Europeiska unionens domstol

PRESSMEDDELANDE nr 145/16
Luxemburg den 21 december 2016

Dom i de frenade mlen C-203/15 Tele2 Sverige AB/Post-och telestyrelsen

Press och information och C-698/15 Secretary of State for the Home Department/Tom Watson m.fl.

Medlemsstaterna fr inte lgga leverantrer av elektroniska

kommunikationstjnster en generell skyldighet att lagra uppgifter

Unionsrtten utgr hinder fr en generell och odifferentierad lagring av trafikuppgifter och

lokaliseringsuppgifter. Det r dremot tilltet fr medlemsstaterna att i frebyggande syfte
freskriva en riktad lagring av sdana uppgifter. Detta fr dock enbart ske i syfte att bekmpa grov
brottslighet och under frutsttning att lagringen av uppgifterna begrnsas till vad som r strngt
ndvndigt vad gller vilka slags uppgifter som ska lagras, vilka kommunikationsmedel som avses,
vilka personer som berrs och hur lnge lagringen ska ske. De nationella myndigheternas tillgng
till de lagrade uppgifterna mste vara underkastad vissa villkor, bland annat att det sker en
frhandskontroll av en oberoende myndighet och att uppgifterna lagras inom unionen.

I domen Digital Rights Ireland frn 20141 slog domstolen fast att datalagringsdirektivet2 var ogiltigt,
med motiveringen att skyldigheten enligt det direktivet att generellt lagra trafikuppgifter och
lokaliseringsuppgifter innebar ett ingrepp i den grundlggande rtten till skydd fr privatlivet och fr
personuppgifter som inte var begrnsat till vad som var strngt ndvndigt.

Efter det att den domen meddelades har tv ml inletts vid domstolen som handlar om den
generella skyldigheten fr leverantrer av elektroniska kommunikationstjnster i Sverige och
Frenade kungariket att lagra sdana uppgifter om elektronisk kommunikation som skulle lagras
enligt det ogiltigfrklarade direktivet.

Dagen efter det att domen Digital Rights Ireland meddelades underrttade
telekommunikationsfretaget Tele2 Sverige den svenska tillsynsmyndigheten p post- och
telekommunikationsomrdet, Post- och telestyrelsen, om att fretaget avsg att upphra med att
lagra uppgifter och ven avsg att radera de uppgifter som lagrats fram till den tidpunkten (ml C-
203/15). Enligt svensk rtt r leverantrer av elektroniska kommunikationstjnster skyldiga att
systematiskt och kontinuerligt, utan undantag, lagra samtliga trafikuppgifter och
lokaliseringsuppgifter fr samtliga abonnenter och registrerade anvndare avseende samtliga
elektroniska kommunikationsmedel.

I ml C-698/15 vckte Tom Watson, Peter Brice och Geoffrey Lewis talan om prvning av
lagenligheten av den brittiska lagstiftningen om lagring av uppgifter, vilket ger inrikesministern
befogenhet att lgga offentliga teleoperatrer att lagra alla uppgifter om kommunikation under
hgst 12 mnader, vilket dock inte omfattar sjlva innehllet i de aktuella kommunikationerna.

Kammarrtten i Stockholm och Court of Appeal (England & Wales) (Civil Division)
(Appellationsdomstolen fr England och Wales, avdelningen fr tvisteml och frvaltningsml,
Frenade kungariket) har vnt sig till EU-domstolen med en rad frgor fr att f klarhet i om de
respektive nationella lagstiftningarna r frenliga med unionsrtten (i det hr fallet direktivet om

1
Domstolens dom av den 8 april 2014, Digital Rights Ireland och Seitlinger m.fl. (frenade mlen C-293/12 och C-
594/12, se pressmeddelande nr 54/14).
2
Europaparlamentets och rdets direktiv 2006/24/EG av den 15 mars 2006 om lagring av uppgifter som genererats eller
behandlats i samband med tillhandahllande av allmnt tillgngliga elektroniska kommunikationstjnster eller allmnna
kommunikationsnt och om ndring av direktiv 2002/58/EG (EUT L 105, s. 54).

