3488 65 PB PDF

FR
HTF
HistoriskTidskrift
FINLAND 4 2007
Kn och sexualitet p 1700-talet

Oscar Enckells
underrttelseverksamhet
Historisk Tidskrift fr Finland
utgiven av Historiska freningen r.f., Helsingfors
REDAKTIONEN
Ansvarig redaktr: Docent Lars-Folke Landgrn
Redaktionssekreterare: Fil.mag. Jani Marjanen Fil.lic. Jennica Thylin-Klaus

Fil.dr Charlotta Wolff Ekonom: Fil.mag. Michaela Brnn
REDAKTIONSRD
Max Engman (ordfrande) Tom Gullberg Matti Klinge Rainer Knapas
Henrik Knif Lars-Folke Landgrn Mikko Majander Henrik Meinander
Eljas Orrman Minna Sarantola-Weiss John Strmberg
Henrika Tandefelt Nils Erik Villstrand
T ILL VRA LSARE

Meddelanden om prenumerationer och
adressfrndringar skall riktas till vr adress:
HTF / Michaela Brnn

Historiska institutionen
Pb 59 (Unionsgatan 38 A)
00014 Helsingfors universitet
Telefon 040-563 1492

Epost: michaela.brann@kolumbus.fi
Redaktionens kontaktuppgifter:
lars-folke.landgren@helsinki.fi
jani.marjanen@helsinki.fi
charlotta.wolff@helsinki.fi
Telefon 09-191 24347 (Marjanen)

Historisk Tidskrift fr
Finland
www.historisktidskrift.fi trycks med bidrag av
Finlands Akademi och
Svenska litteratursllskapet i Finland
Kvinnliga tidsfrdriv och
manliga mtresser
Kn och sexualitet i smdandet av Gustaf III
ANNIE MATTSSON
Internationell forskning har visat att sexualitet och kn var viktiga och ter-
kommande mnen i smdandet av offentliga personer i Frankrike och Eng-
land under 1700-talet.1 I Frankrike under lancien rgime framfrdes regim-
kritik ofta i nrmast pornografisk form i frbjudna bcker och pamfletter
med stora upplagor. Ludvig XV kritiserades oupphrligen fr promiskuitet,
medan hans eftertrdare Ludvig XVI hnades fr impotens. I tryckta eller
handskriftpublicerade chroniques scandaleuses spreds rykten om maktelitens
bristande frmga att hlla sig inom samhllets normer vad avsg sexuella
praktiker och knsroller.2 ven i England fanns under tidigmodern tid en
tendens att blanda in maktelitens beteende i sngkammaren i den politiska
debatten.3 Det handlade i bda lnderna om att framstlla personer som
1
Jag vill rikta ett stort tack till min handledare professor Marie-Christine Skuncke, samt
till docent Carina Burman, professor Lars Burman, docent Jonas Liliequist, fil.lic. Anna-Maria
Rimm och fil.dr Ann hrberg fr hjlp, kommentarer och givande diskussioner i samband
med frfattandet av denna artikel. I likhet med allt fler genusforskare som studerar tidigmo-
dern tid avser jag med ordet kn bde biologiskt och socialt konstruerat kn. Fr utfrligare
diskussion i frgan se exempelvis Ann hrberg, Vittra fruntimmer. Frfattarroll och retorik hos
frihetstidens kvinnliga frfattare, Skrifter utgivna av Avdelningen fr litteratursociologi vid lit-
teraturvetenskapliga institutionen i Uppsala 45 (diss., Uppsala 2001), s. 1718.
2
Frbjuden litteratur i det frrevolutionra Frankrike har studerats ingende av Robert
Darnton i bland annat hans The Literary Underground of the Old Regime (Cambridge, Mass.
1982) och The Forbidden Bestsellers of Pre-revolutionary France (New York 1995). Se ven Jeffrey
Merrick, Sexual Politics and Public Order in Late Eighteenth-Century France: The Mmoires
secrets and the Correspondance secrte, John C. Fout (ed.), Forbidden History: The State, Society,
and the Regulation of Sexuality in Modern Europe (Chicago 1992).
3
Exempel p detta frn 1700-talets andra hlft tas upp i John Brewers Personal Scandal
and Politics in Eighteenth-Century England: Secrecy, Intimacy and the Interior Self in the
Historisk Tidskrift fr Finland 4 2007 rg 92

454 Annie Mattsson
omoraliska och/eller omanliga (eller i frekommande fall okvinnliga) i syfte

att undergrva deras legitimitet i sina offentliga mbeten.
Men hur sg situationen ut i Sverige?4 Hur anvndes argument kring man-
lighet, kvinnlighet och sexualitet i det politiska spelet i Sverige under 1700-
talet? Och hur frekventa var dessa typer av argument? Vilka likheter och skill-
nader fanns mellan situationen i Sverige och i andra europeiska lnder, och
hur kan man frklara dessa? Ett bra exempel att utg ifrn om man vill kom-
ma nrmare svaren p dessa frgor r Gustaf III, som under den senare delen
av sin regeringsperiod blev freml fr en mngd frbjudna smdeskrifter. I
mitt avhandlingsarbete kring dessa texter (frn perioden 17781792) har jag
sammanstllt en corpus som i nulget omfattar 129 handskriftcirkulerade
kungakritiska skrifter varav jag bedmt 81 stycken vara direkta smdeskrifter
mot kungens person. Denna corpus r utgngspunkten fr freliggande un-
derskning, men jag har i viss mn ven tagit in memoarer, dagbcker, tryckt
material och dylikt fr att f en mer heltckande bild av situationen.
Vem var kronprinsens far? Anspelningar angende Gustaf Adolfs brd

En aspekt av Gustaf III:s privatliv som har varit freml fr mycket intresse
och spekulationer r kronprinsens brd. Redan i hans samtid spreds rykten
om att stallmstare Munck var prinsens verklige far. Detta rykte ledde bland
annat till en brytning mellan Gustaf III och hans mor nkedrottning Lo-
visa Ulrika, som frhll sig skeptisk i frgan om hennes sonsons hrkomst.
De upprrda brev som utvxlades mellan kungen och hans mor strax efter
prinsens fdelse kom att spridas i avskrifter bland intresserade understar.5
Denna typ av personlig skandal med kittlande sexuella inslag kan tyckas vara
just den sorts hndelse som borde tas upp av smdande oppositionella, och
den nmns ocks ett antal gnger, men kanske inte i samma utstrckning
och med den detaljrikedom man skulle kunna frvnta sig. Jmfrt med
fransmnnen, som skrev mycket sexuellt explicita skrifter om Ludvig XVI:s
pstdda impotens och spred dussintals pamfletter om sin kronprins verk-
Public Sphere, Marie-Christine Skuncke (ed.), Media and Political Culture in the Eighteenth
Century (Stockholm 2005) samt i Anna Clark, Scandal: The Sexual Politics of the British Con-
stitution (Princeton & Oxford 2004).
4
Med Sverige menas hr och i det fljande hela det svenska riket inklusive Finland.
5
Se exempelvis avskrifter i Lunds universitetsbibliotek, De la Gardie Cod coll I:11; Hel-
singfors universitetsbibliotek, Coll. 432.85; Kungliga biblioteket, Stockholm, D158:2.
Kvinnliga tidsfrdriv och manliga mtresser455
liga brd,6 r svenskarna tmligen diskreta, och ven om man nmner saken
sker det oftast i frbigende.
Mest explicit i sin behandling av hndelsen var Carl August Ehrensvrd
i sin bermda karikatyr. Dr anvnds inga omskrivningar, utan bilden vi-
sar tydligt hur en impotent Gustaf III fr hjlp av den virile Munck nr
drottningen skall bestigas. Fr att ingen tvekan skall uppst om vad bilden
frestller har Ehrensvrd till och med skrivit ut namnen p de olika figu-
rerna. Den allmnna meningen bland dagens forskare tycks vara att denna
odaterade teckning tillkommit efter kungens dd, troligen 1796 eller 1797.7
Det r inte heller skert att teckningen varit avsedd att p ngot stt fungera
som ett inlgg i en politisk debatt, p det stt som smdeskrifterna gjorde.
Troligare r kanske att den tillkommit som ett skmt inom Ehrensvrds kam-
Carl August Ehrensvrds version av kronprinsens avelse. Penna och brunt blck p papper,
19x22,5 cm. Reproducerad efter Oscar Nikula, Adolph Fredric Munck (Helsingfors
1991). Original i Nationalmuseum, Stockholm.
6
Darnton, The Literary Underground, s. 203.
7
Sten ke Nilsson, 1700-talets ansikte. Carl Gustaf Ehrensvrd (Stockholm 1996), s. 244,
samt e-post till frfattaren frn Ulf Cederlf, Nationalmuseum 1.2.2007.
456 Annie Mattsson
ratkrets, dr man ofta tycks ha roat sig med sexuella skmtteckningar, svl
om sig sjlva, varandra som utomstende.8
Vid ngra tillfllen dyker dock frgan om kronprinsens brd upp ven i
uttalat politiskt material som tillkommit och spridits under kungens livstid.
Ett exempel r den mycket populra smdeskriften Det Moraliska Dopet
eller Konung Biribir, som troligen hrstammar frn mitten av 1780-talet.9
Skriften r utformad som en drm, dr Konung Biribir (Gustaf III) str
infr historiens musa Clio fr att f sitt tillnamn. En rad historiska och
fiktiva furstar passerar revy och erbjuder honom sina tillnamn och ger rd,
hyllningar eller kritik. De flesta av dessa furstar beskrivs i mycket negativa
ordalag, och det r tydligt att frfattaren menar att det finns en viss kopp-
ling mellan deras och Gustaf III:s egenskaper. En av kungarna r Hinric
den ofrmgne som frde sin Gunstling i Drottningens sng, till att befsta
Trohnen, hvarifrn han strtades af sin egen bror.10 Denne Hinric den
ofrmgne, mer knd som Henrik IV av Kastilien, levde p 1400-talet och
anklagades i sin samtid fr att ha ltit sin gunstling Beltran de la Cueva be-
fsta tronfljden. Detta rykte utlste till slut ett inbrdeskrig dr den sedan
tidigare missnjda adeln frskte f kungens bror erknd som den officiella
tronarvingen i stllet fr den kronprinsessa som allmnt ansgs vara okta.
Precis som smdefrfattaren frtljer fick Henrik IV tillnamnet den ofr-
mgne eller den vanmktige (p spanska el impotente).11 Jmfrelsen
med denna kung fr en extra udd av det faktum att Gustaf sjlv grna sg en
Henrik IV som sin frebild, men inte kungen av Kastilien, utan den franske
konungen frn slutet av 1500-talet, om vilken Voltaire skrev La Henriade.
Man kan tolka det som att smdefrfattaren antyder att Gustaf III blandat
ihop sina frebilder och i sjlva verket hrmat Henrik av Kastilien i stllet
fr Henrik av Frankrike.
8
Se exempelvis den serie teckningar som Ehrensvrd skickade till Jean Jacques de Geer
1797, dr det bl.a. ingr en bild som liknar nidbilden av Gustaf III, men frestller andra
personer. Ulf Cederlf (red.), Carl August Ehrensvrd. Tecknaren och arkitekten, (Stockholm
1997), s. 219223.
9
Bevarade dateringar rr sig mellan 1783 och 1787.
10
Alla citat ur Det Moraliska Dopet eller Konung Biribir kommer ur versionen i Uppsala
universitetsbibliotek, F581.
11
Nordisk Familjebok, del 11 (Stockholm 1909), under Henrik IV den vanmktige, samt
del 12 (Stockholm 1910) under Isabella I, den katolska.
Tillsammans med Hinric den ofrmgne anlnder ocks en samling andra

furstar vars krleksliv varit tvivelaktigt p ett eller annat stt. Bland dessa
finns Alphonsus den kyske hwilcken gift med en ung ock skin prinsessa
wgrade sig de njen som cktenskappett tillbiuder och helgar. Alphonsus
(som troligen avser Alfons II av Asturien, 759842, ven kallad den kys-
ke)12 har en tydlig koppling till Gustaf III eftersom det var allmnt knt att
kungens ktenskap inte fullbordades frrn hela nio r efter brllopet. Sv-
rare r det dock att se relevansen av Philip den delmodige, som anklagades
fr bigami, och Philip den gode, som var far fr Trettio naturliga barn.
Hr brjar snarare upprkningen fungera som ett slags omvnd furstespegel,
dr alla mjliga typer av frkastligt beteende exemplifieras.
Henrik IV av Kastilien utgjorde en s utmrkt negativ parallell att han fre-
kommer i nnu en smdeskrift, Laterna Magica, som av innehllet att dma
tillkommit strax efter riksdagen 1786. Denna frhllandevis grova skrift r
lagd i munnen p en s.k. Marktschreier, eller marknadsutropare, som frevi-
sar en laterna magica (en apparat fr att visa ljusbilder mot en duk eller vgg)
med scener ur Gustaf III:s levnad. Denne Marktschreier, som beskriver och
kommenterar sina bilder av schene rariteten p en tysksvensk rotvlska,
tycks ha varit en tmligen etablerad komisk figur som bland annat frekom-
mer i svenska pjser frn 1770-, 1780- och 1790-talen.13 Danska tryck frn
samma tid visar ocks att satiriska bilder ofta framstllde illustrationer av
obekvma sanningar ssom kommande ur en laterna magica.14 I vrt fall
frestller en av de mnga bilderna kungens kabinett p Haga slott, dr vi
fr veta att hgervggen pryds av portrtt frestllande Hindric in Casti-
lien sein favorit, Bertrand von Cieva; Carl VI in Franckreich und Eric XIV
in Schweden.15 Vad frfattaren vill sga med detta r tydligt: som sina fre
bilder har Gustaf III Henrik IV av Kastilien, som lt sin favorit befsta tron-
fljden nr han sjlv inte kunde, och Karl VI och Erik XIV, som r ihg-
komna som sinnessjuka.
12
Encyclopdia Britannica, http://www.britannica.com, under Alfonso II (lst 20.6.2007).
13
Bo Bennich-Bjrkman, Strindbergs optiska lekar, Margareta Brundin, Gunnel Engwall,
et al. (red.), 20 x Strindberg. Vnbok till Lars Dahlbck (Stockholm 2003), s. 64, 67.
14
Bent Bldnikow, Sladder og satire. Kbenhavnerliv i 1780erne (Kbenhavn 1988), s.
5055.
15
Nr inget annat uppges r citaten ur Laterna Magica tagna frn den andra av de tv
versioner som terfinns i Riksarkivet, Stockholm, Ericsbergsarkivet, Manuskript- och avskrifts-
samlingen 45.
458 Annie Mattsson
I ljuset av det avsnittet blir det ocks lttare att tolka en annan bild ur
samma laterna magica, som beskrivs:
Sehen sie dass Ekolssunds Schlott: sehen sie das knig stehende p kn for die Drottninge:
Er bitte dass sie wollte nehme der --- unt so fick die arme Drottninge ock einmal schmake
dass, sum var gut. Dass war eine admirable politiches plan, so heimlich, dass alle den
Schwedische Nation wuschte dafon.16
Frgan r hur man ska frst det censurerade nyckelordet. Vad r det kungen
ber drottningen att ta? En mjlighet r att lsa det som ett valfritt ord fr det
manliga knsorganet, och att den beundransvrda hemliga politiska planen
helt enkelt r Gustafs plan att frsonas med sin drottning och till slut frska
avla en tronfljare. Men det r ocks mjligt att lsa det censurerade ordet
som Munck, srskilt om man vger in stycket om Henrik IV och hans
gunstling, som kommer senare i texten. Den innebrden frekommer ocks i
en avvikande version av verket som finns bevarad, dr stycket i stllet lyder:
Sehen sie das Ekholmsunds schloss; sehen sie der knig stehen p knie for die Drottning,
und pekar p then thunne sturpratern Munck = = = dass war eine admirable politische plan
so heimlich dass alle die Schwedische Nation vuste dervon17
Ett annat exempel p att ryktet kring kronprinsens brd tas upp r den lngt
mindre spridda men minst lika htska skriften Den frlorade friheten frn
1789, dr en av alla de anklagelser som riktas mot kungen r att han valt en
hovman som far till sitt barn.18 ven versen Skl p Riksdagen d 1 Maij 1786
nmner att Munck vill ge arfvingar t vr Parnass.19
Till detta kommer ngra verk dr ryktet nmns men beskrivs som just bara
ett rykte som hade sitt upphov hos nkedrottningen. En av dessa skrifter
r den mycket spridda Besynnerligt Nytt frn 1790, som endast med tvekan
kan betraktas som en smdeskrift mot kungen. Innehllet rr konflikterna
mellan kungen och hans mor och syskon, och utgr snarare frtal mot kung-
ens slktingar och andra nrstende n mot honom sjlv. Ibland tycks dock
16
Ungefrlig versttning till korrekt svenska: Ser ni Ekolsunds slott: ser ni kungen st-
ende p kn fr drottningen: Han ber att hon ska ta - - - och s fick den arma drottningen
ocks en gng smaka det goda. Det var en beundransvrd politisk plan, som var s hemlig att
hela svenska nationen knde till den.
17
Ungefrlig versttning till korrekt svenska: Ser ni Ekholmsunds slott; ser ni kungen
stende p kn fr drottningen, och pekar p den tunne storprataren Munck = = = det var en
beundransvrd politisk plan, som var s hemlig att hela svenska nationen knde till den.
18
Den frlorade friheten, Uppsala universitetsbibliotek, X292r.
19
Skl p Riksdagen d 1 Maij 1786, Stifts- och landsbiblioteket, Linkping, W84a.
skriften ha frekommit tillsammans med ett fingerat brev frn kungen till
Liljensparre, dr Gustaf uppmanar sin polismstare att vilseleda den alltmer
missnjda allmnheten genom att sprida en skrift som utmlar medlemmar
av kungafamiljen och hovet som fientliga till riket och regenten. Nr detta
falska brev frekom tillsammans med Besynnerligt Nytt fungerade de tv skrif-
terna som en direkt smdelse mot kungen, eftersom man d pstod att han
medvetet diktat ihop lgner om sina nrmaste fr att vinna folkets sympatier.
Det r oklart om skrifterna tillkommit tillsammans, eller om brevet bifogats
till ett mer eller mindre kungavnligt verk i efterhand. Men oavsett vilket
som var det ursprungliga syftet med Besynnerligt Nytt kan den knappats ha
fungerat srskilt bra som rojalistisk propaganda, eftersom den beskriver en
kung som inte kan hlla samman sin familj.20
En annan skrift som hvdar att nkedrottningen spridit rykten om kron-
prinsen r Reflectioner fver Politiska hndelser i Sverige som framdeles i ngon
mohn kunna blifva nyttige fr en Historie Skrifvare. I denna lnga och kritiska
beskrivning av 1700-talets svenska politiska historia, som troligen tillkommit
ngon gng kring 1790, nmns i samband med kronprinsen de utltelser af
enkedrottningen flde som gjorde dess [hans] hrkomst tvetydig.21
En annan smdeskrift som tar upp samma mne r Lagman Thorgnys Bref
ifrn Wallhall Til Konungen, Tolkadt frn Gthiskan, frn riksdagsret 1786.
Lagman Torgny slr emellertid fast att det egentligen saknar betydelse hu-
ruvida ryktet r sant eller inte. Om Gustaf gr sig impopulr bland sina un-
derstar kommer folket att tro p beskyllningen och gra uppror. Glmmer
du vad din Mor utspridt om den telning som en gng skall rfva din spira?
skriver Torgny. Vet att ditt uppfrande mot Hans tillkommande unders-
tare, skall antingen frskra honom om sitt arf, eller ock uplifva detta rycktet
till Hans undergng och folkets inbrdes blodsutgiutelse.22
20
Besynnerligt Nytt finns bl.a. avskriven i Uppsala universitetsbibliotek, W336 och bre-
vet finns i Riksarkivet, Stockholm, Ericsbergsarkivet, Manuskript- och avskriftssamlingen
47. Kopplingen mellan de tv tas bland annat upp av Nils Staf i Polisvsendet i Stockholm
17761850. Monografier utgivna av Stockholms kommunalfrvaltning 10 (Uppsala 1950),
s. 165166.
21
Reflectioner fver Politiska hndelser i Sverige som framdeles i ngon mohn kunna blifva
nyttige fr en Historie Skrifvare, Riksarkivet, Stockholm, Ericsbergsarkivet, Manuskript- och
avskriftssamlingen 48.
22
Alla citat ur Lagman Thorgnys Bref ifrn Wallhall Til Konungen, Tolkadt frn Gthiskan
kommer ur versionen i Uppsala universitetsbibliotek, N951.
460 Annie Mattsson
I Torgnys resonemang kan man kanske se en frklaring till varfr frgan

om Gustaf Adolfs brd inte tagits upp srskilt ofta av den med tiden allt mer
htska oppositionen. Medan fransmnnen i samma situation producerade
dussintals pamfletter om att Ludvig XVI inte var far till kronprinsen, nmns
det svenska ryktet trots allt bara i frbigende i ett ftal smdeskrifter. Jag
har funnit omnmnanden av kronprinsens psttt okta brd i sju handskrift
cirkulerade oppositionella skrifter frn kungens livstid, och d r det inte alla
av dessa som hvdar att ryktet verkligen r sant. Varfr gavs s litet uppmrk-
samhet t ett tillsynes s tacksamt mne? Kanske hade det sitt ursprung i att
landet redan tv gnger tidigare under 1700-talet hade sttt infr situationen
att inte ha ngon sjlvklar tronfljare. Detta var en mycket besvrlig situation
som f ville uppleva igen. Det r fullt mjligt att man verkligen fruktade den
folkets inbrdes blodsutgiutelse som Torgny varnar fr. Vrt att notera r
ocks att f av smdeskribenterna verkar ha velat kritisera monarkin som
system. Vad man vnde sig mot var frmst Gustaf III sjlv och hans politik,
inte monarkin som sdan. Skribenterna kan ha ansett att ett ifrgasttande
av kronprinsens brd skulle kunna undergrva legitimiteten av hela styrelse-
skicket p ett stt som de inte nskade.
Wekliga njen och quinnliga tidsfrdrif Kungen som omanlig eller

kvinnlig
Mjligen mindre politiskt farlig n kronprinsens brd, men nd effektiv i
smdande syfte, var anklagelsen att Gustaf III saknade intresse fr det mot-
satta knet. I den tidiga Parodie fver Riddarespelet p Drottningholm, frn
1779, beskrivs hur riddaren greven av Svitjod (Gustaf III) fljt riddar-
spelets regler och tagit sig en dam [o]anset kjnets [kvinnoknets] fgring
och behagelighet icke fngslat hans hjerta.23 Nr sedan riddarna ska kasta
prick mot Krlekens bild r det inte srskilt frvnande att greven kastar
miste.
Gustaf III:s svala amorsa intresse fr det motsatta knet var ett mne som
terkom hos flera samtida skribenter. Samtidigt anklagades han ocks ofta
fr att umgs fr mycket med kvinnor och sjlv ha en kvinnlig natur. Ulric
Scheffer ger till exempel fljande mycket kritiska beskrivning av kungen i en
privat anteckning frn 1779:
23
Alla citat ur Parodie fver Riddarespelet p Drottningholm r tagna frn versionen i Upp-
sala universitetsbibliotek, E138.
Det som r srskilt mrkvrdigt r att han inte kan undvara kvinnorna, men att han aldrig
njuter av dem. Mnne r det fr att deras sinne fr bagateller stmmer mer verens med
hans, n mnnens? Mnne r det fr att han gr strre intryck p dem? Mnne r det
slutligen fr att skapa sig en skld mot dem som skulle vilja tala med honom om ngon
angelgenhet? Kanske r det allt detta tillsammans. Oavsett har han aldrig hyst passion fr
ngon enda av dem. Det r deras klder som behagar, inte deras personer, sledes betalar
de honom igen med samma mynt.24
Axel von Fersen d.. anser ven han att kungen omger sig med kvinnor just
drfr att han delar deras sinnelag och intressen:
Han [Gustaf III] har liten eller ingen skggvxt, och hela hans utseende saknar manlighet.
[...] i sin tidiga ungdom visade han aldrig ngon manlig bjelse. D han lekte med sina
brder fredrog han att spela kvinna, och d han fick vlja nyrspresenter fredrog han
en solfjder framfr en vrja eller ett gevr och d han skulle deklamera ngon passage,
var det alltid hjltinnans roll. Han har behllit sin smak fr damsllskap och smsakerna
i deras prydnader och stor knnedom om deras stt att kl sig, det r endast drfr han
r fst vid kvinnoknet, behovet att lska och hans hjrta har ingenting med det att
gra.25
Kungens svgerska Hedvig Elisabeth Charlotta anser i sin tur att kvinnorna
aldrig kommer att utva makt ver kungen, eftersom han inte knner sig
amorst dragen till dem. Hon kommenterar i den dagbok hon skrev i form
av brev till sin vninna Sofie Piper:
24
versttningen r baserad p Beth Hennings gonvittnen. Gustaf III (Stockholm 1960),
s. 134, med vissa justeringar. Jag vill tacka professor Marie-Christine Skuncke, som hjlpt till
med versttningarna frn franskan. I original: Ce quil y a de plus extra ordinaire est quil ne
peut pas se passer des femmes et quil nen jouit jamais. Serait ce parce que leur Esprit Bagateillier
Saccorde mieux avec le sien, que celuy des hommes? Serait ce quil leurs en impose davantage?
Serait ce enfin pour sen faire un Bouclier contre ceux qui voudroient luy parler du quelque affaire?
peuttre est ce le tout ensemble. Malgr cela, il na jamais eu de passion pour aucune. Ce sont leurs
habits qui plaisent, ce nest pas leurs personnes, aussi le luy rendent elles bien. Caractaire du Roi,
tenu le 21 de mars 1779, Uppsala universitetsbibliotek, F621.
25
Riksarkivet, Stockholm, Stafsundsarkivet, Axel von Fersen d.., vol. IV. versttningen
r baserad p Hennings gonvittnen, s. 76, med vissa justeringar. I original: Il a peu ou points
de barbe et toute sa figure na rien de male [...] dans sa premire jeunesse il ne donnoit aucune in-
clination masculine. Sil jouait avec ses freres il prennoit par preference le Role de femme et quand il
avoit le choix des etrennes de lanne il preferait une evantaille une epe ou un fusil et sil declamoit
quelque passage cetoit toujours le role de lheroine. Il lui en reste encore le gout decid pour la societ
des femmes et les bagatelles de leur atours, et une grande connaissance sur leur parure, ce nest que
par la quil tient au sexe, le besoin daimer et son cur ny sont pour rien.
462 Annie Mattsson
Det r inte naturligt att hon [drottningen] frsker f makt ver kungen, vilket alltid kom-
mer att vara omjligt fr alla kvinnor vilka de n vara mnde, ty kungen r p inget stt
bjd att ge efter fr knet [kvinnoknet]; liksom han p intet stt r knslig fr Sknheten
[...].26
Bristen p amorst intresse fr kvinnor r ngot som hela tiden framhlls

som en negativ egenskap hos kungen. Att inte tr kvinnor r att vara oman-
lig enligt dessa vittnesml. Detta innebar dock inte att motsatsen, en man
som gnade stor tid t sina lskarinnor, sgs som ett manligt ideal. Som vi
har sett nmns bland exemplen p dliga furstar i Det Moraliska Dopet eller
Konung Biribir svl de verdrivet kyska som de sexuellt utsvvande. I den
svenska kontexten var Gustaf III:s bror hertig Karl en av de mn som kriti-
serades fr sina mnga kvinnoaffrer. Detta sker bland annat i Parodie fver
Riddarespelet p Drottningholm. En av de negativa aspekterna av hertigens
kvinnoaffrer r enligt denna skrift det omoraliska i att han bedrar sin hustru,
men han framstr ocks som flyktig och ostadig, eftersom han hela tiden by-
ter freml fr sin krlek. Vad gllde frhllandet till kvinnor var mansidealet
sledes tydligt: en man skulle knna tr till kvinnor, men ha tillrckligt med
sjlvbehrskning fr att kunna st ver denna tr nr det krvdes av honom.
Detta stmmer ocks vl verens med budskapet i andra kllor frn ldre och
tidigmodern tid.27
I de ovan citerade passagerna av Fersen och Scheffer sgs Gustaf sakna
tr till kvinnor, men frfattarna beskriver ocks andra problematiska inslag
i hans frhllande till det motsatta knet. Trots att han inte knner passion
fr kvinnorna tycks han vilja omge sig av dem, och detta frklaras med att
han sjlv r kvinnlig. Denna typ av anklagelser terkommer ocks i ett flertal
smdeskrifter. I dikten Min Kung! Om du vill Henrics lika vara... ges rd
till kungen om hur han ska bete sig fr att efterlikna sina goda frebilder,
den franske kungen Henrik IV, solkungen Ludvig XIV och de tv tidigare
26
Min versttning. I original: [I]l netoit pas naturel quelle [drottningen] tacha davoir de
lempire sur le Roi, ce qui seras jamais impossible pour toute femme quelconque, car le Roi nest
nullement enclin cder au Sexe ; comme il nest en aucune manire sensible pour la Beaute. Lettre
au mois de Novembre 1789 de Stockholm, Riksarkivet, Stockholm, Ericsbergsarkivet, Hedvig
Elisabeth Charlottas samling, Hedvig Elisabeth Charlottas dagbok.
27
Se exempelvis Brewer, Personal Scandal, s. 91, och Jonas Liliequist, Frn niding till
sprtt: En studie i det svenska omanlighetsbegreppets historia frn vikingatid till sent 1700-
tal, Anne Marie Berggren (red.), Manligt och omanligt i ett historiskt perspektiv, Forsknings-
rdsnmndens rapport 99:4 (Stockholm 1999), s. 8082, 90.
Gustaverna.28 Versen kan tolkas som en anklagelse mot kungen om att han
fr nrvarande inte lever upp till sina fresatser, utan handlar tvrtemot de
rd som ges i dikten. Ett av rden lyder: Om du vill sdant Minne vinna,
/som liknar det Gustaver ndt, /vis att det fallit p din ltt, /att tnka man-
ligt, ej som Qvinna. Exakt vad som menas med att tnka som en kvinna
klargrs inte, men drskap, flrd, narrverk och lekar hr till det som frdms
i vriga strofer.29
ven i En Swrges Faar frknippas kungen med kvinnor i raderna: Hans
Hierna utaf idell [j]oller/bldt Knets loof haar sig beredt/I Klddrgt ock
i frija seder/Han skapar folketts hela heder.30 Precis som Fersen och Schef-
fer tycks denna smdefrfattare anse att det kvinnliga i kungens tnkande
till stor del handlar om hans upptagenhet med yttre, oviktiga ting, som ex-
empelvis klder. I samma anda sammankopplas kungens njeslystnad med
kvinnlighet i Det Moraliska Dopet eller Konung Biribir, dr Erik rsll, som
utgr sinnebilden fr den gode gotiske konungen, sger att ingen kta svensk
konung hnger sig t wekliga njen och quinnliga tidsfrdrif . I Parodie f-
ver Riddarespelet p Drottningholm stlls ocks kungens pstdda kvinnliga
tidsfrdriv mycket effektfullt mot det manliga ideal han borde leva upp till
nr greve Svitiods br en skld med en bild av en hjlte med fulla vapen som
virkar en kvinnogjrdel.
Ocks synen p flrd och njen som ngot kvinnligt, eller tminstone
omanligt, stmmer med vad exempelvis Jonas Liliequist kommit fram till
angende manlighetsideal i det tidigmoderna Sverige. En riktig man skulle
visa flit och karaktrsfasthet, inte vara flrdfull eller ska njutning.31 I mnga
av smdeskrifterna framstlls Gustaf III som den direkta motsatsen till detta
ideal. I stllet fr att visa flit i sitt vrv frsker han undkomma sina plikter
fr att f tid att gna sig t teater och njen. I stllet fr att omge sig med
kloka mnniskor som kan ge honom goda rd i viktiga beslut vljer han att
omge sig med unga smickrare som underblser hans ffnga och njeslyst-
nad. Om man anlgger detta breda perspektiv p vad som rknas som ankla-
gelser om omanlighet r temat mycket vanligt i skrifterna. Om man dremot
endast rknar de tillfllen dr kungen mer explicit anklagas fr kvinnlighet
eller omanlighet blir skrifterna betydligt frre. Till denna grupp kan rknas
28
Dateringen av detta verk r osker.
29
Min Kung! Om du vill Henrics lika vara, Kungliga biblioteket, Stockholm, Vs142:2.
30
En Swrges Faar, Uppsala universitetsbibliotek, F581. Datering oknd.
31
Liliequist, Frn niding till sprtt, s. 8283, 90.
464 Annie Mattsson
de skrifter vi nyss gtt igenom och ven Laterna Magica, som i sedvanlig grov
stil berttar att archiater Rosenstein klmte Gustafs schm Testichler
vid fdseln. Utmrkande r dock att bda typerna av anklagelser r mindre
vanligt frekommande i de smdeskrifter som berr kriget 17881790 och
statskuppen 1789 n i dem som behandlar andra hndelser och freteelser.
Orsaken till detta str troligen att finna i att tonen ofta r mer allvarlig i de
verk som rr kriget och statskuppen. Nr dessa mnen behandlas beskriver
man inte lngre Gustaf som kvinnlig, fnig och inkompetent, utan snarare
som en slug och samvetsls tyrann.
Mtressen Armfelt och andra anklagelser om homosexuella handlingar

Ur vrt moderna perspektiv ligger det nra till hands att tro att omanlig-
hetsanklagelser ven skulle kombineras med anklagelser om homosexuella
bjelser. Det r dock mycket ovanligt att man i svenskt material frn den hr
tiden stter p en koppling mellan kvinnlighet eller omanlighet och manlig
homosexualitet. Troligen beror det p att den kopplingen nnu inte frekom
i Sverige vid denna tid.
Att ver huvud taget tala om homosexualitet mellan mn och synen p
detta under tidigmodern tid r komplicerat. Frst och frmst br ppekas
att begreppet homosexualitet nnu inte var uppfunnet, utan att sexuella
handlingar mellan mn fll under begreppet sodomi, som fungerade som
ett samlingsbegrepp fr diverse frbjudna sexuella praktiker (frutom sex
mellan mn ven exempelvis oralsex mellan man och kvinna samt tidelag).32
Skillnaden mellan det gamla sodomibegreppet och det nya homosexuali-
tetsbegreppet brukar ocks beskrivas som att man inom det ldre systemet
betraktade en sexuell handling mellan tv mn som en synd och ett brott,
men att man inte kopplade det till en frestllning om ngon typ av lggning
eller identitet hos frvarna.33 Trots detta brjade det i exempelvis England
32
Se exempelvis Gran Sderstrm (red.), Sympatiens hemlighetsfulla makt. Stockholms
homosexuella 18601960 (Stockholm 1999), s. 16, SAOB under sodomit och sodomi samt
Jonas Liliequist , Staten och sodomiten. Tystnaden kring homosexuella handlingar i 1600-
och 1700-talets Sverige, sa Bergenheim & Lena Lennerhed (red.), Seklernas sex. Bidrag till
sexualitetens historia (Stockholm 1997), s. 94.
33
Denna i dag tmligen etablerade syn p skillnaden mellan de tv begreppen baserar
sig frmst p Michel Foucault, som formulerade den ofta citerade frasen: Le sodomite tait
un relaps, lhomosexuel est maintenant une espce. (Sodomiten var en terfallsfrbrytare, den
homosexuelle r nu en art.) Michel Foucault, Historie de la sexualit I: La volont de savoir
(Paris 1993, o.u. 1976), s. 59.
redan under 1700-talet etableras en bild av en viss typ av feminin man som
trdde andra mn, den s kallade molly-figuren.34 Kopplingen mellan
kvinnlighet och samknad tr kan ocks spras nda tillbaka till antikens
kinaidos-figur,35 men verkar inte ha funnits i Sverige. Det br ocks tillggas
att vissa forskare ven ifrgasatt hur tydlig kopplingen mellan kvinnlighet
och manlig homosexualitet verkligen var i England under 1700- och 1800-
talen. I The Wilde Century: Effeminacy, Oscar Wilde and the Queer Moment
framhller Alan Sinfield t.ex. klassaspekten i synen p kn och sexualitet.
Sinfield hvdar att medan kvinnlighet hos mn ur de lgre klasserna kom att
sammankopplas med mollies och samknat begr ansgs det dock under
1700-talet inte misstnkt om mn ur aristokratin uppvisade kvinnliga drag.
Han hvdar vidare att man inom adeln lnge behll 1600-talets libertinska
och mer flytande syn p sexualitet, dr en man inte sgs som mindre manlig
fr att han hade bde lskare och lskarinnor, s lnge han sjlv var den aktiva
parten.36
I den svenska kontexten var inte heller bara kopplingen mellan kvinnlighet
och manliga homosexuella handlingar vag, utan man tycks i strsta mjliga
mn ha undvikit att ver huvud taget nmna sexuella handlingar mellan
mn.37 Letar man noga kan man dock hitta vissa anklagelser om samknade
sexuella handlingar riktade mot Gustaf III, men d kopplas dessa oftast till
allmn omoral snarare n kvinnlighet.
Ett exempel p en tidig anklagelse om att kungen skulle ha sexuella rela-
tioner med mn r ett privat brev frn Adolph Fredrik Falkenberg till Gustav
Adolf Reuterholm frn 1783, dr Falkenberg kommenterar att Gustaf har
med sig Armfelt och en annan ung man som metraisser p sin resa till
Italien.38 Falkenberg och Reuterholm tillhrde en hgre krets av frimurare
34
Ordet molly (frn latinets mollus fr mjuk) betecknade i 1700-talets England en feminin
man, ofta kldd i kvinnoklder, som hade sex med andra mn. Se exempelvis Alan Sinfield, The
Wilde Century: Effeminacy, Oscar Wilde and the Queer Moment (London & New York 1994), s.
38 och Oxford English Dictionary, http://www.oed.com (lst 20.6.2007) under molly.
35
Liliequist, Frn niding till sprtt, s. 75.
36
Sinfield, The Wilde Century, s. 3942.
37
Se Liliequist, Frn niding till sprtt, s. 88, och Staten och sodomiten, s. 108.
38
Brev frn A. F. Falkenberg till G. A. Reuterholm, Svenska Frimurarordens Arkiv, Stock-
holm, Reuterholms samling 121. 141. 2. Varmt tack till Kjell Lekeby som uppmrksammade
mig p detta.
466 Annie Mattsson
inom vilken det verkar ha varit tmligen vanligt att man uttalade sig negativt
och respektlst om kungen.39
En liknande formulering terfinns i en som handskrift cirkulerad oppo-
sitionell skrift frn 1789 som kommenterar att Bland alla hans [kungens]
favoriter var Baron Gustaf Moritz Armfeldt onekligen den frmsta: lskad av
konungen som maitresse [...].40 I det fallet rr det sig om en enda rad som
behandlar mnet i en 55 sidor lng handskrift i 4:o. I vrigt beskrivs framfr
allt Gustafs kupp vid riksdagen 1789.
Frhllandet mellan kungen och Armfelt misstnkliggrs ocks i den hand-
skriftcirkulerade smdeskriften Beskrifning p fverste KammarJunkarens Ba-
ron G. Armfelts Juhl klapp r 1788 fversatt frn Fransyskan, som utgrs av
Portrtt av en ordensprydd Gustav

Mauritz Armfelt (17571814) framfr
en byst av Alexander II. Lngst ned p
Armfelts vnstra sida syns den danska
Elefantordens kraschan. Kopia mlad av
Johan Erik Lindh 1845 efter original av
Carl Fredrik von Breda. Olja p duk,
91 x 74,5 cm. Helsingfors universitet.
39
O.-P. Sturzen-Becker, Reuterholm efter hans egna memoarer. En fotografi (Stockholm &
Kpenhamn 1862), s. 99. Om frimurarnas koppling till den politiska oppositionen mot Gus-
taf III och kungamordet, se ven Roger de Robelin, Hans tid r kort, ty hans lefnad str
uti min hand om hertig Carl och sammansvrjningen, Skottet p operan 17721992. Bil-
der kring attentatet mot Gustaf III. Utstllning p Gripsholms slott 14 mars14 september 1992
(Stockholm 1992).
40
Kort Berttelse om 1789 rs Revolution och dess orsaker, Kungliga biblioteket, Stockholm,
D158:4.
en beskrivning av en fiktiv mlning frestllande kriget mellan Sverige och

