WIDENERLIBRARY

|
-

g)
***
'1' | \\s**\\*
>*(?<\
2A
K t, \_ ^
-!,
\J
** ** -
-

--
 &. - "

*
*

sv EN SKE
P A R NASSEN.
====*=
FR R I786.

-
ata f / akaf. =e&* M4 dad

J S T o C K H O L M,
TRYCKT Hos JOHAN GEORG LANGE 1726.
 g" - *** -
-
-
-
- - - -
-

*~
}- ~~~~
- * -
-
*

~~~~" -
* -
-

* *
~~~~
-

/ -

*
*,
~
*

- *

- - r *

## - - **

&***.*.*.*.*.* ~~ ~~ f -

-
-

- -
~
-
4}
- - *
-
- -
- * *
i
/ ** -
*

* * -

- ~ -
* -
*
-

- - -
*

/ t \
*
~~ -
-
~

A"
* -
/
- W * -

#
-
- *
*
/ - 1

- -

- - - i
- -
/ -
* -

* -
-

- *

-
- - -

-
-

- -
-
* -
y J
**
*
* *
- *
-
*

i * |
# -
-

-
-

- - ~ - 4
-
*
* -

-
= -
-
- %
4 * - - #
*-

* *
-

- - -

-
*
*
! -

* -

t < \ - *
-
* -
/ *
* -
-

#
4 - - 4
-
/
-

# - - - -4
- *
-
! -
-
 SVENSKE PARNASSEN.
t -

RG VG E W 1786.

I JANUARIUs, FEBRUARIUs, MARTIUs.

 ----
- - ~~~~ ~~~~ - - - ----
~~
es-Besk ==****& *4== ~~~~ * 26
\

I.

SJLENs ODDLIGHET *).

N, vandringsmannen hunnit ftrfva
Til ftolta Alpens frufna topp,
De moln nedom hans ftter fvfva,
Som fkymde nyfs fr folens lopp.
De fr hans fyn i ftllet dlja
En trttfam jord, en trols blja,
Den lga verldens dunkla trakt.
Frhrligad allena prlar
En renad Sol och fftet mlar
Med guld och med faphirens prgt.
A 2 - S
*

*) Frfattaren til detta fkaldeftycke tror fig fga haf.

va fagt ngot nytt. Men rrd af mnets vigt, det
angelgnafte fom kan ffta en mennifkas upmrk
famhet, har han ej kunnat vgra fig det njet at
ftta p papperet de fkl, dels lsning dels eget
efterfinnande gifvit honom, at anfe fjlens odd
lighet fr en lika f oftridig fom ovrderlig fan
ning. Jag vet icke heller at deffa bevis, tminfto
ne kldde i poetifk drgt, tilfrene p vrt fprk
ro famlade. Lfaren lrer utan mda igenknna,
at de hr nytjade ro fljande: 1) Mennifkans dubb
la natur, den djurifka och andeliga. 2) Knflan
af Gud. 3) Stora verk och menfkliga fnillebrag
der. 4) Dygdiga gerningar fom beredt hela tide
hvarfs lycka och tackfamhet.5) Hoppet i motgng.
6) Ledfnaden i medgng. 7) Tidens flyktighet.
8) Dygden obelnt och laften fegrande p jorden.
9) En lmn frbttring, vrdig Skaparens godhet,
allmagt och vishet. Frf. Anm. -
t
s" - 2

Sv EN s k E PARNA ss E N,
S nr min tanke vgar fyfta
Til Guda-magtens majeftt,
Hon frn den jord frmr fig lyfta,
Som fngflar kroppens tunga fjt.
Hon fri och ledig frn des giller
Fr tidens verk ej fuckar fpiller.
De menfkjor fom med trgen fvett
Fr lyckan fika, tfla, trla,
De myror fom i ftacken krla,
I hennes tycke blifva et,

HvAD ftridig art jag hos mig rjer?

S ftor, f liten p en gng!
n jag med mafken ftoftet pljer,
n verldars rymd r mig fr trng.
n r jag i Naturens Rike
De vilda djurens ufla like,
Uti behof, uti begr;
n blandad uti nglars fkara .
Jag fer mig Himlens granne vara
Och Gud inom mit hjerta br.

MN denna vanmagt, denna ftyrka,

r rnad til en lika lott? *

Mn hog, mn kraft at Himlen dyrka,

At odla vett, at gra godt,
Med kroppen fnkt i mrkrets boning
Ej njuta frn den lag frfkoning
Som
 -

*
JAN. FE BR MART., FR R 1786. 5
som flrtar honom i fin mull?
I klippan guld med flagg frenas,
Men nr i ugnen klimpen renas, , ,
Blir flagget flagg och gullet gull.

S fkal mit vfen fven fkras,

S fkal min anda n fit ml;
Fr hg, fr del at frtras
Han ej af ldrar ndring tl.
Han ftt en Gudoms-ftrle dela:
Den kan ej lik en luft-eld fpela
Och bft han lyfer, flockna ut.
Et evigt ljus ej fndt en ftrimma,
Som, faftn fvept i tidens dimma,
Ej dimman fkingra fkal til flut.

JA, Gud, f vift du mig frklarar,

At fjelf du evigt var och r,
Du til oddlighet frvarar
Din knfla den jag hos mig br. *
S vift den i mit hjerta vcktes,
Mig mot frgngligheten rcktes
En fkld fom trotfar himlars fall.
En fkymt af dig jag hunnit fkda:
Jag kan ej frukta fkiftens vda,
Din evighet jag dela fkal.

NATUR och verld! jag trs er frga

Ert fvar befkrifs kring haf och land!
A3 Hvad
 Sv EN s k E PARN Ass e N,

Hvad prof af mennifkors frmga!

Den Pyramid p Nilens ftrand,
Hvars fpets i fkyar fig betcker;
Den grufva fom fin irrgng ftrcker
I djupfta afgrunds mrka vrr;
Den flod i fluffars fngfel fluten; \

Canalens vg i klippan bruten:

De ro alla menfkjo-fpr.

Den kl fom vilda vgor pljer *

Och nya verldar finner op;
Det glas fom n atomen rjer,
n granfka lr planetens kropp;
Det ftoft fom lnar kulan vingar,
Som klippan ur fit ftlle tvingar **

Och flr med ljungelds kraft och dn;

Den fpets (o vra tiders heder!)
Som blixten i fit fngfel leder :
De ro fven menfkjo-rn.

NR deffa tyckas trotfa tiden,

I deras dla uphofsmn!
Hur haftigt var er dag frliden?
Knapt minnet blir af er igen!
Mn d ert vfen mindre glde
Emot frgnglighetens vlde,
n ting dem eder konft har fdt?
Hvad var, hvad blef ert fkapar-fnille
Som mgtigt kunde, uplyft ville,
Om det frr n fit verk r ddt?
I ter
JAN. FEB R. MART., FR R 1786. 7

I ter fom ibland ert flgte

En Gudoms ftlle fretrdt
Och i den natt fom jorden tckte
Tndt ljus af fanning, feder, rtt,
Et ljus fom intil fenfta dagar
En gagnad menfklighet ledfagar,
Mn fven I til intet gtt?
Nr edra namn af fekler vrdas,
Affekler er vlgerning fkrdas,
Var blott en blick er lefnads mtt?

NEJ, I bland jordens barn frfvunnit,

Men ej bland varelfernas hr,
I ur den lga fynkrets hunnit,
Som fkumma gon unnad r.
Det fvaga band af dden brutit,
Som er med elementren knutit
Til hgre flygt er lmnat har;
Er lyftat fver deras den,
Frftrtt ert lnta ftoft: och dden
Til bttre lifer fdfel var,

EN ljuflig aning vil ju bda,

At det til menfkjans vfen hr?
Bland jordens qval, befvr och vda,
Mig Lyckans vntan muntrad gr.
Frgfves olycks-ftormar rafa
Och fprida plga, fprida fafa,
A 4 En
 - z
Sv EN sK E PA RNA ssE N,
- * --, -- 2 + x ,

En trft jag har mot deras tropp;

En trft fom torkar jmrens trar,
Som helar alt hvad fmrtan frar,
Et Lyckans bud: det glada Hopp.

DET grns med mildhet frefkrifver -

Fr dets vld och tyranni;

Det midt i nden lfte gifver
At jag r fdd at lycklig bli.. ~~

Men jordens fkatter, jordens lycka,"

Hvad lnta frgor dem ock fmycka,
Ej nnfin fylt des lfte op,
Hvem ddlig har den fllhet njutit,
Som hans frnjda hog har flutit
Fr lngtan och fr nya hopp?

NEJ, Ledfnad, du hvars mrka anda

Vet qvfva njets muntra lek, -

Vet vmjelfe i vlluft blanda

Och daga up begrens fvek:
Du fljd af mda och bekymmer
Fr fjelfva lyckans gunfling fkymmer
Den himmel fom han trott f klar;
Och honom drad uppenbarar,
At icke tidens rymd frvarar
Den lycka fom hans dyrkan har.
*

Och hvad r tiden fom vi njutit?

Hvad r den dag fom var i gr?
* --
-
 - J A N. FEB R. MART., Fr r 1786.
En ftrm, fom vg p vg frflutit,
Afftund p ftund och r p r:
Hvad bdar det, at han f haftar?
Jo, at han fig omfider kaftar
I hafvet af en evighet.
Mn floden dr fit intet hinner?
Nej, hvarje droppa bergad rinner,
Faft dold i des omtlighet.

DEN vifa fom med uplyft ga

En flyktig tid betrakta lrt,
Des korta fkiften fkattar fga,
Och blott des ml fin omforg vrdt,
Han i en verld, dr lafter krnas,
. Nr dygd med fkam och lje lnas,
Ej ffta djerfs en varfam fot; -

Men fker frd af famvets-lagen

Ej om des ln fig tror bedragen
Faft den ej fins p detta klot.
;
HAN fger: Skaparn tcktes gifva
Mit vfen rum p verldens flt,
Ej fr at genaft lyckligt blifva,
Men at beredas at bli fllt.
*Han drtil bfta medlen finner,
Faft ej min fvaghet granfka hinner
De djupa grunder af hans lag.
*Alt nog hvart han min kofa leder
*Sit verks frbttring han bereder
At vrdigt bli hans vlbehag.
A 5
Q SvE Ns KE PAR N Ass EN,

*EN verld med dygd och laft i blanning

Mig danar til den hga lott
At frn det falfka fkilja fanning
Och bland det onda vlja godt.
Hr fkal mit mod och ftyrka prfvas;
Hr fkal min fjl bland omkaft fvas
Och ftadgas genom vanfklighet,
At lra flyktig luft frfaka,
Och endaft den med hugnad fmaka,
*Som delar hennes evighet.

*Frn brifter fri, fom n mig qvlja

*Och fom vid jorden fft mit lopp,
Jag fkal den dag omfider tlja
Som bdas af et lngfamt hopp;
Jag fkal mit himla-uphof hinna
Och dr en oftrd fllhet finna.

S mafken, nyfs vid myllan fft,

Nu fjril, fig med gyllne vingar
Hgt fver flda fkalet fvingar,
Zephirens vn och blomftrens gft.
=**4= S
- --

II.

LANDT-QvDEN FvER RsTIDERNA.

Det var den ofta prilade Frfattaren til Atir och Ca
milla, fom gafofs det frfa Qvde fver en rstid,
det bekanta Sommar- Qvdet, fm finnes infrdt i
Tredje Tomen af Vra Fr/k. Det ren lrofpn, en
O1ll
 JAN. FE BR MART. Fr r 1786. 11
fom nog rjde original-fnillet, och retade til efterfljd.
Man flt, hvad i detta mne af Svenfk hand borde vn
tas, fom efter riktigt gonmtt och fan knfla fr Na
turen ville teckna vra rstider. Det drjde ej lnge,
frrn man uti de fedan och af famma Slfkap utgifna
Witterhets-Arbeten fick fe denna vntan tminftone til
hlften upfyld genom de begge Qvden fver Vren
och Vintren, fom drfunnosinfrde Autorentil deffa
hade f vl fattat carateren af vrt Climat, och med den
fmak, urval och behag denfamina framftlt, at man
lnge nfkat, det mtte han vara betnkt p lika pry
dande kranfar fr Svenfka Sommaren och Hften. Det
har nu fkett, och fven det Snille, fom gifvit Natio
men en vrdig Hjelte-digt, har nu riktat vr Literatur
med ngot at ftta i jmfrelfe med en Thompfonroch
Lambertr, det r, med de frnmfta utlndfka arbeten
fver rstiderne. tfkilliga drag, fom tycktes felas i
de begge ldre Qvden, hafva dels fr ngra r fedan,
d de frfta gngen omtrycktes*), dels nu, d alla fy
ra rstiderne under ofvanftende titel lefvereras *),
blifvit tillagde.
Deffa Qvden ga, efter Frfattarens eget vidg
ende, icke det inbrdes fammanhang, fom fordrades
til en fullfndig befkrifning af hela rets omlopp och
under tfkilda Climater, ffom Thompfons och Lam
berts Poemer. Dremot lofvar han Svenka rstider,
Svenfka feder, under Svenfk himmel; icke et enda
- - drag
*) Uti en f kallad Samling af Svenfta Skaldeftycken,
hvaraf blott Frfta Bandet utkommit, tryckt i Stock
holm och Kongl. Tryckeriet 1782, i 8, innehllan
de endaft Cantzli-Rdet och Ridd. Hr. Gr. Gyllen
borgs arbeten, de neml. fom frut varit tryckta i
Vitterhets-Arbetena, jmte ngra f nyare.
**) Tryckte vid flutet affrl, r hos A. 3. Nordftrm,
92 fid i 8.
 12 SvE Ns KE PARNA ss N,

drag r lnt utifrn: och detta utgr, i min tanke, de

ras flora vrde. Naturen r allefldes fkn, faft p
olika ftt: hos ofs mera hg n lyfande, mera driftig,
och fri n qvick och leende, mera fparfam n fver
fldande, men altid vrdnads-och ofta lfkansvrd, le
der hon til mttlighet, flyrka och dygd och fyntes en--
daft fakna det Snille, fom lrde ofs vrdera henne och
terfllde henne den tilgifvenhet, fom inbildningen
om utlndfka paradifer hade frminfkat.
:- Sfom til ingrefs och at tjena til famband fr de
pfljande Qvden, dem jag helft uptager fyckevis,
fr at fledes efter rstiden pryda hvarje Qvartal dr
med, har Frfattaren tillagt en Ode til Naturen, den
jag antingen mfte aldeles frbig eller hel och hllen
denfamma infra. Jag gr det fenare, och hoppas
at ingen, efter des genomlfande, fkal fakna fklet.
-
* - -

O DE til NAT U R EN.

NATUR! du dolda kraft! dig helgas deffa Qvden,
Du har mit hjerta fyllt, du har min flmma vckt.
Med offer fr er Mor, I rets Tider! trden
I hennes fkilda drgt.

HoN i er alla kns, hon blott fin mlning fkiftar:

Hon r af Vren prydd, af Sommarn kungligt kldd,
n br hon Hftens frukt, och n fit lger ftiftar
} I Vintrens djupa bdd."

HoN i den enas famn den andras brjan danar,

Och tyft och hemlig r och lngfam i fin gng;
Men p fin fkde-plats, nr tiden henne manar,
- - Hon bryter alla tvng
- AF
 JAN. FEB R. MART., FR R 1786. 13
AF fr fom inom fr i maffan inneflutes
Hon fig frfkrad fer mot undergng och fall.
Et fr det andra flyr fom fram i dagen fkjutes
Af det fom flja fkal,

DET fom vi kalla dd, hvars rtta namn ofs felar;

r et och famma liffom har fit rum frbytt,
Et ljus fom aldrig flcks, men ftndigt fig frdelar
At tnda fig p nytt.

OMTELIGA Kraft! fom verlden terfder

Af hennes ftrdda mull, fom har frvandlat fig,
Som riktas af frluft och fkapnader frder,
Men bibehller dig:

HvAD r du? jag dig fer frfedd med evig flyrka

Och frgar hvad du r I varelfernas band
Hvem rjer ej en Gud? i dig vi honom dyrka,
Du verkan af hans hand!

I DrN varaktighet jag dig med undran prifar,

Gudomeliga Eld! men jag er fkilja kan.
Ombytliga Natur! hvart gonblick bevifar,
At du r icke Han.

DU r det terfken, fom Honom uppenbarar,

Af fin ondlighet frn ofs fr vida fkild.
Fr gon fom dig fe Hans aftryck du bevarar
Och lyfer af hans bild.
- FR
14 SvEN s k E PARNA ss E N,
FR den fkunnoge din varelfe du dljer
Och gr med folen op och gr med folen ner.
Med bindlen fr fin fyn han kedjan flafvifkt fljer
Och ej des lagar fer.

EN halflrds falfka vett p verldens thron dig mlar

Som dets blinda gud och bjer kn fr dig.
Hvad r d denna hamn, fom fprider guda-ftrlar
Och fjelf ej knner fig?

DU fnillets guda-fon! fom offrar dina ftunder

Uti Naturens tjenft at vrda hennes fpr, %
At lfa hennes bok och knna hennes under
Du nya gon fr, \

FR dig hon pnad r, du hennes ordning fljer

Til grnfen af det ml hon fr vrt ga fatt,
Och i det dyftra moln, dr hon fit urfprung dljer,
Du vrdar hennes natt.

MEN i en blottad rymd, hvars rikedom du fkattar,

Du fprider nya ljus, ej ngon frdomstrl.
Din tanka vidgas ut och verldens omkrets fattar
Som rymmes i din fjl.

N himlens hga ljus dig lik en Newton krna,

Du ftiftar deras lopp med dragnings-kraftens lag.
n du med Buffon gr at jordens fkiften rna
Frn hennes frfta dag.
* N
 JA N. FE**. MART., FR R 1786. 1;
N dig til Jofurs thron Franklin vid handen leder,
Dr han ur rnens klor har dundrets viggar ryckt,
n du i filens djup med Locke dig trnger neder
Til tankans frfta flygt.
DU endaft mgtig r at ftiga i det hga
Och helgedomen n, dr fig Naturen fngt.
t mig, at henne fe, i fllet fr dit ga,
Har hon et hjerta fknkt.

Et medfdt verlds-frakt, en affky fr at trngas

P lyckans fkdeban, dr hopen fkockar fig.
En fmak fr enflighet, at fjerran uteftngas
Frn arga drars krig.

HvAD gudar i mit tjll min enflighet frnjde!

- Etuden"), Sanningen och framfr alt den gud,
Hvars fpel Olympen rr, men fnart jag fven rjde
En tomhet i hans ljud.

JAG fkilde mig vid alt Natur! jag i dit fkte

Den frfa fllhet rnt fom himlen mig befkrt,
Du frde mig p nytt i mina gudars mte
Som blef mig dubbelt krt.

HvAR rkade jag dig? I Philofophens hydda

Har jag dig mulen fett och vanftld i palats.
n faknade den gud, fom fkulle hig befkydda,
Sin rtta fkdeplats.
MIN
r
*) Det r fyrt, at tillta et f Franfyfkt ord i fprket,
*n kanike nnu mera, at upgifva et Svenfkt iftllet.
16 Sv EN skE PAR N Asse N,
MIN oro brt mig ls ur ftders trnga nfte
Och vid mit frfta fteg jag i dit tempel var.
Des altare vr jord, des tak var himlens ffte
Och du mit guda-fvar.

JAG andades en luft fom lif och flyrka nrde,

Jag hrde hjertats fprk och lfkade din lag,
Ibland et menlft folk jag fg mit flgtes vrde
I dina frfta drag,

FRNJp, jag mrkte d hvad ortt jag dig gjorde,

Nr jag det hga fkt dr du ej gde del, -

Och at jag til dit lof min fngm helga borde

- At bttra hennes fel.

ArgudADynkARE! hvad vnten I fr ra?

Vid foten af er gud ert rkverk fig frtr;
Natur och Sanning blott den dla lga nra,
Hvars klarhet evig r.

FRID, ofkuld! utom er hvad kan vr tr mtta?

Hvad nje r vl rent och kpes utan qval?
Til er jag flyktat har at lifvets forger ltta
Och gldt mig t mit val.

JAG i ert flla fkygd Naturens enfald prifat 2

Hon har min lyra fmt och tecknat mina flag.
Hon af en rstid kldd mig alla gnger vifat
Frnyade behag.
*G
 JAN FE E R MA RT, Fr r 1786, 17
*G ej , har hon mig fagt, at konftens pral mig lna
Och trnga frger hop fom ftrida med hvaran.
Lt min frkldda bild til ffng prydnad tjena,
- Dr jag ej knnas kan,

Det i din Landsbygd r, jag lfkar innefattas

Bland ftilla tidsfrdrif uti en menls pragt,
Var i din teckning fan, och mrk, f fnart jag mattas,
At du frmycket fagt.

*Var laggran utan tvng, jag vil med ltthet rras.

Lt gat leda dig och fe mig fom jag r.
(Hon fknkte mig en blick) Lt nu din ftmma hras!
Jag fer dig rrd och kr.

Hvilken del och lfkansvrd philofophie! och

huru lyckligt detta flut r afpaffadt emot brjan af det
ftraxt drupp fljande
VR - Qv DET.
Hvad r fom i mit finne vcker
En knfla den jag nftan glmt?
Mn n min mma ungdom rcker
Och ngon fllhet t mig gmt?
Frgfves ej mit lif frfvinner, ~

Jag n hos mig et hjerta finner

Och lyckligt ter rras fr;
Jag yngre blir n fjelfva ren,
Jag med Naturen delar Vren
Vid flutet af min lefnads vr,
B Alt
18 Sv EN SK E PAR N A ss E N,
Alt lfkar, fkulle jag allena
Frneka mig det hgfta vl,
Nr vr och ungdom fig frena
At fda lgan i min fl?
Jag br f milda gudar vrda
Men det r vl i fynnerhet det nya i detta annars
nog bekanta Qvde, forn Lfaren hr vntar at finna
uptaget. Jag vil fka frnja denna des vntan, utan
at neka mig det njet, at tillika framlgga en teckning
af det hela En hemlig vlluft genomtrngde Skal.
dens vfende, han knde hos fig et fverfld af hjerta,
det han nlkade f utgjuta. 3

Det flla tilftnd tycktes bda,

At krlek var mit hjerta nr;
D njen fver fjlen rda,
. Fr honom fltet pet r.
At fig med ofkulds-mantlen hlja
Han dig min Chloe! ville flja.
Jag trodde fjelfva vren fe.
l Jag fg des eld ur gat ftrla,
Des rofor dina kinder mla

Och p din mun des gldje le.

Jag anfrer denne firoph fom ny, fr den rara egenfka
pen, hvari den liknar Naturen, at altid frekomma f
dan. Chloe lyder under Vrens fpira, och br ejemot
flden allmnna frenings-lagen.Men, fortfar Skalden,
nnu har ej den magt jag prifar
P flten tecknat fina fpr.
Den jord jag trampar Vinter vifar,
Men luft och himmel hyfa Vr.
Hvad
*,

\
 JAN. FEB R MART, FR R 1786. 19
Hvad ljufligt glinder gat glder,
( Och af de ljufva veftanvder
Fr rat hvad behagligt ljud!
Jag lttad kns p deras vingar.
nnu en flagt! och jag mig fvingar
I ethern op, til dagens gud.
Det r i des, i Solens famn, fom Vren nalkas ofs.
Utur gyllne fkyar, och genom en mildrad luft, dr
han tertagit fit vlde,
Han ndigt t Naturen ler;
och man mrker redan, huru vintrens bddar nedfjun.
ka fr middags-firlen. Vintren, af is betackt, trot.
far val med den fklden nnu en tid Vrens blickar;
Men lgan ner i djupet trnger
Dr vintren fig frgfves ftnger
Och i en flod fig fjelf frtr.
S gubben fina dagar fluter,
Nr han af krlek trar gjuter
Och fvag fr vackra gon r.

Med hvad fgnad, lika f ofkyldigt mlad fom knd,

betraktar nu Skalden fin trgrd!
Du fom mig ger det frfta grna,
Min trgrd! hvad jag lfkar dig.
Se blommorna! fom fr de fkna
I tflan fynas pna fig.
Se plantorna! fom n betckas
* . Fr nattens kld, men ljufligt vckas
I dagen med frnyadt lif.
Likt ungdomen, frldrars fgnad,
- B 2 - Som
2o SvE Ns K E PARNA ss EN,

Som njuter under deras hgnad

En menls frihets tidsfrdrif.

Trdens ympning, gallring, m.m. utgra mnet fr fl

jande flroph. Imedlertid bereder Naturen fin flora fk
deplats, och Skalden, tillika med henne, frgter kon
ftens trnga krets, dr hon endaft roat fig med lekverk.
Man vnte fig dock hr inga vilda utfvfningar Skal
dens fida, f mycket i # fnillens fmak, men hvar
igenom Naturen altid ofulkomligen hrmas.
Ur Solens vagn den milda Vren
P flt och hjder ftiger ner,
Dr lrkan fom har gnat fpren
Den frfta helsning honom ger.
Vr gldjes tolk p ltta vingar,
n fnrrtt fig i vdret fvingar
Och fyller himlen med fit ljud,
n fyns ur hgfta fkyar falla
At landtman ut til fyflor kalla
Med blida dagars frebud.

Nu Gken hrs, han hrs allena.

Hvad famljud i hans dubbla ljud!
Hvad fljt med toner mera rena
Kan blfas op fr vrens gud?
I fkogen dr han fig betcker
Han hela fogel-fkaran vcker,
Men frn des qvitter fkiljes n.
S hrdes, Amphion! din lyra
I forlet af Thebaners yra
Och kndes affit ljud igen.
Se
 JAN. Fe BR MART., FR R 1786. 21
Se Flora! fom i Vrens fkte
r lifvad p fin bleka bdd,
Och redan vid et lfkadt mte
I bl och hvita fippor kldd.
Ur mrka tufvan grfet fticker
Sit raka fpjut och knoppen fpricker
Som vrens gula frftling br *).
Behaglig i det grs han blandas
Och med den ljufva lukt han andas
Fr tvenne finnen lika kr.

Af deffe tre fropher, fom utgra trenne f fkna och

f vfendteliga drag uti Vrens mlning ro de tvenne"
fenare en frukt af fifta frbttringen, hvarvid man f
ledes fer, at detta Qvde betydeligen vunnit. Vin
trens fifta tilflygt i fkogen och bergs-refvorna, dr han
fluteligen frdes af tta vr-regn.
Vid hvarje regn hvad blida ftrlar
Bland ngor af et vattnadt land.
Natur! du rets ungdom mlar,
Du gr p nytt ur fkaparns hand. -

Gn vxter op! er Vren lockar,

Gn menfkjor! djur ! gn ftngda flockar
Ur trnga tjll, ur mrka hus!
Likt verlden ur des frfta tken
I gn at fylla jordens ken, *

At hmta dagens flla ljus.

Gn ut at nya vifen lifva!

t krlek Vren helgad r.
B 3 Se

*) Primula Vevis, Oxlggan. Frf. Aum.

22 Sv EN sK E PA RNA ss E N,

Se jorden fjelf, at fruktfam blifva,

Af landtmans hand fit fr begr, m. m.

Hvad flora taflor en fdan penfel, efter en Thomp

font och Lamberts utfrligare planer och friare af
handlings-ftt, fkulle gifvit ofs, torde tilltas mig at
vid detta tilflle tminflone giffa. Men deffa fviter af
mindre taflor, ty f kunna defla Qvden anfes, hafva
den frmonen, at med ltthet kunna genomgs, ofta
och nra betraktas, fven utom ordningen, och altid
med nytt nje, i anfeende til den rika teckningen, fom
i f drag innefluter f mycket
t krlek Vren helgad r,
Skalden ffter fig ngot vid denna omfndighet. Ifko
gen, dit han drages af foglars fng, drfjelfva klippan
frbytt fin vildhet, och dr krlek hrs frn hvarje
qvift, finner och befkrifver han en tjder-lek; och i
hagen, i anledning af lffprickningen, fven ngot
hit hrande:

De fpda lf i dagen titta,

Men fnart ur fina bojor fpritta
Och breda ut fit ftolta krus,
Som unga hjonlags bon betcker, f

Med fkuggan ner i dalen rcker

Och flgtar med et fagta fus.
Tranornas och fvalans terkomfl. Men nu vnder
fig Skalden til hafvet och de nya fcener, fom Vren
dr frambragt. Et prof, huru digter kunna pryda Na
turen, utan at vanfllla henne, r detta:
At hafvet i befittning taga,
Du fres, Vr! i frmmars brus
- Som
 Ja N. FEBR MART. FR r 1786. 23
Som dina floder fammandraga,
I dem du badat jordens grus.
Omkring din fncka vdren fvfva,
Som med fin anda bljan hfva
I hennes famn at leda dig.
Du omgifs dr af hafvets mjor,
Som pna fina bla fljor
At vid din fackla vrma fig.
Fifkarnes lektid. Det obetnkfamma fifkandet, fom
d idkas. Landning mellan hvaffen uti en ng. Des
lyckliga frndring, i det hon nyfs famnad af Vin
tren, nu br Vren i fit fkt.

S Enkan den en brudgum glder,

Har aflagt fina forge-klder,
I dem hon redan flyktig var:
P hjeffan ftrlande i dagen
Ur dokets djupa fngfel dragen
Sit ftlle blomman tertar.

Vrens Gud, fom nu allefldes fegrat, krnes med

blomfler. Detta den vackrafte rstidens behagligafte
gonblick, jag menar blomnings-tiden, affkildras uti
fljande flroph, en af de lyckligaffe ibland de tillag
de. Det heter til Vrens Gud: -

Frn fltet dr dit lger ftiftas

Dr Floras dttrar klda dig,
Dr himla-bgens frger fkiftas
Som ur det grna hja fig;
Jag deras glans i lundar fljer
Dr liljan pron-trdet, hljer
B 4 - Och
 -
*

24 Sv EN s K E PARNA ss E N,

Och rofen pel-trdets ftam.

Jag i betckta gngar tgar
Och under hvalf af blomfter bgar *

I Vrens fkt mig trnger fram.

vren r nu i fin hgfla pragt. Trnrofens pnande,
fom flutar mlningen draf, frefllles under en bild
af Veflans krlek til henne, hvilken med fit fmek vin
ner p hennes rdfla och lfer hennes tvng. Afblom
mans likfom lttfinnighet, i det hon lter fineka fig
af alla vder utan tfkilnad, drager Skalden en varning
fr fin Chloe, at fluta fit ra til fr falfka vder.
Du r ju vrd at fuckar hra:
Hvem gjuter dem om icke jag?
Sedan Skalden vidare betygat henne upriktigheten af
fin krlek, bjuder han henne fly med fig til den fkugg
rika lunden, den han upfylt med hennes namn, och
dr nu Vren fegrat p den kyla, fom hindrade m
ma mten. -

Hr har den gud, fom i fit fkte

Har funnit intet hjerta hrdt,
Frordnat fogel-fkarans mte
Och ville fven fkydda vrt.
Han vntar kom ! at honom fvara,
En traft min mhet fkal frklara,
En bofink fkal med flag p flag
Min krleks ifver dig bevifa,
En fteglits i fin gldje prifa
Vr flla lders ljufva lag. *

Uti de tre frige fropher fortfar Skalden i denna m *

m ton, eller rttare, denna finrika krleks-frklaring,

fom
 JAN. FE BR. MART., FR R 1786. 25
fom r mrkvrdig draf, at den utgr en vfendtelig del
utaf och likfom bekrner fjelfva Vrens befkrifning.
Detta Qvde r fkrifvet i Frfattarens ungdom, en
ny merit, fm rjer fig i alt hvad draf r bibehllet.
En mognare lder har gifvit detfamma mera fullfn
dighet, mera fyflem; och man mfle ej fllan frun
dra fig, huru lyckligt den ldre handens fkrare teck
ning frent fig med den yngres ljufvare colorit. Viffa
uteflutna flllen torde dock af fomlige faknas, til ex.
mlningen af den frfta rodd om vren, och i fynner
het denne flroph:
En lindrig flgt p bljan puffar:
Hon ej med mera fgring flt,
D modren fr de mma luftar,
Hon fdde ur fit ftolta fkt.

Nr hon i hugn fin vildhet byter,

Jag mellan tvenne himlar flyter
Och fkyar under fttren fer.
Jag tycks i medelpunkten fvfva,
Och fr min hjd jag brjar bfva,
Nr jag i djupet fkdar ner.
==Se=
III. *

ZU N IM Tr L E MIL 1 A.
Sr bolr AN D E BR E F A F HR DUsch.
Ja, min kra Emilia, helt lycklige fkole vi blifva, f
lycklige, fom krleken och tvenne lika danade fjlars
mma fverensflmmelfe kunna gra ddliga menni
fkor, vid befittningen af lifvets frfa beqvmligheter.
B 5 Huru
26 Sv EN sKE PARN Ass E N,
Huru angenma blifva mig genom dig deffa rfda fr
delar, fom jag vl utan dig fkulle befitta, men finna
fga begrliga! Ty hvad r en lycka, den man ej de
lar med en lfkad perfon? Min oro, min trnad, min
frvillelfe, eller hvad fkal jag kalla det, fom jag rn
te, d mit faknande hjerta nnu trngtade til et fre
ml, fom jag icke knde, f lnge jag fuckade efter
dig, min Emilia, utan at veta, hvem och under hvad
himmel du var: alla deffa obefkrifliga knflor voro vit
nen, huru fga arfs-rtten til en anflndig frmgen
het och alla deffa lyckans frmoner, hvarefter tufende
mennifkor fucka, kunde gra mig lycklig. Jag kal
lade dem mina, utan at i detta begrep finna den ljuf
lighet, fom dri tros ligga frborgad. Mit knflofulla
hjerta, fom allenaft i vnfkapens, mhetens och fr
trolighetens fkte kan finna fin lyckfalighet, f framt
Himlen mnat detfamma en lyckfalighet, frblef otil
fredsftldt: det fuckade til Himlen blott om en vn,
en kr lfkarinna, beredt och lngtande at meddela
fig, at fverlemna fig t hela fin mhet,
Denna vn har jag funnit i dig, och den tanken,
med dig befitta deffa jordifka frdelar, gifver
at tillika
u in lycka en glans, fom den frut icke gde. Huru
ljuflig r mig denna betraktelfe, d jag, frd vid han
den af det gladafte hopp, om den flilla aftonen van
drar i min trgrd och tnker p den lyckligaffe fram
tid? Ach, huru angenmt r det mig, at tnka, det
jag r i flnd, at gra den perfonen lycklig, fom jag
utvalt ur en hel verld, och den jag vil fknka hela min
krlek! Tnk, min Emilia, huru dyrbar denna be
traktelfe mfle gra mig den annars likgiltiga befitt
ningen af en flags frmgenhet! Pmin mig ofta, at
du r fattig: jag lfkar denna erinran, den gynnar mit
hopp, at kunna gra dig bde rik, lycklig. O! hu
- - Tll
 JA N. F E BR MART. FR r 1786. 27
ru nfkar jag, fr din fkuld, at deffa begge begrep ej
kunde tfkiljas! Huru &nfkar jag, at kunna gra dig f
lycklig, fom en ddlig kan vara, ja, f lycklig . . .
men den hgfla lyckfalighet r vl dla fjlar blott i et
tilkommande lif frbehllen.
Men om ock deffa begrep, rikedom och lyckla
lighet, ingen ndvndig frbindelfe med hvarandra
ga, f kan ju dock krleken gifva dem det. O! om
du f mt, f hgt, f fulkomligen lfkar mig, fom
jag dig, fkna Emilia, f fkole vi redan allena vara
alla vra nfkningars fyllnad!Til fventyrs fkulle fjelf
va fattigdomen icke kunna flra denna lyckflighet: den
ene fkulle finna fig nog lycklig af den andres krlek.
Men d fkulle den ene kanfke vara bekymrad, icke
juft fr fig, men dock fr den andre: tminftone floul
le jag ej hafva den outfgeliga frnjelfen, f framt
det almnna begrepet om lycka icke r aldeles falfkt,
at hafva gjort dig lycklig
Och du r bekymrad, dla Emilia, at du intet har
at ftta emot min frmgenhet? O huru litet kn
ner du vrdet af din perfon! Jag fvr vid krleken,
fom fnartouplfligen fkal frena ofs, vid den Hand,
fom lagt denna inbrdes drift uti vra hjertan, at jag
utan hoppet at ga dig, och at med dig f dela f vl
min egendom forn mit hjerta, fraktar all denna ufla
frmgenhet! Du gifver mig intet tilbaka? Du
gifver mig alt, denna egendom fom jag utan dig icke
fkulle njuta, mit lugn, min lyck{alighet, och alt detta
i et ord innefattadt dig fjelf! Och om du r fr
fedig, om du fr litet knner dina vackra egenfkaper,
fr at begripa detta, fom din Zunimf hjerta f fulkom
ligen fattar och knner; om du ej vet, at han kunde
frfaka all verldens fkatter, fr at erhlla dig: o! min
lfkade, f nfka tminflone ej, at jag kulle vara "
- et
 -

28 Sv EN sKE PARN Ass E N,

~

det gudomliga njet, at gra dig lycklig! Du, fom

af dina egna vackra knflor vet, hvilken vlluft det r,
at hafva gjort fven en likgiltig perfon lycklig; du,
hvars frtrffliga hjerta klappar afgldje, d du kun
nat mildra en olycklig mennifkas nd, hvars ga jag
f ofta med frtjusning fett flytande i trar, d du fun
nit medel at afbja et elnde; du, min dla, min dyr
kansvrda Emilia, mfle kunna giffa, hvad lyckfalig
het den tanken medfrer, at hafva gjort den lycklig,
fom man hgt lfkar, och i hvilken man fjelf tufen
faldt njuter denna meddelda fllhet! Och den ville du
berfva mig! O! om du r fr del, at blott emot
taga, f trfta dig med den fnna freflllningen,
at du, i det gemenlamma njutandet, gifver mig alt i
mngfaldig mtto tilbaka; ty den frjd, min Emilia,
fom du knner, kommer frdubblad ter uti mit
hjerta, och blifver en frtjusning: min vn, betag mig
ej denna outfgeligen frnjande tanke.
Om jag ej mera fick tnka upp at gra dig lyck
lig, hvilken rikedom af njen fkulle jag i min nrva
rande enflighet frlora! Aldrig har # kunnat
frm mig, at fr verldenes gon fka frfkna mit
fdernes-gods. Enfam begrof jag mig, fom en ere
- mit, i mina fkogar, eller fljde mig en vn p mi
na promenader och njt med mig landt-lefnadens be
hag och den mttliga Naturens fknker. Samtal, eller
ndiga hushlls-fyflor, eller enfliga betraktelfer, eller
et af de enkla men rika njen, hvilka Naturen f fri
koffigt erbjuder p landet, voro mina tidsfrdrif. Kr
leken har utvidgat deras krets; den terflller mig p
vift ftt t verlden, frn hvilken jag var likfom fkild
och frnyar hos mig knflan af hennes njen: det r
krleken fr dig, min Emilia, fom dagligen alt ljufva
re fyffelftter mig och i hvart gonblick frtjufer mig
med
~ ~
 JAN. FEB R. MART., FR r 1786 29
med utfigten af en lyfande framtid, fom ftadkommit
denna frvandling.
I detta ofmyckade hus, fade jag til mig fjelf, fom
kanfke den ringaffe krmare fkulle anfe mera fr en
eremits koja, fkulle min Emilia bo? Hon lfkar
vl det okonfllade nyttiga och den naturliga enfalden,
mera n all prydnad; men detta tilhll r henne icke
nog vrdigt. tminflone viljag borttaga det bond
lika undan hennes gon. -

Jag vet, at hon lfkar Naturens alfter och fknhe

ter. Huru frnjd har jag ofta fett henne, d en blom
ma pnade fig i hennes fnfler, eller d hon med fin
vlgrande, fin fkna hand matade fin fogel! Hvad
gldje upgick i hennes frtjufnde ga, d jag frde
henne vid handen genom en vacker ngd, och huru
begrligt ffte det fig p alt hvad fknt var! Ja,
detta rum viljag lta pryda med landfkaps-mlningar;
detta rum, fom t ena fidan har utfigt af trgrden,
t andra fidan af ngen, fkal blifva hennes. En vin
flock fkal utbreda fina grna armar utmed vggen,
och om fommaren ffom en fval lf-hydda hvlfva fig
omkring fnflret. Hr ut t ngen vil jag lta ned
hugga videtrden, och gra utfigten fri fver deffa
fltter, denna klara bck, nda bort til bok-fkogen.
Ofta fkal hon d, mot aftonen, nr folen vikit ifrn
denna fida, och lgt beftrlar deffa grna marker och
fkogen, betrakta detta landfkap, utan at kunna mtta
fig. O! om hon til fventyrs d, frtjuft af denne
anblick, fade til fig fjelf: Huru vl har min lfkade
frjt fr mit nje! Oun hon haftigt med frnjda, leen
de gon vnde fig til mig, och uti en m kyfs tiofaldt
ftarkare bibragte mig den gldje hon knde! Sedan
viljag, p denna fida, i trgrden anlgga et vackert
blomfler-qvarter. De fknaflerofor fkola hr, ttt
- Ulfs
30 Sv EN skE PAR N Ass E N,
under hennes fnfter, utfl, och fnda henne morgo
nens frfta vllukt och aftonens fifta. Dr ter,
vid denna lilla dammen i trgrden, hvars brddar
ro krnte med en fkog af hvafs, dr viljag, vid n.
dan af den hge, fkuggrike gngen, med egna hn
der plantera unga lindar, fjelf updraga dem, och f m
manflta deras grenar til en tt lfhydda. En mjuk
grs-bnk fkal anlggas i detta hvalf, at emottaga i en
nes fpda lemmar, d hon dr vil njuta kylans frfrifk
ning. Den bcken, fom med fit angenma forl, ftt
fom krlekens fprk mellan lfkande, under deff t
ta almar lper frbi trgrden, denne bck viljag le
da i den nrmare dammen, at han dr bullrar, och at
hans fvanor, ditlockade af hennes milda rft och af
den fpis hon dr fkal utflr, m fimma dit genom flt
ten och befka denna grna flrand.
S efterfinnar jag, til mit nje, hvad fon kan g
ra min Emiliar nje, och f noga ro vra njen fr
bundna! Sedan fkyndar jag, at utfra det fom jag
uttnkt, och den ljuflige tanken at gra dig, min l
fkade, lycklig, upmuntrar mig och gr mig detta ar
bete, genom nya freflllningar, dubbelt angenmt.
Men icke vil jag fga henne alt, hvad hon hr fkal
finna. Om jag frnjer henne, vil jag fven hafva
den gldjen at fe, huru denna frnjelfe fverrafkar
henne. Skna Emilia, viljag med en alfvarfam t
brd fga, om du tror dig p mit land-fte finna det,
fom du til fventyrs meft nfkar; f ber jag dig, lem
na en f finickrande tanke. Det fkal vifferligen fmr
ta mig, om et hopp, et enda hopp flr dig felt. Men
mit fte r en hydda, mina flt, min fkog och min
trgrd icke til nje, blott til nytta. Vnta dr intet
angenmt, om ej mig och mit falfkap. D fkal jag
hra de ljufvalle frfkringar af henne: hon fkal fga
mig?
 JA N. FEB R. MART, Fr r 1786. 31
mig, at hon blott lfkar mig, blott mig fr min fkuld;
hon fkal ej frmoda det angennna bedrgeriet jag un
der en frflld alfvarfamhet fpelar henne. Hon fkal
komma utan at vnta ngot: och njen fkola allefldes
fverrafka henne. O! hvilken frtjusning fr mit hjer
ta, d hon, i det jag infrer henne i denna boning,
flannar uti en ljuflig frvirring, rodnar, ler, tiger och
betraktar altfammans, fedan kaflar et vnligt ga p
mig, klappar mt mina kinder, och med en kyfs be
ftraffar mit bedrgeri! D frer jag henne i denne
kammare: Se hr, min Emilia, fger jag, hr har
Naturen frfamlat alt hvad vackert hon ger, til at fr
fkna din boning; men alla deffa fknheter vika fr
den fom bebor detfamma. D frer jag henne genom
den fkuggrike gngen i den doftande lf-hyddan: hu
ru lyckfliga fkola de flilla aftonfunderne dr ofta trf
fa ofs! Med armarne om hvarandras lif och hjerta inot
hjerta fkole vi dr fitta och fefvanen plja fror i dam
men, eller fkole vi, hand i hand, vandra igenom de
blomflrande flten, och om intet annat tala n krlek
och lyckfalighet.
Se, min Emilia, f lycklig r jag redan blott ge
nom freftllningen, huru lycklig jag fkal gra dig!
Och defla frnjda flunder fkulle du vilja betaga mig?
Ser du ej nnu, huru mngfaldigt du betalar mig den
lyckan, fotn jag dig bereder, och huru rikligen du ge
nom en fan frnjelfe erftter den i fig fjelf dda rike
domen, fom jag bjuder dig. O! min krafte, tro, at jag
ingen annan lyckfalighet knner, n den jag njuter de
lad med dig. Jag fkulle frlora tufende njen, om du
kunde ftta en lika frmgenhet emot min: och fin
nerligen, min Emilia, fven d jag ger dig, vore jag
i den hndelfen vida mindre lycklig, n jag nu innan
kort (mit hjerta klappar vid tanken af detta gon
blick!) i fjelfva verket fkal blifva!
==#~= IV.
32 Sv EN sKE PARNA s sE N;
IV. "

GU sT A F W As A.
Lyrik Tragedie, i Tre Ater, i Deras Kongl. Ma
jeffters och det Kongl. Hufets Nrvaro frfla gngen
upfrd af Kongl. Muficalifka Academien i Stockholm,
den 19 Januari 1786. Stockholm, tryckt i Kongl.
Tryckeriet. 56 fid i 4.
,Om ngot Theater-flycke, betraktadt i affeende
p mnets vigt, planens driftighet, perfonernes vrde,
hndelfernes evigt fflade minne, och utgngens ver
kan p et helt Rikes lycka, om i alla deffa affeenden
ngot Dramatifkt arbete frtjenar et utmrkt och yp
perligt rum i Svenfka Snillets hifloria; vgar jag pf,
at detta rum br tilhra Tragedien Guftaf Wa/a.,
S yttrar fig Frfattaren, Kongl. Maj:ts Hand-Secre
terare, Hr. 3. H. Kellgren, fjelf om nrvarande ar
bete. I fanning, tillgger han och undanrdjer dr
med all mifstanke af eget berm, i fanning, at med
full flyrka fatta vidden af den flora Riks-hvlfning,
fom r mnet fr denna Dram, och at terkalla
den p fcenen i all fin hghet, til et fkde{pel, vr
digt at gifvas et fritt Folk: drtil krfdes en dubbel
fkyldfkap i brd och fnille med den Hjelten, hvars
reflod drigenom nu af famma hand nyo refes.,
,Men, fortfar han, at genom fin fjl pna en vg
til Lyrifkt uttryck fr de flora knflor fom fdde
detta verk, hrtil fordrades mindre at vara Skald,
n en rttfkaffens Svenfk; och mit enda hgmod r,
at frtjena denna heder., Om Frfattaren blott
fkt denna heder, br man tilft, at den andra,
jag menar den poetifka, tilfallit honom p kpet.
Men i hvilket affeende Dramen betraktas, r det vift,
at Svenfka Snillet kan bermma fig draf Blottare
(SGll"
 JA N. F E B R. MART, FR R 1786, 33

cenfionen, annars fga gynnande fr Theater-flyc

ken, helft af lyrifk art, torde kunna bevifa detta.

FRsTE AcTEN. Theatern freflller et hvalf

under Slottet iStockholm, dr de frnmfte Svenfke
Herrars Fruer, Enkor och Barn af Chriftiern den
ryktbare Tyrannen) hllas fngflige. Detta under
jordifka hvalfr endaft uplyft af en lampa, fom fpri
der et fvagt och bedrfligt fken. Vid Theaterns p
nande fer man midt uti fngelfet Guftaf Wa/ar Mor,
Cecilia af Eka, tillika med fin Dotter, Joachim Bra
her Enka, Margareta Wa/a"), fom hller fin Son,
den unge Per Brahe *), i famnen. Anna Bjelke ***)
fitter bredvid dem. Man fer de friga Svenfka Frun
timmer fittande p ftenar hr och dr med fina barn.
Alla vifa tecken af den ytterfla forg och frtvillan. "-

Himmel! hr vrt rop uti nden!

r du ej mer de olyckligas fr?
Snd ofs hmd eller fknk ofs dden,
Bryt vra band eller flut vra dar.
Cecilia fker upmuntra dem: hennes fon lefver, och
hans mod fkal nnu rycka dem ur trldoms-djupet;
man har fgt, at Sturens fon r hyllad af bergsboer
ne>
*) Guftaf fyfter, och genom R. R. Joach. Brahe Stam
moder fr Brahefka tten. -

*) Sedan Riks - Rd, och af K. ERIc xIv, "#

til Grefve af Wifingsborg och Riks - Drots, Stam
fader fr Grefvarne Brahe, och knd fr fin Hifto
ria om Guflaf Regering.
**) R. R. och Stthllaren p Calmars Slott goh.
Mnjn Natt och Dags Enka, fom frfvarade Cal
mar vid famma tid fm Chriftina Gyllenfjerna in
nehade Stockholm.
Q
34 Sv EN s K E PARNA ss E N,

ne, fom andas idel hmd. Detta gifver en frle af

hopp, d i det famina gallren til fngelfet pnas, och
en foldat fverlemnar et barn uti fngvaktarens hand.
Detta barn, det r den unge Sturen )! Fort, ropar
Cecilia,
Fort, fkyndom ofsat d Min fon! min fonrflagen!
De frnmfla Fruerne omgifva Barnet och trycka det
i fina armar; de friga flrcka fina hnder mot him
melen och omfamna fina barn. En Officerare tilf
ger dem, at flja honom til Chriftiern, fr at hra
fin dom. -

r det til dden du ofs leder,

S vet, det r vrt enda hopp.
De g alla bort. Theatern frndras och freflller
frnmfia Salen p Slottet i Stockholm, tilredd fr en
hgtid. Nft efter fit Hof, omgifven affin vakt, an
lnder Chriftiern och intager fin thron. En mycken
het folk har famlat fig til hgtiden. Chriftiern tilta
lar dem fledes:
Se'n mer n fexton r frfvunnit
I krigets faror och befvr,
Jag af en rttvis hmd omfider mlet hunnit;
Och Sverge under oket r.
Det dla blod, fom frn des hjerta flutit,
Uti min fkra vrd fr evigt lemnat har
En fvag och frad kropp, fom lydigt kedjan drar,
Se'n mot min dolda lift han all fin ftyrka brutit.
Den

*) Svante Sture, Riksfreftndaren Sten Sture den yng

res fon, et barn om 5 r. Sedan Riks - Rd och
Mark, famt Grefve til Stegeholm och Weftervik.
*
 JAN F E R R MA RT, FR R 1786. 35
Den folta Gtens dygd, hans ofrfkrckta mod,
Hans hat fr utlndfkt Kunga-blod,
Hans nit fr fegrens ln, hans trots mot ddens fara;
Alt vikit fr min hand, fom mera vist frftod
At politikens nt med krigets vapen para
Och mina bdlars jrn med mina hrars magt.
Sten Sture r ej mer; och bojorna frvara
Hans maka och hans fon til ml fr mit frakt,
I, Danamnners kcka fkara,
Som med mit vldes vidd frkt er ras glans!
Gn at med lekar, fng och dans
Er fllhet och mit lof p denna dag frklara.
- M mit berm de flagnas blygd, *

Er gldje deras qval frka!

M ndens brn et ffngt fkygd
Fr fina tyfta trar fka!
M flafven hpen och frfkrckt
Bland fina fders bl fe frjde-eldar fvfva,
Och, nedbgd utiftoftet, bfva
At lgan med hans blod p nytt fkal blifva flckt!
Det fkal en vlluft fr mit ra
En vlluft fr mit hjerta bli,
At edra glada fnger hra
Bland mina trlars klago-fkri.
Faflig caracter!... fom dock interefferar, ty han
r grym i hgfla grad, och med paffion, och utan at
vara feg, fom Tyranner gemenligen ro. Severin
Norrby, Danmarks Stor-Amiral, kommer haftigt in
p Theatern, och berttar: -

C 2 Et
46 Sv EN s K E PAR N Ass EN,

Et grufligt vapen-gny man hr frn alla kanter,

Och ren en ftridbar tropp med flygande baner,
Frn alla fkogars fkt och alla klippors branter
Likfom en vredgad ftrm p fltet rufar ner
Guffaf Wafa anfrer denna tropp, och Norrby rder
at icke frakta den fverhngande faran.
O himmel! fe vr nd: o himmel! ofs frfvara;
ropar nu famma folk, fom nyfs frut fng:
Frkunnom hgt vr Hjeltes ra!
M hundra folk af ryktets Gud
Hans ftorverk med frundran lra m. m.

Et trffande drag i teckningen af en pbel, altid

mera lttfinnig n grym. Chriftiern frebrr fol
ket des feghet, gifver order til motvrn, och fkickar
en Officerare at hmta de fngna fruntimren. Norrby
lter honom veta, at han frfkrat fig om dem och
vntar dem p fin flotta, faint rder Chriftiern at fpa
ra dem til egen fkerhet. -

TRe'n ftaden vackla fes uti fin hrfamhet - *

Och nya farors hot omkring din hjefa fvfva.
CHRISTIERN.

Hvad? talar du til mig? Vet, fvage Hfding, vet,

Det hr ej Chriftiern til at fr en Guftaf bfva.
NoRRBY. -

Jag vet, hvad du min Prins med rtta vnta br,

Utaf dig gelf, din hr, och framfr alt din lycka;
Men lyckan ofta hgft en Kung til ran fr,
At honom djupaft ned uti en afgrund rycka.
- Tro,
-
 JAN. F E BR. MART., F R R 1785 37

Tro, at det gifs en magt, fom mera glla plr

n dets lfa nd och krigarns kpta hr,
Som fver menfklig krets den fvagas dygder hjer,
Som vapenlfa barn p hjeltar fegra lr,
Och fom, ju mer hon qvfs, des ftrre utbrott rjer
Det krleken fr Frihet r.

Frakta ejset folk, fom eldadt af des lga

Och frelyft af Guftafs mod,
At hmnas fit frtryck och fina Herrars blod
Med en fanatifk frjd et hatadt lif fkal vga. m. m.
och erinrar til flut om Guflafs redan vundna fegrar -

vid Kping, Wefters och Sala.

CHRISTIERN. -

Du knner den regerings-lra,

t hvilken all min tid jag fretrdet gaf;
At mer med ftraffets bl, n genom ftridens glaf,
Ej endaft folkets mod men ock des dygd frfra;
Ty gde flafven hopp, at kunna d med ra,
Minvn, han lefde icke flaf

Fngarne anlnda. Se dr, fortfar Chriftiern, vifan

de p dem,
Se dr det fafta vrn, fom fkal min thron frfvara !
Se dr den fkra magt, hvarmed jag fegra fkal!
Cecilia och de friga fngarne trotfa Tyrannens grym
het. Han frklarar dem tilbaka, at Guflaffkal ffngt
ftrida fr deras rddning. De hra fledes, at
Guftaf lefver n, han lefver och r fri!
Vr dd frn denna ftund fkal mindre frartfam bli,
- C 3 - TO"
33 SvE Ns K E PARNA s sE N,
ropa de. Ffngt hopp: Chriftiern fknker dem et
fraktligt lif Men genom faran om Cicilias, rnar han
tukta Guftaf. Och det r Chriftina Gyllen/ljerna,
Sten Stures Enka, detta hjeltemodiga fruntimmer, fom
frut f tappert hade frfvarat, men p Tyrannens tro
lfa frfkringar upgifvit Stockholm, fom fkal fver
bringa denna hotelfe. Hon efterfndes. Ej nog, til
lgger han, - -

Ej nog, at jag med vapnens tvng

Hans djerfva anhang ftrtar neder;
Ej nog, at Segrens Gud bereder
Hans dd och Sverges undergng:
Nej, jag fkal fegra p hans heder;
Nej, jag beflcka fkal hans dygd,
D jag hans fvaga brft frleder
At trolft bryta fina eder
Emot en lfkad fofterbygd.
Alt hvad mit hjerta meft behagar,
Min hmd, min vredes raferi
Alt lofvar, at bland mina dagar
Skal denna dagen fllaft bli.

Han tager den unge Sturen ifrn Cecilia, och lter

dlja honom bland vakten. Chriftina ankommer.
Hon hotar Tyrannen med den fegrande Guflafs fnara
ankomft. Hon, tillika med Cecilia, Margareta och
Anna, funger drupp fljande Qyatuor.

Du vlnad af en vrdad maka!

I, fkuggor af de hjeltars tropp,
Som fordom varit Sverges hopp!
Ach fkynden, fkynden er tilbaka.
- - 2 Gn,
 JAN. FE E R MART., FR r 1786. 39
Gn, bjuden hela afgrunds hr
At i Tyrannens hjerta rafa,
Och fr hans tankar och begr
Beftndigt breda ut den fafa,
Som laftens fjt frvilla plr!
CHRISTIERN, til Chriftina.
Jag blott kan mka och beklaga
Et utbrott af f fvagt och fruktlft raferi,
Och vil ej annan hmd upp din djerfhet taga,
n at du felf fkal utfedd bli
At frmja mina vrf och ftrta dit parti.
G fkynda dig til Guftafs lger,
Sg, at jag i mit vld hans moders dagar ger,
Vis honom ut det rum, dr hon fit fngfel har;
Sg, at fig dolken redan hjer
- Som fnderflita fkal det fkt fom honom bar,
Om han til nfta dag fr Stockholms murar drjer.
CHRIsTINA.
Nej, ingen plgohamn fin grymhet lngre frckt!
Tyran ! och det r mig du vil i omforg gifva
Et vrf, fom afgrund fjelf til fafa fkulle vckt!
Hvem, jag til Sverges fall et nefligt medel blifva
Uti en bdels hand, fom mrdat all min flgt? -
Hvem jag? . . .
CHRIsTIERN.
En dyrbar pant fkal fr din lydnad fvara,
G, fvervga vl din fvaghet och min magt.
Chriftina, du r mor nog af du fer den fara
Som . . . -

C 4 (Han
48 Sv EN s K E PAR N Ass E N,

(Han lyfter dolken fver hennes fon, den Norrby

hllit dold fr hennes fyn.)
CHRIsTINA, med ytterfta frftrckelft.
Grymme, hvad? min fon!
CHRISTIERN , med kld.
Du kan des dagar fpara:
Lyd hvad jag dig har frelagt. -

Norrby fr befallning at flja henne, och underfldja

detta grymma budfkap. Chriftina tager fin tilflygt til
Norrbys knda delmod. Norrby r rrd af hennes
qval, och fkulle kanfke, d Chriftiern vore fegrande
och ingen frnghet behfdes, kunna utrtta ngot til
hennes frmon; -
-

Men d i dag p nytt et moln fig fammandrager,

Som hota kan hans thron, fom hota kan hans dar,
Jag intet annat rd n af hans fara tar,
Och tolk af hmdens bud, jag fafar men jag lyder.
CEcILIA, til Chriftina.
Glm, glm at du r mor; mins blott at du r flaf,
At Sverge r det hr den rft, fom Himlen tyder,
Den rft fom ropar hmd utur din makas graf,
G, bed min fon med fvaghet ej frnedra
Det blod fom honom lifvet gaf.
Sg, om jag ftupa fkal fr mina bdlars glaf,
Skal dock mit ftoft fig af hans feger hedra.
Chriftina, fedan hon med trar omfamnat fin fon, den
hon lemnar i Cecilias armar, fkyndar fig med Norr
by at utfra Chrifierns bud. Alla g bort, och hr
med flutas frfle Aten. *
-

AN
 JAN. FEB R. MA R r., Fr r 1786. 42
ANDRE AcTEN. Theatern freflller Guftafr
Tlt, dr man fer hans fng, bddad med en bjrn
hud, och hans vapen hngande fver hufvudgrden.
Genom fonden af tltet, fom r pet, fer man en del
af Guflafs Lger upflaget p Munklgret. P ena fi
dan r en vik af Hafvet och p den andra en del af
Staden. I fonden af Theatern fes en del af Danfka
Lgret, och lngfi fram Chriftierns Tlt. Flere po
fter fl p vakt. Bda lgren ro tfkilde genom Norr
ftrm. Guftaf talar til fina Hfdingar, Lars Sigge
fon Sparre, Sten Ericffon Lejonhufvud, Guftaf 0
lof/on Stenbock, Thord Bonde *) med flera, prifar
deras tapperhet, frefiller dem Rikets olyckliga be
lgenhet, och med en manlig vltalighet upmuntrar
dem at fulbordades rddning. En Riddare betygar
honom deras krlek och tilgifvenhet.

Hvad prof br icke du begra

Af Svears tapperhet och mod,
D vi fr frihet vapen bra,
D Sverges vl och Guftafs ra
Skal blifva prifet fr vrt blod ?
GUSTAF.

dla fkuggor, vrdade fder,

Sverges Hjeltar och Riddersmn!
Om nnu des fllhet er glder,
Gifven friheten lif igen. "
Skola edra helgade grafvar
Trampas af tyranner och flafvar?
C 5 Nej,

*) Alt Stamfder fr nu lefvande tter af famma

J311111, -
 - -

42 - Sv EN sKE PARNA ss E N,
Nej, m trldomens blotta namn
Edra vreda vlnader vcka
Och er arm fig hmnande ftrcka
Ur den eviga nattens famn!

Man hr ljudet af trompeter fom bda en Danfk H

rolds ankomft. Tvenne Riddare g at taga honom
emot. Hrolden anmler Norrby, Chrifiierns Sn.
debud. Guflafger honom fin handfke, at fverlem
na t Norrby, til des fkerhet. Han gifver fine krigs
mn order, at imedlertid frbereda formen. Norrby
intrder. Han frkunnar Guflaffin Konungs nd, hvil
ken af aktning fr hans mod mmar fr den vda
hvaruti hans fverdd frtat honom och vil heldre
fom far rda honom til lydnad n firaffa. Guftaf
emottager med flolthet och frtrytelfe detta anbud af
en Tyran, fom frtryckt hans fofterland, frdt
hans flgt och fver hvilken jord och himmel ropa
hmd. -

G, fg at under fjttrar bjd

Och d mit blod fr bilan flyter,
Jag ej mit dla de byter
Med en Tyran p thronens hjd. -

Och fkulle Sverge ej frloffas

Ur fina bojor af min hand,
Skal dock min ra bli, at kroffas
I grufet af mit fofterland.
Norrby inkallar Chriftina, fom flannat utanfr tltet,
at frkunna, fr hvars lif Guflafs lydnad anfvarar. Gu
ftaf frfkrckes, d han igenknner Chriftina, och
menar i henne finna Tyrannens famrd. Hon lem
nar honom et bref ifrn Chriftiern. Guftaf lfer:
- n
 JA N. FEB R. Mar T. Fr r 1786. 43
n, Guftaf, n r dig en timma qvar
- f At dit frnuft til fanfning terkalla.
"Kom at med dmjukhet fr mina ftter falla,
* S framt du frlfa vil en lfkad moders dar :
Vet hennes lif beror utaf dit fvar;
Lyd, eller fedes blod frn deffa murar fvalla.

Guftaf fafar, frtvillar, och utbrifter flyteligen med

raferi:
Frbannad bli min hmd, frbannad fegrens fana
Den ftund hon frgas fkal utaf en moders blod!

Chriftina vifr fig en vrdig maka af Sturen: hon f

reflller Guflaf med eftertryck, hvad han r fit fder
nesland fkyldig; hans mor fkulle vlfigna det grym
ma flag fom flutade hennes lif och Sverges trldom,
men d af forg vid en brottflig fons fyn; Chriftina
upoffrade, genom detta rd, fin egen fons lif, men
hon ville fjelf d med honom, fedan hon upfylt fin
pligt. Guftaf och Chriftina fjunga fljande Duo:
Du , hvars rft vr mhet frar,
Du , fom ropar i vrt blod,
Tag, Natur, tag vra trar,
Men frfvaga ej vrt mod.

Norrby beundrar denna flndaktighet, men freftller

Guflaf: -

- hoppas du, at fr en moders mord

Dig himmelen til ln en feger fkal frra?
och yrkar vidare p fvar. Guftaf, efter en funds tyft
nad, gr ut ur tltet och ropar fram Cheferne och de
frnmfle Soldaterne i Armen. Han frgar dem:
Om
44
-
Sv EN sK E PAR N Ass E N,
Om ngon utaf er, vid miftning af en maka,
En fyfter eller mor, blef yrkad at frfaka
Sit fofterlands befkydd, hvad blef vl edert val?
De frbanna enhlligt den, fom fr enfkild mh
fkulle krnka en f dyrbar pligt. \

GUSTAF.

Vl, Norrby! du har hrt hvad du din Kung fkal fvara.

Detta r en coup de Thatre af den aldralyckligaflever
kan, men onjelig at rtt fatta utom reprefentationen.
Norrby betygar ter fin frundran, och fkyndar
med Chriftina tilbaka til Chriftiern. Guftaf frfkrar
Chriftina, at han fljande dagen, hmnad eller dd,
fkal vara i Stockholm. Han utdelar vidare order til
anfallet, hvartil frfta dagningen fkal blifva fignalen.
Tltet tilflutes t lgrets fida, fom nu hvilar. Guftaf, -

allena, fverlemnar fig t den fmrtande freftllnin

gen om en moders mord, af hvars hand han gldt fig
at emottaga lagren, fedan han rddat fit fdernesland.
Et ovntadt lugn drager honom til fmns. Han ka
flar fig vrdslff p fin fng, med armen fdd emot
bordet, hvarp flr en lampa fom uplyfer Theatern.
Sveriger Skyddsngel nedfliger p en fky, hllande
i hgra handen en diamants-fpira och fldjande den
andra p hufvudet af et lejon, fom hller i fina klor
en himmelsbl glob med Sveriges Tre Kronor. Han
upmuntrar den fofvande Hjelten.
Strid, Hjelte, ftrid; och vet, at fr dit fvrd
Skal envld fly, och Sverges bojor falla:
Hr Segrens Gud dig til fit tempel kalla.
Strid, Hjelte, ftrid, och blif en fpira vrd.
4 = Ja,
 JAN. FEB R. MART, FR R 1786 45 -
Ja, tidehvarf frn tidehvarf
Din tt fka! Sverges Krona bra;
Dit namn fkal bli des Kungars ra
Och dina dygder deras art. **

Han kallar de glade Drmmarne, at fkingra Hjeltens

oro och mla fr honom hans tilkommande ra#och
de faflige, at frflra Tyrannens lugn med bilden af
freftende plgor. Skyddsngeln frfvinner. Un
der en ljuflig mufik vifa fig de behaglige Drmmarna
uti ltta fkyar, danfa omkring Guftaf och befir ho
nom med rofor och vallmo. Vid en lilligare mufik
kommer en Drm, fom freftller ran, at krna
Guflaf med lagrar, medan en annan, under Segrenr
fkapnad, lgger en trophe fr hans ftter. Un
der en fatlig mufik upftiga ur jorden de grymme och
olycklige Drmmarne kring Chriftierns tlt, fom vi
fer fig i fonden ngot pet, och dr denne Prins fes
ligga p fin fng uti en orolig fmn. Frrderiet lem
nar honom en Krona och fkld med Sveriges vapen.
Samvetr-agget omgifver honom med fina ormar. Ha
tet fkakar en fackla fver hans hufvud, medan Hm
den kroffr hans krona och rycker af honom Svenfka
fklden, den han fkyndar at lemma t en lycklig Drm,
fom freflller Pallar, hvilken tillika med Segren up
hnger fklden fver Guftafs hufvud, d imedlertid
de olycklige Drmmarne binda Chrifliern med ked
jor och drp frfvinna under jorden. Theatern
frvandlas och vifar Guflaf i drmmen en frebild af
fin firid, fin feger och fin ra. P ljafa fkyar fre
fllas orknelige hrar i filfver-harnefk, hvilkas fr
fkilda divifioner manas och anfras af Rykten p vin
gade hflar. nda ned ifrn Guflafs lger fliga de h
gre och hgre, fverft up fver Stockholms * Oll A
 46 SvEN skE PARNA ss EN,
fom tyckas grnf til himmelen. Dr, i fpetfen fr
hela denna Hr och fljd af fina Generaler, fer man
- Guffaf tga fram p Djurkretfen, ffia fin fot p krf
tans tecken, och ref fit flandar ofvan upp ffiningen.
(Hrmed utmrkes, fom man fer, tiden d Stockholm
intogs). ter frndras Theatern och vifar, tvrt
~ igenom en Sol, Oddlighetens Tempel, med Gufiafs
- reflod i fonden. Den omgifves af en hop Genier
fom fjunga en Chor; ram tillika med Segren och
Pallar, fljde af de lycklige Drmmarne, g at krna
den med blommor. -

Dig, Guftaf, fom dit folk ur nd och trldom ledde,

Vi refa denna reftod : -

Den frihet, fom din dygd t Svea folk beredde

r nnu vrdad af dit blod.

Oddlighetens Tempel frfvinner och Theatern fre

fller ter Guftafs Tlt, tilflutet t Lgrets fida. Gu
ftafupvaknar. -

Hvad ljuflig drm! hvad bild af flla tider!

Hur lyckligt r min gl af denna fyn frbytt!
De grymma forgers moln fr hoppets ftrlar flytt,
En hg och himmelfk kraft fig i mit vfen fprider
Men dagen bryter in, och fr den fifta gng.
Des ljus til mina ron hinner,
Om Sverge ej i dag utur et nefligt tvng
Utaf min hand fin rddning vinner,

TREDJE AcTEN. Theatern freflller det inre

af Chriftiernr Tlt. Man fer honom ligga bevpnad
p fin fng. En dunkel lampa uplyfer Theatern. Chri
A flian vaknar uprrd och frfkrckt af de gruflige drm
1In? TilC.
 *

JAN. FEB R. MART, FR R 1786. 47

marne. Han brjar tro, at en Gud gifves, fom firaf.
far den brottflige. Men fnart blyges han, at f lta
fkrmma fig af tomma fkuggor.
Nej, ftyrkan r min Gud D jag des biftnd har
r Himlen fjelf upp min fida:
Frgfves mot min arm den fvage vgar ftrida,
D jag af ftyrkan har frfvar.
Norrby berttar honom, at Chriftina blifvit fngflad
igen, och at Guftafs Mor bevakas p flottan, men til
lika hvad man hade at befara af det frihets-nit och den
hmdelyflnad han blifvit varfe hos Guflafoch des tap
pra Hr, och rder drfre Chriftiernat fnda honom
Cecilia ter, d Guftaf, rrd afen fdan mildhet...
CHRISTIERN.
Hvad? i frrdarns hnder
Jag fielf?... G, lt det fkepp til ftranden fras fram,
Dr hon, p dcket hjd, i band och jrn m flutas;
Och m, d minfta fkymt til anfall vifar fig,
Des blod i fonens fyn gjutas !
NoRRBY. -

Nej, Chriftiern, denna pligt r icke gjord fr mig

Jag r foldat; och kan ej bdel vara
Jag lyda lrt; men lyda utan blygd.
Befall jag fkyndar glad i tufen ddars fara:
Mit gods, mit lif, mit blod, du ingen ting m fpara:
Alt hr min Konung til Mig tilhr blott min dygd!
Chriftiern mifstnker Norrby fr frrdifka affigter,
9h inkallar vakten at fjttra honom. Vakten drar fig
frfkrckt tilbaka vid lynen af Norrby, fom dock feif
ger
 -
- -
-

43 Sv EN SK E PAR N Ass E N,

ger fig fngen, och fven i detta gonblick ej frg

ter fina pligter. Norrby bortfres. Chriftiern gr at
fjelf blifva tolk affit hmde-bud. Men et tjockt mr
ker fverhljer Theatern, och i det famma han nalkas
pningen af tltet, upfliga ur jorden de begge mr
dade Ribbingarner fkuggor och fnga honom vgen.
De ro barn, kldde i hvita fvepningar, och blodige
om halfen, med hret utflaget och hllande hvaran
dra om lifvet. De fjunga tillammans:
Ur den mrka grafvens boning
Refa vi ofs up til hmd.
Grymme ! hoppas ej frfkoning;
Straffets timma r beftmd.
Ungdom, ofkuld, trar, bner
Alt hvad menfkjors mkan rner
Mot dit hat ej mgtigt var:
Men frfkrcks ! En Gud och Far
Skal vrt blod tilbaka krfva.
- - Barbar!

Fly och bfva!

Flera fkuggor, ffom Sten Sturer, under fvepningen
kldd i harnefk och en mantel af purpur, famt hufvu
det bart och fidan blodig, likaledes de Svenfke Her
rars fkuggor fom blifvit mrdade p Chrifierns befall
ning vid blodbadet i Stockholm, upkomma efter hvar
andra och ropa hmd fver Chriftiern. Tid efter an
nan uprepar Choren de frfrliga orden:
Barbar!
Fly och bfva!
Chriftiern vifar den ytterfia frfkrckelfe. n vefvar
han kappan fr anfigtet, n tycks han med fina tbr
- der
 JAN. FEHR. MART., FR R 1786
-
49
\

der fordra fkuggornas medlidande, och fluteligen ka

flar han fig baklnges p fngen, utffrcker armarna
och tycks med de hftigaffe rrelfer vilja drifva dem
tilbaka. I det famma de ter nedfjunka, hr man en
mufket-falva och p lngt hll trompetter fom blfa
alarm. Chriftiern r nnu f frvirrad affin fyn, at
han ej hr den Officeraren, fom kommer in och be
rttar om Guflafs frfla anfall. En annan kommer
kort drupp, fom ber Chriftiern fly, om han ej vil
falla i Guftafs hnder. Han berttar, at Danfka lgret
r frflrdt och folket tilbakadrifvet, famt at Norrby,
af egne landsmn ryckt utur fina band, begifvit fig til
flottan, och man vet ej, hvad fven af honom kan
vara at befara. Chriftiern fattar fit fvrd, och hotar
gra Guffaffegren dyrkpt. Han befaller den ene
Officeraren frkunna Norrby nd om han ftraxt lter,
enligt befallningen, aflifva Guflafs Moder, och den
andre at hafta til Slottet och befalla Chriftinas vakt
flrta henne utfr tornet.

Vid fyn af des blod och fnderflitna kropp

Frrdarn darra fkal och hmmas i fit lopp.
Theatern frvandlas och freflller Stockholms fff.
ning, flankerad af et torn. Mot fonden fer man Slot.
tet, Tornet Tre Kronor, och fpirorna af St. Nicolai
och Riddarholms Kyrkorna. Hafvet r i fonden, dr
man finner en del af Danfka flottan liggande fr ankar.
Guftaf upmuntrar fit folk til forms; man refer fle-s
gar: Danfkarne kafla granater p de anfallande och
drifva dem tilbaka.
CHoR AF SvENSKARNE.
Hvad! fkulle Gters ttlingar vika?
Vika fr flafvars darrande ftl?
D Nej,
5e Sv EN s K E PA RNA ss EN,
Nej, fallom an alla tillika!
Hmd och frihet r fegrns ml.

De fra fram canoner, fom gra pning p muren;

flormen frnyas; "Danfkarne brja vika, och redan r
Gu/laffielf p muren, dr han refer Svenfka baneret.
Et parti Svenfkar trnga fig in genom pningen, me
dan de andre, fljde af Cavaleriet, tga in fver vind
bron, fom fr dem blifvit nedfld.
Segren r vr! fegren r vr!
ropar Guftaf, i det han uprefer flandaret p muren;
och nu frndras Theatern och freflller det inre t
fflnings- porten af Stockholms murar *). Man fer
Chriftiern med en tropp rdda figundan de fegrandes
vapen. Hela Guftafs Hr, med canoner och full mu
fik, tgar in genom porten. Hrupp frndras ter
Theatern, och freftller Hamnen vid Stockholm. P
ena fidan fer man Slottet med Tornet Tre Kronor,
p den andra St. Nicolai Kyrka. I fonden vifar fig
Hafvet, och en del af Chriftierns flotta, frdig at lyf
ta ankar. Man fer Danfkarne hoptals fly t hamnen,
oaktadt Chrifierns rop, fom fker terkalla dem. En
del famlas affine Officerare och fres tilbaka til frids,
andre kaffa fig i flupar och fkynda fig til flottan. Imed
lertid hras feger-rop af Svenfkarne, fom finningom
nalkas, och fnrt fer man fver flads-murarne en hf
tig rrelfe af pikar och mufketter. Faran trnger alt
hrdare p, fat Chriftiern omfider ndgas fka en fri
ftad i Slottet, fom han nnu tror vara fit. Men i det han
malkas Slotts-porten hres fven drinne et feger-rop.
Danfka flandaret pTornet Tre Kronor flles ned och
- det

*) Hit hrer en Renare gjord frndring eller rttare

tillggning, hvarom fe flutet af denne Artikel.
 JAN F E BR MA RT, FR r 1786. 51
det Svenfka uprefes. Chriftina Gyllen/tjerna fram
trder p en balcon fver porten och bjuder Tyran
nen vika.
Jag hatar dig fr hgt, at ej din dd befara:
Fly drfr hr! Var mon, at undan fvrdet fpara
Et lif fom i frakt, i brift och plgor fnkt,
Fr dig en grym och lngfam dd fkal vara.
Chriftiern, fom af hennes tal blifvit flagen fom af en
ljungeld, vaknar ter ur fin dvala vid Svenfkarnes fe
ger-rop.
Hvad de ndgas jag, o himmel! at frfara!
Fly och ej hmnas f! O raferi och blygd!
Han fkyndar fig til hamnen och flottan med ngre f
fine Riddare och foldater, och de fom ej kunna flja
honom, lgga ned fina vapen vid Segervinnarens an
komfl. Guftaffliger fram med vrjan i handen, t
fljd affit folk. Soldater, ropar han,
hren op, at lta blodet rinna!
Hvad man med heder van, med mildhet nytjas br,
M mina fiender och mina landsmn finna,
At det r jag, fom hr beflet fr.
Han ftter in vrjan, gifver fklden ifrn fig och ta
ger affig hjelmen. Segerropen frnyas *). Guftaf
fjelf prifar fverljudt Himlen fr fderneslandets rdd
ning; men, tillgger han
Ach! denna flla dag, fom ljus och gldje gjuter
r endaft mrk fr mig Jag nalkas denna borg
Helt btvande O Gud! kanfke han innefluter
Et evigt mne fr min forg!
D 2 Men
*) Hit hrer det friga af bihanget vid Artikelns flut.
-
-
*
 *

52 Sv EN s K E PAR N Ass E N,

Men han r dubbelt lycklig. Man fer Danfka Flottan

g til fegels, och i famma flund en Vapendragare och
et Fruntimmer anlnda til flranden och nalkas Gufiaf.
O himmel 1 fer jag rtt? hvad ofrmodad lycka?
Min Mor! . . .

