Alliansrapport - EN POLITIK FÖR LEVANDE HAV, EN AGENDA FÖR BIOLOGISK MÅNGFALD OCH KLIMATPOLITIK FÖR INTERNATIONELLT LEDARSKAP

Milj ö &
Klimat
EN POLI TI K FÖR LEVANDE
HAV, EN AGENDA FÖR
BI OLOGI SK MÅNGFALD OCH
KLI MATPOLI TI K FÖR
I NTERNATI ONELLT
LEDARSKAP
20100621
2010-06-21
Klimatpolitik för internationellt ledarskap ........................................................ 6
Sverige ska gå före............................................................................................ 7
Mål till 2020 och vision för 2050..................................................................... 7
Styrmedel för måluppfyllelse .......................................................................... 8
EU ska ha högre ambitioner ............................................................................ 10
Det behövs ett globalt klimatavtal .................................................................... 12
Med ansvar för global hållbar utveckling ......................................................... 13
Utveckla klimatbiståndet .............................................................................. 14
Fortsatta investeringar i andra länder .......................................................... 15
Handel och klimatet ..................................................................................... 16
Skyltfönster för hållbara städer och stimulans av miljöteknikexport ................ 17
Kollektivtrafiken ............................................................................................ 18
Tätortsnära natur ......................................................................................... 19
En modern internationell energipolitik ............................................................. 19
Exportera lösningarna istället för att importera problemen .......................... 19
Arbetet under mandatperioden .................................................................... 19
Alliansens politik möjliggör överskott av klimatsmart el ............................... 20
Stärk överföringskapaciteten ....................................................................... 21
Fortsatt satsa på forskning och utveckling av förnybar energi ..................... 22
Stärk den kärntekniska forskningen ............................................................. 22
Se över vattenkraftens potential och miljökonsekvenser ............................. 22
Nya grepp för energieffektivisering .............................................................. 23
SID 2 (50)
2010-06-21
En politik för levande hav................................................................................. 25
Hållbart Fiske................................................................................................... 27
Övergödning och utsläpp................................................................................. 30
Nedskräpning och Avfall .................................................................................. 34
Miljöbrott och olyckor på havet ........................................................................ 35
Skyddsvärda havsområden ............................................................................. 37
Hållbara ekosystem och biologisk mångfald ................................................. 39
En agenda för biologisk mångfald ................................................................... 39
Biologisk mångfald – en global utmaning ........................................................ 41
Sätt pris på ekosystemens tjänster.................................................................. 43
Stärk ekosystemansatsen ............................................................................... 44
Hållbart brukande av skog ............................................................................... 45
Skydd av skog och andra marker .................................................................... 46
Ett hållbart jordbruk ......................................................................................... 47
Förvaltning för livskraftiga rovdjursstammar .................................................... 50
SID 3 (50)
2010-06-21
FÖRORD
Valet 2010 handlar om framtiden. Vad vi vill att Sverige ska kännetecknas av.
Vilka värderingar vi vill ska bära Sverige. Om hur vi ska göra ett bra land ännu
bättre. Vi är fyra partier som står för frihet, ansvar och trygghet. Vi tror på
människans inneboende kraft och vilja att ta ansvar.
I snart fyra år har vi haft svenska folkets förtroende att leda Sverige. Det har varit
fyra år av reformer för jobben, välfärden och framtiden. Valet 2010 söker vi
väljarnas förtroende för att fortsätta arbetet. Sverige är ett bra land att leva i. Det
betyder däremot inte att allt i Sverige är bra. Mycket finns kvar att göra.
Vid partiledaröverläggningarna i Varberg i oktober 2008 enades Moderata

Samlingspartiet, Centerpartiet, Folkpartiet liberalerna och Kristdemokraterna om
att inleda en fördjupning av Allians för Sverige med sikte på valet 2010 och nästa
mandatperiod. Ett besked som gavs var att Allians för Sverige i valrörelsen 2010
ska möta väljarna med ett valmanifest som är lika tydligt som i förra valet. Som
ett led i detta tillsattes en arbetsgrupp för att utarbeta grunderna och ett konkret
reformprogram för den ekonomiska politiken för nästa mandatperiod.
För att ytterligare utveckla, fördjupa och bredda politiken med sikte på
mandatperioden 2010-2014 tillsattes tio reformarbetsgrupper i oktober 2009:
- Hälso- och sjukvård
- Rättsväsende
- Miljö och klimat
- Entreprenörskap och hållbar tillväxt
- Jämställdhet
- Familjepolitik
- Utbildningspolitik
- Äldrepolitik
- Kultur- och idrottspolitik
- Utrikes- och försvarspolitik
(Grupperna redovisar sina resultat under våren 2010. )
Processen för att ta fram valmanifestet sker i flera steg. Arbetet i föreliggande
reformarbetsgrupp är ett sådant steg.
SID 4 (50)
2010-06-21
Förslagen i denna rapport är arbetsgruppens. Inom ramen för det fortsatta

arbetet med valmanifestet kommer det, efter att arbetsgrupper lagt fram sina
förslag, att ske en bred prövning av förslagen. Prövningen innebär bl.a. att
förslagen vägs av mot det reformutrymme som väntas föreligga utifrån
inriktningen att det finansiella sparandet åter ska uppvisa balans och överskott
på 1 procent av BNP över en konjunkturcykel under nästa mandatperiod. Därtill
ska utgiftstaket hållas.
I återgången till överskottsmålet om 1 procent ska även hänsyn tas till

resursutnyttjandet liksom till osäkerhet och riskbild i prognosen. I prövningen
kommer förslagen även att utvärderas utifrån Alliansens prioriterade inriktning
om
full sysselsättning och färre som står utanför arbetsmarknaden. En avvägning
mellan angelägna reformer måste alltid ske. Åtgärder som sätter jobben först
kommer därför prioriteras. Förslagen ska även prövas utifrån fördelningseffekter.
Alliansarbetsgruppen för miljö och klimat har bestått av Andreas Carlgren (C)
ordförande, Sofia Arkelsten (M), Eva Flyborg (FP) och Liza-Maria Norlin (KD).
SID 5 (50)
2010-06-21
Klimatpolitik för
internationellt ledarskap
Klimatförändringarna är tillsammans med bevarandet av biologisk mångfald och
havsmiljö Alliansens mest prioriterade miljöfråga. Att minska utsläppen av
växthusgaser är en global utmaning som kräver ett globalt svar. Alliansen har
höjt ambitionen för att minska utsläppen i Sverige, men enskilt räddar inte
Sverige världens klimat. Med 99,8 procent av koldioxidutsläppen utanför
Sveriges gränser är samarbete över gränserna helt avgörande för att på allvar
minska utsläppen.
Alliansens klimatpolitik innebär att Sverige ska visa ledarskap både för vad vi gör
hemma och internationellt. Med nationella åtgärder kan Sverige visa väg för den
omställning som är nödvändig runt om i världen. EU är plattformen för våra
åtgärder. Dessa genomförs gemensamt i alla medlemsländer. Lösningen på
klimatutmaningen behöver sökas globalt. Särskilt stöd behöver ges till de
utvecklingsländer som minst av allt har orsakat problemen, men drabbas
hårdast.
Utsläppen växer både i de flesta industriländer och de snabbt växande

ekonomierna. Under 2008 minskade den globala ökningstakten av
koldioxidutsläpp, till stor del på grund av den ekonomiska krisen. Utsläppen i EU
och USA minskade 2008 med 1,5 % respektive 3 %. Alliansregeringen har, både
för Sverige som enskilt land och som ordförandeland för EU, arbetat för att en ny
klimatöverenskommelse mellan världens länder ska finnas på plats efter att
Kyotoprotokollet upphör 2012.
I ”Copenhagen Accord” har man överenskommit att den globala uppvärmningen

inte ska öka med mer än två grader jämfört med förindustriell nivå. För att klara
detta behöver de globala utsläppen minst halveras till år 2050 jämfört med 1990.
Den industrialiserade delen av världen behöver minska sina utsläpp med upp till
95 procent. Utsläppen per capita globalt bedöms behöva minska till två ton år
2050 och vara mindre än ett ton vid seklets slut.
Den nya överenskommelsen behöver ange mer kraftfulla utsläppsminskningar,

omfatta fler växthusgaser och fler länder än nuvarande överenskommelse.
Alliansen vill att Sverige ska vara pådrivande för att intensifiera arbetet för en
internationell överenskommelse. Utöver de klimatpolitiska målen måste en ny
klimatregim leva upp till kraven om en rättvis och hållbar global utveckling.
SID 6 (50)
2010-06-21
SVERIGE SKA GÅ FÖRE

Sverige är ett land med stora naturtillgångar och har bra möjligheter att
producera förnybar energi. Tack vare vatten- och kärnkraftens höga andel av
elproduktionen och en tidigt införd koldioxidskatt har Sverige jämförelsevis små
utsläpp, sett i ett globalt perspektiv – ca 0,2 procent av jordens koldioxidutsläpp
är svenska. Inte desto mindre är nationella åtgärder viktiga. Endast om vi vidtar
åtgärder på hemmaplan blir vi trovärdiga som engagerad aktör i internationella
förhandlingar.
Fortsatta höga nationella ambitioner och insatser är därmed inte desto mindre
viktiga. Vi har tekniskt kunnande och företag som är vana vid miljötänkande.
Sverige visar ledarskap genom en ambitiös klimat- och energipolitik med högt
uppsatta klimatmål och kostnadseffektiva åtgärder för att minska utsläppen både
nationellt och internationellt. Vår utveckling mot en grönare ekonomi, med en allt
större tjänstesektor och växande företag inom miljöteknik, minskar utsläppen
nationellt och bidrar genom export till att minska utsläppen globalt. Vi har också
ett stort politiskt och folkligt engagemang för en bättre miljö. De goda
förutsättningar Sverige har att skapa ett samhälle med minimal klimatpåverkan
ger oss ett stort ansvar att anta klimatutmaningen. Att fullfölja detta ansvar är
också en utgångspunkt för Alliansens miljö- och klimatpolitik.
Det behövs länder som går före och visar att det går att minska utsläppen och
öka välfärden samtidigt. Utsläppen har minskat kraftigt under alliansregeringen.
Sedan 1990 har utsläppen minskat med 12 procent, de senaste åren har
utsläppen varit rekordlåga. Samtidigt har tillväxten varit närmare 50 procent.
MÅL TILL 2020 OCH VISION FÖR 2050
Som första industriland har Sverige formulerat mål och en konkret strategi för att
bryta fossilberoendet. Politiken innebär en snabb väg ut ur fossilsamhället och
kraftfulla minskningar av växthusgaser.
Sverige ska visa att det går att
- klara utsläppsminskningar i en växande ekonomi

- utveckla och sprida användning av bästa möjliga teknik
- bidra till klimatåtgärder och klimatanpassning i utvecklingsländer.
Utsläppen för Sverige ska minskas med 40 procent år 2020 jämfört med 1990.
Målet avser verksamheter som inte omfattas av systemet för handel med
utsläppsrätter och innebär att utsläppen av växthusgaser ska vara cirka 20
miljoner ton koldioxidekvivalenter lägre 2020 i förhållande till 1990 års nivå.
SID 7 (50)
2010-06-21
Minskningen ska ske genom utsläppsreduktioner i Sverige och i form av

investeringar i andra EU-länder eller flexibla mekanismer som CDM.
Visionen på något längre sikt är att Sverige år 2050 inte har några nettoutsläpp
av växthusgaser i atmosfären. Detta åstadkoms genom en kraftfull politik som
leder till minskade utsläpp i och utanför Sverige.
Användningen av fossila bränslen för uppvärmning kommer att avvecklas till

2020. Energieffektiviteten i transportsystemet ska stegvis öka och
fossilberoendet ska brytas och därmed minska klimatpåverkan. År 2030 bör
Sverige ha en fordonsflotta som är oberoende av fossila bränslen. Utsläppen i
avfallshanteringen fortsätter att minska genom deponiförbud för brännbart och
organiskt avfall och omhändertagande av metangas.
Industrins förbränning och processer som står utanför EU:s handelssystem kan
minskas med hjälp av effektiviseringar och förändrade processer. Bättre
gödselhantering och ökad biogasproduktion bör tillsammans med rätt skötsel av
jord- och skogsbruksmark kunna ge betydelsefulla bidrag till minskade utsläpp.
Att främja kolsänkor och hindra avskogning är nödvändigt i sammanhanget.
Utsläppen från de verksamheter som ingår i utsläppshandelssystemet bör

minskas avsevärt till 2050. Koldioxidinfångning och lagring kan bidra till att
växthusgaser kan undandras atmosfären från basindustrin. Utsläppen från
raffinaderier bör också kunna minska, liksom utsläppen från energiproduktionen
och massa- och pappersindustrin.
Kärnkraften kommer att vara en viktig del av svensk elproduktion under

överskådlig tid. Med ett ökande fokus på klimatförändringarna uppfyller
kärnkraften ett av de viktigaste kraven som ställs på dagens energikällor,
nämligen att den endast innebär låga utsläpp av växthusgaser.
Sammantaget bör det vara fullt möjligt att minska utsläppen så att Sveriges
nettoutsläpp i atmosfären till 2050 är noll. Det kommer att krävas en aktiv och
ansvarsfull politik som prioriterar både ett bättre klimat och fortsatt tillväxt.
STYRMEDEL FÖR MÅLUPPFYLLELSE
Principerna om att förorenaren ska betala samt försiktighetsprincipen är centrala

för Alliansens miljöpolitik. Det skapar ett omställningstryck mot bättre
miljöalternativ och ser till att den som förorenar också ersätter för de skador som
utsläppen orsakar. Med ekonomiska styrmedel baserade på principen att
förorenaren betalar kan rätt pris på utsläppen på ett kostnadseffektivt sätt styra
produktion och konsumtion mot hållbara lösningar. Styrmedlen bör i stor
utsträckning vara teknikneutrala, internationellt samordnade, premiera ökad
energieffektivitet och stödja teknikutveckling. Det är politiken som sätter ramarna
SID 8 (50)
2010-06-21
för miljöpolitiken, men det är människor som av egen kraft skapar förändring och
utveckling. Vi tror på alla människors vilja att göra rätt.
Koldioxidskatten som infördes 1991 är tillsammans med utsläppshandeln

