En kulturtidskrift om film

Förvandlingsnummer
Skådespelarlekarna som får Helena af Sandeberg att gå itu

TEMA: Ekmanälskare vill Vad ska vi med

Skådespeleri skriva om filmhistorien skådespelare till?

Nr. 8 - Maj 2010 - 59 Kr - flm.nu

 ”Kompromisslös, Kolsvart och alldeles lysande” ”olle
”olle sarri är overKligt bra”
”Kompromisslös,
”Kompromisslös, Kolsvart och alldeles lysande”
Kolsvart och
DN
DN
DN
alldeles lysande” ”olle sarri är overKligt bra”
sarri är overKligt
Expressen
Expressen
Expressen
bra”
29 juni – 4 juli 2010 Fårö ”…tar åsKådaren i ett järngrepp.”
”…tar åsKådaren i ett järngrepp.”
”…tar åsKådaren i ett järngrepp.”
GP SvD
GP
Liv Ullmann, Jon Fosse, ariane SvD
”olle sarri utför stordåd”
GP
”otroligt säKer och KonseKvent.”
SvD
Mnouchkine, Gösta ekman och
”olle sarri utför stordåd” ”otroligt säKer och KonseKvent.”
”olle sarri utför stordåd”
Fredrik Sahlin, Kulturnyheterna
Johan kling bland årets gäster
”otroligt säKer och KonseKvent.”
TT spektra
Fredrik Sahlin, Kulturnyheterna
TT spektra
på Bergmanveckan! Fredrik Sahlin, Kulturnyheterna
TT spektra

Metro City
Filmvisningar, föreläsningar, Metro City
raukteater, samtal och utflykter Metro City

i Bergmans landskap. Dessutom Cinema

ett antal exklusiva filmvisningar Cinema
Cinema
i Bergmans bio. Välkomna!

Fullständigt program finns på

hemsidan. Där bokar du också
dina biljetter!

www.bergmanveckan.se

Foto: Jon asp

Liv Ullmann ur stig Björkmans film
...men filmen är min älskarinna
© stiftelsen Ingmar Bergman

Foto: paola ciliberto

Upptäck BerGMans FÅrö!

Gå i Bergmans fotspår under någon av våra filmiska utflykter, som
arrangeras under hela sommaren. Åk en av våra bussturer, hyr en guide eller
gör egna expeditioner med hjälp av vår Bergmankarta!

Mer information på www.bergmancenter.se

UTE
UTE PÅ DVD NU!
Bergmancenter, Fårö skola, 624 66 Fårö
tel. 0498-22 68 68, www.bergmancenter.se UTE PÅ DVD NU!
PÅ DVD NU!
 STUDIO S & NJUTAFILMS PRESENTERAR

Av regissören bakom
”Ett måste för Delicatessen och
actionfans!” De förlorade barnens stad

we
DVD Verdict

are
Biosuccén
nu på dvd!

“Roligare än
Shaun of the Dead

Annons
Total Sci Fi
”
platter!” Varie
ty

Eliza Dushkus ”Skamlös s

s
rantino
nya thriller!
Ta favorit!
Bronson

sta brittiska
roll !” ”En av de bä om tiderna”
n
r sitt livs
”Elijah gö Efilm Critic filmerna gDVeD Times

TOTALFÖRBJUD
EN
I STORBRITANN
IEN
OCH NORGE!

www.dvoted.net
www.dvoted.net
Borowczyks skandalfilmer helt oklippta! ”Välgjort!” Expressen

UNIK NÄTBUTIK! För DiG som GillAr Film Bortom mAinstreAm!

ÖVER 17.000 TITLAR I LAGER FÖR LEVERANS SAMMA DAG!
Besök även vår Butik i stockholm: DAVID BAGARES GATA 24, TEL 08 440 04 60.
(LEDARE) (InNEHÅLL - FLM nr.8 2010)

Tema:
Skådespeleri
Det är svårt att beskriva skåde-
speleri, att klä en rolltolkning
i ord. En melodramatisk
prestation kan vara gripande,
drabbande eller rörande. En
komisk är roande, spirituell
eller dödskul. Krävs fler än ett
adjektiv blir det svårare. Lättare
att ägna merparten av recen-
sionen åt handlingsreferat eller
ideologikritik.
Även om vi filmkritiker
regelmässigt gör oss skyldiga
till tillkortakommanden i
bedömningen av skådespelar-
nas insatser, kan det finnas fler
orsaker än skrivkramp bakom
ordfattigdomen. Kanske ligger
det till exempel någonting i
svepande klagodikter om skåde-
spelarkonstens hädangång i
tider av effektstyrd spektakel-
film. Filmhistorien har förvisso
alltid varit full av effekter och
spektakel som förvisat skåde-
spelarna till bakgrunden, men i
takt med att datoranimationen
blir mer och mer avancerad
kanske – hisnande tanke – till
och med Tom Cruises smil-
gropar förlorar sin mänskliga
exklusivitet.
Filmteoretikern Béla Balázs
såg filmens närbild som själens
möjliga avtäckare. Han kallade
den ”ett stumt vittnesbörd om
det väsentliga och betydelse-
fulla, med vilken det gestaltade
livet samtidigt utrönas”. Det
var innan talfilmen fick oss att
lyssna lika mycket på munnen
som att titta på den.
Ansiktet har också varit
knivigast för animations-tekni-
kerna att manipulera. Tack vare
ansiktets hundratals rörelse-
punkter, som är så svåra att cgi-
producera på ett naturtroget sätt,
har den gamla kinematografen
än så länge haft övertaget.
Under inspelningen av
Avatar fick de skådespelare
som skulle bli utomjordiska en
miniatyrkamera fastspänd på
huvudet. Den fångade ansik-
tets minspel in i minsta detalj,
Innehåll
Nr.8
vilket sedan transplanterades
till skinnet på de animerade
figurerna. Det är verkligen
skådespelarna som syns där PROLOG
någonstans på vita duken,
under ett tjockt digitalt lager S. 8 Som barn säger, Hanna Johansson
av blått rouge. S. 9 Tänk om!, Jonas Holmberg
Teknikens nya under kräver S. 9 Det finmaskiga nätet, Jacob Lundström
nya bedömningsgrunder. Till S. 10 Språkresor, Jonas Holmberg
dess att bländverken i Avatar S. 11 Håll huvudet högt för hänryckning, Jonas Holmberg
är norm i svensk film – hittills S. 12 Luffar-Petter och badbrudarna, Jacob Lundström
har det ju inte direkt vimlat av S. 14 2,78 grader av Max von Sydow, Anders Annikas
nydanande efterföljare till Hans S. 15 Alla på en gång, Jacob Lundström
Hatwigs tefatsfilm Gröna gub- S. 15 Blint skrivande, Cecilia Björk
bar från Y.R. från 1986 – finns
dock all anledning att också tit-
tare närmare på skådespelarna DIALOG
av kött och blod och gräva lite
djupare i ordförrådet. Vi har S. 16 Jörgen som försvann, Jonas Holmberg
gjort ett försök i det här numret. S. 18 Själv framför kameran, Jonas Holmberg
S. 20 Queer as folkhem, Jonas Holmberg
Trevlig läsning,
BERÄTTELSE
S. 22 Vad ska vi med skådespelare till?, Jonas Holmberg
PS. FLM har fått ny form. S. 30 Farliga förvandlingar, Karoline Östman
Hoppas ni gillar den. DS. S. 38 Ekmania, Teresa Axner
S. 46 Stjärnfall, Jonas Holmberg
S. 52 Arbetsintervjun, Jörgen Löwenfeldt

FLM Nr. 8  Medverkar i detta nummer Webb

Anders Annikas, Teresa Axner, Stig Björkman, www.flm.nu
Redaktörer Hanna Johansson, Mariah Larsson, Mara Lee,
EFTERTEXTER
Jonas Holmberg (ansvarig utgivare) Jörgen Löwenfeldt, Elin Ruuth, Carl Henrik Utgivare
jonas@flm.nu  Svenstedt, Charlotte Wiberg Flm Media AB S. 56 Att agera eller inte agera, Stig Björkman
c/o Lundström
Jacob Lundström Stort tack till Tomtebogatan 3 S. 58 13 utmaningar för skådespelarkonsten, Mara Lee
jacob@flm.nu Krister Collin och Sonny Mattsson på Bildarkivet 113 39 Stockholm S. 61 Sanna stereotyper, Elin Ruuth
SFI, Daniel Holmberg, Sven Eric Lundström
S. 62 Sängvägen, Mariah Larsson
Grafisk form Tryck
the Apartment  Omslagsbild Trydells tryckeri  S. 64 Kapitalist i backslick, Charlotte Wiberg
Modell: Helena af Sandeberg S. 65 Speakerkonst, Carl Henrik Svenstedt
Marknad  Fotograf: Niclas Brunzell/Söderberg Agentur ISSN
Cecilia Björk  Make up: Sarah Grundén 1654-711X 
cecilia@flm.nu  Retusch: Christer Carlsson
ISBN
Medarbetare Prenumerationer 978-91-978590-1-1
Karoline Östman  prenumeration@flm.nu Vi ansvarar ej för insänt obeställt material.

6. 7.
(BERÄTTELSE - EKMANIA)
(Prolog)
Känslor
=) Den svenska filmvåren
har präglats av magnifika
mammatolkningar. En välkommen
kontrast till pappavurmen i den
svenska litteraturen. Pernilla August
glänser i Miss Kicki, Eva Melander
griper tag i Sebbe, medan Farsan
står sig slätt.
=( Kanske är det på grund
av rädsla för aggressiva
djurrättsaktivister som svenska
filmskapare är så försiktiga med
att ge påfrestande roller till fyrfota
uttolkare. Det är tråkigt, för när
djuren väl får en chans briljerar
de. De enda roliga skådisarna i
komedihaverierna Vi hade i alla fall
tur med vädret – igen och Morgan
Pålsson – världsreporter är giraff
respektive kamel. Lastdjuren är
redo för bärande roller.
=O Enligt Svensk Filmdatabas
har Leif Andrée gjort hela
47 roller sedan millennieskiftet.
Då har han ändå bara gästspelat
en gång vardera i följetongerna om
Wallander och Beck. Återstå att se
hur många uppföljare polisparodin
Kommissarie Späck får. Jodå,
Andrée återfinns i titelrollen.
=/ Spindelgången är ett lång-
filmsprojekt omgärdat av
hemligheter. Och när vi ville inter-
vjua filmens ena huvudrollsinne-
havare Ida Gyllensten fick vi nej från
pr-avdelningen. Hennes motspelare
är rockartisten Andreas Kleerup.
Rockare syns annars bara till fläck-
vis i den svenska filmhistorien, men
1986 gjorde Joakim Thåström rollen
som Peter Stormares brorsa Kiljan
i Den frusna leoparden. En film som
kanske är en avlägsen släkting till
regissören bakom Spindelgången,
som går under pseudonymen
Svarta Svanen.
8.
Som barn säger
Att skriva dialog
handlar inte om att skriva
repliker, utan att placera ut
tystnader. Och att kunna
spela utan ord torde vara
det säkraste tecknet på
skådespelartalang; omöjligt
att låta manuset göra jobbet,
utelämnad till sin kropp
och sitt ansikte. Två roll-
prestationer som i många
avseenden handlar om just
det är Kåre Hedebrants
och Blanca Engströms i
Låt den rätte komma in
respektive Flickan, två
av de senaste årens mest
omtalade svenska filmer.
Både Oskar och flickan är
ensamma, kritvitt skira
och tystlåtna, i filmer där
manuset är så minimalis-
tiskt att det är omöjligt att
använda som krycka. Det
behövs inte heller.
Kåre Hedebrant är född
1995, Blanca Engström
1999. De är båda ljushyllta,
Blanca är rödhårig. Men
det här är inga barnskåde-
spelare vars huvudsakliga
förtjänst är att de är barn
och ser ut på ett visst sätt;
Kåre Hedebrant låter och
agerar som den tolvårige
pojke han spelar, inte som
den tolvårige pojke han vid
tiden för inspelningen var.
Blanca Engströms flicka
säger ”jag är stark” med
en röst som är bestämd,
men en blick som flackar.
En av mina favoritrepliker
ur Låt den rätte komma in
är ”ja, det gör jag väl.” Det
är Oskars svar när hans
vampyrkärlek Eli frågar om
han tycker om henne fastän
hon inte är flicka, sagt med
en ljus raspighet som låter
ana att svaret är självklart
men frågan oväntad. Det är
allt som krävs: fem ord, inte
ett enda över tre bokstäver,
men levererade precis på
rätt sätt.
Här har man lyckats
porträttera tänkande, kän-
nande och självmedvetna
barn utan att göra dem
till små vuxna. Oskar och
flickan kanske är ovanliga,
brådmogna, men aldrig
förnumstiga – de säger
sådant som barn säger, på
det sätt barn säger det. Och
om några år kommer Kåre
och Blanca förhoppnings-
vis kunna säga sådant som
vuxna säger, på det sätt
vuxna säger det.
Anita Björk reflekterar över hand-
lingsutrymme i Fröken Julie.
Efter att Anita Björk
gjort global succé som
fröken Julie i Alf Sjöbergs
Strindbergfilmatisering
från 1951 ville Alfred
Hitchcock att hon skulle
spela huvudrollen i bikt-
thrillern Jag bekänner.
Men snart efter att den
Det finmaskiga nätet
Birgitta Andersson med flera app-
låderar Harrys slagfärdighet.
Citizen Schein,
Kungliga bibliotekets
imponerande soffbordsbok
om filmavtalsingenjören
med mera Harry Schein,
rymmer förutom läsvärda
texter och faksimiler även
två skivor med rörliga
bilder. De innehåller bland
annat ett gammalt Kvälls-
öppet där Schein diskuterar
Tänk om!
svenska skådespelaren
anlänt till Hollywood fick
hon boka en returbiljett.
När det skandalkänsliga
filmbolaget Warner Bros
fick reda på att Björk inte
bara hade ett oäkta barn,
utan också höll sig med en
syndikalistisk älskare (Stig
Dagerman), tvingade de
Hitchcock att anlita Anne
Baxter istället.
I boken Casting might-
have-beens listas tusen-
tals sådana historier på
alternativa filmhistoriska
utfall. Det är inte sällan
chockerande tankesprång.
Ingrid Bergman istället för
Bette Davis i Allt om Eva?
Pensionat Paradiset med
Vilhelm Moberg och Nils
Petter Sundgren, och ett
avsnitt av Lasse Holmqvists
Här är ditt liv, vars fryntlige
programledare kritikern
Jurgen Schildt en gång
kallade ”Edvard Perssons
70-talistiska astralkropp”.
Med en motvillig Schein
som huvudperson.
Allra bäst är ändå kort-
filmen Game som spelades
in till Scheins 50-årsdag
1974. Den kvinnliga skåde-
spelareliten sitter på läktar-
plats och hejar fram Schein
som spelar tennis mot
Björn Borg. De exklamerar
hans namn på ett sätt som
förebådar Birgitta Anders-
sons roll som Dynamit-
Harrys turturduva tio år
senare. Ingen av spelarna
(FLM nr.8 2010)
Bibi Andersson som Annie
Egerman i Sommarnattens
leende? Viveca Lindfors i
Sound of music? Bah!
Min spontana impuls
när jag vistas i den alter-
nativa filmhistorien är
den fantasilösa lättnaden:
vilken tur att det blev
som det blev. Också ställd
inför skådespelarinsatser
jag inte ens gillar känns
alternativen närmast stö-
tande. De Niro istället för
den brutalt överspelande
Daniel Day Lewis i Gangs
of New York? Nej men det
hade väl inte gått?
syns i bild, det gör däremot
Olof Palme som sitter i
domarstolen och anmodar
åskådarna att dämpa sig.
Palme som var Scheins ten-
nispartner till vardags.
Undra vem som måste
börja spela tennis med vem
för att en lika banbrytande
finansieringsmodell ska bli
verklighet nästa gång. Det
lär hur som helst krävas
turliga nätrullare för att
få in rullarna på nätet i
filmpolitiken.
Från flm.nu. Pappersupplagan
kommer ut kvartalsvis. Mycket
oftare uppdateras hemsidan
med spaningar, recensioner och
analyser.
9.
(Prolog)
(BERÄTTELSE - EKMANIA) (FLM nr.8 2010)

3X Biografier
Harriet Andersson
”Jag säger gärna att jag inte är en
analyserande skådespelerska men
man måste ju fundera lite – även jag
funderar. Och en blind höna kan hitta
ett korn ibland.” I Harriet Andersson
– Samtal med Jan Lumholdt medger
stjärnan att hon tänkte till inför
Såsom i en spegel.
Åke Söderblom
När jag spelat buse, har man skrivit till mig och
kallat mig en jäkla knöl. Det är väl bevis på att man Delsartes guide till skådespeleri
tror på figurerna. När jag gjorde Döbeln ville man,
HUVUDET LUTAT HUVUDET RAKT HUVUDET LUTAT BORT
att jag omedelbart skulle tillträda befattningen MOT MOTSPELAREN MOT MOTSPELAREN FRÅN MOTSPELAREN
Sveriges ÖB – ”det är en sån som ni vi behöver i
huvudet Dyrkan Tankfullhet Misstanke
spetsen för vårt försvar”, skrev man. sänkt
– Edvin Adolphson om tittarrespons i Allan Beers Samtal med stjärnor (1953)
huvudet ömhet Ingen särskilD Uppskattning
normalt känsla
Språkresor huvudet
lyft
Tillit, Hänryckning överlägsenhet,
Förtroende stolthet
långkörarsåpan Goede
tijden, slechte tijden (Goda
tider, dåliga tider). Men de
flesta utlandsutflykter blir

”Det gick nämligen till så, att vi aldrig
läste manuset utan bara skummade
det och kollade själva grundidén. Sen
var det ju aldrig så noga med exakt
vad som sas.” I Ulf Kjellströms Åke
beskriver kollegan Egon Larsson
komedifenomenet Åke Söderblom
som ganska lättsinnig inför sitt arbete.
Nils Asther
”En sak hade jag lärt mig i Kinastan,
nämligen att allt inte kunde göras
med smink. Så hemma började
jag modellera mitt ansikte. Först
klippte jag av ögonfransarna, sedan
smetade jag syndetikon på ögon-
locken.” I Narrens väg beskriver Nils
Asther förberedelserna inför ett
filmprov för rollen som general Yen
i Capras Kinesflickans hämnd.
I iranskfödde Arash T.
Riahis österrikiska flykting-
drama Ein augenblick freheit
spelar svenske Fares Fares
en engelsklärare på flykt.
Han är en irakisk kurd som
gömmer sig för de turkiska
myndigheterna i en kylig
källare i Ankara. Interna-
tionellt så det förslår alltså,
och eftersom Fares gör
filmens mest framträdande
rolltolkning kan han kanske
hoppas på fler inspelningar
i sydöst.
Trots de allt mer gräns-
överskridande finansierings-
vägarna i det europeiska
filmlandskapet är det annars
ganska få svenska skåde-
spelare som vänder blicken
mot andra filmindustrier
än den amerikanska när de
tröttnat på Skandinavien.
Visst har Persbrandt spelat
i ett par tyska kriminalare,
Rolf Lassgård medverkade i
tyska dramat Storm ifjol och
häromåret gjorde Alexandra
Dahlström ett tio veckors
gästspel i den holländska
kortvariga, både i Hollywood
och annorstädes. Rebecka
Liljeberg gjorde bara en film
i Ryssland (hon var kär i en
Håll huvudet högt
björn) och trots att Sven
Wollter enligt Aftonbladet
var ”trovärdig som turk”
i den sedelärande fiske-
för hänryckning
byskildringen Violbukten
fick han inte fäste. Sven
åkte hem och gjorde den
nationellt välförankrade
Änglagård istället.
För de allra mest
desperata lycksökarna finns
det ett annat knep för att
lyckas med en internationell
filmkarriär. Vid triumfbågen
Gateway of India i Bombay
brukar indiska castingagenter
stryka omkring på jakt efter
blonda backpackers som
kan agera exotisk statist i
någon av de extravaganta
Bollywoodproduktionernas
personalkrävande mass-
scener. Och i den indiska
miljonstaden är det lättare
att få återkommande jobb.
Svenska globetrottern
Helena Östlund har med-
verkat i 50 filmer.
Älskar han eller älskar han
inte? Enligt skådespeleri-
teoretikern François Delsarte
behövs det varken blomblad
eller ett nyansrikt minspel för
att få fatt på en mans sanna
känslor. Det räcker med att
iaktta hur han kysser. Om en
man kysser en kvinna med
huvudet lutat rakt framåt
älskar han henne inte. Om
han i kyssen vinklar huvudet
mot den av sina axlar som är
längst från kvinnan älskar
han henne ”rent sensuellt”.
Men om han vinklar huvudet
mot axeln närmast henne –
då älskar han!
När hans tenorkarriär på
Opéra Comique i Paris avslu-
tades i mitten på 1800-talet
efter att han tappat rösten
började Delsarte undervisa i
skådespeleri. Han utvecklade
ett vetenskapligt hållbart
system för hur huvudets
ställning i förhållande till
motparten avslöjar skåde-
spelarens inre liv. Teorin,
som grundade sig i empiriska
studier som Delsarte gjort på
Paris gator, blev snart väldigt
populär. Kanske för att den
gör skådespeleriet så enkelt
– man behöver inte fundera
så mycket på sitt uttryck, så
länge man håller huvudet i
rätt vinkel.
Delsartes metod kan även
inverteras, och på så vis räta ut
emotionella frågetecken kring
olika filmkaraktärer. Med
hjälp av diagrammet ovan
förstår vi att Ingrid Bergmans
Ilsa faktiskt inte hade någon
särskild känsla när hon tar
adjö av Rick i slutscenen på
flygfältet i Casablanca. Rick
däremot, kände dyrkan.