Ryssland. Tavlan avbildar bland andra storvisiren av Turkiet som erbjuder
kungen (kallad N.N.) en pse pengar fr att anfalla Ryssland. P andra sidan
av kungen befinner sig bakom en buske, en corpulent mansperson i Hof-
drgt, framstupa med nedstrukne bxor, vridande ansigtet t Monarken och
fver hvars rygg ses Elefanten ordens bandet. Denna man ska med strsta
skerhet tolkas som Armfelt, som genom Gustafs frsorg erhllit den danska
elefantorden.41 Kungens beteende beskrivs vidare som att N.N. med en be-
grlig och lttsinnig mine strcker sig med vnstra handen efter Stor Vizirens
pgr [penningar], och med sin hgra nalkas den fete mannens blottade del.
Armfelt nmns ven av Hedvig Elisabeth Charlotta, som kommenterar
i sin dagbok 1783 att hans gunst hos kungen orsakat hgst frnrmande
rykten, till och med sdana att anstndigheten inte tillter mig att delge er
dem.42 ret drefter, nr kungen och hans sllskap kommit tillbaka frn
Italienresan, kommenterar hon hovlivet s hr:
Levnadssttet hr r verkligen s skandalst som mjligt, och de friheter man tar sig i par-
ken om kvllarna r av den mest opassande sort. Eftersom den paviljong jag bebor ligger s
till att jag kan se och hra allt utan att bli upptckt har jag mjlighet att uttala mig om det;
alla operaflickornas bullersamma munterhet r inte det som chockerar fr nrvarande utan
oanstndigheterna tillhr en annan sort, som blygsamheten inte tillter mig att frtlja.
Man har helt bytt smak hr i landet, det tycks som om italienska seder har infrts.43
41
Den tolkningen ges ocks i en marginalanteckning i anslutning till versionen i Kung-
liga biblioteket, Stockholm, D158:4. Citaten kommer dock hr frn Beskrifning p fverste
KammarJunkarens Baron G. Armfelts Juhl klapp r 1788 fversatt frn Fransyskan, Uppsala
universitetsbibliotek, E138.
42
Min versttning. Lettre au mois de Mars 1783 de Stockholm, Riksarkivet, Stockholm,
Ericsbergsarkivet, Hedvig Elisabeth Charlottas samling, Hedvig Elisabeth Charlottas dagbok.
I original: occasionne les bruits tres injurieux, et mme tels que la decence ne me permit pas de
vous en faire pard.
43
versttningen r baserad p Hedvig Elisabeth Charlottas Dagbok, del II 17831788,
vers. Carl Carlson Bonde (Stockholm 1903), s. 62, med vissa justeringar. Lettre au mois de
Septembre 1784 de Dronningholm, Riksarkivet, Stockholm, Ericsbergsarkivet, Hedvig Elisa-
beth Charlottas samling, Hedvig Elisabeth Charlottas dagbok. I original: Le train de vie ici est
des plus scandaleux les licences qui se font les soire dans le jardin son des plus indescretes, comme
le pavillion que joccupe est tellement plac que je puis tout voir et tout entendre sans tre aperue
je puis tre mme den parler; la joie bruyantes de touttes les filles doperas nest pas ce qui choques
presentemens mais les indecences sont pousse tout dans une autre genre que la modestie me permet
point de raporter on change entierement dans ce pais de gout, il parat que les modes Italiennes
surtout ont t introduis.
468 Annie Mattsson
Italienska seder skall hr tolkas som homosexuella handlingar, troligen

mellan mn.44 Kopplingen mellan denna typ av handlingar och Italien tycks
ha varit etablerad och anvndes till exempel redan i slutet av 1600-talet i
England nr man anklagade Vilhelm III fr att ha sexuella frbindelser med
sina manliga favoriter.45 ven om hertiginnan inte nmner kungen explicit
i detta stycke faller onekligen en viss skugga ven ver honom, med tanke
p att han nyligen tervnt frn just Italien, dit han reste tillsammans med
bland andra Armfelt.
Att samknade sexuella praktiker skulle ing i det osedliga hovlivet hvdas
ocks i den grova Laterna Magica, nr publiken visas en bild som frestller
die Hofflefnet:
da schpringet der knig mit seine Favoriten, Pagen und Commedianten: da sehen sie Hofs-
damer in seine kammer: einer partie von der Hoffcavaillerer sindt vor lang Zeit vorderfede:
den andere part haben ein andere zu Maitressen: was wolten die arme Damen gre? Sie
nehmen die Gardeskarler, Tragoner, Laquayer etc. etc. unt plantiren ob alle seiten galan-
terien. Wen der Mahler malet feyer und rek ob diese Taflan, so wird dass die Sodom und
Gomorra von den alter Testamente.46
Hr sgs inte heller explicit att kungen har sexuella frbindelser med mn,
men antydningen r stark med tanke p att han springer med sina favoriter
och pager samtidigt som hlften av hovkavaljererna har varandra som mt-
resser.
Liknande anklagelser tas ven upp i en tryckt dansk skrift frn 1790, Tilfor-
ladelig Oplysning om de hemmelige og forberedende Aarsager til den nuvrende
krig imellem Sverrig og Rusland for Aarene 1788 og 1789, samt Tilstanden og
Tnkemaaden i Sverrig, skriven av den landsflyktige svenske prsten Carl
Andreas Kierrulf. Danmark var vid denna tid involverat i det pgende kriget
mellan Sverige och Ryssland i egenskap av Rysslands allierade, och denna
skrift skiljer sig sledes frn smdeskrifterna som spreds av den inhemska
44
Se exempelvis Liliequist, Staten och sodomiten, s. 100.
45
Cameron McFarlane, The Sodomite in Fiction and Satire 16601750 (New York 1997),
s. 79.
46
Ungefrlig versttning till korrekt svenska: dr springer kungen med sina favoriter,
pager och komedianter: dr ser ni hovdamer i sina kammare: en del av hovkavaljererna r sedan
lng tid tillbaka frdrvade: de andra har varandra till mtresser: vad ska de arma damerna
gra? De tar gardeskarlarna, dragonerna, lakejerna, etc., etc., och riktar galanterier [kurtiser] t
alla hll. Nr mlaren mlar eld och rk p denna tavla, s blir det Sodom och Gomorra frn
Gamla Testamentet.
oppositionen i s mtto att den kan ses som krigspropaganda frn en frm-
mande makt. Den r skriven p danska, och sledes frmst avsedd fr en
dansk publik, med syfte att strka det folkliga stdet fr kriget och vcka av-
sky fr den svenske fienden. Eftersom frfattaren var svensk och hade dmts
till landsflykt fr att han kritiserat kriget kan man dock tnka sig att han ven
hoppades att skriften skulle bli lst i Sverige.47 Flera bevarade handskrivna
versttningar vittnar om att den ocks verkligen ndde svenska lsare.48
Strre delen av denna danska skrift bestr av en starkt kungakritisk beskriv-
ning av kriget mellan Sverige och Ryssland 17881790 och orsakerna bakom
det. Den avslutas sedan med ett tillgg som innehller en pstdd karaktrs-
beskrivning av den romerske kejsaren Octavianus (Augustus). Texten kring
detta stycke ger dock en tmligen tydlig instruktion att avsnittet ska lsas som
en beskrivning av Gustaf III, och jmfrelser mellan Gustaf och Augustus
var vanliga i rojalistiska skrifter. I den danska skriften mter vi dock inte de
kungatrognas bild av den romerska gullderns fredslskande vlgrare, utan
vi fr veta att kejsaren var bde osympatisk och envldig och att han ocks
elskede meer en Mcenas, end sin skjnne Gemal. Dr finns ocks en
passage som lyder: De Yndlinger, som faae den nrmeste Udgang til hans
Fortrolighed _ _ _ _ Men jeg drager Gardinet for den mrke Tidsfordriv, som
ikkun hrer til hans srskilte Levnet.49 Det r tmligen tydligt att det som
hnder bakom denna rid r sexuella handlingar mellan kejsaren och hans
Yndlinger (gunstlingar). I detta fall nmns ocks kvinnlighet som en viktig
negativ egenskap hos kejsaren/kungen. Han var, enligt Kierrulf, quindagtig
og mat i kjerlighed och hans personlighet var helt dominerad av Qvin-
dagtighed og Forfngelighed. Hr kan vi allts se en viss koppling mellan
kvinnlighet och homosexuella handlingar, en koppling som r frnvarande i
smdeskrifter med svenskt ursprung. Man skulle mjligen kunna spekulera i
om denna skillnad kan tillskrivas en mer kontinental dansk kultur.
Bland de svenska handskriftcirkulerade smdeskrifterna finns ocks tre
exempel p att kungen anklagas fr att vara sodomit. En av dessa skrifter
47
Om C. A. Kierrulf se Severin Cavallin, Lunds stifts herdaminne, del 4 (Lund 1857), s.
206207.
48
Se exempelvis avskrift i Lunds universitetsbibliotek, De la Gardiesamlingen, cod coll
I: 11.
49
Carl Andreas Kierrulf, Tilforladelig oplysning om de hemmelige og forberedende aarsager
til den nuvrende krig imellem Sverrig og Rusland for aarene 1788 og 1789, samt tilstanden og
tnkemaaden i Sverrig 1790 (Kpenhamn 1790), s. 51, 53.
470 Annie Mattsson
har fungerat som en smdeskrift, men utgrs i praktiken av en i princip

ordagrann avskrift av tv kapitel ur Eric Schroderus svenska versttning av
Johannes Magni Swea och Gtha Crnika (Stockholm 1620).50 Dessa tv ka-
pitel behandlar den forntida konungen sten, som enligt Johannes Magnus
ocks kallades Gstagh och var den tredje kungen med det namnet. Denne
sten beskrivs som en fruktansvrd tyrann och orsaken till att han kom att
kallas Gstagh sgs ha varit att det p det gamla gtiska sprket betydde
ungefr den som rvar och skvlar gods och gor. Denne tyrann gnade
sig ven t grova sodomitiska synder och kldde sig ibland i kvinnoklder
och bar sig t som en sinnessjuk.51 Ursprungligen var stycket om namnet
Gstagh och dess betydelse riktat mot Gustav Vasa, men genom att Johan-
nes Magnus, liksom av en lycklig slump, ven lagt till att tyrannen i frga var
den tredje med det namnet, kom kapitlen ocks att fungera utmrkt som en
smdeskrift mot Gustaf III nrmare 250 r senare. Eftersom originaltexten
skrivits s lngt tidigare r det dock svrt att dra ngra slutsatser angende
1700-talets politiska smdelser utifrn just denna skrift.
I de tv andra skrifter som anklagar kungen fr sodomi r det utmrkande
att det endast utgr en av mnga anklagelser som sammantaget mest ger
intryck av att vara en lista ver de allra grvsta synder frfattaren kunde
frestlla sig. I Grifte Runor, som tycks ha brjat spridas strax efter kungens
dd, anklagas Gustaf III exempelvis fr att vara sodomit, men ocks fr att
vara bland annat fader- och modermrdare, ateist och arvfurste till helvetet.52
I det sammanhanget r det oskert om det i samtiden tolkades som en direkt
anklagelse om att Gustaf III hade sexuella frbindelser med mn eller om
budskapet snarare var att kungen var vrre n alla syndare sammantagna.
Som redan kommenterats behvde inte heller ordet sodomit p 1700-talet
enbart beteckna en man som hade sexuella relationer med andra mn.
Den smdeskrift mot Gustaf III som r mest explicit och detaljerad nr den
anklagar kungen fr att ha begtt samknade sexuella handlingar r en skrift
som enligt Gran Sderstrm troligen tillkommit efter 1809.53 Dr beskrivs
50
Sdana avskrifter finns exempelvis i Lunds universitetsbibliotek, De la Gardiesamlingen,
Historiska handlingar 22; Kungliga biblioteket, Stockholm, Vs142:2 och Uppsala universitets-
bibliotek, Posse 32.
51
Johannes Magnus, Swea och Gtha Crnika, versatt av Eric Schroderus (Stockholm
1620), bok 8, kapitel 38 och 39.
52
Grifte Runor, Kungliga biblioteket, Stockholm, D158:5.
53
Gran Sderstrm, Karaktren Gustav III, Lambda nordica (1989:1), s. 161.
dess [hans] sammanlefnad med Karlar genom en mngd anekdoter om hur

kungen antastat mn och hngivit sig t orgier med sina pager.54 ven hr r
det hela tydligt kopplat till en anklagelse om allmn omoral. Skriften har till
och med verskriften Reflectioner fver Konung Gustaf IIIdjes formerade
begrepp om Dygd och Sedig lefnad, Grundad p Dess [hans] grningar, och
styrkte med ngre hr nedanfre antecknade Hndelser.
Sammantaget har jag sledes i mitt material funnit avsnitt som kan tol-
kas som anklagelser om homosexualitet i fem handskriftcirkulerade sm-
deskrifter frn ren 17861792, samt drtill i en smdeskrift som tros ha
tillkommit efter kungens dd, i en dansk smdeskrift, samt vid fyra tillfl-
len i brev, dagbcker och memoarer. Utmrkande fr alla smdeskrifterna
med undantag fr Reflectioner fver... r att anklagelsen inte utgr hu-
vudnumret i skriften, utan ofta sker i frbigende, och aldrig r srskilt
utfrlig.
Som ett grepp i den politiskt motiverade smutskastningen av Gustaf III
tycks allts denna typ av anklagelser inte ha haft en srskilt viktig roll. Detta
resultat r dock inte srskilt ovntat, med tanke p att tidigare forskning
redan konstaterat att diskursen kring homosexualitet var i det nrmaste obe-
fintlig i det tidigmoderna Sverige. Jonas Liliequist spekulerar till och med om
att mnga svenskar under denna period kan ha saknat frestllningar kring
sexuella handlingar mellan personer av samma kn, eftersom man inte satte
ord p det.55
ven i mitt material frekommer det, som vi sett, att denna typ av hand-
lingar beskrivs genom utelmningar eller omskrivningar. Drmed inte sagt
att just dessa frfattare saknade frestllningar om handlingarna. Dremot
tycks det ha saknats en tradition av att skriva om mnet, bde i allmnhet
och i smdande syfte.
Det br dock tillggas att ven om diskursen kring homosexuella hand-
lingar var mycket mer levande i Frankrike och England s var det inte heller
dr ett dominerande tema i smdandet av kungligheter. Det finns dock ett
antal knda exempel p smdanden av denna art frn bda lnder. Smde-
skrifterna mot Vilhelm III frn slutet av 1600-talet har redan nmnts och i
Frankrike utsattes Henrik III hundra r tidigare fr samma typ av anklagel-
54
Sderstrm, Karaktren Gustav III, s. 158. Hela skriften r publicerad i Sderstrms
artikel.
55
Liliequist, Staten och sodomiten, s. 95.
472 Annie Mattsson
ser.56 I brjan av 1700-talet anklagades ocks den engelska drottningen Anne

fr att ha sexuella frbindelser med en av sina kvinnliga favoriter.57 I Gustaf
III:s samtid var det frmst Marie-Antoinette som anklagades fr att leva ett
libertinskt liv med bde lskare och lskarinnor, men ven den engelske re-
genten Georg III kopplades ibland samman med sodomi i oppositionens
smdande.58
Det pryda Sverige?

Jag har hittills studerat tv olika typer av teman i smdandet av Gustaf III,
dels anklagelser som har med uppfattningen av kn att gra, det vill sga
anklagelser om omanlighet och kvinnlighet, dels anklagelser med sexuell
anknytning. Ibland sammanfaller dessa bda, som till exempel d kungen
anklagas fr att ha anlitat Munck fr att gra drottningen gravid, en sexuell
scen dr Gustafs bristande potens fr honom att framst som omanlig. I
andra fall r kopplingen inte lika tydlig, som i fallet med vissa anklagelser
om homosexuella handlingar. I Kierrulfs danska smdeskrift kan man ana
ett samband mellan quindagtighed och homosexuella handlingar mellan
mn. I de samtida inhemska skrifterna r kopplingen nnu svagare. I flera
fall nmns ordet matresse, framfr allt om Armfelt, och detta ord har ju utan
tvivel en kvinnlig konnotation. Det r dock svrt att avgra om man hrmed
ville uttrycka att det fanns ett samband mellan mns samknade sexuella
handlingar och feminitet, eller om det helt enkelt inte fanns ett passande
ord fr en manlig favorit som hade en sexuell relation med kungen. I fallet
Armfelt fanns ocks den passande konnotationen till de franska kungliga
mtresser som ofta fick utst kritik fr att de genom sin intima relation till
regenten hade skaffat sig ofrtjnt stort inflytande ver rikets styrelse. P ett
liknande stt hade Armfelts nra vnskap med kungen vckt ont blod vid det
svenska hovet. Oavsett hur anvndandet av ordet matresse uppfattades r det
dock tydligt att man ingenstans bland anklagelserna om homosexualitet kan
56
Kathrine B. Crawford, Love, Sodomy, and Scandal: Controlling the Sexual Reputation
of Henry III, Journal of the History of Sexuality 12 (2003:4), Harold Love, English Clandestine
Satire 16601702 (Oxford 2004), s. 142143 och McFarlane, The Sodomite in Fiction, s. 79.
57
Clark, Scandal, s. 1213.
58
Lynn Hunt, The Many Bodies of Marie-Antoinette: Political Pornography and the
problem of the Feminine in the French Revolution, Dena Goodman (ed.), Marie-Antoinette:
Writings on the Body of a Queen (New York & London 2003), s. 126127; Clark, Scandal,
s. 44.
finna ngra mer etablerade effeminerade figurer som Englands molly eller
antikens kinaidos.
En annan slutsats man kan dra av materialet r att svenska smdefrfattare
tycks ha varit mindre bengna n sina utlndska motsvarigheter att anvnda
sig av sexuellt frgade anklagelser, i alla fall om man jmfr med det samtida
England och Frankrike. nnu mer slende r att svenskarna ofta anvnder sig
av omskrivningar och antydningar snarare n explicita beskrivningar, och att
det sexuella oftast endast r en bisak i en skrift som till strre delen behandlar
andra mnen. Den grvsta svenska skriften i mitt material som hrstammar
frn kungens livstid r Laterna Magica med dess kommentar om att den arma
drottningen nu fick schmake dass, sum var gut och att hovkavaljererna
hade ein andere zu Maitressen. Som jmfrelse kan tas en fransk skrift,
Les amours de Charlot et Toinette, som tmligen ofrblommerat beskriver
hur Marie-Antoinette tillfredstller sig sjlv eftersom den impotente Lud-
vig XVI:s allumette (tndsticka) inte var plus grosse quun ftu (strre n
ett str) och toujours molle et toujours croche (alltid slapp och alltid krokig).59
Denna typ av sexuellt explicita smdeskrifter tycks knappt ha frekommit
alls i Sverige. Detta stmmer ocks vl verens med Ingemar Carlssons erfa-
renheter frn sin forskning kring frihetstidens politiska skrifter. Visserligen
frekom det ven d skrifter med sexuella anspelningar, exempelvis Det war
konung Fredrich i Swea land som drev med Fredrik I och hans lskarinnor,
men verlag var de sexuella inslagen inte srskilt explicita, och strre delen
av skrifterna undvek den tematiken helt.60
Anklagelser om omanlighet eller kvinnlighet som inte r kopplade till sexu-
ella handlingar var dock tmligen vanliga i smdandet av Gustaf III, i alla fall
om man i anslutning till tidens manlighetsideal breddar begreppet oman-
lighet till att omfatta sdant som att vara njeslysten, oansvarig och styrd av
drifter och impulser. ven hr verensstmmer mnstret med frihetstidens
tradition, dr det var vanligt att man sammankopplade sina politiska fiender
med kvinnlighet. Nordenflycht liknade till exempel Dalin vid en flicka i en
politisk paskill frn 1740-talet.61
59
Darnton, The Literary Underground, s. 200. Min versttning.
60
Ingemar Carlsson, Olof Dalin och den politiska propagandan infr lilla ofreden: Sagan
Om Hsten och Wr-Wisa i samtidspolitisk belysning (Lund 1966), s. 318; Ingemar Carlsson,
Frihetstidens handskrivna politiska litteratur: En bibliografi (Gteborg 1967), s. 74, samt samtal
med Ingemar Carlsson 2.5.2007.
61
hrberg, Vittra fruntimmer, s. 189, samt samtal med Ann hrberg 3.5.2007.
474 Annie Mattsson
Sammanfattningsvis kan man sledes sga att kn och sexualitet spelade en

viss roll i smdandet av Gustaf III, men att det svenska materialet innehller
lngt frre explicita sexuella inslag n det samtida franska och engelska. Hur
ska man frklara denna skillnad? En relevant frga i sammanhanget r hur
bekanta de svenska smdefrfattarna kan antas ha varit med den utlndska
traditionen. Eftersom smdeskrifterna var anonyma r det mycket svrt att
ge ett tillfrlitligt svar p exakt vilka frfattare man har att gra med. Dre-
mot r det rimligt att anta att de flesta tillhrde de delar av samhllet som
hade tillgng till ett mer diversifierat utbud av litteratur. Antagandet bygger
dels p den bildning som frfattarna uppvisar och dels utifrn det faktum att
oppositionen mot Gustaf III hade sin starkaste grund hos adelsstndet. Om
frfattarna sledes tillhrde de mer bemedlade och bildade r det sannolikt att
de knde vl till framfr allt den franska traditionen. Frutom att adeln i all-
mnhet hade en god kontakt med Frankrike har exempelvis Tomas Anflt vi-
sat att franska frbjudna bcker importerades till Sverige, dribland Anecdotes
sur Madame la comtesse du Barry, som i oblyga ordalag beskriver den kungliga
mtressen du Barrys vg till tronen. Anflt har till och med funnit en svensk
versttning av den franska Le Gazetier Cuirass ou Anecdotes scandaleuses de la
cour de France frn 1772.62 Att svenskarna inte fljde den franska smdetradi-
tionen berodde drfr knappast p att de inte hade knnedom om den.
Vi mste allts ska en annan orsak till att svenskarna i s stor utstrckning
avstod frn de sexuella inslagen, trots att de p s mnga andra stt rrde sig
inom samma retoriska tradition som fransmnnen. En mjlig teori r att det
hngde ihop med svenskarnas ovilja mot fransmnnens upplysningsfrgade
religionskritik, det vill sga att det hade sin rot i kyrkans och religionens starka
inflytande i Sverige jmfrt med Frankrike och England. Mitt intryck r dock
att det i vrt fall rr sig om mer n en religist grundad motvilja mot porno-
grafiska texter i allmnhet. Sexuella anspelningar tycks trots allt ha varit upp-
skattade i andra typer av sammanhang, dr Bellmans visor kanske r det mest
knda exemplet, men ven Kellgren och Leopold gjorde sina insatser i gen-
ren och bland skillingtrycket frekom tskilliga visor med sexuellt innehll.63
62
Tomas Anflt, Svensk epilog, Robert Darnton, Pornografi och revolution (Stockholm
1996), s. 371378.
63
Om erotiskt frisprkiga verk frn svenskt 1700-tal, se Petra Sderlunds frord till an-
tologin Vgade verk ur vitterheten (Stockholm 2007), urval och inledning av Petra Sderlund,
s. 1820; Arne Jarrick, Krlekens makt och trar. En evig historia (Stockholm 1997), s. 147
185.
Man ndde kanske sllan upp till franska och engelska frfattares frisprkig-
het, men det tycks nd ha varit s pass vanligt och uppskattat att det r ngot
frvnande att den sexuella tematiken inte slog igenom ven i smdandet.
Mjligen kan man tnka sig att mnet undveks just drfr att det, tmins-
tone i praktiken, tolererades i vissa andra sammanhang, och att det sledes
inte gde en srskilt stark frmga att sra verheten. Det frefaller hur som
helst som att 1700-talssvensken helst avstod frn att blanda in det sexuella i
det politiska, och frmst frknippade skabrsa inslag med humor, pornografi
och mer opolitisk vitterhet.
Jag har hittills begrnsat min internationella jmfrelse till Frankrike och
England, men om man breddar synfltet ngot visar det sig att Sverige inte
var unikt. Den hollndske forskaren Wijnand W. Mijnhardt har visat att det
ven i Holland under 1700-talet var tmligen ovanligt att man blandade
pornografi och politik eller filosofi p samma stt som fransmnnen gjorde.
Mijnhardt freslr att orsaken till detta skulle ligga dels i den nederlndska
tryckfriheten, som hindrade den sammanblandning av politik, filosofi och
sexuell frisprkighet under rubriken frbjuden litteratur som hade uppsttt
i Frankrike, dels i frnvaron av kung, hov, statskyrka och inflytelserik adel,
som gjorde att det inte fanns ngra uppenbara mltavlor fr skrifterna, och
dels i den frhllandevis enhetliga sexualmoral som fanns i ett land med sm
skillnader mellan socialgrupperna. Mijnhardt lgger srskilt stor vikt vid den
senare punkten, och hvdar att pornografin inte fungerar som politiskt vapen
i en milj dr det inte gr att rikta sin polemik mot en inflytelserik grupp
med avvikande normer, s som fransmnnen som kunde hvda att adeln och
hovet var sexuellt depraverade.64
Mijnhardts hypoteser r dock svra att applicera p Sverige, eftersom det
svenska regeringssttet under Gustaf III p mnga stt liknade det franska
mer n det hollndska. Men iakttagelserna i Nederlnderna kan inspirera till
en mer nyanserad bild av lget i Europa. Kanske borde man snarare n att
stlla Frankrike och England mot Sverige och Holland tala om en skala, dr
Frankrike var extremt med sin breda flora av bcker och pamfletter som blan-
dade det vi i vardagligt tal skulle kalla ren pornografi (det vill sga litteratur
som har till syfte att ge lsaren sexuell stimulans) med politik och filosofi. P
64
Wijnand W. Mijnhardt, Politics and Pornography in the Seventeenth- and Eighteenth-
Century Dutch Republic, Lynn Hunt (ed.), The Invention of Pornography: Obscenity and the
Origins of Modernity, 15001800 (New York 1993), s. 283300.
476 Annie Mattsson
en sdan skala skulle England komma en bit lngre ner, eftersom det sexuella
dr inte hade samma dominerande position i de politiska skrifterna, men
nd frekom flitigt. Hollndarna tycks dremot sllan ha blandat pornografi
och politik, men verkar nd ha varit ngot mer frisprkiga i sitt smdande n
svenskarna, och Sverige framstr som det land av dessa fyra dr man r minst
sexuellt explicit i sitt smdande.
En parallell till denna skala skulle kunna utgras av vissa forskares resultat
angende de sprkliga smdeordens innebrd i olika delar av Europa. En bild
som ibland beropas r att man inom medelhavskulturen ofta anvnder sig
av erotiserade smdelser, med anspelningar p att en man blir penetrerad av
en annan man eller bedragen av sin hustru, medan denna typ av smdelser
med tiden frsvunnit ur den nordeuropeiska kulturen. Jonas Liliequists ge-
nomgng av rttegngsprotokoll frn 1700-talet visar ocks att de smdelser
som blev fall fr domstolen sllan var srskilt erotiserade, utan att de vanli-
gaste angreppen riktade mot mn bestod i ord som tjuv och sklm.65
Denna skillnad har troligen sin grund i en kulturell olikhet i sttet p vil-
ket man kopplar sexualitet till begrepp som heder och ra. Det skulle kunna
frklara varfr smdeskrifter frn de olika lnderna uppvisar sdan likhet
vad gller mnga yttre aspekter, som form och genre, men nd skiljer sig t i
anvndandet av sexuella teman. Det r sannolikt att fransmnnens smdelser
skulle ha fungerat dligt i den svenska kontexten. Kanske hade man till och
med upplevt det som s plumpt och ovrdigt att det vckt sympati snarare n
antipati fr fremlet fr dikten, medan den som verkligen frlorade i heder
var frfattaren sjlv. Blotta mjligheten att s skulle bli fallet borde ha ftt en
retoriskt slipad skribent att genast frkasta idn. Syftet med en smdeskrift
var ju trots allt persuasio, vertygande.
Svaren p mina inledande frgor blir allts att svenska politiska smdelser
frn 1700-talets senare del tmligen ofta tycks befatta sig med att undergrva
mns manlighet och anklaga dem fr att ga egenskaper som ansgs vara
kopplade till kvinnlighet, men att de sexuella inslagen r f och inte srskilt
explicita. Att det svenska smdandet skiljer sig frn det franska och engelska
p detta stt skulle kunna bottna i att man i dessa lnder kopplade begrepp
som ra och heder till sexualitet p ett annat stt n vad man gjorde i Sve-
rige.
65
Liliequist, Frn niding till sprtt, s. 76.
Oscar Enckell i Rysslands
militra underrttelseverksamhet
MARINA VITUHNOVSKAJA-KAUPPALA
Generalljtnant Oscar Enckell (18781960) hr till de betydande gestal-

terna inom finlndsk politik. Han var under ren 19191924 beflhavare
fr generalstaben och under mellankrigstiden byggde han upp stommen fr
generalstaben, lade grunden fr Finlands och Tysklands ubtssamarbete och
blev dessutom en framstende affrsman.1 Under vinterkriget frhandlade
han i Frankrike och England och i slutet av fortsttningskriget medverkade
han i frsken att uppn fred med Sovjetunionen och deltog i frhandling-
arna i Moskva. Offentliga dokument pvisar hans stora roll i att formulera
VSB-pakten 1948 s att den motsvarade Finlands intressen. Redan denna
upprkning av meriter berttar om Enckells anmrkningsvrda personlighet
och om hans frtrffliga militra och diplomatiska talanger. Fr vilken po-
litiker som helst skulle en sdan frteckning vara ett bevis nog fr den egna
kompetensen; i Enckells fall var detta lngt ifrn allt.
ver 20 r innan Enckell kom till Finland skapade han en snabb och
framgngsrik karrir inom Rysslands arm. Dess hjdpunkt innebar tjnst-
gring i ledningen fr generalstabens militra underrttelsetjnst. Om denna
period i Oscar Enckells liv vet man i Finland fga, trots att det var just d
som den blivande generalens personlighet formades och hans militra och
politiska begvning uppdagades. Oscar Enckells roll i det ryska imperiets
historia under dess sista skede var mycket strre n man i Finland i allmnhet
r medveten om.
1
Om Oscar Enckell som chef fr generalstaben, se Reino Arimo, Kenraaliluutnantti
Oscar Paul Enckell Yleisesikunnan pllikk 19191924, Tiede ja ase 48 (1990), s. 118153.

478 Marina Vituhnovskaja-Kauppala
Om Oscar Enckells familj och hans barndom vet man i hans hemland rtt
mycket. Urho Myllyniemi skriver att Oscar fddes i S:t Petersburg och gick
i skola i Fredrikshamn, dr hans far var chef fr Finska kadettkren.2 Os-
car Enckells tv r ldre bror, den knde finlndske politikern Carl Enckell,
skriver i sina memoarer att deras far Carl Enckell (generalmajor 1884) un-
der ren 18811885 tjnstgjorde som fredragande av den finska militrens
renden fr Rysslands krigsminister. r 1885 utnmndes Carl Enckell d..
till chef fr Fredrikshamns kadettkr och hela familjen flyttade till Finland.3
Studier och verksamhet i Ryssland

I Rysslands krigshistoriska arkiv finns Oscar Enckells fullstndiga meritfr-
teckning och tv karakteristiker bevarade. Av meritfrteckningen framgr att
Enckell, efter avslutad utbildning vid kadettkren i augusti 1897, utnmn-
des till underljtnant vid Semjonovska livgardesregementet4 (hans bror Carl
fick en post vid det angrnsande Ismailovska regementet). De bda brderna
tjnstgjorde vid privilegierade truppfrband dr de hade utmrkta frutstt-
ningar att utveckla sin karrir. Oscar utnyttjade tillfllet maximalt. r 1900
klarade han intrdesprovet till generalstabens Nikolajakademi och studerade
dr med utmrkta vitsord tills han blev frdig i maj 1903. I meritfrteck-
ningen str det: Fr utomordentlig framgng i vetenskapen verflyttas han
som kapten till Generalstaben.5
r 1904 brt det japanska kriget ut och Enckell skickades till Fjrran s
tern. Han tjnstgjorde i den militra underrttelsetjnsten fr Andra mand-
schuriska armns fltstab. Efter kriget fortsatte Enckell sin karrir vid gene-
ralstabens underrttelseavdelning och redan 1906 blev han vice direktr fr
den femte avdelningen i ryska generalstabens centralfrvaltning (Glavnoje
upravlenije Generalnogo Sjtaba GUGS). Den femte avdelningens huvud-
sakliga uppgift var att samla in information frn utlandet. Drmed utgjorde
den krnan i det dtida ryska underrttelsevsendet, det kejserliga Rysslands
2
Urho Myllyniemi, Enckell, Oscar (18781960), http://www.kansallisbiografia.fi (lst
december 2007).
3
Carl Enckell, Politiska minnen I (Borg 1956), s.12. Angende Carl och Oscar Enckells
barndom se ven Cecilia af Forselles-Riska, Brobyggaren. Carl Enckells liv och verksamhet fram
till slutet av 1917 (Helsingfors 2001).
4
RGVIA (Rossijskij Gosudarstvennyj vojenno-istoritjeskij arhiv Rysslands statliga krigs-
historiska arkiv), f. 409, op. 1, PS Enckell O.K., s. 154309.
5
RGVIA, f. 409, op. 1, PS Enckell O.K., s. 13 v.
Oscar Enckell i Rysslands militra underrttelseverksamhet479
militra underrttelsetjnst. Enckell ansvarade fr informationsanskaffning-

en i sterled.6 Vi kan anta att Enckells roll var viktig, om inte rentav avg-
rande, nr verste Gustaf Mannerheim 1906 av generalstaben ovntat fick i
uppgift att resa till Kina p spionuppdrag i rekognoseringssyfte. I Rysslands
krigsarkiv bevaras ett stort antal dokument som beskriver Enckells olika upp-
gifter. I brjan av 1910 utfrde han en omfattande inspektion av underrt-
telseverksamheten i Fjrran stern.7 Resultatet var en detaljerad rapport med
Enckells frslag till en omorganisering av underrttelsearbetet dr.
Enckells karrir i toppen av den ryska generalstabens militra underrttelse-
tjnst framskred snabbt. r 1912 utnmndes han till verste och i april 1913
hade han redan avancerat till beflhavare fr hela Specialavdelningen (det
nya namnet fr den frutnmnda femte avdelningen), deloproizvoditel eller
kansliansvarig fr att anvnda GUGS interna tckterminologi och or-
ganiserade d framfr allt vrvningen av hemliga agenter i europeiska lnder.8
Att Enckell hamnade i en s hg position inom den ryska armn r anmrk-
ningsvrt eftersom han kom att ansvara fr de allra knsligaste uppgifterna
vid en tidpunkt som sammanfll med den s.k. andra frtrycksperioden, d
en stark antifinsk attityd spred sig allt mera inom hgerkretsarna i Ryssland.
nd var Enckell inget undantag. Trots att den rysknationalistiska trenden
var stark hade landets elit ven den militra en mycket internationell sam-
mansttning. I generalstaben fanns det mnga icke-ryska officerare, framfr
allt representanter fr det ryska imperiets vstliga omrden: tyskar frn Bal-
tikum, polacker och finlndare. Enckells beflhavare var fr.o.m. 1908 den
tyskbaltiske versten Nikolaj Monkevits och vid samma tid var Rysslands
krigsminister den i Finland fdde generalen A.F. Rediger.
Frhllandet mellan de ryska och icke-ryska officerarna var emellertid inte
alltid idylliskt: tvrtom, det rdde en knsla av msesidigt avstndstagande
mellan de bda grupperna. I memoarer skrivna av Enckells och Monkevits
kollegor frekommer misstankar om deras bristande lojalitet och missnje
med deras demonstrativt europeiska hllning. Enckells nra kollega, un-
derrttelsemannen Aleksej Ignatjev skrev t.ex.: De betedde sig som euro-
per, som mnniskor fr vilka den utlndska livsstilen r mycket bekant,
[b]gge isolerade sig frn sina kamrater och tog inte alls deras sikter i be-
6
Michail Aleksejev, Vojennaja razvedka Rossii. Ot Rjurika do Nikolaja I:2 (Moskva 1998),
s. 23.
7
Aleksejev, Vojennaja razvedka Rossii, s. 140141.
8
Aleksejev, Vojennaja razvedka Rossii, s. 223227, 236241.
aktande.9 Det ser ut som om det inom officerskren rdde en tydlig upp-
delning i vi och de andra, vilket bl.a. J.E.O. Screen skrivit om i sin
underskning av finska officerare i rysk tjnst.10
Trots att bde Enckell och Monkevits tycktes hra till ett annat slags mn-
niskotyp vckte deras arbete inte ngot som helst missnje. Tvrtom innehl-
ler karaktrsbeskrivningarna om Enckell enbart bermmande omnmnan-
den som t.ex. fljande frn 1912:
Stabsofficer lmpad fr srskilda militra grader; enorm arbetskapacitet och uthllighet,
mycket brett perspektiv. verste Enckell utfr samtliga honom anfrtrodda uppdrag med
begvning, srskilt nr det gller organisatoriska uppgifter.
Mycket frisk, otrttlig i arbetet.
Han har en ypperlig allmn och militr utbildning. En mycket belst man. Behrskar fritt
franska, tyska, engelska och svenska.
Oklanderliga moraliska vrden. Ytterst krvande gentemot sig sjlv. Mycket lskad och
respekterad bland kamraterna. Han har en utmrkt societetsutbildning.
Utmrkt.
Han skulle ha frtjnat en utnmning till tjnster som kansliansvarig och militrattach
frbi alla andra.11
Enckells karrir p generalstaben avancerade allts snabbt och frdelaktigt,

men i januari 1914 fick han pltsligt en ny tjnst. I slutet av mars blev han
utnmnd till Rysslands militrattach i Italien. De officiella orsakerna till
frflyttningen uppgavs inte, men de som tillhrde den hga officerskren
visste att orsaken stod att finna i det faktum att Enckell hade blandat sig i den
intrighrva som omgav Grigorij Rasputin. Enligt samtida memoarer ledde
Enckell just den avdelning fr kontraspionage som bl.a. hade till uppgift att
hlla Rasputin under uppsikt.12 Det var en tid d Rasputin var mycket popu-
lr vid hovet och framfr allt inom tsarens familj samtidigt som hans kande
inflytande p kejsaren och kejsarinnan gav upphov till missnje i samhllet.
Mnga hga mbetsmn tyckte att Rasputins dryckesvanor och kvinnoaff-
rer liksom pratet om hans nrhet till kejsarinnan hade en destruktiv inverkan
p tsarens rykte och auktoritet. Alla frsk att pverka tsaren fr att denne
skulle ta avstnd frn Rasputin sttte emellertid p tsarinnans absoluta mot-
9
A.A. Ignatjev, 50 let v stroju (Moskva 1955).
10
J.E.O. Screen, Vra landsmn. Finnish officers in Russian service, 18091917. A selec-
tion of documents (bo 1983), s. 119158.
11
RGVIA, f. 409, op. 3, d. 10559, s. 1.
12
Pavel Sjostakovskij, Put k pravde (Minsk 1960), s. 45.
stnd. Den allsmktige statsministern Pjotr Stolypins dotter terger t.ex. i

sina memoarer Nikolaj II:s svar till Stolypin, d denne frskte bertta fr
tsaren om Rasputins skandaler: Jag hller med er, Pjotr Arkadievitj, men jag
fredrar tio stycken Rasputin framom kejsarinnans hysteriska anfall.13
Kritiken av Rasputin kostade mnga hga mbetsmn deras tjnst. Ocks
Stolypins auktoritet brjade vackla och 1911 hade man redan beslutat av-
skeda honom (Stolypin mrdades den 5 september 1911, innan tsaren hann
stta planen i verket). Senare avskedades inrikesminister Aleksandr Makarov
(1912), premirminister Vladimir Kokovtsov (1914), vice inrikesminister
Vladimir Dzjunkovskij (1915) och mnga andra, sedan de kritiserat Raspu-
tin. Det var inte att undra p att Enckell, som ppet talade om Rasputins
ventyr och deras skandalsa detaljer och en gng t.o.m. utbrast: Grisjka
kommer att bli verkrd av en sprvagn!, frlorade sin ledande position i
GUGS.14
I officerskretsarna ryktades det om Enckells roll i Rasputinhrvan. Enligt
Sjostakovskij, Enckells kollega i Semjonovska regementet, var det ingen
tillfllighet att Enckell s ofta och ohmmat talade om Rasputin. Sjosta-
kovskij pstr att det var ett led i Englands och Frankrikes underrttelsepla-
ner: Frankrike och Storbritannien ville fre kriget sidostta den oduglige
Nikolaj II och erstta honom med brodern Michail. I Sjostakovskijs ver-
sion samarbetade den ryska militra underrttelsetjnsten med de allierade
och Enckells roll i sammanhanget var att bereda den allmnna opinionen
fr sidosttandet av Nikolaj II.15
Sjostakovskijs tolkning r mycket imponerande, men utan bevismaterial
frblir den en hypotes. Fr tillfllet kan jag inte hitta ngot som helst belgg
fr den. Det spreds mngder av rykten i 1910-talets Ryssland och det r
mycket mjligt att detta antagande bara r ett av dessa. Hur som helst blev
Enckell nnu ett offer fr Rasputins inflytande: vren 1914, ngra mnader
fre krigsutbrottet, vnde han ett nytt blad i sin karrir och blev Rysslands
militrattach i Italien.
13
M.P. Bock, P.A. Stolypin: Vospominanija o mojom ottse (Moskva 1992), s. 331.
14
Vladimir Tjurov, Tajna tjetyrjoh generalov. Dokumentalnaja povest c nekotorymi predpolo-
zjenijami i semejnymi rasskazami (Moskva 2005), s. 130.
15
Sjostakovskij, Put k pravde, s. 65, 66.
Militrattach i Italien
I bde krigsarkivet och det krigshistoriska arkivet i Ryssland finns ett stort
antal dokument som belyser Enckells verksamhet i Italien. Av dem fram-
gr att han anlnde till Rom i slutet av mars 1914. Som han senare skrev
kunde hans fregngare inte idka hemlig underrttelseverksamhet i Tyskland
och sterrike-Ungern eftersom det inte var tilltet p italienskt territorium.
Drfr hade inga underrttelsentverk skapats i Italien och dr fanns inte en
enda underrttelseman. Men kriget var redan i antgande och den 20 juli
gammal stil (den 2 augusti ny stil) fick Enckell order om att fre den 25 juli,
till vilket pris som helst, utan att spara p kostnaderna, skaffa fram uppgif-
ter om de tyska armekrernas rrelser.16 Samma order fick ven de andra
militrattacherna men bara f av dem fullfljde sitt uppdrag. Enckell var
en av dem som skred till verket. Han lyckades vrva tre spioner, bl.a. garen
till en resebyr och en journalist. Av dessa var det endast en som ndde nda
fram till Tyskland och skickade ett chiffrerat meddelande med informationen
att den 4:de, 12:te och 19:de tyska armkren skulle flyttas i riktning mot
Frankrike.17
Litet senare, i brjan av augusti, fick Enckell fljande order: skaffa informa-
tion om frflyttningen av tyska trupper frn vstfronten till stfronten. Fr
den skull var han tvungen att skapa ett helt underrttelsentverk. Resebyr
garen som hade vrvats redan tidigare lyckades hitta plitliga personer som
tjnstgjorde vid ett internationellt sovvagnsfretag. De fick utgra under-
rttelsentverkets krna. Redan den 14 augusti skickades sex nya agenter till
olika stder i Tyskland, dr de brjade spionera och regelbundet frse Enckell
med chiffrerade meddelanden. I brjan av september skapade Enckell med
likadan grundlighet ett ntverk i sterrike-Ungern. P s stt fddes en hel
underrttelseorganisation som senare fick namnet Romaren och fungerade
regelbundet och utan avbrott fram till augusti 1917.18
Frutom underrttelsearbetet hade Enckell dessutom som uppgift att ver-
ka som politisk medlare. Tjnstemannen vid ryska utrikesministeriet Matvej
Gedenstrom, som hade hans nra frbindelser till Benito Mussolini, freslog
att man skulle utnyttja dessa fr att f Italien att g med i kriget p enten-
16
RGVA (Rossijskij Gosudarstvennyj vojennyj arhiv Rysslands statliga krigsarkiv), f.
37967, op. 2, d. 81, s. 5 v.
17
RGVA, f. 37967, op. 2, d. 81, s. 66 v.
18
Aleksejev, Vojennaja razvedka Rossii III:1, s. 62.
tens sida. Mussolini, som d var medlem av det inflytelserika socialistpartiet,

publicerade Gedenstroms artiklar i tidningen Avanti. I dem uppmanades
Italien att slla sig till ententen. Ifall Ryssland gavs inflytande p Medelhavet
skulle Italien f Konstantinopel och dess sund under sin kontroll, lovade
Gedenstrom italienarna. Fr denna tjnst fick Mussolini en god ersttning. I
februari 1915 freslog Mussolini via Gedenstrom och Enckell fr Rysslands
militra ledning att han skulle se till att Italien snabbt gick med i kriget.
Han gjorde upp ett omfattande program som innehll svl propaganda mot
Tyskland och sterrike-Ungern som skapandet av en konstgjord grnstvist
mellan sterrike-Ungern och Italien. Mussolini stllde fljande villkor: han
ville ha en miljon franc och den ryska statsmakten mste hemlighlla sina
kontakter till Mussolini. Sedan Mussolini presenterat sitt frslag, frmedlade
Enckell det omedelbart till GUGS.
Som s ofta var GUGS igen alltfr lngsam. Man tvivlade p att Mussolinis
frslag stod p tillrckligt fast grund och trots att verbeflhavarens hg-
kvarter meddelade att frslaget snabbt mste utnyttjas, gjorde huvudstaben
ingenting. Erbjudandet vervgdes och analyserades och sist och slutligen
presenterade Mussolini ett likadant till Frankrike och fick pengar. Den 23
maj 1915 gick Italien med i kriget p ententens sida.19
Konflikt med GUGS