centrala styrmedel för utsläppsminskningar. Sveriges koldioxidutsläpp har
minskat med 9 procent sedan 1990, samtidigt som den ekonomiska tillväxten
varit nära 50 procent. Koldioxidskatten utgår från principen om att förorenaren
ska betala för sina utsläpp och är ett viktigt medel för att nå Sveriges uppsatta
reduktionsmål. Alliansregeringen har presenterat ett omfattande
klimatskattepaket som träder ikraft kommande årsskifte och genomförs stegvis
de kommande åren. Genom ekonomiska styrmedel ska utsläppen minska med
sammanlagt två miljoner ton koldioxid. Det är viktigt att ökade intäkter från
klimatskatter och avgifter inte leder till ett totalt högre skattetryck.
Alliansregeringen har under mandatperioden sänkt skatten på arbete och höjt
skatter inom miljöområdet.
Alla sektorer måste bidra till att vi kan nå klimatmålen. Regeringen strävar efter
att minska nedsättningar från den generella koldioxidskattenivån för att olika
sektorer i högre utsträckning än idag ska bära sina kostnader för
växthusgasutsläpp. Transportinfrastrukturen ska utvecklas mot att skapa
kommunikationer som är förenliga med miljö och klimatmål. Alla transportslag,
såväl flyget som sjöfarten, bör bära sina kostnader för koldioxidutsläpp.
Regeringen har beslutat i EU att flyget ska in i utsläppshandeln 2012 och verkar
för att även sjöfartens utsläpp inkluderas i en framtida internationell klimatregim.
Internationella, verkningsfulla åtgärder behöver genomföras för att minska
sektorernas utsläpp.
Arbetsgruppen föreslår:
• Att Sverige ska nå målet om att utsläppen i den icke-handlande sektorn ska
minskas med 40 procent år 2020 jämfört med 1990.
• Att Sverige år 2050 inte har några nettoutsläpp av växthusgaser i atmosfären.
• Att Sverige år 2030 bör ha en fossiloberoende fordonsflotta.
• Att koldioxidskatt och energiskatter fortsatt ska användas som effektivt

styrmedel i klimatpolitiken.
SID 9 (50)
2010-06-21
EU SKA HA HÖGRE AMBITIONER

Samarbetet inom EU är viktigt för att åstadkomma utsläppsminskningar och
avgörande för att åstadkomma en global klimatöverenskommelse. EU är
plattformen för en klimatpolitik där gemensamma krav och spelregler skapas
över hela Europa. Alliansen arbetar för höga ambitioner och en aktiv klimatpolitik
inom EU. Sverige var pådrivande för att få EU att anta de mest ambitiösa
klimatmålen som någon ländergrupp satt upp. EU ska minska sina utsläpp med
30 procent till 2020, jämfört med 1990, inom ramen av ett ambitiöst internationellt
klimatavtal där andra utvecklade länder gör motsvarande åtaganden och snabbt
växande ekonomier bidrar.
Alliansen vill att Sverige fortsätter vara pådrivande för att flytta fram EU:s
positioner ytterligare. EU bör därför utveckla en plan för hur 30-procentsmålet
ska nås.
På längre sikt måste EU:s gemensamma vision vara att närma sig noll
nettoutsläpp till 2050, i likhet med den vision alliansregeringen satt upp för
Sverige. EU bör också sätta som långsiktigt mål att mot slutet av detta
århundrade bör inte växthusgasutsläppen överstiga ett ton per person och år.
EU:s system för handel med utsläppsrätter är idag det främsta och mest effektiva
verktyget för att minska klimatutsläppen inom EU. Genom att handelssystemet
sätter ett pris på koldioxidutsläppen kan marknadens krafter användas för
kostnadseffektiva utsläppsminskningar. Handelsystemet infördes redan 2005 och
fler länder och regioner tar intryck av Europas erfarenheter. Dock täcks bara
cirka 40 procent av EU:s utsläpp av växthusgas av systemet. Därför måste
utsläppshandeln utvidgas för att omfatta fler sektorer och fler växthusgaser. Det
är viktigt att taket för utsläppen hela tiden sänks så att den totala mängden
utsläpp i EU minskar. Inför kommande handelsperioder ska Sverige verka för full
auktionering av utsläppsrätter.
Sverige ska vara drivande för att handel med utsläppsrätter utvecklas till en
global modell. Fler regioner och länder behöver länkas till det europeiska
systemet och möjliggöra för en global koldioxidmarknad som verktyg att
bekämpa utsläppen tillsammans.
Genom koldioxidmarknader kan privata gröna investeringar mobiliseras, något

som är nödvändigt då pengar som går via statsbudgetar inte kommer vara
tillräckligt för att möta klimatutmaningen.
SID 10 (50)
2010-06-21
Koldioxidskatten är och har varit ett effektivt styrmedel för att minska utsläppen i
Sverige. Sverige ska därför vara pådrivande i EU för ett direktiv som innebär att
EU:s alla medlemsländer inför en nationell koldioxidskatt.
Att flera länder i EU idag storsatsar på kolkraft är mycket olyckligt och står tvärt i
strid med EU:s klimatmål. Det är därför viktigt att EU:s och världens insatser för
att utveckla tekniken för infångning och lagring av koldioxidutsläpp (CCS)
intensifieras om vi ska ha en chans att minska utsläppen av växthusgaser i
atmosfären. Alliansen vill att Sverige ska verka för ett EU-moratorium på nya
kolkraftverk som inte är förberedda för CCS-tekniken.
Trots att den svenska industrin kännetecknas av hög energieffektivitet och låga
specifika utsläpp av växthusgaser finns det ett flertal anläggningar inom framför
allt stålindustrin, oljeindustrin, massabruk och cementindustrin med så stora
punktutsläpp av koldioxid eller så hög koncentration av koldioxid i avgående
gaser att det kan vara intressant att överväga CCS. Därför bör Sverige verka för
att en av de planerade EU-finansierade pilotanläggningarna för CCS kopplas till
svensk basindustri.
En ambitiös EU-politik är också en förutsättning för att tillsammans med andra

likasinnade aktörer driva på det internationella förändringsarbetet. EU ska verka
för att så snart som möjligt få en global och bindande överenskommelse som
klarar tvågradersmålet. Förhandlingsprocessen inom FN är huvudspåret för att
uppnå en internationell överenskommelse.
• Att Sverige fortsätter att vara pådrivande för att flytta fram EU:s positioner
ytterligare. Förutsättningarna ska öka för att EU ska kunna besluta om att
minska utsläppen med 30 procent till 2020. EU bör därför utveckla en
fördjupad analys av för- och nackdelarna med en uppskalning till 30 procent
till 2020.
• Verka för att EU sätter som mål att mot slutet av detta århundrade bör inte
växthusgasutsläppen överstiga ett ton per person och år.
• Att EU:s system för handel med utsläppsrätter omfattar fler sektorer och
växthusgaser, att taken i systemet sänks och att samtliga utsläppsrätter
auktioneras ut.
• Att Sverige är drivande för att länka samman utsläppshandelssystem till en

global koldioxidmarknad.
• Vara pådrivande i EU för ett direktiv som innebär att EU:s alla medlemsländer
inför en nationell koldioxidskatt.
SID 11 (50)
2010-06-21
• Att EU inför ett moratorium på nya kolkraftverk som inte är förberedda för
CCS-tekniken.
• Verka för att en av de planerade EU-finansierade pilotanläggningarna för

CCS kopplas till svensk basindustri.
DET BEHÖVS ETT GLOBALT KLIMATAVTAL

Breda och internationella överenskommelser om radikalt minskade utsläpp av
växthusgaser är helt avgörande för framgång i globala klimatarbetet. Det krävs
ett globalt avtal som efterföljare till Kyoto-avtalet där alla länder medverkar till
tillräckliga utsläppsminskningar.
Klimathotet kräver en rättvis lösning. Den industrialiserade delen av världen har

historiskt stått för den största delen av utsläppen och måste nu gå före med att
göra de största utsläppsminskningarna och även stå för stöd till klimatanpassning
för de allra fattigaste länderna. Men inte heller utsläppsminskningar bland
utvecklade länder räcker för att möta klimathotet. Snabbt växande ekonomier
bland utvecklingsländer behöver också stå för betydande bidrag till
utsläppsminskningar. Mekanismer och resursöverföringar för gröna investeringar
bör utformas för effektiva utsläppsminskningar och att utvecklingsländer får
möjlighet till tillväxt med låga utsläpp. Tillväxt och klimatansvar står inte emot
varandra.
Förhandlingarna på partsmötet i Köpenhamn misslyckades med att nå fram till

det avtal som världen behöver för att möta klimathotet. De utfästelser som gjorts
inom ramen för Köpenhamnsackordet (Copenhagen Accords) är långt ifrån
tillräckliga. Samtidigt innebär Köpenhamnsmötet för första gången internationella
utfästelser om utsläppsreduktioner och begränsningar från världens största
ekonomier, inklusive bland annat USA, Kina, Indien och Brasilien.
Köpenhamnsackordet ska användas. Ackordet innehåller de byggstenar som
behövs i en överenskommelse, om än inte i den omfattning eller med den
ambitionsnivå som krävs. Även om Sveriges och EU:s ambitionsnivå inte
återfinns i ackordet så har vi nu en bättre utgångspunkt för fortsatta diskussioner
än vi någonsin haft tidigare.
EU har, bl.a. genom Sveriges ordförandeskap, drivit viktiga frågor framåt. EU har
varit framgångsrikt i att tvågradersmålet fick stöd av världens största ekonomier,
åtaganden från stora utsläppsländer och finansieringen av insatser de närmaste
åren (fast start).
SID 12 (50)
2010-06-21
En global överenskommelse är viktig för att binda upp alla stora utsläppsländers
åtaganden och åtgärder. Det är också viktigt för att få långsiktigt hållbara och
förutsägbara spelregler för stater, marknaden och andra aktörer.
Förhandlingarna inom FN bör vara huvudspåret i den internationella processen.
Det är dock viktigt att effektivisera förhandlingsprocessen inom FN och
komplettera den med samverkan även i andra konstellationer och sammanhang.
Sverige har en stark tradition och hög ambition och därmed ansvar i den
internationella processen mot en överenskommelse. Sverige kan och bör spela
en viktig roll i förhandlingarna genom att främja relationerna och samarbetet med
utvecklingsländerna.
• Få till stånd en global klimatöverenskommelse som:

- är tillräckligt ambitiös för att klara att hålla temperaturökningen under två
grader
- kräver åtaganden från alla stora utsläppsländer
- innebär att alla i-länders åtagande är bindande reduktionsmål och u-
ländernas nationella åtgärder återspeglas i global överenskommelse
- kan skruvas upp om vetenskapen kräver det
- lever upp till kraven om en rättvis och hållbar global utveckling.
• Att förhandlingarna inom FN ska vara huvudspåret i den internationella

processen. FN-processen bör dock effektiviseras och alternativa vägar för
samverkan bör också prövas.
• Stärka Sveriges roll i de internationella klimatförhandlingarna genom att inom

ramen för EU-arbetet främja relationer och stärka samarbetet med
nyckelländer, framförallt utvecklingsländer.
MED ANSVAR FÖR GLOBAL HÅLLBAR

UTVECKLING
Klimathotet aktualiserar vårt ansvar för kommande generationer och att bevara
den biologiska mångfalden och naturmiljöerna. Klimatförändringar har också
omfördelande effekter. De fattiga i utvecklingsländer är de som drabbas mest av
torka och översvämningar.
Världens länder har mycket olika förutsättningar att hantera klimatförändringarna.

Den grundläggande principen i FN:s klimatkonvention om ett gemensamt men
differentierat ansvar måste även i fortsättningen vara en utgångspunkt i det
SID 13 (50)
2010-06-21
internationella klimatarbetet. Sverige och andra industrialiserade länder har ett

ansvar för att bidra till utsläppsminskningar och anpassningsåtgärder i
utvecklingsländer. Det är även avgörande för att få till stånd en internationell
klimatöverenskommelse.
UTVECKLA KLIMATBISTÅNDET
Klimatförändringen har en direkt koppling till utvecklingen i utvecklingsländerna,

särskilt i de minst utvecklade länderna och för de mest sårbara
befolkningsgrupperna. Miljö- och klimatrelaterade problem kan leda till
migrationsströmmar, konflikter och svåra hälsoproblem. Klimatförändringarna
visar redan på ett stort behov av anpassning. Miljö och klimat spelar därför
fortsatt en viktig roll i utvecklingssamarbetet. Sveriges klimatbistånd ska
utvecklas och allt bistånd ska klimatsäkras. Klimatperspektivet ska integreras i
mottagarländernas egna utvecklingsstrategier och de insatser som görs inom
miljö-, vatten-, och energiområdena ska ha en tydlig klimatprofil.
De rika länderna har ett särskilt ansvar för att finansiera anpassningsåtgärder.
Regeringen har tagit initiativ till en kommission för klimatförändring och
utveckling som samlar kunskap och erfarenhet från världen och dess slutsatser
bidrar till att utveckla anpassningsarbetet. Under 2009–2011 satsar regeringen
drygt fyra miljarder kronor på klimat och utveckling i biståndet. Insatser för att
stödja anpassning till klimatförändringarna kan innebära åtgärder som syftar till
att minska människors sårbarhet, exempelvis investeringar i hälsa, sanitet, mark
och jordbruk och tillgång till vatten, liksom projekt som är direkt relaterade till
klimat, däribland väderprognoser och byggande av vallar. Sverige ska ta en aktiv
roll i det internationella klimatarbetet, bland annat genom satsningar inom
biståndet.
Insatser för anpassningsåtgärder krävs innan en ny överenskommelse finns på

plats. Det är viktigt att förverkliga de pengar till tidiga insatser (fast-start) till
utvecklingsländer som utlovades i Köpenhamn, efter svenskt arbete inom EU.
Eftersom kvinnor står för majoriteten av hushålls- och jordbruksarbetet i de flesta

utvecklingsländer har de en ovärderlig kunskap om användandet av
naturresurser på lokal nivå. De värdefulla erfarenheter som kvinnor har måste
beaktas när strategier för klimatanpassning och utsläppsminskning tas fram och
genomförs. Kvinnor står för den största delen av livsmedelsproduktionen i
världens fattiga länder och klimatförändringarnas effekter kommer därför främst
att påverka kvinnor. Kvinnor och flickor tvingas arbeta mer när vattentillgången
tynar. Vi vet också att bristande tillgång till vatten, toaletter och adekvat sanitet är
en bidragande orsak till att flickor tvingas sluta skolan.
SID 14 (50)
2010-06-21
Med 60 procent av världens samlade bistånd är EU och dess medlemsstater

viktiga, även när det gäller klimatbistånd. Det är viktigt att EU och dess
medlemsstater avsätter medel för klimatanpassningsåtgärder till de allra
fattigaste och mest utsatta länderna. Sverige bör också verka för att det inom
befintliga ramar i EU-budgeten skapas en ny budgetpost kallad ”klimatsäkerhet”
för insatser i utvecklingsländer.
FORTSATTA INVESTERINGAR I ANDRA LÄNDER
Ett effektivt sätt att bidra till utsläppsminskningar utanför Sverige är att öka
tillgängligheten till klimatsmart teknik i utvecklingsländerna. Det bidrar inte enbart
till utsläppsminskningar utan också till ett ökat förtroende mellan industri- och
utvecklingsländer i det internationella klimatarbetet.
Genom internationellt samarbete kan de globala insatserna mot

