt in till nn granne och lnat lite kaffe
eller socker. Hon hade gtt ner till kiosken tvrs ver
gatan fr att kpa cigarretter.
Hon lg i badkaret och brydde sig inte om att svara.
Fem signaler. Sanger slngde p luren. Tittade efter p
blocket, fljde raden av nummer. Ringde upp vaktmstaren.
Sanger vntade i telefonen medan Gustavsson gick upp.
Det tog en evighet, s hrdes springande steg och Gustavsson var tillbaks. Han talade sluddrigt, sttigt, kunde
182

knappt f fram orden.

Sanger lyssnade. Hans mrka ansikte var slutet; en
ogenomtrnglig mask.
Rr ingenting, sa han. Ring efter ambulans. Jag r
dr om ngra minuter.
Drren stod p glnt, Gustavsson hade inte ens givit sig
tid att stnga den. Men det kunde ju ocks gra detsamma
nu.
Grammofonen spelade lgt, sngaren log oberrt,
viska-de: you give your hand to me, and then you say
goodbye ...
Kit lg p sidan, med benen uppdragna under sig, det
mrka hret solfjderformigt ver golvet. Hennes hnder med de rdlackerade naglarna hade hunnit halvvgs
upp mot repet, som om hon hade velat slita loss det. Men
hon hade inte lyckats f bort det, hnderna hade bara
hunnit halvvgs, repet med knutarna satt nnu kvar runt
hennes hals. Gustavsson hade tagit fasta p det dr att
inte rra ngonting.
P golvet bredvid henne knbjde pojken, John-Henry.
Hans hnder var knutna, hans apachegon vilda, vildare
n ngonsin. Han sg inte upp, tycktes inte mrka att
Sanger kommit in i rummet.
Hon r dd, mumlade han. Och s om igen, entonigt, gng p gng, som om han lste en mssa:
183

Hon r dd. Hon r dd.

Grammofonen fortsatte att spela, dmpat, sngaren log
och rrde lite p sig, hnderna och gitarren rrde sig i det
svaga luftdraget frn trappan.
Han sjng:
You think you know me well,
but you dont know me.
John-Henry sa:
Hon r dd.
Runt flickans kropp lg grammofonskivorna utspridda,
fodralen som brokiga blommor, rda, vita, bl.
Det hade bara varat ngra sekunder, men Sanger tyckte
det var som r. Han knuffade pojken t sidan, knbjde
bredvid Kit och lossade repet. P avstnd hrdes
ambulanssirenerna.

Pojken rrde sig inte. Sanger tog honom i armen, drog

upp honom frn golvet.
Du kan inte sitta hr, sa han. Du mste flja med.Han skt pojken framfr sig. I drren vnde han sig
om och kastade en blick in i rummet. De halvt losskurna
bilderna rrde lite p sig, sngaren log oberrt: sitt
gangsterleende, sitt buspojksleende, sitt charmrleende.
Sanger drog igen drren med en smll.
Pojken stack sin hand i Sangers. Den kndes som en
ap-hand, het, knotig, med lnga tunna fingrar.
Hon r dd, viskade han.
En torr snyftning brt fram genom hans strupe.

Frst nr de burit ut henne kom Sanger sig fr att stnga

av grammofonen. Sen vnde han sig till pojken.
John-Henry satt hopkrupen i ett hrn av rummet, han
sg ut som en liten apa. Han tuggade p naglarna, stirrade p skivomslagen som fortfarande lg kvar p golvet
som de legat, runt hennes kropp, som blommor. Nu lg
de runt en teckning, en kritteckning p golvet. Den skulle
frestlla hen-ne, men den hade ingen likhet med henne.
Kom nu, sa Sanger och rrde vid pojkens axel. Du
mste flja med mig.
184