www.curia.europa.eu
integritet och elektronisk kommunikation3 jmfrt med EU:s stadga om de grundlggande
rttigheterna4). Frgorna har stllts mot bakgrund av att de nationella lagstiftningarna lgger
leverantrerna en generell skyldighet att lagra uppgifter och ger de behriga nationella
myndigheterna tillgng till lagrade uppgifter, utan att begrnsa denna tillgng till enbart tgrder
som syftar till att bekmpa grov brottslighet och utan att freskriva att tillgngen ska vara
underkastad frhandskontroll av en domstol eller en oberoende frvaltningsmyndighet.

I dagens dom svarar EU-domstolen att unionsrtten utgr hinder fr en nationell lagstiftning
som freskriver en generell och odifferentierad lagring av uppgifter.

Domstolen slr inledningsvis fast att de aktuella nationella tgrderna omfattas av direktivets
tillmpningsomrde. Skyddet fr konfidentialitet vid elektronisk kommunikation och fr drmed
frbundna trafikuppgifter, som skerstlls i direktivet, gller fr tgrder som vidtas av andra
personer n anvndarna, oavsett om de r privatpersoner eller privata enheter eller om de r
statliga enheter.

Domstolen konstaterar drefter att ven om direktivet ger medlemsstaterna mjlighet att begrnsa
omfattningen av den principiella skyldigheten att skerstlla konfidentialiteten fr kommunikation
och drmed frbundna trafikuppgifter, kan det inte motivera att undantaget frn denna principiella
skyldighet, i synnerhet frbudet mot att lagra dessa uppgifter, grs till huvudregel.

Enligt domstolens fasta praxis krver skyddet av den grundlggande rtten till respekt fr
privatlivet p unionsniv dessutom att undantag frn skyddet fr personuppgifter ska inskrnkas
till vad som r strngt ndvndigt. Domstolen tillmpar denna praxis p bestmmelserna om
lagring av uppgifter och p bestmmelserna om tillgng till de lagrade uppgifterna.

Domstolen konstaterar, vad gller lagring, att de lagrade uppgifterna sammantagna kan gra det
mjligt att dra mycket precisa slutsatser om privatlivet fr de personer vilkas uppgifter har
lagrats.

Det ingrepp som en nationell lagstiftning som freskriver lagring av trafikuppgifter och
lokaliseringsuppgifter utgr mste sledes betraktas som synnerligen allvarligt. Den
omstndigheten att lagringen av uppgifterna sker utan att anvndarna av elektroniska
kommunikationstjnster r underrttade om detta kan ge de berrda personerna en knsla av att
deras privatliv str under stndig vervakning. Fljaktligen kan endast bekmpning av grov
brottslighet motivera ett sdant ingrepp.

Domstolen ppekar att en lagstiftning som freskriver en generell och odifferentierad lagring
av uppgifter inte krver ngot samband mellan de uppgifter som ska lagras och ett hot mot
den allmnna skerheten. Den r inte heller begrnsad till lagring av uppgifter avseende en viss
tidsperiod och/eller ett visst geografiskt omrde och/eller en viss krets av personer som kan vara
inblandade i ett allvarligt brott. En sdan nationell lagstiftning verskrider sledes grnserna
fr vad som r strngt ndvndigt och kan inte anses motiverad i ett demokratiskt
samhlle, ssom krvs enligt direktivet jmfrt med stadgan.