klimatförändringar omfatta mer långtgående åtaganden och genomföras i
enlighet med klimatkonventionens princip om kostnadseffektivitet. Genom de
marknader som byggs upp mobiliseras också medel för de gröna investeringar
som kommer att krävas för att möta klimatutmaningen. Den huvudsakliga
finansieringen av anpassning och utsläppsminskningar i fattiga länder anges
kring 100 miljarder Euro 2020. Mekanismen för ren utveckling, CDM, är en av de
viktigaste källorna för att stimulera privata investeringar i utvecklingsländer. CDM
är en förutsättning för att även utvecklingsländerna ska ha möjlighet att länkas till
en framtida global koldioxidmarknad. FN-kontrollen av insatserna ska säkerställa
att de går till åtgärder som annars inte skulle ha blivit av.
CDM och andra liknande instrument är viktiga för investeringar i grön teknologi i
växande ekonomier och utvecklingsländer. Det möjliggör för snabbt växande
länder att inte behöva gå en koldioxidintensiv väg när ekonomin växer, utan att
göra ett tekniksprång och undvika att investera sig fast i ett fossilberoende.
Investeringarna bidrar även till att skapa en global utsläppsmarknad där det sätts
ett pris på utsläppen även i länder som ännu saknar bindande åtaganden om
utsläppsminskningar.
CDM kommer att ha svårt att ge den stora volym av utsläppsminskningar som
krävs för att tillräckligt bidra till lägre utsläpp i utvecklingsländer. Som ett
komplement till fungerande CDM bör därför ett nytt internationellt klimatavtal
också innehålla andra instrument, som exempelvis så kallade sektors-CDM. En
sådan mekanism innebär att ett tak sätts för utsläppen i en viss sektor och land.
Blir utsläppen lägre än taket kan mellanskillnaden säljas och ge en intäkt för
landet där utsläppsminskningen har skett. Intäkter från sektors-CDM kan fungera
som en viktig morot för landets regering att föra en politik som minskar
utsläppen. En sådan mekanism har därför större möjligheter att ge storskaliga
utsläppsminskningar än vad dagens CDM-projekt kan åstadkomma.
SID 15 (50)
2010-06-21
HANDEL OCH KLIMATET
Sverige ska i EU verka för att handelspolitiken används för att motverka
klimatförändringar. Europa och USA saknar tillräcklig tillgång till de alternativa
bränslen som krävs för att ställa om t.ex biltrafiken. Dagens situation då import
av biobränslen som etanol tullbeläggs skadar omställningen. Vi ska välkomna fler
producentländer, inte minst bland utvecklingsländerna, och avskaffa EU:s tullar
på etanol samt det särskilda svenska tullvillkoret. Alliansen anser även att det
behövs internationella standards för hållbarhetskriterier för biobränslen.
Arbetet för att ta bort tullar och handelshinder för klimat- och miljövänliga varor,
tjänster och teknologier ska fortsätta under kommande mandatperiod. Vi vill att
Sverige ska driva att EU förhandlar fram ett grönt frihandelsavtal som innebär att
alla handelshinder för klimat- och miljövänliga varor, tjänster och teknologier
slopas. Dessa strävanden ersätter inte Alliansens fokus på global frihandel
generellt eller vår betoning på vikten av ett globalt klimatavtal. Det växande
klimatengagemanget får inte användas som en ursäkt för att bibehålla eller införa
nya handelshinder, i form av exempelvis klimattullar.
• Att klimatbiståndet utvecklas och att allt bistånd klimatsäkras.
• Att kvinnors kunskap i mottagarländerna tas tillvara i klimatbiståndet.
• Att EU och medlemsländerna avsätter medel för klimatanpassningsåtgärder i

de allra fattigaste länderna och att skapandet av en ny budgetpost,
”klimatsäkerhet” för insatser i utvecklingsländer övervägs.
• Fortsätta verka för gröna investeringar, genom bland annat CDM, i

utvecklingsländerna som minskar utsläppen av växthusgaser.
• Reformera CDM, för att säkerställa kontrollen att projekten leder till
utsläppsminskningar som annars inte skulle blivit av och att fler länder blir
aktuella för projekt.
• Avskaffa EU:s tullar på etanol och det särskilda svenska tullvillkoret.
• Det växande klimatengagemanget får inte användas som en ursäkt för att
bibehålla eller införa nya handelshinder, i form av exempelvis klimattullar.
SID 16 (50)
2010-06-21
SKYLTFÖNSTER FÖR HÅLLBARA STÄDER OCH

STIMULANS AV MILJÖTEKNIKEXPORT
Fler människor än tidigare, över hälften av jordens befolkning, bor i städer. Det
innebär en stor belastning på vår jord och klimat, men samtidigt finns en stor
potential att minska utsläppen av växthusgaser och städernas miljöpåverkan
genom att utveckla hur vi bygger och planerar. Genom att sluta kretsloppen vad
gäller vatten, avlopp, avfall och uppvärmning kan resursförbrukningen minskas.
Organiskt avfall kan i ökad utsträckning bli resurs för biogasproduktion.
Byggmaterial kan väljas utifrån hållbarhetskriterier. Miljöklassningen av
byggnader som tagits i samverkan med byggbranschens aktörer är ett viktigt
verktyg för hållbart byggande.
Stadsplanering kan underlätta de mest miljövänliga transportalternativen, såsom

cykel och kollektivtrafik. Ny miljöteknik uppmuntrar medborgarna till miljöeffektiva
val. Nya stadsdelar planeras så att kan erbjuda hållbara transportlösningar
baserade på modern kollektivtrafik. I den nya plan- och bygglagen tydliggörs
kravet på tillgång till grönytor nära nya bostäder.
Det finns en väldig hållbarhetspotential i den täta och mångfunktionella staden

med levande och trygga stadsmiljöer, gott underlag för klimatvänlig kollektivtrafik,
möjligheter till effektiv uppvärmning och låga utsläpp av växthusgaser per capita.
Svensk miljöteknik kan bli en tillväxtmotor för Sverige. Det går att skapa nya
affärsmöjligheter, innovativa tjänster och produkter samt klimatsmarta,
energieffektiva och förnyelsebara lösningar som ger hög tillväxt och är bra för
miljö och klimat. Ny, grön teknik kommer att vara viktig och kommer att
efterfrågas i än högre grad när energi- och transportsystemen ska ställas om för
att möta miljö- och klimatutmaningarna.
Sverige har hög kompetens inom områden som hållbara energi-, miljö- och
transportlösningar. Vi har också god tillgång till förnybara resurser, väl
fungerande styrmedel och marknader och goda industriella förutsättningar inom
transport- och energiområdet. Men våra kunskaper inom ny miljövänlig teknik
behöver i större utsträckning tas tillvara och kommersialiseras. Vi bedömer att de
statliga insatserna för miljödriven näringsutveckling behöver vidareutvecklas
under kommande mandatperiod. Det är vår bedömning att miljö- och
klimatutmaningarna kan användas som en ekonomisk hävstång för grön tillväxt.
Alliansens initiativ till Delegationen för hållbara städer har varit ett sätt att i
partnerskap med näringen, kommuner och myndigheter stödja och
uppmärksamma miljörelaterade investeringar på hemmaplan, kommersialisera
nya produkter på marknaden och visa upp svensk miljöteknik. Runt om i Sverige
finns anläggningar av olika slag som fungerar som demonstrationsanläggningar.
SID 17 (50)
2010-06-21
Det rör sig om fastigheter, vattenreningsverk, biogasproduktion,

förbränningsanläggningar eller liknande. Intresset för de medel som finns inom
Hållbara städer har varit stort och ansökningarna har varit av hög kvalitet.
• Genom samverkan med aktörerna inom byggbranschen främja byggandet av

nya hållbara stadsdelar med den främsta miljötekniken som skyltfönster för
svensk miljöteknik och vidareutveckla marknadsföringskonceptet SymbioCity.
• De statliga insatserna för miljödriven näringsutveckling behöver

vidareutvecklas under kommande mandatperiod.
• Att en förlängning av den tidsbegränsade särskilda satsningen på hållbara

städer övervägs.
KOLLEKTIVTRAFIKEN
Kollektivtrafiken spelar en viktig roll främst i städer men även på landsbygden. Att
kunna ta bussen, tåget, spårvagnen eller tunnelbanan till jobbet är viktigt för
många människor. Den framtida utvecklingen av kollektivtrafiken bör därför
främja valfrihet i boende, arbete och studier. Genom att skapa goda möjligheter
till pendling växer arbetsmarknadsregioner och människors chanser att gå från
bidrag till jobb ökar. Särskilt i större städer är det angeläget att stora satsningar
görs på spårbunden kollektivtrafik.
Järnväg är ett energieffektivt och koldioxidsnålt transportmedel. Investeringar i

tågtrafik som är samhällsekonomiskt lönsamma och leder till betydande
utsläppsminskningar bör göras för både person- och godstrafik. Under
mandatperioden har en omfattande satsning gjorts på spårtrafik.
Alliansregeringen har beslutat om en historiskt stor infrastruktursatsning på 417
miljarder under åren 2010–2021. Närtidssatsning på nya infrastrukturprojekt med
11 miljarder år 2009 och 2010.
Att stimulera cykling är både bra för miljön och minskar trängseln i trafiken.
Samplanering av cykelstråk inom regioner bör förbättras och kommunala
satsningar på cykelvägar är viktiga.
• Fortsätta den satsning som har inletts med att rusta upp järnvägen i hela
landet och bygga ut spårbunden kollektivtrafik
SID 18 (50)
2010-06-21
TÄTORTSNÄRA NATUR
Den tätortsnära naturen har stor betydelse, inte bara för den biologiska
mångfaldens skull utan också för att främja friluftsliv, värna en god livsmiljö och
säkra tillgången till rekreationsmarker. Inte minst är det viktigt att lyfta vikten av
vandringsleder. Satsningen på lokala naturvårdsinsatser ska fortsätta, där
resurser satsas på att öka tillgänglighet för att använda den skyddade skogen.
Områden och ytor av naturmark där många människor möter naturen kan bättre
utnyttjas för aktiva åtgärder för biologisk mångfald. Exempelvis kan dammar i
parker och på golfbanor planeras och anläggas för att vara attraktiva för olika
arter, och strategier för trädplantering i den byggda miljön ha mer fokus på
biologisk mångfald.
• Värna tillgången på tätortsnära natur för aktivt friluftsliv, motion och rörelse.
• Utnyttja parker och grönområden för aktiva åtgärder för biologisk mångfald.
EN MODERN INTERNATIONELL ENERGIPOLITIK
EXPORTERA LÖSNINGARNA ISTÄLLET FÖR ATT IMPORTERA

PROBLEMEN
Sveriges elproduktion är redan idag i det närmaste koldioxidfri. På marginalen

importerar vi el från framför allt kolkondenskraftverk med mycket höga utsläpp av
växthusgaser. Att fortsätta gå över från energislag som orsakar
växthusgasutsläpp till el som produceras utan koldioxidutsläpp är en
nyckelstrategi för att minska växthuseffekten. Det kräver fortsatt satsning på
forskning på området. Även arbetet med energieffektivisering behöver utvecklas.
ARBETET UNDER MANDATPERIODEN
I februari 2009 slöt Alliansens företrädare en överenskommelse om en långsiktig

och hållbar energi- och klimatpolitik. Den svenska energipolitiken syftar till att
förena ekologisk hållbarhet, konkurrenskraft och försörjningstrygghet.
Överenskommelsen innebär en snabb väg ut ur fossilsamhället och kraftfulla
minskningar av växthusgaser.
SID 19 (50)
2010-06-21
För att minska sårbarheten och öka försörjningstryggheten bör ett tredje ben
utvecklas för elförsörjningen, och därmed minska beroendet av kärnkraft och
vattenkraft. För att åstadkomma detta måste kraftvärme, vindkraft och övrig
förnybar kraftproduktion tillsammans svara för en betydande del av
elproduktionen. Certifikatsystemet för förnybar elproduktion vidareutvecklas
genom att ett nytt mål på 25 TWh sätts för år 2020. Den långsiktiga inriktningen
är en fortsatt successiv ökning av den förnybara elproduktionen. En
planeringsram på 30 TWh vindkraft till 2020 läggs fast. Kärnkraftsparentesen
förlängs. Ett kontrollerat generationsskifte i den svenska kärnkraften möjliggörs
genom att avvecklingslagen avskaffas och förbudet mot nybyggnad i
kärntekniklagen tas bort samtidigt som säkerhetskraven och ansvaret för olyckor
skärps. Att kunna ersätta gamla kärnkraftsreaktorer med nya kan också vara
gynnsamt för försörjningstryggheten. Regeringen bedömer att ett
generationsskifte inom kärnkraften inte står i strid med ambitionen att minska
beroendet av kärnkraft och vattenkraft.
Till år 2020 ska Sverige ha 50 procent förnybar energi. I transportsektorn ska vi

nå 10 procent förnybar energi. Vi ska även nå 20 procent effektivare
energianvändning och 40 procents minskning av utsläppen av växthusgaser.
Programmet för energieffektivisering (PFE) i den energiintensiva industrin som

genomförts de senaste åren omfattade drygt 90 företag och har lett till betydande
energieffektivisering. Företagen har bland annat infört energiledningssystem och
gjort energianalyser; identifierat och genomfört el-effektiviserande åtgärder.
Elanvändningen i företagen har effektiviserats med 1,4 TWh. Dessutom har
företagen kunnat öka sin interna elproduktion genom olika åtgärder. Det är viktigt
att vidare analysera dessa åtgärder och vilka resultat de har lett fram till.
HUS-avdraget ger upp till 50 000 kronor i skatteavdrag för flera energismarta
åtgärder vid om och tillbyggnad av hus eller bostadsrätt. Avdrag ges för halva
arbetskostnaderna i samband med reparationer och underhåll av småhus och
bostadsrätter. Flera energibesparande åtgärder räknas, t.ex. borrning för
bergvärme, grävning för jordvärme, byte av fönster, panna, ventilation samt
installation av värmepump.
ALLIANSENS POLITIK MÖJLIGGÖR ÖVERSKOTT AV KLIMATSMART

EL
Alliansen har genom energiuppgörelsen 2009 och klimat- och

energipropositionerna med efterföljande lagar och förordningar lagt grunden för
en ökad klimatsmart elproduktion i Sverige. Genom ny förnybar elproduktion
inom ramen för elcertifikatsystemet, uppgraderingar av befintliga vattenkraftverk
med hänsyn till naturen och effekthöjningar i kärnkraftverken bedömer vi att
Sverige kommer få ett överskott av klimatsmart el. Enligt energimyndigheten
SID 20 (50)
2010-06-21
bedöms Sverige ha ett överskott på el med över 20 TWh 2020. I den mån
uttjänta kärnkraftsreaktorer ersätts med nya med större effekt tillförs systemet
ytterligare kvantiteter klimatsmart el från 2020-talet och framåt.
På en alltmer integrerad och gemensam elmarknad kommer mer produktion av

klimatsmart el att på marginalen ersätta fossilbaserad elproduktion i Europa –
som huvudsakligen kommer från kol men även fossilgas.
En ökad export av klimatsmart el till övriga EU ökar möjligheterna att nå

unionens klimatmål till 2020 och 2050 samt skapa arbetstillfällen i en växande
svensk energisektor.
Förutsatt att tilldelningen av utsläppsrätter inom EU:s handelssystem blir alltmer

restriktiv kommer en successivt allt starkare styrning mot fossilfri el att ske.
Genom en ökad andel klimatsmart el bör på samma sätt utsläppsbubblan kunna
minska och därmed bidra till en större del av EU:s klimatåtaganden.
En inte helt oviktig aspekt i sammanhanget är frågan om europeisk

försörjningstrygghet. En ökad mängd inhemskt producerad klimatsmart el i det
europeiska systemet minskar det idag stora beroendet av import av fossil energi
från tredje land.
Elcertifikatsystemet bör utvidgas till den nordiska marknaden, i första hand till
Norge.
STÄRK ÖVERFÖRINGSKAPACITETEN
Högspänningsnätets överföringsförmåga inom Sverige liksom gentemot

grannländerna utgör grunden för en väl fungerande svensk och nordisk
elmarknad med hög försörjningstrygghet. Det nordiska stamnätets
överföringsförmåga till grannländerna är också av stor betydelse för en väl
fungerande nordisk elmarknad eftersom möjlighet till utbyte av kraft då ges i
såväl normaldriftsituationer som i ansträngda situationer.
Förutom att tillväxten av vindkraften kommer att kräva mer kapacitet och
flexibilitet i elnäten, ställer en ökad integrering med omvärlden och ett framtida
överskott på el nya krav på överföringsnätet. Arbetsgruppen bedömer att elnäten
bör utvecklas för att möta ökad efterfrågan på överföring till kontinenten och för
att möjliggöra samhällsekonomiskt effektiva investeringar i ny elproduktion.
Den svenska exporten av el är för närvarande begränsad av