185

Sanningen

John-Henry erknde utan omsvep. Han hade spnt upp

repet i trappan, han hade smusslat ner glassplittret i filmjlken, han hade knuffat Lo-Lo ner i hisschaktet. Han
hade lagt repet om Kits hals och dragit till. Han erknde
genast; det var som om han ville ha det hela undanstkat
s fort som mjligt.
Sanger var ingen barnpsykolog. Han hade inte srskilt
ltt att umgs med barn ens i normala sammanhang. Utver sjlva erknnandet av grningarna fick han inte ett
ord ur pojken.
Experterna fick ta hand om honom. De lyckades inte
mycket bttre. Hans intelligenskvot var ver det normala,
han var skygg och inbunden, han hade starka knslor.
Uppdmda hmningar som under vissa omstndigheter
borde kunna resultera i vldsamma oreflekterade handlingar.
Det stod dr alltihop i svart p vitt i rapporten hela
sanningen om John-Henry.
Sjlv sa han bara:
Lt det g fort.
Fort? Vilket d?
186

Hngningen.
Psykologerna fick ta itu med honom igen. Frklara:
man avrttar inte folk i Sverige. Inte ens vuxna; inte ens
fr mord.
John-Henry hngde med huvudet och teg. Han frstod ingenting.
Mnniskor som vill d r svra att handskas med.
Van-liga normer existerar inte fr dem. Man kan inte
behandla dem efter gngse mttstock, deras vrderingar
r annorlun-da. De str ver och utanfr. Man blir handfallen infr sna mnniskor, ingenting biter p dem. De
vill d. Det r deras styrka. De r osrbara, otkomliga.
nd rckte det inte med bara erknnandet. Psykologerna ville ocks veta hur och varfr. Men John-Henry
sjlv tyckte att erknnandet var nog detaljerna och orsaken till det hela var hans ensak. Han var villig att ta sitt
straff, vilket det vara mnde, och ju frr dess hellre. Men
fr vrigt ville han vara i fred.
De frskte p alla upptnkliga stt f honom att tala.
Rttvisan mste inte bara ha sin gng, det var ocks
ndvn-digt att maskineriet fick fungera efter en gng
fr alla uppgjorda regler; man mste dissekera pojken
John-Henry. Trnga in i honom, vnda ut och in p honom, ta ut insidan, hlla upp den och sga: det hr r
John-Henry, s sg han ut inuti. Han hade sjlv gjort s
dr med sina leksaker, vrngt dem ut och in, plockat ut
187

stoppningen ur tyghundarna, hjulen ur de mekaniska leksakerna. Han vgrade att lta sig plockas i stycken. Han
ansg att han hade rtt till detta enda: att be-hlla sitt
innanmte intakt.
En dag kom de och frskte en ny taktik. De frskte
med att sga: Kit r inte dd. Hon har varit mycket sjuk,
men hon kommer att verleva. Hon fr inte ens ngra
men fr framtiden.
John-Henry bara vnde sig mot vggen, han brydde
sig inte ens om att svara.
ratal i tjnsten hade gett Sanger ett sjtte sinne. Han
brukade instinktivt veta nr han hade att gra med en
mr-dare.
Ngot som liknade ett lugn lgrade sig ver trappa E.
Sko-lan hade brjat. Tvillingarna satt bleka bakom sina
bnkar. De frmdde inte ens njuta av att de var freml
fr hela skolans skrckblandade beundran och avund.
Eartha hade mist lusten att fortstta p sin roman om
Miss Klumpfot. Hon tog inte ens huven frn
skrivmaski-nen. Hon tyckte att hela yrket var ckligt och
frnsttande. Men Violet skrev en ny dikt som var av s
vidunderlig skn-het att den blev publicerad i Sydsvenska Dagbladet.
John-Henry teg och ritade cirklar p golvet med skospetsen. Psykologerna rev sig i hret fast, frsts, endast
bildlikt. Den ene av dem hade fr vrigt inte mycket hr
188

att riva i.
Utredningen borde varit klar, men den stod och
stampade p samma flck. Man hade en mrdare som
erknt. Men Sanger var inte njd. Han skulle inte ha varit Sanger om han varit njd med sin lille spinkige mrdare med de vilda apachegonen.
Sanger gick p jakt.
Brjade frn brjan, segade sig fram, lekte katt och
rtta; stllde samma frgor igen och fick samma svar.
Han frhr-de Gustavsson, frknarna Marklund, Elna
Sanderson, Fred-riksson, Michael och Toni. Michael igen.
Kertzinger, som kom till frhret med en vit nejlika i
knapphlet han var nygift.
Ingen av dem svvade p mlet, ingen kom med
mots-gande uppgifter. Ingen tycktes ha haft mjlighet
att g in och lgga repet kring Kits hals och dra till.
Kit hade inte sett vem som smg sig p henne bakifrn och slog repet med knutarna om hennes hals. Hon
hade sttt med ryggen mot drren, hon hade knappast
hunnit hra det ltta bullret bakifrn. Fr resten hade
grammofonen spelat. Men hon trodde att vederbrande
hade sttt gmd i bad-rummet eller garderoben, fr hon
skulle ha mrkt om ytter-drren ppnats.
Fr resten hade drren varit lst. Hon var absolut sker p det, hon hade kontrollerat det d hon kom upp
efter att ha lnat rakbladet. Vem det n var som kommit
189

