Johan Henric Kellgren

Johan Henric Kellgren
Skrifter
1
S V EN S K A K LA S S I K E R
utgivna av s ve nsk a a k a de m i e n
kellgren skrifter 1
Skrifter
Under redaktion av Carina och Lars Burman
och med inledning av Torgny Segerstedt
1
POESI och PROSA
kommentarer och ordfrklaringar
till volym i
SVENSK A KLA SS I KER

utg i v n a av s v e n s k a a k a de m i e n
i samverkan med
b o k f r lag e t at l a n t i s

Skrifter I. Poesi och prosa. Kommentarer
och ordfrklaringar till volym I
Atlantis, Stockholm
1995
inledning : Torgny Segerstedt
och Svenska Akademien
textversion, kommentarer
och ordfrklaringar :
Carina och Lars Burman och
Svenska Akademien
formgivning och typografi :

Anders Ljungman och Johan Melbi
pdf-generering :
Brimer Media och Megin Media, 2001
Innehll
Volym I
Torgny Segerstedt : Kellgren och vr tid . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11

Nils von Rosensteins frord till Samlade Skrifter 1796:
Johan Henric Kellgrens Leverne . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25
K&k- brevet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 43
I. POETISKA SKRIFTER
oder, kantater och andre lyriske dikter

En Stadig Man . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 69
Avunden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 72
Frtvivlan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 76
P Konungens Fdelsedag 1780 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 80
P Konungens Fdelsedag 1782 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 83
Vid Lovisa Ulrikas Dd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 85
Kantat vid Lovisa Ulrikas Begravning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 87
Kantat den 1 Januarii 1789 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 90
Till Greve Gyllenborg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 93
Till Greve Oxenstierna ver Poemet Dagens Stunder . . . . . . . . . . . . . . . 96
Dlden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 98
Till Bacchus och Krleken . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 100
Epikurismen. Visa . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 105
Vr-Visa . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 106
Saknaden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 108
P Musiken av Haydns Roxelane . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 109
satirer, sagor, fabler och andra skmtsamma skrifter

Mina Ljen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 113
Jordens Skapelse . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 124
Man ger ej snille fr det man r galen. Skaldestycke,
Insnt till Sllskapet : Pro Sensu Communi d. 1. Sept. 1787 . . . . . . . . . 130
Nytt Frsk till orimmad Vers . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 161
Fglarnes Vitterhets-Akademi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 164
5
Emot Etthundrade Riksdaler m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 168
Nu ter Bavii Recett ! m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 168
Byxorne. Saga, Som tvlat fr Priset i Sllskapet
Pro Sensu Communi, r 1788 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 168
Den Hg- och Vlborna Kajan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 177
Till en frnm Herre . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 178
Ljusets Fiender. Saga . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 178
Borac . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 186
Konsten att gra lycka. Huru man m Ungt Folk
enfalleligen frehlla . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 187
De Tv Miraklerne . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 189
Dumboms Leverne. Frfattat av Charadell . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 190
Gott Rykte ! stanna hr m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 195
Svaghets-Synden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 196
Nyrsbrev av Stockholms-Posten till Svenska
Allmnheten 1781 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 196
Nyrsbrev av Stockholms-Posten till Svenska
Allmnheten 1782 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 200
Paddan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 204
Hr upp att ta in m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 204
dikter i blandade mnen

Vra Villor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 207
Samtal med Frnuftet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 211
Den nya Skapelsen, eller Inbildningens Vrld . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 213
Gratiernes Dpelse . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 217
Till Fredrica . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 220
Till Christina . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 223
Till Rosalie . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 228
Varning till Zemir . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 231
Till en Flicka, Som vid en Promenad frlorade
sitt Skrp, m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 232
Vren . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 236
Den 1 Januarii 1780 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 240
Vid Konungens terkomst frn Spa 1780 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 242
Till en frnm Herre, Som skrivit ett Teaterstycke . . . . . . . . . . . . . . . 243
Fronderiet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 248
Bannebrev Till min Vn C . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 249
6
Vid en Vns Bortresa . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 253
Vid frsta Besket i Herr Sergels Atelj . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 255
Brev till W*** Som begrt av Frfattaren en Lovsng
ver Nicander . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 256
tersvar till W*** . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 260
Hymene . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 261
Vid Leijonhielms Dd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 263
Vid Mamsell Dubois Dd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 264
Under ett Fruntimmers Portrtt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 266
tillgg
Sinnenas Frening . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 266
imitationer och versttningar

Horatii I. Ode, I. Boken . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 273
Horatii II . Ode, I. Boken . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 275
Horatii III . Ode, I. Boken . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 277
Horatii V . Ode, I. Boken . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 279
Horatii XXIII . Ode, I. Boken . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 281
Horatii XXVI . Ode, I. Boken . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 282
Horatii VIII . Ode, II . Boken . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 283
Horatii X. Ode, II . Boken . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 284
Horatii I. Ode, IV . Boken . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 286
Horatii III . Ode, IV . Boken . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 288
Horatii V. Ode, IV . Boken . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 289
Brjan av Horatii Brev till Pisonerne . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 291
Propertii VI . Elegi, I. Boken . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 295
Propertii VII . Elegi, I. Boken . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 297
Propertii XV . Elegi, II . Boken . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 298
II. PROSAISKA SKRIFTER
Vid Friherrinnan A. S. Flemings Grav . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 311

minnelsetal ver Rdmannen i Stockholm Herr
Johan Wellander, hllit i Sllskapet Utile Dulci . . . . . . . . . . . . . . . . . 313
Kungrelse Om Sllskapet Pro Sensu Communi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 342
Filosofen p Landsvgen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 350
Strdde Reexioner, i Litteratur, Filoso och Moral,
tjnande till svit av Filosofen p Landsvgen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 361
7
Patriotisk Blick t Litteraturen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 375
Tal om Satirens Vederstygglighet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 378
Om Frstllning och Dess Slkt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 387
Om Regeringskonstens Behov av Filosofernes Skrifter . . . . . . . . . . . . 389
Om Sprkfrdling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 393
Om Andelige Poemer, och huru de bra dmas . . . . . . . . . . . . . . . . . . 396
Om Vrt Fordna Predikostt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 398
Om Skillnaden emellan den Politiska och
Religions-Moralen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 400
Om Aktionen i den egenteligen s kallade Dramen . . . . . . . . . . . . . . . 403
Om Skadan av en Uteslutande Smak . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 405
Om Allmnhetens Domsrtt i Vittra Ml . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 406
Om Orsaken till den Ringa Avsttning som Bcker
ga i Vrt Land . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 408
tillgg
Fretalet till Fredmans Epistlar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 411
Kommentarer och ordfrklaringar till volym I . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 417

Register till frklaringarna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 507
Kellgren och vr tid
av Torgny Segerstedt
I brjan av 1788 skrev Kellgren ett brev till sin vn och strids-
kamrat Nils von Rosenstein, det s. k. K och k-brevet. Detta
sjlvanalyserande brev innehll frutom en beskrivning av
hans egen karaktr en redogrelse fr hans planer att ge ut ett
urval av sina skrifter. Han talar inte bara om vilka verk han vill
ha med i de tre volymerna utan han frklarar dessutom avsik-
ten med utgvan : bckerna skall inte st p parad i bokhyllan,
de skall ligga p bord, i soffor och p stolar. De skall med andra
ord lsas och debatteras och det inte bara av frfattarens egen
samtid. ven kommande generationer skall ta stllning till
hans ider. Han vill slunda inte bli lst bara drfr att han i sin
livstid var bermd. Hans drm r att stndigt vara aktuell, det
skall stndigt st strid kring hans skrifter.
Med dessa fordringar p sin produktion har Kellgren formu-
lerat de krav man kan stlla p ett litterrt verk fr att det skall
kallas klassiskt. Det br vcka intresse och diskuteras av stn-
digt nya generationer. Det r rimligt att frga om Kellgrens
dikter och prosastycken r klassiska i den bemrkelsen. Har
han ngot att sga dagens lsare ? Fngslas de av hans sikter,
s att de antingen instmmer i eller bekmpar dem ? Ett kort
referat av vissa av hans tankar fr avgra om de har ngon
aktualitet i dagens debatt.
Det nns emellertid ytterligare en egenskap som br ter-
nnas hos en frfattare fr att hans skrifter skall betecknas som
klassiska. Man mste nmligen frutstta att ett verk, fr att
benmnas klassiskt, skall spegla en rikt sammansatt personlig-
hets tankar och knslor. Frfattarens jag br rymma mnga
olika dimensioner. Kellgren sger aldrig sjlv att det r ett krav
p en stor frfattare, men han frklarar fr Rosenstein, med ett
11
torgny segerstedt
sjlvironiskt tonfall, att han vill ge sina favoritantipatier, swe-

denborgarna, rtt s till vida att en mnniskas sjl kan rymma
mnga olika jag, bde goda och onda, glada och bedrvade,
hedervrda och ljliga, kloka och dumma. Dialogen mellan K
och k r ett samtal mellan en sjlvsker och en dmjuk Kell-
gren. Sjlvmedvetenhet och sjlvfrnekelse kan rymmas inom
en och samma person.
Denna Kellgrens kluvenhet och mngsidighet r ett tema i
den beskrivning av hans karaktr som Rosenstein ger i sin
inledning till de av Kellgren sjlv redigerade men postumt ut-
givna skrifterna. Rosenstein betonar olikheten mellan ytan och
botten i Kellgrens vsen. Ytan kunde snabbt vxla utseende.
Den kunde beskrivas som uttryck fr emotionellt lttsinne,
som utvecklade bde stor kvickhet och stor tjuskraft. Men
under dessa stndigt skiftande stmningar fanns det, frskrar
Rosenstein, en fast botten, ett jag med genomtnkta sikter
och vrderingar. Den rrliga ytan, frklarar minnestecknaren,
r typisk fr en stor frfattare. Rosenstein bde frklarar och
frsvarar Kellgrens livsstil. Nr man bedmer den br man
betnka att Kellgren dog vid 44 rs lder och att det fljaktli-
gen r en relativt ung mans privatliv man granskar.
I ett tackbrev Leopold skrev till Rosenstein nr han ftt den-
nes levnadsteckning frklarar han att Kellgren var bde skn-
litterr frfattare och samhllskritiker. De mnga sidorna i
hans verk, sger Leopold, kan medfra att hans skrifter kom-
mer att vrderas olika av hans samtid och av eftervrlden, men
det r en stor frfattares de. Leopold terkommer till mnet
nr han i egenskap av Svenska Akademiens direktr (ordfran-
de) hlsar Johan Stenhammar, Kellgrens eftertrdare i Akade-
mien, vlkommen. Han sger vid detta tillflle : Han lskade
vitterheten ssom ett slags frtrollningsland fr inbillningen
och knslan ; hos Kellgren blev hon snart en skola fr samhlls-
kritik och viktiga sanningar. Det Leopold pekar p r en ut-
12
kellgren och vr tid
veckling som Kellgren genomgtt. Kellgren var sjlv medveten

drom. I K och k- brevet sger han att han trttnat p sitt rim-
meri. Det r tydligt att den sociala och kulturella verkligheten,
som han mtte sedan han bosatt sig i Stockholm, ftt honom
att inse vilka problem samhllet skapar fr de mnniskor som
lever i det. Drtill kommer att hans kontakter med kungen,
hovet och makteliten ftt honom att begrunda frihetens vill-
kor. Leopolds tal till Stenhammar kan sgas vara en samman-
fattning av Kellgrens egen syn p frfattarens sociala roll. Des-
sa sina sikter uttrycker han bde i intrdestalet i Svenska Aka-
demien och i slutanmrkningarna till dikten Man ger ej snille
fr det man r galen. Skalden skall vara samhllstillvnd, och
han skall arbeta fr att frbttra mnniskors liv i samhllet. En
frutsttning fr reformer r medborgarnas frihet. Fr att en
frfattare skall kunna angripa alla frsk att underminera med-
borgarnas rttigheter mste han tnjuta tanke- och yttrande-
frihet. I det minnestal han hll ver rdmannen Johan Wellan-
der sger han, att det inte r lagen som skapar snillet utan snil-
let som stiftar lagar fr sin verksamhet. I sitt akademiska
intrdestal frklarar han att bland alla samhllen r snillenas
republik den gemenskap som krver den strsta friheten.
Redan tidigare hade Kellgren i en artikel Om vitterhetsakade-
mier frgat vad det r som ger dessa deras anseende. Det r,
svarar han, deras sjlvstndighet och fria verksamhet. Om en
beskyddande furste lgger sig i en akademis verksamhet, kan
dess anseende riskeras. Frihet r en frutsttning fr dess sjlv-
aktning och kraft att verka. Dessa synpunkter upprepar han
i sitt intrdestal i Svenska Akademien. Akademien skall sjlv-
stndigt bedma samtidens litteratur. Dess utltande skall mer
ha karaktren av rd till frfattaren n slutgiltiga domar. Dess-
utom br ledamterna genom sin egen produktion utgra
fredmen fr unga frfattare. Det r tydligt att Kellgren
genom detta sitt program vill frm kungen att inte ingripa i
13
torgny segerstedt
Svenska Akademiens inre verksamhet. Tanke- och tryckfrihet

r en frutsttning fr bde akademiers och enskilda snillens
skapande frmga. Kellgren hlsade drfr med gldje Gustaf
III :s liberala instllning till tryckfriheten och knde av samma
orsak oro nr han sg kungen allt mer vergiva sina ursprung-
liga vrderingar och drigenom frsmra frihetens frutstt-
ningar. Kellgren reagerade positivt nr frmyndarregeringen
under Reuterholm terstllde tryckfriheten att Reuterholm
mycket snart vergav denna nya politik r en annan historia.
I minnestalet ver Johan Wellander sger han att tryckfrihe-
ten r ett folks oskiljaktiga rttighet och det skraste knne-
tecknet p att ett land har en lagbunden regering. Kellgren
framhller emellertid att ven tryckfriheten mste ha sin grund
i lagar som gller fr alla. Inte heller p tryckfrihetens omrde
fr det rda rena godtycket. Tryckfrihet r en frutsttning
fr att medborgarna skall bli upplysta. I uppsatsen Filosofen p
landsvgen sger han att dr upplysning saknas, dr saknas ven
en allmnhet. Kvar nns bara en pbel. Till den oupplysta p-
beln rknar han bde folk i vagn och folk till fots. Pbel, menar
han, ternns i alla samhllsklasser. P ett annat stlle i den ci-
terade artikeln frklarar han att vitterhet och upplysning vxer
p samma trd, det r frga om blomma och frukt. Han nner
att upplysning kan hotas av bde nationell och internationell
pbel. Han hlsar med stor tillfredsstllelse Rosensteins stora
bok frn 1793 om upplysningen. I en kort anmlan i Stock-
holms Posten bermmer han skriften fr dess klarhet, lttfatt-
lighet och mttfullhet. Ty ven upplysning mste ta hnsyn till
gllande lagar. Sedan r det en annan sak om man genom att
sprida kunskap frsker reformera gllande rttsregler.
Nr Kellgren p detta stt betonar ndvndigheten av be-
stmda normer, utgr han frn sin uppfattning om statens
ursprung och grundlggande uppgifter. I skriften Nya handels-
biblioteket hvdar han att staten ursprungligen var en organisa-
14
kellgren och vr tid
tion fr att skerstlla alla medborgares rtt till liv, egendom

och trygghet. I skydd av lagen och inom statens grnser skulle
varje medborgare ha full rrelsefrihet, och det inte bara nr det
var frga om yttrande- och tryckfrihet utan ven nr det gllde
nringsfrihet. Kellgren var vad nringsfriheten betrffar en
liberal av Adam Smiths skola. Nringstvng har sin grund i
okunnighet eller egennytta och r ett hot mot mnniskors jm-
likhet. Det fria nringslivet frutstter dels en upplyst allmn-
het, dels itiga och rliga mnniskor. Naturen har varit mer
frikostig med nyttiga mnniskor n med stora snillen. De esta
mnniskor vill leva ett liv i frihet och trygghet. Den stora all-
mnheten bryr sig fga om den diktade vrldens lysande skug-
gor. Det gr att Kellgren reagerar mycket kraftigt mot bde
brds-, penning- och lrdomshgfrd. Hans negativa attityd
mot lrdomshgfrden innebar inte att han fraktade kunskap
och lrdom. Kellgren var en ivrig fresprkare fr en allmn
folkbildning och fr att de hgre skolorna skulle vara ppna
fr barn frn alla klasser och stnd. I minnestalet ver Johan
Wellander ppekar han, att i stder med allmnna lroverk
intresserar sig ven de ringare stndens frldrar fr sina barns
utbildning : synen av den jmlikhet, som publika uppfost-
ringen drstdes underhller mellan barn av alla srskilda stnd
och villkor, r smickrande fr den ringares frldrar. Han
fortstter sitt tal med att klandra den uppfattning som sger att
bara frmget folks barn borde f studera. Stndscirkulation
r, menar han, av stort vrde. Frsvrar man en sdan upptg-
ende rrelse, gr samhllet miste om mnga stora begvningar.
I en dikt kallad Byxorna hnar han den stndshgfrd som fr-
nekar jmlikheten. I dikten, som kallas en saga, r det en gam-
mal n men sliten byxa som trter med en ny, av enkelt mate-
rial sydd byxa om vilken av dem som skall hnga nast p kro-
ken. I en kommentar till dikten sger Kellgren : Ty mrkom
vl, att den sanna hedern, som bestr i en upplyst allmnhets
15
torgny segerstedt
aktning, men ej i en gapande pbels undran, aldrig n gavs t

annan n sann personlig frtjnst.
Statens viktigaste uppgift r att garantera medborgarna fri-
het, trygghet och framgng efter frtjnst. Denna grundtanke
gr att Kellgren r negativ mot krig och krigarkungar. Den
svenske kung han stter hgst r Karl XI , under det att han
nedvrderar inte bara Karl XII utan ven Gustaf II Adolf. De
bidrog genom sina krig inte till medborgarnas vlfrd. Nr han
av Gustaf III sattes in i Svenska Akademien, dmpade han sin
kritik av hjltekungen. Han visste att Gustaf Adolf var kungens
stora frebild. Det var drfr fga passande att intaga en nega-
tiv hllning till Gustaf II Adolf. Hans frsiktighet d det var
frga om en kritisk instllning till kungens vrderingar vllade
Kellgren samvetskval. En viss opportunism var ndvndig,
men han vantrivdes med denna ndvndighet. Dialogen mel-
lan K och k ger klara bevis p det.
Fred var dock fr Kellgren ett vergripande vrde. Hans
uppfattning av statens ndaml kom nra den som John Locke
frkunnat. Locke var inte oknd i Sverige vid denna tid. 1709
hade man publicerat Tankar och anmrkningar angende ungdo-
mens uppfostran, och 1726 utkom hans samhllslososka bok
Ofrgripliga tankar om vrldslig regerings rtta ursprung och n-
daml. Lockes stora kunskapsteoretiska bok An Essay Concern-
ing Human Understanding versattes inte vid denna tid, men
Kellgren knde skert till den, mjligen i fransk versttning.
Locke hvdar i sin statslra maktdelningens princip, vilket
innebr att han tar avstnd frn alla slag av envlde. Kellgren
delade den stndpunkten, och det var anledningen till att han
med oro sg Gustaf III :s strvan att strka sin makt. Han ogil-
lade Frenings- och skerhetsakten och han anslt sig, sedan
den accepterats, till oppositionen, vilket dikten Dlden br vitt-
nesbrd om. Hans uppfattning att statens ndaml var fred,
frihet och medborgerlig trygghet kom honom att reektera
16
kellgren och vr tid
ver den i staten rdande moralen och dess relation till den av
kyrkan predikade sedelran. Vi skall terkomma till Kellgrens
uppfattning i detta mne. Men innan vi gr det, refererar vi
vissa drag i hans sprkuppfattning.
Kellgrens intresse fr sprkets natur och sociala funktion sti-
mulerades genom invalet i Svenska Akademien. I de tal han
hll som Akademiens frste direktr terkom han ofta till
sprkfrgor. Att han sjlv lade vikt vid dessa inlgg kan man
frst av det frhllandet att han infrde deras centrala delar i
sina samlade skrifter. I sitt hlsningstal till Johan Murberg fast-
slr han att avsikten med allt tungoml r att gra sig begriplig.
Talet r ett instrument i den mnskliga samfrdseln och dr-
med ven ett verktyg i den rtt formulerade tankens tjnst.
Fr att kunna vara ett nyttigt verktyg mste orden ha en precis
och avgrnsad betydelse. Verkligheten lr vi knna genom in-
tryck p vra sinnen. Kellgren r nr det gller kunskapens
ursprung en klar lrjunge till Lockes erfarenhetsloso. I upp-
satsen Filosofen p landsvgen skiljer han mellan passiv och aktiv
kunskap. Den passiva kunskapen rr sig med perceptioner
Kellgren anvnder ven ordet bild. Det r drfr viktigt att
man noggrant bestmmer den av perceptionen eller bilden
begrnsade verkligheten. De intryck den yttre verkligheten
gr p oss mste underskas och prvas. Endast om det sker,
kan vi vara vertygade om att vi ftt en sann kunskap om
verkligheten. Perceptionen eller bilden kan framkalla associa-
tioner som binder de olika perceptionerna samman och skapar
vidare frestllningar. Kellgren illustrerar det genom att ange
den perception han utgr frn i sina olika reexioner. Men id-
associationerna mste flja logikens, d.v. s. frnuftets, lagar, ty
det r genom tanke, genom omdmets vidd och visshet som
mnniskan upphjer sig ver andra kreatur. Den genom erfa-
renheten vunna kunskapen gagnar samhllet, kunskapen r
nyttig drfr att vi brukat vrt sunda frnuft.
17
torgny segerstedt
Sprket r dock inte bara ett neutralt avbildande av verklig-

heten. Orden kan ven rymma vrderingar, de kan uttrycka en
reaktion mot ett objekt, d.v. s. mot en del av verkligheten. Ide-
alet r, menar Kellgren, harmoni mellan frstndets och kns-
lans verbala uttryck. Vishet denierar han som jmvikt mellan
fantasi, knsla och omdme. Ett snille har denna harmoni i
frhjd grad. Man kan dock skilja mellan hjrnans och hjrtats
sprk. Det vetenskapliga sprket r ett extremt fall av hjrnans
sprk, religisa texter kan vara uttryck fr ett extremt hjrtats
sprk. I den passiva kunskapen r harmoni mellan knsla och
frnuft det normala. Den aktiva kunskapen r en skapande fr-
mga. Knslan kan lyfta skalden p inbillningens vingar, men
ven p den luftfrden mste frstndet ha mjlighet att flja
med. Det sant skapande snillet r en intensivare person n den
vanlige empiristen. Genom snillet fr vi en vidare verblick
ver verkligheten. Den stora intellektuella faran uppstr nr
den aktiva kunskapen i sin spekulativa iver skiljer orden frn
perceptionen, frn bilden av det upplevda fremlet. Det inne-
br att orden inte lngre frmedlar ngon erfarenhet. Det teo-
retiska elementet r uteslutet, och orden har huvudsakligen
en emotionell funktion. Det r denna farliga utveckling som
samfundet Pro Sensu Communi bekmpar. Fr Kellgren r det
en strid mot vidskepelse och hyckleri, en kamp mot bedragare
som utnyttjar okunnighet och lttrogenhet fr egennyttiga
ndaml. Det r frga om en kamp mot ljusets ender. Han
vnder sig inte bara mot guldmakare, swedenborgare, messia-
ner, somnambuler, andeframkallare och nummerpunktare utan
ven mot teologisk spekulation och ordberusning. Det kom-
mer tydligt fram i hans akademiska vlkomsttal till biskopen
Johan Wingrd. I det talet kritiserar han dessa slsande bilder
som frvirra frstndet, stora fraser som ej sga sanningen
ngot, tvungna liknelser som ej lra ngot, blomster som kvva
tankan, utrop som kyla sjlen.
18
kellgren och vr tid
Dessa ord och fraser mste granskas och tillrttavisas av det

sunda frnuftet. Det ter frutstter att det nns en mjlighet
att avgra om ett ord r meningsfullt eller ej. Kellgren tar upp
den frgan i en artikel i Stockholms Posten. Det centrala parti-
et i den artikeln har han infrt i sina samlade skrifter under
rubriken Om skillnaden emellan den politiska och religisa moralen.
Kellgren stller frgan om politisk moral, d.v. s. borgerlig mo-
ral, rcker fr att hlla samman en stat. Kan man utan religion
skapa den frihet och trygghet som r samhllets yttersta upp-
gift ? Hur ndvndig r den religisa moralen fr ett fram-
gngsrikt borgerligt samhlle ? Det r omjligt att besvara den
frgan, eftersom vi inte har ngot exempel p ett samhlle helt
utan religion. Vi vet sledes inte hur frnvaro av religion p-
verkar en stat och mnniskors liv i gemenskapen.
En politisk eller borgerlig moral r dock ndvndig, dels fr
att ge staten stadga, dels fr att kritiskt granska och rtta den
teologiska frkunnelsen. Kellgren anser det sjlvklart att de
teologiska lrorna och predikningarna inte fr strida mot sta-
tens fundamentala vrden. Nr han sger det, utgr han frn
den naturrttsliga uppfattningen att det nns vissa av alla mn-
niskor godknda vrderingar och att dessa br prgla och
bestmma statens struktur. Det betyder att ett visst statsskick
r det rtta. Den naturrttsliga tanken understryks ytterligare
nr Kellgren frklarar, att de borgerliga plikterna och dygder-
na kan hrledas frn frnuftet och att de mste uppfyllas av alla
medborgare.
De vsentliga sociala plikterna bestr i mod nr staten r i
fara och vilja att strida mot statens ender, att hysa krlek till
lag och frihet och att dagalgga ett brinnande hat mot vld
och frtryck. Kellgrens allt starkare betoning av lagens roll i
ett fritt samhlle hade troligen sin grund i den politiska utveck-
lingen i revolutionens Frankrike. Han hade hlsat revolutio-
nen med stor hnfrelse, men den blodiga utvecklingen gjorde
19
torgny segerstedt
att han betonade sambandet mellan lag och frihet. Religionen

krver lydnad infr Guds uppenbarade ord, den borgerliga
moralen hmtar sin kraft frn frnuftet. Kellgren menar, att
om de religisa och borgerliga buden strvar t olika hll, har
den borgerliga moralen tolkningsfretrde.
Den fria och trygga staten r en produkt av det sunda frnuf-
tet. Men i det av sunda frnuftet skapade statsskicket frenar
sig, har vi sett, fosterlandskrlek och en vilja att frsvara det
fria och trygga samhllet. Denna fosterlandskrlek kan beteck-
nas som en sund knsla. Det r denna typ av knsla som Kell-
gren anser skall behrska den borgerliga moralen. Men han r
vl medveten om att de osunda knslorna kan driva mnniskor
i frdrvet. Han har sjlv erfarenhet av det okontrollerade ero-
tiska begrets frdande verkningar. Hans brev visar att han r
medveten om denna sin svaghet, denna sin starka lust. Han var
p en och samma gng bde stolt och generad ver sin lgg-
ning. Den kunde vlla honom stort obehag, det visar dikten
Frtvivlan: Knsla ! Liv ! var ren I ? / Denna tomhet som jag
famnar / dessa skuggor, dessa hamnar / av en tid som r frbi.
Leopold framhll i sitt akademital att Kellgren som frfattare
blev allt mer samhllstillvnd. Det r riktigt, men hans pro-
duktion visar ven p en annan utveckling, en utveckling som
pverkade bde hans personlighets yta och dess grund. Den
lttsinnige Kellgren, som Rosenstein en smula generat frsva-
rar, kom till uttryck i hans ungdomsdiktning. I den periodens
krleksdikter uppmanar han den lskade att taga vl vara p
den sinnliga krlekens njutningar. Han varnar den trdda fr
att ungdomen snart r frbi och att dden vntar i bakgrun-
den. Drfr skall man njuta stundens lycka : Ack, Cloe, lr,
ack, Cloe, lr / att njuta timmen frrn han hastar ! / n r ej
lians gubbe hr / nnu en dag han kanske rastar.
Kellgrens utveckling innebar att hans tankar om krleken
och hans knslor erfor nya dimensioner. Det innebar inte att
20
kellgren och vr tid
han helt lmnade eller frnekade sitt tidigare liv, men han kun-
de, som vi sett, knna leda infr det. Kellgren lngtade efter en
ny form av krlek parallellt med att han strvade efter en dju-
pare mnniskokunskap. Mjligen skulle man kunna sga, att en
djupare frlskelse ck honom att efterstrva en strre mn-
niskokunskap. Denna nskan ledde till en annan funktion hos
knslan, nmligen till knslans roll som kunskapsorgan. Fr-
ndringen intrffade nr han inte lngre knde sig dragen till
en kvinna bara drfr att hon var ett objekt fr hans erotiska
drifter utan drfr att hon var intressant som personlighet.
Denna hans nya syn p knslans uppgift har han visat i en rad
dikter frn slutet av 1780-talet och brjan av 1790-talet.
Man kan peka p tv kllor frn vilka denna uppfattning
hryter. Den ena r den skotska losoens starka betoning av
inlevelsens eller, som man ven sade, sympatiens roll fr vr
kunskap om andra mnniskor. Den uppfattningen hade Kell-
gren mtt inte bara hos Adam Smith och Adam Ferguson utan
ven hos den nra vnnen Rosenstein, som i sin tur var in-
uerad av uppsalalosofen Daniel Bothius. I minnestalet ver
Wellander sger han med anledning av en minnesteckning
som Wellander utfrt, att dr vittnas om det mma infr-
livande i varandras vsen, det nra tillgnande av varandras
knslor, det jmna bemdandet om varandras lycka. Den
andra kllan var Rousseaus knslouppfattning. ven fr denne
var knslan ett kunskapsorgan. Det r vertygande visat att
Kellgren, nr han skrev Den nya skapelsen, haft Rousseau i sina
tankar. Genom Rousseaus knslobegrepp frs han in i en fre-
stllningsvrld som har ett starkt inslag av mystik. Knslan
genomstrmmar sjlen och r ett tecken p en hgre krafts
nrvaro. Den kraften lever inte bara i mnniskan utan i allt
skapat : D fann min sjl sig himlaburen, / sig sprungen av en
Gudastam, / och sg de under i naturen, / som aldrig visheten
frnam. P grund av gudomens nrvaro i mnniskan upplever
21
torgny segerstedt
hon inte bara en ny verklighet utan ven nya vrderingar :

Och vrede var i havets vgor, / och mhet uti kllans sus, /
och majestt i solens lgor, / och blygsamhet i mnans ljus.
Genom den p ett nytt stt upplevda verkligheten lr han ven
knna den lskades inre liv ssom det kommer till uttryck i den
nya skapelsens vrld. Denna intensiva upplevelse av verklighet
och vrde har sin grund i krlekens inlevelse, ty krleken r ett
utde av den gudomliga principen, och eftersom den gudom-
liga principen frstr sig sjlv och sin verklighet, blir ven
knslan ett kunskapsorgan : O levande frstnd av tingen ! /
O snillets, knslans hemlighet ! / vem fattade dig, sknhet ?
Ingen / frutan den som lska vet. De citerade raderna visar
att Kellgren menar att den nya verkligheten skapas av en stark
knsla som behrskar snillet. Denna starka knsla r verindi-
viduell, den r en universell kraft. Detta till trots r det inte
alla givet att besjlas av den. Genom att kalla Den nya skapelsen
inbillningens vrld lmnar Kellgren oss i ovisshet om huru-
vida det r en drmd eller sann vrld han besjunger.
Omedelbart efter Den nya skapelsen har Kellgren i sina samla-
de skrifter publicerat tv andra krleksdikter. De br titlarna
Till Fredrica och Till Christina. De ger ytterligare en ny dimen-
sion av hans syn p krleken. Sedan den verkliga kvinnan bak-
om Hilma i Den nya skapelsen gjort slut p deras frhllande,
skte Kellgren i sin lngtan efter krlek ett nytt freml fr
sina knslor. Han frlskade sig i en tjugotrerig familjeicka,
Fredrica Bagge. Fredrica hade en syster som hette Christina
Nibelius. Hennes man var sedan gammalt vn till Kellgren.
Det kan vara vrt att notera att dikten Till Fredrica, fast den r
en krleksdikt, nd ger uttryck fr den oro som dess frfattare
knner infr den politiska utvecklingen i Europa : Nu, s lyf-
ten er i ra, / frihetens frkrossare ! / Och I, vldets sngare, /
mtte ryktets vingar bra / edra namn till stjrnorna ! Diktens
huvudsyfte r nd att frklara skaldens djupa krlek, men det
22
kellgren och vr tid
r en lgmld och en smula resignerad krleksfrklaring. Fr-

modligen insg Kellgren att han var fr sjuk och fr utbrnd
fr att kunna erbjuda Fredrica ngon framtida trygghet. Han
bevittnade i familjen Nibelius en lycklig och harmonisk ge-
menskap. I dikten Till Christina skildrar han hur enstringen
Timon frn sin ensamma grotta fr se hur en grupp mnniskor
kommer dansande ver ngarna. Det r en mor, tv dttrar
och en son. De r besjlade av stilla dygder : Tro, smja, red-
lighet och frid och oskuld / och godheten vars blickar smlta
sjlen / och mheten som ler med halva trar, / och vnska-
pen som gr med blottat hjrta. Det r i hg grad den bor-
gerliga moralens dygder som han tillskriver familjen Nibelius.
Kellgrens krleksdikter hade sitt ursprung i den gustavianska
tidens erotiska lttsinne. Men de kom att utveckla sig s, att de
frebdade bde romantikens knslomystik och borgerlig tro-
het och idyll. Han speglar slunda mnga av verklighetens
aspekter och r i den meningen en sann klassiker.
Nils von Rosensteins frord till Samlade Skrifter 1796.
JOHAN HENRIC KELLGRENS

Leverne.
Allmnheten emottager nu samlade i ett Verk Vitterhets-
stycken, vilka till strsta delen frut styckevis knde, med nje,
beundran och frtjusning blivit lsne. Det Snille, det stora och
sllsynta Snille, som dem frfattat ; Kellgren r ej mera. Han
bortrycktes i det gnablick, d han var sinnad att fullgra vad
han kallade en skyldighet emot sine Lsare och emot sig sjlv.
Efter en strng rfst, sedan han frkastat stycken, dem han lika
objlig granskare mot sig som emot andre ogillade ; sedan han
rttat och frbttrat ere, var hans fresats att utgiva allt vad
han dmde vrdigt att lsas, vrdigt att g till eftervrlden med
stmpeln av ett namn, om vars varaktighet han, oaktat all sin
blygsamhet, icke borde tvivla. Han hade druti, som i mycket
annat, givit ett efterdme, vilket alle store Frfattare borde
flja. Att han icke ck fullkomna vad han tilltnkt, r likvl
det minsta vi bre beklaga. Han medhann att stta allt i ord-
ning, och viss om sitt annalkande slut, uppdrog han verkstllig-
heten av sin fresats t en lskad Slktinge och t en Vn,* vil-
ka med skyndsamhet, omsorg och skicklighet svarat emot dess
frtroende.
Den rtta frlusten, som aldrig skall ersttas och drfre icke
nog kan beklagas, behver icke av mig nmnas. Den knnes av
alla dem, som hgakta Snillets eld frenad med ett moget vett,
med manlighet i tankesttet, med vrma fr sanning, rttvisa
och dygd ; av alla dem, som tro att det r av ngon vikt fr ett
Folk att bliva upplyst ; av ngon heder fr ett Land att kunna
* Dess Systerson Notarien i Kongl. Kommerse-Kollegio Christ. Lengblom,

t vilken han gjort testamente av sina Skrifter ; och Kongl. Sekreteraren Gustaf
Regnr.
25
n i l s vo n r o s e n s t e i n
framvisa msterliga arbeten ; av ngon betydenhet fr mnsk-

ligheten, att under bekymmer, lidande och olyckor ga frrd
av frstndets, knslans och smakens njen : rena och dla i sin
natur, oskyldiga och nyttiga i sin verkan ; tillgngelige fr alla
utan lyckans och rikedomarnes bitrde. Men mngdubbelt,
men djupt, smrtande och bestndigt knnes denna frlust av
dem, vilka Kellgren hedrade med sin vnskap ; av dem, vilka
ej allenast beundrade Skalden, utan lskade tillika den mest
lskvrda mnniska ; av dem, till vilka den strste av dess med-
tvlare sagt :
Grt Sngens frsta Son, om du br nit fr den ;
Men dubbelt grt, om du som vn,
Som Mnniska och Vis hans vrde knna hunnit.
Bland detta antal hade jag i ere r den lyckan att vara, mera
utmrkt av dess frtroende n frtjnt till ngot fretrde. De
njsamma och upplysande stunder jag tillbragt i dess sllskap
ro frsvunne. Nyttan r kvar och minnet p en gng smick-
rande och srande. Det angenma i hugkomsten frsvinner
dock ven och giver rum t sorgen vid tankan av den dag, d
Kellgren kallade mig till sin ddssng och frkunnade mig
den skra vertygelse han sjlv gde om vr frestende skils-
mssa. Han yttrade att han i livet funnit en trst i vr vnskap
och tillade sin nskan, att jag efter dess bortgng mtte bevara
minnet av denna vnskap genom ett Fretal till dess Arbeten ;
en nskan den han ven i sin yttersta vilja frklarat. Hans blyg-
samma tankestt tillt honom icke att knna vad ra han gjorde
mitt namn att f frenas med hans. Trar voro mitt svar, och
min enda knsla, den uppriktigaste och ivrigaste nskan att
aldrig behva uppfylla dess begran. Frgves var denna
nskan, och dess vilja mste nu efterkommas ; men jag har
insett, och alla Lsare inse med mig, huru litet ett fretal
behves fr Kellgrens Arbeten. Det enda som kan ka vr-
26
johan henric kellgrens leverne
det av dess Skrifter r att knna vrdet av dess personliga egen-

skaper, av dess enskilda och medborgliga uppfrande. En teck-
ning av Kellgrens levnad, lynne och tankestt bliver det
enda fresprk jag mig tillter. Teckningen skall bliva kort och
enkel. En skickligare hand skall snart giva honom ett vrdigt
reminne och eftervrlden nnu ere. Men framfr dess Arbe-
ten, vilken r den dristige Talare eller Frfattare, som skulle
vga ett Lovtal ? Och om Snillen givas, som med framgng
kunde vga det, s bleve det tminstone verdigt.
Johan Henric Kellgren var fdd den 1 December 1751
p Floby Prstegrd i Vstergtland. Dess fader var Kyrko-
herden Jonas Kellgren, Modren Christina Elisabeth
Aminoff ett stilla, fromt och gudfruktigt Fruntimmer. Hans
Farfader var Bonde och brukade Kaptens-Bostllet Kllstorp i
Kllby Frsamling, varav slktens namn blivit taget.
Av sin fader tyckes Kellgren hava rvt sitt snille, sitt lynne
och sin huvudbjelse. Denne Prstman hade ett fattande, rent
och skert frstnd, odlat och upplyst genom nyttiga kunska-
per samt frknippat med en stadig karaktr. Han hade mycken
krlek och hg fr vitterhet ; skrev stundom bde Latinsk och
Svensk vers; ven fr de vackra konster; hade ngon knnedom
av Mlning och Bildhuggeri och spelade p tskillige Instru-
menter. msint fader gde han bde frmga och vilja att ut-
va en skyldighet, den en fader alltid med strre framgng n
andre uppfyller. Till dess Kellgren uppntt 10 r, hade han
ingen annan Lromstare n denne fader och vn. Sonen visa-
de tidigt mycken kvickhet. Man skall till ventyrs le, om jag
ssom bevis drav anfr, att han innan 5 rs lder lste rent och
obehindrat. En av tidevarvets strste Filosofer (dAlembert)
har likvl anmrkt att den mda frenandet av gats och rats
tecken, av bokstver och motsvarande ljud kostar huvudet,
verstiger all den mda, vi sedermera gre oss. P egen beg-
ran ck Kellgren d genast brja de Grammatikaliske stu-
27
dier och gjorde i allt vad honom lrdes hastiga framsteg. Tyst
och allvarsam i sitt uppfrande, deltog han sllan i barnlekar ;
satt merendels inne hos fadren, vilken han nstan stndigt sys-
selsatte med frgor, dem en vxande uppmrksamhet och vett-
girighet alstrade. Sdane smrre omstndigheter, upphjde av
de nrmaste vid den tid de intrffa, sedermera glmde eller
versedde, hra till Lrdoms-Historien, d de ang en namn-
kunnig Frfattare ; och alltid till mnnisko-snillets knnedom,
vilken icke skall hinna till fullkomlighet, innan man givit akt p
det lilla som p det stora och samlat ett vidstrckt och tillrck-
ligt frrd av rn. Frdomarne ro knappt i ngot mne ere
och skadligare, n i Uppfostrings-lran och i synnerhet den del
drav, som lr att tidigt kunna dma barns egenskaper, bjelser
och lynne, s mycket angelgnare att knna, som egenskaper-
nes stadgande och frbttring, bristernes hvande och erst-
tande, valet av lsning och andre vningar drav borde bero.
Kellgrens barna-framsteg giva anledning att omnmna en av
dessa frdomar. Frldrar ro bjde att ltt tro sine barn rja
ovanlige och tidige snillegvor : avunden, som misstycker eller
halvvettet, som tror sig ga rtt att le t en blind egenkrlek,
underlta sllan att upprepa det ldrade, men med all sin orik-
tighet kvarblevne ordsprket : att kvicka barn merendels bliva
dumme mn. Ofta dma frldrar falskt av egenkrlek och en
frltlig bjelse att hoppas vad de nska och nna vad de hop-
pas. Visserligen hnder att ett fr, som tidigt framter lovande
skott, vid mognaden giver hel annan frukt n den man frvn-
tat. ven hnder att frtrfige snille-frmgenheter sent visa,
utveckla och stadga sig ; men jag r viss att hos de este av dem,
som ro begvade med ovanligt snille, denna naturens sknk,
fr den rtta knnaren, redan i de frsta ren r synbar. Vol-
taire och Haller voro ssom barn ver barn, blevo ssom mn
ver mn och frblevo ssom gubbar vad de varit. Kellgrens
snille syntes i dess spdaste r ; lyste, vrmde, frundrade i dess
28
mannalder; verlevde en av sjukdom frldrad och nstan fr-

strd kroppsbyggnad.
Frsket att vederlgga en frdom r icke ett avsteg i en
Filosofs Leverne. Om min hand vore mktig att t hans minne
offra en hekatomb av fallne villfarelser, s skulle jag tro mig
se hans aska livas och hans skugga sknka mig ett bifall. Men
tervndom till berttelsen. Den faderliga undervisningen fr-
byttes fr Kellgren i den allmnna vid Skara Skola och Gym-
nasium. P bda stllen utmrkte han sig genom en s skyn-
dande tillvxt i kunskaper, att dess Lrare tillstyrkte dess tidi-
gare yttning ; men hans fader ville icke drtill samtycka. Hans
frnmsta hg var fr Vitterhet. Vid ledige stunder lste han
alltid sdane vittre Arbeten, som han dr orten kunde ver-
komma, ssom Holbergs Komedier, Dalins Svenska Argus,
och anvnde drtill ofta hela ntterne. Hans skarpa omdme
visade sig redan i frakt fr allt ondigt grl, fr allt som hade
smak av barbari eller vidskepelse. Det rjde sig ven i en stark
bjelse fr Satiren, detta foster av det rena frstndet och, icke
ssom hopen tror, av ondskan, vilken endast alstrar tadlet, fr-
tydelserne och smdelsen. Icke r den Artisten, som ler t en
usel tavla, smre mnniska, n den okunnige, som beundrar
densamma. S ej heller den tnkande mannen elak drfre, att
han nner ljligt vad dren hgaktar och upphjer. nnu voro
dock muntra och trffande drag i omgnget de enda Satirer
Kellgrens snille framtedde. Med dessa roade han sine jmn-
rige, fr vilka han i sitt vriga uppfrande frekom ngot all-
varsam, egensinnig och frbehllsam.
Hans fader tillt honom ndteligen 1768 att lmna Gymnas-
tiske frelsningarne och att resa till bo Akademi, dr fadren
sjlv studerat och dr Kellgren fann fr sig sin enda broder
den han igenom hela sin levnad p det mmaste lskat.* Under
* Prosten i Skatelv Herr Jonas Kellgren.
29
de nio r, han dr tillbragte, fortforo dess vettgirighet och ar-

betsamhet. De frste tvenne ren i synnerhet var det svrt att
ngon gng draga honom frn kammaren och boken till annat,
n frelsningars avhrande. Vid 16 rs lder hade han haft en
feber, som var nra att sluta dess dagar och lmnade svra flj-
der p dess brst. Ett jmnt stillasittande grundlade nu den
svaghet och ohlsa, som med ren kades.
Medan han var vid Universitetet frlorade han sin fader
(1771) och med honom all egen tillgng p penningar. Den
satsen hade nnu icke blivit framklckt, fr att gra frldrars
sorg och ynglingars frdrv, att Snillet befriar ifrn de utvgar
till fda, dem Samhllets skick gjort ndvndige ; allraminst
troddes att egen vertygelse och ett frmtet pstende att
man r ett Snille, gav rttighet att frakta och bryta detta skick.
Men om ock denna lra d varit knd, hade den icke varit gjord
fr Kellgrens sanna huvud och verkliga stolthet, vilke an-
sgo det fraktliga ligga i orklshet, vingleri, verdrevne an-
sprk, som sluteligen fda ett beroende, icke av en frtjnt
vedergllning, men av en frdmjukande hjlp. Kellgren
vidtog det medel till brgning, som i alla tider varit nyttjat av
fattige Studerande, och bland dem av mnge, vilka i Samhllet,
eller i den lrda vrlden blivit store och ansedde Mn ; jag
menar att undervisa frmgnares barn. Drmed fortfor han
ven i Huvudstaden, till dess omstndigheterne tillto honom
att vergiva denna mdosamma, men i verket hedrande bana.
Med berm avlade Kellgren de bruklige lrdoms-prov.
Med berm blev han tjuguett r gammal Philosophi Magister
(1772) och med allmnt bifall tvenne r drefter Docens i Vit-
terheten, den han icke endast knde, men redan med framgng
idkat. Kort efter ankomsten till bo hade han gjort sine frste
Poetiske frsk, som bestodo i verser vid tillflligheter. Att de
varit ver mngden av sdane verser r troligt ; men att Frfat-
taren var ver mngden av begynnande frfattare r skert.
30
Vid den tid, d egenkrleken ofta r strst och blindast, var

hans, om icke alldeles kvvd, tminstone frbytt i tvekan och
fruktan, det kta Snillets vanligaste fljeslagare. Han tertog
alltid sine vers och frstrde dem. Om vi kunde framdraga
desse och andre frsk, dem han dmt till en dylik glmska, s
skulle de till ventyrs trsta mngen frskare. Men de Lr-
domar ro dem utan tvivel nyttigare, som Kellgren bde
med pennan och efterdmet lmnat ; att man har rtt att fr-
ska sine krafter p egen och vnners, aldrig p Allmnhetens
bekostnad ; att ingen ting r farligare och mera ddande fr
Snillet, n att hastigt tro sig fullkomlig ; att intet arbete r vrt
att se dagsljuset, som icke tl den fullaste dag och aldrig fruktar
en frestende natt. Vlmeningen, tillfllet, svagheten trodde
han aldrig kunna urskta en skrift, men vl frfattaren, s lnge
han icke med sine svaga foster gckade frnuftet och smaken,
eller vanvrdade Allmnhetens helgade rtt. Om ngra av dess
tryckta arbeten sedermera av honom sjlv blivit frkastade, s
bevisar det likvl icke emot detta anfrande. Utgivandet har ej
alltid berott av honom sjlv. De ga en verkelig frtjnst, ehuru
de sakna fullkomligheten. Ngre bland dem skulle intaga ett
mrkligt rum i andre Samlingar och i denna endast frlora
genom jmfrelsen.
Fr att g lngt i Vetenskaperne ro snille och arbetsamhet
tillrcklige och ensligheten befordrar ofta framstegen. Vitter-
hets-Idkaren behver knna mnniskan och vrlden, behver
se den frra i de strre verkningskretsar och i det mera odlade
omgnget. Originale frfattare kunna trffas p alla stllen,
men knappt lrer ngot land kunna framvisa i Vitterheten
ngon frfattare av en allmn, stadgad och fullkomnad smak,
som icke tillbragt en betydlig del av sin levnad i Huvudstaden.
Denna anmrkning, som ofta blivit gjord, nner rum och till-
lmpning i Kellgrens leverne. Han skte av vertygelse till-
flle att f vistas i Stockholm och ck ett av de nskeligaste i
31
sin stllning och fr sitt ndaml, d han (1777) emottog till

undervisning d varande General-Ljtnanten Greve Meijer-
feldts* tvenne sner. Han frblev ere r i detta hus, dr,
som i de vrige, varest han uppfyllt samma kall, lskad av dem
han handledde och aktad av deras frldrar. Jag har varit vittne
till den iver, varmed han bd till att hjlpa ett av dessa hus, som
igenom fadrens frnflle blivit frsatt i bekymmersamma om-
stndigheter. Alla hans vnner hava sett hans sorg, d Grevarne
Meijerfeldt i deras bsta lder bortrycktes. Dessa drag hava
icke bort frtigas. De mla hans hjrtelag, som var lskande
och mt, men mt utan svaghet.
Kellgrens rykte hade fregtt honom till Huvudstaden
genom skaldestycken dem han vid slutet av sitt vistande i bo
hade frfattat, och som nu frbttrade blevo allt mer och mer
knda. Mina Ljen brjade den namnkunnighet han sedermera
stndigt kade och utvidgade. Satiren r kanske det skraste
medel att skyndsamt behaga en hel Allmnhet. De vrige Vit-
terhets-slag frutstta en knsla, den icke alle ga. F givas,
som icke le och icke le grna. Ocks ehuru mycket Satiren
klandras av vana, av verkelig eller tillgjord fromhet, lses den
och lskas, tminstone i hemlighet, av nstan alla ; av den tn-
kande, som inser dess vrde och nytta ; av mnge, emedan
egenkrleken nner sig smickrad och knner sig hjas, d den
ler t andras fel och svagheter ; men av de este ur det enkla
skl, att mnniskan r fdd och bjd fr ljet. Kellgren skrev
likvl ven fr inbildningen och knslan. Sinnenas Frening
vann ett bifall, som han sedermera sjlv jvat bde i avseende
p smaken och sederne, dem han i det nrmaste trodde oskilj-
aktige. Ode till Bacchus och Krleken vckte en beundran, den
msterstycken aldrig frlora. Och i de senare ren have vi av
honom emottagit det frtrfiga stycket Nya Skapelsen.
* Sedermera Fltmarskalk och en av Rikets Herrar.
32
Vnskapen, som iklder sig personernes art, blir hos upplyste

och verksamme mnniskor ett medel till befordran av allmn
nytta. Likhet i tankestt knt emellan Kellgren och nu
varande Assessoren i Kommerse-Kollegio Carl Lenngren
ett vnskaps-band, vilket inbrdes aktning och frtroende oav-
brutit sammanhll och dden frst upplste till den verlevan-
des bestndiga sorg. De brjade tillsammans (1778 d. 29 Okto-
ber) utgivandet av Dagbladet Stockholms-Posten. Detta Dagblad
har en heder, som av f sdane blivit delt eller lrer delas, att
hava bidragit att gra epok i Landets Vitterhet genom Kell-
grens granskningar, de grundreglor, de omdmen han upp-
givit, understdde av stycken vrdige att tjna till mnster.
Man har stundom beskyllt honom att vara fr strng Grans-
kare, och mnge hava nskat att det vassare skmtet alltid varit
bannlyst. Ett frsvar kunde skas i svrigheten, helst vid yngre
r, att tillbaka hlla en satirisk anda, i vrman av hans karaktr
och den billiga harm, en god frfattare knner, d han ser sma-
ken lika vanvrdad av dem, som skriva och dem som lsa och
dma ; ndteligen kunde detta frsvar skas i den vana, som
nstan frbytt till lag i alla tider verlmnat usle frfattare till
det tlje, de sig sjlve underkastat. Jag vill endast anfra att
ere kritiker blivit Kellgren tillgnade, dem han aldrig skri-
vit ; att han sjlv ogillat visse av sine frste granskningar ; att
han hade gjort sig till en helig lag att aldrig angripa frfattares
person eller enskilda uppfrande, en rttvisa den hans ender
icke gjort honom. Och om lika fullt en eller annan anledning
till klagan skulle verbliva, skall jag be dess anklagare prva,
om icke felen vervgas och verskylas av den nytta han stad-
kommit. Tiden medgiver icke att underska, hurudan vr
Svenske Boileau fann Smaken och hurudan han lmnade den.
nnu mindre vill jag terkalla minnet av de strider, han fr
smaken och frnuftet vgat, frn vilka han skrdat ra, det r
sant, men ven hemburit ledsamheter och kval, dem hans vn-
33
ner knde. Verkan r synlig och ostridig. Om medlen m ngra