överföringskapaciteten mellan Sverige och kontinenten. Ett ökat el-överskott är
sammankopplat med att överföringskapaciteten österut och söderut behöver
stärkas. Det möjliggör export av svensk klimateffektiv el.
SID 21 (50)
2010-06-21
FORTSATT SATSA PÅ FORSKNING OCH UTVECKLING AV

FÖRNYBAR ENERGI
Arbetsgruppen anser att det är viktigt att fortsätta satsa på forskning kring nya
förnybara energikällor och stimulera teknikutveckling och marknadsintroduktion
av ny förnybar energiteknik inom bland annat sol- och vågkraft. Utvecklingen av
såväl solceller som vågkraft i elproduktionen står för en framtida
marknadstillväxt. Sverige har här främst en fördel vad gäller forskning där vi är
med i forskningsfronten. Möjlighet att stödja denna utveckling, samt
teknikutvecklingen kring Smartgrids, bör utredas. Installation av förnybar energi
bör uppmuntras vid alla ny- och ombyggnationer av fastigheter, med hänsyn till
kulturhistoriska värden, tidstypiska drag i bebyggelsen och stadsbild i övrigt.
Det behövs ett energisystem som innehåller såväl storskaliga som småskaliga
element anpassade till lokala och industriella behov. Tillträdet till elnätet,
tillståndsprocessen och villkoren för nätanslutningar är viktiga faktorer för att
underlätta utbyggnaden av förnybar elproduktion. Åtgärder som syftar till
förenklade regler för nätanslutning av anläggningar för förnybar elproduktion är
därför prioriterade. Vi har därför redan underlättat för småskaliga elproducenters
inmatning i elnätet. Små elproducenter ska inte behöva betala nätavgift om han
eller hon under ett kalenderår tar ut mer el från elsystemet än han eller hon
matar in på elsystemet.
STÄRK DEN KÄRNTEKNISKA FORSKNINGEN
Förstärkningar behöver göras både i svensk kärnteknisk grundutbildning och

forskning för att öka kunskapen och för att möjliggöra att ett kontrollerat
generationsskifte i den svenska kärnkraften sker genom utnyttjande och kontroll
av bästa och säkraste möjliga teknik.
SE ÖVER VATTENKRAFTENS POTENTIAL OCH

MILJÖKONSEKVENSER
Vattenkraft är en viktig förnybar energikälla som står för nära 50 procent av

Sveriges elproduktion.
Samtidigt innebär all vattenkraftutbyggnad påverkan på miljön. Vattenmiljöerna

både upp- och nedströms vattenkraftverk förändras och kraftverket i sig påverkar
vattenmiljöer, livsbetingelser för djur- och växtlivet men också angränsande
marker.
Många av Sveriges vattenkraftverk är relativt gamla, och det finns således en

viss potential att med hänsyn till naturvärden uppgradera och effektivisera verken
och därigenom höja den uttagna effekten. En översyn behöver göras för att se
SID 22 (50)
2010-06-21
hur denna potential kan utnyttjas och bidra med klimatsmart el med hänsyn till
naturvärden. Nationalälvarna och övriga i lagen skyddade älvsträckor ska fortsatt
skyddas från utbyggnad.
NYA GREPP FÖR ENERGIEFFEKTIVISERING
Programmet för Energieffektivisering
Arbetsgruppen menar att Programmet för energieffektivisering, PFE, varit en

framgång men ytterligare analyser krävs för att bedöma hur programmet ska
kunna fortsätta utvecklas.
Handlingsplan för energieffektivisering
Vi vill främja en effektivare energianvändning i industrin, jord- och skogsbruk,

byggsektorn, hushållen och offentliga sektorn. Information till olika aktörer om
energianvändning och möjliga åtgärder för att minska energiförbrukning är
centrala delar. Stöd för att främja användning och spridning av energieffektiv
teknik till bostäder, lokaler och dagligvaruhandel bör ges och insatser för att
stärka energirådgivning till små och medelstora företag behöver förstärkas. Stor
potential till ökad energieffektivisering finns inom många branscher, inte minst
jordbruket.
Utvecklade krav på energieffektivisering i statliga myndigheter
Det finns skäl att se över kraven på miljö- och energihushållningshänsyn i

myndigheternas verksamhet. Förutom bättre samordning av ledningsrutiner och
rapportering kring miljö och energi bör man överväga utvecklade och mer
preciserade krav på miljö/energihänsyn vid offentlig upphandling av olika slag,
t.ex. tjänster och lokaler.
Timmätning och slopande av nätavgiften
Det finns skäl att på olika sätt stärka prisincitamentet för energieffektivisering. Ett
förslag som arbetsgruppen anser bör utvecklas är att öka
förbrukningsflexibiliteten genom timmätning även för hushållskunder. Det
centrala är att skapa incitament för elkunderna att reagera på prisförändringar
gällande det timvisa elpriset. En utredning bör även tillsättas för att ytterligare se
över behovet av andra förändringar, ett exempel kan vara samfakturering.
• Bygga vidare på energiöverenskommelsen för en modern internationell

energipolitik.
SID 23 (50)
2010-06-21
• Öka exporten av klimatsmart el.
• Stärka överföringskapaciteten i Sverige och till Europa.
• Utvidga elcertifikatsystemet till den nordiska marknaden, i första hand till

Norge.
• Utred teknikutvecklingen kring Smart-grids.
• Fortsatt satsning på forskning och utveckling av förnybar energi. Uppmuntra

installation av solpaneler vid ny- och ombyggnationer av fastigheter.
• Fortsätta arbetet med att förenkla regler och tillträdet till elnätet för
småskaliga elproducenter.
• Stärka den kärntekniska forskningen.
• Många av Sveriges vattenkraftverk är relativt gamla, och det finns således en

viss potential att med hänsyn till naturvärden uppgradera och effektivisera
verken och därigenom höja den uttagna effekten. En översyn behöver göras
för att se hur denna potential kan utnyttjas och bidra med klimatsmart el med
hänsyn till naturvärden. Nationalälvarna och övriga i lagen skyddade
älvsträckor ska fortsatt skyddas från utbyggnad.
• Öka förbrukningsflexibiliteten genom timmätning även för hushållskunder. En

utredning bör även tillsättas för att ytterligare se över behovet av andra
förändringar, ett exempel kan vara samfakturering.
SID 24 (50)
2010-06-21
En politik för levande hav

Våra hav, sjöar och vattendrag är fantastiska tillgångar. De utgör stora värden för
oss människor i form av bland annat fiske, rekreation och turism. Våra hav svarar
för 95 procent av jordens ekosystem och har stor betydelse för klimatet, inte
minst som koldioxidsänka och därmed buffert för förändringar i ekosystemen.
Haven rymmer även möjligheter att generera energi. Årtionden av
överutnyttjande har dock inneburit att våra vatten är hårt pressade. En
framgångsrik miljö- och klimatpolitik måste därför syfta till att skydda och bevara
de livsviktiga ekosystem som finns i hav, sjöar och vattendrag. Ett sådant
förvaltarskap är grunden för Alliansens politik.
Att förvalta handlar inte om att göra naturen till ett museum – tvärtom handlar
förvaltarskap om att bruka naturens resurser på ett klokt och långsiktigt hållbart
sätt. Utgångspunkten för ett förvaltarskap för värdefulla havsmiljöer är
vetenskapliga råd och där olika intressenters erfarenheter tas tillvara i arbetet.
Miljösituationen är idag ytterst kritisk. Det krävs långtgående insatser och stort
engagemang för att minska utsläpp och miljöpåverkan. Långsiktighet i planering
och insatser är nödvändig, men också tålamod eftersom resultaten av det arbete
som vi bedriver idag märks först efter flera decennier. Eftersom havens tillstånd i
allra högsta grad är gränsöverskridande är det internationella perspektivet
avgörande. Sverige ska fortsatt högt prioritera och vara drivande i arbetet med
Helcoms Aktionsplan för Östersjön (BSAP) samt EU:s Östersjöstrategi.
Regeringen har gjort en rivstart för havs- och vattenmiljön, med särskilt fokus på
Östersjön och Västerhavet. Från att pengarna i budgeten under förra regeringen
knappt var spårbara har vi satsat över en miljard under mandatperioden.
Vi har initierat projekt för snabba resultat, t.ex. när det gäller syresättning av
havsbottnar. Vi har gjort satsningar mot övergödning, t.ex. etablerat fler
våtmarker.
Alliansregeringen har presenterat en samlad politik för haven och havens miljö.
Haven har drabbats av politiskt systemfel, där helt olika politikspår lagts upp för
sjöfart, fiske, turism, jordbruk, havsmiljö och havsforskning. Det var som om de
olika sektorerna inte hade med varandra att göra. Nu ändrar alliansregeringen
det. Den nya havs- och vattenmiljömyndigheten med placering i Göteborg
kommer vara avgörande för att integrera de verksamheter som är viktiga för
SID 25 (50)
2010-06-21
friska hav, sjöar och vattendrag och som idag är utspridda på flertal myndigheter.
Med närhet till det av regeringen redan inrättade Havsmiljöinstitutet nås
synergieffekter. Vi förbättrar också planeringen av svenska havsområden och
skapar en planeringsmodell för hållbar utveckling och hållbart nyttjande av
svenska havsområden. Hav är ett av de strategiska områdena för
miljöforskningen.
Vi har presenterat en handlingsplan för internationellt samarbete, med det marina

direktivet och Östersjöstrategin som grund. Östersjön utpekas som pilotområde,
vilket möjliggör att Östersjön kan gå före med åtgärder i strategin.
Sverige var mycket drivande, vilket var helt avgörande, för aktionsplanen för
Östersjön, där vi nu för första gången har satt tak för både fosfor- och
kväveutsläppen utifrån vad Östersjöns miljö tål. Utsläppsminskningarna under
taket har fördelats mellan länderna kring Östersjön och åtgärder ska vara
genomförda till 2016. Sverige presenterade i maj 2010 en konkret plan för hur
det svenska åtagandet ska uppnås. Vi har också inrättat en mellanstatlig fond för
Östersjöns miljö.
Kosterhavet har inrättats som den första marina nationalparken. Sommaren 2008
pekade vi ut ytterligare sex marina skyddsområden, vilket innebar att vi
sammanlagt fördubblade arealen inom de svenska havsområdena.
Vi har inom EU lyckats minska fiskekvoterna. Fiskeriverket har fått ansvar för att
utveckla hållbara och skonsamma fiskeredskap. En plan för att rädda ålen har
beslutats såväl i EU som i Sverige. Ett unikt avtal har ingåtts med Danmark som
helt förbjuder fiske av torsk i lekområden i Kattegatt. Vi effektiviserar den
svenska fiskerikontrollen och har också gett yrkesfiskarna skrotningsbidrag för att
minska fiskeflottan.
Vi inför en ytterligare begränsning när det gäller spridning av stallgödsel på

åkermark. Vi använder landsbygdsprogrammet för att vidta åtgärder mot
övergödningen, inte minst genom anläggning av våtmarker. Vi ser till att
länsstyrelserna får mer pengar för att snabba på planerna och projekteringen för
nya våtmarker, så att också jordbrukare ska kunna använda pengarna fullt ut i
landsbygdsprogrammet.
Vi lägger ytterligare pengar på hållbara produktionsmetoder inom jordbruket för

att minska fosforförlusterna. Vi utvecklar utbytet och stärker samarbetet för
jordbruksrådgivning i Östersjöländerna, inte minst därför att vi har sett hur
oerhört framgångsrikt projektet Greppa näringen har varit i Sverige.
Vi har infört ett nytt statligt bidrag till lokala vattenvårdssatsningar för att t.ex.
anlägga våtmarker eller musselodlingar för att få ned utsläppen av närsalter, för
SID 26 (50)
2010-06-21
att bygga båtbottentvättar för att bygga ytterligare mottagningsanläggningar för

toaavfall från båttoaletter och för andra miljöförbättrande åtgärder.
Vi genomför också en möjlighet att göra HUS-avdrag för ombyggnad av enskilda

avlopp. Vi har 700 000 enskilda avlopp i landet. Nära hälften av dem fyller inte
lagens krav idag.
Östersjön blir ett pilotprojekt i genomförandet av EU:s marina direktiv.