10.
28. 11.
(Prolog)
(BERÄTTELSE - EKMANIA)
Luffar-Petter och
badbrudarna
När filmfestivalen i Tribeca
i New York nu tar steget över
till onlinedistribution är Måns
Herngrens badbyxe-komedi
Allt flyter en av de tolv utvalda
filmerna. Här hemma hetsade
inte kritikerna upp sig över en
barbröstad Jonas Inde. Boel
Gerell skrev i Sydsvenskan att
”män i baddräkt … är förstås
alltid en höjdare”, men delade
ändå ut en etta.
12.
28.
Tongångarna känns igen.
Också Greta Garbos långfilms-
debut Luffar-Petter från 1922,
som sorteras in i den under
stumfilmsåren levande genren
baddräktskomedi, avfärdades
havsbaden till trots som ytlig.
Stockholmstidningens kritiker
skrev att ”Hr Petschlers unga
damer i filmen uppträda
visserligen i badkostym så godt
som från den första akten till
(FLM nr.8 2010)
Arkivbild: SFI
den sista, men de ha i den kos-
tymen bara så litet att uträtta.
Detta är f ö ett genomgående
fel med de agerande i filmen.”
På bilden poserar de unga damerna
Greta Garbo, Iréne Zetterberg och
Tyra Ryman för herrar regissör Erik A.
Petschler och fotograf Oscar Norberg.
13.
(BERÄTTELSE - EKMANIA)
(Prolog)
2X
Dokumentär
Själen är större än världen
Dokumentära aktörer spelar också
roll. Stefan Jarls Själen är större
än världen från 1985 skulle vara
betydligt pyttigare utan Ricky Bruchs
påtagliga närvaro. Kroppsbyggnad
och själsutvidgning går hand i hand.
Bruch slungar sin diskus och stirrar
på oss under rotationen i ringen.
Han sitter i lotusställning vid en
bergskam samtidigt som en röst på
ljudspåret filosoferar om huruvida
gräset är grönare på andra sidan.
Han rakar ett kors av sitt brösthår.
Allt för att kameran är där.
Ångrarna
Marcus Lindeens Ångrarna är en
adaption av hans dokumentära pjäs
där skådespelare tolkade huvud-
personernas verkliga förlagor. I
filmen spelar de ångerfulla köns-
bytarna Mikael och Orlando istället
sig själva. De sitter i ett mörkrum
och projicerar bilder från tiden
som kvinnor. Färdigskrivna repliker
varvas med improvisation, i en film
som just handlar om hur man iscen-
sätter sig själv. Avgjort årets bästa
rollprestationer så här långt.
14.
2,78 grader av
Max von Sydow
Alla känner Max, men Max känner ingen?
Leken ”Six degrees of
Kevin Bacon” utgår från
påståendet att det inom
sex steg går att koppla ihop
vilken skådespelare som
helst med Kevin Bacon.
Till exempel: Hur tar man
sig från Scarlett Johans-
son till Kevin Bacon? Jo,
Johansson var med i Ghost
world med Brad Renfro
som var med i Sleepers med
Bacon = två steg.
Bacon har visserligen
varit med i rätt många
filmer, men att det är just
han som har gett namn åt
leken är förstås godtyck-
ligt och handlar mer om
att ”Six degrees of Kevin
Bacon” låter ungefär som
ursprungsfenomenet ”Six
degrees of separation”.
Webbsidan The oracle
of Bacon tillhandahåller
den ”verkliga” listan över
de 1 000 skådespelare
som behöver lägst antal
steg i genomsnitt för att
kopplas ihop med resten av
skådespelarvärlden (med
filmdatabasen Imdb som
grund). På denna lista låg i
april 2010 Dennis Hopper
i topp, före Harvey Keitel
och Donald Sutherland –
med Kevin Bacon först på
plats 507.
På listan fanns också
åtta svenska skådespelare.
Max von Sydow låg så högt
som sexa, med ett snitt
på 2,78 steg – men även
Stellan Skarsgård (plats
128), Peter Stormare (213),
Viveca Lindfors (216) och
Ann-Margret (283) slog
Bacon. Dessutom låg Lena
Olin på 651:a, Bo Svenson på
891:a och Bibi Andersson på
956:e plats. Vilket förstås
är typiskt löjligt svenskt att
vara stolt över.
Någon motsvarande
formel för Svensk Film-
databas finns dessvärre
inte, men å andra sidan är
ju alla svenska skåde-
spelare med i antingen
Millennium-trilogin eller
Fanny och Alexander, så
räkna med låga noteringar
överlag och Ewa Fröling
(som är med i båda) i
topp – med skrällvarning
utfärdad för Lars Väringer,
som enligt obekräftade
upp-gifter var med i alla
svenska kortfilmer på
00-talet.
Svartvit, röd sorg i Hjalmar
Brantings jordafärd.
Massan betraktades
både med skräck och fasci-
nation under 1900-talet.
Bertolt Brecht skrev att
vårt begrepp om massan
är härlett från individens
perspektiv. Det blir därför
lättare att identifiera sig
med den som betraktar
massan än med massan,
där den omhuldade indivi-
dualiteten antas upplösas.
På film kan massans
rörelser fångas på avstånd,
Blint skrivande
Jag bor i ett ömtåligt hus av
fiktioner. Det finns någon-
ting paradoxalt i att jag
villigt ägnar mina dagar åt
att skriva just manus, skriva
skådespel, när roller i alla
former gör mig ängslig.
Det måste kännas
verkligt, även för mig, i
skrivandet. Annars kan jag
inte skriva. Jag tänker inte
i termer av roller. Andra
jobbar annorlunda. De
tänker sig en skådespelare,
utgår till och med från en
skådespelare och skriver
rollen specifikt för henne.
Jag har svårt att göra det.
Att börja i en konkret, fysisk
Alla på en gång
vilket ger en distanserad
inramning, där massan
alltid är de andra. Eller så
kan kameran befinna sig
mitt inne i massan, vilket
ger en skakigare upplevelse
av dess lidelser.
Svenska skådespelare
uppträder dock oftast i
mindre sällskap och
svensk film är mer känd
för närbilder av ansikten
i existentiellt knas än för
koreograferade folkhav. Det
är dels en fråga om budget
och logistik förstås, men vi
får inte så många exempel
på hur vi egentligen ser på
massan. Utgör den ett hot
om pöbelvälde som i Fritz
Langs Fury, en fascistisk
ordning som i Leni Riefen-
stahls Viljans triumf eller
är den en löftesrik kraft
person med en kroppsform
och en röst.
Filmen parasiterar på vår
förförståelse. Alla skådespe-
lare tar med sig någonting in
i den, någon laddning. Det
är därför streetcasting kan
vara så befriande.
Den okända personen
bär med sig minimalt med
bagage eller i bästa fall,
precis det bagage som
den gestaltade karaktären
också bär på.
Det kan vara en nödvän-
dig vinglighet, där osäker-
heten kring var man som
betraktare befinner sig är
det som gör det så sugande
(FLM nr.8 2010)
som i Eisensteins Dagar
som skakade världen?
Nationalepos till statist-
fester som Karl XII från
1924 och Arn-filmerna
åsido – svensk film är bättre
på processioner än strids-
formationer. Tågandet
genom snön i Mauritz Stillers
Herr Arnes pengar från 1919
är möjligen snyggare än
det är talrikt, men snackar
vi massor blir det inte mer
smockat än i dokumentära
Hjalmar Brantings jordafärd
sex år senare. Bilden av den
vördnadsfulla massan som
följer statsministerns kista
genom Stockholm är en
socialdemokratisk triumf.
intressant. Det är då det
blir verkligt på ett sätt som
tränger in under skinnet.
Castingagenter och skåde-
spelare fyller en enormt
viktig funktion för att flytta
berättelserna framåt. De
finns med redan på pappret.
En modig text skrivs i ett
obegränsat universum.
Med oändliga kreativa
resurser. Det måste kännas
också i bild.
Här finns land att vinna
för svensk film.
15.
(DIALOG - Jörgen som försvann) (FLM nr.8 2010)

Jörgen som

Arkivbild: SFI
försvann
Jörgen Lindström gjorde långfilmsdebut 1963 som elvaåring i Ingmar Bergmans Tystnaden.

Tre år senare dök han upp med handen mot duken i Persona och gjorde incestuösa sexscener i

Mai Zetterlings Nattlek. Sedan la han av.

Mer än en prettoputto. Jörgen
Lindström överbemannas av Ingrid
Thulin i Nattlek.
Du har varit med i tre
av den svenska film-
historiens allra bästa
filmer. Hur hamnade du
i dem?
Jag lärde mig läsa tidigt, redan
när jag var fem och ett halvt.
Min pappa var driftig och
ringde upp Sveriges Radio och
frågade om de behövde någon
som jag. Jag fick göra radio-
teater och sedan var jag med i
tv-filmen Åke och hans värld.
Ingmar Bergman såg den och
mitt ansikte var faktiskt en
av sakerna som inspirerade
honom att göra Tystnaden.
Hur var det att arbeta
med två av Sveriges mest
framstående regissörer?
Det var väldigt mycket allvar
under inspelningen av Tystnaden.
Jag kände också att min insats
var viktig och allvarlig. Men
samma år hade P3 börjat sina
sändningar med skvalradio, så
Bergman spelade det mellan
tagning-arna för att lätta upp
stämningen. Jag minns inte så
mycket av Bergman, mer än
att han var vänlig.  filmerna nu?
Mai Zetterling var däremot
svår att komma nära. Då var
det lättare med hennes man
David Hughes. Men det var
spännande att vara hemifrån
så länge. Vi bodde på Norrtälje
Stadshotell under inspelningen,
och jag minns det med stor
glädje.
Nattlek var en väldigt
kontroversiell film, där
du bland annat gör incest-
scener med Ingrid Thulin
som spelar din mamma.
Ingmar Bergman ska ha
uttalat oro för att du
skulle ta skada av inspel-
ningen. Gjorde du det?
Nej för sjutton. Det var ju
inte Tjorven direkt, men så
farligt var det inte. Jag hade
inga problem med att vara
naken. Jag tyckte bara att det
var spännande. Det är inte
så många 14-åringar som får
vara med om något sånt. Fast
när jag ringde hem på kvällen
och berättade om vad vi hade
gjort under dagen blev mina
föräldrar oroliga. Det ringde
till Mai och frågade om det
verkligen vad lämpligt.
Vad tycker du om
Det tog lång tid innan jag
kunde titta på dem. Tidigare
låtsades jag att det inte var jag i
filmerna. Men det är det ju. Idag
tycker jag att Tystnaden är helt
fantastiskt. Jag är väldigt stolt
över att vara med i den. Nattlek
är väl inte lika lyckad, den
spretar lite hit och dit.
Vad gör du idag?
Jag jobbar på SL:s kundtjänst.
Nästa år fyller jag 60.
Spelar filmerna fort-
farande en roll i
ditt liv?
Jag går ju inte runt med en
skylt som det står ”Bergman-
skådespelare” på, men visst
händer det att folk vill prata.
Sedan jag gick med i Facebook
har jag fått kontakt med några
amerikaner som undrat om
det verkligen är jag.
Maaret Koskinen ägnar 208 sidor
åt Tystnaden i sin nya bok The
Silence: Pictures in the typewriter,
writings on the screen. På omslaget
tittar Jörgen Lindström på en strids-
vagn genom tågfönstret.

16. 17.
(DIALOG - SJÄLV FRAMFÖR KAMERAN)
Vännerna Arvida Byström och Katja
Lindeberg inleder en on screen-romans
i Stories made by us.
18.
Själv framför
kameran
Det vimlar av dokumentära videobloggar där tonåringar filmar sig själva i badrumsspegeln.
De iscensätter sig själva, men det är oftast dagböcker som reciteras snarare än gestaltas.
Arvida Byström vill göra mer än så.
Vad är Stories made
by us?
Det är en fiktionsblogg med
filmer. När Black Ascot
(modeblogg uppdiktad på
pr-uppdrag av Malmö Opera,
reds. anm.) la ner tyckte jag
att det var konstigt att det inte
kom några nya fiktionsbloggar.
Jag kände mig inte manad att
skriva och jag hade redan en
fotoblogg, så då blev det film.
Varför valde du att spela
huvudrollen själv?
Nu gör jag allt tillsammans
med Katja Lindeberg, men
första avsnittet gjorde jag helt
själv, så då var det lättast att
vara med själv. Jag fanns ju
tillgänglig. Och jag hade tagit
mycket självporträtt på min
fotoblogg innan.
Är det du som är tjejen
i filmen?
Det är jag men inte jag.
Hur har du utformat
karaktären?
Vi ville bygga henne tillsam-
mans med läsarna. Jag tycker
att det känns platt att jobba
med bloggformen om läsarna
ändå inte kan påverka. Vi får
väldigt många kommentarer,
men de flesta vill att hon ska
bli en oskyldig, jättegullig
Amelie-tjej. Men ingen är ju
sån, så vi ska styra det bort
från det.
Har ni plockat upp några
idéer från läsarna?
Ja, till exempel att hon skulle
bli kär i en tjej. Men ofta när vi
läser igenom kommentarerna
är det så mycket stereotyper
att vi vill göra tvärtom. Många
föreslår att det ska sluta med
att hon hittar en pojkvän
eller en flickvän, men jag vill
inte det. Istället för att tro att
någon annan ska vara lösningen
på alla problem tycker jag att
det är viktigare att bygga upp
sig själv. Man kan bara lita på
sig själv i slutändan.
Påverkas din självbild
av karaktären som du
spelar i Stories made
by us?
Ja, det är klart att det påverkar.
När jag och Katja pratar igenom
(FLM nr.8 2010)
filmerna så tänker vi mycket
på hur man beter sig. Diskus-
sionen kring karaktären gör
att jag reflekterar över hur
tonårstjejer beter sig och över
hur jag är och förhåller mig
till saker.
Varför finns det så få
videobloggar med karak-
tärer och skådespelare?
Jag vet inte, men jag tycker det
är konstigt att det inte är vanli-
gare med fiktions-bloggar. Jag
tror att det kommer komma fler.
Det var ett tag sedan
senaste filmen kom. Har
ni tappat sugen?
Nej, men eftersom både jag
och Katja går sista terminen
i trean på gymnasiet är det
svårt att hinna få ihop. Men
det kommer!
Följ Stories made by us på
storiesmadebyus.blogspot.com.
Ett sjätte avsnitt är snart på väg.
19.
(DIALOG - Queer as folkhem)
Arkivbild: SFI
Håkan Westergren utrustades
med päls och läppstift inför
Sara lär sig folkvett.
20.
Queer as
folkhem
Trött på machomännen i den svenska skådespelareliten? Filmforskaren Louise Wallenberg
förklarar varför våra manliga skådespelare var som queerast mitt i folkhemsbygget.
Var svenska manliga
filmskådespelare mer
queera på 30-talet?
Ja, det tycker jag absolut. Det
fanns en större flexibilitet och
en karaktär kunde vara queer
utan att per definition tolkas
som homosexuell. Det fanns
tillräckligt många queera stjär-
nor och karaktärer för att det
skulle bli lika normativt som
den folkliga, mer traditionellt
heteronormativa manligheten.
Två ytterligheter var å ena
sidan den elegante, romantiske
och queere Gösta Ekman och å
den andra, den folklige Edvard
Persson.
I vilka filmer kan man
se det här?
En svensk queer manlighet
som presenteras som och
görs högst åtråvärd hittar vi
i romantiska komedier som
till exempel För hennes skull
(1930), Kära släkten (1933)
och Sara lär sig folkvett (1937)
men även i melodramer som
Swedenhielms (1935) och
Intermezzo (1936).
Hur passade de queera
filmstjärnorna in i
folkhemsbygget?
De utgjorde ett slags motpol
till det nya mansidealet
som socialdemokratin och
folkhems-byggarna förde fram
som åtråvärt under 30-talet.
Men de utgjorde aldrig en
anomali eller ett hot. Även i
det nya demokratiska mans-
idealet fanns en viss mjukhet
inbyggd. Mannens främsta
uppgift i detta folkhemsbygge
var att verka som god make
och närvarande fader, vilket
också är den roll som de queera
manskaraktärerna på film
träder in i.
Hur queera var de kvinn-
liga svenska filmskåde-
spelarna vid samma tid?
Inte lika queera. Kvinnors
queerhet inom svensk film
dröjer ytterligare ett par decen-
nier. Men då rör det sig om en
annan queerhet än den vi
diskuterar i relation till den
svenska 30-talsfilmen, som är
intimt förknippad till genus-
överskridande. De queera
representationerna under 50-
och 60-talen har mer att göra
med ifrågasättande av hetero-
normativitet. Till exempel
ett ibland implicit porträtt-
erande av lesbiskt begär och
identitet.
Var det vanligt med cross-
dressing i 30-talsfilmer?
Jag har till exempel
läst att Nils Ericson
lätt hamnade i kvinno-
kläder på 30-talet.
Ja, crossdressing förekom-
mer relativt ofta som ett rent
komiskt inslag. Det är i synner-
het män – gärna medelålders
och smått korpulenta – som
hamnar i kvinnokläder.
(FLM nr.8 2010)
Kvinnor i manskläder har inte
haft samma komiskt förlösande
effekt. När kvinnor i tidig film
iklätt sig manskläder har det
ofta fört med sig en ökad attrak-
tion, såväl inom själva narrativet
som i relationen mellan bild
och publik.
Varför är inte svenska
filmmän lika queera idag?
Ja, varför är de inte det? Under
de senaste åren är det väl drama-,
action- och kriminalfilm som
dominerat produktionen, genrer
som inte alltid ger utrymme
för en flexibel representation
av genus. De senaste tio åren
har vi i Sverige sett en ökad
genusvariation som möjliggjort
queer och feminin maskulinitet,
men bilden av maskulinitet på
duken har blivit mindre flexibel
och mer trött konventionell.
Könsskillnaden är återigen
presenterad som ”naturlig”
och eftersträvansvärd.
I år var det 70 år sedan Gustaf
Molanders En, men ett lejon!
hade premiär. Håkan Westergren
gjorde den manliga huvudrollen:
”Westergren har ett pojklynne som
få skådespelare, och här är det
den glade grabben och skämtaren
Håkan, som släpper gäcken lös”,
skrev Axon i NDA.
21.
(BERÄTTELSE - Vad ska vi med skådespelare till?) (FLM nr.8 2010)

Arkivbild: SFI
Vad ska vi med I takt med att amatörer och animatörer flyttar fram positionerna minskar utrymmet
för det klassiska skådespeleriet. Skådespelarna får allt färre filmer att spela i.

skådespelare till? Jonas Holmberg frågar sig om vi behöver dem över huvud taget.