Samtidigt, i maj 1915, flyttade Enckell frn Rom till Udine sedan han ut-
nmnts till representant fr Rysslands arm vid Italiens huvudstab. Trots att
Enckell eftertrddes av furst Aleksandr Volkonskij som chef fr den romers-
ka underrttelseorganisationen, frblev kontrollen ver ntverkets verksam-
het hos Oscar. I brjan av 1916 rknade organisationen redan 22 spioner och
inte ett enda avsljande. Underrttelseorganisationen skaffade fram viktigt
material om de tyska och sterrikisk-ungerska truppernas rrelser, hgt upp-
skattat av huvudstaben p sydvstfronten. Trots detta var GUGS inte njd
och ansg inte den romerska underrttelseorganisationen trovrdig. Enligt
Michail Aleksejev, expert p den ryska militra underrttelseverksamhetens
historia, skedde detta p grund av att det analytiska arbetet i GUGS inte stod
p en tillrckligt hg niv. I GUGS trodde man mera p de militrattacher
som gng p gng frmedlade tyskarnas vilseledande uppgifter och vars in-
formation Enckells agenter ofta kullkastade.20
19

20
S uppstod och frdjupades Enckells konflikt med GUGS. Upprepade

gnger vnde han sig till GUGS fr att be om hjlp eller tminstone f svar
p frgor som oroade honom. Mnga gnger bad han om kommentarer p
sitt arbete och frgade huruvida de uppgifter hans ntverk hade kunnat pres
tera tillfredsstllde den militra ledningen. Han var ute efter objektiv kritik
men fick aldrig ngon sdan. Man skickade honom varken kritik eller rd;
i det sista skedet betalade GUGS under tre mnaders tid inte ens ut lner
till underrttelseorganisationens ombud och Enckell blev tvungen att lna
pengar av sin egen agent. Slutligen, i januari 1916, beslt GUGS dra in sin
romerska underrttelseorganisation. Enckell skrev bittert: denna organi-
sation, som bestr av 22 ombud och som arbetat i ver ett r utan att frlora
en enda person, r ett resultat av min starka vilja att bibringa de fosterlndska
intressena maximal nytta. [] Jag beklagar djupt att mitt ml, alla anstrng-
ningar och stora kostnader till trots, tydligen inte uppnddes.21
Den msesidiga ofrstelsen mellan Enckell och GUGS vxte och kulmi-
nerade i perioden mellan februari- och oktoberrevolutionerna. Det var en tid
d det bde bland folket och inom armn rdde kaos p.g.a. interimsregering-
ens svaghet och den s.k. dubbelmakten. Interimsregeringen frberedde sig
fr att sammankalla nationalfrsamlingen som skulle fatta historiska beslut
om landets framtid samtidigt som bolsjevikerna sin sida var i frd med
att organisera en socialistisk revolution. I hela riket och armn och t.o.m. i
generalstaben var man nu i frd med att dra nya grnser: vissa stdde inte-
rimsregeringen, andra bolsjevikerna, ngra ville terinfra monarki etc. En
del officerare gick ver p bolsjevikernas sida. Till exempel Enckells nrmaste
frman, GUGS generalkvartermstare, general Nikolaj Potapov hade redan
sedan juli 1917 samarbetat med militrorganisationen i bolsjevikpartiets Pe-
tersburgskommitt.22
Under sin tid i Italien fick Enckell mycket tydligt knna hur Ryssland ska-
kade i sina grundvalar. Under sommaren och hsten 1917 fick han av GUGS
frvirrade och motstridiga order och alls ingen hjlp. Redan i maj skickade
han ett oroligt telegram till Ogenkvar (Otdel general-kvartirmeistera, GUGS
21
RGVA, f. 37967, op. 2, d. 81, s. 13 v. Emellertid hade den romerska underrttelse-
organisationens verksamhet inte upphrt. Underrttelseavdelningens chef vid sydvstfronten
greve Pavel Ignatjev vertog hela ntverket. Michail Aleksejev, Vojennaja razvedka Rossii III:1,
s. 73.
22
Se http://www.agentura.ru/dossier/russia/gru/imperia/rogdenie (lst december 2007);
http://www.pseudology.org/Kochik/Statia01.htm (lst december 2007).
generalkvartermstaravdelning) dr han berttade att han inte hade en enda

assistent. Enckell klagade ver att han fr att underska Italiens arm och
bergskriget var tvungen att hela tiden springa av och an p frontomrdet
samtidigt som han ensam fick skta hela kansliarbetet. Jag kan inte gra
allt, srskilt som jag allt som oftast sjlv mste skriva dokumenten med chif-
ferskrift och nnu till renskriva alla papper, ppekade Enckell.23 Det var
en frnedrande situation fr representanten fr Rysslands arm, srskilt om
man tar i beaktande att Frankrikes krigsattach hade sju medhjlpare och
Englands krigsattach fem.
Enckell bad att ens f sig tv assistenter tillskickade, men det var frst i
slutet av juni som han fick en person till sitt frfogande. Dessutom anlnde
denne till Udine frst lngt senare. Enckell stod fortfarande ensam och dess-
utom fick han snart, redan i brjan av juli, en hrd trn: av en slump fick han
veta att en annan person redan hade utnmnts i hans stlle, generalljtnant
Jevgenij Miller! Enckell var djupt srad och ursinnig. Han skrev till Potapov:
Jag fick p omvgar veta om att general Miller kommer att erstta mig; jag
var djupt skakad av detta bjrta misstroendevotum som srar min heder i ita-
lienarnas och vriga allierades gon liksom av frdmandet av min tvriga
tjnstgring som Rysslands representant vid Italiens Huvudstab. Enckell
bad om ett beslut angende sin kommande utnmning. Det r anmrknings-
vrt att han sin indignation till trots i slutet av brevet tillgger: [J]ag ber Er
ta i beaktande att min bestmda vilja r att till krigets slut bidra med all den
nytta jag frmr bringa mitt Fosterland.24
Utnmnandet av general Miller var ett av mnga tecken p den kaotiska
situationen i Rysslands arm. Orsaken var att interimsregeringen ville fr-
strka banden till sina allierade och beslt drfr utnmna generaler till
representanter i ententelndernas huvudstaber. P s stt skulle de gamla
militrattacherna bli de nya militrrepresentanternas underordnade. Det
kunde Enckell inte p ngra villkor godknna, eftersom han sjlv ju redan var
representant fr Rysslands arm! Han frskte frklara detta fr Potapov och
visa att denna srande gest lt italienarna frst att han, Enckell, av ngon
anledning hade tilldelats ett straff och degraderats. Enckell hade ett utmrkt
rykte i Italiens arm och han var sker p att hans heder hade tagit stor skada
i italienarnas och de vriga allierades gon.25 Men allt var frgves. Potapov
23
RGVIA, f. 2000, op. 1, d. 7527, s. 3.
24
RGVIA, f. 2000, op. 1, d. 7527, s. 22 v.
25
RGVIA, f. 2000, op. 1, d. 7527, s. 53.
frskte visserligen vertala Enckell att stanna p posten som militrattach

och frskrade att hans arbete uppskattades mycket hgt, men samtidigt gav
han tillknna att ordern om att utnmna Miller inte skulle komma att nd-
ras.26 Fljaktligen bad Enckell om en frflyttning frn Italien till Ryssland,
till vilken tjnst som helst.27
Men ven detta var omjligt. Millers ankomst flyttades framt och i stllet
anlnde interimsregeringens kommissarie Sergej Svatikov till Italien. Han ut-
frde en inspektion av den militra underrttelsens arbete, vilket resulterade
i att oegentligheter i militrrepresentationens arbete avsljades (det gllde
anskaffandet av krigsmateriel och den skyldige var antagligen handelsrepre-
sentanten Pavel Sjostakovskij Enckell hade allts ingenting med saken att
gra). Men Svatikov njde sig inte med inspektionen utan vidtog ytterligare
tgrder p eget initiativ. Utan Enckells tillstnd avsatte han furst Volkonskij
och meddelade interimsregeringen att han i Italien hade funnit ett nste fr
den gamla regimens anhngare och krvde att representanter fr Arbetar-
representanternas rd skulle komma och utfra en ny underskning.28
Svatikovs besk var fr Enckell droppen som fick bgaren att rinna ver.
Bakom den iskalla tonen i hans telegram till Ogenkvar kan man ana en ursin-
nig avsndare. Han skrev: Jag ber Er frklara hur jag skall frhlla mig till
att Volkonskij avsatts frn sitt mbete samt till att fullstndigt utomstende
personer i enlighet med Svatikovs order ftt tillstnd att underska samtliga
hemliga dokument om anskaffandet av krigsmateriel i Italien.29 Man lycka-
des undvika en skandal eftersom det visade sig att Svatikov inte fick std av
vare sig krigs- eller utrikesministeriet. Volkonskij insattes ter p sin tjnst,
men detta skedde frst i slutet av augusti nr man redan beslutat om Enckells
avsked. Det hade uppsttt en klyfta av ofrstelse mellan honom och hans
verordnade i Petersburg och den 5 september mottog Enckell ett telegram
om att han avskedats frn tjnsten som militrattach.30
Men inte heller d kunde han lmna Udine. Han stannade kvar nda till
slutet av oktober eftersom det inte fanns ngon som han hade kunnat lmna
ver sitt uppdrag till. Miller hade nnu inte anlnt och samtidigt blev Vol-
konskij kallad till Petersburg. Frst i slutet av oktober, efter bolsjevikernas
26
RGVIA, f. 2000, op. 1, d. 7527, s. 72.
27
RGVIA, f. 2000, op. 1, d. 7527, s. 53 v.
28
RGVIA, f. 2000, op. 1, d. 7527, s. 5962.
29
RGVIA, f. 2000, op. 1, d. 7527, s. 78.
30
RGVIA, f. 2000, op. 1, d. 7527, s. 82.
maktkupp, anlnde Miller. Enckell skickade den 31 oktober 1917 ett tele-
gram till beflhavaren fr generalstaben: Jag har verltit mina taganden
som representant fr den ryska armn vid Italiens Huvudstab t verbefl-
havarens representant general Miller.31 Emellertid bad Miller honom att
stanna ens fr en tid, eftersom han sjlv rkat i en mycket svr situation.
Enckell tnjt stor uppskattning i Italien och han hade goda kontakter till
militrbeflet. Dremot var Miller en ny bekantskap fr italienarna och dess-
utom hade han ingen medhjlpare till sitt frfogande. Bolsjevikernas kupp
frndrade situationen fullstndigt och i mitten av november avreste Enckell
frn Udine. ven Miller blev snart tvungen att lmna sin post: bolsjevikled-
ningen hade dmt honom till dden.
Bolsjevikernas maktvertagande frndrade det politiska lget i hela vrl-
den. Ryssland frigjorde sig frn ententen eftersom bolsjevikerna strvade efter
att uppfylla sitt lfte och gra slut p kriget. Redan den 26 oktober 1917 p
det Andra allmnryska sovjetmtet godkndes det s.k. fredsdekretet (Dekret
o mire). Enligt denna frfattning freslog sovjetregeringen att alla stater som
deltog i kriget snabbt skulle sluta fred och inleda fredsfrhandlingar. Enten-
tens stater svarade inte p frslaget, varfr Ryssland den 20 november 1917
inledde separatfrhandlingar med Tyskland, sterrike-Ungern, Bulgarien
och Turkiet. Den 2 december undertecknades ett avtal om vapenstillestnd i
Brest-Litovsk och den 3 mars 1918 slts freden p samma ort.
I den nya politiska situationen valde olika mnniskor olika scenarier fr sin
framtid. Vi vet att general Gustaf Mannerheim redan den 3 oktober 1917
begrde avsked frn Rysslands arm och i december flyttade ver till det sjlv-
stndiga Finland. Hans landsman, kollega och nstan samtida verste Oscar
Enckell valde ett annat alternativ.32 Det r frst alldeles nyligen som vi kunnat
ta del av uppgifter om hans val. I olika biografier ver Enckell saknas upp-
gifter om var han befann sig under loppet av 1918 och i brjan av 1919 och
vad han d sysslade med. Enligt mnga ryska kllor kte han redan 1917 till
Finland; finlndska forskare dremot skriver diffust att han tjnstgjorde vid
Serbiens huvudstab och som de allierades representant i Turkiet och Kauka-
sien.33 Jag har ocks funnit arkivmaterial som visar att Enckell redan i slutet av
1917 gick med i den antibolsjevistiska rrelse som hade uppsttt i Ryssland.
31
RGVIA, f. 2000, op. 1, d. 7527, s. 106.
32
Enckell var 11 r yngre n Mannerheim.
33
Myllyniemi, Enckell, Oscar (18781960); Arimo, Kenraaliluutnantti Oscar Paul
Enckell, s. 118.
I novemberdecember 1917 framfrde Enckell i likhet med ngra andra

ryska militrattacher sin protest mot oktoberrevolutionen. Protesttelegram-
men hamnade i bolsjevikernas hnder.34 Resultatet var ett mycket argsint
chiffrerat meddelande frn GUGS (avsndaren var Potapov) till represen-
tanten fr den ryska militrledningen vid Frankrikes huvudstab, general
Michail Zankevitj. I telegrammet, skickat den 28 december 1917 (10 januari
ny stil), sades att de militrattacher som protesterade mot oktoberrevolutio-
nen mste stllas infr revolutionstribunalen. Enckell fanns med bland de sju
namnen p listan. Alla de upprknade uppmanades tervnda till Ryssland.
Det sger sig sjlvt att ingen av de nmnda militrattacherna fljde denna
kallelse.35
Enckell vistades i Italien tminstone till vren 1918. Den 29 april hade
ett frbund som kallade sig Rysslands terhmtning tillsammans med de
allierade grundat Romerska organisationskommittn. Frbundets ml
var enligt dess program att frena alla utanfr Ryssland bosatta ryssar som
motsatte sig bolsjevikernas makt. Man skulle tillflligt glmma alla inbrdes
konflikter och skillnader i partitillhrighet och koncentrera sig p att rdda
fosterlandet. Frbundet skulle motarbeta Tysklands frskrckliga planer p
vrldsherravlde, vilket enligt frbundets medlemmar skulle vara en absolut
fljd av fredsfrdraget i Brest. Fr den skull mste man strka kontakterna till
de allierade och sprida dessa ider till s breda samhllskretsar som mjligt
i Italien och de allierade lnderna. Ordfrande fr den romerska organi-
sationskommittn blev general Jevgenij Miller. Oscar Enckells namn str
verst p listan med underteckningar.36
Redan detta visar tydligt att Enckell fortfarande var redo att fortstta sin
karrir i Rysslands arm. I likhet med majoriteten ryska officerare ville han
terinfra ett lagligt samhllskick i Ryssland, varfr han gick med i Frivil-
ligarmn som grundades i november 1917. Frivilligarmns verbeflhavare
Anton Denikin skrev senare att dess ml var att motarbeta ett tysk-bolsje-
vistiskt intrng i landet samt den annalkande anarkin. Han tillade att hans
trosbeknnelse innebar ett bevarande av Rysslands statsskick. Som vi kan
34
Aleksej Budbergs memoarer, se http://project.narod.ru/project/budberg.htm (lst de-
cember 2007).
35
RGVA, F. 198, op. 8, d. 351, s. 15.
36
GARF (Gosudarstvennyj arhiv Rossijskoj Federatsii Ryska Federationens statliga ar-
kiv), f. p-5806, op. 1, d. 1, s. 14 v.
konstatera hade Frivilligarmn och frbundet Rysslands terhmtning till-

sammans med de allierade samma mlsttning i sina program.
Vi vet inte exakt nr Enckell officiellt vergick till Frivilligarmn. Enligt
arkivmaterialet representerade han redan i slutet av 1918 Denikin hos ver-
beflhavaren fr starmernas entente.37
Det r anmrkningsvrt att just Enckell ordnade Mannerheims kontakter
med Denikin. Detta skedde medan han befann sig i de allierades hgkvarter
i Serbien (Jugoslavien efter 1.12.1918).38
Russofil i Finland?
Nr frsta vrldskriget slutade, upphrde ocks Enckells verksamhet i Ser-
bien. Han kte till Istanbul39 och drifrn vren 1919 till Finland. Man kan
anta att han redan hade frsttt att bolsjevikvldet skulle kunna komma att
pg en lngre tid. Som vi vet intrdde Enckell den 27 maj 1919 i den fin-
ska armns tjnst som verste vid generalstaben.40 Hans karrir i Finland
var nnu snabbare n den hade varit i Ryssland: den 12 september 1919
utnmndes han till generalstabschef. I sin detaljerade och sakkunniga artikel
om Enckells militrkarrir uppskattar generalljtnant Reino Arimo Enckells
verksamhet inom Finlands generalstab mycket hgt. Arimo skriver: Jag har
[] konstaterat att han som chef fr generalstaben var ytterst kunnig och
dessutom flitig, realistisk, systematisk, klartnkt, vlskolad och erfaren. Ari-
mo anmrker dock att p.g.a. rdande frhllanden vid denna tid kunde ett
frtroende inte etableras mellan honom och den starkaste officersgruppen,
jgarna.41
ter igen vckte Enckell som person misstankar om oplitlighet. Jag har
redan nmnt att misstankar om Enckells lojalitet ven frekom i den ryska
officerskren under hans tid i den ryska armn. Dr var han en frmling,
och en frmling frblev han ven efter att ha flyttat hem: nu ansgs han
rysksinnad. Historisk forskning visar dock att misstankarna i bda fallen var
ogrundade: Enckell tjnstgjorde svl i Ryssland som i Finland hederligt, sak-
kunnigt och energiskt. En annan frga som dock vcks gller hans nationella
identitet och sjlvbild. I detta hnseende hade jgarna delvis rtt: att Enckell
37
GARF, f. p-4644, op. 1, d. 4, s. 1.
38
RGVA, f. 308, op. 19, d. 5, s. 230.
39
RGVA, f. p-9427, op. 1, d. 8, s. 27.
40
Arimo, Kenraaliluutnantti Oscar Paul Enckell, s. 118 not 1.
41
Arimo, Kenraaliluutnantti Oscar Paul Enckell, s. 151.
inte helt knde sig som en finsk officer stds av vissa dokument. nnu i br-
jan av 1920-talet knde han sig delvis som en rysk officer.
I Rysslands krigsarkiv har jag hittat ett mycket betydelsefullt dokument.
Det r en rapport skriven av Romer, Polens militrattach i Finland, till gene-
ralstabens andra avdelning (avdelningen fr militr underrttelse) i Warsza-
wa.42 Rapporten r avsnd frn Helsingfors den 11 maj 1922. Den innehller
uppgifter om Mannerheim och Enckell. Och ven om rapportens uppgifter
p sina stllen r tvivelaktiga och i hg grad spekulativa r det viktigt att
citera den. Dr str bl.a.:
Jag knner inte till ngra srskilda avtal som skulle ha slutits p sistone mellan general
Mannerheim och general Wrangel angende en intervention i Ryssland. Dremot vet jag
om ett tidigare hemligt avtal mellan general Mannerheim och general Denikin, som borde
ha gllt ocks general Wrangel, men denna verenskommelse frlorade sin aktualitet sedan
gen. Mannerheim avgtt och den nya regeringen slutit ett avtal med bolsjevikerna.
Om general Mannerheim terfr makten rder det ingen tvekan om att han i framti-
den frsker frverkliga sin drm om att sidostta bolsjevikregeringen med hjlp av ett
internationellt korstg. Detta program lyckas enligt Mannerheim framfr allt i frbund
med Polen och Rumnien. Mlet med en sdan allians skulle vara att ervra Moskva,
Petersburg, Harkov, Odessa och Krim samt att kra bolsjevikerna ut i de hungrande
guvernementen, dr de skulle likvideras av sig sjlva; makten i Ryssland skulle tillkomma
Wrangel eller ngon annan som kunde f de allierades frtroende och fungera under de
allierades kontroll. Finland skulle som belning ta stkarelen nda fram till Vita havet
och floden Dvina. Polen skulle garanteras ett detaljerat verkstllande av Rigafrdraget och
i framtiden ha rtt att krva de militra garantier det ansg sig behva. Rumnien skulle
f tillbaka Bessarabien och guldet, alliansstaterna skulle garantera sig sjlva alla tnkbara
industri-, handels- o.s.v. koncessioner. I egenskap av monarkist skulle general Mannerheim
se monarki som det bsta alternativet fr Ryssland.
Huvudpropagandister fr general Mannerheims drmmar r generalerna Ignatius och
Hochstrm.43 Huvudstabens chef general Enckell r emellertid alldeles skert en russofil
och konservativ och har mycket nra kontakter till lokala hgerorienterade ryssar; han
drmmer egentligen om en ny karrir under den romanovska dubbelrnens beskyddande
vingar. Han r en beslutsam motstndare av en polsk-finsk allians och dess Rysslandsinter-
vention srskilt av den anledningen, att han vill att Rysslands imperium skall behlla sin
territoriella enhet. Han ser ingen annan chans fr Ryssland att terhmta sig n ett frbund
med Tyskland. Drfr anser han de hga beflhavarna i Rda armn, som frut tjnstgjor-
de i tsarens arm, vara patrioter, som frsker teruppliva Ryssland genom att nationalisera
42
Polskt material infrlivades med krigsarkivet (RGVA) som krigsbyte under andra vrlds-
kriget.
43
Generalerna Hannes Ignatius och Nikolai Hgstrm.
Rda armn och sedan stlla den nya regeringen under dess kontroll. Det enda alternativet
fr Finland r enligt honom att befinna sig under uppsikt av en tysk-rysk allians.44
Denna korta information p en enda sida r verkligen sensationell. Dess

frfattare visar att general Oscar Enckell, som ledde Finlands generalstab,
i praktiken knde sig som en rysk officer och var redo, ifall Ryssland hade
terftt status quo, att fortstta sin karrir i den ryska armn! Och nnu mera
sensationellt r pstendet om Enckells antagande enligt vilket Finlands de,
ifall Ryssland skulle terupplivas, skulle vara att bli en satellitstat under
uppsikt (w oddaniu sie pod opieke) av en tysk-rysk allians. Dessa spekulatio-
ner krver givetvis en precisering. I brjan av 1920-talet var Polens relationer
till Sovjet-Ryssland mycket anstrngda. Polen strvade efter att utvidga sitt
territorium i Ukraina och Vitryssland i samarbete med de vita nationalis-
tiska krafterna i respektiva lnder. Det r t.ex. fullt mjligt att den polska
underrttelseman som upplevde Enckell som sin politiska motstndare an-
tingen medvetet eller omedvetet verdrev dennes ryskvnlighet. Men det
finns ocks vissa andra kllor som berttar om Enckells Rysslandssympatier.
Exempelvis i en rapport frn Frankrikes kontraspionage frn r 1920 kan
vi lsa fljande:
General Enckell, chef fr Finlands huvudstab, br inte tas fr en genuin frankofil, ven om
han inte heller r ngon germanofil. Fr att vara en rysk officer [] dljer han inte sina
negativa knslor infr hndelserna i Odessa; han karakteriserar dem som en flck i Frank-
rikes anseende. Nr Enckell under en lng tid tjnstgjorde som krigsattach i Rom, var han
en fullfjdrad italofil. Bestllningen till Fiat frra ret r uttryckligen hans frtjnst. Det
verkar som om fasta band frenade generalen, ministrarna och Italiens krigsattach.45
Det ovan citerade materialet visar att Enckell nnu under ngra rs tid efter
att ha flyttat till Finland troligen knde sig som en rysk officer och var redo
att tervnda till sitt tidigare arbete ifall situationen i Ryssland frndra-
des. Indirekta bevis p detta finns frutom i de citerade dokument, ocks i
material om den ryska emigrationen: Enckells namn terfinns p listor hos
44
RGVA, f. 308, op. 19, d. 5, s. 230.
45
RGVA, f. 7, op. 1, d. 380, s. 279. Odessa var ockuperat av Frankrike under ren 1918
1919. Troligtvis handlar hnvisningen till hndelserna i Odessa om de franska ockupations-
myndigheternas vgran att samarbeta med Frivilligarmn och verlmnandet av Odessa till
bolsjevikerna 3.35.4.1919. Medan fransmnnen evakuerades lmnade de Frivilligarmns
avdelningar t sitt de.
Generalstabsofficerarnas sllskap som grundades i februari 1921 i Jugosla-

vien.46 Enckell hade en del kontakter med den ryska emigrationen ocks i
Finland. Exempelvis bland statspolisen dokument finns omnmnanden om
hans kontakter med professor David Grimm, som representerade det i Paris
verksamma s.k. Ambassadrernas rd.47
Efter att ha begrt avsked frn generalstaben 1924 lmnade Oscar Enckell
det militra och vnde ett helt nytt blad i sitt liv: han blev fretagare. Trots
att han aldrig tervnde till militrtjnsten, kom hans breda politiska och
militra erfarenhet ofta vl till pass fr Finlands bsta. Men en mnniskas
liv r inte en rak linje utan bestr ofta av flera olika strk. Oscar Enckells liv
r ett gott exempel p detta: han var rysk och senare finsk officer, affrsman
och politiker. Han frndrades i livets olika skeden, men vi kan anta att han
nda till slutet av sitt liv bevarade de srdrag som knnetecknar hans frsta
yrke, nmligen underrttelsemannens. Han var inte en offentlig person, han
fredrog att befinna sig i skuggan hellre n i ljuset, han talade fga om sig
sjlv och lmnade inte efter sig ngra memoarer. Mnga av hans hemligheter
kommer sannolikt att frbli eviga gtor. Desto mera vrdefullt r allt nytt
material som belyser Oscar Enckells liv och personlighet och kanske fr fram
nya, ovntade drag.
46
GARF, f. p-5945, op. 1, d. 92, s. 34. Man kunde bli medlem i Generalstabsofficerarnas
sllskap genom att skicka in en anskan (Obsjtjestvo russkich ofitserov Generalnogo Sjtaba.
Rul (Berlin), 17.2.1921, s. 77.)
47
Se Marja Leinonen, Die Russische Emigration in Finnland, Karl Schlgel (hrsg.), Der
groe Exodus. Die Russische Emigration und ihre Zentren 1917 bis 1941 (Mnchen 1994), s.
177. Ambassadrernas Rd var en organisation fr interimsregeringens f.d. diplomatiska
representanter utomlands.
VERSIKTER
OCH
MEDDELANDEN
Till frgan om hertig Carls och Gustaf Adolf

Reuterholms delaktighet i mordplanerna p
Gustaf III
GRAN ANDERBERG
P sin ddsbdd utsg Gustaf III hertig Carl till regent i Gustaf IV Adolfs fr-
myndarregering. Enligt Gustaf Mauritz Armfelt, som sedan gammalt hade
ett horn i sidan till Carl, hade kungen velat binda sin bror vid de gamla
rdgivarna. Hertigens vgran p denna punkt respekterades, och han kunde
efter eget val komponera sin regering. Hertig Carls val av Gustaf Adolf Reu-
terholm som sin nrmaste man skulle bli en vndpunkt i Sveriges historia.
Den akademiska analysen kring maktskiftet har huvudsakligen kretsat
kring den s kallade kodicillen, ett tillgg till de testamenten som kungen
skrivit 1780 och 1789.1 Nr det gller sjlva sammansvrjningen bakom
kungamordet har forskningen sedan gammalt kunnat luta sig mot Anders
Larsons postumt utgivna avhandling. Larson har kartlagt ett ttiotal konspi-
ratrer, huvudsakligen adelsmn och officerare.2
I samband med tvhundrarsminnet av kungamordet och kontinuerligt
drefter har den populrvetenskapliga historieskrivningen spekulerat kring
vilka krafter som var drivande i sammansvrjningen. Hertig Carls och hans
frtrogne vn Reuterholms maktvertagande har ifrgasatts och frklarats
med att de bda p ngot stt varit inblandade i mordkomplotten.
1
Jfr Sten Carlsson, Kodicillen till Gustaf III:s testamente, Personhistorisk Tidskrift 1949;
Erik Lnnroth, Kodicillen till Gustaf III:s testamente, Scandia 1997 (63).
2
Anders Larson, Sammansvrjningen mot Gustav III (diss., Uppsala 1959).

494 versikter och meddelanden
Sin vnskap med hertigen hade Reuterholm odlat inom frimurarorden.

Reuterholm var en mycket aktiv ordensbroder, och hertigen sjlv innehade
posten som stormstare. Frimurarna hade i Sverige skapat ett mktigt po-
litiskt ntverk. Den maktstllning Reuterholm fick har frklarats med det
mrkliga, hypnotiska inflytande han utvade ver hertigen.3
Det brukar ven framhllas att samtliga inblandade i sammansvrjningen
mot kungen var frimurare med undantag av Anckarstrm. Reuterholm anses
ha hyst sympatier fr dem, och det finns forskare som velat lyfta fram ho-
nom som den egentlige ledaren fr hela konspirationen, trots att han vintern
17911792 befann sig utomlands. Hans agerande efter hans terkomst till
Sverige sommaren 1792 anses bekrfta hypotesen att han varit inblandad i
komplotten.
ven samtiden spekulerade i Reuterholms delaktighet i mordkomplotten.
Carl Axel Lwenhielm, som befann sig i Livorno nr han nddes av ddsbu-
det, var p sin lders hst vertygad om att Reuterholm i frvg knt till sam-
mansvrjningen mot kungen. Lwenhielm hade ryktesvis av en fransk emi-
grant hrt att kungen skulle mrdas under riksdagen i Gvle. Hans slutsats
blev att mordplaner smiddes av franska jakobiner, som Reuterholm skulle ha
nrmat sig under sin resa till Frankrike efter Bastiljens fall.4
Hertig Carl, Reuterholms chef svl i frimureriet som i frmyndarreger-
ingen, misstnktes i nnu hgre grad av de samtida fr inblandning i konspi-
rationen. Knappt hade Anckarstrms skott fallit fredagen den 16 mars 1792
frrn rykten brjade cirkulera, vilka ven ndde mordutredaren, polisms-
taren Nils Henrik Liljensparre. Gustaf III:s bror hertig Carl skulle i frvg ha
knt till konspirationen och stllt sig bakom den. Liljensparre rapporterade
dessa rykten till hertigen. Ryktena skulle frflja hertig Carl livet ut och
flcka hans eftermle.5
3
Solfrid Sderlind, En hovmans ffnga. Gustaf Adolf Reuterholm och den gustavianska por-
trttkonsten. Nat. Mus. utstllningskatalog nr 542 (Stockholm 1991), passim; jfr Roger de
Robelin, Hans tid r kort, ty hans lefvnad str uti min hand om hertig Carl och samman-
svrjningen. Nat. Mus. utstllningskatalog nr 553 (Stockholm 1992); Stig Ramel, Gustaf Mau-
ritz Armfelt 17571814 (Stockholm 1997), s. 142151; Leif Landen, Gustav III. En biografi
(Stockholm 2004), s. 367; Lars Ericson, Mordet p Gustav III (Lund 2005), s. 85 f.
4
Sderlind, En hovmans ffnga, s. 11 f.
5
En notis i det ur kllkritisk synpunkt oplitliga De la Gardiska Arkivet om revolutionen
1809 berttar att det numer blivit en folktro, att hertig Carl var revolutionsmnnens sjl, att
han varit frimurarvurm blott fr att kunna konspirera. Handlingar ur Grefl. Dela-Gardiska
Biblioteket p Lberd. Del 15, s. 132. Utg. av Per Wieselgren (Stockholm 1841).
versikter och meddelanden495
Enligt dessa rykten hade hertig Carl och hans frtrogne vn fr att genom-
fra sina planer ett hemligt ntverk dr samtliga utom redskapet Anckar-
strm skall ha varit frimurare. Tanken r inte helt absurd. P pappret frefal-
ler orden i slutet av 1700-talet att vara ett mktigt ntverk. Mnga brder
var skert ocks anstuckna av jakobinska tnkestt vi kan pminna oss att
frimurarna i revolutionens Frankrike var en av flera drivande oppositions-
grupper. Man kan postulera att orden var en av aristokratins sista bastioner.
En viktig klla till en studie av frimureriets roll i sammanhanget r en
matrikel, daterad den 20 november 1787 och sammanstlld av Gustaf Adolf
Reuterholm, Marskalk samt Storgardien af Ordens Archiv.6 Matrikeln har
registrerat 240 medlemmar i det svenska storkapitlet. P grund av krig och
politisk oro lg mycket av frimurarnas verksamhet nere under ren 1788
1792. Matrikeln torde tmligen vl spegla ledamternas status i kapitlet vid
tiden fr kungamordet. Om hertig Carl omgett sig med ett hemligt ntverk
av frimurare i syfte att strta kungen kan man frutstta att dessa samman-
svurna rekryterats ur storkapitlet. Att hertig Carl med sina krav p edsvurna
mn omkring sig skulle ha skapat ett ntverk av frimurare av lgre grader r
osannolikt.
Ett stt att verifiera antalet inblandade frimurare r att utg frn Anders
Larsons lista, som huvudsakligen bygger p protokollen frn polisfrhren
och Svea hovrtts rttegngshandlingar, och konfrontera den med Storkapit-
lets matrikel och frimurarordens generalmatrikel.7
En jmfrelse mellan Larsons kartlggning och de bda frimurarmatriklar-
na ger vid handen att det faktiskt funnits ngra prominenta frimurare bland
de sammansvurna. Dremot gr det inte att spra ngot ntverk av frimurare
i polisprotokoll eller rttegngshandlingar. Bland drygt 40 hktade har vi
sex frimurare men inget ntverk. Vid sidan av kapitlet r de sammansvurna
frimurarna splittrade p nio loger, varav fem i Stockholm. Bland kapitelbr-
derna mter vi en brokig skara som inte tillhrde hertig Carls krets och inte
ens stod p vnskaplig fot med honom. Snarare kan de beskrivas som hans
svurna politiska motstndare. Under riksdagen 1789 hade dessa brder sut-
tit hktade, d kungen och hertigen med gemensamma krafter drev igenom
frenings- och skerhetsakten. Det var Brahe, Stierneld, De Geererna och
6
Svenska Frimurarordens Arkiv. Storkapitlets matrikel 1787.
7
Andreas nnerfors (red.), Mystiskt brdraskap mktigt ntverk. Frteckning ver svenska
1700-talsfrimurare (Lund 2006).
den gamle generalen Fredrik Horn. Bland de ca 80 konspiratrerna i Larsons

frteckning kan hgst 29 identifieras som frimurare, de flesta av lgre grader
inom orden.8
Det finns i detta sammanhang skl att nmna att hertig Carls och Reuter-
holms nrmaste vnner och hga hovfrimurare ver huvud taget inte fre-
kommer i polisutredningen. Till denna ofrvitliga skara hrde t.ex. verste-
kammarjunkaren Magnus Stenbock, greve Erik Ruuth, greve Johan Gabriel
Oxenstierna och greve Fredrik Sparre. De tre senare stod ven Gustaf III
nra.
Under senare delen av 1700-talet var frimureriet knt i Europa men p
mnga hll starkt ifrgasatt. I Sverige hade det ocks setts med tmligen
oblida gon frn bl.a. Fredrik I:s sida. Under Gustaf III:s tid ironiserade
man ver det hemliga sllskapet och p vissa hll drev man hejdlst med
ordensvurmarna. Gustaf Mauritz Armfelt var en svuren fiende till den mystik
och ockultism som under ngra r p 1780-talet frodades i frimurarkretsar
som stod kungen nra. Ocks Johan Henric Kellgren kritiserade ordensvur-
meriet p sitt skoningslsa och drpande stt.9
Av alla de nya normer och vrderingar som vxte fram under upplysnings-
tiden r frimureriet svrast att frst, sger Margaret C. Jacob, som forskat
om det internationella frimureriets ursprung. Hemliga ritualer i ett hierar-
kiskt system stod i konflikt med de upplysta ideal som logerna stod fr. Vid
sammankomsterna hyllade man medborgerliga dygder och satte en ra i att
brderna mttes p jmstlld fot.10 Den mondna franska frimurarkulturen
kan beskrivas som ett slags koncentrat av 1700-talets idvrld. Typiska repre-
sentanter fr denna var Carl Gustaf Tessin och Carl Fredrik Scheffer, som
var ambassadrer i Paris d frimureriet var som mest omtyckt i den hgre
societeten.11
Mnga unga mn hade blivit frimurare i Frankrike, men Tessin var frst
med att recipiera p svensk botten. Scheffer lade efter sin hemkomst grun-
8
Gran Anderberg, Frimurarna och mordet p Gustaf III i myt och verklighet. Svenska
Frimurarordens i Finland symposium. Helsingfors 3.10.2004. Otryckt fredrag.
9
Jfr Gran Anderberg, Gustaf Adolf Reuterholms vallfart till revolutionens Frankrike och
Italien. En studie av den frkomna dagboken och andra relevanta kllor, Historisk Tidskrift fr
Finland 90 (2005:3), s. 308 f, s. 335.
10
Margaret C. Jacob, The Origins of Freemasonry: Facts and Fictions (Philadelphia 2005).
11
Charlotta Wolff, Vnskap och makt. Den svenska politiska eliten och upplysningstidens
Frankrike (Helsingfors 2005), s. 223 ff; s. 259 ff.
den till det gustavianska frimureriet. Under tv decennier som stormstare

beflitade han sig att strka frimureriet i det svenska samhllet och ge det
ett positivt ansikte utt med bland annat barnhusverksamhet. Han intro-
ducerade ven de kungliga brderna i orden. Gustaf III blev protektor och
hertig Carl stormstare efter Scheffer. Kungahuset skaffade sig total kontroll
ver ideologi, organisation och mlsttning; ngot motsatsfrhllande mel-
lan frimureri och stat som i Frankrike uppkom aldrig i Sverige. Under hela
sin regeringstid var Gustaf III den svenska frimurarordens hge beskyddare.
Vid sin sida att administrera, organisera och frvalta orden hade han sin
bror hertig Carl. Han utnyttjade den kompetens som fanns inom orden i
statsnyttans tjnst, srskilt nr det gllde planerna att gra Carl till hertig av
Kurland12 samt under frberedelserna till ryska kriget.
Efter rsskiftet 1788 brjade konungen aktivt frbereda krig mot Ryssland.
Den 13 januari sammantrdde den frsta av en serie hemliga konseljer p
Haga fr att planera anfallet.13 Tv rdgivare, Johan Christopher Toll, expert
p armrenden och Eric Ruuth, sakkunnig p finanser, var kallade. Bda
var hga frimurare. Tre dagar senare hlls en ny konselj, d med majoren
Otto Wrede, adjutant hos Toll, som edsvuren protokollfrare. Wrede hade
fregende r blivit frimurare.
Nr det gllde att ervra ledarskapet fr den kosmopolitiska frimurar-
rrelsen samverkade de kungliga brderna i tysthet. Gustaf III uppvaktade
under sin italienska resa i hemlighet pretendenten Charles Edward Stuart,
den legendariske Bonnie Prince Charlie, som i hga frimurarkretsar hlls
fr att vara samfundets hgste ledare. Gustaf III fick ocks pretendenten
att frse honom med ett coadjutorbrev som skulle skra successionen inom
frimureriet.14
Gustaf III:s och hertig Carls engagemang i frimureriet har frmodligen
varit en bidragande orsak till brdrakrleken. Vid svra kriser var Carl alltid
12
Gustaf Iverus, Hertig Karl av Sdermanland (diss., Uppsala 1925), s. 169 ff.
13
Erik Lnnroth, Den stora rollen. Kung Gustaf III spelad av honom sjlv (Stockholm 1986),
s. 141 ff.
14
RA, Kungl. arkiv, K 368, Gustaf III till hertig Carl, Florens 9 dec. 1783. Jfr brev hos
Gunnar von Proschwitz, Gustaf III. Mannen bakom myten (Stockholm 1992), Gustaf III till
Gustav Philip Creutz: Eques a Corona Vindicata (riddare av den befriade kronan). Vindicata
var den frihetsstav med vilken man vidrrde den slav som skulle friges. Frmodligen menade
Gustaf III att han befriat kronan frn slaveri under stnderna. Det s.k. coadjutorbrevet finns i
kopia i Svenska Frimurareordens arkiv. Originalet lr Gustaf IV Adolf ha medfrt i exil.
lojal. Nr Adolf Fredrik avled och Gustaf befann sig i Paris avbjde Carl
ett erbjudande om kronan. Vid statskuppen 1772 reste han upprorsfanan
i Skne och tog betydande risker. Under ryska kriget sg hertig Carl till att
Anjalamyteriet upplstes i intet och att fronten nyo blev en front. Srskilt
visade han sin lojalitet vid statskuppen 1789.
Fr hertig Carl var det ett lidande att stndigt misstnkliggras i sin egen-
skap av frimurarnas stormstare. Det r icke frsta gngen vrt samfund
varit underkastat avundens och ondskans frst, skrev han i februari 1799
till diplomaten Gran Ulrik Silfverhjelm som varit i London som ombud
fr den svenska frimurarorden. Detta aprop de negativa underrttelser om
frimureriets tillstnd i England som Silfverhjelm lmnat.
D vrt samfund ej p minsta stt kan frebr sig ha del i stmplingar och nedrigheter,
som r s skilt frn ordens hga ndaml och avsikter, hoppas jag att dess oskuld och dla
freml nu som frr skall segra ver mrkrets nedriga stmplingar, och omsider vervinna
alla sdana svrigheter, som frtal genom intriger och avund tillsammans smidit fr ensi-
diga intressens vinnande.15
I detta sammanhang kom hertigen oskt in p alla beskyllningar som p