Sanger satt i Gustavssons finsoffa. Fru Gustavsson som

nyligen hade ftt gipset kring benet borttaget, haltade
frsiktigt omkring, fjskade fr Sanger, ville bjuda p
kaffe. Sanger avbjde. Han ville bara veta om nycklarna.
Om ngon obehrig kunde haft mjlighet att f tag i en
dubblettnyckel?
Nej, det fanns ingen mjlighet. Nycklarna var vl bevakade. Sanger satt kvar och smpratade en stund. Sen
sa han adj, han skulle g upp till Fredriksson ocks. Han
hade fortfarande en gs oplockad med Fredriksson, det
var det dr om klottrandet p Kits drr; var det inte med
det alltihop hade startat?
Det var det, sa Gustavsson och nickade eftertryckligt. Fredriksson hade klagat ver att flickan spelade grammofon. Det var s det brjat. Nu hade det vl blivit tyst
dr ovanfr Fredriksson. Frken Sanderson hade ju flyttat in i lgenheten. Hon var tyst av sig, inga fester och
inget liv om ntterna. Sm fordringar hade hon ocks:
hon hade inte ens begrt att f omtapetserat, fast man
visste hur det sg ut p vggarna druppe.

Sanger gick lngsamt uppfr trappan. Han tvekade

utanfr Fredrikssons drr. Nej, han kunde ta Fredriksson
sen.
Hon var hemma och hon rodnade lite d hon ppnade
drren.
Ah, kommissarien. Var s god och stig in. Sitt ner.
Jag har inte ftt riktigt i ordning n.
Alla mblerna var inflyttade, gardinerna upphngda,
kuddarna och dukarna p plats. Det var nog i sin ordning
alltsammans. Han sg p frken Sanderson som var rd
om kinderna. Rodnaden hade spritt sig i misskldande
flammor nert halsen.
Hon hade smalnat och lagt om frisyr. Hon var sig faktiskt inte alls lik.
Sanger sg p bilderna p vggen. De var sig lika; bara
nnu mera vervldigande n frr tillsammans med allt
frken Sandersons flickaktiga ungmkrafs. Han passade
faktiskt inte med det vriga.
Alla spr efter rakbladet var borta. Han var terigen
ordentligt uppklistrad. Han besvarade Sangers blick med
ett frckt leende.
Sanger sg sig omkring. Sekretren, golvlampan med
sammetsskrm, chippendalestolarna. Den antika vgghyllan med prydnadssaker. En sko av porslin, en kaffekvarn, en ljussax. En mortel.
Kommissarien gick tyst ver golvet, ver den mjuka

190

191

in s mste han eller hon haft tillgng till en nyckel. Eller

sttt gmd ngonstans i lgenheten.
Gustavsson hade frsts nyckel. I egenskap av
vaktms-tare hade han tillgng till nycklar till alla lgenheterna i huset.

blommiga mattan. Han sa ingenting, tog bara ner morteln och synade den. Stack ner ett finger och knde inuti
den. Sen stllde han tillbaks den.
Han sg p bilderna igen. De slta lite degiga kinderna,
pannlocken, det sneda leendet. Gitarren, sidenskjortan,
de stramande svarta jeansen.
Sanger vnde sig mot Elna Sanderson.
Det var allts drfr, sa han tungt. Jag undrade, jag
kunde inte f ngot sammanhang i det. Ni skulle ha diskat morteln, frken Sanderson. Det finns spr av krossat
glas i den.
Hon svarade inte. De rda flckarna p halsen djupnade.
Nyckeln? undrade han. Hur kom ni in?
Hon gick ner till Toni Martins fr att lna ett rakblad.
Hon lt drren st ppen.
Och under tiden smg ni er in? Med repet?
Hon nickade.
Jag hittade det p grden.
Repet i kllartrappan och glassplittret var bara fr att
skrmma henne. Fr att hon skulle flytta?
Ja.
Och frken Dahlman. Ni visste att hon ftt kontrakt
p den hr lgenheten.
Hon berttade det fr mig. Det kom som en chock
fr mig, jag hade ju ftt lfte om den.
192