22. 23.
(BERÄTTELSE - Vad ska vi med skådespelare till?)
Skådespelaren är hotad från
två håll. Från höger kommer
hotet från datasalen. I allt fler
storbudgeterade filmer väljer
producenterna med djupa fickor
att låta karaktärsskådespelarna
stå tillbaka till förmån för dator-
genererade 3D-modeller. Inte
för att spara in på personal-
kostnader – Avatar är världens
dyraste film någonsin – utan för
att det breddar den karaktärs-
tecknande paletten. Förvisso
används ofta fortfarande skåde-
spelare av kött och blod som
ansiktsmodeller för anima-
törerna att kalkylera minspel
efter, men datorerna lär sig fort.
Det ska inte dröja länge innan
även ett förläget leende kan
animeras trovärdigt utan annan
24.
mänsklig förlaga än databasens
minbank.
Från vänster hotas den
professionella skådespelaren av
mannen på gatan. Cv-ignoranta
filmare som Ruben Östlund
och Roy Andersson struntar i
erfarenhet och utbildningsnivå
när de rollbesätter sina filmer
med ovana amatörer. Inför den
kommande mördarskildringen
Odjuret castade indieskåningarna
Martin Jern och Emil Larsson
700 amatörer de hittade på
Lilla torg i Malmö och sajter
som Bilddagboken. Först när
rollerna var tillsatta skrev de
klart manuset för att passa ihop
med skådespelarna. Amatör-
närvaron har blivit så påtaglig
att många blev förvånade när
Arkivbild: SFI
Håkon Liu valde att arbeta med
Pernilla August i sin debutfilm
Miss Kicki. En ung ambitiös
regissör som vill ha med en
gammal Bergmanskådis?
Om varken storfilmen eller
den smala filmen intresserar sig
för skådespelare, i vilka filmer
ska de spela? Vad ska vi egentligen
ha skådespelarna till?
För att få svar på frågan
promenerar jag upp på Maria-
berget i Stockholm. Där arbetar
Gunilla Röör. Hon är inte bara
en tvåfaldigt guldbaggebelönad
skådespelare, hon är dessutom
gästprofessor i filmskådespeleri
på Göteborgs universitet. Huset
på Mariaberget var tidigare
ateljéer för konstnärer, men
numera, påpekar hon, sitter
konstnärer bara vid en laptop
och behöver inte längre stora
ateljéer för sina färgburkar. Men
skådespeleri kräver fortfarande
svängrum, och det var här hon
för något år sedan provspelade
med Maria Bonnevie inför norska
Margreth Olins heroindrama
Engelen. I Norge älskades filmen
av både publik och kritiker, och
när Engelen premiärvisades
för svenska ögon på Göteborgs
filmfestival i vintras kritiserades
den visserligen för bristande
dramaturgisk finess men lov-
ordades för det hudnära skåde-
speleriet. Och Gunilla Röörs
tolkning av en kvinna som trots
att hon misshandlas av sin man
inte förmår lämna honom känns
både intensiv och – autentisk.
Just autenticitet är ett ord
som ständigt återkommer i
diskussioner om det goda skå-
despeleriet. ”Den här jakten på
någon slags autenticitet tycker
jag kanske är ganska betecknande
för vår tids filmskapande”, säger
Gunilla Röör. ”Ibland är det
jättebra, men jag kan också tycka
att jag saknar ett lyft. Man vågar
inte vara lite kaxig när man filmar,
det ska vara så skitnaturligt.”
Gunilla Röör går runt i
rummet när hon pratar. Hon
lutar sig fram och tillbaka.
Hon ställer sig bakom mig och
plötsligt känner jag hennes
händer på mina axlar.”Känner
(FLM nr.8 2010)
du hur spänningen i rummet att leta efter det autentiska
förändras bara av att jag lutar uttrycket i röstpedagogiskt
mig såhär?” För Gunilla Röör oskolade amatörer. ”Jag kan
handlar det goda skådespele- förakta det här att man alltid
riet om möten och relationer ska ta folk från gatan på film
mellan människor.  för att det ska bli naturligt”,
Men det är inte alltid lätt att säger hon. ”Skådespeleri är ju
skapa goda relationer. Och sant en profession. Det är inte så
eller inte, skådespelarskrået att det ena utsluter det andra,
dras med ryktet att vara jobbiga, och jag tycker att huvudsaken
självupptagna divor som ställer är att man inte försöker leta
massa krav. Kanske är det av efter den gyllene formeln, att
rena arbetsmiljöskäl som sam- så här ska man göra och så här
tidens unga regissörer föredrar ska filmskådespeleri se ut. Den
kompisar och helt vanliga främ- jakten tycker jag är bara mord.
lingar. ”Massor med regissörer Det är lustmord.”
är skiträdda för skådespelare.
De är beroende av oss och vi är En vårig förmiddag en
beroende av dem så egentligen vecka senare träffar jag film-
borde de inte vara så himla kritikern Fredrik Sahlin på en
Cv-ignoranta filmare som Ruben
Östlund och Roy Andersson struntar
i erfarenhet och utbildningsnivå
när de rollbesätter sina filmer med
ovana amatörer.
skräckslagna. Men om det amerikansk kafékedja. Han är
inte blir som regissören tänkt lite trött efter cavan kvällen
kan de uppfatta att skådespe- innan. Vid restaurangbordet
larna jobbar emot dem”, säger hade det diskuterats svenskt
Gunilla Röör. skådespeleri. Sahlin hade precis
Även om Gunilla Röör som en annan filmjournalist i
tycker att det finns många be- sällskapet talat sig varm för det
gåvningar i den unga generation svenska filmskådespeleriet,
svenska filmare som undviker medan en musikervän hade
välmeriterade skådespelare, invänt att det var uruselt. ”Att
så tycker hon att det leder fel många tycker att svenska
(FORTS. FÖLJER)
25.
(BERÄTTELSE - Vad ska vi med skådespelare till?)
Idag är det ingen som är rädd för att vara ”slö
och slapp” i svenska filmer. Det är det klassiskt
professionella skådespeleriets ”äkta tonfall”
som klingar falskt.
skådespelare är så dåliga beror
nog på språket. Vi hör nyanser i
svenskan som vi inte hör i andra
språk. Jag såg nyligen Othman
Karims nya För kärleken, och
Peter Gardiner känns som han
läser rakt ur manus. Men i några
scener talar han engelska och
då känns han jättebra. Antag-
ligen för att jag inte känner
nyanserna i engelskan.”
Fredrik Sahlin är självkritisk
när han reflekterar över hur
han själv skriver om skådespe-
leri. ”När jag recenserar film
har jag märkt att jag väldigt
sällan går in på skådespeleriet.
Om jag fastnar på något i en film
är det nästan alltid berättandet.
Man kräver att en skådespelare
ska kunna leverera och binda
oss i illusionen. De flesta lyckas
med det och då blir de inte
omnämnda alls.” Men han har
en tydlig idé om vad som är bra
skådespeleri. ”Jag tycker att det
goda skådespeleriet är det natu-
ralistiska skådespeleriet”, säger
han. ”Film består av skapandet
av illusion, och skådespelaren
är en del av det. Jag tror att det
26.
är så enkelt: bra skådespeleri är
när man beter sig som vi gör.”
Bra skådespeleri är när man
beter sig som vi gör. Det kanske
låter som en självklarhet för alla
som plockat fram skämskud-
den inför taffliga repliker i
tv-soffan. Men många av den
svenska filmhistoriens mest
framträdande skådespelare
beter sig verkligen inte som folk
gör mest.  lerade fanns ett försök att hitta
Det fanns en tid när svenska
skådespelare spärrade upp ögonen
och flaxade med armarna när
de talade. När Victor Sjöström
stod vid havsbrynet och ilsket
förbannade naturens grymhet
i Terje Vigen år 1917 är det inte
vad vi idag skulle betrakta som
autentiskt skådespeleri. Det är
inte sådär som folk beter sig,
vare sig nu eller då. Ändå är
Sjöström betraktad som en av
de allra största svenska skåde-
spelarna. Den tidiga svenska
filmens expressiva skådespeleri
är såklart en frukt av tystna-
dens begränsning – om ingen
kan höra dig skrika måste du
hitta andra uttrycksmedel. När
ljudfilmen kom försvann också
det värsta viftandet i svenskt
skådespeleri, men inte blev det
skitnaturligt för det.
Ingmar Bergmans filmer har
den mest framträdande positio-
nen i det svenska filmskådespe-
leriets historia, trots att det ofta
låter som att de är inspelade
mitt emellan Dramaten och
talpedagogen. Bergmanskådisar
som Ingrid Thulin och Gunnar
Björnstrand sökte inte den var-
dagsnära autenticiteten, men i
det högtravande och välformu-
in till någon existentiell sanning
som kanske är svårare att formu-
lera med gatusmart slängighet,
en kultiverad förfining som
numera är utrotningshotad.
Men Bibi Andersson verkade
faktiskt trött på det konstlade
skådespeleriet, och förebå-
dade samtidens tveksamma
mumlande när hennes Alma
i Persona utbrast: ”Måste det
vara så här? Är det verkligen
viktigt att man inte ljuger? Att
man talar sanning och att man
har äkta tonfall? Kan man leva
över huvud taget utan att prata
hit och dit, ljuga och svänga sig
och komma med undanflykter?
Är det inte bättre att man ger
sig själv lov att vara slö och
slapp, lögnaktig? Man kanske
till och med blir lite bättre om
man låter sig själva vara som
man är?”
I det första numret av
tidskriften 10tal tecknar
filmkritikern Hynek Pallas en
framtidsbild av den svenska
filmen genom att intervjua
unga regissörer, och framtidens
filmare vill vistas i gränslandet
mellan det dokumentära och det
fiktiva. Till exempel välkomnar
Sandra Lenken amatörerna
och säger att ”det har varit ett
problem att mycket skådespeleri
låter som om det kommer från
Dramatens stora scen”, och
Mikael Bundsen berättar att
han ”har unga filmarvänner
som inte klarar av att se Berg-
man, bara för att tonarten och
spelstilen i hans filmer är en
helt annan än vad den är idag.
De chockeras av det.”
Idag är det ingen som är
rädd för att vara ”slö och slapp”
i svenska filmer. Det är det klas-
siskt professionella skådespele-
riets ”äkta tonfall” som klingar
falskt. ”Vi är inne i en era där
man eftersträvar och fejkar det
autentiska och ett dokumentärt
tilltal insinuerar sanning”,
säger Fredrik Sahlin. ”Och det
är ännu mera eggande om man
har en riktig människa. Då drar
man in publiken i illusionen av
verklighet, och verkligheten har
alltid mycket större tyngd. Vi
har för mycket fejk och plast i
våra liv.”
Till viss del styrs skåde-
speleriet av den teknologiska
utvecklingen. Skådespelare
viftade med armarna under
(FLM nr.8 2010)
Arkivbild: SFI
stumfilmsåren, stod stilla och
talade tydligt när dåliga mikro-
foner krävde det några år därpå.
Om fotografen springer runt
med kameran i enhandsfattning
blir också skådespeleriet ett
annat. Fredrik Sahlin gläds åt
att det digitala skiftet har gjort
det svenska filmskådespeleriet
mer naturalistiskt och banat väg
för de små gesternas dominans.
”Kodordet för det realistiska är
att ta ner och spela så lite som
möjligt. Filmskådespeleri är
inte commedia dell'arte. När
man ser film från 40-60-talet
är det mer teatralt, och det
skådespeleriet funkar inte idag.
En gammal Bergman, hur bra
han än är som berättare, drar
inte in mig i illussionen direkt.”
Fredrik Sahlin exemplifierar
med Simon Staho. Hans senaste
film Kärlekens krigare är ett i
(FORTS. FÖLJER)
27.
(BERÄTTELSE - Vad ska vi med skådespelare till?)
samtiden sällsynt försök till
stiliserat skådespeleri, och
Fredrik Sahlin tycker att det är
intressant men misslyckat.
Skådespeleriet i Stahos Dag
och natt ser Fredrik Sahlin
däremot som nedtonat, naturligt
och lyckat. ”Förutom i den
senaste filmen har Simon
Staho varit mån om att man
ska spela det absolut minsta”,
säger han. ”Och minimalistiskt
skådespeleri känns väldigt
realistiskt. Han har verkligen
öga för överspel.” I Dag och natt
finns en scen där en frustrerad
Mikael Persbrandt väntar på
sin son som inte vill komma
fram till bilen. Fredrik Sahlin
berättar att Persbrandt knappt
hade rört på sig när de spelade
in scenen, men att Staho ändå
tyckte att han spelade för
mycket. ”Han hade blinkat två
gånger, men Staho sa 'Bryt!
Mindre! Mindre!' Det handlar
om att ta ned det till det mini-
malistiska, det är då det blir
på riktigt. Bo Widerberg var
något på spåren när han sa att
skådespeleri ska vara så lätt att
det inte gör några märken ens
på en nykrattad gång.”
28.
(FLM nr.8 2010)
Om "autenticitet" idag är speleri genom att sammanfoga
ledordet för det goda skådespele- de små skärvor av liv som kame-
riet, är ”teatral” ordet som signa- ran förhoppningsvis lyckats
lerar en dålig prestation. Till fånga. ”Skådespeleri görs inte
skillnad från exempelvis Holly- bara av skådespelaren”, påpekar
woods aktörer, så kombinerar de Fredrik Sahlin. ”Det skapas lika jobbat för snabbt, de har jobbat den animationskritiska själv- att det är viktigt. Och det är livs-
flesta svenska filmskådespelare mycket av vad regissören och för mycket med känslor, det är bevarelsedriften hos den stora viktigt att det finns människor
sitt arbete framför kameran med klipparen gör efteråt.” för stort. 'Jag är med barn, jag mängd skådespelare i juryn som vågar gestalta historier om
att stå på scen, och även om de En annan skillnad mellan vill göra abort. Jag hatar dig, jag som röstade på de mänskliga hur vi lever, hur vi beter oss och
flesta kan hålla isär mediernas teaterskådespeleri och film- älskar dig' – vad fan är det. Det krigarna i The hurt locker istället hur vi önskar att vi vore. Ett folk
skiftande krav, så påverkar det skådespeleri är skalan.”När finns inga sträckor, och då blir för de animerade kämparna i som har slutat med det, det är
givetvis yrkesrollen.  man filmar så har man ett det plumpt, det blir stirr, fula James Camerons blockbuster. inget folk. Dem kan man döda
Gunilla Röör menar att den enormt förstoringsglas”, säger bilder, fult ljus och hemskt.” Teaterskådespelarna behöver med ett enda skott.”
största skillnaden mellan att Gunilla Röör. ”Kameran Gunilla Röör viftar med armarna. inga riktade arbetsmarknads-
göra film och teater är makt- kommer att registrera din blick, ”Jag är väldigt aggressiv som insatser, men filmskådespe-
frågan. På teatern har skåde- och du behöver inte spänna du hör.” larna vet om att de är konkur- Redaktör FLM
spelaren det sista ordet – när ut ögonen för att publiken ska En tredje skillnad mellan rensutsatta.
skådisen väl står på scen inför se det. Det finns en fördom att teater och film är att teatern Men att Gunilla Röör har in-
publiken kan inte regissören man liksom ska stirra väldigt aldrig kommer kunna klara sig lett sidokarriärer som professor Gunilla Röör spelar Lena i kommande
påverka längre. En filminspel- mycket när man filmar.” Hon utan skådespelare. Holländska och regissör beror inte på någon filmen Gringa i regi av César Galindo.
ning avslutas däremot med att menar att man ser baksidan av konstnärer har visserligen gjort överhängande rädsla för arbets- Lena reser till Peru där hon träffar
filmskaparna klipper och klistrar det som många tror är filmskå- scenuppsättningar i virtuella löshet. Tack vare alla skickliga Manuel, en fattig lantarbetare från
och modellerar fram ett skåde- despeleri i såpoperor. ”De har världar, men nästan all teater är yrkesmänniskor tycker hon att Anderna som bara vill till Las Euro-
helt beroende av fysiska krop- det svenska filmskådespeleriet pas. Amatören Nivardo Carillo gör
rollen som Manuel.
pars närvaro. Utan skådespelare mår bra – trots amatörvurm och
Tack vare alla skickliga yrkesmän- på scen, ingen teater. För filmare sunkiga löpande band-produk-
är däremot skådespelare bara tioner, och tror att skådespelare
niskor tycker Gunilla Röör att det ett av flera möjliga alternativ. alltid kommer behövas. ”Vi har
svenska filmskådespeleriet mår Det går alldeles utmärkt att ett utsatt yrke”, säger hon. ”Vi
göra fantastiska filmer utan att blir alltid kritiserade och alla
bra – trots amatörvurm och sunkiga anlita en enda skådis. Att Avatar andra tycker jämt tusen olika
löpande bandproduktioner. inte vann Oscarsstatyetten för saker om oss. Ändå ska vi orka
bästa film har förklarats med uthärda och fortsätta och tycka
29.
(BERÄTTELSE - FARLIGA FÖRVANDLINGAR)
Farliga
förvandlingar Det är inte ofarligt att vara skådespelare.
Inte om man draggar efter känslor och lever sig in för
mycket i rollen. Karoline Östman pratar med Helena af
Sandeberg om att förvandlas utan att förlora sig själv.
Fotograf: Niclas Brunzell Make up: Sarah Grundén
”Vi kommer bli lite förälskade,
för vi spelar det, men det
betyder ingenting.” Björn
Kjellman försöker föra vidare
en erfarenhetsbaserad skåde-
spelarlärdom till Helena af
Sandeberg inför inspelningen
av hennes första riktiga
filmroll, i 90-talskomedin
Zingo. Den kretsar kring en
älgporrfilmsinspelning där
ingen utom huvudpersonen
tillika regissören Zingo vet att
det är en älgporrfilm de ska
spela in. Helena af Sandeberg
spelar Zingos flickvän Baby.
”Jag förstod inte alls vad han
menade, men blev ju såklart
jätteförtjust i honom. Nu säger
jag samma sak till andra”,
berättar hon.
Att hålla isär roll och per-
son kan vara svårt. Att låtsas
vara någon annan är inte
utan komplikationer, och kan
innebära jobbigare uppgifter
än att bli lite småkär i Björn
Kjellman. Maria Falconettis
intagande insats som Jeanne
d’Arc i En kvinnas martyrium
från 1928 är fortfarande ansedd
som en av de främsta rolltolk-
ningarna någonsin. Det blev
30.
Det är inte de till synes hals-
brytande stuntscenerna som
utgör skådespeleriets största
fara. Det är att förlora sig själv.
hennes första och sista film.
Efter att ha levt sig in i rollen
som den dödsdömda marty-
ren blev hon själv intagen på
mentalsjukhus.
En annan hyllad rolltolk-
ning av en dödsdömd kvinna
blev en dramatisk följetong i
tidningarna i början av 2000-
talet. Björk som spelade Selma
i Lars von Triers Dancer in
the dark bet sönder en blus
och försvann från filminspel-
ningen i fyra dagar. Hennes
frånvaro från presskonferen-
serna förklarades med att hon
var så inne i sin roll att hon
inte orkade medverka. ”Björk
agerar inte, hon känner. Det
är väldigt svårt för henne,
väldigt svårt för alla”, kom-
menterade von Trier. ”Det
var som att leda en gris till
slakt varje dag”, beskrev han i
efterhand relationen med sin
huvudrollsinnehavare som
till varje pris ville försvara sin
rollfigur. Som von Trier skulle
ta död på. Björk förklarade att
det tog två år att bli Selma och
ett år att bli sig själv igen.
Det är inte bara döds-
dömda martyrer som förtär
(FLM nr.8 2010)
skådespelare inifrån. Robert
Gustafsson berättade tidigare
i år i Svenska Dagbladet hur
han känner sina karaktärer
utan och innan, men att han
blir mindre säker på vem
Robert Gustafsson är. Förutom
att han gillar kall öl och fläsk-
kotlett.
Det är inte de till synes
halsbrytande stuntscenerna
som utgör skådespeleriets
största fara. Det är att förlora
sig själv.
När sonens kompisar på dagis
frågar vad hon jobbar med
brukar Helena af Sandeberg
förklara att hon gör precis
samma sak som de: hon leker.
Och när hon är som bäst så
leker hon lika bra som de. ”När
de leker så tror de på allvar att
de är prinsessor och när jag är
som bäst så är det för att jag
leker Hedda Gabler så jävla
bra att jag tror på det. Den där
känslan man hade som barn,
jag tycker att skådespeleri kan
påminna mycket om det. När
leken blir verklighet.”
Vi ses för att prata om
förvandlingsnummer. Härom
(FORTS. FÖLJER)
31.
(BERÄTTELSE - FARLIGA FÖRVANDLINGAR)
året hyllades Helena af San-
deberg för sin roll som Hedda
Gabler på Stockholms stads-
teater i regi av maken Alex-
ander Mørk-Eidem. Hedda
Gabler, en uttråkad hemmafru
som roar sig med att manipu-
lera omgivningen, hör till de
stora kvinnliga rollerna. ”Det
är en svår och komplicerad
roll, och på pappret var det
länge väldigt svårt att begripa
vem hon är, även om jag kände
igen mig väldigt mycket. Hen-
nes livsleda träffade mig. Att
inte finna men längta enormt
starkt efter mening.” Helena
af Sandeberg berättar att hon
läste och läste och varje gång
kom till en punkt där förstå-
elsen bröts helt och Hedda
bara kändes ”skitkonstig”.
”Plötsligt fattade jag henne
inte alls, ända fram dit var
jag med henne, men där bara
bröts det och jag kände att nu
är hon bara sinnessjuk.”
Hon jobbade vidare och
hittade karaktären, men fort-
farande infann sig en oförstå-
ende distans så fort Hedda
började vifta med vapen och
knivar. ”Men när jag släppte
och slutade tänka på hur
Helena skulle ha tänkt, då helt
plötsligt kom hon och då helt
plötsligt förstod jag logiken
i hennes agerande, utifrån
henne. Så när jag sen spelade
henne tyckte jag att allt var
logiskt. Jag var helt chockad
över att inte alla tyckte det,
att inte alla förstod allting hon
gjorde, för det var helt logiskt
tyckte jag.”
För någon som blev rejält
uppskakad av Helena af Sande-
bergs Hedda är det lite svårt
att förstå. Jag undrar hur det
var när hon gick av scenen.
”Jag försvarar henne mer än
innan jag spelade henne, det
32.
gör jag. Jag kan förstå att det
är fel att ge någon en kniv, eller
en pistol med orden 'Skjut
dig för mig eller för livet'. Jag
vet att det är dumt. Men jag
tyckte det var begripligt efter
ett tag, rollen tog över.” En
vecka innan premiär var hon
Hedda i princip jämt. ”Det
sätter igång konstiga saker i
en, det var ganska jobbigt. Jag
började tycka väldigt illa om
mina motspelare – och det
här är människor jag älskar.
Det var en ilska som gick och
pyrde. Jag och Frida Hallgren
som spelade fru Elvestedt
började till och med diskutera
och nästan bråka när vi var ute
en kväll. Jag stod och grät på
Götgatan klockan tre på nat-
ten. Och vi har aldrig bråkat i
hela våra liv.”
Helena af Sandeberg sänker
rösten och berättar att hon
precis ska göra en filmroll i
den nya filmen om Cornelis
Vreeswijk, där hon spelar en
av trubadurens två fruar Bim
Warne, men det är än så länge
hemligt och jag får inte säga
det till någon. ”Jag känner
att hon börjar komma, hon
smyger sig liksom på.”
Under våren har hon spelat
Petra i biståndsuppgörelsen
Rött och grönt på Stockholms
stadsteater. ”Petra är skitjob-
big – utåtagerande, rakt på,
inte ett dugg manipulativ”,
säger hon och grimaserar. Hon
berättar att hon varit väldigt
noga med att inte gulla till
henne. ”Jag vill att folk på rik-
tigt ska tänka: men gud, hon är
ju inte okej, hon är ju sjuk, hon
kan ju göra vafan som helst,
hon kan ju slåss!”
Jobbet är allt Petra har,
men hon blir av med det när
hon står upp för sina ideal och
anmäler sin chef. Eftersom
(FLM nr.8 2010)
det var en av sex roller i en
ensemblepjäs så konsumerade
den inte henne på samma
sätt som till exempel Hedda.
”Men jag märkte ändå att jag
gjorde konstiga saker som jag
inte gjort tidigare. Jag stod
upp för saker och pratade på
ett stormöte på teatern, sånt
där som jag aldrig gör! Det är
verkligen inte jag! Jag vet att
jag har tänkt: håller jag på att
bli henne nu, för det här var ju
inte likt mig.”
Det var skådespelaren och
dramatikern Konstantin
Stanislavskij som i Moskva för
lite mer än hundra år sedan
började experimentera med
att leva rollen. I tjugoårsåldern
brukade han klä ut sig till luf-
fare eller alkis och ströva om-
kring på Moskvas tågstation.
Något år senare kom han in på
Moskvas scenskola, men hop-
pade av redan efter två veckor.
Lärarna var mer intresserade
av att lära ut hur man blev en
skådespelare än hur man blev
rollen, och effektsökeri och
teatrala tricks intresserade
inte Stanislavskij.
Hans första avtryck i
historieböckerna var med
en uppsättning av Tjechovs
Måsen där han lät skådespelarna
vända ryggen åt publiken.
Men det var inte sådana enkla
effekter som var hans mål.
Snart började han utarbeta
ett system för det som enligt
honom var skådespelarens
uppgift: att ge rollfiguren
liv. Likt sin samtida wienare
Freud ville Stanislavskij genom
dramatiken nå människans
omedvetna, fast med andra
medel. Han försökte både
systematisera hur människor
uttryckte känslor, den djupare
meningen bakom saker vi
(FORTS. FÖLJER)
33.
(BERÄTTELSE - FARLIGA FÖRVANDLINGAR)
Ingen studerade röst och tal under
25 år eftersom de var så upptagna
med att analysera sig själva och
dragga efter käslor.
säger och framför allt hur
skådespelare skulle suggerera
sig själva till att verkligen bli
rollfiguren, och känna vad de
känner. Vilka tankar gnagar
i dem? Vad höjer deras puls?
Vad tänker de på innan de
somnar på kvällen?
Vid mitten av 90-talet stude-
rade Helena af Sandeberg på
Actor's studio i New York.
Grundad av bland andra Elia
Kazan år 1947 och lokaliserad i
en ombyggd kyrka är Actor's
studio ett missionshus där
skådespelare sprider Metoden.
I bestämd form och med stor
bokstav. Metoden utvecklades
först av några amerikanska
elever till Stanislavskij på 30-
talet. Trots att Actor's studio
inte är en regelrätt skola utan
mer fungerar som en workshop
där professionella skådespelare
får möjlighet att finslipa sina
känslomässiga register har
Metoden och dess ideal kom-
mit att dominera amerikanskt
skådespeleri från 50-talet
och framåt. Bland studions
alumni återfinns bland andra
Marlon Brando, Al Pacino
och Ellen Burstyn.
34.
Att kliva in på Actor's studio
innebär kanske mer att träda
in i sitt inre än ett fysiskt rum.
Det är bara från insidan som
sanningen i en känsla kan
komma, skulle man kunna
sammanfatta studions attityd.
En vanlig teknik för att nå till
det egna husets källarvåningar
är affektivt minne – en teknik
som Stanislavskij uppfann
men övergav eftersom den gav
upphov till hysteriska anfall.
Under en hypnosliknande ses-
sion ska personen på scenen i
sitt inre framkalla ett intensivt
minne och låta sig absorberas
av det. Om skådespelaren
lyckas kommer de känslor
som minnet framkallar uppstå
automatiskt. Förhoppningen
är att minnet i fortsättningen
ska kunna användas som en
utlösare för att känna karaktä-
rens känslor.
Det finns en mytologi kring
Actor's studio och dess chefs-
ideolog Lee Strasberg som
nästan lite sekteristisk. När
filmprofessorn Foster Hirsch
fick tillträde till studion för
att studera deras arbete möt-
tes han av en stark motvilja.
(FLM nr.8 2010)
Skådespelarna menade att det
var omöjligt för en utomstå-
ende att förstå vad de höll på
med. Hirsch kunde bli uppslu-
kad av arbetet som utfördes på
scenen, men tyckte ändå att
det mesta var både inkompe-
tent och självsvåldigt – han
såg en bunt saktfärdiga mum-
lare med dålig hållning som
släntrade omkring och kliade
sig oproportioneligt mycket.
Ibland verkade det nästan som
om studion satte likhetstecken
mellan äkta och dåligt. Medan
lärjungarna framhärdar i att
alla som inte använder tekni-
ken fejkar, menar kritikerna
å sin sida att Strasbergs makt
och inflytande ledde till att
ingen studerade röst och tal
under 25 år eftersom de var så
upptagna med att analysera sig
själva och dragga efter känslor.
”Det som är bra med Me-
toden är att det just handlar
om en äkthet, att skådespeleri
någonstans ska vara på riktigt
och att det ska komma inifrån
med en botten.” Helena af
Sandeberg pratar om förvand-
lingen igen. ”Jag tycker om när
jag förvandlas i mina roller
(FORTS. FÖLJER)
35.
(BERÄTTELSE - FARLIGA FÖRVANDLINGAR)
och folk faktiskt tror att det är
jag, att jag är sån. Jag tycker
om skådespeleri där folk bara
har förvandlats.” Men Helena
af Sandeberg poängterar att
det framför kameran eller på
scenen inte fungerar att vada
omkring i gamla känslomin-
nen, som att till exempel tänka
på en gammal olycklig kärlek
när Masja i Tre systrar gråter
över att älskaren Versenius
ska lämna henne. ”Däremot
när jag står innan och precis
ska gå in och möta honom, då
kan jag ladda upp med ett käns-
lominne av att någon lämnat
mig. Men en del använder det
ju nästan som egenterapi och
då blir det fel. Bara för att jag
står och blöder inombords
betyder det inte att det blir
bra eller att publiken känner
något.”
"Ja, det där är ju manövrar
som man annars bara gör inom
ramen för terapiprocesser och
då har man ett skyddsnät”,
kommenterar psykiatern
och psykoanalytikern Björn
Wrangsjö metoderna som här-
stammar från Actor's studio.
Med skyddsnät menar han den
terapeutiska relationen, att det
36.
Skådespelarens jobb är att befinna sig i
ett gränsland som för många är ordentligt
avspärrat och markerat med varningsskyltar.
finns någon som kan slå följe
med en in i minnets helvetes-
kretsar, för att se till att man är
okej. Annars riskerar sådana
inåtgående tidsresor att leda
till en retraumatisering – det
är bara lika hemskt en gång
till och de psykologiska för-
svaren aktiveras för hårdare
upprustning. ”Det finns ofta
ruskigt goda skäl till varför
vissa känslor är svåra att
komma i kontakt med. De är
helt enkelt inte hanterbara”,
fortsätter han.
Björn Wrangsjö misstänker
att skådespelare ofta är bättre
rustade för att ha kontakt med
olika kretsar av känslolägen.
”Jag tror att skådespelare har
psyken som är organiserade
på ett lite speciellt sätt. Att de
under sitt liv format ett slags
delpersonligheter. Inte som
multipla personligheter där
olika personer lever sida vid
sida och saknar medvetenhet
om varandra, utan det finns
en övergripande person,
men också väldigt lättrörliga,
ganska intakta karaktärer
inom en. Man brukar säga
att någon har ganska lätt för
dissociation, när det finns
personlighetsaspekter som är
lite olika och motsägelsefulla,
men som i den inre världen
rör sig sida vid sida och finns
där utan större motsättningar.”
Björn Wrangsjö menar att
den här lättrörligheten gör
att skådespelare kan komma
in, fånga upp, kreera en roll
och gå in i den rollen och
vara Hedda Gabler en hel
vecka och sedan hitta tillbaka
till sig själv. ”En person som
inte har den här flexibiliteten
skulle inte fixa det, skulle inte
kunna ha kontakten med alla
de här känslorna utan att få
avsevärda problem.”
Det må vara ointressant
för biopubliken om skådespe-
lare använder skådespeleri
som egenterapi, men Björn
Wrangsjö menar att det finns
både en terapeutisk kraft och
en utvecklingspotential i att
träda in i roller. ”Man kan ju
också berika sin egen grund-
personlighet genom olika roller,
genom den inlevelsen.” Men att
Helena af Sandeberg förstår
sig själv bättre idag förklarar
hon snarare med att hon fak-
tiskt gått i terapi och inte med
skådespeleriet. Hon menar att
det också finns något förrädiskt
i det. ”Jag kan ju suggerera
känslor, till exempel till att tro
att jag är förälskad i någon.”
Björn Wrangsjö beskriver
hur skådespelarens lättrörliga
psyke kan få slagsida. ”Den kan
göra att man glider undan sig
själv när det kommer till rea-
listiskt eget personligt blodigt
allvar. Man hittar inte riktigt
in, när ett antal tjänstvilliga
roller erbjuder sig att ta hand
om det här hemska. Din bästa
vän har dött och nu ska du
gå på begravning och hur ska
det nu gå till? Ett antal olika
typer av roller anmäler sig:
gör på det här sättet, du vet.
Den nakna, oförställda delen i
personligheten kan vara svår
att hitta in till för somliga.”
Skådespelarens jobb är
att befinna sig i ett gränsland
(FLM nr.8 2010)
som för många är ordentligt
avspärrat och markerat med I november får Cornelis premiär, i
varningsskyltar. Men det finns regi av rocksångaren Amir Chamdin.
gränser också för skådespelare. Helena af Sandeberg spelar Vreeswijks
För att göra en roll måste du andra fru Bim Warne. Den skäggige
ändå orka gå upp på morgonen vislegenden själv spelas av Hank von
och komma iväg till jobbet, Helvete, till vardags frontman i det
oavsett om du är Hedda Gabler, norska rockbandet Turbonegro.
Selma Ježková eller Don Dra-
per. Jag frågar Björn Wrangsjö
var han skulle säga att gränsen
går. ”Att tappa kontakten med
här och nu och istället vara där
och då. Att inte ha ett balanserat
inflöde av nuet. Då tycker folk
att man är knäpp”, säger han.
”Jag vill tro på illusionen till
hundra procent”, säger Helena
af Sandeberg. De bästa före-
ställningarna är de då hon inte
minns den hjärnhalva som
har koll på sceninstruktioner,
repliker, inpassager och utpas-
sager. ”Samtidigt vet jag ju, att
om jag tror på det till hundra
procent, då spärrar de in mig.
För då börjar jag ju tro att jag är
den här människan. Men det är
klart att man leker med de där
gränserna hela tiden.” Leken
blir verklighet, men det är
fortfarande lek ändå.
Medarbetare på FLM
37.
(BERÄTTELSE - EKMANIA) (FLM nr.8 2010)