Det r Norrbys Vapendragare, fom beledfgat henne,

och fom vid Guftafr frundran genom hvad befyn
nerligt de en f dyrbar perfon kunnat rddas"), fram
ftiger och frklarar detta ffom en fljd af Norrbys
delmod.
- GUSTAF.
Hvem, han? hvad hr jag? kan det vara?
O himmel! p hvad ftt min tackfamhet frklara?
(Tilfit folk.)
Gn, lfen alla fngars band,
Och lemnen dem til pris i Sevrin Norrbys hand.
Chriftina fliger ut ur Slottet, tfljd af de frnmfle
Svenfke Herrar och Fruntimmer, fom Chriftiern dr
ftdes hllit fngflige.
Kom, Guftaf, kom! den ln r frdig,
Som du med egna dygder van:
I lyckan jmn, i nden hrdig,
Du bft et folk regera kan;
Och hvem r mer en Krona vrdig,
n den fom ftrtat en Tyran?
Un

*) Detta r en dramatifk digt, den enda ngot bety

dande rubbning, fom den hiftorifka fanningen i det
- ta fkdefpel behft underg. Cecilia dog i Tyran
nens fngelfe i Danmark; men terkommer hr, fr
at gra cataftrophen fulkomligen tilfredsftllande.
*
 JAN. FEHR. MART., FR R 1786. 53
Under en almn gldje-och lycknfknings-chor up
hjes Guftaf af fine Riddare p en fkld fom r lagd
p flandarer och tecknad med Svenfka vapnet. Man
# deffe Herrar af vapnen p deras fkldar,
om de hlla med ena handen, under det de bra up
Guftaf med den andra. Sedan han fledes blifvit frd
kring Theatern, uphjes han p en thron af tropher
dr han emottager Kronan, och dr de frnme famt
folket gifva honom betygelferafen underftlig vrdnad.
- "r
I Reprefentationen r denna Opera eller f kalla
de Lyrifka Tragedie, efter almnt intygande, den prg
tigaffe fom ngonfin blifvit fedd p Svenfk Theater.
Druti ger Hr. Desprs, Fransman, och af Hans"
Maj:t under viftandet i Rom antagen til Diretr af
Decorationerne vid Des Theater*), en icke ringa del,
fom hrmed vifat frfla offenteliga profvet af fin fkick
lighet i detta mne, genom den rikafte upfinning, un
derftdd af den ypperligafleteckning. Mufiken r af
Sachfifke Hof-Capellmfaren Hr. Nauman, frut knd
af lyckliga compofitioner fr Svenfka Theatern. Och
til vre Atrers heder kan och br nmnas, at de i
fynnerhet genom en riktig och tydlig declamation vid
detta tilflle fig utmrkt, -

Under reprefentationen har en och annan fr

ndring jmte en betydande tillgning, beftende
af hela fcener, blifvit gjorde, hvilka af Frfattaren.
benget meddelte, man hr til flut, ffom ettjenligt
och intereffant Bihang, velat intaga, fedan de ej be
qvmligen kunnat f rum p fina fillen") i Recenfio
nen. De hra alla til Tredje Aten och ro fljande.
D 3 VII.

*) Se Upfoftr. Slfkapets Tidningar fr 1785, N:o 99.

**) Utmrkta hr frammanfre i noten,

&
* 54 Sv EN s KE PAR N A s sE N,
f

VII. SC E NE N.
(Theatern frndras och freftiller det inre t Fift
mingsporten, af Stockholms ytre murar. Chr/ftiern
med fine Hfdingar och ngre f Soldater kommer in
och flannar midip theatern).

CHRISTIERN.

G, fkynden hit! kom, ftannen hr,

At de frmtnas anfall bida!

TvENNE AF HFDINGARNE.
Frmtit r, mot det ftrida ;
Ofs endaft dden vntar hr.

VIII SC EN EN.

EN DANSK OFFICERARE. De frre.

OFFICERAREN til Chriftiern med ytterfta
~~ hftighet och beftrtning.
Fly haftigt hrifrn Din fiende, dit folk,
Alt denna ftund fig mot dig vnder.
Afgrunder omge dig. Frrderiets dolk
Har vpnat Sevrin Norrbys hnder.
CHoR.
Fly hn ! Frgfves r at ftrida
Mot Norrbys arm och Guftafs hr.
CHRISTJERN.
Nej, jag vid jord och himmel fvr,
At p frrdarns ankomft bida. -

EN AF SoLDATERNE.
Se dr hans tropp!
- EN
 * -

JAN F E B R. MaRT., Fr r 1786. 55

EN ANNAN.
Hr dr hans rft.

* IX. S CEN EN. -

SEvRIN NoRRBY. De frre.

(Sevrin Norrby, med vrjan i handen, fljd
* af en talrik tropp, kommer inrufande p thea
tern. Bda tropparue hlla fg flilla underge
vren. Men Chriftiern fpringer fram at rn
ma vrjan genom Norrby fm undbjer flten
och kaftar fin vrja fr Chriftierns ftter),
SEvRIN NoRRBY, med beftrtning.
Hvad raferi! Vlan, fe hr! fe hr mit brft
[Han pnar fit brft.] *

[Med mhet].
Jag gick, at fr din rddning ftrida.

(Chriftiern med hpnad, nger och glidje

omfamnar Norrby, och ger honom fin vrja
tilbaka; under det Soldaterne nnu vifa fin
fruktan och uprepa i
CHoR.

Frgfves r mot det ftrida:

En fker dd ofs vntar hr.

NoRRBY.

r ej er Konung vid er fida?

Och edert hopp frfvunnit r!
SoLDATERNE.

Hvad hopp af mod och vapen bida,

D dden oundviklig r?
\ - D 4 CHR*-
 56 SvE Nsk E PARNA ss E N;
CHRIsTIERN.
Vlan! f flupen vid min fida!
- Er pligt, er heder det begr.
- (Svenftarne brja 6nal.
CHoR.
Vlan ! vi ftupa vid din fida.
At d med dig, vr heder r.
(Striden
fkarne brjas
drifva nyo.
mfom Sven/karne
hvarannan och Dan"
tilbaka. nd
religen mfte Chriftiern taga flykten; och h*
la Guftafs Hr med canoner och full muftk
tgar in genom fftnings-porten. Dalkarlarne
fluta marchen),
Alt fljer fedan i den ordning fom fjelfve Dramen *

innehller. Men i X:de Scenen, fom genom de tillag

de blifvit frvandlad til den XII:te, infinner fig p thea
tern Chriflina med de frige fngarne frn Slottet, p
famma tid fom Guflaf frn andra fidan inkommer med
fit folk. Sedan Guflaf fagt fit
frfla recitativ, och Cho
ren fungit: Triumph! triumph! Seger och ra! r
det friga af Scenen p fljande ftt frndradt:
TvENNE AF FRUNTIMREN, fm p Slottet hllits fngna.
Vi fegrat! Himlen vare ra,
Som ur Tyrannens hand en blodig fpira ryckt!
Ja, Sverge fkal ej mera bra
Det jrn-ok fom des fkuldror tryckt.
GUsTAF,
Ach ! denna flla dag, fom frjd och frihet rcker,
t mig allena fafa ger.
Min mor!
 JAN. FEBr. MA Rr., FR r 1786. 5?
GUSTAF. ftyng dit minnehos mig vckert
MARGARETA. Hvad ord, fom all min fmrta vcker!

Til/ammans. *

Min Mor! kanfke du r ej mer!

Om ej dit blod i dag fkal hmnas
Vr feger och tyrannens blygd,
Hvad trft kan mer mit hjerta lmnas?
CHRISTINA.
Den trft, fom ftora fjlar mnas;
Den trft, at lida fr fin dygd.
Nu fer man Cecilia anlnda til franden; och de flz
jande Scenerne fortg utan frndring.
Sn",
-------

V,

STORA MNs DEN ocH PLIGTER.

O DE.

Hvad ftarkt och himmelfkt fken beundrar jag hos er,

I Hjeltar! verldens ljus! beftrlad af er ra
Gr efterverlden fram at er fin dyrkan bra,
Och gllare fit lof med hvarje fekel ger.
Vid edra bragders dn, fr lagrar fom er hlja
Sig hjeltar refa op, at er til ran flja.
O! du Miltiades Athen den hjelten gaf,
Som fg, i fmnens fkt, upp det vida haf,
Fr dina vapen ftridsmn falla, -

Som hrde, re'n i tjusning bragt,

D5 De
 38 Sv EN s k E PARNA ss E N,
De Marathonfka bljor fvalla
-
Och krofsningen af Perfiens magt *).
*-
AF ingen mttlig kraft en hjelte ftjelpas kan,
Vid alla dens hot han kmpar emot alla;
Men vid hans tunga fall fku millioner falla -

Och hrar, folk och land frkroffas mot hvaran.

Du gr, o Mithridat! at p en verld dig hmna:
Vid flagen af din arm hon tror fit fkte rmna
Och fklfver n den ftund d hon frkroffar dig!
S fjllens blanka rygg til molnet refer fig.
Om blixten hennes barm fkal bryta,
Om hennes maffa ramla fkal,
M Etna vid des fkakning ryta
Och jorden rmna vid des fall.

EN mera ftilla dygd med lika bergfaft mod

Frtjufer mera ljuft, men lika undran vcker:
En Hjelte icke blott med Gudars blixt frfkrcker,
Han liknar dem i magt, men ock fom vis och god,
Hvad kraft, o Ariftid! dit lugna finne rjer?
Dig retelfen ej drar, dig qvalet icke bjer,
Du gr med fkra fteg til hgfta freml.
Mit hjerta icke dig beklagar,
Nr ur fit moderliga fkt
Et vredgadt fofterland frjagar
Den fon fom nyfs des fjttrar brt.
I HTM

*) Man finner hos Plutarch, hvad verkan Marathon

fka fegren gjorde p Themiftocles. Frf. Anm.
 JAN. F E Br. MA Rr., Fr r 1786. 59

I HIMLENs ljufa barn! I farke Medborgsmn!

** Hur fer jag afunden frtviflad af er ra
Och frad af des glans mot eder vapen bra!
I flyn, och i er flygt hur dyrkar jag er n!
Oddlige, I gn at ftormen fredligt flja.
S denna ftolta maft upp en fraggig blja
Af nordan vldfamt frs, men br fin fpets mot fkyn.
En man med mod och dygd: hvad fknhet fr min fyn!
Nr tyranniet honom bdar
At fly et fngfladt fofterland,
Med trfull fyn han bojan fkdar
Och bryter henne med fin hand. -

MEN du fom lika fnllt med blixten genomfar,

De hrar och det ftoft fom fig omkring dig famla,
Du bryter fpirorna, de ftarka throner ramla
Och menfkjo-flgtet du i dina bojor drar.
Det blod du drack, barbar! din blodtrft endaft ker,
Och fnart med mordifk blick du nya verldar fker!
Frfrlige! frn dig mit hjerta fradt flyr.
Och, Cefar! i din blick hvad hnfullt lje gryr,
Den dag fom Caros brft frfkrcker,
D Frihet, gud bland Romare,
Sin hals inom din boja ftrcker
Frtviflad, frad, rytande!

DEN Vife blndas ej affegrarns vapne-pragt,

Han kan ej flafvifk, ljuf t honom rkverk brat
Frgiftad af hans blick frbannar han des ra
Och detta ok fom han p folkens fkuldror lagt.
-
S
@
o Sv EN s k E PARNA ss sN,
Se denna ftrm af blod! fe denna hg af dde!
Och deffa vida flt f brnde och f de!
En hjelte denna vg til rans Tempel gtt
At rfva bort det rum dr dygdens ftoder fttt.
S trg och kall at henne dyrka,
S feg vid tyranniets hot
Och f frtryckt utaf des fyrka
Har verlden fallit fr des fot.

FRFRLIGE Eugen! vid fegrens offer van

Du gick med vldig arm at folkens den hvilfva?
Se hrar fr dig fly! fe rikens grunder fklfva!
Och Gallien bfvande fr fin Coriolan.
Hvad kraft Cefarers rn p ftolta vingar rjer,
Nr han til molnet fig ifrn din fkuldra hjer!
Men nr ur fkaldens mun du hr frtjuft dit nama
Och nalkas lagerkrnt Oddlighetens famn,
Betnk din rtt! hvad pligt du brutit!
Hr fofterlandets klagorft:
Mit blod kring dina vapen fiutit,
Du frade en moders brft !

MEN, nye Ariftid! Turenne med Cefars fl!

Ej fr den vifes blick din reftod fkal bfva;
Hon hvilar p en grund den ingen kraft kan hfva,
P menfklighetens rtt och fofterlandets vl,
Nr hrar fr dig fly, nr hrar fr dig falla,
Och nr kring dina fjt de ftolta bragder fkalla,
Man hjelten mta tror, man blott en menfkja fer,
Din frade foldat dig hela hjertat ger,
Han
 JAN. Fe BR MART. FR R 1786. 61
Han fr en mfint far dig tager;
Och medborgsmannen, trygg och glad,
Frtroligt fltar i din lager
Din egen fknk, olivens blad.

Och du, mit Fofterland! fl Minnets Tempel op!

Se p des hgfta thron din fon, din hjelte blnka!
Gack, at en moders tr p deffa vapen fnka
Som menfkligheten kyft. Hans rerika lopp
r Kungars lro-ban. Hans arm, fom n frfrar;
Har vltrat ur dit fkt tyrannens fega hrar
Och ftadgat denna Thron, fom nnu br hans tt.
Han fnillet tergaf des ftyrka och des rtt:
De Svenfka flaggor hafven fira,
Det djupa berget fkatter ger,
Och under Wafas milda Spira
De rika fltens grnfka ler.

==S &==== e

VI.

F v E R EN MoD E R s DD.
O DE.

S fkulle du, min Mor, ur mina armar ryckas,

Och af en annan hand de gon fammanlyckas,
t hvilkas fprk min fl f liflig knfla gaf.
Ach hrda fkilnads lag! du redan frn mig haftar
Och t dit forgfna barn en affkeds-blick blott kaftar
Frn foten af din graf.
MEN
62 SvE Ns K E PARNA s sE N,
*
MEN fruktlft jag mit knot mot Himla-magten vnder;
~
Den fpira verlden ftyr, ej frs af menfkjo-hnder,
Hvart enda lif fit ml en evig Vishet gett !
Jag hr din flla fjl ur himlen mig frklara,
Hur njd hon hdan gick... hvad frjd hon ftt frfara,
Den intet ga fett.
-

I Ljufets egen drgt fr du nu Ljufet fkda

Och tufen verldar fe den Hgftes allmagt bda,
Infr hans Gudoms thron du nu dit offer br.
Hr alla fkuggor fky, och tidens moln frfvinna,
Som folens nya ljus p nattens mrker vinna,
- D dagen tndas plr,

BLAND flla andars tropp du nu den gldje njuter,

Som ej likt verldens qval i forg och dd fig fluter;
Du korfet toligt bar det nu din feger gr.
Knapt du frn foftet fkils och jorden lemna hinner,
Frrn du bd man och barn i himlen ter finner
ch deras famljud hr.

MEN n en blick, mig tycks, du ner t jorden fnker;

Dit moders-hjerta mt, p hvad du lemnar, tnker:
Hr ligga tvenne barn och grta vid din br.
Mn du de trar fer, fom p din afka rinna?
Kan til din fllhets hjd var bittra klagan hinna,
D du ifrn ofs gr?

Du alla andars Gud! fom blott det dolda knner,

Skal denna knfla d? ... och utaf vara vnner Ej
J
 JAN. FEB R. MART, FR R 1786. 63
Ej ngon hugkomft mer i Himlen finnas qvar?
Skal mer Naturens magt och blodets rft ej glla?
En Mor fr fina barn ej minfta frbn flla,
Dr du din domftol har?

D borde ddens hugg en dubbel fafa vcka

Nej, blods och krleks band vl fkert lngre rcka :
Hur ofta, flla fl! du mig den trften gaf!
Min anda troget fkal dig p din refa flja,
Tildes en gng mit ftoft, nr jorden det fr hlja,
Blir lagdt i famma graf,

VII.

DEN RTT A LycKAN,

Du, fom efter lyckan fiker,
Sk ej ytan mer;
Ty des glans f ltt befviker
Dig fom mnga fler;
Ja, dit guld gr dig ej riker,
Om det oro ger.

TRo ej hghet fllhet vara,

Faft det fer f ut;
Lyckans gunftling lper fara,
At f elakt flut:

Hvem kan fr des nycker fvara?

Bft bli vid fin knut.

RY k
64 Sv EN s k E PARN Ass E N,
RyktET fritt vrt namn m fra,
Efter lngt befvr;
Men at minnet evigt gra,
Ffngt tilbud r;
Tiden fkal dock alt frftra
Hvad vi lemne hr.

UNGDoMS-vRENs glada dagar

Lpa likt en ftrm:
Ffngt du p Himlen klagar,
Dina den glm;
Lifvet, enligt Skaparns lagar,
Svinner fom en drm.

MEN i vlluft tiden drifva

Ingen nytta gr;
Sdant plr blott nger gifva,
Och vrt lif frftr :

Mngen fes des offer blifva,

Som i frtid dr.

VNsKAPs-BAND med mhet knyta,

Vl fin frmon br;
det kan dock ltt frbyta
Hvad vr nfkan r,
Och fift ddens magt dem bryta,
Och vi lemnas hr.

SPIRAN likfom herda-ftafven

ga fin frtret,
Tig
 JAN. FE BR. MART., FR R 1786, 65
Tiggar-kryckan, hjelte-glafven
Sin befvrlighet,
Alting bddas ner i grafven,
Alt r vanfklighet.

VIL du rtta lyckan hinna,

Sk ej utom dig;
Men fr dygden hjertat vinna
Och dr rota fig,
Skal du d din fllhet finna

Ofrnderlig.

VIII.

SvART s JU KAN.
LANDQvDE AF GESSNER.
Den grymmafte af alla paffioner r Svartfjukan, den
giftigafte orm fom Furierne kafta i vrt.fkt. Det
har Alexir erfarit. Han lfkade Daphne, och Daphne
lfkade honom. Begge voro de vackre: han manligt
brun; hon hvit och ofkyldig, fom liljan d hon pnar
fig fr morgon-folen. De hade fvurit hvarandra evig
trohet: Venus och Krleks-gudarne fyntes hafva utgju
tit fver dem alla fina vlgerningar.
Alexir fader hadeupkommit frn en fvrfjukdom.
Son, fade han, jag har gjort et lfte, at offra fex fr
t Hello-guden: g bort och fr dem til hans tempel.
Det var tv dryga dagsrefor til Gudens tempel. Med
trar tog Alexir affked af fin flicka, fom hade han
bordt fara fver et vidftrckt haf, och forgfen dref han
fren framfr fig. Han fuckade, fom
-
* U16=
66 Sv EN sK E PARNA s sE N,
kar, hela den lnga vgen bort; han genomyandrade
de tckaffe flt, och fg dem ej; de fknafte utfigter
pnade fig, och han knde deras fknhet ej; han kn
de blott fin krlek, han fg blott fin flicka, fg henne
i hyddan, fg henne i fkuggan vid bcken, hrde hen
ne nmna fit namn, och fuckade. S gick han fleg
fr fleg efter fina fr, ledfen at de ej voro fnabba fom
rdjur, och kom til templet. Offret framfrdes, flag
tades, och han fkyndar fig, af krleken bevingad, til
fit hemvift tilbaka. I en bufke rnde fig en trn-tagg
djupt in i hans fot, och finrtan tillt honom knapt at
flpa fig fram til en nra belgen hydda. Et vlg
rande par emottog honom och lade helande rter p
hans fr.
Gudar! fuckade han, huru olycklig jag r! och
hpnade och rknade hvar minut; hvar timma fyntes
honom en ngflig vinter- natt: och ndtligen gt en
oblid gudomlighet fvartjukans gift i hans hjerta. Gu
dar! hvilken tanke! utbraft han, och fg frbiflrad
omkring fig: Daphne fkulle vara mig otrogen! fr
frlige tanke! Men flickor ro flickor, och Daphne
r fkn; hvem fer henne utan at brinna? Och brinner
icke Daphnis lngefedan? Han r vacker: hvem rrs
ej af hns fng? Och hvem blfer fljten fom han?
ch ligger icke hans hydda nra vid Daphner? blott en
retande fkugga fkiljer dem t. O fly mig, fly mig, fr
fkrckelige tanke! Beftndigt trycker du dig djupare
in i mit brft, och pinar mig dag och natt. Ofta vi
far honom hans fjuka inbildning hans flicka, huru hon
fmyger fig rdd i fkuggan, dr Daphnis vid bcken
funger fr henne och fr echo om fin krlek; han
fer hennes trnande ga; han fer hennes brfi fvllan
de af fuckar. Eller han fer henne flumra i det lfrika
fkjulet: Daphnis finyger dit; fer henne, fmyger nr
- 1nare;
 JAN. Fen R MART, FR R 1786 67
mare; oftrd hftar fig hans druckna blick p hvarje
hennes fknhet. Han lutar fig, kyffer hennes hand
hon vaknar ej; han kyfler hennes lppar och hon
vaknar ej! ropar Alexir urfinnig. O jag ufle! Men
hvilka falliga bilder fkapar jag mig? hvarfre r jag f
fintlig at flta mig fjelf det grytninafle plgoris? hvar
fre tnker jag, otackfmme, blott hvad fom frolm
par hennes ofkuld? -

Det var redan den fjette qvalfulle dagen, och hans

fr var nnu icke aldeles heladt. Han omfamnade fina
vlgrare: alt hvad en from vlgrenhet kan fga, fa
de de, fr at hlla honom qvar. Ffngt, af furier
frfljd haflar han, f fort han frmr. Det var afton,
och mnen blnkte full, d han p lngt hll blefvar
fe Daphner hydda. Ha! flyn mig, flyn mig nu, gruf
lige, plgfamme tankar! Dr bor hon, fom mig l
fkar; och nnu i dag fr jag grta af gldje i hennes
armar. Han talade, och lopp. Men utur vin-hc
kens fkjul, fom leder til hyddan, fer han fin flicka
framtrda. Det r hon! Ha, Daphne, det r du!
din lediga vxt, din ltta gng, din fnhvita drgt!
Det r hon, Gudar! Men hvart gr hon, fent inp
natten ? Det r farligt fr fvaga fickor, at om natten
vga fig ut p pna fltet. Til fventyrs gr hon, full
af otlighet, at mta mig. Knapt var detta tnkt, d
en yngling kommer efter utur lf-fkjulet, finyger fig
in til hennes fida, och hon trycker vnligt fin hand
uti hans. Han gifver henne en blomfter-korg; med
en ljuflig tbrd tager hon den p fin arm. S g de
ifrn hyddan bort uti mnfkenet. Full af fafa flod
Alexis qvar, och bfvade ifrn fotbladet up til hjes
fan. Gudar! hvad fer jag? Sant, ach altfr fant var
d det, fom mig qvalde! En medlidande gudomlig
het har varnat mig. Jag olycklige! O! hvem du r,
E 2 Gud
68 Sv EN skE PAR N Ass E N,
eller Gudinna, fom lt mig frut knna min olycka;
hmna, hmna mig, firaffa fr mina gon, firaffa
den trolfa, och lt mig d! /

Med armarne lindade om hvarandras lif, med kr

leksfulla tbrder gingo flickan och ynglingen i mn
fkenet, gingo til myrten-lunden, fom innefluter Ve
neris tempel.
Och i deff myrten-fkuggor ing de! fade Alexir
rafande; i deffa fkuggor, dr hon f ofta fvor mig den
trognafle krlek! Nu ro de i lunden. Gudar! jag fer
dem ej mera; gmde i ttaffe fnar fkola de ftta fig
i fvalkan... Dock nej, jag fer dem ter; i mn-fke
net lyfer hennes hvita drgt mellan rankorna och de
mrka flammar. De f flilla; dr mter en tck pen
plats och det mjuka grfet. Trolfe! ftten eder dr,
i den klara mnens fyn, och fvrjen hvarandra, vid
des glans, eder laffbara krlek. Mtte Furierne fr i
jaga eder! Men nej!... nktergalarne fjunga fina ma
fle qvden, turturdufvorna fucka omkring dem. Dock, -

de frblifva ej heller dr, de g til Gudinnans tempel.

Ha, jag vil g nrmare, jag vilfe dem, jag vil lyfsna
p dem!
Han fmg fig in uti myrten-lunden. De gingo
templet nrmare, fom p hvita marmor-pelare, vid
mn-fkenet, upglnfade mot nattens himmel. Hvad!
de vga betrda templets trappor? Skulle Krlekens
Gudinna fkydda den fvartafte oro? Han fade detta,
och fg flickan nalkas templet: med blomfler korgen
p armen trdde hon in mellan de omhvrfvande
pelarne, och ynglingen flannade vid en af dem. I
iundens fkugga drog fig Alexir nrmare. Darrande
och frtvifld fmg han fig i fkuggan af en pelare,
fing fig in til pelaren, och fg Daphne framg til
Ve
 JAx. FEBR MART., FR R 1786. 69
Veneris bild: af mjlkhvit marmor flod Gudinnan i
mnfkenet, och tycktes med en vrdig blygfamhet
draga fig undan tilbedjande ddliges hpna blickar,
men fg med huldhet ifrn fin fllning neder upp de
offrande. Daphne fll p kn fr gudinnan, lade ut
blomfter-kranfarna framfr fig, och med betryckt t
brd och fuckande gjorde denna bn: Hr, ach hr,
mma Gudinna, du fom befkyddar trogne lfkande,
hr min bn! tag ndigt etnot de kranfr, jag fram
br til offer t dig! de glnfa af afton dagg och af mi
na trar. Ach, redan r det fjette dagen, fedan Alexir
lemnade mig! Milda, goda Gudinna, lt honom frifk
terkomma i mina armar! Skydda, ach fkydda honom
p hans vg, och fr honom f full af krlek, fom
han lemnade mig, i min famn tilbaka!
Alexir hrer detta, han fer ynglingen f midt
emot fig, hvars anfigte uplyftes af den klara mnan.
Det var Daphner broder; ty hon fkydde, at om nat
ten g allena til templet.
Alexir trdde fram ifrn pelaren. Daphne fver
rafkad af den lifligafte frtjusning, han full af gldje
och blygfel, fllo begge, omarmande hvarandra,
ned fr Gudinnan.
XXXXXXXXXX&%
IX.

DET o BE sT N DIG A HJ E RT AT *).

I DAg jag vet at dygdr fva!
Jag vrdar Gud och fverhet;
Jag friar vnner frn frtret;
Jag hjelper dem min hjelp behfva;
- E 3 Jag
*) I Sv. Parnafen fr 1784, fid 71 och flj har man
infrt tvenne fkaldeftycken af CarlTorpadius, och dr.
-
78 Sv EN s k E PAR N A s sE N,
Jag fktar fr en rttvis fak;
Jag framdrar fanning ur fin gmma;
Jag vil ej ngon ohrd dmma;
Jag gr min gng i fakta mak.
I MoR

igenom fkt frvara deffa enda hittils bekanta fruk

ter af et bermdt frille. Hans broder Ifrael Tor
padius, Rdman i Stockholm, dd 1760 , var f.
yen lycklig fkald, och r knd af et och annat i de
bekanta Witterhets-Arbeten infrdt ftycke, hvaribland
Fablen om Lrkan och hennes Frire. Det ofvan
ftende, fom fven r af honom mn icke finnes i
ngon Samling, meddelas frdenfkul hrhmed, ffom
brande frmplen af hans fnille och vrdigt at fr,
varas. Tillika torde hr, tminftone i noten, tje
na at anfras en af honom brjad fverfttning af
Horati: #iftum et tenacem propofiti virum &c f
lydande:
EN rlig man kan aldrig vika
Ifrn et rent och faft beflut
En rttvis fak t fra ut,
Faftn af bn och hot tillika
Han manas p en annan ftig;
Faft hmden fkulle fvrdet ftyra,
Faft almnheten drefs afyra,
Han dock ej lter rra fig.

EMoT den ftrnga nordans ilar,

Som bryter torn och fpetfar af,
Som fnker gods och fkepp i qvaf,
Han likfom klippan orrd hvilar;
Ja lter Thor af vrede vckt
Til verldens fall fit dunder loffas,
S kan han vl i fallet kroffas,
Men ej af faran bli frfkrckt.
 JAN. FE FR. MA RT., Fx r 1786. 71
I Mongos luftan fig infinner:
Hr kan du fylla dit begr;
En ndig vink dig mter dr;
I denna vr du ran vinner;
I denna pungen r en fkatt;
Betrakta dr en fknhets trar:
Alt detta ftraxt mit hjerta frar,
Mit finne blir i tvekan fatt.

JAG lft upp min grdag tnker,

Och faft jag mina pligter vet,
S fattas dock beftndighet;
Jag mig i luftans armar fnker,
Jag fljer Gud och Kung och Vn,
Jag fker blott en falfker ra.
Du, fom har knt min grdags lra,
Hvar tar du nu min dygd igen?

X.

S N G S T Y CK E.
TuNGA dag! dit ljus frfvinne !
Stilla fmn ! kom r hrinne!
t et matt och plgadt finne
Unna glmfkans fifta vl!
Qvf i jlen njets minne,
Sedan njet flytt min fjl,
Kom! lt mig dit lugn ej tfva,
* Kunde du min faknad dfva!
E 4 Men
 -

72 Sv EN skE PARN AssE N,

Men nr forger hjertat prfva,
Sllan du din frid befkr.
Nr det tycks dig meft behfva,
Ffngt meft det dig begr.
Kom, flck ut min knflas lga
Och et minne, hvars frmga
Stndigt jmfr, til min plga,
Hvad jag var och hvad jag r.
Natt! fom bortfkymt ljufets ftrimma,
Svepa mig i glmfkans dimma.
Nr de forgfna tankar ftimma,
Dmpe dvalan deras krig.
Slippa lida ngon timma,
r en lycka ren fr mig.
################

XI.

TIL EN v AcKE R FLI cKA,

So M B E GR DE v ER s AF FRFATTAREN.

KAN Themir vers af mig begra?

Ach! kan jag lyda nr jag vil?
Det hr en lycklig lfkling til,
At rkverk p dit altar bra.

DET tilhr den, hvars hjertas lga

t fnillets lga utbrott ger;
Som n fin trft och n fin plga
I dina blickar vxla fer.

DET
 JAN. FE BR. MART., FR R 1786, 73
DET tilhr den, hvars flla arm
t Dit kn du til et fkrifbord lnar;
Hvars kyffar p din mun och barm
Bli prifet fom des fng frtjenar.

NEJ, konften fig frgfves tror

En fknhet vrdigt kunna lofva:
Nej, fkaldens eld r knflans gfva;
Och fnillet uti hjertat bor.

Horats var lfkad af Covinna

Ovid var lfkad af 3ulie:
Blif, Themir du, min lfkarinna,
S fkal jag deras like bli.
r =**=$&*=

XII.

TIL ET FRUN TIMMER soM FYL

D E FEM T O N R.

DEN tiden redan inne r,

D Krleks-gudens rft
Skal gjuta njen och begr *

I Chloes unga brft.

Frn detta glada gonblick
- Din lefnad rknas br;
Den tid fom knflols frgick
Til lifvet icke hr. ~~

E 5 - ~~~~---- s
 4 SvE N s k E PAR N Ass E N,
*
- - S vakta dig at emotft
Den blida Frjas lag.
Hon fordrar at din dyrkan fi,
Hon fordrar det i dag.
Gudinnan, fr at kalla dig,
Har deffa rader fndt,
Och til fin prft hon utvalt mig,
Hvars nit hon lnge knt,
EN tung och kall beftndighet
Jag ej begra vil,
Nej gldjens ltta flygtighet
Hr blott din lder til:
Den lilla Guden fri och yr
t trohets - eder ler,
Och nr fom meft des vlde bryr,
Han hjertat vingar ger.

XIII,
EL M A R ocH ED LA.
H E R DA - Qv D E *).

Til Ofkulden.
Dr tilhr icke konftens rft
At dina ljufva njen fjunga;
De knnas utaf unga brft,
De helga fven deras tunga.
MIT
*) Affamma unga Fruntimmer, af hvars vittra frfk
et par fm-ftycken til profinfrdes i Sv. Parnaffen
fr frl. r fid. 189 och 19o.
 J A N. FE E R MART, FR R 1786, 75
MIT fpel, min ftmma r fr fvag, -

At hjeltars hga dater tyda;

Men, Ofkuld! mtte dit behag
I ftllet mina qvden pryda!

E L M A R.

Du mter mig, fkna Edla ! lik den glnfande mor

gonrodnan, hvars fgring jag beundrade. Hnryckt
af heliga knflor trodde jag mig fe den guda-magt,
fom fvervldigade Cephals hjerta, Huru vederqvic
kande ro dina blickar, ljufva Herdinna! Jag mifsun
nar den flygtige Zephiren at leka ined dina mrkbru
na hr och fkalkaktigt gmma fig uti den blomman,
fom fkryter at fitta i din barm. Flygtige varelfer ro
icke vrdige at nalkas min Edla; det r endafi befln
dige dyrkares rkverk, fom bra helgas t dig.
*
ED L A. Y

Ach min Elmar! min Herde! kan jag mta dig,

utan at gldjen eldar mina blickar och uplifvar hela mit
vfende? Fernton midfommars-aftnar fg jag den gltti
ga ungdomen danfa omkring den prydda maj-ffngen,
och med frtjusning deltog i deras lekar, men ingen
gng mera frtjuft n den femtonde, d jag frfta gn
gen fg dig. Min lefnad har fedan varit likfom en
ked af vrblommor fltad af Behagligheterne. Hvar
gng du fger mig, at jag r vacker, offrar jag t Cy
therens Gudinna en korg af de vackrafte trnrofor, fr
det jag r f lyckligat behaga dig.
EL M A R.

Gif mig din hand, fkna Herdinna, och fttom

ofs under detta grna hvalf, medan hjorden betar fram
- fr
&#
*
76 Sv EN sKE PAR N A's sEN,
fr ofs. Du hr foglarnas glada fng och denna bc
kens forl, fom flrtar fig utfr klippan, fr at i hun
drade bugter genomlpa den leende ngen, dr Flo
ras dttrar omringa honom, at fpegla fig i hans klara
vgor. Han lemnar ogerna denna flilla trakt, fr at
kaffa fig i det brufande hafvet. Ach, min Edla! fjun
gom vren och herda-lefnadns lyckfalighet! \

EDL A.

Ja, min Elmar! och huru fkulle vi det bttre kunna

gra, n med den vifan du igr lrde mig? Se detta band
och denna blomma, fftade framp et brft, fom an
das fr dig! dem gifver jag dig til belning. Jag vil
fjunga denna vifa, medan du, min Herde, p din pi
pa inflmmer, at gra njet fulkomligare.
EL MAR.

Hvad kan din Elmar neka dig, fkna Herdinna!

dig hvars fgring och dygd Gudarne anfe med leende?
Mit hgfta nje hade varit, at med tyftnad gifva agt
p din tjufande fng... Men jag r frdig at beledfa
ga denfamma.
ED L A.

,Nyfs hade vren, tfljd af veflanvdren och

2omgifven af gyllende fkyar, kaffat fina frfta ndiga
,blickar p de ddlige. Des ljufliga anda fpridde vl
,luft kring jorden, och flten begynte grnfka och
, pryda fig. Snart pnade blomftren fina fkten, och
,bl-fippan, den djerfvafte ibland dem, emottog Ze
, phirens frfla kyffar. Viol-blomman lnte honom
,med offer af fin vllukt. Foglarne fngo idel kr
2.lek; vattnets blanka invnare lekte och med fina glt
%tiga prng krufade vattnets yta; hjordarne krdade
* 3-gra
*
 JAN FE BR MART. FR R 1786. 77
, grfets frftling och herdarne fmlade maj-blomfler.
2, D gick den unga Daphne utur hyddan, lika frtju
2,fande fonn Krlekens moder, d hon upfteg ur bl
22jans famn. Daphne dref hjorden framfr fig, och
2,det lammet hon ftt af Alexi hoppade bredvid hen
,ne. Hon trffade Alexis i den fkuggrika lunden, och
2,helfade honom med en kyfs ljufligare n frla-regnet,
2,fom upfrifkar den fpda brodden. De fatte fig un
,der den lummiga eken. Alexis tryckte frnjd Daph
sones hand, och fg p henne och fg up t fkyn, och
, fade: Lycklige vi, Daphne! lycklige och afGudarna
2gynnade, fom fkilt ofs frn hgheten och de falfka
,begren: de oheliga njen fom frtjufa och plga
gunftlingen och fmickraren, ro okndauti vra hyd
, dor. Olycklige, fortfor han, de lyfande flafvar, fom
, belaflade med Indiens fverfld fka fin lycka och
,tilfredsflllelfe uti den envldiges blickar fom befal
,ler dem. Ach! min Herdinna, de knna icke kr
lekens magt: relyftnan och den frtande afunden
plgar ouphrligen deras hjertan, medan krleken
2,frnjer vra. Den krans, fom omgifver dina loc
,kar, trnrofen och liljan i din barm, ro din fgrings
,fegertecken; och jag, din lycklige herde, knner in
gen annan relyftnad, n den at lfkas af dig, och
ingen annan harm, n at ej kunna fga dig huru hgt
jag lfkar dig tilbaka.,
EL M A R.

Ach, min Edla! denna lyckfalighet r vr; men

hvar finnas ord, at drfre tilfylleft prifa Gudarna?
Men folen fliger, och berfvar ofs den valda fkuggan,
och vra hjordar lngta efter det vederqvickande vatt
net; fljom dem under alarnas fkjul dr borta vid
bcken.
E===
XIV.
73 SvK Ns K E PARN Ass E N,
XIV.

BJ R NE N, APAN ocH Sv 1 N ET;

Fabel *). -

En Bjrn, fom utgjorde en Piemontefares nrings

fng, utfrde en ny dans, den han ej var fulkomli
gen mgtig. Huru finner du den?, fade han til
pan, fom flod bredvid. Nog medelmttig, fva
rade Apan. 2, Huru d? har jag icke et fritt och
otvunget fkick? gr jag icke mina fleg med vrdig
het,?,Jo, ropade et Svin fom fg drp, ganfka otvun
et, ganfka vrdigt! Aldrig har jag fett, och knapt
r jag fe maken danfare, Den flackars Bjrnen blef
bde flat och flum vid detta ofrmodade loford. Efter
ngra minuters fansning, vnde han fig til fkdarne,
fgande: ,,Jag ber om urfkt, mine Vnner! d jag /
hrde Apan ogilla mig, brjade jag milstnka min
fkicklighet; men nu d Svinet bermmer mig, r jag
fker, at jag icke kan danf,. - -

Frfattare af alla flag!tagen lrdom af denne fabel:

At en klok et verk frdmmer,
Elakt tecken vara plr;
Men nr token det bermmer,
Det helt vift odugligt r.

*)Af Hr. Friate. Jmf. Sv. Parmaffin fr 1784 fid. 126.

==#####&*===

XV.
 J A N. FEB R. MART., FR R 1786 79
*
XV.

UL R 1 CA RosE N L UND;
Sv EN S K A c T R I c E.

Mamfell Ulrica Ro/enlund, et ungt och lfkans--

vrdt Fruntimmer och fom dog i fin blomflrande
lder i Maj 1779, var en af vra bttre Atricer vid
Kongl. Theatern, dr hon ock mycket faknades. Hon
hade gjort fig frdeles vl knd genom Tragedien,
Iphigenie, uti hvilken hon med utmrkt bifall fpelade
hufvud-rolen. En billig heder gjordes henne ock vid
des jordafrd, hvilken biviftades af en anfenlig famling
af begge knen. Hon fljdes til grafven af Diretio
nen fver Spectaklerne, och bars af de frnmfle At
rerne, Premier-Danfrer och tfkillige mbetsmn
vid Theatern. Af Konungens Hof-Capell upfrdes,
i Riddarholins-Kyrkan dr hon begrofs, en ganfka
vacker och rrande Sorg-mufik, frfattad af K. Hof.
Capellmfaren Uttini. Orden drtil, frfattade af
nu mera K.M. Hand-Secreterare Hr. Kellgren, r i fyn
nerhet det, hvarmed man hr vil frnya och bevara
hennes minne. De lyda fledes.
DEN grymma lian uplyft var:
Frgfves fknhet, dygd och fnille
Det unga offret frlfa ville; -

Vr Syfter i fin vr likt blomman vifsnat har.

ACH! hon bland ddas tal! . . . - \

Sin prydnad fltet mift, Zephiren fuckar andas,

Med vra trar kllan blandas -

Och Echo ropar up vrt qval,

- MEP
$o Sv EN s K E PARNA ssE N,
MED hvilken fan och ljuflig rft
Frn Sedolrans thron hon dygd och knflor tydde!
Ej konften blott des ftmma prydde,
Naturen talte frn des brft.
Fr bda r hon dd och bda fka trft.

T vnfkap hon fin dyrkan gaf:

Vrt hjerta famma vnfkap lyder,
D tungan mt vr miftning tyder
Och gat fuktar hennes graf.
===S%=*=
XVI.
TIL MIN UN G A V N,
SOM FTT DET INFALLET AT BLI PHI osoPH.
Imitation frn Voltaire.

Du Philofoph? ... Det kan ej vara;

Din fkgg-vxt r ju altfr fvag!
Hur fkulle visdoms fkrynklor fvara
Mot gon fulla af behag?

AT grla, grubbla, fkryta, kifva

Philofophiens vfen r:
Men ach! hvad fkulle lifvet blifva
Frutan knflor och begr?

DEM fyra r et ffngt gra,

Och qvfva dem, det r et brott:
At rras fjelf och andra rra,
Se dr det hgfta vishets-mtt!
EN
:
 JAN. Feb R. MART, FR R 1786. 81
EN menfklig dygd, et utvaldt nje,
Et qvickt och finakligt fjolleri,
Et lckert fkmt, et hjertligt lje:
*
Det blifve din philofophie! -

XVII,

AN E C D O T E R oc H IN FALL.
Fru Sevign berttar i fina Bref fljande ljeliga
anecdot om Ludvig XIV. Konungen, fger hon,
har brjat blanda fig med at fkrifva vers; Herrarne
St. Aignant och Dangeau ro hans lromftare. Fr
ngra dagar fedan fkref han en liten Madrigal, den
han dock fjelf icke fan f frdeles vacker. En mor
g01 fade lan til Marfkalken Grammont: Herr Mar
fkalk, lr denna lilla Madrigal, och fg mig, om
ni ngon/in fett ngot f u/elt: fedan man vet, at
jag brjat lfta vert, / fverhopar jag med ver
fr af alla flag, bde bttre och fmre. Sedan
Marfkalken lfi, fade han tib Konungen: Er Majeftt
dmmer frtrffeligen om alt; det r fant, at det
ta r den dummafte och ljeligafte Madrigal jag
ngon/in l/t. Konungen log och fade til honom:
r det icke /ant, at den /om gjort honom, m/te
vara mycket narraktig? - Er Majeftt, man kan
ej gifva honom ngon annan titel. Vl, fade Ko
nungen, det fgnar mig, at ni f upriktigt fagt
mig er mening: det r jag fom har fkrifvit ho
nom. Bevarr, Er Majeftr, hvilket frrderi 1
Er, Majeftt tcker lemma mig honom tilbaka, jag
lfte honom f haftigt. Nej, Herr Mar/kalk, fv
rade Konungen, den frfta meningen r alti den
- - 714=
32 Sv EN s K E PAR N A s s EN,

naturligafte, , Konungen, tillgger Fru Sevign, har

mycket roat fig t detta hafleri, och man tilftr almnt,
at det var det vrfla fpratt man kunde gra en gammal
Hofman. Hvad mig angr, fom lfkar at gra mina
anmrkningar vid alt, fkulle jag nfka, at Konungen
gjorde f med, och at han af denna hndelfe flt, hu
ru lngt han r ifrn at ngonfin f veta fanningen,
Man finner antecknad en fkn utltelfe af framl.
Kohungen i Frankrike, Ludvig XV., rrande Hof-fmic
ktet. D han befg de nya rummen p Verfailles 1762,
inredda fr Krigs- Departementet, fan han et par glas
gon liggande p et fkrifbord. Han tog up dem, och
fade: Jag har luft at frfka, om de ro f goda fom
mina, Et papper lg midt fr honom; han lfte dr
p: det var ditlagdt med flit och innehll et prunkan
de loford fver Konungen och des Minifter Hertigen
af Choi/eul. Nr han lft ngra rader, lade han ifrn
fig glasgonen och fade: ,Jag fer at deffa icke ro
bttre n mina, de gra objeterna fr flora,

Arioft lfle ganfka vr fina verfer. Det berttas,

at d han en gng fpatferade p gatan i Ferrara, hr
de han en Krukmakare illa och frvndt fjunga en
ftroph ur Orlando furiofo. Detta frargade denne
flore Skald p et ftt, at han med fin kpp kroffade
tfkilliga krukor fom voro utfatte i boden. , Herre!
ropade den fattige Krukmakaren, hvad har jag gjort
er, efter ni f handterar min vara? Hvad du gjort
mig, olycklige! hvad du gjort mig? jag har nnu icke
nog firaffat dig. Jag har fnderflagit ngra krukor fr
dig, fom icke voro vrda en flyfver flycket, och du
har frderfvat en af mina vackrafte fiancer, fom icke
kan nog betalas,
Wol
 -

Jas. Fest. Mant, Fr r 786, 83

Voltaire fatte lngt mera vrde p Marmontelr
Poetik, n p hans poefier. Han fade i anledning hr
af: ,Det r med Marmontel, fom med Mofer, fom
frde andra til Frlofvade Landet, men fick ej tilltnd
at fjelf komma dit,
Samme namnkunnige fkribent fkmtade ofta f
ver ville frfattares flil, fver alt fpckad med epithe
ter. Om man kunde f dem at begripa, fade han,
at adjetivum r den frfle fiende af fubftantivum,
fafln de komma fverens i genere, numero och cafu,
**==

XVIII,

PRoF UTUR GREKISKAVITTERHETEN*).

*Utur Luciani Samtal mellan de dde.
D1 o GEN Es. MAU so LU s.
DI o G EN Es,

Hvad r du f flolt fver, du Carier! och tror dig

mera heder vrd, n vi andre?
F 2 Mau
*) Eller rttare: Frfk at fverftta ifrn Grekifkan,
med bibehllande af den dla enfald, fom utmr
ker denna f mycket utropade, f litet imiterade
Vitterhet. Drtil hade vl en tjenligare Autor, n
befpottaren Lucianus kunnat vljas, fom genom fin
ftora hoga at fga infall, ej fllan viker ifrn denne
cara&ter: den igenfinnes dock fven hos honom.
Hvad ter profven utur Anacreon betrffar, fom f.
yen til meter och takt r aftryck efter origina
let, torde man tycka, at en bermd autor ej br
p det fttet blottftllas. Druti kan man vl hafva
rtt; men jag tror dock, at ju enklare han eller
ngot annat af de gamla mnftren kunde fverft
~~

84 . Sv EN s KE PAR N Ass E N,
l MAU so LU s.

Drfver, du man af Sinope! at jag beherfkat he

la Carien och en del af Lydien, och inkrktade tfkil
liga ar, och gick fver til Miletus underkufvande half
va Jonien; och drfver, at jag var vacker och reflig
och en hjelte i krig; men meft drfver, at jag i Ha
licarnaffen ger en minnesvrd, flrre n ngon dd
lig ftt, och til hflar och folk, fom i nogafle likhet
och affknafte marmor drupp finnas afbildade, f
mfterligen gjord, at ingen efter mig ltteligen vinner *

des like. Tycker du ej, at jag med fkl r flolt fver

fdant? -

Dr o G E NE s.

fver vldet, menar du, fver utfeendet och den

/

ofantliga grafvrden?
M AU so L U s.
Utan tvifvel drfver.
D1 o GEN Es.
Men, min gode Maufolus hvarken detta vlde eller --~

den vackra fkapnaden hrer dig mera til. Om vifkulle

vlja en domare hvad utfeendet angr, f fer jag ej,
hvarfre din hufvudfkl borde vinna prifet fr min :
begge nakne och kale, p begge lyfa tnderne fram,
gonen ro borta och nfan platt. Hvad grafvrden
angr och de dyrbare bilderne, kunna fven Halicar
nafferne utvifa dem och fkryta drmed fr frmlingar,
* &l=

tas, ju mindre fkulle de frlora drvid. Jag vet nog,

at vrt fprk ej ger den grad af renhet eller den
delhet fom drtil fordrades; men frgan blir, om
icke deffe egenfkaper fnarare fkulle vinnas genom
omgnge med de Grekifka Behagligheterne, n med
de Franfka, jag hade f nr tillagt, n med de La
tinfka . . . Men anledningen r fr liten, at i det
ta mne fga mera. -
 JAN. FE BR MART., FR r 1786, 85
ffom i fanning en mrkelig bygnad hos dem. Men
-t
du, min vn, hvad du draf njuter, kan jag icke fe,
om du ej vil fga, at du drager en anfenligare brda
n vi, tryckt af fdane flenar.
-

MAU so LU s.

Alt detta tjenar mig fledes til intet, och Maufo

lus och Diogenes ro jmlike?
D I o G E NE s.

* Icke jmlike, min kre! nej vift icke. Maufolus

grter, d han kommer ihog fin lefnad p jorden, dr
han trodde fig lycklig. Men Diogenes beler honom.
Manfolus fkryter af en grafvrd i Halicarnafen, upreft
af Artemifta, des geml och fyfter. Diogenes ter,
om hans kropp erhllit en graf, hvarken vet han
eller bekymrar fig; men han har lemnat et rykte ef
ter fig hos redligt folk af en vrdig mennifka, vida
fver din minnesvrd, du uflafte af alle Carier! och
mycket faftare grundadt.
Utur Anacreon,
I.

fver Lyran. "

JAG vil om Akrei fner,
Jag vil om Cadmus fjunga;
Men lyrans flagna frngar
Allenaft krlek ljuda.
Jag andra fenor vljer,
Nytt fkick min lyra gifver
Och funger digre Herculs
Ohrda verk: men lyran
F 3 - ch
86 Sv EN s k E PARNA ss E N,
Och idel krlek gller,
S faren vl, hrefter,
I Hjeltar! ty min lyra
Allenaft krlek qvder,

fwer tiva
NATUREN horn t oxen,
t hften hofvar fknkte,
t haren fnabba ftter,
t lejon grymma tnder;
t fifken gaf hon fenor,
t foglen qvicka vingar,
t mannen driftigt fnille, t
Mn hon frgtte qvinnan? -

"Hvad blef des lott? Jo fgring,

Som mer n alla fkldar,
Som mer n fpjut och lanfar
Och alla vapen gller,
Med detta vapen ruftad
Hon eld och fvrd kan trotfas

XIX.
EPI G R A M M E R,
- I.

Krlek fr Tobaks-pipan,
P ifen Matts och Per krt ned fig begge tv:
Matts gaf et ndrop til, at folk til mkan vcka;
Per teg Skrik! fade Matts; hvad vil en hals frfl?
Nej, fvarar Per, fkrik du! jag vil ej pipan flcka.
2. Til
 JAN. FE R R MAR T., FR r 1786. 87
Til en ufel Poet, fom illa lfte mina verfer.
*

DE verfer fom du fer, min vn, de ro mina;

Men nr du lfer dem, f brja de bli dina.
- 3.
Til Liftr,
AT haftigt lyckans ynneft vinna
Och komma til et heders-rum;
Hvi br du det ej mjligt finna,
Du fom r rik och djerf och dum?

- XX,
NY HETER.
Srockmoln. De vigtigafte hndelfer fr Svenfka Vit
terheten hafva utmrkt det frflutna Qvartalet af detta
r. Utgifvaren af Sv. Parnaffen har ej den frmonen,
at kunna bertta dem ffom nya; alle Tidningar hafva
varit upfylde draf; ej heller den utvgen at kunna g
dem frbi; hvar bra de fnarare finnas uptecknade, n
i den t Vitterheten helgade Journal fr tiden d de
tildragit fig? Alt hvad man fledes til Lfarens nje kan
ra, r at fka frkorta deffa nyheter, och kanfke til
# ngot fom icke alle Lfare frut hade fig bekant.
Den 2o. Martii behagade Hans Kongl. Maj:t i Rdet
frklara, Sig i Nder hafva fr godt funnit, at nyo
uplifva den af Des Fru Moder, Hgftfal. Drottning Lo
vIsA ULRIcA inrttade Vitterhets-Academie, och til den
ndan frfedt denfamma med nya ftadgar, fom nu blefvo
Hrr. Rikfens Rd frelfne och hvilke i flere delar utvidga
och frbttra dem Academien 33 r frut p famma dag
eller den 2o Mart, 1753 undfick af Hgftfal. Konung
ADo U F FREDR1c, Och kommer, i kraft af de frnya
de ftadgarne, Academien at hdanefter kallas K. Vit
*erhets, Hi/lorie och Antiqvitets Academien. Invigningen
af denna frnyade och med frbattrade ftadgar fr
fedda Academie fkedde famma dag om eftermiddagen
p Kongl. Slottet, i det Konungen med et Tal pnde
F 4 Aca
88 Sv EN s K E PARNA ss E N,

Academiens fammankomft, fom af Academiens Dire

tr, Hans Exc. Hr. R. R. m. m. Grefve Hpken des
vgnar befvarades, hvarupp de nye Stadgarne uplftes,
och Ledamterne, fom enligt deffe ftadgar fkola kas
til et faftftldt antal af 5o, neml. 14 Heders, 2o Arb
tande och 16 Utlndfke, p fljande ftt frdeltes: HE
DERs-LEDAMTER: 1) Hans Exc. R. R. m. m. Hr. Gref
ve Hpken, 2) Hans Exc. R. R. m. m. Hr. Grefve C. F.
Scheffer, 3) Prefidenten Hr. Baron Lejonhufvud, 4) Can
cellie-Rdet Hr. Grefye Gyllenborg, 5) Hof-Marfkalken
Hr. Sten Piper och 6) Extraord. Envoyn Hr. Baron
Schoultz v. Aftheraden; hvilkas antal Hans Maj:t tck
tes ka med 7) Hans Exc. R. R. och Gouverneuren
fr H. K. H. Kron-Prinfen Hr. Baron F. Sparre,8) Pre
fidenten Hr. Grefve Dben, 9) Hof-Cancelleren Hr. Ba
ron Ramel, Io) fver-Intendenten Hr. Baron Adlercrantz,
II) Bifkopen Hr. Doctor v. Troil, och 12) Cancellie-R
det Hr. Baron Ribbing. ARBETANDE LEDAMTER :
1) Cancellie-Rdet och Profefforen Hr. Lagerbring, 2)
Juftiti-Cancelleren Hr. Liljeftrle, 3) Kamnir-Rdet Hr.
af Botin , 4) Expeditions - Secreteraren Hr. Elers, 5)
Hof-marfkalken Hr. Baron Manderflrm, och 6) Can ~
cellie - Rdet Hr. Schnberg, hvilkas antal frktes med
7) Cancellie-Rdet Hr. Ferrner, 8) Cancellie-Rdet Hr.
z, Engeftrm, 9, 10, 11) Expeditions-Secreterarne Hrr.
Sern/kld, Strand och Adlerbth, 12) Profefforen i Up
fala Hr. Floderus, 13) Kongl. Maj:ts Bibliothecarie Hr
Riftell, 14) Profefforen Hr. Lidn, och 15) Rectoren vid
Stor-Skolan i Stockholm Hr. Murberg. De terfrende
rummen bland Heders- och Arbetande Ledamterne up
drogs Academien at genom val beftta. Til UTLND
sKE LEDAMTER utnmde Hans Maj:t: 1) Cardinalen
Bernis, 2) Hertigen af Nivernois, begge Ledamter af
Franfka Academien och Academie dInfcriptions et de
Belles Lettres, 3) Preuffifke Stats-Mliniftren, Baron Hertz
berg, 4) Danfke Geheime-Rdet Suhm, och 5, Profeifor
Pllas i Petersburg; frbehllande fig at fran:deles ut
namna flere. -

D. 2. April hade K. J7rzerhets, Hiflorie och Antiqiti

zets-Academien. efter faledes undergngen frndring, fin
frfta offenteliga fammankomf i det af Hans Maj:t Aca
demien fr evardliga tider "platina fallslings-ruin,
\ - -
*# 31

-
 -

JAN Feb R. MART, Fr R 1786. 89

kallade Store Rundelen p Gamla Kongs-hufet, fom nu
var til detta ndaml inrttadt och prydt med Academi
ens Stiftarinnas Drottning LovisA ULRIcAs Brttbild
i marmor p fotftllning under en himmel midt fr det
bord, vid hvilket Academiens Ledamter fitta. Sedan
ngre af de nye Ledamterne tagit fit intrde, och dri
bland Exped. Secreteraren Hr. Adlerbeth hllit et Tal
om Sveriges fordne fterlnd/ke Handel bevift af Arabi/ka
Myntfom p flera flllen i Riket blifvit fundna, blefvo de
Prifer utdelade, fr hvilka mnen redan innan den h
ga Stiftarinnans frnflle blifvit upgifna. fver det i SKAL
DE-KoNST EN framfatta mne: Lofgvde fver Chriftina
Gyllenfjerna, hade fem Skaldeftycken inkmmit, bland
hvilka N:o 2 med valfprk: Dans un noble projet om
tombe noblement, hade funnits frtjena prifet, fom fven
vid detta tilflle fverlemnades til des frfattare Copi
ften vid K. Utrikes Expeditionen Hr. Nils Sjberg, beft
ende uti en Guld-medalj af 26 Ducaters vigt. Se hr et
par frllen utur denna fkrift, dr Skalden mlar Chrifti
ern Tyrans och Chriftina Gyllenfjernas caraterer: jag
r vifs at Lfaren fkal frlta mig detta afbrott:
- - - - - - - - -

O Nero! du hvars fI af det var beftmd

At hmna alt det blod, fom Latiens Sner gto,
De folk de kroffade, de Thronerne de brto;
Ibland tyranners mngd, fom verldens affky njto,
Frtjente Chriftjern blott at bli din like nmd:
Af relyftnad tnd han jorden ej frdde,
Ej underftens fkatt hans vilda grymhet fdde;
Grym utan ndaml, och hatfull utan hmd
Hans offer utan affigt bldde.

Chriftina / det var du, geml til denne hjelte,

Som i en blodig fegd fr Sverges frihet fll:
De trar, fom du gr, du ej fr makan flte,
De fttes fr den man, fom oket undanhll. - -

F 5 Hur
 ~

9o svenske passassen, - -

Hur fllan verlden denna dygden

Uti en qvinnas hjerta fann! #
En qvinnas hjerta evigt brann -

Mer fr en man, n fofterbygden, -

Fr frihet mindre, n en man.

Din jl, Chriftina! kan ej fela,
At ha en knfla, fom r ren; -

Men bland de aval, fom henne dela,

Du hmnas frft, och grter fe'n.
fver de upgifnaVLTALigners-mnen:Mlning afK.Carl
Guftaf Egen/kaper och remiune fver Riks-Rdet Friherre
#ohan Skytte, hade f fkrifter inkommit, neml. tre fver
det frra, af hvilka N:o 2. Vivit poft funera virtus, men
hvars frfattare ej gifvit fig tilknna, erhll prifet; och
blott en enda fver det fenare, hvars frfattare, Can
celliften iK, Cancellie-Collegii Expedition Hr, Clas Gartz,
tildmdes Acceffit eller Silfver -medaljen. Af de H1
sToRIsKA tflings-mnen : Om de frdne Adelige tter
i Sverige famt Om Sveriges Handels- Nybyggen och deras
den, hade blott det frra blifvit befvaradt, och fants
N:o 3. Prater virtuten nihil immortale tenemus, fom var
den fifte, vrd belningen, fom ock nu gafs des frfat
tare Kongl. Secreteraren Hr. Fredr. Conr. Broman, Fr
nftkommande rafkunnades fyra Tflings-mnen, nem
ligen: I HIsToRren: Afhandling om Hanfefldermes Han
del med Sverige, de frbund de med detta Rike ingtt,
den verkan # magt och hug at blanda fig i Rikets
fretaganden baft p des den, och nr denna verkan
aldeles uphrt.. I VLTALIGHETEN och SKALDE
KoNsTEN: reminne fver den namnkunnige Sven/ke
Lvde, Archiatern och Riddaren Carl v. Linn. I ANTI
gv1TETERNE: Afhandling om de ldfta Sveri/ka Mynt
frn Rikets urfprung til flutet af 12. rhundrade, hvilka
af dem, fm fr Sven/ke # verkeligen ro det eller in
kommit frn utrikes orter. INscRIPT 1 oNER och MEDAL
JER: 1) Epiraphium fver Riks- Cancelleren Grefve Axel
Oxenftjerna; 2) fver/krift p Dockan i Carlscrona; 3)
Infcription p Fltmar/kalken Grefve Argyft Ehrenfvrds
Grafvrd i Sveaborg; 4) Frftag til Skde- eller Kaftpen
#11/2-
 JAN. Fear. MART. Fr r 1786. 91
ningar fver de flore Svenfte. Mn fm utmrkt Giftaf
Adolf och Chriftinas tider. Hrvid mrkes, i anfeende
til fprken, p hvilka uti deffa mnen fr fkrifvas, at i
Hiftorien fkrifves p Svenfka, i Vltaligheten och Skal
de-Konften p Latin, Franfylka eller Italienfka (men ej
Svenfka), i Antiquiteterne p Svenfka, och hvad In
griptionerne och Medaljerne betrffar, f vl p Sven
fka fom p Latin, Franfyfka och Italienfka. Om re
minnet fver Linn br desutom mrkas, at det fven
upgifves til utlndningars tflan, och kan drtil efter
behag nytjas bundet eller obundet fkrifftt, och i fenare
fallet fven hvad fkaldeflag man behagar. Belnin
garne ro: fr de tv frftnmda mnen en Medalj af
26 Ducaters vigt, fr det tredje af 15, och fr det fjer
de af 12. De utdelas d. 2o, Mart, nftk. r, och fkrif.
terne bra infndas til Academiens Secreterare innan
gen 29 Januari 1787, med namn fedel och tnkefprk
frfedde, * - -

Samme dag, d Hans Kongl. Maj:t i Rdet gaf til

knna den med Vitterhets-Academien fretagna ndring,
tcktes Hans Maj:t fven dr lta uplfa de Stadgar fom
under bemlte datum, d. 3o Mart, blifvit utfrdade fr en
af Hans Maj:t inftiftad ny Academie, hvilken under Des
hga Befkydd och med namn af Sven/ka Academien kom
mer endaft, at arbeta p Svenfka Sprkets, Vltalighe
tens och Skalde-Konftens uphjelpande, famt at beft af
I8 Ledamter, - *

Til denna Academies offenteliga inftiftelfe hade Hans

Maj:t utfett den 5 April, ffom en dag fr 24 r fedan
utmrkt genom Des frfta Intrde i Rdet. Denne in
ftiftelfe-at frrttades om eftermiddagen p ftora Brs
falen i en talrik famling hrare af alla ftnd och kn:
och behagade Hans Maj:t, fedan aldrafrft. Des pna
Bref om Academiens Inrttning var uplft, i et Tal til
knna gifva de orfaker, fom franltit Hans Maj:t at
ftifta Academien och det ndaml fom drmed pfyftas.
Drefter uplftes Academiens Stadgar, och de af Hans
Maj:t til en brjan utnmde Ledamterne framkallades,
at enligt Stadgarne lotta*bm fina ften, undantagandes
Hans Ex. R. R. Hr, Grefve v. Hpken, fom deras vg
nar befvarade Hans Maj:ts Tal och tolkade Academiens
- Gfa

\
*
92 SvE Ns K E PA RNA ss E N,
erknfla: t honom tcktes Hans Maj:t Sjelf fverlem
na N:o 1. Fr de frige utfllo numrerne fafom fljer:
N:o 2, Hans Exc. R. R. m. m. Hr. Grefve C. F. Schef
fer; N:o 3, Bifkopen Hr. Dotor Celfius; N:o 4, K. M.
Hand-Secreterare Hr. Kellgren; N:o 5, Hans Exc. R. R.
m. m. Hr. Grefve v. Hermanfon, N:o 6, Bifkopen Hr.
Doctor Vingrd, N:o 7, Hans Exc. R. R. m. m. Hr. Gref
ve A. Ferfeji, N:o 8, fverft-Kammar-Junkaren Hr. Gref
ve Ovenfljerna; N:o 9, Expeditions-Secreteraren Hr. Ad
lerbeth; N:o 1o, Kammar - Rdet Hr. af Botin; N:o II,
Cancellie-Rdet Hr. v. Rofenfiein, tillika utnmnd til Aca
demiens Stndige Secreterare; N:o 12, Stats-Secretera
ren Hr. Schrderheim; N:o 13, Cancellie-Rdet Hr. Gref
ve Gyllenborg. Hrupp behagade Hans Maj:t Sjelf teck
na Academiens Stadgar, hvilke federmera af de nrva
rande Ledamterne (Hans Exc. R. R. Grefve Scheffer
famt Bifkoparne Celfius och Vingrd voro frnvarande),
blefvo undertecknade. Sedan deffe intagit fina rum p
numrerade lnftolar omkring et med bltt fammet och
guld-kronor bekldt bord, hllo de, hvar efter des nu
mer, fina Intrdes-Tal, fom alla p en gng af Secrete
raren befvarades.
Vid famma tilflle kungjordes de tvenne af Hans
Maj:t Sjelf fr denne gngen utvalda Belnings-mnen,
hvilka Academiens Hgtids-dag d. 2o nftk, Decem
ber komma at utdelas, nemligen: I SKALDE-KoNSTEN:
Konung Guftaf Adolfs Antrde til Regeringen. Detta m
ne beledfagades med fljande erinran: D Skalde-Kon
ften icke kan anvndas til et dlare bruk, n at junga
Hjeltars ra, har Konungen bland flere Svenfke Hjel
tar anfett billigt at brja med den, t hvars minne Aca
demien egentligen r helgad; och bland det rika fr
rd des rofulla lefnad freter, har Konungen funnit b
de med tide-ordningen och Svenfka Folkets tackfamhet
enligaft, at vlja en mlning af Guftaf Adolfs antrde
til Thronen; det tilftnd hvaruti han emottog Riket,
omgifvet af trenne fiender, inom fig fndradt och up
fyldt med mifsnje fver en rubbad Thronfljd; en fr
vida drifven frnghet; det hopp den unge Konungen,
genom fit frftnds och hjertas egenfkaper, ftraxt gaf
och fhart fulbordade; med en teckning af den hjd af
ra, hvartil han frde Svenfka namnet. -
Frfattarne
-
ga

-
 J A N. FE R R MART., F R R 1786. 93
ga frihet at vilja fkaldeflag och versart. I VLTALia
HETEN: reminne fver Riks - Rdet och Flltmar/kalken
Lennart Torftenfon, Grefve til Qrtala Skrifterne in
fndas inom den 8 nfik. October, frfedde med namn
fedel och tnketprak: och br tillika mrkas, at i fall
frfattarne vlja den ftundom brukliga utvg, at ej up
gifva fina namn, frrn de veta fig hafva fatt prifet, br
i ftllet fr namnet fttas et annat tnkefprk, genom
hvars upgifvande Academien kan igenknna den verk
lige frfattaren. i Stora Prifet fr Skalde - Konften
* blifver en Skdepenning af 26 Ducaters vigt, freftl
lande ena fidan Academiens Sinnebild, eller inom en
Lagerkrans deffa ord: Snille och Smak, och dromkring:
Sveriffa Academien infliftad den 20 Martii 1746; p den
andra fidan, Apollo Citharoedus, fadan fom han uti en
antique marmor-ftod finnes i Konungens Cabinet, utan
omfkrift, men i exerguen: Skalde Konfl. Fr Vltalig
heten, en Skdepenning af lika vigt, med Academiens
finnebild p ena, och p den andra fidan, Mercurius f
3

form en fende yngling med vingar, hatt p hufvudet,

caduc i ena och pappers-rulle i andra handen, hvilken
Gud, enligt de Gamles tro, var Uphofs-och Styresmn
fr Vltaligheten, och i exerguen: Vltaligheten.
Academien kallas i Bref, utanfkrifter och alla hand
lingar, Sven/ka Academien, utan tillggning af Konglig.
Saledes ge vi nu, genom en patriotik Konungsvifa
frforg, det vi f lnge nfkat, en egen Academie fr
Sprket, den hufvudfakligafte lrda inrttning fom hittils
hos ofs blifvit ptnkt. Vi kunne nu hoppas, at en gng
f fe det tcken, fom genom fprkets ofulkomlighet fvf
vade fver Nationen och fr utlndningar, i flera n et
yrke, bortfkymde des rtta frgd, vi kunne hoppas, f
ger jag, at f fe detta tcken frfvinna. Vrt fprk
fkal icke mera blifva den falfka fpegel, forn frker fe
len och vanftller de verkliga behagen. Och i fanning
var det hg tid, at en f lycklig period hos ofs intrf
fade. Man fg med harm uti dagligen utkommande
fkrifter vrt naturligen jmna och vrdiga fprk borttrafs
ladt, frnedradt, handterat p et ftt, at man fnart fkul
le kunnat tro, at det redan fedt fin vackrafte lder. En
A vifs under en behaglig vrdslshets namn inritad oordent
lighet hade brjat ingjuta vnjelfe, fragt, fr en jmn
- och
94 SvE Ns kE PARN AssE N,
och manlig fil, fom r fprkets art och vrdig Natio
nens lynne. Efter alt, hvad man vid denne Academies
inftiftelfe kunde fatta, har man fullt fkl, at vnta den
na brift, deffa oredor afhulpna. Det blifver Academi
ens frnmfta groml, at arbeta p Svenka Sprkets
fenhet, ftyrka och hghet, f uti Vetenfkaperne, fom
i fynnerhet hvad Skalde - Konften och Vltaligheten,
fven den andeliga, angr. Det ligger drfre Acade
mien, at fven utarbeta en Svenfk"rdbok och Gram
matica, jmte fdana afhandlingar fom kunna bidraga til
ftadga och befordran af god fmak. Det r ock en vig
tig omftndighet, at en Svenfk frfattare, hvad Sprket
och Vitterheten betrffar, ger en dornftol at tilg, fom
r uplyft och anfedd nog, at vid pfordran kunna ftadga
vrdet af hns arbete och fledes frfvaga verkningen
af alla kitfliga och afundsfulla omdmen, fom f myc
ket fkadat Svenfka Vitterheten. Af den varfamhet, fom
anftr et fdant Samhlle, kan man gra fig frfkrad,
at des omdmen, fom ndvndigt mfte tjena til efter
fyn fr Almnhetens, intet fnille fkola undertrycka, fr
et mifslyckadt frfk, eller af veld och mannamon n
gon fkona, eller af fverilning fr hgt upftta. Mtte
denna inrttning i evrdeliga tider frkunna fin ftore
Stiftares ra!

Den 2 Februarii hll Kongl. Milar och #

Academien finalmnna Sammankomft, hvilken H. K. H.
Hertigen af ftergtland med fin ndiga fvervaro tck
tes hedra, och blefvo d utdelte de Belningar, hvilka
d. 24 nftfreg. Januarii, ffom HANs KoNGL. MAJ:Ts
hga Fdelfe-dag, efter vanligheten blifvit tildmde t
dem af Academiens upfdingar, hvilkas modeller eller
ritningar, vid den anftlda tflan, funnits vara bft gjor
da. i Modell-Skolan funnos de af Georg Michael Metz
ger och Michael Archangelo Tanzi, begg Prof och Rid
daren Sergels elever, bde til teckning och modellering
fa vl och i den goda ftil frfattade, at de med frfta
Silfver-medaljen belntes. Fr teckning erhll Peter
Gerhard Gahm, fon af Secreteraren Gahm och elev af
Hr. Prof. Pafch, den andra medaljen. I Civil-Archite
&turen undfick 3. C. Schultzen, Lieutenant vid Bohus
Lns Dragoner, den andra medaljen, fr et eget *htil
- Q
 JAN FE BR MA RT, Fr r 1786. 93
Hofpital efter upgifvet Program. Fr frigt utdeltes i
g alla och i Princip-Skolorna endaft medaljen af tredje
ftorleken, hvilken fven, och i tflan med frenmde
Lieutenant Schultzen, erhlls af Carl Chriftoffer Gjr
vell, fon af K. Bibliothecarien , utan at nmna de fle=
re, fom med denne premie-penning belntes. .
De arbeten, hvilk de unge Konftnrerne och Aca
demiens Elever hade frfrdigat, blefvo fedan til almn
fkdan i Academiens rum qvarfittande til och med den
12 Februarii, och voro i fynnerhet. Mlningarne, fom
denne gngen exponerdes, fljande. -

Af Hr. C. F. v. Breda, i olja mlade, 13 originaler

och r copia: 1) Portrt af Riks-Rdinnan Fru Grefvin
nan Falkenberg fdd Friherrinna Wachtmeifter, i me
daljong af naturlig ftorlek. . 2) Portrt af Frken Lo
vifa Margareta Wrangel, famt des pendant 3) Frken
Charlotta Wrangel, dttrar af framl. Hans Exc. R. R.
m. m Grefve Wrangel och des Fru Grefvinna fdd
Friherrinna Barnekow: brft-ftycken i oval och af na
turlig ftorlek. 4) Portrt af Hr. L. v. Breda, Difpacheur
och Ledamot af K. Mlare och Bildhuggare-Academien,
brft-ftycke til halfva lifvet, af naturlig ftorlek. 5) Por
trt af Fru de Ron, dotter af Hr. #n v, Brea
da, brft-ftycke i oval, naturlig ftorlek. , 6) Portrt af
Lieutenanten vid Uplands Regemente Hr. G. Lager
bring, til halfva lifvet med en hand, naturlig ftorlek,
7) Hr. de St. Ange, A&tr; freftld uti Crifpins rol i
Les Folies amoureufes, Comedie af Regnard, A&t. I. Scen.5.
d han fger: - - - - -

Savez vous bien, Monfieur, que jtois dans Crmone?

portrt til fver midjan, med tvenne hnder, i na

turlig ftorlek. 8) Portrt til halfva lret med en hand
af Jac. Fr. de Ron, naturlig ftorlek. 9) En mindre Al
tar-tafla, freftllande et Crucifix. Io, II, 12, 13) Acade
mifke Figurer: en freftllande Orpheus vid Eurydices
grafvrd, en annan apterad til Narcifs, en annan fittan
de p en baluftrad, ter en annan fittande vid en mur,
14) En grtande Magdalena, copia, ngot ftrre n naturen.
Af Hr. # Alberg, i olja mlade, 2 originaler och 1
copia: 1) Portrt af framl. Ordens-Bifkopen m. m. Fri
herre Taube, brft-ftycke i oval, af naturlig ftorlek.
2) Hr. Conditoren Albergs portrt til midjan med tven
11&
 96 Sv EN s K E PAR N Ass E N,

ne hnder, af naturlig ftorlek. 3) En gammal Gubbe,

fom hller en hna i famnen, copia efter Bloemart,
naturlig oftorlek. - * -
Af Hr. Ingenieuren Berndes, i miniatur, 1 copia och
5 originaler. 1) H. K. H. Hertiginnans af Sderman
Jand portrt, copia efter"Hr. Prof. Hjer, Ledamot af
K. Svenfka och Secreterare af K. Danfka Malare - Aca
demien. 2,3,4, 5, 6) Portrter af Fru Grefvinnan Bra
he, fdd Friherrina Kofkull, Fru Grefvinnan Leven
haupt, fdd Friherrinna Kofkull, fver-Amiralen, m. m.
Hr. Grefve Ehrenfvrd, Mamfell Hagman, famt af Hr.
Berndes fjelf, alt originaler.
Af Cadetten Hr. 3. A. Gillberg, i miniatur 6copior.
1) Hans Kongl. Maj:ts_portrt til kn, efter Hr. Prof.
Pafch. 2) Portrt af Svenfke Ambaffadren i Paris Hr.
Stael v. Holftein, til kn, efter Hr. Hof-Mlaren Hall,
Ledamot af K. Svenfka och Franfka Mlare-Academien.
3, 4) Portrter af Hr. Profeffor Sergel, det ena efter
nyfsnmde Hof-Mlare, det andra efter Hr. Guttenbrunn
i Rom. 5, 6) Tvenne Fruntimmers Hufvuden, det ena
efter en Italienfk mftare. -

Vid famma tilflle upviftes, utom tfkilliga andra

ftycken, fven fljande, nemligen: 1) Et ftort Land
fkap, infndt frn Italien, och dr mladtaf Kongl. Lif
Drabanten och Landfkaps-Mlaren Hr. Holtz, original,
mladt i olja. 2, 3) Sm Landfkaper, af Hr. Korn, Agr
af K. Mlare- och Bildhuggare-Academien, originaler,
mlade i olja. 4) Landfkap, af Hr. Kongl. Secretera
ren Linnerhjelm, original, mladt i gouache (en art ml
ning med vattufrg). 5) Academie-figur, af Hr. Hr--
berg, original. 6) Figur, mlad i grtt p bl botten,
fven af Hr. Hrberg, copia efter den antique Apollon
de Belvedere. Begge mlade i olja.
D Vitterhets-Slfkapet Utile Dulci firade Hans K.
Maj:ts Fdelfe-dag, ffom varande tillika detta Sl
fkaps vanliga Hgtid, hade detfamma den fgnaden at
med ftrre prifet, 2o Ducater, kunna belna et fkalde
ftycke, til alla delar vrdigt at p en fdan dag fram
.bras utur des fkt, ffom et prof af fnillets och fma
kens tilvxt under en Guftafs lyckliga Spira. Detta
fkalde-ftycke, det tredje ordningen ibland 6 medtf
- * - lande,
 JAN FE BR MART,, FR r 1786. 97
lande, rrer Handlen, och utmrker fig genom ftarka
tankar, rena och dla uttryck, fom utgra caracteren
af den gta philofophifka frilen i poefie. Frfattaren
til detta fkalde-qvde befants vara Copiften i Kongl.
Utrikes Expeditionen, Hr. Nils Lorents Sjberg, fom
tvenne gnger frut vunnit belning af Slfkapet, neml;
fr Ode til #ordbrukaren och Poemet Atheiften. Bland
de friga fem frfken utmrkte fig Mina Drmmar och
Ode fver Snillets Miftbruk, det frra genom en ltt ver
fification, det fenare genom flera vackra och ftarka
tankar. Vid famma tilflle blef et Tal hllet af Sl
fkapets Ledamot Kammereraren i Kongl. Kammar-Re
vifionen Hr. 3oh. Sam. Ekmansfon rrande Sven/ka Spr
kets frdelar. Fr innevarande rs tflan frefkref ej
Slfkapet ngot vift mne, utan har lemnat det til
Autorernes eget val; och frhlles med fkrifternes
infndande, inom rets flut, efter vanligheten. Des
utom utfattes 2o Ducater, fknkte af en patriotifk Le
damot, fr det bfta fkaldeftycke fver Fabrikerne, fom
inom famma tid blifvit infndt; fven fom det frfkil
da pris af Io Ducater, hvilket en annan Ledamot be
fttt, men til erhllande hvaraf inga tflings-fkrifter in
kommit, n vidare, fr innevarande r blef utfatt, med
upgifvet tflings-mne: Medborgaren.