1790-talet cirkulerade om hans egen roll vid mordet p konungen. Nedrig-
heterna och intrigerna i England frvnade honom inte. Av egen erfarenhet
knner jag sdana infama manr, skrev han till Silfverhjelm.
Jag har nyss lst en bok, i vilken man vill bevisa, att jag som chef fr svenska mureriet varit
ett medel till min broders mord ssom svenska Jakobinernas huvud, lika som hertigen
av Orlans var det i Frankrike. Men d sdana grova och orimliga osanningar anfras,
frfalla de omsider av sin egen tyngd, ty sanningen r en, och tt ou tard blir den alldeles
uppdagad, d en rttvis allmnhet ej annat kan n taga parti av den, som oskyldigt blir
tadlad och frtryckt.16
(Orlans var den radikale franske stormstaren Philippe galit, som bland
annat bidrog till giljotineringen av Ludvig XVI.) Hertig Carl hoppades att
han frr eller senare skulle bli friknd av allmnheten frn de grova ankla-
gelserna. Men nnu efter mer n 200 r hlls myten om hans inblandning i
mordet levande.
15
Hertig Carl till baron Silfverhjelm 16 feb. 1799. B. von Schinckel (red.), Minnen ur Sve-
riges nyare historia, del 2, Gustaf III och hans tid (17881792), frf. och utg. af C. W. Bergman
(Stockholm 1855), s. 356 f.
16
Hertig Carl till baron Silfverhjelm 16 feb. 1799. B. von Schinckel (red.), Minnen ur
Sveriges nyare historia, s. 356 f.
Betrffande de hga frimurare som var delaktiga i sammansvrjningen r

kllget som ovan framgtt ganska gott. Polisprotokoll, rttegngshandlingar
och samtida frimurarmatriklar visar att varken hertigen eller Reuterholm be-
gagnat sig av ett ntverk av frimurare fr att bana sin vg till makten. Den
svrighet vi mter gller hertig Carls/Carl XIII:s arkiv som torde vara det
mest skingrade av alla svenska regenters.17 Nr det gller det Reuterholmska
slktarkivet r situationen en annan; Gustaf Adolf Reuterholm frskte p
alla stt skra sitt arkiv. Vid sina resor var han noga med att deponera arkivet
hos personer som han hade frtroende fr. De viktigaste bestnden finns
i den del i riksarkivet som kallas den Reuterholm-delgrenska samlingen,
som lnge var lst, men som numera r tillgnglig.18 Vill vi vederlgga eller
verifiera hypotesen om Reuterholms roll i konspirationen mot kungen r vi
lyckligt lottade. Reuterholm befann sig vid tillfllet som bekant i frivillig exil
i Italien och frde noggranna dagboksanteckningar fr privat bruk.19 Han var
ocks en flitig och ppenhjrtig brevskrivare.
P nyret 1792 var Reuterholm i Neapel och tervnde drifrn till Rom i
brjan av mars 1792. Den 12 mars gjorde han en anteckning om underliga
rykten om kungens i Sverige detronisering och hertigens av stergtland
upphjande p tronen.20 Det sgs inget om ryktenas ursprung. Reuterholm
knde vl till att riksdagen sammantrtt i Gvle. Att kungen i samband med
den hndelsen blivit detroniserad verkade enligt honom underligt. Hade
han varit inblandad i mordkomplotten r det inte sannolikt att han formu-
lerat sig som han gr. Det var ovntade rykten, inga nyheter som kom frn
Sverige.
P palmsndagen den 1 april har Reuterholm fyllt dagboken med en mngd
notiser om sina upplevelser i Rom. En punkt innehller uppgiften om att
rykten om kungamordet vid samma tid ntt Rom. Konstigt skriver han: jag
har haft min underliga aningar och drmmar om detta, bland annat tyckte
jag att han stod p kn vid min sng, grt och bad om frltelser. Denna
17
Jfr Ingemar Carlsson, Kungens familjearkiv (Stockholm 1995).
18
Ingemar Carlsson, Enskilda arkiv. Person-, slkt- och grdsarkiv. Riksarkivets bestnds-
versikt. Del 8. Band 2 (Stockholm 2006) s. 930 ff. Betrffande Stora Landslogens Reuter-
holmbestnd, jfr Gran Anderberg, Till frgan om Reuterholmska arikivets mystiska papper,
Historisk Tidskrift fr Finland 88 (2003:1), s. 123.
19
Jfr Anderberg, Gustaf Adolf Reuterholms vallfart till revolutionens Frankrike och Ita-
lien.
20
RA, Reuterholm-delgrenska saml., vol. 22. Resejournal 178992.
notis som frmodligen syftar p en audiens p Drottningholm d kungen

beskyllde Reuterholm fr jakobinska bjelser skulle mjligen kunna ses som
ett indicium p att Reuterholm var involverad. Dessa f rader r de enda i
journalen som rr kungens dd; de ingr som en bland ett femtiotal punkter
i hans anteckningar som omfattar 1012 foliosidor frn nyret 1792.21
Det finns ingenting i Reuterholms anteckningar som tyder p att han varit
inblandad. Han r verraskad av nyheterna frn Sverige; ryktena att konung-
en blivit avsatt r underliga. Reuterholm var ingen vn av Gustaf III men
han verkar nd ha blivit ngot skakad nr bekrftelsen om hans dd anlnde
till Rom. Hertigen av stergtland, Fredrik Adolf, var tydligen mannen som
nu skulle ta ver.
Reuterholm visste att Carl var frsvuren t systemet, en frsvarare av fr-
enings- och skerhetsakten och fljaktligen omjlig fr de adliga revolutio-
nrerna. Den yngste hertigen dremot hade i likhet med Carls nrmaste
krets varit motstndare till envldet och skulle drmed kunna fungera som
staffagefigur fr att legitimera en revolutionr regim. Men snart nog skulle
nyheterna frn Sverige ta Reuterholm ur alla villfarelser.
Den 21 april 1792 skrev han till hertig Carl: Lnge hava hr redan gtt de
ohyggligaste rykten om sig i Sverige tilldragne horreurer; Men som jag ingen-
ting hrt frn Min Ndige Herre eller ngon annan av mina skra korrespon-
denter, har jag nda hitintills smickrat mig att de endast varit uppdiktade.
Nu r det inte lngre mjligt att gra sig illusion i den vgen, sedan den igr
anlnde Posten medfrt ej allenast konfirmationen utan ock detaljer av den
nedriga och avskyvrda konspirationer som vergr i barbari och faselighet
allt vad Sveriges hvder nnu i den vgen hunnit framvisa. Min bestrtning
drvid torde ej behva vidlyftigt omtala - - Att gra kungen assassinerad,
Eders Kongl. Hghet hotad, omgiven av dolska Mrdare och jag lngt bort
frn min vn i dessa faseliga momens.22 Det r svrt att i dessa rader se ngot
std fr hypotesen att denne man varit delaktig i mordkomplotten.
De rykten som nu ntt Reuterholm med posten lmnade honom ingen
ro: I natt har jag ingen blund nstan sovit av inquietude fr Min lskade
Hertig, fr mitt fdernesland, fr fdda och ofdda - - Stackars Sverige!
Nu skyndar jag mig likvl ifrn Italien allt vad jag kan, att vara nrmare
till hands, om och nr Eders Kongl. Hghet kan vilja befalla min hem-
Ibid.
21
RA. Reuterholm-delgrenska saml. Vol. 35. G.A. Reuterholm till hertig Carl 21 april
22
1792.
komst.23 Detta citat kan mjligen tolkas som en frhoppning om en politisk

karrir men kan ocks vara ett uttryck fr djup vnskap.
Definitivt besked om kungens dd fick Reuterholm den 24 april om afto-
nen. D ankom med express frn Livorno skra underrttelser om kung-
ens dd den 29 mars, vilken jag genast kommunicerade med pven .
Dagen drp gjorde han tillsammans med svenskarna Wrede och Bunge som
befann sig i Rom avskedsbesk hos bland andra kardinal Bernies och blev
med mnga trar emottagna. Han noterar i sin resejournal de franska emi-
granternas sorg och hela Roms deltagande.24 Den del som alla mnniskor
hr taga i kungens accident r surprenant. Deras entusiasm fr Honom r
otrolig. Jag hade igr min avskedsaudiens hos Pven, som rckte ver en halv-
timma, varvid han med trar i gonen talte om denna olyckliga hndelse,
hette det i brevet till hertig Carl.25
P hertigens uppdrag vdjade Bonde till honom att komma hem med s
mycken skyndsamhet som din hlsa det vill tillta. Till sin farbror Gustaf
Gottfried, den gamle msspolitikern, skrev han: Man har velat forcera mig
att taga mig kansliet och hela premierministerns detalj; men jag skulle hellre
hava valt stupstocken.26
Han tycks ha varit ytterst tveksam men har av ngot skl till slut accepterat.
Av vnskap till hertigen, av lojalitet till sitt fdernesland? Av skr maktlyst-
nad? Av lust att pverka samhllsutvecklingen? Av hmndlystnad? Mer n en
faktor lr ha varit drivande i Reuterholms komplicerade personlighet.
Hertig Carl var efter mordet p brodern en mycket ensam man; han bvade
infr makten och bnfll sin vn att bist honom, omgiven som han var av
mrdare och sklmar.27 Carl Gran Bonde och Reuterholm var de enda vn-
ner hertigen i detta till synes hopplsa lge hade frtroende fr. Dessa vnner
tillhrde sedan gammalt Carls inre krets; ngot ntverk i vrigt av konspirato-
riska frimurare kring honom kan man inte spra i kllmaterialet. Nr det gller
hertigens och Reuterholms personliga delaktighet i mordkomplotten finns det
all anledning att ifrgastta konspirationsteorins slutsatser.
23
Ibid.
24
RA, Reuterholm-delgrenska saml., vol. 22. Resejournal 178992. Understrykningen
i citatet Reuterholms egen.
25
RA, Reuterholm-delgrenska saml. vol. 35. G.A. Reuterholm till hertig Carl 21 april
1792.
26
RA, Reuterholm-delgrenska saml. vol. 35. G.A. Reuterholm till G.G. Reuterholm
9 juli 1792.
27
Martin Nylund, G. A. Reuterholm. Under frmyndartiden 17921796 (diss., 1917), s. 4f.
GRANSKNINGAR
Skapandet av kristna myter i den vstliga
kristenhetens periferi (ca 10001300)
Lars Boje Mortensen (ed.), The Making of Christian Myths in the Periphery
of Latin Christendom (c. 10001300), 348 s., Copenhagen, Museum Tuscu-
lanum Press.
Den vstliga kristenhetens gradvisa utveckling har tillhrt de ledande temana

inom medeltidsforskningen srskilt under de tv senaste rtiondena. Ngot
frenklat fste den moderna historieskrivningen sedan nationaltankens och
romantikens tid nda fram till andra vrldskriget och nnu rtionden efter
det sin uppmrksamhet p enskilda nationers uppkomst under medeltiden.
Nu ligger tyngdpunkten p byggandet av en gemensam europeisk civilisa-
tion, vilket ovedersgligen skedde under medeltiden, d kristendomen, som
uppsttt i Medelhavsomrdet under antiken, spred sig till hela Europa och
den syd- och mellaneuropeiska skriftliga kulturen samt sprket, de statliga
institutionerna och de ekonomiska ntverken drigenom utstrckte sig ver
hela kontinenten.
Frhllandet till medeltiden har varit ambivalent: ena sidan har mnga
europeiska nationalstater hrlett sitt ursprung till medeltiden, men samtidigt
knnetecknas denna period av en vernationell enhetskultur, som frn en
nationell synvinkel har ansetts frmmande. I de nordiska lnderna och de
vriga protestantiska lnderna fick ambivalensen en extra krydda av reforma-
tionen, som ledde till att den dominerande kulturen frhll sig misstnksamt
till allt som pminde om katolicismen. I de nordiska lnderna, Tyskland,
England och i viss mn till och med de romanska sydeuropeiska lnderna har
man velat finna rtterna till den nationella srarten bortom medeltiden: den
fornnordiska litteraturen, kalevalafolkloren samt den anglosaxiska och ger-
manska hjltediktningen har setts som rester av det rena och ursprungliga,
ett nationellt och hedniskt arv som fregtt kristendomen. Den nationella
synvinkeln inverkade ocks p utgivningen av centrala kllserier verallt i
Europa, s ven i de nordiska lnderna.
Den universalistiska och i det avseendet katolska tolkningen av medel-
tiden r frsts inte en produkt av de senaste rtiondena. I sjlva verket har
den hela tiden existerat som en del av den nationella projektionen och drtill,
vid dess sida, som ett synstt som betonat det gemensamma europeiska och
kristna arvet. Under de tv senaste rtiondena har dock granskandet av den
medeltida kristenheten eller tminstone dess vstra, katolska del framtrtt
som den dominerande tendensen. Enskilda studier behandlar frvisso lokala
Granskningar503
och nationella fenomen, men ocks fr dessa studier r det typiskt att de
ser de underskta fenomenen som en del av en allmneuropeisk kontext:
studier om pilgrimsfrder, helgon, adelns slktstrategier, kvinnornas roll och
familjerelationer, medeltida litteratur eller historieskrivning, handel och eko-
nomi, korstg eller statsbildning anknyter sitt forskningsobjekt till liknande
fenomen i den samtida vstra (och ibland ven stra) kristenheten. Forskarna
frbinder sig inte heller lngre till att studera enbart sin egna nationella tra-
dition.
Inom den nordiska medeltidsforskningen var den nationella synvinkeln,
betonandet av den egna historiens srdrag och undvikandet av alla interna-
tionella jmfrelser knnetecknande nnu lngt in p 1980-talet, med ngra
lysande undantag. Vndningen mot ett nytt slag av kontextualisering brjade
framfr allt frn och med 1990-talet. De utlsande faktorerna var mnga: en
var det nationella paradigmets begrnsningar, som hade lett till att mnga
fenomen uteslutits och till att verraskande luckor uppsttt (t.ex. inom forsk-
ningen om pilgrimsfrder och helgonkult). Forskningen skte sig enligt sin
egen inre logik till omrden som tidigare frsummats. Medeltidsforskningen
synliggrs ven av utomvetenskapliga faktorer: medeltiden har alltid haft en
synlig plats inom populrkulturen, och p 1990-talet lyfte njesindustrin och
den autonoma populrkulturen ter upp perioden p vgkammen. Samtidigt
pverkades forskningspolitiken av den politiska utvecklingen i Europa: ut-
vidgandet av Europeiska unionen, Sovjetunionens snderfall och uppbrytan-
det av dess maktsfr verkade vertyga de vetenskapspolitiska beslutsfattarna
om betydelsen av att utforska det europeiskas rtter. En tredje faktor har
varit de religisa och mytiska faktorernas frnyade politiska aktualitet: enbart
politik och ekonomi rcker inte lngre fr att frklara historiska fenomen.
Politik och ekonomi utgr inga autonoma helheter. Under de tv senaste
rtiondena har konflikterna svl i det forna Jugoslavien som mellan vster-
landet och islam terinfrt religionen bland de faktorer som r relevanta fr
frklarandet av de mnskliga aktiviteterna. tminstone i Finland och i Skan-
dinavien drog mnga forskare och forskningsprojekt nytta av situationen.
Samtidigt organiserade sig medeltidsforskarnas samfund under 1990-talet p
ett nytt stt, vilket utmynnade i diverse forskningsprojekt, konferenser och
vriga former fr samarbete.
Det nu freliggande verket The Making of Christian Myths in the Periphery
of Latin Christendom (c. 10001300), redigerat av professor Lars Boje Mor-
tensen, r ett gott exempel p den nuvarande blomstringen inom nordisk
medeltidsforskning. Arbetet med verket inleddes inom den av professor Sverre
Bagge ledda toppforskningsenheten Centre for Medieval Studies vid univer-
sitetet i Bergen. Strsta delen av artiklarna i samlingen har sitt ursprung i en
i konferens som hlls i Bergen i november 2003, The Construction of the
Past in the European Periphery (Scandinavia, Eastern Europe, c. 10001300):
Historiography and the Holy. mnet fr konferensen och den publikation
som fljde var frhllandet mellan centrum och periferi d den kristna tron,
504 Granskningar
skrivkonsten och de nya formerna fr statsbildning ndde Europas hedniska

periferier. Mortensen definierar mnet som the first wave of local self-defi-
nition as expressed through selected narratives composed in parchment books
in Northern or East Central Europe from c. 1000 to c. 1300 (s. 8). Vid den
tiden inleddes i de nyligen kristnade lnderna ett mlmedvetet skapande av en
lokal kristen mytologi och frfattandet av grundlggande berttelser (foun-
dational stories) inom svl hagiografin som historieskrivningen. Mortensens
och bokens vriga frfattares tes r att den kristna mytologin inte uppsttt
genom en gradvis process av traditioners ackumulering, utan att den var en
mlmedveten och p kort tid producerad ny skapelse.
Mortensen stder sig i sin inledning p Patricia Crones uppfattning om de
frindustriella samhllenas natur och de olika livssfrernas (religionens, eko-
nomins, politikens och kulturens) oskiljaktighet: det heliga hade sin politiska
betydelse, men religionen kan inte instrumentaliseras till ett redskap fr poli-
tisk maktutvning. Religionen r i sjlva verket inte ngon separat livsaspekt
utan kan snarare jmfras med sprket och betingar all mnsklig aktivitet.
Religionen br inte heller begrnsas till en helhet av trossatser, utan den r
lika vl, fr att citera Roy Rappaport, verksamhet och handling och som
sdan en avgrande faktor i all gemenskaplig aktivitet. Mortensens tredje
teoretiska tskillnad r lnad frn egyptologen Jan Assman: det kommuni-
kativa minnet (egentligen nrminnet, som gllde gemenskapens upplevel-
sevrld; kommunikatives Gedchtnis) och det kulturella minnet (som gllde
uppfattningar om gemenskapens avlgsna gemensamma ursprung; kulturel-
les Gedchtnis). Det frra var informellt och splittrat; det senare frnyades
i ceremoniella sammanhang, dit enbart de privilegierade medlemmarna av
samfundet hade tilltrde. Enligt Mortensen var ritualen fortfarande den vik-
tigaste formen fr det kulturella minnet i de omrden som p medeltiden
nyligen hade kristnats, men just inom ramen fr ritualen assimilerades skriv-
frdigheten starkast. Med hjlp av det skrivna ordet byggdes en ny kanonisk
identitet genom urval, hierarkisering och helgande av gemenskapens nya
kulturella minne. Den nord- och steuropeiska hgmedeltidens (eller, som
perioden ofta kallas i Finland, tidiga medeltidens) hagiografiska, liturgiska
och historiska litteratur p svl latin som folksprken r ett utmrkt exempel
p nyskapandet av det kulturella minnet eller myterna och p identitets-
skapande: d vi frndras, frndras ven det frflutna, och vice versa, d
det frflutna frndras, frndras ven vi.
Samlingens artiklar gr en nstan heltckande rundvandring i det norra
och stra Europa som hrde till den katolska kyrkans inflytelsesfr. Rund-
vandringen brjar med Adam av Bremen (Hans-Werner Goetz), fortstter
med sambanden mellan Bedas och Orkeyinga saga och Kntlinga saga (Carl
Phelpstead), bhmiska helgonlegender (Marie Blhov), de frsta faserna
inom islndsk hagiografi (sdis Egilsdttir, rmann Jakobsson), polsk histo-
rieskrivning (Norbert Kersken), danska kungliga helgon (Karsten Friis-Jen-
sen), ungerska kungliga helgon (Lszl Veszprmy), byggandet av ett norskt,
Granskningar505
danskt och ungerskt frflutet (Lars Boje Mortensen) och det utvalda folkets
tematik under medeltiden (Mary Garrison). Samlingen avslutas av religions-
vetaren Hkan Rydvings och medeltidsforskaren Patrick Gearys sammanfat-
tande kommentarer. Av den vstra kristenhetens norra och stra periferier
saknas endast stersjomrdet frmst Sverige, Finland och de baltiska
lnderna.1
Hans-Werner Goetz presenterar Adam av Bremen genom att placera ho-
nom i den medeltida historieskrivningens allmnna kontext drmed lyckas
Goetz kortfattat och skickligt pvisa den kanske mest betydelsefulla frnd-
ring som skett inom den senaste tidens medeltidsforskning och alldeles sr-
skilt i de nordiska lnderna, dr de medeltida kllorna lnge lsts separat frn
tidens allmnna sammanhang med en verbetoning av den lokala historiens
unika karaktr. Goetz betonar att den medeltida historieskrivningen trots sin
konstruktivistiska natur uppfattades som en sanningsenlig berttelse. Enligt
de samtida avvek den allts frn rent fiktiva berttelser (fabulae). Den histo-
riska verkligheten liknade dock inte det historieforskningens paradigm som
uppsttt efter mitten av 1700-talet, trots att de medeltida historieskrivarna
kunde anvnda olika kllor och klargra deras trovrdighet. Fr dem var det
nd historiens metafysiska verklighet som var mest relevant. Med Goetz ord:
The strong link between Christian chronicles and Christian belief results,
first and foremost, from the fact that all history was regarded as the history
of salvation of mankind [...] (s. 23).
Historieskrivningen var relevant d den p ett eller ett annat stt anknt
de hndelser den behandlade till den gudomliga frlsningsplanen. Stten p
vilka kopplingarna skedde var otaliga, och de utgjorde heller inga hinder
fr presentationen och analysen av de mnskliga eller naturliga orsaksfrhl-
landena. Goetz understryker synen p den mnskliga historiens gudomliga
ursprung: historien var en fortsttning p det gudomliga skapelsearbetet. En-
ligt vissa naturfilosofer och teologer p 1100-talet frutsatte i och fr sig den
i naturen frekommande kausaliteten inte lngre Guds direkta ingripande,
d det handlade om ett frverkligande av de naturliga lagar som uppstllts i
samband med skapelsearbetet. P motsvarande stt var det fr vissa samtida
tnkare viktigt att betona betydelsen av den mnskliga fria viljan ocks i
samband med den historiska frklaringen. I Adam av Bremens fall r Goetz
betoning p den historieteologiska utgngspunkten dock befogad inte fri-
1
Denna brist beror i rlighetens namn delvis p att av deltagarna vid konferensen i Bergen
2003 frmdde undertecknad inte att f sina artiklar om Erik den helige och Sankt Henrik
klara i tid. Artiklarna som bygger p ifrgavarande anfrande har jag sedermera publicerat p
franska och svenska: Conqute et construction de lhistoire sacre en Finlande, Tuomas M. S.
Lehtonen & lisabeth Mornet (dir.), Les lites nordiques et lEurope occidentale XIIeXVe sicles,
Histoire ancienne et mdivale 94. Publications de la Sorbonne(Paris 2007), s. 169188; Fin-
lands ervring och frlsningshistoria: Sankt Henrik, Finlands kristnande och uppbyggandet av
det frflutna, Suomen Museo Finskt Museum 2006, s. 726.
506 Granskningar
gjorde sig heller de historiker som betonade de naturliga orsaksfrhllandena

och den mnskliga viljans betydelse frn tanken att historiens gng styrdes av
frsynen och att Gud om han s ville kunde ingripa i hndelsernas frlopp.
Eftersom den gudomliga viljan allts syntes i historien, kunde denna ocks
tolkas som ett uttryck fr denna vilja. Det var mjligt fr mnniskan att
utgrunda Guds avsikter genom att studera den mnskliga historiens gng.
Sakernas allegori (allegoria in factis), allts det gudomliga budskap som
skrivits genom hndelser i historien och i naturen, kunde tolkas med hjlp
av lrd exeges.
Enligt Goetz var det i ljuset av dessa teologiska premisser naturligt att his-
torieskrivningen framfr allt var en uppgift fr kyrkans representanter och
nstan helt frblev s p den europeiska kontinenten fram till 1200-talet och
lngt drefter. Allra sist betonar Goetz historiens moraliska uppgift. Liksom
ven Goetz sjlv har konstaterat i andra sammanhang hrde historien inom
vetenskapernas hierarki till moralfilosofin, och som sdan undervisade den
hur man skulle handla rtt. Det var inte frga om en rent ciceronsk historia
magistra vitae, tminstone inte i betydelsen av ngon smal politisk kalkyl,
utan framfr allt om en kristen morallra, som snarare bidrog till sjlens
frlsning n till politiska eller andra lsningar. Samma tema terkommer i de
medeltida furstespeglarna.
Dessa premisser r avgrande d vi lser medeltida historieskrivning, obe-
roende av vilken vr forskningsfrga r. Goetz koncisa allmnna kontextua-
lisering r av betydelse ocks fr de vriga analyserna i boken. I Adam av
Bremens fall hjlper det oss att frst vad som styrde Adams synvinkel d
han skrev sitt hemstifts historia. Det var ur hans synvinkel frgan om att
placera sig sjlv och sin nrmaste lokala kontext i ett vrldshistoriskt sam-
manhang: vilken var Adams och hans kollegers, frmns och fregngares
uppgift i verkstllandet av den gudomliga planen? Enligt Goetz var det inte
frgan om ngot mindre n ett uppdrag frn Gud till rkestiftet Hamburg-
Bremen att bli hela Nordeuropas ledande kyrkoprovins, som skulle kristna
de skandinaviska och slaviska folken. Goetz tolkning ger std t (utan att
srskilt nmna) den fortfarande omtvistade tolkning som Henrik Janson fr
ett tiotal r sedan lade fram, enligt vilken Adams skildringar av de nordliga
religisa frhllandena, bl.a. Uppsala hednatempel, skall lsas mot denna
kontext som kyrkopolitiska uppdiktningar, som haft en symbolisk betydelse
och som allts inte frtljer oss ngonting om hur sakerna frhll sig i
Uppland vid den tiden.2
2
Henrik Janson, Templum nobilissimum: Adam av Bremen. Uppsalatemplet och konflikterna
i Europa kring r 1075. Avhandlingar frn Historiska institutionen i Gteborg 21 (Gteborg
1998); Henrik Janson, Making Enemies: Aspects on the Formation of Conflicting Identities
in the Southern Baltics around the Year 1000, Tuomas M. S. Lehtonen & Kurt Villads Jensen
(eds.), Medieval History Writing and Crusading Ideology. (Helsinki 2005), s. 141154.
Granskningar507
Hans-Werner Goetz insiktsfulla ramberttelse finns i bakgrunden d Carl

Phelpstead pvisar samband mellan anglosaxaren Beda (Beda Venerabilis,
673/674735) och 1200-talets sagor. Det r inte frgan enbart om influ-
ens utan ocks om tematiska samband: [] two related themes in Bedes
Historia ecclesiastica and in thirteenth-century Icelandic historiography: the
sanctity of place, especially as it informs the relationship between periph-
ery and centre, and the role assigned to royal saints in a peoples history.
Maria Blhovs analys utgr p samma stt frn bhmiska helgonlegender.
Hon anknyter den lokala hagiografin till bildandet av kungariket Bhmen
samma fenomen r bekant frn den tidiga medeltidens germanska kunga-
dmen och terkommer under hgmedeltiden i de nordiska lnderna och
Mellaneuropa, vilket framgr av de jmfrande studierna om Polen (Norbert
Kersken), Danmark (Karsten Friis-Jensen), Ungern (Lszlo Veszprmy) och
Norge, Danmark och Ungern (Lars Boje Mortensen).
rmann Jakobsson summerar trffande i sitt kapitel om islndsk hagiografi
helgonlegendernas karaktr i den medeltida kulturen: Any biography of a
saint is concerned with the past, since the life of the saint is usually in the
past. However, while the saint is no longer alive, he also takes an active part
in the present he is both dead and alive, owing to the greatest miracle of
all, that of eternal life. (s. 135.)
Helgonlegenderna var i den nordiska periferin och i det stra Mellan
europa i enlighet med den allmnna europeiska modellen identitetsberttel-
sernas och historieskrivningens frsta form. Deras uppgift var att i en kristen
referensram behandla de historiskt mest betydelsefulla hndelserna, d.v.s.
antagandet av kristendomen och kristendomens unika kraft. Hagiografin
representerar den ldsta skriftliga kulturen i alla dessa omrden. Genom
helgonlegenderna r det mjligt att granska den kulturella omstllning som
skedde kring r 1000 och under de tv drpfljande rhundradena, d ns-
tan helt muntliga kulturer vergick till ett nytt kunskapssystem, d.v.s. den
skriftliga kulturen, tog till sig en ny institutionaliserad och systematiserad
religion och en ny statlighet som grundade sig p konungaskap. Lars Boje
Mortensen visar genom sin jmfrelse av norsk, dansk och ungersk med-
eltida mytopoiesis att det var frgan om ett medvetet skapande av en ny
identitet och en ny historisk-religis verklighet, vilket skedde relativt snabbt.
Det handlade inte om ngon gradvis, naturlig process. De nordiska och
mellaneuropeiska nationella historierna skapades ungefr kring ren 1125
1275 om vi tjer p Mortensens tidsspann med ytterligare femtio r kan
vi inbegripa ven det frsenade skapandet av en egen svensk historia i Erik
den heliges, Sankt Henriks och andras helgonlegender, och till sist i den
dynastiska Erikskrnikan.
Mortensen sammanfattar sin tolkning: In our context the burning issue
the one for which they needed to create a consensus was the evaluation of
the ancestors of the local elite, the Christian as well as the more distant pagan
ones a matter of utmost importance for group identities. The mythopoieti-
508 Granskningar
cal moments were critical junctures, or bottlenecks, through which such peer
group negotiations had to pass, and, in the successful cases they served as a
point of no return for the basic canonisation of the past, even if details in the
story could be renegotiated on the authorial level. But it is a remarkable fact
that after short burst of mythmaking, no one for the rest of the Middle Ages
cast any doubt on the sanctity of Stephen, Olav, and Canute. (s. 268.)
Mary Garrisons kapitel Divine Election for Nations avviker i ngon mn
frn verkets i vrigt mycket enhetliga och obrutna helhetsbild. Garrison be-
handlar i mycket breda perspektiv uppfattningen om Guds utvalda folk och
bruket av detta tema i historieskrivningen allt frn karolingerna till de syd
afrikanska boerna. P basis av religionen ansg sig de kristna naturligtvis vara
Guds utvalda folk detta syns i hur de antika folkens historier omarbetades
till kyrkohistoria. Den italienska idhistorikern Arnaldo Momigliano har fst
uppmrksamhet vid hur den politiskt eller etniskt definierade nationen
hos kyrkohistorikerna blir kristenheten. I det kristna historiska tnkandet
bevarades spnningen mellan kyrkofader Augustinus historiska agnostism
(Guds rike frverkligas frst i vrlden bortom denna; den vrldsliga historien
r beflckad av arvssynden och ger inte som sdan uttryck fr Guds planer)
och Eusebios och Orosius providentialism (den vrldsliga historien styrs av
frsynen och uttrycker direkt Guds avsikter och budskap till mnniskorna).
Enligt Garrison skedde den slutliga vndningen i och med reformationen och
den teologi som betonade det historiska tolkandet av Bibeln. Den medeltida
allegoriska bibeltolkningen och den mnskliga historia som byggde p denna
frsvann, och drmed fick ven ideologin om det utvalda folket en ny gro-
grund: det handlade inte lngre enbart om en symbolisk sak, som skildrade
Guds nd, utan om ett historiskt faktum. Liksom Gamla Testamentets judar
sg den nya tidens europeiska stater och smningom nationalstater sig
som det utvalda folket, som hade ett speciellt historiskt-religist uppdrag.
Garrison anser dock att den anglosaxiske lrde Alcuin i Karl den stores rike
utformade teorin om frankerna som Guds utvalda folk. Den etnisk-religisa
tolkningen verkar inte ha etablerat sig bland de medeltida teologerna och
historieskrivarna: kyrkan och den kristna tron stod vsentligen bortom den
etniska bestmningen, men fret till temat om det utvalda folket bevarades
och slog ut sin vmjeliga blomma vid brjan av nya tiden. Det kan knappast
anses vara enbart den kalvinistiska reformationens gva till mnskligheten,
p den pyreneiska halvn utvecklades i efterdyningarna av reconquistan teo-
rin om det (frn moriska inslag) rena blodet, vilken sedan fungerade som en
grogrund fr etnisk-religis rasism.
Religionsvetaren Hkan Rydving ppekar i verkets sammanfattande ka-
pitel att den kristna tron i sjlva verket r en begreppsmssig abstraktion,
som tcker en stor mngd olika individuella, lokala, regionala och supra
regionala former. Om man vill peka p ett typiskt drag i medeltidens euro-
peiska kristenhet r det enligt Rydving just mutationernas och variationernas
mngfald. Kristendomen hade inte heller ngot klart geografiskt centrum (jfr
Granskningar509
islams Mecka). Varken Jerusalem eller Rom utgjorde ngot sdant. Vardera
var frvisso ett symboliskt centrum, men enligt Rydving var den kristna trons
ritualer decentraliserade. Professorn vid UCLA (Kalifornien) Patrick Geary
betonar i sin sammanfattning att de ovan presenterade studierna visar att
periferins processer inte enbart kan ses som freml fr verksamhet frn
centrum; tvrtom var den religisa och kulturella anpassningen mngfaldig
och varierande, ven om den nya religion som grundade sig p det skrivna
ordet och som spreds frn centrum samt de nya ntverken var ovedersg-
ligt attraktiva. De nordiska lnderna upptogs inte i den kristna kultursfren
genom yttre ervring, utan genom en stark kulturell infiltration. De nordiska
eliterna fann den religion och de drtill hrande kulturformer som erbjds
dem s attraktiva att de mlmedvetet assimilerade dem och p dessa byggde
en ny identitet knuten till den heliga historien.
Kpenhamns universitets frlag Museum Tusculanum Press har gett ut
det p alla stt utmrkta och viktiga verket. Bokens yttre r behagligt, Lars
Boje Mortensen har ansvarat fr det hgklassiga redigeringsarbetet, och slut-
resultatet r ett fr medeltidsforskningen mycket vrdefullt arbete. Verkets
mngfacetterade och frscht komparativa grepp representerar p ett utmrkt
stt den nya nordiska och mellaneuropeiska medeltidsforskningen.
Tuomas M. S. Lehtonen
Skogsfinnarna i norra Sverige

Maud Wedin, Den skogsfinska kolonisationen i Norrland, 384 s., ill., kart.,
cd-skiva, Fakultet for samfunnsvitenskap og teknologiledelse, Geografisk in-
stitutt, Trondheim 2007.
Maud Wedin behandlar ett stort problemkomplex. Finnkolonisationen i de

norra delarna av Sverige r ett tvrvetenskapligt mne, som ligger i skarven
mellan kulturgeografi, migrations- och socialhistoria, sprkforskning och
etnologi. Norrlandsfinnarna har intresserat forskarna betydligt mindre n
finnarna i Vrmland och Dalarna, eftersom de sammansmlte med sin om-
givning tidigare n de vriga skogsfinnarna. Temat har genom tiderna dock
vckt intresse hos hembygds- och amatrforskare, museimn och samlare av
olika slag, i bde Sverige och Finland. Avhandlingen behandlar dessa fre-
gngare i ett omfattande historiografiskt kapitel. Temat har emellertid inte
tidigare upptagits till behandling med en sdan vetenskaplig ambition som
hos Wedin. Hon har velat stta finnbebyggelsen i frhllande till de fr-
utsttningar som omgivningarna och naturen har gett och analyserat dess
migrationsmnster och frsrjningsstrategier.
510 Granskningar
Wedin har haft att trnga in i ett synnerligen rrigt forsknings- och kllge
med en blandning av primr- och sekundrkllor samt att sammanfatta en
mngd information av mycket olika art. Uppgiften har frutsatt kunskaper
frn mnga olika vetenskapsomrden. Wedin har sysslat lnge med sitt mne,
till att brja med som amatrforskare, och denna bakgrund har kommit
vl till pass i uppdraget. Ntverket FINNSAM, som str fr Finnbygder
i samverkan, r till en stor del hennes skapelse. Det r en organisation fr
hembygdsforskare och entusiaster. Wedins produktion har successivt stigit
till en mera vetenskaplig niv, srskilt tack vare forskningsprojektet Svenskt
i Finland finskt i Sverige.
Skogsfinnarnas inflyttning i de barrskogsblten som skilde de norrlnds
ka lvdalarna frn varandra hr till en migrationsrrelse med rtter i sent
1500-tal. Utgngspunkten var koloniseringen av det inre av Finland med
permanenta bosttare under 1400- och 1500-talen, som visserligen vad ti-
den betrffar har ifrgasatts av den allra nyaste forskningen. D eller ngot
tidigare slog sig mnniskorna ner i folktomma mornmarker och skapade dr
en frsrjningsnisch fr sig genom storskaligt svedjebruk. Savolax befolkning
omfattade p den tid d utvandringen till Sverige kom igng omkring 3000
rkar (hemman). Antalet kan jmfras med finnbefolkningen i Wedins un-
derskningsomrde, Norrland norr om Dallven, som under kolonisations-
fasen omfattade cirka 300400 hemman. Skogsfinnarna var vster om Bot-
tenhavet en srskild, frn omgivningen skiljaktig minoritet. Dess srart r en
fljd av frmmande ursprung och av en lngvarig isolering, skapad bde av
demarksfrhllanden och av sociala barrirer.
Denna grundfrutsttning kommer i ngon mn i skymundan i avhand-
lingen, eftersom frfattaren i regel inte har gjort jmfrelser med vriga
finnbosttningar eller med den bofasta svenska befolkningen (av respektabla
arbetsekonomiska skl). Ocks utgngslget, frhllandena i Savolax eller
norra Tavastland, behandlas till fljd av sprksvrigheter endast ytligt. Ngon
fullstndig komparation skulle givetvis ha varit omjlig, men en jmfrelse
p vissa punkter med skogsfinnevrldens vriga delar skulle utan tvekan ha
kunnat ge en djupare frstelse av srutvecklingen i underskningsomrdet.
Vissa generella drag, srskilt kring migrationens genesis, syns inte i Norrland.
Lyckligtvis har frfattaren just p denna punkt avvikit frn sin sjlvvalda
avgrnsning och ven behandlat finnkolonisationens brjan i andra trakter
n Norrland.
Avhandlingen r rtt definitionssvag och termerna frklaras frst lngt
inne i framstllningen. Detta gller redan underskningsomrdet. Varfr
undersks just Norrland och drtill en del av Dalarna, en verraskande ut-
vidgning? Och vad menas med kolonisationstiden? Det visar sig att frfat-
taren undersker 1500- och 1600-talen, tiden d finnhemmanen upptogs
och ocks en sekundr bosttning gde rum, men hmtar material ocks
frn 1700-, 1800- och 1900-talen, slunda frn ett skede som innebar en
sammansmltningsfas med huvudbefolkningen. Tv olikartade teman, ett
Granskningar511
tidigare och ett senare, ett migrationshistoriskt och ett kulturhistoriskt, kon-
kurrerar om utrymmet i avhandlingen.
Detta r inte i sig misslyckat. Avhandlingens stora svaghet utgrs av den
valda dispositionen. Den lpande framstllningen har strukturerats s att
frfattaren brjar med en introduktion, som tar upp forskningslget och
kllorna. Drefter beskriver frfattaren skogsfinnarna som kolonisatrer, de-
ras nringsliv och etniska knnetecken, sedan betraktar hon dessa fenomen
genom ett srskilt strategibegrepp och drefter genom ett landskapsbegrepp
fr att slutligen lansera ett klusterbegrepp. Sedan fljer ett par sidor med
slutsatser och sammanfattning, som egentligen bara upprepar det som str i
brjan av boken under rubriken Avhandlingens upplggning.
Denna disposition leder till upprepningar och allmn rrighet. Saker som
borde ha nmnts i brjan av avhandlingen kommer fram i ett sent skede.
Det hade varit avsevrt bttre att lta den deskriptiva och den teoretiserande
framstllningen lpa parallellt och ing i varandra. Frfattaren har utver en
generell presentation renodlat sitt tema i tur och ordning ur flera olika teo-
riers synvinklar, vilket lett till upprepningar och tillbakablickar. Idealet hade
tvrtom varit att en klar frgestllning hade presenterats i brjan av avhand-
lingen och besvarats i slutet av boken. En kronologiskt framstlld huvuddel
om kolonisationen och en mnessorterad sdan om kulturen hade troligen
varit den enklaste, bsta och klaraste dispositionsmodellen. Teoribildningen
r framfr allt hmtad frn mnet geografi, med begreppen landskap och
frsrjningsstrategier som centrala termer, samt frn nringslivet, med be-
greppet kluster som ledstjrna. Detta r det nya grepp som genomsyrar av-
handlingen.
Wedins tillmpning av klusterbegreppet frefaller att vara srskilt givande,
kanske rentav nydanande. Begreppet lanseras i samband med framstllning-
en av skogsfinnarnas ekonomiska strategier som deltagare i ett ntverk med
identiska strvanden. Klustret, som bestod av de olika finnhemmanen, frsg
sina bestndsdelar med arbetskraft och tyst kunskap och ven slktfrbin-
delser, med vilkas hjlp hushllen kunde klara sig i sin ekonomiska nisch.
Den statliga ekonomiska politiken pverkade klusterbildningen. Statens
verksamhet vxlade frn gynnande av kolonisationen 15901640 till std
till olika konkurrerande nringar 16401750 och till slut till tgrder som
ledde till det skogsfinska nringsklustrets sammanbrott 17501880. Srskilt
desdigert var det att staten genom flera skogsplakat verflyttade sitt std
frn svedjebruket som nring till brukshanteringen som nring, ngot som
skedde successivt frn 1640-talet framt. De stora barrskogarna som en tid
hade producerat spannml brjade nu producera trkol fr malmbearbet-
ningen varvid svedjebrukarnas specialkunskaper inte lngre efterfrgades.
Den sregna kulturen, vars existens mycket berodde p sammanhllningen
ver stora distanser, brt drefter samman.
Klustret r ett ekonomiskt begrepp som frutstter frsljning och mark-
nad. Fanns det en marknad fr svedjergen? Den ldre forskningen har varit
512 Granskningar
svvande p denna punkt, men Wedin visar vertygande att svedjefinnarna