Banketten (1948). Arkivbild: SFI

Ekmania De flesta fanklubbar är tillägnade Hollywoodskådisar eller popstjärnor.
Så icke Ekmansällskapet. Teresa Axner träffar filmhistoriska fangirls
som vill lyfta Gösta och Hasse ur Bergmans skugga.

38. 39.
(BERÄTTELSE - EKMANIA)
Filmstadens kulturdag
augusti 2008. Temat för året
är Arn, och överallt ligger
konstnö som tillsammans
med den gassande solen ger
ett tämligen surrealistiskt
intryck. I ett av båsen står tre
unga kvinnor och försöker
entusiasmera förbipasserare
för en skådespelare och teater-
direktör som varit död och
begraven i ganska exakt 70
år. Kvinnorna heter Jennifer
Vintkvist, Klara Gustafsson
och Sara Rådling, och de
älskar Gösta Ekman.
Fröet till Ekmansällskapet
såddes när Jennifer av en
slump stötte på en annan
cineast på gamla Filmstaden
ute i Råsunda. Det var Klara.
Den gemensamma vurmen för
gammal svensk film resulte-
rade snart i en hemmavisning
av Gösta Ekmanklassikern
För hennes skull från 1930.
Detta skulle visa sig vara en
ödets afton – där och då beslöts
nämligen att ett sällskap till
Gösta Ekmans ära var en livs-
nödvändighet och måste bildas.
Sara anslöt lite senare efter ett
spontant möte på en julmark-
nad. I april 2007 bestod den
ännu inofficiella gruppen av
40.
(FLM nr.8 2010)
Tre svenska skådissällskap:
för övrigt namngiven efter
Namn: TOFS (Thor Odert Folke Gösta Ekmanfilmen med
Namn: Ekmansällskapet Sällskapet) samma namn). Sverige tycks
Ägnat: Gösta EKMAN D.Ä. och Ägnat: Thor Modéen – om man frekventerar de
Hasse Ekman Bildat: 1982 smånördiga medelklasskret-
Bildat: 2007 Aktiviteter:
Två möten per år. »Vi sar som präglas tydligast av
Aktiviteter:
Picknick på Djurgårdsslätten fröjdas med lättgrogg, den här typen av vuxenlek
Bedrift: Utger medlemstidningen filmvisning med Thor- – översvämmas av husmans-
Ekbladet. filmer samt röker cigarr.« kostätande, punschdrickande
Bedrift: Uppförande av Thor
män i vaxade mustascher
Modéen-staty i Kungsör
och spikraka sidbenor.
Vad är det som gör att
man dras till den här gub-
biga retrokulten? Kanske
är det motkulturens nästa
Namn: Annalisa Ericsson Sällskapet
front, nu när storbolagen
Ägnat: Annalisa Ericsson
tycks ha tagit över varenda
Under våren kommer man vid en ceremoni Bildat: 2009
AktivitETer:
Filmträffar subkultur från punk till hip-
sätta upp en minnesplakett vid lägenheten Bedrift: Erbjuder alla nya hop. Oavsett hur alternativ
medlemmar »autentisk kopia man försöker vara nästlar
på Artillerigatan 30, dit unga skådespelare på signerat idolkort sig kommersialismen och
från 1941.« de sluga marknadsintres-
en gång i tiden vallfärdade för att få agera sena in. Köper jag den här
skivan för att jag själv vill
middagsgäster hos Gösta och hans fru.
ha den, eller har någon
brandingexpert bestämt sig
fem kvinnor i 25-30-årsåldern, festen på dansstudion Chicago BegreppEt “fans” var från fansen i Sverige. Deras årliga för att pracka den på någon
fast beslutna att sprida evang- i Stockholm härom året då mili- början ett namn för baseball- pilsnerfilmspicknick på Djur- målgrupp jag råkar tillhöra?
eliet om Kung Gösta till de tärer och gangstrar trängdes älskare på 1800-talet, men kom gården med tidsenlig mat, Gradvis degraderas jag från
breda massorna. kring drinkarna med tjusiga i början på 1900-talet att appli- resegrammofon och stenkakor kulturintresserad individ till
Året därpå sparkades allt damer i päls. Det kan vara ceras på de ”hysteriska kvinnor” arrangeras till exempel tillsam- kulturell sucker.
igång på allvar: Ekmansäll- stumfilmsperformance och som dyrkade filmstjärnor (även mans med Thor Modéenälskarna Men om ens hobby är
skapet blev en förening med allsång av gamla filmmelodier om det också fanns gott om i Thor Odert Folke Sällskapet, putslustiga komedier från
syfte att verka ”för att Gösta på Filmstadens scen (”medel- män som besökte biograferna). eller TOFS. Även något mer 1934-37, då måste man väl
och Hasse Ekmans arv lever åldern på den brukar vara gan- I sin reportagebok Fans följer ljusskygga individer som vara säker på att man gillar
kvar” samt ”sammanföra kun- ska hög”) eller en temakväll på Fredrik Strage bland andra Johnny Bode har sina förenings- dem för att man gillar dem
skap om dem och utöka deras Cinemateket. I år skulle Gösta några av popstjärnan Darins bildande beundrare. och inte för att någon reklam-
beundrarkrets.” Medan man Ekman fyllt 120 år, vilket inte unga fans när de tillsammans Över huvud taget har det byrå har bestämt det? Vilket
slet med att få ihop stadgar heller kommer att passera smyger upp i idolens föräldrars skett en revival av 20-40-talens multinationellt företag gynnas
och skaffa hemsida passade obemärkt. Under våren kom- trappuppgång och mysryser kultur under de senaste åren, egentligen av att jag tittar på
sällskapet också på att styra mer man vid en ceremoni över tanken på att vara så nära inte minst på grund av burlesk- SVT:s matinéer? Dragnings-
upp lite firande i samarbete sätta upp en minnesplakett vid någon som är så stor. Andra scenens crossover till main- kraften hos en livsstilsvåg
med Filmstaden: Detta var lägenheten på Artillerigatan intervjuobjekt i boken samlar stream. Jennifer intygar att som låter 35-åringar gå till
nämligen året då Gösta firade 30, dit unga skådespelare en skivor, gör långa resor eller det blir lättare och lättare att jobbet med otvetydigt sub-
100 år på scen. Det här med gång i tiden vallfärdade för att driver internetforum i hän- rekrytera medlemmar: ”Det kulturella kläder samtidigt
jubileum och evenemang är få agera middagsgäster hos givenhetens namn. Passion är medvind nu.” För den som som de varken retar upp
ett återkommande tema. ”Vi Gösta och hans fru Greta. Och ligger i fandomens natur, liksom bor i någon av Sveriges större chefen eller ser ut som för-
tänker att nu ska vi ta det lugnt så kommer Carina Burmans en arbetsmoral som inte går av städer finns gott om tillfällen vuxna fjortonåringar ska
ett tag, men så händer det all- bok om honom ut i december. för hackor. att dra på sig äppelknyckar- heller inte underskattas.
tid nåt nytt”, säger Sara. ”Nåt Sysselsättning är det ingen Ekmansällskapet är långt byxorna och gå ut och ta sig Men för Sara och Jennifer
nytt” kan vara 20-40-tals- brist på, inte heller intresse. ifrån de enda organiserade retro- en gröna hissen (drinken handlar det inte om mode
(FORTS. FÖLJER)
41.
(BERÄTTELSE - EKMANIA) (FLM nr.8 2010)

Arkivbild: SFI
Vad är det som gör att man dras till den
här gubbiga retrokulten? Kanske är det
motkulturens nästa front, nu när stor-
bolagen tycks ha tagit över varenda
subkultur från punk till hiphop.

eller livsstil. För dem handlar
det om film. ”Vad som är så
särskilt med Gösta Ekman?”
Chockerad paus. ”Har du
sett honom någon gång?”
Jennifer verkar ha svårt att
bestämma sig för var hon ska
börja. ”Gösta var en av sin
tids mest framstående och
kontroversiella kreatörer.
Han tvekade inte inför att
hyra Dramaten eller 'fräscha
upp Hamlet' med lite ny
dialog. Andra kulturarbetare
drogs till honom. Han fick
människor att slita hårt och
ge allt, och gav tillbaka i inspi-
ration. Han var helt enkelt en
en av Sveriges första riktiga
superstjärnor.”
”Hasse å sin sida var ju
mer en filmare än Gösta, vars
första kärlek var teatern”,
fyller Sara i. Precis som sin
far hade han stor bredd och
gjorde både kritikersuccéer
som Flicka och hyacinter och
lättsmälta farser. ”Hasse
Gösta Ekman, 1890-1938. Skådespelare. Hann
inspirerades av Frank Capra
med 42 filmroller innan sin förtidiga död,
och Noel Coward, och tog
bland annat titelrollen i FW Murnaus Faust
(1926) och som violinisten Holger Brandt i
deras höga tempo och eleganta
Intermezzo (1936) mot en ung Ingrid Bergman. dialog in i en filmmiljö som
Far till Hasse Ekman. mest bestått av antingen folk-
lustspel eller nattsvart drama.
Han svängde mellan det mörka
och det skrattretande och hade
ett otroligt öra för dialog – till
exempel så är det väl få andra
filmskapare som skulle haft
vare sig mage eller talang att
göra en så hysteriskt rolig själv-
mordsscen som den i Flickan
från tredje raden.”  ytlighet och otyglade sexuella
Ett vant brandtal – och
Ekmansällskaparna är utmärkta
representanter för fankulturen.
De är organiserade, kunniga,
passionerade och de jobbar
stenhårt. Men det är något
som inte stämmer med den
här bilden. Den kultur Ekman-
sällskapet är besatt av må
vara utanför mainstream,
men den saknar fankulturens
signum: skräpstämpeln från
omvärlden. Jag vet ganska
lite om Darinfansen som
beskrivs i Strages bok, men jag
är beredd att gissa att de inte
kommer få sätta upp en brons-
plakett i den där trappupp-
gången any time soon. Så vitt
jag vet skrivs det inte fan fic-
tion om Hasse Ekman (inte
för att det inte är en alldeles
ypperlig idé), och förmodligen
arrangerar Darinfansen inte
panelsamtal där litteratur-
vetare får analysera rimstruk-
turen i ”Money for nothing”.
Ändå är själva besattheten
densamma. När man intres-
serar sig för farbröder som
dött för 70 år sedan slipper
man ofta den misstanke om
motiv som kvinnors popkul-
turintresse har en tendens
att behäftas med, men det är
fortfarande lite… märkligt. Att
lägga ner så mycket tid och
arbete för någonting som inte
ger någon ekonomisk vinning
eller status i offentligheten
gör att man riskerar betraktas
som något av en kuf.
Var går gränsen mellan
fankult och kulturarv? Somliga
skulle säga att anordnandet
av till exempel en årlig Hasse
Ekmanfilmfestival knappast
vore en angelägenhet för den
kulturella mittfåran, men att
Bergmanveckan är helt befo-
gad. Gösta Ekman den äldre är
fortfarande i högsta grad kanon
i svensk modern kulturhistoria,
och det är förmodligen lättare
(FORTS. FÖLJER)

42. 43.
(BERÄTTELSE - EKMANIA)
Arkivbild: SFI
för Ekmansällskapet att styra
upp samarbeten med kultur-
institutioner än för TOFS (för
att inte tala om Johnny Bode-
sällskapet – Bordellmammas
visor vinner man inga P1-poäng
på). Man hamnar ständigt i
värdering och listning när man
börjar prata kultur, som om det
vore fråga om ett nollsumme-
spel. ”Ska man bara se en svensk
film, då ska man se Persona.”
Men om man ska se två då?
Eller tjugo? Flicka och hyacinter
lär hamna ganska högt upp på
listan, men 50-talsfarserna där
Hasse Ekman – för att låna ett
uttryck från hans far – ”vilade
sin talang”? Ska de komma
med? Alla dessa frågor kan
sammanfattas: Vilken kultur är
nödvändig?
Det här är saker som
Ekmansällskapets medlem-
mar har funderat mycket på.
Framför allt har de funderat
över all den där kulturen som
blev över. Alla de där begåvade
filmskaparna och skådespe-
larna som i takt med att tiden
gått åsidosatts till utkanterna
av den strömlinjeformade
svenska filmhistorien. ”Det här
får man väl inte säga, men vi
vill bryta Bergmanväldet i Sve-
rige. Det finns en sådan bredd
i svensk filmhistoria – varför
ska vi vara så fixerade vid en
enda person? Det finns så
Hasse Ekman, 1915-2004. Regissör och skåde-
många intressanta filmskapare.
spelare. Gjorde 43 filmer bakom kameran och 53
framför den, bland annat den delvis själv-
Arne Mattsson till exempel!”,
biografiska Kungliga patrasket (1945) om teater- säger Sara och Jennifer håller
familjen Anker. Son till Gösta Ekman d.ä. med: ”Det finns så många
Far till Gösta Ekman d.y. spännande saker att diskutera
44.
(FLM nr.8 2010)
om man bara ”Själva grunden i hela den här föreningen
lyfter blicken
är att bidra till att svenskarna ska få
lite. Man kan
till exempel se en bättre helhetsbild av sin kulturella
många paral- historia. Och att man inte automatiskt ska
leller mellan
Hasse Ekmans tänka Jönssonligan när man hör namnet
och Ingmar Gösta Ekman.”
Bergmans fil-
mer, inte minst
skådespelarna. hör namnet Gösta Ekman.”
Tillbaka till kulturdagen och
Ekmansällskapet hyllar de konstgjorda snödrivorna
bortglömd popkultur som idag ute i Råsunda. Klara, Jennifer
kan patineras som finkultur – och Sara håller på att packa
oavsett hur populära Hasse Ek- ihop. Timmarna har flugit förbi
mans alster må ha varit när det snabbt – båset som sällskapet
begav sig, så är det inte direkt delar med TOFS har under
någon som står och väljer mel- dagen ansatts av en smärre
lan dem och en Adam Sandler- armé av entusiastiska besökare,
komedi till fredagsmyset idag. ivriga att diskutera det finare
Men deras eget kulturutövande nyanserna av Ekmans kultu-
hamnar i en märklig gråzon rella gärning, eller kanske bara
mellan nödvändigt och obskyrt. sugna på att fylla i en stödmed-
De balanserar på en statusmäs- lemsblankett. Detta var 2008.
sig knivsegg. Författarsamtal Intresset för svensk svartvit
och samarbeten med väleta- kultur har inte mattats av sedan
blerade forskare placerar dem dess – tvärtom. Som Jennifer
tryggt i etablissemangets famn, säger: ”Det är medvind nu.”
medan kostymerade picknickar
och temafester hamnar farligt
nära lajv och annan oseriös (för Kulturskribent
att inte tala om töntig) kultur.
Å andra sidan finns inte Ek-
mansällskapet till för att samla Namnet Ekman har i vår spridits ända
finpoäng åt sina medlemmar till New York. Där ingick Banketten,
– de har ett annat, större, mål Flicka och hyacinter och Ombyte
för ögonen. ”Själva grunden av tåg i det 41 filmer starka svenska
i hela den här föreningen är retrospektiv som gick av stapeln på
att bidra till att svenskarna Lincoln Center under april och maj.
ska få en bättre helhetsbild
av sin kulturella historia. Och
att man inte automatiskt ska
tänka Jönssonligan när man
45.
(BERÄTTELSE - Stjärnfall) (FLM nr.8 2010)

Stjärnfall
Vill ni se en stjärna, lycka till. Jonas Holmberg upptäcker
att Fredrik Skavlans pratprogram blivit det svenska
stjärnsystemets svarta hål.