Men hon kunde ju ha tagit er lgenhet i stllet. S

kunde ni nd ftt den hr. Med bilderna.
Det tnkte jag inte p. Jag tnkte ingenting alls, hon
satt dr p rcket och dinglade med benen och berttade
om kontraktet. Jag menade inte jag rrde knappast vid
henne . . .
Och Kit?
Hon hll p att frstra bilderna. Hon skar i dem med
ett rakblad. Jag stod inte ut med det.
nd fullfljde ni inte handlingen.
Telefonen ringde. Jag blev rdd.
Ni lmnade drren ppen?
Ja. Pojken mste ha smugit sig in eftert.
Sanger sg nnu en gng runt rummet, mindes hur hon
legat dr, med pojken p kn bredvid sig och skivfodralen
utspridda runtom p golvet. Pojken p kn; han hade sett
ut som en liten apa. Han hade velat bli hngd fr ett mord
som han inte begtt, fr han trodde att hon var dd, flickan
som han lskade p tolvringsvis, blint, oreflekterat och
fr hela livet.
Sanger suckade. Han fick ta hand om pojken sen. Han
vnde sig mot frken Sanderson. Hon hade tagit p sig
hatt och kappa. Jag r klar, sa hon.Tillsammans gick
de nerfr trappan. Hon haltade lite mer n vanligt, som
hon gjorde d hon var upprrd.

193

Epilog

Hon sg mycket liten och ung ut dr hon satt i stolen;

blek, snipig i ansiktet, med mrka skuggor under gonen. Mrke-na p halsen hade hon dolt s gott det gick
under en rd scarf. De bleknade mer och mer fr varje
dag. Snart skulle de vara borta. Men den jagade blicken i
hennes gon skulle inte frsvinna lika fort.
Hon hade kappan p sig och en liten resvska p golvet bredvid stolen. I hennes kn lg handvskan och ett
kulrt skivomslag med en vacker nytagen bild av sngaren.
Toni sg henne innan hon sett honom. Sg i en hastig
glimt hennes ensamhet, hennes rdsla, hennes litenhet
dr hon satt i stolen, omgiven av sjukhuslukten, med vskan vid sina ftter och grammofonskivan i knt. Han gick
fram till henne.
Kit, sa han.
Hon sg upp och log och reste sig.
Det var snllt av dig att komma, Toni. Men jag kunde
tagit en taxi till stationen.
Jag skulle kommit tidigare, men jag blev frdrjd p
jobbet. Jag hade lite att ordna, fr jag ska ha semester.
194

Har du vntat lnge?

Dom vill grna bli av med mig, hr r s mnga som
vntar. Jag fick lmna sngen t en ny patient tidigt i
morse. Du vet hur det r nr man r frisk betyder man
inget fr dom lngre, dom har s mnga sjuka att ta hand
om.
Kom, sa han och tog hennes vska. Ska du sga
adj t nn?
Det gjorde jag redan i frmiddags.
Har du suttit hr och vntat sen i frmiddags?
Hon rodnade.
Nstan. Man har ingenstans att ta vgen nr man
packat och har lmnat sin sng.
Han tog vskan och ppnade drren.
D gr vi. Det r tre kvart tills tget gr. Vi hinner
prata nere p stationen.
Hon satt i bilen, hennes rda scarf fladdrade lite i vinddraget frn det ppna fnstret. Hon hade fortfarande skivan i knt, hll ngsligt om den med bda hnderna.
Ny? frgade han.
Hon nickade.
Jag fick den av skterskorna. Den har precis kommit
ut. Den ligger femma p Tio i topp, den gick rakt in p
femte plats. Och den ligger trea p Amerika-listan, tillade hon stolt.
Toni stannade fr rtt ljus vid Hovrtten. Han lste p
195

skivomslaget: In the ghetto.