Gemensamma resurser samlas för att åtgärder ska sättas in tidigt i Östersjön.
Förra året förbjöds fosfater i tvättmedel. Tvättmedel med fosfater finns inte i
butikshyllorna mer. Nu kommer vi också att införa ett fosfatförbud för
maskindiskmedel från den 1 juli 2011. Vi har fått med staterna runt Östersjön på
att lägga in detta förbud också i aktionsplanen för Östersjön. Under det svenska
ordförandeskapet kom ministerrådet överens om att ett förbud mot fosfater ska
införas i EU.
HÅLLBART FISKE
Situationen för Europas fiskebestånd är allvarlig. Många bestånd är kraftigt
reducerade till följd av överfiske och miljöförstörelse. Risken för allvarliga och
bestående balansrubbningar i de marina ekosystemen är uppenbara.
Friska och levande hav och sjöar är en nödvändighet för att säkerställa ett
hållbart fiskbestånd och därmed fortsatta möjligheter att bedriva en livskraftig
fiskenäring som bidrar till sunda livsmedel. Överutnyttjande av resurserna utgör
idag ett av de största hoten mot fiskbestånden. Fiskbeståndet behöver bevaras
och vårdas genom att bestånden brukas, inte förbrukas. Världen och EU måste
samla sig för att motverka utfiskning i haven genom att vidta gemensamma,
sektors- och gränsöverskridande åtgärder. I annat fall har varken fiskbestånden
eller fiskenäringen någon framtid.
EU har sedan länge fört en ohållbar fiskeripolitik. Kortsiktiga hänsyn har tagits till
fiskenäringen på bekostnad av miljön och det långsiktigt hållbara fisket.
Arbetsgruppen menar att en ny gemensam fiskepolitik bör införas i EU. Det är
avgörande att EU i högre utsträckning prioriterar miljöaspekterna av fisket och att
fiskenäringen ges incitament för att kunna ta ansvar för sin egen framtid. För att
uppnå ett hållbart fiske är det viktigt att överkapaciteten i EU:s fiskeflotta
anpassas efter fisktillgången i haven. Ett långsiktigt hållbart fiske inom biologiskt
säkra gränser och utifrån ekosystemansatsen är grunden för en stabil och
lönsam fiskenäring. De vetenskapliga rekommendationer som utfärdas från
SID 27 (50)
2010-06-21
Internationella Havsforskningsrådet, ICES, och andra vetenskapliga organ, ska

vara utgångspunkten för de politiska besluten.
Dagens kvotsystem ger för få incitament till hållbart brukande och behöver därför
reformeras. Sverige har inom ramen för den svenska kvoten infört ett system
med individuella och överlåtbara fiskerätter som syftar till att främja
fartygsstrukturen i det pelagiska yrkesfisket. Genom att definiera och ge
möjlighet att ta ansvar för havets resurser på individnivå ökar möjligheterna till en
bättre och mer hållbar resursförvaltning. I det långsiktiga arbetet med att
reformera EU:s gemensamma fiskepolitik bör därför individuella och överförbara
fiskerätter utvecklas.
I reformeringen av EU:s gemensamma fiskepolitik bör goda exempel hämtas från

länder och områden som lyckats kombinera en levande fiskenäring med ett
hållbart fiske. Norge, USA, Island och Kanada beskrivs ofta som föregångsländer
i frågor om hur beslut fattas och hur efterlevnad av regler kontrolleras. Nya
Zeeland kan tjäna som inspiration för ett system byggt på äganderätter i havet.
EU-kommissionen har presenterat en grönbok om fisket som bland annat
innehåller en analys av grundläggande strukturella fel i nuvarande fiskepolitik. Vi
kan i stort dela den analys som Kommissionen presenterat.
Bottentrålning kan orsaka stora skador på havsbottnarna. Åtgärderna för att

komma till rätta med de negativa effekterna av bottentrålningen behöver därför
skärpas. Arbetsgruppen vill också få bort otillåten bottentrålning i skyddade
miljöer genom ökad kontroll och skärpta sanktioner. T.ex. bör det bli möjligt att
utfärda böter eller dra in fiskelicens.
Vi måste utveckla selektiva redskap som fångar den fisk vi verkligen vill fånga
och minska andelen fisk som slängs tillbaka. Utkast av fisk är oetiskt och måste
stoppas. Tillsammans med näringen måste nya fiskeredskap och metoder prövas
och utvecklas för att få bort bottentrålning och dålig selektion.
Konsumenternas växande miljö- och kvalitetsmedvetande innebär krav på ett

mer selektivt och beståndsvårdande fiske. En tydlig miljö- och
ursprungsmärkning av fisk gör det lättare för konsumenten att göra ett aktivt
miljöval och möjliggör samtidigt för fiskare att få bättre betalt för sin miljömärkta
fisk. Miljömärkningen av fiskeprodukter bör gälla den fisk som fiskats på ett
skonsamt och selektivt sätt och inom godkända fångsuttag. Idag finns olika
nationella och globala märkningar av fisk, t.ex. närfiskat och MSC.
Arbetsgruppen ser en utvecklad märkning av fisk som angelägen. Eftersom vi
bedömer att efterfrågan på märkt fisk kommer att öka vill vi i första hand stödja
de initiativ som redan tagits av marknadens parter och underlätta för att
tredjepartscertifiering av fisk kan utvecklas.
SID 28 (50)
2010-06-21
EU:s medlemsländer fiskar också i utvecklingsländers fiskevatten –– med s.k.

partnerskapsavtal som förhandlas fram genom EU. Det industriella fisket i
ländernas vatten medför i flera fall att fisket närmare kusten avsevärt försämras,
vilket försämrar eller utraderar möjligheterna till ett lönsamt fiske för
lokalbefolkningen. Fisket måste ta hänsyn till lokalbefolkningens rätt till
utveckling.
Fiskeriavtalen ska renodlas till överenskommelser om fiskefrågor och tillträde till

fiskeriresurserna i enlighet med havsrätten. FAO:s uppförandekod ska följas.
Framtida partnerskapsavtal bör endast ske på verkliga överskottsresurser. Det är
också viktigt att de fartyg som fiskar med stöd av avtalen betalar för det fiske de
utnyttjar och inte som idag får betalt av EU:s skattebetalare, att
konsekvensbeskrivningar görs när nya avtal ska ingås och att avtalens
efterlevnad och uppföljning förbättras.
• Förändra den gemensamma fiskeripolitiken i EU mot ett hållbart fiske.

Kontrollen av efterlevnad av fiskeregler behöver skärpas, tjuvfisket och utkast
av fisk stoppas. Selektiva redskap bör användas i större utsträckning och
minimimåttet för den fisk som tas upp öka.
• Anpassa fiskeflottan i EU till beståndens storlekar. Fiskenäringen i EU är

alltför subventionerad i relation till havens resurser. Stöden inom den
gemensamma fiskepolitiken behöver minska i samband med EU:s
budgetöversyn.
• Vara drivande i förhandlingarna om fiskekvoter i EU. Nuvarande ettåriga

beslut behöver ersättas med mer långsiktiga beslut som tar hänsyn till
beståndens långsiktiga utveckling. Sverige ska arbeta för att ta fram
långsiktiga förvaltningsplaner för alla bestånd. De politiska besluten ska utgå
från den vetenskapliga rådgivningen, från Internationella havsforskningsrådet
(ICES) och andra vetenskapliga organ.
• Verka för att den framtida fiskeripolitiken inom EU tillåter att

medlemsländerna gemensamt i regionala beslut ska kunna stoppa fisket i
gemensamt förvaltade bestånd om det föreligger allvarliga hot mot
bestånden.
• Att EU:s gemensamma fiskepolitik ska reformeras i syfte att främja ett
hållbart brukande. Genom att definiera och ge möjlighet att ta ansvar för
havets resurser på individnivå ökar möjligheterna till en bättre och mer hållbar
resursförvaltning. I det långsiktiga arbetet med att reformera EU:s
gemensamma fiskepolitik bör en övergång till individuella och överförbara
fiskerätter utvecklas.
SID 29 (50)
2010-06-21
• Minska bottentrålningens påverkan på bottenmiljön och minska utkast av fisk,

genom att arbeta för att nya fiskeredskap och metoder prövas och utvecklas
inom EU:s gemensamma fiskeripolitik.
• Få bort otillåten bottentrålning i skyddade miljöer genom ökad kontroll och

skärpta sanktioner. T.ex. ska det bli möjligt att utfärda böter eller dra in
fiskelicens.
• Verka för att fiskeriavtal med utvecklingsländer ska ske på verkliga

överskottsresurser. Partnerskapsavtalen förbättras med tydliga krav på att
fisket måste ta hänsyn till lokalbefolkningens rätt till utveckling. Fisket ska ske
utifrån vetenskapliga rekommendationer och kontrollen av fartygen ska öka.
EU-fartyg som fiskar med stöd av avtalen ska stå för den fulla kostnaden.
• Stödja utvecklingen av miljö- och ursprungsmärkning av fisk. Fisken ska gå

att spåra så att konsumenterna vet att den fisk de köper är fiskad på ett
lagligt och uthålligt sätt.
ÖVERGÖDNING OCH UTSLÄPP

Övergödningen är det enskilt största hotet mot den marina miljön.
Övergödningen orsakas av hög tillförsel av näringsämnen från avloppsvatten,
läckage från jord- och skogsbruksmark, industrier och trafik.
Under de senaste 100 åren har algblomning av blågröna alger ökat niofaldigt och
utbredningen av syrefria bottnar har ökat sexfaldigt. Syrebrist till följd av
övergödning och störda näringskedjor har skapat zoner lika stora som Danmark,
Skåne, Blekinge och Halland där bottenmiljön kan betecknas som livsoduglig.
Detta har skapat en kritisk situation och orsakerna är ökade utsläpp av i
synnerhet kväve och fosfor från trafik, avlopp, jord- och skogsbruk.
Alliansen har satsat en havsmiljömiljard under mandatperioden på åtgärder både

för snabba resultat och mer långsiktiga åtgärder mot övergödning och utvecklad
havsmiljöforskning. Arbetsgruppen anser det angeläget med en fortsatt satsning
på havsmiljön i samma omfattning.
Vi måste reducera fosforutsläppen till öppna Östersjön, kvävedepositionen från

atmosfären, kvävetillförseln utanför den svenska västkusten samt tillförseln av
näringsämnen till känsliga områden längs ostkusten.
Östersjön är ett av världens mest förorenade innanhav. I Östersjösamarbetet,

Helcom, har länderna kommit överens om ett tak för näringsämnen och ett
SID 30 (50)
2010-06-21
preliminärt beting för varje lands minskning av näringsämnen. Sverige har ett
preliminärt beting på 21 000 ton kväve och 290 ton fosfor till 2016. En nationell
genomförandeplan har presenterats. Alliansen avser att klara det svenska
åtagandet. Regeringen har presenterat ytterligare insatser inom
jordbruksnäringen, skogsindustrin, industrin, reningsverk och enskilda avlopp.
Åtgärderna behöver även intensifieras för att få till stånd en tillräcklig

avloppsrening i alla länder runt Östersjön. Sverige bör därför medverka till att
finansiera utvecklingen i länder som inte nått upp till en acceptabel grad av
avloppsrening. Det skulle på ett kostnadseffektivt sätt minska belastningen på
haven. Samtidigt har Sverige mycket höga per capita-utsläpp när det gäller både
kväve och fosfor, vilket gör det viktigt att fortsätta arbetet med svensk
avloppsrening. Det gäller både att förbättra fosforreningen i befintliga
vattenreningsverk, byggande och förbättring av avloppssystem i städer och att
minska antalet enskilda avlopp där avloppsrening saknas och där utsläppen i
högre grad påverkar vattenmiljön än i andra områden. Det skatteavdrag som
infördes för att åtgärda t.ex. enskilda avlopp stödjer sådana åtgärder. I takt med
att länderna runt Östersjön blir bättre på att reducera utsläppen kommer en
reduktion av sjöfartens bidrag till övergödningen bli allt viktigare. Kväveoxider
från förbränningsmotorer inom sjöfarten bidrar med en stor del av
kvävebelastningen. Vi vill införa ett handelssystem med utsläppsrätter för kväve-
och svaveloxider som omfattar de EU-länder som ligger kring Nordsjön och
Östersjön. Helcom-samarbetet ska användas för att på sikt inkludera alla länder
runt Östersjön i handelssystemet. Ett handelssystem skulle ge fartygsägare
starka incitament att minska utsläppen till avsevärt lägre nivå.
I väntan på ett sådant bör fortsatt höga miljökrav på utsläppsreducerande

åtgärder på nya fartyg ställas och åtgärder som förbättrar reningen i redan
existerande fartyg i IMO stimuleras. Avsikten med höjda miljökrav på sjöfarten är,
liksom de styrmedel som träffar vägtransporter, att varje transportslag ska bära
sina miljökostnader. För att möjliggöra både en omställning till mindre utsläpp
och fortsatt konkurrenskraft för sjöfarten i förhållande till andra transportsätt är
det viktigt med tydliga och långsiktiga spelregler. Givet att utsläppen av
exempelvis kväve- och svaveloxider minskar bör sjöfarten ha goda
förutsättningar att erbjuda klimatsmarta transporter.
En reducering av skogs- och jordbrukets tillförsel av näringsämnen är en framtida

nyckelfråga för Östersjön, då jordbruket är den enskilt största svenska källan av
tillförseln av kväve och fosfor. Jordbruket måste i högre grad än idag bära sina
egna miljökostnader, i enlighet med principen om att förorenaren betalar. Sverige
måste driva på inom EU så att den gemensamma jordbrukspolitiken uppmuntrar
till ett mer miljövänligt jordbruk genom omställningen av stöd till miljöstöd, och ett
minskat produktionsstöd. Det kan handla om bättre odlingsmetoder, men också
åtgärder som bättre uppsamling och rening, förbättra tekniken för spridning av
stallgödsel, eller anläggande av våtmarker. Även ökad biogasproduktion kan
SID 31 (50)
2010-06-21
minska kvävebelastningen på havet. Jordbrukspolitiken såväl på EU-nivå som i

Sverige måste leda till väsentligt minskat näringsläckage.
Idag går endast 10 procent av EU:s landsbygdsprogram till miljöåtgärder. Det

europeiska lantbruket måste bidra i betydligt högre grad när det gäller att komma
till bukt med näringsläckaget. För att få till en utveckling då jordbruket bidrar
positivt till miljön måste EU:s jordbruksbudget i mycket större utsträckning
inriktas på att uppmuntra åtgärder som exempelvis minskar övergödning. I
Sverige går idag cirka 70 procent av stödet från landsbygdsprogrammet till
miljöförebyggande åtgärder. Sverige ska verka för att övriga EU närmar sig vår
nivå.
För att på ett kostnadseffektivt sätt komma till rätta med utsläppen av
övergödande ämnen i Östersjön och Västerhavet bör ett system för handel med
utsläppsrätter för kväve och fosfor införas. Ett avgifts- och handelssystem är ett
kostnadseffektivt sätt att nå våra mål och åtaganden. Om det tar för lång tid att få
ett sektorsövergripande system på plats i sin helhet är det lämpligt att pröva ett
pilotprojekt med avgränsat avgifts- och handelssystem till geografiska områden
eller branscher.
De viktigaste källorna till utsläpp av kväve och fosfor är jordbruket och

kommunala reningsverk, men handelsystemet bör även omfatta skogsindustrin
och skogsbruket och enskilda avlopp. På sikt bör handelssystemet omfatta hela
EU.
Gamla tvåtaktsmotorer i fritidsbåtar har höga utsläpp av bränslerester, som

dessutom innehåller olja. Upp till en tredjedel av bränslet släpps ut oförbränt.
Ljudnivån är hög, bränsleekonomin dålig och avgaser hamnar både i luften och i
vattnet. De kraven som ställs i EU:s fritidsbåtsdirektiv är från början av förra
decenniet. Kommissionen behöver komma med ett förslag om skärpning av
nivåerna.
Båtar som drivs med alkylatbensin har mindre effekt på miljön än om de drivs på
standardbensin. Även om skatten för alkylatbensin är lägre säljs fortfarande
betydande mängder standardbensin till småbåtsägarna. Hur utvecklingen till
miljövänligare bränslen kan stimuleras bör ses över.
Ett växande problem i våra hav och vattendrag är utsläpp av läkemedelsrester

via avloppsvatten. Läkemedels miljöpåverkan är en allvarlig fråga med flera
dimensioner. Forskningsprojektet MistraPharma som pågår till 2012 ska
producera resultat inom fyra områden: rekommendationer för avloppsrening,
läkemedel som utgör risker för vattenlevande organismer, förbättrade metoder
för att tidigt identifiera läkemedelssubstanser som orsakar oönskade miljöeffekter
samt stärka det internationella forskningsnätverket inom området.
SID 32 (50)
2010-06-21
Forskningsområdet är relativt nytt och åtgärder för att minska miljöpåverkan bör
vila på vetenskaplig grund. Arbetsgruppen ser dock ett behov av att ta fram en
handlingsplan för att minska läkemedels miljöpåverkan. Handlingsplanen bör
exempelvis innehålla åtgärder för att få bättre kunskap om hur t.ex.
avloppsreningen kan förbättras. I samverkan med branschen vill arbetsgruppen
att kontroll och miljöklassningssystem utvecklas. På EU-nivå vill vi fortsätta att
jobba aktivt med att få till stånd lagändringar som minskar läkemedlens
miljöpåverkan. Det är viktigt att öka kraven på testning av verksamma ämnens
miljöpåverkan så att miljöpåverkan från läkemedel minskar.
• Alliansen har satsat en havsmiljömiljard under mandatperioden på åtgärder