- GTEBORG. Til underdnigt firande af Konungens

hga Fdelfe-dag, hade K. Vetenfkaps-och Vitterhets
Academien d. 24 Januarii fin ftora och offenteliga Sam
mankomft, hvilken pnades med et Tal, frfattadt och
infndt af Samhllets Ledamot, Regiftratorn vid Utrikes
Expeditionen i Kongl. Maj:ts och Rikets Cantzli, G.
Regnr, och fom handlade om Sven/ka Vitterhetens fram
tida utfgt *). Drefter gafs tilknna, hvad affeende
Samhllet haft p de tflings - fkrifter, fom i anledning
af des upgifna pris-mnen, inom fiftl. rs frlopp blif-s
vit infnde. Til det begrda reminnet fver D08or
Dan. Solander, hade icke mer n de tvenne frfk in
- kom
*) Fr det nya mnets fkuld, fom frtjenar upmrkfam
% het, torde mig tilltas, at i ngot af de fljande Qvar
talerne underkafta detfamma i Almnletens omprfvande.
l )(
-
-
98 Sv EN sK E PAR N Ass E N.
kommit, om redan vid flutet af r 1784 blifvit inlem.
nade, hvilka deras frfattare ltit terhmta, ndrat och
fr andra gngen infndt; men intetdrea befants ga
den fullftndighet, at det kunde belnas. fver det i
Vitterheten upgifna mnet: Religions - Friheten hade 8
fkaldeftycken inkommit, bland hvilka det med devis:
Due velix-tu doft barbaye ? grger ton frere pour le fau
ver? funnits vara bft och vrdigt den utfatte belnin
gen, en Guld-medalj af 12 Ducaters vigt, fom denne
ng tilfll Samhllets Talare, hvilken, vid namn - fed
enS % befants fven vara frfattare til det gil
lade fkalde-ftycket, fom r en Ode fver frenmde
mne. Ar fven hr hafva ngot nytt at anfra, utta
ger jag drutur.fljande ftroph: de frtrfflige frukter
ne af den nu nftan almnt antagne Tlfamhets-princi
pen i Religions-faker r frut vitad: *

Hvad ilfka hotar dock de djerfva fnillens lagar,

Fr hvilka vantrons moln ur templen flyktadt r?
1 drar! frukten I, at fannings glans frtager
De frlar utaf Gud er andagt vrdar dr?
Ach ! denna drfkap, denna fruktan
Mer Himla-lrans klarhet krnkt,
n alt hvad fnillen utan tuktan
Mot henne nnfin vga tnkt.
- Med en lika belning nfkar Kongl. Samhllet nfta
gng kunna anfe ngot inom rets flut och med van
jiga vilkor til Samhllets Secreterare, Letoren Hr. Ol.
#eftman hrftdes, infndt fkaldeqvde fver Americas
Befrielft.
SVENSKE PARNASSEN.
RGNG E W 7786.

APRIL Is, MAJ Us, JUNIUs.