korta anmrkningar tilltas. En begynnares svaghet kan fr-
tjna skonsamhet ; den har Kellgren vid de este tillfllen
visat och alltid, d han sg skymten av en verkelig talang. Gode
frfattares fel bra med varsamhet och aktning upptckas och
hremot har han s litet felat, att man beskyllt honom fr
efterltenhet. Men r frgan om frnuftets, om sanningens he-
liga rtt, om en Nations upplysning, tankestt och smak ; r
frgan att i sin linda kvva eller i sine utbrott tygla en uppenbar
drskap och fanatism, vare sig i Religion, Politik, Vetenskaper
eller Vitterhet, d r den rttsintes iver frltlig, ven bermlig
och ndig ; d r Satiren frnuftets vapen, lika tilltlig som
skyndsam och sker i sina fljder. Skl och bevis verka vid s-
dane tillfllen lngsamt ; tljet r ett bloss, vars sken dren
och bedragaren y eller trotsa med en maktls frckhet, men
som varnar, upplyser och leder Allmnheten.
Denna frdel av Satiren insg Kellgren och nyttjade med
en mstares frmga, stundom resande sig med en Juvenalisk
iver, stundom lekande och len, som i de bekante stycken Ljusets
Fiender och Jordens Skapelse. Han inskrnkte icke sin tgrd till
granskningen ver Vitterhets-arbeten ; ej heller var Satiren det
enda medel han anvnde. Han strckte sin verksamhet till alle
de mnen, dr hans insikter tillto honom att gagna med det
rtta Snillets varsamhet att icke vidrra dem han icke frstod.
Fullkomligen i bredd med sitt tidevarv och ver det samma i
en vis mtta och en lososk billighet, har han i det nmnde
Dagblad dels i anledning av utkomne Arbeten, dels vid andre
tillfllen sknkt Svenska Allmnheten avhandlingar, som skulle
hava prytt Tatler eller Spectator och vilka frtjnade att samlas
fr att utgra en Bok, som i alla tider skulle lsas med lika
mycket nje som nytta. Eftervrlden skulle d bliva i stnd, att
fullkomligen dma, huru mycket han bidragit till sin samtids
frdling i tankestt och smak.
34
Lnge hava Svenske Vitterhets-Idkare antingen mst uppoff-

ra sin tid t andre yrken eller strida med brist och fattigdom.
En frdom har dmt dem oskicklige till allmnna vrv, en
annan ovrdige all belning av det Allmnna, om de ensamt
fljde den strt bjelsen fr dem tycktes utvisa. Vida ver dessa
frdomar var den Konung, under vars Spira Kellgren till sin
och Svenska Vitterhetens lycka, var fdd att leva. Gustaf den
Tredje, med en stadgad vertygelse om vrdet och ndvn-
digheten av de skillnader och fretrden Samhlls-ordningen
infrt, gde ett lika stort begrepp om ett annat fretrde, som
Naturen ofrnderligen faststllt fr dem hon sknkt snille
och verlgsne egenskaper. Hans strsta begr var oddlighe-
ten, och han visste att urskilja dessa sllsynta mnniskor, vilka
genom bedrifter eller snille-alster en gng skulle lmna sine
namn t minnet fr att omgiva hans eget och utmrka hans
tidevarv hos de senaste ldrar. Kellgren kunde fr honom
ej lnge bliva dold. Att han hade varit skicklig till sysslors sk-
tande, drom kunna icke de tvivla, som knt hans rediga be-
grepp, skra omdme, arbetsamhet, noggrannhet och vrma
fr allt vad som var rtt eller nyttigt. Hade hans hg varit lika
stor med hans skicklighet, hade han helt visst i tjnstevgen av
Konungen emottagit vedermlen av samma bevgenhet, som
andre Vitterhets-Idkare erfarit. Men Gustaf tnkte, att ett
Snille sdant som Kellgrens tillrckeligen och mest gagnade
genom Skrifter, och att de medel, som till en s stor del anvn-
das p Rikens anseende, icke frspillas, d de givas t dem, vil-
ka hedra sitt Fdernesland genom sin egen namnkunnighet.
Ingen slags ra gavs som han icke ville hava till sin och Sveri-
ges. Han lycknskade sig att kunna frbehlla Kellgren
ensam t Sng-Gudinnorne och att i honom giva det frsta
efterdme av en Svensk, som funnit brgning utan att vara
annat n Vitter. Fr att utmrka honom fr den hop, som
dmer efter titlar och rang, gav Konungen honom fullmakt att
35
vara dess Hand-Sekreterare. Fr att stta honom i stnd, att

med sinnets ledighet arbeta och med vrdighet och bekvmlig-
het tillbringa sitt liv, gav han honom pensioner, som efter hand
kades ; Kellgren ck hrigenom uppfylla den nskan dess
valsprk uttryckte, att bliva: Allt vid sin Lyra,* och han blev nog
till sin egen och sitt Fderneslands heder.
Konungen gynnade bland Vitterhets-vningar i synnerhet
de Teatraliska. Det frsta Kellgren skrev fr Teatern, var en
Prolog, som uppfrdes p Drottningholm (1778), d hoppet
att se Konungahuset frkt med en ttling av Gustaf och
Sofia Magdalena gjordes Allmnheten bekant. Om denna
Prolog yttrade sig frfattaren till Musiken, att han nskade att
alltid nna verser s lmpelige till samljudets styrka och behag-
lighet. Detta Kellgrens frsta frsk frebdade den som en
dag skulle bliva en fullkomnad mstare i Lyriske Skaldekons-
ten. Efter Konungens egna planer sammanskrev han sederme-
ra Gustaf Wasa, den Svenska Lyriska Teaterns ra, vrdig det
namn den br och de hndelser den terkallar, som aldrig n
utan frtjusning blivit lst eller skdad ; Christina, rik p skn-
heter av det frsta slag ; Gustaf Adolf och Ebba Brahe med ngra
brister, dem Allmnheten trott sig upptcka, men med fr-
tjnster, i synnerhet i det naiva, vilka ro sllsynte i vrt sprk
och kanske av detta skl undfallit mngden. nnu ett arbete av
Kellgrens hand, Aeneas i Karthago, skall snart pryda Scenen,
och gra honom och dess vn Kraus p en gng beundrade
och saknade.
D Gustaf III stiftade Svenska Akademien, blev Kellgren
en bland de 13 Ledamter, dem Konungen sjlv utnmnde.
Genom lottning blev han dess frsta Direktr, och Gustaf
fgnade sig att se lyckan instmma med dess nskan och
fresats att visa det Snillet i Vittra Samfund jmnar alla skill-
* Kellgren frde i sitt Sigill en Lyra med omskrift : Omnis in hoc sum.
36
nader av brd och rang. Samma hedersrum i Akademien

emottog Kellgren kort fr sin dd. Hans nit fr inrttningen
visade sig vid alla tillfllen. Hans granskningar och omdmen
voro rttvise. De svar han Akademiens vgnar givit, utmrka
sig bland sdane skrifter. Han hade tagit sig utarbetandet av
en bokstav i Svenska Ordboken, men hann icke mer n gra
uppstllningen. Vid granskningen av de redan utarbetade bok-
stver, voro dess anmrkningar alltid upplysande. I allmnhet
hava f frfattare varit mera angelgne om renhet och rtthet i
sprket.
Den strsta nytta har Kellgren gjort Sprket genom sina
skrifter. Man hyser i allmnhet en frvnd tanka, d man med
otlighet fordrar reglor och ordbcker fr sprk, som icke
nnu blivit tillrckeligen upparbetade. Vart hade Virgilius och
Cicero hunnit, om de varit fjttrade av band, som Cato Censor
och Ennius ftt plgga ? Reglor och Samlingar av ord ro fd-
de av sprken ; icke sprken av dem. De flja och bra flja de
frndringar vart och ett sprk undergr, och om de med
ngon grad av ofrnderlighet kunna stadgas, r det d frst,
nr sprket genom gode frfattare blivit bragt till en fullkom-
lighet, som svrligen kan vertrffas. Kellgren hade i detta
som i alla andra mnen sunda och rtta begrepp. Lika hatare av
sjlvsvld, som av obilligt tvng, visste han skilja emellan de
lagar, vilka antingen hra till alla sprk i gemen eller vart och
ett srskilt tungomls oombytlige art, och dem som vanan
infrt, vilka likasom sjlva vanan bra vara ndring och fr-
bttring underkastade. Nya ord, nya vndningar ansg han fr
en vinst, icke fr en skada. D vi frn Fransyskan hmtat vr
mesta upplysning och vr mesta smak, trodde han icke otillt-
ligt att med Svenskan infrliva vissa av det sprkets ord, tale-
stt och ordstllningar. Kanske har han hruti stundom gtt fr
lngt, och i allmnhet torde vara nskeligt, att man snarare
skte rikta vrt modersml frn de Sprk, som drmed till
37
ursprung, ljud och lynne ro mera nrslktade. Det str likvl

fast, att Kellgren varit bland dem, vilka mest bidragit till
Svenska Sprkets tillvxt och odling, bde i den obundna och
bundna stilen. Hans prosa var ren, tydlig, bindande och vllju-
dande. Ofta rjde sig Skalden i bildrika uttryck ; men alltid
Filosofen i ordens och sjlva bildernes riktighet, i ordning och
styrka.
Det tillhr Skalderne att uppgiva och bestmma, vad Svens-
ka Skaldekonsten genom honom vunnit. nnu dmde aldrig
ngon annan n Konstnren med fullkomlig skerhet om
konsten i dess nare delar och i dess hela vidd. Tusende an-
mrkningar och upptckter, som fdas av utvningen, undfalla,
ven den skarpsyntaste knnare. Man behver likvl icke ens
vara knnare, utan blott lskare och lsare, fr att bliva varse de
mrkeliga och lyckliga ndringar och frbttringar, Kell-
gren gjort i vr Skaldekonst. En dristigare utykt ; mera vx-
ling i versernes takt och ljud ; ett lyckligt bruk av de fordom
frkastade daktyler ; ere nya versslag, srdeles fr det ltta
och skmtsamma ; vlljudet i allmnhet vxlat, kat, frhjt,
synas utgra det huvudsakeliga, som utmrkte honom frn
dess nrmaste fregngare och som ger honom ett rum bland
skapande Snillen. Fr sine efterfljare skall han tjna till mn-
ster av riktighet, noggrannhet och egentlighet i stil. D det
snille och den smak, som rda i hans arbeten, frskra dem,
att i alla tider vcka nje och beundran, kunne vi med trygg-
het frutsga att inga ndringar i Sprket och dess Verskonst
skola berva honom den ran, att fr skrivsttet rknas bland
Klassiske Frfattare. I mera n en av Svenska Snillet frut
obanad vg har han med framgng vgat de frsta frsk.
I intet av de Skaldeslag han vidrrt har han misslyckats ; i ngre
r han ostridigt den frste ; i de este i bredd med de frste.
Hans smak strckte sig till allt och han hade den sllsynta
rttvisan att icke frdma vad som ej instmde med dess
38
enskilda tycke. Hans knsla var sann och stark, snarare n n

m ; hans bildnings-gva var behaglig och lekande, mera n rik
och mlande ; bda alltid styrde och tyglade av frnuftet. Med
ren tycktes han mindre lyda deras ingivelser och av dem
endast behlla frmgan, att gjuta behag ver alla mnen, ven
de torraste. Tankekraften och frnuftet voro de rdande egen-
skaper i hans skrifter, som i hans huvud. De visade sig lika
i skmtet och det allvarsamma ; i det minsta han skrev, igen-
knde man den djupsinniga tnkaren, som med ett lososkt
ga sett ver Vrlden, Samhllet, Mnniskan, hennes lynne,
grningar och kunskaper. Det ljliga frestade och frnjde
honom ; det sanna vervldigade hela hans sjl. Om man i ett
drag vill innefatta dess frnmsta Poetiska frtjnst, br man
kalla honom Behagens, det goda Skmtets och Frnuftets
Skald.
En frfattare mlar sig merendels i sina skrifter. Kellgrens
vnner behva icke frukta, att hans skola jva det omdme en
nrmare knnedom av hans personlige egenskaper hos dem
fstat. De behva endast frbehlla honom den rttvisa, att
dmas efter den allmnna stmpel, som dess arbeten bra, icke
efter ngra drag, som kunnat undfalla dess ungdom och en
lekande kvickhet, ej heller efter lovoffer, som ngon gng kun-
nat synas verdrivne, ehuru av honom givne t en Vlgrare.
Det r omjligt att bliva en s stor Skald som Kellgren var,
utan att erfara en mngd av skiljaktige, vxlande och livliga
knslor och sinnesrrelser, och det r kanske lika omjligt att
alltid emotst deras verkningar. Kvick, eldig, knslofull, ltt-
rrd, hftig, otlig, bjd fr njet frenade han likvl med
dessa frn vissa snillen oskiljaktige egenskaper andra, som
synas motstridige : stadga, allvare, ihrdighet, manlighet, sin-
nesstyrka. Ytan var, om detta uttryck fr nyttjas, rrlig ; bott-
nen fast. Hans ungdom offrade t njet. Sinnesrrelserne vx-
lade hans timmar och vergngen frn den ena till den andra
39
var stundom ltt och hastig ; men frnuftet och klokheten styr-
de hans vandel, hans grningar och beslut. Desse senare voro
merendels oryggelige ; och han gick sllan miste om sina nda-
ml. Han ombytte ton, ndrade de meningar han ortt kunnat
hysa, blygdes icke, att erknna misstag ; men uppoffrade fr
inga bevekelser, grundsatser, dem han med en sann vertygelse
fattat. Allt vad han brjade, fortsatte han med drift och full-
bordade med besked. I sin tillgivenhet fr anhrige, vnner
och Fderneslandet var han ofrnderlig. Kellgren lskade
sitt Fdernesland, icke av frdom eller drfre att en slump
ltit honom dr fdas, men av vertygelse och plikt, och dr-
fre att det inneslt en samling av mnniskor, fdde med rt-
tighet att i Samhllet bliva lycklige. Han dmde alla Nationer
med opartiskhet och strckte sin krlek till hela mnniskoslk-
tet. Frtryck och orttvisa, p vad vr av jordklotet de funnos,
srade hans hjrta och satte honom i den strsta iver. Vackra
grningar, stora och delmodiga fretag, en gladare utsikt fr
mnskligheten rrde honom nda till trar. Jag har grtit som
ett barn, eller rttare, jag har grtit som en man, skrev han till en
vn vid frsta tidningen om en hndelse, den han trodde skola
gra mnsklighetens lycka och som han sedermera med en
verkelig sorg och en sann avsky en tid sg gra dess fasa och
frskrckelse.
Emot enskilda var han redlig, men lmnade icke ltt sitt fr-
troende. Den slughet, ett skarpt frstnd fder och en stadig
karaktr gr mjelig i utvningen, nyttjade han till frsvar,
aldrig till vapen att skada. I omgnget med vnner var han glad
och skmtsam, nr hans hlsa det tillt. Bland obekante tystl-
ten, hvlig, utan att alltid vara frdragande och undfallande. I
tvister tog han ltt hetta, i synnerhet om mnet var av vikt. Av
allt lskade han hgst sanningen, den han sade och skrev med
frimodighet. Fr det han trodde vara rtt, fruktade han aldrig
att gra sig ovnner. Hans krlek till Vitterheten geck, som
40
han sjlv yttrat, nda till passion.* En ny talang, ett nytt slag,
frsatte honom i den strsta gldje, och av den orttvisa hans
ender gjort honom, r det kanske den strsta, att hava be-
skyllt honom fr en uteslutande smak. I en av dess mest bekan-
te strider var det aldrig nyheten, aldrig versslaget eller skalde-
slaget han angrep, men sammanblandningen, oriktigheten,
verdriften och framfr allt skrytet och oredan. mtlig vid
anfall visade han likvl aldrig begr att bermmas. Kld och
obemrksamhet hos mngden eller hos de hgre frtrto
honom mera fr Vitterhetens n fr dess egen skull. Han satte
vrde p knnares bifall, utan att gra sig mda att ska det
och knde en verkelig plga frn denna klass av beundrare, vil-
ka med besk och rebetygelser likasom belgra Snillen och
borttaga en dyrbar tid. Ensligheten eller ngra Vnner voro
mlet fr dess begr. Dess behov voro f och inskrnkte, och
vad han gde, alltid tillrckeligt. Den som skulle hava kallat
honom en knslofull vis, hade i tvenne ord mlat hans karaktr.
Redan i de yngre ren hade Kellgren en svag och vacklan-
de hlsa. Vid 16 rs lder ck han en svr feber, som tycktes
lmna fljder p dess brst. Kanske hade en jmnare och star-
kare rrelse kunnat frbttra en av naturen svag sammanstt-
ning, som dremot av stillasittande, arbetsamhet, huvudbry
och tta sinnesrrelser frsmrades. Den strsta ordentlighet
och varsamhet, och den mmaste vrd av en skickelig Lkare,
som tillika var dess vn,** kunna snarare sgas hava utdragit
* Jag kan ej avhlla mig att infra fljande utdrag av ett brev, skrivet kort fr
hans dd till en av vre gode Frfattare, dr han sger om sig sjlv : Det var
en liten man i vr litterra vrld. Hans talanger voro sm. Han hade kanhnda
icke vad man kallar Snille. Hans esta skrifter hade liten vidd och vikt. Men han
hade en egenskap, kanske i hgre grad, n ngon av sina medbrder : det var ett
nit, en vrma fr Svenska Vitterhetens frkovran och heder, som fljde honom
bestndigt genom ett plgsamt liv, och som nnu var hans sista passion i den stund
han skrev dessa rader.
** Assessoren Henric Gahn, i vars hus han ere r bodde.
41
med dden, n frlngt livet. Brcklighet och sjukdomens be-

skaffenhet emotstodo all hjlp och den otlighet plgorne fd-
de, gjorde dessa nnu mera knnbare. Den dag, som skulle
berva Sverige ett av sine strste Snillen, infll den 20 April
1795. Kellgren slocknade stilla och frimodigt. Efter dess
eget frordnande frdes han i tysthet till vr allmnna moder,
Jorden. Hans begravning hade det utmrkta, att den bevistades
av ingen, som icke lskat honom, medan han levde och d med
en sorgbunden tystnad eller varma trar beklagade hans dd.
Tolv av dess vnner hade ltit prgla en Skdepenning,* som
utdeltes. De mna ven med en Minnesvrd utmrka det rum
p S:t Jakobs Kyrkogrd, dr hans ben djupt ner i mullen fr-
varas. Vid syn av denna minnesvrd, skall det namn, som blir
dess enda prydnad, vcka hugkomsten av allt vad livet har
behagligt och ljuvt ; och mitt ibland frdmjukande vederm-
len av mnniskans frgnglighet sga att hon r stor genom
Dygden, Tanken och Snillet. Jag lyder denna ingivelse och
vnder Lsaren ifrn Kellgrens beklagansvrda bortgng till
de Skrifter, i vilka han bestndigt skall leva ; fresttande mig
sjlv att under ett liv, som med ren mnas t nya frluster, i
tysthet srja vad jag gt eller ska en trst i minnet av lyckliga-
re dagar.
Nils von Rosenstein.
* Denna penning frestller ena sidan Kellgrens Brstbild med omskrivet

namn ; den andra lses : Pot, Philosopho, Civi, Amico Lugentes Amici. MDCCXCV .
K & k- brevet
Till Nils von Rosenstein.
Stockholm d. 13. mars - 88.

Min Ndiga Bror.
En sjukling, instngd i 10 veckors tid mellan fyra vggar solus
in carcere secum r bjd att falla p rtt besynnerliga ider.
Det r icke besynnerligt att han talar vid sig sjlv, i brist av
bttre umgnge ; icke heller att han jollrar som ett fyra rs
gammalt barn : (den visaste p jorden har sagt sig i rat mnga
mkliga drskaper ;) men vad som r besynnerligt, oerhrt
tokigt, r att uppteckna detta joller, r att visa dessa drskaper
fr en man, vars aktning man ej vill frlora.. et voil mon cas !
Dock, om Bror ger sig mdan att lsa till slut, skall Bror
nna mina skl, le, mkas och frlta.
Mellan K och k det vill s mycket sga: mellan frmid-
dags mnniskan och eftermiddags mnniskan, denna timmans
och den pfljandes. Jag har ofta undrat, att ingen Filosof
velat best oss ere sjlar: En r verkeligen fr litet, att utreda
alla svrigheter. Jag har aldrig nnu knt s tydelig skillnad mel-
lan den Jag som tnker, och den Jag som har utstrckning, som
emellan de Dussintals tnkande Jag, som ej tnka varandra lika.
Vra kra Swedenborgare lra ej mrkt den frdel de kunde
draga av detta sklet. Deras inneboende Andar frklara likvl
denna sak till pricka. Med ett skickeligt antal av alla sorter
Andar, goda och onda, glada och ledsamma, hedervrda och
ljeliga, dumma och kvicka, blev det tmmeligen ltt att upp-
lsa gtan av s mnga sjlvstridiga, inkonsekventa, Himmelsk-
helvetiska karaktrer, bland vilka jag har ran att lta rkna till
frsta klassen Brors
dmjukaste tjnare
K & k.
43
kellgren
P. S. Vid var sottis som antrffas, det vill sga, vid var rad, beha-
gade Bror pminna sig att jag talar till mig sjlv.
Affren med Ldt stod d ej att hjlpa : Ehuru grov jag tnk-
te vara, var jag nd ej nog n.
Nr Bror ngon dag vore hemma mot middagen, den enda
tid jag trs g ut, ville jag ha den ran att gra min uppvakt-
ning, fr att ej tala om vad jag nu skrivit.
Bror torde redan veta, att Biskop Haartman och v. Presiden-
ten Ignatius, hava lagt sig i jorden. Den frre dog av slag inom
2 minuter, mitt uti frasen av ett samtal med Tengstrm. Han
satt i sin Lndstol och knde sig ej p det minsta sjuk. S snart
r det gjort med oss Biskopar. ver Ignatius har Lidner, som
nu vistas i bo, frfattat en gravskrift, som Riddarhuset borde
lta brnna, och Drhuset lta infatta i frgyllda ramar.
Comte rendu a moi-mme,

eller
Samtal
Emellan K och k.
K.
Vad jag r olycklig !
k.
Aldrig hr jag annat n denna klagan. Beknn mig en gng
uppriktigt : ligger ej denna olycka helt och hllit i din inbill-
ning ?
K.
Inbillning ! Dessa plgor, denna frstring, denna kropp som
44
K & k-brevet
faller snder p alla sidor, denna sjl som frtynges av minsta

bemdande ! Om detta r inbillning, s nns intet verkligt.
k.
Med din sjuklighet, m s vara. Den vill jag ej disputera dig.
Men du vet ju varav den kommer. Lt orsaken upphra, s
upphr fljden.
K.
Allt fr vl sagt ! Lt Febern upphra ; passionen upphra !
Vem gav oss Febrar och Passioner ? Men supponera det
mirakel, att jag nnu ck tillbaka mitt frstnd och min hlsa,
har jag d ej andra bekymmer som trycka mig ?
k.
Bekymmer ! Du borde skmmas att tala drom. r du ej i en
stllning, som var mnniska borde avundas ? En vaut-rien som
du, med 15 000 d :rs inkomst och ingen syssla att bestrida.
K.
Jag tillstr det : mina inkomster ro mer n jag borde behva,
mycket mer n jag frtjnar. Men tillst att man ej njuter, vad
man ej njuter med skerhet.
k.
Jag frstr ej vad det vill sga.
K.
Det vill sga, att dr i vrn str en tiggarstav som vntar mig,
att mitt de beror av en enda Mans liv, dess behag, dess nyck-
er ; att mina trenne pensioner ro stllda p oskra och detur-
nerade medel ; att s snart en Bankrutt eller Reform existerade,
vore jag utan mitt brd.
45
kellgren
k.
Reformer ! Bankrutter ! Och var tar du dessa chimrer ?
K.
Hr och dm om det r Chimrer. 500 Rd :r p Ensaks-
btesfonden. Denna fond r anslagen till en Adelig Skolas
inrttning, och lmnad t SeramerRiddarnes frvaltning. Vad
mera billigt och ndvndigt n att de en gng anvndas till sin
rtta destination ?
k.
Men Svenska Akademien r ju grundad p samma Kassa.
K.
S mycket vrre fr Svenska Akademien. Tvenne pensioner
kunna nnu lggas till. Det r icke sannolikt att detta utgr av
bara rntor. Skert tra vi p fonden. Det som inyter blir ock
rligen mindre. Domstolarne ro ej s nitiska fr Kungens som
sitt eget interesse, och sedan de veta vartill Bterne anvndas,
anse de snarare sin efterltenhet bermlig. Jag knner Kol-
legier, dr s ofta frgan yppas att pliktflla parter fr miss-
rmelig skrivart m. m. svaras alltid : Det r ej vrt : det gr ju
blott till lner t ngra onyttiga Poeter.
k.
Men hur lyda dina Pensionsbrev ? Str dr ej uttryckeligen, att
du s lnge kommer att tnjuta dem, till dess ngon lika pension
eller ln p Rikets Stat bliver ledig, som dig i stllet kan anordnas ?
I sdant fall r du ju sker.
K.
S sker, att just i dessa dagar varit frga att taga frn mig en
lika beskaffad pension av 3000 d :r p manufakturfonden. Ko-
46
K & k-brevet
nungen har sjlv frordnat en Kommission, att utan avseende

p frra frfattningar, fresl indragningar vid denna fond.
Att Beck-Friis r ordfrande och Jos. Cederhjelm Bisittare, lovar
redan mycken framgng. Ett exempel r nog, fr att visa vad
avseende dessa Herrar gra p Konungens namn och den all-
mnna skerheten. Hovintendenten Rehn hade i tjugu rs tid
uppburit en pension, given av Konungen, raticerad av Stn-
derne, med de uttryckeliga termer, att han i hela sin livstid, och
evad fr de manufakturerne helst kunde underg, skulle njuta den
till godo. Detta betyder ingen ting. Cederhjelm sger : Ondigt !
och Rehn stryks ur Listan. Han har dock sedan beklagat sig
hos Kungen, och tervunnit sin rtt.
k.
n, hur gick d med dig sjlv.
K.
Man hade den hvligheten att denna gngen lta mig behlla,
vad man hll ffngt att vilja berva mig. Man har sledes till-
styrkt att frlnga min pension, med villkor att jag skall fort-
stta mitt pbegynta HandelsBibliotek.
k.
Och tnker du d gra det.
K.
Frga, om jag mste. Och sanningen att sga, har jag nog hg
fr detta arbete. Jag brjar att ledsna vid det eviga versmake-
riet :
Har jag d kommit till fr rimmet skull allena ? Den frsta
delen av HandelsBiblioteket vann mera bifall n jag borde fr-
moda. Det r det enda av allt vad jag skrivit, som min goda vn
Thorild funnit gott.
47
kellgren
k.
Men om du rligen mste utgiva en ny Del drav, tycks mig
frdelen bliva ringa, och odugligheten sker.
K.
Lyckligtvis r jag icke bunden till viss tid, vilket sannerligen
blivit alltfr besvrligt, sen jag mankerat min bt. Den var att
hrigenom kunna gra ett steg till Kollegii bordet. Jag har all-
tid syftat till ngon sker ln. D jag nmndes till HandSek-
reterare, hade jag skt bli KommerseRd.
k.
Man ansg det, kan jag tnka, fr ridicult, som det ock var.
K.
Ridicult, som det behagas : emellertid blevo Dalin och Gyllen-
borg KammarRder fr sin poetiska talang. Ocks nyttjades
ej heller detta skl till avslag ; men att jag drigenom fr alltid
skulle borttagas frn Vitterheten.
k.
Jag fruktar, en sdan syssla skulle blivit dig rtt besvrlig. Att
dageligen sitta ere timmar vid ett mbetsbord, att lsa och
frfatta vidlftiga Akter i saker som du ej tillrckeligen frsto-
do, sdant hade visst blivit odrgligt fr en Poet.
K.
Om det r knnemrket av en Poet, att ej lska och vrdera
ngot annat n vers, att hata alla ordenteliga groml, allt fr-
stndsarbete, s frtjnar jag ej det namnet. (Och r det d en
s svr sak till konsten eller mdan, att 4 5 dagar i veckan sit-
ta i en god Lnstol, frn 10 till 1, och opinera vid ett mbets-
bord ?) Den poetiska Febern har aldrig hos mig varit annat n
48
K & k-brevet
intermittent, och med ren hava accerna kommit mera sllan.

Jag r nstan sker, att jag ej skulle blivit den odugligaste av
vra mbetsmn. Mina sm vittra frsk skulle drigenom
vunnit ett dubbelt vrde : de hade ansetts som en gva och ej
som en plikt. Tillst att den besvrligaste och ljligaste syssla
som nns i vrlden, r sysslan att ha snille. Och vad dugligt kan
man frfatta, med denna skyldighet att frfatta ? Den som skri-
ver fr sitt nje, nr snillet och hgen pkalla, skriver sllan
och vl. Han liknar en man, som jouerar av behov, av en styrka,
som jser ver ; det blir vackra och raska barn. Men vad Toss-
ungar vill man vnta av en lskare fr lega, en fouteur p
befallning, en halvspnd S som ger bara vatten ?
k.
I sanning en liknelse ljuvlig och klar, men som ej passar hit.
Vem plgger dig vl att skriva mer n du frmr ? Att dma av
det ringa man nnu sett av din hand, r ej anledning att tro det.
K.
Jag br erknna det : Vad jag gjort, r litet eller intet mot vad
en annan kunnat gra. Jag knner personer, som hava en stn-
dig inspiration med en bestndig frmga, som komponera
med mera ltthet n andre skriva rent, som hinna till allt, icke
trttna ngot gnablick. Detta r ej min mekanik. S beskaffa-
de mnniskor mste antingen ga en bestndig hlsa, eller sj-
lar som ej hava med kroppen att bestlla. Sdane ro ere av de
personer som omge Kungen, och sdan r Herren sjlv. Jag
undrar drfr ej p de pretentioner han gr, och att han frgar
mig bestndigt : Vad gr Ni ? Vad skriver Ni ? Jag kan ej tnka
p denna frgan utan att en kallsvett gr ver mig. Det r all-
tid, som om han sade : Du r en Lathund, en odugling, som ej fr-
tjnar den ln jag ger dig.
49
kellgren
k.
Men vet du att jag nner denna frgan nog billig. Ngot mste
du vl ocks stndigt gra fr din ln.
K.
Tror du d att jag ngonsin r alldeles utan arbete ?
k.
S svara d, nr det frgas, vari ditt arbete bestr.
K.
Det vore detsamma som att svara : jag gr intet ; och det r vad
jag svarar. Du br veta att Monarken icke lskar, icke vrderar
ngot annat, n det Dramatiska. Han betnker ej att Horatius,
Boileau, Pope, s mnga andra snillen, aldrig skrevo fr tea-
tern. Oder, Satirer, Erotiska Poemer ; allt sdant anser han fr
lappri, fr tillfllighetsvers som varken kosta ngon mda, eller
giva ngon ra.
k.
Hller du nu ej p med ngot Dramatiskt arbete ?
K.
Jag nskade att kunna ; men nner det dageligen allt mera
omjligt. Den stndiga mal-aise vari kroppen benner sig, st-
ter sjlen i en oro, som gr att jag ej kan uthrda med ngot
arbete av lng anda. Dessutom saknar jag den styrka, den livlig-
het i inbillningen, som fordras fr att uppstlla en riktig plan
till ett Teaterstycke. Ocks r det, att dma av de f som lyckats,
det svraste fretagande, ett non plus ultra av mnskliga snillet,
och de som lyckats hava endast och allenast haft sin talang vnd
drp, hava nstan ej frskt ngot annat Skaldeslag. Corneille,
Racine, Shakespeare hava ej skrivit annat n Tragedier.
50
K & k-brevet
k.
Men har icke Kungen alltid sjlv givit dig planen ? Han torde
vl nnu hava ngon i beredskap.
K.
Det r just vad jag fruktar. Han har ocks redan hotat mig dr-
med. Om hrav svrigheten blir mindre, blir ock hedern och
hgen mindre, men alltid mdan lika stor. S bekvmligt att ha
en ledare, s obehagligt att ledas bunden. Det r dessutom med
snillets alster som med naturens : De trivas illa, transplantera-
de. Fr att utveckla sig och frodas, fordra de sin nring av sam-
ma jord dr de upprunnit.
k.
Men, du kom ej att sga ngot om din tredje pension.
K.
Den bestr i ett arvode av 3000 d :r fr Teater censuren. Clew-
berg har ock detsamma. Det assigneras av Kungen srskilt vart
r p StatsKontoret, att av HovKansleren uppbras till ett
hemligt behov. Utom, sledes, att denna extraordinra, orubri-
cerade ln i sjlva sin natur icke ger ngot varaktigt, s kunna
vi ven utan vidare omsvep bliva skilda drvid vad dag som helst
HovKansleren funne sig missnjd med vrt bitrde, ssom orden
lyda i Konungens Brev.
k.
Jag vet sannerligen ej mer vad jag skall sga om detta mlet. Jag
brjar att nna din fruktan mindre ogrundad. Det r visst, att
om Kungens authentiqua frskringar kunna annihileras av en
Kommission, om livstids pensioner kunna upphra frrn man
dr, s givs ingen skerhet utom lner p Rikets Stat. Du hng-
er d nnu fast vid ditt frsta uppst, att ska en publik syssla?
51
kellgren
K.
Flere mina vnner och, bland andra, Nordin, rda mig dageli-
gen drtill. Den sistnmnde har projecterat mig en stol i Kam-
marRevision, ssom bde lttare att vinna och beklda n ett
rum i KommerseKollegio. Men sen jag s ofta skt, och s
mycket ftt, om icke detsamma dock mer n jag vgat hoppas,
har jag tagit en fast fresats att aldrig mera besvra varken
Kungen eller mina gynnare med ngon vidare anskning. Jag
fruktar ingen ting s mycket, som att synas efterhngsen och
ofrnjelig. Dessutom r jag nu alltfr gammal att lra. Jag
har nyss ftt en tidning, som i det nrmaste tranquilliserar mig
fr bekymret om min framtid. Jag har skt och vunnit ett Pri-
vilegium p StockholmsPosten, och jag hoppas, med den
inkomst detta Blad kan giva, frenat kanhnda med ngon
ringa Pension, som i vad fr en sakernes mjliga stllning av
barmhrtighet torde lmnas mig, icke mer behva frukta, att
en gng alldeles bliva brdls.
k.
S kan jag d hoppas att nu se dig njd ?
K.
Jag hade nnu blott en nskan att gra, den nskan jag redan
nmnt. Det vore att hdanefter sjlv f vlja mnen till mina
arbeten :
Omnia sponte sua, quae nos elegimus ipsi,
Proveniunt ; duro assequimur vix jussa labore,
sger Vida. Isynnerhet nskade jag, att ej mer bliva tvungen att
skriva fr teatern.
k.
Men var och en r skyldig att gra sin Kung till njes, och du
mer n ngon. Du har sagt att han blott lskar den Dramatiska
52
K & k-brevet
poesien. Varfr ej lmpa sig efter hans smak, nr den ej strider

mot ens heder och frmga ? Du har ju frut icke illa lyckats i
detta Skaldeslag.
K.
Jag har lyckats att kopiera ; jag ville en gng sjlv vara original,
och jag har sagt dig frut, vad som fattas mig drtill. Emeller-
tid r ej min tanka att alldeles avst frn denna genre, utan blott
min nskan att ej mer ndgas skriva efter frelagd plan, p
frelagd tid. Jag har mne till tvenne Operor : Yngve, att
omarbeta efter Gtiska mytologien, i samma smak som Bal-
durs Dd ; och Semiramis, ett mne, som Glcken redan valt,
och som Krausen proponerat mig. Skulle jag nnsin f knna
mig [ hava] nog styrka att skriva en Tragedi, har jag ven drtill
valt ett efter min tanka lyckligt mne i Erik XII :s dd. Kung-
en ger nu dem, som med mera skicklighet och frdighet skola
utfra hans Planer : Leopoldt, som redan visat bde sin ypperlig-
het i konsten och sin ltthet att arbeta, genom ere frsk,
men isynnerhet Helmfeldt Sjberg, ej knd p detta flt,* men
vrdig att frskas och den jag nnu vill tillgga som en be-
gynnare vilken borde f visa sig, Casstrm, en gosse vars talang
tyckes vara fr den Lyriska poesien.
k.
Men propos, en sak. Det faller mig in att den som vill undan-
draga sig allt tvng, torde drmed syfta att undandraga sig allt
arbete : uppriktigt att tala, mina Herrar Poeter, s tjnen I tv
Herrar av nnu stridigare natur n Gudi och Mammon : det r
ran och Lttjan. Att dma av edert tal och ert uppfrande,
skulle lagren bra givas er fr er blotta goda vilja, och dagdri-
veriet bra rknas er fr Snille.
* Har likvl fr era r sen : skrivit en Orig : Tragedi : Dido, inlmnad till
OperaDirektionen.
53
kellgren
K.
Kanske frblandar du begreppen av Lttja och lugn, dagdriveri
och frihet. Sl opp din Horatius och ls : Otium Divos
Men om det nnes modeller till den mlning du givit, vilket
jag ingalunda vill neka, s torde du frfara ngot hrt med din
vn, d du stller honom bland dessa. Du tvingar mig hrige-
nom att avlgga all blygsamhet, och att visa mig ljelig, barns-
lig, svag, fr att icke synas ltting. Se hr en lda med sam-
lingar : en annan med Brouillonger. Du skall drav inhmta :
vad jag gjort vad jag begynt och vad jag mnat gra.
F rt e c k n i n g
p de skrifter jag hitintills utgivit.
TeaterStycken.
Gustaf Wasa.
Gustaf Adolf och Ebba Brahe.
Divertissement p Konungens Fdelsedag 1781.
Prolog till Zemire och Azor.
Prolog till Drottningens uppkomst.
Intermede p Prinsessans Fdelsedag.
(De 3 sistnmnde, som hava ddstecknet, ro utdmda ur
den samling, jag framdeles ville utgiva.)
Oden.
En Stadig Man. Prisskrift. Vitt : Akad : Handl.
Till Bacchus och Krleken. Parnassen.
Konsternes Fdelse. Av Sllsk : Aurora. Tr. srskilt.
Avunden. Vitterh : Njen.
Saknaden. bo Tidningar.
Livet r en Drm. Ibd.
Vrlden. Ibd.
Vren, imit. av Horatius. Samlaren.
54
K & k-brevet
Kristus. Stockh :Posten.

P Konungens Fdelsedag 1780. Srskilt.
P Konungens Fdelsedag 1782. St :Post :
Vid nkeDrottningens dd. Ibd.
Till Gr. Gyllenborg. Vitterh : Njen.
}
Horatii Oden. L. I. Od. 5, 23, 26.
St. Post. och Vitt :
L. II . Od. 8, 10. Njen.
L. IV . Od. 1, 3, 5.
Moraliske Poemer.
Mina Ljen. Srsk : tryckte.
En Ynglings Intrde i Vrlden. Prissk. Vitt : Ak. H : r.
Vra Villor. Vitt : Njen.
Mnskliga Livet. Ibd.
Man ger ej snille fr det &c : St. Posten.
Nyret. bo tidn :
Erotiska Poemer.
Sinnenas Frening. Samlaren.
Stanser till Krleken. St. Post :
Varning till Cloe. Ibd.
Frnuftet och Krleken. Ibd.
Krleken och Hatet. Ibd.
Till Themir. St. Post.
Hjrtat, av Boufers. Ibd.
Brev av Boufers till Voltaire. Ibd.
Propertius, L. I. El. 6 & 7. St. Post :
L. II . El. 15. Parnassen.
Fabler.
Gracernes Dpelse. Vitt : Nj.
Den Hgborna Kajan. St. Post :
Fglarnes VitterhetsAkademi. Ibd.
55
kellgren
Paddan och Tjuren. Ibd.

skan och Grodorne. bo Tidn.
Lrkan och Nktergalen. St. Post :
Krlekens Kaperi. Ibd.
Konsten att gra Lycka. Ibd.
Kungen, Bonden och Eremiten. Ibd.
Denis och Eremiten. Ibd.
Barden i Hnsgrden. bo Tidn.
Borac. St. Post :
Skmtsamma skrifter.
Julklappar till Allmnheten 1778. St. P.
Nyrsgvor till Allmnheten 1781. Ibd.
Dito 1782. Ibd.
}
Avsked till Br

Till Fl Granskare.
Den olycklige Poeten. Ibd.

Frsk till orimmad Vers.
I varjehanda slag.
Themis. Vlsign. Tryckfrih :
Avsked till en Vn. St. P.
Till Pr. Sergel Ibd.
Kantat vid nkeDrottn : Begravning. Srsk.
Frondren. St. P.
Vid Nyret 1780. Ibd.
Konungens terk : frn Spa. Ibd.
Kantat vid en Ordens Fest. Srskilt.
Vid M :elle Rosenlunds dd. St. P.
Vid M :elle Le Clercs dd. Ibd.
Vid Bar. Leijonhielms dd. Ibd.
De Tre Furier och tre Gracer. Ibd.
Till ett Fruntimmer vid versnd : av ett vittert arbete. Ibd.
56
K & k-brevet
Den sanna Filoson. Ibd.

Vrvisa. Ibd.
Fr Sllskapet : pro Vino. Ibd.
(Hrtill kommer, ett par dussin Epigram och andra sm
strdda vers.)
________
k.
Denna Lista r ansenlig. Du lr ej hava utelmnat en enda
versstump av vad du skrivit.
K.
Frlt mig det. Jag skulle d gjort den dubbelt s lng. Jag har
skt utgallra allt vad jag ej trott frtjna att verleva dagen.
Mycket torde dock nnu bra frkastas, allt granskas och fr-
bttras. Det mesta, jag tillstr det, r ej mycket viktigt till mne
och lngd. Men r det d endast med stora Poemer som man
tgar till Eftervrlden ? r det Tget ver Blt ; eller r det Odet
ver Sjlens styrka. Mnniskans elnde och Satiren ver mina vn-
ner, som givit Gyllenborg sin upphjelse ? Och lt vara att
hans Epope skall om ett par tusen r ganska mycket beun-
dras : men lser man den nu ? Eller skall man nnsin lsa den ?
Var och en har sin smak :
Jag hellre lsas vill, och medelmttigt ras,
n som en oknd Gud med tomma lov besvras ;
Jag hellre vrkas vill frutan all respekt
Kring soffor, stolar, bord, i utntt, slarvig drkt,
n evigt stndande p Samlarns hgsta hylla
I obeckad skrud, mitt rum orubbad fylla.
k.
Det r artigt att se, huru ofrmgenheten p detta stt alltid
vet trsta sig fr de gvor, man ej ger.
57
kellgren
K.
Du torde ej ha s ortt. Men se hr en
F rt e c k n i n g p f r d i g e , m e n
ej nnu utgivne Pjser.
Christina, Drame.
Aeneas i Karthago, Opera.
Ode ver Frtvivlan.
Ode till Gr. Oxenstierna, i anledn : av Dagens Stunder.
Skaldebrev till Wellander.
tersvar till Wellander.
Jordens Skapelse, Fabel.
Byxorne, Fabel.
Stanser till Rosalie.
Bannebrev till min vn C .
Jofurs Nyrsgvor.
Lyckans boning.
Epikurismen.
Brllopsskrift till min Syster.
Till Konungen, i anledn : av Gust : Ad : delmod.
Till B. Armfelt i anledn : av Tillflle gr Tjuven.
Till densamme p dess Brllopsdag.
Haydns Roxelane.
Flere Oder av Horatius.
Epigram, Madrigaler och andra strvers.
k.
Men tnker du ej att sjlv gra en upplaga av dina skrifter.
K.
Det r vad jag nu med det snaraste ville gra, innan Dden fr
evigt stter propp i mitt blckhorn. Jag ville ej bli lmnad t en
58
K & k-brevet
annans redaktion. Det onda som kunde hnda vore ej att en del
bleve utlmnad och frskingrad, men det som redan hnt, att
man tillgnade mig sdant som jag icke skrivit, eller icke bort
skriva.
k.
Vad tror du vl denna Samling kunde utgra i Tryck ?
K.
Om jag lgger drtill ngra Prosaiska Stycken, ssom : min-
nelseTalet ver Wellander, Svar p Vitterh : Akademiens Prisfrga :
Vore mnniskan lyckligare om hon frutsg sitt de ? Tal om
Satiren, i Sllskapet Aurora, Gravskrift ver Fru Fleming, Oxar-
ne, saga, Djurfrvandlingen, saga, &c. s har jag utrknat, att
vad jag hittills skrivit kunde stiga till 2 3 lagliga 8 :tav Band.
k.
Par Dieu ! Det blev ju ett respektabelt Verk !
K.
Ingen frga om Respekten. Det har drtill ej nog vikt : jag har
sagt det frut. In tenui labor men jag vgar ej tillgga vad som
slutar sentensen. Allt vad jag kan hoppas r att dessa smsaker
skulle lsas med ngot nje, fr sin stora tskillighet i mnen
och stil.
k.
Varfr gr du icke nu strax och lgger dig under Pressen ?
K.
Drtill har jag tv stora skl. Frst behver jag ngon tid att
verse och frbttra, vad jag redan har frdigt ; och sedan
ngon tid att fullborda ett och annat av de pbegynta stycken,
59
kellgren
som jag grna ville tillgga, fr att ej traktera allmnheten med

idel Olus recoctus. Jag vill visa dig en frteckning p ngra
mnen fr vilka jag fattat en viss frdomskrlek och som drfr
kunde bliva vad jag minst odugligt skrivit.
k.
Du r mycket rik p frteckningar. Minns du Frteckningen
p Fierenfats Gods i Komedien le Glorieux ?
K.
Jag minns ; och frstr dig. Du skulle snart narra mig till den
ljliga, men ej drfre ovanliga Auktorsdrskapen att recitera
sina vers, och det som r nnu vrre sina tilltnkta vers. Du
ser dr ligga en liten gr bok : den innehller ett frhus till ere
vittra arbeten n min livstid skulle medhinna. Den ostadighet i
hlsan, som yttar sig i humret och drifrn till smaken ; detta
ursinniga begr till ett visst avlngt ting, som uppsupit tre
fjrndelar av tankans tid, och som blott p visit inslppt i sjlen
alla andra begrepp : dessa skl hava gjort att jag sllan hunnit
mer, n bli varse i sprnget vissa nya mnen som lupit mig
genom huvudet ; men s ofta de frapperat mig, s ofta de vckt
ngon moderid har jag fst den med ngra ord, och lagt den i
magasinet att gmmas till en annan mera lglig tid. Brist av
minne har gjort denna utvg desto ndvndigare fr mig ; dock
tror jag det nyttigt att var Auktor fljde den. Jag inbillar mig
att detta varit Rochefoucaults, Duclos och la Bruyres stt att
skriva. Du nner hr, till exempel, sen tvenne r frvarad,
rubriken till sista Prisskriften i Sllsk : p. Sensu Communi.
Man ger ej snille fr det man r galen. Denna titel, som du ser,
innefattar hela det lilla Poemet som fljde. Ngra andra mnen
hava strax vid sin upprinnelse fordrat en utveckling som tid
efter annan bton rompu blivit fullfljd. Det r endast dessa
jag hr vill nmna :
60
K & k-brevet
Konsten att icke gra vers. Satir.