både för snabba resultat och mer långsiktiga åtgärder mot övergödning och
utvecklad havsmiljöforskning. Arbetsgruppen föreslår fortsatt satsning i
samma omfattning på havsmiljön.
• Fortsätta genomföra och vidta åtgärder inom alla berörda sektorer för att
uppnå det svenska åtagandet i Helcom:s aktionsplan.
• Införa ett utsläppshandelssystem för svaveldioxid och kväveoxider från fartyg

inom EU.
• I väntan på ett utsläppshandelssystem bör höga miljökrav på

utsläppsreducerande åtgärder på nya fartyg ställas och åtgärder som
förbättrar reningen i redan existerande fartyg i IMO stimuleras.
• Arbeta inom EU för att skärpa avgaskraven i fritidsbåtsdirektivet.
• Ge uppdrag till Transportstyrelsen för att se over hur användningen av

miljövänligare bensin (alkylat) kan öka.
• Successivt införa högre reningskrav på kommunala reningsverk. Minska

läckage av närsalter från industrin genom krav på bättre rening.
• Införa ett generellt utsläppshandelssystem för fosfor och kväve i Östersjön

och Västerhavet. För att skynda på utvecklingen prövas ett avgifts- och
handelssystem i ett pilotprojekt i geografiskt begränsade områden eller en
viss bransch. En särskild utredning tillsätts för att ge förslag på
genomförande.
• Fortsätta och intensifiera arbetet med att åtgärda utsläppen av kväve och
fosfor från enskilda avlopp och andra punktkällor. Skatteavdraget som
infördes för exempelvis att åtgärda enskilda avlopp ska fortsätta.
SID 33 (50)
2010-06-21
• Utan att Sveriges ambitionsnivå på området sänks ska Sveriges regering

aktivt verka för att minst 50 procent, och på sikt en än högre andel, av de
ersättningar som Europas bönder får genom EU:s landbygdsprogram gå till
miljöförebyggande åtgärder, inom ramen för en minskning av de totala
utgifterna för jordbruket i Europa.
• Nyanlägga och restaurera våtmarksområden, arbeta med fångstgrödor och

skyddszoner.
• Säkerställa ett fullt genomförande av beslutet om ett totalförbud av disk- och

tvättmedel innehållande fosfor inom EU. Förbudet ska införas med en mycket
kort utfasningsperiod då alternativ redan finns på marknaden.
• Ta fram en handlingsplan för att minska de negativa utsläppen av läkemedel.

Livsmedelsverket får i uppdrag att stärka det branschgemensamma nätverket
för kontroll av underleverantörer och frivilligt miljöklassningssystem.
• Fler länder bör ratificera den internationella konventionen om kontroll och

hantering av fartygs barlastvatten och sediment.
NEDSKRÄPNING OCH AVFALL

Sverige har ett rikt båtliv och många människor är ute på sjöar och hav för att ta
del av den storslagna svenska naturen. I och med att många är ute på sjön ökar
också det marina skräpet. Skräpet i havet kommer både från land och båtar,
såväl yrkestrafik som från fritidsbåtar. Avfallsmottagningen måste bli bättre och
det behöver bli enklare att lämna sitt avfall på rätt sätt i land. Ett annat problem är
toalettavfall. Utsläpp av toalettavfall från fritidsbåtar leder till att vattnet tillförs
både fosfor- och kväveföroreningar samt bakterier.
Sopor som flyter i land från våra hav är inte bara ett synligt miljöproblem utan
avger också mikroskopiska plastpartiklar som skadar djur- och växtliv i haven.
Det är framförallt ett stort problem på västkusten och många gånger har soporna
färdats en lång väg med strömmarna. Problemet är därför i allra högsta grad
internationellt.
Nedskräpningen är problematisk i ett miljöperspektiv, men lokala utsläpp kan

dessutom vara hälsovådliga och upplevas som otrevliga. Toalettutsläpp från
fritidsbåtar behöver förbjudas, samtidigt som hamnarnas kapacitet att ta emot
avfall och hantera tömning av toalettankar förbättras.
SID 34 (50)
2010-06-21
Regeringen lägger nu förslag på nedsatt energiskatt för landström för fartyg i

hamn. För att ytterligare minska sjöfartens miljöpåverkan vid kaj bör i den mån
infrastrukturutbyggnaden tillåter det i ett nästa steg krav ställas på elanslutning
vid kaj. Regeringen har infört ett ekonomiskt stöd för att etablera båtbottentvättar,
något som bidrar till att minska behovet av att använda giftiga båtbottenfärger,
men ytterligare insatser kommer att behövas. Med den successiva utbyggnaden
bör alla större hamnar kunna erbjuda båtbottentvättar.
För att minska nedskräpningen runt våra kuster bör Naturvårdsverket ta ett större
ansvar för att vägleda kommunerna i sitt arbete. För att komma åt problematiken
med övergivna fritidsbåtar bör Sverige verka för att ett producentansvar för
fritidsbåtar på EU-nivå införs.
• Förbättra hamnarnas kapacitet att ta emot avfall. Sverige ska verka för att
förbättra efterlevnaden av överenskommelser om att hamnar inte får ta mer
än en generell hamnavgift vid mottagning av avfall.
• Förbjuda toalettutsläpp från fritidsbåtar. I det internationella samarbetet

åstadkomma ett förbud eller krav på rening av utsläppen för kryssningsfartyg
och passagerarfärjor i Östersjön.
• Att större hamnar ska kunna erbjuda mottagningsanläggningar för

toalettavfall från såväl fritidsbåtar som passagerarfartyg.
• Att större hamnar från och med 2012 ska kunna erbjuda båtbottentvättar.
• Införa ett producentansvar för fritidsbåtar på EU-nivå.
• Hålla våra stränder och klippor fria från skräp. Kommunerna har ett stort
ansvar. Naturvårdsverket ges i uppgift att i högre grad följa upp
problematiken och vägleda kommunerna i sitt arbete.
MILJÖBROTT OCH OLYCKOR PÅ HAVET

De ökande sjötransporterna innebär en påverkan på miljön till havs, längs
kusterna, i land och på klimatet. Det är därför viktigt att sjöfarten bär sina
miljökostnader. Den täta fartygstrafiken i bland annat Östersjöområdet innebär
också risker för olyckor med svåra konsekvenser som följd. För att minska
riskerna för olyckor vill vi att svartlistade fartyg ska förbjudas att trafikera
Östersjön och övriga svenska farvatten. Även om antalet olyckor inom
SID 35 (50)
2010-06-21
sjöfartssektorn idag är få kan konsekvenserna bli desto större. Sjöfarten måste

därför bedrivas så att såväl riskerna för som konsekvenserna av olyckor blir så
små som möjligt. Sjösäkerhetsarbetet bör inriktas mot detta, vilket innebär att
åtgärder kontinuerligt måste vidtas för att öka säkerheten och minska risken för
olyckor. Ökad sjösäkerhet utgör således en viktig del i arbetet med att skydda
den marina miljön. Statens och kommunernas beredskap att hantera oljeutsläpp
bör också ses över och anpassas efter den ökande andelen trafik på våra vatten.
Östersjön är genom beslut av FN:s sjöfartsorgan IMO sedan 2005 klassat som
särskilt känsligt havsområde (PSSA). Klassningen ger möjlighet att inom ramen
för IMO vidta särskilda skyddsåtgärder. De hittills införda åtgärderna är inte
tillräckliga. Sverige måste därför aktivt tillsammans med övriga Östersjöstater
fortsätta utarbeta förslag till och ansöka om att ytterligare effektiva
skyddsåtgärder i syfte att skydda Östersjöns PSSA-klassade känsliga miljö.
Exempel på sådana åtgärder kan vara att utveckla ruttsystemen och att fokusera
på riskbaserad hamnstatskontroll.
Östersjöregionens målsättning ska vara att bli internationellt ledande när det
gäller tillämpningen av globala marina överenskommelser men också att genom
klassningen som särskilt känsligt havsområde och genom EU utveckla och
förnya det internationella regelverket så att miljöhänsyn får större tyngd.
Men regleringar och åtgärder har bara effekt om de följs och genomförs i
praktiken. Trots förbud mot oljeutsläpp sker varje år flera hundra medvetna och
illegala utsläpp i Östersjön. Fler av de utsläpp som konstateras av
Kustbevakningen måste leda till strafföreläggande. För att komma åt de fartyg
som struntar i reglerna vill vi använda den teknik som gör det möjligt att märka
olja med DNA. Med ett krav på märkning av olja kan Kustbevakningen bättre
spåra från vilket fartyg ett oljeutsläpp skett, vilket är nödvändigt för den fortsatta
brottsutredningen av den ansvariga för utsläppet. För att minska utsläppen av
olja och miljögifter behövs också tydliga och kännbara sanktioner vid lagbrott
samt att hela straffskalan används av domstolsväsendet. Det är också positivt att
enkelskroviga fartyg nu ska börja fasas ut. När olja transporteras i
dubbelskroviga fartyg minskar risken för oavsiktliga oljeutsläpp väsentligt.
En förutsättning för att få bukt med miljöbrotten till havs är också att
Kustbevakningen har tillräckliga och tydliga befogenheter när det gäller
brottsbekämpning, ordningshållning samt kontroll och tillsyn. Fler av de utsläpp
som konstateras av kustbevakningen måste leda till strafföreläggande. För att
åstadkomma detta vill vi ha en helt ny, samlad kustbevakningslag.
För att förhindra stora oljekatastrofer är det viktigt att en läckande oljetanker
snabbt kan tas om hand. Sverige saknar fortfarande det fungerande system av
utsedda nödhamnar som andra länder som exempelvis Danmark har inrättat.
SID 36 (50)
2010-06-21
• Skärpa straff och ansvarsregler för oljeutsläpp och införa krav på DNA-
märkning av olja på EU-nivå.
• Införa en ny kustbevakningslag.
• Inrätta minimikrav på miljö och säkerhet för att kunna bedriva

sjöfartsverksamhet på Östersjön.
• Ytterligare effektiva skyddsåtgärder bör föras in i Östersjöns PSSA-klassning.
• Verka för ett system med nödhamnar dit skadade fartyg kan bogseras och
tas om hand.
SKYDDSVÄRDA HAVSOMRÅDEN
Att bevara värdefulla miljöer till havs är lika viktigt som att göra det på land. Sju
marina reservat har inrättats under mandatperioden. Sverige har totalt tolv
naturreservat i svenska havsområden samt ett med permanent fiskeförbud.
Vidare inrättades Sveriges första marina nationalpark, Kosterhavets nationalpark,
hösten 2009 i Strömstad. I denna nationalpark planeras t.ex. att såväl fiske som
turism kan fortsätta under förutsättning att det sker på ett hållbart sätt.
Erfarenheterna från Koster bör tas tillvara vid fortsatt reservatsbildande till havs.
Samarbetet mellan intressenterna på fiskeområdet, forskning, fiskare och
miljöorganisationer måste stärkas och allas erfarenheter tas tillvara i arbetet med
att bevara värdefulla havsmiljöer. Det är angeläget att arbetet med att bättre
skydda havsområden, framförallt i kustnära områden, är lokalt förankrat och sker
i samarbete med de människor, samhällen och företag som verkar i området. Att
stärka skyddet för våra gemensamma naturresurser behöver inte stå i
motsatsförhållande till människors möjlighet att bo och försörja sig i
kustområden.
Det är angeläget att de skyddade områdena återspeglar olika bottentyper med

särskilt höga biologiska värden, bland annat mjukbottnar, ålgräsängar och
musselbankar. Hur ett område ska skyddas måste regleras från fall till fall. De
reservat som inrättas av länderna runt Östersjön bör tillsammans täcka
Östersjöns samtliga huvudbiotoper.
Kommunerna bör också uppmuntras och stödjas att i högre grad utnyttja sin rätt
att inrätta kommunala marina naturreservat.
SID 37 (50)
2010-06-21
Det fortsatta skyddet av områden och arter i den marina miljön bör utgå mer från
en helhetssyn och en tydlig ekosystemansats. Det kan finnas anledning att i
högre utsträckning än tidigare fokusera arbetet mer mot förvaltning av de relativt
vanliga arter som har en ”bjälklagsfunktion” i ekosystemen.
• Inrätta fler marina reservat i Sverige. Där det är lämpligt efter samma modell
som Kosterhavet.
• Verka för att det i Sverige och andra Östersjöstater inrättas marina reservat
som tillsammans väl täcker Östersjöns samtliga huvudbiotoper.
SID 38 (50)
2010-06-21
Hållbara ekosystem och

biologisk mångfald
EN AGENDA FÖR BIOLOGISK MÅNGFALD

Biologisk mångfald är tillsammans med klimatfrågan vår stora miljöutmaning.
Fungerande ekosystem är en förutsättning för allt liv på jorden. Biologisk
mångfald säkrar nödvändiga ekosystemtjänster.
Vi vet ännu inte alla konsekvenser av att balansen rubbas i de känsliga

ekosystemen som byggts upp under tusentals år. Vi vet dock att biologisk
mångfald är en förutsättning för att ekosystemen ska vara motståndskraftiga och
hållbara över tid. Detta blir än mer viktigt allteftersom klimatförändringarna
utsätter ekosystemen för stora påfrestningar. Vi har ett ansvar att förvalta
ekosystemen och den biologiska mångfalden för kommande generationer.
Försiktighetsprincipen är en bärande princip för Alliansens politik på detta
område.
Utmaningen är global. Jordens befolkning ökar och våra behov av livsmedel och
andra ekosystemtjänster blir större. Samtidigt sker en allt större utarmning av
många ekosystem på de allt större områden vi brukar. Mänskligheten står för den
största påverkan på naturen samtidigt som vi är helt beroende av fungerande
ekosystem. Vårt ekologiska fotavtryck behöver anpassas till tillgängliga
biologiska resurser och vad som är globalt hållbart.
Långsiktig hållbarhet kräver att brukandet av ekosystemen håller sig inom de

planetära gränserna. Därför måste en modern miljö- och naturvårdspolitik bruka
naturens resurser utan att förbruka dem samtidigt som en aktiv naturvård
integreras där vi stärker och bevarar ekosystemens funktioner och den biologiska
mångfalden.
Den förda naturvårdspolitiken innebär att vi i Sverige skyddar många land- och
havsområden och inrättar dem till reservat. Miljömålet för levande skogar om
skydd av skog uppnås. Vi vill fortsätta arbetet med att ge formellt skydd till
känsliga och värdefulla områden. Samtidigt vill vi komplettera skyddet med en
bredare syn på biologisk mångfald, där brukarnas och markägarnas initiativ och
vilja att bidra till den biologiska mångfalden tas tillvara och ambitionerna till
miljöhänsyn i de stora arealerna produktionsskog höjs. För att uppnå långsiktigt
hållbara ekosystem räcker det inte enbart med skydd av vissa områden eller
arter. Det är dags att på allvar inkludera skydd av ekosystem i all sektorspolitik
SID 39 (50)
2010-06-21
så att vi även i fortsättningen kan nyttja de ekosystemtjänster som naturen

erbjuder.
Detta kräver att forskare, naturvårdare och skogsägare tillsammans står både för
ett utvecklat skydd av värdefull natur och hållbart brukande. Arbetsgruppen
föreslår att en dialog inleds för att gemensamt pröva ambitioner och åtgärder i
den utvecklade politiken för hållbart brukande.
Jordbruk, skogsbruk, fiske, jakt och fysisk planering måste bedrivas så att
naturvärden och mångfald i naturen bevaras åt framtida generationer och
ekosystemens förmåga att producera tjänster upprätthålls. Naturens resiliens och
motståndkraft ska värnas. Ett mera uthålligt brukande säkrar inte bara många
människors inkomster utan bidrar även till att livsmiljöerna för hotade arter
räddas och att människans möjligheter till naturupplevelser säkras.
Markägarna har en viktig roll att utveckla det hållbara brukandet. Det ambitiösa
miljöarbete som redan idag bedrivs av många jord- och skogsbrukare behöver
utvecklas ytterligare. Sverige kan vara en föregångare i den globala utmaningen
att steg för steg föra de areella näringarna till ett hållbart brukande av naturen.
Höjda miljökrav kombineras med underlättande av egna initiativ. En sådan
ansats kräver nära samverkan och utbyte mellan markägare, brukare, forskare
och naturvårdare.
Under mandatperioden har regeringen förstärkt insatserna för naturvården.