 |-

~~
|-
** -
~~~~=es=>sk-S&***==*==
I.

HA Ns Ko N G L. MAJ:Ts TAL
Vid Svenska AcADEMIENs IssTIFTELSE *).

"A" befrmja alt fom kan lnda til Rikets nytta, r

fldfe mit hgfta fyfteml; at bidraga til Sven
fka Namnets ra, r min flifta nfkan. Des namn
kunnighet, utfpridd kring Europa, genom des fe
grande vapen, har ofta gjort des medborgares be
kymmer, d det uphjt des glans. En annan ra
terflr ofs nnu at frvrfva, den fom r Vitterhet
och Bokliga Konfler fljaktig, fom trotfar tiden och
den vanfkeliga lycka fom erfringar tflja, men fom
frfvinner med deras frluft. Den kan endaft vinnas
i lugna tider, dr inhemfk fmja, utlndfk fkerhet
tillta fnillen at fig lemma fritt til den eld fem uptn
der dem, och fom dljes, faft ofta den fdes, i oro
liga tider. Men, om en lng fred, en oftrd ro bi
drager til et Rikes vl, til underftares fllhet, f f
der den oftaft affig en orkishet i fjlen fom alfirar
barbari, och frkolnar de fnillen fom i andra tider
uplyfte och hedrade fderneslandet. Ty mennifkor
na ro f fkapade, at endaft rrelfen upeldar dem, at
de fka flarka drifjdrar at uptcka de gfvor Naturen
dem gifvit; at lugnet, under hvilket de ro allena lyck
lige, frbereder flrre hvlfningar, d ej en frfigtig
vakfamhet bereder dem tilfllen at gra fig nyttige och
vidfrgdade, och hindrar dem, genom hoppet af ra
och namnkunnighet, at falla i en ltjefull dvala, lika
farlig fr dem fom fr det almnna.
G 2 - Den

*) Infres, jmte tilhrande anmrkningar, utur de

tryckte Hndlingarne rrande bemlte Academies
Lutiftelfe, om hvilka mera vid Qvtalets flut.
IO2. Sv EN sKE PAR NAs sEN,**
Den tflan, den liflighet, fom Vetenfkaper och
Vitterhet upvcka, r det enda medel at i lugna tider
bibehlla den vrma i finnen, fom kan tjena fder
neslandet och dana i fredens fkte de medborgare,
hvars fjlar en gng kunna bidraga at frlfa Riket, d
ftormar upvckas.
Men, utan Sprkets namnkunnighet i frmmande
lnder, blifver deras ra, fom i Vitterhet det odla,
ej kunnig; och utan des fladgande med fkra Lagar,
blir des namnkunnighet omjlig; ty utan flora fcri
benter blir ej fprket kndt, och utan fkra reglor, kan
ej et fprk vl fkrifvas.
Det r til detta flora verk jag lgger i dag den fr
fla grundval, och det r Eder jag utfett at flifta fr
fprket lagar, at fulborda Mit verk. *

Til detta fordras kunfkap, vitterhet, lrdom och

finak; defle ro ofkiljaktige til ndamlets vinnande,
faft de fllan ro frenade. Drfre fordras et Sam
hlle, fammanfatt af dem, fom brinnande af krlek
fr vitterhet, hafva fritt fljt fin bjelfe och endaft
fyflofatt fig med des yrken; af dem, fom igenom
en vidflrckt lrdom fladgat fine omdmen p grun
der, fom tider och fekler dem frelagt; af dem,
fom i Rikets hgfla vrf, eller i almnna famman
lefnaden, frn barndomen fladgat deras fmak, ge
nom den noggranhet de flora mbeten de bekldt
altid fka, eller genom det flndiga ombyte af men
nifkor deras kall krft af dem at omgs med, hvil
ka ndvndigt fordra en aktfamhet i tal, et noggrant
val aford, fom utgr den fina knflan, hvilken gif
ver hvart ord fin rtta mening och frefkrifver deu
grns, fver hvilken de ej kunna fras -

** Qm
 Ar R. MAJ. JuN., FR R 1786. 103

Om et Samhlle, p fdant ftt frenadt, kan

bidraga til det verk jag nu pfyftar, hvad fkal jag
ej hoppas af det Samhlle jag nu fladffler, d, vid
des frfta fliftelfe, jag fer det af fdane Lemmar
fammanfatt, hvilka jag nu til des inrttande har ut
nmnt? Och det r ej en ringa ra fr min Rege
ring, at under min Spira fe fdane Herrar och Mn
frenade, fom lofva Svenfka Sprket f mycken he
der och fom vifferligen blifva en gng af det hedra
de. Hvad fkal ej famtiden vnta af en inrttning,
fom i fin frfta brjan lyfer af fdane Ledamter?
Men huru mycket frre blir ej efterverldens om
dme ? efterverlden, fr hvilken I kommen at ar
beta; den hvilken fer med fundare gon de flora
egenfkaper, utan at lta fig frblinda hvarken af
det falfka fken famtidens fmicker eller de fkuggor
des ofrtjenta tadel fker at kaffa p de medlefvan
de: d den i Academiens Tidebcker igenknner de
famma namn fom Rikets Ater egna fven f myc
ket t Hiftorien fom t Vitterheten; d en gng den
fr fe, at den frfte af Rikets Rd *), den frfle Stif
taren af et lrdt Samhlle i Riket, r ock den fr
fte Ledamot i denna Academie, och at han ej endaft
beklder detta rum fom en lfkare af bokliga kon
fter, men fom den vrdigafle och fkrafte domare
af fmak och vitterhet. -

Nft honom kan med fkl rknas fr en vrdig

Ledamot af et vittert Samhlle den Rdsherre **)
fom, nu frnvarande, har med den patriotifka kr
G 3 lek

*) Riks-Rdet Grefve Hpken var en af de Mn fom

frft inrttade Vetenfkaps Academien, och blef den
frfte Ledamot i Vitterhets Academien, d den in
ftiftades 1753. -

**) Riks-Rdet Grefve Carl Fredric Scheffer.

fo4 - Sv EN sK E PAR N A s s E N,

lek fom framlyft i alla hans gerningar, frenat, en

fven f fker fmak fom behaglig fkrifart, och om
hvilken jag ville fga lngt mera, om jag ej fruktade
at man kunde tilegna en fkyldig erk infla det endaft
fanningen af mig krafde til min upforares lof.
At frena i en hg lder det mefi glttiga fin
ne, och det prydeligafte fkritftt med flyrelfen af et
Rikets Verk, fom fordrar mera arbetfamhet, mera
noggranhet n fnille, och fom oftaft kunde frqvf
va det, r et fllfynt efterdme, men fom vitnade
mera n mina ord, huru mycket den Rdsherren)
lrer bde gagna och hedra Academien, om ej hans
fnilles gfvor, frvarade i Rikets Handlingar, hade
redan frtjent honom en namnkunnighet fom han
nu gr at dela med Academien. - "

Men hvilken har mera rtt at deltaga i et Sam

hlle, egnadt Svenfka fprket, n den Herren **),
fom f ofta frt ordet i Rikets almnna famman
komfler, fom med f mycken ordning, med f flor
klarhet, med en f fegrande flyrka ltit hra fin rft?
I terkallen, Gode Herrar, minnet af de tider af det
gamla Rom, d man fg de frnmfie medborgare
frena bokliga konflers fktfel med Rikets ypperfia
vrf, och med famma rft de flyrkte rdflagen, med
famma hand de tecknade befaten, uplyfa medbor
gare med fne fkrifter och pryda fprket med fin
vitterhet, och kanfke nnu drigenom mera gagna
fit fdernesland d de fladgade des fprk p fa!la
grunder. Ty hvad r renheten af et fprk? fknhe
ten af des uttryck? Hvad r det annat n Vetenfka
/ pen
*) Riks-Rdet Grefve Hermanflm, tvenne gnger Pre
fident i Rikets Kammar. Collegio. -

**) Riks Rdet och Fairmarfkalken Grefve Axel Fer

Jen, trenne gnger Landtmarikalk. -

~ - - ~~ - - -
-
&
Ar R. MAJ. Ju N., FR R 1786. 105
pen at tolka rediga tankar med korta, flarka och
fanna ord, til hvilka ej kan gifvas tvenne bemrkel
fer, och fom framfra tankan med famma klarhet
fom den r alflrad? och hvem finner ej den flora
frmon fom detta frorfakar det almnna, ja i alt
fom r meft angelget fr Samhllets nytta och lugn?
Afhandlingar, fverenskommelfer, lagar, frfattade i
ord hvars rtta mening och oftrda uttryck ro flad
gade och erknde, blifva ej mer underkaftade det
mrker, den tvekan, den flndiga uttydning, hvilken
ofta, fr at bttre frklara en mrk mening, ndrar
aldeles de vifaffe frefkrifter; och huru mnga ex
empel hafva vi ej af de olgenheter fdane uttydnin
gar alfira affig? Vra Tidebcker bra draf vitne.
Med Eder, Gode Herrar, frenas i dag fdane
Mn, fom redan bde riktat och hedrat vrt fprk;
och huru kunde i et Samhlle, helgadt til Rikets
Vlgrares och Hjeltars lof, fom fkal fira fin hg
tid p den flore GusTAF ADoLFs fdelfedag, huru
kunde, fger jag, frbigs den, fom med et namn, *)
nflan i vra minnen frlifvadt med GusTAF ApoLFs,
har fjelf med en f rrande frmma begrtit Des dd,
och fom med en fker finak frenar all den behag
lighet i fine fkrifter fom des naturliga mhet, des kn
da fromhet, des omgnges-ftt gifver honom i den en
fkilda fammanlefnaden. -

Den vittre Man fom med en f del fkrifart vet

at pryda de almnna frfattningar, fom utg af det
mbetes fkyldighet han i Riket beklder *), och
fom enligt den pligt, honom i mine Ordens-Lagar
G 4 - r

*) fverfte Kammarjunkaren Grefve Ovenfjerna. Ode

&fter GusTAF Apol. Fs Dd. (Se nftflj. Artikel).
**) Stats - SecreterarenSchrderheim. -
g6 SvENs KE PARNA ssE N,
r frefkrifven, tolkat med f mycken fanning och
vltalighet den lder/legne Riddarens *) reminne
(hvilken, fedan han brjat fin lifstids lopp i Nor
dens Alexanders tjenft, grnat och flutat fine dagar
i mit Hof), har vifferligen rtt at rknas fr en vr
dig medlem i et Samhlle, hvars fyfteml r vl
talighet.
Den Skald *) fom med en f hg flmma fjungit
CARL GUSTAFs fegrar **), hvars knde arbeten re
dan i mer n tjugu r prydt Svenfka fprket f), he
drar vifferligen mera detta Samhlle af hvilket han
nu blir ledamot, n han af det blir hedrad.
Academiens angelgenheters fndiga frvaltning
kunde ej anfrtros i fkrare hnder, n i den Mansff)
vrd, fom fkal dana Fderneslandets och Mit framtida
Hopp, hvars behaglighet i undervisnings-fttet, hvars
lrdom, hvars vidftrckta vitterhet har gjort honom
af frmmande aktad, och banat honom vgen til den
ypperliga frtroendes beftllning han nu innehafver.
At fkrifva hiftorien med fanning, drtil fordras
lrdom och frimodighet; at fkrifva den med behag
lighet och nytta, drtil fordras frflnd, philofophie
och vitterhet. P huru mycket ftt frtjenar icke denne
Ledamot f+f) fit fte i detta Samhlle, och huru myc
ken nytta br man ej vnta af des frflnd och lr
dom,
*) minnelft-Talfver Riks-R. och Riks-Mar/kalken Gref
ve Lieven. (Skal utgra en af de flj. Artiklar).
*) Grefve Guftaf Fredric Gyllenborg.
***) Tget fver Ble.
+) #### och flere andre Arbeten, tryckte dels
- i Vitterhets-Academiens Handlingar, dels frfkildt.
##)Cancellie-Rdetofenftein,Kron-Prinfens Informator.
**F) Kammar- Rdet Botin. Utkaft til Sven/ka Fol.
kers Hiftoria. -
 APR. Maj Jon, FR r 1786. 107
dom, af honom, fger jag, fom redan gjort en f
vacker brjan *) til det arbete Academien nu lgges.
Huru kunde ock drfre de bgge Skalder glm
mas fom, den Ena *) med f mycken behaglighet
ltit p Svnfka Skdeplatfen tala Euripider och Ho
meri Hjeltar*), och med f mycken fjl tolkat Co
rar och Alonzor krlek f); den Andra ++) fom med
all fkaldekonflens flyrka uplifvat GusTAF WAsAs pa
triotifka fjl, vift honom, f til fgandes, upfliga ur
grafven, och ltit Svenfka Folket nnu en gng fff)
hylla med den lifligafte gldje den Hjelten, fom fr
mer n tvhundrade r fedan frlft vra frfder frn
verldfligt och andeligt tvng.
Jag faknar ibland Eder i dag tvenne vrdige Lra
re, hvilka med fkl frtjena at intaga fine rum ibland
Eder. Den Ena, GusTAF ERIcssoNs Hfdatecknare
*) i en tid, d Hiftorien var frvandlad til Krnikor,
har, den frfle, med et manligt fkrifftt uptecknat
GusTAF ERIcssoNs frtjenfter och rttfrdigat Sonen
frn mnga orttvif befkyllningar **). Den Andra
*) har p et fllfamt ftt med all vltalighetens be
G 5 hag

*) Sven/ka Sprket i Tal och Skrift.

*) Kongl. Secreteraren Adlerbeth.
**) Iphigenie uti Auliden, Tragedie med Chorer, up
frd 1776.
+) Cora och Alonzo, Opera, upfrd 1782.
++) Konungens Hand-Secreterare Kellgren.
+#) Guftaf Wafa, Lyrift Tragedie, hvilken med en
ovanlig mngd fkdare upfrts 23 gnger under
1786 ars vinter.
*) Bifkopen i Lund Doctor Celftus. GU sT A F I:s
Hiftoria. -

*) Konung ERIc XIV:s Hiftoria.

***) Biikopen i Gteborg Doctor Wingrd,
Io8 Sv EN s K E PARN Ass E N,
J
haglighet tolkat de Himmelfke fanningar *), och tjent
fprket och finaken, d han med ovanliga gfvor up
fyllt det vigtiga kall han beklder. .
Affdane domare kan Svenfka Sprket vnta fig
et nytt och refullt tidehvarf, och detta yerk r ej
ovrdigt dem, fom upoffrat fin hela tid i Rikets yp
perfla vrf; och jag behfde ej andra fkl at rttfr
diga en inrttning fom frer en f flor nytta med fig;
ty jag vet at det finnes dem fom tro, at bokliga kon
fter och vitterhet ro ondiga, at de ro af det flags
fverfld fom frfvagar flyrkan af fjlen; fom r en
daft tjenande til et" vekligt folks tidsfrdrif; fom br
banlyfas frn en alfvarlam, en tapper nation. Men fr
hvad belningfkal tapperheten firida, om ej fr et odd
ligt namn? fr hvad en nyttigmbetsman upoffra all fin
ro, tla famtidens orttvifa klander, afundens motflnd,
om ej fr det hopp at en uplyft efterverld rttvifar hans
minne? Och huru kan det hoppas, om det ej finnes
dem fom genom fine fnillens yrken kunna frvara
deras namn fr efterverlden? och hvad behagligare
fkyldighet fr vittre fnillen, hvad dlare tidsfrdrif
fr Statsmn, n omforgen at flndigt terkalla min
net af fderneslandets vlgrare? Men hvem kan p
fkrare grunder knna vrdet af deras frtjenfter och
dem tolka, n de fom frn barndomen varit fyflofatte
med fprkets renhet, eller de fom, upfdde i Rikets
angelgnafte mbeten, knna f vl de flora reglor
foin utgra Regerings-konflen.
ra flora mns minne, det r bjuda deras afkom
ma at dem likna; det r fga: Krigsinn, Domare,
Statsmn, Medborgare! I, fom hafven rft defle Hjel
tal S

*) Bifkop Wingrds Predikningar, utmrkte genom

deras rena fkrifftt, och i fynnerhet Likpredikan
fver Enke-Drottningen,
 \

APR. MAJ JU N., FR R 1786. 1c3

tars namn, eller fom beklden deras mbeten, hren,
fen de offer en tackfam"efterverld frambr til deras
minne; frtjenen, om I det kunnen, frtjenen defia
reminnen. Edra namn ro framftlde fr efterverl
dens domflol; vanflgtens ej. Det ankommer p Eder
allena at gra dem fvenf namnkunnige.
Sdant r det vrf forn Eder nu r anfrtrodt, til
hvilket jag Eder nu kallar. Jag har upfylt min pligt,
det r t Er at fullgra Eder; och d I ren f myc
ket upmrkfamme p det framfarna, lren I vill ej
gimma efterverlden; och denna fndiga pminnelle
gr Eder fkert vrde des aktning. -

t II.

* O D E F v E R Ko N UN G

GU sT A F A D O L F s
Dp *). - - -

HAN dr, och Ltzens filt i blodigt ftoft begrafver

Den enda VAsARs Son, den Store bland GUsTAv ER,
Som, lik den Frfta, blef den Tredjes efterfyn: - -

Han dr, och vid fit ml i brjan af fin bana, *

Den feger han beredt och fngflat vid fin fana

r

r vgrad fr hans fyn.

* =

TND, Sngm rkverk op. Fall ner fr deffa grifter.

Re'n mentko-flagtet vet hans dygder, hans bedrifter. -

Sjung du hur Hjelten dog, hans fall i lyckans famn.

Lt Sanning t hans mull din vrdnads offer bra;
Han tarfvar ej dit lof. At teckna VAsARs ra
r nog af VAsARs namn.
AF

") beropad i Konungens Tal, fid. 105 hr frut.

*
 fe SvE Ns K E PAR N Ass E N,

- AF Tilli hrars blod n Saxens fltter rka,

Nr GusTAF Abour gr at nya bragder fka
Dr Tyfkland t hans mod fin frfta undran gaf.
Rds, Hjelte! denna gng den reluft dig drager:
Din feger r beredd; men des beftmda lager
Skal vxa p din graf.

RRN har Han mlet ntt, och re'n p Ltzens fltter,

Dr fr en ftridbar Hr han fig i fpetfen ftter,
Beftmt den offerdag fom gjuta fkal hans blod,
Olympen hpen fer vid denna grynings fafa,
t hvilken dets hand, fr CEsAR eller VAsA,
Beredt en reftod.

N fvigtar GUsTAFs Hr, n Vallfteins leder vika,

n fegren, ovifs fjelf, tycks krna begge lika.
Likf, nr Sunnan krig mot Bores ftormar fr;
Afil mot ilar fttt, af vg mot vgor flagen,
Vet ftyrman icke mer, af begges vlde dragen,
Hvem feglet lyda br.
MEN GusTAF hemligt fjelf fit lifslopp upfyldt fkattar:
Det r den frfta gng hans 6l en oro fattar.
Den flund han fom en Gud r tilbedd i fin Hr,
Rds, Svenfkar, fger Han, at Himlen den I glmmen,
Snart vifar at den Kung fom I Gudomlig dmmen
En ddlig fven r*).
HAN

*) De flefte Hiftorici komma fverens, at GUsTAF

ApolF haft denna utltelfe, faft ej vid bataljen
af Ltzen; men vid fit intog i Nrenberg, hvar
eft alla gator voro upfylde af folk fom lgo p
kn vid hans frbifart. Frfatt. Anmrkning.
*

#
 AP R. MAJ. JU N., FR R 1786. IIE

HAN ftrider medlertid; och fnart Hans fifta lycka

Tycks fegren i fit lopp ur Vallfteins hnder rycka
Nr lgft ur afgrunds djup et blodigt fpke far:
Det Fanatifmen r fom, rdd fr fina den,
Frfrad, frn fin thron gr ut at finna Dden
Och fka des frfvar,

VID Ltzen, p et moln hvars mrker tckte jorden,

Satt Dden nu frnjd och rknade de morden
Dem fvrdets raferi fram til des altar drog:
Hit Fanatifmens troll p fvarta vingar fvfvar,
Och med en thordns rft, hvarvid Naturen bfvar,
Hon f til orda tog.

DU Nattens biftra Son fom dets dommar hvlfver !

Du, vid hvars gnakaft alt fkapadt flyr och fklfver;
Naturens Envlds-kung och lika grym fom lydd!
Snart vrnls dr jag rdt och hotad i mit rike,
Som du, Tartarens barn, din fyfter och din like
Jag kallar dit befkydd..

SE Gthers ftolta Kung, bekrnt af Lyckan, tga,

At dra ur Vantrons djup den htfka Sannings lga
Och Lra och Frnuft ur mina kedjors tvng.
Stt bommar fr en magt fom endaft du kan fyras
Mit vlde r frbi om hans frmtna yra
- Fr fegra n en gng.

EJ nog med vapnens tyngd at han min fpira kroffar,

Din egen envlds-magt han lika driftigt troffar.
&r=
 112 Sv EN s k E PAR N Ass E N,
* Frgfves mot hans fl din fafa refer fig.
Hans hjerta aldrig n har underfkt en fara,
Och dig f ofta nr, kan han dit offer vara;
Men kan ej frukta dig.
-

- NjUT hmnd. Slck ut hans dar. I flor hans fanor vefva.

Hans minne vrdas m, blott at han uphr lefva
Och ndar med fit lopp de fegrar fom mig krnkt.
S fkal, nr verlden mig fit rkverk ter tnder,
Med tufen uflas blod af Fanatifmens hnder
*
~~
Dit altar bli beftnkt.

HoN talar: Dden ftrax befkdar dets lagar,

Dr re'n han talet fyllt af GUSTAF ADoLFs dagar,
Och brjan, p en gng, af verldens faknad fer.
Frvandlad i et bly fom drifs med eldens vingar,
Han traxt i det frfat dit Himlen VAsA tvingar
Frrdifk fig beger. -

- -
~
-~~
EN medlertid fin nra forg frklarar,
NATUREN
Hon Reperfig i moln och negdens genljud fvarar
Med djupa fuckars d g mot biftra fpkens fkri.
De Hjeltar verlden mift hans fkuggas ankomft bida,
Som fkal i Gudars fal vid Antonini fida
- Bland dem den frmfta bli.

O soRGSNA frebud! I verlden ej bedragen.

Re'n r af Ddens hand den Kung ur tiden tagen,
Hyars
 A P R. M A J. Jus, fr R 1786. 13
Hvars namn, at evigt bli, fick blott et gnablick;
Som, affit rykte krnt, frr n hans minne brjas,
Var jorden endaft vift och endaft gd at frjas
Nr han frn jorden gick.

FRGFvEs Svenfkars Hr, t fin frtviflan lmnad,

Tror fe i Vallfteins flygt fin Konungs afka hmnad 5
Frgfves Pappenheim, fom flls af ddens flag,
Til honom fegrens bud i fkuggors rike bringar:
O Sverge ! den triumf fom du af lyckan tvingar
r dig et nederlag.

DU mifter p en gng alt hvad du kunde mifta.

Han ftupar, af en tt den ftrfta och den fifta
Hvars fnillens fammandrag han i fit fnille br.
S vidgas lfvens vg vid hvarje fteg hon hinner,
Och nr hon ndtlig fift i hafvets djup frfvinner
Hon aldrabredaft r.

DE tappre Hfvitsmn fe krigets de luta,

At fra ut et verk, fom ingen vgar fluta,
De alla ej frfl dr GUSTAF enfam var.
S dagas fftet op af folens eld allena,
Nr tufen fjernors ljus frgfves fig frena
At gra natten klar.

Mes det med Hans blod knapt fridens val-plats ftnkte

Frr'n fig frn Himlens hjd Oddligheten fnkte
- - Dr
II4 Sv EN s k E PARN Ass E N,
Dr Mars fin dda Bror i hpna armar flt;
Och frn et vrdadt toft dr nu fig trar blanda,
I flygten frn vr jord han mottog VAsAs anda
Uti fit Guda-fkt.

MIN Hjelte, fger hon, hvars fall Dit folk begrter?

Du har Din bana fyllt: nu fr Dit minne ter:
Des ljus i tidens natt fkal ej frdunkla fig. -

Din Dygd fkal efterfyn t verldens ldrar gifva,

Och fr den ftrfta Kung det ftrfta loford blifva
At fgas likna dig. v

"Nr ndtlig af Din Slgt, fom Norden lnge faknar, n

En ttling p Din Thron en gng nyo vaknar,

Skal han bli Sverges hgn mot dets tyranni.
Dit Namn fkal aldrig fkildt frn Dina Dygder finnas;
Hvar gng en Guftaf fds fkal man Din ra minnas
- Och han Dig vrdig bli.

G, fnara Rygte! fljdt af Sanning och af ra,

Gn! at hvad GUSTAF gjort t mnfko-flgtet lra,
Och fften Eder fe*n vid Svea Kungars Hof.
Frbiden dr den tid fom Himlens fkick bereders
D detta Namn p nytt fkal fyfloftta Eder,
Med fina ftorverks lof.

== .
 ~
*

APR. MAJ JuN., FR R 1786. *15

} I

III. *~

TAL9 -

HLLET I K. RIDDARH. KYRKAN I STocKHoLM,

DEN 2. DEcEMBER I781
D DEN GREFvELIGE TTEN
V O N L I E V E N s
VAPEN sNDERSLogs
AF

ELIs ScHRDERHEIM *),

d varande Frfle Exp. Secreterare, m. m.
En Rds Herre, lika vrdnadsvrd af r och Frtjen
fler, fom af Brd och mbeten, har vid denna Grift
nedlagt fine Vapen, fin Staf och fin Purpur: Kongl.
Maj:ts och Svea Rikes Rd *. Riks-Marfkalk, General
Gouverneur, Academic-Canceller, Riddare och Com
mendeur af Kongl. Maj:ts Orden, Hgvlborne Herr
Grefve Hanr Henric von Lieven.*
- Om det Seculum, hvaruti vi lefva, blifver fr de
pfljande uti Rikets Hiftoria mrkvrdigt af frn
dringar i Regerings-ftt, af Konunga-val, af inbrdes
oroligheter, utvrtes krig och tta ombyten i tanke
ftt och mbeten; f underlter icke efterverlden, at
i beftndigt minne frvara en Man, fom under et f -

dant tidehvarf inom Hofvet och Armen upftigit til de

hgfla reftllen, uti krig och fred beftridt vigtige
vrf, uti Rikets render befkt de meft aflgsne Hof,
vunnit fina Konungars utmrkta ynneft, bibehllit af
Stnder et ovanligt frtroende, och vid fin dd t
njutit af en flor Konungs faknad och redelige Medbor
gares hgaktning de meft lyfande rebetygelfer.
*) beropadt i Konungens Tal. Se hr frammanfre
fid. Io5 och 106,
* H
 -

116 Sv EN s k E PARNA ss EN,

Fderneslandets tilftnd, upfoffran och egen bjel
fe kallade honom til Krigstjenften. Konungen hlf fit
Hof i Lgret, och Grefve Lieven gjorde fit intrde i
dem bda under CARL XII:s fenare flttog. All ting.
ndrade fit utfeende vid et haftigt freds-flut; Grefve
Lieven nytjade det, at vid utrikes Lro-ften i frm
mande tjenft frvrfva de kunfkaper bde uti fit mne
och andre Vetenfkaper, dem han fedan utfvat. Tven
ne gnger ikldde han fig vapnen til Fderneslandets
frfvar. Vid det frra tilfllet lrde han mycket; ty
olyckor ro gemenligen gode lromftare. Vid det
fenare deltog han uti fverlggningarne med klokhet
och infigter, och anfrde vid betydande tilfllen verk
flligheten af befluten med mannamod och frfigtig
het, Kallad efter freden til Rds-mbetet, bitrdde
han en tid rdplgningarne uplyft, och laglydig, m
och rttvis; men flyttades fnart til det Hgffe Beflet
fver de befittningar Sverige bibehllit p frmmande
botten. Dr fant Herr Riks-Rdet Kronans inkomfter
och Statens utgifter i den oreda krig efter fig lmna,
rttigheter och inkrktningar fammanblandade, viffa
oofdenteligheter befkyddade af gammal hfd. Alt
tergaf han en ordning, lttare at underhlla n at
frbttra. "
Ifrn denna firand betraktade han p affnd de
moln, fom famlades p Fderneslandets himmel, fom
upftego med hftighet och under flera fkakningar m
fom frdrefvo hvarannan. I famma hamn fkte en
annan fin rddning utur fkeppsbrottet; Grefve Lieven
gick ter til fegels. Men folen frambrt ovntadt .
genom molnen, vgen lade fig och han ankrade i
frihet och lugn. #
terkommentil Fderneslandet intog han fin Rds
ftol, och tiltrdde Riks-Markalks-mbetet inom Hof
- - vet;

& -
 Ar R. MAJ. Ju N., FR r 1786 ut
vet; det ypperfla, granlaga och bekymmerfamt. Til--
fllet och min ringa talegfva tillta mig ej framftlla
hvarken mbetet eller frvaltningen. Den fenare l
rer i lngliga tider rdfras af dem, fom boklda det
frra. Uti den pragt och anfeende det terfljer, fk
te han ej fin frnjelfe, men i et nra tiltrde det
lmnar til Konungen, hvars dyra Perfon Han aldrig
nalkades, utan at vrdnad och krlek fynligen uplifva
de hans lderdom. Han har fven njutit denna lyc
ka uti tilfllen, fr honom rerika och gldjefulla.
Med hvad knflor fkulle han icke flja en Konung,
omgifven i fredens lugn med fegrens lagrar, fr at
terfllla Rikets fkerhet vid en grns, hvarifrn han
et halft feculum frut med trar beledfagat CARL XII:s
Lik? Med hvad tilfredsflllelfe fkulle han icke mta
Konungen p de orter, dr han upbygt och frbt
trat Frfvars-verken: dr han frt beflet: dr han
anlagt och utvidgat nyttige inrttningar? och kun
ne vi terkalla honom i vra minnen, anfrande Sve
riges Rikes Rd, d Gus TAF A D o L F af fin Fa
der fverlmnades t Gud och Fdernesland, utan at
tillika frefllla ofs Simeon i Templet? Han beredde
fig drefter at fara i frid. Gudfruktig utan fkrymtan,
har han uti andakts-fningar fkt och funnit fin gld
je och hugfvalelfe, fven under de meft tryckande l
derdoms-krmpor. Det finneslugn han drunder be
hlt och hvarmed han til f dygn fr fin dd fktte
trgna groml, fvertygar om hans hopp och tla
mod. Han flgde fit minnes-fprk at ej fky arbete.
Utaf Vetenfkaperne hade han famlat en vidftrckt,
mogen och prydelig lrdom. Sfom Canceller af
b och Greifswalds Univerfiteter famt Ledamot af
Kongl. Vetenfkaps-Academien, nytjade han alla til
fllen at vifa dem fin omvrdnad. Ordfrande i Slotts
- H 2 byg
 %"
II8 Sv EN sK E PAR NA s sE N,

bygnads-Diretfon, tilfredsfllde han fin hugat om

famna fria Konfter och deras Idkare. Han glmde of
ta fin perfon och fina r; aldrig fina pligter: orrlig
fr egen vinning, upmrkfam p Kronans, fparfam af
allmnna, gifmild af enfkildte medel. I vnfkap up
riktig, hjelpfam och beftndig. Ordning och redlig
het, mda och upmrkfamhet til de minfta omftn
digheter, gjorde fmrre tilgngar under hans frvalt
ning ofta tilrckelige. Erfarenhet afverlden, knne
dom af mennifkor, minne och urfkillning gjorde, un
der en vrdig hflighet, hans umgnge intagande och
lrorikt. Han frfattade uti et lyckeligt fkrifftt fina
tankar, fven p frmmande och dribland dda fprk;
och uti hans tal framlyfte fnillets eld och flyrka. Han
upndde en lder affnart 80 r. Hans dd vitnade
om hans lefnad. Hans tt r med Honom utflock
nad; han lefver blott i fina gerningar. Efterverld!
emottag hans Namn och de Frtjenfter, hvarmed han
burit och prydt det Skldemrke, fom nu krofas.

IV.

BER GET ocH DEs FosTER,

e " FAB EL *).
ANNU en Flock af Fabler? Ja!
"Efpns, jag med dig viln en refa gra:
Jag
*) Denna Fabel, hvilken brjar Tredje Flocken til
de uti frra Vitterhets Academiens Handlingar in
frda (hvarom fe Sv. Parnaffen fr 1784, fid. 295)
har vid et hgtidligt tilflle blifvit uplft i Svenfka
Academien, fven fom den andra i ordningen, men
hvilken redan fr tvenne r fedan, med Frfatta
rens, Cancellie-Rdet Hr. Grefve Gyllenborgs tilftnd,
infrdes i Sv. Parnaffen (fe rg. 1784, fid. i och flj.
-
 APR. MAJ. JU N., FR R 1786. 119
Jag heldre dina djur vil hra
n Gudar i en Opera.
Det underbara ej frnjer - -

En fanningsvn: hvad drgt, hvad prydnad, glans och frg

t tomma bilder gifs, han deras intet rjer. -

En dvrg fom fig p fyltor hjer

r fr hans fyn ej mindre dvrg.
Han mera gjord fr menfkjan dmmer
En digt dr menfkjan tecknad fins,
Nr verlden Thetis fon och Priams flgte glmmer,
Man n Efopi tupp och och rf och lejon mins,
Hvem heldre dem ej mla ville -

Med Pheders ftarka drag och Lafontaine! dit fnille,

n fylla flera hundra blan
Med Hjeltar prgtiga och rika,
Som tga fram ur en Roman
.At lyfa p en fkdeban
och blifva hvad man vil, men aldrig menfkjo-lika?
En frgare gr Venus gran,
Men blott Apelles mlar tycket.
Nr man ej honom likna kan,
r bft at icke lofva mycket
- Och njas med at vara fan.
Nr af en hnryckt fkald ofs ngot ftorverk bdas,
Jag tror det Berg i fablen fe
Som plgadt af fit fofter fkdas
Och ur fin pna famn fkal det i dagen ge.
En underjordifk dunft des fkakning kunnat vlla,
Hvaraf man klippan rmnad fer,
Men ftyrker vantron mer och mer
H 3 At
*
12O Sv EN s k E PAR N A s s E N,

At dr et fngfladt troll fig mfte uppehlla,

Som ftrfvar at fig trnga fram.
Snart fkal man fe Naturens under,
En Jtte! fom i eld och dam
Med fttren ftdd p jordens grunder
Skal med fin hjeffa rra fkyn.
Ur klippan med frfrad fyn
Den jtten vntas alla ftunder.
Hans andedrgt med bfvan hrs
Hvar gng et loffadt vder brakar.
Det r hans dolda hand fom fkakar
Et berg fom op til toppen rrs
Och pnar mer och mer en mrk och hifklig grotta.
Men nr det fkiljer fig til flut,
Dr jtten vntad var i ftllet hoppar ut
- En rotta.

==S*=
V.
-

LANDT-QvDEN FvER RSTIDERNA").

SoMMAR - QvDE.
Detta Qvdefrfattades fiftledne fommar, under Skal
dens viftande p Skens Stesgrd i Vingkers focken.
"Mlningen af denne landsort har drigenom kommit
at ing i Sommarens almnna befkrifning, ffom en
teckning efter verkligt"original, merndels fkrare at
lyckas, n den, fom endaft hmtas ur upfinningens
frrd. Det r Skalden, fom anmrker detta i fit F
retal. Det har ock vifferligen lyckats honom, och r,
til
*) Det freg. fe Qvart 1 fid 10 och flj.
*

\
 APR. MAJ JuN., FR R 1786. 121

til fventyrs, et"frre fnille-prof, n om han, ffom

i de friga Qvden, fverlemnat fig t fin inbildning.
Men kunde man ej tillika anfe detta fr en upoffring
af det rika fnillet; fom nnu aldrig belaflat Naturen
med fverfldiga prydnader?
Tonen frndras. Vi hafve hrt, lngefedan hrt,
Svenfke rstidernesSngare med enlekande och behag
ligrft qvda Vrens pris: i hgre och gladare ljud be
prifas nu Sommaren, denne rike och majefltifke rstid,
fom Skalden den kallar. Vren var en rrd och kr
yngling: Sommaren r en fri, del och flfkapslik
man, i hvars muntra gldje man deltager utan frtjus
ning. Men ltom ofs hra brjan:
Du vackra Ns ! I flt och lunder! *)
*Som fknkte mig den frfta bild
Af verldens pragt, Naturens under,
Och af en Almagt, vis och mild;
Du hydda ! fom min ungdom hgnat,
Dr dagens blida ga fgnat
En jordens fon och Himlens vn:
Du i din famn mig terdrager,
Med famma fgring mig betager
Och ger mig famma lif igen.

Du fkal nnu min vlluft gra, *A

Du milda Sol! fom i dit lopp

Har lofvat Sommarn terfra
Och fylla landtmans glada hopp:
Han fer fin mdas flt frgyllas,
Affrifka lf fin fkugga fyllas
H4 Vid
*) Landsbygden dr detta Qvde r frfattadt.
122 " SvE Ns K E PA RNA s sE N,

Vid kllans brdd och lfvens ftrand,

Nr ftadsbon mellan murars trngfel
Fr folen bortgmd i fit fngfel
Frtrs i hettan af des brand.

D jag til ftaden ryggen vnde,

Jag frn et berg p fidan fg
Ds vallar utaf folen brnde.

Des bygnad lik en ftenhg lg

Frfnkt i moln af rk och tken.
Jag fg i nakna trakters ken
Mit fordna hemvift, matt och ftum ;
Men fhart den lefvande Naturen,
ng, ker, mennifkan och djuren
Mig vifade mit flla rum.

Hvad rum! jag tycktes ur Tenaren

Bli flyttad in i Elyfn.
Af min frtjusning vitnen varen,
Jord! Himmel! och du gyllne fken,
Du Morgon-fol! mit ljufva mte,
Som gr med fommarn i dit fkte
At pna dagens rika pragt,
Jag fer er Frfte, rets Tider!
Han ljufet fver verlden fprider
Til tecken af fin fvermagt.

Frblindad flr jag gat neder.

Jag mter Sommarn p et land
Dr
 Ar R. MAJ JuN., fR R r/86. 123
Dr han fin Kunga-mantel breder
- Sorn virkad var af Floras hand.
Jag mter Sommarn p din yta,
Du klara f! hvars vgor fkryta
Af dagens guld, fom fkimrar dr
Och mellan ftrandens fkugga trnger
Dr lfvet fver bljan hnger
Och ner i djupet bildadt r.
Vid denna vackra firand torde Lfaren gerna med
mig flanna, fr at nnu en gng fverfe eller nju
ta fcener, genom hvilka han finner fig frfatt uti
Sommarens fkt. Jag kan ej underlta at fven med
pennan uprepa det rika och nya uttrycket, .
Affrika lf fin fkugga fyllas,
i andre flrophen, och reflexionen om Solen ffom
rstidernes Frfte i den fjerde:
Han ljufet fver verlden fprider,
Til tecken af fin fvermagt.
Verkan af detta ljus. Den frcker fig nda ned i
klippans barm, dr den alfirar
den dla ften,
Som i Monarkens krona fkryter
Af Solens eld och terfken.

Den mlar foglens vingar och fltets blommor:

hvarfre Skalden freflller fig Jorden ffom Solens
brud, hvilken allegorie r lyckligen fullfljd i den
ne flroph:
H5 - Mot

*
124 Sv EN s K E PAR N Ass E N,
Mot lgan af en gud du fvarar,
Vr Jord! Naturen i din famn
I flera former fig frklarar
n menfkjan hunnit fkapa namn.
Hvad vxter trngas p din yta
Som ur din qved fig famflt bryta
Och ftrcka fig i fkott p fkott!
Du fyns dit hela vfen gjuta
Och armar fver armar fkjuta
At mta dagens milda drott *).
Vr ford! och p et annat fllle: Vr Sommar!
ro apoffropher, om hvilka frre Knnare af fpr
ket och poefien mga dmma. Jag vil endaft an
mrka dem. Allegorien fortfttes. Det r fr da
gens Drott, fom Jorden andas och utfprider blom
ftrens ljufva lukt, fom blandas med ngor ifrn br
och frukter: -

H 5 - Det

*) Cardinalen Bernis, uti fina Saifns, har fven nytjat

allegorien af en krlek mellan Solen och Jorden.
Det r et af de fknafte ftllen i hans Sommar.
Jmfrelfen torde intereffera,
Fidelle amante du Soleil,
De fleurs, de perles couronne,
La Nature fort du fommeil

Comme une poufe fortune

Dont l'amour hte le rveil.
Vers l'aftre bienfaifant du monde
Elle tend fes bras amoureux;
Il brille et l'ardeur de fes feux

La rend plus belle et plus fconde.

-
 -

Ar R. M A J. Jn, FR R 1786. 125

Det ax fom fram i dagen trnger,

Hvars doft p hjda fpiror hnger,
En frftling af fin dla kraft.
Fr dagens Drott tillika breder m. m.

Skalden lfkar at frefllla fig, at det varit i denna

pragt fom jorden utgick ur Skaparens hand och up
muntrade vr frfle far at hnryckt prifa varelfernas
Uphof. Af det vlde fver jorden, fom honom fr
lntes, och fom gtt i delning til hans efterkomman
de, hafve vi, fom bebygge Norden, orfak at gldjas
t vr vundna lott:
Hvem har vr Sol? hos ofs allena
Sit afton-fken hon fyns frena
Med gryningen af nfta dag *).
Och lngre ned:
I dagar bytas vra ntter,
Hon glmmer at g ned fr ofs,
En dag den andra handen rcker;
Nr hon fit ljus i fder flcker,
Dr

*) Ngon likhet af vra ofrlikneliga Nordifka fom

mar ntter, har dock St. Lambert funnit i Frank
rike, d han funger: -

Sous un ciel fans nuage on voit de longs clair

Serpenter fur les monts et fillonner les airs.
La nuit marche grands pas, et de fon char d'bne
Jette un voile lger que l'oeil perce fans peine:
Son empire eft douteux, fon regne eft d'un moment:
L'clat du jour qui natt blanchit le firmament;
Des feux du jour paff l'horifon brille encore.

--
- **
Y26 Sv EN sK E PARN Ass E N,

Dr ingen medelvg hon knt

Och i fin hettas hgfta ifver
I grafvens mrker fvergifver
- Den jord hon med fin lga brnt,
%
Vid Polen Bjrnen fig frdljer -

I det hon i fin cirkel gng

Med ftrlar kldens Gud frfljer, m. m.
Detta flora phenomen, fom hr i et enda drag fkil
dras, r utan tvifvel et lyfande prof af Frlynens fly
relfe: Polkretfens invnare, fom en god del af ret
legat begrafne i en afgrund af mrker, frfttas nu,
i lika lng tid, likfom i en himmel af ljus, fom af in
# nedergng vet Den haftiga frvandling Solens
ndiga nrvaro ftadkommer* -

Norrlnningen p blomfter trder,

Dr han i gr p drifvan gick.
De mngfaldiga varelfer vrman fder, och ibland
dom i fynnerhet Biet, fom ras med namn af blom
ftrens Konung. *

Du dla Bi! du fommarns ra!

Du borde Philofophen lra
Med lika fmak fom i din faft

At ofs det helfofamma fknka;

Och Skalden, om han vil fig fnka, ,
At hja fig med lika kraft.
Biets dygder och lyckfalighet. Strophen r altfr vac
ker, och r endaft fkada, at begrepet om knflor och
begrepet om infeter f fvrligen i vr freflllning
hl

** *
 Ar*MAJ. JuN., FR r 1786. 127
v - -

hllas tilfmman Biets hushllning och fktfel.

. Blommans vifnande p ngen.
Hon fverlefvat gyllne tider,
Frnjd hon dr i det hon fprider
Et alftradt fr med lika rtt
At fommarn i fin ordning njuta.
Det r ej d, at lifvet fluta
Med hopp at lefva i fin tt.
En fknare tanke, bttre uttryckt, lr Svenfka Vitters
heten knapt kunna upvifa. Slttern. Lien
r brynt och fatt til roten
Af grs och blomfter forn vid foten
I cirkel - bgar fllas ner.
S nr vi g, at fegren yrka,
Vr fiende fin fega ftyrka
I flock p flockar ftupa fer. *

I raden landets dttrar flja

Och i et fkiftadt fkdefpel

Med nya frger ngen hlja

Dr de i fkrden taga del

Hr mlas nu Vingkers-bygden, och i fynnerhet det

vackra Nlet, hvarmed Skalden brjade fit Qvde, och
hvilket fven Runius befungit, hvars ande han drfre
hr anlitar *). Man tillte mig, at vid detta tilflle
anmrka den frmon, fom Mlare-konften i landfka
er ger fr Poefien. D Mlaren p en gng fram- |
flller hela den vackra ngden, ehuru blott ur en en
da
*) Mera hrom lngre fram.
 /

128 SvEN s k E PARN Ass = Ns,

enda fynpunkt, r han fker om det lifliga intryck,
fom Naturen altid gr betraktad i flort; hvarjmte fk
daren ger den behagliga friheten, at lta fina blickar
irra, at ffta dem, hvar hans inbildning lyfter, och
fr fig den rikafte anledningen finner. Dremot kan
vl Skalden i et par drag gifva en frtjufande utfigt,
och genom en flndig omvxling af fyn-punkter vida
fvertrffa Mlaren; men d han ffter fig, at mla en
vifs detaljerad landfkaps-tafla, och mfle leda finlfares
upmrkfamhet ifrn et freml til et annat, och p det
fttet i hans inbildning flyckevis hopfoga fin tafla, fr
at fulborda henne, behfver han # CIl II) er
n vanlig konft, fr at icke trtta honom. Intet fin
ne, ingen frmgenhet r flygtigare, n gat och in
bildnings-kraften. Jag nfkar, at denna anmrkning
mtte vifa, hvad fvrigheter Skalden fvervunnit i f
jande mlning. Runii ande har uplyft honom
Pbergets topp ut Nfet mla,
Dr dagens frfta blickar ftrla
Och njets Gudar famla fig.
Han fortfar:
Jag fer den fj, hvars klara blja
Tv fkilda vgar pnat har,
At Nfets bda fidor fklja ~ ~

Och lika kr fr bda var.

Hon p den ena utan hinder
Sig ftrcker med et prgtigt glinder
Til fdesflt och pna land, *

Men p den andra fig frdelar

Imellan holmar, dr hon fpelar
I fkuggan af en lfrik ftrand.
Nr
 Arr. MAJ JuN., FR R 1786. 129
Nr folen op ur bljan 13.1ner

Ur morgon-rodnans armar fkild,

Hon nfets grna udde finner
Som mter hennes ljufva bild.
Nr i fin hjd hon ljufet breder,
Hon vrt frtjufta ga leder
Omkring en rik och vidftrckt bygd;
Och nr hon fkrider ner i vefter
Vrt ga p den hydda ffter
Som bjuder ofs i nattens fkygd. *

P Nfet fver flt och hagar

Har berget reft fin folta topp, -

- Dr n jag fer hvar hunden jagar

Och trttar haren i fit lopp:
n gat fig i dalen fnker
Som en frbuden fyn mig fknker,
En nymf af fina fyftrar fljd
Har afkldt dr fin hvita flja
Och gr at fig vid ftranden lja
Af ljumma vgor krligt hljd.
Det flagna grfets vndande och inbrgning af landets
dttrar, hvilkas menlfa behag mlas. Sifta och k
nafte draget i denna mlning:
Nturen tilhr at er fira
* Och njet blott at mla er.
Gldjen, banlyft ifrn flora verlden, ger hr fin fri
flad. Skrden bdas. Den qvalmiga hetta fom mog
nar henne. Den fljes af et tkvder Mlare! och
f- -
 *

130 SvE N s k E PARNA ss EN,

fven du, fom med toners blandning efterhrmar Na
turen! fannen hr med frundran och vrden fretr
det af Skaldens konft:
Hvad moln gr op med mrka vgr
Och fver dagens fackla ftrckt.
I kanten mrkt med ljufa lgor
Har djurs och menfkjors fruktan vckt?
I flygten ftupa luftens flockar,
I nrmfta fkjul vr hjord fig fkockar,
Vi dlja ofs i ftngda hus.
P trden fer man lfvet fklfva
och fn en grumlig blja hvilfva
*~
Vid vder-ilars dofva fus.

Snart nya fyner ofs frfkrcka.

En ljung-eld molnet pnat har
Och riftar med en vgig ftrcka
Det fvarta hyalf han fverfar.
I flag p flag et loffadt dunder
Som fkakar hllebergens grunder -

Med ddens bud r hrdt ur fkyn.

Det tycks hvar gng des viggar knalla,
At klippor fver klippor falla /

Och ftrta fig vid himlens bryn.

Landets frnyade fgring. Mlning af regnbgen.

Han frefllles fom en report fr den ter framt
gande folen, fom flder fig p begge polerne. Hans
frgors fpel. Det vr-lika utfeendet efter regnet:
Vr

*
 *A* R. MAJ JuN., Fr R 1786 131
Vr Sommars vta mantel fkiner
Mot dagens ljus med lika glans *).
Med fken af perlor och rubiner
Har regnet fyllt hans blomfter-krans.
Likt vrens Gud en ftund han leker
Och blomman med fin anda fmeker
At terlifva hennes pragt -
ngarnes upgifning. Andetiden. Den krdande landt.
mannen:
Jag honom fer, hvar han fig trnger
I halmens fkog och lian fvnger
Med lutad rygg och utftrckt arm: , *

I raden frmft fom fpren fljer,

I fvetten fom det linne fkljer
Som fladdrar kring en blottad barm.
Fn fark och driftig figur, hvars granlagenhet knna
re bft lra infe Skrde-folkets hvila och middags
mltid. Platfen, dr deff njutas, mlad efter naturen:
en klla med et fkjul fver och dromkring lnnar
och grs-bnkar, til den arbetande landtmannens fr
frifkning: -

Hans mun med vlluft kllan nalkas

Och i des flod, hvaraf han fvalkas
Han dricker Gyllenflpes fkl
p hvars egendom Forsby, Stesgrd i flerker, nr
mafte focken til Vingker, originalet finnes. Behjer
tande af landtmannens ofta tunga lott. Det r fr den
vife, fr fnillets fon, fom Naturen rjer fin dolda fkn
het, frklarar fin hga magt.
* Men
*) Som regnbgen, nemligen.
I
 132 Sv EN sKE PAR N Ass E N,
Men om hon ej vrt hjerta mildrar
Och menfkjans dyra pligter fkildrar,
Har hon nnu ofs intet fagt,
Grefve Creutz loford, fom fven i denna trakt befun
git Sommaren. -

Des grottor mer ej honom fvara,

Men minnet af hans ljud bevara
Den tid af Pan han pipan tog .
Och fmman med en konft frhjde
Som fnillets Gud fr nymfren rjde
** Och deras lyftna ron drog. -

Skalden flufr fit Qvde med upmuntran til en annan

ypperlig Svenfk Skald, at taga den faknades lyra, och
vcker tillika den vittra verldens lngtan, at en gng
nrmare n til blotta namnet lra knna et af Natio
nens frnmfta Vitterhets-ftycken *).

D framl. H. Exc. Grefve Creutz f mycket om

talda Sommar-Ovde hr ter kommit at nmnas, tror
jag mig f mycket mer bra nytja tilfllet, at draf n
gon ting anfra, fom det i almnhet r nd bekantare
til namnet n til innehllet, men icke tl, i anfeende
til frfattarens fednare vundna lager, at helt och hl
let ter fe dagsljufet. -

Jag vil brja med en froph, fom har ngot fom |

kunde tjena til fyllnad i det nya Sommar-Qvdet:
En ng, den blommornas Gudinna
Med trar tar i fitfrfvar,
/
Fr

*) Dagens Stunder af nu mera H. Exc. R. R. m. m.

Hr. Grefve J. G. Oxenfljerna.
|
 AFR. MAJ. JU N., F R R 1786. 133

Fr efter ngot motftnd finna

At Mognads-Guden fegrat har.
Hr blekna blomftren re'n af fafa,
Ty tufen ddar kring dem rafa
Och lian med en mordifk magt
De fpda lik fr vdret fprider,
Och fift i grna pyramider
Begrafves deras fordna pragt. A

Fr frigt beftr detta Qvde fnarare af ngra flrdda

fcener, icke altid egenteligen tilhrande Sommaren,
n utgr ngot fammanhngande poem fver denne
rstid. Jag vil uttaga fljande:
Dr fyns en helig lund, fom fkryter,
r
At han af ingen yxa vet;
Och hr et flt i ljufct bryter,
Dr hundra hjordar g i bet;
En bck frn hgden kullrar neder,
Och kring det frifka grfet leder
Sit obeftnd och ftolta dn; -

Han fig i villo-flingring krker

Tils han fit fkum med bullret ker,
Och frter fig i falta fjn.

Se, hafvet tufen holmar delar, s

Dr dagens fjerna fvalkar fig
Och p des hala yta fpelar,
At deftomer frblinda mig;
Et mjlkhvitt fegel gat rjer,
Hvar fig en Gtifk bygnad hjer,
- I 2 Af
134 . Sv = Ns KE PAR N A's sE N,
Af tid och luftens vld frftrd.
Men fnart den ltta duken fvfvar
Frbi et flt, fom hettan ftrfvar,
At krna med en gyldne fkrd.
Och denne flroph, fom fljer nft upp den frf an
frde, utan at ngot mrkligt fmmanhang drmed
ga:
En klippa fver djupet hnger,
Och nickar med en fkggig topp.
En lummig gran ur klyften trnger,
Som ran fr tio ldrar opp;
En evig mffa fverhljer
De grottor dr fig tyfthet dljer,
Och dr den vilde rnen bor m. m.

Jag flutar med en epifod, fom frmodligen gjort he

la poemets frgd, och fom man gerna frft erinrar
fig, d frgan r om Grefve Creutz Sommar-Qvde.
Man fkal hr finna fret til de blommor, til de odd
liga fknheter fom beundras i Atis och Camilla:
Men nya fyner gat glda:
Frvillad i en lfrik park,
Dr mina ftter ljufligt trda
P en med blomfter bddad mark,
Jag ledes i frtjufta dalar,
Dr trden pna fig i falar,
Och ftrax drefter fkockas fram;
Jag fer en fprcklig fkugga darra,
Hvart enda trd kan ljufet narra
At leka nedan fr des ftann.
Nu
APR. MAJ JuN., F R R 1786. re5
Nu brjar marken flutta neder,
Och junka i en djuper gng,
Som mellan tvenne kullar leder:
Ju mera lunden blifver trng,
Ju mer tycks ljufet ock frfvinna.
Hit kan ej ngot vder hinna,
Och nr man midt i dalen r

Man af en oknd vrnad ryfer,

Ty faftn dagen klaraft lyfer,
S fegrar likvl natten hr.

Hit fg man mngen ung herdinna

Ifrn fin herdes armar fly,
Och hr det famma njet finna,
Som hon f menlft ville fky.
Frgfves rodnan kinden hljer,
Ty blygflen fig i fkuggan dljer,
Men hennes fuck i fkuggan hrs.
Naturen r p herdens fida:
Hvem mgtar vl mot hjertat ftrida,
Nr vapnet blott af blygflen frs.

Men den frtjufta grottan retar

Den djerfhet herden redan har,
Herdinnan efter ftrnghet letar,
Men finner endaft mhet qvar:
Af vlluft brja trar rinna,
Snart begge deras himmel finna
Och fmlta uti njen bort. -

Du lund, fom fkyddat deras lga,

I3 Ach,
136 Sv EN sK E PARNA ssE N,

Ach, vore det i din frmga,

At ej vr fllhet blef f kort! *

Nu vore vl tid at fluta en f vidlyftig artikel;

men fedan det redan kommit f lngt, at tv eller
tre fidor mer eller mindre hvarken ka eller min
fka detta fel: lgger jag nnu et bihang drtil, hvaraf
jag annars kunnat gra en frfkild artikel. Man har
fett, at Runius i nya Sommar-Qvdet ftt den ran at
blifva pkallad. Hela flllet lyder fledes:
Men du fom fng det /kna Nfet,
Nr vid et berg uti en dal
Din lyra i det grna grfet
Tog ljudet af vr Nktergal;
Din Ande, Runius! fom fig fvingar
Bland deffa bjrkar, dina vingar
|
Frn tufvan fkola flytta mig -

P bergets topp at Nfet mla,

Dr dagens frfta blickar ftrla
Och njets Gudar famla fig.
Frfattaren anmrker uti en not til de frfta raderne
af denne froph, at de utgra brjan p Rumii bekan
ta vila, i hvilken han prifat denna landsbygd. Det r
en omfndighet, fom hvarken i den tryckta Samlin
gen af Runii Arbeten finnes anmrkt, ej heller affjelf
va Vifan kan intagas. Men anecdoten drom lr fr
varas p orten: och i alla fall har denna vifa hrige
nom blifvit nog mrkelig, at frtjena uplifvas. Den
gr tminftone et litet ombyte, fom kan frnja n
gon af min Lfare. Titeln r: Blomfter-Drm, fat
tad uti en Vifa. Jag infrer henne hel och * id

i
Ar R. MAJ JuN., FR r 1786. 137
Vid et berg uti en dal,
P det altfr fkna Nfet,
Lg jag fommar-natten fval
Och fof ftt i grna grfet
P en blomfter-hufvudgrd,
Som mig blef frrd;
Drmma blef jag lrd:
Om jag glmde
Hvad jag drmde,
Vor jag drmmen intet vrd,

fverft upp bergets topp

Satt en majefttlig qvinna: -
Af des ogemena kropp
Sgs vl hon var en Gudinna.
Denna fatt med andra fem ;
Dock var en af dem
Srdels hgt frnm:
Vil man veta
- Hur de heta :

F D S B, C och M.

Deffe futo vid et bord.

Fullt med de utvaldfta rtter: .
Hvarken vatten, luft ell jord
Tror jag kunnat ge dem btter;
Dr drks idel ne&tar-vin;
Mn de gon fin",
Nymfers tal och min
Var det mefta
I4 Och
133 &v EN sK E PA RNA ss E N,

Och det bfta,

Var bd mat och medicin.

Ibland de Gudinnor fkn,

Och f mnga Hjelte-brudar,
Jag fom var af annat kn,
nfkte dr ock varit Gudar.
Liten Bergs-gud var dr en ;
Dock faft han var klen
Syntes p hans ben,
At den dvrgen
Brr p bergen
vil bli berg och ingen ften.

Nr nu denne fatt fig ned,

Tnk den blida herfkarinna,
Som jag tror var aldrig vred,
Som p Nfet var vrdinna,
Gaf ifrn fin hga brink
Mig en ndig vink,
Sade med en blink:
Kom, fitt neder :
Af flik heder
Vardt jag modig, friik och flink.

Med fin egen fkna hand - *,

Gaf hon mig hvad jag fkull" ta:

--

Tvi mit bjerta och min tand

Om de det f fnart frgitt
Al
A P R. Maj JU N., FR R 1786. 139

Aldrig kunna begge tv

Strre nje f
n de hade d: /

D blef fmaken
Frft rtt vaken,
Smak var i min minfta ti.

Sedan fad" hon: Kre barn,

Efculap och Ganymedes
Ser vl til, at denna kar*n
Hvarken trftar eller ledes.

Straxt fick man ofs trenne fi,

Huru alla vi
Togo in uti
Stora koppar
Fyrti droppar
Mot trft och melancholi.

Smaken var af ftma mtt,

Lukt och fyn af blomfter-flten;
Nu fkull rat p fit ftt
Ock ta ngot in fr mjlten:
Hra fick man dr tillik"
Foglefng och fkrik,
Nktergals mufik,
Traftar tala,
Gkar gala
Rundt omkring den hela vik.

I5 Tnk
*
148 SvE N s k E PAR N AsseN,
Tnk hur jag mig fen frfg!
Aldenftund Gudinnan Frja
Fick fjelf fe mig dr jag lg
I min blotta undertrja:
Hr, fad hon, du yrekopp!
Veftu at vr tropp
Rttnu bryter op:
Vil du flja
Skal du hlja
Och kl p din nakna kropp.

ter kom hon, fom i jns:

Fort, fad" hon, fkal du f ne&tar.
Jag fad: Det var mat t Mns,
Men mig halfkldd jag urfktar.
Svaret blef jag fkull ha ris.
Ach, Gudinnors pris!
Sad jag nfevis,
Vl's de lnder
Edra hnder

Gjorde fdant paradis.

Som jag var i kldren fen,

Tycktes mig jag kom til korta,
Vaknad op, var helt allen,
Och min gnaluft var borta:
Ingen fjl jag hos mig fant,
Ingen Amarant.
 Ar R. M A J. JU N., Fr R 1786. 141

r det ej galant? - -

- Hvad jag drmmer

Och bermmer
Alt ihop r middags fant.
e*==

VI. *

HAN D E L E N.
O DE *).
Nec doleat natura negatir.
HoRAT.

Se ut p denna rymd, dr vdren bljan bryta;

Hvad flott fom trotfa fkyn betcka hennes yta! *

Mn det r Neptuns tg af vatnets Gudar fljd?

Nej, ddeliga blott, bland vind och vgor trygga:
De tvenne poler fett: de nalkas denna brygga
3
- - Af falta fkummet fkljd.

REN ankaret r fldt och ymnigheten landar.

Hon gifmild gjuter ut fit fylda horn fom blandar
I hrligt fammandrag all jordens hfvors tal.
Tv Indiers rikedom, i ofrmodadt mte,
Med tflan bjuder fig uti Europas fkte *
* * - Til nya folkflags val.
- S

*) Enligt lfte i Sv. Parnaffen fr frl. r, fid. 294,

infres detta och flj. Skaldeqvde, begge fver
Handelen, begge premie - fkrifter fr 1783, utur
K.Gteb. Ver, och Vitterh. Samh. Handlingars Tred
je Stycke, Vitterhets-Afdelningen. Denna Ode r
af K. Exp. Secreteraren m. m. Hr. Gran Adlerbeth,
- det pfljande Lof-Qvdet af Utgifvaren.
142 Sv EN s k E PAR NA 8 s E N,
S har Naturens hand en ojmn delning botat
Och underfldt de barn dem hon med trngml hotat.
Hon ngras fverfld fr andras brift beredt.
En jord frutan fkrd hon Ceres fkatter fknker;
Cyclopens digra verk upp de tegar blnker
- Som ej hans lgor fedt.
N - *

HoN icke ngot Land har utan gfvor lmnat,

Hon icke ngot Land har alt fit frrd mnat:
Med vxlade behof hon knutit deras band,
Hon fkref i menfkjors brft, at menfkjor ro brder;
Af fva brdra-lag, de bli hvarandras fder
, - Och tarfva hjelpfam hand.

HoN fnillets fackla tndt, at deras mda leda

Och fig til ftngda ml en pen vg bereda.
Mot fnille och begr hvad hinder har vl ght?
Ej berg, ej floder dem i eldadt lopp frdrja:
De bryta Alpers mur; och djerfva klar plja
- Det vilda hafvets flt.

DET, Handel! r dit verk, din feger jag frtljer,

At fra ut dit vrf, du deffa vgar vljer.
Behofvet fdde dig; du fder vinft och hopp.
De alftra idoghet, hvars blick ej fmn belaftat,
Hvars hand var aldrig trtt, hvars fot har aldrig raftat
Uti fit trgna lopp.

N
 AP R. M A J. JU N., FR r 1786. I43
-

N fadd i fpda dar, at fnllt til mlet hinna,

Du i dit flfkap tog den lyfande Gudinna *),
Som fteg ur grufvans hvalf, och p fin gyldne vg
-Van evig rttighet at dina hfvor vga,
At mta lyckans ln, och fnart at envld ga
I menfklighetens hg.

AF denna fkara fljd, hvar jag din fortgng fkdar,

Alt blir med fgring prydt, alt frjd och fllhet bdar,
Alt lifvas up, alt gror, alt ler i dina fpr.
Jag trfk och fkogar fer i blomfterflt frbytas,
Dr krfvar refas up, dr herdars kranfar knytas
- Bland fprng af trefna fr.

DEN ufle bon fjelf, fom djurens vildhet ger,

Blind, fattig, enflig, trg, du lockar ur fit lger,
Dr refer du en ftad fom nyfs han fft fit tjll.
Du icke fkatter blott, du honom feder gifver:
Han hr fit flgte til, han verlden nyttig blifver
Och gelf frnjd och fll.

DET r din fkapar-kraft, fom folk til fkaror ker;

Som nya nrings-ftt fr nya flgter fker;
Den hand fom mfom gagn af linets tga drog
Och mafkens lena hus**), med odlad konft du lrde
At i frdladt fkick den fkatt ge dubbelt vrde
Hon af Naturen tog,
MEN
*) Mynt. Anledningen til allegorien r Romarenas
bruk at freftlla Moneta fom en qvinna med ym
# och vgfklar. Frf. Anm.
*) Silke. Frf. Anm, -
144 Sv EN s K E PARNA ss E N,

MEN ur en fluten krets af knda folk och lnder,

Hvem r fom dina tg til jordens ndar vnder ? ,
Den kloka Mtnings-konft med en qvadrant i hand
I hvarje fjernas eld en fackla dig bereder
Som genom nya haf din nya kofa leder
Til en frborgad ftrand,

FRgFvEs deffa blofs et oblidt de dljer,

Frgfves molnet fprids och himla-hvalfvet hljer;
En hjelpfam vetenfkap ur bergets klyfter brt
Den underbara nl, hvars tro t polen egnad,
I brift af bjrnens ljus, din frd gr trygg och hgnad
I tcknens dunkla fkt.

}
. NR deffa vapen ftyrkt det mod hos hjeltar brunnit,
Til verldens fifta vrr en nekad vg de funnit.
Columbus, Gama (namn, fom genom fekler trngt)!
Frn morgonrodnans port och ytterft til den blja
Som aftonfolens vagn bland lgor plgar fklja,
Frmtna flaggor fvngt,

FRN de triumfers tid fom krnte deras lycka,

Jag Handlen Drottning fer, och guld och perlor fmycka
Des fkrud i fkiftadt fken med diamanters pragt.
Jag henne myndigt fer Nationers den vga
Och i Regenters Rd en kraftig ftmma ga
I trngtan efter magt.

KRING
 APR MA J. Ju N., FR R 1786. 145
KRING hela globens vidd hon deras tiflan ftrcker,
Hon girighet och vld til bifter hrnad vcker.
Det afundsfulla agg, den djerfva reluft,
Hon genom nya ml i nya verldar retar * * *

Och fr Europas krig en blodig bana letar - *

P Mexicaners kuft. ,

S, af den vinft hon ger, uti frmtna hnder

Et mordifkt vapen blir, at kroffa folk och lnder.
Hon gjuter ftrmmar guld, at gjuta ftrmmar blod.
Men nr det dragna fvrd et plgadt flgte frar,
Hon ftr frfagd och ftum, beftnkt med blod och trar
Vid fjelfva fegrens ftod.

HoN flyr at andas fritt upp de lugna frnder

Dem ingen fka flr och ingen lga tnder,
Dr fred och fkerhet frenta tempel fatt.
Hon detta vna par frnjd vil handen gifva
Och med fin muntra drift des ljufva ftillhet lifva
Til hgre fllhets mtt.
-
-

* .
HoN undan htfka folk, fom jordens yta hrja, *

Uti olivens fkygd vet fina frukter brga,

Som t en famfunds-kropp befkra mrg och kraft.
Och fverddet felf, til menfklighetens ra,
En dryg och fkyldig grd til vishet mfte bra,
- Som vrd om lugnet haft.

DET
146 SvEN skE PARNA ss E N;
DET r din flla lott, mit Fofterland! jag qvder.
Dig i Europas brand en fredad trygghet glder.
Af verldens qval och nd du menlft riktad r.
Du kan kring vida haf din flagga vrdad fra,
Och vdrens ilar blott det ljufva lugn frftra
Som rr kring dina fkr.

M Handlen mer och mer de fkatter til dig leda, -

Som dig des ftrckta famn med mildhet vilbereda!
M under utlndfkt guld de tyngda klars lopp
Belnta hnders flit til ny frkofran nra
Och fver fegrars pragt til vlde och til ra
Dig fredfamt hja op!
==Se=
VII.

* Lo F - Qv DE
FVER

HANDE L E N *).
Sidoniasque offendit oper.
VIRG.
R det vrt flgtes fanna ra,
At ha fin barndoms enfald qvar?
Br lik en rt fig menkjan nra
Af flcken dr hon alftrad var?
Man ffngt gyldne ldren prifar,
Dr jordens rund ofs icke vifar
En

*) Belnt af K. Vet och Vitterh. Samhllet i Gte

borg. Jmf. Anmrkningentil fid. 14, hr nft frut
APR. MAJ. Ju N., FR R 1786. 147
En kr gemenfam fofterort,
Dig, Handel! jag mit rkverk tnder,
Du har af knar danat lnder, -

Af menfkjor famfunds-lemmar gjort.

VR Jord, vr hulda foftermoder

Frfpridda barn med mkan fg :
En broder knde knapt fin brodera
Och hennes frrd fruktlft lg.
En vifte icke gfvans vrde,
En an fom det af nden lrde,
Ej vifte hvar den ymnigt fans.
En Samfunds-ande ftiger neder,
Et Tyrus fig kring jorden breder;
Och tilgng med behof frbands.

FRgFvEs vind och vgor ryta

Kring deffa obefarna fkr,
At genom alla hinder bryta
Et upvckt fnilles vlluft r
Nej, det var ej Frfynens vilja,
At genom hafven menfkjor fkilja
Och dana brifter utan hopp.
Sig med vrt vl des ordning fmjar:
Se vgen br och vdret frmjar
Den fart fom nden tnkte op!

HvAD ovan fyn mit ga mtet

I denna fegelfulla hamn!
K - AH
348 Sv EN ske PARNA s sE N,
Til kulna Polens grankap fter
Hvad Indier alftrat i fin famn.
Dr verka Solens ljuffta blickar:
De nekas ofs; men Handlen fkickar
Hvad Jord och Himmel icke gett.
Ofs alla lnders rikdom fder,
Ofs alla lnder vifa brder,
Dem Handlen i frbund har ledt.

DU vil dit folk, o Frfte! rdda

Frn vanmagt och frn fattigdom:
Se Tyri Kpmn purpurkldda,
Carthago fruktadt utaf Rom!
Se dr de ftolte Britter ftrfva
At Oceanens frihet hfva,
Och bjuda fver alla haf!
Alt verk af Handels-gudens hnder,
Som p Batavens lga frnder
Sin fkapar-magt tilknna gaf.

EN trakt, af Himlen fvergifven,

Med mda utur Hafvets vld
Och Tyranniets fjttrar rifven,
Fr Solen utaf dimmor dold,
Igenom Handlens rika klla
Har bor, mgtiga och flla,
Som Kungar i fin lydnad fe.
De hela verldens fkatter dela:
Alt fyns dem af naturen fela,
Alt genom Handlen ga de,
MEN
A PR. M A J. JU N., FR r 1786, 149
MEN hur har dock Bataven hunnit
Den hjd af Gudens ynneft f,
Som p fin torfva intet funnit,
Hvad p des altar offras m? -
Han heligt Gudens lagar aktar:
Ej ffng ra eftertraktar,
Blott fr fin frihet vifar nit,
Fr tnkefattet ingen ratar,
Men veklighet och vlluft hatar,
Och lfkar mttlighet och flit.

M dig ej, dla Jordbruk! fra

Det loford Handels-Guden fr,
Hvem prifar ej i hvarje fra
"Vlfignelfen af dina fpr?
Af dig fin flyrka Stater fkrda:
Men du en broder mfte vrda,
Som dina yrken frmja vil.
Du lif i Handlens dror fprider,
Men fjelf med honom qvfs och lider,
Nr deffa dror tppas til,

JAG dina fners gldje delar,

D frukten rcker mdan hand 5
Men ofta denna fllhet felar,
Och hungren hrjar ftad och land.
Din forgfna blick mot kyn vl hinner,
Men icke fver hafvet finner
Den blott af Handlen knda ort,
Dr fulla fkrdar flten krna.
K2 - Han
#5Q Sv EN sK E PAR N Ass E N,

Han gr, han fkyndar at belna

De tjenfter fom hans upkomft gjort.

I SLJDER! fkullen I ej lyda

En pligt fom eder frfkildt rr,
Med edra fknfta fmycken pryda
Den krans t Handlen fltas br?
D I vrt lifs behag frken,
I mer n blotta ran fken
Fr edra idkares behof.
Den vinft fom deras fortgng fder
Och Konftens mfterftycken fder,
r Handlens lyckligafte prof.

PHTLosoPHIE ! du p hans vingar

Sett nya himlar dagas op:
Han i dit fkt de ftrlar bringar,
Som hmtas i hans djerfva lopp.
Han br din ra billigt dela.
Til utfigt af det rika Hela
Du genom honom uplyft r.
Ej drmmar fylla dina funder,
Se'n tufentals Naturens under
Han dig frn alla lnder br,

JAG fer et idogt folkflags ftrnder,

Dit hela jordens alfter n
At krnta utaf Konftens hnder

Med dubbelt vrde terg.

Hr
 A PR. MAJ JuN., FR R 1786. -
H51
*

Hr filfrets rika dror flda,

En almn tflans-ifver fda
Uti et fritt och fruktadt land.
Vlkomne ymnighetens tider,
D Handlen fina fkatter fprider,
Befkyddad af en vpnad hand!

FLYN denna tafla, biftra ftunder!

D krigets Gud i blodig fgd
Har Svea frt til verldens under,
Men utgjort hennes enda frgd.
Et lyckligare tidhvarf mter
Som mera verklig ra fkter,
Af Handlen, fridens flla pant,
D fven Sverge ftyrkan knde
Och vid den ftra verldens nde
Ej ofruktbara lagrar vant,

AF Er, fom frfkilt honom dyrkens

Et vigtigt prof han nu begr,
Det hr til edra kloka yrken,
At han fin thron m ffta hr.

Hans ldre fner honom gl mma,

Fr krigets Gud hans frrd tmma:
M han af ofs fig hmnad fe,
Och dr, hvar Gta lf fig fluter,
Sin frifka vg i Hafvet gjuter,
Et Amfterdam t Norden ge!
==$&s=
K 3 VIII.
152 Sv E N s K E PARNA ss EN,
VIII.

DE CoRsI c AN s K E HJ E LT AR NE.
AN Ec Do T AF A RNA U D.

Hvad Alexander med kl harmades, at ej hafva en

Homerus, fom firade hans bedrifter! Det r Vitterhe
ten fom krner flora gerningar och fknker dem odd.
ligheten*). Huru mycket ro icke Grekerne, Romar
ne, Franfoferne fina Scribenter fkyldige! Herodotur,
Thucydider, m. fl. hafva, fr at f fga, frflat Ti
dens lia: vi fe nnu och beundre, i deras frtrffeliga
fkrifter, defle modige republicaner, fom ofta fegrade
fver Perferne och fom fven i deras nederlag tilvinna
fig vr hgaktning. Virgilius, Livius, Tacitur m. fl.
hafva de icke likaledes p de fkrafte grunder och fom
fr evigt fkola trotfa tidens hrjande flod, ftadgat fine }
landsmns minne? Ludvig XIv., ehuru lyfande af ra,
fkulle dock, utan konfernas bitrde och tjusnings-kraft,
aldrig frmtt uphja fin regering til et mnfter fr til
kommande tidehvarf. Beklagom drfre de folkflag,
- - * * hvil
/

*) Man br ofta lfa deffa Boileaus verfer, fom ro fulle

af den enkla och funda fmak, hvilken han f uprik
tigt beundrade hos de Gamle. Han talar om Mluferne:
Sams elles un hros n'eft pas long-temps hros.
Bientt, quoiqu il ait fait, la mort d'une ombre noire
Enveloppe avec lui fn nom et fon hiftoire.
Envain pour "exempter de Poubli du cercueil,
Achille mit vingt fois tout Ilion en deuil.
Envain, malgr les vents, aux bords de lHe/prie
Ene enfin parta fes Dieux et f patrie:
Sams le fcours des vers, leurs moms tant publis,
Seroient depuis mille ans avec eux oublis,
Frfattarens Anmrkning.
 Arr. MAJ Ju N., FR r 1786. 153

hvilkas vackra gerningar frblifva uti et otackfamt och

frdmjukande mrker, emedan Konfter och Veten
fkaper felas dem. Hvad r innedlertid dygdens bel
ning? Den glans, fom frcker fig fver fjelfva graf
ven, fom fynes beftrida dden des rofoch fkyddar fr
tjenften emot vanfklighetens ofrrtt. Ltom ofs vara
upriktige: hvad r Mennifkan, utan at uplifvas aftf
lan? och hvad r det fom vcker, fom underhller den
na heliga eld? Efterdmet; men efterdmet r et flyk
tigt fken, d det ej fffes fr vra gon uti minnes-mr
ken, fom kunna emotff frgngelfen: de varaktiga
fte ro utan tvifvel de, hvilka Vitterheten uprefer. Om
Corficanerne hade lrdt och vittert folk ibland fig,
fkulle man knna en myckenhet anecdoter, fom hedra
denna lilla nation. Ltom ofs utur glmfkan framdra
ga ngra, fom fkert fkola vcka en billig frundran.
En foldat af et af de Franke Regementerne p
Corfica, lter en vilfarelfe hos fig rda, fom nflan
altid frer fit ftraff med fig *): han rymmer. Man
blifver fnart underrttad om hans brott, flere hans kam
rater ro redan utfnde i hans fpr: man fker frgf
ves. Imedlertid trffas en herde: de mefte Corficaner
fra denna lefnads-art. Man frgar honom, om han
ej i fin vg blifvit varfe en Franfk foldat: han fvarar
frimodigt, nej. Man fker fkrmma honom: de flrn
gafte hotelfer verka intet, han frer famma fprk och
vifar famina fndaktighet. Harmfen fver detta ffn
ga frfk lemnade man herden. En af troppen talar
til fina kamrater, frer dem tilbaka, och nytjar en helt
annan utvg, at af herden erhlla den fiundade up
- K 4 * lys
*) ngren at hafva fvergifvit fit fdernesland. Hr.
Arnaud beftyrker detta uti en not, med egen fyna
erfarenhet f frrymde Franfke foldater, fom med
trar i gonen beknt fin vilfarelfe.
154 Sv EN SK E PARNA ss EN,

lysningen: han tager up fem louisd'or utur fin ficka

och vifar fr herden, med et ord, lofvar honom dem,
om han vi upriktigt fvara p hans frga. Mannen r
jer ftraxt tecken til en ovanlig invrtes rrelfe; man
fer ltt, at en hftig frid fregr i hans fjl: fvetten
flyter af hans panna, han pnar munnen, men faller
uti en fansls tyflnad; hans rft vgrar at lna fig t
hans obetnkfamhet. Man br veta, at hundrade tju
gu livres ro en blnkande lycka fr en Corfican. Men
om han ej kan tala, har han dock hnderna fria: han
pekar t bergen. Soldaterne frfl denna anvisning; de
fra honom med fig: man uptcker ndteligen rym
maren i denna des friflad; man griper honom, och
de fem louisd'orerne ligga redan i frrdarens hand.
Vid hemkomften i des hydda, rjer honom fnart
en gldje fom icke var honom naturlig: hans far f %
verrafkar honom, och finner honom rkna de pen
ningar, fom voro belningen fr hans frrderi. Gub
ben, frbittrad, tviflar ej, at defle penningar rofful
ne, och vil p flunden hra, p hvad ftt han kon
mit til dem: kaffar fig fr hans fot, och uptc
ker, faffn med mda, til fin haftiga frm
genhet. Hvad, ropar den rlige gubben, utan at lein
ma honom tid at fulborda, du har genom et frrderi
kommit til deffa penningar? Olycklige! och jag r din
far! Han fger icke mera, han kaffar fig med hftig
het fver den brottflige, binder honom til hnder och
ftter vid fng-ftolpen, ftter ngre affit folk at vaka
fver honom, och fkyndar fig til den Franfke Befl
hafvaren, faller p kn fr honom, och ber med t
rar i gonen om nd fr rymmaren, hvilket honom
aldeles affls. Ni vil d icke hra mig? S fkal ni
ock f fe, huru en Corfican beter fig emot en fon,
fom vanhedrat fin flgt, fit land, och om vi tle fr
r
r
Ar R. MAJ JuN., FR r 1786. 155
rdare ibland of Han vnder haftigt om til fit hus,
tager en bffa i handen, lfer fin fon, utan at fga et
ord, flpar honom med fig och gifver tecken t flg
tingarne at flja med; han flannar fram emot flads
porten, ungefr vid det flllet, dr ynglingen hade
uptckt den olycklige foldaten; han befaller honom
flla fig p kn, fkjuter honom i pannan, och kaffar
med vedervilja penningarne p den dda kroppen, f
gande blott de orden: Se dr belningen fr dit brott!
Detta r icke det enda exempel af hgt tnkeltt,
fom detta f fga bekanta folk gifvit ofs, och fom r
jer den flarka caracter, hvaraf ndvndigt hrflyta flo
ra dygder och gerningar.
En frtrfvare, fom hade gjort figfruktad och und
kommit alla frfljelfer, blef ndteligen gripen och
anfrtrodd en af de Franfke foldaterne at bevaka. Man
lagade fig til at lta honom underg dds-firaffet; men
fngen fan utvg at dra foldatens vakfamhet: han rd
darfig och hinner en aldeles oknd tilflygts-ort. Fran
fke Beflhafvaren anklagar fr vrdslshet honom fom
fkulle bevaka den fngflade, och Krigs-Rtten dm
mer honom at mifta lifvet. Rfvaren, fom hade in
gen ting at frukta fr fig, fr veta detta, lemnar flraxt
fin friftad och lper til Commendanten. Ni knner
mig ej? Jag r underrttad, at en af edre foldater
fkal mifia lifvet fr det han illa bevakat en fnge,
fom kan terfllas eder... terflllas? och hvar
r han d? Hr, fr edra gon... Hvad
hr jag? Rena fanningen: jag r den fnge, fom
I haden dmt til dden: jag kommer fr at underka
fla mig denna dom, hvilken jag kunde undandraga
mig; men jag kan ej tla, at en ofkyldig fkal flraf
fas i mit fllle. Framfke Officeraren, rrd af en f
K 5 ftor
156 SvE Ns K E PARNA s sE N,

flor gerning, ropar: Du fkal ej d; jag frlter dig;

foldaten fkal blifva fri; men fk at hmta frukten
af dit delmod; du r gjord at vara en rlig man;
och kom ihog, at denna eftergifvenhet ej ftrcker
fig lngre n fr denna gng! -

En Franfyfk fverfie hade under et hftigt ja

gande kommit lngt in uti landet. Han ville fvim
ma af matthet och hunger, d han blifver varfe en
Corficank bondes koja. Han flpar fig med mda
dit, och med bruten rft begr herberge Bondens
frfla rrelfe var at ftrcka Officeraren handen och
leda honom til en ufel fng. Det frtryter mig,
at jag ej har en bttre fng at bjuda dig, men det
r den enda jag ger: hvila dig f godt du kan.
Skulle ni ej ock kunna gifva mig ngot at ta? jag
dr af hunger. Ach! jag har intet fr en fdan
man fom du! Min vn, jag tager emot alt hvad
du vil gifva mig: jag dr af hunger, fger jag dig!
Corficanen fker d up et flycke brd (et caflanje
brd) och litet get-mjlk. Se dr alt hvad jag har;
men jag gifver dig det af alt mit hjerta: jag kan
vara det frutan i dag. Officeraren betnkte fig ej:
vi hafve fett, at han var ganfka hungrig: han gr
fledes fit tarfliga ml, har terhmtat fina krafter,
och hans frfta omforg r at vilja vifa fin erkn
famhet emot fin vlgrare. Han drager up fin pung,
tager drutur ngra louisdor och bjuder t Corfi
canen: Tack, min vn, fr den godhet du be
vift mig: jag mfle betala dig. Betala mig, in
faller bonden, med fven f mycken beftrtning fom
frtrytelfe! nr har man begynt fva gflfrihet fr
penningar? betalar man fdant i dit land? fverflen
vil truga honom: nytt afflag. Kanfke jag bjuder
frlitet? Sg: det faller mig ej fvrt at frnja dig:
hvad
 Ar R. MAJ JU N., Fr r 1786. 157

hvad begr du? At du fknker mig din agtning,

och tror at jag har et hjerta, f vl fom du: nnu
en gng, berfva mig ej det njer, at hafva emot
tagit dig af alt mit hjerta i min fattiga hydda.
Fransmannen tager honom i famn, frundrad och
rrd intil trar. - N, min vn, jag fkal d ej be
tala dig, ty du kan verkeligen ej betalas: men jag
fordrar af dig, at du krner detta dit dla upfran
de: gif mig din vnfkap, och helfa ofta p mig och
dela mit bord med mig. Corficanen underlt icke
at ofta befka fverflen, och altid fatte Fransman
nen den hederlige bonden bredvid fig, fgandes til
det friga flfkapet: Mine Herrar! I fen hr en gft
fom r fker at hedra alla de flfkaper, dr han be
hagar infinna fig.
Det r fledes icke uplysningen, icke en belef
vad upfoffran allena, fom frambringar dygder: de
komma af fjlen, och en delt tnkande fjl r en
af de Himmelens gfvor, fom icke behfva konflens
och upodlingens bitrde. Man br akta fig fr at
fga: Den menni/kan kan icke vara dygdig, ty
hon faknar uplyrning. Ltom ofs hyfa mera fr
troende til Naturens omforg fr fina verk. Den
heliga elden, hvarmed Prometheus i fablerne uplif
var mennifkan, r intet annat n denna djupa, den
na dla knfel, fom i fanning blifvit f mennifkors
lott. Nej, det r ej fammanlefnadens frvrfvade
kunfkaper fom dana fdana flar: det r, det r helt
vift en vlgerning af det Hgffa Vfendet; och den
fom ger en f fllfynt fkatt, kan icke nog tacka
drfre. -

&***==
IX.
158 SvEN s k E PARN AssE N,
4
IX.

SKA L D E -KoN sT EN.

O DE.
EN tid i djupfta mrker fnkte
Den fknhet i Naturen fans.
I hjden dagens fjerna blnkte
Frutan dyrkan, utan glans;
Orcanen trdens toppar brckte,
Fr viggens ftyrka klippan fkalf:
Men intet menfkjans undran vckte.
Hon utan fuckar fg det hvalf,
Som tufen fjernors glans betckte; %
Ej fmekte veftan med behag
D folen hennes anlet brnde;
Vid flutet af en fommar-dag
Hon ej den ljufva fvalkan knde;
Och orrd fina gon vnde
Frn fknhetens frnmfta drag.

DEN ftund, d morgonrodnan ftrckte

Kring fterns fky fin purpur-fkrud,
En d p jorden oknd Gud -

En hemlig Skald ur fmnen vckte:

Se Ljufets folta majeftt
I ftern pna himlens bana
Och gjuta dagen i des fjt! -

Sjung huru fkogens flygfn mana

*De ddlige at helfa det.
Snart
Ar R. MAJ Ju N., FR R 1786. 159
Snart det p hgfta himlen trder
Och brnner i fin middags-ftund:
Sjung fvalkan af et veftanvder
Och fkuggan af en lfrik lund.
"Men molnet fkrider, fkymmer dagen
"Och rycker fjernan frn din fyn:
"Sjung dundren, blixtarne och flagen,
Och regnet ftrtande ur fkyn.

FRN dina gon fl den dirnma

Som gr en ddlig fyn fr klen
At fe och tola minfta ftrimma
Af den Ondeliges fken : -

M hrligheten full och ren *

Fr dina pna gon glimma! \

Dr fitter han, det Majeftt

Serapherne kring thronen fvfva -
Hvad, menfkja! du vil nalkas det!
Nej, menfkja! knfall, tilbed, bfva.
Af fruktan eller fvermod

Den ytterliga jorden drifves;

Vis frckheten, at Guden gifves:
Vis fvagheten, at han r god.
Han talar: fung, hur verldar fpringa
Ur Cahos til fin varelfe;
Hur folar evigt lgor ge
Och evigt kloten kring fig tvinga.
Han andas: fung, hur med hans flgt
I ftela maffan lifvet fandes,
Pas
16o Sv EN sK E PA RNA ss E N,
Paffionen, flen, knflan tndes
Med Guda-magtens andedrgt.
Se Elyfn fe Hjeltar ftrla
Af den belning de dr f:
Lt penfeln fltens fknhet mla,
Och harpan dygdens fllhet fl.
&
Se deffa hmdens mrka ften,
Hmd utaf en rttfrdig Gud:
M harpans ftrfva dunder-ljud
Bli lika de frdmdas lten
och fafa ge fr laftens bud!

INBILDNINGEN til ljufet bringar

En verld fom du ej fkdat n:
Tag deffa digtens ltta vingar
Och haftigt genomvandra den.
Se dr Olympen Gudar hyfa,
Som efter magt och vrdighet
I himmelfka palatfen lyfa
Uti en evig forglshet;
D fver himlen det delar
t vfenden natur och rang,
Och ner p jorden lyckan fpelar
Fr hndelfernas fammanhang.
Se enfliga och forgfna lunden
Fr drpna vlnader beftmd;
Hr vandra de om midnatts-ftunden
Och ropa Himmelen om hmd.
Af Kungen, fknheten och flafven
Se benen dr frmultnade;
Om
 -
-

Arr. MAJ. Jen, FR R 1786. i,

Om natten ter lifvas de

Och ftiga fuckande ur grafven.

SE med en patriotifk harm

En verld Depotens nycker dyrka;
Och fvaghet i millioners ftyrka,
Och ftyrka i en enda arm.
Nej, m Monarken lagen frga
Om grnfen af fin myndighet;
Och fjelfve uflingen m vga
*At trotfa p fin rttighet;
"En vrdsls husfar fvertygas
Om fina fkyldigheters vigt;
En brottflig maka lra blygas
At bryta gtenfkapets pligt.

Om Gudar, krig och vapen dundra

I hga, djerfva fnille-fprng:
M verlden Hjeltens Namn beundra
Och tiden vrda fkaldens fng.

M flygten dig til himlen fra

Och blanda dig i Gudars lag,
Beftrt at af en ddlig hra
Frtjusning, mlning, djerfva drag
Frenade med lyrans flag,
Som utan at frftndet rra
Fr hjertat kunna flifta lag,

*** Vet
162 Sv EN s K E PAR N Ass EN,
VET knflorna p fcenen flla,
Af konften lifligt hrmade;
At utan fmrta trar flla
Och utan ljets anfall le.

*V1s huru jordens

qval frfvinna
Fr tv Gudomligheters kraft:
Vid retelfen af drufvans faft,
Vid fyn af en lfkarinna.

Och nr din fkaldm blir fr tung

At fkmta i et flygtigt gille,
Om visheten och dygden fjung,
Et mne mera vrdt dit fnille:
Dr, hmta trften, fom du ung
Frn finligheten hmta ville.

S lrde han Vid fkaldens rft

Ur barbariet menkjan trdde,
Lag, ordning, mildhet hennes brft,
Naturen hennes gon gldde.
Med evigt namn hos ryktets Gud
Belnte hon Poetens mda:
Fr filen en behaglig fda
Fr rat et harmonifkt ljud,
N. L. SjBERG,

E==$$==
 Ar R. MAJ. JU N., FR R 1786. 163
X.

PRoF UTUR GREKISKA VITTERHETEN").

I. *

Daphnis och Chloe.

Idyll af Mafthus.
DAPHNIs.
En herde Paris var, forn frde bort Hakna.
Mig herde lyckan ej fyns mindre ndigt mena:
Fn fknhet lika rar jag funnit lika m.
- - - - CHLoE. -

Spar, lyftne! detta fkryt, en kyfs r blott en drm,

DAPHNIs.
Med denna drm likvl en himmelfk vlluft fljer.
f
CHLoE,

Jag fpottar kyffen ut, och mun och lppar fkljer.

DAPH

*) Om affigten med denne Artikel, fe freg. Ovart.

fid. 83 i noten. Det fkulle vara mig krt, om fam
me princip kunde fkydda viffa naive ftllen i det
frfta af de profven fom hr meddelas: jag tilftr
annars, at de efter vr tids lckrare fmak hade
bordt gifvas ngot finare. . Men det r icke mit,
det r Mafchi (hvars 1. Idyll, af annan hand fver
fatt, fe, Sv. Parnaffen fr 1785, fid. 162 och flj.),
det r hans tids fnille, fom borde vifas. Fr frigt
r denna fverfttning mera fr et tidsfrdrif, n
fr ftilens fkuld; De utur Lucianus och Anacreon
fyfta mera p den fenare. Til den enkla fverfatt
ningen utur Anacreon har jag lagt en annan, forn
fkulle vifa fkilnaden imellan de gamle Autrerne
i deras naturliga fkick och i moderne fverfttnin
gar. Vigtigare prof utur Grekifka Vitterheten
hoppas jag framdeles
~
* lemma,
164 Sv EN sKE PAR N Ass EN,
- DAPHNIs.

Den heldre tergif, mig dubbelt lycklig gr.

- CHLoE.

Du dina qvigor fmek, och lemna fria mr.

- DAPHNIs.
Var lagom ftolt, min vn! och klok fom fkn befinna,
Din vr en nda fr, din fgring fkal frfvinna,
CHLoE.

I rofens vifna blad, i prffad drufva n

Man knner rofens lukt och drufvans mak igen.
DAPHNIs.
Lt under hafslen dr mig ngot dig bertta.
CHLoE,

Du har mig fr en gng med fagra ord ftt mtta.

* DAPHNIs.
}
Kom under denna alm, och hr min ljufva fljt.
CHLoE.
Frnj dig drmed felf, des ufelhet jag rjt.
- Daensis
Nog, djerfva flicka! nog; men vet, at Venus ifver
Kan fven drabba dig.
* CHLoE.

Jag Venus affked gifver,

S njd fom trygg, om blott Diana gynnar mig.
DAPHNIs.
Rds, fger jag, en magt, fom ltt kan fnrja dig.
CH LoE. -

Hon fhrje, om hon vil: Diana kal mig lfa.

Din arm ifrn min hals! Skal jag p nytt dig klfa?
DAPH
 AP R. MAJ JuN., FR R 1786. 165
- DAPHNIs.
Vid Krleken jag fvr! en pil den ingen an
Af dina likar flytt, fkal trffa dig. *

CHLoE.
- Vid Pan
Jag lika heligt fvr! min frihet jag frfvagar.
Med oket likvl jmt du fljer ?
DAPHNIS.
Jag befarr,
Hans vrede kaftar dig i vrremakas band.
*
- - * CHLoE.

I hopar intil nu. man ffngt fkt min hnd,

* DAPHNIs.
S kommer ufle! jag at endaft ka hren !
CHLoE.

Det gr mig ondt! Men hvad? jag knner ju befvren

Som flja gta band.
DAPHNIs.

Ej oluft, ej befvr, #

Men dans och luft och lek och gldje finnas dr.
CHLoE.

Men qvinnan bfvar jmt inunder mannens tuktan,

\ DAPHNIs.
Faft mera herfkar hon: och emot all flags fruktan
r qvinnan vpnad nog.
- CHLoE.
Den fmrta fdflen gr, -"

r ngot fatligt dock, fom rdfla vcka br. -

L 2 DArn
166 Sv EN sK E PAR N Ass E N,
-

DAPHNIs.
Diana kallas ju, at denna fmrta lindra:
Hon din Gudinna r. -

CHLoE,
Hon mgtar ej frhindra
Et nnu vrre ondt, nr flickan blifver mor:
Den fkada fknhet tar!
- DAPHNIs.
I nya plantors flor
I lfkansvrda barn du henne terfinner.
*
CHLoE.
Men om du fr mit ja, om du mit hjerta vinner,
Hvad brudfkatt lofvar du fom vger offret op?
DAPHNIs.

Min park, min hela hjord, mig gelf til fl ock kropp.
CHLoE.
Men fvr, at mig, en gng i dina armar fluten,
Ej fedan fverge. -

DAPHNIs. ~~

Din frfta ynneft njuten,

Jag fvr vid fkogens Gud, fkal evigt ffta mig,
Om ock du ville fen frjaga mig frn dig,
CH LoE.

Men ftter du vrt bo, med brudfng, hygglig hydda

Och mer? - n

DAPHNIs.
Ja, och din hjord jag beta vil och fkydda.
CHLoE.

Men t min gamle far hvad fgas br?

*
DAPH
 APR. MAJ. JUN., F R R 1786. 167

- DAPHNIs. .
Mit namn,
Och han fkal finna dig i ganfka lycklig hamn.
CHLoE, -

Hur lter detta namn? Blott namnet fundom glder.

DAPHNIs.

Jag Daphnis kallad r, och uti fotfpr trder

At fljas vrdiga, min fader Lycidas.
CHLoE.
Med fdan flgt frent en flicka ej bedras.
Min icke fmre r: du knner ju Menalcas,
Min far? -

- DAPHNIs.
Jag honom ej frutan vrdnad nalkas,
CHLoE.

Din lund, dit lugna bo, g, herde, vifa mig.

DAPHNIs.
t des behaglighet din fyn fkal fgna fig.
- - CHLoE. "

Frdrjen, mina lamb! d jag befkdar lunden. ,

- DAPHNIs.

I qvigor! beten hr den angenma funden.

CHLoE. *

Hvad nyck har frt din hand uti mit fkte ner? -

DAPHNIs.
Tv frifka plens fyn mig detta frvett ger, -

- CHLoE.
Jag hifnar, grymme vn! tag bort din hand, jag beder!
* L 3 DAPH
"t68 Sv EN s k E PARNA ss E N,

DAPHNIs.
Du darrar! vackra"barn! Mn Daphnis dig frleder?
CHLoE.

Aj, aj, min granna drgt! du drar ju mig p fall?

DAPHNIs.

Se ! denna mjuka fll dig emottaga fkal,

* CHLoE.
I Gudar ! du ockf min grdel fnderrifver!
DAPHNIs.

t Venus, mma vn, jag denna frftling gifver.

- CHLoE.

Hvad gny, olycklige! om ngon kommer hr!

DAPHNIs.

Det endaft trdens forl om Chloes brllop r.

CHLoE.

Med rifna klder nu jag n#ftan blott mig finner,

DAPHNIs. -

En ny och bttre drgt du af din herde vinner.

CHLoE.
Du lofvar, men f fe, nr leken gtt omkring,
Kanfke du ndrar dig och ger mig ingen ting!
DAPHNIs. -

O! kunde jag i dig mit hela hjerta gjuta!

- CHLoE.
Diana fkulle jag med otro ndtlig fluta
Din tjenft? frlt! frlt!
DAPHNIs.

Om annan dyrkan mon,

En tjur jag Venus ger, en qviga hennes fon, -
CHLoE,
 * .

AP R. MAJ. Ju N., FR r 1786. 169

CHLoE.
Som flicka kom jag hit, fom maka tervnder.
DAPHNIs.
n mer, du kom fom m, fom mor du hemt lnder*).
2.

Diogener och Alexander.

Samtal i de Ddas Rike, af Lucianur.
DroGENEs.

Hvad? Alexander! du har ockf ddt, likafom

vi andre? -

ALExANDER.

Som du fer, Diogener: ej heller under, at jag,

ffom mennifka, dd;
DIoGENEs.

Har d Ammon lugit, fom fade, at du var hans

fon? Och du var Philipr?
ALExANDER.

Helt fkert Philipr; ty fom Ammons hade jag

icke-ddt.
Diogeses
Och fven fades om Olympiar ngot, fom drtil
hrde: at en drake omgicks med henne och vardt fedd
i fngen. -

ALExANDER.

Det hrde jag, likafom du. Men nu fer jag, at

hvarken min mor eller Ammons prfler talade fr
nuftigt.
L 4 DIo

*) Hr flja ngra rader utom dialogen til flut, fom

tjena til ingen ting, och jag drfre ej fverftt,
178 5v EN s k E PAR N Ass E N,

- DroGENEs.
Men deras lgn var icke onyttig fr dig, Alexan
der! vid dina frrttningar; ty mnge fruktade dig.
i tanke at du var en Gud. Men fg mig, t hvem ef
terlemnade du det f anfenliga vldet?
- s - -

ALExANDER, -

Jag vet det ej, Diogener; ty jag hant ingen ting

drom frefe, mer n at jag i dds-ftunden gaf min
- ~ * * . *
- -

ring t Perdiccar. Men hvarfre ler du, Diogener?

DfoGEN Es.

Jag pminner mig, hvad Grekerne gjorde, d

du nyfs emottagit regeringen, huru de fmickrade
dig, valde dig til flyresman och hrfrare emot bar
brerne: ngre uphjde dig ock ibland de tolf Gu
garnes tal, bygde dig tempel och offrade t dig f
fon, drakens fon. Men fg mig, hvar begrofvo Ma
cedonierne dig? -
- -

ALExANDER,
nnu ligger jag, p tredje dygnet, i Babylon.
Men Ptolem eur, vapendragaren, har lofvat, at f
fhart nu varande oroliga flllning fdant tillter,
fra mig til Egypten och begrafva mig dr, f
fom en af Egyptiernes Gudar.
DIoGENEs.
Skal jag ej le, Alexander! d jag fer dig nnu i
afgrunden f litet klok, at du fmickrar dig blifva en
Anubis eller Ofiris? Men lemna detta hopp, min gu
domlige vn! ty det hnder ej, at ngon fom en gng
fverfarit den fvarta fjn och kommit inom det trnga
gapet, ter hrifrn upftiger: acur fofver ej, och
Cerberus r ej at gckas med. Faft mera nkade
\ jag
 -
-

A PR, M A J. Ju N., Fr R 1786. 171

jag veta, huru det bekommer dig, d du nu efter

finnar all den hrfighet du lemnade p jorden, den
na lifvakt, defle vapendragare, defle Hfdingar, den
omtcliga gyllende fkatten, de tilbedjande folken,
och Babylon, och Batra, och de fllfamma djuren,
och den lyfande ra fom omgaf dig; och huru du fr
des hg och fiolt genom den undrande hopen, med
hvitt nnefpan och kldd uti purpur: blir du ej ng
flig, d du kommer ihog alt detta? Du grter, ltt
finnige? Har d ej den vife Ariftoteles lrt dig, at
ej hlla fr varaktigt det fom kommer och beror
af lyckan? -

^ - ALExANDER, - -

Den vife, han? den nedrigafte af alle finickrare!

Det r jag, fom br knna Ariftoteler, fom bft vet
alt hvad han af mig begrde, hvad han fkref til mig,
huru han vid undervisningen mifsbrukade min relyft
nad och finekade mig och bermde mig, n fr utfe
endet, ffom fr ngot verkligt godt, n fr mina be
drifter och min rikedom; ty fven denna rknade han
til det fanna goda: hvarfre Diogenes? fr at ej blygas
at fjelf fdant emottaga, den frrdaren! Den frukten
fkrdar jag nu af denne vife mannens lrdomar, at jag
faknar ffom de vfendtligafte frmoner, det du nyfs
uprknade,
DroGEN Es.

Men vet du, hvad du br gra? Se hr et rd, at

bota dig fr denna faknad. Hr vxer ej pruftrot *);
men drick af Lethes vatten, drick ymnigt, och drick
om igen och drick mnga gnger: p det fttet fkal
L 5 for

*) Brukades mycket af de Gamle, ffom et blodre

nande medel, fom lttade finnet och fkrpte efter
tankan,
 /
*

172 Sv EN s k E PAR N Ass E N,

forgen fver det Ariftotelifka goda, fom du miff, f
kert frg dig. Men jag fer Clitur och Callifthener
och mnge flere ruf emot dig, fr at fnderflita dig
och hmnas den ofrrtt du tilfogade dem. Tag dr
fre den andre vgen: och drick, fom jag fade dig,
mnga gnger.

#Menippur och Mercuriur.

Af den famme.

MENIPPUs *).
Hvar ro de vackre karlarne eller de vackra frun
timren, o Mercur! hr? Beledfaga och underrtta
mig, fom r nykommen.
-

*
-

MERCURIUs.

Jag har icke tid, Menippus; men fe fjelf efter: fe

dr, til exempel, t hger! dr fer du Hyacinthur,
Narci/ur; och fe dr Nireur, Achiller, Tyro, Hele
ma, Leda! med et ord, alt hvad fknt forntiden gde.
MENIPPUs.

Jag fer endaft ben, och nakna fkallar, och alt myc
ket likt hvartannat.
MERCURIUs.
Men hr r det, fom alle fkalderne med frun
dran omtala, defla ben fom du fynes frakta.
MENIPPUs.

Men vifa mig dock Helena; ty jag fkulle ej kun

na urfkilja henne. -

MER

*) Cynik philofoph och verldsbegrinare, likafom

Diogenes. -
 -

Ar R. MAJ. JuN., fr R 1786, 173

MERcURIUs.
Den dr hufvudfklen r Helena.
MENIpp Us.
Och fr den var det, fotn tufende fkepp laffades
ifrn hela Grekland, och f mnge Greker och f mn
ge Barbarer flupade, och f mnge flder kaffades f
ver nda?
MERCURIUs.

Du fg ej, Menippus, denna qvinna i lifvet; du

fkulle d fjelf funnit det frltligt
At mnga rs befvr fr fdan qvinna vga *).
Et vifnadt blomfler, fom miftat fin glans, mfle ju
fynas oformligt, ehuru det, ffom blomflrande och
gande fin frg, varit det aldravackrafte.
MENIPPUs.

Men jag undrar likvl, om ej Grekerne betnkte,

at de fventyrade fr en fak af f kort beflnd och
f ltt frfallen!
MERCURIUs.

Jag har ej tid, Menippur, at philofophera med

* dig. Du kan vlja et fllle efter behag at hvila och be
trakta; men jag mfle nu fverfra andra dda.
4

fver Krleken,
Utur Anacreon.

DET r fvrt at icke lfka,

Det r fven fvrt at lfka;
Mera

*) Trojanernes ytrande om Helena hos Homerus,

-
 Sv EN skE PAR NAs se N,
Men det vrfta krleks-de
r at lfka och fraktas.
Ej til krlek brden hjelper:
Man frkaftar dygd och vishet,
Endaft penningen betraktar.
M dig evig ofrd drabba
Som frft penningen vrderat!
Genom honom faknas brder
Och frldrars vrdnad glmmes, *

Krig och mord af honom ro; *

Men n vrre: vi fom lfke,

Genom penningen frloras!
Friare fverfatt.
DET r fvrt, at icke mma,
Det r ofta lika fvrt
At fom kr fin lott bermma:
Men et de, grymt och hrdt
fver alla krleks-den, -

r at lfka ini dden -

Och dock lfka utan ln

Man frakte brdens heder,
Krlek fordrar andra rn;
Men ach! vishet, vackra feder,
Sjelfva dygdens majeftt,
Alt fr guldet vika gifver
och man fer ej mer n det!
M man d med billig ifver,
M man ej frbanna den
Som gaf frfla efterdme
Til at lfka penningen?
- Hvad
 <

Ar R. MAJ JuN., Fr R 1786. 175

- Hvad fr band fom vi ej glmme,
Se'n ofs guldet fngflat har!
t Brder fllan mera finnas

Ja, vi vilje icke minnas,

mheten fr mor och far.
Krig och alt hvad fafligt heter
Tagit deffa dygders rum. - -
Men jag mfte blifva ftum ,
At fe deffa grufligheter -

I den hifkeliga hjd

At vi lfkande frdrfvas,
Och at lifvets hgfta frjd
Br med penningen frvrfvas.

XI.

SKA L D E BR EF *).
Ille terrarum mihi prter omnes
Angulus ridet.
- HoaAT. Carn. L. -- O 6,
Du vil at jag, min vn! dig fkal en mlning gifva
Utaf den tyfta vr, dr jag min lefnad fr.
Med penfel och med frg jag ej Irt duken lifva:
Vlan! med ngra vers jag dig til viljes gr.

I skTET af en f, hvars blja ej frfkrcker,

Den intet fkepsbrott n fr verlden gjort bekant,
Et tckt och rymligt ns en fpetfad udde ftrcker,
Upp hvars jmna vall fin grund min boning fant.
- - De
*) Frfattaren befkrifver fin landtgrd, Ramfholm,
176 Sv EN s KE PARNA ss E N,

De glada frnders krets, fom gat innefluter,

Bland vikars krkta lopp r frdd med lga tjll,
Dr bygdens glmda fon uti fin vallmar njuter
En lefnad, mngen gng framfre purpurn fll.
En i alars fkygd utmed mit hemvift flyter,
n fraggas mot en ften, n famnar om en >
n fkyld af bryggans tak, n lyft af dagen bryter
Med fnabba bljors fart fig vg til denna fj.
Men ledfen, d hon dr en minfkad frihet, ger,
Hon endaft gr en bugt; hon ur des fngfel flyr
At gjuta n en gng fin flod omkring mit lger
Dr hon i ngars bdd fin nya kofa fyr:
Hr fpegel-lik och tyft hon ftranden fakta fkljer,
Och ftundom tager grd af ngon bullrig bck.
En rad af hga trn fom hennes irrgng fljer
I vgornes criftall frdublad fer fin hck. -

De flt hon genomfkr en blandad utfigt rja:

n af en gyldne fkrd r tegens rikt betckt,
Dr axens toppar fig i ljufa vgor bja,
Som mrka fpren ut af frifka vders fligt;
n ngen af fin drgt, en frodig grnfka, fkryter
Den Vrens fulla hand beftrtt med blommors pragt;
n lundens flutna hvalf den middagsfirale bryter
Som aldrig ddan dref de fvala puftars vakt,
Dr bde bjrkens krus en fprycklig fkugga gifver,
Och afpens rdda lf man evigt darra fer, /

Och af en vattu-nymf den al bevarad blifver,

Som hennes klla fkjul med tta qviftar ger;
n upp kullens rygg de folta granar refa
Frn deras raka ftam en mrk och fpirig toPP,
Men
 AP R. M A J. JU N., FR r 1786. 177

Men utan frbehll och fig imellan glefa,

Til rymden bakom fig frunna fynen lopp.
Sift kring om himlens bryn en kedja berg fig ftrcker,
Som mfom hjd ch fnkt min fynkrets gifver mtt,
Hvars breda fkuldror n den grna fkog betcker,
n blottas hr och dr den ftela klippans brott.

KRING deffa ftilla flt jag vandrar alla dagar;

vOm n af ingen fljd jag dock ej enfam r.
Naturens fllfkaps-ro fom ftndigt mig ledfagar,
Med vxlade behag mit nje mnigt nr.
I tufenbilders lif, i mlningar fom rras,
Hon talar til min fyn med enfald, men med pragt,
Fr rat mlar hon uti de ljud fom hras
I blandadt vitnesbrd om vidden af des magt.

BETckT af grenens fkjul, fom rrd af veftan bfvar,

n drillar foglen mt, n hjer frgde-flag;
n bckens filfver-vg bland ntta fenar frfvar,
Och kallar fmnens ro med forlande behag;
n furrar biet fram fom frt af idog ifver
Ur blommans pna kalk den ljufva ne&tar drar,
Som frft i villig fkatt det t fit famfund gifver
Och ndtlig fafom rof t menfkjans plundring fpar.
n trefna hjordens fkrn kring betta kullar gller;
n klipparn gnggar hgt om ftyrka eld och mod;
n ttt i harens fjt den trgna hunden gnller,
Tils blyet fuktadt blir uti den rddas blod;
n af den tunga qvarn et knagligt buller hres
Som kroffar Ceres fkatt til mjlets fina dam;
n
178 Sv E N s k E PAR N A ss E N,
n gniflar fgens blad, dr det af forfen fres
Och digra plankor fkr ur trdets hrda fram.

MEN at min mlning ej m dd och dflig vara

Och toma knen lik frutan menkjo-pr,
Jag leda br din fyn framtil den muntra fkara,
Som likt et tidsfrdrif i trttfamt arbet gr.
Framt en brdig ng de rafka drngar ftrfva;
Hon blottas af den fkrud hvari hon varit kldd,
D krkta blanka jrn i deras hnder fvfva
Som ka fr hvart fteg det flda grfets bdd.
Det vlluktrika h i ftrngar fammanhmtas
Med rffans ltta drag af bygdens unga mr;
Hr fkrattas och hr fungs, hr lekes och hr fkmtas, V
Och echo gldjens fkall frn bergen terfr.
Hvad muntrar denna tropp i jelfva mdans lger?
En hrdad kropp; et fundt men icke konflladt vett;
Et lif med f behof, fom feders enfald ger, - *

Och nyttigt fder fig uti fin anlets fvett.

I GRDET nftintil den trga dragarn drifves; i

n i hans tunga fpr ledfagas bilens lopp,
n under harfvens tagg den ker fnderrifves,
Som i fin lfa mull ger nya krdar hopp.

AT hmma kllans fprng form ned i jorden gmmes

Och hemlig fiendfkap til Ceres alfter br,
Et dike kaftas up, dr dolda dran tmmes
Och i et menlft lopp til dlden afledd r.
EN. !
 *

-
*

-AF R. M A J. Ju N., FR r 1786. 179

FN mark fom blott r van at ris och mffa fda,
1 fkifvor hvlfves om med fpadens hvaffa blad
At nra ur fit fkt en gng den dla grda
Som hungren mttad gr och torftigheten glad.

N upp ftrandens brdd den trgna fifkarn vadar,

Hans fp r et frft fr bljans fnla barn; /
n vikens fpegel-flt den platta kftock badar,
Hvarur fr dem lggs ut et falfkt och rutigt garn.

BLAND deffa fkdefpel fom flit och trefnad bda,

Och i et lefnadsftt fom enfald flja vet,
En djup frnjelfe jag knner hos mig rda,
I hjertat aldrig vckt af all den luftbarhet
Den en otrttlig konft t tjufta finnen fknker,
Dr gldjen yra r och bulret tidsfrdrif.
En omgng af befvr *) ej tvungna njen krnker.
Jag knner fri och ltt all ftman af mit lif.
Jag tror mig ter flytt til ldrens fordna tider,
D diktade behof; d konftlade begr \
Ej hunnit ka n den brift fom menfkjan lider;
Ej fmidt de gylne band hon af fin drfkap br.
Mit bord fin vlluft drar af mttlighet och helfa;
Min bdd en friftad r, dit mdan hvilan bd;
En fnygg och ledig drgt frmr at kroppen frlfa
Mot luftens vldfamhet, men ratar fverfld;
Min frihet treflig gr en lg och ftdad hydda,
Som konftens dda prl har aldrig haft behof,
- Hvad
*) L'emkarras, Frf. Anm.
M
f83 SvE Ns K E PARNA:s sE N,
Hvad prydnader frm i dubla frmak fkydda
Mot oro och mot tvng den fjl de valt til rof?
Hr rymmas famqvm ej dem ffngan frfamlar
Til vitnen af en tung, en flfad yppighet, .
Dr bland en fkara folk man kall och hflig famlar,
Men hjertat flutet r och knner enflighet.
Upriktighet! t dig min boning lnar hgnad,
Och vnfkap ! dig, hvars fprk i hjertat ftafvadt r.
Det r blott genom er fom flfkap gifver fgnad,
Och tyngden lttad blir af omforgers befvr.
n muntrad af er ro och n af den jag vljer
Ur fnillets frrds-hus, af bckers tyfta rft,
Jag toma gnablick ej i min lefnad tljer
Och ledsnaden frmr ej trnga til mit brft. -
Med ljufva tankars flygt en forgls dag frlider
Til des jag frmrkt des ljus frminfkas fer,
D mot de veftra berg den fnkta folen fkrider,
Och med frmildradt fken uti fin nedgng ler.
Snart nedom fkogens bryn des klara glob fig dljer,
Bland gylne fkyars lek fom fkmta i des fpr,
Tils qvllens dunkla flor det toma hvalfvet hljer,
Och jorden fvalka, fred och tyfthet njuta fr,
Hur ljufligt plgar ej mig ftundom d beftrla,
Det fkiftefamma klot fom nattens ftyrfel fr, i
Och med det bleka fken en trttad verld kan tla
De fpridda fkuggors flock fr gat fynlig gr?
n mnen frn fin ban frfilfrar bljans yta;
n mellan grna lf til fkiftes klar och fkymd
"Fr matta ftrlar vg med mda fynes bryta
Och ovifs teckning ge t all Naturens rymd.
MEN \
 -
* - -

A PR. MAJ JuN., FR R 1786. 18r

MEN redan fmnens Gud fin vallmo mnigt gjuter
Och med des tunga dunft all utfigt mig betar.
Farvl min ma Vn! Jag hr en tafla fluter
P den jag ngra drag af bygden. tecknat har.

XII,

O DE TIL Sv EN sK A Fo LKET,
Srfkildraftrycket utgifven under nyligen fverflnd.
ne Riksdag, och innehller et prgtigt loford fver
Konungens Regering. Anledningen tyckes vara Sven
fke Academiens Inrttande, och ndamlet at vifa fr
monerne af et rtt hfdadt Sprk, en manlig Vltalig
het, hvaraf Konungen fjelf gifvit Nationen de krafti.
gaffe, de meft lyfande efterdmen. Sjelfva Oden r
fall afflarka och fublima drag och rjer et verkligt
fkalde-fnille.
Jag fger detta upriktigt och ingalunda fr at dr.
med bana vg fr de anmrkningar, fom jag vid den
na Ode fkal taga mig den friheten at gra. Jag hop
pas ej altid trffa fdane Autorer fom nmrkaren vid
Tget fver Blt, och vgar tro, at en fan lrdom, i
fynnerhet uti vittra yrken, mfte vara uti hra frbin
delfe med anfndigheten. - -

Det frfta jag hftade mig vid, d jag fretog mig

at lfa detta qvde, var tonen, fornfyntes mig ngot
fpnd. Men d jag fedan ej kunde undg at finna den
jmt bibehllen, ja nra intil naturlig, jag me
nar fga eller intet hgre n fkaldens , mrkte
jag fnart, at denne mifstanke egenteligen hrrrde af
filen, fom ej altid nog fritt upfligat til lika hjd med
- M 2 - tQ=
-
132 - - Sv EN sK # PARNA s sE N,
-

tonen: och detta r, hvad man i almnhet och fr

nmligaft vid nrvarande fnille-arbete torde kunna p
minna. Drnft viljag anmrka et fel, fom dock mn
gen p enthufiafmens vgnar lrer urfkta, nemligen
at uttrycken och bilderne icke altid ro nog rena.
Til bevis fr alt detta och at tillika inleda Lfaren
i Odens mne, torde jag ej behfva mer n at anfra
de fyra frfle fropherne draf, fom f lyda: .
Frgfves hundra Folk, vid feger-fanans fyn,
I Konungar! fr er en hotad hjeffa bja;
Frgfves refer fig er reftod til fkyn,
Och edra rlogsfkepp de tmda hafven plja:
Om inga hjertan hyllat er, %

S herrfken I blott fver trlar;

Och edra fpiror rcka ner
Til deras hufvun blott, men ej til deras Glar.

Frgfves ftraffets fvrd, i Lagens marmorhand

Frfkrckande rt folk, beffter eder vilja,
Om eder rft ej lrt p knflan lgga band,
Er blick, at krleken och flafvars vrdnad fkilja.
Med himmelfk magt, Vltalighet!
Du in i menfkjors hjertan flyter;
Du vlden ger den fkerhet,
Som ffter lyckans klot, fom tidens lia bryter,

Frundrad verlden fer din fgerftoha firen"

n dmpa hatets brand, och fng/la vilda hjertan;
n med en fagtad vg utgjuta, mild och m,
Hopp i den fvagas jl, hugfvalelfe t fmrtan. .
* * a
-
- Ark. Maj. JvN., FR r 1786. 183
"n hjer du den dygdige
Til rans ln i minnets tempel;
n ftrtar du den brottflige,
Och tecknar haftens barm med nefans djupa fmpel.

Hvad lgor i vr fl, du Yfverbornas folk?

Uptndas af de ljud, fom fylla vra Salar,
=
D Svenfka lagars vrn och Svenfka dygders tolk;
Vr Kung til hjertat mer n til vrt ra talar!
Hvad kraft! Se et oddligt brft.
Hvad mhet! Ach! nej fe en like.
Ja Svea! kn i denna rft *

Den frfte medborgsman uti et lagftyrdt rike.

Vid de med annan fil utmrkta flllen i deffe flropher
viljag allenaft nmna, at de tre frfla frefallit mig
ffom ofulkomlige metaphorer, det fjerde ffom otyd
lig eller tvetydig metaphor. Om detta fifta mfle jag
ngot nrmare ytra mig: det r ordet barm fom dr
gr tvetydigheten, emedan det friga i raden lr fyf
ta p det almnna frakt, fr hvilket en fegrande vl
talighet frmr blottfllla den laftfulle, men detta ord
fynes afleda tanken til den blygfel den laftfulle knner
inom fig, hvilket ter vore en olika verklam fljd af
vltaligheten. DuYfverbornar, i flllet fr Yfverborna,
Folk, torde vara tryckfel; ty analogien i fprket flri
der dremot.

. Jag flrcker ej deffa pminnelfer lngre. Mera

knfla fr det vackra, n hog at anmrka fel, drager
mig firaxt til jette fidan, dr jag lfer denne ftroph:
M 3 S
384 SvE N sK E PAR N AssEN,
S hrdes Demoften, blott vpnad med fin rft,
Til frihetens frfvar emot Philippus ljunga;
Han tnde Hjeltars mod i Grekens veka brft,
Och Gudars fka bar upp en ddlig tunga. \

S, Cicero! dit fofterland

Frn Catilina du frloffat; -

Frgfves vpnar han fin hand,

Romkroffar ltt hans fvrd, fen du hans djerfhet krofat,
Hr undrar jag likvl, at Frfattaren, fom fynes lfka
en fyllig meter och ton, frdragit det tomma ljudet:
emot Philippur, fom kunnat undvikas I anledning
af Religions-friheten, en ibland frukterne af vr flore
Konungs vishet underfldd af Desvltalighet, heter det
p elfte fidan:
Knfallen, verldens Folk! fr alla verldars Far,
Gn, barn af famma mor! at famma pligter yrka.
Naturens fofter/kt med lika mhet bar
De folk fom dyrka Gud, de folk fom Solen dyrka.
Ja, fften edert brdra band
Med fknkerne utaf er moder;
Frdlade af mdans hand
Dem vxlen med hvarann p handelns gyllne floder,
Det vore, efter min tanke, om jag nnu fkulle vga
en anmrkning, fnarare konften n mdan fom frd
lar, och fofter/kt ville jag anfe fom et fyllnings-ord
i flllet fr /kt. Hela frophen r fr frigt bde til
tankar och uttryck en af de vackrafte. Men jag mfle
fven i denna del vara kort, och gr drfre nu fver
til femtonde fidan, dr Skalden yrkar et vrdigt hf
dande af vrt manliga Svenkafprk, fom br aktas #
8/t
-
 Ar R, M A J. Ju N., FR R 1786. " *
alt prl och fr all lnt prydnad, famt gr drupp
fljande fkna reflexion:
O Fofterland! dit fprk fr verlden vittna fkal,
At ingen Segrare din gamla frihet krnkte;
At ingen thron blef reft upp din ras fall.
Men I! Europas Folk, dem Rom i fjttrar fnkte,
Ej nog, hon ok t fkuldran gaf;
Hon glens fria uttryck bjde,
Och d ni bojan fkuddat af,
Et blandadt tungoml er fordna trldom rjde.
Han ifrar emot vrefkalders bruk af den gamla Ro
merka Mythologien, och fker med lyckliga exem
pelat upmuntra til bruket af vre frfders Gudalra,
och at likafom ur floftet upvcka deffe Skalder, .
Som fllo gungande, fom buro i fit fall - *

I ena handen fvrd och harpan i den andra:

om hvilkas hga och djerfva fprng han fjunger med
en flyrka och en hnryckning, fom rjer en nra be
kantfkap med deras andar eller hamnar, dem han l
ter Nornan Urdi framkalla.

S, Svea Skald! i deras fjt

G, loffa bildnings-kraftens tmmar
Och djerf de pna flten mt
Lik Svenfka Lejonet, fom famnar trenne ftrmmar.

Et fort och delt frflag, fom kunde frtjena at nr

mare behjertas. Men hvad mnfter hafva deffe Skalder
lemnat ols? och hvad Mythologie upfyller ngonfin
rummet af den Grekifka och Rmerka, f rik, f be
M 4 hag
 * -

186 SvEN s k E PARN AssE N,

haglig, f upodlad, f infrlifvad med Vitterheten och

Konferne? Jag fruktar fledes, at bruket af gamla G
tifka Mythologien lr komma at flanna vid en blott
frvxling af namnen, ffom Frja fr Venur, Aftrild
fr Cupido, Thor fr #ofur o. f.v. dr fdant lter fig
gra. Hrvid knner fig Skalden fjelffreflad at p
amla Skalde vifet fjunga GUSTAFs Lof, hvarom han
# fnart mifstror fig och fger: -

Jag fjrilns bror"kring blommans knopp

De folta rnars upflygt hrma!
Jag fvala, flja Solens lopp
Som mina vingar lyft ur bljan med fin vrma.
Skalden har ortt at kalla fig fjrilns bror, och det i
en vers dr fjelfva ordfogningen vitnar emot honom;
ortt at f mycket mifstro fig kunna fjunga GusTArs
Lof, hvilket denne froph, den fknaffe i hela Oden
och hvarmed jag fluter recentionen draf, tilrckligen
* utvifar: \

Af makars morgonfng p mogna fkrdars flt,

Af fjmns arbetsrop i handelns rika hamnar,
Af krigarns gldjerft, fom under fredens tilt
Af mhet grtande, en nyfsfdd fon omfamnar;
Af qvarnars dn, af flggans fall,
Som grufvans fmlta fkatter fmider:
Bland er, o Svear! vckas fkal
En loffng, GUSTAF vrd och vrdig Vafars tider.

E=***&**==
- -

*
= " 3 xIII.
 -

Ar R. MAJ JuN., Fr r 1786. 187

| XIII,

DEN BEDR A G NE TJDERN.

FA B E L.
*

"EN Tjderhna ung och qvick,

D hon i fkogen enfam gick,
En hftig krleks-lga vckte
Hos en utaf fit egit flgte.
Men denne, vrdnadsfull och m,
Ej vifte bttre utvg taga,
At denna fknheten behaga
n blygfamt fjunga des berm:
Hvar dag han triget hrdes fpela
/ Hfrn det nrmfta trdets topp,
Hur intet kunde honom fela, *
* Om honom endaft fknktes hopp *

* At f til flut des hjerta ga,

Och hvad han mera kunde fga,
Som alt togs ganfka ndigt op,
Faft utan at hans krlek lna,
I parenthes jag nmna br,
At nr en Tjder fpelet rr,
Frtjuft han hvarken fer ell" hr. /

Hvad hnde? nr fr denna fkna

En dag han fpelt p vanligt ftt
I hopp at dock fin mma rtt, -
Sin trohets ln omfider rna, I

Han vaknar men hvad fr han fe!

En djerf och flygtig fprtt bland tjdrar,
Frutan rft, med granna fjdrar,
M5 Den
* 188 SveNs x E PARN AssEN,
Den fkna tufen kyffar ge
Och begge tydligt lycklige
Den arme fngaren bele.
Hvad harmen ftrre borde gra,
Han mrker, han frfkras na, *

At hon blott ltfat honom hra

P det han icke fkulle ftra
Den andre lfkarns rendez-vous.

skALDER nr I er bemden
At rra hjertan med er fng,
Hvem vet om icke mngen gng
I rken ut fr famma den?
O. W. -

=sk=Se*=
~

XIV.

FvER sTTNING *).

Frva, yra Fjril: gld och tyft,
Flj vrens rft och njets vilja,
Och fe"n du rofens fkte kyft,
S flyg och kyfs en lilja.
Mer krlig n kr,
Ej trogen, men trgen,
Och altid bengen
Til nya begr,
I flyktighet din vlluft fmaka,
Och hvad du njutit ftraxt frfaka,
t

*) Utur St. Lamberts ftrdda fkaldehycken

*
 Arx. MAJ JuN, Fr r 1786. 182
t deffa jufva villor gif
Dit hela lif: -

S var det rd jag fr mig fjelf tnkt gilla,

Om jg ej fett Camilla.

*.
XV.

ST R D DE TANKAR *).
Ehuru lyfande en gerning
gerning m vara, br den likvl ej}
anfes fr flor, d den ej hrflyter af et flort upft,
Det r p vift ftt deltaga i vackra gerningar, at up
riktigt bermma dem. ~"

Man r aldrig f ljelig genom egenfkaper dem

iman ger, fom genom dem man trugar fig at ga,
Sjlens helfa r icke fkrare n kroppens; och ehu
ru man tyckes vara lngt ifrn paffioner, r man dock
ej mindre i fara at fverrafkas af dem, n at blifva juk
d man r frifk,

Stora fjlar ro icke de, fom hafva mindre paffion

och mera dygd n andra, utan endaft de fom hafva
ftrre frefatfer, ~

Man br icke fe efter hvad godt en vn gr ofs,

men blott hans upft at vilja gra det.
bet r fkamligare at milstro fina vnner, n at
blifva bedragen af dem. -

I vn<

) Utur Hertigens af Rochefoucauld f mycket berm

da Refte&#ons Morales. Man har i fynnerhet fkt
vlja de brukbara. *
19o . Sv EN skE PAR N Ass E N,

I vnfkapen, likafom i krleken, r man ofta lyck

ligare genom det man icke vet, n genom det man vet.
Vi re nrmare at lfka dem fom hata ofs, n
dem fom lfka ofs mer n vi vilje.
Som det ej fr i vr magt at lfka eller uphra at
lfka, kan en lfkare icke med fkl beklaga fig fver
fin lfkarinnas oftadighet, eller hon fver fin lfkares
lttfinnighet. - -

Krleken, likafom elden, kan ej beft utan genom

ftndig rrelfe; han uphr at lefva, f fnart han uphr
at hoppas eller frukta. -

Egenkrleken r den frfle afalle fmickrare.

Det r fga vrdt at behaga fig fjelf, d man be
hagar ingen; ty en altfr flor egenkrlek firaffas me
rndels med frakt af andra.

Egenkrleken gr, at man anfer det goda och de

njen fom hnda ofs i lifvet ffom faker hvilka ofs til
hra; och det onda ffom ngot frmmande och f
fom en orttvifa af Naturen. Draf komma de mn,
ga klagomlen fver menfkliga lifvet.
Egenkrleken r lidigare r den lifligafte menni
fka i verlden.

Ingen har oftare ortt, n den fom ej kan tla at

hafva det, -

Ingen ting hindrar f mycket at vara naturlig, fom

luften at fynas vara det.
=S&=
XVI.
 Arx. MAJ JuN., FR r 1786. 191
XVI.
EPI G RAMME R.
*, 1. -

SEN M/s med Lifta i fjol i brudflol gatt,

Han fverfld af guld och filfver ger.
- P goda fkl man drfr fger *
At Ymnighetens horn han med fin huftru ftt.
2 * -

Utur Martialis.
SIT hemvift Milo lemnat har,
Och medan han p refor tiden nter;
S fer man kren ofruktbar,
Men huftrun ej. Med inkaft du bemter
En fak f klar?
Hans flt har ingen fom fig fkter,
Men huftrun har,
=====S%-=**
* XVII.
* \ Nv HETER.
Soesnot*. Handlingar rrande Sven/ka Academiens
Inftiftelfe r et hfte af 8 ark i 4., tryckt hos J. A.
Crlbohm, hvarom man i brjan af detta Qvartal lof.
vat lemna hrmare underrttelfe. Afflera fkl ndgas
man dock infkrnka denna underrttelfe til det aldra
ndvndigafte, fom r, d Konungens Talundantages,
fom i nrvarande Qvartal utgr frfte Artikeln, Kongl.
Maj:ts pna Bref om Academiens Inftiftelfe, de fr
Academien utfrdade Stadgar, famt de vid fjelfva In
ftiftelfen utfatta Prisfrgor. Om de fiftnmda r redan
frmldt i Nyheterne af freg. Qvartal. Det friga be
ftr uti de vid Inftiftelfen nrvarande Ledamters korta
Intrdestal, och uti den ordning fom vid hela denna
hgtidlighet blef i akt tagen.
* ijti
/ ,

*
192 Sv EN s K E PAR N Ass E N,
Uti Stiftelfe-Brefvet, dat. d. 2o Mart. 1786, heter det,
efter uprknande af de flera Riksvrdande omforger, fom
utmrka Hans Maj:ts lyckliga Regering, hvarvid ej hel
ler Vetenfkaperne och Vitterheten blifvit glmda: Men
Vi hafve faknat en Inrttning egnad # Sprkets
frbttring; et Sprk, fom igenom fin manlighet och fin
ftyrka ej eftergifver ngot af de meft bekanta, och fom
Gallenaft faknat den namnkunnighet, hvilken ftore Scri
benter endaft frfkaffa, hvilka fllan tryta, d Regenten
dem igenom fit hgn upmuntrar. Vi hafve ock redan
med nje fett fdane fkrifter utkomma, hvilka bra vit
ne om den fmak och ftyrka tfkillige Snillen ga, hvil
ka endaft vnta et ftrre flt at vifa fig och hedra tide
hvarfvet. Vi hafve drfre beflutit, at uprtta et Sam
hlle eller Academie endaft fr Svenfka Sprket, den Vi
velat helga t de dlafte af alla tidsfrdrif, Vltalighe
ten och Skalde-Konften, at under upodlande och ftadgan
de af Svenka Sprket, utfprida och uphja ran och
Minnet, famt gunga de Store Mns Lof, fom dels ftyrt,
dels tjent och frlfat Fderneslandet, och drmed p en
gng utvidga Svenfka Namnets och Sprkets ra. Vi
vele faledes hrmed, och i kraft af detta Vrt pne Bref,
af Konungflig Magt och Myndighet, uprtta, ftadffta
och gilla et Samhlle af Aderton Herrar och Mn, til
Svenfka Sprkets ftadgande och upodlande, famt til f
ning fr Vltaligheten och Svenfka Skalde Konften; hvil
ket Samhlle # nu och evrdeligen bra nmn af
SvENskA AcADEMIEN, den Wi nu, f fr Ofs fom ock
fr Vre Eftertrdare p Svenfka Thronen, taga under
Vrt frdeles hgn och befkydd: viljandes den med fr.
fkilde penninge-underftd begfva; famt om ngot vi
drigt des Medlemmar, ffom Ledamter af denna Aca
demie, hnder och vederfares, det med hgfta ond an
fe och uptaga. Gyllende ord i Svenfka Vitterhetens
Hiftoria, fm til minfta bokftaf bra oafkortadt uptecknas.
Nu til Stadgarne, hvilkas vfendteliga innehll r fl
jande. $. 1. # af Academiens Ledarnter fr altid
faftftldt til Aderton. . 2-5. Academiens mbetsmn:
en Diretr, en Canceller och en Secreterare. Deras Val.
och Frrttningar. De tv frftnmde ombytas hvarje
r, den r. Junii och den 1. December. Secreteraren
blifver beftndig. 6-8 Academiens Secret, et *#
O
*
 Ar R. MAJ, JuN., F R R 1786. 193

och et mindre. De fra ena fidan Konungens Brft

bild, med omfkrift: GUSTAF III. SvENsKA AcADEMr
ENs STIFTARE; den andra, en Lagerkrans, hvaruti
lfes de orden: SNILLE ocH SMAK, och utan omkring:
SvENSKA AcADEMIENs SToRA (MIN BRE) SEcRET.
$$. 9-17. Nye Ledamters Val. Drvid fkal altid haf.
vas affeende p goda feder och behriga infigter, och
bra tminftone 12 Ledamter drvid vara tilftdes. Va
len gras genom tvenne omrftningar, och fordra til
flut Academiens Befkyddares bifall. Den nye Ledamo
ten hller et Tal fver den afledne, hvarvid honom til
ltes at tillika terkalla minnet af ngon ibland de Tre
Store Svenfke Konungar, GUSTAF den Frfte, GUsTAF
ADoLF den Store, och CARL GUSTAF. 18. Le
damterne tilltes vid alla tilfllen, d de fra fina f.
riga titlar, fkrifva fig: en ibland de Aderton af Sven/ka
Academienz, eller ock en af Sven/ka Academien. . 19-21,
Ledamters uteflutande, fom betrdas med ngot fom
emot heder och ra gr. . 22-24. Academiens ypper
fta och angelgnafte groml r, at arbeta p Svenfka
Sprkets renhet, ftyrka och hghet, f uti Vetenfka
perne fom Vitterheten; hvarfre fven Academien lig
ger at utarbeta en Svenfk Ordbok och Grammatica, jm
te fdane Afhandlingar, fom kunna bidraga til ftadga och
befordran af god fmak. fven at ftadga fkriffittet och
- det fedan i alla fina arbeten, hvilka de nytja den Aca
dernifke titeln, i akt taga. 25-37. Academiens Sam
mankomfter, enfkilde och offentelige. De frra hllas
en gng i veckan under de fju arbets-mnader, brjas
kl. half fem om eftermiddagen, och bra minft rcka i
tv timmar. D fverlgges om alt hvad Academiens
befattning tilhrer. Ferierne infalla uti Junius, Julius,
Auguftus, September och O&tober, d fammankomfter
endaft hlles en gng, Torsdagen nft fr eller nft ef
ter den femtonde D offentelige fammankomfterne hl
1as fr pna drrar p Academiens Hgtidsdag, d. 2o.
Dec. (Konung GusTAF ApoLFs Fdelfe-dag), och d
en ny Ledamot fkal gra fit intrde. Vid deffa famman
komfter uplfas"Vitterhets-ftycken, eller ngot af Aca
demiens arbete. Intet beflut gller, det ej ju Ledam
ter, och dribland en af mbetsmnnen, fvervarit. .
38. Vid hvarje enfkild fammankomft utdelas *$
* a
 194 Sv E N s k E. PA RNA ss E N. "
Skdepenningar af filfver ibland de precis kl. half fem til
"ftdes varande Ledamter. .39-45. Arbetens (f vl af
Ledamterne fom af frminande ingifne) granfkning.
Academiens bifall gifves p pergament, undertecknadt
af Dire&tren och Secreteraren, famt frfedt med Aca
demiens Secret. Enfkild, fom fdant bifall erhllit, m
fte vid tryckningen flja de fr fprket och ftafnings
fttet af Academien ftadgade reglor, och ej heller fr
big Academiens anmrkningar. 46. D deffa gras
fver ngot i almnhet utkommande arbete, bra de med
foglighet och utan tvingande myndighet framftllas. $.47.
Svar p fkrifter ftlde emot Academien fordra nio Le
damters famtycke. 48. Ledamterne, vid ftraff af
uteflutande, frbundne til tyfthet. , 49-58. Pris-m
nens upgifvande, belnande, m. m. P Hgtids-dagen
hvarje r upgifvas tvenne pris-mnen, et i Vltaligheten
och et i Sklde-konften. fven af enfkilde inlemnade
prifer och mnen emottagas och upgifvas. Pris-fkrif.
terne bra vara inlemnade til den 8 Ot, frfedde med
tnkefkrift, m. m. efter vanligheten. De fom vinna de
ftrre priferne uplfas p Hgtidsdagen, d fven bel
ningarne utdelas. Obelnte frfattare kunna f del afc#
demiens anmrkningar. Om inga af de inkomna fkrif
ter kunna belnas, ligger Ledamterne fjelfve, at f
ver mnet fkrifva, f at det kan tjena til mnfter fr
andra. De tvenne ftora Priferne rd Skdepenningar af
guld til 26 Ducaters vrde hvardera; de tvenne mindre
eller Acceffit, famme fkdepenningar af filfver. (De fin
nas befkrifne uti freg. Qvart. fid. 93). -

Til flut br nmnas, at Academien genom frmman

de bitrde blifvit i fnd ftt, at fr denne gngen up:
#
gifva tvnne Wrmordentliga Pris- mnen, det en?
fver Riks-Cancelleren Gr. Axel
Oxenftjerna och Cardinalen Richelieu med bifogad jmfr
relfe p Plutarchi ftt; den andra: Skaldeftycke fver
Sven/ka Bergverken; af hvilka det frra belnes den 29
Dec. innev r, det fenare den 24 Jan. 1787. (Se vi.
dare Inr. Tidn. N:o 31 och 35) -

====== "
svENSKE PARNASSEN.
RGNGEN 1786,

JU L I Us, AU GU sT Us, SEPTE MBER,

~~
 ** f **&-->***~~~~-- A444
1- * 4,1% - ~=

*
I.
RD TIL UN G A PoET E R *).
| UNGA Skalder! famlen eder
At lyfsna til min harpas flag.
Den vg til Pinden fkraft leder,
Er Phebus pna vil i dag.
M Gyllenborg vid Pindars lyra
Sin flygt mot ftjernehvalfvet ftyra
Och junga vra olycks-lopp;
Mig Frja andra mnen bjuder,
Min harpa endaft krlek ljuder
Och gldjen lifvar henne op.

FLYN bort, I trnga, bundna Snillen!

Som knfla och behaglighet
Bland tufen reglors mngd frvillen,
Som med er lrda trumpenhet -

Er ofrmgenhet at mma
Och eder konft at myndigt dmma
Frn er Behagen vida fkrmt;
Apollo er fin ynneft nekar,
Flyn bort frn des, frn njets lekar!
Fr er jag icke lyran ftmt. -

N 2 MEN

*) r frut tryckt, men hade lngefedan hr bordt.

infras, ej blott faform af Frfattaren felf drtil med
deldt, men fafom et gta Anacreontifkt Qvde, fom
vitnar at Anacreons fverfttare (fe Sv. Parnaffen
fr 1784, Mnaderne Apr., Maj., Jul., Aug., Oct,
Nov.) ltt kunde blifva en fanfkyldig Svenlk Ana
&reOn. -
198 Sv EN sK E PAR NAs sE N,
MEN hvad mit tjuft hjerta gillat
Den Skald fom hrt Cytheren til,
Som eldad p fin harpa drillat:
3ag vil, jag altid lfta vil *).
Du fom til Pindens hjder ftretar,
Du ffngt annat valfprk letar,
Lt Cypris al din dyrkan f.
Hon fkal din fkydds-gudinna blifva,
Hon fkal dit fnille ftyrka gifva
Och guda-flag p lyran fl.

SoM vid den glada vrens mte

Naturen vckes ur fin graf,
D ftrlar gjutas i des fkte
Frn himla-eldens vida haf;
S fkalde-dran lttaft rinner,
D hjertat af de lgor brinner
Som Krleks-Gudens fackla tndt.
Mn Maro tiders undran blifvit,
Nr han Elifas dd befkrifvit,
Om han ej Aftrilds dyrkan knt?

PARNAssENs vlde Cypris delat

Frn fkalde-konftens frfta dar;
Den frfta fom p lyran fpelat -

Fr fin herdinna fungit har. *

Des nya yrke henne rrde,
Hon icke lnge ffngt hrde -

- Hur

*) Brjan af Anacreons 14:de Ode. Se fverfttnin

gen uti Sv. Parnaffen fr 1784, fid. 24I,
 -

Ju L. Av G. SEPr., FR R 1786. Y94

Hur herden fng om njets lag,
Ach hvad frftenadt hjerta nekar
At rras utaf Phebi lekar,
D Frja ger des fng behag?

DE frfta fkalder Cypris tjenat

I alla land, hos alla folk.
Sin eld hon Flacci fnille lnat,
Och Voltaire varit knflans tolk.
Fr Venus Taff offer burit,
Anacreon des hyllning fvurit;
Och han hvars fng vid Mlarns ftrand
I mma brft de lgor tnde,
Som hans frenta finnen *) knde,
Ju lagren fitt af Chloes hand.

APoLLo fjelf til fina fner

Et lfkadt efterdmme br.
Den lager fkaldens hjeffa krner,
En vrd af Gudens krlek r.

Du ju den rdda Daphne fkdar,

/ Des de Cypris vlde bdar, -
Hon ovis njets
ftma flytt. -

I fom med hrdhet eder vpnen,

Er like, Flickor! fen och hpnen!
r i et liflft trd frbytt.
VID folens blick och molnens trar
P fjelfva klippan vxter gro.
- N 3 S
*) Sinnenas Frening, fkaldeftycke af Frf af Oden til
Bacchus och Krleken, Se Sv.Parnaff, fr 1784,fid.97.
 Sv EN s K E PARNA ss E N,
2co.
S ock nr Krleks-Guden frar,
Nr lgor uti hjertat bo, -

En lfkling ofta i fin yra,

Faft ovan vid Apollos lyra,
Frmtna flag p henne ger.
Sih eld, fin krlek han frklarar,
Och Echo glad des fng befvarar:
I unga Skalder! fpeglen er.

AcH fkynden at min lra hra.

Jag dock frmtit ej begr,
At ofrfaren andra fra -

En vg dr fjelf jag frmling r.

Nej, at ur tvekan eder ftta,
Jag gr at lekande bertta
Hur felf jag dyrkat Cypris lag,
Hur Themir eldat frft mit fnille,
D jag p harpan fpela ville /

Min krleksbrand och des hehag.

MIT unga hjerta fga knde

*Den ljufva vlluft Frja ger,
D det mig til Themir fnde.
Mit tjufta ga henne fer, ~

Des fknhet mig i bojor kallar,

Mit tnda blod af krlek fvallar,
Jag yppar brydd mit hjertas brand,
Til Themir mina fuckar vga:
Den fkna gillade min lga
Och knde fjelf Cytherens band.
BE
 *,

Ju L. AU G. SE F T., FR R 1786. 20I

BEGRENs mma Skyddsgudinna!

Du fett hur ftor min tjusning var,
D fker at des krlek vinna
Jag dig mit frfta offer bar.
Hvad frjd, af Themir lfkad vara
Och brinnande min eld frklara

I hennes pna armar fnkt!

Ach, mtte f mit lif frflyta!
Hvem ville Indiens fkatter byta
Emot en kyfs fom Themir knkt?

I HJDEN af min krleks-yra

~Jag frft af Paphos Drottning lrd
Fr Themir fattat har min lyra:
Hon var ju guda-fprket vrd.
Jag fng hvad jag i jlen knde,
Den eld mit mma hjerta brnde
Jag uti ltta verfer gt.
De famlade fig utan mda,
Min krlek gaf t fnillet fda
Och jag en kad vlluft njt.

SIN rft den fkna ofta bjde

Til mina ftrngars mma ljud.
Hvad hennes toner d frnjde
Cytheren och Parnaffens Gud!
Hvad de min fak i vlluft frde!
Hur glad jag mina ftrngar rrde, |

D harpan f fr knad blef!

Jag drjde ej at Themir lra
N 4 - En
/
292 Sv EN sK E PAR N Ass E N,
- En fng til Krleks-Gudens ra,
Som Cypris fjelf mig frefkref,

OM lifvets rymder voro ftora

Och tiden endaft dubbelt lng,
Man kunde en minut frlora;
Men ach ! vr krets r altfr trng,
Snart fkal vr glada ungdom fluta,
S fkyndom at des njen njuta.
I dag jag Themir lfka vil,
I dag med henne lycklig vara
Och ej til morgon-dagen fpara;
Den hr et ovift de til.

SEN, Skalder! fen den tcka Frja,

Hon pnar eder gldjens hamn.
Ach! ltom ofs ej lngre drja
At hvar uti fin Themirs-famn
En helig dyrkan henne vifa
Och meft bland Guda-magter prifa.
Af njet hon fit urfprung ftt:
Blott fruktan fkapat alla andra.
Djerfs ngon ddlig d at klandra,
Det vi til hennes altar gtt?

MEN hon fin magt, fln ra hmnar

P hvem fom ej des lagar hr,
Och den fom Frjas fana lemnar
Orphei de varna br.
 Ju L. Aug. SEPT. FR R 1786. 203
D Krleks-Guden honom frde
Han fjelfva afgrund's magter rrde,
Han onpft ur Tartaren gtt;
Men ter med en heden tunga
D han mot Aftrild vgat gunga
Har dden ftraffat Skaldens brott.

II,

LANDT-QvDEN FVER RSTIDERNA*).

HsT - QvDE. -

Jag vet icke af hvad fr hndelfe flre hafva budit

til at rikta vr Vitterhet med Qvden fver Hften,
fom dock, fr at dmma af det nrvarande, mfte
vara den fvrafie rstiden at fkaldevis befkrifva. Men
utan at anfllla ngon jmfrelfe, fom ej heller ger
rum, innellan "detta och de fregende, vil jag blott
i almnhet anmrka, at man hittils gemenligen fungit
klago-vifor fver Hften, hvarifrn det nya Qvdet
ganfka mycket fkiljer fig. Om Skalde-konftens n
daml r at gagna och behaga, fer jag ej hvartil et
ngfligt betraktande af Hffens frdelfer tjenar, helft
defi fvervgas af vida flrre frmoner, hvilka de
fregende rstiderne endaft beredt, under det de
frnjt andra finnen n Hflen, fom fyller vra ver
keliga behof. Utur denne frfkilde fynpunkt br vl
fledes nrvarande rstid betraktas, fm man ock
med nje finner i detta Q#de vara fkedt, utan at
drfre den fifta dfliga fcenen, fom poemets full
ftndighet fordrade, blifvit frglmd. Men d det
- N 5 icke

- *) Se det freg uti Andra Qvart, fid. 12o och flj

204 Sv EN s R E PARNA ss E N,
icke des mindre hade varit en otrohet emot en f
vlgrande rstid, at fverlemna lfaren med det--
ta obehageliga intryck, har Philolophien hr kom
mit Skalden til hjelp, i det han med den bedrfli
gafle fr gonen varande feen, lyckligen frbundit
knflan af det gladafte hopp och den trftefullafie
fnning. Detta gifver honom rtt at mla Hftens
frdelfer nda intil rysning, fker at drigenom en
daft frhja vrdet af den fkna utfigt fom han til
flut pmar fr finnet och fjlen; men likvl endaft
pnar, fr at ej fverfkrida fin grns och betaga
den tnkande ltaren et af des flrfla njen.
Men nu til fjelfva Qydet.
Hflen frfamlar vnner, tminftone bord-vnner
och muntra flfkaper; alla mennifkor ro brder,
d de frnjt fina frfta behof och nnu icke hun
nit glmma briften fom hotade dem. Jag inbillar
mig, at Frfattaren i denna eller ngon dylik fre
flllning brjat fit Qvde: * *

Til Hftens ra, fungom vnner !

Frambrom offren p vrt bord!
Hvem r fom nu det band ej knner
Som fft ofs vid vr hulda jord?

Fr frigt borde jag vl fga innehllet af de frfle

firopherne, heldre n at med deras infrande bort
taga rummet fr vackrare faker: men fom jag ej
kan det frra, ej vil det fenare; kommer jag f
mycket fortare til jette ftrophen, dr jag fr fe H
flen brjas: - - - -
-
*

I mrka fkyar nalkas Hften

Afftormar jagad i fit lopp;
- - Ur
 Ju L. A U G. Ser T., FR R 1786, 2o5
Ur dvalans famn med blotta rften
Han ofs med bfvan rycker op,
Hon hotar at i floder drnka,
Det fult dr hon fig brjar fnka,
Men molnet fkingras helfans Gud
Hn i fin flygt til jorden haftar,
Dr hon et vnligt ga kaftar

Och fkrider med et dfvadt ljud.

Men redan under hennes fpira

Vr fkdeban frvandlad r.
I blomftrens flle, frukter fira
Det horn fom hon i famnen br.
Den lund dr hon fit lger flagit
Har hennes lders frgor tagit
\ Som i fin fifta fgring var,
Med gula lf af afk och lnnar,
En mrkbrun afp och rda rnnar,
Hon fkogens grna fkiftat har.
Hflens prydnader, af alfvarfammare fmak n Som
marens. Morgon-daggen frvandlad i en glindran
de froft, fom likvl ej uthrdar folens blickar. Nat
ten frlngd och tydligen fkild ifrn dagen. M
nen brjar ter vifa fig. Detta vackrafte gonblick
af Hllen befkrifves i fljande ende flroph, dr M.
nen fledes tiltalas:
n du med gyldne fpetfar bryter
Det mrka bl p himlens flt;
n filfret ur din klla flyter
Igenom fkogens grna tlts
Vi
\~~ Svs Ns x = PA RNA ssE N,
Vi vandra i dit fken betagne,
Til des i djupa gngar dragne
vi mirka frft at du ofs flytt;
Men fnart p molnets fpnda fegel
Och vattu-nymfrens klara fpegel
Du fknker ofs din bildP nytt. -

Fifkande med ljufler vid blofs. Sdens trfkande och

kaffning. Des berm ffom mennifkans frnnifta
nring.
Se Sveas fner ! lren vrda
Er himmel och er fofter-jord. -

Hon nekar er at frukter fkrda

Som lyfa p de lckra bord,
Dr ltjan fig i vlluft drnker. * 3
Men hon den rena fd ofs fknker -

Som alftrar ftyrka mod och dygd, %

Som odlad var i fria Stater, -

I Rom af Fabier, Cincinnater,

Af Vafar i vr fofterbygd.

Du, fom i deras fotfpr trder,

Med hgmod, landtman ! fe din lott,
I hrnad dina tappra fder
Til rikets vrn frn plogen gtt.
I dina dror Sverges fyrka
Bevarad r Lt andra yrka
Den falfka rans lga ftig;
Lt lyckans trlar rofvet byta:
I frid och krig, nr medlen trytas *

Man fer dem alla fka dig.

Alt
 Ju L. Aug. Ser T, Fr r 1786. 2o7
Alt fkapadt nu kring dig fig fkockar
Och vrdar dig fom jordens Gud.
Dit flt r hljdt af luftens flockar
Som prifa dig med glla ljud.
I dina fpr fig djuren trnga.
Knapt hinner du din lada ftnga,
Frrn behafvens hga rft
Frn alla fidor terfkallar
Och dig i pna bodar kallar
At dela fkrden af din hft.

Nr ymnoghetens horn du gjuter

. Frtrodt af Hften i din hand,
Betalar du det fkydd du njuter,
Din fkatt t Kung och Fofterland.
* Men jorden fom din mda krner,

Hvars gifmildhet du tackfamt rner

Af dig det frfta offer fr.
Ur dvalan vckt hon fer dig ter
Med pnad hand fom regna lter
Des ljufva hopp fr nfta r.
Landtmannen, ffom en fanfkyldig Vis, liknad vid
Frfynen: -

Han i fin omkrets verkar lika

Har mer at gifva n den rika.
Hans fverfld, den uflas hft,
* * r med en fparfam lefnad vunnit.
- Hans kunfkap har fin mognad hunnit
Och fprider fig i rd och trft. ,
Hans
208 Sv E N s K E PAR N A s sE N,

Hans hfi-arbeten, ffom flngfel, rdning, m. m.

Hans omforg fr framtiden, genom uppnrkfamhet
p vdrets oinfkiften. Hans vrd om fit hus. Ml
ning af et landt-brllop: en hufvudfekelig del af
et Hfl-qvde, och, fom nog nrkes, fven f af
Frfattaren anfedd. Men mnne icke jag vil blott
frga mnne icke jufl fmuna mne kunnat in
frlifvas i detta ffom krleken i Vr- Qydet, jag
menar lika vlendteligen, och med lika frdel ? g
tenfkapet, betraktadt, ffom det br, i affeende p
des dyrbara frukter, men fom ka behofven, detta
frfa behof, dem Hflen allena tilfredsftlier, gif
ver mig anledning til denna reflexion. En frbere
delfe drtil hade kunnat anbringas i brjan af Qv
det, p et ftt fom lagt grunden til intereffet under
fortgngen draf, och brllops-gldjen med den f
ver inbrgningen til flutet, och fiedes vid det gon
blicket affena Hften, intrffa, d Naturen p fl
ten icke vilar annat n frdeller. Men detta r et
infall, fom jag blott nmner, utan at vga, i detta
des omogna fkick, framfllla det til Autorens behjer
tande i fall af en omarbetning, hvartil et f ymnigt
fnille ej faknar frrd. Nrvarande mlning r imed
lertid et af de intereffantafte flllen i Hll-Qydet,
och kan beqvmligen hr infras.
Hvad Gud til men klighetens
fgnad
Af Hften frs med fpel och dans,
Af Krleken och Dygden hgnad,
Som bda fft hans myrten-krans?
* Se ungdomen fig hoptals hfva *

Och gubben p fin krycka ftrfva

At flja gtenfkapets Gud!
Hvad gldje hos var landtman brinnr
- - Som
 *

JU L. AU G. SErr. Fr R 1786. 209

Som mlet af fin nfkan hinner,
Hvad ofkuld hos hans unga brud !

Som Himlens dotter, Hften flfer

Sit fverfld fr denna tid.
Hon jordens trogna fner lfer
Utur det ok hon fft dem vid. i

Den frfta hgtid verlden firat,

- Den jordens frfta blomfter firat,
r terkallad i vr bygd,
Dr lika hg han n betraktas , ,
Des lfte lika heligt aktas
- Och njet hljs med lika blygd.
Brjan af Qvdet, uprepad vid flera vigtiga tilfllen,
uprepas med dubbelt eftertryck hr: * * *

Til Hftens ra gungom vnner! #

En mor fr gta krleks-ro,
- Hvars eld ej Aftrilds vingar brnner
Men lyfer i et ftilla bo.
Vrt unga par r dit ledfagadt.
Alt annat minne r frfvagadt,
Det brjar lefva frft i dag:
Nr det fin port fr verlden fluter,
Sit nya herra-vlde njuter
Och ftiftar dr fin egen lag.
Hflen, diger af Vintren, lper omkring i fkog och -

mark och ropar och ber alt hvad anda har at i tid
fkydda fig fr den grymme fonen hon br i fk
tet och i hvar flund r rdd at framfda!!! Flytt
foglarne lemma ofs. Det heter til deras fkara:
- - Du

21& Sv EN s k E PAR N Ass EN,

Du flyr vid Hftens frfta gny!
I moln fom flocktals himlen hljas
Vi dig med gat harmfne flja *
At ej p dina vingar fly.
Jagtens grymma nje. Skall efter odjur. Vid fy
men af vargens och rfvens ofrd fkyndar fig Skal
den med fina vnner til hyddan, och lednnar t
Hjelte fngaren at prif krigets fala. ... Men fven
den flilla hyddan mflefnart lemnas:

Ofs ftaden kallar i fit guy, -

At fig med tyngda forger hmna *

Ju lngre vi vr brda fly.

nnu terfr likvlet landtnje at njutas,

nnu vi junga Hftens ra
fom bjuder ofs uti trgrden,
Hvars mogna frukt, at enfam prifas i
Bland gallradt lf i dagen vifas
Och hand och ga mfom drar.
Men nu inbryter frdelfen med kraft, och denna
fifla tafla af Hften r i min tanke den, fom bft
tl jmfrelfen med Frfattarens andra Landtqvden.
Hvad fkal jag drutaf utvlja? I frtrytelfen, at icke
kunna fkilja ngot drifrn, utan at med lika begr
anfe det friga, intager jag den hel och hllen n
da til Qvdets flut, nflan ffom et litet frfkildt
poem fver Efterhften, fom jag blott omtrycker.
Frgnglighet! din fkugga hljer
Vr vackra lund, din bild r tryckt
P
 Ju L. AU G. SEPT., FR R 1786. 21E

P grs och lf dr gat fljer

Dit hrjande, din mrka flygt.
Hvar r det, fom du ofs ej tvingar
At fe din hamn? p vdrens vingar
Du dina bleka offer fr.
Vi ffngt fkynda ur dit fkte,
En pnad fyn af dagens mte
Dit djupa intryck ej frftr. -

Kom d, at all din fafa mla;

Du fver ofs ej mindre rr.
Hvad fvaghet, at en bild ej tla
Hvars verklighet ofs freftr!
Kom d, at i din famn ofs fnka:
Lt Hftens floder jorden drnka,
Lt vdrens ifver flita fkyn
Och jorden i fin grund frftra;
Kom ddens dotter! fyll vrt ra
Och tryck din tafla til vr fyn.

Hvad ndrad utfigt, nr vi vakna!

I gr en ng, i dag en fj!
Vi trakten kring vr hydda fakna
Som fer fig flyttad p en .
Alt lefvande har undanflyktat.
Vr rika Hft fit lopp har lyktat
Och fett fin mantel kldas af;
Vr park dr fift hon fkyddad blifvit
Et forgligt offer henne gifvit
Med flda qviftar p des graf.
O Med
212 Sv EN s K E PARNA s sE N,
Med affky dagens fackla haftar
I loppet frn en hrjad trakt:
Det fken fom hon p ryggen kaftar
Ger blott tilknna mrkrets magt.
Det med vrt hela vfen blandas,
Det fyller kretfen dr vi andas
Och p en gng vr tankas rymd.
Hon i naturens chaos dragen
Af lika vanmagt r betagen,
Bland ddens bilder undanfkymd.

Knapt vra gon fammantryckas

At fly en ftund vr forgfna hamn,
n med frfkrckelfe vi ryckas
Ur dvalans ffngt fkta famn.
En ftorm fom jord och himmel hvlfver
Ofs faller an, vr hydda fklfver
Och hotar at begrafva ofs.
Kring negden dr hans ilar rafa,
Med brak och gny, en almn fafa
r lyft af nattens bleka blofs.

I oron fom beftndigt vckes

Och fjelf fit gift begrligt nr ,
Vr tanka ut p hafvet ftrckes
Och fkeppen fer fom kroffas dr. -
Hr fer man dem mot himlen hfyas, -

Dr, i en pnad afgrund qvfvas,

Och hr, mot klippan fnderfls.
Man fer med uflingar belaftadt
kEt
Ju L. AU G. SEP T., FR R 1786. 216
Et vrak frn vg p vgor kaftadt \ *

I tufen fpilror fift frgs. -

Vid dagens fken, af vdrens yra

Vi fe p jorden lika prof,
Likt hafvet, hvart vi gat ftyra
r fltet hljdt af deras rof.
Hr ro vallar fverflutne,
Dr, tak och ftngfel nederbrutne.
Med rttren op ur jorden ryckt
En tall r fld och vgen fnger,
Med lutad fam en annan hnger
Sin brutna topp fr vdrens flygt.

Men p den jord de nu frda

Och lemna tom och mrk och vild,
Vi fe med undran jordens grda
Som glder ofs med vrens bild.
S fkal i lderdomens ken,
Nr gat fkyms af ddens tcken
Et ljufligt hopp i hjertat gro;
Vr anda ur fit fngfel ftrfva
Och i oddligheten fvfva
At njuta hennes guda-ro.

O 2 - III.
 **

214 Sv EN s K E PARNA ss E N,
III.

DEN 19 AU G. 1786, -

o M M o R Go N EN *).
RE"N dagen helfar ofs, men natten vra brft
n med fin tunga reagt betcker.
n fakne vi den blick, n hres ej den rft
Som vrma, ljus och lif i Svenka hjertan vcker.

O sMNENs Gud! uti din famn

Vr Konung hvilan terfinne!
Re'n Ryktet flyger kring med dnet af hans namn,
Men lugnet hljer n hans knflor och hans finne.

GN, flla Drmmar, I, fom fvfven kring hans fl,

Utaf hans flutna ga fedde!
Som mlen fr hans hog vr gldje och vrt vl,
Ej dens befvr, fom dem beredde. -

MED edra glada bilders flock

Befvren, forgerne frjagen,
At han af er ur dvalan dragen
M fina tyngda gonlock
Tillika pna f fr njet och fr dagen!
3 * # #

DE

- #) Fr fent gare af denne och flj. Artikel har jag

ej kunnat brja Qvartalet drmed, fom bde m
uet och nyheten hade fordrat.
 JU L. AU G. SEPT., FR R 1786. 215
De flytt, de redan flytt, de troll fom lgrat fig
Vid brjan af hans ftolta bana:
Split, Hgmod, enfkild Vinft mot GUSTAF frklarade krig;
Han fg dem, han kom och han van, de flydde fr Se
grarens fana.

I NITETs drgt fig Egennyttan dljde,

Des tunga ropte: Fofterland.
Men Sannings ljus i GUSTAFs hand
Igenom larven brt och blygflen trollet hljdes

EN lga, tnd i afgrunden,

Oenigheten kring ofs fpridde;
En vn frfakade fin vn,
En fon emot fin fader ftridde.
Men bfvande vid Hjeltens rft
Des hnder afgrunds-facklan flla.
Han knyter hop millioner brft
Och tvingar dem at blifva flla.
x - -

UPHJD p axlarne af en frblindad tropp

Gick Hgmod fram med Sjelfsvld och med yra,
Uplyftande fin arm, uti frmtit hopp
At f regerings-tmmen ftyra,

MEN krlek fr en fofterbygd

Frfkjuta fes den djerfva fvaga;
Hon ndgas bud af Vishet taga
Och Sjelfsvld flyr med harm och blygd.
O 3 OcH
216 Sv EN s K E PAR N A s sEN,

OcH Medborgsmannen denna dagen

Med gldje vljer, Thronens vn,
Den ran til at lyda lagen, -

Fr friheten at trampa den.

# , % - :k

DE flytt, de redan flytt, de troll fom lgrat fig

Kring brjan af hans folta bana m.m.

DE flytt, men n en forgfen hr

Fr GusTAFs fyn njet fkymmer.
n ngon ufling fins, hvars qval hans hjerta tr,
n tynga p hans fjl regeringens bekymmer.
23 *}= *}

O DU, fom fr Dit Rikes ra

Upoffrar lugnet af Din fil!
Mins under mdan fr vrt vl
At vra brft Dit vl begra.

OM Spirans omforger i gr
Dig fljde in i nattens fkte,
M fllheten i vra fpr
I dag bli Dina blickars mte!

OM ndens fuckar ngon gng

D frade Dit mma ra,
S m Du endaft njets fng
I dag af vra lppar hra.
M
 Ju L. Au G. Se PT., FR R 1786. 217
M tackfamhet i offer-drgt
I dag fig til Dit altar vga,
Och vra mma fuckars flgt
Uplifva offrens helga lga!

IV.

DIvERTIssEMENT
D KoNUNGEN LADE HRNSTENEN
VID BRAHELUND *), ,
DEN 19 AUGUsTI 1786.
*=

Perfoner:
Vulcanus.
Njet.
Stllets Skydds-Gudinna,
Chor af Cycloper.
Chor af Njen, Herdar och Nymphur.

CHoR AF CycLoPER.
SKYNooM at fr verlden tyda
Magten af Cyclopers hand:
Skyndom at fr Gudar pryda
Boningen af denna ftrand,
O 4 CHoR

") Landtegendom, mellan Haga och Ulriksdal, den

Hans Maj:t rnr inviga t Sit enkilda lugn.
 -

213 SvE Ns K E PARNA ss EN,

CHoR AF NJEN.
Skynden at ert vlde fva,
Hgnen; prydn denna lund,
Dr fr fnillet ngon ftund
Gldjen fkal bekymret ffva;
Skynden at er ftyrka prfva,
Fftom deffa murars grund.
\

EN Cy CLoP.

MEN t hvem fkal denna pragt,

Detta Slott . . . -

EN ANNAN,

Tr hnda Frja
Stundom frn fin gudoms magt
mnar hr at oknd drja.
-

EN ANNAN,

Kanfke dljes 3uno dr,

Nr hon Gudars thron frfakar.

EN ANNAN.

Eller hvilar Pallas hr

P den fkld fom Riken fkakar,

CHoR AF NJEN.
Skynden at ert vlde fva m. m."
-~~~~

VUL
 Ju L. AU G. Se PT., FR r 1786. 219
VULCANUs til den frmfta bland
Njena.

GUDINNA til hvars bud jag leder

Den fkara du fer flja mig!
Om t din lngtan jag i dag min hjelp bereder;
Lt ock min nfkan rra dig,
t hvem fkal denna boning egnas?
Hvad bda deffa glada ljud?
r det i Himlens krets t ngon oknd Gud?
r det t ngon Kung af hvilken jorden fgnas?
NJET.

Mot morgonrodnans trakt vid Mlarns hga ftrand

Dr han kring Agnes ns ock Birgers murar bjes,
Du fer, Vulcan, et Slott, fom prydt af Konftens hand
P klippans tyngda rygg mot molnen driftigt hjes.
I detta Slott af rans ftrlar hljd
Du fer en Kung med Vafars Thron och Spira
Vid tvngets hghet fft, af evig vrdnad fljd,
Ta Sverges offer mot hvars folk hans lagar fira;
Men ock fr deras vl i ndens forgfna tid
Hur fer du dr hans mhet bfva ? -

Och faft hans hjerta fylls af dygdens flla frid,

Bekymret kring hans thron och fr hans tankar fvfva.
Frn Hufvudftadens ftolta Slott
Jag bygger famma Kung en hydda,
Dr han af omforg trtt och njd at fva godt
Fr tas af gldjen mot fom fkal hans hvila fkydda."

O 5 . ARIA.
22Q Sv EN SK E PARNA s sE N,

ARIA.

Vrden, Lekar, Ljen, Frid!

Detta rum, fom jag bereder,
Dr en gng frn mdans tid
GUSTAF gr at fka eder.
Skingren med er andedrgt
Alt det qval fom lifvet tvingar;
Och lt kring den mur jag ftrckt
Svfuingen af edra vingar
Jaga bort bekymrets flgt:
Lt, f Floras hand betckt,
Blommor hr kring fpiran knytas;
Och ibland i herda-drgt
Manteln utaf eder bytas:
Lt, frn vrdnans ledfnad fri,
Oron hr hans tilflykt fkona;
Om bland er han br en krona,
Lt den blott af rofor bli.

Lten friheten och ljet

Flja hr hans hvilas dag;
Och i edert falla lag,
Nr Behagen lifva Njet,
Lten Njet ge behag.
CHoR.

Nr Behagen lifva Njet, m. m.

VULcANUs.
Cv cLopER! fom mit vlde fren
Och ftyrens af min flggas ljud,
JU L. Auc, SEPT., FR R 1786 221
Frfamlens, min befallning hren
Och tagen eder herres bud,

EN CycLop.

Befall. Sg, fkal vr kunfkap prifas

Af ngon gynnad Guda-magt?
\

EN ANNAN.

Skal jordens dolda rikdom vifas

I famling af en ovan pragt?
EN ANNAN,

Skal Jofurs tordn ter loftas?

Vil Gudars Far i vredens dag,
At bergets klyfda hll fkal kroffas
f nya viggars tnda flag?
VULCANUs.
Ar i a,

Ur jordens fkt des fkatter tagen, *

Och, prydande en helgad plats,

Cycloper! lyften op i dagen
P denna grundval et palats.
Lt verlden all er konft f rna
Och finaken konftens verk frfkna.

Om vid en ddlig lyras ljud

Man frr fett marmorn lydig vara, *

Hvad prof fkal ej er magt frklara

Nr den begrs af Snillets Gud?
CHoR.
 - -

222 SvE Ns K E PAR N A s sE N,

CHoR AF CycLoPERNE,

Skyndom at fr verlden tyda

Magten af Cyclopers hand:

Skyndom at fr Gudar pryda

Boningen af denna ftrand.
NJET.
Ar i a.

Du fom fordom enflig hgnat

Deffa fkogar, denna trakt,
Dr din dolda Guda-magt
Sig i feklers tyftnad fgnat!
Om min flock fom famlat figs
Dina Nymphers antal ker,
Om jag hr din ftillhet fker,
r det ej at fra dig. -

I dit Rike du ej nekar

Ungdomen, Behagens tropp,
Gldjen, Ofkulden och Lekar
At fl deras boning op.
Tag vrt offer denna ftunden,
Gilla vra tidsfrdrif,
Fr vrt flfkap pna lunden,
Til vrt Tempel helga grunden,
Skydda den, och fynlig blif.

SKxps- GUDINNAN, viftar fg.

AF hvad ljud fom kring mig fkalla?
r jag i min grotta vckt?
HVem
 Ju L. Au G. Se PT., FR R 1786. 223

Hvem r du i Vrens drgt, *

Som mig med en rft hrs kalla,

Liknande Zephirens flgt?
NjET.
Jag r Njet, At mig fkydda *

Kungars borg ej mgtig r: -

Likfom du, en menls hydda

r den friftad jag begr.
SKYDs-GUDINNAN.

Denna negd, du Frjas like!

r hvad Himlen knkte mig.
Dela den. Mit lilla Rike,
Som mit hjerta, tilhr dig.
NJET.

Fr en Kung, fin famtids ra,

Som ifrn fin hghets tvng
nfkar hinna ngon gng
Gldjens enfald mera nra,
Vckte jag dig med min fng,
At en bonings-rtt begra.
SKYDs-GUDINNAN.
Du o.

Evigt jag i mit frvar

Tar de murar jag fer byggas,
NJET.
Mtte deras omkrets tryggas
~~~~
Fr de forger lifvet har !
-- - - * SKYDS+
 svenske PA RNA s sE N,
SKYDs-GUDINNAN.