Frtjnsten. Satir.
Mina Gspningar. Satir.
Youngs Frsta Complaint.
Youngs Frsta Satir.
Ode ver Hmnden.
Brev till de Olycklige.
Hilmas dd.
Av dessa stycken, som ro mer eller mindre avancerade, vill jag

att tminstone ett par kommo med i frsta Delen av min uppla-
ga, s mycket mer som de bliva av ngon betydeligare vidd.
Vad du fr vrigt ser innefattas i denna lilla minnesbok r en
samling av strdda reexioner i samma smak som Teserne i
St. Post. i brjan av 87, vilka ock hrifrn voro hmtade. Det
mesta innehller dock anmrkningar ver Sprket och Skalde-
konsten, mnade att utfras i ett arbete, som ere r legat mig
mycket om hjrtat, en slags Poetique en prose. Rknar jag nu hr-
till mina frelagde, dageliga eller terkommande groml : 1:o
Mitt arbete som Akademikus, ej allenast vid Dictionnairen utan
ock vad jag sjlv mig enkannerligen tagit, att nmligen uppge
ett antageligt Frslag till stadgande av vrt skrivstt 2 :o Fort-
sttningen av mitt HandelsBibliotek 3 :o. Min befattning med
St. Posten, som hdanefter d jag blir ansedd som utgivare dr-
av, fordrar mera min omsorg s tyckes mig, att mngden och
svrigheten av mina groml vl svara mot en mbetsmans,
som utan tillfrgan av Vad gr ni? fr njuta i stillhet sin skra ln.
k.
Det tycks som denna frgan lge stndigt i dina ron. S myck-
en rttighet mtte likvl en Kung ga, att han fr tillsprja sin
HandSekreterare, vad han har fr hnder. Snarare borde du
rkna fr en nd att han drom vill underrtta sig.
61
kellgren
K.
Jag tillstr ock att det sker med den yttersta godhet, och det r
just drfre som det grmer mig s mycket mer, att ej kunna
svara till hans nskan. Jag ville att han knde p en gng min
vilja och min oskicklighet drtill, att han hdanefter ej lade
mig ngra arbeten fr teatern ; men att han drfre ej fraktade
mig, icke ansg mig fr en ltting, oduglig fr hans tjnst,
ovrdig mitt brd. Skrev ej Adlerbeth likas blott en tid fr
teatern ? Behll han ej sedermera, under helt andra groml,
sin Konungs aktning och nd ? Och har ej talangen en in-
skrnkt lder ? Och vore ej frltligt, om den utlupit fr mig
som, i anseende till min sjuklighet, har skl att rkna mina 36
r fr 50 ? Jag vgar dock hoppas, att nnu ga ngot kvar av
min sjl. Allenast jag hdanefter bleve lmnad t mig sjlv !
Allenast jag sluppe den grymma olyckan, att ndgas undy
min Konungs blickar med samma omsorg som andre g att
ska dem ! Jag bedyrar heligt, att jag frn den dagen med dub-
bel it, p allt grligt stt, skulle ska att fr allmnheten, fr
Honom, fr mig sjlv, justiera mig fr Hans vlgrningar.
Det har fallit mig in en tanka. Jag ger i R n en Gyn-
nare och vn. Han omger dageligen Kungens person. Han
skulle helt ofrmrkt och som av sig sjlv, kunna yppa min
belgenhet, vad jag fruktar eller nskar, vad jag gjort, vad jag
mnar, vad skicklighet jag mist, vad jag till ventyrs har kvar,
Akademiens mjeliga vinst av Poetens bortgng, &c. &c. Vad
tycker du ? Till exempel : Om jag skickade honom vrt sam-
tal . . . . . . . .
k.
Bevare dig Gud frn en sdan drskap ! Vad skulle han vl tn-
ka om allt detta osmakeliga, egoistiska sladder, dessa kvadrup-
ler av Frteckningar, dessa tillskurna Arbeten, dessa Poemer i
blckhornet och den lilla gr boken. . . . Skulle han ej med skl
62
K & k-brevet
bra hlla dig fr en narr, en storskrytare, en Charlatan, och

frlora sina gon, d du frlorade hans aktning ?
K.
Jag tnker icke s. Vad en frmmande skulle anse fr ett charla-
taneri, vill jag hoppas att han anser fr den yppersta grad av
uppriktighet och frtroende ; Jag vgar nnu tillgga, fr ett
offer av vrdnad t en upphjd mans tnkestt. Man kan utan
fara ppna sitt hjrta fr en vn, och sitt huvud fr en Vis.
Mitt beslut r tagit.
I. POETISKA SKRIFTER
ODER, KANTATER OCH
ANDRE LYRISKE DIKTER.
poetiska skrifter
EN STADIG MAN.
Il est comme un rocher, qui, menaant les airs,

Rompt la course des vents & repousse les mers.
voltaire.
Spar, ddelige, dina trar,

Stng plgan i ett tligt brst,
Frkvv det hopp ditt hgmod drar,
Vart nr din matta klagorst ?
Vad ! nr din grt till jorden strmmar,
Mnn denna moder fr dig mmar ?
Kall r dess barm, blind r dess syn :
Och denna suck, som hjrtat snder,
Vart tror du han i farten lnder ?
Han hinner dre ! ej till skyn.
Fr kring ditt ga ver jorden,

Se alla vsens lidande ;
S fll, om du det djrvs, de orden :
Mig borde Himlen sllhet ge.
Den minsta mask, som rten gmmer,
Sitt mtt utav den gallan tmmer,
Som blandad r i livets dryck :
Vis en av dessa dina brder
Vars hjrta ej av plgor blder ;
Och klaga sedan ditt frtryck.
Atomen dmer om det hela,

Och stoftet klandrar Gudars rd ;
Naturen bort i ordning fela
Att visa Dig tillbrlig nd
Vad ! nd ? Nej rtt du vgar yrka :
69
kellgren
Kom d och vis din fordrings styrka,

Sg, vad dig Himlen skyldig r ;
Bevis, att han sitt verk br riva,
Att dig fullkomlig sllhet giva ;
Och vrldars Gud regera lr.
Lt tigren i sitt fngsel ryta ;

Han knner ej sin styrkas ml :
I hoppet att sin boja bryta,
Han bryter tanden mot dess stl.
Men du : en man till ljus och hjrta !
Se ndens lag, och br din smrta ;
Och vet, att till din lydnas ln
Du skall det lugn i sjlen nna,
Som vekligheten ej kan vinna
Med rop och klagan, grt och bn.
Visst givas hjrtan, vilka hjas,

Ju mer de tryckas av sitt kval,
Som aldrig brytas, aldrig bjas,
Som le bland sina plgors tal :
Se dr en vis, som utan fasa
Ser olycks-bljan mot sig rasa,
Och brottas med dess strida lv !
Han ej, frgves, det beder,
Att det ur kosan strmmen leder ;
Vad Gud behvs ? Han har sig sjlv.
S denna ek, vars hjssa strckes

Till grannskapet med himlens sky :
Hon ej vid stormars hot frskrckes,
Hon trotsar deras vilda gny ;
Ju mer mot deras vld hon strider,
70
poetiska skrifter
Dess mer hon sina rtter sprider,

Dess mera strker hon sin stam ;
D granens rygg sig slaviskt bugar,
Till dess en ilning henne trugar,
Att lta strta sig med skam.
Lt det rasa, storma, plga ;

Det rubbar ej en Stadig Man :
Ej Himlens blixt, ej avgrunds lga
Hans fot ur banan rycka kan :
Lt aggets ormar etter spruta,
Lt tadlet all sin galla gjuta ;
Hans dygd r ren, som dagens ljus :
Om sjlva Himlens fsten brista,
Han ofrskrckt uti det sista
Begravas skall i vrldens grus.
Vad mnskors frdom kallar ra,

Ett glitter fr hans ga r ;
Vad ln vill han av dem begra ?
Sin ln han i sitt hjrta br :
Hans ljusa syn frstr att tveka ;
Han djrvs ej av sin plga neka,
Att den Allsmktige r god ;
Men detta liv, som dden slcker,
Som ngra korta timmar rcker,
Han bra vet med tlamod.
Se dr den sanna Hjltens stmpel :

Frn lustars vld och fruktan fri :
Se dr den dygd, som tillhr tempel,
Ej segrarns, plundrarns raseri :
D denne, i sin trs yra,
71
kellgren
Ej mktig r sitt hjrta styra,

Men lyder blind en vldsam drift ;
D vet den frre, sjlv, att mana
Sin gng p dygdens dolda bana,
Vid ljuset av dess freskrift.
Om han sitt fosterland i fara

Fr tyranniets fjttrar ser,
Glad skyndar han att det frsvara,
Sitt blod han fr dess frihet ger ;
Men om hans mod frgves strider,
Om trldom redan bojan smider,
Och oket till hans huvud fr ;
Mnn han ock d sin skuldra bjer ?
Nej hr han Catos styrka rjer
Och sjlvmant med sin frihet dr.
AVUNDEN.
Tartaren luta sg sitt vlde,

Om ej, vid en bedrglig dag,
Han Dygdens dla skick frstllde,
Och gvo Lasten dess behag ;
Strax ur dess djup tv andar trdde,
Som dem i vxlad drkt frkldde :
En, Smickret, snd, med smink och prakt,
Att lastens grymma skepnad dlja ;
Och Avund, lrd, att dygden hlja
Med mrker, smlek och frakt.
72
poetiska skrifter
Det r hos Kungar och de Hga,

Som Smickret skydd och fristad ntt ;
Ur stoftet med ett lyftat ga,
Det tillber deras grvsta brott ;
Den bov, som plundrar och frtrycker,
Som brdet frn den usla rycker,
Som hljs med trar och med blod,
Med Gudanamn av trollet ras ;
Och blet, dr han bort frtras,
Frvandlas till en minnesstod.
Och Avund ! du, bland lasters skara

Den htskaste, som dagen sett ;
Som ndgas sjlv de kval frfara,
Dem du t jordens barn berett ;
Vad frg kan Stygens mrker skildra ?
Vad hand den fasa ej frmildra,
Som av ditt vsen bildning ger ?
Du med din rst och syn srar ;
Du ler vid den frfljdes trar,
Du grter, d den dle ler.
Sen av det frcka Hgmods brnad

I Drskaps skt du avlad var ;
Du sjlv utav din fader rnad,
Frsmdelsen till livet bar :
Sig ormar kring din hjssa ta,
Som dina egna lemmar frta :
Fr dina lnska blickars brand
Behag och njen sig frskrcka ;
De blomster, livets vg betcka,
Frvissna, rrde av din hand.
73
kellgren
Du dina skott mot dygden lossar

Var helst, i kojor eller Hov ;
Du Hjltens restod frkrossar,
Och ckar Filosofens lov :
Sig Fredriks arm frgves vpnar,
Du ensam fr hans svrd ej hpnar,
Hans vishet ej din aktning fr :
Sitt liv en Rousseau ffngt dljer ;
Frn ryktets ban du honom fljer
Till sjlva enslighetens vrr.
Mnn endast jorden vittne blivit

Av dina nidingsfulla brott ?
Nej, hgre du din djrvhet drivit,
Du hotat sjlva Himlens Drott :
Du nglars dygd och vishet strde,
Och dem i fviskt hgmod frde,
Att tr Skaparns vermakt ;
Men han var Gud : och blixtens lgor
Dem strtade i blygd och plgor,
Frn Seramers hjd och prakt.
n hmnd du mot frtjnsten krver

Med ppet vld och smdeskri ;
n du dess sllhet undergrver
Med dolt och tyst frrderi ;
n, under sken att Himlen tjna,
Du ses av religionen lna
Dess offerjrn, mot snillets folk ;
n, under namn, att allmnt bsta
Emot en vdlig dygd befsta,
Du lnar politikens dolk.
74
poetiska skrifter
Aten ! som vrldens undran njutit

Fr ljus och storhet och behag ;
Vem var det, som din sllhet brutit,
Som slckte ut din ras dag ?
Jo, Avund, Avund ; hrs du svara :
Hon, fr en diktad frihets-fara,
Themistokles i landsykt drev ;
Hon Sokrates i bojor snkte,
Hon frn Aniti hnder sknkte
Den dryck, varmed han mrdad blev.
Hon frst den lran djrvdes yrka,

Som hopens blinda bifall vann :
Att sllan man med snillets styrka
Ett delt hjrta fogat fann.
Vad ? De som Gudars vishet vinna,
Till Gudars dygd ej skulle hinna ?
Vad ? D man dagens Konung ser
Hgst upp Himlens bana tga,
Vem r den dre som djrvs frga,
Om han ej hgsta vrma ger ?
Men, Avund ! mnn d gravens boning

Ej mot din vrede ger mig skygd ?
r d min dd ej den frsoning,
Som gr tillfyllest fr min dygd ?
Nej, skulle lagrar griften hlja,
Lr du ock dr mitt stoft frflja :
Du Juliani dla namn
I ere seklers omlopp hdat ;
Du lngst i Nordens trakter smdat
En Voltaires dyrkansvrda namn.
75
kellgren
I, Dygdens Hjltar ! store Snillen,

Som manade av rans rst,
Ert vl fr vrldens vl frspillen !
Gn d, bemannen edert brst
Vid syn av den vissa smrta,
Som Avund mnat edert hjrta ;
Gn, sken ej, mot dets lag,
Att hennes grymma hat beveka,
Hon kan ej sjlv sin hmnd frneka
t dygdens srande behag.
S Guden, av vars gyllne strlar

Naturen liv och sllhet fr ;
Vars sknhet sommarns fgring mlar,
Vars godhet riktar hstens spr ;
Ur jordens djup de dunster lockar,
Som, samlade i skyars ockar,
n skymma fr hans ljusa lopp ;
n ur sitt brustna skte fda
Den storm, som hrjar fltets grda,
Den blixt, som krossar ekens topp.
FRTVIVLAN.
Knsla ! liv ! var ren I ?

Denna tomhet, som jag famnar
Dessa skuggor, dessa hamnar
Av en tid som r frbi
Denna mrka destrcka
Dessa moln som mig betcka,
76
poetiska skrifter
Dessa tankans dunkla or

Denna kld, som blodet isar
Denna vanmakt allt bevisar,
Att jag ren i graven bor.
Nattens, dvalans, vilans ort !

Fr jag d din stillhet njuta ?
Parcer ! skynden er att sluta
Evigt sluta ddens port !
Ack ! de kval som livet trde
Om nnu de knna lrde
Denna bonings dolda stig,
Skulle snart dess lugn frstra,
Och sitt rov tillbaka fra
Ur det djup som brgat mig.
Gud ! ren deras strva rop

Tystnans valv till genljud tvingar
Ren p blodbestnkta vingar
Nalkas deras ilskna hop
Intet djup kan mig frdlja,
Ingen natt min fristad hlja ;
Nej, er rddning r frsen :
Nej, av tusen plgor dragen,
Frs jag ter upp i dagen,
Att frbanna f dess sken.
Du, som tidens omlopp styr :

Varelsens och ljusets klla !
Varfr dina blickar flla
Till ett ga, som dig skyr ?
Sjunge lyckans barn din heder,
Nr du dina strlar breder
77
kellgren
Kring en vrld som fr dem ler !

Ack ! men lt ej dina lgor
ka dagen av de plgor,
Som min sjl tillfyllest ser.
Ffngt ! strmmar utav ljus

Evigt frn din urna da,
n att nra fltets grda,
n att brnna knens grus.
O ! vad sllhet du mig bdat,
Nr din glans jag fordom skdat
Stnkande p sterns bryn
Purpur, guld och diamanter,
Svallande frn zenits branter,
Fladdrande p aftonskyn.
Nu vad man dig vanstllt har !

Och med dig det vida rike,
Dr, Gudomlighetens like,
Du allena sjlen var !
Jorden, fordom vid ditt mte
Smyckande sitt friska skte,
Hljes nu i brens drkt ;
Gift i blomstrens nga yter ;
Stormen viner, skan ryter
I Zerens minsta kt.
Boning fr mitt fordna vl !

Vem, Natur ! frstrda Tempel !
Gav dig denna fasans stmpel ?
Vem, om ej min egen sjl !
Vem, om ej dess trolldoms-vlde,
Detta gldjens hem frstllde
78
poetiska skrifter
Till en kula, naken, vild,

Dr, evart jag gat kastar,
Svva ses millioner gastar,
Skuggor av min forntids bild !
I, som banen knslans stig

Till de ddeligas hjrtan :
Sinnen ! skola blott fr smrtan
Edra portar ppnas mig ?
Nr frn nattens djupa nste
Skuggan sprids kring Himlens fste,
nskar jag hon evig blev.
Brjar lrkan morgonsngen,
nskar jag hon sista gngen
Mrkrets tystnad frn mig drev.
Slav ! vi drjer du d hr ?
Brdan p din skuldra vilar,
Stormen kring din hjssa ilar,
Djupet fr dig ppet r
Och du trotsar ej det hinder
Som ditt fega vsen binder !
Och du njs, i vekligt skick,
Himmelen om frlsning bedja,
D du sjlv din skra kedja
Krossa kan vart gonblick.
Rds du, att i ddens fjt

Hmndens Gud sin ljungeld kastar,
Om du sjlv ur fngslet hastar
Frrn naturen ppnar det ?
Vad ? i minsta sjukdoms fara
Du ej rds att brottslig vara,
79
kellgren
D du lkarns bot begr

Och du sjlv ej skulle vga
Ska rddning fr en plga,
Som ditt hela vsen tr !
Ack ! Han r ej en barbar,

Han, som varelsernas slkte
Ur det tomma djupet vckte
Nej, han r en vn, en far.
Matta d ej mer hans ra,
Att din dva jmmer hra.
Vet, d han din sllhet slt,
Gick han att din dd befalla.
Usle ! skynda d att falla
I hans faderliga skt.
P KONUNGENS FDELSEDAG
1780.
Naturen vaken r Och Du, Naturens far,

Ej n ditt stolta lopp t rymdens bana strcker !
Ej n frn ljusets vagn din gyllne spira rcker !
Den rst r icke din, som vrlden uppvckt har !
Du sover n i sterns skyar,
D redan gldjens snabba Gud,
I dag ditt slla frebud,
Fr dig Naturens liv frnyar.
Du syns Vad ovan prakt, vad nytt och ljuvt behag,

Vad kat majestt din Gudahjssa pryder !
80
poetiska skrifter
Lik oss, du gldjens lag upp den hgtid lyder,

D Gustafs levnad tnt vr sllhets fdslodag.
De hpna moln ej mera vga
Ditt ljus med djrva skuggor bry ;
Blott vra rkverks glesa sky
Frmildra ses din klara lga.
Men drj uti din fart ; min tjusning dig besvr ;

Din vagn lt rrslols i luftens skte drja.
Frlng s lycklig dag, att hjrtat hinner rja
Sin gldje i den hjd, som dagens helgd begr.
Dig hr det till, att tiden styra,
Och dig att giva snillet lag.
Stig ned. Jag fordra vill i dag,
Till Gustafs lov, din egen lyra.
Du kommer Frn din rst ett hot mitt ra nr :

Vad, svage, ropar du, du djrvs dig sjlv frgta !
Du djrvs att Gustafs dygd med ddligt snille mta !
Se, bva ! Straxt en blixt mitt hpna ga slr.
Oddlighet ! fr Gustafs dagar
Jag ser ditt Tempel ltas opp,
Dr varje dag uti sitt lopp
En dygd upp till din Tron ledsagar.
Dr gr det Hjltemod, som kuvat tvedrkts makt,

Och dr den Mnsklighet, vars ga trar ger,
Och dr den Rttvishet, som ln mot vrde vger,
Och dr den relust, som hjrtan underlagt.
Men att det ljus de frn sig giva
I all sin sknhet skda f,
Jag skulle sjlv till Templet g,
Jag skulle g, att strtad bliva.
81
kellgren
Ja, Skalde-Gud ! jag mer din lyra ej begr :

Ej skall min lga rst en Hjltes pris frringa ;
Men br dock samma lag mitt hjrtas utbrott tvinga,
Som fr mitt snilles ykt av svaghet stiftad r ?
Nej, knslans sprk ej granskning nner,
Dess vrde av dess enfald hjs :
Den brist i gldjens uttryck rjs,
Av sjlva gldjen urskt vinner.
Min Fosterbygd ! hur sllt jag dig frndrad ser !

Vad ? denna jord, beprydd av lagrar och oliver ;
Som ln och skygd och lugn t sina sner giver,
Dr frihet, Tronens vn, i fridens skte ler ;
r det den bygd som tvedrkt hrjat
Med en mot lagar vpnad arm ?
r det den jord, vars mdra-barm
Dess sners blod s nyligt frgat ?
Men, slla Folk ! din frjd p nytt av oro strs.

D tidens sedda dag den hgsta klarhet rjer,
Ifrn dess bergnings rand ett moln sig trotsigt hjer,
Och skans strva rst ur natten hota hrs.
Men se ! av guld och azur blnker
En Tron i molnets ppna famn ;
P denna Tron en Gudahamn
Sin snabba fart till jorden snker.
Folk ! ropar han, din bn Frsynen blidkat har.

Han sett ditt trogna nit fr Wasar vrdigt brinna ;
G nu att till dess ln, den hjd av sllhet vinna,
Som i din vrnghets tid dig billigt nekad var.
Att dina barn ej mtte sakna
Gustavers namn, Gustavers skygd,
82
poetiska skrifter
Skall deras vett och deras dygd

Med Fjrde Gustaf tervakna.
Han kom Men du, dess far, du detta namn s vrd ?

Du fr den ljuvsta ln, som mma hjrtan smaka,
I vrdnad av en Son, i krlek av en Maka,
I dyrkan av ett Folk, och undran av en vrld.
Du sjlv din Son skall dygden lra,
Och vcka med din faders rst
Ett lika nit uti hans brst,
Fr Folkets rtt, och Tronens ra.
P KONUNGENS FDELSEDAG
1782.
Nattens skuggor, skingren eder,

Skynden, ykten fr den dag,
Som en gldjefest bereder,
Stor fr mnsklighetens heder,
Kr fr Gudarnes behag.
Det Himlavalv som famnar Norden,

Och Polen till sin krona br,
Ett stort, ett heligt Tempel r,
Och Altaret den Svenska jorden.
Till detta Altare jag ser

Millioner ddelige bjas,
Vars hnder utav dyrkan hjas,
Vars knn av vrdnad snkas ner.
83
kellgren
Hur talrik br ej vara

De stora Hjltars skara,
Till lov av vilkas namn
S mnga rkverk brinna,
S mnga suckar hinna
Upp till Olympens famn.
Hr, bjuda rans frsta sner

Sitt liv och blod till Hans frsvar,
Som deras dygd frnyat har :
Dr, helga Religionens bner
Den dla Filosofens hand
Som brutit samvets-tvngets band :
Hr, offrar sjman Honom heder
Som av en trotsig havstyrann
Ny aktning t dess agga vann ;
Dr, lantman tyst med trar beder
Fr Den, vars faderliga sjl
Sig vrdar om den ringas vl,
Dess it, dess frihet och dess seder.
Konsters, Vetenskapers tropp !

Himlabarn som fst ert lopp
I de fria Gters bygder,
Sgen ock, fr vilkas dygder
Hjs i dag er lovsng opp ?
Fr vilka dragen I i dag er hgtidsdrkt ?

Fr vilka samlens I att eder bn frena ?
Mnn fr hundra Hjltars slkt ?
Gustaf ! nej fr Dig allena.
84
poetiska skrifter
VID LOVISA ULRIKAS DD.
Molnens bdd de rymder hljer

Dr man ljuset da sg ;
Med en trg och grumlad vg
Mlarn Stockholms murar skljer ;
Nymferne som, n med dans
Kring den lugna od sig spridde,
Dr sarns och purpurns glans
P en hrmad himmel stridde ;
n p Lovns tcka strand
Samlades att blomster binda
Till det Gudabarnets linda
Som skall sknkas Svea Land ;
Hastigt ur sin gldje vckta
Vid ett vldsamt nordangny,
Lgst i djupets grottor y,
Stumma, darrande, frskrckta.
Ack, med s grymma frebud,

Vad hot av nd och straff vill Himmelen oss visa !
Men hr ! hr ddsbasunens ljud !
Hr Nordens terskall ! Han ropat har O Gud !
Han ropat har : Lovisa !
Och hon har fljt tyrannens rst ;
Den rst, som aldrig n sig ffngt ltit hra
Fr Kungars eller slavars ra.
Srj, Svea, sl dig fr ditt brst,
D i din Konungs Mor du sjlv en Mor begrter !
Hon stiger neder till den ort
Ifrn vars en gng stngda port
Ej ngon ddelig vnt ter.
85
kellgren
Du, Konungsliga dygd ! dygd i den Visas sjl,

Begr till vrldens gagn, behag till mnskors vl ;
Grt ! Dden en av dina Troner brutit.
Och Smak ! frsagda gst frn frmlingarnes land,
S livad av dess blick, s skyddad av dess hand ;
Grt Dden ett av dina Tempel slutit.
Till brden hrledd av det blod

Som Hjltar blott t vrlden givit,
Hon ran ej till stolthet drivit,
Och styrkan ej till vermod ;
Men lika jmn och orrd blivit
I alla dens ebb och od.
Ej villad utav snillets lgor,
Med hjrtat, utan svaghet, gott,
Hon lindrade sitt slktes plgor
Och mkade sitt slktes brott.
Sen arv och dygd t Gustaf gnat
Den Tron, hon fordom delt och prytt,
Dess Hov, i en Parnass frbytt,
De vackra konsters yrken hgnat :
Sen trtt vid Diademens glans,
Hon upphrt att ett Rike styra,
Frvandlas Spiran i en Lyra,
Och Kronan i en Lagerkrans.
Men om ock hgsta dygd plr ngot mnskligt gmma,

Om ren fullkomlighet ej givs en ddligs hopp ;
Och om Lovisa sjlv Hll, stoftets barn, hll opp ! . .
Vem gav dig rtt, att ur din synkrets dma,
Och sga : Dagens Gud ! du vacklar i ditt lopp.
86
poetiska skrifter
Se dr ! en gyllne sky sig frn Olympen snker

Oddlighet ! uti din famn
Vr saknade Lovisas hamn
Uti Seraskt ljus, i evig ra blnker.
Folk ! knn ditt sr, men tillbed den dig slog

D Himlen i sin famn det liv tillbaka tog
Som frn dess vsen ursprung ledde,
Han om ditt vl med mhet mn
Uti din Drottnings skt beredde
Ett lika dyrt och lngre vrdat ln.
Glds ! snart en telning uppvckt bliver

Som skygga skall Lovisas grav ;
Men vid den skatt dig Gustaf giver,
Glm ej vem dig en Gustaf gav.
KANTAT VID LOVISA ULRIKAS

BEGRAVNING.
Ko r .
Ack ! vilken syn vra hjrtan frskrcker !
Vadan vr grmelse ? Varfr vr grt ?
Varfr det dok, som vr hjssa betcker ?
Vadan de sorger, som flja vr strt ?
Recit.
Folk ! fall till jorden : fall och bva !
Vid dva tordns hot och hesa stormars sus,
Man sett, uti ett moln som skymde dagens ljus,
87
kellgren
Den mrka ddens Drott kring Mlarns trakter svva,

Och vpnad snka sig p Sveriges Kunga-Hus
Ko r .
O Gud ! s dyra dar bevara !
Och strt oss uti graven ner !
Recit.
En bn dem icke kan frsvara ;
Den grymma lian slog Lovisa r ej mer.
Ko r .
Hon r ej mer ! O grymma lagar !
Duo.
Hon r ej mer ! O grymma lagar !
Lovisa som i Sveriges skt,
Uti den milde Adolfs dagar,
Lycksalighet frn Tronen gt ;
Den Ena Rsten.
Vars snille ver Norden bredde
Ett ljus som fordom oknt var ;
Den Andra.
Som i sin tt t oss beredde
En evighet av slla dar :
Bda.
Hon r ej mer ! O grymma lagar m. m.
Recit.
Om trogna barns frenta bn
Den grymma ddens makt i ngon tid frsonat,
Han visst, till hgsta mhets ln,
En lskad Moders dagar skonat.
88
poetiska skrifter
Aria.
Men ffngt trenne Sners rst
Sig bedjande till Himlen hjde ;
Frgves kring dess matta brst
En Sonson spda armar bjde ;
Och vid dess bdd, frutan trst,
En Dotter fruktls omsorg rjde.
Det ddens vld ej terhll ;
Han blott bestrt i farten drjde,
Sg bort, och slog Lovisa fll.
Ko r .
Hon r ej mer ! O grymma lagar m. m.
* * *
O yktighet av tidens sknker !

O tomhet av all vrldslig prakt !
Allt vad natur, frtjnst och lycka sammanbragt
Ej skydda kan frn Ddens makt
Lovisa sig i graven snker.
Aria.
I Kungar, Hjltar ! I ! som rden
Omkring en lg, fraktlig vrld !
I mlet av Er bana skden :
Var lnen vl er mda vrd ?
Monark ! hr skall din Krona brytas,
En ringa svepning bli din skrud,
Och vad som trodde sig en Gud
Skall i en handfull stoft frbytas.
Ko r .
Monark ! hr skall din Krona brytas m. m.
89
kellgren
Aria.
Men glden Er, I Dygdens Sner !
Ett hgre Rike vntar Er ;
Dr Tronen ingen skakning rner,
Dr Purpurn ingen ledsnad ger :
Hit gr Lovisa njd, att smaka
En sllhet, vrdig Hennes sjl ;
Hit gr Hon, att med mhet vaka
Fr Sveriges och sin Stemmas vl.
Ko r .
Ja, glden Er, I Dygdens Sner m. m.
KANTAT
den 1. januarii 1789.*
Rst av Allfaders mun : nnu ett r t Vrlden :

nnu ett varv av Solens gamla lopp,
Frr n jag krner dygdens hopp
Och strtar lasterne, och drskapen och rden.
Du, sistnmnd i det ttonde
Av Seklets tiotal ! Du hrde det och vcktes
Utur den drm av mjlig varelse,
Vari du, ddligt slumrande,
Med natt av evighet betcktes
Trd ut Vid Jani vink ditt fngsel upplyckt sig ;
Och ljusets Hrskare, den hga Resenren,
Stolt i sin vagn, som vntar dig,
Sin kosa kastat om mot Skyttens landamren
* Frfattad i avseende p d varande Kriget med Ryssland.
90
poetiska skrifter
Du kommer Glad, frundrad ppnar du

Din frsta blick fr dagen frsta gngen
Ser Tidens flt, och Livets Till Dig nu
Uppstiger jordens hlsning sngen
Av millioners lov O hr den ! icke blott
I stoj av sllhets druckne drar
P njets iderbdd, ur lyckans gyllne Slott ;
Men i de mindre bittra trar
Den milda suck, den suck av trst,
Som hver mindre tungt de olyckligas brst !
Ko r av Ly c k l i g e p Jo r d e n .
Dig vra vimlande gldjerop mana,
Nyburna, sllhetsledsagande r !
Lt p vr levnads framdansande bana
Njet beblomstra vart gnablicks spr !
Ko r av O ly c k l i g e .
Dig vra suckar i tysthet kalla :
Hoppet med bvan anropar ditt namn :
O ! lt en droppa hugsvalelse falla
Ned till den usles frvissnade famn !
S t r i d a n d e R s t e r av B d a Ko r e r .
M mina dagar i vllust fryta
Vaggade, ljuvligt, p medgngens od !
M fr min hunger den skrven ej tryta
Som av Tyrannen jag kpt med mitt blod.
Hj mig till Gudars makt !
Krossa den boja,
Som p min oskuld frtryckaren lagt !
91
kellgren
Kld mig i rans prakt !

Lyft ur sin koja
Dygden, frtrampad i stoft och frakt !
* * *
Men dr med riven skrud i ldrat majestt,
Och vissnad fgring svag, frsagd, med sorgens fjt
Vem nalkas ? Vilken hamn av Drottning, av Gudinna ?
n, gat brinnande av harm,
n skumt av blygd, frdrnkt i trar ! Av dess arm,
Som bildad tycks att segrar vinna,
Tungt lyfts ett rostat svrd, nu vnt mot egen barm ;
Och blod och stoft dess mantel hljer,
Och kronan nicka ses till fall.
I spren, rytande, mrk, krigets ande fljer
Och Furiers skrn, och trollens terskall
Hrs runt omkring Och nu frn stra Norden,
Spotsk, reser Jtten sig p fjllet Hatets brand
r i hans blick, och fjttern i hans hand
Och nu, med grslig rst, han ropar : Strt till jorden,
Frmtna Svea, strt ! bliv slav ! I dessa orden
Vad ljus av ljungeld !.. Gud ! vad namn.. vad har han sagt ?..
Min mor ! min Fostermor ! Du gckad ! i frakt ?
Oigenknnlig ! Sg, var r din hr ? Ditt lger ?
Ha dina berg ej jrn och hjltar mer ?
Du svarar ej ! men hemsk mot rets antg ler,
Och lyfter tvivlets suck, och bnens rst ; och sger :
Seklers Dotter, i vars skte
Nya hvor jorden bdas,
Nya smrtor hota den :
Sg i mina blickars mte
Vill, som hmnare, du skdas ?
Eller kommer du som vn ?
92
poetiska skrifter
Frn den bana du betrder,

Dina tusen tusen fder
Hava sett i alla den
Svears dygd st ofrkrnkt.
Ofta srad, alltid hmnad ;
Svag, ej feg, ej verlmnad
Av ett Folk, som frr t dden
n t bojorne sig sknkt.
Men om nu s grym r lagen,
Och med dig den stunden nra,
D jag fll, frutan ra,
Bland Nationerne en slav
O ! s strt ock du, bedragen,
Frn din hjd, i glmskans hav !
Och fr evigt slockne ljuset
Av den sol, som leder dig !
Och frsvinne jag i gruset
Av den vrld, som fll med mig !
TILL GREVE GYLLENBORG.*
Den, som frmten stiger opp

Att Gyllenborg i ykten flja,
Hans grav r bddad i den blja,
Som slutat Ikars djrva lopp.
Lik denna strm, som brstrt rusar
Frn klippans brant med fragg och brak ;
n stilla, fredlig, klar och spak,
I dldens skte sakta susar :
* Anledningen av Horatii Ode 2. Bok. IV . Pindarum quisquis &c.
93
kellgren
S, Gyllenborg ! din skaldekraft

n vldsam alla hinder bryter ;
n ljuv i vra hjrtan yter,
Och fyller dem med njets saft.
Fr dig sig lagren trotsigt hjer,

Nr han Homeri toner hr ;
Mot dig sig myrten krligt bjer,
Nr du Horatii lyra rr.
Dig Melpomene, frsnkt i trar,

Sin stumma smrta tolka ber ;
Thalie t dig de frgor ger,
Varmed du mlar tidens drar.
Nr du Satirens bga spnt,

Frnjd du ser p ykten fara
De mma Vnners runda skara,
Vars namn du frst i dag har knt.
Din hand dock ej den pilen lider,

Som Aretin med etter hljt :
Det blder ej, men mttligt svider ;
Man ler ; och redan bttring fljt.
Den stund du Mnskans Plgor skildrar,

Man avsky fr sitt vsen br ;
Det hgmod dock vr smrta mildrar,
Att Snillets son vr like r.
Men nr du Livets Njen mlar,

Man snart sitt kval ej mera minns ;
94
poetiska skrifter
Och frn din vers den sknhet strlar,

Som sllan i naturen nns.
Nr du p Sapfos gravvrd grter,

Behagen grta vid din rst,
Och Timon sjlv din sng frlter
Den knsla, som du gav hans brst.
Du lngst t rymdens hjder svvar,

Dr stjrnan r din banas ml ;
Jag fr den djrva utykt bvar,
Som ej min svaga vinge tl.
Jag bland de lga blomstren drjer,

Och samlar, lik det spda bi,
Av krlek, skmt och fjolleri
En skatt, som Thas smak frnjer.
Du, Gyllenborg ! du vrdigt sjung

Om Gustafs dygd, till Gustafs ra;
Ej strre Kung, ej bttre Kung
Kan det jordens barn frra.
Om n en gng p tidens flt

En gyllne lder skulle trda,
Kan strre Skald ej hgre kvda
En Kung, som mer sitt Folk gr sllt.
Sjung, hur Han utan grymhet stridde,

Och hur Han segrat utan blod,
Och hur Han samlat, vis och god,
De hjrtan hatet fordom spridde.
95
kellgren
Sjung framfr allt den mma ans,

Som Han Apollos yrken sknker ;
Hur Snillet hjes av den glans,
Som Tronen till dess sner snker.
D Hippokrenen i mitt brst

Blott gjutit har sin minsta blja,
Skall min frtjusta knsla flja
Dit jag ej fljer med min rst.
TILL GREVE OXENSTIERNA

ver Poemet Dagens Stunder.
Naturen missknd, glmd, fraktad,

Ej mer sin lsklings dyrkan ck :
Dd fr den usle Lantmans blick,
Stum, frn de Storas slott betraktad.
Frgves mer, o Dagens Gud !

Du sterns sky med guld bestrlar,
Strr prlor uti blommans skrud,
Och hjderne med purpur mlar.
Vem ser dig ? Mdans trtta slav

En saknad bdd med trar skljer,
D lyckans son sin vilas grav
Fr dina Morgonblickar dljer.
Frgves, jordens knfall vrd,

Din Tron frn Middagshjden blnker
96
poetiska skrifter
Den tid, som en belevad vrld

t vrden om sin prydnad sknker.
Nr Aftonstrlen, gles och mild,

Oss lundens ljuva svalka bjuder,
Polymnias rst frn Scenen ljuder,
Naturen glms vi se dess bild.
Frente under Nattens timmar,

Till bordets ro, till lek och dans,
Vad gr oss, att i rymden simmar
Det klot du lnat har din glans ?
D sg du, mkande, vr yra,

Och fattade, gudomligt god,
Ej bgan, stnkt av Pythons blod,
Men njets blomsterkrnta lyra ;
Och steg p jordens lga strand,

Och skte bland dess Barders skara,
Var ngon vrdig skulle vara
Att undf lyran av din hand :
Att med den rst, som Thrakens ra

I fordna dar till tjusning vckt,
En blind, p nytt frvildad slkt
Ur kulorne i dagen fra.
Och fann den Blygsam, mot din famn

Med vld av dina systrar dragen,
Han kom, med Gldjen och Behagen,
Och Oxenstierna var hans namn.
97
kellgren
Djupt i vr sjl hans stmma snktes,

Stor blev frtrollarns verkning spord :
t mnskan nya sinnen sknktes
Och nya himlar och ny jord.
Vlsignen, ddelige ! styrkan

Av snillets gudomsfulla rst :
Naturen njute all er dyrkan ;
Ni all er sllhet vid dess brst !
Och du, vars ra och vars under

Gtt, frlste, ur frgtenhet ;
Krn varje blick av Skaldens stunder
Med lager och lycksalighet !
DLDEN.*
Stolt, majesttlig, i ljusets silverskrud

Satt p sin tron, den hga krftans
Gldande himlaflt, dagens Drott.
Under lg Dlden, i glans frsmktande ;

Och med oslckelig trst drack Gudens
Brnnande blick dess nringssaft.
Kldd icke mer i vrens friskare

Frgor av ungdom och liv och gldje,
Lg hon och tillbad i hrjarns brand.
* Frfattad under Riksdagen 1789.
98
poetiska skrifter
Icke dess blomstrande barm mer lockade

Fjrlarnes kyss, icke mer frn klippan
Dansade kllans silvervg.
Upprtt nnu stod blott den dlare

Dristiga Cedern, och med sin skugga
Strkte de tynande vxters liv.
Sdan r vlgrarns ln, och avundens

Blindade syn : denna lga hopen
Smdade hgt mot Cederns skygd ;
Ropade : Du r den vars famnande

Grenar utsuga vr moders mjlk, och
Skyarnes trar, och daggens must.
Vore ej du, sade vpplingen, vickande,

Reste jag ock min stam i molnet,
Strckte jag ock min rot till Styx
Rytande kom Orkanen O dle ! du

Kmpade, stod : kom tyst i natten
Nidingens lmska stl du fll.
Guden i antg och nu, s res dig, o

Vppling ! och mt hans blick Men redan
Ligger du ack ! ett vissnat str.
Kom s en vandrare, trtt, och skte den

Ryktbara blomstrande Dldens skugga ;
Skte, och fann en demark.
99
kellgren
TILL BACCHUS OCH KRLEKEN.
O Bacchus, som vrt kval i vinets oder drnker !

O Krlek, som vrt liv den hgsta vllust sknker !
I, Gudabarn,* vars bud bland Gudar mest frm,
Jag Er frenta makt frenat lov vill sjunga :
En mer mitt hjrta har, den andra mer min tunga ;
Men tcka barn, jag hel Er tillhr bda tv.
Hur skulle vl min sng er skilja,
Min dyrkan aldrig skiljt er t,
I frt mig p en lika strt,
Och en har varit bdas vilja.
Om jag ej eder vrd, er nd, er mhet njutit,

En dslig natt mitt liv i evig dvala slutit,
Om jag m kalla liv ett vissnat hjrtas slag ;
Det vore likt den rt, som skogens skrymslor gmma,
Som bde solens blick och daggens trar glmma,
Vars blad ej giva lukt, vars frg ej ger behag ;
Likt dda kllan, vilkens blja
P herdens lppar aldrig t,
Som aldrig i ett lyckligt skt
Najaders nakna prakt ftt dlja.
Dig Krlek, vare lov ! du frst mitt hjrta sknkte

Den eld som Prometh med vld frn Himlen snkte :
Och strax min tanka ljus, min sllhet mognad vann.
Du viste mig Egl; jag tog dig fr dess broder,
* Enligt Mytologien var Bacchus av en mycket spd ynglings gestalt. Att

man nu fr tiden mlar honom som en rdbrusig gubbe med stor buk, vitt-
nar om senare tiders okunnighet och frskmda smak. Det heter hos Poeten :
Trahitque Bacchus virginis tener formam.
100
poetiska skrifter
Ty kvick hon var som du, och vacker som din moder,
Jag av Apollo lrd dess blyga tycke vann.
Vad vllust i vrt hjrta spordes !
Hur svor vr mhet evig tro !
Men blott dess blomster var vr ro,
Dess frukter vi ej smaka tordes.
Ett troll emot oss rt. Du kvvde vr frfran ;

Du, Bacchus ! seger gav mot denna falska ran,
Det fanatismens barn, som skydd hos avund har.
I denna tta lund, dit jag den skna ledde,
D skymningen sitt or utver dalen bredde,
Du kom ; jag knde dig, din hjssa vinrev bar.
En kalk, som utav blommor krntes,
Du rckte mig, och sade : drick !
Jag drack Vad mod mitt hjrta ck !
Hon kom mitt mod av segren lntes.
Frgves stridde hon emot sitt egit hjrta :

Min grt s mnig var, s bedjande min smrta,
S blygsam dag, och sjlv Egl s trtt Hon fll.
I slla blomster, I, som vid s ljuvlig brda,
Er lydigt bjde ner, att hennes fgring vrda,
Och yra vstan, du, som hr dig uppehll,
Som halp mig oren snderrycka,
Och hmta hennes suckar opp,
Och kyssa bort dess trars lopp ;
I voren vittnen till min lycka.
Hur trogit har jag sen ej fljt er dubbla fana ?

Vem gick i krleks bragd att mig till anfall mana ?
Vem sg i dryckeslag mitt glas ej tmmas frst ?
Ack lten mig d ej er mma omsorg mista ;
101
kellgren
Lt Bacchus ! aldrig vin i mina lglar brista

Och tillstd ej mitt liv bli lngre n min trst !
Och Krlek ! om du dig frbarmar
Utver din frsvurna slav,
S lt mig stupa i min grav
Utur en lskad ickas armar !
S lnge n en dag av livets Spnm unnas,

Skall i min glada sng ert vrda lov frkunnas ;
Ty vilken dygd har ej av er sitt ursprung ftt ?
Sg, vad som mer n lag, kan lastens yra tmja ?
Jo Sknhet Sg, vad mer n heder dygden frmja ?
Jo Vinet Catos dygd ej sjlv ett rus frsmtt.*
Hur brinner icke talarns iver,
Nr vinet giver andan kraft !
Och lst i samma ljuva saft
hrarns hjrta bjligt bliver.
Nr lejda hopar fram p slaktnings-fltet tga,

Vad eldar knektens mod ? Mnn det r rans lga ?
Han fr ej rans ln Mnn nit fr Rikets vl ?
Han knner ej den Kungs Minister eller Skka,
Fr vilkas ledna skymf han gr att dden ska.
Nej, Bacchus, du ger rus och blindhet t hans sjl.
Vad vinst har han fr segren skrdat ?
r det oddligt hjlte-namn ?
Nej, det r dotterns ljuva famn,
Vars far han uti striden mrdat.
* Narratur & prisci Catonis

Spe mero caluisse virtus.
horat.
102
poetiska skrifter
Vad kan vl Skaldens namn till jordens grnsor fra,

Att elda lskarns mod ? Det Vin och Krlek gra :
Och lyfta ickans suck Det Krlek gr och Vin.
Homerus ! seklers rst kan ej ditt lov fullkomna.
Vem bringar ej din sng att undra och att somna ?
Med skl du lsas br i rara gyllne skrin.
Men du, Anakreon ! hur vakar
Mitt hjrta vid din lutas slag !
Och vid din mma sngs behag
Jag, Sapfo, all din krlek smakar.
Och du, som Pindars hjd med Sapfos mhet parar,

Vars bjeliga rst till alla mnen svarar,
Horats ! din yra sjlv r alltid sann och vis :
Som du, jag sjunga vill ; som du, mitt liv frnta.
Dock nr din hjssa djrvs mot stjrnevalvet stta,*
Jag stannar lngt ifrn och ger din ygkonst pris :
Men vad jag skyndar mig att flja
Dig till ditt tcka Tivoli,
Att se din krleks fjolleri,
Och dricka din Falernska blja !
Vad drev Philippi Son att frid och lugn frsaka ?

Mnn trst till likars blod ? Nej trst att njet smaka
I nya ickors skt, i vin av nytt behag.
Och du, o Salomo ! s vrdig Kungastolen ;
Med skl vi hlse dig fr visast under solen :
Du tusen ickor gt och vin av tusen slag.
M andre dina Ordsprk prisa
Och andre ditt Predikostt;
* Sublimi feriam sidera vertice.
103
kellgren
Min undran givs med mera rtt

t lskarn i din Hga Visa.
Sg, varfr Fabeln vill att ibland Musers skara

Och bland Behagens ock skall endast ickor vara ?
Jo skalden hrav lrs att dyrka Frjas kn.
Och denna gamla dikt om en Pierisk klla,
Vad r dess ndaml ? Jo, blott att frestlla,
Det ingen trstig skald har rtt till minnets ln.
S sjlva Pindens Solon stiftar,
S talar han er, Skalder ! till : *
t den som icke dricka vill,
Allt hrt och svrt Frsynen skiftar.
S lskom, drickom d frrn vra timmar sluta !

Kanske jag, min Egl, dig blott i dag fr njuta ;
Kanske jag Lethes od i morgon smaka skall.
Kom Bacchus ! Krlek kom ! lt mig ej Eder sakna,
Den stund jag somnar in att icke mera vakna ;
S skall ej skrmma mig Kokytens mrka svall.
Er vn, jag trotsar alla den,
Och mnniskors och Gudars hot :
Er vn, jag med en dristig fot
Djrvs trda ned till sjlva dden.
apostille.
Av den dyrkan Bacchus njuter
Mister Astrild ej sin rtt :
Hjrtat tndes dubbelt ltt
Nr han dr sin olja gjuter.
* Siccis omnia nam dura Deus proposuit.

horat.
104
poetiska skrifter
Men han r ej mer den Gud

Som man offrar blod och trar,
Som frnjs av klagoljud
Och vars pil frgiftigt srar.
Lycklig drskap, yra njen,

Lek och vxling, sng och ljen,
r den dyrkan han begr.
Facklan han i vinet slcker,
Bgan han i fallet brcker
Och i kogret druvor br.
Kr och trstig alla tider,

Jag mig alltid lycklig ser ;
Ty nr Bacchus fr oss strider
Sknhet snart sig vunnen ger.
EPIKURISMEN.
visa.
Lgg av, min Vn, den sorgedrkt

Som din natur s illa klder ;
Ditt kval det glada Vsen hder,
Som dig till liv och nje vckt.
Knn, vem du r, och gr dig rtt :

Lt upp ditt brst fr gldjens strmmar.
Din lder ler, din Themir mmar ;
Fr dig r sllhetsvgen ltt.
105
kellgren
Lt fanatismen trar ge
t vrldens jmmerfulla ken :
Lt barn frskrckas fr de spken
Som deras svaga hjrnor se.
Lt lasten p en avgrund tro,

Som under njets blomster brinner.
Du dygder har ; du sanning nner :
Fly diktat kval ; njut verklig ro.
Snart r din aftontimma nr :

D blir bekvmt att visdom yrka.
Nr du, att njuta, saknar styrka,
Tnk d, att njet brottsligt r.
Men om din middag dagen slt,

Och ppnade det mrka djupa ;
S tacka Himlen, le, och stupa
Ur njets ned i ddens skt.
VR - VISA.
Vintrens vlde lyktar,

Och frn vra tjll
Bore harmsen yktar
Hgst p Lappens fjll.
Uti bergets klyfta

Sippan, spd och rdd,
Ses sitt huvud lyfta
Upp ur drivans bdd.
106
poetiska skrifter
Ren av lvet hljes

Detta slla bo,
Dr min Dafne dljes
I en menls ro.
Vr och Krlek ! bda

Gn, att fr mitt vl
Med er tjusning rda
I dess unga sjl !
Hr, hur Staren pladdrar

Upp i bjrkens topp ;
Se hur Fjriln addrar
Kring om rosens knopp.
Se, hur silvret yter

Utur klippans damm ;
Hr, hur Bjrnen ryter
Sina knslor fram.
Se, hur Vstan leker

Upp liljans brst,
Och den skna smeker
Med en krlig rst.
lskare ! se tiden,
Som till krlek drar !
Om I lngre biden,
r han mer ej kvar.
Gn, att njet lyda !

Blott en tid det rr.
M dess blomster pryda
Eder ungdoms vr !
107
kellgren
SAKNADEN.
Ensam, i min hyddas famn,

Med min saknad innesluten,
gat skumt och rsten bruten,
Suckar jag Zulimas namn :
Blodet svallar, brstet hves,
Lgan genom sjlen tr ;
Jag frkvves, jag frkvves
Utav minnen och begr.
Du, som mina dens skick

Med ett gnakast frbyter !
Frn ditt lje livet yter,
Vrlden ljusnar i din blick :
Kroppens plgor, sinnets smrta,
Gravens djup som frestr ;
Allt frglmmes, d ditt hjrta
Mot mitt mma hjrta slr.
O ! vad vore utom dig

Lyckans nd och snillets lager ?
Blott en skugga, som bedrager ;
Blott en drm, som skingrar sig.
Jmte dig, jag ej frskrcktes
Fr Tartarens gruvlighet ;
Utom dig, min ledsnad vcktes
Vid Serafers salighet.
108
poetiska skrifter
P MUSIKEN AV HAYDNS
ROXELANE.
Ynglingen.
Blodet brinner, hjrtat hoppar :
Av den klmda druvans droppar
Fdes modet, fdes snillets lga,
Fdas dygder och frmga.
Bacchus bjuder hjltarne ljunga
Bacchus bjuder skalderne sjunga.
Gudar, Gudar ! om ej Nektarn fanns,
Vad vore all Olympens glans.
Flickan.
Vet, den kraft som druvan gmmer,
Ffngt sig bermmer
Mot det rus din knsla tmmer,
Vid en ickas famn.
Om du dr ej ska vet
Trst fr din oddlighet ;
Om ej krlek lagren rcker,
Som din tr vcker ;
Skall din mda
Sig frda
Fr ett fruktlst namn.
Ynglingen.
Klokt var Flickans tal, min Broder !
Cythere r njets moder.
Yngling drick : men m du ej frgta
Hennes myrt i rankan ta !
109
kellgren
Krlek bjuder hjltarne blekna :

Krlek bjuder klipporne vekna :
msom ddens eller livets Gud
I stlets brak och lyrans ljud.
Snart t valvets vstra sida

Ses din stjrna skrida,
Snart en mattad strle sprida,
Snart hon evigt slcks.
Njut den dag som t dig ler ;
Tro ej hoppets morgon mer.
I Tartarens cken, Brder !
Ingen druva blder,
Och mot famnen
Blotta hamnen
Av en Sknhet strcks.
SATIRER, SAGOR, FABLER
OCH
ANDRA SKMTSAMMA
SKRI FTER.
poetiska skrifter
MINA LJEN.
Le rire est bon pour la sant;
Et me moquer des sots entre dans mon rgime.
dorat.
Jag ler o Gudar, Njets Gudar !

Er anblick fder mig p nytt :
I mina tankars kldnad bytt
Frn sorgedok i gldje-skrudar.
Som jorden vid den tnda dag
I solens lnta frgor prlar ;
S frn ett klarnat sinne strlar
Det ljus, som stundom med behag
Vr levnads nakna cken mlar.
Jag ler Fly bort, du drars Hr !
Som dig med sjlvgjord smrta srar ;
Oskra ej med dina trar
Den vers t Ljet helgad r.
Fly, att av dagens ljus frgten
I skrevors natt bland uvar bo ;
Och vga ej, med dina lten
Att stra mina kvdens ro !
En Fakirs rygg, som kedjan bjer ;

Ett trfullt gas mrka grop,
Vars blick en avgrunds fruktan rjer
En panna som bekymret pljer ;
Din bleka hy, ditt klagorop :
r det den syn, som frnjer
En Gud, s ndig och s m ?
Nej, grymme ! i en mjltsjuk drm
Du dig en Gud ur hjrnan skapar,
Som dina egna lyten apar.
113
kellgren
Han, som i vrens blomma ler,

Och uti vstans ktar andas,
Och uti druvans nektar blandas,
Och genom solens blickar ser ;
Vars rst Glicere p harpan spelar
Och Han, som eld och stma delar
t varje kyss som hon mig ger.
Vad ? Skulle Han till tack begra
En kalk av mina trars od ?
Han sjlv, s lycklig, och s god,
Gr mnskors lidande hans ra ?
Begr hans altar grt och blod ?
Mitt brst frbannar denna lra.
Glicere ! skn r du ; himmelskt skn !

Roslin frgves duken breder,
Och LArcheveque fr konstens heder
Ej vgar ett s farligt rn.
Glicere ! men n ett enda fattas,
Det utgr sjlen av din prakt :
Av gat du gudomlig skattas,
Men hjrtat har ej ngot sagt.
Ditt lov frn alla lppar yter :
Vad glans, behag, och smak, och skick !
Du ler ! I samma gonblick
Vrt lov i krlek sig frbyter.
Sg, Bubo ! vilken frmns-rtt

Ditt vsen ver djurens hjer ?
Jag har frnuft Det sges ltt :
Men mnn det lika ltt sig rjer ?
Du sover, ter och blir mtt ;
Du rres, lider, lskar, hatar,
114
poetiska skrifter
Du trr, njuter, leds och ratar :

I ett s upphjt tnkestt
Knn, sger du, min Guda-tt.
Vem delar mina restoder ?
Jag, svarar Apan, jag, din broder
Frr skulle du med skl bermt

Ditt tungoml, din konst att stoja ;
Men ack ! vi har man s frdmt
Gjort mnska ur en Papegoja.
Ett skl av heligare makt

Du snart fr vra gon stller :
Har icke sjlva Skriften sagt
Att du i vlde, som i prakt,
Mer n den stumma fnad gller
Som hon din spira underlagt
Men nr det svultna Lejon slukar
Ditt majestt med hull och hr,
Mnn ej din nd fr vida gr,
Och det fr mycken frihet brukar ?
Din arga hund, din ilskna tjur,
Och ugan p din Kungansa,
Lr dessa ofrskmda djur
Sin Bibel litet bttre lsa :
Vad annars gagnar ett befl,
Som ej den minsta jordmask lyder ?
Nej ; hr av mig det enda skl,
Som mnskans hgre vlde tyder :
Du ler ; du ensam ler, min vn,
Uti Naturens vida rike ;
I annat allt du djurens like,
Frn dem av Ljet knns igen.
115
kellgren
Se dessa folk, s vida skilda

Frn oss till skapnad, bruk och ort,
Och sg nr du dem kallar vilda,
Vad detta skllsord billigt gjort ?
Mnn brist p Prster, som frfra ;
P Lkare, som tyst frgra ;
P Domare, som vrnga lag ;
P Konungar, som Folk frtrycka ;
P Smickrare som laster smycka ;
P usla Rimmare som jag ;
P Spelhus, Nummerlotterier,
Spektakler, Baler, Slottskanslier,
Gillstugor, Lasaretter ? Nej :
Helt visst i deras grova seder
Rjs mnskan med lngt strre heder ;
Men se de skratta nstan ej.
En trgvxt rt p jordens yta

Var visdom frr ; s r den nu.
Dock kan ett Grekland billigt skryta :
(M icke Sverige det frtryta !)
Dess Visas antal steg till sju.
En bland dem sgs ha alltid skrattat
t vad som hnt, t dygd och brott.
En annan ter gat mattat
Att grta ver ont och gott.
Om en av mina vnner frgar,
Vem mest av dessa prisas m,
Jag ppenhjrtigt svara vgar :
De voro narrar bda tv.
Allt har sin tid ; men drar strida
Mot ordning, tid och skick och allt ;
Vad mnskligt r, br mnskan lida :
116
poetiska skrifter
Naturen grt och skratt befallt.

Det r ett fel, att ljet hmma
Nr man s mycket ljligt ser ;
Det r ett brott att gat dmma
Nr mnsklighet om trar ber.
Ve den barbar, fr knslan dd,
Som famnen fr en broder sluter ;
Som icke rrs vid uslas nd,
Och d han delar dem sitt brd,
Av vllust icke trar gjuter !
Men Vren fljer Vintrens spr.

Ej Bores vld bestndigt rr
Att fltets prydda ban frda ;
Zeren stundom skalkas fr,
Och hjrtat skulle snart frblda
Av egna och vid andras sr,
Om Ljet ej en balsam gde
Som kunde lindra vra kval,
Och om ej drars runda tal
De olycksfullas vervgde.
Kom d, du Ljens kvicka tropp !

Flj mig i alla livets skiften
Och lr mig ta ett glttigt hopp
P brdden av den mrka griften !
Lt edra vingar yktigt svva
Omkring mitt bord, min sng, min bok ;
Lt dumhet fr er gissel bva ;
Men sken vl ert utbrott kvva
I sllskap med en hgborn tok.
Vi kan jag ej tillfyllest bva
Att bland de stora vara klok ?
117
kellgren
Vem skall jag frst mitt lje sknka ?