inte t upp sina tidvis enorma skrdar sjlva, utan slde dem till svenskbn-
derna eller direkt till kpmnnen i stderna. Koloniseringen av de stora sko-
garna hade inte uteslutande skett fr att ka statens skatteinkomster eller av
frsvarspolitiska skl, vilket man trott hittills, utan lika mycket fr att skaffa
fram proviant till den svenska stormaktstidens vxande armer.
Frfattarens experimenterande med de frn geografi- och ekonomimnena
hmtade begreppen r slunda tmligen lyckat. Svrare r det att belysa sjlva
inflyttningsfasen med dessa begrepp. Avhandlingens migrationshistoriska
innehll r ocks svagare n avsnitten om strategierna i skogarna. Vad som
verkar sannolikast som frklaring till ett utvandringsbeslut var verbefolk-
ningen, inte s mycket krig och svlt som sgnerna berttar. Svedjefinnarna
kom till Norrland som specialister och innovationsbrare, inte som arbets-
kraft i allmnhet. Mindre vikt har frfattaren fst vid det faktum att flytt-
ningsbeslutet fattades av en individ i en ung lder, i en situation som gjorde
den kostsamma resan ver havet och den senare rjningsprestationen mjlig.
De flyttningsbengna slog sig samman i grupper, vilket visas av de kollektiva
nedsttningsbreven.
Trots att frfattaren slunda har testat sitt tema ur flera teoretiska syn-
vinklar mste avhandlingen nd betraktas som huvudsakligen empirisk.
Dess faktainnehll r mycket uttmmande. Redan kartan som uppvisar de
omkring 300 fasta finnhemmanens lokalisering och tillkomstr r en berm-
vrd prestation. Wedins avhandling prglas verkligen av kllforskning. Hon
har bl.a. lst genom Norrlands samtliga dombcker fr ett helt sekel, ven
det en helt beundransvrd arbetsprestation. Det stora men stllvis ojmna
kllmaterialet har sammanstllts i databaser, som har mjliggjort samman-
fattande iakttagelser. Sdana databaser har skapats bl.a. ver ortnamnen, bo-
sttningarna, slktnamnen och nedsttningsbreven. Ngra av dem finns p
den cd-skiva som fljer med som bilaga. Bland kllorna finns kartmaterialet
(srskilt rannsakningskartorna), det kamerala skattematerialet och dombck-
erna samt Johan Schaefers husfrhrslngder frn 1690-talet och C.A. Gott-
lunds dagbcker och materialsamlingar frn tiden 18171823. Dessutom
presenteras ett ftal sgner. Frfattaren har ocks valt att utge vissa kllor i
sin helhet. Sdana kllor r ngra av Olof Tresks kartor och rannsakningen i
Orsa r 1626, som r hmtad ur en dombok. En likaledes i sin helhet publi-
cerad klla finner man ocks senare i avhandlingen, nr det gller husesynen
p finngrden Fansen r 1765. Akribin vid kllhanteringen r i regel god,
bortsett frn vissa volymer ur svenska Riksarkivet, till vilka frfattaren hn-
visar med bristflliga signa.
Vilka var d skogsfinnarnas frmsta knnetecken, de etniska markrerna,
jmfrt med omgivningen? Wedin r mycket svedjebruksfixerad, srskilt nr
det gller den frsta bosttningsfasen, och skildrar d uttryckligen huuhta-
metoden med fallrg som kolonisationens brande ekonomiska faktor. En
lika viktig frutsttning fr kolonisationen var den steuropeiska rian, en
Granskningar513
ndvndig inrttning fr torkande av svedjergen, ngot som ofta glms

bort i sammanhanget och som ocks Wedin behandlar ngot summariskt.
En intressant nringsgren var dessutom boskapssktseln, eftersom finnarnas
mycket stora boskapshjordar frn boskapslngdernas tid p 1620-talet och
framt i tiden visar en betydande avvikelse jmfrt med den svenska befolk-
ningens mera begrnsade boskapsinnehav. Orsaken till skillnaden i innehav
knner man egentligen inte till. Frfattaren gissar att behovet av gdsel var
srskilt stort p de magra mornmarker som nd anvndes som krar, ett
antagande som r mindre troligt d inkomsterna och fdan kom frn sved-
jelanden som inte krvde ngon gdsling. Boskapssktseln var inte heller s
storstilad i urhemmet Savolax. Kunde en immateriell faktor som stfinnarnas
uppfattning att korna var kvinnornas egendom ha spelat ngon roll i de nya
frhllandena? Denna genusfrga saknar fortfarande sin frklaring.
Frn nringarna vergr frfattaren till sdana markrer som syntes i bygg-
nadsskicket och grdsformerna. I detta avsnitt polemiserar Wedin mot det
synstt som till exempel Nils Keyland och Albert Hmlinen har represente-
rat och som hon kallar fr evolutionistiskt. Denna darwinistiska modell
skulle innebra att skogsfinnarna successivt skulle ha utvidgat sitt boende
frn ett enkelt prte till en grupp byggnader fr olika ndaml som bostads-
hus, ria, fhus, bastu, bodar och lador. Emellertid r det svrt att frst hur
kolonisationen skulle ha kunnat ske p ngot annat stt. De enstaka prten
som nd finns i finnmarkerna och som har fungerat som allrum, avfrdar
frfattaren som bostder fr srskilt proletariserade finnar och inte som bo-
endets ursprungsform, en iakttagelse som nog delvis kan ha en viss riktighet
men som troligen inte utgr hela frklaringen.
De icke-materiella markrerna sprk, slktnamn och ortnamn tillgnas ett
rtt litet avsnitt. Det finska sprket frsvann i omrdet huvudsakligen p
1700-talet och i ngon mn p 1800-talet. Slutsatsen mste nd vara att
sprket var den starkaste gruppbildande markren, starkare n nringarna,
som kunde vxla frn tid till annan. Sprket och svedjebruket var dessutom
kopplade till varandra p det sttet att det avancerade svedjebruket till sin
komplicerade terminologi var helfinskt. Det r verkligen en oklar frga hu-
ruvida svenskar kunde eller ville bedriva svedjebruk i barrskogarna, vilket
frfattaren antyder. Kanske var det i dessa fall frga om finnttlingar.
En av de typiska markrerna, storfamiljen, har Wedin helt enkelt hoppat
ver. Detta har berott p svrigheterna att hnga med i den finsksprkiga
forskningen. Bondesamhllets strukturer, familjemnster och slktsamman-
hang, som i Finland har varit ett betydande forskningstema med mnga
publicerade rn under ett par decennier, har inte alls beaktats. Det stfin-
ska familjejordbruket har sttt i centrum fr denna forskning. Utan kn-
nedom om denna litteratur, t.ex. Elina Waris avhandling Yksiss leiviss (I
gemensamt matlag, 1999), gr det knappast att fullt frst skogsfinnarnas
slktbaserade nringsformer. I sjlva verket frefaller det som om de svenska
skogsfinnarnas familjestruktur skulle ha utvecklats frn en krnfamilj som
514 Granskningar
anlitade mnga lsfinnar (lyslinen) under rjningsfasen till utnyttjande av

fasta husfinnar (loinen) och sedan mot allt tydligare storfamiljer, som bestod
av en skara brder som stannat hemma. Frst svedjebrukets sammanbrott
slog snder denna utveckling.
Synsttet i avhandlingen presenteras ingenstans uttryckligen. Det mste
lsas mellan raderna. Den ldre uppfattningen, som betonade skogsfinnar-
na som en sprkminoritet med en gradvis allt uppenbarare pariastllning
i samhllet, avvisas i avhandlingen. I stllet fr konflikter betonas harmo-
nin, bortsett frn den uppenbara intressemotsttningen mellan finnarna och
bruksnringen. Wedins stt att se p forskningsobjektet r ltt idealiserande.
Brottslighet, fattigdom och elnde existerar nstan inte i det skogsfinska
samhllet, inte heller isolering i negativ mening framkallad av etnisk eller
sprklig srart. P ett stlle frefaller det som om frfattaren sjlv skulle vara
medveten om denna oavsiktliga tendens: Det r svrt att frutsga i vilken
grad nutida vrderingar skapar nya bilder och myter av och om skogsfin-
narna, skriver hon (s. 57). nd r det troligt att konflikter av ngot slag
fanns inom skogsfinnevrlden. Det r t.ex. knt att finnarna dolde sitt sprk
och ursprung, ngot som skulle ha varit ondigt om frhllandet mellan
ursprungsbefolkningen och dem hade varit alltigenom gott. Kanske berodde
obehaget bara p ngot slags frljligande frn omgivningens sida, kombine-
rat med sprkkrav framstllda av kyrkan.
Maud Wedins avhandling r ett ambitist upplagt verk som vilar p en
gedigen kllknnedom och stor belsenhet i finnskogslitteraturen. Dess
mlsttning r att behandla det utvalda mnet, Norrlands skogsfinnar, ur s
mnga perspektiv som mjligt. Strvan efter en totalbehandling av temat har
frorsakat en tvrvetenskaplighet (kulturgeografi, historia, etnologi, sprkve-
tenskap, dremot i mindre grad migrationsforskning) som i sin tur har lett till
att forskarens arbetsbrda har blivit mycket omfattande. ven mngfalden av
mjliga metoder och tnkbara teoriramar har lett till ett experimenterande,
som har gjort arbetet frutom intressant ocks frhllandevis oenhetligt.
Ett drag av lexikalisk eller encyklopedisk fullkomlighetsstrvan vilar drfr
ver avhandlingen.
Samtidigt som temat har uppfattats p ett brett stt, har frfattaren valt att
inte nrmare studera utvecklingslinjer som gr utver underskningsomr-
det Norrland. Denna begrnsning har utgjort ett hinder i sdana fall dr det
inte gtt att finna material som berr landskapet p.g.a. det mycket ojmnt
bevarade kllget. Srskilt orsakerna till kolonisationens brjan samt de skl
som har lett till att svedjebnderna har avbrutit sina frsk att ta upp torp
i vissa delar av Norrland skall skas utanfr underskningsomrdet. Den
strnga avhllsamheten betrffande komparationer av olika slag har hr varit
en nackdel.
Trots den ovan framfrda, mhnda alltfr hrda kritiken har avhandling-
en ocks ovanligt mnga positiva sidor. Den fyller en viktig plats i kunskapen
om denna sregna befolkningsgrupp. Tillsammans med Gabriel Bladhs av-
Granskningar515
handling frn 1995 och Eija Lhteenmkis avhandling frn 2002 har Wedins
lrdomsprov lyft skogsfinnefrgan frn amatrforskarnas sfr till de akade-
miska lrosalarna och seminarierna. Det r trevligt att konstatera att detta har
skett i tur och ordning i de lnder som har varit berrda av skogsfinnarna i
Sverige, Finland och slutligen i Norge. Wedins avhandling r rikt illustrerad
med naivistiska teckningar, frgfoton och lantmterikartor i frg, vilket gr
framstllningen synnerligen njutbar. Frfattaren br allt som allt gratuleras
till en gedigen vetenskaplig prestation, som krner hennes livslnga, mng-
frgrenade intresse fr detta forskningsobjekt.
Kari Tarkiainen
Den svenska frvaltningen och politiken ur ett

lngt perspektiv
Bjrn Asker, Hur riket styrdes. Frvaltning, politik och arkiv 15201920. Skrif-
ter utgivna av Riksarkivet 27, 253 s., ill., Riksarkivet, Stockholm 2007.
Bjrn Asker har skrivit en mycket vlkommen bok om frhllandet mel-

lan frvaltning och politik under en lng period, vilket endast varit mjligt
genom en strng avgrnsning av de frgor som tas upp. Askers mlsttning
har varit att skriva en handbok som samtidigt fungerar som lrobok. Kom-
binationen r svr att frverkliga eftersom han riktar sig till en synnerligen
heterogen lsekrets, och slutresultatet blir i bsta fall en hybrid som lyckas
tillfredsstlla strsta delen av lsarna.
Tidsmssigt sett brjar boken med den moderna statens snabba framvxt
frn och med Gustav Vasas tid. Detta frklarar titelns underrubrik frvalt-
ning. Redogrelsen avslutas r 1920, vilket fr sin del ger en logisk frkla-
ring till underrubrikens politik, eftersom Asker kan pvisa att det intrffade
ett politiskt brytningsskede vid den tidpunkten. Det som boken sger om
den tredje underrubriken, arkiv, understlls de tv frstnmnda perspek-
tiven, ven om frfattaren sjlv konstaterar att arkivverket alltid varit fast
knutet till staten (s.19). I detta sammanhang r till exempel avsnittet om
arkivet som planeringsverktyg (och det frflutnas databank) av intresse, och
tills vidare ett fga utforskat flt.
Boken bestr av elva kapitel och en avslutande sammanfattning. Asker har
valt en tematisk framstllning dr de tv inledande kapitlen, Frvaltning,
politik och arkiv samt Riket och de utrikes provinserna fljs av en analys
som brjar p hgsta niv med en presentation av regenten, regeringen och
riksdagen, fr att stegvis komma ner p kommun- och landstingsniv. Tack
516 Granskningar
vare den tematiska indelningen gestaltas stora helheter, samtidigt som fram-
stllningssttet r ndamlsenligt ur handbokssynpunkt. En kronologisk in-
delning hade naturligtvis bttre lyft fram svl de riktigt stora helheterna som
frndringarna inom frvaltningen och dess bestende karaktr, men det r
inte skert att boken i s fall hade fungerat som bde handbok och lrobok.
Varje tema granskas koncentrerat, och frfattaren har klokt nog avgrnsat
sin uppgift till att i frsta hand glla en analys av strukturerna. Ifall aktrerna
dessutom hade presenterats, skulle verket ha svllt ut till minst det dubbla.
Den tematiska indelningen r lyckad i synnerhet i frga om klarhet och lt-
tillgnglighet, men i motsvarande grad frloras ngot av precisionen nr det
gller analysen av det frnderliga respektive bestende i strukturerna och
likas angende helhetsbilden av frvaltningen.
Varje avsnitt i de enskilda kapitlen har byggts upp s att frfattaren efter en
analys av frvaltning respektive politik raskt presenterar de viktigaste arkiven
och den viktigaste litteraturen p omrdet. Lsningen r lyckad, ven om jag,
vilket redan sagts, anser att arkiven p detta vis oftast behandlas synnerligen
knapphndigt, i och med att skribenten enbart refererar till de i och fr sig
utmrkta versiktskatalogerna i Riksarkivets bestndsversikt. Emellertid har
inte riktigt alla som intresserar sig fr boken vare sig mjlighet (eller ens lust)
att skaffa fram dessa utmrkta kataloger, och mnga hade kanske grna tagit
del av en litet mer utfrlig presentation av kllmaterialet inom ramen fr
Askers bok.
Frfattaren har valt att inte inkludera de delar av riket som anslts till
Sverige till fljd av krigen under den svenska stormaktstiden. Dremot in-
gr vilket motiveras av historiska fakta bda rikshalvorna i det forna
svenska riket, d.v.s. Sverige och Finland (det r en sak fr sig vad som avsetts
med dessa benmningar under olika tidsepoker). Askers lsning r p mnga
stt motiverad. Han frsker gestalta det svenska riket som en helhet, vilket
fortfarande inte r allmn praxis inom historieforskningen i Sverige. Asker
medger dremot att han inte har anvnt sig av finsksprkiga forskningskllor.
Hr trampar han p samma mina som mnga av sina landsmn, eftersom
han tycks utg frn att det publiceras forskningsrn i Finland om vr gemen-
samma historia enbart p finska. Emellertid publiceras en hel del direkt
p svenska, och drutver innehller mnga verk utfrliga sammandrag p
engelska eller tyska. Av ngon anledning verkar detta faktum inte vara srskilt
knt bland rikssvenska forskare.
I freliggande fall kunde Asker ltt ha utnyttjat den forskning som gjorts
i Finland och haft nytta av ngra verk som tar upp frvaltningsstrukturer-
na, vilket skulle ha bidragit till en klarare helhetsbild. ven om Askers bok
innehller flera lyckade scheman, presenterar de nrmast lokalfrvaltningen,
medan varje slags scheman och bilder ver frvaltningens hgre niver
saknas. Sdana finns ltt att tillg, bland annat i Seppo Tiihonens och Paula
Tiihonens Suomen hallintohistoria (Finlands frvaltningshistoria) (andra kor-
rigerade upplagan, 1984), som enligt en skning i databasen LIBRIS (med
Granskningar517
mnesorden p svenska) sedan en lngre tid finns p biblioteken i Stockholm

och Uppsala.
Utver vissa organisationsscheman hade jag i brjan av boken grna sett
fler kartor ver territoriella frvaltningsomrden, jurisdiktioner och frsam-
lingsindelningar m.m. p olika niver frn ifrgavarande tidsperiod.
Strsta delen av kapitlen r intressant skrivna och utgr komprimerade
faktapaket. Mnga av dem som forskar i Sveriges och Finlands gemensamma
historia kan hr inhmta en mngd kompletterande kunskap, till exempel
om vad som skedde med olika frvaltningsorgan och frvaltningsprocesser
sedan det gamla svenska riket fallit snder till fljd av finska kriget. Srskilt
intressant fann jag behandlingen av tullvsendet, frsvarsmakten samt fr-
valtningen av nringslivet och trafikfrbindelserna.
Det r kanske avsnittet om Kunglig Majestts och regeringens verksamhet,
som sammankopplats med arbetet inom riksdagen som vckte mest frgor fr
min del. Samarbetet mellan dessa enheter var visserligen mycket intimt svl
under stormaktstidens krigsr p 1600-talet som p frihetstiden, men i den
form riksdagen och dess verksamhet presenteras blir behandlingen anmrk-
ningsvrt ytlig i jmfrelse med mnga andra frvaltningsomrden. Bland
annat utskottsvsendets roll, och hur politiken drigenom koncentrerats
samt det omfattande arkivmaterial som uppsttt till fljd av riksdagens arbe-
te (inklusive betnkanden, promemorior, ndringsyrkanden och petitioner)
skulle ha krvt en utfrligare behandling. Utskott, deputationer och sekreta
utskott omnmns ver huvud taget inte i det i vrigt utmrkta sakregistret.
Hur riket styrdes r ett klart och tydligt formulerat verk som har utarbetats
av en expert p omrdet med stor sakkunskap och sker hand. Det kom-
mer skerligen att vara till stor nytta bde fr amatrer och sakkunniga med
intresse fr detta slags frgor, svl i Sverige som i Finland. Boken ger en
synnerligen koncentrerad presentation av en stor mngd central information
och r av ett slag som det i hgsta grad funnits en bestllning p i Sverige.
Asker nr allts upp till sin uttalade mlsttning: att skriva en bok som fung-
erar bde som lro- och handbok. Boken erbjuder grundlggande kunskaper
p frvaltningens omrde svl som politikens, samtidigt som frfattaren gr
mnga intressanta iakttagelser som hnfr sig nutida fenomen. Ett exempel
p detta r hans reflektioner kring den makt som innehades av det tidigmo-
derna svenska rikets konungar jmfrt med dagens diktatorers. Frfattaren
visar ocks p flera luckor i forskningen, vilka borde gnas strre uppmrk-
samhet n hittills (se t.ex. s. 52, 228, 229).
Petri Karonen
518 Granskningar
Ntverk inom slkter och i lokalmilj

Genealogiska Samfundets i Finland rsskrift 47, 449 s., Helsingfors 2006.
Ssom tidigare rgngar innehller Genealogiska Samfundets i Finland rs-

skrift fr 2006 en rad underskningar av varierande omfng. De flesta av
bidragen i den fylliga volymen behandlar mnen dr ntverken under stnds-
samhllets tid spelar en viktig roll. Alla bidrag i volymen r p finska men har
lnga svensksprkiga resumer.
Under rubriken Frn rusthll till agnhus. Slkten Knaapila-Ekorre frn
Kirvu by i Plkne beskriver Tiina Miettinen och Ulla Koskinen en rust-
hllarslkts den frn senare hlften av 1600-talet till de frsta rtiondena
av 1800-talet. Knaapila hemman i Kirvu by i Plkne socken gdes under
frsta hlften av 1600-talet av en Bengt Bengtsson (Pentti Pentinpoika) som
avancerade till ryttmstare och sledes hade ntt en stllning dr man hade
hopp om att bli nobiliterad vilket i hans fall dock inte skedde. Ryttmstaren
hade ven som donation ftt hemman som han gde frn frut, men hans
sner var bara ordinra ryttarbnder. Underskningen brjar dock egent-
ligen frst fr.o.m. 1723, d ryttmstarens sonson som var rusthllare och
lnsman i Plkne socken uppgjorde sitt testamente och delade rusthllet
mellan tv av sina sner, medan tvenne andra fick endast kontanta medel
och lsren. Frfattarna studerar giftermlsstrategierna och frndringarna i
slktmedlemmarnas sociala status under fyrafem generationer. Husbonde-
skapet vergick inte enligt traditionellt patrilinert mnster frn far till son
utan enligt ett komplicerat och ven konfliktfyllt mnster. Trots ytterligare
en hemmansklyvning bevarades dock alla tre hemman som rusthllet kom
att best av i slkten. Dttrarna och ven snerna kunde i mnga fall gifta
sig med jmlikar p andra rusthll. Hrvid uppstod komplicerade ntverk
av ktenskapsfrbindelser inom den egna slkten och slkter p nrbelgna
rusthll. Stora barnaskaror ledde dock till att flera inom slkten, srskilt mot
slutet av 1700-talet, hamnade bland den obesuttna befolkningen.
Ett annorlunda slag av ntverk undersks av Anu Lahtinen som under
rubriken Skyddslingar, medhjlpare och brkmakare. Bipersoner inom den
Flemingska slktkretsen behandlar mindre lyckligt lottade medlemmars si-
tuation inom slkten Fleming och ngra befryndade slkter. De studerade
skyddslingarna var vanligen ogifta dttrar, srskilt sdana som tidigt blivit
frldralsa, samt okta barn till medlemmar av denna hgadliga slkt. Stu-
dien visar hur dessa mindre lottade slktingar togs om hand av slkten men
ven att ngra av de mest framtrdande slktmedlemmarna ssom brderna
Erik och Ivar Fleming frskte nyttja kvinnliga anfrvanters motgngar till
egen frdel genom att tillvlla sig deras gods. Frfattaren intresserar sig sr-
skilt fr de okta barnens situation inom slktntverken. Det visar sig att
Granskningar519
dessa inte s sllan fick tjnst hos sina adliga syskon och andra slktingar
och vid behov kunde ta hand om sina yngre adliga halvsyskon d dessa blev
frldralsa. Som exempel p sdana barn anfrs marsken Klas Eriksson Fle-
mings okta barn Olof och Philippa. Frutom sedan gammalt knda uppgif-
ter om deras relationer till faderns familj presenteras ett brev av Katarina och
Hebla Fleming frn 1614, dr dessa donerar tv hemman i S:t Karins socken
till Filippa och hennes man Johan Johansson.
Drygt hlften av volymen upptas av Veli Pekka Toropainens underskning
Inbrdes frhllanden hos borgerskapet i bo under ren 15491660, dr
ntverken inom borgerskapet i bo undersks genom en analys av flera olika
slags relationer mellan stadens invnare. Som referensram i underskning-
en fungerar begreppet social reproduktion, som frfattaren lnat av Leos
Mller. Toropainen sker olika typer av ntverk i staden genom att granska,
huvudsakligen med hjlp av kameralt material samt domboksmaterial, bl.a.
kronans och stadens upplands inverkan p borgerskapet, stadsfrvaltningens
personal, borgerskapets storlek och struktur samt dess sociala sammanstt-
ning, nyrekryteringen till borgerskapet, kpmnnens engagemang i skepps-
bolag, de kommersiella relationerna mellan borgarna, pant-, skuld- och bor-
gensfrbindelser, spridningen av ekonomiska risker, ktenskapens betydelse
fr handelshusens fortbestnd, valet av boningsort i relation till referens-
grupperna samt besttandet av frtroendeposter i stadens administration och
medlemmarna i ngra hantverkaryrken. Den tematiska mngfalden tillter
inte ngon djupare analys av ntverksdynamiken utan framstllningen har en
klart deskriptiv prgel. I underskningen ingr ett flertal mycket nyttiga och
arbetsdryga bilagor, bl.a. ver dem som 16241660 svurit borgared och ver
grdsfrsljningar i staden vilka registrerats i rdstuvurtten 16311660.
I slutskedet av det tjugofemriga kriget mot Ryssland 15701595 blev
ett partre hundra personer 1592 bortfrda frn Jskis hrad till Ryssland.
Anssi Mkinen har ur kameralt material insamlat uppgifter om de bortfrda
och upprknar alla dem som i hradet gick detta oblida de till mtes. En
central frga i underskningen r i hur stor utstrckning de bortfrda kunde
tervnda hem efter fredsslutet 1595. Enligt fredstraktaten i Teusina skulle
bda krigfrande parter frige de av dem tillfngatagna. Blott en del av de till
Ryssland bortfrda tervnde emellertid. Fr Jskis hrads vidkommande
kommer Mkinen till slutsatsen att knappast ngon av de bortfrda ter-
vnde.
Under rubriken Mtt i Sverige-Finland p 1500-talet. En underskning
om mttsystemen i Stockholm, Nyslott och Tavastehus r 1561 studerar
Kalle S. Varis de olika mttsystemen i Savolax och i Tavastland, nrmast i Ra-
utalampi socken, i relation till de i Stockholm nyttjade mtten. Studien be-
str av tv till sin karaktr helt olika delar. ena sidan presenterar frfattaren
sin uppfattning om skattetal och byaml samt odlingssystemet i Savolax och
norra Tavastland, andra sidan granskas mttsystemen srskilt med tanke p
att faststlla storleken p de olika mttenheterna i nutida enheter.
520 Granskningar
I frga om beskattningsfrhllandena i norra Tavastland och Savolax pre-

senterar Varis tolkningar som radikalt avviker frn de forskningsresultat som
fackhistorikerna kommit till. Slunda hvdar han bl.a. fr Tavastlands vid-
kommande att en kilt (frn det svenska ordet gille, fi. kilta), som var liktydigt
med ett gille (eller gillessamfund), bestod av de rkar, d.v.s. skattehemman,
vilkas sammanlagda odlingsareal motsvarade 3 punds utsde och sledes en
krok eller helskatt. Den skattespannml som dessa gillen hade att betala od-
lades separat p en fr ndamlet avgrnsad areal i byns hemker, och denna
areal var i de olika byarna proportionell till byns kroktal. Odlingen av denna
skatteproducerande areal gde rum samfllt utan tegskifte och sden skrda-
des samtidigt p hela arealen. Frfattaren uppvisar dock inte ngra som helst
kllbelgg vare sig i kameralt material, brevmaterial eller sakres- och senare
domboksmaterial, varav existensen av sdana gillen och de postulerade krar-
na fr produktion av skattesd skulle framg (s. 347, 350). Denna tolkning
fr inte heller ngot som helst std i tidigare forskning. Kiltbeskattningen var
i sjlva verket en medeltida kyrklig skatt som uppbars av biskopen och som
frekom i stora delar av landet. Slunda frekommer kiltispenningar inte i
brjan av 1540-talet i Tavastlands vre hrad men nog p 1560-talet, sedan
de kyrkliga skatterna reducerats till kronan.1
Fr Savolax vidkommande hvdar Varis att den fr skatteenheten skatt-
skinn synonyma benmningen arviopundland (arffuepundland, arffpund-
landh) var ett gorttsligt begrepp, som p finska egentligen heter perintpun-
tamaa innehllande det svenska ordet arv och avsg avgrnsade arealer rvd
(skatte)jord. Detta begrepp skulle slunda inte, ssom forskningen hittills
ansett, vara ett arealmtt anvnt vid vrderingen av svedjemarker fr be-
skattningen. Arviopundlandet uppges dock i kllorna vara en av bnderna
anvnd benmning, vilket ocks dess halvt finska form visar; frleden inne-
hller det finska ordet arvio, vrdering, uppskattning.2
Frfattaren frsker inte p ngot stt att som std fr sina nytolkningar
bevisa att den gngse uppfattningen om beskattnings- och jordbesittnings-
frhllandena i Tavastland och Savolax skulle vara felaktig, och inte heller
hnvisar han, med ett par undantag i detaljfrgor, till tidigare forskning. Det
frblir oklart om detta sker av okunskap eller om han medvetet nonchalerar
existerande forskning. Slunda anfrs t.ex. att utsdesttheten fr ker- och
svedjebruk i Jockas socken var 261 liter per hektar p 1500-talet (s. 361),
medan uppgifter frn brjan av 1800-talet fr det aktuella omrdet, d det
1
Kauko Pirinen, Kymmenysverotus Suomessa ennen kirkkoreduktiota, Historiallisia tutki-
muksia 55 (Helsinki 1962), s. 118, 125 not 25, 129, 150151, 139140, 165, 168169, 175,
178; Armas Luukko, Kiltispengar, Kulturhistoriskt lexikon fr nordisk medeltid VIII (Helsing-
fors 1963), s. 388389. FRA 2: 181202; 2886: 4.
2
Kauko Pirinen, Savon keskiaika, Savon historia I (Kuopio 1988), s. 356, 372374;
Kauko Pirinen, Savon historia II:1 (Kuopio 1982), s. 5176, 416417.
Granskningar521
traditionella jordbruket nnu inte genomgtt genomgripande frndringar,

ger vid handen att utsdesttheten fr korn i ker var 267 l/ha och i sved-
jor uppenbarligen p samma niv, medan utsdesttheten fr rg i ker var
160 l/ha och i svedjor 80126 l/ha, med det glesaste utsdet i huuhtasved-
jor. Frfattarens siffror skulle innebra att det odlades enbart korn i Jockas
som dock hrde till det stfinska svedjebruksomrdet, dr huuhtasvedjorna
var dominerande med rg som huvudsaklig grda. Ocks fr Rautalampi
sockens vidkommande skulle den framfrda utsdesttheten, 348 l/ha, helt
utesluta svedjebruket som dock vid mitten av 1500-talet var dominerande
ven i denna region fr savolaxisk nykolonisation.
Av helt annorlunda karaktr r Varis behandling av de olika mttsystemen.
Som inspirationsklla fr analysen av dessa system fungerar uppenbarligen
Nils Sahlgrens artiklar om tunna och spann i Kulturhistoriskt lexikon fr nord-
isk medeltid och den av Sahlgren anvnda metodologin fr att bestmma
rymdmttens storlek under medeltid och 1500-tal. I framstllningen tas
till utgngspunkt, frutom knda medeltida rymdmtt ssom Rostock- och
Stralsundstunnorna, de olika mttenheter som var i bruk i Stockholm, och
i berkningarna nyttjas olika existerande alnmtt. Vid berkningen av mtt-
enheter begrnsar sig frfattaren inte enbart till i kllmaterialet konstaterade
mttenheter utan konstruerar ven hypotetiska mtt som kan rknas fram
med de olika lngdmtten. Varis kopplar ven rymdmtten till besmans-
och vgviktssystemen genom att utnyttja den specifika vikten fr vatten,
lakegodsvaror (strmming), osaltad strmming och vrig fisk samt fr torr
spannml. I frga om spanmlsmtten i Savolax under 1500-talet kommer
studien till slutsatsen att spannen och tunnan, omrknade till nutida mtt,
var av betydligt mindre volym n som anfrts i litteraturen.3 Studiens frmsta
vrde ligger i att dr faststlls i moderna mtt de mttenheter som var i bruk
i Tavastland och i Savolax p 1500- och 1600-talen. Slutsatserna rrande
sambanden mellan olika mttsystem och en del postulerade enheter fr anses
vara hypotetiska, och framtida forskning fr utvisa i vilken mn de visar sig
vara hllbara.
Eljas Orrman
3
Redan tidigare har liknande iakttagelser gjorts; Eljas Orrman, Svedjebruk p 1500-
talets finska kungsgrdar, Svedjebruk och rjningsbrnning i Norden, Skrifter om skogs- och
lantbrukshistoria. Utgivna av Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien, Nordiska museet och
Sveriges Lantbruksuniversitet 7 (Stockholm 1995), s. 105, 107 not 40.
522 Granskningar
En explosiv slkt p 1600-talet

Mirkka Lappalainen, Suku Valta Suurvalta. Creutzit 1600-luvun Ruotsissa
ja Suomessa, 442 s., ill., WSOY, Helsinki 2005; Slkten Makten Staten.
Creutzarna i Sverige och Finland under 1600-talet, 392 s., ill., Nordstedts,
Stockholm 2007.
Uppgiften som Mirkka Lappalainen frelagt sig r att syna 1600-talets svens-
ka stormakt och frhllandet mellan adelsstndet och staten. Uppgiften ut-
frs p stadig biografisk grund genom en granskning av i frsta hand tre
representanter fr en slkt, nrmare bestmt frlseslkten Creutz med sin
bas i stra Nyland, och av slktens snabba frammarsch p den rikspolitiska
arenan. Det r en lyckad utgngspunkt eftersom den maktelit som undersks
sjlv uppfattade det mesta av sin verklighet just utifrn slktperspektivet.
Om Lappalainens underskning har ngon tendens s skulle det nrmast
vara fljande: Aristokratfrdmandet har varit ett brande tema i mycken na-
tionell historieskrivning, svl i Sverige som i Finland. I dessa stora berttel-
ser har kungen och folket upprepade gnger ftt finna varandra i uppgrelser
med den illistiga och egenkra adeln. Trots att detta perspektiv modifierats av
kritiker i snart tvhundra r har det verlevt, tminstone i populrare fram-
stllningar av historien, och frfattaren till denna avhandling om Creutzarna
syns ge sig orsak att dra en lans fr den av mnga historikergenerationer s
frtrampade adelseliten.
Slkten Creutz r allts den stomme p vilken denna underskning och
doktorsavhandling r byggd. Men inte frrn p sidan 78 (resp. 74 i verstt-
ningen) fr lsaren stifta bekantskap med slkten och de tre huvudpersonerna
Ernst, Lorenz och Ernst Johan Creutz. De fregende sidorna har frfattaren
gnat t att diskutera ihop sig med tidigare forskning rentav fredmligt
tydligt och kunnigt. nd frgar man sig om inte hr finns ett problem (ett
problem som inte r frfattarens till denna studie, utan det akademiska his-
toriemnets, nr mnet som i detta fall har frmnen att visa upp sig utanfr
universitetens seminarierum). Boken svl originalet som versttningen
r nmligen snyggt producerad och skms inte fr sig p vilken bokhan-
delsdisk som helst. r det d klokt att en inledande apparat, freskriven av
forskarseminariernas grundlighet och tradition, fr dominera p detta stt?
Ja, r det kanske hdiskt att frga sig om inte denna belsenhet och teoretiska
medvetenhet kunde ventileras i ngot mera internt akademiskt sammanhang
innan opuset stts under pressen?
Lappalainens studie tar sin brjan i det kaotiska 1590-talet d den nylnd-
ska adeln som bodde lngs Finska vikens kust sg sig tvungen att byta sida och
ordna in sig under hertig Karl, efter att kung Sigismund inte lyckats skydda
de sina och deras egendomar. Adeln bytte nu p flera stt ansikte, ven p ett
sjlvmedvetet stt: Erengisle Larsson (son till Lars Mrtensson som i Viborg
Granskningar523
ftt plikta med sitt huvud fr att ha varit kungen trogen) brjade kalla sig
Ernst Creutz p 1610-talet, och drefter skulle hans sner ven heta Creutz
(och inte Ernstsson eller Erengislesson efter det ldre manret). Faderns fr-
delaktiga gifte med en ung och rik nka av baltisk adel skyndade frmodli-
gen p frvandlingen. En annan viktig faktor bakom hans framgngar var
Sveriges krigiska utrikespolitik i kombination med hans klientfrhllande till
Jacob De la Gardie. Ernst Creutz lmnade snart aktiv militrtjnst fr en rad
frvaltningsuppdrag som frde frn Riga till Dorpat och till Gvle.
Snerna Lorentz och Ernst Johan (sedermera d.. i bgge fallen till t-
skillnad frn avkomlingar med samma frnamn) inledde inte heller som fa-
dern karriren som krigare, utan med pkostade studier och resor bl.a. till
universiteten i Dorpat, Groningen och Leiden, och i den yngre Ernst Johans
fall ytterligare till Amsterdam och Strasbourg.
Bergsbruket och bergskollegiet, med sin centrala stllning i den nya makt-
staten Sverige, utgjorde den frmsta basen fr den ldre sonen Lorenz remar-
kabla karrir, d han avancerade frn assessor i kollegiet till vice president och
landshvding fr Stora Kopparbergs ln. Han blev ven landshvding fr
bo och Bjrneborgs ln och Finlands bergsmstare. Aktiv p riksdagarna
och riddarhuset blev han riksrd 1660. Senare skulle han ven bli hradsdo-
mare fr Vsterbotten och Lappland, vilket nrmast var en frvisning frn
maktens centrum och en fljd av hans beroende av den gamla aristokratin
som smningom brjade frlora greppet om makten. Genom att han lycka-
des vinna Karl XI:s frtroende fljde dock nya centrala uppdrag och slutligen
ett frtroende som skulle visa sig desdigert fr hans skicklighet att klara
trngda lgen som ledde till att Creutz som en man utan marin erfarenhet
utnmndes till amiral. Detta medfrde hans egen och svenska flottans ruin,
d flaggskeppet Kronan exploderade och flg i luften med man och allt,
efter att den oprvade beflhavaren gett order om en frhastad manver
i konfrontation med en dansk-hollndsk flotta. Fre sin dd hade Lorenz
Creutz hunnit st i ledningen fr de omfattande och mrkliga hxprocesser
som gde rum i Dalarna i slutet av 1660-talet, samt, som ett monument ver
sina och slktens framgngar, uppfra ett barockslott i sten, Sarvlaks, belget
i Pern i centrum fr slktens egendomar och jordinnehav.
I dessa trakter, framfr andra, fortlevde slkten, frgrenade sig genom gif-
terml med annat frlse och kom sig till mngahanda uppdrag och mbeten.
Gustav Philip Creutz, ambassadren, kanslipresidenten och poeten, fr att
ta det kanske mest framstende exemplet, var sonson till Lorentz son och
brjade sina dagar 1731 p Anjala grd i Kymmenedalen som frukten av
Creutzarnas allians med slkten Wrede af Elim och vxte sedan upp p
Malmgrd, det andra creutzska huvudstet vid sidan av Sarvlaks. Drefter
frde hans bana ver Stockholm och Madrid till Paris och mngrigt um-
gnge med den franska upplysningens snillen. Men tillbaka till 1600-talet
och Ernst Johan Creutz, en person vars karrir och frehavanden verkligen
granskas i Mirkka Lappalainens bok.
524 Granskningar
Tjugofem r gammal och boklrd som f av sina stndsbrder inledde