Anslaget för biologisk mångfald har tillförts 7,5 miljarder under mandatperioden,
jämfört med de 6 miljarder som satsades förra mandatperioden.
Aldrig tidigare har så mycket skog skyddats. När alliansregeringen tillträdde

bedömdes målet för levande skogar om formellt skydd av 400 000 hektar mark
som omöjligt att uppnå till 2010. Genom att använda statens mark har
alliansregeringen tillfört 250 000 hektar skyddsvärd skog som nu formellt
skyddas, vilket innebär att sammantaget 400 000 hektar skyddas. Tillsammans
med 500 000 hektar frivilliga avsättningar från skogsägare uppnås därmed
delmålet om långsiktigt skydd av skogsmark inom miljömålet levande skogar.
Därutöver skyddas ytterligare ca 75 000 hektar skyddsvärd skog ovanför den
fjällnära gränsen genom att fjällskogarna med höga naturvärden på
fastighetsverkets och fortifikationsverkets marker får ett formellt skydd.
Alliansregeringen har även inrättat Sveriges första nationalpark till havs,

Kosterhavets nationalpark. Genom kometprogrammet bejakas skogsägarnas
egna naturvårdsinitiativ och användningen av naturvårdsavtal blir vanligare. När
enskilda bidrar till naturvården så har deras ersättning höjts genom att
SID 40 (50)
2010-06-21
toleransavdraget avskaffats och ersättningen vid expropriation höjts. Kommuner

har fått rätt att inrätta biotopskyddsområden.
Över två tredjedelar av resurserna för landsbygdsprogrammet går till

miljöinsatser. Den biologiska mångfalden i strandzoner är särskilt värdefulla och
känsliga. Stränderna är också viktiga för människors friluftsliv och därför har
strandskyddet stärkts i exploaterade områden och det har blivit lättare att bygga
strandnära i glesbygdsområden.
Förvaltningen av rovdjuren har förbättrats genom en ny trovärdig och balanserad

rovdjurspolitik för livskraftiga rovdjursstammar i våra svenska skogar. För första
gången sätts mål och vidtas åtgärder för att stärka vargarnas genetiska status.
Den lokala förankringen har stärkts genom att beslut kring förvaltning av
rovdjuren regionaliserats till länen. Både lokala politiska representanter och
företrädare för jakt, markägare, friluftsliv och naturvård ingår i delegationerna
med ansvar för den fortsatta förvaltningen.
Under det svenska ordförandeskapet i EU lyftes biologisk mångfald som en

miljöprioritering. Sverige initierade en diskussion om värdet av naturens tjänster
på politisk nivå. EU:s medlemsländer samlades kring en långsiktig vision för att
leva på naturens avkastning utan att tära på kapitalet. Därmed lades en grund för
de globala mål som världens länder ska komma överens om under året.
BIOLOGISK MÅNGFALD – EN GLOBAL UTMANING

FN:s globala studie ”Millennium Ecosystem Assessment” från 2005 visar att den
biologisk mångfalden utarmas 100 till 1000 gånger snabbare idag än för 50 år
sedan. Att värna och nyttja resurserna på ett långsiktigt hållbart sätt är
avgörande för att samhällen ska kunna fortleva och utvecklas. Världens skogar
rymmer 70 procent av den biologiska mångfalden, binder koldioxid, och är
nödvändiga för att klara klimatutmaningen.
Enligt FAO:s statistik har vi globalt en nettoförlust på sju miljoner hektar skog per
år, eller 200 kvadratkilometer per dag. FN:s klimatpanel, IPCC, bedömer att
utsläppen genererade av avskogning 2007 uppgick till knappt två miljarder ton
koldioxid, vilket är mer än EU:s totala utsläpp av växthusgaser.
Ekosystemkrisen, dvs skövlingen av tropiska skogar, utfiskningen,

jordförstöringen, färskvattenkrisen med mera, är sammantagen lika allvarlig som
klimatförändringarna. Vi föreslår därför etablerandet av en internationell
forskarpanel – av samma slag som FN:s klimatpanel IPCC – för att löpande
analysera ekosystemens funktion och föreslå åtgärder för att skydda och stärka
SID 41 (50)
2010-06-21
deras förmåga att leverera mat, rena luft och vatten, ge skydd mot
naturkatastrofer med mera.
De internationella politiska institutionerna är dåligt anpassade för att möta

sektorsöverskridande problem. Idag behandlas handel, klimat, biologisk
mångfald och utveckling i separata internationella processer och institutioner
trots att områdena i praktiken är mycket sammanflätade. Vi menar att en starkt
ökad samordning mellan FN-organens verksamhet är en förutsättning för ett
bättre fokus och fler resultat på miljöområdet. För att stärka miljö- och
klimatfrågornas roll i FN-systemet föreslår vi att en starkare miljöorganisation
utvecklas med utgångspunkt från dagens UNEP (FN:s miljövårdsprogram) och
internationella miljökonventioner. Syftet är att stärka arbetet med klimat- och
miljöskydd, naturresursutnyttjande och biologisk mångfald, samt att i nära
samarbete med FN:s utvecklingsprogram bättre koppla ihop miljöfrågorna med
utvecklingsarbetet och fattigdomsbekämpningen.
Skogarnas betydelse för den framtida utvecklingen på jorden kan inte nog
betonas. Skogen i länder som Brasilien, Kongo och Indonesien är en omistlig del
av det globala ekosystemet och svarar för en mängd viktiga funktioner. De
tropiska skogarna utgör en viktig kolsänka, men står också för en rad andra
värden, som ekosystemtjänster och biologisk mångfald.
Skogsbruk runt om världen ska bedrivas så att naturresurser och naturvärden

inte utarmas utan bevaras. Det behövs en prissättning av ekosystemtjänster som
gör att det kan löna sig att inte avverka skog. Detta är inte minst viktigt i tropiska
skogsområden. Sverige bör under de närmaste åren fortsätta att se till att
skogsfrågan hamnar högt på agendan i de internationella klimatförhandlingarna.
Insatser behövs också för att stoppa illegal avverkning. REDD, FN:s system för
att överföra medel till fattiga länder i syfte att de ska bevara sin skog, spelar en
viktig roll för detta.
• Etablera en FN-ledd forskarpanel för skyddet av viktiga ekosystem och

biologisk mångfald, motsvarande klimatpanelen IPCC.
• Utveckla en starkare miljöorganisation inom FN för att bättre ta itu med

globala miljöproblem och integrera utvecklings- och handelsperspektiv i
miljöpolitiken.
• Verka för skydd och ett hållbart brukande av skogar över hela världen.
Förstörelsen av tropiska regnskogar halveras till 2020, och upphör till
2030. Avverkning och skövling av tropiska regnskogar stoppas.
SID 42 (50)
2010-06-21
• Sverige ska vara pådrivande i att lyfta skogsfrågan i de internationella

klimatförhandlingarna så att de ekosystemtjänster som skogen levererar
kan prissättas, så incitament ges för myndigheter och enskilda att vårda
och öka arealer med skog.
• Utveckla metoder för att hindra avskogning, t ex definiera äganderätt och

ansvar för skogen, och skapa incitament för myndigheter och enskilda att
vårda och öka arealer med skog. Riktlinjer om hållbart brukande bör
antas i internationella sammanhang.
SÄTT PRIS PÅ EKOSYSTEMENS TJÄNSTER

Sir Nicolas Stern har visat vad klimatförändringarna kostar eller riskerar att kosta
världsekonomin, och drar slutsatser om att hittills har marknaden misslyckats
reglera koldioxidutsläppen. Liknande konstaterande kan göras om utfiskning,
skövling av de tropiska skogarna, jordförstöringen, färskvattenbristen eller
utarmningen av olika ekosystemtjänster. Ekonomen Pavan Sukhdev leder nu ett
internationellt team av forskare som värderar hoten mot ekosystemen och den
biologiska mångfalden (TEEB). Deras preliminära bedömning av värdet av den
årliga förlusten av ekosystemtjänster uppgår till 50 miljarder euro. Om inga
åtgärder vidtas för att förbättra situationen beräknas förlusten för enskilda länder
uppgå till 7 procent av BNP år 2050.
Vissa ekosystemtjänster såsom produktion av livsmedel och trävaror är prissatta

på marknaden. Många andra ekosystemtjänster saknar dock prissättning på
marknaden. Exempel på detta är vattenrening, insekternas pollinering av
växterna och kolbindning i jorden genom ökad mullhalt. Genom att beräkna detta
värde och synliggöra det blir värdet av naturens tjänster en del i
samhällsekonomin.
När naturkapitalet, och specifikt ekosystemtjänsterna, inte har något synligt värde
i de ekonomiska modellerna kan det synas mer lönsamt att t.ex. kalhugga en
regnskog – för att producera biffkor, soja eller palmolja – än att bevara skogen
för den nytta den gör som kolsänka, för att slå vakt om den biologiska
mångfalden eller för att reglera det lokala klimatet och vattenöverföringen i
området.
För att kunna upprätthålla vårt försörjningssystem och uthålligt tillfredställa

mänskliga behov både för denna och kommande generationer behöver
ekosystemtjänsterna i mycket större omfattning få ett synligt pris som ett led i att
utveckla marknadsekonomiska lösningar, exempelvis ekonomiska styrmedel.
SID 43 (50)
2010-06-21
Trots dagens brister erbjuder marknadsekonomin tillsammans med tydligare

äganderätter och försiktighetsprincipen det tveklöst bästa greppet för hushållning
med naturresurser på ett klokt och långsiktigt hållbart sätt. Det finns ingen
inbyggd målkonflikt mellan ekonomisk tillväxt och miljöhänsyn – tvärtom är
miljöhänsyn en förutsättning för tillväxt och utveckling.
• verka för att utveckla metoder för hur naturens kapital och ekosystemtjänster
ska värderas och integreras i samhällsekonomin i Sverige och internationellt.
• att värdet av naturens kapital och ekosystemtjänster ska erkännas och
integreras i FN:s konvention för biologisk mångfald som ett viktigt verktyg
bland flera för att stärka och bevara biologisk mångfald.
• att Naturvårdsverket får i uppgift att följa upp TEEB-rapporten i Sverige.
STÄRK EKOSYSTEMANSATSEN
Vår utgångspunkt är att naturvården ska inriktas mot att bevara och långsiktigt
stärka viktiga ekosystemfunktioner och uthålliga ekosystem. Vi vill att
förvaltningen av ekosystemen förutom ett av försiktighetsprincipen motiverat
fortsatt skydd av biotoper med sällsynta arter kombineras med ett ökat fokus på
de relativt vanliga arter som bär upp ekosystemens förmåga att producera varor
och tjänster. Att identifiera och förvalta dessa ställer krav på nya grepp både i
arbetet med formellt skydd och i ett hållbart brukande.
På så sätt kan vi kombinera ett fortsatt arbete med formellt skydd av känsliga
områden med en bredare förvaltning av ekosystem och de arter som är viktiga
för att upprätthålla ekosystemens funktioner. Därmed blir hållbart brukande såväl
som skydd av biotoper med många sällsynta arter betydelsefullt.
Ytterligare steg måste tas för att gå mot ett hållbart brukande av de stora
arealerna produktiv skog. De mest skyddsvärda skogarna ska skyddas samtidigt
som högre krav ställs på brukandeintresset för andra områden. Vi vill samla
skogsnäringen, naturvårdsorganisationer och forskningen för en nationell dialog
för hållbart brukande.
• att naturvårdspolitikens arbete med formellt skydd av känsliga områden
kompletteras med en bredare förvaltning av ekosystem och de arter som är
viktiga för att upprätthålla ekosystemens funktioner.
SID 44 (50)
2010-06-21
• Samla skogsnäringen, naturvårdsorganisationerna och forskningen i en

nationell dialog för att gemensamt ta fram ett underlag för att utveckla en
hållbar förvaltning av ekosystemen där vi brukar utan att förbruka våra
naturresurser.
HÅLLBART BRUKANDE AV SKOG