Jo, rans folk br ra ske.
Det vore brdens rtter krnka,
Att ej de Hga frst bele.
Ack ! nr jag deras liv beskdar,
S fullt av laster, prakt och tvng ;
Den glans, som ingen vrma bdar,
Och yrslan vid Sireners sng ;
Det stoj, som endast rat fyller,
D sjlen tom och hungrig r ;
Det glitter, livets skal frgyller,
D masken sjlva krnan tr ;
Den goda ton, som mera gller
n vett och dygd och skicklighet ;
Det falskhets gift, som oskuld fller
Med en belevad nedrighet ;
De nycker, som frtjnsten dma,
Som blindvis lasta och bermma,
Och slutas med ett : vare sagt ;
Den trldom hos en verherre
Som dubbelt hmnas p de smrre ;
Det nit fr egen vinst och makt,
Som sljer Fosterlandets lycka
Mot rtt att i sin mn frtrycka,
Och sig med band och stjrnor smycka,
Och dunsta muscus och frakt ;
Den svarta list, de djupa rnker,
Som dljas under vnskaps larv ;
Den skyddnings-blick en Midas snker
Till dem, som snillet ftt i arv
Nr jag hos Er, I Lyckans sner !
S mycket argt och uselt ser ;
118
poetiska skrifter
Jag all er brist och drskap rner

Och utav harm och mkan ler.
I Levi barn ! tan intet illa,

Om jag t eder skratta trs.
I mn ju njas att frvilla
Det folk, som rikta kan er brs ;
Men jag, ty vrr ! som intet ger,
Varav man tionde kan f,
Vad jag i fvisk blindhet sger,
M ljusens barn ej akta p.
Jag m ju le, nr I prediken
Om denna snda vrlds frakt,
Och likafullt med allo makt
Fr gunst och vinst och vllust ken.
Er vrd, att vra sjlar sva
Med hopp om evig himla-ro,
Och jorden till er sjlve rva,
Och sjlve njuta, d vi tro ;
Ert helga hat, vars vreda vgor
Ej nnsin stillas i er sjl ;
Ert Kristna nit, att fr vrt vl
Oss skra genom blod och lgor ;
Och allt det andeliga grl,
Som plr en pbels lttro gcka :
Allt m ju med frdubblat skl
Till lje mer n vrede vcka.
t er, t er, I tidens Lrde !

Jag ofta hjrtligt skrattat har ;
t edra frgor utan vrde
Och edra meningslsa svar ;
Ert raseri att allt frklara,
119
kellgren
Evad som hnt och aldrig hnt ;

Er blinda vrdnad, att frsvara
Vad lderdomen tnkt frvnt ;
Er konst, att ver hrstrn kiva,
Och skriva, skriva, skriva, skriva,
I kors och tvrs och med och mot ;
Att knna noga jordens klot,
Och vilken vg dess rullning tager,
Men ej den kraft som hjrtat drager,
Och ej dess brist, och ej dess bot.
Vad mera ljligt, n er mda
Att hr ert liv i brist frda
Fr rans liv i Minnets sal ?
Men vem kan rkna stjrnors tal
Och all den lrda drskaps grda ?
Om du med Voltaires dubbla liv
Och Voltaires skicklighet att gcka,
Ej gde annat tidsfrdriv ;
S skulle mdan dock frskrcka,
Och dina dar frlitet rcka,
Att teckna upp en litanie
Av allt det lrda vurmeri
Som visa hjrnor klckt och klcka.
Du Poetastrers magra kn,

Som lrt, till dina synders ln
Och vra synders ln, att rimma,
t dig jag skrattat mngen timma !
Skryt icke Grekland ! skryt ej mer
Av din gudomliga Homer,
Sen Sverige i sitt skte ger
Den honom vida vervger.
Den gamle i sin Iliad
120
poetiska skrifter
Blott d och d man nicka funnit,

D vr den hjd i konsten hunnit
Att snarka i var enda rad.
Skryt ej utav din Sapfos snger,
Som strtat sig p Leukas bank ;
Den Svenska var ju tusen gnger
Mer ful och mera lskogskrank.
Om Aeschyls rst de Grekers ra
Med sdan styrka kunnat rra
Att deras fruar missfall ftt,
Och deras barn av skrmsel dtt,
Br det vr undran mindre gra :
Vem blir ej snart i sjltg bragt
Att Trskets Dramaturger hra ?
D Aeschyl slog med skans makt,
De med narkotiskt gift frgra. *
Vi har jag ej, o Pope ! din hand,
Att i en Dunciad betvla
Den mngd Scriblerer i vrt Land,
Som med Apollos lager prla ?
* I ldre versioner av dikten ingick hr ett angrepp p Bellman. Den fljande

strofen ternns i en egenhndig handskrift, sannolikt frn 1779. Om ldre
versioner av dikten se vidare kommentaren. Utg. anm.
Anakreon, var r ditt lov ?

En annan rvat har din lyra,
Som kvick i fylleriets yra,
Frtjusa lrt Priapi hov ;
Som lik i otukt med Krysipper,
Och lika rik p vittra fl,
Ur Svenska krogars Aganipper
Sin dra fyllt med dubbelt l :
Hans Muser sig p Spinnhus nra,
Hans Gratier ligga under kur,
Och uti Platskans Jungfrubur
Han KrleksGudens sprk ftt lra.
121
kellgren
Och du, de skna drars slkte !

Ack ! skulle jag ej le t dig ?
Dig, som en ndig Himmel vckte,
Att mot bekymret fra krig.
Vrt kn, som vant vid plumpa seder
Dig fr sitt fall beskylla plr,
Dock mste medge till din heder,
Att du vr fot till Avgrund leder
S ljuvlig vg, som mjligt r.
Allt vad du tnker, vad du sger,
Din svaga dygd och tcka brott,
Allt r s lckert och s smtt ;
Allt till vrt lje ansprk ger.
Hur kunde ur s bitter ton
En Boileau mot din ra kvda ?
Jo vet, till trst, att en kalkon
Gav honom fulla skl att smda.*
Ditt djupa vett, din skra smak
Att om den benigaste sak
Uti parurens hgml dma ;
Din konst att under blomster gmma
Ditt avundsfulla hjrtas svall ;
Att genom om och men bermma,
Och utan krlek synas mma
Och under brnad synas kall ;
Ditt yra skmt, ditt kvicka joller,
Dr du ej sjlv din mening vet ;
Ditt svek, din sta trolshet,
Som sllan vr frtvivlan vller ;
Och dina nyckers yktighet ;
Din list, som rder ver styrkan,
* Ls anekdoten hrom hos Helvetius.
122
poetiska skrifter
Som gr din herre till din trl :

Ack vad orkneliga skl,
Till lov och lje, hat och dyrkan !
Men du, vars hand, s djrv och svag,

Med hgmod andras drskap risar ;
Mnn du vl sjlv, min lilla Jag !
Mnn du vl sjlv vid sannings dag,
En mindre ljlig skapnad visar ?
Trd fram uti ditt samvets ljus,
Och se hur hgt din vishet gller,
D, frmling i ditt egit hus,
Du andras fel i dagen stller.
Sg, vilken dig med blindhet slog,
D du till lycka och till heder
Den Helikonska vgen tog,
Som gent till Hospitalet leder ?
Vad usel smak, vad mager spis
Att sig med lagrens barkbrd fda,
D Siffrans barn p Krsers vis
Sin dumma kropp i vllust gda ?
Tror du vid Polens platta bygd*
Att ngon ln t snillet mnas,
Dr blott din farfars farfars dygd
Har rtt att fr din egen nmnas ?
Hll upp ! Jag nog min drskap ser ;

Jag, som en ann, t svaghet skattar,
Och, d jag hgt t andra skrattar,
Jag t mig sjlv i tysthet ler.
* Det r bekant, att Jorden r platt vid Polerne.
123
kellgren
JORDENS SKAPELSE.
Det r en sats, vars spr man nna lr

I alla ldrar, alla lnder,
Att mnskan, sdan som hon r,
Med sina kval och brott och villor och begr,
Kan aldrig kommit fram ur ngra goda hnder ;
Allt r frvnt p detta usla klot.
S r och blir vr gamla klagovisa ;
Men hur det blivit stllt upp s galen fot,
Det vill jag nu enfaldeligen visa :
Dock lmnas var och en, p skickligare stt
Att denna hemlighet frklara.
Jag r ej Teolog jag vgar ej frsvara,
Att det r jag som alltid ger rtt.
Sen Jofur hade skapt de mnga Vrldars skara,

Som hit och dit i rymden fara,
Frutan irring, om varann,
Han sg upp sitt verk ; och fann det i sitt tycke
Ett s fullkomligt msterstycke,
Som ngot skapat verk fullkomligt vara kan :
Ty medan Jofur sjlv r ensam och allena
Ondligt stor och vis och sll till sin natur ;
S fljer, att vart kreatur
I sina gvor skall frena
En brist, en ndlighet, en grns,
Varav ett skapat ting frn sjlva Skaparn knns.
S, med de varelser till antal utan nda,
Som Jofurs hand kring alla vrldar stt,
Det annorleds ej kunde hnda,
n att de ftt,
124
poetiska skrifter
En inskrnkt lott
Av vist och gott.
Men mrk, hur vl Naturens Far frsttt
Att brist och gvor sammanstlla,
D med ett ringa sllhets mtt
De voro dock fullkomligt slla ;
Ty vara sll, det r att vara njd.
De voro det ; de skte ej att vinna
En lycka till frbuden hjd,
Som dem omjligt var att hinna.
Men med frstndet var ej s :
Vid knslan av dess brist, de knde sin frmga
Att vida strre kunskap n ;
Och av en gnista ljus blev snart en vidgad lga.
Allt skickat var s visligt och s vl :

Vem undrar d om Jupiter fann skl
Att sig i sina verk frnja.
Och kanske var det nog att vrdet drav rja,
Nr Mstarn sjlv dess duglighet frfor ;
Ty Gud frlte mig jag tror
(Fast alla Granskare i vrlden drt skratta)
Att ingen skrare kan skatta
Vad pris ett prisvrt stycke br,
n den som sjlv har haft besvr
Och skicklighet att det frfatta.
Men som det klparns vana r
Att hemlighetens skygd fr sina verk begra,
D snillet dremot ej nnsin frukta plr
Att mitt p dagen ska ra ;
Lt Jofur straxt sin Hrold budskap bra,
Det alla Gudars hr, av all slags kn och rang,
Vid pukors och trumpeters klang
125
kellgren
I Rdet skulle sammantrda

Att rum som Domare beklda.
Dem uppdrogs nu fullkomlig rtt,
Att Skapelsen med strnghet nagelfara
Och yttra sig om, hur och p vad stt
Det eller det bort annorlunda vara.
Nr nu, med mycken stt och prakt

Den Himmelska Areopagen
Var samlad p bestmda dagen,
Att vrldens byggnad ta i akt ;
Blev var och en s hgt betagen
Utav den vishet och den makt
Som detta stora verket rjde,
Att man en allmn rst till Jofurs ra hjde :
Minerva sjlv blev till frundran vckt ;
Och Venus fann att det var alltfr tckt.
Apollo sgs till Lyran hnryckt hasta,
Och sng, uti en andedrkt,
En Episk Inpromptu, som tjugu Snger rckt
Om Damerna ej ropat : basta !
Och intet ord kritik ? Dri ni er bedrar :
nnu var dr en sm-Gud kvar
Som vntade till slut, att slutligt allt frkasta
Det r ej svrt att gissa vem han var :
Utur hans falska blick ett bittert lje lyste ;
Hans lppar gift, hans hjrta galla hyste ;
Hans panna grlets skrynklor bar
P denna mlning, mina vnner,
Vem r den lycklige som icke Momus knner ?
Nu stod han upp, och sen han vl bermt
Den store Jofurs Verk, och sen han vl besannat
Vad Gudardet drom dmt,
126
poetiska skrifter
S fann han dock, att ett och annat

Var liksom fel, och ngot liksom glmt.
Man kunde, till exempel, sga,
Att det bort mera glans, det mera fasthet ga,
Den stjrnan torde bst ha kunnat st s dr !
Och den Planeten g s hr !
n tycktes vissa klot frvida vara skilda,
n vissa st varann frnr ;
Och sen, att varje glob till rundad skapnad bilda ;
Och ingen till kvadrat, till sexkant, ttakant
Och s bortt det var, om man skall sga sant,
S fattigt och s likadant.
Men vad som i hans smak frnmsta felet rjde,
Det var den lag som Zevs t alla vsen gett :
Att med sin lycka vara njde,
Och ska blott frkovring i sitt vett.
Kort sagt : av Momi ord att dma,
Var, nr omsider allt gick kring,
Ej mera vrigt ngon ting
Av hela Skapelsen som dugde att bermma.
Vl ! sade Jofur, ngot trtt,

Och kanske ven ngot sttt
Av drens kitslighet att klandra
(En Auktor som r Gud r Auktor som vi andra)
N vl ! var frsta Auktorns svar ;
I sanning gr det mig ett nje
Att Momus i min konst s mycken insikt har :
Se hr d, fortfor han med lje,
Tag detta mne som r kvar,
Och skapa sjlv, bst du r karl.
Men menar ni den narren kunde nna,
Att det ett gckeri av Himlens Herre var ?
127
kellgren
Nej, uti alla vrldens dar

Var Dumhet verddets far ;
Och utan att sig mer besinna,
Tog Momus Jofur p dess ord,
Och smorde hop vad d ? vr Jord.
Nu ser ni vl, om er behagar,

Det Momus-Skapare sig fga hgad fann
Att flja samma byggningslagar
Som Jofur-Skapare tog an.
Ocks nr han befallt oss, usla krk, att hyra
Ett hem, som mest bestod av knar och av hav ;
Han oss den sluga regeln gav,
Varefter vi vr levnad skulle styra :
Att vara njde med vrt vett,
Och ska blott frkovring i vr lycka.
Straxt var ett allmnt krig berett,
Som dolt och uppenbart man sedan hrja sett ;
Straxt lrde avund oss frtycka
Varandras lott, den lott, som jmlikheten bd ;
D sg man svrdet jorden stycka,
En stark den svagare frtrycka ;
Och en Tyrann bli fdd av millioners brd ;
D sg man Resarne till Gudar sig frhva,
Och Dvrgarne, med heligt gyckleri,
Frn Altaret till Tronen strva ;
Och vra bojors lnk vid Himlen fstad bli ;
D sgs, vid Fanatismens skri,
Det trampade Frnuftet bva,
Och anse fr ett brott att icke tankan kvva ;
D spriddes ver allt den natt av barbari,
Vari nnu de ddelige svva.
128
poetiska skrifter
Nr Jofur nu beskda ck
Ett s frvirrat Jordens skick,
Och huru allt var snkt i laster och elnde ;
Han grym och vred sin ska tnde
Och svor att i ett gonblick
Frstra ett s brottsligt nste.
Men nr han ock sitt ga fste
P all den drskaps mngd som mnniskan begick ;
Och sg det ingen ting som hennes gldje nrde ;
Det ingen ting som hennes sjl frtrde ;
Och hennes stolta mod, och hennes djrva hopp,
Och hennes korta levnadslopp,
Och hennes drmmars ras som vishets namn begrde :
Blev Jofur snart till mkans lje bragt,
Och sade : Usla krk ! det skulle litet bta
Att va ut p er min makt :
Frtjnte av min hmnd, men mer av mitt frakt,
Jag fr er drskap skull vill edra brott frlta :
M d er Danvik grna st
S lnge som den kan. Han slt och jag ocks.
129
kellgren
Man ger ej snille fr det man r galen.

SKALDESTYCKE,
Insnt till Sllskapet : Pro Sensu Communi
d. 1 Sept. 1787.
Jag medger det Helt visst blev mngen stor mans del
Att snava ngot fjt, att mrkna vissa stunder.
Allt ytterligt r stllt p grnsen av ett fel :
Ju hgre bergets spets, dess brantare drunder.
Knn faran, ddlige ! av Snillets himlaln.

Nyss Gud, nu ter mask, vad snkte dig ? En svindel.
Den stora spnnings-kraft, som lyft dig, Snillets son !
Vad r han ? Blott ett hr, blott trden av en spindel.
Han, som sin ra stdd p tjugu sekler ser,

Som hgst bland Skalderne i evigt lov regerar,
Visst slumrar han ibland, vr goda Far, Homer :
Horatii egna ord Frlt jag blott citerar.
Dr nst, o Edens Skald ! str du vid Snillets tron

Men Ddens avlelse av Syndens hor med Satan !
Men .. Himlens kanonad !.. r detta Skaldens ton ?
Ej skrlet mera likt, av ngon full p gatan ?
Blev d frvillelsen allena Skaldens lott ?

r drskap blott en frukt i Vitterhetens rike ?
Nej, Vishet, Vishet sjlv r stngd av krets och mtt ;
Stig ver, eller vik och du r fnans like.
Du, som av pplets fall fr Stjrnan lagar fann,

Som mtt Kalkylens djup, och kluvit Ljusets strle !
130
poetiska skrifter
Ocks red du en gng till Bedlam, store man !

Frn Apokalypsis upp en musblack fle.
Och du, som mnniskan det stora budord sknkt :

Att blott i Tvivlets spr till sanningarne vandra !
Du glmmer det och strax bland Virvlar, ofrtnkt,
Du famlar yr och blind, som Mesmer, och vi andra.
Men fast man ngon gng i Solen ckar sg,

Blir Mnen likafullt, med sina ckar, Mne.
Fast Newton sjlv en dag i Andefeber lg,
Blir Swedenborg nd helt rtt och sltt en fne.
I, narrar utan smak, som Gudarasande

Tron eder stora bli med stora Skalders brister !
I, narrar utan vett i Vettenskaperne :
O Swedenborgare ! O Rosencreutzare !
O Drmmars tydare ! O Skatters skare !
Nummer-punkterare, Magnetiserare,
Fysionom- Alkem- Kabbal- och Harmonister !
Er slutsats r frvnd. En klok kan galen bli ;

Den snille r i ett, kan vurma i ett annat :
Men tro att Snillets hjd r hjd av raseri,
Se dri, mina barn, bedran I er frbannat.
Frgves sagt ! N vl, en genvg ppnas er :

Pope puckelryggig var, Homer och Milton blinda.
Att deras likar bli, gott folk ! vad tarvas mer,
n stta puckeln p, och gonen frbinda.
Men lmnom skmtets udd ! Frsvagt dess vapen r,

Nr Lagen ropar hmnd och Religionen blder ;
131
kellgren
Nr Samfunds-lugnet strs, och villan upprtt br

Mot sanningen den arm, som sveket hemligt stder.
D, Skaldm ! rusta dig, d fatta mordets dolk

Och sl den djrvas brst, att rret evigt bliver !
Din knsla vckte dig att bli frnuftets tolk :
G, lyd med vrdighet den kallelse det giver !
O Manhem ! lika nmnt av gammalt mannavett,

Som gammalt mannamod ; o sg, var skall du hamna
Ur dessa villors djup ? Ett r och nnu ett :
Och Blten skall med blygd ett vidstrckt Drhus famna.
Frn drskap r all last : all dygd av ljuset r.

Ett brott mot vettets bud r brott mot Majesttet,
Mot Mnskans majestt, och ditt, Regent ! ty lr,
Dr Fanatismen gr, gr Upproret i fjtet.
Frlt mig sanningen, min Kung ! Frlt den dygd ;

Som hver Skaldens brst, som lyfter fria sjlar,
Som eldad fr ditt lov skall se med lika blygd
Din Spira strckas ut till drar, som till trlar.
Men I, som bindelen p deras gon lagt,

Anfrare ! Vad r den ln I efterleten ?
Jag ser det Ryktbarhet ! allt lyder d din makt
Och dren, dren sjlv vill n oddligheten !
Vlan, den vntar er. Oss vntar i dess famn

Den lagerkrans som mig, den tistel som er krner
Hr det, o Eftervrld ! Jag offrar deras namn
Till tlje fr dig, och dina sners sner !
132
poetiska skrifter
ANMRKNINGAR.
Str. 1.
Det r i allmnhet genom trenne slags fel, som Snillet frlorar
sig : Vanmakt, Yra och Avvikelse. Frfattaren ger exempel av
vardera slaget. Det r Homerus, slumrande, sen han dansat sig
trtt med Gracerna i Olympen ; det r Milton, frvirrad, som
rusar i en frahjord, sen han nederlagt kmpar ; det r Newton,
som vltrar Sisyska stenen, sen hans hand styrt stjrnorne.
( helt visst blev mngen stor mans del,
Att snava ngot fjt, att mrkna vissa stunder.)
Och i Str. 2.
(Knn faran, ddlige ! av Snillets himlaln.)
Man br noga mrka, att Auktor sger mngen, men ej varje ;

faran, men ej fljden. De bedraga sig mycket skamligt, som tro
att frvillelsen r ett villkor fr Snillet. Ty fast man beklagligen
kan rkna en och annan bland store mn, som ngon gng
avvikit frn smak och frnuft, s hava dock andre med lika
sker som dristig fot genomvandrat sin bana. Sdane ro bland
Skalderne : Virgilius, Horatius, Voltaire, Pope ; bland Filosoferne :
Locke, Helvetius, Montesquieu, dAlembert, med ere.
(Den stora spnnings-kraft, som lyft dig, Snillets son !

Vad r han ? Blott ett hr, blott trden av en spindel.)
Huru skulle det ej frdmjuka den lilla mnniskans stora hg-

mod, om hon rtt insg och kunde inse de svaga fjdrar, varav
all dess ra, dess dygd och snille bero, dessa na band emellan
kropp och sjl, materia och tanka, fysik och moral ; dessa band,
som alla knna, men f vgat underska. Man tillstr i allmn-
het, att mat och dryck, att luft och rrelse verka gonskenligen
133
kellgren
p vrt lynne och vra frstndsgvor. Huru mngen stor Auk-

tor har ej skrivit platt, efter en elak matsmltning ? Huru
mngen dum hjrna har ej gnistrat av kvickhet efter ett gott
glas vin ? Den saktmodigaste mnniska har ofta begtt ett
mord i fylleri ? Vad vill det sga ? Jo, att musten av ett visst
vegetabile, svljd i hans mage, ingngen i mjlksaften, drifrn
i blodet, drifrn Gud vet vart, har givit honom en tanka, som
han aldrig frut haft, vckt ett begr som han nykter skulle
fasat vid, och lyftat dolken i den frommes hand. Det terstr
oss nnu en ny Vettenskap att utreda : det r en Lkarekonst fr
Sjlen. Den namnkunnige Camus r den enda som skrivit i det-
ta mne. Han omtalar en man, ganska dum i sin ungdom, som
efter ett starkt fall, blev en av de yppersta Snillen i sitt tidevarv.
Pven Clemens VII hade att tacka en blessyr i huvudet fr sitt
frunderliga minne. nnu ro ej Kirurgien och Medicin allt
vad de kunna och bra bliva. Nr de en gng frm att strcka
sin hjlp ven till den moraliska och intellektuella mnniskan,
vad nytt ljus skall ej uppg fr Filoso och Lagstiftning ! Och
varfre ej hoppas det ? nnu en gng : om en viss grad av
knslighet utgr grunden icke allenast till vrt snille :
La sensibilit fait tout ntre genie ;
utan ock till vrt lynne, vra seder och dygder ; om denna kns-
lighet beror av organernes byggnad, av blodets beskaffenhet
och omlopp, av vtskornes brist eller ymnoghet, av brernes
spnstighet eller slapphet, med ett ord, av hlsan ; och om hl-
san kan frbttras genom god diet och medikamenters bruk :
vem kan d tvivla att den dag br komma, d man lika vl fr-
str att fra en regime fr hjrnan och hjrtat, som fr magen
och brstet, att bota elak smak som att bota elak syn, lastbara
bjelser, som sura uppstigningar, Dumsot som Tvinsot, Grym-
het som Feber ; att ligga i kur fr Sekteriskt som fr Veneriskt,
sticka Swedenborgianism som man sticker Starren, laxera fr
134
poetiska skrifter
konfusion som man laxerar fr obstruktion, och att ta sig upp

till snille och dygd.
Str. 3.
(Visst slumrar han ibland, vr goda Far Homer.)
Ingen r vrd att beundra en stor man, som ej ven frstr att
knna dess fel. Oaktat allt vad Pedantskan Dacier och alla
lderdomens vriga blinda Avgudadyrkare s ofta upprepat till
Homeri frsvar, kan han dock aldrig bland Lsare av sund smak
befrias frn den frebrelse, att fga ngon Skald fallit mera
lgt ifrn en strre hjd. Det m vara eller icke, ett fel av hans
tid, av den rhet i seder och brist p upplysning, som hrskade
hos hans landsmn ; s blir det dock alltid lika sttande och
osmakligt, att se hans Gudar handla som drhushjon, och hans
Hjltar som Kannibaler ; lika litet vrt beundran och n mindre
efterfljd, att den ljungande Jupiter i en Gudafrsamling hotar
Juno med stryk ; att den tappra Mars, sen han r srad av Diome-
des, ger sig att skrika som 10 000 man, utan att gra s mycket som
en, s vida han i stllet att hugga Grekerne i stycken, frdriver sin
tid med att jmra sig fr Jupiter. Horatius var en man att knna
Homerus i sin styrka och sin svaghet. Han bermmer ej, han
frsvarar ej, han apar ej hans fel, icke en gng att han ursktar
dem. Nej, det smrtar, det frargar honom, att se ett s lysande
Snille d och d frdunklas : Indignor, quandoque bonus dormi-
tat Homerus.
Str. 4.
(Men. . Ddens avlelse av Syndens hor med Satan !
Men. . Himlens kanonad. . !)
Man kunde gra en mycket lng frteckning p de drskaper
att mkas t, de orimligheter att frvnas av, de otckheter att
vmjas vid, varmed Miltons Paradis verallt r uppfyllt. Satan
som bygger mitt i Helvete en Sal med Koppar-Kolonner av Dorisk
135
kellgren
ordning, fr att rdplga med Djvlarne ; de stora Djvlarne som

frbyta sig till Dvrgar fr att ge mera rum ; Synden som fdes ur
vnstra sidan av Satans huvud ; Dden, en son av Synden med
Satan, som vldtar sin mor, varav fdas en otalig hop ormar och
andra missfoster, som med tjutande och skllande krypa in och ut i
hennes inlvor ; Djvlarne som roa sig p Flegethons strnder att
leka Carroussel, spela p harpa och disputera om Nden ; Satan som
emedlertid reser igenom tomhetens ondeliga rymder, och nner en
stor brygga vara lagd ver Kaos ; Djvlarne som betjna sig av krut
och kanoner vid striden i Himmelen ; nglar som klyvas mitt i tu
med ett sabelhugg, frlora mycken blod, men vxa ter tillsammans ;
Dden, som slr med sin petricerande klubba p det kalla och det
torra, som med det varma och vta, bliva fyra tappre Generaler fr
var sin Arm atomer Allt detta lr givit Frfattaren och varje
sund lsare samma rtt att tvivla om Poetens nykterhet, d han
skrev dessa besynnerliga saker, som hans hga, sanna, maje-
sttliga sknheter, framfr allt hans mlning av Evas krlek och
Paradisets lycksalighet, giva skl att tvivla, det ngon Skald p
jorden uppntt styrkan av hans snille Jag fr tillgga en
anmrkning, av mycken vikt och nytta fr Herrar Poeter av nya
Sekten, vilka ofrmgne att strcka sig till det hga i Miltons
bildning, tro sig hava ersatt det med det mrka i sin stil. De
knna ej denne Skald, om de hruti tro sig hava lnat honom
till mnster. Milton r verallt klar och begriplig, verallt hans
verser rena och ytande, inga barbarismer, inga amphibolo-
gier, ingen gallimatias i uttryck, inga nya ord utan smak och
behov. I allt vad som ankommer p Grammatikans vrngning
och sprkets rbrkande, kunna desse Herrar fgna sig t den
ran, att vara sina egna originaler.
Str. 5.
(Blev d frvillelsen allena Skaldens lott ?
Nej Vishet, Vishet sjlv r stngd av krets och mtt.)
136
poetiska skrifter
Frfattaren synes hr nyttja namnet Skald i sin vidstrcktaste

encyclopedique bemrkelse, d drmed frsts det bildande
Snillet i all slags sknhet, bilderne mge uttryckas genom linjer
eller ljud ; desse artikuleras eller ej. I sanning om Mlaren,
Kompositren och Poeten, i den allmnna frdomen, plga anses
fr, snart sagt, fdde drar, s mste vl drtill en anledning
givas av de oftare exempel man nner av deras utsvvningar.
Orsaken r ock naturlig. Lyftad av knslan p inbildningens
vingar, till Diktens vrld, medfr Skalden det strnga frnuftet
blott som varnare i sitt spr, ej som ledare av sin ykt. Vad
under, om han ofta icke hr dess bud, icke lyder dess band?
Visheten dremot, det vill sga p detta stlle, det forskande Snil-
let i all slags sanning, som alltid med jmna och skra steg br
flja frnuftets fjt, inom verklighetens krets ; ett sdant snille
kan ej fela genom ytterlighet av sin kraft, utan sker sdant,
antingen d det avviker ifrn sin vg, d det forskar i Chimren
och s frklaras Apokalypsen ; eller ombyter ledsagare, lter
bildningen ska sanning och s pnnas Virvlarne.
Str. 6.
(Du, som av pplets fall fr Stjrnan lagar fann,
Som mtt Kalkylens djup, och kluvit Ljusets strle !)
Attraktions-lran, Fluktions-kalkylen och en skrare Optik, stdd

p upptckten av Ljusets natur och delbarhet, ro de trenne
stora skatter som Newton sknkt Vetenskaperne. Detta visa, mk-
tiga, geometriska Snille gr en gng utom sin bana ; och New-
ton nnes icke mer. Jag tror att Frfattaren, lika litet som jag, lr
hava lst hans Kommentarier ver Johannis Uppenbarelse, eller
nnsin mnar lsa dem. Det r en skyldighet t sanningen, att
upptcka ven en stor mans blygd, men t vrdnaden fr hans
minne, att ej fsta drp en nykens blick. Newtons fel r ej, att
hava illa frklarat en mystisk bok ; men att hava frklarat den.
137
kellgren
(..... upp en musblack fle.)
Auktors skmt ver Miltons rus och Newtons ritt, torde falla
ngot strvt fr nare ron. Det r helt och hllit i Engelsk
smak, ssom det hves om tvenne Engelsmn Man ser ej rtt
vl, varfre Newton bestiger den blacka hsten, d tre andra
voro att tillg ; men det skulle en vara.
Str. 7.
( Tvivlets Virvlar Mesmer och vi andra.)
Cartesii Geometri och Logik ro msterstycken : den frra danade

Newton, den senare vckte Locke. Det r i sin bekanta Methodus
som han givit sin viktiga lra om Tvivlet : att icke dma frr n
man prvat, icke tro frr n man underskt, icke kuvas av
ngons myndighet. Denna lra r s simpel, denna vg till san-
ningen s tydeligen den enda, att man ej begriper, det Fi-
losoferne ngon tid kunnat glmma eller frkasta den. Cartesii
frtjnst, ssom alla stora Snillens, r mindre, att hava upptckt
en alldeles ny sanning, n att hava givit en halvknd, men fr-
summad, den grad av ljus, den kraft till vertygelse, den stt
till fruktsamhet, som gr att man anses fr uppnnare drav.
Huru kunde han vl sedan s pltsligen glmma vad han s
strngt hade freskrivit ; och dikta ur sin hjrna ett Fysiskt Sys-
tem av s ringa grund, att han sjlv ndgades kalla det sin
Roman om Naturen ? Alla sunda Naturkunniga hava ock ansett
det fr sdant, och det saknades endast, att en Somnambul i
vra dagar, en piga i Strasbourg, skulle se hans Virvlar och hans
rfade materia helt tydeligen i smnen. Den nya teorien om
Animaliska Magnetismen, i fall man s m kalla vad som saknar
alla principer, vad som ger s litet frhllande till sitt namn,
att det lika vl kunnat heta Animaliska Kvadraturen, eller Ani-
maliska Nepotismen: denna Mediko-Metafysiko-Teologiska dr-
skap, uppfunnen av Mesmer, reformerad av Puisegur, och helt
138
poetiska skrifter
nyligen i Sverige amalgamerad med Swedenborgianismen, vem

skulle vl tro, att den rknar sitt ursprung frn den tvivlande
Filosofen, och att Cartesius fdde Mesmer ? Imedlertid nnes i
den frres Skrifter dessa na korpuskler, begvade med frm-
gan att inyta och verka p en sovandes inbildning, att upp-
vcka aningar om tillkommande hndelser, knslor av frnva-
rande vnners sorg och enders stmplingar, med ere dylika
galenskaper, som givit vr Skald anledning, att jmfra en
gnablicks frvillad Filosof, med en evigt yrande Charlatan.
Str. 8.
(Blir Swedenborg nd helt rtt och sltt en fne.)
Ngon skulle tycka, att detta yttrande r nog hrt om en man,

som ehuru ej berttigad genom stora upptckter att rknas
ibland Snillen, likvl icke varit utan frtjnst mot Vetten-
skaperne. Hans Mineralogiske och Kemiske arbeten intyga i
sanning om en grundlig kunskap. Men d dessa skrifter utgra
s litet mot hans Mystiska arbeten, vilka klda en hel vgg, d
de dessutom mera vittna om minnet av vad han lrt, n om
redigheten av vad han tnkt ; s lrer Skalden, av samma skl
som Newton och Cartesius, oaktat en och annan villfarelse, dock
i allmnhet bra anses fr kloka huvun, icke gjort sig samvete
att stlla Swedenborg p Drlistan, fastn han ngon gng i sin
livstid rkat skriva frnuftigt. Man sger alla dagar : Det var en
man av god hlsa : Det var en ursinnig stackare. Detta hindrar ej,
att den ena kan ngon gng i sin livstid haft en anstt av feber,
den andra d och d en moment lucide (lucidum intervallum).
Str. 9.
(Tron eder stora bli med stora Skalders brister.)
Det r dessa brister, som en anonym frfattare icke illa tycks
hava sammanstllt, d han sger :
139
kellgren
Du, tag av Shakespeare yrslan

Med store Klopstocks orim
Och Gthens konvulsioner
Och Ossians evigt samma.
Huvudsakliga reglorne fr denna nya Epileptiska Poesien ro

fljande : Att lmna sig helt vergiven t en otyglad inbildning,
lik vdret, icke vetandes, varifrn man kommer eller vart man
far Vlja sig ett mne, som man tar avsked av vid Titelbladet
Tro tankan vara hg, nr man ej begriper sig sjlv ; versen
stark nr han sliter rat Frkasta rim och meter ssom fjtt-
rar fr Snillet Skapa nya ord dr de ej behvas, och s barba-
riske som r mjligt. Bland bruklige ord helst nyttja sdane
som ej hava ngon bestmd mening Till obegriplige ord lg-
ga obehrige epiteter Vrnga Svenska Grammatikans ere
hundra rs gamla ordning ; o. s. v. Nr orimmet undantages :
(och
Quand on a perdu la raison,
Pourquoi samuser la rime ?
m man vl frga med Piron), knner jag ej fr denna slags

Vitterhet ngot fullkomligare modell, n Skaldestycket : Dal-
karlarne, dr man ofta nner alla ovannmnde egenskaper p
ett msterligt stt innefattade i en enda vers, t. ex.
Och pljarns pust, Prins, din frgudnings kt skall bliva.
M man frundra sig eller, rttare sagt, icke frundra sig ver
den nra likstmmighet, som nnes mellan vrt Vittra och vrt
Andeliga svrmeri. Nr man lser i vra moderna poemer, om
det hgsta skna och sanna, om Sfrernas harmoni, om den him-
melska kten, om sjlvet vem skulle ej tro sig i Swedenborgs
Andevrld, i det nya Jerusalem, se sfrer av horerier utyta frn
mnniskans egenhet, som uppkommer av ktenskapet mellan det
onda och osanna ? Det r sledes ganska skert att smak och
140
poetiska skrifter
frnuft, falsk smak och villor, ro alldeles det samma, endast

tskilde till sitt freml, och bdas gemensamma fel att avvika
frn ordens bokstavsmening, h. e. ej frst vad man sger. Jag gil-
lar mycket vr Auktor som, s vl i denna strof som hela poe-
met igenom, stllt dessa drskaper tillsammans.
(I, Narrar utan vett i Vettenskaperne.)
Frfattaren, som hitintills lett sitt Poem i regelbundna strofer

av 4 vers vardera, har, vid framkallandet av dessa narrar, funnit
sig s ptrngd av hela skocken som velat in, att han sett sig
ndsakad, mot allt skick och ordning, bryta harmonien, fr-
drva metern och utvidga denna strof till hela 7 rader, fr att
lmna alla rum, och gra var man rtt. De tyckas icke dess-
mindre vara tmligen vl sammanpackade. Vem skulle icke tro,
d man ser denna frsamling, att Scenen vore yttad nda
lngst tillbaka i barbariets tidevarv ?
(O Swedenborgare ! )
Dessa de ursinnigaste av alla jordens fantaster, frtjna rtt vl

att anfra bandet. Alla andra Svrmare plga dock rasa med en
viss ordning, plga dock hrma en viss slutkonst, och draga
mer och mindre rimliga fljder av orimliga principer. Men
desse ga en sig ensamt tillhrig gva, att oskiljakteligen frena
den Grammatikaliska oredan med den Logiska, ordens mrker
med meningarnes. Tvenne fraser bredevid varandra i Sweden-
borgske skrifterne hava lika s litet gemenskap, som om de
tskildes av hundra sidor, som om de sades av tv personer, av
vilka den ena ej hrt vad den andra talat. r det en gva av
naturen ? eller r det en konst fr att undvika motsgelse ? De
kunna sannerligen vara vertygade, att ingen vettig man skall
besvra sig med deras vederlggning. Vilken skulle vl raison-
nera med den, som har stllt sig utom kretsen av allt raisonne-
ment ? Man kan bota en ledvridning, lra barnet att g ; men
141
kellgren
vad vill man gra med dem som ben och ftter ro avhuggne ?
Om man sade er : att det eviga vitas fyrkant har uppvckt hos det
svarta ett trekantigt Ddsliv, vilket ddsliv i kretsligt uppstigande
djup, genom enhetens mngfaldighet alstrat en Livsdd frn lukt till
smak och frn smak till lukt ; att som sledes ddslivet ej annat r, n
det fyrkantigas lukt i vitnande till svart, ej heller livsdden annat n
det trekantigas smak i svartnande till vitt ; s fljer att som fyrkan-
ten frhller sig till trekanten, s frhller sig ock ddslivet till livs-
dden, och tvrtom ; eller ock, som r det samma, att ddslivet r i
livsdden ssom fyrkanten i trekanten. Hrav kommer att i Frasen
kallas Svart fr vitt, och Vitt fr svart. Vad ville Ni svara p
dessa saker ? Jag ser ej att Ni kan neka dem Det r Sweden-
borgs System. Utan skmt. Ord frn ord. Ni tvivlar drp ?
Se hr ett kort utdrag av det nyaste bland hans Arbeten som
hedrat vr Bokpress. Ls och jmfr. Det r Utkast om kten-
skaps-njen, Tryckt i Stockholm hos Anders J. Nordstrm, r Sjut-
ton Hundrade ttatio Sju.
Man nner dr : Att s mycket mnniskan r i Helvetet, s
mycket r hon ej i Himmelen, p. 3. Att mnniskan har s
mycket Himmelen i sig, som hon r i ktenskaps-krlek, p. 27.
Att mnniskan r Himmel i minsta form, p. 10. Att Liv-
modren svarar emot den tredje eller innersta Himmelens form,
p. 11. Att frn Horhusen i Helvetet utdunstar en stank, som
retar till uppkastning, p. 14. Att av Herren r det goda, men
hos mnniskan det sanna, p. 6. Att mannen r skapad att fre-
stlla det Sannas frstnd, och kvinnan det Godas tillgivenhet ;
fljakteligen mannen att vara Sant, och kvinnan att vara Gott,
ibid. Att Andelig krlek r Guds belte ; men Himmelsk kr-
lek Guds liknelse, pag. 10. Att alla de lemmar, som ro tvfal-
diga hos mnniskan, hnfra sig till det Goda och Sanna ; den
lemmen som r t hger, till det Goda, och den t vnster, till
det Sanna, p. 9. Att allt i Himmelen och hela vrlden bestr
av Tv ; att drav uppkommer Ett, d det Goda r i det Sanna
142
poetiska skrifter
och det Sanna i det Goda, s att det Sanna r det Godas, och
det Goda det Sannas ; varigenom det ena erknner det andra
ssom sitt inbrdes och gensvarande ; eller ssom sitt verkande
till det motverkande, eller tvrtom (s att liksom det ena
erknner det andra, s erknner det andra det ena) p. 35. Att
nglarne sga sig ga en bestndig frmga, och efter fre-
ningen knna ingen trtthet, n mindre ledsnad ; d de vilja,
knna de ingen brist p frnjande krafter, varfrutan krleken
skulle vara som en tillstngd dra, p. 23. Att horerier ro mer
och mindre helvetiska ; att Helveterne ro inrttade i svrare och
lindrigare, i strre och mindre ; att sdane som haft fgnad uti
att violera hustrur, ro uti s kallade Asluktande helveter ; sda-
ne vilkas fgnad besttt i mkrnkning, uti Trckluktande hel-
veter ; och sdane, vars fgnad varit ombyte med horor, uti
Otcke helveter, p. 41.
Av lika gott sammanhang ro de ere versttningar av Swe-
denborgs Arbeten, som nu p en tid ttt efter varannan ut-
kommit ; ibland vilka utmrker sig genom sin tjocklek : Av-
handlingen om nya Jerusalem och dess himmelska Lra, 284 sidor
in 8 :vo och prydd med en vinjett, som frestller den uppgende
Solen eller Swedenborgska Ljuset ; Graven m. m. allt tryckt i
Stockholm hos Anders J. Nordstrm, r Sjutton hundrade ttatio-
sju, och till salu p alla Bokldor. Vad man klokast kan gra,
r vl att le eller mka sig t desse drskaper ; men s br man
ej heller undra, om en nitisk och varm Medborgare skulle anse
dem mera allvarsamt, skulle frvnas att i ett Land, dr en
antagen Lra fordrar helgd och skydd, dr hon verkligen ger
den uti lagens bokstav, som frbjuder att ngon skrift, som rr
Religion, fr tryckas utan fregngen Konsistoriell Censur,
nnu mindre den som vrnger eller frljligar dess sanningar,
likvl se dag ifrn dag, utan ringaste frsyn och likasom i trots
av Regeringens frfattningar och all Politisk ordning, tryckas
och utprnglas det skamlsaste dravel, lika stridande mot ren-
143
kellgren
lrighet, som mot sunt frnuft, mot anstndighet som mot

smak. versttaren av dessa Skrifter tror sig s lngt ifrn att
befara ngot hinder i sitt tilltag, att han lovar oss innan kort 34
Volymer av ren, Svensk, Tryckt Swedenborgianism ; och detta
r nd, som man vl kan tnka, blott en del av den store man-
nens arbeten. Vad likvl drskapen r fruktsam ! vad visheten
r ftalig ! Emanuel Swedenborg skriver 50 Volymer i 4 :to, och
Johan Locke ngra Oktav-band. Vem undrar drp ? Den som
har Sanningar att bevisa, mste stanna sen han bevisat dem.
Men den som ej vet vad han vill sga, kan ej veta nr han sagt
nog. D man begynt utan premisser, kan man ej komma till
ngon slutsats, och s snart en Swedenborg en gng brjat skri-
va, nns intet skl i vrlden, varfre han ngonsin skulle upp-
hra. terstr nu en reektion: man sger att Swedenborg skall
ga anhngare, som icke nd ro alldeles galne ; ja till och med
sdane, hos vilka man nner bde vett och kunskaper. I fall s
vore, varom jag nnu mycket tvivlar, vill jag ska att frklara
ett s besynnerligt fenomen. Frst ser man, och har sett hos
alla falska Religioner, de starkaste huvun hysa en viss svagare
sida fr de andeliga begreppen, handla och tala klokt i alla
naturliga ml, vara skickliga mbetsmn, tappra Krigsmn,
frsiktiga Ministrar ; men rasa i fullt vanvett, d frgan r om
Mahomet, eller Visnou eller Stora Lama. Sedan hnder, att i de
orimmeligaste Troslror lyser hr och dr fram, likasom hn-
delsevis och ofrvarande, en och annan sund tanka, en och
annan god sats. Dessa enda drag anfras av Sectairen, fr att
fnga klokt folk. En man av vrlden, stndigt delad emellan
sysslor och njen, har helt annat att gra, n att resa med Swe-
denborg hela Andevrlden igenom. Men han fr hra, att Swe-
denborg sagt p ett stlle : att blotta Tron utan goda Verk och Gr-
ningar, ej r nog till Saligheten; detta visste frut var och en god
Kristen, och det strider p intet stt emot Luthers lra, rtt fat-
tad ; emedlertid sker, att den frnuftige mannen, som hr det
144
poetiska skrifter
citeras ssom ngot nytt ur Swedenborg, blir helt frapperad dr-

av, tror att hela hans lra innefattas dri, lser aldrig en rad av
hans 50 Volymer, lmnar drhn Andevrlden och Korrespon-
denserne, och utbrister med frundran : Men jag vet ej vad man
kan sga mot Swedenborgs Lra ? Jag tillstr fr min del, att jag
nner den helt frnuftig. Och s lpa fantasterne att skriva en
klok man p Drarnes lista.
Sgen mig, upplyste, men bedragne Landsmn ! Mn av brd
och heder ! tillten mig att hgakta er : sgen, r det icke p s-
dant stt, som man missbrukat ert frtroende, fr att vinna ert
beskydd, och cka ert namn ?
(O Rosencreutzare ! Alkemister !)
Dessa Narrar, som Frfattaren skiljt till rummet, hra dock till-
sammans i sin natur. De rkna sitt gemensamma ursprung frn
en Raymundus Lullius, en Aurelius Philippus Theophrastus Bom-
bastus de Hohenheim Paracelsus, en Bhm, en Fludd, och andra
lika stora mn. Vem skulle vl tro, att sen de i s mnga sekler
skt guld och funnit aska, och varit ett tlje fr det sdra
Europa ; de omsider i vr tid skulle uppstiga i Norden ? Ett av
deras frnmligaste freml r att uppska den vittbermde
Lapis philosophicus, som ger guld och oddlighet. Medan de
vnta p att nna den, vill jag rda dem att nyttja en annan
bekant sten, som kallas Lapis infernalis, fr att bortfrta gan-
grenen i sin fattiga hjrna. Jag fruktar allenast att den alldeles
gick med.
(O Drmmars tydare ! )
I en 1783, frn Stolpiska Tryckeriet utkommen Bok i tv To-

mer in 8 :vo, kallad Oneiromantien, eller Konsten att tyda Drm-
mar, nner man denna lra ganska grundligen avhandlad. Vad
som mycket frnjer, r att i denna mrkvrdiga Bok se upp-
dagas, under sitt verkliga namn av Drmmar, all den mystiska
145
kellgren
uselhet, som man sedan i srskilde Avhandlingar velat utgiva

fr sanning. Denna Drmbok r ej annat, n sjlva Swedenborgs
Korrespondens-lra, jmte ngra andra beslktade drskaper,
ssom : Lran om Hieroglyfer, om Numrornes dygd, om Metem-
psychosis, Palingenesien, Fysiognomien och Magia Naturalis. Swe-
denborgs Andeliga mnniska nnes hr vara precist densamma
som en Drmmande mnniska. Samma uttydning som Sweden-
borg ger av Ordet, gives hr av Drmmar, till ex. att Kllor bety-
da Sanning, emedan Poeternas Aganippe r en Sannings klla ;
att Trgrdar beteckna Frstndssaker, Trn, Frsamlingens
mnniskor m. m. En s bitter malis mot Swedenborgianis-
men hade man icke vntat av samma vittra hand, vilken ver-
satt Nya Jerusalem, ssom det synes ganska klart av stilen i bda
Fretalen. Som upplagan av berrde Oneiromanti eller Onei-
romani, redan lr vara utgngen till behrigt strutpapper, s
torde jag f anfra en och annan av dess Drmtydningar.
Agater och Ametister betyda Andelig godhets krlek. Afton,
allt sdant som hr till mnniskans egenhet Kallt bad, hlsa;
men Varmt bad, friskhet ta Brd, frtret ; men ga Brd, rike-
dom Fikon, naturligt gott, men Sviskon, sjukdom Vatten, san-
ning; men ocks osanning Floder, 1:mo Gott, 2:do Ont Skor-
pioner och Svavel, Falsiteter Lort, det hgsta Onda; och Exkre-
menter, Infernaliska ting Bltt, ngot som hr till frstndet ;
Grnt, frsta livet ; Vitt, Heligt ; Svart, Ont (skada att ej de nya-
re frgorne uttydas: jag hrde en Fru hrom dagen, som drmt
att hon burit en ny pls, couleur de bouteille; hon uttydde det s,
att hon verkligen skulle f den; men hennes Man, som beklag-
ligen ej r stor Oneiroman, frskrade p sin ra att det betydde
ingen ting.) Bjrnar, elaka mnniskor (den sannaste Ande-
mening som nns i hela Swedenborg) Kompakta ting, starka fan-
tasier (Herrarne lra drmma mycket ofta om kompakt.)
Drmma, betyder att man tnker mycket.... (oredigt, lr vara
meningen) Horn betyda styrka (denna Andemening r ngot
146
poetiska skrifter
skiljd frn vr vanliga Andemening) Mnniskor utan lnder

betyda stora bolare (det skulle man aldrig gissat.) Sjunga vl
betyder vlgng, men sjunga falskt betyder olycka ( jag rekom-
menderar denna drm t Kren vid Kongl. Operan) Gra vers
betyder en ffng och onyttig ra. (S m verserne vara till.)
Man nner ven i denna Drmbok ngre drmmar betyda s
alldeles detsamma med en vaken mnniskas begrepp, att man
med mda skulle skilja dem : t. ex. att Frnjelse betyder att vara
njd ; Gifterml, tvenne personers frening ; Operor, bedrglige
apparanser ; Huvudets mistning, mistning av ngot ; Mystik, vad
som tarvar uttydning ; Slss, ngot ont ; Yttersta Domen, Vrl-
dens slut.
Detta utdrag torde redan gra mer n tillfyllest Somnum
teneatis Amici !
(O Skatters skare !)
r vl Auktors allvare, att de nnas i vr tid ? Jag pminner

mig vl, att i min barndom hava hrt en gammal Trollpacka
bertta i kket fr min salig Mors pigor, huru hennes salig Far-
mor sagt sig hava hrt av sin saliga Mormor, att i hennes barn-
dom ere hederliga Gummor levat, som hrt talas om, att p
den tiden deras saliga frldrar voro unga, hade man sett p
backarne verallt, helst Midsommar-natten, stora eldar brin-
na ; och att, om d ngon kommit som kastat stl i elden, s
hade han strax funnit en stor, stor skatt, av rdaste Guld ; alle-
nast han intet ppnat sin mun, ty d var allt frlorat. Jag blev
vl som barn ngot frundrad i brjan, ver kringens bert-
telse ; men som jag hrde att pigorna sjlva skrattade drt, s
har jag alltsedan skmts fr att tro, det ngon kunde tro det.
(Nummer-punkterare Kabbalister.)
ter tvenne drskaper av samma ktt och blod : Dotter och

Mor. Punkter-konsten eller Vettenskapen, att genom numrors
147
kellgren
sammanstllning frutsp tillkommande hndelser, tminsto-

ne vinsterne p Nummer-Lotteri, stder sig helt och hllet p
lran om numrors och bokstvers medfdda dygd, vilken grund-
ligen kan inhmtas av Judarnas Kabbala ; det vill sga den mys-
tiska frklaringen eller Andemeningen av Gamla Testamentet.
Denna Vettenskap r ej s ltt som mngen skulle tro. Den
frdelar sig i trenne grenar, Gematrien, Themuren och Notari-
con, vilka var fr sig fordra sin egen Swedenborg. Vid besinnan-
de hrav br ingen undra, om Punkter-konsten hos oss nnu
haft s liten framgng. Man mste ndvndigt studera sin Tal-
mud i Grundsprket, och huru f i vrt Land knna Hebreiskan
som sitt modersml. Sen r Talmuden mycket rar, och av tvenne
Editioner ; den Hierosolymitaniska, som ej duger fr 2 re ; och
den Babyloniska, som r vrd att betala med hemgjort Guld. Jag
fruktar mycket, att vre Nummer-punkterare rkat olyckligtvis
ut fr den Hierosolymitaniska Edition. Fr att ge ngot be-
grepp om den sanna intrinseca nummer-valren, vill jag anfra
ngra bitar av ovanfrmlte Bok : Oneiromantien eller Konsten
att tyda Drmmar. Man nner dr : Att 1 har en dubbelhet, som
frenar sig till 1, att sledes 2 gr in uti 1, och 1 uti 2, och 2 tillsam-
mans formera det tredje ; att hgsta lget av 5 r 6 och 7; att 5 bety-
der 10, och 10 detsamma som 20, och 20 detsamma som 100, men i
strre styrka ; att 7-talet betyder ett heligt tal, men ock en profana-
tion, o. s. v. Hrav ses nogsamt, sger den drmmande Aukto-
ren, huruledes vi genom Numror kunne gra fr begreppet outrann-
sakeliga utrkningar av sanningen. Det r ej svrt att taga rtt p
numrornes bemrkelse i vad sfr som helst, s snart man tager tv-
talet och tretalet till grund, och nyttjar Dagens eller rets cirklar till
modell.
( Magnetiserare !)
Om desse r ovanfre nmnt vid Str. 7. De tyckas dock frtjna

sin egen artikel. Magnetismen, en koaffyr la mode i vr tid,
148
poetiska skrifter
br rtteligen frdelas i 3 :ne slag : Magnetism la Mesmer,