46. 47.
(BERÄTTELSE - Stjärnfall)
"Tack, tack... Tack."
När Noomi Rapace i vintras
guldbaggebelönades för sin
redan ikoniska rolltolkning
i Män som hatar kvinnor var
hennes tacktal sparsmakat.
Många tolkade det som en
demonstrativ bekräftelse på
att hon egentligen inte gillade
filmen så mycket – hon hade
ju i intervjuer talat om att
filmen ”inte är fantastisk” och
slagit fast att den inte hade i
Cannes att göra.
Det brukar sägas att film-
stjärnan har slocknat. Man
säljer inte filmer med lysande
stjärnor längre, utan med
slagkraftiga koncept som stolt
seglar i karibiska havet eller
48.
puttrar på längs Göta Kanal.
Dessutom hotas stjärnans
upphöjt astronomiska position
av den samtida kändiskultur-
ens krav på vardag och demask-
ering. Istället för att beundra
på avstånd vill publiken rycka
av stjärnornas byxor och för-
fasas över vad som finns där-
under. Många väljer att spela
med i spelet och offentliggör
allt inför publikens samtidigt
imponerade och hånfulla
blickar. I höstas twittrade
Lauren Bacall
plötsligt ut bilder
på sin sonson och
sågade Twilight
på mindre än 140
tecken. Det visade
sig sedan att det
inte var den äkta
Bacall, men det
är talande att så
många inte alls såg
något konstigt i att
en av den klassiska Hollywood-
erans mest upphöjda film-
stjärnor plötsligt delade med
sig av anekdoter och bilder
från det allra mest vardagliga.
Twittercrewet köpte bluffen
och auktoriserade hennes
identitet. Någonting har hänt.
Det är snarare Noomi
Rapace som har uppträtt otids-
enligt, nästan som en gammal-
dags filmstjärna. Hon har inte
talat ut om sitt privatliv i medi-
erna och hennes tacktal var
inte ens 14 tecken långt. Var
hennes gåtfulla fåordighet i
själva verket den svenska film-
stjärnans sista dödsryckning?
"Det finns inte några
svenska filmstjärnor.” Vecko-
tidningen Se och Hörs chef-
redaktör Carina Löfkvist är inte
särskilt imponerad av svenska
skådespelares lyskraft. De
amerikanska filmstudiorna har
alltid varit måna om att odla
ett nära samarbete med
bransch- och veckopress, men
Se och Hörs läsare engageras
inte av våra hemvävda film-
stjärnor. Dessutom är åter-
växten dålig, menar Löfkvist.
Joel Kinnaman duger inte.”
Persbrandt är fortfarande den
största skådespelaren, men
både han och Michael Nyqvist
är ganska gamla. Det finns inte
Topplistade skådisar
Antal bärande roller i filmer med 200 000
besökare eller fler under 00-talet:
Michael Nyqvist (6)
Mikael Persbrandt (5)
Peter Haber (3)
Sofia Helin (3)
Jonas Karlsson (3)
Torkel Petersson (3)
Noomi Rapace (3)
Helena Bergström (2)
Jakob Eklund (2)
Lena Endre (2)
Fares Fares (2)
Tuva Novotny (2)
Joakim Nätterqvist (2)
Eva Röse (2)
Johanna Sällström (2)
Björn Starrin (2)
någon svensk skådespelare
som automatiskt är intressant
för oss. Jag vet inte om det ens
är riktigt tillåtet att bli en film-
stjärna i Sverige med tanke på
jantelagen.”
Filmforskaren Olof Hedling
tror inte att det är jantelagen
som har orsakat ödsligheten
i det svenska stjärnsystemet.
”Det har funnits många film-
stjärnor som appellerat till
folkhemsandan, som Sigurd
Wallén”, säger Hedling. ”Bristen
på svenska stjärnor beror
snarare på att det finkulturella
etablissemanget ser filmstjärnor
som triviala och folkliga. När
Harry Schein talade om kvalitet
var det inte filmstjärnor han
tänkte på.” Detta trots att han
själv kallades herr Thulin i
veckopressen, efter stjärnhus-
trun Ingrid.
Innan filmavtalet gjorde den
svenska filmen till en kultur-
politisk hjärtefråga i början av
60-talet verkade den svenska
(FLM nr.8 2010)
filmbranschen Var hennes gåtfulla fåord-
under rent kapi-
talistiska villkor. ighet i själva verket den
Då ansågs det
viktigare att
svenska filmstjärnans sista
skapa filmstjär- dödsryckning?
nor med stark
gravitationskraft. ”Filmbolagen ferna, och precis som i Holly-
hade välfungerande publi- woodtidningen Photoplay
citetsmaskinerier som jobbade vimlade det av hemma hos-
på rätt bra med de kontrakts- reportage med filmstjärnor i
anställda skådespelarna”, de svenska motsvarigheterna
säger Hedling. Och en del Filmjournalen och Filmbilden.
stjärnor hade stor ekonomisk Men, som Leif Furhammar
betydelse. ”Till exempel bar påpekar i Filmen i Sverige, även
Edvard Persson upp Europa- om det svenska stjärnsystemet
film i 30 år. Han drog in en och på många sätt var en efterapning
en halv till tre miljoner per av ett framgångsrikt ameri-
rulle mellan 30- och 50-talen”, kanskt marknadsföringskon-
säger Hedling. cept letade publiken efter helt
Den gemytligt runde Persson olika saker i sina inhemska
var under 30-talet det svenska stjärnor och i Hollywoods
stjärnsystemets mest iögonfal- eleganter. Man ville beundra
lande himlakropp, men även de ouppnåeliga amerikanska
namnkunniga skådespelare som skönheterna i softat ljus, men
Thor Modéen, Tutta Rolf, Sigurd också uppleva lite rejäl och
Wallén och Sickan Carlsson identifikatorisk lumpenhu-
drog svenskarna till biogra- mor från nästgårds.
(FORTS. FÖLJER)
49.
(BERÄTTELSE - Stjärnfall)
Med populära skåde-
spelare som Viveca Lind-
fors, Mai Zetterling och
Nils Poppe expanderade
stjärnsystemet in i 40-talet
innan det började krympa
ihop. Förutom stjärnkri-
tiken i den filmpolitiska
vision som så småningom
skulle göra en tungsint
regissör till Sveriges största
internationella filmstjärna
berodde det på en hårdnad
inomeuropeisk konkur-
rens. I början av 60-talet
var de svenska stjärnaspi-
ranterna tvungna att tävla
inte bara mot amerikaner
som Brando och Monroe,
utan även mot paneurope-
iska stjärnor som Brigitte
Bardot, Sophia Loren och
Gina Lollobrigida. ”Den euro-
peiska filmkulturen hade mer
stjärntyngd under 50-, 60- och
70-talen än vad den har idag”,
säger Olof Hedling. ”Någon
som Alain Delon sålde biljet-
ter också i Sverige. Idag är de
europeiska stjärnsystemen
mer nationella. Skådespelarna
Man ville beundra de ouppnåeliga
amerikanska skönheterna i softat
ljus, men också uppleva lite rejäl
och identifikatorisk lumpenhumor
från nästgårds.
drabbas hårdare av cultural
discount, det vill säga att till
exempel Lasse Åberg är värd
allt i Sverige men ingenting i
Rumänien.”
Men hur mycket Lasse Åberg
än är värd här har han inte
gjort någon film sedan 1999
(prequelen En störd nörds börd
som skulle ge nyckeln till Stig
Helmers personlighet hade
50.
tidigare premiärsatts till julen
2009 men ligger för tillfället
på is). Och att maffiafilmen
Gangster totalfloppade trots
att både Mikael Persbrandt
och Kjell Bergqvist stod högt
i rollistan bevisar att det i
dagens svenska filmbransch
inte finns någon skådespelare
som i sig själv garanterar en
ekonomisk succé.
Michael Nyqvist är på många
sätt unik i samtidens svenska
filmbransch. Han har varit med
i samtliga av de fem mest pub-
likdragande filmerna sedan
millennieskiftet, så för revisorn
är han onekligen en stjärna. Men
likt Edvard Persson, Lasse Åberg
och många andra nationella
filmstjärnor är hans persona
inte den upphöjda filmstjärnans
utan den vanliga mannens.
Hans attraktionskraft är en av
närhet beroende värme, inte en
distanserad lyskraft att beundra
på håll. Och mycket riktigt är
hans cultural discount stor
– ingen i vare sig Rumänien
eller Bulgarien bryr sig.
Stjärnfallen avspeglar sig
bland annat i filmbolagens
marknadsföring. Även om
Michael Nyqvist, tillsammans
med Mikael Persbrandt är
Sveriges största filmstjärna,
spelade huvudrollen i Millen
nium-trilogin, var det ändå
förlageförfattaren Stieg Lars-
sons namn som stod med störst
bokstäver på filmaffischen till
Män som hatar kvinnor. Och
på affischen till uppföljaren
Flickan som lekte med elden,
en häpnadsväckande skapelse
där Noomi Rapace står lutad
mot en brinnande bil, fick han
inte plats alls.
Kanske beror bortpriorite-
ringen av Nyqvist helt enkelt
på en gravitationsförskjutning
i stjärnsystemet – är Rapace
plötsligt större än Nyqvist?
Även om Noomi Rapace
precis som Nyqvist är bosatt
på Södermalm i Stockholm
är hon inte lika djupt präglad
av sitt svenska sammanhang.
Marknadsföraren Martin
Strömberg, som har varit med
att utarbeta Rapaces media-
strategi, tycker att hon har
internationell potential.
”Noomis starka åsikter och
hängivenhet gör i kombina-
tion med att hon är en av få
svenska skådespelare som
klär upp sig för galor och
fotograferingar, att hon fung-
erar som en internationell
filmstjärna.”
Massiv medieexponering
brukar vara nödvändigt för
att en stjärna ska tändas. Greta
Garbo, Sveriges största film-
stjärna någonsin, pratade
dock sällan med någon över
huvud taget. Redan vid 36 års
ålder drog hon sig tillbaka
från all offentlighet – vilket
inte hindrat henne från att
bli den antagligen mest om-
skrivna skådespelaren alla
kategorier. Mer än 100 böcker
har skrivits om henne trots
att hon var så hemlighetsfull,
skygg och avvisande, en gåt-
fullhet som delvis var en Holly-
woodsk strategi. Eftersom
Garbo ändå var så stressad
och talade dålig engelska när
hon kom till Amerika tyckte
MGM:s stjärnskapare att det
var tacksamt att bygga en
image som grundades i att
Garbo inte pratade med pres�-
sen hela tiden.
Carina Löfkvist tycker
däremot inte att Rapace har
egenskaperna som krävs för
att bli en folkligt förankrad
filmstjärna. ”Trots genom-
(FLM nr.8 2010)
slaget som hon har fått senaste
året så är hon väldigt smal”,
säger Löfkvist. ”Varken hon
eller hennes man Ola Rapace
berättar om deras relation eller
äktenskap och då kan man
inte bli riktigt folklig. Vi gör
till exempel mycket hemma
hos-reportage, men de skulle
aldrig ställa upp på det.”
I slutet av mars satt Noomi
Rapace ändå där i talkshowen
Skavlan tillsammans med
sin stilige skådespelarmake.
Säkert var det ett ekonomiskt
välmotiverat karriärsval för
Noomi Rapace att prata i tv om
”Idag är de europeiska stjärnsystemen
mer nationella. Skådespelarna drabbas
hårdare av cultural discount, det vill säga
att till exempel Lasse Åberg är värd allt i
Sverige men ingenting i Rumänien.”
sina gräl med maken och om
hur mycket hon saknar sin
familj när hon filmar i Norge.
För att fortsätta sälja biljetter
efter Salander var det kanske
ändå bäst att montera ner sin
privata barriär.
Men vi som hoppades på
en nygammal filmstjärna, på
en retroskygg gothgarbo för
10-talet, vi stängde besviket
av tv:n.
Redaktör FLM
När Beck – levande begravd får premiär
21 juni har Mikael Persbrandt tolkat
Gunvald Larsson 25 gånger på 13 år.
51.
(BERÄTTELSE - Arbetsintervjun)
Det börjar som en familje-
vecka i Åre. Men så ringer
produktionsbolaget. Ett nattåg
Arbets- senare befinner han sig i ett
vitt konferensrum med utsikt
Foto: Jörgen Löwenfeldt
över en bangård. Framför
honom finns en kamera, en
rollbesättare och en regissör.
intervjun Rolf Lassgård är först. Därefter besätter Catrin Wideryd
Tystnad, tagning:
– Jag måste gå upp och
prata med honom.
Inom några minuter och ett
fåtal repliker avgörs om Jakob
Hultcrantz Hansson tilldelas
ytterligare trettioåtta roller. När Jakob Hultcrantz rollen eller ej. Oavsett utfall är
Hansson far till Stockholm återstår bara en. han utvald. En ringa tröst vid
ett nederlag, men inte desto
mindre sant.
Hemsidor för hoppfulla
skådespelare, som Statist,
Filmcafé och Stagepool,
samlar över hundratusen
medlemmar. Här utdelas tips
om hur rollbesättare tänker
eller hur man förbereder sig
för en casting, och här samlas
branschens jobbannonser.
Beskrivningarna är ofta
knapphändiga ”En glad tjej
till en musikvideo”, ”manlig
isvaksbadare”, ”kille med sym-
patiskt utseende” och ”Lars
Ohly-lookalike”, efterlyses i
rubrikerna. Många reklam-
filmer och så en och annan
dramaproduktion. För medlem-
marna räcker det med ett klick
för att skicka in sitt cv och vara
med i urvalsprocessen.
I de flesta hollywoodska
framgångssagor träder
stjärnan fram från ingenstans,
agerar med ofattbar skicklig-
het, och tilldelas rollen efter
en stående ovation. Det finns
motsvarigheter i verkligheten
– om än inte lika tillspetsade.
På Filmcafé sorteras mer blyg-
samma succéhistorier under
rubriken ”Medlemmar berät-
tar” (eller ”Kunduttalanden”
som det står i webbläsarens
sidhuvud). Peter har gått från
52.
Wallander-statist till replikroll
i actionfilm, Sonny fick impro-
visera som kriminalare i Jesper
Ganslandts Apan och Amanda
har gjort 30 statistroller trots
att hon bara är elva år gammal.
Alla kan bli upptäckta. Roy
Andersson är som bekant en
regissör med förkärlek för
oskolade skådespelare. På ett
liknande sätt tänkte produk-
tionsbolaget Tre vänner inför
arbetet med Snabba cash, då
man sökte autenticitet genom
att casta personer med krimi-
nell bakgrund. Första dagen
med öppen casting lockade
nära trehundra personer.
Catrin Wideryd har arbetat
som rollbesättare i ett decen-
nium. Bland uppdragsgivarna
märks bland andra SVT, Strix
och just Tre vänner. Ett tjugo-
tal personer i Sverige jobbar
heltid med att rekrytera skåde-
spelare och någon utbildning
finns inte. Själv har Catrin en
skådespelarutbildning och en
bakgrund som teaterlärare.
Jobbet består till en början
av att skriva annonser för
nätet, samla svar och välja
ut. Emellanåt gör hon också
sökningar bland hemsidornas
medlemmar.
Inom några minuter och ett fåtal
repliker avgörs om Jakob Hultcrantz
Hansson tilldelas rollen eller ej.
– Härnäst behöver jag en
tolvåring för en mindre roll.
Jag är ute efter ett specifikt
utseende och kommer inte att
lägga ut en annons. Istället an-
vänder jag databasen. Där kan
man kryssa i många fält, bland
annat specifikt på utseende.
Då är det troligt att jag väljer
någon efter bild, säger hon.
Vilka chanser skulle
jag ha om jag skickade
(FLM nr.8 2010)
in mitt cv till dig?
Jag har ingen erfarenhet
och är snart 27 år gammal.
– Det är förstås svårare ju äldre
du blir. Redan vid 22 års ålder
konkurrerar du med eleverna
från scenskolan.
Så jag har dåliga chanser?
– Nej, det skulle jag inte säga.
Inte alls. Först måste vi ge dig
en text och provfilma.
Så drömmen lever?
– Absolut.
Jakob Hultcrantz Hansson
är ingen amatör. Han tillhör
den fasta ensemblen på Västanå
teater och har femton års er-
farenhet från yrket. Likväl är
han spänd när anländer till
Östra järnvägsgatan 27. Exakt
klockan halv två ringer han på.
En lampa lyser. Han är inne.
Ett kontorslandskap, stora
fönster, och så Catrin. Hon
står i receptionen, frågar om
han vill ha något att dricka,
han väljer en caffe latte. Från
köket vankar de över den äppel-
gröna heltäckningsmattan,
hamnar i ett konferensrum.
Regissören Daniél Espinosa är
också där.
– Vi pratade lite om karak-
tären, vad han var ute efter,
säger Jakob. Sen körde vi. Det
gick bra. Efteråt kändes det
som att oavsett om jag får rol-
len eller inte så hade jag gjort
bra ifrån mig.
Han och tre andra skåde-
spelare tampas om att bli Ulf,
en biroll i den första av två tv-
filmer med titeln Den fördömde.
Satsningen har beskrivits som
en svensk motsvarighet till den
brittiska nittiotalsserien Cracker.
(FORTS. FÖLJER)
53.
(BERÄTTELSE - Arbetsintervjun)
Han och tre andra skådespelare
tampas om att bli Ulf, en biroll i
den första av två tv-filmer med
titeln Den fördömde.
Rolf Lassgård var initiativ-
tagare och självklar i rollen
som gammal polispsykolog,
därefter anlitades trettioåtta
andra skådespelare.
Bara rollen som Ulf – en
medelålders man vars sons
kompis blivit mördad – återstår.
Inspelningen startar om bara
fem dagar.
Jakob Hultcrantz Hansson
har länge hållit sig till teatern,
men efter en roll i SVT:s
Familjen Babajou har han sökt
efter annonser och kallats till
provfilmningar i Stockholm.
Roligt, förstås, men förutsätt-
ningarna kan vara svåra.
– Alla arbetsintervjuer
är jobbiga, men här är det så
påtagligt. Man ska leverera
resultat på en gång. Sen handlar
det om situationen i sig, att man
står i ett rum och ska föreställa
sig många saker. Ofta deltar inte
skådespelare som ska spela
54.
emot en. Ibland är det för många
faktorer att gå runt.
Jakob säger att det kändes
bra den här gången, men att
man aldrig riktigt vet hur det
går sen.
– Det är lätt att se en missad
provfilmning som ett person-
ligt nederlag, fast det inte
behöver vara så. Lika gärna kan
det vara så att rollbesättaren
har en annan syn på karaktären.
Så försöker jag tänka de gånger
jag får ett nej.
Vanligtvis använder han
varken Statist, Filmcafé eller
Stagepool. Blandningen på sid-
orna känns inte seriös. Istället
letar han uppdrag genom
Artistkatalogen.com, som före-
trädesvis samlar medlemmar
från Teaterförbundet. Fler roll-
besättare är inne där, tror han.
– Utan internet vore det ett
heltidsjobb att hålla sig à jour
med vad som sker på mark-
naden, i alla fall om man inte
har en agent. Man får gå via de
kanaler som erbjuds. De här
hemsidorna känns bättre än
att ringa folk som får så många
samtal att de varken hinner
eller vill prata med en.
Det säkraste sättet att få
jobb tycks dock vara ett annat:
Att känna en rollbesättare. Eller
åtminstone vara igenkänd av en.
– Det är en kreativ process,
säger Catrin. Man lever med
manuset och karaktärerna i
huvudet. De tar form, och plöts-
ligt känns det ganska givet vem
det skulle vara. Då tar jag in per-
sonerna och provfilmar. Ofta
blir det inte fler än tre-fyra.
Du har själv blivit
provfilmad. Hur är det
att agera då?
– Fruktansvärt. Det är en hemsk
situation. Man blir bedömd och
granskad från den stund man
kliver in genom dörren. Jag
(FLM nr.8 2010)
Foto: Jörgen Löwenfeldt
försöker att få skådespelarna men då kallar vi det ibland läs- roller är genomgående i de
att känna sig bekväma, och tar ning tillsammans med regissör. två filmerna. Trettiofem nya
tid på mig. Det ska inte kännas Man måste ju få en känsla, och ansikten sökes. Redan nästa
som något löpande band. Istället se om man kan samarbeta. dag ligger annonserna ute på
vill jag skapa en bra relation, internet.
och sitter gärna i samtal ett Det är sen eftermiddag.
tag först. Telefonen ringer på en pub i
Till Den fördömde fick alla Gamla stan, där Jakob väntar Journalist
skådespelare utom Rolf Lass- på nästa nattåg. Beskedet är
gård provfilma. positivt. Rollen är hans, och
Hur ofta slipper någon resan tillbaka till familjen i Åre Kriminalserien Den fördömde, om den