Hr fkal jag hans fillhet hgna.

NJET.
Jag med lek hans hvila fgna.
- (Tilfammans). - * - *

Och, frente hvart han gr,

Skingra knflan af all fmrta,
Kalla Friden til hans hjerta
Och Behagen i hans fpr.

SKYDs-GUDINNAN. *

I DET tyfta lugn jag njutit

Under tidehvarfvens lopp
Har fr mig et lfkadt hopp
Med den dagen lnge fkrutit
Som omfider runnit op."
Han fynes, denna dag, och re'n til deffa frnder,
Dem tyftnaden haft i frvar,
At lifva denna negd den Konung ndtlig lnder
Som mnet fr min lngtan var.
Jag mottar i mit hgn fom ortens Skyds-Gudinna
Det Slott hvars grund han i mit Rike lagt.
Inom des falla tak fkal oron aldrig hinna
Och kring des trygga mur fkal Friden hlla vakt.
Sen han p Vafars Thron en villig dyrkan fkrdat
Och trttas af den glans hvari man honom vrdat,
Nr
=--

JU L. Ago. Serr, Fr r 1786 225

Nr fundom af mit lugn han gnablick begr *
Skal han, af krlek fljd, f mta Njet hr.
Hit fkal, hvar gang han flyr at hr fin hghet dlja,
Vlgerningarnas ro hans hvilas timmar flja, - i

Och fkild frn fpirans tvng, hvars pragt ej nalkas mig, -

Hans hjerta til fin ln fa fritt betrakta fig.

En hgre Guda-magt fom fkyddar Hjeltars den
Och fr til minnets borg de namn hon frlft frn dden,
Med tackfamhetens hand hans dygder teckna fkal
Och vrda GUSTAFs namn vid deffa murars fall.
Ofs hr det endaft til at nu hans nikan tyda,
- At helga denna park och denna boning pryda
Dr GusTAF frn fin thron och vrdnads-offrens lof
Som enfkild blandas vil uti Behagens Hof.
Aria.
Samlens Lekar, Luft och Ljen !
Och du! frmft bland alla Njen,
Frihet du forn ger dem lif,
Fften hr er vna fkara;
Detta rum fkal evigt vara
Egnadt edra tidsfrdrif.
ALMN CHoR. -

Samlens, Lekar, Luft och Ljen m. m.

NJET.
Ar i a.
Ach, Fria konfer! I, fom lyden
Min rft fom kallat er i dag!
Med tckhetens och fmakens drag
I eder bygnad ftyrkan pryden.
226 Sv EN s K E PAR N Ass E N.
* Gn, fren til fulkomlighet
Det verk fom ftyres af ert gille,
Ren verlden GUsTAFs dygder vet;
Men fjelfva hvilan af hans f:ille
Br tecknas med oddlighet.

ALMN CHoR.

G, from til fulkomlighet

Det verk, fom fyres af vrt gille.
Re'n verlden GUSTAFs dygder vet;
Men fjelfva hvilan af hans fnille
Br tecknas med oddlighet.

Kom, fljom GusTAF n vid handen

S lngt nnu vrt Rike nr :
En annan Gud vid Haga ftranden
Mot honom ren til mte gr.

Ur hyddan den han tertager

Han gick at vinna evigt namn,
Och mts nu dr af rans lager
Den ftund han fkils ur Njets famn;
 ju t. Aug. SEPT. FR r 1786. 227
V,

Hs TAR NE oc H FLU G A N.
- FABEL *).
EN vagn af flera hftar dragen,
Men hftar fom med mda g
Och hafva fkjutfat hela dagen,
Ser dem til flut ej mer frm
Och nedanfr en backe ft
I trots af Herrn fom hjer magen
Och ropar: Kufk! kr p, kr p.
En fluga med ej mindre ifver
Mot kufk och hftar vpnad r,
Hon mfte enfarn ha befvr

Och flyger hr, och flyger dr,

Sig ingen ro och hvila gifver
Frrn hon faken fer i gng
Hvaraf hon ran fig tilfkrifver.
Hon hftarne ej varfe blifver
Som vagnen dra, faft ej i fprng,
Och blott begrt en fund at flmta
Och krafter under refan hmta.
~~

LIKs i alla fkrn en fjfkare man hr

Som ran egnar fig af andras dla mda: -

At dmma af hans prat han hela verket fr,

Faft han drvid ej annat gr
n hinder och befvr och harm och ledfnad fda.
===ss* ***==== VI.
*) Uplft i Svenfka Academien. Frfattaren, Hr, Gret
ve Gyllenborg, behfver knapt nRanas,
- P -
223 Sv EN s K E PAR N Ass E N,

* VI.
GUL DET s v L DE. -

Imitation af Anacreon *).

SvRT r at ej af krlek rras,
Men lika fvrt at lfka tras.

Hvem r fom mmar fr dit qval?

- Hvad gr din trohet fr Corinna?
En annan gr at henne vinna
Med offer af et Capital.

FRDMDA Guld! den dag ur jorden

Du grfdes op, den dag r vorden
Fr alla fekler grym och hrd.
Straxt fg man tndas krigets lga,
Naturen utan all frmga
At rcka ofs fin hulda vrd.

EN niding tecknad med din ftmpel

Tog Hjeltens rum i rans Tempel.
Du fknkte heder, fnd och namn.
Man fg i Gudars glans och lycka
En Midas under fttren trycka
Den nakna menfklighetens hamn.

EJ nog at du vrt de fkiftat,

Du fl och hjerta har frgiftat.
- - Frn

*) Af famme Frfattare fom freg. Artikel. Anled

pingen gaf den fverfttning utur Anacreon, fom
finnes uti frra Qvartalet af Sv, Parnaffen, fid. 173
 Ju L. AU G. SEPT., FR R 1786, 229
Frn denna tid ej ngon vn 3 .
Ej ngot famband mellan brder.
Et frtande begr frder
Den matta dygd fom andas n.

MEN jag dig dock frlta ville

Dit vlde fver vett och fnille
Och all den laft du hlja kan ;
Om ej ur afgrund, til vr nefa,
Din magt du fven hunnit refa
At blifva krlekens tyran.

VII.
*
TAL - -

oM SvENSKA VITTER HETENS FRAM

TIDA UTSIGT, -

HLLET FR K. VETENSK. ocH VITTERH, SAMHL

LET I GTEBORG
-

den 24. Jan. 1786 *). - -

M. H. Det har nHan blifvit en lag, vid fdana

tilfllen fom detta, at frorda om fin egen ofkick
lighet. Det r, i min tanke, et litet fvek, frltligt
d det lyckas, af Talarens egenkrlek, hvarmed han
fker det f ljufva njet at fvertyga fine hrare
om vederfpelet; men om deffe, fom frmodligen
- P 2 - of

*) Jfr. Nyheterne i Frfta Oyart, Art. Gteborg. Det

infres enligt lfte drftades, utan vidare pretell
fion eller frbehll,
-239 Sv EN sKE PA RNAs sEN,
oftaft hnder, ndgas taga honom p orden, hvar
til tjenar i det fallet en urfkt, fom icke en gng
har den meriten at vara upriktig? D I, M. H.,
behagat kalla mig, och jag, ehuru mera affkyl
dighet n bjelfe, tagit mig at p denne dag infr
Edert vrda Samhlle tala, br jag vl icke vara f
aldeles ofkicklig drtil, fom jag efter bruket borde
frklara. Men icke vnten I, och detta frord haf
ven I redan fknkt mig, at genom mig afbrda
Eder en lika f fventyrlig fom prisvrd frbindel
fe. En dag fom fknkt ofs en GUSTAF DEN TRED
JE, uphofvet til vr nrvarande lyckfalighet, af
tolka gldjen af en fdan dag, at tolka den vrdigt
Honom, vrdigt et vittert Samhllefom af Honom
fkyddas: vifferligen fordrades drtil en mer n van
lig flyrka och vltalighet.
I knnen alle, M. H. dyrden af detta tilflle.
Jag lfer i allas Edra gon de knflor af vrdnad
och tackfamhet, fom denne dag naturligt vis up
vcka br och fom hvar och en af Eder n{kade
fven med orden kunna uttrycka. -Vid denna Eder
finnes - frfattning tillten I fr denna gngen
Talaren hvila. Edert Samhlle, M. H., r en
ibland de vackrafte frukterne af vr flore GUsTAFs
blomflrande Spira. Detta Samhlle har gjort Vit
terheten til et af fina flora freml, och br icke
,utan omforg betrakta fven des tilkommande fkep
nad hos ofs. Tillten, at jag ffler mig vid detta
mne. Svenfka Vitterheten r Lovis As SoN myc
ket frbunden. Tillten, at jag vifar, huru hgt
denna mtliga gren af vr Literatur, under et f
dant hgn, nnu torde kunna updrifvas; med et ord,
at jag fker vila Eder Sven/ka Vitterhetens framti
da utgt. -
* * In
 Ju L. AU G SEPT. FR R 1786. 231 -

Intet folkflag, M. H., dr Vitterhet florerat,

har med mera framgng, med mera naturlig fkick
lighet denfrnma idkat, n Grekerne. De togo hen
ne utur vaggan, och updrogo henne til den mog
na lder, af flyrka och behag, fom f hennes fy
ftrar, de andre Vetenfkaperne, nnu upntt. Hos
dem bre vi fledes fka de frfia anledningar, at
giffa ofs fram til vra Sng-Gudinaors tilkomman
de den.
Natur och lycka hade frent fig, at dana detta
folkets fnillen fr Vitterheten. De lefde under et
luftfirek, det angenmaffe p jorden och nllan f-
dant fom vi gerna freftlle ofs et land, dr Olym
pen, Cytheren, Helicon och flera defla med Gu
domligheter befolkade orter ligga. Des qvicka och
Jjufliga inflytelfe, jmte den vackrafte Natur, verkade
en lillig inbildnings-kraft, rika och behagliga knflor.
Et flort bevis om climatets lyckliga verkan drfl
des r, at de nyare Greker, oaktadt flere feklers
trldom och frtryck, nnu behlla detta qvicka och
knflofulla lynne *). Det underhlls af fjelfva Re
ligionen, fom var full af finrika bilder och lyfan
de ceremonier. Tnkefttet, under fria Regeringar,
gde hela fin naturliga kraft, och var lngt
ifrn den enformighet, det altfr fldade fkick, fom
oinfkrnkta vlden medfra och fom flnger utfig
ten af f mnga cknda flt, dr fnillet med fr
del kunde vila fig. Den befindiga tllan imellan de
tfkilliga fin Stater, hvaraf Grekeland beftod, hll
finnena i beffndig verk!amhet och gaf anledning til
ftora hndelfer, gerningar och dygder. Skalden el
ler Oratorn deltog i deff genom blotta fvervigten
1 3 - af
*) Se Brefvet om de Nyare Creker uti Sv. Parnaffen *

fr 1785, fid. 8 och flj.

232 Sv EN sK E PA RNA ss E N,

af fit fnille. Tvrtei krigs-fnger frde en vack

lande hr til en tydelig feger *). At befjungas af
en Pindar, var en ra icke mindre efterfrfvad n
fjelfva den lyfande fegren vid de Olympifka Spelen,
Och hvem vet icke, at den flats-fluge Philip i Ma
cedonien mindre fruktade hela Athens magt, n
Demofthenir vltalighet, fom upbragte hela Grek
land i gevr emot honom? Det betydde ngot, at
vara gynnad af Muferne i et fdant land. Des
utom hllos rligen offenteliga tflingar imellan Ar
tifterne, Man firmmade drtil ifrn alla kanter,
och de fegrande krntes i fyn och med bifalls-rop
af hela menigheter. Det br ej heller frtigas, at
Grekland lg nflan i medelpunkten af den uplyfta
verlden: Grekerne befkte flitigt de lnder, dr Kon
fler och Vetenfkaper odlades, de infamlade deras
kunfkaper och gfvo dem fnart det nya och frbt s
trade fkick fom utmrker alt hvad fnillet vidrrer.
S gynnad af Naturen, bitrdd af flyrelfen och tn
kefttet, och omngifven af fin tids ljus, fan Skalden
et fprk fr fig, fvarande mot hans knfla, fvaran
de mot det bruk, han draf ville gra. Sprket,
M. H., r, fom lngefedan blifvit anmrkt, et tro
get aftryck af en nations lynne och feder; men den
fom blott kuner Grekerne och deras handlingar
genom andra fprk, freftller fig ej fknheten af
deras, det fulkomligafle fom blifvit taladt af men
nifkor, Hvilken frihet, hvilken rikedom, hvilken
harmonie, flyrka utan hrdhet, ljuflighet utan matt
het, prydlighet utan konft, enkelhet utan lghet!
- Blot

*) Ngre af deffe Snger ro nnu i behll. De fkulle

fga underverk gra i vr tid; men Lacedemonier
ne, fom af dem upeldades, frftodo en halfdra
gen ande af hjelte-fraket, - -
 JU L. Au G. SEPT. Fr R 1786. 233

Blotta namn p perfoner utur detta fprk hafva en

klang, ngot intagande, fom voro de enkom dana
de fr en harmonifk meter. Och fdant borde, utan
tvifvel, det land, det folk och det fprk vara, fom
gifvit verlden en Homerur, den flrfle Skald fom
varit til, och hvars like frmodligen et lika af Natur
och omfndigheter gynnadt land endaft frmr gifva.
M. H., frebrn mig ej, at hafva tillagt clima
tet fr mycken del uti Grekernes Vitterhet. Det
r vift, at Naturen dr var utomordentligen vacker.
Och med lika ovanlig omforg fkte fven Greker
ne utveckla och frdla henne. Drupp fyftade,
hvad mennifko-figuren betrffar, deras flndiga f
ningar uti fktande, brottande, fimmande, fom be
fordrade vighet och flyrka; deras ltta och lediga
drgt, mera lmpad at vifa frdelen af en vacker
vxt, n at pryda denfamma, fom ofta fker p na
turens bekofinad; deras enkom inrttade almnna
fpel, dr man tlade om fknhetsprifet, m. m. *).
Konfinrens ga vandes fledes tidigt och vid alla til
fllen at fe mennifko-figuren i des fulla flyrka och
behag, hvaraf han gjorde fig en nnu fknare ur
bild, hvilken, genom fenare tiders vekligare lefnads
ftt och i andra lnder frlorad, af nyare Konfln
rer mfle fkas uti de Gamles illa medfarna copior
draf. Flyttade utom Grekland, hafva Konfierne al
drig efter Naturen frmtt gifva fina arbeten den
flmpel afideal fknhet, fom de dr gde och ford
na minnesmrken nnu rja. De Gamles fregif
vande, at Minerva fjelf hade utfett Grekernes bo
P 4 nings
*) Deras omforg i detta affeende gick nda til bar
bari, jag menar bruket at utkafta fina vanfkapliga
barn, hvilket en bland Chriftna folkflager lyckligt
vis okand philofophic och gelfve lagarne dem tillto.
234 Sv EN s K E PAR N Ass E N, -
*

nings-plats, var fledes ngot mer n en blott digt,

och vifar tydeligen, hvad de fven felfve tileg
nade et Climat, i hvilket allena vr inbildning tl at
fe Apollo, Muferne, Venus och alla Behagligheter
fdde och viftande. Naturen ytrar fig dr nnu f
liflig och fkn, ehuru vrdsifd, at den vcker re
fandes frundran. Men at likvl de nyare Greker,
f i detta fom mycket annat, f lngt afvikit ifrn
fina frfders frgd, vitnar icke allenaft, at alt har
fin period, men fven at Styrelfe och Religion i
kraftigafle mtto med climatet deltaga uti Vitterhe
tens och Vetenfkapernes tilvxt eller frfall.
Hos andra folkflag har Vitterheten med mer och
mindre framgng blifvit yrkad, alt fom likheten med
det lyckliga Grekland, hennes rtta fdernesland, hos
dem intrffat. Frn Grekland fortplantades hon al
drafrft til Italien. Hon fyntes dr vl trifvas, men
dock mrktes, at hon var frmling. Principen af
de gamle Romares Samhlle var inkrktnings- och
herfke-lyftaad. Vitterheten fvades mera til pryd.
nad och at hrma Grekerne, fom genom fina kun
fkaper och fin fmak rdde fver fine beherfkares feder,
n af verkelig nationel bjelfe Auguus behfde hen
ne, at ftadga fit nya vlde och draga Nationens up
mrkfamhet ifrn den frlorade friheten. Hon g.
de, under hans befkydd, fina vackrafte dagar i Rom,
Efter det fedan inbrytande barbariet och d hon flu.
teligen fven i Grekland ingen friflad mera gde,
flyttade hon ter til Italien, dr hon kraftigt be
fkyddad lfkade at terfinna fit andra fdernesland
och et fprk, ljufligt fom hennes eget, men olika
uti flyrka och vrdighet. Ledfen vid den Italienfka
vktigheten, gick hon fver til Frankrike. Hon fan
dr et fga harmonifkt fprk, men hos Nationen
* et
 JuL. Av G. SET T. FR R 1786. 235
et lynne, fom tflade med hennes frfle lfkares.
Frankrike blef nyare tiders Grekland. Sdan var
frukten af den lillighet, den omgngfamhet och den
befynnerliga aktning fr det vackra knet, fom ca
rateriferar denna Nation. Ingenfldes utom Grek
land hafva Behagligheterne lyckligare blifvit dyrka
de. Man fkulle fga, at de dr voro p nytt fd
da. Ockf gjorde man fig flitigt bekant med deras
urldriga mflerflycken: et ftt at dyrka dem, fom
de altid befynnerligen gillat. Den frie Engelsman
men kallade Sng-Grdinnorna til fin . Hns djerf
va tycke, Hans genomtrngande blick behagade des
f fkna. De frlto honom hans tvra feder, hans
buttra fprk, hans mindre angenma himmels-firek,
och lfkade at flja hans tankars driftiga fart, fom
gaf den nya och ofrvntade utfigter. fven Gra
tierne vederfakade ej den Brittifka fioltheten. Mera
fparfamt hafva de befkt Ty/Kland, hvars himmel
annars hgnat Sng-Gudinnorna, fom dr, i brift
af Gratiernes handledning, troget efterhrmat Natu
ren. Naturen, hg och fkn i det hela, frlorar i
detaljer vid en altfr noga efterapning. Men alt
hvad fnille och konft, utan Tckhets-Nymphrens
nrmaffe frtroende, kunna fladkomma, rjer fig
uti Tyfkarnes poefie. Man har velat igenfinna hin
dret i deras fvaflande fprk, fom ter vitnar om en
mindre felfflndig carater hos nationen. Emot
Ronflgaus princip; fom lter Mufiken bero lika myc
ket affprket, fom Poefien, hafva de dock en vi
da bermd mufik, den likvl knnare pf vara
1nera Italienfk n nationel,
Jag kommer nu til den Nordifka Vitterheten:
jag menar i fynnerhet den Sven/ka ; ty om Sng
Gudinnorna verkeligen befkt Norden, f tror jag
1 5 - 2t -
236 Sv EN s K E PAR N a s sE N,

at de lydt en kallelle fdan fom denna, knapt hrd

frn fler eller vefter:
I fom Parnaffen fett Barbarers nfte blifva,
Frfamlens, Skaldemr! i Nordens pna hamn:
Er fgring fkal behag t vra fjllar gifva,
Er ljufva vrma lifva
Den trga kldens famn, m. m.
I fanning, M. H., om frgan r om fprket, lrer
knpt ngot af de nyare i flyrka och vlljud kunna
fttas framfr vrt. Och r frgan om finak, f tor
de endaft Franfka Nationen drtiti vara lyckligare.
Men kanfke deffa ro vra enda frmoner, d vi
viljs jmfra ofs med andra Nationer i Vitterhet.
Och d f mnga lika vfendteliga briffa, kunde vr
Vitterhets framtida utfigt fnart vara afgjord, om icke
Konften, grundad p Naturen, vore vida rikare p
utvgar, n den # fom mter henne efter
fjelfkloka reglor.
D man betraktar Svenfka Vitterhetens belgen
het i jmfrelfe med den af frenmde Nationers,
vifar fig en fkilnad, fom br vcka fanfkyldige id.
kares bekymmer. Den ljufva himmelfka inflytelfe,
hvarom Skalde-lrare tala, ffom den frfta egen
fkapen hos en Poet, r i fjelfva verket ganfka phy
fifk, och beftr icke mindre i elimatet n i Skal.
dens upfoffran och organifation. Det nit, hvarmed
ngre fkt beftrida climatets verkan p fnillet, he
drar kanfke deras patriotifm, men icke deras kun
fkap i Vitterhets-Hiflorien frfarenheten vitnar emot
dem; och i alt fall re vi, i detta affeende, fmfl
lottade. Som en fljd hraf, vifar fig Naturen hos
ofs mindre qvick, mindre lefvande och fkn, n
hos
 /

Ju L. Av G. Se PT., Fr r 1786, 237

hos de fdrare Europens bebyggare. Huru fkulle
vr inbildningskraft, vra knflor, fom af henne
mfie nras, vara lika brinnande, lika qvicka och
ljufva? *

Ingen af de nmde Nationerne r ock mindro

omgngfam n fven den Svenfka. Det r genom
vxlade begrep, fom mennitkan hjt fig fver det
dumma djurifka tindet: p lika ftt mfle vra
kunfkaper fven fulbordas. Man kan vara en lrd,
til och med flug man i hyddan, men ej fkrpes
omdmet, ej frfinas knflorna, ej upodlas fmaken,
detta fr fkalden och artillen f oumgngliga verk
tyg, drfldes: det r en fljd af omgnge, af er
farenhet, af mycken och refleterad erfarenhet, fom
ej fllan faknas hos vra fnillen. De tro fig me
rndels genom blott lsning och knnedom af reg
lorna kunna blifva goda Poeter. Men utan en fli
tig upmrkfamhet p Naturen, frdeles mennifkan,
hinner man aldrig den hjd i konften fom utmr
ker original-fnillet, och utan famrd med flere tn.
kande och knnare aldrig den fina fmak fom gr
fnillets vrde och frfkaffar detfamma den agtning
det frtjenar. Intet exempel, tminftone nyare, kan
bttre beftyrka detta n Franfofernes. De ro fr
modligen det omgngfammafte folk p jorden: och
hos hvilket har finaken och Vitterheten hgre fli
git? Hit hrer detta folkets redan anmrkta befyn
nerliga agtning fr Knet, hvars naturligen qvickare
omdme och finak drigenom blifvit lockad at ut
veckla och formera fig. Var icke fven et Frun
tianmer fjlen uti det vittra Smhlle, hvars Arbeten
upvckte den goda finaken i Skalde-konflen hos ofs?
Men det r icke fver briften af fdana fruntimmer,
forn en Fru Nordenftycht, fjelf den ypperligaffe *
- Oill
 -

233 SvE Ns K E PARN Ass EN,

fom hr mfle klagas, men drfver at vre belef
vade fruntimmer i almnhet ga f liten finak uti
Vitterheten, ja icke ens et verkeligt tycke fr den
famma. Jag vil ej nmna, at detta tycke, denna
finak fven ibland vrt kn i Sverige r rtt
infkrnkt; ty jag tror, at det icke p bttre ftt
kunde hjelpas n genom fruntimren, helft i deras
lifliga lder. De gifva vl icke tonen i vra fl
fkaper, men vr upmrkfamhet hafva de i fin
magt, och d en ung Behaglighet, utan pretenfion,
men med urfkilning och finak, ytrade fig fver en
utkommen fkalde-fkrift, r jag fker, at man fkulle
hra ofs difcurera om vittra faker i andra flfkaper
n Academier och Samhllen. Men fdan r den vanliga
tonen, at den fom i et vackert flfkap vil uplf
den fknafte vers, fom ej r at ikratta t eller tmin
ftone ngot flygtig, mfle flatna fr fina kalla hrare.
Billigheten, M. H., fordrar likvl, at man ej
hos vr Nation m fka et utmrkt tycke fr Vit
terheten. Climatet r hrdt och landet fattigt. Den
frra omftndigheten frnekar vr carater den lif
lighet fom til deffa yrken hrer, den fenare gr
ofs en hufvudfak af omforgen fr vr brgning.
Hraf kommer utan tvifvel, at vre mefte difcurfer
i famqvm g ut p hushlls-render eller p lap
pri. Dr vra frfta behof ro flillade, dr flanne
vi, dr uphrer gemenligen vr fpnflighet, och om
vi d gre et fteg, at fka de vittra Nymphernes
bekantfkap, f r det fr et blott tidsfrdrif, et
pafft nje, fom fga eller ingen reflexion af ofs
fordrar. En gycklare, i hvad man kallar et godt
lag, en narraktig comedie, r ofs d krare,
n et raffineradt filles inrika lekar, fom vcka in
tet nje, dr de ej refle ras af clicrtanken. De
ibland
 ~

- -
*
-
%
Ju L. AU G. SEPT., FR R 1786. 239

ibland ofs, fom hunnit fkerheten af en behagli

utkomfl, finna f mycket nje i et makligt lefnads
ftt, at de ej vrda fka fig ngot dlare, och den
Rike knner ingen annan lyckfalighet.
Vrt lands affides belgenhet och ringa folknum
mer ro icke obetydliga artiklar, at upfra p liftan
af Vitterhetens frhinder. Genom den frra befv
ras f vl vr lrda fom vr economifka handel med
utlndningen ganfka mycket; och fom han desutom
uti intetdera affeende mycket behfver ofs, r det
ta et nytt hinder fr den ndiga gemenfkap, forn
hos de friga vittra Nationer, fom ligga nfian i
krets med hvarandra, ondeligen btat Vitterheten.
De lra fig fledes ej heller vrt fprk: och hvad
Vitterheten hos ofs drigenom frlorar, finner hvar
och en, fom vet hvad betydande drifjder ran r
uti en fkalds yrke. At fkrifva et oddligt verk, fom
fkal lfs af ngre f kunnige landsmn, r fr
mycket begrdt af et fnille, d hela des vlfrd of
ta p et fdant rbete mfie vgas. Men at fkrifva
det i hopp at beundras af hela Europa, hela den
uplyfta verlden; det r ngot fom kan gga, fom
kan uplyfta et fnille. Folkbriften i landet gr ock
villerligen mycket til faken; ty hvarje blott tnkan
de och fkrifvande perfon frutftter en vifs mngd
arbetande hnder, och ju flera deffa ro (de behf
- vas ingenftdes bttre n hos ofs) ju flere frfattare
kan landet hyf.
M. H. jag lemmar eder at efterfinna, huruvida
fdana hinder kunna afhjelpas, och i anledning dr
af Svenfka Vitterhetens framtida utfigt. Jag fruk
tar, at I ej finnen den fdan fom I den nfkade,
och at I vl lren urfkta mig, d jag ptlr, at hon
tminflone aldrig hinner den betydande hjd, at kun
- Il2
24O Sv EN s k E PAR N Ass E N,
na fttas i bredd med den Italienfka, Franfyfka och
Engelfka. Altifrn Chriflinas til vr tid har hon
blifvit yrkad, utan frdeles framgng. P en gng
har hon nu gjort ngra flarka fieg eller fnarare fprng,
om I tillten mig det uttrycket. Men jag binder et
begrep drvid, fotn jag rnar frklara. Franfyfka
finaken, fom beherfkat ofs i f mngahanda, har
ndteligen fven bengtigat fig vr Literatur, och
vi hafve fraxt velat likna vra mnfler. Men lika
fom Franfyfka bruk och feder illa inflmma med
vrt climat och carater, vgar jag pf, at det r
famma fak med Franka imitationen i vr Vitterhet.
Det har lyckats et och annat privilegieradt fnille,
at gifva ofs flycken uti denna finak, fom kunna
tlla med de Franfyfka. Men deffa granna produ
cter ro ej annorledes at anfe, n fotn rara vxter
med ytterfla forgfllighet updragna i goda orange
rier. De ro at beundra, mindre fr fknhetens n
fr raritetens fkuld oeh fr det de hos ofs kunnat
produceras. Mindre lycklige efterapare hafva dr
igenom blifvit mindre lycklige fkalder. De hade
kanke, utan at vilja vara franfylke, gifvit ofs ngot
fom hedrat dem och Nationen. Til all olycka har
man icke valt mnflren ur Franfka Vitterhetens gyl
lende tidhvarf, men fkyndat fig at efterapa det ny
modiga fladdret draf. Sledes har vr Poefie blif.
vit fldad och gran, innan fprket vunnit behrig
fladga; hon har gjort fprng, dem detta ej kunnat
flja: och vi ge fledes vitterhets-flycken, fkrifna
med bfla granfkning och finak, medan fprket i
almnhet fga vunnit eller kan vinna drvid, f ln
ge vi fakne en god inhemik, i fynnerhet Comifk,
Theater.
Frlten I, M. H., at jag p en f glad dag
vi
 -

Ju1. AU G. Ser T. FR R 1786. 241

& /

vifat eder en f fga behaglig utfigt, och hvilken,

on I finnen den riktig, mfie bekymra Eder, fom
i detta t Minerva och Apollo fmfldt invigda Tem
pel, med lika nit offren t dem begge? Jag br
icke vnta det, och fkyndar mig frdenfkul, at om
med Ederr,ochtminflone
mjeligt til flut dagen.
den hgtidliga fka frlika mit Tal

Ibland de flora omforger, fom fyffelftt vr hgt

uplyfte Konung, har ingen, i min tanke, varit vr
digare en Monark, fom -

Med fnillets ftyrka fver tiden

Med hjertats fver otack rr,

ffom en af vre nyare Skalder f vackert fagt,

n den at vilja gra ofs ter Svenfke. Fr flor kn
nare af mennifkan at brja en f vigtig frndring
genom lagar, har han brjat den med et bruk, in
frdt med Eget och des Hofs exempel. Den nye
kldedrgten, M. H. (mtte den altid erinra ofs det!)
pfyftar et f fort ndaml. Vi borde klda ofs
efter climatet, och vre kroppar tervinna fin ford
na flyrka, innan tnkefttet kunde tertagades ford
na manlighet. Ltom ofs flja denna vackra anled
ning, ltom ofs fven i vra njen, i vra vittra
yrken blifva Svenke! Detta, M. H, vil fga myc
ket mera, n jag tror mig p denna flund kunna
frklara. Men om jag kunde gra det, fkullen I
finna, at med alla de hinder Natur och omftndig
heter lagt vr Vitterket i vgen, gifves nnu en ut
vg, form fkulle kunna trfta ofs fver de tilflngda.
Vra mefta fkalde-qvden vitna om utlndfka tnke
ftt, utlndfka himlar, feder och bruk. Men hvad
hr jag, d denna ntkliga frndring hos ofs ti
mat ?
 - -

242 Sv EN s K E PAR Nss E N, -

mat? Kommande fkalder uphja en manlig Svenfk

rft at befjunga Svenfk Naturs frmoner och under.
Deras fnger likna henne, i enfald - fiyrka och hjd.
Sprket, af ofs bortvrngdt til fin framfyfka behag,
har tertagit fin medfdda art, blifvit gta Svenfkt
och behagar med vrdighet. De qvda vre gamle
Hjeltars berm fr et folk fom knner dem, och
har mod at likna dem. De frfaka ej, at funga
krlekens pris, men hvilken? icke den veklige fom
frfvagar bde finne ock kropp, men den ofrkrnk
te, den blyglamme, fom frdlar hjertat, belner
tapperheten och dygden. P Theatern fer jag al
mnna intereffet i frening med fkdarens nje:
p Tragifka banan gamla Nordifka hjelte-dater be
krnas med ra och den fege, den trlartade mrkt
med evig nefa; p den Comifka, inritade ofeder
blottfillas fr tlje, helft d de hrleda fig frn
utlnd{k apelyftnad; ty Nationen har en dygdig ca
rater, fom allenaft tarfvar frdling. Frn den Ly
rifka banan finner jag feriet och det onyttiga
prlet frvift; jag fer uti Operan, Tragediens vrdi
ga fyller, fom i frbund med de Fria konfterne
med deras intagande kraft frflrker den fenares alf
varfammare intryck; eller fer jag henne i herdinne
drgt upmana dem til landtlefnadens pris och in
gjuta knfla fr bygdens rena njen, aktning fr
des idoge bor. Jag fer Satiren hja fin giftel til
laftens fkrck, utan at vga antafla perfoner. Jag
fer Critiken, beledfagad at den trygga Sanningen,
med fin fackla updaga fel hos dugliga fkribenter,
och fllan framkalla Begabberiet, fom fljer henne
p afftnd, om ej fr at npfa den inbildfke, den
fjelfkloke och frmtne; ty det r angelgnare at
tuka befkedligt, n at tnka qvickt. Hon
- -
*
ledes
 Ju L. AU G SEPT. FR R 1786, 243
ledes med lmpa, men dock med eftertryck. I fll
let fr at med et argt lje uthvifsla den felande,
fker hon uplyfa honom, d hon fer at han lof
var ngot, gifva honom knfel fr det verkeligen
fkna, och fledes bde leda och muntra honom
p den farliga fligen til Parnaffens hjder.

P det fttet blefve vra Sng-Gudinnor hvar

ken f blndande fom de Italienfka, eller f qvicka
och artiga fotn de Franfyfka, eller f hgdragna
fom de Engelfka: de blefvo behagliga med vr
dighet, vrdiga utan tvng, flundom fublima men
enfaldiga, flundom lekande men med ofkuld; med
et ord, de blefvo Svenka och i denna egenfkap
tufende gnger mera at vrdera, n med lla frm
mande retelfer. Utlndningen fkulle fkynda fig,
at lra knna Skaldemr, fom gde andra prydna
der n hans, fom lyfte af medfdda behag -

Men, M. H., hvarken vil jag oroa Eder, eller

vil jag uppehlla Eder med ljufva drmmar: intet
dera paflar p en dag, fom gifvit ofs en Gust AF
den Tredje, den allmnna fllhetens fkrafte pat,
under hvars lyckliga Spira fven Vitterheten fkal
brja fit gyllende tidehvarf i Sverige *). Jag har
blott velat vnda eder upmrkfamhet p et mne,
form tyckes frtjena et patriotifkt Samhlles be
hjertande.

=== e====
* VIII.

*) De bekante vigtige hindelferne, fom intrffade et

par mnader efter, fedan detta Tal vardt hllet,
hafva befannat denna fpadom.
Q
244 Sv EN s KE PAR NAS sE N,

VIII,

FvERsTTNING AF SAPHO *).

1. Ode til Venus. -

HuNoRA tempels Herfkarinna!

Du, fom i dit maje lt -

- * Leker

*) Gjord ifrn Grekifkan af Frfattaren til fver

fttningen af Anacreon, fom finnes infrd i Sven
fke Parnaffen fr 1784. -

Sapho, af hvars Poefie intet mera, n hvad hr i

fverfattning meddelas, r i behll, lefde omkring
44:de Olympiaden, eller 6oo r fr Chr. Fdelfe.
Hn var fdd i Mytilene, hufvudftad p n Les
bos och en fkola fr Konfterne i gamla verlden,
men i fynnerhet bekant ffom hennes och den
namnkunnige Poeten Alci fdernes-ort, De voro
famtidige, och Alcus hade ingen ifrigare beundrare
n Sapho. Efterverlden har gjort henne famma rtt.
De Gamle kunna icke nog prifa det lckra, ljufli
ga, harmonifka, mma och nftan obefkrifliga be
hag fom rdde uti Saphos qvden: och det lilla
fom draf hunnit til ofs, lngt ifrn at jfva det
ta loford, ker faknaden af det frlorade. Hen
nes lyfande fnille drog henne naturligt vis de
Lesbifka fruntimrens afund, och lr man icke mifs
taga fig, d man drifrn hrleder det elaka rykte,
fom intil vra tider frfljt hennes minne. Det r
vift at hon offenteligen frklarade fig emot fin bror
Caravus, fom vanhedrade fig genom fin krlek fr
den liderliga Rhodope. Det r vift, at Mytilenier
ne lto prgla hennes bild p fit mynt, efter hen
nes dd. Sdana vitnesbrd hade lngefedan bordt
uplyfa efterverlden om hennes ofkuld. Hennes
pfiion fr Phaon fkadar ingalunda den aktning man
r hennes namn fkyldig: hon lfkade blott honom,
och blef et offer fr denna fin krlek ... Vi, om
ngon annan Nation, hafve gt och vrde hennes
flfynta like: d vi nmne en Sven/& Sapho, br
det intereffera ofs, at detta namn innebr ngot
vackert bde p hjertats och fnillets vgnar.
*
JU L. A U G SEPT., FR R 1786 245
Leker med en lfkrinna
Som frgs i dina nt,
Frja! mgtiga Gudinna!
Skydda mina rdda fjt.

DENNA nya hrdhet vike;

Sknk mig ter dit frfvar;
Blif igen din egen like,
Sdan fom i fordna dar,
D du flyktad ur dit rike
Blott en gft hos Sapho var.

LNGT ifrn mit ga rjde

Dina fparfvars ltta fpan,
Som den ljufa ethern pljde;
Vagnen, kaftad af och an,
Kofan emot jorden bjde,
Dr du Saphos hydda fan.

SPARFvARNE tilbaka flydde,

Du allena drjde qvar;
Ljet dina lppar prydde,
Mildheten i gat var,
Inga ftormar negden brydde,
Solen lyfte dubbelt klar.

DINA fuckar, dina bner,

Sade du, hvi tmmas de?
Q2 Jag
246 Sv EN s K E PAR N Ass E N,
Jag din mma krlek krner, / -
Jag vil Sapho lycklig fe;
Hvilken utaf Greklands fner
nfkar du at bojor ge?

SKULLE han et afflag vga

Til den pant du honom br
Af din trohet och din lga;
Vl i morgon tnd och kr
Skal han fjelf med nger frga,
Hvilka offer du begr?
*
f

SKYNDA, migtiga Gudinna,

Phaons dom, du redan fagt;
Blif d nu min Skyddarinna!
Mtte han til nger bragt
n i dag af krlek brinna!
Cypris! Cypris! tm din magt.

2. 0de til en Lerbi/K Flicka.

YNGLINGEN fom vid din fida
Suckar darrande och fvag, -
Och fom fer dit ga fprida
Deffa ljufa blickars dag,
Ville heldre dr frbida,
n at ge Olympen lag. -

1
-

DEssA
 /

Ju L. AU G SEPT. Fr R 1786. 247

DEssA blickar gmde lgan
Som mit hjerta fatt i brand;
"Flykten fvergick frmgan,
. Jag blef fngflad af din hand,
Och frtrollad utaf plgan
Gladdes jag t mina band.
- *

KNAPT jag frr din fyn njuter;

* n den eld fom mig frtr
Sig i alla dror gjuter, -

Rften darrar af begr, z

rat fig fr ljudet fluter,

gat fig i tcken klr. *

ALLA lifvets band frftras;

Slagen fom af fkans fall
Inga pulfar mera rras, -

Flmtande och blek och kall

Tycker jag mig redan fras
fver Lethens mrka fvall.
*

3. Epitaphium fver Timar.

Se Timas graf, fom.n i lifvets vr
Af dets vld frn Hymens altar rycktes:
- Hans vnner utaf forg frtrycktes,
. Och hr de offrade fit hr,

Q 3 - Epi
248 Sv EN s k E PAR N Ass EN,
Epitaphium fver Pelagon,
Hr hvilar fifkarn Pelagon:
Meniftes, i den forg hans mma hjerta frar,
t minnet af en lfkad fon
Har helgat detta nt och deffa ntta rar"),

IX.

PRoF UTUR GREKISKA WITTERHETEN,

I.

Mars fng/lad af Vulcan.

Stycke ur Homeri odynea *).
TIL lyrans klang nu Demodocus ftnde
-
Sin ljufva rft, och fng frtjufande
Om Mar: och Venus verldsbekanta lfkog
Och deras frfta hemligt njutna luft
I Vulcans hof, i Vulcans fng, den Venus
Af gfvor blind frfrarn fkymfa lt.
Men Solens blick det ftulna njet mrkte,
t Vulcan bar et obehagligt ljus. -

Frtviflad, men frfigtig, Guden dljde

Sin ifvers rd, til fmedjan haftar fig, Sit

*) Man pminner fig Grekernas fed at p de ddas

grafvar affkra fit hr, och frvara minnesmrken |
af deras lefnads-ftt, fverftt. Anm.

*) Jag har nytjat det femmtiga Engelfka vers-flaget

utan rim, fr at lemna et nogare aftryck af den
okonftlade Homerifka berttelfe-ftilen. Et vrdi }
gare prof ur Howerus lofvas til hrnft.
 JU L. AU G SEPT., FR r 1786. 249
Sit frfta ftd ur gmman drager, fmider
Ofvikliga, olfligt knutna band,
De liftige at lika liftigt fnrja.
Af ifren fkyndadt fveket frdigt r,
Han drmed ren det tyfta rum, den bdden,
Hans gta lgas helga vitnen nr: -

Af ingen fedd han omger hela fngen

Frn tak til fot med detta veka nt,
Likt fpindlens vf, f hndigt fammanfogadt,
At fven Gudars blickar undanfly. -

Til Lemnos nu han ltfar vgen taga,

Den jordens plats, fom honom kraft r.
Mars trodde fig ej ffng aktning gifvit,
D fledes han Vulcan bortg fg.
Af lufta frd at mma Venus famna,
Han drjer ej at nalkas Gudens flott,
Dr frn befk hos 3upiter fin fader
Tilbaka lnd Gudinnan enflig fatt.
Han ftiger in, i handen Venus fattar,
Med deffa ord den fkna tubbande.

KoM, lfkade! at gonblicket nytja,

"D Vulcan af til Lemnos gngen r,
Sit tidsfrdrif bland grofva Sintier fker.
Se hvar t ofs p bdden njet ler!

S talte han, och Venus blid och bjlig

I Gudens famn fig villigt fverlt.
Dr ligga de i Vulcans frckta giller
Til hand och fot infnrde, fngflade,
Q 4 Den *
250 SvEN s k E PAR NA ss E N

Den minfta led ej mgtige at rra,

l
n mindre utur bojan lfa fig.
Straxt Vulen hr af Solen underrttad
Som gifvit agt, han vnder haftigt om
Til fit plats, med djupt bekymradt hjerta.
Fr harm fin fkymf han gitter icke fe,
Men ftannande p trappan hifkligt ropar
At hela himlen drvid genljud ger:

O 3upirer! o Gudar! kommen alle

En ljlig men frdmlig fyn at fe,
At fe, hur Venus, Jofurs vackra dotter,
Befkymfar mig, des make, lfkar Mars,
Mars den frdande och vilde Guden,
Fr det han rafk, anfenlig, driftig r,
Jag liten, halt; men br wl jag umglla
Frldrars fel, fom bragt mig fdan hit?
Men fkden dem af luftan fammanfrde
Uti min fng, och knnen Vulcans harm !
Dock hoppas jag, de fkola fent behaga
nyo hr, ehuru brinnande,
Hvarannan trffa och fin lfkog fva,
Se'n jag med lift i verket fngat dem
Och bundit dem, och rnar icke lfa,
I denna hand frr"n Jofur terbr
Den fkatt jag gaf fr hans oblyga dotter,
Som vl r fkn, men altfr litet vis.

Vid detta rop til Vulcans hvlfda boning

Kom Neptun, bljornas beherikare,
Kom
 Jv. A U G. SEP T., FR R 1786. 25
Kom Mercur, den 'otrttelige Guden,
Kom Phebus, kommo alle Gudarne. -

Gudinnorna af blygfel hemma blefvo,

Bland Gudarne, fom likvl ftannade *

I Vulcans fal, et outflckligt lje N -

I hjden fteg vid fynen utaf

Det hmnande f lyckligt flda fvket.
D hll en Gud til grannen detta tal:

P kan til flut en elak gerning leder. -

Den lngfamme den fnabbe hinner op.

Den halte Vulcan har befhrt och fngat
"Den rafke Mars, fom nu med rtt och fkl,
"S fnabb han r, fr fulna njen hftar.

D deffe af fpe&taklet hmtade

S vacker fljd, til Mercur, Phebus fade:

DU 9ofurs fon, du Mercur, Gudars Bud!

Sg, ville du, i ftarka fjttrar bunden,
S pet fofva uti Venus famn?

AcH! hrdes Mercur, Gudars Budfkap, fvara,

"Ach hnde mig en fdan lycka blott!
n hrdare i bojor fnrd, och fkdad
Af hela Himlens Hof, Gudinnor med,
Jag ville-dock i Venus armar fofva.

HR fteg p nytt, bland Gudars flla tropp,

Et lje op, dr Neptun likvl enfam
- Q5 Ej
252 Sv EN s k E PARNA s sEN,
Ej flmde in, men iftigt Vukon bad,
Den fngne Mars des frihet tergifva.

GIF honom ls, jag lofvar, fade han,

Hvad helft du ock begr och Gudar tmer,
Skal Mars uti erfttning gifva dig.

BEGR det, Neptun, Hafvets fverherre,

Var Vulcans fvar, begr det, Neptun, ej.
Fr illa finnad illa borgen flles. * -

*Ur banden lft, om Mars frgter ftraxt

Bd fkuld och band och far kring vida verlden,
Hvad binder dig at fylla lftet op?
**S tag min ed, man hrde Neptun fvara,
Sit fel, fin pligt om Mars frgtande
Far bort, jag fvr at i hans ftad betala.

DET hvarken billigt; fade Vukan d,

Ej heller tjenligt r, at lngre neka,

VID deffa ord han lfer genaft op

Det tvng fom hll det vlluftiga paret.
De fprungo op: til Thracien haftar Mars
Til Cypern Venus, Njenas Gudinna,
Til Paphos lund, dr hennes rkverk bran,
Hvars vllukt hon med ny frtjufning andas,
Hr uti bad, af Gratier vaktad op,
Sin fkna kropp hon fnker, omkring hvilken
De
 JuL. Auc. Ser T. FR R 1786. 253
De gjuta ut den rika balfam-flod
Som Gudarne oddlig ungdom gifver,
Och fvepa dr den tcka drgten om,
Som pryder felfva fknhetens Gudinna.

2,

fver Nktergah.
\ Fri fverfttning utur Anacreon *),
NikTERGAL, hur fll du r!
* Hvart et lffkjul, fom dig tcker,
Dig et mygg, en dagg-fkl rcker,
Hela dit behof dig br.

OCH du funger, mtt och glad >

Mer lyckfalig n Monarken !
Hela lunden, vida marken
r din ljufva frihets-ftad,

LANDTMN dig fin agtning ge;

Fr dit nje ingen lider.
Sig ur ftaden folket fprider
Ut til Sommarns Sngare.

MUsER

*) Originalet lyder om et flags fungande Grshop

por; men altfammans har utan tvng och med
ganfka liten frndring kunnat lmpas p Nk--
" tergalen. -
 254 Sv EN sK E PARNA s se N,
MUSERNE, Parnaffens Gud
Fr dig frfkild ynneft hyfa.
Hvilken Skald, beftmd at lyfa,
Fick behagligare ljud?

- INGEN alder gr dig men.

Hvem har fett dig magtls ftrfva?
- Hvem hrt din ftmma fvfva ?
Altid li& ljuf och ren.
GENoM frihet, mttlighet,
Vett och fljd och redligt finne,
Vi med plats en fllhet vinne,
Den du redan njuta vet. -

- LTT och fri, af knflor rik, - !

Dr fig ingen oluft blandar, * .

r du en af flla andar,
Om ej, om ej Guda- lik.

s - X.