Lorenz yngre bror Ernst Johan sin mbetsmannabana som assessor i Svea
hovrtt. Men dr gjorde han sig p tta r omjlig med sina arroganta ut-
talanden och sin frekventa frnvaro. Flera dylika incidenter i Creutzarnas liv
vittnar om den fr seklet, och i synnerhet fr adelsstndet, ytterst mtliga
ran och de vldsamma upptrden som alltid lg nra till hands. P rid-
darhuset for Ernst Johan ut i s vldsamma beskyllningar i sin irritation
ver kontrollkommissioner och de herrar som i Stockholm hade att besluta
om en tjrbrnning vars verklighet de inte knde att han avlgsnades frn
sessionen. Hetsigheterna eldades ofta av ruset, som vid en incident p slottet
som ledde till att Ernst Johan frpassades frn Stockholm till en nd rtt
hedersam plats som nylndsk landshvding.
I sin nya residensstad Helsingfors fortsatte Ernst Johan Creutz att rka
i konflikt med n den ena n den andra vars existens p ngot stt kunde
tyckas inskrnka p landshvdingens egen makt och hrlighet (lokal adel,
borgmstare). En dryckesdrnkt natt i den d oansenliga staden avfyrades en
kanon med fljden att ett hus tillhrigt en Creutz misshaglig borgmstare
led skada och att borgmstarfamiljen utsattes fr fara. Den som hr frskte
skrida till rttsliga tgrder kunde vara sker p att frlora processen. Efter
broderns vldsamma dd utnmndes Ernst Johan nnu till hovrttspresident
i bo, och kunde dr fortstta att tvista med biskop Gezelius om fretrdet
i rangfrgor.
Om denna avhandlings frfattare verkligen knt sig manad att frska
rehabilitera adelns rykte inom historikerskret, s hade hon varit vrd en
mer sympatisk man n Ernst Johan Creutz. Lappalainen tolkar dock grna
landshvdingens vildsinta framfart till det bsta: centralfrvaltningens man
mste stta sig i respekt i lokalsamhllet.
Det r utmrkt att Lappalainens bok relativt snabbt kunnat versttas till
svenska och ges ut i Sverige, och p s vis bli tillgnglig fr de forskare i
stormaktstidens historia som inte behrskar finskan. versttningen kunde
dock ha bearbetas grundligare. Fr sdant finns sllan resurser; redan en stor
versttning r dyr nog fr ett frlag. Och det skall understrykas att ver-
sttningen frn finska till svenska av dylikt litet ldre historiskt material ver-
kar hra till det allra kinkigaste (d.v.s. det mesta av kllorna och mycket av
forskningslitteraturen r p svenska, allt tergivet i originaltexten p finska,
frtjnstfullt utan tvivel; det svra r sedan att verflytta allt till svenska igen,
d exakta, vliga och tidsspecifika begrepp och uttryck gtt frlorade fr
versttaren).
Bokens illustrering r sympatisk fastn ganska ansprksls. ven den vitt-
nar om frfattarens vilja och osparade mda att p olika stt fnga sitt mne:
svartvita bilder av minnesmrken frn 1600-talet, hus och grdar, som frfat-
taren sjlv fotograferat p ort och stlle.
Det r gldjande med nya och frscha ansatser inom den biografiska gen-
ren, liksom att d 1700-talet brjat f allt flera skrivande fretrdare inom
Granskningar525
de historiska disciplinerna i Finland se historiker av facket grva djupare

i 1600-talet. Detta biografiska arbete r ovanligt p flera stt, dels handlar
det inte om en enda person utom om ett antal mer eller mindre framstende
representanter fr en slkt, dels framskrider framstllningen inte alltid strikt
kronologiskt (frn vaggan till graven). I stllet avhandlas tema efter tema som
r relevant fr en eller flera av de portrtterade. Dessa teman fngar mycket
av det vsentliga i sjlva den tidsepok som skildras.
Boken avlutas med ett helt suvernt slutkapitel dr frfattaren ser sakerna
liksom von oben. Med skarp sociologisk blick identifierar Lappalainen de
frgor och frhllanden av strre och mindre betydelse som mjliggjorde
och som begrnsade Creutzarnas framgngar i den svenska maktstaten p
1600-talet.
Henrik Knif
Knektersttarna som infanteriets manskapsresurs

under trettioriga kriget
Mikko Huhtamies, Knektar och bnder. Knektersttare vid utskrivningarna i
Nedre Satakunda under trettioriga kriget, 236 s., Svenska litteratursllskapet
i Finland, Helsingfors 2004.
Fr.o.m. 1980-talet har de sociala och ekonomiska konsekvenserna av stats-

maktens uttag av manskap till krigstjnst under det svenska rikets stormakts-
tid tilldragit sig betydande intresse, medan man i forskningen tidigare i hgre
grad begrnsade sig till de militra aspekterna av manskapsuttaget. Bland de
forskare som underskt utskrivningarna till infanteriet i ett strre samhl-
leligt perspektiv r det skl att nmna Jan Lindegren i Sverige och Nils Erik
Villstrand i Finland.
De mn som vid utskrivningarna under trettioriga kriget blev uttagna till
krigstjnst hade sm utsikter att klara sig med livet i behll frn militrtjns-
ten, inte s mycket p grund av stridshandlingarna som till fljd av epidemier
som decimerade manskapet svl i fltlgren som i garnisonerna. Drfr fr-
skte de som hade mjligheter drtill slippa tjnstgringen genom att skaffa
sig en ersttare. Anskaffandet av ersttare fr utskrivna knektar samt vilka
dessa ersttare var, r freml fr Mikko Huhtamies avhandling. Undersk-
ningsomrdet omfattar socknarna Eura, Vittis, Kumo, Loimijoki (Loimaa)
och Ulfsby i Nedre Satakunda. Av socknarna var Kumo och Ulfsby samt del-
526 Granskningar
vis ven Eura utprglade kerbruksomrden medan boskapssktseln spelade

en strre roll i de agrara nringarna i Loimijoki och Vittis. I de frstnmnda
socknarna fanns ven gammal frlsejord och stesgrdar frn medeltiden och
1500-talet. Tidsmssigt omspnner underskningen perioden 16311648.
Efter att inledningsvis ha behandlat relationerna mellan kronan och lo-
kalsamhllet ur utskrivningsproblematikens synvinkel samt redogjort fr
sin syn p karaktren av relationerna mellan slkt, familj och individ samt
dynamiken inom lokalsamhllet och bondementaliteten och efter att ha
presenterat underskningens frgestllningar och upplggning, presenterar
Huhtamies utskrivningarna i ett europeiskt perspektiv samt drefter bostt-
ningen, nringarna och befolkningen i underskningsomrdet. Drp fljer
en redogrelse ver de olika alternativ som hemmanen, d.v.s. bondehushl-
len, hade mjlighet att ty sig till nr det gllde att befria hemmanet frn ut-
skrivningar eller att f hushllsmedlemmar som utskrivits eller kunde befaras
bli utskrivna befriade frn krigstjnst. Drefter fljer de centrala kapitlen
i underskningen, Lejningen i underskningsomrdet, Knektersttarens
lega, Knektersttaren spelbricka eller medspelare i ersttarsystemet och
slutligen Ersttarsystemet och delggelsen.
Det centrala kllmaterialet fr klarlggandet av ersttarsystemets omfatt-
ning utgrs av roterings- och utskrivningslngder samt mnsterrullor, medan
dombckerna intar en central stllning fr klarlggandet av hur ersttarsyste-
met fungerade i praktiken.
Hemman med tillrckliga resurser kunde ta sig att utrusta ryttare och
drigenom undandra sig utskrivningarna till infanteriet. Man kunde ocks
anska om befrielse frn utskrivning samt anskaffa en ersttare fr den som
utskrivits till knekt. Manskapsuttaget i Huhtamies underskningsomrde
under perioden 16261630, d.v.s. fre den egentliga underskningsperio-
den, uppgick till 739 man, d.v.s. 147 per r. Under den period som behand-
las i avhandlingen, 16311648, var utskrivningstungan betydligt lgre. Un-
der denna period uttogs vid 12 utskrivningar sammanlagt 900 knektar frn
skatte- och kronohemmanen, d.v.s. i genomsnitt 75 man per utskrivning.
Dessa hemmanskategorier utan ryttarhemmanen uppgick till ca 1100 r
1631 och till ca 840 r 1649. Minskningen i antalet skatte- och kronohem-
man som roterades berodde p de kade frlsedonationerna och ett strre
antal ryttarhemman.
Huhtamies rknar i likhet med tidigare forskning med att de som i rote-
rings- och utskrivningslngderna antecknats som drngar i verkligheten var
ersttare fr sdana som ville undg att tas ut till militrtjnst, p samma
stt som de som entydigt betecknats som legokarlar. Av de 900 utskrivna i
underskningsomrdet var legokarlarnas andel 26 % och drngarnas 13 %,
sammanlagt ca 40 %.
Huhtamies finner stora skillnader i ersttarnas andel av de utskrivna i de
underskta socknarna. I Eura, Loimijoki och Vittis uppgick andelen erst-
tare till 2834 % av de utskrivna medan deras andel i Kumo och Ulfsby var
Granskningar527
blott 1220 %. D ven de under beteckningen drng utskrivna beaktas,

blir procenttalen fr Eura, Loimijoki och Vittis 4046 % och fr Kumo och
Ulfsby 2431 %. Dremot var andelen utskrivna bnder betydligt hgre i
Kumo och Ulfsby, 1621 %, medan deras andel i de tre vriga socknarna
var betydligt lgre, 911 %. Dessa skillnader stter frfattaren i samband
med socknarnas olika socio-ekonomiska struktur. Kumo och Ulfsby var ut-
prglade spannmlsproducerande omrden dr jordbesittningen var ojmnt
frdelad. I dessa socknar fanns stora hemman som var av frlsenatur eller
ryttarhemman, medan skatte- och kronohemmanen hade sm kerarealer
och begrnsade boskapsbestnd. I Eura, Loimijoki och Vittis var jordbe-
sittningen dremot jmnare frdelad och mjligheterna till boskapssktsel
betydligt bttre. I Kumo och Ulfsby hade skatte- och kronohemmanen som
var utsatta fr utskrivningarna mindre ekonomiska resurser fr avlning av
ersttare medan boskapssktseln i de vriga socknarna gav ett verskott som
kunde anvndas fr att skaffa ersttare. I de tv frstnmnda socknarna fr-
smrades mjligheterna att engagera ersttare ytterligare av att de manliga
element som vanligen levererade ersttare skte sig till frlsehemmanen i
socknarna, vilka vid underskningsperiodens slut uppgick till 40 % av de
kamerala hemmanen. I dessa socknar fanns dessutom ett stort antal sterier,
dr tjnstefolket var helt befriat frn utskrivningarna. I de tre vriga sock-
narna var frlsejordens andel vid slutet av den underskta perioden betydligt
mindre, endast 17 %, och det ypperliga frlset, med undantag av Eura, var i
dem av ringa omfattning.
Ersttare fr knektar som utskrivits eller skulle utskrivas anskaffades p fle-
ra olika stt. En ersttare kunde lejas av en eller flera bnder i roten eller efter
1642 av ett hemman. Legokarlen kunde i utskrivningslngden vara inskriven
i samma rote som den som han skulle erstta. Han kunde ocks komma frn
annat hll, oftast dock frn samma socken, men i inte helt f fall ven frn
lngvga orter kartorna 3 och 4 som visar utsocknes ersttares hemsocknar
r inte helt kompletta. Fre 1642 var det normala att lejningen av ersttare
gde rum frst vid mnstringen av rekryterna, d.v.s. d de inskrevs i armens
rullor, fr.o.m. detta r i anslutning till utskrivningsfrrttningen, d uttaget
till militrtjnst gde rum. Ssom ovan nmnts betraktas drngarna i utskriv-
ningslngderna som lejda ersttare. Nr rotarna fr.o.m. 1642 bestod av hem-
man, blev det vanligare att man frberedde sig fr kommande utskrivningar
genom att anstlla unga pojkar som drngar eller genom att ta en fosterson,
soldatgosse, som uppfostrades p hemmanet fr att, nr det blev aktuellt,
f trda som ersttare i stllet fr ngon annan som utskrivits frn hemmanet.
Mot slutet av den underskta perioden blev det i de underskta socknarna
generellt sett svrare att anskaffa ersttare, vilket ledde till att andelen utsock-
nes bland ersttarna kade.
Huhtamies visar att legorna fr ersttarna steg betydligt i undersknings-
omrdet under 1600-talet. De mer n frdubblades frn 1630-talet till slu-
tet av den underskta perioden. I Satakunda var ersttarnas vederlag dock
528 Granskningar
betydligt lgre n i sterbotten och Savolax dr bondehushllen tack vare

tjrbrnningen hade mjlighet att skaffa sig kontanter som kunde anvndas
fr lejande av ersttare. I Sverige ser ersttningarna fr knektersttare ut att
ha varit betydligt hgre n i de sistnmnda finska landskapen.1
Frfattaren granskar ven ersttarsystemet i underskningsomrdet i rela-
tion till hemmanens nringsstruktur och deras bristande frmga att betala
skatter, som i skattematerialet kommer till synes som kameral delggelse.
Frfattaren visar vertygande att mjligheterna att skaffa ersttare har varit
smst fr de skatte- och kronobnder som hade sm boskapsbestnd. Dre-
mot hade de bnder som lejde knektersttare i regel rikligt med boskap. De
ekonomiska frutsttningarna fr skatte- och kronobnderna att leja knek-
tersttare var smst i Kumo och Ulfsby, dr spannmlsodlingen dominerade
och mjligheterna att utvidga odlingarna var mycket begrnsade vartill kom
att hemmanen i dessa socknar var hgt mantalssatta i frhllande till deras
ekonomiska resurser. I de vriga socknarna var situationen bttre p grund
av den mera omfattande boskapssktseln. F av de hemman som hade rikligt
med boskap och lejde knektersttare hade deanteckningar i de kamerala
kllorna.
Framstllningen r inte problemfri i alla avseenden. Vid behandlingen av
det svenska utskrivningssystemets utveckling anfrs att den legala grunden
fr utskrivningarna utgjordes av 1544 rs frsvarsordning, ett beslut som
skulle ha fattats av riksdagen i Vsters 1544 och som gav kungen rtt att
verkstlla kvoterade lantvrnuppbd (s. 3639). Det har dock visats att ngot
sdant beslut inte har fattats vid nmnda riksdag.2 Inte heller helt vertyg
ande r frfattarens argumentering fr att det var frst i anslutning till Gus-
tav II Adolfs omorganisation av militren p 1620-talet som utskrivningarna
blev permanenta (s. 39). De var nog satta i system redan tidigare. Det var
snarast det faktum att konstant krigstillstnd rdde i riket fr.o.m. nmnda
rtionde som ledde till att utskrivningarna blev en terkommande brda fr
allmogen.
Underskningens slutsatser grundar sig i stor utstrckning p analys av
sammanstlld statistik. Behandlingen av det insamlade kvantitativa materia-
1
Huhtamies har frn olika kllor samlat in ett trettiotal uppgifter on knektersttares legor
frn Sverige, frmst Vrmland och Uppland. Det har dock undgtt honom att Hakon Svenne
i sin underskning om den svenska adelns ekonomiska privilegier i en exkurs om lejning av
knektar har presenterat nrmare trettio uppgifter om ersttares legor, frmst frn lvsborgs
ln, Skaraborgs ln och Jnkpings och Kronobergs ln. Hakon Svenne, Den svenska adelns
ekonomiska privilegier 16121651 med srskild hnsyn till lvsborgs ln (Gteborg 1933), s.
360361.
2
Lars Olof Larsson, Gustav Vasa och den nationella hren, Scandia 39 (1967), s. 254
267; Sven A. Nilsson, De stora krigens tid. Om Sverige som militrstat och bondesamhlle, Studia
Historica Upsaliensia 161 (Uppsala 1990), s. 109110.
Granskningar529
let ger dock upphov till ett antal invndningar. I tabellerna 1321 redovisas
de olika kategorierna utskrivna i underskningsomrdet ren 16311648.
Dessa tabeller uppges redovisa dem som utskrivits vid utskrivningarna. De
utskrivna grupperas i fljande kategorier: legokarlar jmte drngar; bnder
och bondsner; vriga. Det sammanlagda antalet utskrivna inom dessa kate-
gorier uppgick dock till endast 663, d.v.s. 72 % av det totala antalet utskrivna
900 man. Ngon frklaring till detta ges inte direkt, men frklaringen finner
man i tabell 45, dr frhllandena i underskningsomrdet jmfrs med delar
av Egentliga Finland fr perioden 16371642. I sistnmnda tabell ingr som
en egen kategori utbyteskarlarna, som i underskningen avser sdana, med
vilka redan utskrivna knektar ersattes, vanligen vid mnstringen. I nmnda
tabell r antalet utskrivna i kategorin Andra (utskrivna) 108, medan mot-
svarande kategori, vriga utskrivna i tabell 21 uppgr till blott 52 fr den
nmnda kortare perioden. Om man dock till dessa lgger de befriade, d.v.s.
60 (tabell 10), kommer man till siffran 112; slunda torde kategorin Andra
(utskrivna) i tabell 45 omfatta bde vriga utskrivna samt de befriade. Om
dessa iakttagelser tillmpas p hela den underskta perioden 16311648, fr
man sammanlagt 882 utskrivna, d utbyteskarlarna, de vriga jmte de
befriade inkluderas i siffermaterialet d r inte de frrymda medtagna.
Med denna addering kommer man nra siffran 900. D svl utskrivnings-
frrttningarna som de drp fljande mnstringarna beaktas blir ersttarnas
andel av de till fotfolket uttagnas andel betydligt hgre n tabellerna 1321
ger vid handen.
Tabellerna 1321 redovisar sledes inte alla dem som utskrivits vid ut-
skrivningsfrrttningarna. En annan kritisk punkt i manskapsuttaget var
mnstringarna, d manskapet inskrevs i militrens rullor. Relationen mellan
utskrivning och mnstring presenteras nog av frfattaren enligt de normativa
kllorna, men detta regelverk har inte i tillbrlig grad beaktats i den statis-
tiska behandlingen. Analysen av de utskrivna borde ha omfattat alla dem
som utskrevs vid utskrivningsfrrttningarna oberoende av om de sedan vid
mnstringarna blev intagna i rullorna eller undgick militrtjnsten genom
att skaffa fram utbyteskarlar. I den statistiska behandlingen borde ersttan-
det av utskrivna vid mnstringarna med utbyteskarlar ha behandlats helt
separat frn de populationer som vid utskrivningarna uttogs till militrtjnst.
D skulle omstllningen i lejningspraxis i samband med 1642 rs reform
antagligen ha framtrtt tydligare.
Samhllsfrhllandena och den sociala dynamiken inom lokalsamhllet
presenteras i avhandlingen p ett anmrkningsvrt schablonmssigt stt. Fr-
fattaren utgr frn att det i regel var inom slkten som man avgjorde vem som
utsgs till ersttare utgende i regel frn enbart ekonomiska hnsyn, medan
den biologiska familjens roll i detta sammanhang tonas ner. I Philippe Aris
efterfljd tillmts familjen enbart en ekonomisk och samhllelig roll, medan
de knslomssiga banden i familjerelationerna nedtonas utan att ta hnsyn
till att Aris uppfattning blivit ifrgasatt med empiriskt material ocks fr de
530 Granskningar
nordiska lndernas vidkommande.3 Dessa uppfattningar styr sedan framstll-

ningen p ett mrkbart stt. P ett flertal stllen ses slktens roll a priori som
s sjlvklar att den inte behver bevisas (t.ex. s. 84, 89, 93, 102, 106, 115). I
domboksmaterialet lter slktskapen sig ofta inte bevisas, men att frutstta
slktskap i sdana fall d det inte entydigt framgr av kllorna r trots detta
inte frsvarligt. Avsaknaden av knslomssiga band mellan barn och frldrar
tas ocks fr given vid analysen av de enskilda fallen i domboksmaterialet.
Den publicerade avhandlingen r en versttning frn finska. verstt-
ningen r, trots att versttaren r en professionell historiker, i mera n ett
avseende problematisk. Stilistiskt r versttningen ojmn och innehller p
sina stllen oidiomatiska uttryck, t.ex. pojkdrng fr drngpojke (s. 105).
Ett antal ldre men ocks ngra alltjmt anvnda termer blir felaktigt och
missvisande versatta. Slunda verstts finskans kihlakunnantuomari med
hradsdomare (pro hradshvding), sotamarsalkka med krigsmarskalk
(pro fltmarskalk), och ryttmstaren och (under)jgmstaren Otto Johan (von)
Grothusen kallas jaktfogde (s. 52). Ocks den kamerala och administrativa
terminologin har berett versttaren problem. Mantalslngderna som upprt-
tades fr uppbrden av mantalspenningarna kallas mantalsbcker, dock inte
alltid. Kranden i en rttsprocess betecknas som klagare, och de administra-
tiva socknar, som vanligtvis fungerade som tingslag och som i forskningen kal-
las jordebokssocken eller lnsmanssocken, benmns i avhandlingen tings-
socken, mhnda under inflytande av finskans krjkunta (tingslag).
I avhandlingen frdjupar Huhtamies p mnga stt knnedomen om
det ersttarsystem som i det svenska riket vxte fram jmsides med utveck-
lingen av utskrivningssystemet. De kanske mest intressanta resultaten gl-
ler de ekonomiska frutsttningarna fr att finansiera lejandet av ersttare.
Redan tidigare forskning har visat att bondeekonomins binringar, i Fin-
land frmst tjrbrnning, skapade frutsttningar fr avlnande av ersttare.
Underskningen visar vertygande att situationen inom jordbruksnringen
var likartad. En ensidig produktionsinriktning i bondejordbruket p spann-
mlsodling skapade dliga frutsttningar fr ackumulering av sdana pen-
ningtillgngar som krvdes fr att kunna bekosta ersttare, medan dremot
stora boskapsbestnd underlttade anstllandet av sdana. Ocks kunskapen
om den praxis som utformats i lokalsamhllet fr att engagera ersttare, ven
med sikte p framtiden, utkas, och detsamma gller konkurrensen om del-
aktighet i avlidna men ocks nnu levande knektars avlning som kunde
stiga till betydande belopp.
Eljas Orrman
3
T.ex. Eva sterberg, Mnniskor och mirakler i medeltidens Sverige, Studier tillgnade
Herman Schck (Stockholm 1985); Beatrice Moring, Allmogens barnsyn i det agrara Finland
och verhetens vantolkningar av densamma, HTF 78 (1993:1); Malin Lennartsson, Oskuld
och ondska? Bilden av barn och styvfrldrar i tidigmodern tid, Tid & tillit. En vnbok till Eva
sterberg (Stockholm 2002).
Granskningar531
Pastellmlaren Gustaf Lundberg i Paris

och i Sverige
Merit Laine & Carolina Brown, Gustaf Lundberg 16951786. En portrttm-
lare och hans tid, Nationalmusei skriftserie 19, 278 s., ill., Nationalmuseum,
Stockholm 2006.
Portrttet av den unga schackspelande svarta pojken, Adolf Ludvig Gustaf

Fredrik Albert Couschi, oftast kallad Badin, kan vara den mest bermda av
Gustaf Lundbergs pasteller. Badin var fdd i Vstindien, och i brjan av
1760-talet verlmnades han i egenskap av naturbarn och exotisk servitr till
drottning Lovisa Ulrika. Portrttets undertoner, dolda meningar och symbo-
ler r fngslande. Dock var de galanta adelsmnnen och de gracisa adelsda-
merna Lundbergs vanligaste modeller, och detta blev grunden fr hans succ
som 1700-talets frmsta portrttmlare i Sverige.
Biografi r en viktig, intressant och utmanande genre inom historieskrivnin-
gen. Merit Laine och Carolina Brown har tagit denna utmaning serist. De-
ras ambitisa ml r inte bara att skriva om Gustaf Lundbergs mlningar
ur konsthistoriska synvinklar utan ocks att anknyta hans liv och verk till
en kontext, den samtida vrlden. Det r ett lyckat val; biografin ver pas-
tellmlaren Gustaf Lundberg vxer fram till en studie om 1700-talets mleri,
portrtt i synnerhet, och pastellernas teknik, om konstteoretiska diskussion-
er, de utlndska konstnrernas mjligheter att utbilda sig i Frankrike och leva
p sin konst, konstnrernas karrir frn begynnelsens relativa obekantskap
till hjdpunkterna och den stora succn, konstmarknaden samt bestllarnas
sociala och ekonomiska bakgrund.
Boken har indelats i fyra huvudavsnitt. Vart och ett handlar om en sida av
Lundbergs liv och konstverk. I det frsta avsnittet presenterar Merit Laine
och Carolina Brown sina metoder, teoretiska utgngspunkter och kllor, var
efter Merit Laine skriver mer allmnt om portrtt och portrttmlare samt
pastellens stllning i den samtida franska konsten och den konstteoretiska
diskussionen. Hon redogr ocks fr konstnrens yrkesroll. Det kan noteras
att samma argument som anvndes fr att beskriva den ideala hovmannen
eller hovdamen frekommer i 1700-talets diskussion om mlarkonsten: den
till synes naturliga och spontana gracen, frmgan att behaga, lttheten. Ett
gracist, fullndat mleri stjder bilden av en gracis, fullndad hovman,
medan ett dligt mleri underminerar det, om n pose och drkt r de rtta,
skriver Merit Laine. Portrttens publik och bestllare var till stor del med-
lemmar av den sociala eliten, i vars liv, vrldsbild och konsumtionsmnster
portrtten ingick som en viktig del.
En stor frtjnst i Merit Laines och Carolina Browns verk r anvndandet
av mnga olika typer av kllor. Laine och Brown har med en kllkritisk blick
532 Granskningar
gtt igenom inte bara Lundbergs egna efterlmnade papper och sjlvbiografi
utan ocks brev, dagbcker, memoarer, bouppteckningar och rkenskaper av
de personer som bestllde portrtt frn Lundberg.
Andra avsnittet r traditionell biografisk forskning. Merit Laine skriver
om Gustaf Lundbergs liv, slktfrbindelser, studier, resan till Paris och ren
dr 17171743, den korta perioden i Spanien 17431745 samt Lundbergs
terkomst till Sverige och hans karrir som hovmlare fr.o.m. 1745.
Gustaf Lundberg fddes 1695 i den kunglige kksmstaren Gustaf Lund
bergs och hans maka Sabina Richters familj. Frldrarna dog tidigt, och
Gustaf Lundberg uppfostrades i sin morfars, silversmeden Friedrich Rich-
ters, frmgna hem och senare i Uppsala. Nr Lundberg visade sig vara
intresserad av mlarkonsten satte Richter honom i lra hos hovmlaren Da-
vid Krafft (senare adlad von Krafft). Merit Laine menar att det var David
Krafft som rekommenderade Lundberg att resa till Frankrike och studera
i Paris och inte i Italien, landet som p den tiden var det viktigaste m-
let fr resande konstnrer. Perioden i Frankrike blev p mnga stt viktig
fr Lundberg. Dr blev han pastellist med Rosalba Carrera som frebild
och inspiratr; dr fick han ocks beskyddare vars kontakter hjlpte ho-
nom att knyta band till Paris hgre societet. Hans viktigaste beskyddare
var de svenska diplomaterna Niclas Peter von Gedda och Carl Gustaf Tes-
sin. Lundbergs mest framgngsrika r i Frankrike var tiorsperioden frn
mitten av 1720-talet till mitten av 1730-talet. Efter det blev det i allt hg
re grad Maurice Quentin de La Tour som vann den parisiska societetens
gunst. P 1740-talet vistades Lundberg tv r i Spanien, men vistelsen i
Madrid blev kort och otillfredsstllande yrkesmssigt sett. Nr han r 1745
fick mjligheten att bli hovmlare hos det svenska tronfljarparet, Adolf
Fredrik och Lovisa Ulrika, var det inte svrt fr honom att bestmma sig
fr att resa tillbaka till Sverige.
I Sverige var Lundbergs namn inte obekant fr den portrttbestllande
eliten. Den nya tjnsten som hovmlare hjlpte honom att befsta sin posi-
tion i Sverige. Lika viktigt eller nnu viktigare var de hgadliga beskydd-
arna som t.ex. Tessin. ven om Lundberg hade framgngar som mlare av
adeln och blev en uppskattad medlem av den svenska konstakademin blev
han aldrig hgaktad utan frbehll. I motsats till mnga andra konstnrer un-
der frihetstiden blev Lundberg inte adlad. Enligt Merit Laine var det mycket
av den orsaken att Lundbergs metod pastell inte var lika respektabel som
oljemlning, och det gjorde honom och hans konst mindre vgande i den
meningen att han bara var pastellist. Sin strsta succ verkar han har gjort
genom att mla portrtt av adelsmn med deras fruar, av rika borgare, av
vnner och kolleger. Hovet och adeln nskade att Lundbergs metod skulle ha
varit det mera uppskattade oljemleriet, inte ringa pastell. Merit Laine skriver
att inte ens Lundbergs skicklighet inom sin teknik och genre, portrtten,
rckte fr att vinna full aktning och fylla hans roll som hovmlare i de lnga
traditionerna av oljemleri.
Granskningar533
Merit Laine har lyckats knyta samman de biografiska hndelserna till ett
strre sammanhang. Nr man lser om Lundbergs liv fr man veta mera
ocks om svenska konstnrer, diplomater och andra resenrer i Paris samt om
den parisiska konstvrlden, konstmarknaden och patronklientrelationer.
Skidringen av Lundbergs svenska period efter hemkomsten frn Frankrike
och Spanien r lyckad. Laine visar hurdan plats Lundberg fick inom Stock-
holms olika eliter, hovet, det frmgna borgerskapet, de lrda kretsarna och
konstvrlden.
Tredje delen av boken handlar om Gustaf Lundbergs modeller och por-
trttens bestllare. Detta avsnitt r bokens mest fascinerande och inspire-
rande del. Merit Laine och Carolina Brown har i detalj studerat olika ty-
per av portrtt som Lundberg mlade av medlemmar av den svenska eliten
fr.o.m. 1740-talets slut. Ett portrtt var aldrig bara ett portrtt utan tungt
belastat med djupare bemrkelser och meningar som kunde lsas av samti-
dens skdare. Merit Laine urskiljer tre olika variationer av de mansportrtt
som Lundberg mlade i Sverige de militra, de civila och mbetsportrtten
och analyserar dessa med utgngspunkt i tidens ideologiska, litterra och
vetenskapliga strmningar. Hon placerar lika vl det frutnmnda portrttet
av Badin som portrtt av riksrd, hga officerare eller unga hovmn i strre
sammanhang.
Gustaf Lundberg mlade ocks ofta kvinnor; han har t.o.m. sagts vara
kvinnornas mlare. Lundberg avportrtterade dem som jaktgudinnan Diana,
som romersk vestal, som herdinna, som morgonrodnadens gudinna Aurora,
eller mlade dem med en bok, en teatermask eller ngot annat freml i han-
den. Carolina Brown skriver att damportrtten ofta hade en manlig motpart,
ett pendangportrtt. P portrtten av kvinnor var det oftast mannens portrtt
som ocks formulerade utseendet fr kvinnans portrtt. Kvinnorna speg-
lade mannens sociala status; de bokstavligen stod vid sin mans sida. Brown
breddar sin tolkning till kvinnans olika roller p 1700-talet, den samtidigt
fogliga och fljsamma kvinnan och kvinnan som representerar den materiella
vrlden och visar upp den fr skdaren med sina i detalj mlade klder och
accessoarer.
Mnga hgrestndsdamer ville lta framstlla sig som herdinnor. Ett av de
populraste temana var portrtten en Savoyarde i vilka damerna avportrt-
terades som enkla bondflickor frn alptrakterna i Savojen med en vevlira,
camera obscura eller ett murmeldjur som attribut. Ett annat populrt tema
var maskeradportrtt som speglade alla de fr 1700-talets aristokrati s vik-
tiga rollspelen, lekarna och maskeraderna p en bde konkret och abstrakt
niv. Carolina Browns analys av damportrtt och av damernas olika roller
i portrtten och i livet samt den roll som damerna hade i den europeiska
hgrestndskulturen r givande att lsa.
Den fjrde och sista delen av boken handlar om konstnrsarbetets prak-
tiska ramar. Merit Laine presenterar Lundbergs atelj och medhjlpare, t.ex.
de kopister som han behvde fr att hjlpa honom producera de mnga
534 Granskningar
kopior av den svenska kungafamiljen som bestlldes fr olika ndaml. Laine

presenterar ocks pastellens teknik och portrttformens spridning. Det r
intressant att det fr receptionen av och historieskrivningen om Lundberg
har varit av srskild betydelse att hans portrtt med f undantag r utfrda i
pastell. Ramen var en viktig del av mlningen; den bokstavligen ramade in
det som mlningen frestllde och var en viktig del av portrttens helhets-
verkan. Dessutom var pastellmlningarna s skra att de alltid var inramade
med glas. Carl Barkman skriver om de originalramar som bestlldes vid sidan
om portrtten och av vilka mnga har bevarats.
I en konstbok som analyserar konstnrens teknik, frger som konstnren
har anvnt och de meningar som t.ex. de avportrtterade personernas kldsel
innebr, vntar man sig att f beundra konstnrens verk i mnga vackra frg-
bilder. Nationalmuseum har uppenbarligen satsat mycket p boken bde
p forskningsarbetet och p sjlva produkten, men tyvrr inte p frgbilder.
Valet att ha tv frgplanscher i denna vackra bok frefaller ngot gammalmo-
digt. Bland exempelvis de damportrtt som Carolina Brown analyserar s fas-
cinerande eller de mnga portrtt som fortfarande tillhr privata samlingar
men som reproducerats fr denna bok fr lsaren beundra bara ett ftal i frg.
Dagens teknik skulle ocks ha gett mjlighet att trycka i frg p det matta
papper som nu anvnts i boken med undantag fr frgplanscherna. Pastel-
lernas naturliga skimmer kan aldrig fngas p tryckta sidor, men resultaten
blir nog bttre i frg n i svartvitt.
Merit Laine och Carolina Brown utvidgar i Gustaf Lundberg 16951786
bde biografin och den konsthistoriska studien i traditionell bemrkelse. Bo-
ken baserar sig p ett aktningsvrt brett kllarbete och frscha tolkningar om
portrtt, och den ger lsaren djup knnedom om Lundbergs liv och verk i
1700-talets i dag avlgsna, mhnda svrfrsteliga, kontext. Merit Laine och
Carolina Brown vcker till liv den konstnr och de portrtt som de skriver
om. Inte ens ngra smrre inexaktheter, oegentligheter och slarvigheter i hn-
visningar till tidigare forskning och i bibliografin frdunklar bokens vrde
som en stor konstnrsbiografi.
Johanna Ilmakunnas
Granskningar535
Illa beryktade Rysslandsfarare

Kari Ketola, Ryssn koulussa. Suomalaiset Venjn stipendiaatit autonomian ai-
kana 18121917 [I rysskolan. De finlndska stipendiaterna i Ryssland under
autonomins tid 18121917], 267 s., Finemor, Helsinki 2007.
Tuomas Hoppu, Historian unohtamat. Suomalaiset vapaaehtoiset Venjn
armeijassa 1. maailmansodassa 19141918 [Bortglmda av historien. De fin-
lndska frivilliga i den ryska armn under frsta vrldskriget 19141918],
Bibliotheca Historica 100, 361 s., ill., Suomalaisen kirjallisuuden seura, Hel-
sinki 2005.
Finlndare i Ryssland var lnge ett frsummat omrde dr man huvudsak-

ligen uppmrksammade extremfall (gardesofficerare, hovleverantrer och
straffngar i Sibirien). Under de senaste decennierna har forskningen kartlagt
den migration som frn frsta brjan skulle ha framsttt som den normala
om inte Finlands svra Rysslandsrelationer hade kastat en s mrklig skugga
ver alla kontakter sterut. Nr man under de senaste decennierna kartlagt
de flyttningsrrelser som motiverades av stormaktens och storstadens drag-
ningskraft har turen kommit till grupper som tidigare var rtt vl knda
eller snarare illa beryktade tminstone som freteelser. Tv nya doktors-
avhandlingar frdjupar vrt vetande om de ryska sprkstipendiaterna och de
frivilliga i frsta vrldskriget ocks p individniv.
Kari Ketola har tagit upp ett tema av central betydelse. I Finlands rela-
tioner med Ryssland under autonomitiden spelade ryska sprket en central
roll 1809 var kunskaper i ryska ytterst ovanliga i Nya Finland. I Viborgs
ln var lget inledningsvis ett annat. Slutresulatet blev dock att ryska sprket
p ett visst stt marginaliserades i Finland; frnsett autonomins sista decen-
nier anvndes ryskan i mycket begrnsad utstrckning inom frvaltningen
(frnsett den hgsta nivn) och knappast alls inom kulturlivet. nd gjordes
mlmedvetna frsk att utvidga kunskaperna i ryska, bde frn rysk sida och
frn den hgsta finlndska statsledningens sida. Det frefaller dock som om
huvuddelen av bde liberaler och fennomaner hade sett ryskans frammarsch
som ett hot mot de inhemska sprkens stllning. I strvandena att utka
kunskaperna i ryska intog sprkstipendierna en central stllning, eller var
tminstone avsedda att gra det. Ketolas stndpunkt r att stipendiaterna
och de ansprkslsa kunskaperna i ryska och om Ryssland representerade en
frlorad potential som Finland i eget intresse borde ha tagit vara p.
Ketolas avhandling gller 198 universitetsstipendiater (inklusive andra
stipendiater totalt 383). Antalet motsvarar inte mera n en studentrgng
p 1880-talet, men studien fr lsaren in i centrala frgestllningar. Ketolas
underskning vxer samtidigt till en grundlig och mngfacetterad skildring
av ryska sprkets stllning i Finland.
536 Granskningar
Avhandlingen har en fartfylld men inkongruent titel med tanke p Ketolas

utgngspunkter av allt att dma hrrr uttrycket rysskolan (Ryssn koulu)
frn ett inlgg av E.E. Kaila under officerskonflikten p 1920-talet, allts ur
ett annat sammanhang n det avhandlingen behandlar. Enligt Kaila hade of-
ficerarna gtt i en rysskola (ryssnkoulua tullakseen ryssiksi, s. 97, not 353).
Titeln avgrnsar temat till autonomitiden, men man kan hvda att kun-
skaperna i ryska och om Ryssland trots allt var relevanta ocks efter 1917.
I denna mening hade det varit motiverat att flja stipendiaterna i det sjlv-
stndiga Finland, vilket Ketola ocks gr fr en del personer. Slutfasen och
de sena resultaten av satsningen p stipendier kunde ha behandlats som en
likvrdig del av avhandlingen snarare n en epilog. Frst d skulle stipendi-
ernas hela betydelse ha framtrtt.
Ketolas korta diskussion om tiden efter 1917 ger en dyster bild: lrarna
frlorade sina befattningar nr skolryskan avskaffades, intresset fr rysk lit-
teratur krympte. Den ansprkslsa, med mda uppodlade krsbrstrdgrden
hggs ned nda till rtterna. Ketola instmmer i klagokren, men i de, lt vara
smala, Rysslandsrelationerna efter 1917 spelade tidigare stipendiater en viss
roll, deras en gng frvrvade sprk- och sakkunskap frsvann ju inte och inte
ens efterfrgan totalt under den period d Finland och Ryssland var gran-
nar mot sin vilja. Man kan nmna K.G. Idman och statssekretariatets sista
tider, Paavo Pajula och frhandlingarna om den rysk-finlndska likvidationen
och K.N. Rantakari som grnskommendant. August Fredrik Ringvall var,
utver de translatorsuppdrag (bl.a. chef fr statsrdets translatorsbyr) som
Ketola nmner, tolk vid fredsfrhandlingarna 1918 och 1920. Det hade varit
av intresse att veta om stipendiaterna var med om att fylla det nya behovet av
kunskaper i ryska och om Ryssland efter 1944; de yngsta kunde ha hunnit
gra det. Efterverkningarna i det sjlvstndiga Finland var givetvis lngt ifrn
enbart positiva. Rafael Lindqvist versatte rysk sknlitteratur, men spred ock-
s en virulent Rysslandsfientlig antisemitism. AKS-aktivisten Hilja Riipinen
bar inte heller ngon positiv instllning till det ryska med sig genom livet.
Efter en kort inledning fljer tre huvudkapitel om stipendiaterna i Fin-
land (ryskan i Finland, stipendiesystemet, instllningen till stipendiaterna),
i Ryssland (studiefrhllanden, kunskaper om Ryssland) och stipendierens
betydelse. Avhandlingen avslutas med nio bilagor: fyra matriklar eller fr-
teckningar (alfabetisk och kronologisk ver stipendiater och skande samt
stipendiaternas versttningar av Tolstoj).
En mera renodlad disposition kunde ha eliminerat strande mnga upp-
repningar av vissa upplysningar, epitet m.m. (t.ex. Snellman, s. 37, 42; bo
domkapitels utltande om den ryska kulturens betydelselshet, s. 59, 72,
191). Konstaterandet att de frsta stipendiaterna Ehrstrm och Ottelin 1812
skickades till Ryssland fr att bidra till att nrma lnderna till varandra ter-
kommer ett flertal gnger. En samlad analys av stipendiesystemet, egentligen
flera system (universitetets sprk- och forskningsstipendier, sommarstipen-
dier fr lrare, frvaltningens sprkstipendier), kunde ha presenterats, nu
Granskningar537
tenderar de administrativa arrangemangen att drunkna i behandlingen av

instllningen till ryskan m.m.
Ketola koncentrerar sig helt motiverat p universitetets stipendier fr ett
eller tv rs studier, normalt i Moskva, men det hade varit intressant att f
veta litet mera om de korta stipendierna och deras mottagare. Hr kunde
ocks klarare ha framhllits den avgrande vndningen p 1840-talet d man
till universitetets stipendier knt en frpliktelse att verka som lrare, vilket
ndrade stipendiaternas sociala sammansttning. Eliten tappade intresset fr
sprkstipendierna som inte lngre kunde tjna som en vg till byrkratins
topp. Bundna stipendier frekom vid ryska universitet, men systemet var
frmmande fr Finland. Det frblir oklart vilken roll detta spelade i den vid
samma tid uppflammande oppositionen mot stipendierna, som bl.a. ledde
till att August Ahlqvist relegerades p en tid fr att han yttrat att det var en
skam att ska stipendium till Ryssland.
Frfattaren, som sjlv r en sentida efterfljare till de Moskvamagi-
strar han skildrar, har inte riktigt kunnat besluta sig fr om han skall
lgga huvudvikten p ryskans stllning och de kultur- och andra politiska
frgor som ansluter sig till detta problemkomplex eller p stipendiaterna.
De senare r bokens huvudtema, men kommer sent in i bilden. Antalet
stipendiater nmns slunda frst p s. 169. Bilagornas uppgifter om lder,
hemort, social stllning och fortsatt karrir (bil. 8.58.8) kunde med frdel
ha inarbetats i den lpande texten. Det hade ver huvud taget varit mjligt
att grundligare analysera stipendiatgruppen och dess insatser fr ryskan
och i samhllet.
Avhandlingen r metodiskt osker p vissa punkter. Ketola citerar alltfr
ofta ur andrahandskllor, t.ex. brev (bl.a. Ehrstrms brev till Tengstrm via
Mikkola, s. 20, 111), protokoll (studentnationer och fakultet via Teperi resp.
Elmgren, s. 73, 49) eller ldre litteratur via nyare (t.ex. s. 32, Meurmans me-
moarer via Rantakari). Ehrstrms dagbok (original i Helsingfors stadsarkiv)
citeras efter en frkortad utgva som inte fyller vetenskapliga krav. Detta slag
av brister torde dock inte ha medfrt ngra egentliga felaktiga slutsatser och det
br framhllas att Ketolas argumentering allmnt taget r klar och flytande.
Ketola tecknar ingen bredare eller teoretisk bild av bakgrunden till sti-
pendiatsystemet, en sdan kunde ha grundats p t.ex. Andreas Kappelers
resonemang om formerna fr rikets tillvxt eller i en jmfrelse av det sti-
pendiatsystem som samtidigt byggdes upp kring de fr finlndare reserve-
rade friplatserna vid militra och civila lroanstalter (bergs-, forst- och justi-
tieinstituten), t.o.m. fr kvinnor (Smolnainstitutet). Ketolas koncentration
p sprkstipendiaterna ur en finlndsk-rysk synvinkel kan frsvaras med att
sprkstipendiatsystemet var unikt fr Finland, men en bredare infallsvinkel
kunde ha frdjupat bilden och kanske bidragit till att frklara varfr Finland
var unikt.
Stipendiaternas sociala bakgrund och karrirer kunde likas ha gnats en
mera systematisk behandling med socialhistoriens och kanske kollektivbio-
538 Granskningar
grafins beprvade medel. Avhandlingens empiriska bas r en stipendiatma-