Magnetism la Puisegur och Magnetism la Swedenborg. Den
frsta en Fysisk drskap, den andra en Metafysisk galenskap,
den tredje ett Andeligt raseri. Jag vill nmna ngra ord om var-
dera slaget.
Mesmer drmde sig ett s kallat Magnetiskt uidum, kring-
spritt i hela Naturen. Mnniskans sjukdomar voro ej annat n
en rubbad equilibre emellan de fasta och ytande delar av dess
kropp. Denna jmvikt borde terstllas genom det magnetiska
uidi inytelse, som dels kunde ske av Magnetisrens egen
hand, dels genom en drtill inrttad Bacquet, eller omstjlpt
stor balja, fylld med sand, snderslagna bouteiller, allt vad man
behagade, och garnerad runt omkring med uppstende jrnte-
nar, ssom tjnande till conducteurer. Alla sjukdomar voro ej
lika lydige fr denna slags kur. Sdane, som ltt fllo under
gat och handen, voro frst och frmst undantagne. Dremot
borde den vara mycket nyttig fr alla invrtes sjukdomar, som
ej hade ngot namn, ssom maskar i Njurarna, frstoppning i
Levern m. m. Men Nerverne, nerverne ! se dem var det i synner-
het som Magnetismen borde verka p ; vl icke fr att bota
dem, men att uppvcka kriser, det vill sga s mycket, som att
ge konvulsioner t den som hade konvulsioner o. s. v. Mesmer,
utkrd frn Wien som en skadlig Charlatan, mycket beundrad
men ej nog betald av Garnisonen i Strassburg, hade skyndat till
Paris att spela sin fars p en strre Teater med mera vinst. Det
lyckades honom frtrffeligen. Han ppnade en subskription
av 100 Louis personen, fr dem som ville lra detta nya Task-
speleri. Adepterne blevo talrike och Mesmer innan kort en fr-
mgen man. Han samlade till sin Bacquet mnga vackra, hys-
teriska patienter ; detta kade subskribenternes antal med en
hop unga och rika Amateurer, och ifrn den stunden blev trai-
tementen mera sker. Franska Regeringen, ssom all upplyst
Regering, bengen till tolerans fr drskap av viss grad, men
149
kellgren
snar att straffa bedrgeriet och skandalen, lt nu en undersk-

ning ske om Mesmers fregivne kurer, av Deputerade frn
Medicinska Societeten, Medicinska Fakulteten och Vetten-
skaps-Akademien i Paris. Utslaget blev hr ssom i Wien, att
Animaliska Magnetismen frklarades fr en Drmvilla, och
dess tillmpning i Medicin fr ett lika s farligt som ljligt
Charlataneri. Bacqueten tillslts, bedragarn trstade sig med
guldet p ckan, de bedragne skmdes och hopen skrattade t
en urmodig drskap i vntan att snart f beundra en ny.
Medan nu som bst det magnetiska Tyska uidum var p
vgen att uttorka, uppvllde en ny och mktig der ur en
Fransk Ofcerares hjrna. Puisegur, Markis, Chevalier, en rik
och hederlig Man, allt vad man vill utom Fysikus, hade sjlv,
som det berttas, tvivlat om Magnetismens verkan, nda till
dess han reste p landet att magnetisera sina bnder : d fann
han att de somnade ; och blev helt frvnad. Mesmer mste vl
ock ere gnger varit vittne till en dylik verkning, men icke
vetat att draga parti drav. Tvrtom lr han rknat det bland
misslyckade frsk, och en fljd av frnuftige patienters leds-
nad. Hr uppkommer nu skillnaden emellan den Frsta och
Andra Magnetiska Sekten. Puisegur pstod, utan att le, att den
sanna, den vsenteliga verkan av Magnetismen var, och borde
vara Smn ; men att denna smn, fr att skiljas ifrn den natur-
liga, borde f ett namn som ej uttryckte saken, och heta Somn-
ambulism. Efter ofta upprepade mer och mindre lyckliga fr-
sk, hann Puisegur omsider till tmmelig skerhet i svnings-
metoden. Han pminte sig att krftor, fast man ock stller dem
p huvudet, aldrig underlta att somna, nr de kittlas p stjr-
ten. Han hade ven sett Ammor, med dylik kittling p gonen,
f de oroligaste barn att sova. Han hade observerat p sig sjlv,
att all naturlig smn brjades med tyngd p gonlocken och en
frvillad synpunkt ; att ven en god mltid, en bekvmlig stll-
ning och tystnad, icke litet bidraga till vanlig smn. Av allt det-
150
poetiska skrifter
ta slt Puisegur med mycken skarpsinnighet, att om man toge

en patient strax p maten, och frde honom i ett tyst rum,
sedan satte honom i en mjuk lnstol, sedan tvang honom en
halv timme att se i kors p ett nger som man hll stilla mellan
gonen, vilket kallas att xera, sedan tillslt hans gonlock och
strk dem helt sakta en timme eller par ; s borde helt visst det
Magnetiska uidum nnu skrare verka. Detta r den metod
som man n i dag fljer. Men som ndock ofta hnde, att man
rkade ut fr vissa hrdnackade mnniskor, som ej vanligen
sovo middag, och vilkas exempel frfrde mnga andra att vara
vakna, s drog hrav Puisegur den allmnna regeln : att Magne-
tismen, ej allenast ssom alla vanliga lkmedel, endast verkade
p vissa sjukdomar ; utan ock som vita pulvret och andra uni-
versal-medikamenter, aldrig verkade p andra, n dem som
uppriktigt trodde drp, eller voro mobile ssom konst-termen
lyder ; ja, att ofta en tvivlares blotta nrvaro i rummet var nog
att hindra de magnetiske korpusklernes inytande p hela Sll-
skapet. Redan var, som man nner, genom blotta smnen,
Magnetismens nytta i Medicin, ganska stor. Man behvde
endast lta patienten sova i hela sin livstid : ty att ej knna sina
plgor r detsamma som att ej ha ngra. Men icke nog hrmed.
Man fann snart att smnen var sjlva nyckeln till Vetten-
skaperne, Medicin, Anatomi, Fysik, till allt vad man icke lrt.
Denna stora upptckt skedde i synnerhet genom en fattig Piga,
som instllt sig vid Bacqueten, fr att vinna bot fr slitningar i
magen. Hon var s mobil, att hon icke allenast somnade, utan
ock talade i smnen. Man gjorde henne frgor : hon berttade
d s redigt som man plr gra det nr man sover, om ett mon-
ster i hennes inlvor, som sprutade eld och etter, ett monster
med 4 huvun, 6 horn och luden svans ; och ere frundransvr-
de egenskaper. Man gav henne, nr hon vaknade, ett gott laxa-
tiv. Vad hnde ? Andra dagen kom monstret fram, ackurat som
hon beskrivit det, endast undantagit eldsprutningen och ettret,
151
kellgren
och huvuna och hornena och svansen. Aldrig hade les Badauts
de Paris sett p maken. Monstret lmnades till en Medikus,
som befann det vara : Tnia Solium, osculis marginalibus soli-
tariis ; vermis compressus, articulatus, striatus, albus, antica
truncatus, apice sensim in acumen attenuatus constans innu-
meris fere articulis. Av detta lnga, latinska, barbariska namn,
blev man nnu mera frskrckt n fr sjlva monstret ; och
man beundrade Magnetismen som, frenad med Rabarbern,
kunnat framskaffa ett sdant underverk. Man mkade sig
mycket ver den stackars Pigan, som framftt ett sdant miss-
foster. Hela vrlden kom att betrakta henne ; hon ck ymniga
allmosor, blev kallad clairvoyant ; och ifrn den stunden strm-
made hoptals clairvoyanta Pigor till Puisegurs Bacquet, vilka
icke allenast sgo villdjur i sig, utan ock i andra ; sade botemed-
len drfre, vilka alltid voro rabarber, cremor tartari, kylande
pulver och andra besynnerliga medikamenter ; talade om virv-
lar, aberration och harmoni ; spdde frut tillkommande ting,
ssom : inom vad tid de skulle terf sin rening : huru mnga gng-
er de mnade g till stols den fljande dagen, o. s. v. Nu behvdes
ett System. Ingen ting var lttare, sen s skra rn frutgtt.
Puisegurska Teorien blev i korthet denna : att det Magnetiska
uidum, som, efter behrige manipulationer, bragt patienten
till smn, uppvckte drigenom hos mnniskan ett Sjtte Sin-
ne, i vilket hon sg, lika som i en spegel, den koncentrerade
reektion av de vrige Fem : fljaktligen sg in uti sig sjlv, och
in uti andra som med henne voro satta i harmoni eller rapport.
Sdan r den Fysiko-Metafysiska Magnetism, som frst inkom-
mit till Sverige, och som, att tro vad man berttar, gjort de fr-
underligaste kurer. Till ex. En sjuk som frut varit ndsakad att
ta in en hel Tekopp Laxerdryck, fr att erhlla en ppning, har
efter 8 dars itig Magnetisering och Laxering, ej behvt mer n
en halv. Item : En hustrus Man, vilken lnge varit gift, ssom
den dr icke varit gift, har genom blotta Magnetismen, med till-
152
poetiska skrifter
hjlp av Spavatten, god diet och Ridning, blivit en Herkules

bland Mnner. Sjlv mycket sjuklig, hade jag mnat att under-
g en magnetisk traitement, om ej blotta syn av ett anstllt fr-
sk gjort mig alldeles immobil av athet. Jag frdes nmligen
en dag till en clairvoyant Piga. Det r frunderligt, huru pigor
tyckas utkorade fr clairvoyancen. Denna somnade vid frsta
pekningen av Magnetisrens nger. Vi satte oss bda p var sin
sida om sngen. Jag hll min tumme emot hennes tumme, vil-
ket kallades Harmoni. Magnetisren frgar, Somnambulen sva-
rar. Fr. Ser du den Herrn, som sitter p andra sidan ? Sv. Ja, nog
ser jag honom. r han sjuk? Ja ngot. Var har han ont ? I
brstet. (Patienten hade i sin levnad aldrig haft ont i brstet ;
han hade i stllet en frstrd mage). Se vl efter, har han ont i
brstet ? Ja.. s dr.. under hjrtat. Huru tycker du det ser ut ?
Som en liten bl ck. Tror du att jag kan bota honom ? h ja ;
bara han lter magnetisera sig. Jag steg upp, helt skamlig p
clairvoyancens vgnar, oaktat Magnetisren ganska tydligen
beviste mig, att Pigan sett rtt, och att magen var under hjrtat.
Vi komme nu till den Tredje Magnetiska Sekten, vr nationella
Magnetism, Magnetism la Swedenborg. I allt vad som angr
det magnetiska uidi verkan till smn, verensstmma Swe-
denborgianerne helt och hllet med Puisegur. Men d frgan r
att i smnen se tillkommande och frnvarande ting, se med
tillslutna gon, vad man ej kan se med ppna : d, sga de, (och
med skl) det br ej mer kunna rknas fr en fysisk effekt ; d
r det (och nu rasa de) en tydlig verkan av en vernaturlig
kraft, en andelig inytelse, en himmelsk korrespondens ; och
den som talar i smnen br vara sker, att tala genom Andan.
Fr att undvika en ledsam vidlyftighet, vill jag endast anfra ett
frkortat Protokolls-Utdrag ver de ere Swedenborgiko-Mag-
netiska Sessioner, jag sjlv bevistat, och vid vilka jag msom
varit Frgare och hrare. Interlokutrerne ro : Frgaren,
Anden och Magnetisren.
153
kellgren
(Spektatrerne frsamlade. Magnetisren anlnd med en clairvoy-

ant Piga. Pigan placerad, magnetiserad, somnad. Smnen s djup,
att fast Magnetisren dels stack henne med en knappnl, s att blo-
den ej kom ut, dels np henne i armen, s att han sjlv grinade
drvid ; s hrdes hon icke sga, att hon knde det allraminsta. Av
de tvenne Andar, som vanligen talade genom Pigan, nmligen Anna
Stina och Lars Anders, framkallades frst Anna Stina, p Sllskapets
begran.)
1: sta Frgaren. Sg mig, Anna Stina, r jag frisk eller sjuk ? An-
den. S dr, mitt emellan. Vari bestr min sjukdom ? I en liten
frkylning. Hur skall jag gra fr att bli frisk ? Be Gud och lt
magnetisera dig.
2:dra Frgaren. Hur mnga Goda Andar har jag ? Svarades : 3.
En stund drefter gjorde samma Person samma frga ? Svarades :
2. n huru mnga onda Andar ? Ja, kra du, dem kan ingen
rkna. En stund drefter samma frga ? Svarades : 4.
3:dje Frgaren. Dog Karl XI en naturlig dd ? Ja, visst gjorde
han det. Men det sgs ju att han blev frgiven ? Ja visst blev han
det. Och du sade ju nyss, att han dog helt naturligt ? Ja visst var
det en naturlig dd.
4:de Frgaren. Kan du sga mig, om min Far r salig eller ej ?
Om du ber Gud vackert, s kan du i smnen f uppenbarelse
drom. Men kan du intet sjlv sga mig i vad tillstnd han r ?
Jag skall frga drefter Jo han r visst salig. (Den frgande
hade sin far i livet).
5: te Frgaren. Sg mig i vad tillstnd min salig hustru benner
sig ? Hon svvar nu mellan Graderne. Kan det nnsin bli folk
av min dotter eller ej ? h nog blir hon bra alltid. (Den frgande
hade aldrig varit gift).
Lars Anders framkallades.

6: te Frgaren. Sg mig, Lars Anders, hller jag av ngon icka ?
Ja, kra du, om du det gr, s laga bara s, att det sker fr Guds
skull, och intet fr kttsens skull.
154
poetiska skrifter
7:de Frgaren. Sg, vilken br man tro, antingen Luther eller

Swedenborg ? Du br tro dem bgge tv. Men nr de strida
emot varannan, ssom i Lran om Rttfrdiggrelsen, vilken br jag
d flja ? Ja, kra du, nog r Luther bra, men Swedenborg r
nd likare.
8:de Frgaren. Hur mycket penningar har jag p mig ? Det vet
du nog sjlv. Var skall jag ta middag i dag ? Det behver jag
intet sga dig. Men du svarar ej p vad jag frgar.
Magnetisren frargad. Det fr man ej undra p. Nr man fr-
gar fr att gckas, br man ej vnta sig annat svar. Men jag
frskrar er, min Herre, att jag alldeles intet gckas. Jag har endast
velat hra, om Anden vet vad jag vet, innan jag vill besvra honom
att sga vad jag intet vet. Men sdant visar ett misstroende
som Anden ej kan tla ? Men d r han ju ganska envis ? Det
torde ocks hnda. Ty man br noga observera, att ingen an-
nan Ande gr in i en mnniska, n den som med henne har
samma karaktr, samma bjelser och fel. Ocks mste jag be-
knna, att denna Pigans fel r att vara litet envis Men sg mig,
m. H. r ej ocks Andens fel att vara litet dum ? Jag vill gra honom
en frga : Hr du, Lars Anders, hur mycket gr 12 gnger 12 ?
(Intet svar av Lars Anders.) Magnetisren brydd. Min Herre,
man br ock noga observera, att ingen annan Ande tar sin bo-
ning hos en mnniska, n den som med henne har lika grad av
upplysning. Det var det jag borde vnta mig. N vl d, jag vill
gra en ganska simpel frga : Huru lngt r det hrifrn och till
regrund ? (nd intet svar) Magnetisren at. Men, min
Herre, varfre frga om sdane vrldsliga saker ? Nog vet ni att
en Ande ej snker sig ned att ta kunskap om sdane ting. Frga
ngot ur Andevrlden. M gra. Sg, Lars Anders : Huru gam-
mal var min Syster nr hon gick ur vrlden ? Det skall jag sga dig
en annan gng. Men varfr icke nu ? Jag skall frst frga
efter. Magnetisren, med hastighet. Det r ganska naturligt.
Andevrlden r mycket stor : den innehller alla de avlednas
155
kellgren
sjlar frn vrldens begynnelse. Sledes kan en Ande omjligen

knna alla andra Andar, frr n han frgat sig fre.... Men jag
fruktar att mnniskan kan m illa, om hon sover lngre. Hr du,
Lars Anders, trs mnniskan sova lngre ? Nej kra du, gr fr
all ting och vck henne snart, annars kan hon f konvulsioner.
(Mnniskan vcktes och Session var slut.)
Denna korta dialog torde gra tillfyllest, fr att visa bde

beskaffenheten och ndamlet av den nya Magnetismen ; och
om ngon skulle tvivla p sannfrdigheten av vad jag anfrt,
m han gra lika frgor och han skall nna lika svar.
( Fysionomister )
Eller rttare sagt : Fysiognomister; vill sga dem, som av en mn-

niskas yttre skapnad sluta till dess talanger, dess bjelser och
lynne. Att varje olik passion giver t ansiktets rrlige delar en
olik stllning; att denna, ofta upprepad, blir omsider habituell,
och uttrycker karaktren; att likas skillnaden i vissa fasta delar,
som tjna sjlen till verkstad, ssom huvudets storlek, pannans
bredd, m. m. kan medfra en skillnad i frstndets grader: r en
i alla tider, av lrda och olrda, knd och erknd sanning. Men
att med Lavater och Pernetti gra nsan till en spegel av mnnis-
kans moraliska liv, och munnen till en spegel av det animaliska; att
av vinkelns grader mellan nsan och pannan vilja igenknna en
Poet, en Filosof, eller Jurist ; nna nedra lppen svag, men den vra
gudomlig; tro en nsa av viss form lova ganska mycket t religion och
mnsklighet (allt Lavaters egna ord); och att slutligen mindre
dma av lineamenternes proportioner, n av en inre, frborgad, helig
knsla, en instinkt, en inspiration: sdant r barnslighet, ljlighet,
fvitsko; och frtjnar rtt vl att stllas mellan Alkemien och
Magnetismen. Vad r, sger man, frukten av den Fysionomis-
ka kunskapen? Icke mindre n den, att vid frsta syn kunna
igenknna en bedragare Men d vore han ej bedragare.
156
poetiska skrifter
Tvenne ledsamma skl skola alltid frvilla den slugaste Fysio-

nomist, och narra honom att anse en sklm fr dygdig, och en
dygdig man fr sklm. Frstllningen som br mask; och ldern,
som ej tillter att Fysionomien frndras, fastn karaktren.
Det faller mig in, att vi nnu kunne hoppas en ny Vetten-
skap, av samma art och grund, som den fysiognomoniska : det
r Heimatosnomonien, konsten att dma om mnniskor efter
klderne, eller, som ordsprket lyder : om hunden efter hren.
Voltaire har sagt :
Pour juger lhomme il faut le voir tout nud ;
Voltaire har ortt :

Pour juger lhomme il faut le voir vetu.
Hela vrlden vet, att en snygg eller sluskig drkt vanligen rja
en ren eller slarvaktig karaktr ; att Filosofen och Sprtten icke
klda sig p lika stt. Dessa enkla principer i en Lavaters hjrna,
huru skulle de icke vxa till ett helt Heimatosnomiskt System i 2
Tomer in folio! Vad skra fljder till mnniskans knnedom
skulle han icke draga av den minsta vxling i dess kldedrkt: av
Tygets frg, nhet, fasthet, Rockens former till frihet eller tvng, dess
mer och mindre borstning, ckar av puder, snus eller dun, p armar-
ne eller ryggen, knapparnes fulla eller bristande antal, deras fr-
hllande till rockens frg, angelns storlek av vstckan mot byxorne,
kontrasten mellan byxornes och strumpornes frg, vida eller trnga
Skor, deras lder eller nyhet, bakldrets lngd, skinnets glans av olja
eller blanksmrja, halvsulning, tsttning, klacklappning, rand,
pumps eller omvndelse &c. &c. Vad skada, att i Sverige denna
Vettenskap bleve onyttig fr den nationella drktens skull !
( Harmonister.)
Om denna Sekt kan jag ej giva mycken upplysning; och nskar

att Frfattaren icke satt den hit fr att fylla rummet. Jag p-
157
kellgren
minner mig vl, att jag ngon gng hrt talas om ngot Sll-
skap, som skulle frena ere galenskaper i en Corps, ssom att
gra sig hrd, stlla nativitet, tjusa ormar, lsa bort tandvrk, sp i
kaffe, frvnda synen, gra vder, trolla till sig ickor &c. &c. Kan-
ske skulle det kunna vara detta vrda Samfund, som Auktor
menat med sina Harmonister ? Men dessa drskaper, som man
vet, ro nu alldeles ur modet. Torde dock hnda, att en dylik
frening under samma namn blivit ingngen mellan de nyare 8
sorter, som Frfattaren upprknat. Det r mrkvrdigt att se
huru drskaper, liksom sanningar, hlla varandra vid handen.
Den stackarn som en gng kommit in i ringen, mste frst
dansa med var och en srskilt, och sedan runt om i raden.
Str. 11.
(Att stta puckeln p, och gonen frbinda)
Detta rd r ej att anse fr ett verdrivet skmt. Det br ej vara

mera draktigt att hrma en stor Man i hans kroppslyten, n
hans moraliska fel. Ocks har man haft denna lovliga sed i alla
vrldens tider. Alexander den Store var sned i halsen ; och
strax, fr att ga ngot av Indiens Behrskare, skyndade alla
hans Hovmn att vrida nacken p sned. Newton hade efter
berttelse en knl i nacken : en stor Svensk Botanikus, upp-
tckte en dag en lika vxt bakom sitt ra. Han behvde verkli-
gen icke denna sammanlikningspunkt, fr att jmfras med en
stor Man ; likvl trodde han sig ifrn den stunden liksom mera
sker om sitt snille och sin oddlighet. Sdane exempel ro
otalige.
Str. 12.
(Men lmnom skmtets udd )
Hr sluta ock mine Anmrkningar. Jag har fljt Raisonneuren,
kommenterat den glada och lekande Skalden. Nu kastar han
158
poetiska skrifter
sin Sifet, och fattar Basunen. Nu hnrycks han i sin knsla ; nu

brinner han av en full Juvenalisk iver. Vi ge ej mera sllskap :
jag gr och han yger.
Men dessa drar av alla slag, nyss vrdige blott hans tlje,
vad har d s hastigt frtjnt dem hans vrede ? Vartill dolk och
sabel, dr ugsmllan gjorde nog ? Varfr hota oss med en
Danvik, s vidstrckt som Svea Rike ? Utan tvivel skall denna
spdom komma att lggas till de vrige Tusende och En, som
aldrig hunnit fullkomnas. Varfr tro att hela landet r i fara fr
en missvxt, av orsak att ngra klhuvun blivit maskstungne i
en kryddtppa ; att Samhllets lugn skulle fruktansvrt stras av
ngra lttingars narrgrl ; att Sveriges idoge inbyggare skulle
verge sina krar, sina bodar, sina verkstder, fr att svlta och
klyva ord i det nya Jerusalem ? Om under vrt hrda och njug-
ga Klimat, nie tiondedelar av vr tid tg i omsorg fr de allra-
ndvndigaste fysiska behov, det vriga att frskaffa sig ngra
lika s ndvndiga fysiska njen, sledes ingen del terstr fr
onyttiga tvister om metafysiska oting ; om Fanatismen, en son av
Ledsnaden och Lttjan, fdd att andas Sderlnningens himmel,
aldrig nnu p s mnga sekler ftt insteg i vrt Land, vad
anledning att frukta den fr tillkommande tider ? Varfr d
hja nda upp till Tronen denna annars s manliga, patriotiska
rst, som endast hves i Rikets faror, men som nstan bliver
ljlig, d frgan allenast r om en ringa polis-sak i dess Huvud-
stad, d det endast angr att hmma ngra sovande eller vakan-
de Drmmares upptg ? Och r drtill icke nog, att de frak-
tas av Regeringen, av denna upplysta Regering, som skyddar,
muntrar och belnar frtjnsten, hedrar det vackra och nyttiga
i allt slag, och som nyligen upprest ett evrdeligt Tempel t
det Sanna Snillet, den Sunda Smaken. Det r sant, att desse
Drmmare hava gtt fr lngt, hava missbrukat det frakt som
sknker dem lugnet, d de ofrsynt, offenteligen, genom skrift
och tryck vgat utprngla sina drskaper, till uppenbart trots
159
kellgren
emot lagar och frordningar, till uppenbar blygd fr Religion

och anstndighet : men mste ej Politiken ofta tillta ett ont fr
att hindra ett strre, tla Svrmarn hellre n att frortta den
vlmenande och oskyldiga villfarelsen ?
Sen jag invnt allt detta ; sen jag anmrkt, att Frfattaren i
andra delen av sitt Poem kan hnda verskridit de grnsor,
som mnets natur och Sllskapets freml tyckas hava utstakat ;
sen jag granskat Raisonneuren ; s terstr n en frga : Anstr
det mig att frdma Skalden ? Jag vill anfra till svar, vad jag nyli-
gen lst i ett av samme Frfattares Manuskripter.
Denna djupa Knsla av Sant och Rtt, Gott och delt, som gr att
vi anse oss fr lycklige eller olycklige, upphjde eller frnedrade, av
allt vad som frmjar eller srar deras ra ; att vi, likasom yttade ur
oss sjlva, ur personlighetens krets, rras, andas och hava vr varel-
se i det allmnna livet, den allmnna ordningen, Samhllets och
Vrldens ; Rttvisan, Dygden, Frnuftet, Smaken ; att vi lska som
frldrar, som vnner och vlgrare alla stora Mn som upplyst och
frdlat vrt slkte ; att vi dremot hate som personlige ender allt
Villans och Lastens anhang ; att vi sjlve utan mda uppoffre lug-
net, vilan och njet, icke knne ngon fruktan, icke se ngon fara,
d Lagens vrd, Religionens helgd, Samhllets vl och Regentens
ra kalla oss till strids mot drskaper och sjlvsvld.... Denna djupa
sjlvfrnjande, sjlvfrtande knsla, om hon ej r Snillet, r hon
fret drtill. Utom henne fanns aldrig nnu p jorden en verkligt
stor Filosof och Skald. Unge Frfattare ! vill du veta om din kallel-
se r sann eller ej ; lgg handen p ditt hjrta. Vad intryck knner
det av de ting som omgiva dig ? Sanning, Dygd, Rttvisa, Fder-
nesland, Mnsklighet : sg, kan du nmna dessa heliga namn utan
rrelse i ditt blod, utan skakning i dina brer ? Ser du blott med ett
tlje dina likars drskap ? med frakt deras laster ? med mkan
deras olyckor ? Den hg du knner att utmrka dig av talanger, vad
har den till freml ? Mnn en titel, en prydnad, ett anseende ver
hopen, en bekvmligare levnad ? mnn Hovgunst och sllskapslov ?
Sker du blott, att av ingen oroad, och oroande ingen, g som man
sger sin vrld igenom, och lta vrlden ha sin gng? D yng-
160
poetiska skrifter
ling ! tro mig : det r icke dig, som Snillet kallar att tala till Folket.
Frsk ej att hja dig ver medelmttans krets. Bliv tck, ofrvite-
lig, en man av God ton ! Ditt namn, om det lever, skall d med dig.
Om ter vid syn av allt vad som rubbar den allmnna ordningen,
av allt som krnker frnuft och dygd : om vid blotta syn eller ryk-
tet hrav, du knner ditt blod tndas, ditt hjrta klappa, din ande-
drkt frkortas, trarne brista ur ditt ga, tankarne hoptals genom-
strta din sjl ; och du glmmer s dig sjlv, och du r icke mera
Dig, men den dygdige som lider, men den upplyste som frfljes :
Medborgarn, Filosofen, Mnniskan D, dle ! igenknn Snillets
gudomliga rst ; d, sk ej frgves att kvva en eld som, lik skans
eld, ej skall slockna frrn han frtrt dig ; d flj ditt de : Bliv stor
och olycklig !
Veritati Gloria.
NYTT FRSK TILL

ORIMMAD VERS .*
Om druckna pojkars undran

Och drars lov du sker ;
Bryt ofrskta vgar,
Det kta Snillets vgar,
Dr aldrig spret trycktes
Av ngon ddlig fot.
Lt lilla vinkelns bo,
Lt idogsfulla spindeln
Ur hrt tillsnrpta ndan
* Nr dessa Verser frst utkommo i Stockholms-Posten, troddes att de blott hade

avseende p en enda utmrkt person. Om s varit, skulle de visserligen icke hr
blivit intagne. Men det frhller sig icke s. De ro en allmn Satir p hela svr-
men av dessa Vitterhetens Kosacker, som skt att frhrja dess blomstrande flt.
Frfatt. Anmrkn.
161
kellgren
I evigt lika kretsar

De na trdar draga,
Som fnga ugans ykt.
Lt svaga broskets vanmakt,
Lt stoftets atom ska
Det vettiga det kvicka,
Behageliga, mma,
Frtjusande och ljuva.
Men du, med stora nerven
Och starka fjderns spnning ;
Men du ! var ny, ofattlig,
Ursprungelig, var sjlvstor
Och full av dig.
Du ! tag av Shakespeare yrslan,
Med store Klopstocks orim,
Och Gthens konvulsioner,
Och Ossians evigt samma :
S lyft dig, stor av jsning,
Gudhrmande, Serask,
Eterisk och Luftsyrisk,
Hgt ur begreppets vrld.
Ja, res dig, Ikars ttlgg,
Res upp dig ver mnskan,
Ur lga grusets mnska,
Och knn din rtt till Etern,
Till hga Himlens Bedlam,
Till druckna pojkars dyrkan,
Och drars lov.
Frst, krossa, stark, de fjttrar,
Varmed det tunga Vettet
Dig fngsla vill i muddret,
Och ofrmgans dy.
Sen le, och slit de bindlar,
162
poetiska skrifter
De bindlar utav blomster,

Och veka trd av silke,
Som Smaken och dess broder,
Dess lilla broder, Rimmet,
Kring dina vingar fst.
S, hj den stolta hjssan !
S, spnn den vida vmben
Och lyft en Jttes gap,
Och, djrv, som fabelns groda,
Svlj millioner ankar,
Svlj myriader mar
Av Luft och Hgmod.
Vl ! nu br sprnget vgas,
Det stora Tyska sprnget,
Till kllan av det skna,
Det dla och det sanna.
Nu vntar jorden, hpen,
Tillbedjande och knbjd,
Att se din himmelsfrd.
Nu, genom djupa molnet,
Sin hand en Ljusets ngel
Har utstrckt till ditt skydd :
Och legioner stmmor,
Och milliarder handklapp,
Och lockande Serafer,
Och bugande Keruber,
Vid syn av ditt uppsprng,
Kring tusen, tusen himlar
Ge skall och terskall.
Vl ! nu r kedjan krossad,
Nu lga jorden lmnad.
nnu ett sprng och n ett !
Nu virvlar han i skyn.
163
kellgren
Nu, full av stolthet, trampar

Hans frlsta fot p Mnan.
Nu ha ! nu brt han benet
I ringen av Saturnus !
Ve ! och dr sveddes vingen,
Hans styrkas hgra vinge,
Av vreda Solens eld.
Ve ynglingen ! nu klv han,
Nu klv han mitt i tu
Den vderspnda hjssan
Mot Sirii demantsklot.
Ha ! ropa hjd och Himlar,
Och djup och Avgrund : ha !
Nu svindlar han och svindlar,
Och vnder loppet bakfram.
Nu fll han slak och snplig,
Med nsan emot jorden,
Och sprack.
FGLARNES
VITTERHETS - AKADEMI.
fabel.
Nr en Gesll skall Msterbrevet vinna,
Det vare sig en Skrddare,
En Snickare,
En Bagare,
En Svarvare,
Kort sagt, vad helst fr en Hantverkare ;
S mste frst en granskning ske,
Om han frtjnt till sdan heder hinna :
164
poetiska skrifter
Han mste d till prov ett stycke arbet ge

Att dmas Utav vem ? Utav hans Mstare.
Men skulle nu en Skrddare,
En Snickare,
En Bagare,
En Svarvare
Uti sin enfald hrav sluta,
Att likas det mste sig bete,
Nr en Poet fr Skaldepriset njuta ;
D skall min Lsare f se
Av nedanstende besynnerliga Saga,
Hur fasligt sig en Skrddare,
En Snickare,
En Bagare,
En Svarvare
I vittra saker kan bedraga.
* * *
En stor och mktig rn i gamla vrldens dar
Fr Nordens Fglar Konung var :
(I parentes tr ngon undra,
Vi s bland Fglar, ere hundra,
Man alltid rnen just till Konung uppsatt har :
Har han s mycken dygd ? Har han s upplyst snille ?
r d hans sjl s del och s stor ?
Nej men han har de lngsta klor.)
Vad angr nu den rn jag hr beskriva ville,
S sg man, vad ej mngen tror,
Att han med mycken nd de fjderfn bemtte
Som Skaldekonst och vittra yrken sktte.
Han satte priser ut, dels stora och dels sm,
Fr dem, som lngst bland Fglar kunde g
I konsten att en sng frfatta.
165
kellgren
Men som Kung rn i nder ej frstod

Att skilja uti sng det vackra frn det platta,
Och hade ej nog Kungligt mod
Att t sin hga smak i tysthet lta skratta ;
S tog han visligt det beslut,
Att en och ann bland fglar vlja ut,
Som borde prisets vinst t bsta kvdet dma ;
En Corps, som skulle kallad bli
Fr Vitterhets Akademi :
Att nmna detta namn r nog att den bermma
Men vilka lr man d till Ledamter ta ?
En ljlig frga ! Vem, om icke Nktergalen,
Steglissan och Kanarien ? Ja ;
S tnker den som ej r galen,
Men Hgdjur tnka icke s
Kung rns Visir, en Uv, som hopens vrdnad vckte,
Fr det han gammal var och gr,
Sig trodde denna sak p bttre stt frst :
Det var en Machiavel bland Fgelfnans slkte,
En djup Politikus Vlan, lt hra d
Det sluga rd, som t utav hans tunga
Jo, sade han, i fall man Ledamter tog
Utav de Fglars hop, som sjlva kunna sjunga,
S skulle tros, och det med fog,
Av varje konkurrent, som ej belnad blivit,
Att vld Akademien drivit :
Nu vore den ju mest ovldig i en sak,
Som ej drav frstod att skilja fram och bak ....
Man mycken slutkonst ej behver,
Att se vad fljden blev : den blev, att varje gng
D Fglar tvla uti sng,
Hr endast Uvar till att flla dom drver
166
poetiska skrifter
S sagt ; s gjort Se dr en Akademisk Sal,

Dr kring ett avlngt bord, de vittra Uvars tal
Sig redan samlat har, att hlla dom och val
Vem sng d ? Jo, drmed gick till upp det viset,
Som Allmnheten trott Var enda Nktergal
Blev kvar i skuggan av sin dal,
Och Herrar Krkor vunno priset.
* * *
Min Lsare ! du ren i Skolan veta ftt,
Hur mnskan, som bland alla djuren
Allena har frstnd, dock ingen ting frsttt,
Om hon ej lrt det sen av Brder Kreaturen.
Exempli gratia : Hon lrt att bygga Slott
Av Bvern Vidare, hon spinna lrt och vva
Av Spindeln Vidare, hon plja lrt och grva
Av Svinet Vidare, att stta sig klistir
Av Storken Vidare, att ta, dricka, sova,
Av Gud vet vilka nt I fall nu frgan blir,
Om icke Vittra Skrn m hllas fr en gva
Av Konung rns frnumstige Visir ;
S lr tilltas mig att svara
Med Alis ord uti Zemir :
Min Vn, det tr kanske s vara
167
kellgren
Emot Etthundrade Riksdaler i Pension,

Skall Rimstrm ge vart r Teatern Fyra Pjser
Som ingen hr, n mindre lser.
Det r ej Rimstrms fel Utav en stadd person
r Fyra Pjser i den ton
Det allraminsta, p min ra,
Man fr Etthundrade Riksdaler kan begra
Vi ger man Rimstrm ej Tvhundra ; mot beting
Att rligt skriva ingen ting.
Nu ter Bavii Recett !

n sen ? Ett sdant bruk tycks vara klokt och rtt,
Och Skriften sjlv det budord giver :
Bind icke munnen till p Oxen, som som skriver.
BYXORNE.
saga,
Som tvlat fr Priset i Sllskapet Pro Sensu
Communi, r 1788. (a)
Uti ett kldstnd, hromdan,

Jag tu par Byxor hrde trta :
M ingen Andryg hr i Stan
Min Sagas innehll frgta !
Och om det gjorde ngot kval
t sunt Frnuft och god Moral
Att nna Byxor i en Saga,
Och Byxor med varann i tal ; (b)
168
poetiska skrifter
S m jag hgligen beklaga

Att saken ej stod i mitt val,
I ty jag mnet ndgats taga
Utur ett Danskt Original. (c)
Att nu bermma eller klandra
De Danskas smak, hr mig ej till :
Nog av, att vad jag lnt av andra
Jag rligen beknna vill.
Er Fabel, hr jag ngon svara,

r d en versttning bara ?
M ske, men Tvivelsutan Fri (d)
S fri, som ngot verk kan vara,
Det man haft lov att lta bli
Frsts : men har ni ej, som Snille,
Frbttrat Texten d och d ;
Och satt ett Skulle fr ett Ville,
Och ngot Och fr ngot S ?
Har ngot ord ej rkat komma
Att yttas frmst, som stod till slut ?
Har ngon punkt ej blivit komma,
Och ngot komma slutits ut ?
Har ni, till fyllnad av det blanka
Som rimmets avstnd lmna plr,
Ej gjort med tankstreck hr och dr
Att blotta metern blivit tanka ?
Har ni ej dristigt lupit om,
Vad understundom frekom
Er ngot svrt att verstta,
Och vanligen till rygga lagt
Sex Svenska vers, fr att bertta
Vad Dansken i en enda sagt ?
Men, om jag medgav er allt detta,
169
kellgren
Vad bleve fljden, min Patron ?

Den ran, att ert ln med rtta
Fick kalla sig : Imitation. (e)
Men tiden lider d den skrider,

Och vra Byxor tappas bort :
Jag vill d sga er omsider ;
Hur drmed tilldrog sig, helt kort.
Jag nmnt, en trta var frde
Emellan dem Och varom d ?
Det lr ni ffngt gissa p.
Det var ett ml av hgsta vrde ;
Ett ml, som plgar orsak ge
Bland Auktorer och de Lrde
Till mycket Blcks frspillelse ;
Hos Hjltar och Regerande
Till mycket Blods utgjutelse ;
Till mycket Stryk bland kare,
Och mycket Hundsvotterande
Bland Krngar och bland Tiggare
Kort sagt : om ran Heder ! ra !
O dyra namn ! o helga bud !
Det r av er, som mnskor lra
Att rang med nglarne begra,
Och nglarne med Gudars Gud,
Och Fogde-Frun att handen taga
Av Lnsmans-Frun i Gstebud ;
Det var fr er, som i min Saga
De tu par Byxors tvlan brann
Att p den spik, som sig befann
Conjunctim fr dem bda mnad,
F var t sig den frmn lmnad
Att hnga ovanp varann.
170
poetiska skrifter
Hr nu, vad skl till fretrde

Man upp mse sidor tytt :
Det ena paret, splitters nytt,
Vl skurit och frtrfigt sytt
Av lagom nt, gott, svart, Svenskt klde,
Man aldrig n p benet drog ;
Och av sin egen halt och styrka
Sig trodde ren ha titlar nog
Att verhngningsrtten yrka.
Det andra gammalt, gammalt s
Att icke malen hlls drp ;
Och sen, med lappar upp lappar
Och stopp utver stopp bestrtt,
Med slarvigt foder, sluppna knappar,
Och frgen mellan bltt och rtt,
Och mnstret, nrmast blixt-och-dunder,
Och tyget Utan himlens under
Dess namn ej kunde gissas mer :
Men kan ni frestlla er,
Att trasan just p dessa grunder
Sitt fretrde avgjort ser,
Och tror att allt br hnga under
Som mindre mglad utsikt ger ?
Och nr kamraten drt ler
Och hennes murkna trdar gckar ;
D, av en del stolthet rrd,
Hon ropar : Rkna dessa ckar,
Tlj dessa hl och knn min Brd !
Vad ? lga Ullets Son ! du glmmer
Att Sammet r min extraktion ?
Att i min lysande person
Sig Purpurn under smutsen gmmer ?
Vet, att min Farfars Farfars Far
171
kellgren
Tolv Kungars Krningshimmel var ;

Att hundra r t Tronens trappa
Min Farfars Farfar prydnad lnt ;
Min Farfars Far till hgtidskappa
t frsta Tyska Hovnarrn tjnt ;
Min Farfar uti Carrouseller
Sig distinguerat som Schabrack ;
Min Far var, salig Stubb ! ej heller
Ett plagg att rknas ibland pack ;
En Kunglig ldfru Ha ! dess vrre,
Just nu en kpare steg fram :
Vad kosta Byxorna Madam ?
De dr ? Sex pltar, sta Herre !
Gott ! Sta Herre ! kom nnu
Och kp det gamla Sammetsparet,
S f de bgge bli till sju
Vad, krring, r du klok ? blev svaret :
Vad tror du vl jag gra vill
Med den frdmda trasan ?
Den duger ju ej annat till
n kastas upp brasan ?
* * *
Jag borde sjlv fljt samma rd
I avsikt p min Saga ;
Men Lsarns harm frutan nd
Sig denna hmnd m taga !
ANMRKNINGAR.
(a) Detta r lr varit Sllskapets ddsr ; ty efter den tiden har
man ej hrt ett ord om dess sammankomster och groml. Det
172
poetiska skrifter
Poetiska Prismne som avl. Sllskapet i sin sista Annons utsat-

te, var en Satir eller Fabel, som visade ljligheten av Hgmodet
ver gammal brd, en frdom s stridande emot allt Sunt Frnufts
bruk ? (Se Stockh. Posten 1788, N:o 270.) I flje hrav var det
ej mot rvd heder, ven d den ej uppbres av egen frtjnst,
som Sllskapet fordrat Satirens drag ; men blott mot skrytet
med andras ra, d man ej ger nog hg eller nog frmga att
frvrva den sjlv. Ngras drskap r ej ett Stnds fel, och den
Svenska Adeln frtjnar kan hnda minst av all Adel, att nu
(1791) frebrs detta hgmod. Fr vrigt har man skrivit s
mycket och s osmakligt mot frdomen av rvt Adelskap, att
en klok och brav karl nstan knner sig frestad att ge den fr-
svar. I sanning synes det, som man borde lasta allt arv, eller
intet. Vittnar Frnuftet, att allt fretrde i Samhllet r orim-
ligt och skadligt som icke gives t personlig frtjnst ; s sge
man mig, vad strre orimlighet fr en ovrdig dling n en
oduglig Kpmansson, att njuta frukten, den ena av dygdige
Fders mod, den andra av idoge Fders mda ; han att fdas till
ra, denne till rikedom. Sedan, vem skadar vl Samhllet mer,
en elak frvaltare av rvda millioner, som slsande kastar sitt
guld i havet, girig utpressar sina skattdragares blod, vllustig
slukar i en enda mltid tio torftiga hushlls brd, och utbreder
smittan av laster och yppighet, ett Lands skraste frdrv ;
eller den som, arvtagare av ett lysande namn, nyttjar dess rtt,
att siras med stjrnor och band och titlar, att upphjas till syss-
lor, av fga nje och mindre gagn, att representera, att gra
vad man kallar gur vid Hov, att stllas till skdande, att f
hgra handen i en ceremoni, frmsta platsen vid ett bord, fr-
sta rummet vid en underskrift, att kallas Ndig Herre, att ka
vid facklor, att sitta p stolar utan karmar och ryggstd m. m.
Jag frgar n en gng : dessa inbillade fretrden, vad r vl i
Samhllet deras skadlighet mot den av illa anvnda skatter ? Ty
mrkom vl, att den sanna hedern, som bestr i en upplyst All-
173
kellgren
mnhets aktning, men ej i en gapande pbels undran, aldrig n

gavs t annan n sann personlig frtjnst : att, denna frutan,
all brdens ra frbliver en chimr, d dremot guldet r lika
sant guld i den strsta skurks hand, som den dygdigaste med-
borgares. r d inrttningen av rfteligt Adelskap ndvndig
fr ett Samhlles bestnd ? Jag tror det lika litet, som nyttan,
viss tid, i fall man det upphvde. Ingen frdom r i sig sjlv
god, ingen sanning naturligt skadlig ; allt beror av ett hr, ett
nu. I dag er ker r hljd av tistlar ; blott hr och dr skjuter
ett sdesstnd fram. Nu ryck ej de frra med vld frn roten,
att axet fljer. Men drj ngra sekler : och mognadens stund fr
bda kommer ; och skrdarns lia skall g fram ver fltet, och
kornet brgas, och ogrset frkastas, och jorden nyo frn
grunden pljd frambringa en ren och obemngd sd.
(b) Det har alltid frekommit mig som Fabeln gde ngot fga
vrdigt, ngot barnsligt i sin natur. Det r endast kldd i Sati-
rens drkt, eller d nr den framstller i ljusare dag en mindre
knd, djup, n, dristig sanning, som den tycks mig frtjna en
mogen Mans tycke. Jag vrdar mirakler, men tror fr min del
att de ej bra nyttjas utan i hgsta nden, och blott fr att
vertyga den otrogna vrlden om sdane sanningar, som sunda
frnuftet icke annars kunnat nna. Miraklet att lta otalande
ting tala ; att lta en Oxe, ett Trd, en Sten frkunna en moral
som str i var barnbok, har sledes synts mig vara lika s on-
digt, och nstan lika s orimligt, som att framkalla Andar fr
att lta dem sga vad var och en vet, eller ingen behver veta.
Enda skillnaden bestr i narrationen ; och dri har La Fontaine
ett verkligt fretrde fr Swedenborg. Jag framstller detta all-
deles ej som en regel fr smaken, men blott som ett rn av min
egen erfarenhet. Man har grna ortt, d man motsger hun-
drade ; och jag misstnker sjlv, att det mindre tycke jag rkat
fatta fr Fabler i allmnhet, torde vara ett fel i min egen knsla.
174
poetiska skrifter
ntligen fr jag tillgga, att sedan man en gng antagit fr gott

att lta stumma ting tala, s tyckes ett par Byxor drtill ga lika
rtt som den frodigaste Ek. Vill man ej tro, att jag lnt min
Fabel frn Danska sprket, kan man gra som man vill. Svrt
vore ock nu att visa upp Originalet, varav jag endast har tagit
en avskrift fr 12 r tillbaka.
(c) Man bedrar sig mycket, om man tror att Frfattaren hr-
med syftat att frringa Danskarnes smak. Den inbildning vi
gra oss, att s vl i Vitterhet som Vettenskaper, Lrdom och
Filoso ga ett stort fretrde fr dessa vra grannar, mste
hrrra av okunnighet, eller nationellt hgmod. Man besinne
allenast, att Danemark gt sedan Struensees tid en oinskrnkt
Tryckfrihet, och att det ger den nnu, lyckligt bevarad av sina
Frfattares vishet att nyttja den. Man lgge hrtill, att den
hgre och frmgnare Danska Adeln bde gr sig en ra av att
sjlv ga kunskaper, smak och upplysning, och att skydda, upp-
muntra och belna dem hos andre. Man pminne sig ven, att
vi nnu ej lngesedan vgade tala med lje och frakt om sjlva
Tyska Litteraturen. Sprkens nra slktskap, som gr att vi
grna vilja anse Danskan fr en skmd Dialekt av vrt egit
sprk, har ock tvivelsutan mycket bidragit till vr frdom. Man
borde dock, fr att dma om andre Nationers Litteratur, t-
minstone knna deras Auktorer till namnen, och nu frgar jag
mine Landsmn : Huru mnga ibland eder hava endast hrt
talas om, mindre lst, och lst utan frdom, vad en Ewald, Vibe,
Storm, Wessel, Baggesen, Rahbek, Tode, Zetlitz, Thaarup, Haste,
Frimann, Monrad, Plum, Riber, Pram, Liebenberg, med ere
Danske Poeter skrivit ; alla ansedde i Danmark fr Mn av snil-
le, och de este nnu levande ?
(d ) Det r visst, att dessa titlar av Fri versttning och Imitation

hava blivit ngon gng missbrukade till den grad, att man fga
175
kellgren
vet vad drmed vill sgas, om ej att man icke blivit tvungen
genom stryk att verstta mot sin vilja ; och att man aldrig
mera livligt imiterar ett original, n nr man kopierar det ord
frn ord. Som nu verkligen hnder att ngre verstta av nd,
s kan vl den frstnmnde titeln ngot ursktas ; men vad Imi-
tationer angr, r den nya bemrkelsen alldeles stridande mot
den man frr gjort sig, och alle utlndske Skribenter nnu gra
sig drom. En god versttning r lngt ifrn kopie : dess regel
r alltid, att Bokstaven ddar, men Anden giver liv ; men den
bsta versttning av det bst valda original, ehuru mycket det
hedrar Frfattarens smak, till och med hans snille, d han vet
att rikta sitt egit Sprk med ett frmmande sprks sknheter,
och ehuru han ven tog sig den frihet att hr och dr tillgga,
ytta eller utesluta ett uttryck, en rad, en scen utan vikt ; frtj-
nar dock aldrig att bra namn av Imitation, d mnet, planen
och det mesta av tankans och knslans gng, frbliver det sam-
ma. Lggom lrdomen till kritiken. Se hr hur den ljusaste,
sannaste, naste av alla Estetiske Frfattare, Herr Marmontel
yttrar sig : Att imitera en Frfattare, r i sin vidstrcktaste
mening, att skapa sitt snille, sin stil, sitt stt att fatta, bilda och
binda, p ett mnster, med vilket man knner sig hava ngon
likhet ; att vl studera dess tankegng, frgor, rrelser, harmo-
ni ; och sedan man hunnit att elda sin bildningskraft, rikta sitt
minne, uppfylla sin sjl med denne Auktors behag, d, frska
sig sjlv i samma slag ; icke lna hans fel, icke apa hans sjlvs-
vld, om han sdant ger, men det som r sknt och stort och
utvalt i karaktren av hans snille och skrivart. I en inskrnk-
tare bemrkelse, och d frgan blott r om en enda Pjs eller
ett stlle hos en Frfattare, r konsten att imitera, detsamma
som konsten att frskna sitt mnster, fortfar samme Auktor.
Det r p detta stt som Corneille imiterat Seneca i Scenen
emellan Augustus och Cinna; p detta stt som Racine i Britan-
nicus och Athalie imiterat Tacitus och Profeterne m. m.
176
poetiska skrifter
DEN HG- OCH VLBORNA

KAJAN.
Upp ett Kyrktorns hgsta spets
En Kajas Fder byggt sitt nste.
Den lilla hnde, som de este
Som fdas hgt i lyckans krets :
Allt vad de sga, vad de drmma,
Man plr som kvickt och sknt bermma ;
De drfr snllt om allting dma.
S var ock denna Junkers lag.
Nr han en vacker sommardag
P kyrkotaket tcktes trda,
Att vrlden med sin syn glda,
S var hans tal precist s hr, om jag rtt minns :
I Fjderdjurens vida Rike
En enda fgel icke nns
Som uti storhet r min like ;
Men att min ra m bli spord
Fr dessa odalkrk som ned i stoftet trla,
S snkom oss en gng till denna lga jord ;
Mig tycks jag ser dr ngot krla.
(Det var en hop med gss, kalkoner, hns och mer.)
Nu hastigt som en pil han stter av dit ner,
Att gra dem dess mera hpna ;
Men kan ej sjlv sin krva vpna
Mot skam och fruktan, d han ser
Bland hela denna fgelskara
Sig allraminst och svagast vara.
177
kellgren
TILL EN FRNM HERRE.
k, gyllne Tiggare, var stor,

Se an oss vandringsmn fr agnar ;
Det rr oss mindre n du tror :
Vi hellre g till fots i vra egna skor,
n ka p kredit i vra Bjrnars vagnar.
LJUSETS FIENDER.
saga.
En faveur de la Folie,
Pardonnez la Raison !
En kvll, frleden hst Lt se !

Om jag ej felar i mitt minne,
S var det kring den tjugonde
December Ja, min Lsare ;
Ty Vinter-Solstndet var inne,
Och Febus, denne Hrskare
Utver Ljus och Rimmare,
Som illa lyser, smre rimmar
I Nordiske Klimaterne,
Gick nu till sngs mot klockan Tre
Att sova roligt nitton timmar ;
En sdan kvll kom Lucidor
Till stora klubben ut p Norr
En Klubb !.. Politisk ? Minsta spr
Drtill i manuskriptet nns-ej,
Och ngon minsta nytta vinns-ej
Att veta det Nog av : han kom,
178
poetiska skrifter
Steg in, satt ner, och sg sig om,

Men sg ej skapat grand emedan
Man intet ljus i rummet tnt,
Och Himlaljusets President
Gtt ned till vila lngesedan,
Och Himlens Vice-President
Drtill befann sig uti Nedan.
I tjocka mrkret, hr han hr

Den dumma hopen disputera
Med mycken hetta (som man plr,
Nr man frstr sig ingendera)
Vad Form p Kllarstugan r ?
Vad Frg p Mblerne ? med mera.
Till slut, nr en och ann betnkt,

Hur uppt vggarne befngt
Det var, att uti blindhet snkt
Om Form och Frgor resonera
(Ty vara blind, och icke se,
Var ett och samma, tyckte de ; )
S ropte en, s ropte era :
Ljus in !
Ljus kom en allmn frjd

Vid denna syn. Vem r ej njd
P Svart och Vitt att skillnad gra ?
Blott hr och dr en Mrksens vn
Gav Ljus och Lampor den och den :
Och vem det var, skall ni f hra.
Den frsta var en Surgd Man.