Jag trodde inte han frekom p hitlistorna nu fr tiden, sa Toni.
Det r rtt lnge sen sist. Men den hr gick rakt in p
femte plats och den kommer nog att g upp. Jag har inte
hrt den nY
Nh, du.
Tala om ovsentliga saker. Inte se p varann. Frska
dda tiden tills tget gr. Se rakt fram, prata om likgiltiga
saker.
Men det gr inte att prata om likgiltiga saker. Hon r
fr patetisk med sin rda scarf som knappt dljer mrkena p halsen. Hon r fr ensam, fr liten, fr mager.
Fr rdd. Lkaren hade sagt: hon har ftt en chock. Det
kan ta lng tid fr henne att komma ver den.
Det r inte min sak. Hennes bror hon har en bror.
Halvbror.
nd. Det r inte min sak. Jag kan ingenting gra.
Ljuset vxlade och Toni la in ettan, vnde runt hrnet
och krde Norra Vallgatan fram. I nden av gatan lg
Centralstationen, stor och ful och klumpig som alla jrnvgsstationer, runtom i vrlden.
Du har god tid, sa han.
Ja.
Tiden gr. Minuterna tickar. Visarna p stationsklockan
rr sig ryckigt, den lnga visaren gr ibland ett hopp,
196

synligt fr gat. Den lnga visaren ter minuter, hoppar

ver dem, tuggar i sig dem.
De var framme, det hade gtt alldeles fr fort. Visaren
hade inte tuggat i sig tillrckligt mnga minuter. Toni snedparkerade utanfr stationen.
Har du biljetten?
Hon rrde nervst p sig. ppnade handvskan. Skivan fll till golvet och Toni bjde sig ner, strckte armen
ver hennes knn och fiskade upp den.
Hr, sa han.
Tack.
Hade du biljetten?
Ja.
Ska du inte lgga ner skivan i vskan?
Jo.
Han vnde sig om och tog vskan frn bakstet och
hon ppnade den och la skivan verst, ovanp nattlinnet
och morgonrocken.
S dr ja, sa hon.
Tystnad. Sekunder som rinner frbi, sekunder som aldrig kommer igen. Frlorad tid, kanske dyrbar tid.
Hur knner du dig nu, Kit?
Tack bra.
Du fr det bra hos din bror. Tills vidare.
Ja, skert. Han r snll.
Du kommer att glmma alltihop.
197

Ja. Doktorn sa det.

Frstr du varfr hon gjorde det?
Doktorn frklarade det. Det var den andra, psykologen. Han gjorde sitt bsta fr att frst sjlv. Han frstod
det nog p stt och vis, med hjrnan, fr det r han utbildad till.
Hur frklarade han att hon kunde handla som hon
gjorde?
Hon hade haft en trkig uppvxt. Och s var det det
dr med foten. Hon hade aldrig varit riktigt som andra,
inte ung p samma stt som andra. Och hon hll p att bli
gammal. S blev hon frlskad. Fr frsta gngen i sitt
liv. Hopplst frlskad, Toni. Och s sg hon mina bilder
och hrde p mina skivor, och hon blandade ihop dig
med bilderna tills hon inte lngre kunde skilja p er
dig och honom. Men ett visste hon: dig kunde hon aldrig
f. Honom kunde hon f, i varje fall lika mycket av honom som alla andra. Hon kpte en grammofon och skivor, hon spelade i smyg, det var som om hon gjorde nnting skamligt och frbjudet. Hon sg p dig och hon visste att hon aldrig kunde f dig. Hon blandade ihop er
bda. Och s trodde hon hon fick fr sig att du tyckte
om mig.
Toni vnde p huvudet och sg p henne, men hon
stirrade rakt framfr sig och kramade sin handvska som
hon hade i knt.