det momentet? kan genomföras med en lite traumatiserade psykologen Sebastian
– Egentligen aldrig. Det beror lättare sinnesstämning. Bergman, får premiär på SVT i höst.
på vad regissören vill. Den här – Jag blev jätteglad. Rollen
gången var Rolf Lassgård en av kändes intressant, dessutom
initiativtagarna till projektet. tyckte jag att det kändes bra
Annars blir även riktigt etable- med Daniél. Han verkade
rade skådespelare provfilmade, kunnig och visste vad han höll
på med.
Den första av fyra in-
Den första av fyra inspelnings- spelningsdagar är nästa
dagar är nästa vecka. Då börjar vecka. Då börjar även
nästa uppdrag för Catrin
även nästa uppdrag för Catrin Wideryd, arbetet med
Wideryd, arbetet med att finna att finna en ny grupp
en ny grupp skådespelare. skådespelare. Bara fem
55.
(EFTERTEXTER)
(BERÄTTELSE - EKMANIA)
Att agera eller
inte agera
– Apan (2009)
Hur ska en skådespelare
göra för att leva sig in i en
roll han inte känner till?
Olle Sarri fick balansera
på ett gungfly för att
komma inpå livet på sin
krisande Krister.
Likgiltighet är väl det
värsta som kan drabba ett konst-
verk eller en konstutövare. Men
det var den känsla jag bar med
mig när jag såg Apan första
gången. Här var en berättelse
som tycktes rymma så mycket
av dramatik, av desperation,
av sorg och möjlig begrundan.
Ändå kände jag kallsinnighet
inför verket. En sorts frikopp-
ling från det jag upplevt under
denna korta bekantskap med
den ångestridne huvudperso-
nen Krister på vita duken. Vid
ett återseende med filmen en
56.
28.
tid senare blir orsakerna till
reaktionen mer uppenbara.
Den stumhet som jag
upplever uppstår i första hand
genom spelet – eller snarare
genom bristen på spel.
Arbetet med Apan bygger
på en överenskommelse mellan
filmens regissör Jesper Gans-
landt och huvudrollsinnehavare
Olle Sarri. Skådespelaren har
inte fått tillgång till manus
vare sig före eller under inspel-
ningen. Hans spel, hans reak-
tioner på varje ny situation i
berättelsen skall därmed garan-
teras spontanitet och omedel-
barhet. Skådespelarens upp-
gift blir därmed inte att gestalta
utan att ”vara”.
Och samtidigt upprättas en
ny överenskommelse, en mellan
filmen och oss i salongen som
skall tolka och dechiffrera de
händelser som vi ser utspelas
på vita duken. Vi skall med led-
ning av skådespelarens age-
rande utläsa ett möjligt drama i
det vi ser. Det är en inte kompli-
kationsfri uppgift, eftersom
skådespelaren i kanske 75
procent av alla situationer
vänder oss ryggen.
Apan har spelats in krono-
logiskt. En elak fluga på väggen
till inspelningsplatsen första
dagen skulle kanske ha kunnat
avlyssna regianvisningar lik-
nande den här: ”Olle, du vaknar
alltså upp här på badrums-
golvet med blod på händerna
och på kläderna. Vad gör du?
Kanske vill du tvätta av dig –
och sen så fort som möjligt ta
dig härifrån. En sak bara, gå
inte in i vardagsrummet för då
blir det här bara en kortfilm!”
Apan är ett drama som till
det yttre följer spännings-
filmens berättarmönster. Vi
befinner oss på osäker mark
och skall tillsammans med
filmens huvudperson lösa en
gåta. Identifikation kan i dessa
sammanhang vara ett funge-
rande medel för ett starkare
engagemang i huvudperson-
ens öde eller uppdrag. Men
Ganslandt avvisar denna möj-
lighet genom en regimetod
som snarare distanserar än
erbjuder insikt och inlevelse.
Det finns ett antal tillfällen
då en vidgad förståelse skulle
kunna uppstå. Inte bara vid
besöket hos modern utan också
i en kort och metaforladdad
scen som den vid biltvätten.
Den är kanske menad som ett
dubbelt reningsbad. Men den
koncentration och möjlig efter-
tanke som scenen hade kunnat
uttrycka klipps bort i ett antal
korta indifferenta bilder. Och
varför tillåts vi bara genom
bråkdelen av en sekund se det
fotografi som Krister river
Sarri fick ingen bagge
för sin primat.
sönder? Ganslandt tycks vilja
hålla mystiken levande till
varje pris.
Alfred Hitchcock har vid
ett tillfälle försökt reda ut
skillnaden mellan något som
han i filmsammanhang velat
ge en åtskillnad: mystery och
suspense, mysterium och spän-
ning. Mystery såg Hitchcock
som en intellektuell process,
suspense som rent känslobun-
den, en emotionell process.
Spänning kan uppstå genom
att publiken förses med
led-trådar och upplysningar
som föder fantasin och ett
känslomässigt engagemang.
Mysterier däremot ställer
frågor som lämnar publiken i
sticket eftersom den emotio-
nella inlevelsen blir eftersatt.
I samma andetag deklarerade
Hitchcock att det enda som
han hade ägnat sig åt var
suspense.
Suspense förutsätter också
identifikation, och Hitchcock
var mästare på var att skapa
detta konspiratoriska förbund
mellan de agerande på vita du-
ken och oss i salongen. Hans
mest konstfärdigt konstruerade
dramer, filmer som Skuggan
av ett tvivel, Främlingar på
tåg, Fönstret åt gården, Studie
i brott eller Marnie, vilar tungt
på detta samförstånd. Och i
det mest flagranta exemplet,
Psycho, manipulerar han med
våra lojaliteter och förvänt-
ningar på det mest uppröran-
de sätt när han efter halvtid
tar död på filmens huvudper-
son och vår medsvurna för att
kasta oss i armarna på hennes
baneman som vi tacksamt
accepterar som vårt nya iden-
tifikationsobjekt. Hitchcock
hade naturligtvis stor hjälp
(FLM nr.8 2010)
av sina båda rolltolkare Janet
Leigh och Anthony Perkins,
två amerikanska skådespelare
som vid tiden var några av de
mest vardagligt karismatiska
representanterna för yrket.
Det var inte svårt att i någon av
dem se ett tillfälligt alter ego.
Drama är ett sätt att göra
verkligheten mer väckande,
att skänka vardagen en känsla
av intensitet och uttryckskraft,
av uppseende och fara. I Apan
sker nästan bara nedtoningar
av det dramatiska materialet.
Det vardagligt obestämda
lägger sig som en hinna över
berättelsen. Såhär kan det na-
turligtvis vara i verkligheten,
men är det verkligen riktigt
intressant? Räcker det?
Jesper Ganslandt har med
Apan erbjudit ett mysterium
och prövat ett experiment som
av många recensioner att döma
har uppfattats som fantasi-
väckande. Min utanförkänsla
– eller filmens oförmåga att
fånga mitt intresse – beror,
tror jag, i största utsträckning
på den spelmodell som regis-
sören har valt att pröva. En
modell som inte tillåter skåde-
spelaren att till fullo utnyttja
det som utgör grunden i hans
kunnande, att tolka och
förmedla.
Som det är nu flyter Olle
Sarris Krister tämligen villkors-
löst omkring i den tillvaro som
regissören erbjuder honom. Kon-
frontationer skulle kunna ha
bidragit till att ge ökad kontur
åt och förstärka inlevelsen i
skådespelarens karaktär. Men
Ganslandt undviker dessa
oavbrutet till förmån för sitt
mysterium. Hur har Krister
så smärtfritt kunnat lämna
sjukhuset till exempel? Dit han
(FORTS. FÖLJER)
57.
29.
(EFTERTEXTER)
(BERÄTTELSE - EKMANIA)
kommit med sin svårt skadade
son. Inte heller det korta mötet
hos modern framkallar reak-
tioner av vare sig mer skavande
eller lenande art.
Street-casting har i allt högre
grad kommit att praktiseras
inom svensk film, och i flera
Men någonstans på
vägen har regissören
offrat en berättelse för
ett experiment.
av de mest intressanta verken
från senare år – De ofrivilliga,
Man tänker sitt, Flickan, Sebbe,
ja även Snabba cash – är det
inte i första hand skådespelare
som bär upp berättelserna.
Resultatet är i många fall an-
slående och säkert en följd av
ett samarbete mellan regissör
och icke-skådespelare byggt
på förtroende och tillit.
En del av ett sådant förtro-
ende måste Jesper Ganslandt
ha gett upp när han förde ut
Olle Sarri i det gungfly som är
Apan – att samarbetet trots
detta har haft en stark bas av
tillit och förlitan hyser jag inget
tvivel om. Men någonstans på
vägen har regissören offrat en
berättelse för ett experiment.
Och förvisat en skådespelare
till en övergivenhet som inte
bara tillhör rollkaraktären. I
vilket fall kan kanske experi-
mentet leda till en diskussion
kring förutsättningarna för
filmskådespelarens vara på
vita duken.
Filmkritiker, författare och filmare
58.
28.
13 utmaningar
för skådespelar-
konsten
I glappet mellan
verklighet och illusion har
skådespelare möjlighet
att omförhandla hur
identiteter formas. Men
antar de utmaningen?
För alla som någonsin har
upplevt att den egna utsidan
korresponderar riktigt illa med
insidan, torde begreppet per-
formativitet förr eller senare
uppenbaras som ett litet mira-
kel. Ordet performativ används
inom de flesta konstarter och
har tillämpats på allt från rela-
tionell konst till poesi och lit-
teratur. Begreppet är förföriskt
eftersom det både har en rad-
ikal, politisk potential samti-
digt som det är tillräckligt brett
för att tillåta varje kontext att
formulera sin egen version.
Det talas om performativitet
inom både film och teater, men
sällan om en performativ skåde-
spelarkonst, eller vad detta
skulle innebära. Beror denna
avsaknad på ett svalare teore-
tiskt intresse inom skådespeleri,
eller på att lockelsen förefaller
svagare inom en konstform som
tar det performativa för givet?
Termen performativ kommer
från den brittiske filosofen J.L.
Austin och hans föreläsnings-
serie How to do things with
words. Här delar Austin upp
yttranden i två kategorier, dels
sådana som enbart är konsta-
terande beskrivningar, och
dels sådana som också utför
en handling. Det är de senare
som är performativa. Exempel
på performativa yttranden är
”härmed döper jag dig till…”,
”härmed dömer jag dig till
livstidsfängelse”, ”jag lovar att
aldrig mer ljuga”. Det första
yttrandet utför ett dop, det
andra yttrandet utfärdar en
dom och det tredje ett löfte.
Insikten om att vissa ytt-
randen också är handlingar
har öppnat upp för en mängd
tolkningar och vidare reflek-
tioner kring fenomenet perfor-
mativitet, vilket allt sedan dess
har utövat stor dragningskraft,
i synnerhet inom områden där
ordet står i fokus. Ty om ordet
kan ses som en potentiell hand-
ling vidgas med ens förfat-
tarens, skribentens och
filosofens handlingsutrymme
markant.
Den person som har fört
tänkandet kring performativi-
tet längst och i en mest radikal
riktning är den amerikanske
filosofen Judith Butler. För
Butler är performativiteten i
hjärtat av konstituerandet av
det mänskliga subjektet. Varje
individ formas och tillskrivs
sin identitet genom en väv av
gester, åtbörder och handlingar.
Dessa åtnjuter sin performativa
kraft genom att stödja sig på
tidigare liknande handlingar
vars utföranden cementerar
invanda kategorier. Ingen av
dessa kategorier är ursprung-
liga eller eviga, men lik förban-
nat hänger de seglivat kvar
eftersom de upprätthålls genom
upprepade citat, formulering-
ar och handlingsmönster som
gång på gång reproducerar
samma föreställningar om
vad som är en kvinna, en
man, en främling.
Men ponera att den
väv av citeranden som
format ens subjektivitet
har bestått av förolämp-
ningar, okvädningsord och
tillmälen? Eller att man
inte alls känner igen sig
i den tillskrivna identi-
teten, att man bär den som
en tvångströja? Denna
oönskade, påtvingade ident-
itet formar oss vare sig vi
vill det eller inte, ty ingen
väljer själv att bli en ”svart-
skalle”, ”hora” eller ett ”cp”.
Detta betyder inte att det
mänskliga subjektet är
svagt eller motståndslöst –
det betyder att hon ingår i
en social kontext som finns
där redan före henne. Så-
tillvida att du är en socialt
integrerad varelse kommer
omvärlden att påverka
dina identiteter.
lyckligtvis finns det
kryphål, metoder att desta-
bilisera systemet – enligt
Butler ingår vi ofrånkomli-
gen i ett system – nämligen
genom verkställandet av
en systematisk olydnad.
Olydnaden kan gå ut på att
felcitera och överdriva de
diskurser som kodar oss
som ”svartskalle”, ”hora”,
”cp” eller ”bögjävel”. Att
överdriva och på så vis
blottlägga de mekanismer
som i vanliga fall arbetar
på ett mer dolt och svåråt-
komligare vis. En av de strate-
gier som Butler föreslår, och
som har blivit den mest
kända och mest misstolkade,
(FLM nr.8 2010)
3 av JL
Kom närmare (2010)
är drag: När den manligt
kodade kroppen klär ut sig
’som en kvinna’ och över-
driver de kvinnliga yttre
egenskaperna, blottläggs
dessa egenskaper som just
något yttre, snarare än som
något essentiellt. Det Linnéa Cart-Lamy som den ena av de
handlar med andra ord poserande tjejerna i De ofrivilliga var
om att visa på hur sådant inget lyckokast till casting. Det visar
som vi tar som naturligt, hennes fina insats i Maria Erikssons
grundmurat och givet Kom närmare som ingick i vårens
genom omskrivningar och kortfilmssatning på Folkets bio.
förskjutningar avtäcks som
konstruktioner byggda på Framtidens melodi (2010)
ideologi, normer och för-
domar. Men strategier som
bygger på parodi eller drag
är inte nödvändigtvis sub-
versiva i sig, utan kan i lika
hög grad reproducera givna
föreställningar och normer,
och i värsta fall även för- Gitarristen Januz hamnar i klammeri
värra, det vill säga stärka med vakterna på Bergsviks köpcen-
dem. (Stora delar av det trum i Karlstad. Hans manager, Stig
mediala landskapet ter sig Manner, är inte nöjd. Med formsprå-
idag mer eller mindre som ket hos en genomsnittlig SVT-
en parodi på sig själv, utan dokumentär är Framtidens melodi
att det ter sig det minsta en lite speciell spelfilm. Skådespe-
subversivt.) leriet känns också besläktat med
För skådespelarkonsten kufporträtt som Plötsligt i Vinslöv eller
torde den performativa Guldörat. Långfilmsdebut av Jonas
utmaningen vara extra lad- Holmström och Jonas Bergergård, än
dad. Dels eftersom många så länge utan distribution.
av de strategier som är an-
vändbara inom exempel- Ormen (1966) 
vis ett litterärt eller konst-
närligt fält redan är inkor-
porerade i själva yrkesut-
övningen, dels för att hela
arbetsfältet kan sägas
utgöra ett slags arena för
förhandling och omförhand-
ling av identitet och sub- Sandrews fortsätter sin dvd-gärning
jektivitet. På så vis liknar med Hans Abramsons Ormen efter
skådespelarens arbetsfält Stig Dagermans debutroman. Chris-
det veck i representationen tina Schollin blev guldbaggebelönad
som skapar antingen ett för rollen som köksan Iréne som
utvidgat eller ett begränsat kastar mamma av tåget.
(FORTS. FÖLJER)
59.
29.
(EFTERTEXTER)
(BERÄTTELSE - EKMANIA)
handlingsutrymme för var
och en av oss. Härmed har
skådespelaren en möjlighet
att inte bara förmedla, men
också att omförhandla över-
gången mellan person och
karaktär samt sätten varpå
identiteter formas. Skådespeleri
innebär ett arbete med skillnad;
i tid och rum, mellan verklig-
het och illusion, skådespelare
och karaktär, och genom sina
kunskaper arbetar skådespe-
laren med att hantera denna
skillnad.
Skådespeleriets performa-
tiva utmaning skulle därmed
kunna bestå i att granska,
undersöka och pröva varför
skillnader iscensätts på just
dessa sätt, och inte på några
helt andra sätt, för att därmed
destabilisera invanda ekva-
tioner. Ett sådant prövande
skulle kunna synliggöra frågor
kring identitet, och hur den
för film så viktiga funktionen
identifikation ofta konstru-
eras utifrån en normativ
förförståelse.
Min fråga är då: Hur skulle
man kunna iscensätta skill-
naden mellan fiktion och verk-
lighet, ting och representation,
skådespelare och karaktär, på
nya och mer subversiva vis,
som inte enbart reproducerar
stereotyper men inte heller
förfaller till ren parodi? Och
vilka avvikelser i överföringen
och representationen av karak-
tärer är tillåtna, och vilka är
däremot fortfarande otänk-
bara, och varför?
Skådespeleri måste vara ett
av de svåraste områdena om
man är intresserad av att arbeta
med subversiva performativa
praktiker, men kanske är det
därför också så spännande,
och glädjande, när det väl
sker, och vid upptäckten
60.
28.
av sådana möjligheter.
Förslag på några performa-
tiva utmaningar för skådespelar-
konsten:
1. De oskrivna lagar utifrån
vilka gestaltning och repre-
sentation sker bör synliggöras
och omformuleras.
2. Fler kvinnor än Tilda
Swinton bör kunna spela
manliga karaktärer.
3. Fler svarta än Denzel
Washington bör kunna spela
etniskt ”neutrala” roller, och
inte enbart blir typecastade som
”den svarte” eller ”den andre”.
4. Inte ”fler vanliga ansik-
ten”, men inte heller ”fler ovan-
liga öden”, utan: ”fler ovanliga
ansikten borde kunna gestalta
fler vanliga öden”.
5. Om underhållningsvåldet
ska fortsätta härska: Sträva
efter en demokratisk och jäm-
lik fördelning av de kroppar
som uppvisas som offer eller i
en fragmenterad, styckad och
lemlästad form, det vill säga:
kvotera in fler manliga och
vita dödsoffer (här är pulp och
skräck med deras indiscrimi-
nate violence ett bra föredöme
för europeisk och amerikansk
så kallad kvalitetsfilm).
6. Inte ”fler bra kvinnliga
roller”, utan ”fler roller åt bra
kvinnor” (se 1. och 2.).
7. Uppmuntra ”omöjliga”
identifikationer: Om betrak-
taren – oavsett kön, ålder eller
etnicitet – förväntas besitta
tillräckligt mycket inbillnings-
förmåga för att kunna identi-
fiera sig med en ung trollkarl,
en fransk sjuttonhundratals-
prinsessa eller en grekisk
halvgud, borde hon också ha
kapacitet nog att identifiera
sig med samma karaktärer
oberoende av deras ålder, kön
eller etnicitet.
8. Undersök möjligheten
att visa upp unga flickors
sexualitet på ett bejakande
vis, det vill säga utan att de
framställs som antingen offer
(för en tvingande manlig
sexualitet) eller som psykiskt
störda och destruktiva.
9. Så länge den andre enbart
framställs i rollen som offer
för någons handlingar och
begär (hon råkade ut för) kom-
mer hon fortsatt att framstå
enbart som den andre, efter-
som en subjektsposition är
avhängig en självständig for-
mulering av det egna begäret.
Således: synliggör den andre
(den främmande, kvinnan,
den funktionshindrade) samt
hennes begär som något i sin
egen rätt.
10. Begrunda följande
relationer:
a) manlig besatthet = nörderi
b) kvinnlig besatthet = galenskap
a) manlig extas = livsglädje
b) kvinnlig extas = galenskap
a) manlig hänförelse = sublimitet
Inte ”fler vanliga ansikten”,
men inte heller ”fler ovanliga
öden”, utan: ”fler ovanliga
ansikten borde kunna
gestalta fler vanliga öden”.
b) kvinnlig hänförelse =
galenskap