P honom ingen undra kan ;
179
kellgren
Han hellre mkas av allt hjrta.

Hur skulle Ljussken ha behag,
Nr minsta skymt av Himlens dag
r fr hans syn en ddlig smrta ?
I samma usla stllning bragt,

En gammal Nervsjuk Man hrs klaga :
Vid Gud ! det str ej i min makt
Att detta grymma sken frdraga.
Ej heller undre man hrvid :
Den stackars Gubben all sin tid
I mrkret famlat fram sin bana ;
Men lra Se, och lra G,
r lika ndigt, bda tv ;
Och all frmga r en Vana.
En Smnsjuk Man skrek till, och spratt

Helt hgt frn stolen dr han satt.
Hans namn var Dummer Jns ; Jns Dummer,
Till kropp och sjl, bd dag och natt,
Frsnkt uti ett stndigt slummer.
Man kan vl tnka, vilket spratt
Fr sdant djur att mrkret sakna ;
Ty, sen man nu hans lttja ser,
S skms det dumma svinet mer
Att ensam sova bland de vakna.
Mig hrs en Svrmare drnst

Mig Skymningen behagar mest.
O slla Skymning, Njets dager !
O Dunkelhet, s ljuv och mild !
Nr du frsknar varje bild,
Vad gr det mig att du bedrager ?
180
poetiska skrifter
I dig min yra fantasi,

Utur Frnuftets tyglar fri,
Allt i ett lyckligt Kaos blandar ;
Igenom dig blir skuggan Kropp ;
Igenom dig fylls Jorden opp
Av Gudar, Jttar, Troll och Andar.
Nyss ck jag hr en Vlnad fatt
Ur Swedenborgska Andevrlden :
Men Ljuset kom Frdmda spratt !
Dess strlar i en blink frtrden.
Frdmda spratt ! skrek likas

Bakom en skrm, bort i en vr,
En Man med Schene Rariteten
Snart skall man nu min konst frst,
Bland hela Svenska Allmnheten ?
Det gick i skymningen s bra,
Att folkets Syn och Pung bedra ;
Men, sen man tnt det Satans Ljuset,
Farvl med allt slags Hxeri !
Farvl med svart och vit Magi
S sagt : och Junkern smg ur huset.
Densamma utvg (nmligen

Drrns utvg) tog en ann god vn,
Som ganska hederlig karl annars
I mrkret nyss, av hndelse,
Rkt taga felt om Fickorne
P sin Syrtut, och sina Grannars.
En Kunskapslskande Person
Ifrn den Kungliga Polisen
(Som annars kallas plr Spion)
181
kellgren
Krp nu helt skamat bakom spisen.

Att lyss vid Ljus, gr ganska sltt :
Ty dels, s distraherar skenet ;
Dels hnder, vid en snabb retrtt,
Att man i brdskan glmmer ltt
Den ena armen eller benet.
Med puckel fram, och puckel bak,

En Krympling hela kvllen skrutit
Hur hans gur vann Knets smak
(Det var i mrkret en klar sak)
Och vilka prov han drav njutit.
Men Ljuset kom och vem blev at,
Om ej den ngsliga guren ?
Ty mer vanskapelig Krabat
Man aldrig sg uti naturen.
En utlt sig : Man vore dum

(Sen saken kommit har s vida)
Att vilja Ljusets gagn bestrida ;
Blott, att man hindrar det att sprida
Sitt sken till hela Publikum.
Nu, och p det en dylik fara
Ej i vrt Land m ga rum,
r bst man lmnar denna vara
t mig till Monopolium.
Rtt sagt ! hr man en annan svara

Farvl med allt politiskt skick,
Med Brd och Dygder, Hov och Seder,
Den stund, till Allmnhetens blick
Man tillt Ljuset stiga neder !
Men nu, som verheten blott
182
poetiska skrifter
Har rtt, att prva till vad mtt

En Underste utan brott
M ta, dricka, se och hra ;
S tror jag fr min del (hoc est :
Del i Arrendet) vara bst,
Att Ljuset till Regale gra.
Bland ngre, som i hemlighet,

Fr skam skull, svljde sin frtret,
Var Kllarmstarn och hans Drngar.
Frmodligt kunde Gsterne,
Vid Ljus begynna efterse
Vad drogue dem gavs fr deras pengar :
Ty denna konst, som kallad blev
Frr : Underverk nu : Underslev,
Den konst, att gra Vin av Vatten,
Har n i dag det felet kvar,
Att den med svrighet bedrar
Rtt nyktert folk om ej om natten.
O blygd och hn ! skrek Pastor Fn

S grovt att gckas med Frsynen !
Tnk, att det djrva stoftets Son
Vill mitt i natten nyttja synen !
Frgves gr d Solen mer
P Guds befallning upp och ner,
Att dela mnskan Ljus och Vrma !
Hon vrma genom Brasor gr,
Och genom Talgljus vga tr
Att sjlva dagens strlar hrma.
Snart har Naturen ingen vr
S djup, s dold att hitta p,
Dit mnskans ga icke stjl-sig :
183
kellgren
Hon storm och bljor tygla vet ;

Och rds ej i sin Gudlshet
Att hindra skan sl ihjl-sig.
Hr brast Frsamlingen i skratt :

Och Pastorn, fattande sin hatt,
Svor pest och dd mot sina Brder ;
D i en hast, vid Trummors skrll,
Och Klockors klang, och Lurars gnll,
Det ropas : Elln r ls p Sder !
Man nmner Gata, Grnd och Hus,
Och orsaken till allt ett Ljus
O Lucifers och Snillets Sner :
(Av Lux r Lucifer) se hr
Skrek ter Fn vad frukten r
Som Sder ren av Ljuset rner !
Och som p Norr ett lika slut
Helt visst en lika djrvhet krner,
S fattom genast vrt beslut :
Att allt, vad lysa kan, slcks ut !
Ren mrks bland sjlva Ljusets Vnner

(S mktig r Fantastens rst !)
Hur en och annan uppst knner
En hemlig fruktan i sitt brst :
D reser sig vid Talmansbordet
En Man, att stadga deras val.
Man lyssnar ; Lucidor har ordet :
I Mn och Brder var hans tal
Det nns en Lag, av Himlen stiftad,
Fr bruket av allt jordiskt gott :
Att utan Vishet, Grns och Mtt
Skall sjlva Dygden bli ett brott,
184
poetiska skrifter
Och sjlva Sllheten frgiftad.

Vad nyttigt kan ej skadligt bli ?
Smn strker smn blir Letargi ;
Mat fder mat ger Obstruktioner ;
l vrmer l gr Stranguri ;
Skratt muntrar skratt blir Konvulsioner ;
n mer : att alla Dygders Mor,
Den hgsta Dygd, varp beror
All timmelig och evig lycka,
Gudsfruktan sjlv, fr vida strckt,
Har den bedrvliga effekt
Att vissa huvuden frrycka !
Men om en Man, ur dessa skl,
Frbde ngon Kristen sjl
Att skratta, ta, dricka, sova,
Och framfr allt, sin Gud att lova,
D tvivlen ej r denne Man
Frutan prut ett av de bda :
Narr, eller Sklm Och vad den vda
Betrffa m, som yppas kan
Av Ljusets vrdslsa hantering ;
Har dremot en klok Regering
Tv goda medel i sin hand :
Spn tjnlige att fruktan vcka
Hos den frsumliga och frcka ;
Och Sprutor frdige att slcka
I hast den gruvligaste brand.
Han slt Ett allmnt bravo-skri !

Ett allmnt klappande i hndren !
Excipe Fn & Compagnie,
Som togo visligt sitt parti,
Och svuro sakta mellan tndren.
185
kellgren
Sist : hur p Sder tillgtt har ?

Hur med dess eldsvda tog nda ?
Och vilket nytt palats man drar
Ur askan av det platt frbrnda ?
Drom en annan gng, kanhnda,
Om Gud frlnger vra dar.
BORAC.
En Turkisk Bel-Esprit var dristig nog en gng

Att ngot fritt om snan Borac skmta,
Om hennes ron, vxt och sng.
Ni vet (som orden st att hmta
Ur Alkoran,) att det var hon som njt
Den stora lyckan att f bra
Profeten p sin rygg Profeten i all ra,
Hll dock Poeten fr att Borac var ett nt,
Och sg ej att de ord man mot en sna fllde
Egenteligen just de Andeliga gllde.
Men han bedrog sig Ha ! ni skulle sett, min sjl !
Det Muselmanska Prsterskapet
Anfkta sig och ropa : Sl ihjl
Den kttarn ! hng, brnn upp frsmdarn ! Ren i gapet
P Fanatismen frd, han slingrar sig drur,
Fr se ett stolt, vl sadlat djur,
En Pegasus med eld i mun och svans och vingar ;
Ger s ett hastigt skutt och upp i luften svingar,
Och ropar : Andans Mn ! jag gr till Snillets Gud
Att i oddeliga ljud
En lovsng er till offer bra.
Av denna sng, s lnge vrlden str,
186
poetiska skrifter
Skall varje Muselman med skrck och vrdnad lra,

Att d man srar snors ra
Man srar hela Eder Corps.
KONSTEN ATT GRA LYCKA.

Huru man m Ungt Folk
enfalleligen frehlla.
Min kra Gosse, bliv ett Fn,

S gr dig all ting vl i hnder !
S varnade en Mor sin Son

Frn frsta stunden han ck tnder :
S gr dig all ting vl i hnder.
Frstnd fr Lyckan farligt r,

Och Lyckan nstan alltid plr
Frstndet ut p porten jaga.
D Kvickhet allom gr besvr,
Ses Dumhet ver allt behaga
Och gr ej ngon mask frnr,
Men smyger fram n hr, n dr,
Och tycks ej veta vart det br
Frrn, vips ! den fram till mlet lnder.
Ja, Kvickhet r ett Avgrundsln,
Som sjlva Belsebub oss snder.
187
kellgren
D Dumhet, njd och skn och fet,

P Ederdun sin vila tager
Och frodas uti krslighet ;
S ligger Kvickhet blek och mager
P h och str med litet Lager,
Fr strng diet, till sin frtret,
Och p en mglad brdbit gnager.
Fly drfr Kvickhet, som en pest ;
Det skmt, som p hans lppar myser,
Ett gift fr alla Drar hyser ;
Och fr den Dre allramest,
Som mest i makt och hghet lyser :
Och rkte pilen taga in
I ngon Andelig mans skinn,
Som nog, Gud bttre ! hnt och hnder ;
S lovar jag, att ingen ger
Tv re fr Herr Kvickhet mer :
Ty hat, som Helgons hjrtan tnder,
r ej ett hat som tervnder
Frrn det sitt offer stekas ser
Vid timlig eld p blets brnder,
Och evig eld i mrksens lnder.
Nej, kra Gosse, bliv en Spn,
En Dummer Jns, ett Nt, ett Fn,
Vad denna Gumman hade rtt !

Vad man dess lrdomar br prisa !
Jag tror, Uppfostrings-Sllskapet
Tr n i dag ej ha s ltt
Att bttre vg till ran visa.
Vad Gumman knde vrlden vl !
Om Damon, stackars Lrdomstrl,
188
poetiska skrifter
Fljt Gummans kra sons exempel,

S stod han nu i Lyckans Tempel.
Vad salig Gumman tnkte vl !
Gud frjde salig Gummans sjl !
DE TV MIRAKLERNE.
I Gamla Testamentsens dagar

En sna talat har : en Enda, som man vet
Med ngon strre skerhet.
Det Bileams sna var Dess tal, om er behagar,
Var icke just s grant, s fullt av sirlighet ;
Men det var kort och klokt : en stor vsentlighet !
Och sen, har nden inga lagar.
Vad utvg vill ni vl, i slik omstndighet
Hon skulle ta, det stackars ket,
Stlld mellan ngelns svrd, och stryk av sin Profet ?
Och likvl ansg man frsket
Fr Underverk.... ocks bland Juda menighet.
Vad strre Underverk, om ngon hr blev funnen,
(En ngel eller ann bra karl)
Som gde makt att tysta munnen
P snorne i vra dar !
189
kellgren
DUMBOMS LEVERNE.
Frfattat av Charadell.
Go Herrar ! lnen mig ert ra

Till salig Dumboms Leverne :
Om det ej ledsnar er att hra,
S tr det roa er kanske.
Han fddes, enligt dets domar,

Helt naken hit p jordens ring ;
Men sen han kom till rikedomar,
S brast det honom ingen ting.
I vaggan hade han med nd

En gammal Kring, som sg om-sig ;
Vart drfr illa sjuk men kom-sig ;
Och levde sen allt till sin dd.
Till karaktren from och god,

Var han ej snar att bliva retad ;
Men sgs han ngon gng frtretad,
S var det uti vredesmod.
Det fel han haft i ungdomsvren,

Att vara pojke frr n karl,
Man ganska visligt anmrkt har ;
Men detta fel frsvann med ren.
Till ingen man han avund bar :

Han sg vl ganska snett p alla ;
190
poetiska skrifter
Men det br man ej lastbart kalla,

Ty han var vindgd, stackars karl.
Man ven mycket folk hrt klandra,

Att han dem ver axeln sett :
Om det s r, s har det skett
Fr det han lngre var n andra.
Ett muntert lag han grna vljde,

Men hatade allt ffngt snack ;
Teg nstan alltid nr han svljde,
Och svljde alltid nr han drack.
I par-Bricoll han aldrig hunnit

Bli ngot srdeles stort Ljus ;
Ty mestadels man honom funnit
Plakat, utav ett enda rus.
Som Auktor skrev han kors och tvrs,

Hll Tal i Grnna, Tal i Trosa :
Om ngon gng hans Vers var prosa,
S var hans Prosa aldrig vers.
I Stilen var han lskare

Utav det tydliga och ltta ;
Ty sade han, och det med rtta
Ju simplare, ju enklare.
I Dumboms ungdomstid begav-sig

Att han predikade en gng ;
Men hans Predikan var ej lng,
Ty han vid ingngen kom av-sig.
191
kellgren
En annan skulle blitt frbannat

Brydd vid en sdan hndelse ;
Men Dumbom fann sig ett-tu-tre,
Och slt precist dr som han stannat.
P sina resor han frnam,

Hur vl Frsynens nd reglerat,
Som oder ver allt placerat
Dr stora Stder stryka fram.
Ocks om ej hans Dagbok ljuger

Skall p Gstgivargrdarna
I Smland tas mycket bra ;
I fall man matsck har som duger.
God kunskap salig Dumbom hade

Om bde Mnniskor och Djur ;
Och mrkligt var det som han sade
En gng, om Krftornas natur :
Hans gon syntes trar pressa

D de i kitteln sprattlade :
Nej, ingen dr s grymt som dessa,
Skrek han ty de d levande.
Teologien hll han p

I tretti r med, vid sin pipa ;
Men kunde aldrig rtt begripa
Vad ingen mnska kan frst.
I Politiken var hans tro,

Vad ingen Bonde plr frgta :
192
poetiska skrifter
Att om man mjlka vill sin ko,

Br man ock ge den till att ta.
Uti Moralen kom han fram

Med den besynnerliga lra :
Att det som gr var mnskas skam
Kan aldrig gra ngons ra.
Som Fysikus han vgat hysa

En tanka, ngot djrv kanske :
Han trodde Ljuset skapt att lysa,
Och mnskans ga fr att se.
Men som han uti allt for varligt,

S medgav han, frsiktigtvis,
Att ljus fr Tjuvarna var farligt,
Och fr en Blind av ringa pris.
Hans tanka var evad man sger

Till Brdens lovord och frsvar
Att den frtjnst en Mnska har
r ingen ann, n den hon ger.
En hans Finans-plan vl frtjnar

Att nmnas fr sin nyhets skuld :
Den lyder s : Ju mer man lnar,
Dess mer man stter sig i skuld.
Ocks i Metafysikan
Var Dumbom en frfrlig Bjsse ;
Ty det var han, som skillnan fann
Emellan Esse och non Esse.
193
kellgren
Sprj, Forskare, s lngt du gitter,

Vad Residens som Sjlen har ;
Det bsta svar blir Dumboms svar :
Min vn, hon sitter dr hon sitter.
I Medicin hll Dumbom fr,

Evad man drom m glosera,
Att den helt skert nytta gr
t Medici om intet era.
En stor Spektaklernes Patron,

Fann Dumbom, att hos oss som andra
Man drvid sllan har att klandra,
Frutom Pjsen och Aktion.
Man hrt hur mngen Auktor skriker

Nr minsta fel bestraffning fann ;
Men Dumbom tlte ltt Kritiker,
S snart de rrde ngon ann.
Om han ej sng s satans bra,

S kom det mest av den resonen,
(Precist som i vr Opera)
Att Salig Dumbom ej hll tonen.
Men det vari han lyckats bst

Var konsten att ta ut Charader ;
Som man kan se av nsta rader
I Svaret till en nsvis Prst :
Jag tror, att Prsten hette Trlund

Lik gott ! Mitt Frsta, sade han,
194
poetiska skrifter
r F Mitt Andra Hund Minsann,

Fll Dumbom in, ert Hela Fhund.
Om i Joujou de Normandie
Han ej som mstare briljerat,
Br han ursktas druti ;
Ty Spelet var ej inventerat.
Att vara gift, och vara slav,

Hll han fr samma i det mesta,
Och ibland ktenskap det bsta
Det ktenskap, som ej blir av.
M vem som kan, och vem som vill,

Sin ykt t hgre rymder spnna ;
Den vise Dumboms sats var denna :
Jag lever helst, nr jag r till.
Vr Dumbom lade sig en afton

Helt frisk och sund till sjl och kropp ;
Men steg om morgon stendd opp
O vandringsman ! .
Gott Rykte ! stanna hr och grt vid denna Br !

Den dygdiga Clarisse Naturens ln betalat :
Hon, som i all sin tid, i Femti Mdomsr,
Ej ngon Kristen sjl frtalat.
Vad ? ej Sitt Kn en gng ? Nej, ej en gng sitt Kn
Mirakel, om ni vill ; s r det dock ett rn,
Att hon var dv och dumb i alla sina dagar.
195
kellgren
SVAGHETS - SYNDEN.
Den gamle Claes tror, i frening
Med hela Kyrkans tro, att av all synd och last
r Svaghets-synd frltligast
Hans unga Fru r ej av Kyrkans mening.
NYRSBREV
Av Stockholms-Posten till Svenska
Allmnheten 1781.
N, Ncken far i den frtreten,

Att jag s pltsligt narrat har,
Den Respektive Allmnheten !
Jag lfte gav fr ngra dar,
Att mig med Nyrsgvor hedra :
Och nu s skamligt mig frnedra
Att mina ord jag tertar !
Fy ! sger man, hur lgt det var.
Och man har rtt : ty nns bland alla

En strre last, fast mindre rar,
n att ej vara rlig karl !
Kan ngon urskt frefalla,
Som ger en lgnare frsvar ?
nd det kunde sig frklara
Hos ngon stor och mktig man
I lften t Klienters skara ;
Ty sdant pack ej ska kan,
Att frnmt folk skall trovrt vara :
Det tycks fr dem, min sjl ! g an,
196
poetiska skrifter
Nr sig Hans Nd s lgt vill snka,

Att dem sitt hga lfte sknka ;
Att hlla r en annan sak.
Men jag, som under lga tak

Blev fdd, att lag och plikter lyda,
Som Brden ej har vrdat pryda
Med hedern av en gammal tt,
Att bristen av Min heder fylla,
Och med ett namn som giver rtt
Att oblygt alla laster hylla ;
Jag kan ej urskt f s ltt :
Jag visst upp ett nesligt stt
Min trolshet betala borde,
Om ej ett bistert olycksfall,
Varom jag strax frtlja skall,
Mitt lftesbrott frltligt gjorde.
N vl, min Lsare, s vet,

Att jag med all uppriktighet
Tnkt som en hederlig Poet,
Att hlla vad jag en gng lovat,
Om endast Himlen mig begvat
Med lika makt, som redlighet.
Om nu jag min frskran brutit,
r sdant blott frstndets fel ;
Gud vet, att det fr ingen del
Ifrn ett elakt hjrta utit.
Jag vgar hoppas, att mitt brott
Till hlften redan urskt vunnit,
Sen jag mig beropa hunnit
Upp ett hjrta som r gott ;
Gott hjrta mer n snille vger :
197
kellgren
S r det ju du alltid sger,

Mitt vrdnadsvrda Publikum ?
Att mena vl och vara dum,
Ju strsta vrdet fr dig ger.
Jag mente vl Jag tnkte s

Om jag skall Nyrsgvor giva,
Br det i sdant gods best
Som av en Svensk beundras m
Och bde nytt och nyttigt bliva.
Allt eget plr ej tycke f ;
Av detta skl beslt jag d,
Att vissa saker utifr
Med Lurendrejare frskriva.
Men jag var dum Jag bort frst,

Att allt i gapet skulle g
P de karpusade Betjnter,
Som natt och dag i harnesk st
Fr Tull, Acciser och Licenter,
Och utan krus och komplimenter
Bese en ddlig topp frn t,
Till ventyrs att hitta p
Vad tjnligt vore att besl.
Vad kap fr dessa tcka gossar,
Nr frgrs afton vid Norrtull
Man mina varor vackert lossar,
Och nner hela sldan full
Med kontraband i skrin och possar ;
Man svor och skrek och slet och rev,
Och till Societetens gamman
Allt genast konskerat blev.
Vad konskerat allt ? Alltsamman.
198
poetiska skrifter
I grten, mine barn ! n vl,

I skolen snart med dubbelt skl
Ert brst till saknad lta rra,
D ni av fljande fn hra
Vari det mesta gods bestod :
Ett uns av Tapperhet och Mod

t dem som strids-kokarden bra ;
Ett kvarter sann Frtjnst och ra,
Att gjuta i de dlas blod.
Av Sunt Frnuft ett fjrndelslod
t dem, som folket sagor lra ;
Ett kvintin Skam t dem sig nra
Med plundring uti ppen bod ;
Ett skrupel Samvet, att frfra
Det folk, som hller lagen fal ;
Och millioner skeppundtal
Av Tlamod, att dem frra,
Som i frtryck och brist och kval
Sitt liv med jordens ans frtra,
Och s det flt de ej f skra ;
Ett dussin Tankar eller tv
t vra Borgarickors hjrnor ;
Ett gran av Oskuld likas
t de frnma Stadens Trnor ;
En liten bunt med Teori
t vissa Herrar Medici ;
En drakma Snille t Poeter,
Som ha s mycket bryderi
Att stta dumhet uti meter ;
En dito Smak, att utdelt bli
t vra Herrar Kritici,
Helst i en viss Akademi
199
kellgren
( Jag minns ej noga vad den heter ;)

En dito Men, jag hpen str ;
Vad kan s snart er sorg frbyta ?
Jag ser ej, Barn, en enda tr
Frn edra gon mera yta
H ! svaren I med spotskfull min,
Nog skulle det vl mycket bta,
Att efter dylikt lappri grta !
Vi trodde, vi, att dina skrin
Haft sdant gods, som till exempel,
Man tecknat ser med Modets stmpel,
Hos Mamsell Pauli och Collin.
NYRSBREV
Av Stockholms-Posten till Svenska
Allmnheten 1782.
Kan hnda Allmnheten tnker,

Att som i fjol, liks i r
Den goda Posten frdig str
Med Julklappar och Nyrssknker.
Vi d beklaga av all sjl
Att Allmnheten sig bedrager ;
Men trstas av det hopp likvl,
Att den ej illa saken tager
Nr vi ftt sga vra skl.
Frst vet ni hur det vanligt hnder,

Nr man har mnga barn och frnder :
Vad r det ej fr kinkig sak,
200
poetiska skrifter
I striden av s skilda tycken,

Att hitta skert p de smycken
Som falla bst i vars ens smak ?
Man hr ju stndigt hur de klandra,
Och ropa missnjt mot varandra :
Din klapp r grannare n min
Nej min lngt smre r n din
Och sdant mer. Ja sjlv vr Herre,
Med all sin makt, r dock fr svag,
Att gra varje sjl i lag.
Men nnu tusen gnger vrre,

Om frn vr faderliga nd
En enda skulle utstngd bliva ;
Och vilken fanden har vl rd,
Att hela vrlden sknker giva ?
Med barn till sdan faslig gross,
r det med Kungen och med oss
I denna sak just ett och samma :
Nr han en enda lycklig gr,
Man fullt och fast frskra tr,
Att han gr hundra otacksamma.
Vi minnas nog nnu, minsann,

Hur tu r sen vi lupo an,
Nr vi vr heder visa ville
Med ngot kram utav vrt snille
Mot Dykarn,* salig hedersman,
Som snart sin grav i gyttjan fann ;
Och mot den hurtige Couriren,*
* Dagblad som den tiden utgvos.
201
kellgren
Som, fast han skligt liknas kan

I eld och snabbhet med Zeren,
Dock i sitt lopp ej lngre hann
n upp lilla Nygatan.
(Han nns hos Runemark graverad,
Och blev av Posten parenterad.)
O Gud ! vad buller och vad larm,
Vad knot, vad avund och vad harm
Blev ej fr dessa sm presenter
Hos respektive Blad-Skribenter
I Gteborg och Norrkping
Och Nykping och Falkping,
Fr det de ngo ingen ting.
Hur mycken bitterhet och galla
Ha dessa icke utst sen,
Och sagt att Posten var gemen,
Som icke funnit, att de alla
Haft lika ansprk och behov
Att njuta vra mhetsprov.
I sdant fall lr ingen undra,
Att vi, som goda, kloka mn,
Ej vilja stta ngra hundra
Fr vinst av en och annan vn.
Oss str nnu ett skl igen

Att tjnsthrsammast fredraga,
Som utan tvivel skall behaga
Den gunstbengne Lsaren.
Nr vi begynt att vl betnka
Varfrn det bruk sitt ursprung har,
Att just p tvenne vissa dar
Attrapper och presenter sknka ;
S ha vi kommit under fund,
202
poetiska skrifter
Att vad man trott till denna stund

Frikostighetens pfund vara,
Tycks ga snarare sin grund
I en frsiktig konst att spara :
Ty tnk vl efter, i vad press
Ens pung befunne sig ndvndigt,
Om hela ret jmt och stndigt
t sina Dttrar, sin Mtress
Man vore tvungen att frra
Vad deras nycker flle p ?
Nu nr de ngon sknk begra,
Fast ock de skulle, stackars sm !
G kldda aldrig n s illa,
Blir alltid svaret, som de f :
Till nsta Jul, mitt hjrta lilla !
r sdant ej ett gnideri ?
Och skulle de ej hellre gilla
Att smningom frsedda bli
S fort som var och en behver,
n g, nr Julen r frbi,
Och trnas hela ret ver ?
Jag tror ock, Lsare, att ni

Med dubbelt mera skl n vi
Ett sdant byte lren nska,
Och (som jag annat rim ej har)
Att Stockholms-Posten alla dar
P detta Nya r m grnska !
203
kellgren
PADDAN.
Att till Corinthus hinna

Gr ej begret nog ;
Nej, kra barn, besinna
Vad nde Paddan tog.
En Padda sg en Tjur : vad hnde ?

En hemlig avunds eld dess stolta hjrta tnde :
Vad ? r jag ej s hg, s stor som denna tjur ?
Skrek detta plattaste bland alla kreatur.
Hon sen sitt gap mot vdret vnde,
Sig spnde och sig ter spnde,
Till dess hon sprack, det arma djur !
Och s tog bde hon och denna Fabel nde.
Att till Corinthus hinna

Gr ej begret nog ;
Nej, kra barn, besinna
Vad nde Paddan tog.
Hr upp att ta in din karrborr i min lager,

Att prisa mina vers fr styrka och behag :
Vet du vad billig fljd Publiken drav drager ?
Jo, att nr dig man undantager,
Ej uslare Poet i Sverige nns n jag.
204
DIKTER I BLANDADE
MNEN.
poetiska skrifter
VRA VILLOR.
O Filosofer ! I, som skriken

Mot vrldens villor alla dar !
Mnn vl den lra I prediken,
Med mera ljus, mer sllhet har ?
Vem m ej d sitt nit frklara,
Att edra lagar lydig vara ?
Men, om den vg I fren oss
Till en bedrvlig sanning lnder,
Om eder vishets himla-bloss
En ddlig dag fr njet tnder ;
Om ur en glad och ljuvlig drm
I vcken oss till verklig plga ;
D tolke Dren ert berm !
D vandre Lasten vid er lga !
Upp en lyrisk skdeplats,

n fr din syn i avstnd lyser
Ett prktigt diamants palats,
Som Gudar i sitt skte hyser ;
n en Hesperisk blomsterpark
Med sitt behag din tjusning vcker ;
n en Tartarisk demark
Med nakna klippors brott frskrcker ;
Dr yr en strm med brstrt lopp,
Dr kllans silver sakta rinner ;
Du fasar, ler och glds och brinner,
Och p Teatern skyndar opp
Dr du, bedragen i ditt hopp,
Fr allt ett mlat papper nner.
207
kellgren
S, om i njets lnta drkt

Vr bildning ej naturen prydde ;
Om mnskan, ur sin irring vckt,
Allenast sannings domar lydde ;
Och sg, hur litet all vr dygd,
Vr ra och vr makt betydde ;
Vem r som ej med skrck och blygd
Ur detta livets ken ydde ?
Vad gr, att unga Hjltens arm

Med tunga vapen sig belastar ?
Vad gr, att frn sin ickas barm
Han sig i stridens lgor kastar ?
Ur hyddans lugn med gldje gr
Att trotsigt mta krigets den ;
Med stolthet rknar sina sr,
Och leende betraktar dden ?
Vad r, som Snillets son frmr,
Att sina muntra ungdoms-r
I forskningarnes natt frda :
Att skda guldet med frakt,
Med mkan le t Kungars prakt,
Och endast leva med de dda ?
Vad mod, att trotsa farors rn,
Att sig till vrldens gagn frtra ?
Sg d, fr vad de sig besvra ?
Vad Himlen hr i deras bn ?
Vad ska de ? De ska ra.
Och vilken r d rans ln ?
Ett lv, vars grnska snart frsvinner ;
En marmor, som vid konstens bud
Ditt tycke, ej din knsla vinner ;
Av ryktets mun ett yktigt ljud ;
208
poetiska skrifter
Ett rkverk, som p graven brinner ;

Ett diktat liv hos Minnets Gud.
Vad storverk, som ej skdat dagen,

Vad dygd i hjrtat ofdd lg,
Om ej, i ljuva villor dragen,
Man verklighet fr skuggan sg !
Du, som med m och del hg
Ger hjlp och vrd t dina brder ;
Som rrs av den frtrycktes rst,
Ger honom tillykt till ditt brst,
Och i hans hjrta gldje fder ;
Som njd ditt liv till offer br
t Konung, Fosterland och Vnner !
Du i din dygd det vrde knner,
Som ensam dess belning r ;
Men om vid sannings grymma lga
Ditt djrva ga skulle vga
Att skda ned i hjrtats natt,
Vad du med hpnad skulle nna
S mnga dygders rika skatt
Uti ett gonblick frsvinna !
Vad blygd, att se din fria sjl
Sig till en fngen slav frbyta,
Och all dess dla idrott yta,
Frn nit fr egen vinst och vl !
Och Krlek, som bland livets sknker

Den ljuvaste, den strsta r ;
Som i en himmelsk vllust snker
Det hjrta, som din lga nr !
Vad bleve du, om vrt begr
Sig endast till det sanna strckte ?
209
kellgren
En brnad, spridd med blodets lopp ;

En lusta, som behovet vckte,
Och njutandet nyo slckte :
Vad bleve d det mma hopp,
Som sig med tvng och fruktan rjer ;
Som, bvande, i vrdnans spr
S smningom till mlet gr,
Och, d din sllhets mognad drjer,
Dig med de blomsters ro frnjer,
Dem bildningen p vgen sr ?
Knappt r du frd i segrens skt,
Frrn, ur din ljuva tjusning tagen
Du nskar, att du n bedragen
Din sllhet blott i tankan njt.
Ej nog, att villans pensel mlar

Med glada frgor livets flt ;
Hon visar det, vid hoppets strlar,
I gravens natt, frdubblat sllt.
Dr, bakom hga bergens strcka,
Vars spetsar ver molnet rcka,
Sig Indianern bildat har
En Himmel, alltid ren och klar,
Dit han ledsagad efter dden,
Hos de olyckeligas Far,
Skall tlja evighetens dar
I ostrd fljd av slla den :
Dr skall ej brist och slaveri
Och Kristnas vld hans syn frfra ;
Dr skall han med oddlig ra,
Fr tidens kval belnad bli.
210
poetiska skrifter
S y, o grymma Sannings dager,

Som vra glada drmmar str !
Vad mer, om Villan oss bedrager,
Blott hon vr levnad lycklig gr ?
SAMTAL MED FRNUFTET.
Frnuftet.
Arist ! se djupet, se och hissna,
Vnd om frn villervallans spr :
Ser du ej kinder redan vissna,
Och lderns sn i dina hr ?
Arist.
Frnuft ! jag hr ej dina lagar,
Vad btar livets tomma namn ?
Vad bta millioner dagar,
Sen njet icke mer vill ppna mig sin famn ?
Frnuftet.
Vad ! skulle du ej nje nna,
Att bliva Snillets ra vrd ;
Att lagrar av en samtid vinna,
Och rkverk av en eftervrld ?
Arist.
Vet avund trnen ta plr
I lagren som vr hjssa krner :
Vet, stoftet ingen vrma rner
Utav de rkverks eld man p vr gravsten br.
211
kellgren
Frnuftet.
G, gagna d din fosterbygd,
G d att brder slla gra ;
Och vet, att mnsklighet och dygd
Frm att dlast hjrtat rra.
Arist.
Vad ? trlars jord mitt fosterland ?
Vad ? sklmar, drar, mina brder ?
Jag mma fr ett rvarband,
Som av min svett och blod, enr det kan, sig fder ?
* * *
Nej, Zulma, p den korta stig,

Som till det mrka djupet leder,
r all min plikt att lska dig,
Att av dig lskas all min heder.
M andre p ett ngsligt stt

Fr trumpna Gudar rkverk hja ;
Jag skall mitt kn till dyrkan bja
Fr Zulma, i dess Kabinett.
M Filosofen upp i skyn

Fr all Naturens kunskap prisas !
Dess hgsta skatter fr min syn
I Zulmas mma blickar visas.
I skyldig krlek fr en Far

Och Bror och Vn, jag hellre felat,
n ngon trols knsla delat
t allt vad icke Zulma var.
212
poetiska skrifter
Om mina plikter mig befalla,

Fr en av dem i dden g ;
Hur mycket mer fr Zulma d,
Som r i stllet fr dem alla !
DEN NYA SKAPELSEN,

eller
INBILDNINGENS VRLD.
Du, som av Sknhet och Behagen

En ren och himmelsk urbild ger !
Jag sg dig och frn denna dagen
Jag endast dig i vrlden ser.
Dd lg Naturen fr mitt ga,

Djupt lg hon fr min knsla dd
Kom s en kt ifrn det hga,
Och ljus och liv i vrlden bd.
Och ljuset kom, och livet tndes,

En sjl i stela massan t ;
Allt tog ett anletsdrag som kndes,
En rst som till mitt hjrta brt.
Kring rymden nya Himlar strcktes,

Och Jorden nya skrudar drog,
Och Bildningen och Snillet vcktes,
Och Sknheten stod upp och log.
D fann min sjl sig Himlaburen,

Sig sprungen av en Gudastam,
213
kellgren
Och sg de under i Naturen,

Som aldrig Visheten frnam.
Ej endast storhet och frmga

Och glans och rymd och rrelse ;
Ej blott i dalens djup det lga,
Och endast hjd i klipporne ;
Men livlig till mitt ra frdes

De hga Sfrers harmoni ;
P berget nglars harpor hrdes
Ur djupet mrka andars skri.
P fltet logo fridens ljen,

Skrck omsmg i den skumma dal,
Och lunden viskade om njen
Och skogen suckade om kval :
Och vrede var i havets vgor,

Och mhet uti kllans sus,
Och majestt i solens lgor,
Och blygsamhet i mnans ljus.
Hmnd gick att blixtens pilar vssa,

Mod skakade orkanens arm,
Och cedern lyftade en hjssa,
Och blomman ppnade en barm.
O levande frstnd av tingen !

O snillets, knslans hemlighet !
Vem fattade dig, Sknhet ? ingen
Frutan den som lska vet.
214
poetiska skrifter
Fr mig nr du naturen mlar

Till Himlar utav ljus och vl,
Vad r du ? terbrutna strlar
Av Hilmas bild uti min sjl.
Hon r det i min sjl, vars stmpel

Till Skapelsen frtjusning br ;
Och Jorden uppstod till ett Tempel
Dr hon Gudomligheten r.
Du, som av Sknhet och Behagen

I allt din lnta teckning knnes,

O evigt samma, evigt ny !
Din vxt blev liljans vxt, och hennes
Den friska glansen av din hy.
Din blick i dagens blickar blandas,

Din rst ck nktergalens sng,
Jag dig i rosens vllukt andas
Och vstankten har din gng.
Ej nog du sjlva fasan glder,

Du fyller avgrundar med ljus ;
Du knarne i blomster klder,
Och tjusar i ruiners grus.
Och nr min tanka hnryckt vimlar

Och yr, och sker trngtande,
215
kellgren
Och sker genom jord och himlar

Det slla stoftets Skapare ;
Och frgar, i vad skepnad fattas,

Att m, och god och glad och mild
Vr hgsta dyrkan vrdig skattas ?
D visas Han mig i din bild.
I Kungars Slott, i Hov och Stder,

Jag ser bland tusende blott dig ;
Och, nr min fot i hyddan trder,
r du dr redan fre mig.
Jag gick att Visdoms djupet sprja ;

Din tanka rev mig ur dess famn.
Jag gick att Hjltars kvden brja ;
Men cittran lrde blott ditt namn.
Jag ville rans hjder hinna,

Men bortvek i det fjt du gick.
Jag ville Lyckans skatter nna,
Och fann dem alla i din blick.
Du, som av sknhet och behagen

Frgves ur din syn tagen,

Mig blott din tanka unnas mer :
I dina spr av minnet dragen,
216
poetiska skrifter
GRATIERNES DPELSE.
Jag vrdnad har fr alla slags Gudinnor

I Himmel och p jord ;
Fr Friherrinnor och Grevinnor,
Och fr Herdinnor med ett ord,
Fr allt det Kn som sluts p innor :
t alla vill jag aktning ge,
Men dyrka endast tre :
Och vem kan mer ett hjrta rra,
n de ?
Vad vllust att dem hra !
Vad tjusning att dem se !
Fastn de vanligt icke tljas

Bland de Kastalska Flickors tropp !
De dock med nje bland dem dvljas,
Och deras sllskap muntra opp.
Den Skald frgves sker rra,
Som ej t Gratier offrat har ;
Hans sng skall stanna vid vrt ra,
Och klden bli i hjrtat kvar.
Fr dig Camillas Skald ! fr dig man sg dem mma :

Hur har du dem belnt ? Jag lmnar Snillets Gud
Och Hjrtats Gud, att samfllt dma
Din trolshet att Lyrans ljud
Fr Hovens dumma stoj frglmma.
* * *
En vacker dag, det var ej lnge sen,
D mera bjlig, mera len,
217
kellgren
Sig rsten gt utur min lunga,

Jag ck den djrva hg, att Gratiers ra sjunga ;
Men aldrig jag beskriva kan,
Hur det mig innerligt frtretat,
D jag med ffng it i Skalders hvder letat,
Och deras vissa namn ej ngorstdes fann.*
Jag var ej sen, att mig besvra

Hos dagens Furste, snillets Far :
Apollo ! sg, till ditt frsvar
Vad skl kan du vl frebra ?
Du namn t spken givit har,
t dem, som livets trd frtra,
Och dem, som ddens plgor nra ;
Men deras namn, av vars behag
Vrt hjrta eldas fr din ra,
Man fga knt, till denna dag
Apollo fann mig ga skl att klaga :
Det mycket nog var funnit av en Gud,
D jordens Gudar pl behaga
Att ringa folk p porten jaga,
Som vga sanning fredraga
Vad hnde ? Astrild sjlv ck Vishets-Gudens bud,
Att denna sak upp sitt ansvar taga :
Res ! var Apollos ord och sk kring vrlden opp
Tre ddliga, som bst frtjna
Att sina namn de trenne Gratier lna.
Han for ; och under vagnens lopp
Han tnkte fr sig sjlv : men br jag ej befara,
Att denna frd kan rcka dag och r,
* Man vill icke sga, att Gratierne varit utan namn hos de Gamle. Redan Hesio-
dus kallar den ena Aglaia, den andra Eufrosyne, den tredje Thalia. Men vrige
Auktorers skiljaktighet har givit anledning till dikten.
218
poetiska skrifter
Om ej en utvg nns, att ffng mda spara ?

Lt se ! D i min Mors och i Apollos spr
Man Gratier vanligt skda fr ;
S br, om samma sed p jorden skulle glla,
Jag strax min fart frutan tvekan stlla,
Bort till den slla boningstrakt
Dr Gustafs och Soas makt,
Ljus och behag t vrlden dela :
Ja ; jag ej kan uti min gissning fela
Han kom, och med frundrad hg
I Stockholm tre Grevinnor sg,
S lekande, behagliga och tcka,
Att han sig hin i vld i brjan ville ge
Det Tckhets-Nymfren alla tre
P jorden stigit ned, att honom skamlst gcka
Men frgar ngon frgare,
Ett folk, som plr en ddlig ledsnad vcka
n i Olympen d ? Vad gjordes, taltes om
Imedlertid, tills Astrild terkom ?
Jo vl ; bland ett och annat mera,
Man talte om den smak fr platt och torrt och kallt
Som nu bland Skalder verallt,
Och mest vid Blten tycks regera :
Ja, ropte man med harm och sorg,
Den jord blott vide br, som fordom burit lagrar,
Och mot en enda Gyllenborg,
Har Sverige minst ett hundra Bagrar.
Diskursen blev ej lng Man snart den tidning bar,
Att Astrild ter anlnd var.
Han trdde in : Jo, p min heder,
Min lrda Far ! den vill jag se,
Som mera skicklig r, till Himlens Envoy ;
Fort, att man allt till dops bereder :
219
kellgren
S talte han ; och i ett gnablick

Var allt i skick.
Att sjlva Akten nu beskriva,

Och ntt och noga uppsats giva,
Hur den och den var kldd, vem fr och efter gick ;
Det m en annans storverk bliva :
Ceremoni r ej min smak,
Fast annars en gudomlig sak.
Allt nog ; jag vann vad jag begrde,
Tog drp Astrild uti famn,
Och for t jorden mina frde,
Frnjd, att under knda namn
F, efter denna dag, de trenne Gratier prisa :
Augusta, Ulla och Lovisa.*
* Grevinnorna Lwenhielm, Hpken och Meijerfeldt.
TILL FREDRICA.
Jag Er vn ! jag Friggas vn !

Detta ord, s mt, s viktigt,
Och som fll frn Himmelen,
Sg, vem fll det p, beknn :
(Hoppet tror s ofrsiktigt)
Denne lycklige uppriktigt,
Skna Frigga var Jag den ?
Skall d, p den skumma stig

Som mitt fjt t dlden leder,
Denna ljuva glans av heder
220
poetiska skrifter
P min afton snka sig ?

Detta hjrta, skall det vckas
n en gng till varelse ?
n en blick tillbaka strckas
Att mot er och gldjen le ?
Vackra ! sg p samvete,
Sg, behagar ni ej gckas
Med er ringa tjnare ?
Eller, brukar ni, kanhnda,

Som den stora vrlden plr,
Att med fagra ord frblnda ;
Att i tomma ljud frvnda
Vad som verklighet begr ?
Kanske i en Dictionnaire
Att frklaringen s lyder :
VNSKAP : gammalt ord ; betyder
Ungefr, vad iskallt r.
Nej, nej, denna ppna panna,

Denna oskuldsfulla blick,
mheten i rst och skick,
Alla vittnen mig besanna
Att ert sprk frn hjrtat gick.
Nu, s lyften er i ra
Frihetens frkrossare !
Och I, vldets sngare,
Mtte ryktets vingar bra
Edra namn till stjrnorne !
Och I, guldets dyrkare,
Mtte jorden eder lra
Nya spr till skatterne !
221
kellgren
All den tjusning er betager

Anser jag med tyst frakt :
Friggas vnskap r min lager,
Mina skatter och min makt.
Ngon dag, d jorden gmmer

Askan av sin trtta son,
Och en yktig vrld frglmmer
Det frgngeliga ln
Av det namn, hon nu bermmer,
D, nr Land och Stad och Hov
Ingen Kellgren mera minnes,
D om detta bladet nnes
Skall det sga till mitt lov :
Lsare, du som ej knner
Vem det namnet burit har,
Knn dock vad hans vrde var :
Han var en av Friggas vnner.
Nu, vi darrar denna hand ?

Varfr klappar detta hjrta ?
Vnskap ! Fstes d med smrta
Knuten av s lyckligt band ?
Vackra ! trs jag det beknna ?

Trs jag ? Hr d sanningen.
Bst jag fattade min penna
Fr att teckna mig er vn,
Kom en pilt, en yster slle,
Ryckte boken ur min famn,
Smg en annan i dess stlle,
Nmnd Gud vet med vad fr namn.
Ni kan tnka hur han snstes,
222
poetiska skrifter
Hur han stttes frn min barm :

Men, nr i hans ga lstes
Blygsel, hpnad, sorg och harm,
Nr jag sg den stackarn slagen,
Blek, frtvivlad, fr min fot,
Undrar ni om jag betagen
Genast ngrade mitt hot :
Vackra barn med pil och bga !
(Sade jag med mildrad rst,)
Fly, vad nskan trs du vga
Fly, frgifta ej mitt brst
Med en djrv, frkastad lga :
Nr din saknad gr min plga
Blive vnskapen min trst.
Ack ! fr mera slla den,
Detta liv ej mnat var :
Fly, gr dig en dygd av nden
Fly mig, hasta dig, var snar.
Aldrig, aldrig, var hans svar,
Frr n sorgerne och dden
Hunnit nda dina dar
Och nnu ni mig frlter !
Str han lutad vid mitt bord
Suckar, sger ej ett ord,
Ser mot himmelen och grter.
TILL CHRISTINA.
Lgst ned i dalens djup, och bergets klyfta,

Och tta granens sorgeliga skugga
Nyss ydde Timon undan vrldens syn,
223
kellgren
Och undan syn ack ! mer svr att undy

Den av sig sjlv, sin sjl, sitt egit hjrta.
n hade ldern icke pljt hans panna,
Och icke strtt sin driva i hans lockar,
Och icke tyngt hans fjt, och bjt hans skuldra,
Och slckt hans snilles eld Men vad ej ldern,
Det hade sorgen redan gjort, och smrtans
Frdolda gift, och knslans tysta brnad,
Och svallet av de sjudande passioner,
Och svekna hopp om njen ack ! som lovat,
Och ledsnan mera grym av dem som hllit.
Nu, sade han, I falska, tomma skuggor
Av himmelsk sllhet, icke fdd fr jorden,
Ej fdd fr mig nu vnten er ej mera
Att nna spret till min dolda boning
Och I, o grymme ! I, som ej bedragen,
Ack ! alltfr sanna, verkeliga plgor :
Frtryck och Fanatism och List och Avund,
Och tusen och n tusen livets plgor,
Er trotsar jag att nna mer ert offer :
Stngd r jag evigt frn er syn, och dagens.
Hr vill jag, lycklig, glmmas och frglmma,
Hr endast leva med er, trogne vnner,
Vlgrare, oddeliga Snillen,
Som fre mig frsmddes och frsvunnen
Och nr en dag jag somnar denna smnen
S djup, s lng, s ljuv fr en olycklig,
Skall ingen tvungen tr min aska gcka
Och ingen Skald sig i mitt lov besjunga.
Blott om en srad vn, en drad lskling,
Frvillad av sitt kval och nattens skuggor,
Fann detta skjul fr stormens hot och mrkrets,
Och sg vid skymten av de tnda blixtar,
224
poetiska skrifter
P ekens mossbelupna stam, min harpa

Frutan strngar visslande i vinden,
Och knde den igen D skall han hja
En suck till Himlen, sorgens suck ur hjrtat,
Och sga : Broder ! du har gtt och sedan
Med tystnad leta mina ben tillsammans,
Och ge dem t den mor som ej frskjuter,
Och lgga blott en otljd sten p graven,
Och sknka den en enda tr av knsla,
Och str drp en enda handfull blommor,
Av dessa fltets enkla, blyga blommor,
Som aldrig vuxit under mnskors ga.
S talte Timon, och med rsten bruten
Lg sig en stillhet, som hans sjl ej knde ;
Ty ssom havets dyning efter stormen,
Var svallet av hans sjl Dr nnu bldde
Det svagt frbundna djupa sr av smrtan ;
Dr blickade nnu det sorgsna minnet
t ydda tiders rymd Ej grt han mera,
Men p den bleknade, frtrda kinden
Var nnu spret av den tr som runnit.
Han log men ljet i hans mrka ga
Var ssom lampans natteliga strlar,
Som mnans strlar ur de spridda molnen
Nr hstens dimmor vila tungt i dalen
Jag ser det, sade Timon, svag, o Gudar
Ack ! allt fr svag r svens strid mot stormen,
Och arnets dammar mot den vreda strmmen,
Och dygd och vishet i ett ddligt hjrta !
Dig ensam, Tidens lngsamma, men skra,
Men omotstndeliga kraft dig tillhr,
Dig och din son och Ddens broder Glmskan,
Att kyla denna brand av Etnas lgor,
225
kellgren
Att lka detta sr av seklers smrta.

S ntlig trtt att strida och att klaga
Fll han vanmktig, p sin kalla torvbdd
Mild, opkallad, kom fr frsta gngen
Kom, sakta sjunkande p silkesvingar,
De olycksfullas vn, den tysta smnen,
Och doftade sin vallmo kring hans hjssa,
Och andades sin balsam i hans dror.
Ej mer, som fordom, hotande och vilda,
Med ormar i sitt hr och mordets dolkar,
Uppstego Kvalets drmmar ur Tartaren
Att spka fr hans syn men Hoppets skuggor
I ltta silverskir med band av rosor ;
Och gldjens livligare ljusa hamnar
I Himlens stjrnbestrdda azurskrudar
Kringktade hans sjl Och nr de ydde
Vid morgontimmans vink och solens anblick ;
D var det denna gng ej Fasans ska,
Som skakade hans bdd och slog hans skuldra
Och ropade : Statt upp, o slav, till plgor !
Men sakta friskna nu de duvna lemmar,
Och villigt ppnar sig hans blick fr dagen :
Och nr den ppnas Gud ! vad glada rster
Av himmelsk harmoni ha ntt hans ra !
Likt rsten av de helige p Horeb
Ljuvt sammanstmde med Serafers harpor,
Nr Herrans salighet besker jorden
Stum, till sin grottas ppning smyger Timon
Och lyss och tvivlar, ter lyss och undrar :
En hemlig dragning rycker hn hans hjrta,
Och foten fljer dit hans hjrta drages.
Nu kastar han sig upp fr klippans hjder
Och ser med vidgat ga ver fltet,
226
poetiska skrifter
Och ser att vad han hrt och knt r sanning.