trikel. Ketola har lagt ned ett stort arbete p att kartlgga stipendiaterna
och senare forskning kommer att vara honom tacksam fr att han redovisat
resultaten i form av en publicerad matrikel. Samtidigt har han emellertid
ocks blottstllt sig fr kritik frn kalenderbitare, matrikelfrare och social-
historiker. Matrikeln uppvisar betydande inkonsekvenser och ologiskheter
(bl.a. namnformer) och varierande grundlighet i matrikelangivelserna. Fr
flera vetenskapsmn saknas publikationer medan en del karrirer redovisas
mycket ingende. Matrikeln har brister som enkelt kunde ha kompletterats
eller rttats. Uppgifterna r ofullstndiga ocks fr personer som kan sls
upp i grundlggande referensverk. De igonenfallande prosopografiska bris-
terna ruckar inte p Ketolas slutsatser om autonomitiden, men r mera n
en sknhetsflck.
Ketola faststller att stipendiaternas bakgrund frblev i stort sett ofrnd-
rad, men det frefaller som om adelseliten skulle falla bort efter 1800-talets
mitt, medan personer med finsksprkig och allmogebakgrund blir flera. Ke-
tola visar att de flesta stipendiaterna tervnde till hemlandet, men stipen-
diaterna var ocks en viktig rekryteringsbas fr den finlndska frvaltningen
i Petersburg och fr generalguvernrskansliets tjnstemannakr.
I sin diskussion noterar Ketola att stipendiatgruppen innehller ett inte
helt obetydligt antal petersburgsfinlndare och ingermanlndare (bde prst-
och bondesner), vilket pekar p att stipendierna gick till personer som
kom frn en tv- eller flersprkig milj i Ryssland. Det kunde tolkas som
att stipendierna i slutskedet bidrog till att frbttra sprkkunskaperna hos
personer som redan var bevandrade i bde sprk och kultur. Omvnt hade
stipendierna i s fall i motsvarande grad mindre betydelse fr att bredda det
vriga Finlands kontaktyta till det ryska. Man undrar om detta r ett allmn-
nare mnster, kom stipendiaterna i slutskedet frn mera Rysslandsinriktade
miljer eller slkter?
Ketola fokuserar sin framstllning p stipendiaterna och kunskaperna/un-
dervisningen i ryska samt instllningen till stipendiaterna och deras instll-
ning till hemlandet och Ryssland. Man hade grna sett en mera djupgende
analys av stipendiaternas betydelse fr slavistiken och kunskapen om Ryss-
land i Finland. Skulle det utan stipendiaterna ha funnits ngon inhemsk
slavistik ver huvud taget? Hur viktiga var stipendiaterna fr rekryteringen
av tjnstemn till generalguvernrskansliet och statssekretariatet? Frfattaren
har lagt ned mycken mda p att f en inblick i stipendiaternas liv via brev
och dagbcker, men man hade grna sett en bedmning av stipendiernas
effekt, hur vl lrde stipendiaterna sig egentligen ryska. I litteraturen finns
ngra kritiska bedmningar, men hur vl underbyggda var de och hur pver-
kade stipendiattiden stipendiaternas fortsatta liv?
Den strsta gruppen bland stipendiaterna var lrarna. Stipendierna inrt-
tades uttryckligen fr att tillgodose behovet av lrare och lromedel. Sti-
pendiaterna var synbarligen helt oundgngliga fr skolundervisningen, men
Granskningar539
man undrar p vilken niv deras lrobcker och varfr inte versttningar
egentligen stod. Hr gjorde de relativt sett sin strsta insats, men ocks p
andra sektorer kunde Ketola ha frskt bedma insatsernas betydelse. Det
vore relativt enkelt eftersom hans frteckning innehller en mngd knda
namn ur politikens, vetenskapens och kulturens vrld. Man vntar sig kan-
ske inte att i gruppen finna bl.a. G.A. Wallin, Konni Zilliacus och O.V.
Kuusinen.
Ketola jmfr stipendiaterna som grupp med de finlndska officerarna
i rysk tjnst. Officerarna var minst tio gnger flera, vistades lngre tider i
Ryssland och tervnde till hgre poster (senatorer, landshvdingar och verk-
chefer). Officerarna spelade t.o.m. en roll som versttare av sknlitteratur.
Ssom Ben Hellman visat byggde den tidiga Pusjkin-receptionen i Finland
p versttningar av forna Fredrikshamnskadetter. Stipendiaterna stod up-
penbarligen fr den allra strsta delen av de lromedel i ryska som anvndes
i Finland, men i frga om kulturfrmedling kunde stipendiaterna ha jmfrts
ocks med ingermanlndarna, som ofta kom frn en tvsprkig milj och
som frambringade ett flertal flitiga versttare.
En innehllsinriktad analys av stipendiaternas verksamhet kunde kanske ha
kombinerats med ett annat element. Ketola ger med hjlp av brev, dagbcker
och sknlitteratur en god uppfattning om den individuella, personliga upp-
levelsen av Ryssland, men mindre om stipendiattidens betydelse i ifrgava-
rande persons liv som helhet. Fr mnga stipendiater blev stipendietiden,
om ocks kortare n en officerskarrir, livsavgrande. Stipendiatmatrikeln
innehller ngra mycket frgstarka namn och Ketola lter oss ta del av deras
beskrivningar av tiden i Ryssland. Analysen kunde ha frts lngre genom att
tydligare lyfta fram ngra mer eller mindre typiska levnadsden inte fr att
de skulle vara statistiskt representativa, utan fr konkretionen och fr att ge
en uppfattning av vad stipendietiden slutligen betydde.
I sin allmnna diskussion konstaterar Ketola i en kritik som drabbar 1800-
talets Finland, men kulturpolitiskt indirekt ocks dagens Finland, att det
var kortsynt att vara rdd fr ryska och frryskning genom sprkstudier;
det innebar frlorade mjligheter att skta relationerna till Ryssland. Han
ansluter sig till G.M. Armfelts och E.G. Ehrstrms tes att kunskaper i ryska
behvdes fr att hlla tjnster i finlndska hnder. Hr r Ketola ute i ett
angelget rende i en komplicerad frga. Det r svrt att opponera sig mot
hans tes, men han gr det kanske litet fr ltt fr sig. Frekomsten av fr-
ryskare och undfallenhetsmn bland stipendiaterna tyder p att kritikerna
kanske inte enbart var mrkrdda. Saken kunde ha varit vrd en ngot lngre
och mera mngfacetterad diskussion. Det ndrar inte p faktum att vi med
Ketolas avhandling ftt en god framstllning om stipendierna, stipendiaterna
och ryskans stllning.
***
540 Granskningar
De finska frivilliga som intrdde i den ryska armn under frsta vrldskriget
har, knappast verraskande, betraktats som jgarnas motsats: ena sidan en
grupp som under pgende krig gick in i fiendens arm, andra sidan en
grupp som vid krigsutbrottet frivilligt ryckte ut till fdernesrikets frsvar
frn den i praktiken demilitariserade riksdelen Finland. Med kejsarrikets fall,
revolutionen och inbrdeskriget 1918 blev landsfrrdarna emellertid natio-
nens hjltar och patrioterna frn augusti och september 1914 brjade ses som
opportunistiska lyckskare och likstllas med frrdare. Instllningen till dem
var ofrsonligare n till de gamla kejserliga officerarna, fredrikshamnarna
och andra som inlett sin karrir i Ryssland lngt tidigare. I sin avhandling re-
dogr Tuomas Hoppu fr misstnksamheten i det sjlvstndiga Finland mot
finlndare som blivit officerare i den ryska armn under vrldskriget. Han
nmner inte att man av dessa krvde srskilda och vl dokumenterade insat-
ser fr Finland fr att de skulle kunna bli medlemmar av Officersfrbundet.
Man kan leka med tanken hur det skulle ha gtt om vrldskrigets utgng
hade varit en annan. D hade vl jgarna snarast framsttt som en fotnot i
en annan historia, i stllet fr att de under 1920-talets officerskonflikter mer
eller mindre tog ver Finlands arm.
Hoppu inleder med en granskning av de militra traditionerna under au-
tonomins tid och en genomgng av hur finlndare skt sig som frivilliga
till andra armer n de inhemska trupperna. Enligt honom bestod de frra
huvudsakligen av officerare i rysk tjnst och de senare av en handfull frivilliga
i de grekiska och italienska frihetskrigen respektive boerkriget. Han knner
inte till den strsta frivilligvrvningen till den ryska armn i brjan av 1830-
talet, som omfattade drygt fyra tusen soldater, d.v.s. flera n jgarna och
vrldskrigets frivilliga tillsammans.1
Hoppus avhandling ger en grundlig bild av de frivilliga och han har lagt
ned ett stort och mdofullt arbete p att kartlgga de frivilligas antal och
den, vilka redovisas med en grundlighet, som mhnda prvar en del lsares
tlamod och tminstone gr avhandlingsrubriken obsolet det r svrt att
lngre betrakta de frivilliga som bortglmda.
Generalguvernr F.A. Seyn uppgav att 544 finlndare skt sig till den
ryska armn. Hoppu kommer till att fem hundra r ett minimiantal; hans
berkning r att 700 vrvades och att ytterligare 400 var involverade i ett eller
flera steg av den byrkratiska vrvningsproceduren. De var allts intresserade
utan att dock ta vrvning alternativt godtas (s. 121).
Bakom vrvningen fanns p sina hll en vilja att visa finlndsk lojalitet un-
der rikets svra stund. Denna instllning ledde till utrustandet av finlndska
1
Se Max Engman, Handel med finska infdingar. Den stora vrvningen till den ryska
armn 18311834, HTF (1996: 4), s. 433477; ven i Lejonet och dubbelrnen (Stockholm
2000) och nmnd redan i Lilljas biografi ver Zakrevskij. ven recensentens Suureen itn.
Suomalaiset Venjll, Suomalaisen siirtolaisuuden historia 5 (Turku 2005), s. 160167.
Granskningar541
Rda kors-ambulanser och planer p att stlla upp finlndska trupper till
rikets frsvar. De senare planerna ledde aldrig till resultat och entusiasmen
fr att ta vrvning i den ryska armn som menig visade sig mycket kortlivad,
den koncentrerade sig nstan helt till augusti och september 1914, medan
officerskandidaterna frdelade sig ver en lngre period. Hoppus granskning
av de vrvade tyder inte heller p att lojaliteten mot riket var deras enda eller
frmsta motiv, utan snarare arbetslshet, ventyrslust och strvan efter socialt
avancemang. Det faktum att en del bytte sida tyder inte heller p riksloja-
litet. Elva vrvade bytte under vrldskriget tjnstgringen i ryska armn till
27. Preussiska Jgarbataljonen; totalt 34 blivande jgare var med om ngon
del av vrvningsprocessen. Bland dem som anmlde sig till den ryska armn
fanns Risto Rytis bror (tog slutligen inte vrvning) och Eugen Schaumans
yngre bror Mikael, som intrdde i tjnst. Bland de frivilliga fanns ocks Val-
frid Nyknen, som fick infanteriofficersutbildning i Kazan, men senare blev
den enda finlndare som vann en luftstrid i vrldskriget.
Hoppu har utfrt ett grundligt prosopografiskt arbete, som till kalender-
bitarnas besvikelse inte redovisas i ngon matrikel; denna erstts bara till en
ringa del av ett personregister. Hans av allt att dma stora personhistoriska
material gr det mjligt att grundligt granska de frivilligas bakgrund, liv och
karrirer. Dessa jmfrs fortlpande med andra frivilliga och vriga relevanta
grupper.
Socialt stod de frivilliga p en lgre niv n jgarna, som var tredubbelt
fler. Diversearbetare, lsdrivare och sjmn var stora grupper; bland de frivil-
liga frekom bde smbrottslingar och familjesmitare. Bristande kunskaper
i ryska (som srskilt krvdes av dem som skte sig till flottan, flyget och ka-
valleriet) och de vxlande byrkratiska procedurerna bromsade vrvningen.
Slutresultatet blev att 90% placerades i infanteriet, pfallande mnga (40%)
i gardesenheter. 128 skte sig till militra skolor, bl.a. i Petrograd (72)och
Kazan (20), en del av dessa hade tjnat upp sig i ledet. Till de frivilliga kan
ytterligare rknas ngra officersfrivilliga, d.v.s. officerare som uppntt of-
ficersgrad fre kriget, men efter krigsutbrottet skte sig till aktiv tjnst p eget
initiativ, bl.a. general Martin Wetzer.
Utbildningen var kort, de frsta frivilliga sattes in i strider i oktober 1914.
Finlndarna undgick den ryska armns vrsta katastrofslag, men led stora
frluster (150 dda av 571, d.v.s. 26,3%; totalt 65% stupade eller srade),
vilket frklaras av finlndarnas tjnstgring i gardestrupperna samt deras
tidiga och lnga fronttjnst. Hoppu gr grundligt igenom frluster, deser-
teringar, permissioner, lasarettsperioder och annat som hr till militr tjnst-
gring. Uppgifterna jmfrs med motsvarande siffror fr andra trupper eller
ryska armn som helhet hr torde finnas betydande oskerhetsmoment.
Hoppu analyserar ocks de frivilligas insatser i inbrdeskriget i Finland.
Totalt 113 deltog i rda gardets led, av dem endast en officer, 2530 tjnst-
gjorde som utbildare fre kriget. P den vita sidan kmpade 110, av vilka
ver 70 officerare. I den vita armn var de frivilliga viktiga fre jgarnas
542 Granskningar
ankomst, men dessa vgrade tjnstgra med ryska officerare. De ryska fri-
villiga officerarna var talrika bland Nordingermanlndska regementets illa
beryktade officerskr p Karelska nset och fjorton kmpade i Estland. F
skte sig till de vita ryska trupperna. Den tidigare frivillige Rurik Colliander
stupade dock som officer under Judenitjs frsk att ervra hans hemstad
Petrograd 1919.
Hoppu fljer frtjnstfullt de frivilliga frn vaggan till graven. E.E. Kaila
betecknade 1920 de frivilliga som lyckskare utan framtid i det fria Finlands
arm, men flera avancerade till hga poster. Av de under kriget utbildade fri-
villiga avancerade Frans Helminen till generals rang, medan sex blev verstar
och drtill tv som skt sig till jgarna. tminstone sju tidigare frivilliga fll
offer fr Stalins utrensningar.
***
Recensionen gller tv mycket olika avhandlingar. Trots att de anvnder den

prosopografiska metoden p olika stt har huvudfrgestllningarna ber-
ringspunkter. Bda granskar erfarenheterna hos tv nedvrderade grupper av
finlndare i Ryssland, som samtidigt speglar Finlands speciella strelationer.
Stipendiaterna sndes till Ryssland fr att man ville frbttra kunskaperna i
ryska hos storfurstendmets invnare. Mlsttningen frverkligades s illa,
att bristande kunskaper i ryska var det frmsta hindret fr finlndare att in-
trda som frivilliga i den ryska armn under vrldskriget. Det berodde inte
enbart p sprk, mellan storfurstendmet och kejsarriket hade det ppnat
sig en klyfta, som bst illustreras av att tredubbelt flera unga finlndare skte
sig till fiendens arm n till kejsarens. Detta skedde trots de rofulla traditio-
nerna frn generationer av lojala finlndska officerare i rysk tjnst. De hade
lnge sttt fr en stor del av kunskaperna i ryska och om Ryssland i Finland.
De civila banden kunde inte i nmnvrd grad strkas av stipendiaterna efter-
som det finlndska samhllet vnde ryskan och Ryssland ryggen. Ett uttryck
fr detta var att det militra engagemanget 1914 blev svagt. Ett annat r att
bde stipendiater och frivilliga ftt ett mycket smre eftermle n de frtj-
nar. P var sitt stt r avhandlingarna ngot av rerddningar, men framfr
allt viktiga bidrag till de rysk-finlndska relationernas historia.
Max Engman
Granskningar543
Makten ver frldrarna?

Maija Runcis, Makten ver barnen. Tvngsomhndertagande av barn i Sverige
19281968, 288 s., ill., Atlas, Stockholm 2007.
Under de senaste rtiondena har forskningen i Sverige strvat efter att visa
att det dljer sig dystra hemligheter bakom muslingardinerna och doften
av nybakta bullar i det svenska folkhemmet. Redan Astrid Lindgrens Pippi
Lngstrump, en anarkistisk manifestation av den svenska idyllen, fick lov
att rymma undan poliser och vlmenande tanter som ville stta henne p
barnhem. I de lyckliga krnfamiljernas frlovade land skulle samhllet fr det
frsta ta stllning till om alla hade rtt att ver huvud taget stta barn till vrl-
den, och om olyckan redan varit framme frskra sig om att frldrarna
klarade av att sjlva uppfostra sina egna barn. Det finns ett srskilt samhl-
leligt intresse fr att blanda sig i folks privatliv nr det gller frldraskap,
eftersom dessa morgondagens medborgare delvis betraktas som samhllets
egendom.
Maija Runcis r en central person bland de historiker som valt att skrapa
hl p det svenska folkhemmets polerade yta. Hon har nyligen skrivit en
bde lttlst och vackert formgiven bok om ett svrt mne: tvngsomhn-
dertagandet av barn. Runcis fokuserar p fall dr frldrarna protesterat mot
omhndertagandet och besvrat sig i hgre instans. I syfte att vcka debatt
om vlfrdsstatens och folkhemmets skuggsidor har hon granskat svl myn-
digheternas motiv som frldrarnas pverkningsmjligheter. Det var ocks
avsikten med hennes doktorsavhandling Steriliseringar i folkhemmet (1998)
om tvngssteriliseringar ren 19351975, som vckte livlig debatt i Sverige.
Runcis presenterar sin bok om tvngsomhndertaganden som ett slags upp-
fljare till avhandlingen och anvnder sig av samma tematiska och teoretiska
referensramar i vardera. Fokus ligger p vlfrdsstaten och dess maktutv-
ning, srskilt den normaliserande maktutvningen mot den enskilda indivi-
den i namn av det allmnnas vl.
ven om det handlar om en mnsklig tragedi fr flera av de inblandade
i vartdera fallet, har temat tvngsomhndertagande inte vckt en lika pas-
sionerad offentlig diskussion som debatten om tvngssteriliseringar i slutet
av 1990-talet. I Finland har frgan aktualiserats och debatterats under sista
tiden p grund av de fall som behandlats i medierna. Den som problemati-
serat frgan lngst i Finland r professorn i socialpolitik J.P. Roos. Frgan
om vem som i frsta hand har rtt att definiera barnens bsta r en evig-
hetsfrga. Under frra seklet brjade samhllet ta ansvar fr omsorgen om
barnen. ven om lagen i allmnhet betonar frldrarnas rtt att sjlva fostra
sina barn, har myndigheterna blandat sig i folks privatliv p mnga stt med
hnvisning till barnets bsta. Inom forskningen i Sverige har man under de
senaste rtiondena ofta diskuterat familjer, barn, socialvrd och de negativa
544 Granskningar
aspekterna p vlfrdsstaten som samhllsbygge betraktad. I den sjlvreflek-

terande diskussion som pgtt har man frgat sig om inte den samhlleliga
inblandningen i enskilda mnniskors liv i det allmnna bstas namn i vissa
fall gtt litet vl lngt. I Sverige har det getts ut mycket ny litteratur i den hr
frgan, vilket kanske delvis frklarar att Runcis framfr allt begrnsat sig till
att diskutera svensk forskning: i litteraturfrteckningen ingr bara ett ftal
referenser till andra n svenska forskare. Runcis gr inte heller ngra jmf-
relser med andra lnder.
Maija Runcis har utgende frn offentliga handlingar gtt igenom 433
fall av omhndertagande i ett urval som gjorts med tio rs mellanrum under
perioden 19281968. Det kan tyckas litet, med tanke p att man sedan
1920-talet rligen tvngsomhndertagit ca 60007000 barn, men antalet
r emellertid tillrckligt stort fr att man skall kunna dra slutsatser p basis
av det. Dremot r det tnkbart att det skett variationer oftare n med tio rs
mellanrum. Runcis grundar emellertid sina slutsatser ocks p frndring-
ar i lagstiftningen och en bredare samhllsdebatt, och kllmaterialet bestr
frutom av arkivmaterialet (framfr allt personakter i socialdepartementets
regeringsrttsakter) ocks av tryckt material frn olika myndigheter och ett
flertal tidskrifter. Den frga Runcis stller angende frldrarnas frmga att
pverka myndigheternas beslut besvaras egentligen redan i inledningen, dr
det sgs att endast elva procent av fallen ftt ett ur frldrarnas synpunkt
lyckligt slut, d.v.s. en ndring i beslutet om omhndertagande.
Runcis ger intressanta beskrivningar av enskilda fall, men hon hade grna
ftt stanna upp litet lngre ibland och ge en mer ingende analys av enskilda
fall. Hon presenterar fr det mesta myndigheternas och frldrarnas brev,
fallets olika skeden och slutresultatet, men gr inte ngon nrmare analys av
aktrernas erfarenheter. Breven citeras ofta in extenso, och en mer ingende
tolkning av dem faller i stor utstrckning p lsaren. Den frmsta behll-
ningen av boken r trots det fallbeskrivningarna, som ingjuter liv och frg i
berttelsen om hur vlfrdstatens lagstiftning utvecklats genom att ge rst t
aktrerna p grsrotsniv, srskilt frldrarna. Runcis analyserar frldrarnas
knslor bland annat via brev som skrivits av mdrarna. De ensamstende
mdrarna r fr vrigt ett viktigt forskningsobjekt och utgr 33 procent av
samtliga som verklagat ett beslut under den granskade perioden.
Ett omhndertagande r aldrig vare sig ltt eller entydigt och ger alltid
upphov till motstridiga sikter. Flera olika aktrer r inblandade: frutom
frldrar och barn ingr fattigvrds- eller socialvrdsmyndigheter, lkare, ju-
rister, psykologer, fosterfrldrar; till och med grannar, lrare och prster.
I egenskap av lsare skulle jag grna ha velat veta mer om hur dessa andra,
srskilt tjnstemnnen, upplevde situationen. Nu ses varje myndighet eller
expert automatiskt som en ansiktsls maktutvare. Det r inte otnkbart att
myndigheterna fr det mesta tyckte sig handla rtt och riktigt och ansg sig
vara ute i ett viktigt rende. Enligt Runcis fjrmade sig myndigheter och fr-
ldrar allt mer frn varandra under rens lopp: p 1920-talet fattades besluten
Granskningar545
fortfarande p kommunal niv i sm samhllen med strng social kontroll,

men frn och med 1930-talet professionaliserades systemet allt mer och gick
mot en koncentration p statlig niv. Myndigheterna distanserades allt mer
i rollen av sakkunniga. P 1960-talet gick man beslutsamt in fr att bli av
med den stigmatisering socialvrden inneburit, men samtidigt medfrde det
vxande expertvldet att frldrarnas pverkningsmjligheter frsvagades.
Runcis har nrmat sig materialet i kronologisk ordning och ger en bra be-
skrivning av frndringarna i attityden till familj och barn (liksom det som
r ofrndrat), men greppet leder ofrnkomligt till mnga upprepningar. Fr
rtionde efter rtionde konstaterar Runcis att frldrarnas roll r opropor-
tionerligt liten i frhllande till myndigheternas och deras mjligheter att
pverka besluten sm. Runcis har klassificerat de strategier som anvnts av
frldrarna i kampen fr sina barn. En av de mest framgngsrika, anpass-
ningsstrategin, gick ut p att t.ex. hitta ett arbete eller en bttre bostad
fr att vertyga myndigheterna om att man frmdde ta hand om barnens
uppfostran sjlv. Ett annat alternativ, det bldande hjrtats strategi, var
att vdja till moderskrleken. Frldrarna kunde ocks tillgripa namninsam-
lingar fr att bestyrka att de var goda medborgare. Anpassningsstrategin var
den framgngsrikaste av dessa. Att hnvisa till moderskrleken var problema-
tiskt, srskilt som ensamstende mdrar frn frsta brjan ansgs moraliskt
frsvagade och deras moderskrlek inte ansgs vara av det rtta slaget. t-
minstone p 1930- och 1940-talet beaktade myndigheterna vanligtvis inte
de namninsamlingar frldrarna gjort, medan myndigheternas egna namn-
listor nog dg som bevismaterial. Enligt Runcis dk det upp en ny strategi i
brjan av 1930-talet: protest och vgran. En annan, mindre vanlig metod,
frhandling, r beklmmande lsning: hur mnga av barnen skulle pla-
ceras utanfr hemmet, vilka skulle det bli, skulle de till fosterhem eller p
barnhem, medfrde det umgngesrtt eller inte, var det mjligt att f tillbaka
barnet om man fick arbete eller gifte sig?
Srskilt i fattigsamhllet p 1920-talet, men ocks lngre fram, ansgs i
synnerhet ensamfrsrjande mdrars livsfring utgra en fara fr barnens
utveckling och leda till vanartighet. Svl i Runcis avhandling om sterilise-
ringar som i boken om omhndertaganden framhlls ensamstende mdrar
och deras sexualitet som det frmsta hotet mot folkhemmet. Hur modern
n handlade blev det fel: kom hon ofta fr att hlsa p sitt omhndertagna
barn strde hon anpassningsprocessen, och om hon inte trffade det var hon
en kall moder. Den krlek till barnet hon visade ansgs olmplig och miss-
tnktes ofta bero p ekonomiska bevekelsegrunder. Ur Runcis synpunkt sett
lg felet ofta i de lokala barnskyddsmyndigheternas vilja att utva makt ver
frldrarna. Trngboddhet och fattigdom associerades ocks med lg moral.
Runcis betonar att problemen fr det mesta berodde p fattigdom, medan
tjnstemnnen ur medelklassen tyckte att de smutsiga och trnga hemmen
inte lmpade sig som bostder. Ironiskt nog franleddes besluten om omhn-
dertagande ofta av behovet av fattighjlp. Uppfattningarna om barnets bsta
546 Granskningar
gick i kors, och d frlorade frldrarnas emotionellt betonade reaktioner i

allmnhet mot myndigheternas professionellt formulerade argument.
Runcis placerar 1930- och 1940-talen under en och samma rubrik, en
periodisering som finlndska forskare sllan kan gra, eftersom vrldskriget
blivit en milstolpe ver vilken det r svrt att granska ngra kontinuerliga fr-
lopp. Enligt Runcis utmrktes tidsperioden fr Sveriges del av en samhlls-
debatt som allt mer prglades av medikalisering och vetenskap, omhnder-
taganden och rashygien i nra frening samt ett vxande statligt inflytande.
Professionaliseringen innebar att frldrarna fick allt svrare att argumentera
mot myndigheterna: ett lkarutltande flldes svrligen av frbttrade lev-
nadsfrhllanden. Redan p 1930-talet hade man p allvar brjat kritisera
systemet med uppfostringsanstalter och skyddsuppfostran. Kritiken mot s-
vl politikernas som lkarnas och barnskyddsmyndigheternas agerande kom
frn juridiskt hll. Vardera parten frskte visa att deras professionella kun-
skap erbjd rtt metod fr en lsning i frgan. Juristerna kritiserade framfr
allt att individens rttsskerhet ventyrades i flera av fallen. Frgan dk upp
i offentlighetens ljus r 1948 i och med det s kallade Perstorpsfallet, som
visade att socialvrden stod i konflikt med rttsvsendet. Fallet fick stora
rubriker: polisen, juristerna och kriminalvrden stllde sig mot barnlkarna,
socialarbetarna och barnpsykiatrerna.
Frn och med 1930-talet gick Sverige medvetet och systematiskt in fr en
vergng frn fattigsamhllet till den socialdemokratiska vlfrdsstaten, och
man frskte frbttra medborgarnas levnadsfrhllanden genom mnga
slags reformer. I Runcis tillspetsade formulering blev frldrarnas kamp med
myndigheterna allt svrare ju starkare vlfrdssamhllet vxte sig. Ju lngre
vlfrdsstaten var fullbordad, desto svrare blev det fr kommunerna att ha
rd med alla reformer. Det ledde till att man brjade oroa sig fr att folk kan-
ske ville dra nytta av samhllets goda vilja: i och med det allmnna barnbidra-
get hnde det allt lttare att de frldrar som ville behlla barnen hos sig miss-
tnktes ha ekonomiska orsaker till det. Runcis ger en intressant beskrivning
av det socialdemokratiska folkhemsbyggets balansgng mellan det allmnnas
vl och individens rtt. Fastn alla parter, bland dem jurister och politiker,
ville bygga ett folkhem, kunde det hnda att de vlmenade reformerna ven
fick ovntade och negativa fljder. I och med att medborgarnas rttigheter
utkades vxte ocks expertvldet. Reformerna var gnade att frbttra livet
fr den stora majoriteten krnfamiljerna som levde enligt normerna men
beaktade inte minoriteten olmpliga frldrar. I varje samhlle finns det
alltid ngon grupp individer som anses allmnt opassande eller farliga. Det
gr ltt att utpeka de olmpliga frldrarna som syndabockar, eftersom man
vill de oskyldiga och vrnlsa barnen vl.
P 1950-talet var fosterfrldrarnas strkta stllning ngot nytt. Under ti-
digare rtionden hade kritiken mot omhndertaganden frmst riktats mot
barnhemmen, som ansgs vara en dlig uppvxtmilj. I stllet fr anstalts-
vrd fredrog man drfr att placera barnen i fosterfamilj. Detta ledde emel-
Granskningar547
lertid till en ny konflikt: det blev svrare fr frldrarna att f tillbaka barnet
om det placerats hos fosterfrldrar. Ocks besken blev besvrligare. Det
ansgs inte bra att flytta barnet frn sin bekanta milj, vilket anvndes som
argument mot att lta det flytta tillbaka hem. Om man jmfrde frhl-
landena hos fosterfamiljen med dem som gllde hos de biologiska frld-
rarna frlorade de senare, hur mycket situationen n hade frbttrats. Fr
1960-talets del lyfter Runcis fram omhndertaganden frorsakade av den
kade anvndningen av droger och den vxande kriminaliteten, som dk
upp i radikalismens och den nya ungdomskulturens spr. Man brjade allt
mer bekymra sig fr pubertetsungdomar och betraktade dem allt mer som
subjekt. Men de verklaganden som de unga sjlva gjorde beaktades sllan.
P 1960-talet kom de juridiska argumenten att f allt strre tyngd, och ven
frldrarna fick tillgng till rttslig hjlp.
Till en brjan motiverades tvngsomhndertagandena sledes med frld-
rarnas okristliga leverne, men lngre fram handlade det allt mer om barnets
bsta, som fick en vetenskaplig motivering. Osedlighet och lsaktighet ersat-
tes allts med psykologiska och medicinska termer. Enligt Runcis frndrades
situationen emellertid inte i grunden, utan det handlade fortfarande om att
myndigheterna intog en auktoritr, beskyddande instllning till avvikande
frldrar. vergngen frn den patriarkala fattigvrden till en organiserad
professionell samhllsomsorg skedde utan strre svrigheter. Fr barnens fr-
ldrar var det inte ltt att bemta vetenskapligt motiverade argument. Runcis
talar bland annat om sprket som ett maktmedel, och ppekar att frldrarna
inte hade samma sprkliga arsenal till sitt frfogande som myndigheterna.
Runcis bok krymper p ngot vis ihop ju lngre fram i tiden hon kommer,
och srskilt 1960-talet behandlas rtt kursoriskt. Frn de frsta rtiondena
finns det en rikhaltig presentation av enskilda fall och av samhllsdebatten,
men frn och med 1950-talet minskar antalet fallbeskrivningar och frn
1960-talet finns bara ett ftal. Barnavrdslagen frn 1924 och frenhetligan-
det av barnskyddet utgr en naturlig utgngspunkt fr underskningen, men
avgrnsningen i andra nden till r 1968 ter sig inte alls lika sjlvklar. Run-
cis frsker konsekvent pvisa frldrarnas vanmakt och underlge. Hennes
verk kan visserligen ses som en uppfljare till avhandlingen om tvngssterili-
seringarna, men det har ett eget vrde som brandfackla fr en debatt (om den
bara ville ta fart) och r en skickligt genomfrd historisk underskning. Dess
vrde ligger framfr allt i strvan att lyfta fram de skuldbelagda frldrarna
som subjekt och aktrer. Fr detta ndaml har Runcis hittat ett utmrkt
kllmaterial som skert har mer att ge.
Det frekommer ocks en helt tyst kategori i Runcis underskning: de
nominella forskningsobjekten, barnen. I en historisk underskning vore det
av klltekniska skl problematiskt att inkludera dem som jmbrdiga aktrer,
vilket Runcis medger, varfr barnens upplevelser av de omhndertaganden
som skett till strsta delen faller utanfr underskningen. Barnen frblir
allts stumma objekt som flyttas mellan frldrarna och myndigheterna. Re-
548 Granskningar
aktionerna p ett tvngsomhndertagande, och hur detta pverkat barnen fr

resten av livet, r en frga som instller sig efter avslutad lsning. Enligt ny
medicinsk forskning har krigsbarnen, som omplacerades under kriget, senare
drabbats av depression i strre utstrckning n den vriga befolkningen. Man
kan frga sig hur det i s fall frhller det sig med dem som tagits ifrn sina
frldrar mot deras vilja.
Sist och slutligen var det inte endast frgan om att myndigheterna var ute
efter att rdda enskilda barn. Det handlade framfr allt om att konstruera
ett folkhem som skulle gra frldrarna till sktsamma medborgare, ven
om barnets bsta i detta fall utgjorde ett centralt argument. Den grundlg-
gande mlsttningen var dels att kontrollera och fostra de lgre samhlls-
skikten fr att f dem att anpassa sig till folkhemmets normer, dels att straffa
egensinniga och vrdslsa frldrar. Boken kunde lika vl heta Makten ver
frldrarna, eftersom tgrderna som riktade sig mot barnen indirekt ven
riktade sig mot fullvuxna medborgare, framfr allt mdrar. Tvngsomhn-
dertagandet var ett slags bestraffning fr ett dligt leverne, i synnerhet fr
ett olmpligt frldraskap. Barnen i sin tur betraktades nrmast som mor-
gondagens vuxna som skulle rddas undan olmpliga frldrar och dliga
levnadsfrhllanden. Detta var ett led i strvandena att garantera folkhem-
met en lyckosam och stabil framtid i ett land med normala och vlanpassade
samhllsmedlemmar.
Oona Ilmolahti
Det heteronormativa samhllsbygget

Sara Edenheim, Begrets lagar. Moderna statliga utredningar och heteronorma-
tivitetens genealogi, 283 s., Symposion, Eslv 2005.
Ur finlndsk synvinkel har Sverige redan lnge framsttt som ett fredme
nr det gller sttet att frhlla sig till homosexuella. Medan homosexuella
handlingar i Finland s sent som 1970 kunde leda till en fngelsedom, hade
de i Sverige avkriminaliserats redan 1944. Medan personer av samma kn i
Finland kunde stadfsta sitt parfrhllande frst 2002, hade Eva Dahlgren
och Efva Attling ingtt partnerskap redan sex r tidigare. I Sverige stddes
den hr lagstiftningsmssiga framstegsvnligheten, d.v.s. vergngen till att
behandla homosexualitet inom civilrtt i stllet fr straffrtt, av statliga of-
fentliga utredningar (SOU) i vilka politiker och experter p olika omrden
tillsammans har utvecklat lagstiftningen till att motsvara den senmoderna
tidens nya behov.
Eller s har vi tminstone lrt oss tnka. Historikern Sara Edenheim, som
doktorerat i Lund, ser frndringarna i den svenska lagstiftningen i ett mera
kritiskt ljus. Med utgngspunkt i queerteorin och med std i Michel Fou-
Granskningar549
caults genealogiska maktanalys och Judith Butlers id om en heterosexuell

matris genomfr hon en kritisk lsning av sdana statliga utredningar frn
ren 19352002 som behandlar antingen homosexualitet, intersexualitet el-
ler transsexualitet. Alla dessa grupper framstr i SOU-texterna som avvikelser
frn den heterosexuella normen, krvande srskilda lagstiftningstgrder.
Frutom att sjlva mnesvalet r intressant avviker frfattarens teoretiska
betoningar ocks p ett intressant stt frn de tolkningstraditioner som r
frhrskande i Finland. I Finland betraktas filosofen Judith Butler inte som
en litteraturvetare och de psykoanalytiska strken i hennes arbeten har hittills
vckt mindre uppmrksamhet n de sociala betoningarna. Dremot fre-
kommer det ven i Finland forskning dr den heterosexuella matrisen grans
kas kritiskt. Ordparet, som introducerats av Butler, beskriver ett problema-
tiskt normativt tnkestt som utgr frn att det existerar ett obrutet samband
mellan kn (sex), knsidentitet (gender) och begr (desire). Enligt det knner
sig mnniskor med manligt anatomiskt kn som mn och deras begr riktar
sig mot kvinnor, medan anatomiska kvinnor ser sig som kvinnor och vill ha
knsumgnge med mn. Denna modell bryts av de homosexuella, som kn-
ner tr gentemot fel kn, de intersexuella, som har en anatomisk kropp
som inte entydigt kan definieras som man eller kvinna, och de transsexuella,
vilkas anatomi och knstillhrighet inte verensstmmer med varandra en-
ligt heteromatrisens premisser.
Hur har d SOU-utredningarna under olika tidsperioder frhllit sig till
dessa normbrytande kroppar? Edenheim svarar p frgan genom att vlja ut
nio juridiska texter och analysera dem med hjlp av abjektion och interpel-
lation, begrepp som r centrala ocks i Judith Butlers tnkande.
I det tredje kapitlet visar Edenheim p ett vertygande stt hur heteronor-
mativiteten styr ordvalet i texterna s att avvikelser som vcker oskerhet blir s
gott som omjliga att behandla p deras egna villkor. I stllet visar de sig i texten
som abjekt, d.v.s. oskerhetsfaktorer som krver definitionsmssig stabilisering
och som mste hllas p avstnd eller bortfrklaras. Vissa drag hos abjekten
r s svra att beskriva med hjlp av heteromatrisen att man i den juridiska
diskursen helt enkelt r tvungen att tiga om dem. Det hr gller srskilt de
homosexuellas och i all synnerhet de lesbiskas begr, liksom deras frhllanden
och sexuella handlingar. Dessa tangeras i texterna s flyktigt som mjligt och i
stllet vergr man grna till abstrakt tal om identitet och rttigheter.
I det fjrde kapitlet betraktar frfattaren med hjlp av interpellationsbe-
greppet hur texterna, som sammanstllts av representanter fr olika veten-
skapsomrden, tilltalar dessa abjekta kroppar, d.v.s. hur de presenteras som
freml fr kunskap och verksamhet. Enligt Edenheim framstlls homosexu-
aliteten i SOU-texterna envetet som en form av heterosexuellt begr som
bara riktar sig mot fel kropp. Ett dylikt problematiskt begr stabiliserade
man r 1941 genom att biologisera det. I samma syfte gnade man sig frn
och med 1968 t att psykologisera och funktionalisera homosexualiteten.
Den kunde allts i olika tider och p olika stt framstllas som en kognitiv
550 Granskningar
egenskap hos individen som outredd skulle leda till problem. Medan man i
brjan av denna tidsperiod nnu strvade efter att korrigera det felriktade
begret genom (kirurgiska) ingrepp, vergick man smningom till att argu-
mentera fr social integration av homosexuella. Texterna frn den hr tiden
innehller ett idealiserat antagande enligt vilket de hetero- och homosexuella
till sina nskningar alla liknar varandra: de trnar alla efter ett statsstyrt mo-
nogamt parfrhllande och en egen familj.
Edenheims underskning handlar till synes om icke-heterosexualitet
men nr det kommer till kritan r det frga om berttelsen om den histo-
riska produktionen av heterosexuella subjekt. I det femte kapitlet animerar
frfattaren en dialog mellan sina analyser och konstaterar utifrn dem hur en
kategorisering av avvikande abjekt liksom de olika tilltalen det ena vlvil-
ligare n det andra framfr allt bidrar till att producera och upprtthlla en
anmrkningsvrt seglivad heteronormativitet och drmed ocks de homo-
sexuellas moraliska verlgsenhet. Fljaktligen skapar samma lagtexter, som
ger sig ut fr att vara jmlika, i sjlva verket hierarkiska maktrelationer mellan
heterosexuella och icke-heterosexuella.
Nr lagstiftningen trots allt lyckas framst som demokratisk, tolerant och
vlvillig, blir det svrt att utstta den fr samhllskritik ven om de inter-
sexuella, transsexuella och homosexuella sjlva skulle tycka att den stndiga
hnvisningen till heteronormativiteten inte r det bsta tnkbara svaret p
deras situation. De analyserade SOU-texterna uppfattar inte mjligheten att
de intersexuella kunde tnkas fredra att fortstta leva i sina egna kroppar,
som utmanar den gngse sexualordningens dikotomi, i stllet fr att, utan
att bli tillfrgade, utsttas fr kosmetiska kirurgiska ingrepp fr heteronor-
mens skull. Likas tycks tanken att de transsexuella skulle, ena sidan, vilja
behlla sin fertilitet eller, andra sidan, efter operationen vilja idka ngot an-
nat n heterosex vara frmmande fr texterna. De ser inte det homosexuella
begret, sexualiteten och livsstilen frn en neutral synvinkel, som ngonting
med egenvrde eller srskild betydelse, utan som ngot som mste pressas
in i en heteronormativ form som ett bevis p den heterosexuella normens
universella verlgsenhet. Drmed faller alla de som skulle vilja tillmpa den
tillbudsstende normen p ett annorlunda stt utanfr de identiteter som
SOU-texterna erbjuder och samtidigt ocks utanfr de rttigheter som fr-
knippas med dessa.
Fr en finsk lsare erbjuder Edenheims kritiska, inspirerade och inspire-
rande avhandling en mycket intressant synvinkel p det svenska samhllets
utveckling. ven om texten behandlar nrhistorien r den i allra hgsta grad
ocks ett samhllskritiskt inlgg som strcker sig mot framtiden. Lsaren
utmanas att frestlla sig hur ett sdant lagstiftningsarbete skulle kunna se
ut, som ntligen uppfattade ven sin egen heteronormativitet som ngonting
problematiskt.
Tuula Juvonen
Granskningar551
Om nazism, natur och Kvinnorna p Niskavuori