SV EN s KA SPRK ETs Up H oF
OCH SKIFTEN *).
T)et r med fprk, ffom med mennifko-anfigtet.
Den frila ldrens drag bibehlla fig fllan och
gifva en ganfka ofker anvifning p utfeendet uti
- ^ - - til
*) Utdrag af Le&torens vid Hernfands Gymnafium
famt Proftens och Kyrkoherdens Hr. C. G. Nordins
Intrades-Tal uti Svenika Academien. Jfr. Nyhe
terne til detta Qvartal. * \
 JU L. AU G. Ser T. FR R 1786. 255

tilkommande ldrar. En eller annan flgt likafom

nedkaftad uti et deland och blottad p knnedom
af alt, utom ngra f behof: en fdan flgt tarf
var hvarken mngd af ord eller deras konfliga b
"jelfe och fammanfttning; aldran inft under et hrdt
luftfirek, dr naturens njugghet icke allenaft vgrar
det beqvmliga, utan fven tvingar med beftndi
ga brifter. Gfvan at obehindradt tala frutftter
njet at tala, och detta hrflyter af finnets ltthet;
men huru kan finnet vara ltt, f lnge det har
at brottas med elnde? Et lngre viftande p en
ort uptcker ndteligen des frmoner: folket kar
fig: de olgenheter, den den ena ej kunnat afhjel
pa, undanrdjer den andra. Hraf upkommer et
tilflnd, fom r beqvmligt i jmfrelfe med det
fregende: beqvmligheten muntrar; munterheten
gifver tankegfvan utrymme famt lif; och f fnart
denna qvicknat, frambringar hon fjelfvilligt ord,
hvilka icke allenaft uttrycka de nya begrepen , utan
ock frfkaffa fig en vil bjelighet, lmpad efter
folkets lynne famt defs frbttrade ftt at tnka.
Sledes fkiljer fig et Sprk vid fin frfta fattigdom
och rhet. Samfundets vidare frkofran, tilkom
men, antingen af egen omtanka, eller af umgnge
med frmmande, fortfkyndar federmera fprkets
frbttring och med det famma des frndring
eller olikhet med fit frfta urfprung och befkaf
fephet. - -

Nr Sveriges frfa bebyggare intogo flranden,

voro de ofelbart ndfllde flyktingar, hvilka talade
det flamfprk, fom varit gngfe fver Tyfkland,
Nederlnderne, England, Frankrike, Ungern och
Italien: til fventyrs et fprk, fom nnu ofrryckt
bibehller fig under Svea vlde, ehuru folket r
fr
256 Sv EN s k E PAR N Ass EN,
fraktadt, fedan det ltit drifwa fig til vra ofrukt
bara fjll, dr egennyttan ej rknat mdan vrdtat
vidare frflja deln.
Deffe, fom vi nu kalle Lappar, ro f mycket
fkrare brdesmn til Svenfka Jorden, fom de fr
varat fin talan uti de namn, dem de gifvit och vi
nnu bruka p ganfka mnga fjar, vikar, vattu
drag, fkogar, berg, bebygda flllen, m. m. och
vore ej fkl at tro, det et annat fprk blifvit ta
ladt och et annat nytjadt til orters nmnande. Om
ngon inflyttning til vra frnder vid flerfjn fe
'dermera r fkedd, lra deffe ankommande i fpr
ket ej varit mera fkiljaktige ifrn Rikets gamla in
vnare, n at, efter de ldfte Hfdateknares bert
telfe, famtal och gifterml emellan de frre och
fednare anflldes; fven fom det r nog fkert, at
vrt fprk nnu i dag innefattar ganfka mnga ord,
hvilka antingen ro rent af Lapfka eller ock til fit
urfprung fdana.
Jag vil ej frmoda, at vr egenkrlek, p
Svenfka fprkets vgnar, m finna fig frfrdelad
af denna ttledning; tminftone bre vi ej i detta
affeende befara ngot frakt af Franfka, Engelfka,
Tyfka med flera fdra Europas Nationer, hvilka
uti namnen p fina orter och fven uti fjelfva de
ras gngbara # ej mindre n vi, frvara ojf
aktiga bevis affkyldfkapen med Lapparne; och om
jag ej bedrager mig, ligger frnmfta grunden fil
Europeifka tungomlens fverensflimmelfe uti den
na gemenfamhet af Urfder och Stamfprk.
En fdan gemenfamhet har vl hvarken varit
oknd eller befiridd af dem, fom underfkt ofvan
berrde fprk; men fedan vifle bedragare, fr fle
- T
 Ju L. Au G. Se PT., FR r 1786. 257
& ra hundrade r tilbaka, velat gra Tyfklands ld
fla invnare fga mindre Inrkeliga n Italiens, och
i fdan affigt underfuckit tfkilliga fkrifter, dem de
tillagt lder ifrn frfa tta feklerne, f hafva de
Lrde varit franltne at leda Hiflorien igenom k
nar af ofanning, famt at beftmma folkflyttningar
och fprkens likhet ifrn orediga och med hvar
annan flridande upgifter om Scyther, Celter, Gal
ler och Gther af mera n hundrade flag.
Et affteg frde mig ifrn Sveriges fprk, hvars
befkaffenhet vid nionde rhundrade man nnu icke
knner med ngon flags fkerhet. Hvad man tror
fig veta om denna tid, d mnge vilja tilegna ofs
fven fkrifkonfien, blifver f mycket mera falfkt,
fom det r hmtadt afen Lefvernes-befkrifning f
ver Bifkop Ansgariur, updigtad fem eller fexhun
drade r fenare, n den fregifves vara fkrifven;
och lika f frhller det fig med Rimberti Lefver
ne famt Adami Bremenfty Hiflorifka Skrifter, dem
bedrgeriet inbillat "ofs hra til detta och nrmafte
tidehvarf Jag nmner fdant, fr at gifva tilkn
na, det Svenfka fprket uti nionde och tionde fe
klerne ej undergick ngon ndring, frorfakad af
Tyfka Lrare ifrn Hamburg och Bremen, hvilka
aldrig kommo til Sverige.
Likvl om man af viffa omftndigheter fr d
ma, f fkulle man tro, at vrt fprk redan vid r
1ooo vunnit ngon frbttring igenom Skalderne.
Deffe voro Islndare, fom utur Engeland hemtat
ngon flags lrdom, den de anvnde dels at up
odla fprket uti fin fdernesort, dels at frvrfva
fig utkomft och anfeende vid Nordifka Hofven.
Om vi freftlle ofs, at defla Skalder voro endaft
fr
258 Sv EN s K E PA RNA ss E N,
fr Pofien underhllne, f gre vi bde dem och
Konungarne ortt. Troligare hade de at fyfta ned
Konunga-Barnens upfofiran och at g fina Herrar
tilhanda uti Stats-faker, hvilka groml p den ti
den ej voro mera vidllrckte, n at mnga funder
fverblefvo, p hvilka de kunde bde inlgga he
der och gra flfkapet nje med fina fkalde-gvden.
Hos et ohyffadt folk mfie Potiens frfa in
frande nvndigt hafva ttadkommit fprkets fr
dlande. Skalden var enfam lrd i hela riket; han
kunde fledes utan all betnklighet, enrdigt gifva
bjelfer och fammanbindningar t fprket efter vers
konftens behof; och d Konungar, Jarlar famt de
meft anfedde mn voro i hans umgnge, hans ver
fer drimte fattades och frvarades i minnet famt
utfpriddes fform den tidens enda vitterhet: f vi
far fig ltteligen, huru mycket en fdan Skaldernes
tgrd fkulle bidraga til fprkets uphjelpande och
frkofran,
Islndfke Skalderne, fom begynt at gifva det
famma fkapnad, fingo igenom de pfljande fekler
et mrkvrdigt bitrde af Chrifina Lrare. Den
undervifning, fom deffe meddelade; deras befk och
fammankomfier; deras viftande hos Konungarne
och Landets frnnfta Invnare: alt gaf dem til
flle at verka p fprket. Islndarne hade ftt lju
fet ifrn Engeland famt frut bildat fit fprk efter
det Engelfka; och nr fledes Chriflna Lran fven
infrdes i Sverige ifrn Engeland, f hade vrt fprk
den frmon, at bde Skalder och Lrare p ge
menfama grunder bygde des upkomft och fr
bttring: hvilket ofelbart r orfaken at Svenfkan
mera vid denna, n ngon annan tid, nrmar fig
til d varande Engelfkan, ffom fes af vra Runflenar.
* Uti
 Ju1. Aug. Se PT., FR r 1786. 25g
Uti tolfte rhundrade begynte Tyfkarne at be
fka Sverige, Kloftren inttades, Munk- Orden in
drogos ifrn Tyfkland och fven Klerker, fom ige
nom tjenflgrning vid Frfamlingarne, i Dom-Ca
pitlen och Skolarne fingo fprket uti fina hnder
och kunde f mycket lttare gifva dettamma Tyfk
fkapnad, fom oliketen frut ej lrer varit frdeles
flor. Vi bra dock ej fga, at fdant frvrrade
modersmlet; ty nnu fkedde alla frndringar af
klokt folk famt efter ndtorft; och hafve vi fkl
at tillgga vrt fprk mycken flyrka och anftndig
het i trettonde rhundrade, under hvars fednare
hlft figtha, Wefigtha och Uplands Lagarne
ro frfattade. Men firax hrefter begynte flder
ne at komma i ordning, hvareft Tyfkar och Ne
derlndare bde i handel och handtverkerier ut
gjorde frnmfta borgerfkapet. Deffe talade fit mo
dersml, hade utlndfke Prfter, och tilfatte Magi
ftraterne med hlften af fina landsmn. Det min
dre borgerfkapet och tjenfiefolket, fom var Svenfkt
och lefde fundeligen tilfainmans med utlnningarne,
emottogo af dem frmmande ord och p Svenfka
orden frmmande bjelfer; Skolarne freflodos af
Tyfka Lrare: Predikningarne Tyfke: alt bidrog
at tilfkapa i flderne et tvefprk, hvilket den up
vxande ungdomen inhmtade, och hvilket fedan
utfrdes kring Riket af handels-utliggare, marknads
folk, djknar och den utur fladen til landsbygden
i terftrm gende tjenflhjons-hopen.
nnu voro dock de frnmare friade ifrn en
fdan finitta; men fprkets fvra de, fven inom
den kretfen, drgde ej lngre, n til des Konung
ALBRECHT upfteg p Svenfka thronen. Utom den
verkan til ondo eller godo, fom Regenten och
* R - i Hof.
26o Sv EN s K E PAR N 4 s sE N,
&

Hofvet hafva p St lands tungoml, och hvilken

enfam bordt vara tilrckelig at i ALBRECHTs tid fr
fkmina Svenfka fprket, hade denna Konung af
flats-klokhet infrt med fig en mngd af Tyfka
dlingar och Riddare, hvilke underfldde af ho
nom och til fventyrs frledde med iyckligare in
fllnings-gfvor, n de infdde, vunno f almnt bi
fall hos knet, at ino kort tid fnart fgdt alla
anfedde hus i riket hade en eller flere utlndfka
mgar, hvilka f vl i alt annat, fom i fprket, ut
bredde hos de hgre flgter den d gngbara Ty
fka fmaken. Nr til deflas, Konungens och St
dernes tgrd lgges, at Rikets Ln anfrtroddes t
Tyfka Stthllare och mbetsmn; at de infattes
uti Domare mbeten; at Underbetjeningen likale
des ofta var Tyfk; at Svenfka ungdomen fluderade
i Erfurt och vid andra Tyfka Academier: f fer
jag icke hvilken fvernaturlig kraft mjeligen kun
de hindra et gemenfamt frtyfkande affprket och
alla faker uti vrt land.
ndteligen intrffade Calmare - Frening, fom
icke allenaft bibehlt flrre delen af frenmde an
ledningar til Svenfka fprkets vanryckt, utan kade
dem nnu vidare med Danfka hgre och lgre
mbetsmn i orterne, Danfka Bifkopar och Prela
ter famt Danfka Cantzlerer och Skrifvare, hvilka
fkert utaf okunnighet i Svenfkan, och kanfke nnu
fkrare fr flats-affigter, pfrde vrt fprk alla de
lyten, fom de hade uti fit egit. Nu fr man f
ga, at Svenfka fprket hade fga frigt, fom kunde
frloras, fedan en flod af frderf fverfvemmat det
famma och afbrdat fin gytja fver hela detta vac
kra ftt. Ord voro utvxlade: ndelfer och bjel
fer frbytte: tv tredjedelar af vra dyrbara cafus
- - - llt1

Ju L. AU G SEPT., FR R 1786 %
261
# uti declinationerne frfvundne: flafnings-fttet vrngdt
och frflrit: filen, fom frut varit kort och fin
"rik, blef nu vidlyftig och behftad med en i mn
ga lnga omgngar fig kring mnet margfaldigt
flpande matthet: fprkets inanlighet frlorad: Vl
dets namn kunde ej en gng bibehlla fig, och
Svea Rike frvandlades nu til Sverige; f at Sven
fka fprket vid Konung GusTAF den Frfles tiltr
de var af anfe falom et ikdefpel 3 hvilket i fmtt
freftlde Babifonifka frbiflringen. -
*

Denne Konung gde en haturlig vltalighet,

hvilken dagalades, f vl eljefi, fom vid alla Riks
mten, dr han fjelf frde ordet. Hans Tal ut
mrkte fig i fynnerhet igenom flarka uttryck och
et fverfld af liknelfer, hvilka oftaf voro fver
mttan vl trffade. D Danmarks upfrande, vid
flutet af Konungens lefnad, drog fig des inifsnje,
franlt fdant honom at lta fit hjerta utgjutas i
verfer, hvarmed han beftraffade Grannens frmen
ta trolshet. Det var dock flrfla lyckan fr vrt
fprk, df f vl Reformations-verket, fom Cantzli
frvaltningen fllo uti Olai Petri hnder: en Man
af bde fnille och lrdom, och hvilken fr Hiflo
riens fkuld hade granfynt igenomgtt Rikets ldre
och i lyckligare tider frfattade Handlingar. Des
mnga Skrifter, forn af trycket utgingo til Refor
mationens frfvar, terfrde Svenfka fprket til vr
dighet; och "frvaras t hans penna et hedrande
- - * - -

minne uti Domare Reglorae, hvilka nnu finnas

vid vr Lagbok. Det bitrde han hade af fin f
regngare i Cantzlers-mbetet, Laurentius Andre,
och af fin Broder rke-Bfkopen Laurentitif Petri,
frtjenar vilt mycket affeende; men det vil dock
- R 2 - fynas
262 Sv EN s k E PAR N Ass EN,
fynas troligt, at Olaus Petri var begges lrom
ftare i fprket. -

Konung ERIK var fr mycket tryckt af fin

olyckliga belgenhet, at i alla delar kunna gifva
utrymme t fin oinfkrnkta krlek fr fderneslan
det och t de friga goda egenfkaper, med hvil
ka naturen och en frtrffelig upfoffran honom fr
fett. Hans egen flyrka i Svenfka fprket fes f vl
af de Pfalmer och Vifor, hvilka finnas utgifne,
fom af hans frige fkrifter och i fynnerhet Hand
bref, fkrefne fre och efter des flrtande, til fin
Geml och andra. Han nytjade dock, f ofta han
kudde, Latin, det han nda til fulkomlighet in
nehade. - - -

Brodren, Konung JoHAN den Tredje, hade

mera bjelfe fr modersmlet och mera ledighet
at vrda det famma, hvilket han icke heller ngon
fin underlt. Han befalte, at fprkets renhet i
Skolarne fkulle i akt tagas: han fladgade uttryc
keligen, at f vl uti Cantzliet, foh eljeft, frm
mande ord ej fingo inmngas uti Svenfka Hand
lingar; fven fom Konungen vid fin Herr Sons
SIGISMUNDs bortfrlofvande til Plen lade honom,
at altid afhlla utlndfka ord utur Svenfka fpr
ket, famt frvara detfmma f rent och ofr
ryckt, fom det var uti Konung GusTAFs tid. Och
hvad borde man icke fr modersmlet vnta af den
Konung, fom f nitifkt ifrade fr fprket uti det
land han regerade, at d denne Herre, ffom Her
tig i Finland, fkulle lta afg et bref til Konung
CARL IX. i Frankrike, kunde han ej frms at
fkrifva detfmma annorlunda n p Finfka? Man
m ej freftlla fig, at fdant hrrrde af briflande
fprk-kunfkap, den Konungen vida fver behofvet
- 111IA&*
* *

*
 JuL, AU G SEPT. FR R 1786. 263
innehade; ty utom Franfyfkan och Grekikan, dem
han vl frflod, kunde han obehindradt tala Latin,
Plfka, Tyfka och Engelika; och r fkert, at
Svenfka fprket under honom var ganfka rent, och
vant en fladga, fom de nft fregende tider ej
frmtt ftadkomma.

Deffe egenfkaper bibehllos ngorlunda under

Konung CARL den Nionde, fom beftndigt var fy
felfatt med groml af hgfla vigt och fventyr,
hvilka uteflto ngon frdeles vrd om fprket.
Herrens egen flil var icke allenaft flark och man
lig, utan hade ock undertiden, helft uti bref, n
gon fkrpa, fom gaf dem mera eftertryck, n den
vanliga vltaligheten. Vid Riksmten mrktes den
fven; och bidrog jmte frige medel til den fram
gng, hvarmed han lyckligt utfrde fina flora vrf
och fretaganden.
Sonen Konung GusTAF ADoLPH: et namn,
fom Sverige ville hja fver Thronen, om ngot
hgre gafs: denne Herre var fkapad fr fulkom
ligheten och gifven t jorden fr at lta den af
mta huru flora gfvor hos en prfon kunde fre
nas. Brjan af hans Hiftoria fver fig fjelf; hans
Tal til Stnderne; hans ryktbara Bref til Avel
Oxen/tjerna, til Axel Baner, til mnga andra: hvil
ka mfterflycken af finak och vltalighet! Hans
hjerta, hvilket fven f litet kunde brifla i mod
fom blottas p mhet, frfg honom altid med
dla tnkeftt; och hans frflnd gaf honom en
dremot fvarande vrdighet i uttrycken. Stor uti
alt fom tilhrde des hga kall, hvi fkulle ban
icke vara den ypperfta Frfattare, p fin tid, uti
fit Rike. - -

R 3 Om
 *

264 Sv EN s K E PAR N Ass E N,

m svenka Folket i vra dagar fer Thronen
uplyft af en lika fullkomlighet, f pminne vi ofs,
det Naturen frbehllit fig at d och d frambrin
ga ngot jmnlikt med fina flrfla verk; p det vi
fkulle fknja, at, nr hon fverdrifver fin kraft,
fdant ej fker af en flump eller fvermod, utan
fr at fladga fin dyrkan, medelft villa Hgtider.
Drottning CHRisTINAs tidehvarflyfer mera af
andra laker, n af Sver.fka fprket. Snart i tta
tio r rad hade vrt krigsfolk lefvt med Ty
fkar, nr Weftphalifke Freden flts. Bde befal
lande och lydande hunno fmedelft at glmma
modersmlet eller tminflone at vnja fig vid en
blandning, fom emellan f nrfkylde fprk fvrli
gen kunde undvikas. Nr deffe, tid efter annan,
terkommo til Fdenneslandet, frfedde med fr
tjenfler och knnedom af verlden, gaf fdant dem
rttighet til det anfeende, at gamla fredliga Sven
fkan mfte gifva vika fr det gngbara fltfprket; -

hvarat upkom et aldeles nytt tungoml, ffom nog

famt fes af denna tids fkrifter, i fynnerhet bref.
Endaft fammanbindnings orden voro Svenfke, de
frige fven fom ordningen och taleftten Tyfke.
Var det frga om finnelag; fdant kallades gem
the: var ngot fom gjorde tilfylleft; det fkulle
heta erklockeligt, och f vidare. I fanning mfte
man hafva vackra kunfkaper i Tyfka fprket, om
man fkal frfl Svenfka Handlingar fr defla tider.
Denna fprkets rg brjade dock afntas under
Konung CARL GusTAF, fom fjelf gde mycken
flyrka och ltthet at fkrifva, och drfre fkref un
der fin korta Regering mera n ngon af hans F
retrdare. Sllan afgick ngot bref til de mnga
- *
-
- . Mini
 { * *
*

Jul. Av G. Ser T. FR R 1786 265

Miniflrar, fom den tiden uppehllo fig vid frm
mnde Hof-dch Stder, at Herren icke med egen
hand gjorde anfenliga tillggningar, ofta til flera
ark. Stilens goda art kan btt intagas af det Skrif
te-Tal, fom Konungen hlt dagen fre fin dd;
hvilket vifar, at tanke-kraft och flyrka i fjlen anf
go fig fkyldige at flja en f fior Hjelte nda in
til brdden af grafven. Man fkulle kunna mifstn
ka Konungens Bigtfader, fom fattat Talet i pennan,
at han tilltt ngot af fit egit; men denne r nog
famt frfvarad af fina mng friga fkrifter, hvika
intyga at han inom medelmtta i tankar och ord
ning hade fin befinda krets.
Konung CARL den Ellofte hade vl hvarken
djup knnedom affprket, ej heller ingick han uti
ngon frdeles befattning med detfamma, men
hvad Olaus Petri var utiKonung GusTAFs, Friher
re Erik Sparre uti Konung JoHANs, famt Friherre
Johan Skytte uti Konung CARL IX:s och GusTAF
ADoLPHs tid, det famma voro under denna Ko
nungs regering Friherre Ehrenften, famt Grefve
Magnus Gabriel De la Gardie, Stjernhjelm, Co
lumbur, Wexionius, med flere, och framfr alla Grefve
Lind/kld; hvilka igenfkte fprkets rtta grunder
och p de famma upfrde den vackrafte bygnad.
-s*~ &a=== *

- XI. -

GREFVINNAN SPASTARAs DD.

Sedan detta bekanta fkaldeflycke af Hr. Lidner
nu andra gngen utkommit, r det utan tvifvel bil
ligt, at jag draf tager mig en anledning at om
nmna det, hvilken undfallit mig i des nyhet: det -
R 4 Ult
266 SvE Ns K E PARN Ass EN,

utkom frfta gngen 1783, d hndelfen, fom dr

uti affkildras, timade. De ofrtjenta, och jag tr
fga ondfkefulla omdmen, mit bemdande dragit
fig i et af vra Dagblad *), fkola icke afhlla Inig,
at f mycket hos mig flr, fka afhjelpa briften af
en Svenfk Vitterhets-Journal, hvaruti fven vra b
fta Snillen icke funnit otjenligt at mig underfldja.
Med famma upriktighet, fom jag under loppet
af detta Arbete hittils mig upfrt, vil jag vifa vr
det af nrvarande fkaldeflycke. En hufvud egenfkap
druti, fom jag tror mig frfl at vrdera, r den
djuphet af mma knflor, fom druti rder: men
mnne de icke flundom ro fverdrifna, mera fur
prenerande n fanna? Det vil jag lemma til Lfa
rens efterfinnande, fedan jag opartifkt framlagt in
nehllet draf, med alla de detaljer, fom kunna
ftta honom i flnd at drom dmma.

Vid den grufliga Jordbfningen i Meffina 1783,

blef Grefvinnan Spaftara (rttare, foun Skalden hr
anmrkt; Marquifinnan Spadara), et fruntimmer i
fin vackrafte lder, et ibland offren. Hennes dds
ftt var beledfgadt med omfndigheter, fom gra
dettamma hgft mrkvrdigt och rrande. Hon
- - hade

*) Artiklen om Oden til Sven/ka Folket i nftfreg.

Qvartal har tilfkyndat mig en ny oartighet af An
mrkaren vid Taget fver Blt; och viljag, tils
vidare, blott anteckna, at deffa honom f fga
hedrande fnille-bragder finnas infrde i November
fr frl. och September fr innev. r af Dagbladet
Stockholms - Paften. Et fel i frenmde Artikel
har han uptckt, fom jag fkyndar at rtta. Sid.
183, rad. 24 och 25, ftr: ty analogien i fprket
ftrider dremot ; ls: ty det ftrider emot bruket i
vrt fprk. -

-
 JU L. AU G. Se PT, F R R 1786 267
hade vid frfta anflten dinat, och affin man med
mycken fara blifvit flpad til porten. Men medan
han var fyffelftt at fkaffa fig ngot fartyg til de
ras rddning, terqvicknade hans Fru; och fom hon
faknade fin lille fon, nytjade hon tilfllet och fkyn
dade fig tilbaka i hufet, fom nnu ej var kullflr
tat. Med mycken vda fick hon ndteligen barnet -

i fin famn Men hr flja de falliga gonblick,

fom Skalden, jag fruktar med fr mycken flyrka af
fkildrat, utan at med ngot drag fka mildra den
frtrytelle fnarare n medmkan, fom hans bert
telfe upvcker hos Lfaren. -

Han brjar fit poem med en mtning affit

hjerta. Han har af egna den lrt mma vid an
dras. Man kan fledes tro honom, d han fger:
Hvar helt en ufling fins, r han min vn, min brort
D jag hans de hr, med trar jag betalar
Den fkatt jag fkyldig r, Natur! dig, allas mor!
Olyckan har fin frmon med fig.
Om jag tlja ftt en mngd af fila dagar,
At jag et hjerta har, jag kanfke n ej knt.

Detta r honom en trft; men at hafva flfkap i

olyckan, rknar han f litet fr trft, at han faft
mera utropar:

M tufen viggar p mig falla!

Jag i et afgrunds djup mig fkulle lycklig kalla,
Om ingen ddlig fans olycklig mer n jag.
Frlt mig! med fara, at anfes fr den kalle Gran
fkaren fom omnmnes i Fretalet, vgar jag pf:
R 5 S
 268 Sv EN s K E PARNA ss E N,

S lngt gr icke menfkligheten. Det tilhrde kanfke

Stiftaren af vr heliga Religion at f tnka. Men lt
vara, at et fyerii4 af kinfla kunnat f uttrycka
fig: hvem tror, at ej fuillet druti haft frfia de
len? Huru mycket naturligare, och juft drfre
- vackrare, r icke denne tanke: - -

Jagkan ej fall i Himlen vara,

Om dr jag jordens klagan hr

Men denna medlidfamhet borde ej kallas en mar

ter, och det i hvar pulr, fedan den gjort bloden
til ir. Berttelfen brjas: -

Ren vren frd p gyldne fkyar

Med ymnighetens horn i hand,
Sit jubel och fin magt frnyar
Ikring Meffinas rika ftrand,
Meffina folt bland ftder lyfte, *

Och fallhet i fit fkte bar, -

Dock bland de fkatter fom hon hyfte,

Den fknafte Spaflara Var,

Nu til en bck, den Zephirn fmeker,

Af dig, o Naktergal! hon hr fig buden bli;
Men kan Spaflara g frbi
Sin fon fom uti vaggan leker?
Sin krleks-pant i famn hon tar,
(I mdrar! knnen hvad hon njuter!),
* En hnryckt, m och lycklig far
- Dem bda i fit fkre fluter. .
En
 *.

Jur. Av G. SE F T. Fr R */ 269
En blick af fin geml han drnkt i vlluft fr, ~

Och begges galar fraxt p deras lppar brinna: -

Hon blott en knfla har, fom juft p grnfen ftr

Imllan mor och lfkarinna. -
En f fverrafkande fkn tanke, en f rrande och
tillika ljuf mlning, at jag r freflad, utflryka mina *
frra pminnelfer Spaftara" anfer fin fllhet
fr flor, at kunna vara
- t
# Hon bedrager fig
- *
ej , , , det mrknar, det blixtrar . . .
Vfande fyafvel-regn frta fig ner,
Darrande jordens inlfvor braka, \

- - Des grundvalar fkaka

Hon vrlar, fpyr eld m, m.

Jag tror, at f lra vara, fom icke finna denna

taila ngot ohygglig Men fkal man d ej m--
la Natur en fig lik, vacker eller rrande, dr hon
det verkeligen r, men faflig, ja ohyggelig, dr
hon det r? Jag fvarar: man behlver ej fkaf
fa fig vedervrdiga knflor genom lfning. Skalden
br frdla Naturen, och det r blott genom den
hgfla konfl han vinner rttighet at framftlla af
fkyvrda fcener, fom d ter genom imitationen
behaga. Det korta vers-flaget och den frn
drade takten gra hr annars en frtrffelig verkan,
Klipporna gunga,
fkviggar ljunga,
Fafliga fyn!
Ankrade feglare vgorna flunga
Mot himla-bryn =

* - - Spa
 -

270 % Sv EN s KE PARNA s sE N,
- -

Spaftara dignar uti fin mans armar. Han fjelf

-
glmmer i detta gonblick alt, och knner blott
-
fin fmrta. En bjelke ramlar -

Nd ! --- Gud! --- Nd! --- hon kroffas kan

Med kinflor frn afgrund til knfla af man
Han haftar at gra hvad Himlarne borde
- Frlt, Natur! fit barn af fkrck han glmma torde,
Han lfkling var lngt frr n far:
Och hennes Guda gna-par
Det blir dit fel, Natur! fr fkn du henne gjorde.
Nu ner fr trappan han des dyra vfen br. "
Det marmor knfla fr upp hvars hll hon hvilar,
Sjelfknflols och flum - den hpne maken ilar
* Tag n en affkeds-kyfs! grtt det den fifta r.

"I detta flycke r utan tvifvel mycket knfla, och,

jag fruktar, redan frmycket, utan at fjelfva mar.
morn behfde uplifvas. Vid fdana tilfllen lr
vl den enklafte, den minft refleterade taga fver.
hand, och fkalden fjelf aldraminft bra vifa fig
Fafan, frdublas. Skalden, i fin ifver, ropar til
ke-frlen: . -

Frmtne frle! hvad! du dygden frta vil?

Vet hennes dd kan tvinga ofs at frga:
Mn Guda- nd och rtt r til?
-
-

En Skydds-ngel flrcker fin fkld fr denne frle.

Spaftara rddas men hon r mor
-
- - Hon
*
 -

Ju L. Aug. SE? T., FR R 1786. 271

* Hon vaknar, /kdar taket brinna,
Lik en Numidifk lejoninna,
Hvars ungar man frn henne rfvat har,
Hon genom tufen flammor far,
Frn rum til rum med tankens fnabbhet haftar,
Des fotfpr eldens tand frtr -

Men ingen eld f ftark fom moders-lgan r.

Nu muren i des vg de heta ftenar kaffar.
Et moln af fvafvelrk des fyn frblindad gr;
Dock mnne knflan kan et moders-brft bedraga?
Den frfla raden faller fig ngot platt; men fda
ne ro f i Hr. Lidners fkalde-ftycken, och hr
flyta hr af et konftens frakt vid viffa transgref
fioner Hon finner vaggan och fit barn,
Hon det i fktet br fr andra gngen mor.

Hon utropar ter (men i hvilken belgenhet!) at

hennes fllhet r fr /tor. Hon rufar ut, med
barnet p armen, bedjande fin Frlfare, bedjande
honom vid hvarje tr des Moder gt, d hon i
Salems dlder fkte honom \

Viggarne lofas,
Skyarne kroffas

Frndringen r theatralifk. Men vidare:

Blixt och afgrunds tknar fvfva, *

Spaflara har ej tid at bfva,

Sit barn, men faran ej et moders-ga fer.
Hon r redan vid trappan *

Wu ramlar trappan~~"mer
Dr flr hon! -

I detta
272 Sv EN s R E PAR N AssE N,
i detta grufliga gonblick finner henne likvl fkal
den f lycklig, at han utropar -

Gud! jag frgter mig... d hennes trar flyta

" Med dig faft jag din Himmel fick
Jag ville icke knda byta.
Mrker och eldar och ftumhet ch dn !
fver och under och kring hedne dden!
- Mot Hinlens vld, mot deffa afgrunds den,
Drflr hon!-- enfn --ftum-- med dygden och fin fon.

Hon flyger tilbaka, men vifar fig efter et gon

blick p en altan med barnet, och befvr hvart
enda faders och moders brft, endaft mon om fit
barns rddning. Skalden, i del harm, utbrifler:
Spaflara! om jag varit dr,
Jag hade -- hvad? --Ach, Gud, i egen fara
Man df vid andras plgor r.
Dock nej, olyckliga Spaflara !
- Jag vid dit helga ftoft, vid mina knflor fvr:
Jag trotfat eld och dd 3 i faror inig frdjupat;
Och faft en yngling n, mn jag ej lefvat nog,
Om fr at frkfa dig jag under grufet ftupat?
/ *
Mer rerikt en hjelte aldrig dog.

Men ingen barnhertighet hvarken af Gud eller

mennifkor. Spaftara frtviflad /krattar /pklikt
Hon flfer ingen bn fig hennes knflor famla.
Natur! -- och nu fit barn den fifta kyfs hon ger,
Och
 Ju L. Au G. SEPT. FR R 1786. 2 73

Och ifrn Gud til fig drar nglars blickar ner.

De lppar fvartna ren p hvilka orden famla:
Min fon! .... vid detta brft ... du fkal....
Ach ! ..... -

Ddens blixt och domens knall!

Murarne ramla.

Af de reflexioner, forn flja upp denne gruflige

hndelfe, til flrre delen tjenande at frdjupa in
trycket draf, viljag til flut blott uttaga fljande:
Ja! om p detta klot, dr brott och den rafa,
Spaftara! du et men kligt fel begtt,
Vid detta ddsrop, denna fafa,
Med deffa knflor fon jag fatt;
Jag ville vara Gud at kunna dig frlta,
Och fedan menfkja bli fr at f gldje grata.
Spaftara ibland nglarne

- XII. -

rvER EN TRNBUskE
so M B L o M M A D E 1 N ov EM B E R.

~ Til Choc.
HvAofer jag? felfva Hftens flut
t Chloe fommarns allter rcker:
Faft Bore almin fafa vcker,
- Den blyga Rofen fpricker ut
Och ur fit grna fngfel lockad.
%
Af Chloes vackra hand blir plockad!
EN
274 Sv*EN s k E PARNA ss EN,
EN fmickrare p denna dag
Ej fkulle fpara edert ra:
Ni utan tvifvel finge hra,
Det edra retande behag,
Som ftifta alleftdes lag, *

Ha endaft kunnat Flora bringa

At fledes Naturen tvinga.
Men, Chloe, jag fom bttre vet
Om edra egenfkaper dmma",
Jag har frmycken blygfamhet
At Er p fprttars vis bermma.
Nej, uti denna fllfamhet
En frebild jag endaft fkdar
Som fr mit rrda hjerta bdar
Det de fom om tjugu r -

Er, vrda Chloe! freftr.

JAG ofta mifsnjd fett de fkna,

.Nr lifvets fommar flutet ntt,
Den veka blommans fkifte rna
Men Ni, fom jmte fknhet ftt
De egenfkapers rika lott
Som mer n ungdoms glans betyda,
Et ftadgadt vett, et delt brft,
Er fkola uti ldrens hft - * **

Behaglighetens blommor pryda.

O. W.

XIII.
 Ju L. Au G. Se PT. FR R 1786. 275
XIII.

URLDRIGT ExEMPEL AF RoMANSK

KYSKHET ). -

andauler, Konung i Lydien, hade den lyckan

eller olyckan, at ga en ovanligen fkn geml,
den hau ock omtteligen lfkade. Med denna kr
lek frbandt han tillika den ffngan, at han ej kun
de vara tilfreds, f lnge hennes behagligheter ej
voro knda mer n af honom allena. Ibland fina
hofmn rknade han en benmd Gyger, den han
hgt vrderade, och gaf honom et frtroende utan
grnfor. I et famtal med denne, och d han ef
ter fin vana fkrt af fin gemls fknhet, pftod
han at Gyger icke kunde gra fig et rtt begrep
om hennes retelfer, f vida frre delen betcktes
af hennes klder; och fr at fvertyga honom om
fanningen af detta, ville han gifva honom et gon
- fkenligt bevis drp, i det Gyger borde dlja fig
i den kammaren, dr Drottningen afkldde fig fr
at begifva fig til fngs. Frgfves frefllde ho
nom Gyger, huru obetnkfamt detta infall var,
mjeligheten och faran at blifva uptckt, famt den
helgd och vrdnad, hvari knets blygfannhet borde
hllas: Konungen var df fr alla freflllningar,
och Gyger famtyckte emot fin vilja. Denne privi
legierade favorit blef fledes affin Herre infrd i
et frborgadt rum, dr han med all trygghet och
beqvmlighet kunde betrakta fin Drottnings ohljda
behagligheter. Vid bortgendet, blef han likvl
rjd af Drottningen, fom ftraxt mifstnkte, at det
ta uptg hrledde fig ifrn hennes geml; men hon
% * S . gjorde
*) Utur Herodotus.
276 Sv EN s K E PAR N Ass E N,

gjorde intet buller drfver, eller lt p ringafle

ftt mrka fin frtrytelfe. Fljande dagen blef Gy
ger tilfagd at infllla fig hos Drottningen, och fom
han ingen ting frmodade om affigten med den
na enfkilda kallelfe, lydde han och infant fig utan
drjsml. Drottningen gaf honom med f ord til
knna orfakerne, hvarfre hon efterfndt honom,
och flt med at frelgga honom tvenne, vilkor:
antingen at dda Candauler och drigenom er
hlla hennes hand, och fven kronan, eller ock at
fjelf d. Den fom bedragit mig, fade hon, och
blottfllt mig fr denne vanheder, br upoffras,
eller ock ni, fom varit et medel drtil. Beftrt
och frvirrad fver detta vdeliga anbud, frfkte
Gyges p alt ftt, at flilla den upretade Drottnin
gen; men hon hade fr vl fverlagt fin plan, at
af Gyger vltalighet bringas ifrn fit fattade beflut.
Hon lt honom ock frfl, at hans vgran var f
fng, och om han framhrdade druti, borde han
ej hoppas at undkomma hennes hmd. Krleken til
lifvet fegrade vid detta tilflle fver dygden: Gy
ger inrdade fin Konung och fick til belning Ri
ket och fin Drottnings hand.
==Se==
XIV.

ANE C D O T E R ocH IN F ALL.

Om den bermde Geffners perfonliga egenfkaper,

** *yttrar fig en Engelfk Refande (Wilh. Coxe)
fledes: Denne lfkansvrde frfattare r enkel och
upriktig i fina maner; han r vnlig, frbindande,
och af en fllfynt blygfamhet; ingen ting uti hans
~ - vfende
 ~

Ju L. Aug. Se PT., FR R 1786. 277

vfende rjer fkalden, om ej hans gon fom ra
fulla af eld, knfla och uttryck". Hrvid anmrker
en Franfyfk autor, fom fven enfkildt knner
detta lyckliga fnille: Jag fkulle framfllla et vac
--
kert exempel fr de fm Pindarerne af alla Natio
ner, i det jag vifade dem uti Geffners perfon, den
enkelhet, den upriktighet, de flilla dygder fom t
flja det verkliga fnillet. Utfvfningar beteckna al
lenaft en tok. Man kunde tillgga : Et fkert be
vis p det falfka fnillet, r at ndgas vara belyn
nerlig. s

En Konung vifade verfer t en Hofman, fom

frgade, hvilken den ignoranten var, fom hade
gjort dem? Der r jag, fvarade Frflen. "Er
Maj:t har d med flit gjort dem illa, invnde Hof
mannen, och har fulkomligen lyckats: man fer
nog, at Er Maj:t har den gfvan at gra alt hvad
Er Maj:t behagar.

Uti et af de bttre flfkaper i Paris fvertalade

man en gng den ofrliknelige Garrick at bertta
et fventyr, hvartil han varit vitne under fit viflan
de i Frankrike, och ftta det{amma i ation. En
far, brjade han frtlja, hyffade fit barn bredvid
et fnfter. Olyckligt vis fH barnet utur hans ar
mar p gatan, och dog firaxt. Det r ondigt at
fga hvad fadren fade; man kan giffa drtil, det
var naturens fprk, Straxt vifade fig Garrick
i den flllning, hvari han fett fadren i det gon
blicket, d hans fn fll honom utur hndren.
Den verkan, fom detta efterhrmande gjorde p
de nrvarande, r lttare at frefllla fig n befkrif
va. Nog, deras frundran flutades med en flrm
* S 2 af
278 Sv EN s K E PAR N AssE N,

af trar. S fnart flfkapet terkommit ifrn fin

frtjufning, kunde den namnkunniga Mamfell Clai
ron icke afhlla fig at famntaga Garrick, och vn
de fig drp til hans huftru, fom aldrig var fkild
ifrn fin hgt firade man, fgande: Frlt mig,
min Fru, det r en naturlig rrelfe, hvarmed jag
bifaller eder man.