Dr, ttt i nejden av hans mrka grotta,
Var fordom Grlet, Sveket, Politiken,
Och Lyckans hunger med Druiden dvaldes,
Dr vilken Gud har skiftat denna vildmark,
Och kltt dess nakna sand med blomstrets sammet,
Och bytt dess gula barr i Palmens grnska
Dr r det, frn den enkla smakens boning
Som ljudet utgr av de sllas rster.
Och nu, se dr ! Dr komma de p fltet,
Och dansa, hand i hand, i krlig omkrets,
Det fria njets otillrda dansar.
Ej stort r deras tal : en Mor, tv Dttrar,
En Son men fr dem, efter dem, omkring dem
Sprids talrik skaran av de stilla dygder :
Tro, Smja, Redlighet och Frid och Oskuld
Och Godheten vars blickar smlta sjlen,
Och mheten som ler med halva trar,
Och Vnskapen som gr med blottat hjrta,
Och Krleken men ej den blinda krlek,
Det troll med vingar och frrdisk tunga,
Som rasar, njuter, ngrar sig och yktar,
Nej, detta Himlens barn, som evigt fster,
Med oupplsligt band, tv makars hjrtan
Och nr de lyfta gat uti hjden,
Och se den sorgsna enslingen p klippan
Tillbedjande utstrcka sina armar,
D y de ej hans syn men ppna villigt
Ett rum i gldjens krets, och le och vinka
En vnskaps vink, och ropa : Frmling nalkas !
Vem lyder denna vink, om nu ej Timon ?
Nu, snabb som blixten, strtar han dit neder,
Och mtes med ett mt frtroligt famntag ;
227
kellgren
Nu blandar han sig glad i deras lekar,

Ler deras ljen, knner deras knslor,
Och andas dygden med den luft de andas.
Och nr han ter omvnt till sin klyfta,
D tycker han sig se, hur valvet ljusnar,
Och glder sig och vidgas med hans hjrta
Vlsignad, ropar han, vlsignad evigt
(I, Himlens lskade ! I, Jordens dle !)
Den stund som gav er t min slla syn !
Frn denna stunden glmmer jag att lida,
Och smrtan halkar ltt utver sjlen,
Och fastnar ngon gng dess pil, och srar ;
D ser jag er igen och sret lkes.
Och nu, vad gr mig vrlden och dess blndsken,
De Storas nd emot de Godas aktning,
Och Drars lov emot de Visas bifall,
Och Seklers minne mot ett Nu av sllhet,
Och mot en vnskaps-blick av dig Christina.
TILL ROSALIE.
Tu seras de mes chants le prix et le sujet.
Mot Vstans kyss och dagens blick

En nyssfdd Ros sitt skte rckte ;
Hon hundra Rosors avund ck,
Och hundra Fjrlars krlek vckte.
Hon blott t en sin trohet gav :

Han svor att henne evigt dyrka ;
Men nr hans vingar fllo av,
Fll ock hans fgring och hans styrka.
228
poetiska skrifter
Ack stackars mask ! vad verdd !

Han svor vad han ej hlla kunde :
Hur billigt d, att hon sin nd
t andra lskare frunde !
Strax av de vissna blommors skara,

Vars vackra lder ytt sin kos,
Man hrde : Kors ! hur kan en Ros
S trols och s yktig vara ?
n mer att ka dess frtret,

Hrs hr en Geting, dr en Humla
Mot hennes fria seder mumla,
Och prisa Nsslans rbarhet.
Men nr hon leende frsporde

Vad skl som deras ilska drev,
Hon dubbelt ere slla gjorde
Och dubbelt mera vacker blev.
Ja le, ja le, min Rosalie,

t dem som dina njen klandra.
Vad ? Skall man fr att lycklig bli
Begra lov drtill av andra.
Frlt, om Chlo i sin iver

Mot dina vackra villor svr ;
Vad harm ! det ej med henne r
Som man s ljuvlig synd bedriver.
Frlt om Damon, stackars man,

Mot dina fel sin galla gjuter ;
229
kellgren
Betnk det r ju icke han,

Som frukten av din svaghet njuter.
Ja flj dit Krleks-Guden leder ;

Frtro dig i hans mma skygd ;
Att lska sjlv r all din dygd,
Och vara lskad all din heder.
Lt dessa budord dig behaga :

Men Rosalie, betnk vad skam,
Om deras tolk behvde klaga :
Jag gav dem t en otacksam !
De ljuva kyssar, mma ljen,

Som du din lskare frr,
Ack ! vet att dessa svaga njen
Frm ej fylla mitt begr.
De ro blomster som betcka

Den vg till Frjas altar fr ;
Men Skna, Skna ! mnn jag br
Till blomster blott min tr strcka ?
I Templets helgedom frvaras

En skatt, som endast tankan ser ;
Lt den i dag, i dag, jag ber,
Fr mina knslor uppenbaras.
D skall i druckna hjrtats yra

Min sng din sknhet vrdig bli :
D skall du, vackra Rosalie,
Frevigas utav min lyra.
230
poetiska skrifter
VARNING TILL ZEMIR.
Zemir ! hur lnge tror du vl

Naturens lagar strafst krnka ?
Hur lnge, spotsk i ditt befl,
S mngen ynglings brst uti frtvivlan snka ?
Det gavs din sknhet makt, att gra mig till trl ;
Men tiden, att din trl sin frihet tersknka.
Ja, darra vid hans namn ! ren, tyst, i dina spr

Med vingad fot och lyftad lia
Han jagat dina steg till grnsen av din vr,
Och vid sin grpta kind och vid sitt vita hr
Svr, att ur bojan snart din lskare befria
Svr att den hand, som klippans tall
Och dldens ros med lika ltthet fllde,
Ocks en dag vl skrda skall
En liten trubbig nsas vlde.
Du hr mig, spotska ! med frakt ;

Du tror ej, blinda ! vad jag sger.
Du tror att ungdom kring ditt lger
Skall evigt, evigt hlla vakt ;
Jag ber dig n en gng besinna
Vad jag dig sagt,
Om du ej vill med trar nna
Min spdoms makt.
De hr, som nu i mrka vgor svalla

P ditt albastervita brst
Zemir, frskrcks ! i hst, i hst
De skola falla.
231
kellgren
Din blick, som n en liten tid

Uppned p alla huvun vnder,
Frjagar alla hjrtans frid,
Och sjlva lderns isar tnder,
Och splittrar Visdomens egid ;
Din barm lik kllans silverblja
Tyst gungad av en vstanvind,
Dr tusen krlekar sig dlja ;
Och rosen, purprande din kind,
Och dessa tnders sn, och denna muns koraller,
Som fruktlst mitt begr till dina kyssar vckt :
Zemir ! allt, allt frgs. En natt.. en kylig kt
Korallen bleknar, Rosen faller.
Det glas, dig fordom visat har

Skn, tjusande, som en Gudinna,
Du nnu trotsig till dig tar ;
Men huru hpen skall du nna
En kring kvar !
D skall din klagan dagligt bliva :
Natur ! ack huru grym du i din delning r !
Vi skall du mt begr, frutan ungdom giva ?
Och ungdom, utan mt begr ?
TILL EN FLICKA,
Som vid en Promenad frlorade sitt
Skrp, m. m.
Du vet ej, vackra Aspasie,

Hur fr din blygsamhet jag bvat,
Att se den fara, varuti
232
poetiska skrifter
Fr ngra dagar sen du svvat.

Band, Blommor, Skrp bervad bli !
Du tror vl, du, min Aspasie,
Att sdant slumpvis kunnat hnda ?
Nej, vet det var ett trolleri,
Ett uppror, ett frrderi ;
Och tacka Gud det tog s nda.
Jag vet ej vl uti vad ml

Du Krleks-Gudarne frtretat ;
En Krleks-Gud ej mycket tl,
Frrn man dess vrede mot sig retat.
Kanske du i din tcka sng
Ej deras makt tillfyllest prisat :
Kanske att konstens prydda tvng
Fr deras syn frlitet visat :
Kanske du snst dem ngon dag,
D p din barm de vgat leka
Och med fr mycken frihet smeka
De bda rundade behag,
Som mellan ljus och mrker tveka :
Kanske, d Nattens Gud dig frt
Till vila uti smnens boning
Och, frrn du n de band frstrt
Som dig s hrt i fngsel snrt,
Du utan ringaste frskoning
Dem stackars barn p drren krt :
Kanske d dagens ljuva mte
P nytt ditt muntra ga vckt,
D i naturens egen drkt,
Den fgring du p dunet strckt
nyo hjt sig ur dess skte ;
Kanske du d p lika stt
233
kellgren
Frnekat denna Gudaskara

Att i ditt stngda Kabinett
F dig till rd och sllskap vara,
Och passa upp vid din Toilett
Men lika gott jag vill bespara
En forskning som ej blev s ltt ;
Ditt egit samvete m svara,
Igenom vad fr ofrrtt
Du deras makt frnra trtt.
Allt nog och fr vad helst du brutit,

De genom Domare och Nmnd
Upp ett allmnt Ting beslutit
Att krva ut fullkomlig hmnd.
De genast om varannan svinga
Att samla Vdrens Guda-tropp
Och dem med fagra ord betinga,
Att sina anslag fylla opp,
P stt som saken sen frlopp.
De sdan livlig mlning gra
Av en och annan hemlig prakt,
Som konsten uti hkte bragt ;
Att vi oss ej frundra bra
Om denna mlning gt den makt
Att snart Zerers dygd frfra.
Ren upprorsdagen anlnd var,
Ett uppror som ej haft sin like
I gamla eller nya dar.
Ren dragen i en ppen char,

Du genom luftens fria Rike
Med sjlva blixtens snabbhet far ;
Och straxt Zerer ngra hundra,
234
poetiska skrifter
Med lika snabbhet skynda sig

Som i ett riktigt Cossaks krig,
Att dig allt in till sjlen plundra :
Med djrva blickar, krlig harm,
De av och an i luften kryssa ;
Tv dina vackra gon kyssa,
D tvenne andra p din barm
S ltt och tyst buketten fatta
Och yga sakta bort och skratta :
Ett dussin bak p vagnen str,
Att ur ditt spridda ljusa hr
Sig d och d en blomma snatta ;
Och hundra femti, tror jag mest,
Sig i ditt skte sammanskocka
Att alla nlar till sig plocka,
Med vilka du din prydnad fst :
En hjlte upp t hjden yger
Med skrpet i sin hgra hand,
D n en dristigare smyger
Igenom obekanta land,
Att lossa ngra andra band.
De skulle snart sin nskan vunnit ;

Och Himlen vet, uti vad skick
Man dig p ljusa dagen funnit,
Om ej i samma gnablick
Du till en lycklig fristad hunnit.
N vl ! du sett, min Aspasie,

Hur man sig dristat dig bemta ;
Lt d fr Herrans namn skull bli,
Att dig med Krleks-Gudar stta ;
Och frukta deras raseri.
235
kellgren
Nr vid din egen moders sida

Till sdant vld man vgat skrida,
S tnk vl efter, huruvida
Man skulle annars kunnat g ;
Och vill du Pafos Lagar frga,
Du ser dr klart de orden st :
Vid livsstraff m ej ngon vga
Frarga en av dessa sm.
VREN.
Sig dagens stolta Gud beklder

Med dubbelt ljus och majestt,
Och i den hga Krftans fjt
Mot tronen av sitt rike trder.
En m och eldig krleksblick
Han till Naturens skte snder,
Som i frnyad ungdoms skick
Sig mot sin lsklings syn vnder.
Vertumnus med en mktig hand
Ur hennes slla lnder jagar
Den grymma Vinter, i vars band
Hon rknat saknans mrka dagar :
Till Lappens fjll och Zemblas strand
Han yr att tolka sina lagar,
Sen hr hans slott r satt i brand.
P fltet syns den tcka Flora,

I sllskap med den friska Vr,
Och i dess vlluktsfulla spr
Ses Eols son av Aurora
Den yra Zer hasta sig :
236
poetiska skrifter
Gudinna, ren han hunnit dig ;

Du lskar honom mt ; han brinner,
Och njet p din blygsel vinner :
Av varje kyss du honom ger
En blomma upp i dagen skjuter,
Vars fgring nr hans moder ser,
Hon utav gldje trar gjuter.
Dryaden dansar, Faunen ler,
Den frlsta bck sitt sorl frnyar,
Och Prokne nalkas vra byar.
Man ser p ljusa gyllne skyar
Sig Krleks-Gudar snka ner,
Som ut p skilda vgar fara ;
En till den fjderkldda skara
Som stimmar uti bjrkens topp :
Straxt hrs den rrda Turturn svara
P de kromatiskt brutna lopp,
Som lskarns mma kval frklara ;
De kvist frn kvist med glada hopp
Sig para och sig ter para :
En ann med facklan i sin hand
Sin ykt till Thetis rike vnder,
Och med dess lgas ljuva brand
Det vta djupets skte tnder :
Dr hrs Tritoners glla ljud,
Som spruta bljan i kaskader ;
Hr ses en naken ock Najader
I krets kring Amathontens Gud.
Nu herdepipans driller blandas

Med krigsbasunens strva skall :
I dalen hjordar g i vall,
Och berget hljs av Hrars svall :
237
kellgren
Naturen frjd och krlek andas ;

Bellona mord och Rikens fall.
O usla Vsen ! du, som skryter

Med Guda-ursprung, upplyst sjl,
Dock, alla lasters svurna trl,
De slla lagar dagligt bryter
Varvid Naturen bandt ditt vl !
Ursinnige ! hur lnge lida
Det grymma krigets tyranni ?
Hll upp, att mot din sllhet strida,
Och lr av Fjriln lycklig bli :
Sitt korta liv han glad frdriver,
Han fds och dr i krleks band ;
D mnskan med en blodig hand
Sin broders hjrta snderriver.
Allt rar Jordens fdslodag,

Allt rres, lever, andas, knner :
I skogen Jgarn ntet spnner,
I djupet snks det falska drag ;
De snabba klar vgen plja,
Och mastens blomsterkrnta topp
Sig upp mot skyarne ses hja.
Nu ser man ock den vna Frja
Bland Tckheters och Nymfers tropp,
Som sig med lek och dans frnja :
n varje lem till vllust bja
Med trns regelfria lopp ;
n hrma gldjens yra hopp ;
n i frvirrad stllning drja,
Att njutningens frtjusning rja.
I Etnas djup Vulkanus svr
238
poetiska skrifter
Att hmnas p sin ydda maka :

Cyklopers slggor dubbelt braka,
Och lgan ned i avgrund tr ;
Dock djrvs han ej fr Jofur klaga :
Olympens skratt han minnas lr.
Vulkan ! ditt straff du rttvist br ;
S lam, s svartsjuk som du r,
Hur djrvdes du till hustru taga
Den sknsta bland Gudinnors hr ?
Nu prydom oss med myrtenkransar,

Nu fstom blommor i vrt hr,
Och offrom Pan det spda fr
Som vid sin moders sida dansar.
Till frjd ditt liv, min Damon, styr !

I kojan och p Kungastet
Man ddens vlde ffngt yr :
Han bvar ej fr Majesttet,
Han ej fr tiggarns slarvor skyr.
Lt d ej orons moln becka
De dagar som s litet rcka !
Lt ej ditt hopp, som fruktlst r,
Sig ver livets grnsor strcka !
Snart r den svarta natten nr
Som dig fr evigt skall betcka,
Och alla avgrundsandars hr
Som uti Fabeln plr frskrcka.
Ack ! ingen druva vxer dr,
Vars ljuva saft din trst m slcka ;
Och aldrig, aldrig !.. skall den tcka,
Den unga Lycis, yr och kr,
Ditt slla hjrtas lgor vcka.
239
kellgren
DEN 1 JANUARII 1780.
Det blivit Tidens yrke blott

Att mnskan in i livet fra :
Det blivit sen Regenters lott
Att mnskolivet lyckligt gra.
Ack slla gva ! Gudartt !

Vem skulle dig ej ver allt vrdera ?
Sg d, Natur ! sg p vad stt,
Bland dem som Tronerne bekltt,
Man era sett frtrycka, n regera ?
Tyrann ! Despot ! hll opp, giv akt ;
Vart rasar du uti din envlds-iver ?
Tro ej, vad dig bedragarn sagt,
Att den r stor som fruktad bliver ;
Tro mer ditt hjrtas rst, som honom vederlagt ;
Tro stynget som drinne river,
D utanfr du hljs av glans och prakt.
Vet, dina portars dubbla vakt

Ej frn din sjl den mrka oron sluter ;
Vet, den Monark r strst, som strsta krlek njuter,
Och hgsta dygd ger hgsta makt.
Du ser, och, grymme ! du ej ryser ?
Ditt Folk vad sger jag ? Nej, dina slavars ock :
Vad hat, vad grym frtvivlan lyser
Frn deras lmska gonlock !
Du hr och kan du n bemanna
Ditt brst mot ngrens dunderslag ?
240
poetiska skrifter
Du hr den usle varje dag

Ditt och sitt egit liv frbanna.
Olycklige ! du aldrig gissat har

Vad vllust den Regenten smakar,
Som lik en Skydds-Gud och en Far
Fr millioners sllhet vakar.
Kom, flj mig d till Bltens strand,
Att se en Kung, och dock ett Fosterland,
Att se en Vn, som lagar tyder,
Att se ett Folk, som styrt av mildhets hand,
Ju mera fritt, dess mera villigt lyder ;
Att se hur krleks ljuva band
Mer styrka, fast de intet vga,
n tyranniets ok och vldets fjttrar ga ;
Att se hur hoppets bud fr Prinsens ftter gr,
Och hur behovets barn med frjd hans ankomst bida,
Hur trohet fljer vid hans sida,
Och tacksamhet uti hans spr.
Sg, om dig ej en del avund srar
Vid syn av ett Folk, som hr p kn med trar
Var morgon denna bn till Kungars Konung br :
Du, som fr Tiden stiftar lagar,
Frlng, o Gud ! o Gud ! beskydda Gustafs dagar !
Vr sllhet vid hans liv och sllhet bunden r.
241
kellgren
Vid KONUNGENS terkomst

frn Spa 1780.
Gld dig, Stockholm, glds och sjung :

Han r hr, din Far och Kung.
Han r hr ! Vad hjrtat rres,

Nr det slla utrop hres !
GUSTAF ! GUSTAF ! Han r hr !
Om hans bortgng saknad vckte,

Om de farors moln frskrckte,
Som sitt hot frn sunnan strckte,
Vad den dag d lycklig r,
Nr du sger : Han r hr !
Skynda glad din Far i mte ;

Nedfall fr din Konungs fot ;
Tacksam tag de sknker mot
Som han lmnar i ditt skte :
Hoppet fregr hans fjt,
Ymnighet i spren fljer ;
Hpna ej ; se mildhet hljer
Glansen av dess Majestt.
Bjud ej vapnens blixtar knalla,

D du tolkar gldjens ljud ;
Bjud ej krigs-trumpeten skalla,
D du hlsar Fridens Gud.
Slaven, som med bvan skdar
Sin Tyrann tillbaka lnd,
Likas sin fasa bdar,
242
poetiska skrifter
Vid dess syn dubbelt knd ;

Men en mhetsblick frn sjlen,
Men en tr som gldjen fllt,
Detta sprk r ej frstllt,
Detta hrmas ej av trlen.
mt och tyst allenast sjung :
Han r hr min Far och Kung !
TILL EN FRNM HERRE,

Som skrivit ett Teaterstycke.
Ni, Auktor ? Ni, som r Baron,

Som r Kapten och Kammarherre !
Ni Auktor ? Har man nnsin vrre
Lrt ta i akt den goda ton ?
Min Gud ! vad mne p tapeten

Fr alla Hovets Skrattare !
Hur man skall viska : se Poeten !
Se dr vr Herr Frfattare !
Och sen p gatan, vilket vsen !

Hur man skall lpa om varann
Och ropa : Ha ! se dr gr han,
Baron som skrivit Efter-Pjsen !
Jag vet, det r ett vdligt fel

Att tala sanning fr de Stora :
Man kan Monarkens nd frlora
Att klandra Favoritens fel.
243
kellgren
Jag vet, det vore mer behndigt

Att stmma lyran till ert lov,
Och prisa ssom hgst anstndigt
Att ha talanger i ett Hov.
Men detta vld r icke mjligt

Hos den en lnglig vana br
Att le t allt vad som r ljligt
Och straffa allt vad straffbart r.
Ni minns, om ni ej glmt det redan,

Den tid vi sgo frst varann,
Det var i bo, tolv r sedan,
Ni var d pojke som en ann.
Vi slogo snboll upp gatan,

Vi drogo ngerkrok med mer.
Nog trodde * * * stackars satan,
En gng f heder utav er.
Jag lskat er sen dessa ren

Och lskar eder n, min sann,
S hgt som ngon Hgvlboren
Kan lskas av en Ofrlst man.
Dm d hur hgt jag er beklagar ;

Och om jag ej frivras br,
Att ni s skamlst bryta tr
Mot sjlva Etikettens lagar.
Men ni r ung ; det r min trst :

n kan er sjl till bttring rras,
244
poetiska skrifter
n kan er fot ur villan fras,

Och Hedern vakna i ert brst.
Han talar : Fly de vittras gille

Och ofruktbara lagrars skrd ;
Det anstr ej att ga snille
Om ej i mistning utav brd.
Baron vad vill ni mer begra

n allt vad detta namnet ger ?
Vad vill ni med frvrvad ra,
D ren belningen r er ?
r ni ej fdd uti de bygder,

Dr hrkomst frn en gammal tt
r ett kvittens p egna dygder,
Och en transport av andras rtt !
Min Kammarherre ! minns hur viktig

Den gyllne nyckelns brda r :
Hur r ni d s ofrsiktig
Och vgar ka dess besvr.
Att vara skuggan av sin Konung,

Och mnstret uti modets vrld ;
Att tnka blomster, tala honung
Och lysa som en himmelsfrd ;
Att smn och trst och hunger glmma,

Och endast st och g och st :
Kan detta allt ej nog frdma,
Om ni ej skriver vers ocks ?
245
kellgren
Men, min Kapten ! om aldrig annat

Bort kvva ett s lgt begr,
Ni dock bort nna hur frbannat
Kokarden emot Pennan svr.
Var stolt och trotsande mot karlar,

Mot ickor nedrig med maner ;
Svr, skryt, gr skuld : och jag frsvarar,
Ni blir en skicklig Ofcer.
Men vill ni just med snille blnka,

Vlan ! ls Reglementet d :
Min sann, behves nog att tnka
Om man sin Sinclair skall frst.
Jag ser med harm, vad er frvillar

Och nstan tyckes urskt ge :
De strsta Skalder Sverige gillar
Ses vara Grevar alla tre.
Ja Grevar ! Gud m dem frlta !

Men med s upplyst tnkestt
Jag svr det skulle lika bta
Att vara mnska rtt och sltt.
n ett exempel utan like

Jag hasta ser till ert frsvar :
Den frsta dling Sverige har
r frsta Auktorn i sitt Rike.
Nr frn ett trttsamt Majestt

Han ngon timmas vila tager,
246
poetiska skrifter
Gr han i gldjens ltta fjt

Att leka till sig Snillets lager.
Men vet ni, oss emellan sagt,

Vad folket allmnt drom dmer ?
Man tror vr goda Kung frglmmer
Att ta sin vrdighet i akt.
Nog kan vl sjlva verheten

Ibland till njen stiga ner,
Men nda ner till Vitterheten !
Det gr fr lngt som var man ser.
Ja Sjlens njen passa illa

Fr en regerande Person,
Och ingen Patriot kan gilla
Att smaken hrskar p en Tron.
Lt se i andra goda Stater

Vad njen Kungarne befallt :
Spel, Jakt, Mtresser framfr allt
Se det r ro fr Potentater.
Men ni, vars hand ej ringa del

I Gustafs vittra lekar tager,
Som pryder er med samma lager,
Och hedrar er av samma fel !
Nr Avund Tarvas mer att sga

Frmtne, eder fara knn :
Rds, att er Konungs ynnest ga ;
Men bva, att frtjna den.
247
kellgren
FRONDERIET.
Till L.
Ja, lt oss le t dessa svaga

Som, drade av lyckans prl,
Allenast Brd och Titlar taga
Till sina Kvdens freml.
Ja, lt oss lasta och frdma

Den lga egennyttans trl,
Som ej i Snger blygs bermma
Vad han fraktar i sin Sjl.
Men mkom en fanatisk fjoller,

Som i en mjltsjuk cynisk drm
Allt fr ett nedrigt smicker hller,
Som sgs till en Magnats berm.
Skald ! ropar han, att vrdigt kvda,

Som Frihetsvn och Sanningstolk ;
Glm ej att oupphrligt smda
Mot lysande och mktigt folk.
Det fordras Tiggarns slarvor bra,

Att vara del eller Klok ;
De Stora knna ingen ra
(Som sjlv jag lst uti min bok.)
t den i guld och purpur lyser

Naturen aldrig dygder gett ;
Nej, Hovet endast Tigrar hyser
(Som sjlv jag frn min vindsglugg sett.)
248
poetiska skrifter
Allt r fraktligt hos de Hga ;

Allt r gudomligt hos de Sm
S dmer blott Frondrens ga ;
Ett upplyst ga icke s.
Den sanna Filosofens hjrta

En lika billig avsky br
Fr Hycklets smink och Tadlets svrta ;
Och vrdar Dygd evar hon r.
S, dle Skald ! du ven tnker,

D, utan tvng och utan rd,
Du all frtjnst ditt offer sknker,
I hgre eller lgre vrld.
Man ver allt din Skaldm knner,

Dr smak och sanning para sig :
Och sjunger du om mnskovnner,
r hjrtat det som rjer dig.
BANNEBREV
Till min Vn C.
Nej, vnskap sjlv kan ej frm

Att dig frn mina bannor frlsa :
Du mste fr din egen hlsa
Av mig en duktig skrapa f.
Jag trott exempel skulle r,
Att din frmtna dygd frstra ;
Jag skt med varning d och d,
Att dina steg till rtta fra :
249
kellgren
Vad terstr d n att gra ?

Blott ett Dr lrdomar ej rra,
Dr mste agan flja p.
Min krlekslsa Vn ! besinna

Vad vrlden drom dma lr :
Till tjugunie somrar hinna
Och ej frst vad mhet r !
Och aldrig hava hyst den lga,
Som s lycksaligen frtr !
Och aldrig hava knt den plga,
Som mer n njet stma br !
Och vid en Sknhets ftter sutit,
Och ej av vllust trar fllt !
Och ej av sorg i trar smlt
Vid minnet av den blick du njutit !
Frtjusad blott av rans rst,

Med jttesteg man ser dig vga
t Sanningarnes rymder tga :
Men vartill gagnar Snillets lga
Nr lgan saknas i ditt brst ?
Nej, y frn himlens ljusa cken,
Dr ledsnan jmte ran bor :
Storsak om dlden gms i tcken,
Blott njet i dess skte gror.
D ej din stolta vishet gillar

Vad ej r byggt p vett och skl,
Min Filosof ! hur tror du vl
Att ej din hjrna sig frvillar,
Nr du av ryktets galna skri
Dig lycklig och belnad dmer
250
poetiska skrifter
Och i en fvisk yra glmmer,

Att av de skatter riktad bli
Som du i egit skte gmmer ?
Kom snart och gr din syndabot,
Frr n du evigt dig frtappar :
n Krlek p ditt hjrta klappar ;
St ej hans ljuva kraft emot.
Hur mt han dig vid handen tager,
Dig kallar, lockar, tubbar, drager
P livets vg till Chlos fot !
Lt hennes blick din sjl frkrossa,
Dess hand ur villan dig frlossa,
Dess skte fda dig p nytt !
Vad intet ga nnsin funnit,
Vad ej till ngons ra hunnit,
En frjd, den intet hjrta vunnit
Som icke Krleken frbytt,
Skall snart ditt vsende frguda
Och med Elysisk glans beskruda
En jord, frn vilken smrtan ytt.
Din morgonsol med klarhet brunnit,

Hon gltt de nie Systrars hopp ;
Men nr hon middagshjden hunnit,
Br hon ej vrma i sitt lopp ?
Som Rosen, nr dess ppna knopp

Den milda dagens blickar njuter,
Kring hela fltet vllukt gjuter ;
S, nr begrens ljuva makt
Vr knsla uti blomning bragt,
Hon genom alla livets tider
I alla ting frtjusning sprider,
251
kellgren
Och dden mtes med frakt ;

Ja, nr den kalla vinter fljer
P dina vackra sommardar,
Och lderns sn din hjssa hljer,
Har Krlek nnu blomster kvar,
Varmed han gravens avgrund dljer.
Men rds En gng skall denna Gud

Dig frn sitt ansikte frskjuta,
Och i en evig kld besluta
Det hjrta som ej lytt hans bud.
Nr Avund, vid ditt ryktes ljud,

Kritikens dolska ormar vcker,
Och storm och moln din himmel tcker ;
D nns ej ngon Flickas famn
Att dig fr trollets gon gmma,
Dr du i njets lugna hamn
Din djrva segling kan frdma,
Och mot ett mera ljuvligt namn
Ditt stora namn av Vis frglmma.
Nr ntlig ddens nakna arm

Dig med den breda lian srar,
Skall ingen Sknhets heta trar
Ge vrma t din stela barm :
Ditt brst skall ej med nje mta,
Mot hennes mma hjrta tryckt,
Och ej dess sista kyssar hmta
Din slla anda i sin ykt.
252
poetiska skrifter
VID EN VNS BORTRESA.
ter hrs din avskedsrst,

ter rycks du frn min sida,
ter skall mitt mma brst
Smrtan av din saknad lida.
de, du som mot ditt rov

Varje dag en ljungeld lossar !
Sg, vi du mig ej frkrossar
Efter detta grymhets-prov ?
Du min levnads morgon vckte

Genom blixt och tordns slag ;
Du i moln och dimmor slckte
Ljuset av min ungdoms dag.
Du mig redan grta lrde,

Frrn jag trars mnen fann ;
Du min sjl med lustar trde,
Frrn hon nnu tnka hann.
Borde jag ej i det lga

Mot din vrede funnit skygd.
de, sg d, med vad dygd
Jag frtjnt s mycken plga ?
n mitt mtt ej uppfyllt var,

n ett kval mitt hjrta feltes ;
Av en Vn min smrta deltes
Denne vn du frn mig tar.
253
kellgren
O ! vem skall d mera leda

Mina steg p livets strt ?
Vem skall lindra mer min sveda ?
Vem skall stilla mer min grt ?
n en gng kanske den sista !

Jag hans mma blickar ser ;
Och mitt hjrta kan ej brista
Vid det famntag han mig ger ?
Snart han till de stllen hinner,

Dr vr barndom tyst frt,
Lik en , som sakta rinner
Genom ngens blomsterskt.
Dr, vi allrafrst frskte

Vra spda skaldeljud ;
Konstens tvng ej n frkte
rats och Naturens bud.
Krlek livade min tunga,

Vnskap agade min sng
Sg jag d, att jag en gng
Bdas plgor skulle sjunga ?
Atis ! du r skild frn mig,

Skild av en omtlig blja ;
Men mitt hjrta fljer dig
Dit min fot dig ej kan flja.
254
poetiska skrifter
VID FRSTA BESKET I HERR

SERGELS ATELJ.
Har man bedragit mig ? Jag gick,
Att Byster och Statyer skda
Vad dold frtrollningskraft har ombytt tingens skick ?
Jag hr ju Hjltens rst, jag ser ju Gudens blick !
Kan d en sjl i stela marmorn rda !
Psych! Se dr, ack ! trstls var hon ligger

P Kn fr Krleks-Gudens fot,
Och tillgift av en lskling tigger
Att hon dess rd ej tog emot.
Vad ! Astrild ! denna syn ditt hjrta icke srar ?
Du sjlv, av grymhet ge ett s barbariskt rn ?
D naken, grtande och skn
Ack ! ren med hennes mma bn
Jag sjlv frenar mina trar.
I denna blick av mod och harm

Och trots mot hundra hrars mte,
Jag knner Krigets Gud och denna Sknhets barm
(Frskrckens, ddlige, fr hmnden av hans arm ! )
r Frjas, srad i hans skte.
Ser jag ej dr den Kung, som frlsade sitt Folk ?

Hur r ej varje drag dess hga dygders tolk !
S br den munnen le, som fadersknslor tydde ;
S gat brinna br, fr vilket agget ydde
Ja, Gustaf, det r dig jag ser :
Mitt brst av dyrkan fylls ; jag faller fr dig ner.
* * *
255
kellgren
Skryt, Sverige, du en Fidias har,

Som ftt den gamles snille rva !
Glds, Sergel, du som mnad var
Att leva i de slla dar,
D Konsterne sin ln i Svea Land frvrva !
Du bildat deras Fosterfar ;
Och sjlv uti hans bild du evigt lever kvar :
Likt Fidias, i den sklds frvar
Som prydde Grekernes Minerva.*
* Det berttas hos Cicero, att sedan Fidias frfrdigat sin Minerva,
inneslt han sin bild i hennes skld, att drigenom frvara sitt namn t
eftervrlden. Denna frsiktighet var verdig. En stor konstnr lever i
sitt verk.
BREV TILL W ***

Som begrt av Frfattaren en Lovsng
ver Nicander.
Naturen, som en sparsam mor,

t alla sina barn en olik arvlott delar :
Vad en har ftt, en annan felar,
Och all frmgenhet av andras brist beror.
D, vid en fest i Gudasalen,
En klar och ren och ljuvlig rst,
Som fr exempel skull, av Karsten-Nktergalen,
Frtjusar alla Gudars brst ;
S tillhr ter Schulzen-Uven
Uti Tartaren nedsnkt bli,
Att hrma de frdmdas skri
Nr djvlar ligga dem i luven.
256
poetiska skrifter
Begr ej, mot Naturens lag,

Att korpen p dess tunga vingar
Sig genom eterns rymder svingar
Att sjunga Vrens fdslodag ;
Begr ej, att en lrka tvingar
Sin ltta ykt, att tung och sen
Sig slpa lngs med jordens yta ;
Ej att dess drill, som fri och len
P luftens vgor plgar yta,
Sig till det strva rop skall byta,
Som krkan, p en mossig sten,
I krrets djup, vid mnans sken,
Plr ur en rosslig lunga bryta,
Till lov t snans multna ben.
Om ngon tid min sng av smaken gillad blivit,

Han endast gillad blev, d, lycklig av de bud,
Som Krleken och Njets Gud
Ett villigt hjrta freskrivit,
Jag dem min lovsng gav, som jag min dyrkan givit.
Kanske, d yr och ofrskrckt
Jag i satirisk ton med tidens drar skmtat,
Mitt Lje ngons lje vckt :
Kanske, d fritt, men aldrig frckt,
Jag sng den druckna ro frenta Sinnen hmtat,
Att ngon ickas andedrkt
Utur en eldad barm begr och vllust mtat,
Vid knslan av de ljud som hennes hjrta rckt.
Vlj blott de mnen dig behaga,

I fall din sng skall f behag :
S lydde Skalde-Gudens lag
Den frsta gng jag djrvdes lyran taga
257
kellgren
Och dessa mnen sporde jag ;

Kan deras val mig ej bedraga ?
Var skall jag nna dem ? Hr, sade Hjrtat, hr !
Sen denna dag min sng fraktat

Allt vad ej namn av ro och krlek br,
Och blott den Lager eftertraktat
Som uti Myrten ympad r.
W *** ! hr d upp att mig frgves plga :

Fr alla Krleks-Gudar skull
Lt aldrig mera bliva frga
Om ngon Psalm av mig upp de ddas mull.
Jag ger ej de stora Skalders gva,
Som i beredskap st vart enda gnablick,
Att skratta, grta, lasta, lova,
Allt efter dagens namn och efter mnets skick.
Och ni, som till de ddas ra

Med edert skrl de levande besvra,
Vad ? tron ni vl, sm Grift-Poeter ! ni,
Att stora Mn ert pass till Minnets land begra ?
Kanske m ni ej sttta bli,
Om jag frlngt min gissning vgar driva
Kanske i hemlighet det hgmod kittlar er,
Att p de ddas grav er sjlva rkverk giva ?
Jag endast gissar s, och hgst frtretad ser,
Att man ej Lagrar mer p Kyrkogrdar nner,
Och framfr allt, att ej p minsta vis
Av edra trar och ert pris
Den fallna Hjltens namn frlorar eller vinner.
258
poetiska skrifter
Ocks frsent till rans Hov

Man ppna vill en vg ifrn de ddas grifter :
Har Skalden icke sjlv berett sitt egit lov,
Har Minnets Gud ej sagt : Lev kvar i dina Skrifter!
Skall Glmskans Gud fr evigt sga : Sov !
Vem tror du vl av dessa bda

Sin dom t Riks-Poeten gav ?
Var ro dessa verk, dr Snillet br frrda
Att hel och hllen till sin grav
Han ej likt hopen vandrat av ?
Mnn ej Satiren ler och Smaken hnder fller,
D en Nicanders bild man stller
I bredd med en Ovidii ?
Nr sgs den frre m och fri
De sknas lov och hjrtats sllhet yrka ?
Nr gde vl hans stil den glans och harmoni,
Hans bildningskraft den eld, hans knslokraft den styrka,
Som vi hos Julias lskling dyrka ?
O Naso ! som s ltt med Fabelns trolleri
Befallde Gudarne att djur och rter bli,
Sg mnn du kunnat profetera,
Att Skyten, i sin dikt n mera djrv och rik,
Dig skulle metamorfosera
Till Sngarn uti Vstervik ?
Kanske min Skaldm sig frhastar

Av nit fr Roms och Snillets rtt :
Kritiken alltfr ivrigt lastar,
Och vnskap gillar alltfr ltt :
Men d jag nu allenast dmer
Om vad jag hrtilldags av vr Ovidius sett,
Br du frlta, om jag glmmer
259
kellgren
Vem detta namn t honom gett,

Och om jag ej till skyn bermmer
En mngd av krva Anagram,
Med ord och meningar bakfram ;
Och om jag ej frstr, att Snille-Gudens anda
Vr goda Lovskald gtt tillhanda,
D han som oftast sgs i Dagligt Allehanda
Med Kronodistiskt raseri
I varje bokstavsrad ett utfst antal blanda
Av M, D, C, L, X, V, I.
TERSVAR TILL W ***
Tack fr den faderliga aga,

Som jag s vl frtjnt och du s lindrigt gav.
Om ej fr evigt dmd till dessa villors slav
Som mig frtra och behaga,
Kanske jag vid din rst de bojor kastat av
Dem Pafos Gud befallt mig draga
Jag fruktar ack ! till brdden av min grav.
Men sg, min Domare, var lrde du att taga

Ett s frvnt bestraffningsstt ?
Du, Preses i en Kmnrsrtt !
Och dock uti din sjl s mnsklig mot den svaga,
Och dock uti din stil s lekande, s ltt ?
Vad ! Themis, detta Troll, som dd och plgor ryter
P ett barbariskt sprk som smakens avsky var,
Du till en Tckhets-Nymf frbyter,
Ifrn vars lena lppar yter
En dom den Vnskap fllt och Snillet uppsatt har !
260
poetiska skrifter
Vad ! dessa trumpna, svarta grlar,

Moralerne, min Gud ! som alltid avsky vckt
Hos mig och andra syndsens trlar,
Du ger de glada lekars drkt,
Att, sen de tjust vr syn, frtjusa vra sjlar !
Du vet, vad Lagen ej, ej Religionen vet,
Att npsa utan sp och utan avgrund rra :
Behagens Moralist och Dygdernes Poet,
Du ger Satiren foglighet
Och lr Frnuftet att frfra.
HYMENE.
Jag dristar ej, till eder ra

Bd Himmel och Olymp besvra
Att stiga ned i lga rim,
Dr Venus krt Gud Fader smeker,
Dr Rafael med Astrild leker
Och Pegasus med Kerubim :
Det tillhr blott de Gratulanter
Som skert Gudars anfrvanter,
Dem snda vart de nna gott ;
Men jag, som har en smre lott
n att s hgt befryndad vara,
Fr lta allt Gudomligt fara,
Och tala som en mnska blott.
Jag vgar ock den tankan ga,

Att fyra ord av hjrtats sprk
I edert tycke mera vga,
n allt det lrda ordabrk
261
kellgren
Som Poetastrers Gudar plga

I mnga lnga rader sga.
Jag kort om gott vill sga er,
Att nr mitt glada ga ser
Den mma lga er frenar,
Som krlek tnt och dygden renar,
Mitt brst, som ymnig gldje fr,
Er framtid slla den spr.
Jag hr med sllhet icke menar

En vllust alltid full och hel,
En strm av njen som ej tryter,
Som alltid klar och stilla yter,
En sdan sllhet, utan fel,
Ej var, ej blir en ddligs del.
Men mma Makar, dla Vnner !

Nr eder krlek, av de band
Som evigt fngsla eder hand,
Blott styrkan, men ej tvnget knner ;
Nr aldrig mttad, alltid njd,
Han ej fr ledsnaden frskrckes,
Men av frfarna knslors frjd
Till samma knslors tr vckes ;
Nr bda ga tlamod
Att verse varandras svaga,
Att livets brda lika draga
I alla skiftens ebb och od ;
Nr Han till missbruk icke driver
Den skggrtt Paulus givit har ;
Nr Hon med munterhet frtar
Det trumpna honom sysslan giver :
D skall i dygdens lugna hamn
262
poetiska skrifter
Er levnad som en dag frsvinna,

Och dden eder nnu nna
I njets och varandras famn.
VID LEIJONHIELMS DD.
Skaldm ! stm din klagosng,

Leijonhielm sin bana lyktat ;
Ack vad dygder p en gng
Ned i gravens ken yktat !
rans Gud ! jag ser ditt Tempel

ppnat fr hans ljusa hamn,
Och i minnets bok hans namn
Tryckt med tacksamhetens stmpel.
P jorden han en lott frfarit,

Som sllsynt r, till mnskors blygd,
Att, fast han gt frtjnst och dygd,
Han ren i livet lskad varit.
Han med sitt egit vrde lyste,

Ej blott med glansen av sitt blod ;
Han snille utan yrsla hyste,
Och mandom utan vermod.
Han ej med smicker, ej med pock

Steg upp till lycka och till heder ;
Han mitt i Hovet gde seder,
Och knslor bland en tigerock.
263
kellgren
Ack vad dygder p en gng

Ned i gravens ken yktat !
Leijonhielm sin bana lyktat ;
Sngm, hj din klagosng.
Men nej Det offer sparas m,

Som brann s mngen gng fr nedrige och drar ;
M deras mull en lovsng f,
Frtjnsten trar !
VID MAMSELL DUBOIS* DD.
Erato och Krleks-Gudar,

Grten : Dubois lmnat er ;
Hljen er med sorgeskrudar,
Klagen : DUBOIS r ej mer !
Ja, edra trar billigt falla

P Njets och Behagens grav ;
Sitt hela liv hon t er dyrkan gav,
Hur skulle ej dess dd er tacksamhet befalla ?

Och Dygd, du alla tiders dygd,

Du, som till bda kn ditt vlde lika strcker,

* ven hr knd under namn av Le Clerc.
264
poetiska skrifter
Giv ven du, frutan blygd,

En suck t hennes stoft Men ack ! jag mig frskrcker ;
Av Mar vilken tandls hop
Jag mot mig rusa ser ! vad krva smderop !
Vad rodnad deras skrynklor tcker !
Vestaler ! Furier ! ack jag ber,
Fr allt i vrlden stillen er :
Man visst med vrdsam blick er slla mda ser,
Att dessa svaga fat i helgelse bevara,
Som kanske aldrig sttt i fara ;
Det r en dygd som gr er ganska gott :
Men ha ett msint brst, och gra gott t andra,
r heller ej en dygd att klandra,
Och denna dygd var Dubois lott.*
Och du som, under sken att lyda kyskhets lagar,

Dock hemligt lyder ditt begr,
Som en Lucretia alla dagar
En Fryne alla ntter r ;
Vad ! du ocks upp min lovsng klagar ?
Vad ! du ocks mot njets dttrar svr ?
Ack ! sg vad gagnar ditt besvr,
Att dig frn tadlets syn stnga ?
Dess hundra gon dock med ltthet genomtrnga
Den glesa larv du fr ditt anlet br.
* Flere torftige landsmn hade rnt hennes hjlpsamhet ; och av tven-

ne hennes lskare, som nnu leva vid hennes dd (1778), hade hon
frlst den ena frn Gillstugan och till den andra testamenterat all sin
egendom. Man pminne sig vidare, till Frfattarens urskt fr detta
berm, vad St. Evremond skrev om den namnkunniga Ninon LEnclos :
Lindulgente et sage nature
A form lame de Ninon
De la volupt dEpicure,
Et de la vertu de Caton.
265
kellgren

UNDER ETT FRUNTIMMERS

PORTRTT.
Naturen skapte dig, att en gng sammanstta
Allt vad fullkomligt nns i dygder och behag ;
Och konsten grt av harm, att ej ett enda drag
Var till att ka eller rtta.
tillgg
SINNENAS FRENING.
Bland annat skrp, varav mitt minne

Blev fyllt i mina ungdoms-dar,
r vad jag lst, jag vet ej var,
Att nr man bortmist ngot sinne,
Man desto strre styrka har
I dem man nnu ger kvar.
Jag tro till denna frdom bar

Till dess jag vederspelet funnit
Med lder och frfarenhet ;
266
poetiska skrifter
Utav den eld i hjrtat brunnit,

Sen Chlo dig jag lska hunnit,
Lngt strre ljus frstndet funnit
Om tingens halt och verklighet,
n frr av ngon Fakultet.
Frn frdom och vidskeplighet,
Som mig frut i bojor slutit,
Av krleks hand jag frlsning njutit.
Nu sen dess frukt jag smaka ftt,
Som mig s strngt frbuden varit,
Jag skillnan mellan ont och gott
Och brott och svaghet har frfarit :
Jag funnit d jag skdat nr,
Hur falsk, hur grym den lran r,
Som fr vr sllhet oss frfrar,
Som sger att jag himlen rar,
Nr p mig sjlv jag hnder br
Med mordet av min sjls begr.
Ej snptas dygd skall mig frmena

Den ro, naturens fullhet ger.
Gn mina sinnen ! ven er,
Gn ! edra njen ro rena.
Gn ! att er alla nu frena :
Min Chlo sig fr gat ter.
Vad vllust nr jag henne ser,

Den munnen som s ljuvligt ler,
Det gat som s livligt brinner,
Och dr jag himlen ppen nner ;
Dr varje knsla synlig grs :
S, nr den stilla kllan rrs,
Dess dallring allt till stranden hinner.
267
kellgren
Dess panna oskulds stmpel br,

Dess friska hy, de tcka kinder
Dr krlek mitt bland liljor binder
En ros, som i sin sprickning r :
Dess hr, dess sm albaster-hnder,
Dess gng, dess guda-vxt, dess Allt
Uti min sjl en knsla snder,
Vars smak av njet, som hon tnder,
Jag nner Himlen har befallt ;
En smak, som jag mot Voltaires snille
Och Gustafs makt ej byta ville.
Men mera lycklig, nr din rst

P luftens vg n sakta yter,
n vldsamt fram till rat bryter
Att msom vcka kval och trst.
Var ton i sjlen terskallar,
Var droppa blod frdubblat svallar,
Och lgan vxer i mitt brst :
Jag kan mig d ej mera knna,
Intill din mun min mun jag br,
Och nr du mig en skrd frr
Av kyssar, som i hjrtat brnna ;
Nr jag din friska anda drar,
Som mera ljuvlig vllukt delar
n morgonvdret, d det spelar
P blomstren dem det ppnat har,
Jag d med tjusning fr frska,
Hur lukt och smak den vllust ka
Som frn mitt ga ursprung ftt,
Och genom hrslen tillvxt ntt.
Men ock i samma mn och mtt
Min tr stndig tillvxt rner.
268
poetiska skrifter
Nr mina trar sist frmtt,

Att du min Chlo dem belner
Och rrd av mina mma bner,
Min krlek med din svaghet krner ;
Nr dina gons matta brand,
Nr frgens hjd p dina kinder
Mig sga att min djrva hand
M hva alla Njets hinder,
Nr lindad till din lena kropp,
Som ingen tckhet mera dljer,
Jag den med tusen kyssar hljer,
Som spridas med frvirrat lopp,
Och samlas kring de rosenknoppar,
Som krna dessa halvklots par
Dem Krleks-Guden rundat har
Upp en barm i vars frvar,
Ett hjrta fullt av vllust hoppar :
Nr d uti min mma makt
Ditt ppna skt o Chlo! lmnas,
Och jag det grymma tvng fr hmnas
Som bortgmt dessa liljors prakt,
Dem intet ga n ftt njuta ;
Nr vi till trots fr skendygds rop
Oss in uti varannan sluta
Och vra sjlar sammangjuta
Och till ett vsen smlta hop :
Nr du p mlet brjar svva,
Och ur ditt krleksfulla brst,
Som tta suckar vilja kvva,
Du stapplar fram med bruten rst
Det rop s ljuvligt rat srar,
Och fljs av njets mma trar.
I denna knslans segerstund
269
kellgren
Jag fullt till vertygan drives,

Att ingen sllhet ger grund
Som ej av vra sinnen gives ;
Att lngt ifrn vi ersatt f
Frlusten av ett bortmist sinne
I deras kraft som terst,
Vi tvrt emot med vllust nne
Hur de varann tillhanda g,
Och att den ro, som ett frnjer,
Sig av de andras nje hjer :
Att om naturen fr de fem
Oss tusen sinnen velat sknka,
Skull njet ltt frena dem
Och ingens rtt den andras krnka ;
Men som Frsynen visligt sett
Det han oss skapat allt fr svaga,
Att detta sllhets-mtt frdraga,
Han nog till vr frmga gett.
Om nr fem sinnen njuta dig

Mitt hjrta, Chlo, nstan brister,
Om av det rus de giva mig
Min druckna sjl all sansning mister ;
Hur skull jag, Chlo, d frsl
Att dig med tusen sinnen njuta,
Nej, med din krlek skulle d
Sig dden i mitt hjrta gjuta :
Jag skulle Gudars sllhet n,
Men ven Gudars avund f :
Och strax skull liv och sllhet sluta.
270
I MITATIONER OCH
VERSTTNINGAR.
poetiska skrifter
HORATII I. ODE, I. BOKEN.

till maecenas.
Mcenas atavis &c.
Du, son av gamla Kungars tt,

Maecenas, o mitt skygd, min heder !
Ondlig r i namn och stt
Den sllhetsdrift vrt hjrta leder.
En glds, att frmst bland Kmpars tropp,
Med tnda hjulets snabba lopp
Till mlet utav banan hinna,
Dr, med Olympiskt stoft betckt,
Han skall sin rtt med lagren vinna
Att rkna sig till Gudars slkt.
En lyftas vill i makt och ra

Upp Quiriters lsa nd ;
Och andre, som sin omsorg nra
Att Libske sltternes frrd
I egna lador sammanbra,
Frnjde att med plogens bill
De samma torvor genomskra
Som hrde deras Fder till,
Fr Krsi guld ej skulle drista
Vad seglarn trotsande och kall,
Att med en Cyprisk planka rista
Det Afrikanska havets svall.
Nr bljan vrks och stormen ryter,

Den snikne Kpman, vis och feg,
Med lugnet av sin lantgrd skryter,
Och skrden av sin snva teg :
273
kellgren
Straxt mera feg d nden hotar,

Ej van vid fattigdomens brd,
Han glmmer klippor, storm och dd,
Och sina brckta klar botar.
Hur mngen tjusad av behag

Nr Massiske pokalen glimmar,
r glad att dricka bort de timmar
Som stjlas frn en nyttig dag !
n p de mjuka blomsterbddar
I grna hckars skugga strckt,
n vid den helga kllans brddar
I svalkan av Zerers kt.
Se Krigarn blod och hrnad andas,

Nr klarinettens glla rst
Med skrnet av trumpeten blandas
Och fasan vcks i mdrars brst !
Ur famnen av sin unga maka
Se knslolsa Jgarn y,
Att under hstens kalla sky
Med sina trogna hundar vaka :
n att de ydda hindars fjt
I lsa drivan efterspana ;
n att den bjrn p fltet mana,
Som brt de ffngt spnda nt.
Mig lundens svala skygd frnjer

Och Nymfers och Satyrers dans ;
Mig klder uti Gudars glans,
Mig ur den lga hopen hjer
Det murgrn, som sin ljusa krans
Omkring de Vittras tinning bjer.
274
poetiska skrifter
Om blott Euterpe gynnar mig

Att pipans toner lyckligt styra,
Om ej Polymnia vgrar sig
Att stmma ljudet av min lyra,
Och vill du mig bland Skalderne
Nst Pindarus ett rum frra,
Min hjssa, krnt av evig ra,
Skall lyfta sig till stjrnorne.
HORATII II. ODE, I. BOKEN.