Hon blandade ihop er tv. Hon var galen av svartsjuka, hon visste inte om det sjlv. Hon hatade mig
och hon ville ha bilderna. Hon var beredd att gra vad
som helst fr att fdem. Hon mrdade Lo-Lo fr bildernas skull, men det var overtnkt, en handling i hastigt
mod. Mig frskte hon dda med kallt blod, drfr att
jag hll p att berva henne det enda som hade ngon
betydelse fr henne bilderna p vggen.
Toni satt tyst och sg p tullhuset och kn av danskar
som skulle resa hem och kpenhamnsbten som just hll
p att lgga till.
Fan vad man vet lite, sa han.
Ja.
Han sg p sin armbandsklocka. Det var nnu gott om
tid.
Skriver du? frgade han.
Om du vill.
Han vnde sig hastigt mot henne och tog henne i
axeln, snuddade med fingrarna vid den rda scarfen, och
hon kastade sig t sidan och skrek till och tappade handvskan. Generat bjde hon sig ner och tog upp den.
Frlt, sa hon. Jag r s dr nu. Jag tl inte att ngon rr vid mig. Doktorn sa att det r normalt, att det
kommer att g ver.
Toni kramade bilnycklarna i handen, sg p stationsklockan.

198

199

Kit, sa han. Det r tio minuter kvar tills tget gr.

Du har nnu tid att ndra dig.
Hon satt tyst och han fortsatte:
Jag har en stuga utanfr Hlsingborg. Jag har en mnads semester. Jag ska ka dit nu.
Hon svarade inte.
Vi kunde g lnga promenader p stranden om kvllarna, och du skulle f vara ifred, det r sknt och vilsamt i Domsten, alldeles stilla nu nr sommargsterna
har gett sig ivg. Du kunde sova och vila dig och ha det
sknt. Under tiden kunde vi bestmma hur vi ska gra
sen. Vgar du, Kit?
Du har sett hur jag r, sa hon. Jag rycker till fr
minsta ljud, jag vnder mig om hela tiden som om ngon
kom efter mig. Jag skriker om ntterna, jag vgar inte
sova med ljuset slckt. Ingen fr komma i nrheten av
mig ingen fr ta i mig. Jag har mardrmmar jag tror
jmt att ngon str bakom min rygg med ett rep. Jag knner gng p gng den dr hemska knslan, nr man inte
fr luft, nr man r all-deles klar och kall nnstans inne i
huvudet och vet att man ska d och man sparkar med
ftterna fr att man inte fr luft och en rst inom en sger: nu ska du d och det blir svart och nnting inom en
gr snder.
Hon tillade nyktert:
Doktorn sa att det kan drja lnge innan det gr ver.
200

Att det kanske aldrig gr ver helt.

Han teg och stirrade rakt fram. Han vgade inte rra
vid henne. Den enklaste, vanligaste kommunikationen var
stngd.
Toni, som jag r nu som jag kanske kommer att
fr-bli ... Jag kanske frstr ditt liv ocks. Det mste du
veta frn brjan.
Jag vet det.
Vgar du, Toni?
Han stack nyckeln i tndningslset och backade ut frn
parkeringsplatsen.
Vi ringer till din bror frn en kiosk, sa han.
Han rundade stationsbyggnaden och krde norrut, ver
kanalen, ut mot motorvgen. Han vevade ner bilrutan och
stack ut handen genom fnstret.
Det regnar, sa han. Det r hst. Den heta sommaren r slut.

201

Jenny Berthelius bcker

Mrdarens ansikte
... kom, ljuva Krusmynta
Den heta sommaren
Hemliga agentklubben
(ungdomsbok)
Mannen med lien
degrden (ungdomsbok)
Leksakspistolen
Potatisligan (U.)
Offret
Sllskapslek
Skrckens ABC
Klvergnget (U.)
Portrtt av ett mord
Farvl, min kra
Mord, lilla mamma
De heta sommaren (lttlst
version)
Djvulsleken
Jrnblommorna
Bron
Hajarna
Mardrmmen (lttlst)
Spegeln
Familjespken
Smllkaramllen (U.)
Mngudinnans barn

Drmsemestern (lttlst)
Krlek p data (LL)
Drmjobbet (LL)
En dd i sknhet (pseud. Bo
Lagevi)
Maskerat mord ( )
Turturduvorna i Arles
Drmhuset (LL)
Valet (LL)
Mrdarens ansikte (LLversion)
Drmhunden (LL)
Drmbilen (LL)
Provdockan (LL)
Flykten (LL)
Nckrosen
Drmprinsen (LL) tkommer i
februari 08)

Nckrosen (2007) finns i

bokhandeln
eller direkt frn frlaget
info@soleka.se

203