Et nytt och nflan obegripligt prof af Garrickr

fkicklighet r fljande. Hogardt, Fieldings vn,
kunde ej trfta fig fver, at hafva ltit honom d,
utan at gra hans portrt. En dag, d han hll
p at mla, hrde han likafom en graf-rft kom
ma utur falen, fom ropade til honom: Hogardt,
kom och tag utaf mig"! Hogardt, fom icke trodde
p fpken, ville fortfara med fit arbete; men d
famma rft lt hra fig p nytt, pnar han fals
drren och fliger tilbaka af frfkrckelfe, i det
han tycker fig knna igen Fielding, fom fger til
honom: Frukta ingen ting, min vn, och fkynda
dig at teckna mina drag; jag har ej mer n en
fjerdedels timma at gifva dig. Hogardt gr fit
utkaft, och fpket frfvinner. Han trs icke nm
ma fit fventyr, af fruktan at blifva beledd; men
mlningen utfttes, igenknnes och finnes fulkom
ligen liknande. Om ej Garrick blifvit nmd, fkulle
man vl aldrig rka p knuten til denna hndelfe.
Det var han, fom tagit Fieldings figur och rft,
fr at lta des vn Hogardt gra des portt.
Den namnkunnige Mlaren Holbein hade fttt
en Engelfk Lord utfr trapporna, fom ville med
vld feet flycke hvarp han arbetade, men hvil
ket Konungen (Henric VIII.) hade frbudit honom
2t
 ~~~~-- > ~~~~"

Ju L. Av G. Serr, Fr R 1786. 279

~ - 1 e
i < at vila. Lorden hotade at hmnas; men Konungen
fom fick veta detta, antydde honom vid hrdt
ftraff at drmed affl. Ty, fade han, jag kan i et
gonblick af/ju Bnder gra /ju Grefvar, men r
ej i /tnd at af/7u Grefvar gra en enda Holbein.
En vifs man blef af fin vn frd til en Land
fkaps-mlare, hvars huftru var mycket vacker. Ef
ter tta dagar gick han enfam dit, men mannen
var nrvarande. Otta dagar drefter nnu en vifit,
och altid mannen nrvarande. Bevar'r, min Her
re, fade han til honom, fr at vara Land/kaps
mlare r ni intet ofta p landet.
F==2&===R=
XV.

KR LEK EN s LoT T E R I.

Anacreonti/k 0de af Arnaud.

Som barn plr Krleks-Guden mlas,
Han af fin lders lynne r; &

Han mfar njen och begr,

Och ftndigt efter vxling fnlas.

*AT i fin lek frndring rja,

Et Lotteri han bragte op,
Dr alting gaf t hjertat hopp,
Dr alting gat fgs frnja.

S 3 - DR
280 Svensk E PARNA ssen,
Dr deltes fedlar ut, at vinna
De Pilar fom ej mifte g,
De Vingar fom ej hvila f,
De Eldar fom f lifligt brinna.
/

JAg af des lotter valde tvenne,

En fr Lifett, hvars fgrings magt -
Af kld och motfnd gr frakt,
Och en fr mig fom tilber henne,

HUR har jag ej, o Gudar! funnit,

At eder gunft r falfk och hal!
D Aftrilds blofs fll p mit val,
Har, ach ! Lifett des vingar vunnit.

- XVI,

TIL EN v AcKER FL1 cK A.

Hvad du r tck ! hvad liflig mhet rjes
Uti den blick, fom frn dit ga gr!
Hvar fins det brft, fom icke vldfamt hjes,
Nr man af den et vnligt mte fr?

JAg har dig fett; men fr at aldrig glmma,

Hur jag blef rrd, af ofkuld och behag!
Hvem vgar vl min knflas hjd frdmma,
Som fkdat dig och knner hjertats lag?

j - - AT
 JuL. AU G. SEP T., FR R 1786. 2&r

AT lfka dig och af dig lfkad vara,

Det br ju bli en ddligs flla lott? ...
Kan Gudars ro mot denna vlluft fvara?

Nej... lycklig jag, fom ddlighet har ftt!

====Se=*=
XVII.

F v E R ET BEN H U s *)
Du. Skna.
Skda. Deffa. Ben.
Du. Lrde.
Se Deffa. Tomma. Hufvud-fklar.
Du. Rike.
Betrakta. Detta. Stoft,
* Du. Kung.
Se Dit. de.
Du. Trl.
Se Din. Hvila.

XVIII.

* VI L sE TAG.
Iris vredga's hrom dagen,
Nr jag p ofkyldigt ftt
Med et finger rrde kragen
Som des brft betckte ntt,
S 4 Uti
~" -
*

*) Detta och de tvenne fljande fycken ro hm

tade ur en Samling, kallad Mina Frfk, Stockh.
1755 7. - -
282 Sv EN skE PARNA ss EN,

Uti barmen fatt en lilja,

P den blefjag fvartjuk nog.
Jag fkull ta; men mot min vilja
Jag bland rofor vilfe tog.

LILLA Iris! blif ej vreder,

Ni har tagit frn mig mer,
Hela hjertat tilhr eder;
Hvem kan akta det fr er?
At jag hafver vilfe tagit,
Dri har er fknhet del,
Och at fynen mig bedragit,
r et vanligt krleks-fel,

XIX.

ILE FN A D s - REGL oR."

MIN lefnad fyrs af deffa bud:

Din Vlluft blifve ej din gud;
Fr Krleks eld dig vakta;
Bjud til at vara Sjelf din kung; *
Var mn om Helfa, Frgd och Pung,
Och drars dom frakta.

xx.
 Jv 1. Auc. Serr. Fr R 1786. 28;
XX.

EP I G RAMMER.
I.
*

DEN talegfva Lucas har

Af mngen hlls fr ftor och rar,
Man tror, at ingen kan i konften hgre ftiga:
Men fakens art jag bttre vet;
Ty all hans tungas frdighet
n blott en ofrmgenhet
At kunna tiga.
2.

NR Khnk var fladd p fifta frden

Och fkulle fkiljas utur verlden,
Hans enda famvets-agg det var
At i hans glas en droppe n fans qvar.
3.
- P drar fins ej ngon brift,
Guns f vift!

Men vil du ingen fe, f ftt fr drren regel

Och fl i tufen kras din fpegel.
* *=

XXI. -

Nv HETER.
J Frfta Qvartalet fr innev. r, r berttadt, huru
Hans Kongl. Maj:t, under d. 2o fiftl. Martii, fam
ma dag d Svenfka Academien inrttades, nyo tck
tes uplifva den af Des Fru Moder, Hgftfal. Drott
S 5 ning
 4
~~"

*84 Sv EN s K E PAR N A s SEN,

ning LovIsA ULRIcA ftiftade Vitterhets-Academie, och

denfamma med Nya Stadgar frfe, hvilka i flere de
lar utvidga och frbttra dem Academien 33 r frut -
p famma dag af Hgftfal. Konung ADoLF FREDR1c
undfick *). Af deffe af trycket utkomne Stadgar, fom
ro et icke mindre lyfande bevis af Hans Maj:ts oin
fkrnkta omforg fr Vitterhetens upkomft, n de fr
Svenfka Academien utfrdade, hvilkas innehll i nft
freg. Qvartal blifvit meddeldt, vil man hr, fom fkyl
digheten fordrar, likaledes uptaga, det vfendteligafte.
Utur Ingreffen br frut anmrkas: At denna Aca
demie af Hennes Maj:ts Enke-Drottningens egna me
del underhllits, och fljakteligen efter Des ddliga
frnflle faknat des hgfta ftd, famt fr framtiden ej
kunnat bibehllas, om den ej af Konungen med n
gon fker fond blefve frfedd; at Hans Maj:t drfre,
f af egen bjelfe, fom af vrdnad fr Des Fru Mo
ders minne, tagit denfamma under Des Befkydd, och
velat p oryggeligt ftt ffta des Lagar, Skyldigheter
och Frmoner; famt at d deffe Lagar funnits nd
vndigt tarfva jmkning och tillggningar, hvilket re
dan af Hgftfal. Konung ADoLF FREDRIc uti In
greffen drtil frefgs, har Hans Maj:t, i kraft af detta
i
Des Herr Faders frbehll, til ofrnderlig efterlefnad
velat ftadga det, fom hr uti fammandrag fljer:
Kongl. Vitterhets: Academiens Nya Stadgar, 1.
Academien fkal, i affeende p de flere lrdms-grenar
fom hra til des yrke, hdanefter bra namn af: Vit
terhets, Hiftorie Antiquitets Academien. 2, 3. Des
freml ro Hiftorien, Antiquiteterne, Medaljers och
Infcriptioners uttydande, upfinnande och frfattande,
f p Svenfka fprket, fom p Latin, Grekifka, Franfy
fka och Italienfka; och blifver drfre deffa lrda och
frmmande fprkens odlande och knnedom ndvndig
til de underfkningar fom ro Academiens hufvudfak,
famt at genom dem ftadga fmaken. 4. Hvarje ar
betande Ledamot ligger at rligen ingifva afhandlin
gar uti ngot af de til Academiens befattning hrande
mnen, ocb det inom flutet af Junii mnad, fr at
kun

*) De finnas intagne framfr Frfl Delen af K. Sv. Witter. *

hets-Academiens Handlingar, Stockh. 1755.
 *
-

Ju L. Av e. Se PT. FR R 1786. 285

kunna nmnas i den offenteliga fammankomften den
24. Julii. 5, 6. Academien underhller genom fin
Secreterare eller nagon af Ledamterne, i refvxling
- med in- och utlndike Lrde uti alla har frefkrifna
mnen, fr at genaft blifva underrttad om alt hvad i
deffa delar fig tildrager fom kan frtjena des upmrk
famhet. $. 7. Academien ligger at frfatta en ful
ftandig Svenfk Medalj - Hiftoria ifrn Rikets brjan til
K Apol F FREDR ics Dd, upfinna medaljerne fr
# v hvarje mrkvrdig handelfe, och uplyfa dem med tjen
liga hiftorifka befkrifningar p Svenfka, Latin och
Franfyfka. . 8, 9. fven at frfatta en fulftndig
Befkrifning p de Mynt, Medaljer, fkurne Stenar,
Antiqviteter och Monumenter fom finnas i Sverige:
hvartil hrer en grundelig knnedom af Latinfka och
Grekifka Antiquiteterne och deffa fprks Autorer,
forn faledes fven blifver denna Academies yrke. .
Io. Om ngot Samhlle eller enfkild medborgare an
modar Academien at fr ngot farfkildt tilflle upgifva
infcriptioner eller devifer, ligger det Academien, at
dem med famma noggranhet fom i fina friga arbeten,
druti villfara. . 11, 12. Hvarje arbetande Ledamot
ligger at valja nagon vifs gren af Academiens yrke
och meddela Academien fina arbeten, fom af Secrete
raren genaft inprotocolleras och i Academiens rum fr
varas, hvarutur de ej kunna lemnas ut. . 13. Academiens
Handlingar utgifvas af trycket hvart annat eller minft
hvart tredje r. S. 14. Des fverlggningar bra fke
med anftndighet och med foglighet. $$ 15, 16. Aca
demien frfamlas minft en gng i veckan, ifrn den I.
November til den 1. Julii, och under de frige mna
derne eller ferie-tiden de i Stockholm nrvarande Le
damter blott onsdagen nft fr eller nft efter den 15.,
undantagandes Julius, d almn fammankomft fker den
24 t fira H. M. Enke-Drottningens Fdelfe-Dag. .
17. Vid hvarje hr ftadfft famlings-dag om fomma
ren utdelas 50 Silfver - Jettoner til de nrvarande
Ledamterne, at upmuntra dem at under ferierne fam
mankomma. . 18 Academiens arbeten bra frfattas
i korta, ftarka och klara ordafatt, med all den renhet
och prydlighet fom fprket p hvilket de frfattas
medgifver 19-23. Academien utdelar rligen fy
f
286 Sv EN s k E PAR N Ass E N,

ra frre och fyra mindre Prifer til dem fom bft och
nrmaft drintil upfylla Academiens vntan uti fljande
fyra tflings-mnen, neml. et Hiftorifkt, et i Antiqui
teterne, et fr Infcriptioner eller Devifer, famt en
oratorifk, philofophifk eller poetifk afhandling p Fran
fyfka, Latin eller Grekifka *). De ftrre priferne ro:
fr frfta och fifta mnet en Guld-medalj om 26, fr
det andra en om 15 och fr det tredje en om 12 Du
caters vigt; de mindre eller Acceffit: fyra dylika af
Silfver. Deffa prifer utdelas rligen den 2o. Mars, d
fven, f uti In- fom Utrikes Tidningar, kungres de
til fljande ret af Academien framfatta Tflings- m
nen, hvilka Des Befkyddare, ibland flera freflagna,
utfedt och ftadfft. $. 24. Academiens tvenne rliga
offenteliga Sammankomfter: den 24 Julii, d des h
ga Stiftarinnas Fdelfe-dag firas medelft et Tal p n
ot af de tre Academien helgade fprk, i bunden el
er obunden ftil, hvarefter ngot enfkildt eller et ftyc
ke af Academiens arbeten uplfes; famt den 2o Mars,
d Academiens Stadgar 1753 utfrdades och des fan
fkyldiga ordning och bibehllande genom denna nya
frfattning 1786 ftadfftades, hvarefter pris-fkrifterne
uplfas, deras auctorer offenteligen nmnas och til be
lningarnes emottagande framkallas, om de fjelfve ro
nvarande, m. m. .25 - 28. Academiens Ledamter,
50 til antalet, nemligen: 14 Heders, fom vljas bland
de Herrar och Mn, hvilke frena krlek fr lrdom
med egna infigter; 2o Arbetande, fom med grundelig
lrdom frena god fmak och dels genom arbeten gjort
fig knde i den Lrda Verlden, dels genom ingifna
arbeten och ofta vundna prifer gjort fig frtjente at
af Academien ihogkommas; 16 Utlndfke Ledamter,
fom dels gjort fig et ftort namn genom deras fkrifter
och lrdom, dels genom en lngvarig och gagnelig
brefvxling med Academien gjort fig drtil frtjente.
. 29-32. Valet til nye Ledamter kungres fjorton
dagar frut i de almnna papperen, och fker genom
lyckta fedlar, fom dock blott glla fr perfoner, hvil
- kas

*) I kungrelferne uti de almnna papperen om de til nfia

r utfatta pris-mnen ftod: Latin, Franfyfka eller Italien
fka. Jfr. Frfta Qvart, hr frammanfre fid. 91.
 - Ju L. Au G. SEPT. FR R 1786, 287
kas namn finnas p en af Konungen undertecknad li
fta, fom under valet ligger p bordet. Ordningen af
Claffer kan vid ledigheters befttande aldrig frblan
- das; och br rummet efter en Arbetande Ledamot ef
ter hgft en mnads tid terbefttas, men efter en el
ler flere Heders och Utlndfke Ledamter kan det,
- om Academien f ndigt finner, lemnas ledigt 33.
Hvart halft r, d. 2 Junii, vljer Academien fin Pr
fident och Wice-Prefident, den ene af Heders, den
andre af Arbetande Claffen. 34-36. Academiens
Secreterare, fom tillika r Arbetande Ledamot, utnm
nes af Konungen, emedan honom anfrtros de Mynt
och Antiquiteter, fom frvarats i Antiquitets - Collegio
men nu lemnas i Academiens vrd. Til hans bitrde
antages af Konungen en Amanuens, fom ej behfver,
men kan vara, Academiens Ledamot; och begge njuta
ln efter den Stat och Donations lydelfe, hvarmed
Konungen begafvar Academien. Secreteraren frer
pennan, och ftundom ordet, d Prefes eller Vice-Pre
fes ro frnvarande, och ger at hos Konungen ome
delbart fredraga Academiens render. 37-39.
Academiens Secreter, et ftrre och et mindre, hvarp
r ftucket den Sinnebild Drottning LovusA ULRICA
fr Academien faftftlt *), med des devis: Certamen
Literar. Conftitutum, och ikring lfes: Vitterhets, Hifto
rie och Antijuitets Academiens Sigill, infliktad af Drottning
LovisA ULRICA 1753, fladfftad af GUSTF III. 1735.
Det ftrre frvaras af Vice-Prefes, det mindre af Pre
fes m. m. - *

Intrdes - Tal, hllite uti Sven/ka Academien, den 17

Maji 1746, af fverfle - Kammar-3unkaren, Cavalieren hos
H. K. H. Kron-Prinfn, General: Adjutanten af Flygeln,
fverfle-Lieutenanten, Friherre Guftaf Mauritz Armfelt,
och Le&#oren vid Hermfands Gymnafium famt Proften och
Kyrkoherden Mag. Carl Guftaf Nordin: nyl. ifrn Kongl.
Tryckeriet utkomne, tillika med Svaren af Academiens
Directeur Hr. #ohan Henric Kellgren, 42 fidor i 4. D
man lfer det frfta af deffa Tl, blyges man litet n
konftens vgnar; ty man finner dr en vltalighet fom
- 1 & 1'er
*) Et Bord hvarp en Lagerkrans ligger,
288 Sv EN s K E PAR N Ass E N,

rrer och behagar, utan at lemna en mifstanke rum at t

hafva behft konftens bitrde. Se hr et exempel utur
ingreffen: Frfattaren rnar tala om GUSTAF I.: han
har fagt et par ord om Academien, fyftande p des
Hge Stiftares ra, Du lycklige Hafdatecknare, fort
far han, fom med en lika f fan fom okonftlad Hifto
ria fkal en gng ffta p dit arbete Europas upmrk
famhet, du behfver ej befkrifva fegrar fom koftat blod
och trar, ej heller bermma de f hedrande fom led
famma tilfallen, d man igenom en mindre haftad flykt
vifar Krigskonftens fulkomlighet; din mlning blifver
menfklighetens och kunfkapernas ra, vrt tidehvarfs
heder, ftyrka utan vld, mhet utan fvaghet, vnfkap
utan fmicker, Sveriges lyckfalighet, mifsnjets ortt
vifa och efterverldens faknad. Finnes ngon hvars
hjerta mmar fr Fderneslandets vl, fom ej med r
relfe biviftade denna Academies inftiktelfe pa detta
rum, hvarifrn, fr tvhundrade fextio fex r fedan,
den enda Regent, fom i Sveriges Konunga-lngd burit
tyranners frfkrckande namn, kaftade ilfkna och fr
njda blickar til de bilor, fom flde bde ftammar och
telningar af Rikets dlafte flgter och redligafte med
borgare? I hvad djup af elnde var Sverige d ej fr
fankt, fnderflitit af inbrdes oroligheter, hrjadt af
mgtiga och blodtrftiga fiender, kufvadt under oket
af de Catholfka Prfternas fnlhet och vidfkepehe, fat
tigt, utblottadt p tilgngar, utan Bundsfrvandter,
upfyldt med almnt mifstroende och nftan utan alt
hopp om rddning. Sturens dd hade lemnat Riket
utan hufvud. Hans fner voro barn. CHR isTINA
GY LLENSTJERNA, med alla dygder hvilka tilhra en
Hjelte, och med en krlek fr Fddrneslandet fom fe
dermera frfkrade des lugn, hade fett fig fvergifven
af fin mans frnmfta vnner, d hon minft borde fr
vnta det. Des mannamod vid Stockholms frfvar
och des hedrande vilkor vid Slottets fverlemnande,
kunde ej frlfa henne t igenom trolshet falla i Ty
rannens bojor. Sdant var landet, d GUSTAF ERIcs
soN WAsE brjade fina ftorverk. Det r med
denna vltalighet ftore mn bra prifas, en vltalighet,
fafom det i Dire&teurens Svar heter, fom enfam gif
ver rtt at dem lofva. Utur detta Svar vil man haf
- \Va
 Jur. AU G. SE F T., F R R 1786. 289
va det njet at anfra en vigtig anmrkning, den alle
rtte vrdare af Vitterhet gerna lra underfkrifva. Det
heter i affeende p en ibland Hr. fverite - Kammar
Junkarens vittra frtjenfter, den neml. at hafva riktat
Svenfka Lyrifka-Theatern med en ny art fkdefpel,
dr Sang-Gudinnorna, hittils kldde i Tragifkt dok,
eller i Feriets frtrollande pragt, men altid tvungna
i fin gng af den hga cothurnen, f vifa fig i njets
lttare drgt, i den lgre *) Naturens nftan okldda
behag, antaga mera frihet i rft, gng och tbrder,
rja det enfaldiga i bygdens feder, det rena i des
gldje, det lifliga i des lekar: alla deffa fkatter, f
oknde eller f faknade i en mera belefvad, faft ej lyc
ligare verld; det heter, fger jag, i detta affeende:
Kan hnda r det utan anledning, fom jag hr ftjl
mig tilfllet, at lafta en frdom fom infkrnker vr
fallhet, d den infparrar rymden fr fnillets flygt;
denna frfinade fmak, fom ftter vrdigheten i en fat
tigdom, och det dla i et ledfamt. Den vackra verl
den, f angelgen om alt hvad fom fkiljer den frn
hopen, icke njd med de fretrden fom gifvas t per
foner, brd, lycka och uplyfning, har fven velat up
rtta en rang bland njen, frbehlla fig fjelf en ny
clafs af knflor, i des inbildning defto dlare, ju mer
de fjermade fig frn Naturen. D upkom den goda
Ton, f olik den goda Smaken, f konftlad i tal och
fkick, f tyrannifk och f vacklande, fom gifvit ofs
lckerheter fr fda, granlt fr kldnad, det tcka
fr det fkna, banlyft gldjen ur vra hjertan, frihe
ten ur vra feder, ljet frn vra lppar, och frbudit
ofs fafom brotflig, ... hvad fger jag? nnu mer,
frdmt fom oanftndiga alla njen af djupt intryck,
alla njen fom vga mer n halka fver flen. Man
kunde utvidga denna reflexion til vrt Skalde-fprk,
fom under frdlingen blifvit fatt inom grnfor, f
mycket mera hinderliga fr des vidare framfteg, fom
de ofta fvrligen med anftndighet kunna fverfkri
das. - Det andra af de begge Intrdes-Talen, finner man
hr frammanfre (fid. 254), p brjan och flutet nr, helt
och

*) Sfom dyrkare af den enfaldiga Naturen, vore man tid

fventyrs urfktad, om man vgade undanbedja henne det
ta epithet,
29o Sv EN s k E PAR N Ass E N.
och hllet infrdt, fafom enkom hrande til denna
Samling. Och af Svaret drp, fom innehaller en hop
vigtiga betraktelfer om et odladt och ftadgadt fpraks
frdelar, famt huru deffa erhllas, tillter ej rummet
anfra mer n deffa rader : Dr fer ni en tafla, fom
famnar kretfen af den vidftrcktafte utfigt. Stor i fin
upfinning, i teckningen fan, ger den alt hvad Mla
ren kan hmta ur egit fnille. Men hvar r lifvet, lju
fet, rrelfen, behaget? De finnas icke dr. Tufende
fargor hade fordrats at dem uttrycka. Naturen, kan
hnda, hade ej alftrat dem i konftnrens hand; eller
hade han, kan hnda, nnu ej frfttt, at upfka dem
i des fkte. De fom finhas i hans tafla ro f och
utan glans; och fkadaren vnder fig, och frgar: hvar
r Raphael? S mfte fven hnda med de frtrffliga
fte fkrifter p et fattigt fprk. Hvar r Voltaire? ro
par Lfaren; och ftller Offian p fin hylla". Man
kunde kanfke invnda: Var coloriten Raphaels merit?
Och har ej Offian fagt alt, hvad han, efter fin nations
feder och kunfkaper, borde fga?

PARIs. I anledning af den phantaftifka fmak, fom

i flere grenar af Vitterheten, och frdeles i Dramati
ken, i fednare tider brjat yttra fig, tord fljande f
kallade Annonce, undertecknad af Hr. Pons, frn Ver
dun, ur de nyafte Franfke Journaler, vinna bifall.
Drame nouveau : la terreur y domine.
Ate premier, la guerre & fes fureurs;
Ate fecond, la pefte & fes horreurs.
Dans le fuivant j'ai plac la famine.
Le quatrieme eft d'un effet trs- beau:*
Au bruit affreux du tonnerre qui gronde
Le genre-humain defcend dans le tombeau.
Mon dnouement . . . . fera la fin du monde.
SVENSKE PARNASSEN.
ARGNGEN 1784
cToBER, NovEMBER, DECEMBER.
- - - - ------------
 *&afi =S% sda ~~ A M4

I.

AL M"NNA B N EN
A F Po P E.

O FADER ! hvad du mnde heta,

Jehovah, Jofur, eller Gud,
De vifa dina ftadgar veta,
De vilda knna dina bud.

DU varelfernas frfta klla,

Som ingen ddlig n frftod,
M evigt denna fanning glla,
At jag r blind, och du r god!

DU gaf frmgenhet at fkilja

I detta mrker ondt frn godt,
Och lmnade t men kans vilja
Den frihet ej naturen ftt.

LT alt, fom ftrider mot din ra,

Lt alt hvaraf den blir frkt,
Lngt mer n helvetet frfra,
Engt mer n Himlen blifva fkt.
*
-

LT mig i tackfamt minne fluta

Alt godt form du mig lmnat har;
Ty menfkor lyda d de njuta,
Gud r betald nr mnfkan tar.

Lr
294 Sv EN's K E PARNA ss E N,
Lt mig ej all din godhet krnka
Inom den krets, fom jag bebor:
Jag tufen verldars Gud dig tror,
D tufen verldar kring mig blnka.

LT mig ej tro, du fkulle ge

t mig den magt at fkan tnda,
Och hmden kring om jorden fnda
Til den jag tror din fiende.

OM jag gr rtt, o! lt mig vinna

Mer flyrka p den vg jag far;
Om jag gr vilfe, lt mig finna
Den ftrten jag frlorat har.

M du mig aldrig fe frmten,

Om ngon nd du mig vil ge;
M du mig aldrig mifsngd fe,
Om ngon gng jag blir frgten.

HvAD andra brutit m bli glmdt,

Hvad andra lida m jag mma:
M du en gng om mig f dmma,
Som jag om alla andra dmt.

FAsT jag r fvag, r det min ftyrka,

At ha min anda ifrn dig:
I dag, ehvad fom hnder mig,
M jag dig vrdigt kunna dyrka.
BRD,
 OcT. Nov. De c., FR r 1786. 395
BRD, helfa, frid, den lotten blif,
Som du i dag m mig befkra:
Alt annat neka eller gif, \

Alt fom det fmjes med din ra.

T Dig, du hgfta varelfe,

Som rymden til dit Tempel fpnde
- Och jorden fatt til altare,
M alla rfter loffng ge,
M alla rkverk blifva tnde! -

N. L. S$ B ERG. .

II
$3
EPIT A P H F V E R * *

DEN yngling hr i mullen gmdes

En melancholifk vg til grafvens mrker han;
Han ej bland lrdoms -ljufen bran,
Han ingen gunft i Lyckans Tempel van,
I Minnets Tempel han frglmdes:
Han prifade blott Stora Mn,
Men laftade dock aldrig drar:
Han t den ufla gaf alt hvad han gde trar,
Han utaf Himlen fick alt hvad han bad en vn,
N, L. S3R ER G.
====$$e=
T 3 III.
~~
296 Sv EN s K E PARNA ss EN,
-

* III.
LANDT-QvDEN FvER RSTIDERNA*).
V1 NT E R - Qv D E. -

Vi komme nu til en rstid, fom i vift affeerde

r Sveriges egen. Sllan hos ofs f kulen och
dflig fom i de fdra lnderne, eller f bifter fom
i de ftra under famma bredd, finner man honom
merndels frena de tvenne egenfkaperne, munter
het och manlighet, fom i nrvarande Qyde ho
nom gifvas, och fom fven af lder utgjort fjelfva
Nationens carater. En Svenfk vinterdag r drf
re ngot fom bordt reta Svenfka fnillen, och man
mfle undra fver, at Frfattaren af Tget fver
Blt och af Svenfke rstiderne, jag vil ej fga en
fam p detta flt fkrdat lagren, men fven ingen
medtflare drom haft. Jag erinrar mig vl, at
detta Qvde fkrefs d Svenfka Skalde-konflen gjor
de fit frfta flora fleg til fulkomligheten: man har
fedan knapt vgat nfka et bttre. Men framvifar
icke Vintren tfkilliga vackra fcener, hvar fr fig
vrdige Skaldens ga; fcener, ej fllan mgtige at
draga den dufne fiadsbon ifrn fina inflngda n
jen? Utgr den icke en anfenlig del af Sven ka
ret, och drunder hvilka fkiften i des lopp, ifrn
det han utgr dflig och mrk ur Hflens fkte
til des fjelfva Vren andas i hans eget? Befordrar
han icke rrelfen vre landsorter imellan, och dr
igenom tfkilliga nringar, och drigenom Rikets vl
magt? Gynnar han icke heltan, ingjuter flyrka och
mod, tminftone dr han nnu finner det gta
Gtifka blodet Til lycka fr Llaren tvingar
- mig
*) Se det freg uti Tredje Qvart, fid, 203 och flj
 oc T. Nov. DEc., Fr R 1786. 297
mig denna reflexion, at hr utan vidare omfvep
intaga tre de fknafte fropher af nrvarande Qv
de, fr at druti likafom drnka det nit fom fkulle
upeldat mig emot denne rstidens klemmige frfa
kare i vrt Land, fom ofta bra lf och betrakta
deffe verfer:

Du, fom din Svenfka mrg frfvagar

I fdra lnders veklighet,
Du fver Nordens vintrar klagar
Och ej din himmels frmon vet.
Des rena kld ofs helfan delar,
Och vdret, fom kring flten fpelar,
Frfrifkar bde luft och blod:
Det fnlt i funda dror rinner,
I muntra gon ftyrkan brinner
Och vitnar om behjertadt mod.

Af denna luft och ftyrka nrde

De fordna Gter ammats op,
Som under denna himmel lrde
At fylla rans hgfta lopp.
Med frihets-andan ifrn Norden
De kufvat envld, hmnat jorden
Nr Rom des ftolta Drottning var,
Men fig i luftans armar ffde,
En myndig fyrfel felf behfde,
Och ok af rafka hnder bar.

T 4 - Da
298 SvE Ns K E PARNA s sEN,

Du Land, fom varit hjeltars moder,

Blff aldrig trlars ufla bo.
Den dygd dig vunnit reftoder
Lt evigt i dit fkte gro.
n br du verlden dygder lra:
Lt fofter-brdra tro och ra
I helgd hos Svenfka hjertan bli.
1Dens namn lt evigt mrker gmma
Som fdd i Sverige vgar glmma
Sig vara fdd at lefva fri,
Om jag tordes beropa min egen i vittra mnen yr
kade princip, fkulle jag fga: Se hr et mnfler
af gta Svenfk fknhet i poefie! S br en Svenfk
Skald tnka och fkrifva! Mrk: detta r fkrifvet i Fr
fattarens ungdom, och r fven i fit flag, hvarken
ifrn famma tid eller af famma hand, lyckligt vis
icke det enda. Sdana flycken ge och gille vi,
hafve tminftone gillat, och re ndock freflade at
imitera utlndfke artigheter! Fr frigt har
detta Qvde undergtt mycken frndring, och
ftt mnga tillggningar: och r det vl i fynner
het vid dem, jag nu br ffta mig. Skalden har
ftraxt i brjan flyttat fig p landet Hvar rstid,
fger han til Landtbygden,
Hvar rstid dina hyddor glder,
I en frnyad pragt dig klder
Och offer i dit fkte br.

Han rr nu om fig fjelf, och fr idka fina njen,

De kpas ej med andras mda ,
Man
 Oc T. Nov. D Ec., FR R 1786. 299
Man behfver blott betrakta Naturen. Jag hennes
bild, heter det, *

i fkuggan fljer
Och Guda - tycket, fom hon hljer
I nya ftrlar ter fer.

Den obehagliga brjan af Vintren, med nederbrd.

At mig mot Vintrens anfall fkydda,
r jag begrafven i min hydda
Inunder fall af frufna fkyn,
Men Nordan fina vingar fnker:
Min nakna torfva vinter-kldd
I dagens ljus frfilfrad blnker
Och yfves af fin hvita bdd

3Det brufande hafvet, af klden i bojor lagdt. Hr

fljer den bekanta fld-farten, hvilken i fit frndra
de fkick f lyder: (Skalden har frut vndt fit tal
til Hafvet)
- Dig redan djerfva flen trampar
Som p din rygg fig fkyndar fram:
Han ilfken frft mot marken ftampar
D luften fylls af frufet dam.
Men fnart han ned t ifen haftar:
Hur ltt han blanka fttren kaftar!

Hur ftolt han prydda betfiet rr !

En haftig takt af bjllror klingar,
Som bergens frufna genljud tvingar
Och vta Necken hpen gr.
-
*

T5 En "
3oo Sv EN s K E PAR N A s s E N,
En fknhet fig i fldan hvilar
Och fig t lfkarns vrd betror,
Som lik den ftolta rnen ilar
Nr dufvan fngas i hans klor.
Frn vitnen fkild fom gjort hans plga
Han yttrar fritt fin mma lga
I trots af alla ftrnga bud.
Den blyga nymfen lfs ej hra,
Men af en hufva hvilket ra
Kan tppas fr et lfkadt ljud?

En ledig tm i lfkarns hnder

Ej mer af falen vrdad r;
Men frgar man hvarthn det lnder,
Nr den r med fom man har kr?

Et lyckligt par fig blott betraktar,

Ej brda djup, ej hjder aktar,
Dr fldan fom en ljungeld far.
I drifvan ndtlig bda hvlfva,
Men frrn nymfen, hunnit fklfva
Et famntag henne rddat har *).
Poe

*) De tvenne fenare af deffe ftropher intaga rummet

fr
*.
fljande trenne uti frfta uplagan:
En fknhet fig i fldan gmmer
Och hennes lfkling farten flyr;
Nu ter han fit lfte glmmer,
Med yra uptog henne bryr.
Han tycks fr frfta gngen vga
Ge utbrott t fin bundna lga, -
 *

Ocr. Nov. Dec., F R R 1786 sor

Poetifk befkrifning om fkridfko-loppet och fnbol
lars kaffande. Hr fljer en betydande tillggning
af hela fex flropher, hvaraf den frfle befkrifver
den af Vintren befordrade rrelfe landsorterne
imellan, hvarom nndes i brjan af denne Artikel.
Alt Sverige fom en myrftack hvimlar
Och rkas under nya himlar -

Med brft mot brft och hand i hand.

Lappen i akjan. Norrlndningarne p fkid. Det

heter til delle fenare:
Med

Som blir af vdret mera fri.

Den blyga nymfen lfs ej hra:
Men faft hon hr, hvad vil hon gra?
Hr r ej tid at harmfen bli.
Nu vdren lfkarns hand frkyla,
- Sin fknas pls han nalkas fr;
Hvem vil ej ngra finger fkyla,
D menfkjo-lif i fara ftr? * *

En fluttning brjar fldan hota :

Ej handen kunde fallet mota,
Ty den i muffen ingmd var.
Det ltta trofs i drifvan lnder; -

Men ingen fkada nymfen hnder,

Et famntag henne rddat har.
Den #na brjar ovifs vara ,
Om hon fit fall beklaga br?
Hon kan ej rras af en fara
Som hennes ro och urfkt gr.
Hon knner lkarns hjerta klappa
Och brjar alla lxor tappa
~
302 Sv EN SK E PARN Ass E N,
Med vpnad fot och armars ror
Er fkida gr med lnga fror
P fjllens rygg ur djupet op.
Hon under vdrens vilda yra
Frmr er ltta kofa fyra -

Och trampar molnen i fit lopp.

Det r i deffa norra trakter af Sverige, fom Natu
ren, fedan konflen fegrat fver jorden, nnu ger
en lfkad friftad. Emot den hr fljande djerfva
teckningen af et land, genombrutet af hga berg,
mellan hvilka flormarne, fom hrja jorden, alfiras,
och ftrmmarne flrta fig och frufa, til vitne at
Naturen nnu lefver, hade kanfke en tafla af Ri
kets fdrafte provinfer gjort en behaglig contraff,
om den utan at fkada fammanhanget hr kunnat
infogas. Dock tilftr jag, at deffa omteliga flt
ter, begrafne under en oafbruten fn och drige
nom nnu mera enformige, gifva fga mne fr det
mlande fnillet I anledning af bergsbygden
fljer nu en flroph om Svenfka Jrnverken, et
mne fom ej kunde anbringas bttre n uti Vinter
Qvdet,
Som hrdat hennes unga brft,
Hon fkulle fig ur famnen rycka:
Men nr tv kra armar trycka,
Hvem lyder ej en hemlig rft? *

Jag anfrer detta ftlle, at gifva ngon anledning

at dmma, hvad man egenteligen m hafva vunnit
genom omarbetningen. Det br ej nekas at ju t
fkilligt af de hr anfrde ftropher behft nrmare
lmpas efter vrdigheten af nrvarande Qvde. Men
ockf torde man kunna fga, at det fordrats en
alfvarfam lder, fr at upoffra fdane verfer, fom
til ex, de fex fifte af deffe.
 OcT. Nov. DEcr., FR r 1786. 303
Qvdet. Det r ock denne rstid, fom genom
den lttade transporten i fynnerhet befordrar den
na vigtiga handtering.
Hr odlas Sveriges guld och flyrka,
Det jrn en Svenfk r fdd at yrka
Som vpnat ofs mot tyranni, -

Vrt rykte frt i alla lnder :

Ach mtte det i Svenka hnder,
Som fordom, evigt "dadt bli!
De fldfe grnfkande fkogarne, denna dyrbara
prydnad fr Norden: ter et frtrffligt mne uti
et Svenfkt Vinter-Qvde. Bjrn-jagten: en flolt,
men vl knd och fga frndrad mlning. Filke
med vinter-not. Den brda fkymningen, fom vil
lar fpren fr den refande och tvingar honom at
fka herberge.
Jag fres i en landtmans hydda
Som i palats fig aldrig trngt,
Men gldes at en ndftld fkydda
Fr den fin port han aldrig ftngt.
I verldens vr nnu man mter #

Hos er, I barn af tappra Gter!

Den gftfrihet, de gamlas dygd,
Som ffngt lyfer hos den rika
Men gr frn hjertat ut tillika
I famnen af vr ftilla bygd.
Landifolkets hus-fyllor omkring fpilen, dr den
klufna tallen fprakar, af hvars fken rummet fr
gylles. Julens firande,
Med fparfam lefnads fverfld
- Men
 3C4 Sv EN s K E PAR N A s sE N,

Men drtil hrde ju fven den vlfrgdade drycken

l, hvarmed Landtmannen undfgnar fine gfter.
kalden fng drom i frfta uplagan:
Han gammalt l ur fngflet loffar,
Som bfta vin i klarhet troffar

~ Och yfves af et frodigt fkum.

Man det i hga bgrar fer: "
Den ljufva drycken hjertat lfer
Och hindrar tungan vara ftum.

Et gta drag i befkrifningen af en landtmanna-gld

je, med fpel och dans, fom vid frbttringen blif
vit utmnflradt. Norrfkenet: detta flora pheno
men frtjente en utfrligare mlning, fom det ock
ftt. Den r af famma muntra carater fom alt
det friga, den r prgtig, nflan frblindande ...
Men jag fparar nd gerna rummet t fljande re
fletioner on Mnen:
- Med mindre "pragt fig mnen vifar.
Men du, vr trogne ledare!
Hvem ej din ftilla klarhet prifar?
Ej fignas at dig ter fe?
Vi glmma glindret i det hga
Och finna fr et trttadt ga.
Med gldje fridens bild igen.
S nr et Hof vr undran mttat
Vrt hjerta r behagligt lttadt
I hvilans mte hos en vn -

Hrmed flutar jag ock denna nog vidlyftiga recen

fion af et arbete om ngra f ark; men den Sven
fke Parnaffen gifver icke fdana produter rligen.
*=S%===== IV
ocr. Nov. Dec., FR r 1786. 3Q5

IV.
DEN RTT A KR L E KEN.
Curroo! du hvars Envlds-lag
Regerar alt uti Naturen
Och tvingar mennifkan och djuren,
Frn deras frfta lefnads-dag,
At blindvis flja dit behag;
Jag rnar funga til din ra.
Jag fruktar ej at kallas fvag:
Det namnet Dygden fjelf kan bra.

MAN fger vl at d: frfr,

At du blott ufla trlar gr:
Jag hr en Cato frihet yrka;
Men Cato har ju mift fin ftyrka,
Des knfla med des minne dr:
En Gellia jag fven hr,
Som brllops-dagen hunnit glmma
Och hrets grnad ej kan gmma;
Nr ingen vil fr henne mma
Hon ifrigt laftar dina bud,
Och efter hennes tal at dmma, -

S r du Lazarettets Gud. -

Men Aftrild du har mifsknd blifvit,

Nr ftundom ngon krleks-tok
Uti fin yrfel dig befkrifvit,
Och ftundom ngon altfr klok -

Uti en torr moralifk bok

t dig fit egit lynne givit.
Om trohet, fom r vl belnt,
Dit
 -

306 Sv EN s K E PARNA ss EN

Dit vlde och dit ok fr prift,

D r det mt och ljuft och fknt;
Men om en man, fom blifvit krnt,
Med hmdens frgor dig fr vifa,
Et afgrunds-barn du blifva lr.
Ach! fg mig d, hvar fr jag veta
Din art och hvem du verklig r,
Din fanna bild ... kom hjelp mig leta.

JAG redan fres af din hand

Bland ro och lekar i dit land,
Dr luftan och begrens yra
Ej knna lagar, tvng och band
Och lften, dem vi kalla dyra.
Den unga Daphne knappaft ntt
De r fom tnda blodets lga;
Hon ej nnu de fkatter ftt,
Som pryda mlet fr din bga:
Hon frekommer fin frmga
Och redan har hon driftigt gtt
Til njets feft och frfta plga
Med knflor dem hon knapt frfatt
I famnen har hon Tirfis flutit:
Han rodnar icke fr fin lott
Och redan han den fllhet njutit,
Som nnu borde nfkas blott.
I vlluft deras dagar flyta,
Hvart gnablick nytt mne ger . . /
Hvem ville ej med deffa byta?
Men ach! jag flutet ndtlig fer,
jag
 - /
-

O GT. Nov. DE c., FR R 1786. 307

Jag grnfen af dit rike hinner,

Jag dr det falla paret finner,
Som nyfs dit ok f glttigt bar;
Och dr, fom idel nje var,
~ Dr r blott forg och fmrta
qvar.
Jag hr uti beftrtning ftannar
Vid ngerns rtt utaf din flaf:
Han nu den ljufva ftund frbannar
Som nyfs f mycken vlluft gaf,
Och med en kropp fom tynataf,
P njets bdd i hlfans graf,
Han laftens klago-ljud befannar.
.Hr r din falfka fllhet rjd: -

- r detta det, fom f frtjufar?

Ach, Ungdom! fom f hftigt rufar
Til mhet af naturen bjd,
En mngd af knflor dig frvilla,
Du n/kar rtt, du fker illa, - -

Och midt uti din fllhets hjd,

Om Dygden ej dit val kan gilla, i
Blir du vid mlet icke njd. -

Nej, Afrild, kan du icke fmjas

Med ordning och med mttlighet,
Jag ndgas d vid dig at vmjas;
.Jag af frfarenheten vet
At dina njen fkraft frmjas
Af trohet och beftndighet.
Nir fjrila fig frr dik vingar *
Och mut ur tufen blommor tvingar,
Han ftman hvarje gng frringar;
-

-
U Han
-
 *

3c3 Sv EN s KE PARNA ss E N,
Han fkulle mera lycklig bli
S framt han icke hade vingar.
Sg, af hvad fkl begre vi,
"At de, fom vara n en dana,
Allena bindas deruti
Som offer fr vrt tyranni
Utaf en vedertagen vana :
Nej den r brottflig, fom r fri.
Det blir d under Hynens fana
Som jag den fllhet vnta fr,
Den man i Aftrilds yra fpr,
P luftans tygellfa bana,
S ofta fkt men aldr# nr. - -

Kom, Hymen! jag med gldje gr

At dig til altar-foten flja; " .
Men du m ingen ting frdlja
Af alt hvad du i fktet br.
Hvad fer jag d? Et grymt exempel!
I Herrans Helgedom jag r... -

Nej, det r Egennyttans Tempel.

. Jag hr en bof, fom krlek fvr,
Och hemligt ftrfvar hans begr
At endaft Plutos fkatter tlja:
Tv hjertan ltta hr at vlja
Den lycka fom ej kpas kan, -

Och bda tv en trohet filja

Som ingendera af dem van.
J, detta band fom ej fr brytas,
Hur fllan njuter det fin rtt
At af uprigtigheten knytas?
Des
 --

- - 4" - -

Oc T, Nov. Dec., FR r 1786. 369

Des pligter merindels frbytas
Alt efter bruk och tankeftt.

OM det r f man fig fkal para,

Frlat mig Hymen ! at jag d
I all min tid vil ogift vara. *
Dock nej! ... jag br din rtt frfvara,
Dit band ej altid r en fnara;
Man kan hos dig den fllhet n,
Som tungan ffngt vil frklara.
Vlan... jag fkal ej enfam g;
Men, p det jag ej ftrtas m, ,
Frnuftets lag fkal fyra tycket:
Ty det blir intet lika mycket
- Hvem helft jag kan til huftru f,
Och qvinnan r det mfterftycket,
Som aldraminft man kan frft.
Tro ej, at jag lr endaft fka *

Et fhille och et klyftigt vett;

Det kunde ej min fllhet ka, 4

Men det har mngens graf beredt.

Af fgring fkulle jag frblindas
Och uti Hymens bojor lindas
Blott fr en vacker vxt och gng,
En kropp... dr fjlen endaft fattas!
Nej tiden kan nd bli lng;
Min frihet br ju hgre fkattas.
Den , fom et hjerta aldrig haft,
M den af fdan"lga brinna; *
U 2 - Men
IQ Sv EN s K E PARN Ass E N, *
*
Men den, hvars mma knflo-kraft
Har fmakat deffa trars faft
Som ifrn fjlens kllor rinna,
Den lrer bttre mnen finna.
&# "

'AF Hjertats och Naturens rt

Jag kallas til at Chloe lyda;
Des gon nog den ofkuld tyda
Som reft fit altar i des brft. ~
All vlluft, fom jag kan uptnka,
Som enfligheten ej kan fe -

Och hela verlden aldrig fknka,

Den fkal mig Chloe fylleft ge:
Des Gracer ro fler n tre;
Med konften hon ej lrt at blnka,
Men alla dygder fammanlnka,
Hvaraf en makas vl beror. "
* *

KoM, Hymen! tfljd af din bror; .

Kom, Aftrild! fe din rtta mor:
Det fkal dit frfta loford blifva,
At Chloe dig har velat lifva,
At du i Chloes hjerta bor.
 v - - -

ocT. Nov. De c., FR R 1786. 3II

v.
LE oPAR DENS FRIARE-v AL.
- FA B E L *).
BLAND Sylvaners vna flickor,
Leoparden gjorde gny :
* Prat och fuck och hufvud-bry,
Krleks-bref i alla fickor,
Kalfven fprang och Oxen teg,
Rfven lt fin flughet mrka,
Vargen vldfamt gick til verka,
Fr fin fon Bjrninnan neg.
- Ngot flut var fvrt at fatta,
* Frken fkulle gra flag;
Hon i alla fant behag.
Gif mig rd, min kra Katta! -
Sade hon til grannens fru : \
En har vett, en mfint tnker,
Rikdom dr, hr fgring blnker,
Ach! hvar fkal jag ftanna nu?
Kattan fvara: Hr, min fta!
Tag ej den fom ger vett,
Alla dina fel han fett,
- Fr det minfta fr du bta.
Vlj ej den fom mfint r,
- Han dig aldrig enfam lemmar;
- Om du ngot pelverk mnar,
Blir han fvartfuk, mrk och tvr.
U 3 - Vackra

h * Utur Vira Frfk, Vol. III, det fina jag drutr

har at meddela. . -
 Sv EN s k E PARNA ss E N,

Vackra Hften 1rer lpa

I hvar fpilta fom han fer ...
Myntet mod t Draken ger:
*
Hvad fr m tror han ej kpa?
Nu i grt vr fknhet braft:
Skal #8 ingen maka vlja? -
Ngot vift mig brjar qvlja,
Ach! jag mafte gra haft,
Kattan finalog:Smula lilla!
Vnta man, haftalamod;
Jag har ock haft flicke-blod,
Vil ej flickors tid frfpilla.
Jag en fftman t dig har,
fnan ... du m icke vmjas,
Lit p mig, han bft kan tmjas ; -

Ach, med honom fr du dar!

Han r fygg och dum och ringa,
Gfvor dem man ej, min fan! .
I hvar bufke finna kan.
Drakens mynt fkal hos dig klinga,
Hften gngga vid din fng,
Apan dig om dagen nja,
Alla djur fig vrdfamt bja,
Husbond" felf fkal bli din drng.
Men du efter ra lyftrar,
Svrt at ha en nedrig man!
Hvem i falfkap lida.kan -

Sitta lgft bland fina fyftrar?...

Men, min lilla du, betnk! ==

Djurens kung din fgring vrdar:

Hvad
 Oc F. Nov. Dec., FR R 1786. 313
Hvad fr hghet du &j fkrdar!
Om han fr ... du vet hvad fknk.
Ja du kan din man uplyfta,
Gunftlings namn jag hnom fpr;
Han r fna, det frflr,
Hvart kan ej hans tr fyfta?
Strre frng man nog har fport,
Den fom med et dmjukt ra
Tl de ftoras lxor hra,
Kan frn fna blifva Hjort.

VI.
B R EF TIL HR. * **,
R R A N D E D ES

CRITISKE ANMRKNINGAR vID TGET FvER BLT").

Frfta Brefvet.
M. H. Frfattaren til, de Critike Anmrkningar,
fom frn trycket utkommit, vid Tget fver
Blt, har uteflutit fit namn p titel-bladet, men
U 4 - hans

*) I Sv. Parmaffin fr*frledit r blef detta fora fkal

de-verk i fulftndigafte mtto recenferadt. De
Critifke Anmrkningar, hvarom hr r frgan, up
togos d tillika, med bifogad nfkan, at Hjelte
digtens Frfattare felf mtte dem befvara. Det
har han gjort i de tvenne Bref, fom hr meddelas.
De voro i brjan mnade at farfkildt tryckas; men
d detta, i fin behriga tid, icke fkett, och de lik
vl fr*jent at komma til Almnhetens kunfkap,
har man trott fadant nnu tjenligen kunna fke, d
de, af deras Frfattare drtil meddejta, Harmed
intagas i denne Vittorhets-Journal.
314 Sv EN s K E PAR N A s sEN,

hans eldiga penna har fr Almnheten utmrkt honom.

M. H. r otackfm mot denna domare fver Au
torer, d han vil draga des varelfe i tvifvelsml.
Ingen kan i hgre grad finickra fig af des vlvilja
n M. H., hvars fnill&fofler altid med frnjelfe
omfanns. Ockf tyckes M. H. i fina Anmrknin
gar hemligen erknna denna gudomlighet, p
hvars altare han frambr et angenmnt rkverk af
lekande infall. / - -

* -
* *~~ * **

Deffa tjena vl oftaf til intet annat, n at roa

L#fnren p mnets bekofinad, fven utan at uplyfa
det; men jag r dock M. H. mycken erknfamhet
fkyldig fr den mda och det fnille, fotn blifvit
anvndt vid granfkningen af mit arbete. Storleken
af des volum r et oundvikligt hinder fr des
firara utfpridnde och knnedomen af des innehll.
Detta hinder r til en del hfvit af M. H. hand.
Almr heten (jag menar vr ofynliga krets i fan
fundet, utan at befvra fig med eget prfvande,
bevpnas med fkl bde til pris och klander. Det
frr finickrar mig af en plyft knnare. fver
fldet draf hade kunnat mifshaga Lfaren, om ej
det fenare tilkommit, och lrer frmodeligen icke
annorlunda anfes, n fom et vanligt mynt, hvar
med grankare kpa fig rttighet at uptcka felen.
Fr mig har detta mynt ike behfts. Det ro
fjelfva de Critifke Anmrkningarne, fr hvilka jag
r, M. H. hgt frbunden. De gifva mig anled.
ning at frklara de omtviftade flllen och prfva,
huruvida ngon ndring fordras: hvarom jag n
ntf tvifiar, -

Om M. H. behagat lif eller minnas Fretalet

til Poemet, f hade mnga anmrkningar blifvit
-
-
- fparde;
 -
-

Ocr. Nov. Dec., FR R rs6 315

fparde; han hade d fett alla de delar fom nd

vndigt tilhra mit mne, och ej ftt des tilrcklig
het i frga. Sjelfva Poemet har desutom kunnat
fvertyga M. H., at det innefattar annat n froft
och tvder, annat n marchen fver Hafvet, ehu *

ru underbar den varit och vrdig at befkrifvas til

alla des omftndigheter.
-

Sanningen fom tjent mig til rttefnre, har ej

tlt at blandas med ngot frmmande, ngon pryd
nad dr hon icke kunnat igenknnas. Hon har
gjort min frnjelfe, och r det Init fel, om L
faren icke fven tnjes med henne. M. H. uprk
nar alla artiklar, fom i andra Hjelte-digter afhand
las och faknas i denna. . P fidan dremot hade
M. H. kunnat anfra ngot, "enkom detta Poem
tilhrigt. Alla mnen fom kunna ing uti en Hjel
te-digt finnas p intet fille frenade och fkulle til
famtmans fkapa et mifsfoffer. Nr frfattaren til al
"la delar upfylt fit lfte p titel-bladet, f terfr
intet at begra. fverfld och brift ro lika obe
haglige i alla flags arbeten. -

I Frfta Sgen finner M. H. intet fom kan

intereffera honom. Konungens tal, dr han yppar
ndamlet af fin expedition, hade likvl frtjent at
anmrkas, fom grunden til intereffet fr hela Poe
met. M. H. fyns vara lika orrlig vid den vdeli
ga flllning, dr Svenfka Hjelten fig befinner, ho
tad af afunden fom bevpnar alla hans grannar,
och fflad i loppet af fina fegrar vid et fvallan
de haf.
Striden mellan Lyckan och Afunden fortfar ifrn
brjan igenom alla Snger nda til flutet. Interef
fet br fledes fkas i digien, ej ffom digt men i
5 det
316 Sv EN s K E PA RNA s sE N,
det fanna fom frefllles. Hela CARL den X:s Hi
ftoria framfbller contraften af hans underbara lyc
ka p ena fidan och afunden p den andra. Br
man frneka Skalden konften at avfra famma drif
fjdrar til hndeiferne och det p et guda-fprk
hvarmed han frdlar alla de mnen han vidrr,
meddelar den lifvets rrelfe och hvars natur det
r at freftlla dem genom fynbara bilder. Annan
orfak behfver man ej fka, at autorifera de perfo
nifierade egenfkaper och de gudomligheter fom
intaga fkdeplatfen. Alt detta har jag anfett fom
fylleft bevifadt i mit Fretal; men jag tvingas at
repetera mig -
Jag fkyndar mig til Tredje Sngen, fom un
dergtt den mefla. rf8. Scenen fom intages af
Svenfka Krigshren, frdelad i fkilda corpser har
kunnat frvilla en vrdsls lfare, men har ej bordt
undfalla min Granfkares ga. I Andra Sngen r
anmrkt, at Infanteriet anfrdes af De la Gardie.
Fr at undvika repetition r detta ej fagdt i den
Tredje, men Lfaren drom pmint i noten. Det
r d De la Gardie, fom flnges i dimman p an
dra firanden af Hafvet och aldeles utefhutes frn
nu varande feen. Denna omftndighet har varit
ndig at anmrka, p det Lfaren, d han vid flt.
flaget koinmer at fakna De la Gardie och Lejonhuf
vud, m frut vara underrttad hvar de viflas,
Scenen kommer fledes at intagas af Cavaleriet,
frdeladt mellan Konungen och Wrangel. Hela
plan til fltflaget tecknas i fyra verfer.
P Balt har Lventia, fom Ji'rangel fr fig funnit,
I krigets mte gatt och dit med vapnen hunnit,
Men har vid Ifvarnis en flygel jemnat qvar
t uppehlla CARL hvars ankomf fruktad var.
- CARL
 *

O CT, Nov. Dec., FR R 1786. - grt

CARL kommer fledes at ftrida vid Ifvernfet,
hvarifrn vid hans ankomft til firanden krigslgan
fbrcker fig ut p Blt, dr Wrangel flrider. Jag
vet ej hvad andra ord jag kunnat nytja fr at
begripas. -

En diflance af tvhundra verfer ifrn den m.

talte dimman, hade bordt utplna des minne, men
hon fprides nnu af min Granfkares penna fver
hela Blt och blandas med dimman af krutrken
fomr hljer Konungen vid et fiendteligt anfall.
Vid flutet af fltflaget finner M. H. befynner
ligt, at CARL ej mera fyns men blott hans Vapen
lycka. Hvad hjelte-vrf ga rum vid flutet af en
trffning? hvem fer annat n fegren eller lyckan
p den fida hon declarerat fig?
Ordningen kommer nu til det underbara iden
na Sng. M. H. criticerar de ofynlige varelfernas
ation, utan at pminna fig under hvad natur de
ro freftlde, fotn utmrker deras frmga. Af
undr-Andan r icke infrd fom et moralifkt v
fende, utan fon, en ond Ande, et afgrunds-fofler.
Huru mnga af det flag fverfvmma ej andra Epi
fka Digter! Vr Gudalra; fom erknner deras va
relfe, tillter Skalde konflen at antaga dem, en fri
het den jag likvl fparfamt nytjat. Rtta fltet fr
en Hjelte-digt r ej i Andarnas verld, dr nyare
fkalder hafva flyttat Sng-Gudinnan. Hennes ldfla
och fanfkyldiga run r jorden; men hon har ej
affagt fin Guda rtt at framkalla Himmel och Hel
vete, nr hennes tjenft det fordrar. -

M. H, har likaledes frgtit under hvad carader

Gudinnan Dana ilifres. Hon namngifves ifrn
- - brjan
 -

-
318 Sv EN s KE PAR N AssEN,

brjan af Poemet fom Danmarks Skydds-Gudinns

Hon ffler p flera fillen fina gon p Folket och
Rdet och fkiljes fledes tydeligen ifrn Nationen.
M. H. har felf vid Elfte Sngen pmint fig denna
fkilnad och anfett Dana fom en ikyddande vare"
fr et folkflag: huru kan han d i denna Sng and
fe henne annorlunda? Det r frft vid Freds-flutet,
fom hon i hela Nations namn framtrder. M. H
linfka i den delen har gifvit anledning til en *
ofrtjent befkyllning, hvars vigt ej varit eftertnkt
och jag drfre frbigr. I det ftlle fr jag med
hans tilftnd gra en pminnelfe. En Granfkare
har fall frihet at anmrka, om de perfoner fom
infras i en digt, handla eller tala mot deras faft
fllde carater, men han ger ingen rtt at gifva
dem en annan.
Om M. H. vil gifva fig mdan at flja ml
ningen af Dana, f lr han finna i hennes perfon
muancen i akt tagen af det hftigaffe hat, fmnin
gom mildradt, fr at fluteligen gifva rum t hg
aktning och vnfkap. Hennes frhllande i denna
Sng r et magtlft utbrott af en flocknande ifver.
M. H. critik har varit mindre ofrmodad p
**rmfta fillet dr han fig hftat.En fkld, ned
fnd frn Himlen til en Hjeltes bevpnande, i en
tid d fkldar ej nytjas, och nnu mindre Himlen
drom anlitas, tyckes vid frfla pfeendet bra
terbras til Poetifka Krigs- Arfenalen drutur han
r hmtad. Men M. H. fom medgifvit, at fmaken
af Antiquen fordras at gifva t nyare Hjelte digrer
et vrdadt anfeende, har icke bordt klandra honom
vid de f tilflle, i fynnerhet fom bemrkelfen af
denna fkld r tydeligen utfatt. M. H. har kun
- nat
 *

ocT. Nov. Dec., FR r 1786. 3I9

nat finna, om han det velat, at drmed betecknas

den ovanliga finnes-flyrka hvarmed en Hjelte fyns
vara utruftad af Himlen -

/ vid ftora freml

Och ngot driftigt vrffom intet hinder tl.
Sdan var de Gamlas tro, och vi fom ga nnu
hgre tankar om Frfynen, bra icke ga den
1nindre. Denna tro har alftrat de himmelfka fkl
dar hvarmed fordna Skalder vpnade fina Hjeltar,
och r ingen orfak hvarfre icke famma emblem
af Almagtens bitrde nnu kan nytjas, i fynnerhet
forn man fvrligen lrer kunna upgifva en mera
fverensfminande och talande finnebild n denna.
. Grnforna af et Bref tillta ej, at i detta upta
ga M. H. hufvudfkeliga anmrkningar, fom blifvit
upfkutne til flutet, dr intereflt enligt vedertagne
reglor br concentreras. Della frtrliga anfall
fordra et frfkildt flt: medlertid kunna mindre
flridigheter afgras. M. H. har p flera flllen
anmrkt, at diction i verferne vore fkimrande eller
felaktig. Jag hade vntat, til min och Lfarens up
lyfning, det fdane fel fkulle detaljeras; men det
r aldeles underltit. En Granfkare har likvl ej
lof, at utan anfrde fkl och efter fit blotta god
tycke gra ngon fdan anmrkning. ", -

*Vid de tilfllen, d M. H. behagat citera

mina verfer, har jag mot frmodan funnit dem
ndrade. Jag r i den delen ej granlaga, om n
got ord kan finnas fom kan uttrycka tanken med
mera flyrka eller et behagligare ljud. Men i fr
re delen af ndringarne r antingen meningen om
- * bytt
 -
-

32o Sv EN s k E PAR NA s se N.
bytt eller ock Jjudet fltande, tminftone f
-
- mit ra. -

Andra B refvet.
Det vore icke min fk utan Skalde-konften jag
hade at frfvara mot min Granfkaue, om jag fku
le anfe hans krig fr alfvarfaunt. Poefiens Gudom.
ligheter ro de frfte fom rra M. H. ifver, hvi
ken frcker fig vidare til fjelfva uprinnelfen af
Skalde-konflen, fjlen af hennes dla yrke, llego.
rien, fom finner en ofrfonlig fiende i M. H.
i en dyrkare af Sng-Gudinnorna, en knnare af
deras ldfia guda-fprk. Deras Fabel, fom fkapat
forntidens Gudar och nnu frtjufr verlden med
fknheten af fina bilder, hvad var den annat n
en Allegorie af Naturens verkningar, menfkliga
egenfkaper och paflioner? Oin defla bilder frntte
af tiden ro fr ofs obrukbare, hvad hindrar fnil
let at upfinn nya? tminflone bra frfken
icke ogillas.
Inbildnings-kraften har fkapat hundrade mifslyc
kade fofler, men de fulkomlige ro fver alt vr
de. M. H. liknar dem famteligen vid de Fabel
* Gudar fom mlas p vggarne och icke kunna rk
nas til flfkapet? Hvad lje tror M. H. ttadkom
ma med denna liknelfe? Om mflarens hand igen
knnes i de mlde figurer, f kan mngen vara i
flfkapet fom frtjenar mindre upmrkfamhet. Af
figten med detta och flera dylika infall lr hafva
varit at roa Lfaren; men en fdan penna fom
M. H. br hafva til ndaml icke at roa men at
uplyfa. -

Jag har trott mig fkyldig at p et fllle be

fvara alla M. H. inkaft mot Skalde-konftens almn
- - - 112
 **

Oc T. Nov. D E c., Fr R 1786. 221

na grunder, af hvilka jag mig fven betjent. An

mtkningarne vid Sjette Sngen flja i ordningen
at uptagas.
M. H. gillar ger utbrott p Stora B*lt, men
tl ej at fe honom agera efter ngot perfonligt in
tereffe. Jag frgar, hvartil utom ngot ndaml
hans utbrott hade tjent? Hvarfre vpnar han fig
med fin treudd, hvarfre upftiger han i fin vagn,
om ej at hindra Svenfka Hrens fvergng til Se
land? Har ge vid detta tilflle bordt vara en flum
atr? gg fom ifrn Tgets brjan vpnat fig
mot Vapenlyckan, fkulle han ej refa fig med den
hgfla ifver vid hennes fifta och driftigafle frfk?
Styrkan af fdane varelfer br tjena til urfkt fr
deras fkapande. Et halft lif r olideligt bde hos
mennitkor och Gudar. All den pfyftade verkan
gr drmed frlorad och fkalden, i deras vannnagt,
rjer fin egen. Knnare af Poefien (andra lf icke
mit Poen) bra icke finna ngot anflteligt i g?
trotfande mot Himlen, hundra gnger lagdt i hans
mun at afbilda dnet af et formande Haf och v
gornas vilda utfigt nr de fynas uprefle mot hinn
la-hvalfvet.
- Jag har i denna mlning ej kunnat finna det
ovarfamma drag fom M. H. frebrr mig. De
fkapade tingens oppofition emot de krafter hvar
#
med det Hgffa Vfendet infkrnker deras verknin
# gr intygas af frfarenheten och kan utan frgri
Pelle nmnas. Hela Naturens fkdefpel r ej an
nat n en fndig firid? Hafvet, fkdas i fynnerhet
i et flndigt hotande t fverfkrida fina grnfor, til -
des den Hgfle fger: Hr /kola dina folta bljor
fauna. Annat r ej fagdt i Poemet. Den Hg
* undandrar fin hand fr Hafver och rrelfen af
ftannar.
 322 Sv EN s K E PA RNA s sE N,

ftannar. Desutom r alt hvad M. H. kunnat finna

anfltligt, utplnadt af de verfer, med hvilka be
fkrifningen fliitas. Hafvets tilfryfande tilegnas Na
turen, beredd af evighet, at upfylla den Hgftes
ndaml. Jag undrar, at M. H. fom citerat en
del af deffe verfer, icke infett affigten drafat fr
lika el. Poetifk mlning med de fannare begrep
vi ga af Religion och Philofophie. Verferne dem
jag mig beropar ro fljande:
Du har, o Gudars Gud t fr CARL et under gjort,
Dit mgtiga befkydd r af fin verkan fpbrdt.
Fr gelfva Himlens Hr, fom dina lagar prifar,
Ofynlig i din gng du dig med under vifar.
Af evighet beredt om det Naturens var
* r hon ej gelf dit verk och lika underbar?
Frflr ej denna eviga fanning at betaga alt obe
hrigt intryck af det fregende?
Til fvar p min Herres anmlkning vid Mea
dolvt tal, beropar jag mig de fkl fom i noten
blifvit anfrde. - - - - -

Med lika flillatigande frbigr jag min Gfan

fkares anmrkning vid Politikens Palats, hvars be
fkrifning kallas frblomerad: et ord utan determi
nerad betydelle och icke nog vrdigt at nytjas af
en knnare. -

Min Granfkares ifver mot de Poetifka Gudom

heterna fyns ndteligen blidkad i Sjunde Sngen,
dr han ville infra en ny p banan, Gudinnan
Svea med Kron-Prinfen i famnen ut p ifen. Om
jag hade varit nog olycklig at vidtaga en fdan
plan, fr hvad tlje hade jag icke.blottfllt hela
- ml
 ocT. Nov. De c., FR R 1786, 323 -

mlningen? Jag har dremot endaft vgat freftl

la Sveas bild, och det p et fannolikt ftt. CARL
gr p hafsfiranden vid Nyborg. Han mins at han
fordom reft frn denna ftrand genom Seland til
Sverige. tankan af Fderneslandet upvckes na
turligen. Han fer Svea frjande fver hans frn
varo, vifande honom hans fpda fon at med denna
lfkade fyn fkynda hans terkomfl. Det rrande
fom M. H. funnit i denna mlning hade frfvunnit,
om det varit mer n en bild, om det varit ngot
verkligt. Det fublima fom fkes affkalder, fkiljes
ofta endaft med en hrsmon ifrn det ridicula.
Det fordras mycken omtanka at icke fverfkrida
denna hrsmon.

Vid ttonde Sngen frgas huru jag kunnat up

fylla en Sng med blott en marche? Svaras: M.
H. ls titel-bladet framfr Poemet. Men mit fvar
torde behfva en utlggning.
Sedan de mindre delarne af Tget blifvit be
fkrifne i fju Snger, alla ledande til det Stora Blt,
och poemet hunnit til detta gonmrke, framftldt
Sng ifrn Sng at reta Lfrens nyfikenhet, f fin
ner min Granfkare at jag felat, d jag upfylt mit
ndaml. En befynnerligare anmrkning lr aldrig
hafva blifvit gjord vid ngot arbete. Ingen ation,
fger M. H., utom et Tg. Den var tminftone
ndig fr at paffera Hafvet: jag vet ej hvilken an
man ation fom fordrades vid detta tilflle.

Enfligheten, mrkret, fjernehvalfvet, det enda

freml fr vandringsmannens ga, hvad mnen!
Jag vet ej; om jag kunnat mla dem; men det
vet jag, at drtil fordras mer n at vara fintlig.
M. H. har icke mrkt den Hga Ateur fom up
X - fyller
324 Sv EN sKE PARNA s sEN,

fyller hela fcenen af ttonde Sngen: det Stora

Vfende, fom nr det infres br infras allena
o h lyder ingen vid fin fida; fom afhller dden
hvars fkugga fvfvar kring Svenfka Krigshren; fom
h mmar p en gng Afundens ondtka och Lyc
kans fvermod; fom fladffler mlet fr Hjeltens
ra. Det r ttonde Sngen fom egenteligen fva
rar mot titeln af Poemet och tillika bereder cata.
ftrophen; ndvndige egenfkaper, fom dock hade
utgjort minfta vrdet af detta natt-flycke om jag
kunnat uttrycka des bilder med tilrcklig flyrka.
M. H. torde fven finna, vid nrmare efterfin
nande, huru ndig denna Sng varit at bereda den
pfljande fcene, i Nionde Sngen; och at et min
dre afflnd ifrn alla jordifka mnen hade varit
btilrckeligt fr Lfaren at flja Snggudinnan i
Andarnas verld.

I Nionde Sngen frfljer min Granfkare mig

bde i Afgrunden och Himlen. Vid frra flllet
r fagdt i Poemet, at de frdmde ur djupet af
deras plgorum fe det flla ljur /om, krner dyg
dent hopp. M. H. har draf kunnat finna p hvad
ftt den otackfamme kan framftllas med bundna
hnder fr fin vlgrare, ehuruvl den fenare blif
vit flyttad i de lyckfaligas hemvift. P oddlighe
tens vg, dr Sveriges Hjelte fres, rknas mig til
laft at jag mlat honom med en Segervinnares flol
ta gon och ej fom Philofoph. Vid flutet af Ni
onde Sngen fordrar min Grankare, at jag bordt
imitera et flle ur Virgilius lmpligt til vra tider.
Blotta fkenet af imitation har gjort tilfylleft at af
hlla mig drifrn. -

- Frn
 /

OcT. Nov. De c., FR r 1786. 325

Frn M. H. anmrkningar vid de tre fifte
Sngerne kunna befvaras, r ndigt t vi pminna
ofs flllet dit Hjelten af Poemet blifvit frd i de
fregende, och den nya belgenhet i hvilken han
fkal afmlas. CARL har pafferat Stora Blt. Han
befinner fig i hjertat af Danmark. Intet uppenbart
motflnd vgs p fiendens fida. En hedrande fred
fr Sveriges Krona tilbjudes Konungen, men med
verkflllighet draf utdrages flere veckor, fom or
"den lyda i Konungens Relation, igenom frmman
de Miniftrar, /om af ogrundad Afund och hat
p Kongl. Maj:ts Lycka och vlftnd inkaftade al
lehanda hinder och invndningar hos Konungen i
Danmark til at /tudfa Freden, icke utan ftora lf
ten om hjelp och und/ttning, f til land, /om/jr.
M. H. finner i deffa rader hela planen p den
jag arbetat de fifta Sngarne, och den jag ej kun
nat frng utan at bryta fanningen fom tjent mig
til rttefnre i hela Poemet. Et nytt flt pnas fr
Sng-Gudinnan. Politiken med hela des medflje
kommer at afmlas, den vigtiga frga fkal afgras,
fom interefferade icke blott de Nordifke Kronorne
utan alla frmmande Magter, en frga fledes vr
dig at framfllas i en. Hjelte-digt. Men hvad r
CARL undekalt detta? Jag har lofvat en Hjeltes
verk, och i det fllle fger M. H. begynna de
poetifka varelferne nu frft at rtt arbeta. CARL
har vifat fig fegervinnare i blodiga trffningar. De
uphra. Hvad r han i Freds-flutet? Lagfliftare.
I det utfkrefne flllet ur Konungens Relation
finner M. H. hufvud-atrerne i mit Poem namn
gifne: Konungens Lycka och frmmande Magters
Afund. Delf Magters Politik r tillika befkrefven,
- X-2 fom
 326 SveNs kE PAR N AssEN,
fom lade alla hinder i vgen fr Friden och dr
med frenade frdelar fr Sveriges Krona. Hr
ro frre delen af originalerne til de poetifke bil
der fom blifvit kringfpridde i mit Poem, inen ro
i M. H. anmrkning vid Elfte Sngen alla utan
fkilnad i en raduprknade, utan tvifvelat n en gng
roa Lfaren. ndamlet r ofkyldigt men fljden
blifver det icke. Den fom endaft knner Tget f
ver Blt af M. H. anmrkningar vid denna och n
fta Sng, har all anledning at anfe hela arbetet
fr et fkuggfpel. -

Deffa lna fina namn, fger M. H, til Poetens

difpofition, i brift af perfoner. M. H. har glmt
de perfoner fom i famma Sng uprknas och hvil
kas caracterer fven befkrifvas: Uhlfelt, Sten Bjelke,
Bjrnklo, Gerrdorf, Terlon, Meadow, van Beunin
gen, Tramp. Alla deffa namn hade likaledes i en
rad kunnat uprknas, men det hade ej varit ljligt.
. Utom denna fkmtande ton, hvarmed M. H.
fortfar vid genomgendet af Tolfte Sngen, f ha
de jag anfett anmrkningarne drvid fr det hgfla
berm. I de fregende har M. H. med ffrfta
fkl uphjt Afgrunden hos Homerus, ffom gande
mer fknhet af en decoration och pragt af en Ope
ra, n den Afgrund jag afmlat. Nr nu M. H.
behagar tilegna Tolfte Sngen all defina hos Ho
merus prifade pragt, mer p fit fllle i en Seger
vinnares triumf n i Afgrunden, nr, med et ord,
M. H. frliknar denna Sng vid en Opera, borde
jag ej vara fmickrad fver en fdan liknelfe? Hvad
ftrre pris kan gifvas t fkaldeftycken, n at finna
dem f rikt och lifaktigt befkrefne, at de utan til
lggning eller ndring kunna flyttas p Mlarens
duk och tjena til decorationer i almnna fkdelpel?
Ockf
 Oc T. Nov. D Ec., FR R 1786. 327

Ockf hafva Epifke digter, f ldre fom nyare,

tjent til modell fr mfterflycken af detta flag.
Didos Grotta, rmides Palats realiferade p Thea
tren, uplifva minnet af de oddlige fnillen fom
dem fkapat. Virgilius och Taffo knnas och be
undras af en menighet fom aldrig lft deras fkrifter.
*

Men alla mlningar i Epifka digter ro ej tjen

lige mnen fr en Opera. M. H. har fig nogfamt
bekant, hvad mera drtil fordras n decorationer,
en intrig, en ation, tjenlige fr detta fkdefpel.
r det mjeligt at finna ngot fdant i Tolfte
Sngen af Tget fver Blt? Det fkulle fordras en
Theater f flor fom hela denna arm af Ocean, at
freftlla Svenfka Armen tillika med Danfka Fol
ket utbredt kring firanden.
M. H. har behagat afdela denna Sng i fcener
eller afhandlingar. Jag hade nfkat at M. H. ve
lat gra fig famma befvr med de frige Snger,
begynnandes frn den Frfa. Lfaren hade d
kunnat fe hela fammanhanget af Poemet i en ked
ja, i flllet fr en afbruten del draf, fom ej an
nat kan n frefalla ovanlig och belynnerlig. En
mtlig autor hade fkrikit himmels hgt vid et
fdant flympande.
At poemer kunna afdelas i fcener r ej ngot
nytt fynd. De formeras ndvndigt af alla om
fkiften fom frefalla i ation, des rum eller flll
ning. Ation fom i detta Poem frelper under
et flndigt tgande, har gifvit f mycket frre an
ledning drtil, och r det af fcenernes varierade
mlning och noga tfkiljande fom Poemets vrde
til en flor del hade bordt dmmas. Den regel jag
X 3 drvid
 t "

328 Sv EN s K E PAR N Ass EN ,

drvid fljt r almn och enfaldig: Ut pitura

poftr erit. -

Sedan jag i de fregende Snger freftlt

Svenfka Hrens Tg, n i nattens mrker och n
i dags-fkenet, altid under froft och kld fver ar
och Haf, f fordrades at jag fluteligen fven fkulle
mla famma Tg i des Triumf, fr at icke lemma
Lfaren en obehaglig tanka om hela denna krigs
frrttning, en tanka flridande mot des rtta fr
hllande. Hvad har i fjelfva verket varit prgtigare
n CARL den X:s fifla Tg, nr han med fegran
de vapen anlnde fver Hafvet til Seland, dr he
la Nation gick honom til mtes med anbud af den
rerikafte Frid, och likafom kaftade fig fr hans
ftter? Har jag ej haft fulla fkl at mla denna
triumf och at hrmed upfylla en hel Sng? M. H.
klagar fver den pragt fom belaflar denna mlning;
men fins dr ngot enda drag fom ej r fant? n
da til Hafvets haftiga upbrott, f fnart Friden blif:
vit flutad, f finner M. H. denna hndelfe tecknad
i Relationerne: fjelfva rstiden gaf den fven vid
handen.

Men under hela denna pragt har d M. H. ej

funnit det verkeliga, de fvra och vigtiga bragder
fom med rtta fordras i en Hjelte:digt? Sjelfva T
get och ordningen draf fom intar flera fidor och
utan den minfla allegorie befkrifves, var det icke
ngot verkeligt ? Konungens fverlggning, antin
gen han fkulle fullflja kriget och intaga Danfka
Thronen, eller tnjas med de vilkor fom blefvo
honom erbudne med Friden, denna fverlggning
och det val han fluteligen gjorde af krlek fr F
derneslandet, var det icke et vigtigt vrf? Hvad an
- nat
-
ocr. Nov. DE c., FR R 1786. 329

nat n detta val hvarmed han erntt hjden af fin

ra och ett lfkadt minne fr evrdeliga tider, har
bordt tjena til fifta draget i mlningen af Sveriges
Hjelte? Allegorien (jag vgar fga det) frhjer
detta vigtiga vrf och r f litet konflig, at hon
fven i en vltalig profe kunde nytjas. Hvem ha
de, til exempel, icke kunnat fga i et loftal til
Konung CARL den X.: Tappra Hjelte! din hga
Vapen-lycka har kroffat det nfte dr den fal/ka Po
litiken hll Friden fng/lad Hvad prgtig fyn s
mter dig vid ftranden, dr du anlnder med feg
rande vapen? P ena fidan en Thron, den ftolta
Thron fm fordom ut/trckte fit vlde fver hela
verlden; p andra fidan Fridens Altare, dr Svea
och Dana vntade at /e derar frening befftad af
din hand och Sverges fordna Land/kaper vntade
med otlighet t fftar vid din Spira. En retad
reluft frde dig til Thronen, men der glans fr
mdde ej lngre at/kyla /trimmor af Sven/ka blodet,
hvarmed den fordom varit beftckad. Du ryckter
med fafa tilbakars. Du fg Fdernerlandet och ut
valde Friden.

En af flora hndelfer upeldad inbildnings-kraft

r tvungen at uttrycka famma figurer, under hvilka
mnet blifvit fattadt, Oratorn har lof at vid fda
1.a tilfllen vara Poet, och Poeten! fkal han vara
ngot annat?
JHvad plan fkulle M. H. kunna framlgga fr
en Hjelte-digt, dr alla Guda-varelfers influence
och all Allegorie utdmdes? Antingen fkulle Hifto ~"

rien ord ifrn ord fljas, eller ock fanningen blan

das med digtade hindelfer. I frra fallet blef Poc
1net CIl Rin-krnika, i det fenare en Roman, et
X 4 - nnu
 * -

330 Sv EN skE PAR N Ass EN,

nnu ovrdigare ftt at frefllla en verkelig Hjel

tes bedrifter fom fkulle drigenom frfalfkas och
fluteligen aldeles bortfkymmas. Frgfves fkulle
M. H. plga figsat med flyrka af tankar och fen
tencer upfylla rummet. M. H. fkulle uttrtta b
de fig fjelf och fin lfare p frfla fidan. Mora
lifka reflexioner bra ofrmrkt ing i en digt,
men utgra ej des vfendteliga egenfkap. Den forn
ej fker ngot annat, lfer hundra gnger heldre
Tacitus n fjelfva Homerus. -

Skalde-konften har ej des mindre i alla tider

gt fretrde framfr alla andra fkrifftt. Hvad r
grunden til detta fretrde? Harmonien i ljudet
och mlningen af mnet. Alla vra begrep leda
fig frn vra finnen, och det fkrifftt, fom frnr
at gifva en kropp t tankan, at gra henne fynbar
genom inbildningens tilhjelp, gr ofelbart det
ftarkaffe intryck och r fljakteligen det fulkomli
gafle. Jag uttyder en fak, den M. H. bttre fr
fr n jag och med fit lyckliga fnille bttre kan
utfga. Det r det fom vi ga rtt at fordra af en
vr lrare i Vitterheten. Skalde-konften vntar at
fllas af M. H. i fin rtta dag, at p ena fidan
fkiljas frn den rimmade profe fom vgat taga hen
nes namn, och p den andra ifrn flyltor af flora
ord och upblfle tankar, hvarmed hon tror upfliga
til himlen och frlorar fig p vgen i en evig
dimma. Men d M. H. terfllt penfeln i Skalde
konftens hand, f utmrk fven fr henne mpen
vrdiga at afmlas och hvarigenom hon kan ter
vinna fin frlorade vrdnad hos Almnheten. S
dane mnen ro: Naturens verk, hga och dla
Gerningar, Sanningar, Hjelte vrf, Dygden, F
derneslandet. - - -

Det
 OcT. Nov. D E c., F R R 1786, 231
Det r af detta fenare nnu fom mit Poem kan
tilegna fig ngot vrde. Jag utgifver det icke fr
ngot mnfler i Skalde-konflen, men fom et efter
dmme i anfeende til fit freml. Mtte jag ej
frgfves hafva vift vgen fr yngre och lyckliga
re Skalder til hgfla graden af deras ra.
Jag har afgjort f godt jag kunnat faken med
min Granfkare men icke med en Vn, fom i fina
# Anmrkningar lnt fit fnille at uplyfa flera flllen
i mit Poem och fom fluteligen krnt arbetet med
# de lagrar fom vxa frivilligt och blomflrande under
hans hnder. M. H. tckes anfe fom et prof af
min erknfla, den mda jag gjort mig at frklara
mit fkrifftt, en mda hvartil jag ej kunnat frms
af annat fkl, n hgaktning och vnfkap, Skulle
M. H. hedra mig med famma tnkeftt, f har
Tget fver Blt fom gifvit anledning til vr be
kantfkap efter nfkan belnat fin Frfattare.
VII.
B A N N E - B R EF,
I A PoI Los NAM N,
TIL

EN BERMD SvENSK SKALD soM vILLE NEDLGGA

SIN LYRA.

Bihang til Frih. Tilas Strdda Skaldeftycken *).

Du lilla djerfva! du vil vga
Mot mig et hdifkt fverdd! a
- X 5 - At
*) Se Sv. Parnaffen fr frl. r, alla fyra Qvartalerne.
En villrdighet i affeende p namnen afhll mig, at d
infra detta fatyrifka poem. ndteligen har jag beflutit,
at heldre med bldtta namnens upoffrande infra, n at
fr deras fkuld helt och hllet utefluta et fkaldeftycke,
fom almnt anfes fr et ibland de lifligafte profven af en
Tilas fnille, - - *
332 Sv EN sK E PAR N Ass E N,
At flcka ut en himla-lga,
Med otack lna Gudars nd.
Du tror vl, det r menfkjors hfva
At felfklokt Gudars fknker prfva,
Frfkjuta eller taga mot.
Vid Jofurs blixt!... Dock jag vil fkona:
En Gud kan lta fig frfona,
Men npfas br du fr dit knot.

Du mot min dra dubbelt fyndat,

D dubbelt du mot andra ftt.
Betnk, jag med dit fnille fkyndat,
Din vr har hftens mognad ntt,
n om dit fnille fdant blifvit,
Som jag i vrede det har gifvit
t v**; h** och L**,
Som unna ingen d och fdas,
Frrn man tjogtals ark fom das
P grafvar och kring vaggor fer.

OM du fom Br** fkolat grla

Bland anagrammers hufvudbrk;
Med fkrif och ftafnings-reglor trla
Och fkmma bde vers och fprk.
Om jag dig til en S** mnat,
Dig konften ej men yrflan lmnat
Och rim ej mer n ndigt var
P Riksdagsmn at fmicker truga
Och i de floras frmak buga
Med muffen full af exemplar.
N
oer. Nov. De c., FR R 1786. 333

N om Ch* *** Fr* ** anda

Du vid en oftmd luta rft
At ufla andagts-qvden blanda
Med kring-ton fom drillat krft;
Om du frtjente fadan lager
Som jag har gett t H ** B** 2

t Z * ** och t H & & ;

Med *** mft rimma Lagen
Och gtt och drmt om ljufa dagen
Som D ** ** ** och fom L**,

TNK, om jag gett dig Br ** fnille

Som plundrat mina lagerblad,
At du et ftorverk alftra Ville
Som blef en flt Guftaviad;
At du Theaterns reglor vrngde,
At Signild bran och Habor hngde
S dumt at St ** drt log.
Om du af R.** etter ftyrdes
Til Dagligt Allehanda hyrdes
Och hemlig fold af M** tog.

OM jag dig fknkt min fmfta lyra

I gftebud at roa folk;
At du med fklar uti yra
P Riksdags-klubbar blifvit tolk; ~
Om likt Bror // *, nr han fkal qvda,
Du ndgats l i dran fpda
I fruktan at hon blefve tom:

Se d har du haft fkl at klaga

-

Och
334 SvE Ns K E PARNA s sE N,
Och affked frn Parnaffen taga;
Men vnta nu och hr din dom.

I DErs Bok din lott frklaras,

Et fnille vittra fders arf. -

Hvar lder viffa ljus frvaras,

Och du t GUsTAFs tidehvarf.
St ej emot den kraft fom drager.
S vl fom Mars jag delar lager;
Men vil du blifva hvad du br,
S vet nr du min tjufning lyder
Br lyran gagna d hon pryder
At hon dig dubbelt lfkvrd gr.

AF ran ledd til Thronens fida

At gamla Axels like bli,
Frgfves fkal du dagligt ftrida
Mot infall af din poefi. -

Ej chiffren fkal dig friftad gifva.

Vil du en krigs-frklaring fkrifva
Det fkans mlning *) blifva fkal.
Du fkildra fkal i freds-frdragen
Den Morgon-fol fom lifvar dagen *)
Sen nattens fafa blifvit all,

JAG fr dit knot likvl dig dmmer

At obefogadt tadel f:
Et Folk fom fnart min dyrkan glmmer
Dit varde fallan fkal frft.
- En

*) Har affeende p arbeten af den bannade Skalden,

 Ocr. Nov. D E c., FR R 1786. 35
En halflrd p din fmk fkal trta,
En vecko-fkrift med vld dig mta.
Likfom Dalin fkal dig en gng
En efterverld med faknad minnas,
Men ej et enda fnille finnas
Som ger din mull en vrdig fng,

VIII,

MAEcEN As.
EN ARTIKEL FR VITTERHETENS BEFoRDRARE.

D jag fr ngon tid fedan af hndelfe kom at

kaffa gonen p Wieland, fverfttning af Ho
ratii Bref, fan jag den beledfgad med en under
rttelfe om Mecenar, af f ny befkaffenhet och ge
nom des autors bekanta fnillerika fkrifart f intereffant,
at jag nfkade, det den af Svenfk hand varit frfat
tad, fr at ga f mycket mera anledning at rikta
min Journal med en fdan nyhet. Imedlertid gjor
de jag fr eget nje et fammandrag draf, forn
jag fven nu, i flllet fr annan omvxling, ofta
mindre hrande til Vitterheten, finner fkl at in
fra. Svenfke Mcenater fkola lra, huru mycket
det betyder, och huru litet dremot det ofta fordrar,
at gra fig frtjent affnillens erknfamhet.
Mcenar, Virgilii och Horatii vn och Befor
drare, Mecenar, fom ikaffade defle begge Skalder
tiltrde hos Auguftur och den lyckliga ledighet
hvaraf deras bfia verk ro en frukt, har drige
11OIR
336 Sv EN s k E PAR N Asse N,
nom frvrfvat fig en f almn hgaktning affe
nare tiders Lrde, at hans namn icke utan en flags
helig vrdnad blifvit ntndt. De hafva anfett fr
en pligt, at framfllla den mannen, fom fknkte
landtegendomar t Virgilius och Horatiur och
hvars hus och bord flodo pna fr famtidens Lr
de, icke allenaft fom den frfie Lrdoms- Befor
drare, utan ock fom et mnfter f alla en Mini
flers dygder, ch drfre med ifver fkt undan
rdja alt fom kunde kafla minfla fkugga af oful
komlighet p denne deras afgud.

Men beklagligen r dock den freflllning man

gr fig om Mcenas carater, och den perfon han
fpelte under Augulli mrkvrdiga regering, ej den
riktigafle. Det r det, fom vi efter Wielands hand
ledning, i nrvarande Arikel fkole f fe. Utan at
nmna, huru ganfka ortt man anfer Mcenas fr
Augufti Minifter eller Canceller: ty han frvaltade
aldrig ngot mbete, frblef altid i enfkildt fnd,
njd med det anfeende Auguffi vnfkap honom
tilfkyndade; ltom ofs efterfe, hvarmed han fr
tjent re-titeln af den flrfle Lrdoms-Befordrare?
Vi finne d, at han gerna fg Poeter, Snillen,
och alla flags lrde omkring fig, och vid tilflle
fven recommenderade dem hos Auguftus. Men
drtil bevektes han af tydeliga politifka fkl, och
gjorde druti ingen ting mer, n hvar och en af hans
flnd och frmgenhet hos hvar och en icke,alde
les barbarifk nation plgar gra. Hans bord, fger
man, flod pet fr deffe Herrar, fom icke altid
hafva f fullt updukadt hemma Ja, men ockf
var det, fom Auguflus mellan fkmt och alfvar
detfamma kallade, et fnylte-bord (men/a parafttica),
dr
*
 -

Oc T. Nov. DEc., FR R 1786. 337

dr Nomentaner, Balatroner och Bathyller funno
fven f vl fin plats fom Virgilier och Varier,
kort fagdt, hvad de flores och rikes bord altid va
rit. Men han fknkte Horatius en landtgrd,
och fkaffade Virgilius famma frmon af Auguflus.--
Hvad Horatius betrffar, lfkade han honom be
fynnerligen; och fknken var (fom man af Horat.
16. Bret i 1. Bok. fven kan fe) icke anfenlig, och
af en man, den Auguftus af profcriptionernes och
borgerliga krigens byte gjort omtteligen rik, et
lappri. Och fr Virgilius, fom genom Otavianus
under det fkndeligaffe af alla Triumvirater frlo
rat fit arfgods, hvad kunde Otavianus fr en fdan
Skald mindre gra, n gifva honom ter hvad ho
nom otilbrligen blifvit frntaget? Om nu ock Ho
ratius och Virgilius, genom Mcenas bemedlande,
gjorde en art lycka, hvartil, d det ankommer p
et f flilla och frnjfamt folk, fom de, icke myc
ket behfves: hvad frtjenft ger Mcenas drige
nom framfr mnge andre dylike befordrare fr
och efter hans tid? Frmodligen har aldrig, om
maa ville vara nogrknad, en flrre frgd blifvit
lttare frvrfvad n hans. Man har rknat honom
til frtjenft, hvad lyckan fr honom, ja hvad han
fjelf fr fig gjorde. Och fluteligen r det vida
mindre hans egit ljus, n den glans des vnners
frtjenfter p honom terkaffade, hvaraf den flrl
krets upkommit, i hvilken efterverlden r van at
fe honom. ~ -

Mcenas hade hvarken ngon rfd ra at hlla

vid magt, ej heller fynes Naturen hafva fkickat ho
nom at blifva det man kallar en ftor man. S
mycket mera var han lyckan fkyldig, forn ftte
- honom
338 Sv EN SKE PARN Ass E N,

honom juft i de omftndigheter, dr han fom mef

kunde gra fig gllande: och juft druti, at han
af deffa omftndigheter vifte draga all mjelig fr
del, fynes hans flrfta merit hafva befttt. Utan
flarka paflioner, utan relyftnad, men med fina
knflor och godt begrep; nog upvckt, at vid cri
tifka tilfllen vara verklam; nog flug och kallfinnig
at vl och fulkomligen utfra hvad han fig tagit;
nog fnguinifk, at lofva fig framgng draf och
icke ltteligen frfras vid fynen af intrffande hin
der; men dremot altfr maklig, at lfka och
angripa fyflor, d ingen nd dref honom drtil;
fr frigt angenm til perfonen, munter i oingn
ge, upriktig, lika tlande och brukande fkmt; ar
tig, flundom fllfam, i finfaker, men f mycket
grundeligare i vigtiga ml; fkicklig at draga parti
afalt flags folk och bruka dem i fina affigter; men
varfam i val af vnner, trogen och flndaktig d
han dem valt, och i ndfall i flnd at gra de
ftrfta upoffringar: med alla deffa egenfkaper fynes
Mcenas varit enkom danad til Augufti frtrogne,
och juft den mannen, forn detta ffnga och re
lyftna, men fvaga, villrdiga och likvl flundom
hgft obetnkfamma lyckans fkte-barn hade af n
den. Med fdana egenfkaper frflod han, fraxt
ifrn brjan af deras frbindelfe, af Auguftus til
vinna fig et frtroende, fom jmt bibehll fig in
til hans dd. Hos fin vn Mcenas fant fig Au
guft altid vl, fant dr beftndigt alt hvad honom
egenteligen felade, rd, utvgar, beflut; och hvad
i fdane frbindelfer icke r det minft vfendteliga,
fven altid ngot hvaruti han knde fig flarkare och
flugare, och kunde haflera Mcenas, utan at vcka
dennes frtrytelfe Auguffus brydde gerna Mce
- Il2S
 - t
ocT. Nov. Dec., FR R 1786. 339
nas fver hans veklighet, hans krlek fr rariteter,
delftenar, dyrbara vafer, hans affetation at blan
da gamla Het utifka ord i Romerfkan eller updigta
nya; men drfre kunde ock denne vga det be
-

/ * \
knta Surge tanden carnifex ! "), utan fruktan at
med en f kraftig laconifimus frtrna.
Man finner nog, at en fdan perfon, i befitt
ning af en ung mans frtroende, fom hade at fpe
la den fvrafte rol en Statsman fig ngonfin ta
git, icke uti politifka ml frefatte fig en Epami
mondar eller en Cato til mnfler. Det hjeltemodi
ga tnkeltt, fom altid utvljer det dlafte, fom r
beredt at upoffra alt t fit hga begrep om mora
lifk fknhet eller florhet, frutftter en fpnflighet,
et ofrkrnkt fjlens tilftnd, fom icke tilhrde M
cenas. Han trodde," at Otavianus, d frgan var,
om denne fkulle behlla den hgfla magten eller
gifva Romerfka Rdet och Folket denfamma tilba
ka, icke borde fvervga hvad i vift affeende kun
de vara det dlafte, utan hvad fr Staten, i des d
varande belgenhet, vore det nyttigafte och tillika
fr hans egen perfon det fkrafle. Han flyrkte f
ledes ifrn tergifvandet, och var detta rd i fjelf
va verket. grundadt p bttre fkl, n Agrippar
tilflyrkande, emedan Romerfka Riket, fr fin ofan
teliga
*) O&#avius fatt en gng, under Triumvirats-tiden,
s at dmma en hop folk til dden. Mcenas, fom
fick veta detta, och fruktade at han torde g fr
lngt, hade gerna fagt honom et par ord i rat:
men hindrad af det kringftende flket at trnga
fig fram til domare-ftet, fkref han blott p fin
fkrif-tafla deffa f orden: Stig d op en gng/karp
rttare! och lt genom folket, hnd ifrn hand,
fverrcka den amma til Octavius,
Y
340 Sv EN s K E PAR N Ass E N,

teliga vidd och folkets och tidernas frndrade fkick,

ej lngre kunde vara lyckligt under en republicanfk
regering. *

Man har lagt Mcenas til fort berm, at han

tilbragte fin lefnad i enfkildt flnd, fom blott Ro
merk Riddare, d han ltteligen genom Confuls
mbeten och triumpher kunnat gra denfamma ly
fande. Hruti har dock frmodligen hans tempe
rament, hans bjelfe fr vlluft och et makligt lef
nads-ftt haft frfla delen. Han gde Auguffi frtro
ende, folkets krlek, tvenne frmoner fvra at
frena under fyflors beftridande; var drjmte omt
teligen rik och hade, med et ord, alt hvad fom
kunde gra honom enfkilda lefnaden behaglig:
hvad angick det honom, om en final eller bred
purpur-rimfa prydde hans rock?
Man prifar fven hans godhjertenhet, hans from
het: tufende gjorde han godt, ingen genom fit fr
vllande illa. ter en verkan af hans flllning
och enfkilda iefverne: han kunde undvika alla fr
hateliga tjenfter, och vlja blott de behagliga. S
ledes befordrade han, utverkade nd, och rdde al
tid til mildhet. Han van drigenom et anfeende
af popularitet, hvarvid han hvarken upvckte Fr
ftens mifstankar eller de perfoners farhoga med
hvilka han delade fin magt. Genom detta lefnads
ftt var han fven Auguffus til vida frre tjenft, n
han i publika render kunnat vara. Et vift affnd
ifrn deffa gifver den rtta fyn-punkten til deras
betraktande: och en man af verld i denna flllning
fkickar fig bft til rdgifvare fr den, fom i det
verkfamma lefvernets trngfel och hetta har hvar
ken gon eller ron, och n mindre nog invrtes
- ftillhet,
 Oc T. Nov. De c., FR R 1786. 341
ftillhet, nog ovldighet, at icke ofta mifstaga fig.
Hvar hade ock Auguftus bttre kunnat terhmta,
frfrifka, upmuntra fig eller med den beqvmlig
het vara opafslig *), fom i den lycklige och forg
frie Mcenas hus? Huru vigtig var icke fr ho
nom en vn, i hvilkens lugna fkt han kunde fin
na tminflone et gonblicks hvila, i hvars hus han
kunde glmma Verlds-Beherfkaren och fr ngra
timmar ter vara Otavius?

Hans upfrande mot Auguftus, och fttet huru

han nytjade fit vlde fver honom, gr honom
verkelig heder, om han ock ej af annan grund va
rit denne Frfle f tilgifven, n emedan han i he
la Romerfka Riket icke knde ngon af dem fom
nnu kunde gra hvarandra herravldet ftridigt,
fom gde flera goda egenfkaper, drgligare fel,
och mera fkicklighet at ofrmrkt omflpa Romer
fka Republiken til Monarki, famt fven mera
Iraktighet at af honom lta fig ledas; kort, fom
bttre inflmde uti Mcenar egen lyckfalighets-plan,
n Auguftus. "
Fr at nnu fulkomligare lra knna Mcenas,
ltom ofs p nrmare hll betrakta hans enfkilda
lefverne. En frnm och rik Romares hus likna
de d mera et lyfande Hof n en privat perfons
hemvift: och Mcenas hll frmodligen flrre flat
n ngon annan Romare, fkert flrre n Auguffus.
Han uprefle fig et palats p Exquili, en art Co
loffeum, fom frmodligen fr fin tornlika hjd
kallades Mcenar Torn. Drifrn hade han utfigt
fver hela Rom och des omkrets nda til Tivoli,
Y 2 Tufcu

*) Auguftus hade en fyag kropp-ftllning och valde

altid Mecenas hus, fr at fkta fin helfa.
 342 Sv EN sK E PAR N A s sE N.

Tufculum, Palffrina o. f. v., den frtrffligafte

fom kan tnkas, och fom gaf honom, millan de
vlluftiga trgrdar, hvarmed han fverkldt det
ofunda Berget, frnjelfen af den fk
nafle Villa. Hr fverlemnade han fig, efter bor
gerliga mifshlligheternas flut, och fedan han fatt
Auguftus i rolig befittning af en magt och vrdig
het, fom p vift ftt var hans verk, hr fverlm
nade han fig d, i fit 40:de r, helt och hllet t
fin naturliga bjelfe fr lugn, hvila, fria konfter
och draf alfirade njen. Hans hus, hans bord,
hans trgrdar voro en famlings-plats fr alla qvic
ka hufvudan, virtuofer, danfare, luftige brder och
behaglige lttingar i Rom. Alt andades dr gld
je, fknt och vllefnad. Det var en art Alcinoi
Hof, dr hvar och en var vlkommen, fom kun
de ngot bidraga til vrdens och flfkapets nje.
Man fger, at Mcenas var den Epicureifka phi
lofophien tilgifven. Det r troligt, hvad en del af
theorien betrffar. Den var utan tvifvel den natur
ligaffe fr lyckans gunfllingar, fom ville lta fit lif,
f ltt fom mjeligt var flida mellan njets blommor,
och fven i philofopherande lfkade fin maklighet.
Men i utfningen frfinade han vifferligen vlluften
helt annat ftt n hans fregifne mftare, fom
hll fin mltid med litet brd och oft, och fatte
vlluften, fom gjort honom f fltt beryktad, i
blotta friheten frn fmrta. Mcenas utvidgade den
me princip til friheten frn alt tvng af hvad man,
efter ldre Romerfka feder, hade kallat oanftndig
het, och nda til de utfktaffe beqvmligheter. Hr
med frente han f mycket af den finligare vllu
ften, fom han trodde ndigt at frhja och om
vxla lifvets njutning, och det utan at f noga bin
- da
 Oc T. Nov. Dec., FR R 1786. 343
da fig vid det gyllende Ne qvid mimir. Yppighet
och frivolitet utgra tydeligen carateren af hans
krafte njen och tidsfrdrif. Ibland alla fkdefpel
tyckte han meft om Pantomimen. Det var han
fom frft infrde deffa flags danfar til offenteligt
fkdande i Rom, och den fr fin konft och fkn
het f bermde Bathyllur, var hans gunftling. Man
fer af et fllle hos Plinius, at fven den Culinari
fka Philofophien har honom at tacka fr en ny
upfinning; ty han var den frfle fom hade det in
fallet at ka bordets lckerheter med lne-fl.

Den finnes flapphet, fom r naturliga fljden

af orklshet, och forn hos Mcenas yttrade fig til
och med i klder, i gng, i fttet at fra fit huf
vud, frckte fig fven til hans fkrifart. Han fkref,
til tidsfrdrif, profa och vers; men omgnget med
de bfte den Romerfka Literaturens frfattare hade
fga verkan p hans fkrifftt. Hans fmak, hans
ffil, hans affetation at fka ovanliga uttryck, at bru
ka frldrade ord utan behof och updigta nya, at
tillta fig friheter emot fprket, hans labris colum
bari och dylikt, frrda, fonn Saneca fger, veklin
gen, fom p pna torget betckte hufvudet med fit
pallium, och midt under de borgerliga krigen, d
hvar mennifka gick bevpnad, Ipatferade omkring
Roms gator i en vid rock utan grdel och blott
med tvenne caftrater til fin betckning. Det frra
torde vl haft en ndig upmrkfnhet p helfan
til grund, f vida han, efter Plinii intygande, varit
behftad med en flndig feber; och med det fena
re har han kanfke blott velat vita, huru mycket
han frlitade fig p fin goda fk och folkets tilgif
venhet: men ingen ting r dock viftare, n at Mac
3 Cfil 38
344 Sv EN sK E PARNA ss E N,

cenas var en fulkomlig vllufting, och at hans exem

pel mycket bidragit til den flora frndringen i
Romerfka federna, fom fregick under Auguft re
gering Seneca tyckes anfe honom fr den frffe
och egentelige frderfvaren af Roms feder, hvaruti
han utan tvifvel gr fr lngt; och br man fixar
ken hafva lft Sauluftius, Cicero eller Piutarchus,
fr at druti bifalla honom. Men det r ltt at
finna, huru frtrffligen hans Politik i alt detta in
flmde med hans egen naturliga bjelfe, i det den
ma frndring, denna flrre "rihet i lefnads-fttet,
var ndig fr at bringa den flotte Romaren i fr
gtenhet af fin nu mera frlorade politifka frihet.
Nr man fammantager alt detta, lr man finna
tmligen begripligt, huru de, hvilka lefde i vn
fkap med Mcenas, och dels af frdom, dels af
fympathie eller tackfamhet endaft betraktade honom
p den vackra fidan, kunnat tfla om at urfkta
hans fvagheter. Och i fanning, faft man ingen
anledning har at kalla honom en flor, eller med
# C. Scaliger, en gudomlig man, lr man dock
nppligen irra fig, d man freftller fig honom
ffom en man, hvilken befatt alla de egenfkaper
fom kunde frvrfva honom vnners tilgifvenhet
och af fjelfva hans lycka, fom annars bordt reta
afunden, gra et nytt fkl til vlvilja hos alla dem
fom honom knde. Och hvad hans egenfkap af de
Lrdes Befkyddare angr, kan man, efter alt hvad
hr blifvit fagdt och alla de drag af hans caracter
fom kommit til ofs, fga annorledes frellla fig
honom, n fom perfoner af hans fnd och vilkor
plga vara. Han var mera Hof
fven i vra tider
man n Philofoph, mera lfkare af vittra fljder n
knnare, hade mera qvickhet n fmak, och ** OT
 ocT. Nov. Dec., FR r 1786. 345
*- fr mycket hemma i vetenfkapen om fmaragder,
beryller och perlor, fr at hafva ngon frdeles
knfla fr fnille-arbetens fublima fknheter. En
man, hvilken omtteligen lfkade Pylader och Ba
thyller, kunde fvrligen knna vrdet af en Varius.
Med et ord: ffnga, behof at roa fig, och poli
tifkt affeende p de frdelr, fom Auguftus kunde
draga af et frikofligt upfrande emot fin tids lyck
ligafte fnillen, frdeles Hiftorie-fkrifvare och Poe
ter, hade efter all fannolikhet tminftone lika f
mycken del uti hans vnfkap fr vittert folk, fom
hans verkeliga bjelfe fr deras perfoner och finak
fr deras arbeten. Om ngot undantag hruti bor
de gras, f vore det kanfke fr Horatius, fr
hvilken Mcenas fynes haft en befynnerlig och per
fonlig bjelfe, och af hvilken han upriktigt lfka
des tilbaka; fom nog kan flutas af den fkna Oden:
Cur me querelir examimar tuir, f framt man ej
vil anfe alt, hvad en Poet i den varmafie knflas
ton f ger 3 fr inbildnings-verk och gonblicks tj ufning.

IX.
PROF UTUR GREKISKA VITTERHETEN.
I*

B 5rjan af Ilia dem.

Frfk at fverftta Homerur *).
SjUNg, fkaldem! Achills olyckligt vckta ifver,
Som vlde tufen qval de vpnade Achiver,
Y 4 Som

*) Enfldigheten i originalet, vitne om des hga al

der. har jag fkt hrma, ej uttrycka. Den under
fdes dr af en harmoni, i brift af hvilken den
uti et modernt fprk frlorar mycket af fin fkn
het. Et och annat uttryck har jag lnt af Pope,
 346 Sv EN s K E PA RNA s se N,
Som mngen hjelte - fl til Pluto fnde af
Och rofdjuren til fpis de rafka lemmar gaf.
S fyrde Jupiter, fen Argos ftolte "Frfte
Brt famjan med Achill, bland hjeltarna den ft&rfte.

MEN hvilken Guda - magt, ej Grefka vapnen blid,

Bevekte Arrei fon at vga denna frid?
Apollo, dagens Gud, den Agamemnon hdat,
I det des offerpreft han obetnkt frfindat.
En fmitta hmden blef, och folket ftupande
Betalte med fit lif fin Kungs frfeelfe. - ~~

Til fkeppen Chryfes kom, at genom lfen ter

En lfkad dotter f, hvars frihet han begrter.
Han ftora fkatter fr n ftrre gerna gaf
Och vid Apollos krans, och vid hans gyldne ftaf
(De"rckas dmjukt fram) han alla Greker beder,
Meft likvl, Atrei barn, 1 Brder-Kungar! eder.

I FRsTAR, Atrei blod ! och hvarje vpnad Grek!

"Er lte Gudarne det nfkas utan fvek
Frftra Priams ftad och flla hemt lnda!
Men lten Chryfis mot lfen tervnda
I denna faders famn, i verket rande
Apollo, Jofurs fon och min befkyddare.

Hrt
--

hvars fverfttning rjer mera fyrka, fven fom

Rocheforts mera ftdadt behag, n hfvudfkriften. Jag
har fljt en medelvg, den jag likvl, utan nr
mare omgnge med Homerus, ej vgar anfe fr
fker. Jag lemnar drfre nrvarande frfk med
fina flera ofulkomnade ftllen. -

- *
 /

Oc T. Nov. D E c., FR r 1786. 347

HR upfteg almnt forl, at prften borde vrdas,

Hans dotter gifvas ls, de budna hfvor fkrdas;
Hen detta kloka rd ej Agamemnons var
% Som folt och hotande lt hra detta fvar:

VIK, ufle! hrifrn, och frukta,

at min ifver,
S framt du nnfin mer vid fkeppen fynlig blifver,
Ej aktar Gudens krans och fpiran fom du br.
"Min r och blifva fkal den flickan du begr,
Och fkal lngt ifrn dig, hvars trar ffngt rinna,
*I Argos, i mit Hof, i mina armar finna
Sin bfta lder flydd, och kanfke ndtlig d, "
Vid flndan fuckande, ur banden lfas f.

Ar detta tal frfkrckt den fromme gubben lydde

Och utmed forlande hafs-firanden modfld flydde,
Men ropar ifrigt hr den ljufa Gudens namn
Som Jofur alftrade uti Latonas famn.

DU filfverbgens Gud, den Tenedos tilbeder,

Du Cillas vrdare, min tilflykt och min heder,
O Smintheus, hr mig nu! Om nnfin genom mig
Dit tempel lagerkrnt har kunnat fgna dig
Och fr dit altar fett de fknfta offer lmnas:
Din bge denna fkymf p Grekerna lt hmnas! -

EJ Chryfes ffngt bad. Apollo, rrd och vred,

Ifrn Olympens hjd bevpnad haftar ned.
Y 5 - I handen
348 Sv EN s K E PARNA ss E N,

I handen redan fpnd man filfverbgen fkdar,

I kogret flamrandet af pilarna bebdar
Den ifver honom fr: i moln, likt nattens Drott,
Och djupa dimmor fvept, han Grefka lgret ntt,
Med foten fltet rrt: re'n hmde-pilen ftrfvar,
Men ibland troffen biott fin frfta grymhet fvar.
Men fnart mot hren felf fig hmden riktat har,
Frfrligt hvinande han genom lgret far:
Man fer dr fall vid fall, fig bl vid bl dr tnda;
Och efter nio dar, d nnu ingen nda
P jmren fynlig r, Achilles Grekerne
Mot faran bdar up til fverlggande.
Af Juno detta kom. At fe den mngd af dde,
Gudinnan mmade vid fina Grekers de.
Nr alle famlat fig och tyftnad brjat r,
Den eldige Achill fteg up och talte f:

NU br d fr ofs tid, o Agamemnon! vara

At hemt vandrande n lpa hafvets fara, -

"Sen folket des hr af bde krig och peft.

Men frgom likvl frft en fiare, en prft,
En drmtolk drmmar ock frn Jupiter hnflyta
Som fger ofs hvad vi mot Phebus kunnat bryta
At ha den npft frfkylt? Om helga lftens brott,
Om faknad hecatomb ha retat Gudens fkott?
Om fpda offers lukt ej mtte honom rra
At upp denna nd en nfklig nda gra.

HAN flt och fatte fig, och fkaran lyffhar n,

D Calchas refer fig, den ftore fiaren.
- De
 Oc T. Nov. De c., FR r 1786, 349
De den hvilka hndt, de den hvilka hnde
Och fkulle hnda n, hans vishet noga knde.
Det fven Calchas var, den hgt uplyfte man,
Som Grefka flottans tg til Ilion frde an

DU Jofurs lfkade! du vil, Achilles, veta

Hvad hndelfe mot ofs har kunnat Phebus reta?
S fyr mig, fade han, och heligt utfft dig
At du med ord och magt vil underftdja mig;
? 2 med mit tal jag, vift mig annars blottad ftller
Fr den hvars myndighet i hela Grekland gller:
Och nr mot ringa man en Frfte blifvit vred,
Kat eta famma dag vl harmen qvfvas ned,
Men gniftan lefver dock, fom med frdublad lga
En gng utbrifta fkal Ty fig, hvad trs jag vga?

"Alt, och var ganfka trygg (f fvarade Achill)

Och fg ofs fritt och rent, hvad Guda-magten vil;
Ty jag vid Phebus fvr, hvars offertjenft dig pryder
Och hvars orakel du fr Grefka hren tyder,
S lnge lifvets dag p jorden unnas mig
Skal ingen, ingen Grek mot Calchas drifta fig
Uplyfta vldfam hand, faftn oraklet glde
Den mannen hvilken yfs af hrens hgfta vlde.

Det talet vpnade den redeliges mod.

Ej helga lftens brott, ej faknadt offerblod
Ha dragit Phebi hmd, I Greker! fver eder;
Men Kungen, fade han, fom frat Chryfes heder,
Ej
*
-
-

350 Sv EN sKE PARNA ss EN,

Ej flickan tergaf, ej lfen emottog:
Det vckte Gudens harm, ej nnu hmnad nog
Nej, detta hga ljus fom jordens gldje fder,
Ej dimman fkingra fkal dr peften ofs frder,
Ej blidkas frrn mn med fvarta gonen
Frutan lfen ges fin mme far igen,
Med tillagd hecatomb: kan hnda Gudens ifver
"Och peftens raferi d ndtlig ftilladt blifver.
-

HAN fatte fig. Och nu fr denna brydda tropp

Steg Atreiftolte fon felf Agamemnon op.
En obefkriflig harm frmrkar och frbiftrar
Hans lifligt rrda fjl, ur gat ifren gniftrar.
Han drmed aldrafrft mot Calchas vnder fig.

Frdmde fiare! fom aldrig bdat mig

Som aldrig frmja fkt det lyckliga jag ville!
I detta onda bud jag knner Calchas fnille.
Man vet fr Chryfeis min eld, man vet min hg
At fra henne med vid hrens tertg.
Den mhets-lga jag fr Clytemneftra knde
D hon uti min famn fom m och maka lnde
Ej fvarar mot den eld fr Chryfeis jag br,
Hvars hela vfende et fknhets-mnfter r.
*Hur lr det fgna dig at kunna nu frklara,
Det r fr hennes fkuld vi Phebi hmd frfara;
Hon borde gifvas fri och lfen tagas an
Men faft en fknhet ej med guld betalas kan,
Jag henne terger at peften drmed ftilla.
Och icke folkets lif fr mina njen fpilla.
Men,
 OcT. Nov. D Ec., FR R 1786. 351

Men, d mit delmod er gifver detta rn,

At icke enfam jag br fakna krigets ln,
At offret gldas br, I lren, Greker! finna.
-

Hv AD ln, du girige! fom aldrig nog tycks vinna,

Du Atreiftolte fon (infll Achilles hr)
Begr du fom nnu i vr frmga r?
Det byte ftderne, vi plundrade, ofs gifvit,
r intet frrd mer fe'n rofvet fkiftadt blifvit:
En hvar den lott han fick har vrft med fvett och mod,
Men r det blott fr vinft du flfer folkets blod
Och ofs en gng frundt fe Ilions murar flda,
Vi fkole jufaldt dig det gjorda offret glda. - -
l
2. ~

Hylas.
Idyll af Theocritus *).
BekLAGox, Nicias! beklagom menfkjans lott,
Som nnfin knfla fr det lfkansvrda ftt,
Sig drvid ffta kan, de ofall ej betnker
Som rfva fnaraft bort de bfta lifvets fknker!!
Men det gjorde ej, vid denna hrda lag,
Fr de oddlige et lyckligt undantag. -

Sjelf
*) Et frfk, at gra denne frfte Herde-fkald bt
tre knd, fom af mngen anfes fr f enfaldig el
ler faft mera lg, at hn drfre ej kan fverlttas.
Theocritus r naiv, men icke plump, och i det af
feendet fvr at omklda. Denna idyll r ter
en af de f, hvars intereffe ligger mindre i filen
n i mnet. -
352 Sv EN s KE PAR N Ass EN,

Sjelf Hercul, Jofurs fon, fom vgade at yrka

Alceft ur Plutos vrd, den fanning maft betyrka.

DEN unge Hylas, fkn fom felfve Frjas fon,

Af Hercul lfkades. Om goffens lycka mon
Vr hjelte fom en far vid handen honom ledde
Och fr den hga ban hans unga mod beredde
P den han redan fjelf fit namn oddligt gjort.
I detta glada vrf des hela dag gick fort:
Nr ftern mlades af morgonens Gudinna, ~
Nr dagens Frfte fgs i middags-hjden brinna,
Nr Aftonftjernans blick dref negdens hjordar hem,
Man altid Hercul fan ledfaga, fkydda hvem?
Sin kre fofterfon, fin Hylas, hvilken lrde
Afftndig efterfyn at fatta dygdens vrde.

MEN alting ndrar fig. Den tiden ftundar in,

D Colchis mifta fkal fit gyldne vdurs-fkin.
Om 3afons fretag et prgtigt rykte ljuder
Som Grefka hjeltarna til rans delning bjuder.
Bland deffa Hercules, ren fegerfll och flor,
Af Hylas troget fljd t Argo fig frtror.
Frn Efons hufvudftad med Hellas kmpar laftadt*)
Sig detta ftolta fkepp har utt rymden haftat,
D man Plejaderne p nattens himmel fer
Och grna renen bet t fpda lambet ger
Och

*) /Efon regerade i Magnefien, et landfkap mellan

Mcedonien och Theffalien belget. Han var Ja
fons fader. Hufvudftaden hette $olcos, och nm
nes i originalet. Hellas, Greklands gamla namn.
-
 oc T. Nov. Dec., FR R 1786. 353

Och vren fkiftande t fommarn handen rcker.

Med blixtens fnabba fart fom hlleberget brcker
Har Argo genomtrngt Cyaners *) falfka fund,
Som fedan fkilda fttt p evigt fftad grund,
Och utan hinder fe"n det fkta mlet ndde.
Men icke Hylas fot Colchidens vallar trdde. -

AF trenne dagars vind p refan gynnade

I Prpontidens krets de efter hvila fe
Och lpa lyckligt in hos pljande Cienfer.
Re'n mellan veftra moln vid brynet Phebus glnfer,
D vre feglare upp en grsrik ng *

Sin mltid breda ut och finna maklig fng

Til hvilken ymnigt hr det grna fltet fknkte
Sin vlluktrika fkatt, dr afton-daggen blnkte,
Hr fnder Hercules fin trogne fofterfon,
Fr fig och fr fin vn den tappre Telamon
Den funda mltids-dryck, fom jorden allftds gifver,
At hmta. Goffen fnart en klla varfe blifver
Som tmde fin criftall uti en enflig dld
Och fkygdes af en lund"fom aldrig varit fld. "
Men kllan i fit fkt tre fagra Nympher hyfte,
Eunice, Nycheis, lik vren d hon myfte,
Och Malis, deras vn. Knapt intil vgens bryn
Sit kril goffen frt, d tjufta af hans fyn
De ro alla tre vid ftrckta armen ffte.
Han faller ftupande i Nymphrens vta nfte,
Likfom en lufteld fes i hafvet ila ned
Som
*) Tvenne fm ar mot Thracifka Sundet, fomftun
dom troddes fammanlpa.
 -
- -

320 Svensk E PARNA s se N.

- ! f *

bytt eller ock ljudet fltande , , tminftone fr

- mit ra. - *

Andra B refvet.
1)et vore icke min fak utan Skalde-konflen jag
hade at frfvara mot min Granfkaue, om jag fkul
le anfe hans krig fr alfvarfamt. "Poefiens Gudom.
ligheter ro de frfle fom rra M. H. ifver, hvil:
kn frcker fig vidare til fjelfva uprinnelfen af
Skalde-konflen, fjlen af hennes dla yrke, Allego.
rien, fom finner en ofrfonlig fiende i M. H.,
i en dyrkare af Sng-Gudinnorna, en knnare af
deras ldfta guda-fprk. Deras Fabel, fom fkapat
forntidens Gudar och nnu frtjufr verlden med
fknheten af fina bilder, hvad var den annat n
en Allegorie af Naturens verkningar, menfkliga
egenfkaper och pallioner? Om deffa bilder frntte
af tiden ro fr ofs obrukbare, hvad hindrar fnil
let at upfinn nya? tminflone bra frfken
icke ogillas. - -

Inbildnings-kraften har fkapat hundrade mifslyc.

kade foffer, men de fulkomlige ro fver alt vr.
de. M. H. liknar dem famteligen vid de Fabel.
Gudar fom mlas p vggarne och icke kunna rk
nas til flfkapet? Hvad lje tror M. H. ftadkom
ma med denna liknelfe? Om mftarens hand igen
knnes i de mlde figurer, f kan mngen vara i
flfkapet fom frtjenar mindre upmrkfamhet. f.
figten med detta och flera dylika infall lr hafva
varit at roa Lfaren; men en fdan penna fom
M. H. br hafva til ndaml icke at roa men at
uplyfa. - -

Jag har trott mig fkyldig at p et fllle be

fvara alla M. H. inkaft mot Skalde-konftens almn
- * - Il2
*
 ocT. Nov. De c., FR R 1786 221
na grunder, af hvilka jag mig fven betjent. An
* - - "2 0 f * : - *

mckningarne vid Sjette Sngen flja i ordningen

at - uptagas.
M. H. gillar ger utbrott p Stora B*lt, men
tl ej at fe honom agera efter ngot perfonligt in
tereffe. Jag frgar, hvartil utom ngot ndaml
hans utbrott hade tjent? Hvarfre vpnar han fig
med fin treudd, hvarfre upftiger han i fin vagn,
om ej at hindra Svenfka Hrens fvergng til Se
land? Har ge vid detta tilflle bordt vara en ftum
atr? g& fom ifrn Tgets brjan vpnat fig
mot Vapenlyckan, fkulle han ej refa fig med den
hgfla ifver vid hennes fifta och driftigafle frfk?
Styrkan af fdane varelfer br tjena til urfkt fr
deras fkapande. Et halft lif r olideligt bde hos
mennifkor och Gudar. All den pfyftade verkan
gr drmed frlorad och fkalden, i deras vannagt,
rjer fin egen. Knnare af Poefien (andra lf icke
mit Poen) bra icke finna ngot anflteligt i gr
trotfande mot Himlen, hundra gnger lagdt i hans
mun at afbilda dnet af et formande Haf och v
gornas vilda utfigt nr de fynas uprefle mot hinn
la-hvalfvet. -

# Jag har i denna mlning ej kunnat finna det

3 ovarfamma drag fom M. H. frebrr mig. De
* fkapade tingens oppofition emot de krafter hvar
# med det Hgffa Vfendet infkrnker deras verknin
*gar intygas af frfarenheten och kan utan frgri
peffe nmnas. Hela Naturens fkdefpel r ej an
nat n en fndig frid? Hafvet, fkdas i fynnerhet
# i et flndigt hotande t fverfkrida fina grnfor, til
# des den Hgfle fger: Hr /kola dina folta bljor
/fauna. Annat r ej fagdt i Poemet. Den Hg
2 tte undandrar fin hand fr Hafver och rrelfen af
* flannar.
~
 322 Sv EN s K E PA RNA s sE N,

ftannar. Desutom r alt hvad M. H. kunnat finna

anfltligt, utplnadt af de verfer, med hvilka be
fkrifningen fliitas. Hafvets tilfryfande tilegnas Na
turen, beredd af evighet. at upfylla den Hgftes
ndaml. Jag undrar, at M. H. fom citerat en
del af defle verfer, icke infett affigten drafat fr
lika el. Poetifk mlning med de fannare begrep
vi ga af Religion och Philofophie. Verferne dem
jag mig beropar ro fljande: -

Du har, o Gudars Gud! fr CARL et under gjort,

Dit mgtiga befkydd r af fin verkan fpbrdt.
Fr gelfva Himlens Hr, fom dina lagar prifar,
Ofynlig i din gng du dig med under vifar.
Af evighet beredt om det Naturens var
* r hon ej fjelf dit verk och lika underbar?
Frflr ej denna eviga fanning at betaga alt obe
hrigt intryck af det fregende?
Til fvar p min Herres anmrkning vid Mea
dolvr tal,
blifvit beropar jag mig de fkl fom i noten
anfrde. * -

Med lika flillatigande frbigr jag min Gian

fkares anmrkning vid Politikens Palats, hvars be
fkrifning kallas frblomerad: et ord utan determi
nerad betydelle och icke nog vrdigt at nytjas af
en knnare.
Min Granfkares ifver mot de Poetifka Gudom
heterna fyns ndteligen blidkad i Sjunde Sngen,
dr han ville infr en ny p banan, Gudinnan
Svea med Kron-Prinfen i famnen ut p ifen. Om
jag hade varit nog olycklig at vidtaga en fdan
plan, fr hvad tlje hade jag icke.blottfllt hela
ml
 oer Nov. De c., FR R 1786, 323
mlningen? Jag har dremot endaft vgat freftl
la Sveas bild, och det p et fannolikt ftt. CARL
gr p hafsfiranden vid Nyborg. Han mins at han
fordom reft frn denna firand genom Seland til
Sverige. tankan af Fderneslandet upvckes na
turligen. Han fer Svea frjande fver hans frn
varo, vifande honom hans fpda fon at med denna
lfkade fyn fkynda hans terkomfl. Det rrande
fom M. H. funnit i denna mlning hade frfvunnit,
om det varit mer n en bild, om det varit ngot
verkligt. Det fublima fom fkes affkalder, fkiljes
ofta endaft med en hrsmon ifrn det ridicula.
Det fordras mycken omtanka at icke fverfkrida
denna hrsmon.

Vid ttonde Sngen frgas huru jag kunnat up

fylla en Sng med blott en marche? Svaras: M.
H. ls titel-bladet framfr Poemet. Men mit fvar
torde behfva en utlggning.
Sedan de mindre delarne af Tget blifvit be
fkrifne i ju Snger, alla ledande til det Stora Blt,
och poemet hunnit til detta gonmrke, framftldt
Sng ifrn Sng at reta Lfarens nyfikenhet, f fin
ner min Granfkare at jag felat, d jag upfylt mit
ndaml. En befynnerligare anmrkning lr aldrig
hafva blifvit gjord vid ngot arbete. Ingen ation,
fger M. H., utom et Tg. Den var tminftone
ndig fr at paffera Hafvet: jag vet ej hvilken an
man ation fom fordrades vid detta tilflle.

Enfligheten, mrkret, fjernehvalfvet, det enda

freml fr vandringsmannens ga, hvad mnen!
Jag vet ej; om jag kunnat mla dem; men det
vet jag, at drtil fordras mer n at vara fintlig.
M. H. har icke mrkt den Hga Ateur fom up
X - fyller
324 Sv EN s KE PARNA s sE N,

fyller hela fcenen af ttonde Sngen: det Stora

Vfende, fom nr det infres br infras allena
o h lider ingen vid fin fida; fom afhller dden
hvars fkugga fvfvar kring Svenfka Krigshren; fom
h'mmar p en gng Afundens ondfka och Lyc
kans fvermod; fom fladffter mlet fr Hjeltens
ra. Det r ttonde Sngen fom egenteligen fva
rar mot titeln af Poemet och tillika bereder cata
ftrophen; ndvndige egenfkaper, fom dock hade
utgjort minfta vrdet af detta natt-flycke om jag
kunnat uttrycka des bilder med tilrcklig flyrka.
M. H. torde fven finna, vid nrmare efterfin
nande, huru ndig denna Sng varit at bereda den
fljande fcene, i Nionde Sngen; och at et min
dre afflnd ifrn alla jordifka mnen hade varit
btilrckeligt fr Lfaren at flja Snggudinnan i
Andarnas verld.

I Nionde Sngen frfljer min Granfkare mig

bde i Afgrunden och Himlen. Vid frra flllet
r fagdt i Poemet, at de frdmde ur djupet af
deras plgorum fe det flla ljur /om.krner dyg
den hopp. M. H. har draf kunnat finna p hvad
ftt den otackfaunme kan framftllas med bundna
hnder fr fin vlgrare, ehuruvl den fenare blif
vit flyttad i de lyckfaligas hemvift. P oddlighe
tens vg, dr Sveriges Hjelte fres, rknas mig til
laft at jag mlat honom med en Segervinnares flol
ta gon och ej fom Philofoph. Vid flutet af Ni
onde Sngen fordrar min Grankare, at jag bordt
imitera et fllle ur Virgilius lmpligt til vra tider.
Blotta fkenet af imitation har gjort tilfylleft at af
hlla mig drifrn.
Frn
 OcT. Nov. Dec., FR R 1786. 325
Frn M. H. anmrkningar vid de tre fifie
Sngerne kunna befvaras, r ndigt t vi pminna
ofs flllet dit Hjelten af Poemet blifvit frd i de
fregende, och den nya belgenhet i hvilken han
fkal afmlas. CARL har pafferat Stora Blt. Han
befinner fig i hjertat af Danmark. Intet uppenbart
motflnd vgas p fiendens fida. En hedrande fred
fr Sveriges Krona tilbjudes Konungen, men med
verkftllighet draf utdrages flere veckor, fom or
"den lyda i Konungens Relation, igenom frmman
de Miniftrar, /om af ogrundad Afund och hat
p Kongl. Maj:ts Lycka och vlftnd inkaftade al
lehanda hinder och invndningar hos Konungen i
Danmark til at /tudfa Freden, icke utan ftora lf
ten om hjelp och und/ttning, f til land, /om/jr.
M. H. finner i deffa rader hela planen p den
jag arbetat de fifta Sngarne, och den jag ej kun
nat frng utan at bryta fanningen fom tjent mig
til rttefnre i hela Poemet. Et nytt flt pnas fr
Sng-Gudinnan. Politiken med hela des medflje
kommer at afmlas, den vigtiga frga fkal afgras,
fom interefferade icke blott de Nordifke Kronorne
utan alla frmmande Magter, en frga fledes vr
dig at framftllas i en. Hjelte-digt. Men hvad r
CARL unde*alt detta? Jag har lofvat en Hjeltes
verk, och i det fllle fger M. H. begynna de
poetifka varelferne nu frft at rtt arbeta. CARL
har vifat fig fegervinnare i blodiga trffningar. De
uphra. Hvad r han i Freds-flutet? Lagfliftare.
I det utfkrefne flllet ur Konungens Relation
finner M. H. hufvud-atrerne i mit Poem namn
gifne: Konungens Lycka och frmmande Magters
Afund. Delfa Magters Politik r tillika befkrefven,
- X>2 fom
354 Sv EN s k E PARNA ss Ex,
Som bdar faknad vind i fegelfararns led.
Ur deffa mjors vld, fom utan uphr vaka,
Ej ngon rddning r. Men ljufliga och fpaka
De tfla fmekande at muntra gefen cp,
Som darrar, grter och bedraser deras hopp.

VR hjelte medlertid fr goffens drjsml h#pnar,

P gammalt Scythifkt vis med bga fig bevpnar,
Tar klubban, haftar, far. Tre gnger ropar han
Med rftens fulla mtt fin trogne Hylas an:
Tre gnger lyftrande et fagta fvar han finner
Som under vattnet dmdt med mda honom hinner
Och trolft vitnesbrd om lngfia affiand ger
Som rafka lejonet fit nfte fverger
D fjerran hrda ljud den fpda hinden rja,
Det far med pnadt gap at hungrens vld frnja:
S fkyndar Hercules vid detta matta fvar,
Som honom fver flt och mrka lunder drar
Af intet fotfpr ledd, och redan famna tnker
Sin Hylas - ffngt hopp! Men intet djup fig fnker
Och ingen klippa fig f hifkligt ftaplar op,
Dit gat trnande ej ftyrde hjeltens lopp.
S irrad fkulle han ej Jafons flfkap glmma? ...
Olyckelige de, fom hjerta ftt at mma!
-

REN natten liden r, och feglen hiffade,

Och Hercul faknad blott bland Argonauterne."
Men vida ifrn dem en annan tr frde

En hjelte fom altfort fin ngeft endaft hrde,

- - Och
 oer. Nov. DE c., FR r 1786. 35
Och nftan urfint Jopp, ej vifte fjelf hvarthn,
At inom lifvets grns en yngling f igen
Som redan blickar ned af Gudars hga ften.
Som rymmare til flut af Argos tropp frgten
Ses Hylas forgfne vn til Colchis enfamg.
Olycklig r vift den fom lter mhet r!

-
~" X.
- - -
AN MRKNINGAR oM SvENSKA SPRKET
SAMT"

HvAD TIL DEs UPoDLANDE TJENA M *).

Hvem vet icke at Svenfkan rknar fin lder lika
med Nordens invnare. Aldrig p egen bot
ten fvermannade, men ofta p frmmandes deras
herrar, tala vi nnu, i anfeende til grunden och
arten, det gamla A/a-mlet, hvilket ifrn den min
- dre Alien fordm med Nationen hitfrdes, lika f
- ofver

*) Utdrag utur Bifkopens och Pro-Cancellerens vid

-Lunds Academie, Hr. Dot. Olof Celfti Intrdes
Tal i Svenfka Academien den 27 nftl. Maj. Sena
re delen af detta Tal, fom yrkar et flitigare bruk
af de Gamle til frmon fr var Vitterhet, har jag
fr min del funnit f trffande fan, at det fkll
mycket frtrutit mig, om en fdan rft faknats
i et Samhlle fom fkal gifva tonen i deffa vackra
yrken hos ofs. Huru har likvl folk kunnat gif
vas, fom pfttt at vi nu kunde umbra de Gam
les fprk och fkrifter? En rft ifrn detta ftlle
br kunna utrota frdomen emot dem. Det r
frmodeligen nu, fom de bft behfvas,
%
- 256
3) Sv EN sKE PAR N Ass EN,

ofvervinnerligit fom Gterna igenom alla tide

hvarf. Man finner hr och dr lmningar af fpr f
ket p de flefle orter, hvareft vra frfders och
flgtingars vapen fordom fvfvade. I Crim eller
det nu ryktbara Taurien talades Gtifkan af et
folkflag fkildt ifrn Muffelmnnerna, hvilket lefde
under tvng, fammanpackadt inom bergen, nnu
vid medlet af det fextonde feculum, forn fiera re
febefkrifvare bertta. Sjelfva Italienkan freter un
derfiundom vedermlen efter Longobardernas mng
riga viftande p andra fidan Alperne; och hvad
befynnerligaft r af alt, et folkflag groft och bar
barifkt, men fga kndt och omtaldt, lefver i den
dag fom i dag r i negderna af det Venetianfka,
hvilket kallar fig Kimbrer eller Sette Comuni. De
tala det gamla Nordifka fprket, flyra fig fjelfva
under bibehllandet af fina gamla lagar, feder och
kldedrgt; men tla ingen frmmande fverhet.
Skulle de vl vara qvarbliffler efter Marii fegrar? *)
Det Gtifka fprket eller Norrna Tunga talades,
fknt n i frfkilda brytningar, fnart fagdt fver
hela Europa uti de ldre tider, nr de flgter un
dantagas, fom ifrn Slaver hrflammade. Det har
fledes blifvit en noder fr Tyfkan, Hollndfkan,
Engelfkan, ja fjelfva den fkrytande Franfyfkan til
ngon del. Ty nr vra flgtingar Frankerne gin
go fver Rhenftrmmen in i Gallien, ledfne vid de
frra ften, at efter d varande tiders bruk fka
fig
*) Dei Cimbri Veroneft e Vicentini, Libri due, di Marco
Pezzo. In Verona 1762. 4:o Andra Boken, fom in
nehller Cimbrico Vocahulario, vifar tydeligen, at
deffe Cimbrer ro afkomlingar af det gamla Ger
maniens fordna invnare vra famftammingar.
Frf. Anm.
 -

oer. Nov. Dec., FR R 1786, 357

fig andra, mfte det landets inbyggare, dem C
fr fordom hade kufvat, ter maka t fig, d Fran
kifkan nytjade vapnens vlde at fven fegra fver
deras tungor; hvarafla Langue Romance, eller Lingua
Ruftica Romana, en med bortfkmd Latin frblan
dad Frankifka, ngot fre CARoLi MAGNI rege
mentstid ibland den fmre delen af folket upkom,
och Franfyfkan federmera efter handen tilfkapa
des, hvilken nu f vidftrckt utbreder fin pragt uti
fkaldekonft och vltalighet, at hon vil fynas f
ver alla. -

Engel/kan r Anglernas och Saxernas fordna

tungoml och fledes fven vrt. Sedan deffa vra
brder och grannar lagt under fig Britannien, och
de dr varande famt ifrn Cfars tid med Romare
utblandade hemfdingar tvingades af fina inbudne
men ohflige gfter, Saxerna, at emottaga bde
namn, lag och fprk, fladgades Anglo-Saxonifkan i
detta landet medelft de Nordifka folkens tta infall,
och drfldes inrttade regementen. Hon talades i
England alt intil inkrktaren WILHELMs ptrugade
regering, d hon med Gallo-Frankifka ordbrytnin
gar utfpddes, famt blef fmningom det fprk fom,
nu fjadt och fldadt, pryder Poper Homerus med
flera frtrffliga fkrifter i bde bunden och obun
den vltalighet, hvilka ifrn Engelfka bokprffar nu
fpridas fver alt och med flrfla behag lika al
mnt lfas.

Sven/kan, dennas nra anhrig hll fig ren

ifrn frnmande inblandningar intil de ren, d
Pomerfka och Meklenburgifka Prinfr beftego den
Svenfka Thronen, och med dem mnga utlndfka
flgter, ej mindre til fprkets n folkets frderf, i
Z 2 landet
358 Sv EN sKE PAR N Ass E N,

landet inflyttade. Men f fnart den vlfgnade

WASA-ftainmen intog deras rum, renfade hon fig
felf f godt hon frindde; f at rke-Bikopen
Laurentius Petri, med fin Broder Olaus, kun
de vinna berm fr en vlfkuren penna, fom gaf
mnfter efter hvilka man fig rttade. De tidehvarf
forn fedan frflutit, hafva ej annat kunnat n myc
ket verka p et fprk, hvilket, lnnadt til tungans
tygelfria fart och modens nycker, utan reglor och
ans, har mfi upfoffra fig fjelf, likt et barn utan
gngfiol, eller en yr yngling utan upfigt. Den
tiden man mycket refle i Tyfkland, och betjening
drifrn icke fllan brukades i det Kongliga Cantz
liet, blef Svenfkan, icke til fin frmon, ofta tvun
gen efter Tyfka fammanbindningen, famt fledes
tung och obeqwm: et fkick hvilket hon ganfka
lnge har behllit, f mycket olideligare, fom man
drjmte hade fr fed, at utan behof utfpcka alt
hvad man fkref med frminande helft Frantyfka
ord, hvilka dr fkulle lyfa. Den forn tilegnade
fin gynnare och vlgrare ngon bok, eller up
vaktade med bref, kunde icke den tiden p Sven
fka drmed vifa honom fin vrdnad, men tmoi
gnerade fin fubmi/a devotion. S fkref man i det
frra och lnge i begynnelfen af detta rhundrade.
Mennifkorna ro fig lika i alla folkflag och tide
hvarf. Samma dygder, famma fel och famma
nycker mtas allefldes, Cicero vifar p flere fll
len i fina fkrifter fit obehag drfver, at hans
landsmn endteligen ville fkryta med inblandning
af Grekifka ord, d de fkrefvo i modersmlet, och
Plautur gr redan i fin tid fkmt draf i fina
comedier

Denna
 \

*
-

Oc T. Nov. D E c., FR R 1786. 359

Denna Svenfkan omgifven af f mnga flgt

fkaper, f mycken egen urgammal heder, och i f
mnga ldrar vr ofrryckta egendom, r det
fprk fom nu af Monarken r lmnadt til Sven
/ka Academiens vrd: icke fdan fom den fordom
talades, p flenar inhggs, och i Rimkrnikor l
fes; men fom den nu befinnes, fedan Stjernhjel
mar, Columber, Ra/enhamar, Wexionier, Lagerlf
var i det frflutna, famt framfr alla Daliner med
flera i vrt lpande feculum, hafva lyft den up ur
grufet
Academien r lycklig druti, at ej hafva tagit
emot denna pupillen, d den nnu var yngre, el
ler i des aldeles ohyffade lder; men fedan des
fgring med ren blifvit kad; ty fprken likna
icke mennifkorna fom tala dem, hvilka i ungdo
men ro fagre, men fkrynkloge och obehaglige
fedan hren grnat och intet finink hjelper. Fr
man fp, hvad vg Academien gr, fr at vinna
det dla ndaml des Skyddsherre och vifa Stiftare
lyftat? Des vrda Ledamter hafva Engelsmn och
Fransmn til fregngare, ja fven de gamle Ro
mare och lra utan tvifvel trampa deras fotfpr.
De fiflnmdas fprk, nemligen Latinen, f frtrf
felig den fedan blef, var dock i Andronici, Pacu
vii, Ennii, ja nnu Plauti tider f ohyffad och
regells fom Svenfkan; men de togo Grekernas
fkrifter til mnfler. Athen var deras Paris, dr
fjelfva Cicero fvade fig i Vltalighets-konflen, d
Demofthenes blef hans efterdme, hvars finak han
frde med fig til Rom. De rike och frnme i
denna verldens hufvudflad fkaffade fig qvinnor ifrn
Grekeland fr barnens upfoffran, lika fom Franfy
fkor nu fr tiden frfkrifvas til famma ndaml
Z 3 " ifrn
363 Sv EN s KE PAR N A s sE N,

ifrn Paris. Grekifkan talades i alla flfkap, fven

ibland Fruntimren; hvarfre den fkmt{amme fu
venalir fger, at intet fruntimmer i Rom tror fig
vara nog artigt, om det ej talar Grekifka *). Men
aldrig kallade detta hgdragna folket Grekifkan fit
andra modersml, nfknt hon hos den lnge b
de talades, fkrefs och lfles. I behaglig tid gfvo
de henne affked, f fnart Ciceroner, Virgilier,
Horatier med flere flego fram, d redan det grof.
va och ohyffade i Latinen var afhyfladt, och fimak
vunnen Aldrig fick Latinens manliga och med
fjelfva folket beflgtade lynne frbytas, at icke fpr.
ket mfte frlora fin mrg; ty Grekifkan var, fom
nationen, vig, hal och lpande, men Latinen dr.
emot, lik fine hjeltar, alfvarfam och vigtig.
Franfoferna, hvilkas fkrifter f almnt frlaffa
ofs, at de nffan utgra hela vr lfning och vitter
het, hafva fljt deffa efterdmen, hvarutom de al
drig kunnat upn den hjd de nu innehafva. Rom
och Athen ro nnu qvare i den makalfa fnille
afvel, fom drifrn kommit, dem en fkonfam tid,
hvilken annars alt frtr, har gunftigt velat lemma
ofs. Ur dem hafva Franfofer och Engelsmn lrt
at tnka fant och hgt, eller hnledt den fria fi
lens fmak, hvilken mera kan knnas n med ord
befkrifvas. Redan i det frflutna feculum lade de
frre grunden drtil, medelft flitigt nytjande af de
gamlas fkrifter. Dr famlade de krnan, fom fe
dan blef deras egen. Man fverftte i Frankrike
- flitigt

*) JUvENAL, Sat, Lib 2.

Se non putat ulla
Formofam, mift gva de Tufta Grcula fata eft.
Frf. Anm. ~ ~
 *

Oc T. Nov. Dec., Fr r 1786. 36r

flitigt de bfle Grekifke och Latinfke lmningar;
hvarmedelft man riktade hjernan med en frut
oknd tanke-mtta och fprket med utvgar at me
ra beqvmt n tilfrene gifva fina tankar i ord f
ver hvarjehanda mmen. Amiotr gamla men
mycket bermda fverfttning af Plutarchi Sam
manliknelfer fges varit den frfla bok, fom gifvit
det Franfyfka Fruntimret fmak fr lfning. Boi
leau befryndade fig f med juvenalis och Ho
ratiur, at han fom knappaft kunde bevara fig un
dan frebrelfe fr flld, ehuru han altid f lntog,
at man ej kunde fkilja hans eget ifrn deras; och
Voltaire, Europas lfkling ej mindre n Cothurnens
helier, hade frmodligen ej med fin frtrffliga
Henriade vunnit rum nr intil den Trojanfka Hjel
tens fkald, om han icke ur HEneiden hmtat krafter,
och likafom infupit Virgilii anda. Svenfka Aca
demien, fom knner de gamlas fkrifter f vl fom
vra medtflare, vil utan tvifvel med dem dricka
ur famma Aganipp heldre n efter dem ur rinne
len. Hvi fkulle man kalla bort nycklarna til deffa
helgedomar, eller dda de f kallade dda fprken
p nytt, fom fker nr de f almnneligen fraktas
fom nu, och vid vra Lroften vrkas ibland fkr
pet, om icke ur dem efter handen frdrifvas, til
en obotelig fkada fr rttfkaffens fmak i Svenfk
Vltalighet och Skalde-konfl. S otackfamme m
vi icke vara emot defla vra vlgrare och mnfler
i tal och och fkrift; fom likvl voro de endafle,
hvilka efter det djupa barbari, hvaruti verlden lg,
upflodo efter flera hundrade rs tyflnad, f til f
gandes ur fina grifter, vid flutet af det femtonde
och brjan af det fextonde feculum, at fkingra
mrkret, frdrifva okunnigheten, terfra den alt
Z 4 fedan
362 Sv EN s k E PARN AssE N,
fedan Romarenas tid frlorade rtta finaken, och
uplifva det dufma fnillet, hvilket utan deras hjelp
icke hade kommit til det lif det nu ger, eller ttt
den flyrka hvarmed det nu fkryter. Lfom de nye,
men lmnom icke de gamle; de frra til tidsfr
drif, de fenare til frkofran; och dragorn honung
ur begge: f fkal draf i tiden fdas ngot fr
trffeligit -

* XI.

OM DEN ANDELIGA VLTALIGHETENS

oLIKA DEN ).
ya Frbundets frfle Lrare behfde ej Vlralig
* * hetens bitrde. mnets vigt, ledfgad af L
rarens undergrande frmga, fatte ofta den tidens
vifa i hpenhet och frundran. I Pauli "fkrifter fin
ner man likvl fpr af Grekernes vltalighet, den
han inhemtat vid Lro-ftet i Tarfus. Det tal han
hll infr Rdet i Athen, och hvaruti han med
deras egna vapen f lyckligen beftrider deras dr
fkaper, r et lyfande prof draf.
Det frfla enfaldiga freftllningsfttet fortfat
tes med all framgng i begge de frfla rhundrade.
Efter hand brjade de andelige talare rja mera
fkicklighet och konfl, och framfblla de himmelfka
fanningarne under hvarjehanda lekande finnebilder,
hvar

*) Sammandrag utur Bifkopens i Gteborg, Hr.

Doctor $ohan Wingrds Intrdes-Tal uti Svenka
Academien, den 27 fiftl. Maj, med bibehllande,
f mycket mjeligt varit och utrymmet tillatit, af
Frfattarens egna ord och uttryck. -
 Oc T. Nov. DEc., FR R 1786. 363

hvaruti Origener, upammad vid Alexandrinfka L

ro-ltet, dem fregick. Sluteligen kunde fanningen
utan defla prydnader fga intryck mera gra, til
des en Chry/aftonur, med fina drpliga naturs-gf,
vor, fina flora infigter och anfeende, frde bde
Lrare och hrare p rtta vgen igen.
Han brjar fledes et nytt tidehvarf i Andeliga
Vltaighetens hifloria, och rknas hans prediknin
# n i dag fr mnfter af en rtt prediko-vlta
ighet. Ba/lius, begge Gregorierne med flere, fom
fljde hans fpr, bidrogo hvar i fin mon at hlla
#
den goda finaken vid magt.
Hvad defle voro i den Grekifka, det vr en
Auguftinur, Cyprianus, Ambraftur och Petrus frn
Ravenna i den Latinfka Kyrkan. Deras lyckliga
efterdme fljdes i tredje och fjerde rhundrade,
Guda-Lrans fanningar blefvo fredragne med den
renhet i fprket och tydlighet i freftllnings-fttet,
fom hrares begrep fordrade, och tillika med den
vrdighet, at man undvek en fverdrifven fldning
ena och en ofrfvarlig vrdslshet andra fidan.
Lrare nytjade d alla utvgar, fom fnille, konft
och erfarenhet dem gfvo, at meddela fine hrare
den andagt de fjelfve gde, den vrma dem fjelf
ve eldade. I de Grifte tal och reminnen, fom r
ligen frnyades fver Helgon och Martyrer, dr
mnet tillt dem nytja lnta prydnader, tflade de
med Roms och Greklands mftare i konfien.
Men denne gyllende lder varade ej lnge.
Gtifka folkflagens infall i den uplyfta delen af
Europa och de olyckliga tvifler fom fkingrade Kyr
kan i flerlanden, gjorde ifrn femte rhundrade
drp flut. Genom de frra frflrdes visdomens
Z 5 Hg
*
~
364 SvEN s k E PARNA ss EN,
Hgften, dr grunden til en verkelig vltalighet
fkulle lggas; och genom de fenare kommo de
fkickligafle mn at frnta fin tid med onyttigt
rl och metaphyfifka finheter, dem de trodde fig
behfva under fina flndiga Religions-trtor. Pre
dikftolen blef d en lrd tummel-plats, och gode
predikanter f mycket fllfyntare fom man ndga
des redan komma dem til hjelp med utdrag ur
Kyrkofdernes fkrifter, knda under namn af Po
ftillor. CARL, den Store lt, genom Paulur Dia
conur, infra deffa okunnighetens hjelpredor, p det
olrde Munkar ej lngre, til Religionens fkada,
mtta frrda tidehvarfvets mrker. Omfider fr
vandlades hela Gudstjenften i en riktande bigt och
indrgtiga mffor. Nr ter, vid ngon hgtidlig
het, tal fkulle frn predikflolen hllas, blef mnet
de ofmakligafte digter om Helgonens underverk
Men fkyndom ofs til det glada tidehvarf, fom
inom vr Frfamling r utmrkt genom Reforma
tionen. Det nya ljus uti vetenfkaperne, fom ge
nom de Grekifke flyktingarne blifvit tndt i Italien,
fpridde fig omkring til de frige Europens delar.
Man fattes i flnd at betjena fig af lderdomens
mftare i Vltaligheten. Men fick med helig fg
nad hmta tale-mnen ur fjelfva Uppenbarelfen,
hittils af almnheten fga knd. Man fick betrak
ta denfamma i des grundfprk. Hr hmtade Lu
ther de vapen, hvarmed han f lyckligen angrep
det Romerfka fvervldet. Som han tillika flitigt
nytjade Auguftini fkrifter, ro hans arbeten utmrk
ta genom den flyrka i tankar och bevis, fom g
ra honom til en flor predikant, tminflone fr
fin tid.
-
Luthers
 -
-
*

Oc T. Nov. DE c., FR R 1786, 365

# Luthers lrjungar fljde noga hans efterdme,
och voro fven de af vre landsmn, dem GU
sTAF I nytjade til Religions-frndringen hr i Ri
ket, utruflade med mnga fin mftares egenfkaper.
Men gemenfkapen med Evangelifka Frfamlingen i
Tyfkland pfrde ofs likvl den d varande Tyfka
fmaken, lnga meningar, mnga ord och inveck
ladt freftllnings-ftt. Detta och den terhmtade
fcholaftifka philofophien gra vre frfders andeli
ga Tal, nnu vid brjan af fjuttonde rhundrade,
ganfka trga och torra Sjelfve Botvidi, fom GU
sr A F Adolf hedrade med tilnamn affin Mofes,
hade varit en ganfka mttlig predikant i vr tid,
At man ej finner bttre prof af andelig talekonft,
frn en tid, d vetenfkaperne hos ofs f mycket
befrtnjades, kommer utan tvifvel af brukets tyran
ni, medelft det f kallade analytifka freflllnings
ftt, fom d nytjades, och fom fvrligen underka
ftar fig vltalighetens lagar. Man trodde, at det
Gudomliga ordet fkulle frlora, om det fredrogs
efter konfiens frefkrifr. Man har likvl i detta
rhundrade brjat infe, at ordets verkan til en del
beror af det mer eller mindre lyckliga ftt, hvarp .
det frefllles *). -

ndteligen lade Spener i Tyfkland i detta r

hundrade grunden til en frbttrad prediko-finak,
fom af Mosheim bragtes nnu hgre.
Ordningen kom fven til ofs. Vre predikanter
blefvo granlaga p mnen, ord och tankar. Sjelf
V2

"
*) Det kallas vl, och r, heter det f fjelfva Talet,
et tveggadt fvrd, men likvl mfte des verkan
ngot ankomma p armen fom frer detta fvrd,
och p fttet huru det brukas.
-
 366 Svs N s k E PARNA s sE N.

va filen har ftt et frb"ttradt fkick. Man fker

upbygga, rra och frnja: och omfider kunna
Svenfke frfattares arbeten upvifas, fom gra de
bfta utlndfka fretrdet ftridigt.

Til ytterligare frbittrande af vrt prediko-ftt,

har lyckan fogat, at finaken fr de vackra veten
fkaperne blifvit mera almn. Man knner lderdo
mens mftare i tale-konflen, och man lter med
frundran deras trogne efterfljare, en Ma/llon,
en Boffuet, en Bourdalou, en Fenelon, en Saurin,
en Chatclain, en Tillotfon, och den fom kanfke i
denna vltalighet tager frmfta rummet, en Fle
chier Den nya Bibel-fverfttningen mfle f
ven mycket bidraga til uphjelpande af de uppen
barade fanningars prydeliga tolkande hos ofs. Men
nnu mera inrttningen af Svenfka Academien,
hvars hge Stiftare fven flrckt fin omtanka til den
Andeliga Vltaligheten, och kallat Klerker til delta
gande uti Academiens fverlggningar.
Och hvem har fven flrre fklat fgna fig fver
fliftningen af denna Academie, n de, hvilkas
gladafte pligt det r at tolka de himmelfka fannin
gar? Ingen ndgas oftare tala infr Almnheten
n de; ingen r oftare underkaftad den frngae
granfkning och de meft fkiljaktiga omdmen. In
gen har fledes mer af nden, at til fverfld
ga fprket i fin mnlighet, finaken i fin renhet,
vltaligheten i fin hjd
Mtte de, ffom lycklige innehafvare af den
himmelfka visheten, ga den ofta nmda andeliga
vltaligheten, fom et tilllligt lockande medel,
- hvar
 -
*

oer. Nov. Dec., Fr R 1786. 367

hvarigenom mngen, fom ger mindre vrma fr

Religionen, brjar med aktning fr Lraren och
des gfvor, men flutar med krlek fr Lran och
des verkningar!

- XII.

SKALDESTY cKEN
HRANDE TIL FULLSTNDIGHETEN

AF -

Sv EN s K E PAR N A s sE N -

FR DE TRE FRFLUTNA REN.

Is

Pa//ioner m a.
Det lnge frut knda och til utgifning bebda
de poem, utkom ndteligen frl, r af trycket
hr i Stockholm, utgrande, med Fretalet (til det
Hgre Almnna) och flutelige Anmrkningar, mel
lan 3 til 4 ark i 4. Det hrer til Svenfka Snillets
Hiftoria, och r fven i flere affeenden, fom dock
hr ej behfva nmnas, af den mrkvrdighet, at i
en vitter Journal ej kunna frbigs.
Men at likvl med recenfionen,draf ej fr ha
fligt fverrumpla en obekant Lfare, torde fljande
not af Frfataren vid des Fretal hr tjenligen kun
na inryckas: "Man fludfr vid lfningen af denna
nya fkaldkonfl. Den har ej annan fvrighet, n
graden. Tonen fljer tankan: r ltt och flrm
inande: r hftig, flark, bruten: r ljuf, r vild: r
- vigtig,
 368 SvE N s k E PAR N Ass E N,

vigtig eller fverfarande. Den rtta lfningen t

Frftndets och Knflans: ingen regel ger den.
Men utan den frloradt r, det rrande af hela
fkaldens knhet! Verfens egenteliga mafik r en
faldig. Det hgre frlorar fig evigt fr denna
eller denna graden af fjlar. Ngon gng ro
par man: gif mig en Frfattare. Likf ofta kan
terropas: gif mig en L/are"!
Frfta Sngen. Brjan:
Frn dit fkte, Natur!-lt i therifka vgor
Strmma fver min fng behag och rrande fknhet,
Strmma frtjufning. Dig, ach dig, oddliga! milda!
Alt uplifvande, dig, NATUR! min bifvande harpa
Stmmes. Tyft omkring mig fvfva, OssIANs ande!

Naturens hghet, flyrka och vidd.

P den hga, eviga Himlen -

Strlande, ndfull. Lif i folen och fgring i blomman.

Sknhet i alt, i alt! men Gudom och under i MENskAN.

Hos henne lefver och verkar Naturen i KsslaN,

Hvad r d hon? -

Gud frborgad i ftoftet:

Gud inom ofs. O djup! Frn henne flda Begren:
*
Flda elnde, ftorhet! flda qval och frtjufning.
-

Andre Sngen. Som en enda rdande ALL

KRAFT ytrar fig i Naturen, ouphrligt fkapande,
ouphrligt frdande,
Flgtar ljuflig och fufar i veftan:
" Hotar frfkrcklig i Dundret, rafar i midnatts-ftormen:
Vlluft i rofens barm, i vren ungdom och gldje,
Dd,
 - OcT. Nov. D Ec., FR R 1786. 369
Dd, frhrjning i Nordans grymma, qvfvande ilar:
Gjuter blomftrens nga: drifver de hvirflande molnen:
Purprar ftern: och fmilar ifrn den rdgula frukten:
Sporrar den frtande Tigren: andas mhet i dufvan:
Blickar iftjernan nd: och gniftrar vrede i blixten -
S outgrundelig i mngfald och enhet r KNsLAN
i mennifko-floftet.

Samma, famma! mgtiga lefvande tr

Strtar Sapho i vgen: och dig frfkrcklige Hjelte*)
I det brufande fvalget. Ffter dren vid guldet,
Dren vid rans blndfken. Ofrnfkiljeligt ffter
Ynglingen ach ! vid flickans brft i hnryckta kyffar.
- Alting i verlden fker varelfe och fllhet, hvinnlar
och fker men

ach! FRsTRELsEN fljer dig, fljer dig

-Kreatur! tr, fk. Den kraften fom lifvar din ungdom
Den frtr dig. -

Tredje Sngen. Naturen verkande genom OR

GANER. Ytrande fig uti SNILLET: hos den regi
rige med krlek fr frihet, hga bragder och hf
tiga njen: hos den vlluflige med en flilla fr
tjufning. Evigt SKAPANDE: hvarje floft har genom
henne kraft och lif
Men kraft och lif i ftoftet r intet
Fr det ddliga gat. I Frening och Bildning,
Dr frft ytra de fig: den Hgftes under och fyrka,
Fjerde
i - -

*) Quintus Curtius.
 37& Sv EN s k E PAR N Ass Ex,
1jorde Sngen. Knflan i Mennifkan alt.
r namngifven, Tanke :
IIerfkande heter Paf#on PAssIox!o ngel! o vildjur!
Jordens gldje och jordens fyggelfe. Ljuffom zephiren:
Rafande, ljungande: Stiger hg och de til himlen:
Strtar fig djupt i afgrundar:Fridfam,mild och gudomlig,
Glider i Antonius fpira, glder och lyckliggr jorden:
I Tyrannens cerberifka brft, frhrjelfe, jmmer!
Skulle frda jorden och mennifkan, om ej Har
monien, den eviga Jnvigten, uppehll alt, och af
ondligt hvinlande krafter -

Gjorde et versfamt HELT i verlden och mennifko-6len,

Genom henne r - -

Dden et vilkor fr lifvet;

fkviggen, ftormen godhet. Frfljelfen, hatet pjorden
Verkfamhets-grunden fr tufende,tufende dlare krafter,
Genom henne r alt varelfe, fknhet.
KRAFT ocH HARMONI FR KLARA HELA NATUREN.
Femte Sfngen. KRAFTEN r tingens lif, HAR
MoNIEN deras fknhet: den ena utan den andra en
ofulkomlighet. Begges Frening uttryck af Gud, i
flora Snillen och Hjeltar. Sdan var. Oftan (fr
hvilken, efter Paffionernas Skald, Homerus frfvin
ner och Voltaire r intet).
!
Hvem kan flja dig, Skald? Frn ftjernorna klingar din .
- - harpa
- Med de oddligas ach! tilbaka.
Sdan Shake/pear, Klopftock, Geffner Mera har.
monie n kraft ter uti
- . Er
 oer. Nov. Dec., Fk R 1786 37
Er, behagliga fnillen,
Er, ofvanar Galliens! Er Italiens dufvor?
Kraft dremot i Plato, Newton, Tacitu, Rau/aum.fl.
Min 6ls helgon! mma, heliga trar vrde?
Eller Thomar, eller
Naturens helige, Lavarer? gckad af dren =
Cromvet, Alexander, Tamerlan, dyrkade mennifko
fiender. De fanne Hjeltarne dremot, Samhllens
# Stiftare eller Skyds-Gudar, frlande i de vilas fu
blima verld.
Sjette Sngen.
Harmonien rSknhetensgrund, och SknhetenNjets.
Njet fder Begren.
Sledes har hvarje kreatur, mafken, mennikans
hjelten, den vife, feraphen, fin krets af godhet
och fknhet, affmrta och ve.
Vidt kring jordens omtliga frckning
Se huru tal-lft hvimla de fllhets-fkande ftoften:
FHvimla, ftrida; frenas, Ur det harmonifka, ljufva;
Tilfkapa Dygder: ur det frftrande, ftridande, Lafter-S
Men det friga af denne fifte Sng, fom tillika r
den lngfte och kanfke den fublimafte, mfle jag
bedja mine Lfare inhemta af fjelfva poemet Uti
en anmrkning gifver Frfattaren tilknna, at han
hr lemuat Paffionernas Metaphyfik. Deras na
turliga mlning, tillgger han, terfr i nnu fex
Snger. En tid kan gifva dem,
- a slu:
372 Sv EN s K E PAR N Ass E N,
Sluteligen r han icke fker, at Alinnheten
fkal gilla den af honom brukade vers-art. Men
vrt fprk, fger han, fuckar efter en fdan frihet:
det vekliga rimmet uthrdar icke en fiark tanke,
frgs i paffiorens vld Men hvem afgr en
gng denna frga? Icke den, fom har ngon fr
tjenft i rimmade qvden; n mindre den mifslvc
kade rimmaren. I Tyfkan har det lyckats fr
Klopflock. Man frefille fig hans Meffias p
rim!

- 2

Inbildning en r Njen.
S kallad Profai/k Ode, af Frfattaren til Paflio
nerna; men utkom af trycket hrfides redan
1784, och utgr, med tiihrigheter, et par ark i 4.
Se hr ingreffen draf: -

Sngen uphjer dig, o drfkapernas och behagens

moder! Mgtiga! frtjuferfka! fkicka en trollblick f
ver verlden. Omfkapa alt. Klad dig i villfarelfeus
irrglans. Lt mig fe och tilbe dig!
Hnryckning omger mig. O det r dig, det r dig
jag knner! Tjufande upblomftrar det evigt leende Ar.
cadien. Krleks-gudarne nedftiga p de glada flten;
och herdinnor, fknare n de, mta flygande deras
kyffar.
Ach! eller dr i Afiens fkyar bildar fig allre
tande Frfrarens *) paradis. En ftrm af nectar for
far utfr criftal-klippan. Himmelfka flickor locka med
alla njets fkatter, oemotftndeligt. Myriader hnder
upftrckas. Alla finnen fucka.
Vidt genom Naturens riken fkymta folkflagens och
barndomens Himlar. Du fkapade dem. Du fkickade
den mgtiga, alltjufande blicken: och verldens omt
lighet blef full af dig. -

O, fpherernas eviga harmoni brjar! Helicons fang

ftmnes: klar fom ljufetkaftar fig den vishets-gifvande
bljan.
*) Mahomet. -
 ocr. Nov. Dec., FR R 1786. 373

bljan. Eller dr borta! Hjeltar frta fig utfr Nor

dens ttftupor." Olympen ftrlar, eller ljungar. Him
larne och afgrunden hvinla af Gudar: affkna Nym
pher dlderne, fkogarne, vattnen.
Fr frigt kan jag af denna Ode blott anfra
ngra flrdda flllen, fom dock ingen ting drvid
frlora.
Och du (Inbildningen)/ ftrckte ur fkyn den ftr
lande armen fom nedfnker p den falfke Hjelten glit
ter-kronan. Millioner flafvar frblindas, och nedfalla.
Men vifare flgter komma. De fucka en frbannelfe,
eller fkratta et fpottlje: och hon fplittras i grus.
Du tjufar dren: men ock eldar dygderna. Hjel
ten fer bland de ljungande ddarne blott fllhet och
lif: martyren i qvalen blott himmelen le.
Skna och behagliga dunft af tingens verklighet!
lyft Philofophen fver fina finnen. Fr fort: verlden
lper i hvirflar fr honom. Ljufvare; han fer den al
mnna dragnings-kraften.
Du klder dig i det de ddligas vanmagt nfkar:
och fmekes och tilbedes och heter Hopp. Du tar et
par gyllende vingar; upfvfvar glnfande fver tiden
och mennifko-kraften: och heter ra
Du utbreder p den fknas barm Paphs eviga vr
fr lfkarens gon: du lter Cypris oddliga vlluft le
omkring henne. -

Du fkapar en himmel i demarken, och en qval-af.

grund i fllhetens fkte. -

3.
Eroti/ka 0d er.
Et litet hfte af ngra gyartblad, fom utkom frl.
r af trycket i Upfala. Frfattaren onmd.
Oderne, fyra til antalet, ro tilrckeligen knde af
Dagbladen. Den fifta, fom kallas De Tre ldrar
me, lr dock ej dr varit omtryckt. Den r en af
de kortare och kan tjena til prof.
- A a 2 Zemir,
374 Sv EN s k E PARN Ass E N,
Zemir, i dina unga r
Hur dyrkade jag de behagen
Hvarmed Naturen prydt din vr!
Ej jgarn fljer mer betagen
Den andetrutna hindens fpr,
I fnn vid gryningen af dagen,
n, vid de dfva midnatts-flagen
P den af mrkret hljda ftig,
Jag til den drren fkyndar mig
Som fluten fr rivalers fkara,
Fr mina fuckar pnar fig. -

Den lycklige, fom ftt frfara

Hvad vid et mte fregr
Dr krlek, hljd af natten, rr,
Den kan min fllhet blott frklara
Den vet blott hvad jag knde. Nej,
S glds den yra goffen ej
Nr foglen faftnar i hans fnara;
Ej en Olympifk lagerkrnt
Af ra drucknare kan vara

Den ftund han fegrens ynneft rnt,

n jag af vlluft vid et mte,
D herre af f mycket fknt,
Och tryckt intil dit mma fkte,
Jag fg min vgfamhet belnt.
Zemir! hur njets tid frlper!
Ni blef min Fru; jag mrkte vl
At detta njet fom man kper
Ej r det njet fom man fjl,
Ni blef min Fru; men detta band,
Som ffte mig vid eder hand,
Er
*O c T. Nov. D E e., FR R r786 37%
Er fgring icke ffta kunde.
Dock Krleks-Guden n ibland
Ofs ljufva goblick frunde.
nnu fom mor, jag njets brand
P edra kinder lga funnit, -

Lik purpurn, ftrdd vid fkogens rand,

Af aftonfolen fom frfvunnit.
Frn lfkare til man frbytt,
Jag fan det fmickrande och nytt
At i en makas armar flutas, -

Ty faftn edra blommor flytt

Var likvl frukten vrd at njutas
Och retade min fmak nnu;
Men tiden, tiden har, Min Fru,
Det ringa frrd grymt frhrjat
Som Ni af frukt och blomma brgat 3
Mit hjerta ffngt fker er,
Jag blott et plundradt altar finner
Dr intet rkverk mera brinner,
Och intet knfall mera fker.

MIN Gumma, ldren alt frvnder;

Det r ej tid at fmickra mer;
Jag ryfer fafligt, nr jag fer
Den glef rad af fvarta tnder
Som Gumman vifar nr hon ler,
Och en af deffa fkrumpna hnder
Som Gumman ofs at kyffa ger.
Jag ber at Gumman tervnder
At fmeka mig; jag ber! jag ber!
a3 XIII,
376 Sv EN s K E PA r N A s sE N,
XIII.

ST R D DE TAN KA R *).
M*manr tnker.
aldrig f lycklig, ej heller f olycklig fom
At vl, knna tingen, mfte man knna dem i de
taljen; och fom den r nffan ondelig, ro vara hun
fkaper altid lfliga och ofultomliga.
Vi re f mane at dlja ofs fr andre, at vi p flu
tet dbe ofs fr ofs jelfve. - -

Den fanna vltaligheten beftr uti at fga alt hvad

man br, och at icke faga mer n det man br.
Hoppet, f bedrgligt det r, tjenar tmiuftone at
fra ofs en angenm vg til lifvets flat.
Alt hvad efterapadt r, mifshagar med famma faker
fom behaga d de ro naturliga. -

Om vi ej finickrade ofs fjelfve, fkulle andras fmic

ker ej kunna fkada ofs.
Som de ftore i verlden ej kunna gifva hvarken hel
fa eller finnes-lugn, kper man altid fr dyrt det go
da de kunna gra en, -

~ trn at fynas fkicklig, hindrar ofta at blifva det.

Skrymteriet r et vrdnads-offer fom laften gifver
t dygden. - -

Egennyttan fom anklagas fr alla vra brott, fr

tjenar ota bermmas fr vara goda gerningar.
Den enfald gaffe mennifka fom har pafiion, fver
tygar bttre n den aldravlt ligatte.
En mennifka den ingen behagar, mycket olyck
ligare n den fom behagar ingen.
Huru vil man, at en annan fkal tiga med ens hem
lighet, d man icke kan tiga darmed gelf?
Vi hafve mera krafter n vilja; och det r ofta til
at urfkta ofs fr ofs felfve fom vi freftalle ofs en
fak omjelig.
~~~~==%--~~~~=
XIV.
*) Utur Hertigens af Rochefoucauld Moralifka Reflexio
ner. Se det freg uti Audra Qvart. Jr i ar, fid. 189.
*
 Oc T. Nov. D E c., FR r 1786. 377