De jämställda skogspolitiska produktions- och miljömålen ligger fast. De speglar
vikten av avvägning mellan skogens många värden. Politiken ska fortsatt ställa
tydliga och långsiktiga miljökrav för att uppnå ett hållbart skogsbruk. Vi behöver
också förbättra efterlevnaden och tillsynen av skogsvårdslagens
hänsynsparagrafer.
En viktig grund för ett hållbart skogsbruk i Sverige är att engagera markägarna i
naturvården. Att engagemanget hos markägare, brukare och andra aktörer ska
tas till vara är avgörande för att miljömålet om levande skogar ska nås.
Markägare som värnar höga naturvärden ska få ersättning när naturvården
innebär intrång i deras möjlighet att bruka sin mark. Ett hållbart skogsbruk med
en tydligare ekosystemansats förutsätter en utveckling av metoder som stärker
den biologiska mångfalden.
Ett sätt kan vara genom att sprida mindre avsättningar inom brukade
skogsarealer inom vilka skogsägarna gör aktiva skötselåtgärder. Vidare behöver
en större mångfald av skötselmetoder göras möjliga, exempelvis kalhyggesfritt
skogsbruk, ett ökat inslag av naturlig föryngring och större naturhänsyn under
röjning och gallring.
En hållbar skoglig tillväxt och uttag av skogsråvara måste generellt ske med stor
hänsyn till biologisk mångfald och med minimerande av andra negativa
miljöeffekter såsom näringsläckage och övergödning.
Vi vill samla skogsnäring, naturvårdsorganisationer och forskning till dialog. Den

nationella dialogen ska byggas på skogspolitikens jämställda miljö- och
produktionsmål, och syfta till att utveckla det hållbara brukandet. I dialogen ska
de åtgärder och den förändring av lagstiftning som kan behövas för hållbart
brukande ses över. En ansats som kan belysas i dialogen är bruket av stora
monokulturer i skogsbruket i relation till vikten av ett diversifierat landskap för den
biologiska mångfalden.
Konkurrens på lika villkor ska gälla för staten och privata skogsägare, men staten
ska som markägare vara ett föredöme och gå före i utvecklingen mot ett hållbart
brukande. Staten ska på sina marker prova olika former av hållbar skogskötsel
SID 45 (50)
2010-06-21
som förstärker ekosystemens funktioner och samarbete med forskningen för att
utvärdera olika brukningsmetoder ur ett ekosystemperspektiv.
Certifiering av skogsbruk är bra och vi välkomnar att allt fler skogsägare

certifierar sig enligt något eller båda av de två certifieringssystemen, PEFC och
FSC.
• att hållbart brukande sätts i centrum för jord- och skogsbruk.
• Skogsvårdslagens miljömål förutsätter en hög grad av frivilliga åtaganden

från markägare med flera. Samhället ska uppmuntra dessa åtaganden.
• Efterlevnaden av skogsvårdslagen behöver stärkas. Myndigheternas

uppföljning ska förbättras.
• Att i den nationella dialogen med skogsnäring, naturvårdsorganisationer och

forskning se över de åtgärder och den förändring av lagstiftning som kan
behövas för hållbart brukande.
• att system för en skogsskötsel som stärker biologisk mångfald utvecklas inom
hela skogsbruket. Konkurrens på lika villkor ska gälla för staten och privata
skogsägare, men skogsbruket på statligt ägd mark ska vara ett föredöme för
hållbart brukande.
SKYDD AV SKOG OCH ANDRA MARKER

En viktig del av i naturvårdsarbetet är skydd av olika naturtyper enligt
miljökvalitetsmålen. Alliansregeringen har under mandatperioden gjort stora
satsningar för att uppnå målet om formellt skydd av 400 000 hektar värdefull
skog. Tillsammans med 500 000 hektar frivilliga avsättningar från skogsägare
uppnås nu delmålet om ytterligare 900 000 hektar långsiktigt skydd av
skogsmark inom miljömålet levande skogar.
Väl fungerande nationalparker, naturreservat och biotopskyddsområden utgör

basen i det formella skyddet av värdefulla naturområden, och kommer
tillsammans med en ökad användning av naturvårdsavtal vara en fortsatt viktig
del av svensk naturvård. Ytterligare värdefulla områden med hög kvalitet ges ett
långsiktigt skydd och förvaltas väl. Arbetet ska ske i samarbete med markägare
och andra berörda. Inte minst gäller detta områden där markägarna tar initiativ till
olika former av skydd. Vi har en tydlig ambition att fortsätta skydda olika slags
SID 46 (50)
2010-06-21
skogstyper, från fjällnära skog och gammelskogar till artrik ädellövskog i Syd-
och Mellansverige.
Markägaren har en viktig roll i arbetet med ett hållbart brukande. Därför ska
samarbetet med skogsägare fortsätta att utvecklas. Komet-programmet, som har
initierats i fem län ska steg för steg utvecklas till att omfatta hela landet, givet att
en utvärdering visar att det är ett verkningsfullt redskap för skydd av skog.
Statlig mark ska även fortsättningsvis användas i skyddsarbetet. Sveaskog

erbjuder utbytesmark till mindre markägare vid formellt skydd av skogsmark.
Den tätortsnära naturen har betydelse, inte bara för den biologiska mångfaldens
skull, utan också för att främja friluftsliv, värna en god livsmiljö och säkra
tillgången till rekreationsmarker. Inte minst är det viktigt att lyfta vikten av
vandringsleder. Det gäller såväl nära tätorterna som i våra stora nationalparker.
Satsningen på lokala naturvårdsinsatser ska fortsätta, där resurser satsas på att
öka tillgängligheten för att använda den skyddade skogen.
• Komet-programmet, som har initierats i fem län ska steg för steg utvecklas till
att omfatta hela landet, givet att en utvärdering visar att det är ett
verkningsfullt redskap för skydd av skog.
• Att väl fungerande reservat, naturvårdsavtal och andra formella skydd och
frivilliga avsättningar ska vara en fortsatt viktig del av svensk naturvård, och
att ytterligare värdefulla områden med hög kvalitet ges ett långsiktigt skydd
och förvaltas väl.
• att det fortsatta arbetet för en rik biologisk mångfald genomsyras av större
lokal delaktighet och ett ökat tillvaratagande till mark- och skogsägarnas
kunskap.
ETT HÅLLBART JORDBRUK

Jordbrukspolitiken behöver inriktas mot ekonomisk, social och ekologisk
hållbarhet. Ekonomiskt hållbart för att det ska kunna vara lönsamt att bedriva
jordbruk och konsumenterna ska få tillgång till bra produkter. Socialt hållbart
genom att förena jordbrukspolitiken med kampen mot hunger och fattigdom.
Ekologiskt hållbart, dels för att jordbrukspolitiken och miljöpolitiken måste gå
hand i hand för att bli effektiva, dels för att värna ekosystem och biologisk
mångfald.
SID 47 (50)
2010-06-21
Incitamenten för att bedriva ett långsiktigt hållbart jordbruk som gynnar variation i
odlingslandskapet måste därför öka. Genom att bruka jorden hållbart kan
biologisk mångfald upprätthållas och ekosystemtjänster bildas.
Traditionellt har jordbruket bidragit till den biologiska mångfalden genom att ge
utrymme för många olika arter och värna om ett varierat odlingslandskap. Ökad
effektivisering, minskade jordbruksarealer och ökad användning av
handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel har dock lett till att många djur-
och växtarter har försvunnit eller idag hotas. Arbetsgruppen menar att
jordbrukets roll för att värna den biologiska mångfalden kan stärkas ytterligare.
Mycket av det arbete som regeringen gjort med förändrade ersättningar under
mandatperioden har också syftat till detta. Vi vill gå vidare med att stärka
incitamenten och krav på lantbrukare att förändra produktionen till att bli mer
miljövänlig.
En del av lösningen bör vara att i högre grad använda EU:s jordbrukspolitik via
landsbygdsprogrammet för att kompensera jordbruket för olika miljötjänster som
bevarande av biologisk mångfald och lagring av koldioxid i marken. Genom en
övergång till biologiska gödningsmedel, ändrade växtföljder och utnyttjande av
rent rötslam kan behovet av konstgödsel minska. Biologiska bekämpningsmedel
kan många gånger ersätta kemiska bekämpningsmedel.
Dagens jordbruk är till stora delar styrt av EU:s gemensamma jordbrukspolitik och EU:s
internationella åtaganden inom WTO. EU:s jordbrukspolitik lider tyvärr av stora brister
och behöver reformeras. Framförallt behövs reformer av stödsystemen så att EU:s
jordbrukspolitik inte hindrar t.ex. utvecklingsländerna att konkurrera och sälja sina
produkter till EU eller på den globala marknaden. Vi vill reformera EU:s jordbrukspolitik
så att den används till att skapa ett miljömässigt hållbart jordbruk i Europa, istället för att
använda det till subventionerad överskottsproduktion, importskydd och
exportsubventioner. Stöd bör inriktas på att öka miljönyttan och utveckla landsbygden.
Utgifterna för EU:s jordbrukspolitik ska minska kraftigt och direktstöden fasas ut
samtidigt i hela EU.
Inom ramen för en minskning av de totala utgifterna för jordbruket i Europa bör minst
50 procent, och på sikt en än högre andel, av de ersättningar som Europas bönder får
genom EU:s landbygdsprogram gå till miljöförebyggande åtgärder.
• Att EU:s jordbruksstöd inom ramen för en total minskning av utgifterna för
jordbruket i EU betydligt mer än idag ska inriktas på miljöåtgärder.
SID 48 (50)
2010-06-21
• Genom att prissätta ekosystemtjänsterna kan det skapas möjligheter för

jordbruket för god ekosystemförvaltning som bidrar till biologisk mångfald
SID 49 (50)
2010-06-21
FÖRVALTNING FÖR LIVSKRAFTIGA

ROVDJURSSTAMMAR
Sverige ska ha livskraftiga rovdjursstammar i våra skogar. Sverige är också ett
av de länder i Europa där rovdjursstammarna på senare år har haft den starkaste
tillväxten.
Utbredningen av björn och varg har varit särskilt märkbar. Idag finns björn i stora
delar av norra och centrala Sverige. Den svensk-norska stammen uppgår till
cirka 3000 björnar. Riksdagens etappmål på 1000 individer har därmed uppnåtts.
Järven finns längs hela den svenska fjällkedjan och enstaka järvar har etablerat
sig öster och söder om fjällkedjan. Lo finns i stort sett i hela Norrland och har
expanderat både inom mellersta Sverige och inom renskötselområdet. Även
antalet kungsörn har ökat och överstiger riksdagens etappmål på 600
föryngringar per år. Det bedöms finnas cirka 750 kungsörnrevir och 690
kungsörnspar, vilket motsvarar cirka 1700 kungsörnar, i landet.
Från att vargen varit i det närmaste utrotad har vargstammens tillväxt varit upp
mot 19 procent årligen. I början av 2000-talet, när riksdagen fattade beslut om
etappmålet för varg, fanns det cirka 80 vargar i Sverige. Nu är etappmålet nått
och över 200 vargar finns i våra skogar.
Trots snabb tillväxt var inte vargen på väg mot långsiktig livskraftig stam i
Sverige. Den tidigare politikens bristande delaktighet hos berörda i vargtäta
områden har lett till minskad acceptans. Med ett undantag, har inga nya vargar
har tillförts den isolerade vargstammen på tre decennier. Vargstammen är
därmed inavlad. Alliansregeringen har satt ett mål om att högst 20 nya vargar,
opåverkade av inavel, ska tillföras den svenska vargstammen de närmsta fem
åren.
• att rovdjursstammarna utvecklas till friska stabila populationer.
• att licensjakten ska fortsätta på varg och lo.
• att förstärkningen av vargstammens genetik fullföljs och att invandring av

vargar från Finland och Ryssland ska underlättas. Vid behov ska varg
österifrån inplanteras.
• att nya mål för antalet vargar sätts i bred medverkan från berörda och från
forskare, inom bland annat populationsgenetik.
SID 50 (50)

Alliansrapport - EN POLITIK FÖR LEVANDE HAV, EN AGENDA FÖR BIOLOGISK MÅNGFALD OCH KLIMATPOLITIK FÖR INTERNATIONELLT LEDARSKAP

Uploaded by

Document Information

Copyright

Available Formats

Share this document

Share or Embed Document

Sharing Options

Did you find this document useful?

Is this content inappropriate?

Copyright:

Available Formats

Alliansrapport - EN POLITIK FÖR LEVANDE HAV, EN AGENDA FÖR BIOLOGISK MÅNGFALD OCH KLIMATPOLITIK FÖR INTERNATIONELLT LEDARSKAP

Uploaded by

Copyright:

Available Formats

Milj ö &

Klimatpolitik för internationellt ledarskap ........................................................ 6

Sverige ska gå före............................................................................................ 7

Mål till 2020 och vision för 2050..................................................................... 7

Styrmedel för måluppfyllelse .......................................................................... 8

EU ska ha högre ambitioner ............................................................................ 10

Det behövs ett globalt klimatavtal .................................................................... 12

Med ansvar för global hållbar utveckling ......................................................... 13

Utveckla klimatbiståndet .............................................................................. 14

Fortsatta investeringar i andra länder .......................................................... 15

Handel och klimatet ..................................................................................... 16

Skyltfönster för hållbara städer och stimulans av miljöteknikexport ................ 17

Tätortsnära natur ......................................................................................... 19

En modern internationell energipolitik ............................................................. 19

Exportera lösningarna istället för att importera problemen .......................... 19

Arbetet under mandatperioden .................................................................... 19

Alliansens politik möjliggör överskott av klimatsmart el ............................... 20

Stärk överföringskapaciteten ....................................................................... 21

Fortsatt satsa på forskning och utveckling av förnybar energi ..................... 22

Stärk den kärntekniska forskningen ............................................................. 22

Se över vattenkraftens potential och miljökonsekvenser ............................. 22

Nya grepp för energieffektivisering .............................................................. 23

En politik för levande hav................................................................................. 25

Arbetet under mandatperioden .................................................................... 25

Övergödning och utsläpp................................................................................. 30

Nedskräpning och Avfall .................................................................................. 34

Miljöbrott och olyckor på havet ........................................................................ 35

Skyddsvärda havsområden ............................................................................. 37

Hållbara ekosystem och biologisk mångfald ................................................. 39

En agenda för biologisk mångfald ................................................................... 39

Arbetet under mandatperioden .................................................................... 40

Biologisk mångfald – en global utmaning ........................................................ 41

Sätt pris på ekosystemens tjänster.................................................................. 43

Stärk ekosystemansatsen ............................................................................... 44

Hållbart brukande av skog ............................................................................... 45

Skydd av skog och andra marker .................................................................... 46

Ett hållbart jordbruk ......................................................................................... 47

Förvaltning för livskraftiga rovdjursstammar .................................................... 50

Vid partiledaröverläggningarna i Varberg i oktober 2008 enades Moderata

Förslagen i denna rapport är arbetsgruppens. Inom ramen för det fortsatta

I återgången till överskottsmålet om 1 procent ska även hänsyn tas till

Utsläppen växer både i de flesta industriländer och de snabbt växande

I ”Copenhagen Accord” har man överenskommit att den globala uppvärmningen

Den nya överenskommelsen behöver ange mer kraftfulla utsläppsminskningar,

SVERIGE SKA GÅ FÖRE

MÅL TILL 2020 OCH VISION FÖR 2050

Sverige ska visa att det går att

- klara utsläppsminskningar i en växande ekonomi

Minskningen ska ske genom utsläppsreduktioner i Sverige och i form av

Användningen av fossila bränslen för uppvärmning kommer att avvecklas till

Utsläppen från de verksamheter som ingår i utsläppshandelssystemet bör

Kärnkraften kommer att vara en viktig del av svensk elproduktion under

STYRMEDEL FÖR MÅLUPPFYLLELSE

Principerna om att förorenaren ska betala samt försiktighetsprincipen är centrala

Koldioxidskatten som infördes 1991 är tillsammans med utsläppshandeln

• Att Sverige år 2050 inte har några nettoutsläpp av växthusgaser i atmosfären.

• Att Sverige år 2030 bör ha en fossiloberoende fordonsflotta.

• Att koldioxidskatt och energiskatter fortsatt ska användas som effektivt

EU SKA HA HÖGRE AMBITIONER

Genom koldioxidmarknader kan privata gröna investeringar mobiliseras, något

En ambitiös EU-politik är också en förutsättning för att tillsammans med andra

• Att Sverige är drivande för att länka samman utsläppshandelssystem till en

• Verka för att en av de planerade EU-finansierade pilotanläggningarna för

DET BEHÖVS ETT GLOBALT KLIMATAVTAL