Direktivet utgr dremot inte hinder fr en nationell lagstiftning som freskriver en riktad
lagring av uppgifter i syfte att bekmpa grov brottslighet, frutsatt att lagringen, vad gller vilka
slags uppgifter som ska lagras, vilka kommunikationsmedel som avses, vilka personer som berrs
och hur lnge lagringen ska ske, begrnsas till vad som r strngt ndvndigt. En sdan
nationell lagstiftning mste vara tydlig och precis och ge tillrckliga garantier som skyddar
uppgifterna mot riskerna fr missbruk. Den mste precisera under vilka omstndigheter och villkor
en lagringstgrd fr vidtas i frebyggande syfte, fr att skerstlla att lagringen begrnsas till vad
som r strngt ndvndigt. Den nationella lagstiftningen ska i synnerhet grunda sig p objektiva

3
Europaparlamentets och rdets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och
integritetsskydd inom sektorn fr elektronisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk kommunikation) (EGT
L 201, 2002, s. 37), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rdets direktiv 2009/136/EG av den 25 november 2009
(EUT L 337, 2009, s. 11).
4
Artiklarna 7, 8 och 52.1 i Europeiska unionens stadga om de grundlggande rttigheterna.
omstndigheter som gr det mjligt att ta sikte p en personkrets vars uppgifter kan avslja en
koppling till grov brottslighet och p ett eller annat stt kan bidra till att bekmpa grov brottslighet
eller kan frhindra en allvarlig risk fr den allmnna skerheten.

Vad gller behriga nationella myndigheters tillgng till lagrade uppgifter, rcker det inte att
den nationella lagstiftningen stadgar att tillgng enbart ska medges fr ngot av de syften som
avses i direktivet, ven om det gller bekmpning av grov brottslighet. Den mste ven ange de
materiella och formella villkoren fr de behriga nationella myndigheternas tillgng till de lagrade
uppgifterna. Lagstiftningen mste vara grundad p objektiva kriterier som avgr under vilka
omstndigheter och p vilka villkor behriga nationella myndigheter ska ges tillgng till
uppgifterna. Tillgng kan i princip bara beviljas, i samband med bekmpning av brott, till uppgifter
om personer som misstnks planera, beg eller ha begtt ett allvarligt brott eller p ngot stt vara
inblandade i ett sdant brott. I srskilda fall, som nr vitala intressen fr nationell skerhet, frsvar
eller allmn skerhet hotas av terrorism, skulle dock tillgng kunna ges ven till uppgifter om andra
personer nr det finns objektiva omstndigheter som ger skl att anta att de uppgifterna i ett
konkret fall effektivt skulle kunna bidra till att bekmpa terrorism.

Domstolen finner vidare att det r vsentligt att tillgng till lagrade uppgifter, utom i
brdskande fall, r underkastad frhandskontroll av en domstol eller en oberoende myndighet.
Vidare ska de behriga nationella myndigheter som beviljats tillgng till lagrade uppgifter informera
de berrda personerna om detta.

Med hnsyn till att det r frga om en stor mngd lagrade uppgifter och att dessa r av knslig
natur samt att det finns en risk fr otillten tillgng till uppgifterna, mste den nationella
lagstiftningen freskriva att lagringen sker inom unionen och att uppgifterna oterkalleligen
frstrs nr deras lagringstid gtt ut.

PPEKANDE: Systemet med begran om frhandsavgrande gr det mjligt fr domstolar i

medlemsstaterna att, i ml som pgr vid dem, vnda sig till EU-domstolen med frgor om tolkningen av
unionsrtten eller om giltigheten av en unionsrttsakt. EU-domstolen avgr inte mlet vid den nationella
domstolen. Det r den nationella domstolen som ska avgra mlet i enlighet med EU-domstolens
avgrande. Detta avgrande r p samma stt bindande fr de vriga nationella domstolar dr en liknande
frga uppkommer.

Detta r en icke-officiell handling avsedd fr massmedia, och den r inte bindande fr domstolen.
Domen i fulltext publiceras p webbplatsen CURIA dagen fr avkunnandet.
Kontaktperson fr press: Gitte Stadler +352 4303 3127
Bilder frn avkunnandet av domen finns tillgngliga p "Europe by Satellite" (+32) 2 2964106