* XIV.
GAMLE ADAM *).
DET frderf Naturen ger,
Gamle Adam heta fr;
At han enfam drfr rr,
Hr man aldrig Skriften fger.
Han fkt fkulden p fin fru;
Hon p ormen vnde felet;
Adam fvarsls i det fpelet
Hela brdan br nnu.
Adam var fr ltt at locka;
Han br fkmmas fr fit brott:
*Den af honom rft fin lott,
M ej p fin ofkuld pocka.
Lttro blir d manfolks fel,
Lt det Gamle Adam heta:
Gra nog at drmot ftreta,
Utan at ha Evas del.

Eve Dttrar! jag er beder,

Sopen rent fr egen drr;
Kanfke J ej vetat frr,
Hvad jag nu vil fga eder:
- Det var lyftnad hos er Mor
At i pragt och vlluft lefva:
Lt det heta Gamla Eva,
Som f djupt hos barnen gror.

A a 4 XV. VIp

*)Utur fningar afSlftapet Vitterlek, Del.2, Stockh. 1762

38 Sv EN s k E PARN Ass EN",
XV.
VID en grind
Satt en blind,
Vntade p dem fom vandra.
Doris famma vgen for.
Gubben ropte: Kra Mor,
Er frbarma!
Gif en halfr t den arma."
Flickan fade: Jag dig gera
Kloka gubbe! gerna mer,
Bara tig med hvad du fer
Mer n andra *).
=### =*=
XVI.
FvER EN KNHUNBA
SEN jag fr Doris lnge bugat
Och dyrkat hennes fknhets magta
Med trar henne fafngt trugat
At ge p mina fuckar akt;
Se'n, utan at p hrdhet klaga,
Jag tufen nycker ftt frdraga,
Som plgat mig af hjertans grund;
Sen nftan alt mitt hopp frfvunnit,
Jag ndtlig all des ynneft vunnit
Blott fr et halsband t des hund.

XVII.
EP I G RAM.
fver Krleken i Orphe.
Oss Krleks-Guden altid mlas
I barnflig hamn, f, fpd och ken:
*) Ur famma Samling fom det fregende.
 ocr. Nov. Dze. Fr r 1786, 373
Hvi br d p Theatern tlas
Des belt med f lnga ben?
Jag fr de pilar mer ej bfvar
Med hvilka Guden vpnad r;
Men om jag ngon fruktan br,
S r det fr hans ftora nfvar.

XVIII.
NY HETER.
TocKHoLM. Intrdes-Fal, hllne uti Svenfta Academi.
~" en, den 27. Maj 1746, af Bi/kopen och Pro-Cancelleren
vid Lunds Akademie Do&#. Olof Celfius, och Bi/kopen i
Gteborg Do&#. Johan Wingrd. Tryckte hrftdes hos
J. A. Carlbohm, och utgra, tillika med Dire&teurens
Svar, # fid i 4. Talen ro uptagne i Artiklarne X.
och XI, hr frammanfre. I Svaret p det frra, och i
anledning af Hr. Bifkop Celfii olika ftil i GUSTAF I:s
och ERIc XIV:s Hiftorier, vifas fkadligheten af den fr
dom, at i hvarje flags vitterhet blott framftlla et mnfter,
blott gilla et ftt och frkafta alla friga. Drigenom
infkrnkes fnillets flygt, och imitationen af Naturen,
konfternes gementamma och fanfkyldiga freml, ur
akt ltes. Man br lemna en Frfattare, heter det,
famma rtt i fin ftil, fom fit anfigte, at med egna
drag fkilja fig frn andra, faft ej frn det menfkliga,
vara fig och ingen annan, med et ord, at vara fnille.
I fenare Svaret gres fljande ftarka mlning af det
hittils rdande Prediko-fttet i Sverige: En Frfattare
har anmrkt, at mennifkorna aldrig kunna hinna til det
fanna, i hvad flag fom helft, utan at frut hafva ge
nomvandrat alt det falfka och orimliga i famma vg.
Hvad glad frhoppning bra vi d ej ga, at fnart haf
va upntt det fulkomliga i vrt prediko-ftt! Eller fin
nes vl mer ngra afvikningar at gra, ngra fel at l
ra knna? Jag m icke tala om det falfka val af m
nen, fom lnge gjort, at man uppehllit fig mer vid.
det fvernaturliga, fom br vrdas, n det naturliga
fom kan fattas, mer vid miraklerne fom frvna, n
- Aa5 lr
2&o Sv EN s k E PARNA ss E N.

lrdomar fom frbttra mer vid inbildningens n hjer

tats freml. Men i hvad orimlige former har man ej
kladt deffa mnen? n fr at ej afvika frn Guds re
na ord, ej ut pda des innehll med mennifko-tilfatfer;
har man njt fig med, at upftlla en lng famling af
Skriftens fprk, i en annan ordning n de dar hvaran
flja, och faledes ofta utan all ordning: n fr at fkry
ta med en vidftrckt lrdom, blandat utan anftndighet
det gudomliga med det verldfliga, det Chriftna med
det hednifka, ljus med mrker; pkallat Plato at frklara
Treenigheten, anfrt Ovidius i lran om Skapelfen, fam
manbragt Propheter, Philofopher, Apoftlar och claffifke
Autorer: n ter, fr at rja en inbillad rikedom i eget
fnille, utvalt et enda fprk ur Skriften, et enfaldigt ut
tryck af ngra f rader, uttnjt detfamma til flere arks
afhandling, drnkt des ftyrka i en flod af ord, vifat vig
ten af hvarje bokftaf, delt och ter delt hvad ej gt ngre
delar, och forgflligt frklarat hvad redan frut gt all
mjelig tydelighet. Hvad ter ftilen egenteligen angr,
tyckes den i andelig, fomi verldflig vltalighet, redan haf
va varit alt hvad den icke br vara. Huru lnge har
man ej fkt det konftlade och befynnerliga, innan man
fladnat vid det enkla, naturens. Man har ej kunnat f
reftlla fig, at det fulkomliga i alla flag vore det nr
mafte at tilg, vore det fom inftmde med hvarje men
nifkas begrep, fom ingick i hvar mans knfla. Hraf
denna fpnda Orientalifka ftil, fom f illa paffar til v
ra Nordifka tungoml, deffa flfade bilder fom frvilla
frftndet, ftora phrafer fom ej fga ngot, tvungna
liknelfer fom ej lra ngot, blomfter fom qvfva tankan,
utrop fom kyla fjlen, Lagen framftld i epigrammer
och Evangelium i gtor. Om Svenfka Academiens
Hgtidlighet d. 2o. Dec., utdelte Belningar, m. m. fom
tilfllet ej medgifver at hr omfrmla, fe Inrikes Tid.
ningarne vid flutet af innev. och brjan af nftk. r.
GTT INGEN. Uti Mufen-Almanach fr i r, lfes
fljande Frage und Amtmort, mrkeligt af fin naiva korthet.
J/ie gef//t dir Silviens Geftcht
Zch ver/leh auf Mah/erey mich nicht.
=>*& &**-
Honefle
 Honefle falis veritas fufficit Pirn.
%g /lutar hrmed denna Vitterhets-Samling, ffom peri
- od#t arbete, Nya grom/tvungo mig frledit r, at
ifrn Mnads frvandla denfamma ti/ Ovartals-/krift; men
fven denne utvg mfte nreligen lemmas. Et friare utgift
mingsftt torde dock nnu gifva utrymme at fortftta denna
Samling, och fven i t/killigt frbttra den. Infr Almn
heten, hvars ynneft jag njutit, tminftone icke aldeles faknat,
tror jag mig imedlertid bra aftgga fljande frklaring.
Mit Fretal (ft rgngen 1744) vifar, at jag med fga
m/era pretenfton detta arbete brjade, n at en Sven/k Vit
terhets- Tidning mtte gifvas, til des en /kickeligare hand
tpfylde briften. Drefter br jag dmmas: och likafom
jag intet berm mig tilmrer, fam denne min frefats och
utfrandet draf ej medgifva, f ogillar jag ock alt dr
utom fvfvande tadel.
Mina omdmen fver utkommande /krifter hafva i det
nrwafte inflmt med beftedligheten af min frefats. 3ag
har mera uppehllit mig vid det vackra n vid felen, mera
bermt n ftat : dock detta mindre af varfamhet n af
#jefe. ag hatar ar upfka fel, n mer at utveckla dem
och framg/lalla dem til tlje. Dremot torde jag, genom
Tepeterade loford, hafva likafm til mnfter # 674
och annan Au&#or. Men fom likvl detta endaft /kett med
de almtnt godknde, hoppas jag ingen /kada drmed haft
va tilfogat konften. Begynnare ro fafimera tjente drmed:
de frvaras p det fttet fr mnga draktiga utfvfningar,
Det rtta fili/let finner fedan tufende utvgar, utan at af
vika ifrn Naturen. Fr frigt har jag fllan flrckt mit
berm lngre n til viffa detaljer, och til Lfarens ful
komliga fkerhet, altid genom et noga upgifvande af hvarje
/krifts fammanhang fatt honom i tilftnd at fjelf dmma.
Dr jag laftat, har jag gjort det med anflndighet,
jag menar utan gyckleri, utan fpeglafor, utan grimacer,
hvarmed den inbild/ke, i enfaldigas gon, ftter fg fver
#": taalade, men i uplyftares mdme gr fig vrd at
fj ftervfas under en angelgnare ggas hand, den han i fr
td tin.t?tippit. At jag ej brukat grafheter,perfonaliteter m.m.
fven d jag med fdana vapen blifvit angripen, fljer f
naturligen af mit tnkefitr, at det /kulle frtryta mig, om
fdgn lades mig til berm. Ar fhillen kunna p det fttet
uftfra fg, at fjelfva deras hgmod ej drifrn afhller
den , har jag tindrat; ty mngen fven vlgrundad ##
- fjd?"
Kar dirigenom blifvit Admd, och genom hvad ny frejenf?
r man fiker at den terftilla ? Emot fdane angripare bar
jag kunnat vifa min vedervilja, men amfett vanhederligt at
formligen frfvara mig; fledes ltit de orimligafte film
len, de otilbrligafte frfk paffera *). Sven/ka Academiens
exempel, i hvilken, enligt des Stadgar, fdana faillen ej er
knnas, /kola frmodligen befria vr Vitterhet ifrn detta
pbelaktiga gran/kningsftt, fom brjar miftklda Nationen.
Utan upfr at vilja reformera, har likvl hndt mig av
3tra en princip, den jag fruktar ngonfldes varit mindre
vlkommen. D jag titi Vitterhet lika f litet gillar deffa
frflugna /knheter, fr hvilka man hijnar, fon deffa af
feferade, deffa altfr jordi/ka, vid hvilka man fnart vm
jes, men hremot finner et ofrnderligt behag i den menlft
intagande Naturen, hade det varit underligt, om jag i min
3ournal ej det /kolar rja. Men ingenfldes har jag med
myndighet yrkat denna enfaldiga finak, fom desutom altid
hade varit den o/kyldiga/le egna mening jag i deffa mnen
kunnat vga. Man gr ej f haftigt tilbaka til Naturen,
fom man drifrn afvek.
I valet af mnen, til infrande i min $ournal, har jag
ej altid kunnat vara f flrng, och nnu mindre i deras
frdelande flja den ordning, fm jag vl hade n#at.
Men utan at nmna, det en Samling, hvars utgifvande r
kundet vid tiden, medfrer deffa olgenheter, lrer Vitter
hetens lge hos oft hruti tilrckeligen kunna ur/kulda mig.
Mera nytt hade jag vl, enligt tfkilliges derom 3trade n
(kan, kunnat gifva, och fven drmed fylla hela alphabe
tet om ret, hvartil fver behof blifvit mig tilfndt, %
varit nnu mindre nogrknad. Men fm min #ournal /kulle
omfatta Vitterheten i alla des grenar och i alla des ldrar*),
och dvjmte, fr affttningen, tjena til fiere flags Lfarts
noje

*) fver et af deffa kunde jag beklaga mig. Angriparen, fedan

han nogfamt dagalagt, hvaraf hans hjerta fullt r, talar om
menfklighetSimplex
emot mig en dygd
nobilitas fomtela
perffda utfvas
cave. emot likar d

*) D jag utan tidsfpillan och omgng i almnhet fga bitrde

njutit, en fvrighet hvarfver mngen Reda&teur, tminftone
granfkande, hos ofs klagat och klagar, har detta i fynnerhet,
men emot min frfta frmodan, hndt mig hvad Konfterne
betrffar. Denne del af min Journal har fledes ndvndigt
blifvit den meft ofulkomlige, helft den tillika hvarken til
hrde mit frfkilda yrke eller utgjorde hufvud-affigten af
mit fretag,
 nje, var likvt arktatet sj fr fort tillaget, och jag vgar tre
at min Samling drom /kat bra vitne.
# Men hvarfre har jag infrt viffa flygtiga/aker? Om jag t*
* /kade ur/kter, kunde jag uti tidens/mak, uti mngen utgifvares
# frtgenhet foni dremot upreft fig, dem finna. Men jag vit up
riktigt frklara mig. En Samlare, uti alla Kon/lens grenar, om
han ngorlunda frftr fin fak,/er mera p arbetet n p mnet.
Skat han frkafta et vackert arbete, d fre/tllningen ej paffar
honom, men ingens hederdrmedfnas, ingen ond/ka drunder tig
t ger frborgad? helft goda /tycken i almnhet rogan/ka rara,
Vej; men icke up/erer han det frmft i fit Cabinet och fr allas
gon : han frvarar det/r/kilat, han drageret tckelfe dfver,
Med detta tckeye hafva Aatorerne jelfve fr/ett def/tycken i
denna Samling, fom i anfeende ti{mnet knnnat vara borta.--Men
harjag icke/om profuren frmmande Witterhet felf/dant nita
f git och fverfatt? Man/kat frandra fig, at detta inkaftfrfrar
# mig mindre. Den enfaldighet, /om rder i det fiycket/om hrmed
# p/yftas, r mindre frfri/k, n helfva den an/tndighet hvarmed
1 nyare Au#orer/ behndigt veta fverdraga fdana/aker. Och
i desutom, den/om meftjinner/g/ttt fver en naivetet afdet flaget,
# r icke den fom me/t borde fkonas. -

D jag fllan kunnat anvnda den tid fom vederbordt at beh

rigen vrda /liten uti mina egna up/ttningar, r det naturligt,
at/dant p t/kitliga ftten mfte vifa fig. En och annan trubbig
utltet/e, dr jag velat vara kort, et och annat ofulkomligt,/tundom
fvan fluderadt uttryck, dr jag vetat undvika et trivialt, o./v. ro
fo/ier draf, /om jag ofta fr/ent blifvit varfe. Ej fllan hafva fa
dane upkommit i fjelfva correftaren, dr jag gjort ndringar, /om
jag /edan ogillat, men hvilket att hade blifvit fr vidlyftig
at nnu en gng i Rttet/erne ndra. Detta rknar jag fr det fr=
- fta /traffmit fretag, ifall ngon up/t lig fynd drunder Jig ina
| /mygt, dragit mig. fven mina /kalde/tycken,/fom Philomelas
Ariadne *), och i fynnerhet fver/ttningarne frn Grekiftan,
hafva ftt vidknnas fdane mi/styckade ndringar.
Men att detta r, /om man redan tr hafva mrkt, mera en tit
Rttvi/anadrefferad frklaring, n hos bengne Domare infinue
rad ur/kt; ty otvungen begynte och otvungen harjag fortfatt nr
varande Arbete. At utan knbar frluft hafva ngot friare kunnae
fverlemna mig t et/ krt tidsfrdrif/om Witterheten mig attid
barit, r n/tan den enda frmon jag draf drager. At tillika
hafvagagnat Witterheten drmed, r min n/kan i och fulkomligen
vore jag belnt, om jag under et tidsfrdrif funne mig hafva
nkats /kenet af en fdan ra.
*) Nr hrtil kommer Lof-Qvdet fwer Handeten och den lilla
Oden fver H/ten p Saphifkvers, famt i obundeuftil Tatet om
Sven/ka Witterhetens framtida utfigt, ro alla mina i denna
Samling infrda originale arbeten nmda. Det friga beftr i
fverfttningar, Recenfioner, m. m.
- &#===
*
INNE
 ***k *$ R& *A44 &** 1&

I N N E H L L E T
af Sv EN s k E PAR N Ass EN fr r 1786.
Fr /t a 9 var talet.
I. Sjlens Oddlighet. 3
II. Landt-Qvden fver rstiderna. Recenfton, Ode til Natu
ren. Vren. - IQ

III. Zunim til Emilia. Sedolr. Bref af Hr. Du/ch. 25

IV. Guftaf Wafa (Lyrifk Tragedie). Recenfton. 32
V. Stora Mns den och Pligter. Ode. 57
VI. fver en Moders Dd. Ode. 61
VII. Den Rtta Lyckan. - 63
VIII. Svartfjukan. Landqvde af Geffner. - 65
IX. Det Obeftndiga Hjertat. 69
X. Sngftycke. Tunga dag! dit ljus fr/vinne m. m. 71
XI. Til en vacker Flicka fom begrde vers af Frfatt. 72
XII. Til et Fruntimmer fom fylde femton r. 73
XIII. Elmar och Edla. Herdaqvde. 74
XIV. Bjrnen, Apan och Svinet. Fabel. 78
XV. Ulrica Rofenlund, Svenfk Atrice. 79
XVI. Til min unga Vn, fom ftt det infallet at bli Philofoph.
Imitation frn Voltaire. - 80
XVII. Anecdoter och Infall. 81
XVIII. Profutur Grekifka Vitterheten: Diogenes och Maufo
lus, Samtal af Lucianus; fver Lyran, af Anacreon; fver
Fruntimren, af den famme. 83
XIX. Epigrammer. 86
XX. Nyheter: K.Vitterh. Academiens Frnyande, utdelta Be
1ningar och utfatta Prismnen; Svenfka Academiens In
ftiftelfe och utfatta Prismnen; K. Mlare-Academiens Sto
ra Sammankomft d. 24. Jan. med d utdelte Belningar;
Vitterb. Slfkapets Utile Dulci Sammankomft d. 24. Jan.,
utd. Belningar och utfatta Prismnen; Vetenfk, och Vit
terh. Samhllets i Gteborg likaledes. 87

Andra Qva rtalet.

I. Hans Kongl Maj:ts Tal vid Svenfka Academiens Inftiftelfe. Iot
II. Ode fver Konung Guftaf Adolfs Dd. 109
III. Tal, d Grefvel. tten v. Lievens Vapen fnderflogs af
E. Schrderheim. 115
IV. Berget och des Fofter. Fabel. - 118
V. Landt-Qvden fver rstiderna. Recenfton. Sommar-Qvde.
Gref Creutz Qvde fver famma rstid. Rumii Vifa: Wid
et berg i en da/ m. m. 12o
VI. Handelen. Ode. -
141
VII..Lof-Qvde fver Handelen. 136
|
VIll.
 VIII. De Corficanfke Hjeltarne. Anecdot af Arnaud. 152
IX. Skalde-Konften. Ode. - - 158 -

X. Profutur Grekifka Vitterheten. Daphnis och Chloe, Idyll af

JHo/chus; Diogenes och Alexander, Samtal af Luciavus ;
Menippus och Mercurius, af denfamme; fver Krleken,
af Anacreon. 163
XI. Skalde-Bref. / 175
XII, Ode til Svenfka Folket. Recenfton. 181
XIII. Den bedragne Tjdern. Fabel. 187
XIV. fverfttning: Flyg, yra Fjril / glad och tyft m.m. 188
XV. Strdde Tankar (af Rochefoucaula). - 189
XVI. Epigrammer. - - 191
XV11. Nyheter: Svenfka Academiens Stadgar, tvenne utom
ordentl. Pris-mnen, m. m. --

Tre dj e 9 var ta let.

I. Rd til unga Poeter. 197
II. Landt-Ovden fver rstiderna. Recenfton. Hft-Qvde, 203
III. Den 19 Aug. 1786, om Morgonen. 2.14
IV. Divertiffement d Konungen lade hrnftenen vid Brahe
lund, den 19 Aug. 1786. 217
V. Hftarne och Flugan. Fabel. 227
VI. Guldets Vlde. lmitation af Anacreon. 228
VII. Tal om Svenfka Vitterhetens framtida utfigt, hllet fr
K. Vetenfk. och Vitterh. Samhllet i Gteborg, d.24 Jan. 1786.229
. VIll. fverfttning af Sapho, 244
IX. Prof utur Grekifka Vitterheten: Mars fngflad af Vulcan,
Stycke ur Houeri Odyffea; fver Nktergalen, fri fver
lttning ur 2/macreon. 248
X. Svenfka Sprkets Uphof och Skiften. ** 254
XI. Grefvinnan Spaftaras Dd. Recemfom. 265
XII. fver en Trnbufke fom blommade i Novemb. Til Chloe. 273
XIII. Urldrigt exempel af Romanfk kyfkhet. 275
XIV. Anecdoter och Infall. 276
XV. Krlekens Lotteri. Anacreontifk Ode af Arnaud, 279
XVI. Til en vacker Flicka, - 28o
XVII fver et Benhus. 281
XVIII. Viife Tag. -

XIX Lefnads-Reglor. 282

XX Epigrammer. 283
XXI. Nyheter: K. Vitterhets-Academiens nya Stadgar; In
trdes-Tal i Sver fka Academien af Frih C. M.Armfeldt
och Proften C. G. Nordin; nytt Franfkt Epigram. --

Fj er de Q var talet.
I. Almnna Bnen af Pope. - 293
II. Epitaph fver *** 295
III Landt-Qvden fver rstiderna, Recenftoz. Vinter-Qvde. 296
IV. Den Rtta Krleken. 3O 5
V. Leopardens Friare-val. Fabel, - 31 I
VI.

-
VI Breftil Hr.***rrande desCrit. Anm. vid Tgetfver Blt 313
VILBanne-Bref,i Apollos namn,tilen bermdSvenfk Skald fom
ville nedlgga fin lyra (Bihang tilFrih, Tilas Strdda Skal
deftycken i nftfreg. rgng). 33 I
VIII, Mcenas. En Artikel fr Vitterhetens Befordrare. 335
IX.Profutur Grekifka Vitterheten: Brjan af Iliaden, Frfk
at fverftta Homerus; Hylas, Idyll af Theocritus. 345
X.Anmrkn. om Sv. Sprket och hvd til des upodl. tjena m.355
XI. Om den Andeliga Vitalighetens olika den. 362
XII.Skaldeftycken hrande til fullfndigheten af Sven/ke Par
maffen frde trefrflutna ren: Paflionerna; Inbildningens
Njen; Erotifka Oder. Recenftoner. 367
XIII. Strdde Tankar (af Rochefoucauld), 376
XIV. Gamle Adam. 377
XV. Vid en grind Satt en blind m. m. 378
XVI, fver en Knhund.
XVII. Epigram. -

XVIII. Nyheter - Intrdes-Tal i Sv. Academien af Bifkop.

Celftus och Wingrd; Profutur Mufen-Almanach fr ir 379
Journalens Beflut. Hone/te faktis &c.
- - - - - - - - -
== - - - - - - - - -- - -- - - - - --------------------------

R T T E Ls E R.
Qvart. I fid. 11. rd, 3 ls: finnas infrde.
- 86 - 1. ls: Om idel --
- 91. - 22 ls:d. 2o. Mart.
- 98 - 17. ls: lager.
Qvart, II. fid. 114.rad. 3. ls: hon mottog -=
- 142. - 11. ls: At fva --
146 fifta rad.ls: fid. 141,
~~~~ &#64 - 14 ls: frr en gng. - * * 1 4

- 179. - 18 ftt comma fr femicolon vid; behof,

- - - 183.- 24,25 (fe fid. 266 i noten)
&vart.III. fid.213.rad.15. ls: krens grda.
- - 235. - 22. ls: detaljen.
Rwart. IV. fid, 316.rad.4. ls: Skalde-Konften.
- - = 5. ls: hon (p bda fllen).
-

- 329. - 13, 14.1s: fver hela Nordn. -

- 335. - 22.ls: ehuru (i ftllet fr; och huru).

- 352. - 2. ls: Plutos vld.
- 354 - 17. ls: genom lunder.
Flera fdana felaktigheter torde vl finnas men benget
ttrfktas, - -
 ~~~~

**

~~~~