11. Det är inte skådespe-
larnas skönhet i sig det är
fel på (osunda, ouppnåeliga
ideal etc), utan den funktion
som den konventionellt ges
på film – det vill säga, en
passiv vilopunkt för blicken.
Skönhet står inte i motsats
till ”vanlighet” eller ”fulhet”,
utan i motsats till ”agens”
– och det är detta som är
problemet.
12. ”Tadeusz Kantor talade
om det 'ovärdiga i att re-
presenteras', en skåde-
spelare skall inte försöka
föreställa en verklig män-
niska, han är något annat;
skådespelare. Bara detta att
försöka härma en annans
röst, föreställa sig hur den
låter. Försöka ta sig in i den.
Inlevelse är ju i själva verket
ett slags våldtäkt.”
13. ”När allt har sagts,
när scenen tycks ha upp-
hört, finns det som kom-
mer efteråt […] av tröghet
sträcks skådespelarna ut
mot ögonblick som tycks
’döda’. Skådespelaren
begår ’fel’.”
Författare
Sanna
stereotyper
– Så som i himmelen (2004)
Du kanske tycker att
svenska skådisar är
pinsamt fyrkantiga,
men prova att se dig
omkring. Ibland blir det
inte bättre än så.
Inget är så kliché som
begreppet ”kliché”. Gud
vad jag hatar det. Jag använ-
der det naturligtvis själv,
ganska ofta dessutom. Det
är det som är så tröttsamt
med termen; när man väl
känner till den så kan den
appliceras på väldigt
mycket. Och ju fler filmer
(FLM nr.8 2010)
man ser, böcker man läser,
låtar man hör – desto mer 3 av JH
tvingas man sortera in i
kliché-mappen. Så följer Skrapsår (2009)
ens kulturkonsumtion en
exponentialkurva rätt ner
i depressionen. Ingenting
får man älska förbehålls-
löst, om man är en modern
kvinna med 120 högskole-
poäng inom estetiska
vetenskaper. Det går att förlåta den i övrigt
Men, de allra flesta huvudlösa guldbaggejuryn bara på
människor har väl ingen- grund av att årets kortfilmsbagge
ting emot dem. Klichéerna. gavs till Gabriela Pichlers Skrapsår.
Schablonerna. Stereo- Ett gäng unga amatörer presterar
typerna. De allra flesta ett tonsäkert ensemblespel som
människor anser nog att minner om den franske förortsskild-
det är en välfunnen bild av raren Abdel Kechiches L'Esquive.
lycka, när Michael Nyqvist
springer ut på ett rapsfält Ett liv – en film om Pia
och sträcker armarna mot Degermark (2010)
himlen. De allra flesta män-
niskor nickar nog igenkän-
nande när Lennart Jähkel
porträtterar en norrlänn-
ing (ytterligare karaktär-
istik överflödig). De allra
flesta människor ser nog
en Beck-film och tänker att Tonåriga Degermark var känd
”det här var väl ett stimu- som kungens flickvän när hon fick
lerande persongalleri!” huvudrollen i Bo Widerbergs lyriska
Nä. Så vet jag i ärlighetens Elvira Madigan (1967). Världen låg
namn inte om de tänker. för hennes fötter, men i Jacqueline
Själv brukade jag Ramels och Amie Björkstedts tra-
sitta på min kammare och giska dokumentär förklaras varför
bespotta dessa, och andra det blev hennes enda film.
svenska filmklichéer. På
något vis blev jag mer illa Den stilige arbetarpojken
berörd av dem, än av Holly- (2010)
woods frekventa övergrepp
mot min intelligens ( jag
är en sån som blir glad om
Pretty woman ska gå på
tv). Det är alltid svårt att
gå med på någon annans
skildring av ens eget kvar- I Filip Holms korta svartsjuke-
ter. Jag tittade helt enkelt drama är Mats Flink intensiv som
på de här svenska filmerna demonregissören vars paranoia
och tänkte: Jag bor här. Jag och sexuella neuroser hamnar
talar det här språket. Jag mitt i debatten om manliga geniers
känner det här folket, och svinerier på svenska scener.
ni LJUGER! Ja, just så.
(FORTS. FÖLJER)
61.
29.
(EFTERTEXTER)
(BERÄTTELSE - EKMANIA)
Lennart Jähkel som stereotyp
norrlänning i Så som i himmelen.
Klichéerna var provoce-
rande därför att de var lögner,
desinformation, barbariska
simplifieringar.
Men så en dag beslutade
jag mig för att lämna kam-
maren och bege mig ut på
promenad. Bäst som jag gick
där på landsvägen, hände
något mycket oväntat: Jag såg
honom. Mitt i den skånska
myllan stod han, Mannen på
rapsfältet! Våra blickar möttes.
Det var förvisso inte Michael
Nyqvist. Och han sträckte inte
armarna mot himlen, istället
var händerna frenetiskt upp-
tagna av en obscen aktivitet
i de nedre regionerna. Men
hallå, här var i alla fall en män-
niska som stod på en åker och
bejakade livet, i den verkliga
verkligheten.
Efter denna lilla episod kom
jag att betrakta min omgivning
med nya ögon. Kanske var egent-
ligen allting precis så som i
filmerna? Och mycket riktigt.
Poliserna som patrullerade på
Nobeltorget tycktes samtliga
vara regisserade av Harald
Hamrell. Mina norrbottniska
fränder var bondska, burdusa
och jävliga på fyllan. Överallt
såg jag tillyxade karaktärer,
teatrala känslouttryck, styltiga
dialoger. ”All the world’s a stage”,
skrev Shakespeare. Men jag
tror bestämt att hela världen
är en svensk filminspelning.
28.
62.
Kanske är det inte för-
ljugenheten, utan sannings-
halten i klichéerna som provo-
cerar. Kanske måste vi våga
tänka tanken att Kay Pollack
har en resonabel verklighets-
uppfattning.
Det står en man på raps-
fältet, vare sig vi vill eller inte.
Bejaka!
Författare
Sängvägen
– Bel Ami (1976)
– Flossie (1974)
– Justine och Juliette (1975)
– Molly – familjeflickan (1977)
Porrfilmen är inte främst
känd för sitt stora
skådespeleri. Kanske är
det för att vi vanemässigt
förknippar skådespeleri
med trovärdig recitation
av välskriven dialog. Men
sexuella filmuppträdare
har andra företräden.
Den svenska skådespelaren
Marie Forså torde inom sin
genre kunna betraktas som
något av en filmstjärna.
Ändå återfinns hon inte i
standardverket Filmen i Sverige
av Leif Furhammar. Som en
av redaktörerna till en kom-
mande antologi om svensk
film får jag erkänna att hon
nog tyvärr inte förekommer
där heller. Forså arbetade helt
enkelt inom en filmgenre som
inte riktigt passar in i den
officiella filmhistorien: de filmer
hon medverkade i bör räknas
till en grupp av mer eller min-
dre pornografiska sexfilmer,
sådana filmer som, enligt
Furhammar, främst gjordes
för export (och därmed inte
riktigt hör hemma inom den
svenska filmhistorien). Forså
var med i vad man skulle kunna
kalla ”kvalitetsporr”-produk-
tioner av Mac Ahlberg och
Inge Ivarson, som Flossie (1974),
Justine och Juliette (1975),
Bel Ami (1976) och Molly –
familjeflickan (1977). Hon var
också med i filmer som Joe
Sarnos svensk-schweiziska
Den pornografiska jungfrun
(1973) och Vild på sex (1973),
samt den västtyska Lifterskan
(1974). Dessutom agerar hon
alltså berättarröst i Den k…
familjen (Heinrich Arlach, 1976).
Som sex- eller porrskådis
tillhör hon alltså inte den
svenska skådespelareliten,
tvärtom är det något som per
automatik utesluter henne
därifrån. Det är väldigt enkelt
att säga att porrskådisar är usla
skådespelare. Få – om någon
– kommer att säga emot en.
Samtidigt finns det också en
idé om att det skulle vara lätt
att vara porrskådis, att det inte
krävs någon särskild talang
utom ett någotsånär passa-
belt utseende och avsaknad
av hämningar. Den här idén är
egentligen beroende av före-
ställningen om sex som något
alla kan, något så naturligt och
kroppsligt betingat att det går
av sig själv. Trots att sex i allra
högsta grad är ett inlärt bete-
ende – inte att ha sex men hur
man har sex. Sociologer och
sexologer talar om det sexu-
ella scriptet, ett slags manus
för hur vi beter oss sexuellt.
Det är biologi och kultur i
Fejkad njutning? Marie Forså
utmanar skådespeleribegreppet.
skön eller oskön förening.
Tanken att det skulle vara
lätt att vara porrskådis har
också att göra med porrens
dokumentaristiska ambitioner.
Porren vill bildbevisa att sex
äger rum, på riktigt, framför
det registrerande kameraögat.
Hårdporrtagningarna – det
vill säga närbilder på genitalier
under samlag – är en av porrens
viktigaste komponenter efter-
som de visar att ”detta är inte
fejk”, det händer på riktigt. Film-
forskaren Linda Williams menar
även att ejakulationstagning-
arna (”the money shots”) som
också definierar genren, är där
för att agera bevis på att inte
bara sex utan även sexuell njut-
ning äger rum. Samtidigt ser
inte det sex som finns i porr-
filmer nödvändigtvis ut som det
sex de flesta människor vanligt-
vis har – porren föredrar ställ-
ningar som är visuellt tydliga
och situationer som tilltalar
olika sexuella fantasier. Å ena
sidan alltså dokumentaristiskt,
å den andra kanske inte hundra-
procentigt realistiskt. Både
porrens ivrigt framhållna doku-
mentarism samt idén om att alla
kan ha sex påverkar vår bild av
vad det är att vara porrskådis.
Föreställningen om att
porrskådisar inte är riktiga
skådespelare kanske är slent-
rianmässig men samtidigt
ligger det något i den. I en
numera nedlagd blogg skrev
en amerikanska strippa och
porrskådis som kallar sig
Renegade Evolution att hon
hellre kallar sig ”performer”
än ”actor”. Den amerikanske
Sociologer och sexologer talar om det
sexuella scriptet, ett slags manus för
hur vi beter oss sexuellt.
porr- och filmforskaren Peter
Lehman skriver i boken Porn-
ography: Film and culture:
”Eftersom porr inte investerar
mycket i fiktionens trovärdighet,
erkänner den att åskådaren
egentligen tittar på skådespe-
lare som uppträder sexuellt,
inte på spelade karaktärer.”
Ur det perspektivet skulle det
alltså kunna ligga något i att
porrskådespelare inte riktigt
räknas i samma kategori som
(FLM nr.8 2010)
vanliga skådespelare när man
skriver filmhistoria. De uppträ-
der med sina egna kroppar
utan att ha någon annan roll
än just porrskådisens att spela.
Trots det tror jag – vilket Leh-
man också menar – att porrens
skådespelare är viktiga för vår
förståelse av den pornografiska
filmens värde och funktioner.
Alldeles oavsett kan jag, som
porrforskare, tycka att de är en
i allra högsta grad relevant del
av filmhistorien, kanske fram-
för allt vad gäller den period
då Marie Forså var verksam.
Forså är ett särskilt fall
eftersom hon aldrig lät sina
könsdelar bli filmade i närbild
under samlag. Hon förekom-
mer följaktligen inte i några
hårdporrtagningar. Att detta
fungerade, och att man ändå
kallar henne porrskådis, har
att göra med att den pornogra-
fiska filmen inte helt hade fun-
nit sin form vid den här tiden.
Även om det fanns hård-
pornografiska filmer i olika
format var många av de här
tidiga porrfilmerna antingen
helt mjukpornografiska, blan-
dade mjukporr och hårdporr,
eller innehöll väldigt explicit
mjukporr, som visade erek-
tioner och samlag tillräckligt
ingående för att låta ana att
de inte är simulerade. Det var
i den typen av filmer Forså
medverkade.
Men det finns också en
livaktig biografisk legend om
Forså, som handlar om att hon
faktiskt hade sex, på riktigt,
med sina motspelare under
inspelningarna. Så även om vi
(FORTS. FÖLJER)
63.
29.
(EFTERTEXTER)
(BERÄTTELSE - EKMANIA)
inte får det bildbevisat för oss,
genom en närgången kamera
som registrerar penetrationen,
vet vi genom hennes legend
(och den explicita mjukporren
låter oss ibland ana) att det
händer på riktigt. Det finns en
märklig hora/madonna-para-
dox i Forsås stjärnpersona –
å ena sidan frigjord, sexuellt
utlevande, oskuldsfullt ohäm-
mad vilket understryks av
hennes pornografiska ”perfor-
mance”, genom hennes ljud
och rörelser under sexscen-
erna, å den andra en kvinna
som håller på sig, som inte
släpper in kameran på det
allra mest intima och därmed
fortsätter att reta åskådaren
med vad han (eller hon, för
den delen) inte får se.
Filmforskare
Kapitalist i
backslick
– Exit (2006)
– Göta kanal 2 – kanal-
kampen (2006)
– Sommaren (1995)
– VD (1988)
Skurkarna kommer
inte sällan från
den välkammade
överklassen i svenska
filmer. Högborgerliga
Johan Rabaeus har
blivit den svenska
filmens kapitalistsvin
inkorporerad.
28.
64.
"Den hänsynslösa storfinan-
sen kom delvis att ta över
huvudrollen som en farlig
maktfaktor i genretraditionen”,
skriver Daniel Brodén i
Folkhemmets skuggbilder
om svensk kriminalfilm från
1980-talet.
Men den hänsynslöse
kapitalisten är förstås inte
en figur man bara ser i
kriminalfilm. Inte heller,
förstås, först från eller
exklusivt under åttio-talet,
även om iakttagelsen att
finansen svinade till sig lite
extra under åttiotalet säkert
är helt riktig. Ska man peka på
en tidig börsmanipulerande
filmskurk med bakåtslickat
hår kan man peka på Rudolf
Klein-Rogge i Dr. Mabuse,
spelaren från 1922.
För att röra sig framåt
och hemåt – vem minns inte
Ernst-Hugo Järegårds ärke-
svin till verkställande direktör i
Stig Larssons VD? En doft, för
att inte säga stank av sadistisk
överklassig ondska och en oför-
glömlig rollprestation. I Dra-
matenuppsättningen som
också filmades för tv 1988
spelade Johan Rabaeus tras-
proletär mot Ernst-Hugos
”Jag-har-många-olika-bekan-
ta-som-jag-betraktar-som-
människor”-direktör.
Nu drygt tjugo år senare
kan man väl säga att Rabaeus
övertagit Järegårds roll. Han
uppträder väl så ofta som den
bakåtkammade, kostymbärande
ondskan. I filmen som bär just
det namnet – Ondskan – är han
den oljige patriarken som slår
sin styvson; den pennalistiska
urcellen i det fängelse huvud-
personen måste slå sig ut ur.
Han har varit välbärgad och
odräglig i Wallanderfilmer,
överklassdrägg i S.O.S –
En segelsällskapsresa, VD på
Tricks Television i Göta kanal 2
– kanalkampen, finansdrägg i
Exit, slemmig porrfilmsregis-
sör i Sommaren och naturligt-
vis den tragiske kapitalisten
Ivar Kreuger i Lars Molins
tv-drama med samma namn.
Johan Rabaeus tänker
på stålar i Exit.
Kan detta helt enkelt ha med
Rabaeus egen bakgrund att
göra? I en intervju i Expressen
häromåret beskriver han sin
uppväxt som ”högborgerligt
konservativ” och förklarar att
han själv trott att han skulle
bli ”ungefär Handelsbankens
representant i Hongkong”
– knappast skådespelare. Sam-
tidigt vet vi väl hur stor och
primitiv roll själva fysionomin
kan spela i ett visuellt medium
som filmen. Spelar den mörka
komplexionen och det tunga,
knotiga ansiktet in? I rollen
som VD för Tricks Television
bär Rabaeus namnet Isidor
Hess – ett förnamn med judisk
tradition parat med ett
efternamn med nazi-
konnotationer. Måhända ett
tecken på att avståndstagandet
från 30-talet inte alltid går fullt
så djupt som man skulle önska?
Filmvetare och kulturskribent
Speakerkonsten
– Italiens affärer (1976)
Är berättaren tillfogad
eller infogad? I doku-
mentärfilmen finns kanske
inga skådespelare framför
kameran, men däremot
bakom mikrofonen när
berättarrösten läses in.
"Söka upp - fånga in – bryta
ner – bygga upp.” Det är doku-
mentärfilmens metod. Alltså
den klassiska, ”dekonstruk-
tiva” dokumentären som inte
nöjer sig med att vara ett långt
reportage eller en utdragen
rockvideo. Målet för den är
ett helt nytt bygge, uppfört i
en annan logik med det gamla
husets byggelement. Det som
tillkommer är två helt nya pers-
pektiv på helheten, filmarens
och åskådarens.
Filmaren ska inte bara
tillföra aspekt (attityd och
hållning, det vill säga förhål-
lande), utan också rytm, musi-
kalitet, flöde. Inte bara själva
materialet, tagningen, ger
bestämda förutsättningar,
utan också förhållandet till
betraktaren. Samtal måste
uppstå i en magisk triangel
mellan de tre hörnpunkterna:
Material, Maker, User. Först
då förtjänar arbetet beteck-
ningen ”konst”.
Eller ännu hellre ”delta-
gande observation”. Idag är
interaktivitet en självklarhet.
Men redan vid den virtuella
demokratins genombrott på
1960-talet arbetade dokumen-
tärfilmarna med deltagande
objekt, en utmanande konta-
mination. I Kanada sjösatte
National Film Board jättepro-
jektet Fogo Island som invol-
verade tusentals havsbönder
och öbor som justerade filmar-
nas projekt utifrån konkreta
erfarenheter. I Gällivare 1969
satt Lena Ewert och Lasse
Westman i en liten futt till-
sammans med strejkkommit-
téns gruvarbetare och rekon-
struerade ett historiskt uppror
till en historisk dokumentär
– Kamrater, motståndaren är
välorganiserad.
Det gick till överdrift på
andra håll, och gör det fort-
farande, nämligen när det
utformande ansvaret skjuts
över på deltagarna. Konstnär-
ligt arbete är i grunden ett
hantverk som förutsätter ut-
bildning och träning, precis
kunskap om verktygen och
djup erfarenhet av själva upp-
förandets villkor, mötet med
hearts & minds. Det klassiska
misstag som uppstod var – och
är – sammanblandningen mel-
lan gruppens intressen och
användarnas. Demokratin blev
korporativism, progressionen
blev stagnation.
Går vi nu ner i själva bygget
kan vi se hur filmaren radar
upp material, medarbetare och
verktyg framför sig precis som
på vilken byggarbetsplats som
helst. Tagningarna travas på
hyllorna i hårddisken. De är
märkta precis som när man
(FLM nr.8 2010)
plockar ner ett hus som ska
flyttas till ny plats (vilket just
pågår här). Men de är också
märkta på ett djupare sätt: av
filmarens/kamerapersonens
stil. Alltså av det sätt och den
hållning som dekonstruktio-
nen genomförts med: perspek-
tivet. Den förste expert som
kopplas in är klipparen med
sin förmåga till överblick,
hopfogning och rytm. Men
inte heller där råder villkors-
lös ”frihet” – material, attityd
och avsikt både binder och
bär arbetet.
Kameran är heller inte
någon skrivmaskin. Filmaren
är ingen ”fri författare”. Yrket
är och förblir ett skäligen rått
hantverk där pengar, teknik
och medarbetare hela tiden
kringskriver utförandet.
Begränsningarna måste alltså
omvandlas till möjligheter.
Bilden ska inte pressas över
sin kapacitet, medarbetarna
ska lotsas fram till kreativ
befrielse i förhållande till för-
utsättningarna. Budgeten ska,
som de fem kornbröden och
de två fiskarna, kunna mätta
skaror av folk.
Nu vid rekonstruktionen
av motivet i en ny kontext,
filmens, flockas ännu en liten
grupp kring studion. Eftersom
vi här talar om den gängse,
seriösa och anspråksfulla
dokumentärfilmen, le docu-
mentaire de création, är det
extremt skickligt yrkesfolk
som kommer att få extremt
dåligt betalt för sin insats –
men som ändå ger allt. Längst
bak i raden står då SKÅDE-
SPELAREN och känner sig
malplacerad.
Den slutliga filmen är ju
resultatet av en fusion (eller
en dialektik) mellan samtliga
element. Inte bara i förhål-
lande till varandra, utan också
(FORTS. FÖLJER)
65.
29.
(Eftertexter) (FLM nr.8 2010)