Hana Worthen, Playing Nordic: The Women of Niskavuori, Agri/Culture,
and Imaging Finland on the Third Reich Stage, 191 s., ill., University of Hel-
sinki, Helsinki 2007.
Hana Worthen har skrivit en doktorsavhandling i teatervetenskap som be-

handlar Hella Wuolijokis pjs Kvinnorna p Niskavuori och dess uppfran-
den i Tyskland ren 1938 och 1942. Boken baserar sig p arkivstudier i svl
Berlin som Helsingfors; bl.a. har utrikesmyndigheternas arkiv genomgtts.
Vidare r genomgngen av samtida litteratur ansenlig. Avhandlingen bestr
av tre huvudkapitel. Det frsta handlar om de tyska ministeriernas instll-
ning till pjsen, det andra om rasteorier och det tredje om hur Kvinnorna p
Niskavuori uppfrdes i Tyskland.
Vren 1938 uppfrdes Kvinnorna p Niskavuori fjorton gnger i Ham-
burg. Uppsttningen hade fregtts av en viss debatt om huruvida pjsen
lmpade sig fr den nazityska publiken. Worthen antyder en konflikt mellan
ena sidan det tyska propagandaministeriet med det nrstende Reichsdra-
maturgie och andra sidan det tyska utrikesministeriet. Pjsen uppfattades
inte till sitt innehll som strande; den agrara miljn och kritiken mot den
urbana moderniteten korrelerade med nazistiska vrderingar.
Problemet var, som Hana Worthen vertygande visar, att Hella Wuolijoki
i Finland uppfattades som en vnsterintellektuell. I diskussionen om pj-
sen betonades upprepade gnger frfattarinnans bakgrund, engagemanget
i vnsterkretsarna och det avslutade ktenskapet med kommunisten Sulo
Wuolijoki. Frsvararna betonade hennes skilsmssa och den herrgrd hon
gde enligt dessa hade hon lmnat sin radikala bakgrund. Det tyska utri-
kesministeriet fick sin information om Wuolijoki genom finska hgerkretsar
som motarbetade hela det liberala kulturfltet, medan den finska ambas-
saden i Berlin tminstone tidvis tog parti fr Wuolijokis pjs. Slutresultatet
blev att propagandaministeriet p utrikesministeriets initiativ inte direkt
frbjd pjsen men uppmanade teatern att inte spela den fler gnger n de
redan utannonserade. Kvinnorna p Niskavuori lades drfr ned efter fjorton
frestllningar.
Hana Worthen frsker i sitt andra huvudavsnitt beskriva den nazistiska
raslran i relation till pjsen Kvinnorna p Niskavuori. Hon beskriver ut-
frligt tyska humanistiska vetenskapsmn och deras syn p ras och hon gr
ocks in p finlndska forskares syn p raslror. Ett problem fr bde tysk
utrikespolitik och fr finlndska forskare var att finnarna inte entydigt kunde
hnfras till en vstlig arisk ras. I stllet talade man om en stbaltisk rastyp.
Kulturellt tog sig raslror uttryck i t.ex. problem med hur Kalevala skulle
uppfattas inom en nazistisk diskurs kunde en produkt av en halvt mongo-
lisk stlig ras beundras av arier?
552 Granskningar
Frfattaren r mycket politiskt korrekt d hon analyserar den nazistiska

kultursynen enbart utgende frn raslror. En annan diskurs inom den nazis-
tiska ideologin som kunde srskiljas vore en som baserade sig p naturmystik
och modernitetskritik, en nrmast extremromantisk dyrkan av ett gyllene ur-
sprung. Inom en sdan diskurs kunde relationen mellan pjsen och det tyska
kulturklimatet ha blivit mer frstelig, men Worthen vill inte skilja p olika
sidor inom den nazistiska ideologin fr henne hnger natursyn och rasism
strngt samman. Blut und Boden blir enbart en rasfrga. P detta stt blir t.ex.
hennes i och fr sig obetydliga hnvisning till Peter Staudenmaiders tankar
om ekofascism rtt s lsryckt, men Worthen gr intressanta iakttagelser om
hur de tyska jordbruksfestivalerna deltog i att skapa ideologi och en grund
fr kta tyskhet. Kunde inte en genusaspekt p just detta mne ocks den ha
ppnat fr en nyanserad nazistdiskussion?
Hana Worthen visar tydligt hur den versttning som lg till grund fr pj-
sen d den uppfrdes i Tyskland hade bearbetats i en ideologiskt korrekt rikt-
ning. Wuolijoki hade enligt Worthen genom sin andel i frhandlingarna om
vapenstillestndet 1940 blivit en allmnt accepterad person och frfattare i
Finland, och i Tyskland jmfrdes hennes pjs med Hamsuns produktion. r
1942 var motstndet mot att exportera Wuolijokis pjs obefintligt i Finland.
Detta innebr att materialet kring den tyska uppsttningen r mycket mindre
till sin omfattning vilket avspeglas i avhandlingen. Frfattaren har ocks i
betydligt hgre grad anstrngt sig fr att lsa p om det mentala och poli-
tiska klimatet i Tyskland och Finland infr kriget n hon offrat fr att frst
situationen 1942. Detta kan exemplifieras av att hon citerar Kai Hggmans
historik ver WSOY fr att beskriva relationen mellan Tyskland och Finland
under kriget.
Avhandlingens sista avsnitt tar ocks ingende upp den kritik och de recen-
sioner pjsen fick, bde i Tyskland och i Finland. Den tyska uppsttningen
bearbetades redan frn brjan fr att passa in det man inom rasdiskursen
uppfattade som ett mer nordiskt paradigm. Kostymerna som varit folkligt
granna vid uppsttningen i Helsingfors gjordes nu i en diskret mrk frgskala
och hr glder boken med ett rikligt bildmaterial. Uppenbarligen lyckades
bearbetningen av pjsen fr tminstone en del av den tyska publiken satte
in pjsen i en nordisk tradition med Ibsen och Strindberg. I Finland mtte
pjsen kritik fr sin brist p moral och kristna vrderingar ocks det kan
kanske ses som en Ibsen-Strindberg-tradition?
Worthen frsker i sin analys av den tyska uppsttningen lsa skdespelet
i en tradition av svl ett nordiskt kulturarv som Bauerndrama-genren. Hon
kopplar pjsen till en politisk situation dr det vita arvet och den konserva-
tiva bonderrelsens politiska betydelse i Finland skapar ett mentalt klimat.
P detta stt blir dramat en heroiserande hyllning av bondehjltarna. Frfat-
taren markerar nog en medvetenhet om att en allt fr politisk avlsning av
ett konstverk kan vara problematisk, kanske kunde hon tydligare ha skilt
Wuolijokis intentioner i den finska kontexten frn avlsningen av pjsen i ett
Granskningar553
tyskt sammanhang. n en gng kan upprepas att konflikten mellan det tra-
ditionella livet p landsbygden och den moderna frigjorda urbana kulturen
var en frga som berrde de flesta ideologier p 1930-talet. Det intressanta
kunde drfr ha blivit dels hur Wuolijoki behandlade frgan, dels hur detta
mottogs och korrelerade med den tyska ideologin.
En intressant iakttagelse i boken r att den tyska pressen sg pjsens kon-
flikt ligga i individen Arnes val. I Finland ansgs konflikten st mellan kvin-
norna, och valet mellan en traditionell livsform hos Loviisa eller ett modernt
urbant liv med Ilona. Fr tyskarna gllde Arnes val ett val mellan gemenska-
pens ordning och det individuella goda. En analys av betydelsen av Gesetz
der Gemeinschaft inom den nazistiska ideologin hade kunna frdjupa detta
resonemang. I jmfrelse med det stora arbete Worthen lagt ned p Blut und
Boden-ideologin i ett rasperspektiv, r den sida hon gnar t begrepp som
Gesellschaft, Gemeinschaft och Kampf mycket kortfattad.
Ilonas frigjorda urbana modernitet tolkades delvis olika i de skilda kon-
texterna. I den finska kritiken lyftes krlekens seger ver traditionen ibland
fram och hennes roll framstlldes som dynamisk om ocks kontroversiell.
I en tysk kontext blev Ilona en motbild till den ordentliga tyska kvinnan;
hon blir ett offer fr sina knslor och sin brist p sjlvkontroll. Worthen
gnar en diskussion t frgan om pjsen i ett religist sammanhang dr hon
bl.a. utgr frn Sally Salminens uppgrelse med Tredje riket efter Salminens
kulturbesk i landet 1938. Salminens i sig intressanta kritik som utgick frn
en kristlig-socialdemokratisk utgngspunkt behandlas enbart utgende frn
sekundrlitteratur ett bevis fr att kunskaper i svenska r ndvndiga fr
att behandla Finlands historia.
Sammanfattningsvis ppnar boken nya frgor om 1930-talets kulturella
flt. Man frgar sig om det fanns skillnader i synen p modernitet, p lands-
bygd och p sexualmoral mellan nazister, kommunister och andra radikala.
En skarpare och mer funktionell analys av kulturideologin i det tredje riket,
en djupare analys av Wuolijokis egen ideologi och en starkare teaterveten-
skaplig analys av materialet hade frdjupat avhandlingen. Men boken r trots
detta en intressant fallstudie dr den teatervetenskapliga biten fr proportio-
nellt sett litet utrymme vilket glder den idhistoriskt intresserade som fr
desto mer att bita i.
Joachim Mickwitz
554 Granskningar
Dollarhjlp till socialdemokraterna tryggade

demokratin i Finland
Mikko Majander, Demokratiaa dollareilla. SDP ja puoluerahoitus pulatalou-
dessa 19451954 [Demokrati med dollar. Sdp och partifinansieringen i brist
ekonomin 19451954], 348 s., ill., Otava, Helsinki 2007.
Den amerikanska underrttelsetjnsten CIA var direkt eller indirekt de fin-

lndska socialdemokraternas viktigaste finansir under rtiondet efter andra
vrldskriget. En sdan slutsats kan man dra efter att ha lst Mikko Majanders
utmrkta bok Demokratiaa dollareilla. SDP ja puoluerahoitus pulataloudessa
19451954. Socialdemokraterna fick sina pengar frn Washington, kom-
munisterna frn Moskva.
Pol.dr Mikko Majander r anstlld av Finlands socialdemokratiska parti
fr att skriva partiets historia. I frordet till den nya boken beskriver Majan-
der hur han i juni 2006 var upptagen med arkivstudier gllande partisplitt-
ringen inom sdp. D visade chefen fr Arbetarrrelsens arkiv Esa Lahtinen
upp ett intressant fynd som hans kolleger gjort i Stockholm: ett par mappar
och en kassabok som hade tillhrt Aarne Paananen, sdp:s mngrige ekono-
michef. Det visade sig vara ett unikt kllmaterial och Majander ndrade sina
planer. Nu fanns det en mjlighet att systematiskt utreda hur den vstliga
finansieringen av partiet hade varit organiserad. Demokratiaa dollareilla r
ngot av ett sidospr i projektet med att skriva sdp:s historia, men ett mycket
vlkommet sdant.
Majander disputerade fr ett par r sedan med doktorsavhandlingen Poh-
joismaa vai kansandemokratia? Sosiaalidemokraatit, kommunistit ja Suomen
kansainvlinen asema 194451 [Ett nordiskt land eller en folkdemokrati?
Socialdemokraterna, kommunisterna och Finlands internationella stllning
194451]. Redan i sin avhandling pro gradu behandlade Majander fackcent-
ralen FFC:s internationella relationer efter kriget. Han kan sitt mne.
Den rda trden i berttelsen r kampen fr att bevara Finland fritt och
demokratiskt och hur den kampen finansierades. Slutresultatet vet vi: sjlv
stndigheten bevarades och det demokratiska samhllsskicket likas. Det
blev aldrig ngot kommunistiskt maktvertagande och Finland blev ingen
folkdemokrati. Hjltarna i denna framgngssaga tminstone i Majanders
version var socialdemokraterna, det parti som hade de verlgset bsta
internationella kontakterna i vst. Kampen mot kommunisterna frdes till
en brjan med moraliskt och finansiellt bistnd frn de socialdemokratiska
partierna i de vriga nordiska lnderna. S smningom tog amerikanerna
ver den finansiella brdan.
Aarno Paananen var fdd i Viborg 1910. Han gick ett par r i handels
skola och brjade tidigt jobba som springpojke eller vaktmstare p Finlands
Granskningar555
Banks kontor i hemstaden. I det socialdemokratiska partiet skttes uppdrag

inte p basis av formell behrighet, utan Paananen kunde avancera till eko-
nomichef. D Vin Tanner blev partiordfrande 1957 bekantade han sig
med kassabckerna, och konstaterade drefter betrffande Paananens korta
skolbana: Det verkar ha rckt. Paananen, som senare blev ekonomichef
p Rundradion, var en doldis inom sdp. Han strvade efter att hlla sig i
bakgrunden, vilket han ocks lyckades med.
Ett namn som ofta terkommer i Demokratiaa dollareilla r Arvo Poika
Tuominen, den avhoppade kommunisten som blev socialdemokrat och efter
kriget bodde i Stockholm. Tuominen var en viktig kontaktperson d det gll-
de att kanalisera std frn svenska SAP och LO till Finland. Sverige hade gtt
oskadat genom kriget, och det fanns en betydande vilja att ge std och ln till
de finlndska partibrderna. Speciellt viktigt var det fr sdp att f hjlp till
partipressen, vars tekniska utrustning hade frfallit eftersom det p mnga r
inte hade gjorts ngra investeringar i tryckerierna. Med hjlp av svensk finan-
siering lyckades socialdemokraterna ocks behlla makten inom FFC under
den hrda kommunistiska framryckningen 19461947. Ofta handlade det
om varuhjlp som omvandlades till pengar. De danska socialdemokraterna
bidrog till exempel med 500 kilo socker som anvndes i ett lotteri fr att
finansiera kampanjen infr kommunalvalet 1947. Ocks frn Norge kom
motsvarande bistnd.
Under ren efter kriget rdde strikt valuta- och importreglering. Finland
hade en veritabel bristekonomi. Stockholm blev en viktig inkpsort fr fin-
lndare som lyckades resa dit. Tuominen fick hjlpa tillresande socialdemo-
krater med att kpa allt frn klder, kaffe, cigarretter och choklad till ny-
lonstrumpor och lppstift.
Sverige kndes p mnga stt som ett ymnighetshorn, men det rckte inte.
I USA fick sdp hjlp av American Finnish League for Democracy, som var en
takorganisation fr finlndska socialdemokrater i Amerika. Den viktigaste so-
cialdemokraten over there var Oskari Tokoi, som i efterdyningarna efter in-
brdeskriget via Sovjetryssland hade kommit till USA. nda sedan vinterkriget
hade Tokoi arbetat hrt fr att samla in pengar av amerikafinlndarna till det
gamla hemlandet. Till sin hjlp d det gllde affrsverksamhet de finlndska
socialdemokraterna till fromma hade Tokoi den finlandsbrdige affrsmannen
Frank Aaltonen. Hur mycket std som helst kunde amerikafinlndarna inte
uppbda, men 1949 ppnades en ny kanal. Den strsta amerikanska fackliga
centralorganisationen AFL frde sitt eget krig mot kommunismen. Ansvarig
fr arbetet var en man vid namn Jay Lovestone. Till sin hjlp hade han
Irving Brown, som genast efter kriget hade skickats till Paris fr att frhindra
kommunisterna att ta kontrollen ver fackliga centralfrbund i Europa. Den
viktigaste finansiren av verksamheten var enligt Majander den amerikanska
underrttelsetjnsten CIA, till vilken Brown hade nra kontakter. Det arbete
som K.A.Fagerholms minoritetsregering gjorde i slutet av 1940-talet ver-
tygade amerikanerna om att socialdemokraterna var av avgrande betydelse
556 Granskningar
fr att Finland inte skulle hamna bakom jrnridn. I New York blev en viss
Ernest T. Barringer kontaktperson fr Tokoi och Aaltonen. Nu ppnades dol-
larkranarna p allvar. Via privata vnner i Washington ordnade Barrington
en donation p 2530 miljoner cigarretter till de finlndska socialdemokra-
terna. Avsikten var att cigarretterna skulle sljas i Finland och pengarna sedan
anvndas fr att stda den socialdemokratiska tidningspressen. Exakt vilken
myndighet som stod bakom kodorden privata vnner r enligt Majander
tillsvidare oklart, men han drar p ett trovrdigt stt slutsatsen att det mste ha
varit kretsar kring det amerikanska utrikesministeriet och underrttelsetjns-
ten. Till spelets regler hrde att allt skedde i strsta hemlighet. Operationen
var som ett modellexempel frn ett policy-dokument skrivet vid State Depart-
ment och daterat den 1 december 1949. Enligt dokumentet skulle USA i det
tysta stda Finland och speciellt socialdemokraterna inom fackfreningsrrel-
sen dr kampen mot kommunisterna var som hrdast.
Att omvandla dollarstdet till mark p ett s frdelaktigt stt som mjligt
var inte alltid enkelt. Under denna tid utvecklades ett system med vlgren-
hetsaffrer. Fr stdet frn de privata vnnerna kptes kaffe, cigarretter,
frukt, socker eller andra frndenheter till och med bilar som sedan
skeppades till Finland och sldes med betydande vinst. Mnga olika organi-
sationer, som till exempel Lomaliitto, anvndes som tckmantel fr vlg-
renhetsaffrerna, vars avkastning i huvudsak gick till partiet. Lockelsen att g
med i systemet var stor eftersom affrerna verkade ske med myndigheternas
tysta godknnande. Att importlicenser och tullsnkningar beviljades s fri-
kostigt berodde delvis p att sdp ensamt bar regeringsansvaret. andra sidan
var de flesta andra partier ocks inblandade i den hr typen av affrer fr att
finansiera sin verksamhet. Men socialdemokraterna var de klart framgngs-
rikaste, framgr det av Majanders underskning. Han beskriver i detalj hur
Frank Aaltonen arbetade fr att f varor och pengar till Finland, och ett av
kapitlen i boken handlar om hur partisekreterare Vin Leskinen 1950 via
Sverige gjorde en lng resa till USA fr att knyta kontakter till amerikafin-
lndarna och till de privata vnnerna. Tillsammans med sin fretrdare
som partisekreterare Unto Varjonen hrde Leskinen tillsammans med Aarno
Paananen till den lilla krets av ledande sdp-mn som knde till detaljerna i
USA-finansieringen.
Agrarfrbundet drog inte p lngt nr lika stor nytta av vlgrenhetsaf-
frerna som sdp, och d Urho Kekkonens frsta regering tilltrdde r 1950
stoppades merparten av geschftet. Kekkonen sjlv uttalade sig mycket
kritiskt om systemet. D rdmyllesamarbetet (mellan agrarfrbundet och
socialdemokraterna) fortsatte fljande r, terupptogs nd affrerna. S
mycket osunda drag fanns det i systemet att oppositionen med flankstd av
agraren Veikko Vennamo, som rkade i grl med sitt eget parti, fick gehr fr
kraven p en grundlig versyn av spelreglerna. Senare p 1950-talet blev det
flera rttegngar kring vlgrenhetsaffrerna, men sdp som parti blev aldrig
fllt fr ngra oegentligheter.
Granskningar557
Socialdemokraterna frlorade stora pengar p en tvtterianlggning i Hel-

singfors. Enligt Majander pminde partiets bokslut fr 1954 om ett konkurs-
bo. Ekonomichefen Paananen var nd inte nedstmd, utan kunde informe-
ra partistyrelsen om att nya mjligheter fr att finansiera partiverksamheten
hade ppnat sig. Vad detta konkret innebar har Majander inte utrett, men
han hnvisar till att Hannu Rautkallio tidigare har skrivit att en viss Frank
Friberg vid denna tid blev chef fr den amerikanska underrttelsetjnstens
verksamhet i Finland. Friberg skulle ha varit ansvarig fr att frse socialde-
mokraterna med pengar.
Demokratiaa dollareilla r tematiskt uppdelad i 26 kapitel som vart och ett i
allmnhet omfattar drygt tio sidor. Majander skriver en njutbar sakprosa och
framstllningen knns balanserad och trovrdig. Noterna, som r samlade i
slutet av boken, r enkla att hitta eftersom numreringen r lpande.
Ngra kritiska anmrkningar r p sin plats. Trots att boken innehller
433 kllhnvisningar vet lsaren inte alltid vem det r som uttalar sig i de
citat som Majander anvnder sig av. Och ven om det framgr vem som
har uttalat sig r det inte alltid skert att det blir klart i vilket sammanhang
uttalandet har gjorts. Fr lsaren kan detta vara ltt irriterande. andra
sidan har Majander inte primrt efterstrvat hundraprocentig akademisk de-
taljstringens, utan snarare att skriva en bok som var och en som r intresserad
av socialdemokraternas historia kan ha behllning av.
Majander konstaterar sjlv att hans framstllning nrmast r deskriptiv.
I stllet fr svepande tolkningar redogr han fr hur socialdemokraterna
sktte sin ekonomi det frsta rtiondet efter kriget. Och just detta r bokens
stora styrka: det r wie es eigentlich gewesen war i uttryckets positiva bemr-
kelse. Majander behandlar sitt kllmaterial med ngot han kallar de sm
utlparnas metod (pienten rnsyjen menetelm). Kring sdp:s finansiering
beskriver han olika hndelser, och p ett elegant stt knyter han dollar, kro-
nor och mark till den aktuella tidsperioden. I vissa fall r utlparna ganska
lngt frn underskningens huvudspr, men Majander terkommer snabbt
till sitt huvudtema.
Namnet p boken Demokrati med dollar sger precis vad det handlar
om. Dremot r namnen p de enskilda kapitlen vldigt korta och saknar
ofta tillrckligt informationsvrde. I den hr typen av akademisk faktabok
borde lsaren f en versikt av innehllet genom att lsa vad de enskilda
kapitlen och eventuella underkapitel heter. I Majanders bok r detta inte
riktigt mjligt.
Hur mycket stdpengar handlade det sammanlagt om? Ngot exakt svar
kan Majander inte ge. I socialdemokratiska partiets bokslut fr 19491953
finns 183 miljoner mark upptagna som donationsmedel. Hela sanningen
sger det inte. Enligt Majander kan man sannolikt frdubbla de officiella
siffrorna utan risk fr verdrift, och i vilket fall som helst talar man om
hundratals miljoner mark. Omrknat i dagens pengar nmner han belop-
pet sex miljoner euro, vilket lter lgt. Men som Majander konstaterar i den
558 Granskningar
avslutande diskussionen r mekaniska rkneoperationer mellan olika valutor

vid olika tidpunkter inte s fruktbara. Viktigare r vad miljonerna hade fr
betydelse under de rdande frhllandena med den tidens kostnadsniv. Be-
tydelsen var uppenbarligen mycket stor.
Redan i brjan av boken ingr en uppstllning av sdp:s bokslut fr ren
19451955. Helt entydig r Majanders tabell inte, men till exempel 1951
var partiets sammanlagda inkomster 68 miljoner mark varav donationer stod
fr 57 miljoner. r 1952 var inkomsterna 51 miljoner euro och donatio-
nerna 36 miljoner. Donationsmedlen kom inte enbart frn amerikanska
vnner, men uppenbarligen var det vstliga stdets betydelse mycket stor. I
den avslutande diskussionen konstaterar Majander att socialdemokraternas
finansiering till en hpnadsvckande stor del baserade sig p utlndska kl-
lor. I det hr sammanhanget r det viktigt att komma ihg att det inte fanns
ngot partistd av modern typ, dr partierna fr statsstd utgende frn hur
mnga ledamter de har i riksdagen. Det gllde verkligen fr partierna att
ligga i fr att skta sin finansiering, genom medlemsavgifter, lotterier och
liknande aktiviteter.
En helt uttmmande bild av socialdemokraternas partifinansiering har det
inte varit mjligt att gra. Majander konstaterar att till exempel amerikanska
och svenska arkiv troligen skulle kasta nnu mera ljus ver vad som egentli-
gen hnde. Men med hjlp av Paananens papper och tidigare tillgngligt
kllmaterial lyckas Majander p att trovrdigt och intressant stt visa vilken
viktig roll amerikanska dollar spelade i sdp:s finansiering och i frsvaret av
demokratin under en besvrlig tid i Finlands historia.
Richard Brander
Granskningar559
Savolax under efterkrigstiden

Erkki Kinnunen, Eino Lyytinen, Hannu Soikkanen, Teppo Vihola, Savon
historia VI. Heimomaakunnasta maakuntien Eurooppaan 19452000 [Savo-
lax historia VI. Frn folkstammarnas region till regionernas Europa 1945
2000], 931 s., ill., kart., Savon sti 2006.
Boken Savon historia VI utgavs r 2006 av Savon Sti och utgr den senaste
publicerade delen i serien om Savolax historia. Den behandlar perioden frn
fortsttningskrigets slut till millennieskiftet, och r resultatet av ett samarbete
mellan fil.mag. Erkki Kinnunen, docent Eino Lyytinen, professor Hannu
Soikkanen och docent Teppo Vihola. Verket r indelat i 17 huvudkapitel som
behandlar olika delar av Savolax historia.
Kinnunen, som skrivit frsta delen av verket skriver bl.a. om den efter-
krigstida politiken i Savolax, hur ansvaret inom frvaltningen vergick frn
staten till landskapet, om folkhlsan och om hur kyrkofrvaltningen fr-
ndrades. Fljande del, som r skriven av Lyytinen och Soikkanen handlar
till exempel om hur skolsystemet utvecklades, och Vihola tar i sista delen
upp hur nringsstrukturerna frndrats i Savolax frn efterkrigstiden fram
till vra dagar.
I det frsta kapitlet ser Kinnunen nrmare p hur saker och ting frnd-
rades fr savolaxarna efter fortsttningskrigets slut. Fr Savolax innebar fr-
lusten av Viborgs ln t.ex. att den gamla vattenvgen lngs Saima kanal lades
ner, vilket innebar en nedgng fr omrdet bde kommunikationsmssigt
och ekonomiskt. Inom politiken blomstrade de radikala vnsterpartierna
under ngra r, precis som i resten av Finland, medan skyddskrs- och lotta-
verksamheten, liksom mnga andra hgersinnade freningar, lades ner. Kin-
nunen skriver ocks i detta kapitel ett intressant stycke om de vapengmmor
som hittades i Savolax och tar upp problematiken med de karelska flykting-
arna och deras integrering i det savolaxiska samhllet.
De fljande kapitlen behandlar hur Savolax styrelsestruktur frndrats d
nya ln bildats eller redan existerande ln vuxit eller krympt, och ocks ge-
nom att sjlva lnsstyrelsen efterhand ftt helt nya arbetsuppgifter. Lnsor-
ganisationens utveckling, med alla nya utskott och frgreningar, belyses och
frklaras pedagogiskt med hjlp av illustrationer, och den som inte r s be-
kant med Savolax och dess kommuner kan lsa flera sidor om kommunerna
och deras vapen. Kinnunen granskar ocks nrmare vilka svrigheter och
utmaningar som uppstod p grund av dessa strukturfrndringar. Till exem-
pel skapades flera arbetsplatser inom den kommunala administrationen ef-
tersom det behvdes flera mbetsmn. Detta behov berodde bland annat p
att kommunstyrelserna brjade delegera vissa renden till speciella utskott.
Eftersom det ocks blev kommunernas uppgift att frse sina invnare med
service inom olika omrden, och kommunerna i Savolax inte hade mjlighet
att skta denna service p egen hand, brjade man bilda kommunfrbund.
560 Granskningar
P detta stt lyckades kommunerna i Savolax mjliggra service inom alla

sektorer fr sina invnare.
Fljande kapitel behandlar social- och hlsovrden i omrdet. Hr tar Kin-
nunen upp hur barn-, ldrings- och sjukvrden utvecklades, och i ett kort
men engagerande stycke gr han ocks igenom hur kriminaliteten i Savolax
frndrats. Styckena om vilka sjukdomar savolaxarna statistiskt drabbats av
och vilka ddsorsakerna varit i regionen genom ren r ocks intressanta.
Det drp fljande kapitlet gr in p det politiska klimatet i Savolax, och hr
konstaterar Kinnunen att det varit lttare fr extrema politiska rrelser och
ider att f fste i norra Savolax n i sdra, vilket klart och tydligt illustreras
med ett flertal kartor i kapitlet. En av frfattarens frklaringar till detta r att
sdra Savolax varit glesare befolkat n norra Savolax.
Det nst sista kapitlet av Kinnunen behandlar kulturen som tolk fr frnd-
ringarna och handlar om folkhgskolornas, medborgarinstitutens och biblio-
tekens utbredning samt hembygdsfreningarnas uppsving i trakten. Speciellt
intressanta r avsnitten om Savolax i litteraturen och om teatern och konsten i
omrdet. Ocks savolaxisk sport tillgnas hr ett eget avsnitt. Fljande kapitel
gr igenom kyrkans, speciellt den evangelisk-lutherska men ocks den orto-
doxa kyrkans och frikyrkornas, utveckling i Savolax under 1900-talet.
Fljande kapitel, som r skrivet av Lyytinen och Soikkanen, handlar om
utbildningen i Savolax. Precis som i vriga delar av landet har skolvsendet
utvecklats s att fler och fler specialiserade utbildningar skapats. I Savolax
utvecklades dock skolsystemet relativt lngsamt, bland annat p grund av att
det i mnga omrden och samhllen fanns mycket f elever och lagen fre-
skrev att man mste f ihop tminstone tta elever i ett distrikt fr att ver
huvud taget kunna hlla lektioner. Dock var man samtidigt tvungen att hlla
skola ocks fr bara fem elever ifall avstndet till fljande distrikt var lngt.
I dag finns det frutom specialiserade gymnasier, yrkes- och yrkeshgskolor
bde handelshgskolor och universitet i Savolax, trots att utvecklingen till en
brjan var lngsam.
Kapitel nio r bara sex sidor lngt och handlar om hur Finlands avtrdande
av landomrden till Sovjetunionen pverkade Savolax ekonomi. Frgan kun-
de eventuellt ha behandlats i exempelvis det frsta kapitlet eller i samband
med den sista delen av boken, som betraktar nringsstrukturerna i Savolax.
S hr frblir kapitlet kort och genomgngen knns en aning lsryckt. I fl-
jande kapitel granskar Lyytinen och Soikkanen nrmare befolkningstillvx-
ten och sysselsttningsfrdelningen i omrdet. Precis som i resten av landet
har fdelsetalen sjunkit stadigt under andra hlften av 1900-talet. Dessutom
pvisar frfattarna att mnga savolaxare emigrerade till Sverige p 1960- och
1970-talen. Den urbanisering som pgtt under andra hlften av 1900-ta-
let har, precis som i andra omrden i Finland som huvudsakligen bestr av
landsbygd, gjort att befolkningen i Savolax minskat. Av dem som i dag lever
i omrdet arbetar strsta delen inom servicebranschen, trots att jord- och
skogsbruket lnge var den strsta sektorn inom sysselsttningen.
Granskningar561
I de sista sju kapitlen behandlar Vihola de olika nringarna i Savolax. Han

brjar med att syna jordbruket och konstaterar att kerarealen minskat frn
1950-talet till 1990-talet i de flesta kommuner. D det gller boskap har
mjlkkorna minskat betydligt i hela Savolax, medan mjlkproduktionen per
grd i stllet kat, vilket eventuellt kan frklaras med mekaniseringen som
skett inom mjlkproduktionen samt med frdlingen av boskapsraserna.
Skogsbruket utgr i dag en central del av Savolax ekonomi, vilket Vihola
fastslr i kapitel 12. Ocks industrin i Savolax kom smningom igng efter
kriget d fabriker som Ahlstrm i Varkaus och Hackman i Sorsakoski kunde
expandera. Savolax hade dessutom en omfattande textilindustri fram till
1980-talet, d oljepriserna gjorde att inhemsk textilproduktion inte lngre
var lnsam. I de sista kapitlen gr Vihola igenom kommunikationsmedlens,
handelns, bankverksamhetens och turismens utveckling och nya situation,
vilken i mycket liknar den i resten av landet.
Verket r, som landskapshistoriker tenderar att vara, mycket faktaspckat,
men r nd behagligt att lsa i och med att frfattarna inkorporerat tabeller,
bilder och till och med skmtteckningar i texten. I boken finns dessutom
flera bilagor med ytterligare information fr den intresserade. Frfattarna
har lyckats bra med att gra boken attraktiv bde fr dem som anvnder
verket som ett uppslagsverk och som hjlpmedel i forskningsarbeten och fr
dem som r intresserade av Savolax historia i sin helhet och lser boken frn
prm till prm.
Det r ibland svrt att bilda sig en helhetsuppfattning om vissa mnes-
omrden eftersom frfattarna tar upp olika aspekter av dessa omrden i sina
respektive kapitel. Kinnunen tar t.ex. i sitt kapitel om kulturen som tolk
fr frndring upp hur medborgarinstituten och arbetarinstituten bredde
ut sig frn och med 1950-talet framt, trots att det kanske hade givit lsaren
en mera sammanhngande bild av utbildningens utveckling om detta ta-
gits upp frst i Lyytinens och Soikkanens kapitel om utbildning (Koulutus
suurten ikluokkien haasteesta koulutustason rajuun nousuun). Likas
tar Kinnunen upp den tidiga savolaxiska politiken redan i Vaaran vuosien
Savo (Savolax under farans r), fr att frst fyra kapitel senare g in p
senare savolaxisk politik i kapitlet Savon poliittinen ilmasto (Det politiska
klimatet i Savolax). Dessa kapitel kunde ha slagits ihop till ett fr att ge l-
saren en bttre versikt och kontinuitet i texten, men i stllet har man delat
innehllet i tv skilda kapitel. Dylika omstndigheter kan dock vara svra att
undvika d det handlar om ett s omfattande verk som dessutom skrivits av
flera personer. ver huvud taget ger Savon historia VI nd en heltckande
och nyanserad bild av utvecklingen under andra hlften av 1900-talet p de
flesta omrden i Savolax.
Maria Holmstrm
FRN FLTET
Historiska Samfundet i bo 2007
Samfundets rsmte hlls den 19 februari 2007. Nrvarande var 8 personer.
Fljande styrelse valdes fr r 2007: Ordfrande fil.dr Laura Hollsten, vice
ordfrande fil.dr Jan Svanberg, medlem fil.mag. Johanna Wassholm, medlem
fil.mag. Anna Sundelin. Fil.lic Johan Nikula och fil.mag. Maren Jonasson
valdes till revisorer. Fil.mag. Stefan Norrgrd valdes till revisors suppleant.
Samfundet hade vid utgngen av r 2007 50 medlemmar samt en heders-
medlem.
Under r 2007 arrangerade samfundet fljande tillstllningar:

12.2 Ralf Friberg talade under rubriken: Historiens dom ver tidningen
Vstra Nyland. 11 personer deltog. Christer Kuvaja frn Svenska lit-
teratursllskapet kommenterade.
12.3 Fil.dr Mrta Salokoski frelste under rubriken: Varfr skall kungen
d? Om vad riterna avsljar om kungainstitutionen i Owamboland i
norra Namibia. 14 personer hrde fredraget.
2.4 Fil.mag. Patricia Berg talade under rubriken: Mika Waltaris Sinuhe
och den monoteistiska Atenkulten. 20 personer hrde fredraget.
7.5 Fil.mag. Sture Lindholm frelste under rubriken: Rd galenskap
vit terror. 17 personer deltog.
12.9 Historiska samfundet beskte bo slott och utstllningen Adeln i
samhllet tten Carpelan under 600 r. 17 personer deltog i ex-
kursionen.
8.10 P programmet stod en bussrundtur i bo med temat Den otroliga
kvinnan i bo. 31 personer deltog.
12.11 Fil.mag. Johan Franzn talade under rubriken: 1700-talets karibiska
sjrvare, en historia med slagsida i dimman. 27 personer deltog.
Anna Sundelin
Medarbetarlistare i detta nummer:
Gran Anderberg, fil.lic., lektor, Kunglv; Richard Brander, pol.mag., Helsingfors universitet;
Max Engman, professor, bo Akademi; Maria Holmstrm, fil.stud., bo Akademi; Johanna
Ilmakunnas, fil.lic., Helsingfors universitet; Oona Ilmolahti, fil.mag., Helsingfors universitet;
Tuula Juvonen, pol.dr, Jyvskyl universitet; Petri Karonen, professor, Jyvskyl universitet; Hen-
rik Knif, docent, huvudredaktr, Svenska litteratursllskapet i Finland; Tuomas M.S. Lehtonen,
docent, generalsekreterare, Finska Litteratursllskapet; Annie Mattsson, fil.lic., Uppsala univer-
sitet; Joachim Mickwitz, fil.dr, bo Akademi; Eljas Orrman, docent, arkivrd, Riksarkivet; Kari
Tarkiainen, fil.dr, riksarkivarie emeritus; Marina Vituhnovskaja-Kauppala, fil.dr, Helsingfors
universitet.
Expertkommittn fr versttning av finsksprkig facklitteratur till svenska har bekostat
versttningen av Marina Vituhnovskaja-Kauppalas uppsats (Ulrika Enckell) och av Oona
Ilmolahtis, Petri Karonens (Nike Parland) och Tuomas M.S. Lehtonens (Charlotta Wolff )
recensioner.
Innehll
Annie Mattsson: Kvinnliga tidsfrdriv och manliga mtresser. Kn och sexualitet i smdandet av
Gustaf III ..................................................................................................................................... 453
Marina Vituhnovskaja-Kauppala: Oscar Enckell i Rysslands militra underrttelseverksamhet ......... 477
versikter och meddelanden
Gran Anderberg: Till frgan om hertig Carls och Gustaf Adolf Reuterholms delaktighet i mord-
planerna p Gustaf III .................................................................................................................. 493
Granskningar
Lars Boje Mortensen (ed.), The Making of Christian Myths in the Periphery of Latin Christendom
(c. 10001300). Av Tuomas M. S. Lehtonen. ............................................................................... 502
Maud Wedin, Den skogsfinska kolonisationen i Norrland. Av Kari Tarkiainen. ................................ 509
Bjrn Asker, Hur riket styrdes. Frvaltning, politik och arkiv 15201920. Av Petri Karonen. .......... 515
Genealogiska Samfundets i Finland rsskrift 47. Av Eljas Orrman. .................................................. 518
Mirkka Lappalainen: Suku Valta Suurvalta. Creutzit 1600-luvun Ruotsissa ja Suomessa;
Slkten Makten Staten. Creutzarna i Sverige och Finland under 1600-talet. Av Henrik Knif 522
Mikko Huhtamies, Knektar och bnder. Knektersttare vid utskrivningarna i Nedre Satakunda
under trettioriga kriget. Av Eljas Orrman. ................................................................................... 525
Merit Laine & Carolina Brown, Gustaf Lundberg 16951786. En portrttmlare och hans tid.
Av Johanna Ilmakunnas................................................................................................................ 531
Tuomas Hoppu, Historian unohtamat. Suomalaiset vapaaehtoiset Venjn armeijassa 1. maailman-
sodassa 19141918, och Kari Ketola, Ryssn koulussa. Suomalaiset Venjn stipendiaatit
autonomian aikana 18121917. Av Max Engman. ....................................................................... 535
Maija Runcis, Makten ver barnen. Tvngsomhndertagande av barn i Sverige 19281968. Av
Oona Ilmolahti. ........................................................................................................................... 543
Sara Edenheim, Begrets lagar. Moderna statliga utredningar och heteronormativitetens genealogi.
Av Tuula Juvonen. ........................................................................................................................ 548
Hana Worthen, Playing Nordic: The Women of Niskavuori, Agri/Culture, and Imaging Finland
on the Third Reich Stage. Av Joachim Mickwitz........................................................................... 551
Mikko Majander, Demokratiaa dollareilla. SDP ja puoluerahoitus pulataloudessa 19451954. Av
Richard Brander. .......................................................................................................................... 554
Erkki Kinnunen, Eino Lyytinen, Hannu Soikkanen & Teppo Vihola, Savon historia VI. Heimomaa-
kunnasta maakuntien Eurooppaan 19452000. Av Maria Holmstrm. ........................................ 559
Frn fltet ........................................................................................................................................ 562

Redaktionens adress: Historiska institutionen, Pb 59 (Unionsgatan 38 A), 00014 Helsingfors universitet.
Internet: www.historisktidskrift.fi
Prenumerationspris 2007: 30 , Postgiro 800014-952637. Fr bestllningar till utlandet tillkommer 5 .
Lsnummerpris: 10 . Frsljning: Akademiska bokhandeln i Helsingfors och bo, Vetenskapsbokhandeln
i Helsingfors (Kyrkogatan 14) samt genom redaktionen.
ISSN 0046-7596 EKENS TRYCKERI AKTIEBOLAG Ekens 2008

3488 65 PB PDF

Uploaded by

Document Information

Original Title

Copyright

Available Formats

Share this document

Share or Embed Document

Sharing Options

Did you find this document useful?

Is this content inappropriate?

Copyright:

Available Formats

3488 65 PB PDF

Uploaded by

Copyright:

Available Formats

FR

Kn och sexualitet p 1700-talet

Redaktionssekreterare: Fil.mag. Jani Marjanen Fil.lic. Jennica Thylin-Klaus

T ILL VRA LSARE

HTF / Michaela Brnn

Telefon 040-563 1492

Telefon 09-191 24347 (Marjanen)

Historisk Tidskrift fr Finland 4 2007 rg 92

omoraliska och/eller omanliga (eller i frekommande fall okvinnliga) i syfte

Vem var kronprinsens far? Anspelningar angende Gustaf Adolfs brd

Tillsammans med Hinric den ofrmgne anlnder ocks en samling andra

I Torgnys resonemang kan man kanske se en frklaring till varfr frgan

Wekliga njen och quinnliga tidsfrdrif Kungen som omanlig eller

Bristen p amorst intresse fr kvinnor r ngot som hela tiden framhlls

Mtressen Armfelt och andra anklagelser om homosexuella handlingar

Portrtt av en ordensprydd Gustav

en beskrivning av en fiktiv mlning frestllande kriget mellan Sverige och

Italienska seder skall hr tolkas som homosexuella handlingar, troligen

har fungerat som en smdeskrift, men utgrs i praktiken av en i princip

dess [hans] sammanlefnad med Karlar genom en mngd anekdoter om hur

ser.56 I brjan av 1700-talet anklagades ocks den engelska drottningen Anne

Det pryda Sverige?

Sammanfattningsvis kan man sledes sga att kn och sexualitet spelade en

Generalljtnant Oscar Enckell (18781960) hr till de betydande gestal-

Historisk Tidskrift fr Finland 4 2007 rg 92

Studier och verksamhet i Ryssland

militra underrttelsetjnst. Enckell ansvarade fr informationsanskaffning-

Enckells karrir p generalstaben avancerade allts snabbt och frdelaktigt,

stnd. Den allsmktige statsministern Pjotr Stolypins dotter terger t.ex. i

tens sida. Mussolini, som d var medlem av det inflytelserika socialistpartiet,

Konflikt med GUGS

Aleksejev, Vojennaja razvedka Rossii III:1, s. 72.

S uppstod och frdjupades Enckells konflikt med GUGS. Upprepade

generalkvartermstaravdelning) dr han berttade att han inte hade en enda

frskte visserligen vertala Enckell att stanna p posten som militrattach

I novemberdecember 1917 framfrde Enckell i likhet med ngra andra

konstatera hade Frivilligarmn och frbundet Rysslands terhmtning till-

Denna korta information p en enda sida r verkligen sensationell. Dess

Generalstabsofficerarnas sllskap som grundades i februari 1921 i Jugosla-

Till frgan om hertig Carls och Gustaf Adolf

Historisk Tidskrift fr Finland 4 2007 rg 92

Sin vnskap med hertigen hade Reuterholm odlat inom frimurarorden.

den gamle generalen Fredrik Horn. Bland de ca 80 konspiratrerna i Larsons

den till det gustavianska frimureriet. Under tv decennier som stormstare

I detta sammanhang kom hertigen oskt in p alla beskyllningar som p

Betrffande de hga frimurare som var delaktiga i sammansvrjningen r

notis som frmodligen syftar p en audiens p Drottningholm d kungen

komst.23 Detta citat kan mjligen tolkas som en frhoppning om en politisk

Den vstliga kristenhetens gradvisa utveckling har tillhrt de ledande temana

skrivkonsten och de nya formerna fr statsbildning ndde Europas hedniska

gjorde sig heller de historiker som betonade de naturliga orsaksfrhllandena

Hans-Werner Goetz insiktsfulla ramberttelse finns i bakgrunden d Carl

Skogsfinnarna i norra Sverige

Maud Wedin behandlar ett stort problemkomplex. Finnkolonisationen i de

svvande p denna punkt, men Wedin visar vertygande att svedjefinnarna

ndvndig inrttning fr torkande av svedjergen, ngot som ofta glms

anlitade mnga lsfinnar (lyslinen) under rjningsfasen till utnyttjande av

Den svenska frvaltningen och politiken ur ett

Bjrn Asker har skrivit en mycket vlkommen bok om frhllandet mel-

mnesorden p svenska) sedan en lngre tid finns p biblioteken i Stockholm

Ntverk inom slkter och i lokalmilj

Ssom tidigare rgngar innehller Genealogiska Samfundets i Finland rs-

I frga om beskattningsfrhllandena i norra Tavastland och Savolax pre-