Svenska Filminstitutets bibliotek är

i förhållande till material och extremt hårt hållen i inspel- en nödvändig objektivering Sveriges största kunskapsbank om film
avsikt. Här snickras det ningen (fast brännvidd på av motivet. Som när målaren
sannerligen på olika sätt. kameran, horisontlinjen på backar bort från stativet och

Fuskbyggena översvämmar
marknaden. Dåligt tänkta och
klantigt genomförda projekt
på klent material målas helt
enkelt över med effekter:
digitala moddlare, rörelseför-
ändringar, färgförskjutningar,
trick-bilder. Hela bygget
dränks kanske i musik.
gyllene snittet, inga närbilder).
Stefania klippte i en sträng,
musikalisk rytm hämtad
ömsom från Giuseppe Verdi,
ömsom från Francesco Rosi.
Det blev också vår bästa film
tillsammans.
I annat fall är utmaningen
för berättarrösten att hålla sig
I Carl Henrik Svenstedts
Änglastämman från 2009 är
Erland Josephson speaker.
47 357 FILMBÖCKER
betraktar sitt arbete i hand-
spegeln med ett kyligare öga.
Frestelsen kan också vara att
använda oskolade röster. Det
leder oftast vilse. Rösten i bil-
den kräver professionell tek-
nik för att hålla en konsekvent
1 193 FILMTIDSKRIFTER
1 797 876 FILMBILDER
linje, inte försöka modulera
eller emotionalisera, och att
särskilja praktiskt taget varje
ord så att saxen kan sättas in
just där. Skådespelarens för-
konstling blir slutligen nöd-
Nu ä
vändig för verkets okonstlade
ven
DVD
framtoning, det är paradoxen.
Det tackar vi för.
för
heml
Filmare och författare
ån!

Eller asfalteras av en dikte- platt, men dynamisk, att följa

rande speaker.
I själva verket är infogan-
det, hopsmältningen av de
tillkommande elementen med
stomverket en oändligt sofisti-
kerad och varsam process. Sist
in är nästan alltid berättaren.
Som alltså kan vara en igen-
spacklare och övermålare som
kämpar för att dölja verkets
tillkortakommanden. Men i de
lyckliga fallen blir det en sub-
til, nästan omärklig förhöjning
av helheten.
Den ultimata utmaningen
är att slutföra sin film utan
speaker, i Bressons eller
Wisemans efterföljd. Själva
lyckades vi en enda gång.
Italiens affärer (1976) om den
stora strejken på Innocenti-
Leyland i Milano saknar helt
både musik och berättare trots
det komplexa innehållet. I
gengäld byggdes filmen upp
66.
verkets linjer utan att förhäva
sig – men ändå tillföra en slut-
lig kvalitet. Cirkelns kvadratur
kanske, men möjlig efter
ännu en nedbrytnings- och
återuppbyggnadsprocess. Det
har varit en mäktig uppgift att
brotta ner Dramatenaktörer
som Peter Stormare eller
Birgitta Vahlberg ur deras
magnifika scenrum till den
iakttagande närvaron i filmens
diskreta men komplexa
ljudbild, skiktad som den är av
mixningens rangerbangård av
spår och växlar. Du ska egent-
ligen inte tillfoga nånting, får
man säga; bara infoga.
Frestelsen för filmaren, den
som menar sig känna filmen
bäst, är att försöka själv. Men
självförhävelsen straffar sig
nästan alltid. Just distansen
hos en tillkommande berät-
tare kan i stället åstadkomma
Bibliotekets öppettider:
VÄLKOMMEN att besöka oss på Filmhuset Måndag–Onsdag
Torsdag
11:00–17:00
11:00–19:30
i Stockholm eller på www.sfi.se/bibliotek Fredag 11:00–16:00
67.