Jam satis terris &c.
Lnge nog drivan och de bistra hagel

Jorden betunga, Fader, och din skas
Strtade lgor p de helga tornen
Staden frskrcka ;
Folket frskrcka, som p nytt tror nalkas
Pyrrhas av missbrd hemskefulla tider,
Tider, d Proteus vallat havets hjordar
Hgst upp bergen ;
Fiskarne fastnat uti ekens toppar,
Dr frut duvans knda boning varit ;
Hindarne, frda p det vuxna havet,
Darrande simmat :
Liks nu, Tiberns gula blja, vldsamt
Frn den Tyrrhenska stranden terkastad,
Hastat att strta Konungens palats, och
Vesta, ditt Tempel.
Vacklande Flod, sg, vadan r din vrede ?
Vadan den harm som retat upp ditt skte ?
Rom ! har du glmt det ? Har ej Caesars blod be-
ckat dess strnder ?
275
kellgren
Hrav ditt straff, Rom ; hrav vsst mot Landsmn

Stlet, som krvt de grymma Persers bane :
Straff, att frskrcka din av fdrens laster
Glesnade ungdom.
Vad Gudahand sgs resa upp ditt rikes
Fallande stder ? Genom vilka snger
Mnde, o Vesta ! dina helga Jungfrur
Trtta din dvhet ?
Vem snde Jofur att frsona brottet ?
Mnne dig, Gud, med alabasterskuldran,
Kldd uti skyar ? Ack s kom, bnhr oss,
Allvise Febus !
Eller dig, blida Erycina ! dig som
Troget kringsvva Krleken och Ljet ?
Eller, att du, vid vra lnga strider
Trttad, o Stamfar !
Sett uti nd till dina glmda Sner ?
Du, som av hrskri, ntta hjlmars glans och
Den uti striden bistra Maurens anblick
Gruvligt frnjes.
Nej du, o Merkur ! vna Majas Son med
Vingarne, var det, som i hamn av yngling
Nedkom p jorden, kom och lt dig Caesars
Hmnare kallas.
Mtte du sent till Himlen tervnda,
Lnge glad dvljas bland Quirinska Folket ;
Icke, till hmnd fr vra grymma brott, en
Frtida kt dig
Bortfra ! Hellre bland triumfers ra
Bliv att hr hlsas Landets Far och Furste !
Bliv att hr nmnas fr de frcka Meders
Segrare, Caesar !
276
poetiska skrifter
HORATII III. ODE, I. BOKEN.
Sic te Diva potens &c.
Blida Cyperns Gudamakt,

Och I, Ledas Tvillingsner,
Himlabloss ! vid mina bner
Gjuten all er midnattsprakt !
Och du, Gud ! vars spira tvingar
Vdrens gruveliga slkt,
Bind de vilda stormars vingar,
Ls den ltta vstankt !
Havet vrdar dina lagar,
Jorden dyrkar edra namn ;
Hren vnskapen, som klagar
Frn den vergivna hamn :
M det skepp, som i sin famn
Vrdar min Virgilii dagar,
Gudar ! lyckligen och vl
Till Ioniens strnder bra
Denna Roms och Snillets ra,
Denna hlft utav min sjl !
Visserligt dens hjrta slutit

Inom trefald koppar lg,
Som i havets vreda vg,
Frsta skra plankan skjutit :
Ej frsagd, ej bvande,
Nr mot Aquilonerne
Afrikus om segren stridde ;
Icke nr Hyaderne
Moln och natt p djupet spridde ;
Eller, ensam hrskare
277
kellgren
ver Adriens vida vlde,

Eurus, lyftade och fllde
De bestrte vikarne.
Kall fr alla ddars fasa,

Ingen tr i gat rjd,
Sg han djupets krafter rasa,
Svallet rest mot stjrnans hjd ;
Jorden skakad i dess grunder,
Dagens sista strle slckt,
Blixten ver, graven under,
Rymden utav troll betckt.
Ffngt, Allvise ! vars hnder

Skiftat mnskans boningar,
Omgav du med avgrundar
Jordens vitttspridde lnder ;
Sjlv skall Oceanen, slav,
Lydigt bjas fr de frcka,
Som med trygga klar gcka
Bljans versprungna grav.
Allt skall mnskans djrvhet vga,

Utan blygd fr ngot brott,
Utan skrck fr ngon plga,
Sen din svekfulla frmga,
Prometh! frn Gudars Slott
Ryckte neder Snillets lga.
S, o hmnd ! s reste sig
Ur Tartarens brustna hkte
Tusen nya plgors slkte,
Hunger, Sjukdomar och Krig ;
S, ej slpad mer av ren
278
poetiska skrifter
Och ndvndighetens tvng,

Dden hastade med sprng
De olycklige i spren.
Allt frgves ! Snillets list

All Naturens makt betvingar :
Daedalus p lnta vingar,
Trotsande naturens brist,
Genom luftens rymder svingar ;
Acheron, med fruktls harm,
Herkules en nedgng vgrar ;
Och den ddeliges arm
Sjlva Himmelen belgrar.
Vra gudlsa beslut,
Vra laster utan nda
Tvinga Jofur, var minut
Hlla skans viggar tnda.
HORATII V. ODE, I. BOKEN.

Quis multa gracilis &c.
Sg, Pyrrha, vem den lskarn r,

Som uti blomstret, ung och kr,
Fr dina ftter bunden ligger ;
Dig var minut sin trohet svr,
Och kysser bojan som han br,
Och dig om evig trldom tigger ?
n snabb i dina ltta spr
Dig till den friska grottan fljer,
Vars tysthet dig fr tadlet dljer,
279
kellgren
Vars halvdag p din blygsel rr ?

Dr Venus grdeln snderrycker
Som kring ditt spda liv hon knt,
Och du intill ditt ppna skt
Din tjusta lskling ljuvligt trycker.
Fr honom r du skn i dag :
Var gng du ler en krlek fdes ;
Var gng du rrs, ett nytt behag ;
Din enfald ej av konsten des,
Din smak r all din prydnads lag.
Hans ljusa hr, som vgigt yter,
Du samlar med din ltta hand,
Och det med vrdsls tckhet knyter
Och tar myrten dribland.
Ack visste han de bittra trar

Som denna sllhet kosta skall !
Men i det lugn hans hjrta drar,
Han fruktar inga olyckssvall :
Han tror ej Himlen kunna gckas
Med denna silverstmmas rst ;
Ej detta oskuldsvita brst
Med lgn och falskhet kunna ckas.
Frlorad du, som dess behag

I sina ljuva nt ftt snrja :
I morgon storm och tordns slag
Den lugna bljans skt skall hrja
Dr njet vaggar dig i dag.
Jag som av nd ftt vishet lra,

Som ren i ddlig fara var,
Min vta drkt, till Neptuns ra,
280
poetiska skrifter
Uti dess Tempel upphngt har,

Att om mitt skeppsbrott alla dar
Till andras varning vittne bra.
HORATII XXIII. ODE, I. BOKEN.
Vitas hinnuleo &c.
Lik den snabba, spda Hind,

Som kring skogar, berg och oder
Sker en frlorad moder :
Om fr vstans ltta vind
Minsta vg mot stranden vlver,
Minsta lv p aspen sklver ;
Bvar hon och gmmer sig :
Likas, min Chlo lilla,
Flyr och bvar du fr mig.
Tror du d, jag vill dig illa ?
Tror du, jag vill mrda dig ?
Har jag d ett Lejons tnder,
Eller Bjrnens ram och rst ?
Lgan, som mitt ga tnder,
Vittnar den en Tigers brst ?
Hr d upp din fgring dlja
Sen den ntt sin blomningsvr.
Flj ej mer en Moders spr,
Sen du kan en lskling flja.
281
kellgren
HORATII XXVI. ODE, I. BOKEN.
Musis amicus &c.
I Vishets Dttrar, mine vnner !

I edert sllskap, edert skydd,
Av livets sorger aldrig brydd,
Jag blott dess njens stma knner.
De vilda stormars grymma hr,
Som upp havens rymder strva,
G att min oro med sig rva
S lngt som bljan utstrckt r.
Lt jordens Herrar jorden plundra ;
Lt Troner stjlpas, hrar y ;
Lt stder ramla, drar undra :
Det skall mig ej det minsta bry.
Men du, min vna Skald-Gudinna,
Som vid den klara kllans brdd,
P friska rosors mjuka bdd,
I skuggans skygd plr nje nna !
Kom skynda hit. Jag vill i dag
En hgtid t min Damon giva ;
Du ger vrt samkvm nytt behag,
Du kan vr gldje dubbelt liva.
Tag friska blommor, bind en krans
Att drmed Damons hjssa sira,
Och lt din sng den dagen ra
Som vnskap ger sin hgsta glans.
Spnn nya strngar p din lyra,
Och upp Lesbos-Sngarns vis,
Frtjusad av en helig yra
Sjung Vnskapens och Damons pris.
282
poetiska skrifter
HORATII VIII. ODE, II. BOKEN.
Ulla si juris &c.
Om Himlen, mot din otro vred,

Dig, Chlo, minsta aga givit ;
Om fr en bruten krleks-ed
Du mindre skn en hrsmn blivit :
D skulle jag, din slla trl,
Ej frukta fr din ljuva snara ;
Men ack ! det klder dig s vl
Att alltid glmsk och yktig vara.
Knappt lftet, som du gav i gr,
Med vdrens kt i dag frsvinner,
n du frkad sknhet vinner
Och hjrtan mta dina spr.
Ur gat, som ny tjusning fr
Nr det i falska trar yter,
En dubbelt mktig lga bryter
Som genom is och marmor gr ;
Och p din mun som mened svurit
En ros gr opp, vars tcka glans
Ej sjlva Cypris lppar burit,
Ej n p Floras kinder fanns.
Fast du din moders skugga tager
Till vittne av en ltsad tro,
Och fast din falska rst bedrager
De Gudar som i Himlen bo ;
Allt sdant ej ditt brst frskrcker,
Allt sdant deras hmnd ej vcker,
Det vcker endast deras ro.
Se Venus sjlv den frsta vara,
Som dem om tillgift fr dig ber
283
kellgren
Och t din yra vxling ler :

Straxt le dess tcka Nymfers skara ;
Och denna gossen, grym och klen,
Som vsser mot en blodig sten
De fr vrt hjrta tnda pilar,
Dem i din hand han lmnar sen
Och med frrdiskt ga smilar.
Hur mnga trar offras dig !
Hur mnga rkverk fr dig tndas !
Hur mnga suckar till dig sndas !
Hur mnga blickar p din stig !
Blott fr ditt nje och din ra
Den ystra ungdom vxer opp ;
Och gubben, med en brcklig kropp,
Vill nnu dina bojor bra
Vid slutet av sitt levnadslopp.
Var enda mor, som fr dig skda,
Med oro ser din fgring bda
Dess unga son sin frihets slut.
Den sknsta maka sig frglmmer,
Och straxt sin man frlorad dmer
Om blott han ser dig en minut.
HORATII X. ODE, II. BOKEN.
Rectius vives, &c.
Min vn, att rtta kosan lra,

Frlngt ej ut p djupet styr ;
Och, d du varsam stormen skyr,
Trng ej en klippig strand frnra.
284
poetiska skrifter
Fly Kojans brist, och Hovets prakt :

Ett medelstnd du skrast vljer ;
Dr fr din ringhet ej frakt,
Och avund ej din hghet kvljer.
Man oftast ser en reslig tall

Av vdrens vld frn rttren lossas ;
Det strsta torn gr tyngsta fall,
Och hgsta berg av skan krossas.
Berett mot alla dens skick,

Den vises brst sin dygd frvarar ;
Vid lyckans smil dess vld befarar,
Och hoppas vid dess vreda blick.
Han, som de grymma vintrar snder,

De glada somrar terfr ;
I dag din sol bland molnen dr,
I morgon klarare sig tnder.
Ej dagens lagerkrnta Gud

Till hmnd sin bga alltid strcker :
Han stundom ur dess tystnad vcker
Sin gyllne lyras glada ljud.
Med manligt mod och hrdig iver

Din lyckas stormar vervinn ;
Och nr dess medvind hftig bliver,
Drag spnda seglen visligt in.
285
kellgren
HORATII I. ODE, IV. BOKEN.
Intermissa, Venus, diu &c.
O Venus ! d jag icke mer

I lnglig tid har fljt din fana,
Vi kallas jag p nytt till krigets glmda bana ?
Ack ! skona mig ; jag ber, jag ber.
Jag r ej mera den jag var

I Cynaras regerings dagar :
D var det ej besvr att lyda dina lagar ;
Jag gde all min ungdom kvar.
Men ljuva lustars grymma Mor,

Jag tvingas nu att dig frneka ;
Hur vill din mma makt ett stelnat brst beveka,
Dr femtira lder bor ?
Lt dina svanors ljusa spann

Med mera skl din kosa styra
Bort till den unga ock, som i en lycklig yra
Din ynnest dagligt ropar an.
G, Pyrrhi hjrta vrdigt r

Att bli ditt glada bonings-lger :
Han munterhet och eld, behag och snille ger,
Hans styrka gynnar hans begr.
Fr svagas rtt och vnskaps makt

Hans dla sjl av dyrkan brinner ;
Hans lje mer behag fr ickans ga nner,
n Krsers brd och guld och prakt.
286
poetiska skrifter
Han vida kring, med tappert mod,

Skall dina vapens seger breda ;
Han skall av Cypriskt trd ett Tempel dig bereda,
Och resa dr din marmorstod.
Dr, med din Son, den blinda Gud,

Du skall de ljuvsta rkverk andas ;
Dr, pipans glla rst skall vid din lovsng blandas
Med hundra lyrors sammanljud.
Dr, unga Gossars yra tropp,

Dr, unga Flickors tcka skara
Tv resor varje dag till dans sig skola para,
P Saliskt vis, med tta hopp.
Jag m ej lska mer i dag,

Ej tro mig lskad av de Skna ;
Jag m ej hjssan mer med nya blomster krna,
Ej kmpa mer i dryckeslag.
Men, Chlo, sg, ack sg ! vad gr,

Att trar fukta mina kinder ?
Jag tala vill, och strax ett tvng min tunga binder ;
P mina lppar ordet dr.
Av drmmar villad, jag ibland

Dig i min famn med kyssar hljer ;
n jag p Tiberns vg dig simmande frfljer,
n yende p Tiberns strand.
287
kellgren
HORATII III. ODE, IV. BOKEN.

Quem tu, Melpomene &c.
Den, p vars brd en ndig blick,

O Melpomen ! du vrdat snka,
Til Isthmens strnder aldrig gick
Att uti vapnens rustning blnka.
Svagt smickrad av den segersng

Som ljuvt fr Kmpars ra klingar,
Han ej de ystra flars sprng
Till mlet strckt p blixtens vingar ;
Ej dmpat Kungars vermod,

Ej fsten stjlpt, ej hrar slagit ;
Ej hljd av lagrar, stoft och blod
Till Capitoliums portar dragit.
Men bort till Tiburs rika flt,

Dr skogbekrnta strmmar yta,
Han skyndar att sitt liv frbyta
Till mindre stormigt, mera sllt.
Dr okvald av det gyllne tvng

Som dyrkas uti Hov och Stder,
Sin lycka i en Eolsk sng
Han sig till evigt minne kvder.
Rom, Stders Drottning, mig ett rum

Bland sina vrda Skalder giver ;
Mitt lov gr tadlets tunga stum,
Och avund mattas i sin iver.
288
poetiska skrifter
O du, som om min ra mn

Min hand p lyran vrdes fra,
Vars makt kan bljans stumma son
Med svanens rst begvad gra !
Du r det, Skaldm, som mig lr

Att folkets blickar till mig draga ;
Din nd, din slla sknk det r,
Att jag kan leva och behaga.
HORATII V. ODE, IV. BOKEN.

till augustus.
Divis orte bonis &c.
Du, som av Himlen given r

Att fr Hesperiens sllhet vaka !
Jag vid ditt hjrta dig besvr,
Hr dina sorgsna barns begr,
Som dagligt kalla dig tillbaka ;
Se hur din saknad dem frtr.
Kan du vl sjlv ditt lfte krnka,
Som gavs i Fdrens helga Rd ?
Nej, gode Prins, lt snart din nd
Oss ljus och liv nyo sknka.
Lik syn av den milda vr,
Din syn gldjens lgor sprider ;
Ja, dagen mera ljuvligt skrider,
Och solen mera klarhet fr.
Som nr en mor sin lngtan rjer,
Att snart f trycka till sitt brst
Sin unga son, sin lders trst,
289
kellgren
Som ver ret borta drjer,

D honom Bores vreda hand
I havets svall ju lngre kastar,
Ju mer han i sin tr hastar
Att n ett lskat Fosterland ;
Hon enslig p den krkta strand
Mot Himlen strcker sina hnder,
Till Himlen bn och lften snder,
Och hennes blick av trar skymd,
Emot de vilda vgors rymd
Sig var minut med oro vnder :
S ven ock din Fosterbygd,
O Caesar ! p ditt drjsml klagar,
Ty i din milda Spiras skygd
Vi rkna vra sllhets dagar.
Ej Ceres mer sin rikdom spar,
De trygga hjordar flten hlja,
Och sjman p en blidkad blja
Med sker ykt kring vrlden far.
Av lag och seder lasten tuktas,
Man andas redlighet och tro ;
I kta makars kyska bo
Ej ngon oren lga fruktas ;
En son sin faders bildning fr,
Och dr det djrva brottet gr,
Gr straffet ttt uti dess spr.
Vem rds fr Parther och Germaner ?
Vem rds de kalla Skyters hr ?
Vem rds fr Thraker och Hispaner,
D Caesars vlgng skyddad r ?
P sina kullar man frdriver
I ro och it sin lugna dag,
t unga rankan maka giver
290
poetiska skrifter
Och gr, nr skuggan lngre bliver,

Att uti muntra vnners lag
De mogna druvors must frtra,
Och dig bland sina Gudar ra.
Om ditt beskydd man ivrigt ber,
Man dig med sng och sklar prisar ;
S Grekland Kastor dyrkan ger
Och Herkuls dygder vrdnad visar.
M alltid Gudars helga vakt,
O gode Prins ! ditt vl frsvara,
Och, skyddat av din blida makt,
Vrt liv en stndig hgtid vara !
S sjunga vi frrn dagen vcks,
Frrn nnu vinet strkt vr lunga ;
S bedja vi med lskad tunga,
Nr solen uti bljan slcks.
BRJAN AV HORATII BREV

TILL PISONERNE.
Humano capiti cervicem &c.
Om Mlarn vid en hals av hst

Ett mnskohuvud sammantvingar,
Och med en kropp, tillhopafst
Av allt vad jorden frebringar
Som svr och strider allramest,
Frenar tusen fglars vingar,
Och lter sluta sig i stjrt
Av vrsta havstroll ngon knner
Vad ovan ville, gissningsvrt,
En dejlig kvinna bli Go-vnner !
Vem ser, och hller sig frn skratt
291
kellgren
Vid sdan syn ? Nu, p min heder,

I, vittre Landsmn ! s besatt
Som denna tavla synes eder,
r varje kvde sammansatt,
Dr vett och smak ej snillet leder ;
Dr tomma bilder sins emot
Likt Swedenborgarns drmmar brottas,
Och varken huvud eller fot
Till samma skapnad kunde mttas.
Men huru ? Var ej Skaldens rtt

Och Mlarns rtt i alla dagar,
Att dikta allt, och p vad stt
Som deras envldsmakt behagar ?
Rtt s : det denna frihet r,
Som visligt tagas br och givas,
Dock icke s, (mrk vl och lr !)
Att mt och grymt, frente, kivas ;
Ej s, att, till frnuftets skam,
Och skam och hpnad fr naturen,
Du kopplar tigern med ett lamm,
Och skarne med fjderdjuren.
Gemenligt sker, att i en dikt,

Sen Skalden skt sitt mnes vikt
Med stora ingngsord bermma,
Han all sin omsorg plgar ge,
Att hr och dr av hndelse
En purpurik emellansmma,
Som prlar stolt bland trasorne :
Dr, Templet upp i skyarne
Av tio seklers lder skryter ;
Dr, strtar strmmen fraggande ;
292
poetiska skrifter
Och dr, den stilla oden yter

Med slingrat lopp kring ngarne ;
Nu blixten slr och stormen ryter ;
Nu himlabgen, trstande,
Den blida strlens frgor bryter
Sknt ! var fr sig en vacker bit !
Min sann, det enda mig frtryter,
r att det passade ej hit.
Din vn, frgngen p en skuta,

(M ske den utav Ek var gjord)
Begr en gravsng av din luta.
Du brjar ; och med dessa ord :
En Konung ibland trdens slkte,
Den stolta Ek, p Bltens strand
Sitt huvud upp till himlen strckte,
Och roten ned i ddens land
Rtt brav, min Skald ! jag icke nekar,
Den teckningen var lycklig nog ;
Men sg, vad vilja dina Ekar
Med salig mnniskan som dog ?
Vad skall den stllningen bebda,

Och detta timrets myckenhet ?
Helt visst ett verk, som skall frrda
All Byggningskonstens dristighet ?
Gott ! Det Palats ni tnkte skda,
Blev, med frlov sagt vad ni vet.
Knn, Seglare ! var du skall landa ;

Och, Skald, frgt ej denna lag :
Att varje verk, i varje slag,
Skall vara ett, och enahanda.
293
kellgren
Nu, Fader Gyllenborg ! vad r

Och Sner, vrdige hans lager !
Vad r, som s frvilla plr
Den Skald, som olrd lyran tager ?
Det r en falsk, frfrisk dager
Av sant och sknt Att sinnrik bli,
Man bliver mrk ; skall styrka rjas,
Man bryter ut i raseri ;
Du vill att snillets ykt skall hjas,
Och glmmer rats harmoni ;
Du vill att rat skall frnjas,
Och lmnar sjlen knslofri ;
Att synas kort, du tankan stryper ;
Att synas stor du svller opp ;
Nu rdd att svindla i ditt lopp,
Du nda lngs t jorden kryper ;
Nu i din verdrivna hg
Att med bestndig vxling prla,
Du Valar skall i skogen mla,
Och Bjrnar utp havets vg.
S, varest konst och mtta tryter,

Man aldrig mlet trffa kan ;
Man yr en avvg fr en ann,
Och endast fel mot fel frbyter.
Om du i Sergels verkstad gr,

Kan hnda skall du varse bliva
Den lrling, som i grund frstr,
Att t det minsta huvudhr
Sin bjlighet i marmorn giva ;
Men ge var ledamot sitt mtt,
Sitt rum, och livet t det hela :
294
poetiska skrifter
Se dr vad blott r Sergels lott,

Och vari sljdarns hand skall fela.
Jag, om mig Skaldedern drev

Att ngot arbete frfatta,
Och jag en dylik konstnr blev,
Jag lika sll mig skulle skatta,
Som den, med anlet av Seraf,
Med mrkbl gon, purpurkinder,
Och allt vad sknt sig sammanbinder,
Har nsan krkt till .
PROPERTII* VI. ELEGI, I. BOKEN.

till tullus.
Nej, Tullus, jag ej rds en vn i faror flja ;

Allt de r mig ltt, som delas utav dig :
Med dig jag skulle g, att trotsa vind och blja,
* Propertius r ganska litet knd och dock mycket frtjnt att vara det. Han
frtjnar, efter min tanka, det tredje rummet bland Roms Skalder, och det frsta
bland de Erotiske. Lik Virgilius i uttryck och Horatius i styrka, mlar han sin
krlek varken med Ovidii kalla och falska kvickhet, eller Tibulli veklighet, eller
Catulli oanstndighet ; men med en stil, som r sjlva sjlens och passionens ;
hftig, brinnande och kort. Han lskar ej, suckar ej, grter ej, hans krlek rasar
och frtvivlar. Fljande verser ver hans Byst eller Portrtt, av Guido Post-
humus, mla honom till sjl och utseende.
Blekt mitt anlete r ; men tadlen Konstnren icke,
Att han det gjort s blekt : sdan i livet jag var.
Riktigt bildades s den frg som Cynthia gav mig ;
Blodet torkade bort, kinderne vissnade hn.
Ungdom och hlsa och lycka och lugn, allt offrades henne :
Hennes jag levande var, hennes i dden jag r.
Livet yktade snart men ack ! nr gde jag livet ?
Nej, genom Cynthia blott var ju Propertius till.
295
kellgren
Frtryck och slaveri, och brist och nd och krig.

Men ack ! vad vill mitt mod, min vnskap och min heder :
Nej, deras rst r svag emot min Cynthias rst ;
Nej, jag ej styrka har att bryta s de eder,
Som med ett evigt band frenat vra brst ;
Nej, jag ej grymhet har, att dens frtvivlan vcka,
Som, vid den minsta skymt av fruktad trolshet,
Till Gudarne med bn plr sina hnder strcka
Och bjuda dem sitt liv fr min bestndighet.
Och sg, vad btar mig att ett Aten beska,

Och all den gamla prakt som Asiens lov berett ?
Vad bta mig de ljus, som ej min sllhet ka ?
Ack ! nr jag Cynthia ser, jag hela vrlden sett.
Ren hr jag hennes rop kring havets rymder skalla,

Och bergen repa upp en trols lsklings namn ;
Ren ser jag henne blek p kn vid stranden falla,
Och kyssa mina fjt, och rcka mig sin famn.
Den aldrig lskat har, som denna syn ej srar ;

Den i ett brst av stl en tigers vildhet ck,
Vars hjrta icke smlts utav en sknhets trar,
Vars styrka icke yr vid hotet av dess blick.
Du, som ej kuvad blev av krleks grymma lagar,

Som t ditt Fosterland sknkt dina ungdoms r !
G du, min Tullus, flj dit ran dig ledsagar,
Sk dina fders frejd i dina fders spr ;
G du att snillets krans och segrens krona bra,
Att ren i minnets sal ditt rum frordnat se :
Jag skall i Cynthias famn mitt korta liv frtra,
Jag t en oknd grav mitt ringa stoft skall ge.
296
poetiska skrifter
Jag, svage, r ej fdd att flja krigets fana,

Jag endast tjna lrt i Krleks-Gudens tlt.
Och nu, var det helst m staka ut din bana,
Vid Paktols gyllne strand, p Skytiens frusna flt ;
Om dina segels ykt kring Oceanen strckes,
Om till en oknd grns du vidgar Latiens makt ;
S vet, d ngon gng mitt minne hos dig vckes,
Det vckes av en vn i sorg och plgor bragt.
PROPERTII VII. ELEGI, I. BOKEN.

till ponticus.
D du, min dla vn, en vrdig stmma hjer
Att sjunga Thebens fall och tvenne brders strid,
D du i Episk ykt Homeri styrka rjer ;
S njut, vad jag har mist, en ostrd sinnes-frid.
Jag blott p vanligt stt skall sjunga om den plga,
Som Krleks-Guden snt att hrja i mitt brst ;
Det r ej snillets eld, det r mitt hjrtas lga,
Som givit t min sorg att lna Skaldens rst.
Se hr min ras ban, det ml jag sker hinna,
Det namn jag fr min sng av ryktets Gud begr :
Att han behaga m min vittra lskarinna,
Och tolka huru grym hon ofta mot mig r,
Och fuktas av en m frskjuten lsklings trar,
Och lra honom y fr mina knda kval.
Om ven dig en gng den grymma Gossen srar,

Och, brottslig mot en vn, du dela djrvs mitt val,
Skall av din matta sng de slagna Hjltars ra
Ur gravens dva djup du aldrig uppvckt se ;
297
kellgren
Skall du med fruktls bn av hjrtats Gud begra

Att genom lena vers din krlek uttryck ge.
D skall Propertii sng ditt ra mest behaga,
D skall jag rknas frmst bland Latiens vittra folk ;
Hur mngen ynglings rst skall vid min gravvrd klaga :
Vi r du icke mer ? du vra knslors tolk !
PROPERTII XV. ELEGI, II. BOKEN.

till cynthia.
Ack vilken natt ! ack ljuva natt !
Vad jag r hnryckt av ditt minne !
Vad du i himmelsk ro frsatt
Min sjl, mitt hjrta, varje sinne !
Och du, som i ett mt frvar
Min hela sllhet slutit har,
Du strda bdd, som trotsigt bar
Den skatt jag i min famn ftt trycka ;
Behll, behll fr evigt kvar
En ljuv erinring av min lycka.
Vad skmt, d n vid lampans sken

Sig hennes blyga rosor dljde !
Vad strid, d uti mrkret sen
Jag dem med knslans ga fljde !
n kring min hals dess spda arm
Sin lena rundning krligt vlvde,
Och kloten p en blottad barm
Vid mina kyssars tryckning sklvde ;
n vldsam av begr och harm,
Min styrka till det tempel trngde,
Som sljans avund ffngt stngde.
298
poetiska skrifter
Snart upplts med en listig kyss

Mitt ga som av matthet domnat :
Ack ! sade hon, s eldad nyss
Och ren han vid min sida somnat !
Vad vxlat skick vr krlek fann,
Som vg till samma sllhet rjde !
Hur vra lppar mot varann
Uti en ljuvlig vila drjde !
Men varfr med ett drat hopp

S mngen gng min eld frspilla ?
Vi skall en hatad drkt frvilla
Min krlek, blindad i sitt lopp ?
Vad nns utav din tcka kropp,
Som icke dagen skulle gilla ?
Vet, Cynthia, det r gats lott
Att Krleks-Gudens kosa styra.
Ack ! i den druckna krleks yra
Som alla sinnen njuta ftt,
Vi nekades det femte blott
Vad du ej nekade de fyra ?
Mnn vrlden detta tvng befallt ?
Mnn det Olympens bifall vinner ?
Nej, vart som helst ditt ga hinner,
Bland mnskor, Gudar ; verallt
Du nakna krleks-offer nner.
Ty naken i en purpur-bdd
Helena Paris famntag njutit,
Och naken vid en kllas brdd
Diana kyskhets-lagen brutit ;
Och om du ej frn denna dag
S vrdiga exempel lyder,
Jag d en gng fr alla tyder
299
kellgren
Och svr det vid Cytherens lag :

S sant mig livet blott behagar
D jag det dela fr med dig ;
S sant jag slutar mina dagar
Den stund du mer ej lskar mig ;
S sant din smrta r min smrta,
Ditt vl allena allt mitt vl,
Du enda knslan fr mitt hjrta,
Du enda tankan fr min sjl :
S sant skall du bestrt frnimma,
Hur farligt fr en icka r
Att gcka krlekens begr
Vid nalkandet av segrens timma ;
Ty sljan, den ditt skte br,
Jag strax i tusen stycken river ;
Och m du sjlv till ansvar st,
Om jag n lngre skulle g
I styrkan av en trotsad iver ;
Och om den ofrkrnkta dag,
Som ljusare n liljans drag
Din sammetslena hy betcker,
I stridens vld en skugga ck,
Som din frfarna moders blick
Om andra morgonen frskrcker.
Ej n en falsk anstndighet
Ett ofrvissnat skte nekar
Att ppnas fr begrens lekar
Frrn under nattens hemlighet.
Ej n en hatad fruktsamhet
Befallt de rundade behagen,
Som andas hjrtats eldighet,
Att stiga ned med blygsamhet
300
poetiska skrifter
Frn mina kyssar och ur dagen

Till en besvrlig skyldighet
Av moderliga mhets-lagen.
Ack Cynthia ! m till livets vl

Vr krlek ingen vg frglmma,
Och aldrig frdom ge dig skl,
att ngon knslas rtt frdma,
Men njet till vr ppna sjl
Frn alla sinnens kllor strmma !
Snart nalkas dessa mrka r,

D gubben dr, p tidens blja,
Med lian och de gra hr,
Skall fr vrt skumma ga dlja
Den vg till Frjas Tempel gr,
Och saknaden med trar sklja
Vr ydda ungdoms ltta spr,
Och ledsnaden med trnen hlja
Den ken som oss terstr ;
Och sist den lnga natten flja,
Som aldrig ngon morgon nr.
F vra hjrtan d ej knytas

Med oupplseliga band ;
Skall dock vr rena krleks-brand
Av tid och mnen ej frbytas,
Men p en gng av ddens hand
Vrt liv och vr frening brytas.
Se dessa duvors mma par,

Som sina oskuldsfulla dar
I skra njens lugn frdriva,
301
kellgren
Hur villigt de varandra giva

En tro, som aldrig delad var
Och inga lagar freskriva,
Och blott i graven nda tar :
Lt, Cynthia ! dem vrt mnster bliva.
Om ltta pilens lmska fart

Den ena makans hjrta srar,
En ddlig ngslan lika snart
Den andras hjrta genombrar.
Frgves yktigheten trst
I nya lskarns kyssar bjuder ;
Hon sorgen helgat har sitt brst,
Och sorgen ensam i dess rst
Frn torra ekens klyfta ljuder.
Dess klagan redan vaken r

Frrn morgon-timman ljuset vcker,
Och dagen om hon med besvr
Sin matta ykt kring skogen strcker,
Och ropar : r min maka hr ?
Och utur skogen, fjr och nr,
Det grymma genljud henne rcker :
Din maka r ej hr ej hr.
D nattens mantel jorden tcker,
Hon dden i hans famn begr ;
Han med dess plgor mkan br,
Och hennes liv med dagen slcker.
S ppne graven ven mig

Den dag, frbarmande, sitt skte,
D, Cynthia, jag p livets stig
Ej mera gldes av ditt mte.
302
poetiska skrifter
Frr skall den strida strmmens lopp

Till hpna kllan tervnda ;
Och frr skall sig i vstern tnda
Det bloss som lyser vrlden opp ;
Och frr skall vilda tigern smeka
Det spda, vapenlsa lamm,
Och valen tynga ekens stam,
Och rnen uti djupet leka,
n jag frrdisk bryta vill
De band som vra hjrtan para ;
Nej, din skall jag i livet vara,
Och dig i dden hra till.
O Cynthia ! o min vn, min maka !

Och alla dyrkansvrda namn !
Om jag bestndigt i din famn
Fick denna himla-vllust smaka,
Jag skulle frr en solvarvs lngd
Till all min levnadstid begra,
n ifrn dig och njet stngd
Ett sekel p min hjssa bra
Av ofruktbara vintrars mngd.
Var gng mig Cynthias mhet sknker
S avundsvrda ntters frjd,
Jag mig oddlig redan tnker
Och buren till Olympens hjd.
Knappt hundra segrar Hjlten lna
Med rans stjrnbestrdda skrud ;
En enda seger p min skna
Kan lyfta upp mig till en Gud.
Om varje ddlig sina dagar

I denna stilla ro frdrev,
303
kellgren
Och endast Krleks-Gudens lagar

Och Bacchi lagar trogen blev ;
Och n bekrnt med myrten-kransar,
Och n i rankans bindlar kldd,
Frn ickan smg till vin och dansar,
Frn dans och vin till ickans bdd ;
D skulle fltet blott betckas
Av fallna dryckes-kmpars hop,
Och Himlens mkan endast gckas
Av spda Nymfers bane-rop ;
Och andra lgor aldrig hrja,
n de som tnda lskarns mod,
Och endast mogna druvors blod
Den blomsterprydda marken frga.
D bytte stlet ej sitt namn,
Att uti Hjltens hnder mrda,
Och segelkldda fstens brda
Betungade ej bljans famn ;
D skulle Nigern icke sklva
Vid de Latinske hrars fall,
Och Actianska havets svall
Ej vra ben i stormen vlva ;
Ej heller Rom, frn r till r,
Frtryckt utav sin egen ra,
Med slagit brst och spridda hr
Sig slpa uti segrens spr,
Och hmnd emot sig sjlv begra.
M andre i en Episk sng

S hga mnen vrdigt kvda :
Mig, svage, mig skall endast glda
Att ur mitt hjrta utan tvng
De lena toner kunna draga,
304
poetiska skrifter
Som lras utav lskarns rst,

Och vinets dyrkare behaga,
Och frsta krleks-sucken jaga
Ur obevekta ickors brst.
Min Cynthia ! skrda du med iver

Den frukt, som livet rcker dig.
Om endast mig, bestndigt mig
Du alla, alla kyssar giver,
Skall dock min tr klaga sig,
Att deras antal ringa bliver.
Som lven p de stolta trn

Frvissna uti hstens dimma,
Och p den vuxna oden simma,
Och med dess bljor fras hn :
S ven vi, som lngs t tiden
Det djrva hoppets blickar strckt
Kanske frrn dagen r frliden
Vi falla fr en nordankt.
305
kellgren
ANMRKNING.
Vad r bsta sttet att verstta ett Skaldestycke ? I bunden stil,

eller obunden ? Efter andan, eller bokstaven ? Rad fr rad, eller
tanka fr tanka ? Fr man tillgga ? Br man brottas med origi-
nalet, eller slpa sig i dess spr ? Vitterhetens Lagstiftare skil-
ja sig n i dag i svaret p dessa frgor ; och Auktorn till ovan
anfrde Poem fruktar mycket att strnge Granskare vilja ber-
va hans versttning hela ran av detta namnet. Han fruktar,
att 54 Latinska vers, som givas med 225 i Svenskan, torde
verskrida grnsen av en tilltelig frihet. Han r skyldig Lsa-
ren en redogrelse fr de grunder, som han fljt s i denna,
som ngra versttningar frn Horatius, sen lngre tid bekanta.
En litteral versttning lr bst att knna sprket ; r nytti-
gast i skolan, och br ske i prosa. En fri versttning lr bst
att knna Skalden ; r behagligast fr snillet, och br ske p
vers. Skillnaden i sprk, i seder, smak och granskning r rtta
mttstocken fr versttarens frihet. Det br vara honom lov-
givet att nyttja ere ord n originalet, blott tankarne bliva de
samma, eller ekvivalenta och homogena ; blott deras styrka ej
frsvagas ; nnu hellre om den frkas, om hans hand ger
skicklighet, att giva blomster i stllet fr frn, guld fr malm.
Det br icke nekas honom, att tillgga av sitt eget, s ofta sam-
manhanget skulle brytas av allt fr hastiga transitioner, ej hel-
ler att utesluta vad smaken frkastar, ej heller att frbyta vad
hans sprk ej vl kan uttrycka, ej heller att klda vad som allt
fr nakot skulle sra anstndigheten. Han br mildra metafo-
rerne dr de ro frmycket djrva, giva nya i stllet fr dem
som ro utntta. Med ett ord : skriva ssom Horatius eller Pro-
pertius skulle skrivit, om de levat p samma tid, i samma land,
som han. Det r p sdant stt allena, som han kan gra sig
frtjnt till en stjlk av den lager som krnt deras hjssa. Att
306
poetiska skrifter
Lsaren utan besvr m kunna dma, till vad grad Auktorn av

denna versttning antingen felat i sina principer, eller brustit i
deras efterfljd, har han trott sig bra bifoga p varje sida den
motsvarande original-texten.* Ett nytt skl kommer nnu
hrtill : Propertius r hos oss fga knd mer n till namnet. F
ro som lst den ; nnu frre som ga den. Han frtjnar dock
ett annat de. Han skulle kan hnda lra vra unga Erotiska
Poeter, att skriva till sina lskarinnor med ngot mera passion
och ngot mindre grannlt, i synnerhet d de mna att giva
Allmnheten frtroende av sina mma lgor.
* Hr placerad i kommentaren. Utg. anm.

II. PROSAISKA SKRIFTER
prosaiska skrifter
Vid Friherrinnan A. S. FLEMINGS

Grav.
The worlds good word is better than a Song.
pope.
Jag lmnar dig i dag, prunkande Skaldekonst, helgad t dikter-

ne ! Jag vill tala vad jag sett. Du, lskvrda Sanning, med pro-
saisk gng ! kom, flj mig under likvalven. Lr du min hand, att
med enkla drag teckna p denna grift den Dygdigas minne som
dr vilar. Huru sllan r du nrvarande vid de Frnmas gra-
var ! Dem sknke man Bermmet. Friherrinnan Fleming fr-
tjnar Sanning.
Vnd dig bort, yktiga Skna ! som nter din tid i en evig
barndom : du, som ej knner andra lagar n Njets ; andra n-
jen n Ffngans. Vnd bort ditt ga frn denna tavlan : den
ger ingen sknhet, att fattas av dig. Ditt lckra ra, huru skul-
le det frdraga att hra omtalas vad ej r prydnad, och lov, och
dyrkan ! G : ditt liv r Blommans ; ditt de detsamma. Som
hon, skall du behaga, frvissna och glmmas.
Men Du, som ibland dessa leende varelser ej blygdes att ga
en sjl ! du skall ej glmmas ; ty du r icke borta p jorden. Du
lever nnu i det goda du gjort, i de efterdmen du givit. Likas
ser man det frodiga Trdet, som strtades av en sommarvind,
lngt efter fallet med sina vlgrande grenar skydda de tel-
ningar som vuxit upp av dess frukter.
Friherrinnan Fleming var fdd Rehbinder. Det r vackert att
ga en adelig brd, d den bliver en tlydd kallelse till dla tn-
kestt ; ej en fackla att upplysa lasterne. Hon, som vi begrta,
gde icke till vanheder den medfdda hedern. Fdd i den lg-
sta koja, ktad av den ringaste arbetare, hade hon dock genom
sina dygder varit upphjd ver andre.
311
kellgren
Var hon d lottls i det allmnna arvet : brister och svaghe-

ter ? Vaktom oss att sga det. Bervom oss ej den hedern, att
hon varit vr like ! Men vem sg hennes fel, sedan han sett hen-
nes frtjnst ?
Hon var Maka. Vilket stort flt av skyldigheter ! men bliven
det genom krleken, var det henne en ljuv mda att uppfylla
dem. Trohet, Tlamod, mhet, Jmnhet, voro dygder dem
hon gde. O Du, fr vilken hon dem gt och vat ! lycklig du,
om du sett och vrderat dem, frrn du evigt mste sakna och
begrta dem.
Hon var Mor. Vilken vidd av nya plikter ! Har hon uppfyllt
dem? Hr har jag intet att svara : ord ro verdiga, nr
bevisen leva. Se hennes Barn ! Att sga mer, vore att sra en
av de vackraste dygder de rvt av sin Mor.
Skall jag omtala hennes vrdnad om underhavande ? hennes
hjlpsamhet mot ndlidande ? de fattiga hon ftt ? de usla hon
trstat ? Men ack ! hur svagt r ej tungans sprk bredvid
trarnes !
Du, mma Vnskap ! levande Vnskap ! som ej bevises med
ett kallt famntag, ett grant uttryck ! dig tillhr ett rum p den-
na tavla : du har bott i ett Kvinnohjrta !
Sysslosatt med s mnga hemdygder, och lycklig av deras
utvning, var det ej underligt att hon mindre aktade det galna
stoj, det trttsamma fjs, som vrlden hedrar med namn av
njen. Skn, rik, behaglig, gde hon drtill de strsta ansprk ;
men hon ville hellre leva n lysa.
Men, varfr lever hon ej mer ? r d lagen orygglig, att
allt vad som ypperst frtjnar varelsen, skall hastigast mista
den ? Mitt hjrta uppreser sig. Eviga Vsende ! vad ser jag i
dina beslut ? Storhet, Makt, Vishet men var r Godheten ?
Jag fruktar dig, vrdar dig ack ! jag ville lska dig ! Du str-
tar dygden i dess halva lder ; och sger till den lastfulle : G,
att ett sekel betunga jorden !
312
prosaiska skrifter
Tillslut ditt ga, djrva Frnuft ! din syn r frkort att se

den Ondliges ndaml: frsvag, att genomtrnga Himlarne.
Olycklige varelser p en jord ver vilken Frbannelsens dom
vilar, skakade av utvrtes plgor, frtrde av invrtes lidelser,
nska vi dygden, till en belning, de tunga bojor som trycka
oss sjlve. Hon r ls ur dessa bojor, Friherrinnan Anna Soa
Fleming ; och d Vi utropa : Hon var vrd, att leva ! svara Hel-
gonen : Hon var vrd, att d !
minnelsetal ver Rdmannen i

Stockholm Herr JOHAN WELLANDER,
hllit i Sllskapet Utile Dulci.
Tvenne r ro redan frutne, sedan Rdmannen Wellander,
efter en fr vra nskningar alltfr kort levnad av 47 r, ykta-
de frn en jord som s sllan bebos av dygden och talangerne,
yktade fr evigt frn ett Samhlle det han gagnat, frn Vn-
ner dem han lskat, frn Konsterne dem han odlat, och frn
detta Tempel vars prydnad och std han varit.
Sllan faller ngon obegrten till jorden. Vem visar mig en
grav, som ej blivit fuktad av ngons trar ? Vem stoftet av en
mnniska, vars liv frsvunnit utan att lmna efter sig sorgen i
ngot hjrta ? Allt nrmar sig, vidrr och binder vartannat
i Naturen och Samhllet. Livet r en omtlig sammanhngan-
de kedja, evigt bruten och evigt helad. Alla dess lnkar giva t
varandra vila och std : en del t millioner, en del t ngra f.
Men i hela Skapelsen nnes ej en enda fullkomligen avsnd-
rad, enstaka varelse. Huru skulle d ngon av dessa lnkar bris-
ta, utan att den nrmaste drav lider ? Den Mktige faller ; och
gunstlingen srjer sin frlorade lycka. Den Rike dr ; och fat-
tigdomen grter, att handen vissnat som rckte henne brdet.
313
kellgren
Fadren grter en Son, som lovade att bliva en trst fr hans

lder och en heder fr hans namn : Sonen en Far, sin ungdoms
frvntade ledare och std. verallt ser man Egennyttan,
prydd i drkten av Skyldighet och Dygd, frdlad under namn
av Krlek, Vnskap och Tacksamhet, grta sin enskilt lidna fr-
lust. Och dr, varest ingen av dessa frbindelser r att pkalla,
eller dr, var de innna sig utan sr och knsla ; dr grter nnu
en bldig mnsklighet ver bilden av sitt egit annalkande de.
Jag lastar ej dessa trar, eller kllorne varav de yta. Man br ej
begra, att bliva srjd i graven av andra skl, n man lskades i
livet. Dessa skl ro frnuftets, och kunna ej vara lastvrda. Jag
hedrar ven de trar, som givas av en m och vl fostrad natur,
utan all annan grund, blott t ett upplst tillflligt blodsband.
Det r sant ; de bevisa ej ngot till den avlednas frtjnst ; de
hedra ej hans mull, men det gat som gjuter dem. De trar
allena ro lika fraktlige till upphov och freml, som vana och
anstndighet avtvinga frstllningen : och dessa ro de enda,
som icke runnit p Wellanders grav. Alla de vrige, dem fr-
nuftet gillar, naturen krver, och sanningen frambr, hava utit
i ymnoghet p vr Broders mull.
Om Wellanders frtjnst endast varit inskrnkt inom den
trnga kretsen av hemdygd och sllskapsdygd ; om han allenast
uppfyllt de plikter, som ej kunna uraktltas utan uppenbar van-
heder, emedan de ligga var och en mnniska, emedan de upp-
fyllas utan bemdande, blott av en infdd tvingande drift ; om
han endast levat fr anhrige och vnner ; om man sagt om
honom allt, d man sagt att han varit en god Far, en m Maka,
en lydig Son, en tjnstaktig Slkting : d hade hans lov redan
varit fullkomnat ; d hade han redan njutit en avpassad tillrck-
lig belning av dem han frbundit ; i livet av deras genkrlek,
och i dden av deras trar ; d, Mine Brder, skulle Ni ej heller
nna mig i dag p det rum jag intagit. Och vad skulle jag vl
sga, som ej hr vore verdigt eller olmpligt ? Skulle jag vl
314
prosaiska skrifter
ska, att med konstens frfrelse avtvinga Er en sorg, som Ni

ej frivilligt knde ? Det vore lika ovrdigt mig att krva, Er att
giva, och Wellanders stoft att emottaga detta offer. Olycklig
den, vars bortgng ej vcker andra trar, n dem Vltaligheten
utpressar ! Eller skulle jag bemda mig, att i mma hjrtan
uppriva de sr, dr tiden redan gjutit sin lkande olja ? Det
vore en grymhet mot dem, och en hdelse mot naturen. Hon
gav oss svagheten att knna vra plgor : hon gav oss svagheten
att glmma dem. Undandragom oss ej sjlvvilligt dess vl-
grande hand, och skom ej av ett draktigt och olyckligt hg-
mod att vara dlare n hon.
Nej, M. B., jag vgar sga det ; manligare skl och ett vrdiga-
re ndaml hava givit mig mod, att fra ordet i denna Eder
sammankomst. Wellander har ej levat blott genom sitt hjrta,
men ock genom sitt snille. Hans dygd har verkat i en vidare
krets av nyttigt och delt. Hans sjl har lyft sig till en strre
hjd av styrka och sknhet. Samhllet och Konsterne hava
gltt sig t hans varelse. Den plikt jag mig lagt, r att tolka
deras frlust ; att sga utan rd vad Wellander varit som m-
betsman och Artist ; sledes ej att uppliva Eder sorg, men att
visa Er Eder saknad.
Tillten mig hr, att anmrka skillnaden mellan tvenne ord
av mycket olika vrde, dem man ofta frblandat. Sgen icke,
att denna omsorg r frmmande och obetydelig. Det angr ej
mindre, n vad grad av heder Wellander br tillkomma.
Mnge srjas vid sin dd ; men f ro de som frtjna att sak-
nas. Ofta r saknaden utan sorg ; oftare sorgen utan saknad.
Sorgens offer r trar ; saknadens minnelse. ndteligen r sor-
gen en passion, ofta blind om sin orsak, hftig i sin brjan,
smrtsam till sin natur, och avtagande i sin fortgng. Dremot
r saknaden en vis och stilla knsla, grundad p vertygelse om
vrdet av vad man frlorat ; stundom kommer den mera sent,
men varar lngre, och vxer av sin varaktighet ; och sluteligen
315
kellgren
r den ofta en lindring fr sjlva sorgen. Ty vad strre hugsva-

lelse vid vr egen frlust, n att den delas av det Allmnna ?
Vad ljuvligare trst fr ett srat hjrta, n att sga sig sjlv :
Jag lider icke ensam : Samhllet lider av min mistning. Han,
som bidrog till min lycka, var ock nyttig fr mina medborgare.
Han, som jag lskat, var ock kr fr mitt Fosterland. Och nr
glmskan eller dden en gng hunnit avtorka de trar som nu
rinna, nr intet hjrta mera andas av dem som Vnskapen och
Naturen sammanbundit med hans egit : d nmner nnu efter-
vrlden med tacksamhet ett namn, som tillhrt Dygderne och
Snillet. Ja, M. B., I veten det : jag har fljt Er till Wellanders
grav, att grta en Vns bortgng ; fljen mig nu, att trsta Er av
hans ra.
Wellander fddes i ett ringa stnd och av fattige frldrar.
Han uppsteg ock aldrig till ngot lysande restlle. Men vgen
frn det lga till ett medelstnd r ofta lngre och besvrligare,
n frn det hga till det hgsta. Man gr till det frra blott med
egna steg ; man bres till det senare av fdsel och lycka, och
ofta har namnet gjort mesta vgen, innan personen kommer.
Wellanders namn gav ingen rtt till heder, men frvrvade
den. Han hade rvt det av en far, som burit det utan ck ; och
han lmnade det ifrn sig ofrndrat av lyckan, men prytt och
frdlat genom snille och frtjnst.
Hans fdelseort var Linkping. Merendels i de stder, dr
allmnna Lroverk nnas, ser man krleken fr studier strcka
sig ned nda till de lgsta klasser av invnare. syn av den jm-
likhet, som publika uppfostringen hrstdes underhller mel-
lan barn av alla srskilte stnd och villkor, r smickrande fr
den ringares frldrar. De anvnda med gldje all sin lilla fr-
mga, att hjlpa honom fram de frsta stegen p lrdomsv-
gen ; och dess nra belgenhet, dr han gr ttt till deras hydda,
minskar hrvid kostnaden. De se den rikas och fattigas sner
av ovlduge Lromstare, utan annat avseende, blott i frhl-
316
prosaiska skrifter
lande till it, skicklighet och uppfrande, vinna heder och be-
lningar : och som det tillgr i Skolan, tro de och deras barn att
det ven mste tillg i allmnna vrlden. Lyckliga enfaldighet !
och som ej br frstras. Ty vi gilla icke den tankan, som i
senare tider nog allmnt blivit yrkad, att inga andra barn borde
hllas till studier, n de som ro fdde till en viss frmgenhet.
Om hrigenom p ena sidan den frmn vunnes, att trngseln
bland tjnstskande frminskades, att Rikets Kollegier och
Publike Verk ej som nu versvmmades av en fattig ungdom,
som trnade i vntan p syssla och underhll ; s vore ock p
den andra ej mindre till befarandes, att den tvlan kvvdes,
som endast bland mngden och av svrigheten uppvckes, och
att Samhllet ej sllan ginge miste om sina strsta Snillen och
skickligaste mbetsmn. Naturen delar ej sina gvor t vissa
Stnd. Lika ofta fdas talangerne i kojan som i palatset ; och
oftare kvves deras vxt av veklighet n besvr. Vi fgna oss,
M. B., att d Wellanders frldrar ville befordra sin sons vl-
frd, d de befordrade honom till studier, betogs dem varken
hoppet eller rttigheten drtill. Kanhnda hade Wellander
varit lika lycklig i fullkomligt mrker ; men Sverige hade rknat
ett Snille mindre.
Jag nmner sledes med erknnsamhet, att hans egen far var
den, som lrde honom de frsta grunderna till all kunskap :
den, att p papperet knna och sjlv avteckna sprkets bilder.
Det vore nskansvrt, att alle frldrar, som mna sina barn till
studier, ville och kunde giva sig samma mda, och ej lmna en
till sina fljder s grannlaga omsorg i frmmande hnder.
Framsteg i studier kunna sllan vinnas, utan en tidig och stark
bjelse drfre, och denna beror av de frsta intryck man dr-
om fattat. De frsta begrepp av ro eller tvng, som barnet vn-
jes att fsta vid detta ordet, kunna svrligen utplnas i hela dess
livstid. Emedlertid r kunskapen en s bitter frukt fr det
barnsliga sinnet, att det fordras en ej mindre lskad hand n en
317
kellgren
faders, att i begynnelsen gra drgeligt, vad av vanan skall bliva

ett nje, och hos frstndet ett behov.
Fordom var i uppfostran en allmnt vedertagen grundsats,
att tvinga gossen till boken frn frsta stund han lrt tala, och
innan nnu hans yttre organer hunnit verfra till sjlen den
erforderliga mngd av enkla, ltta och sinnliga begrepp, varvid
omdmet skall leda sig, och vilka, om jag m nyttja en sdan
liknelse, kunna anses ssom rnningen till frstndets vv. Man
har funnit skadan av en sdan frdom. Man har funnit att bar-
nets hlsa frsvagades, och drigenom bde hgen och frm-
gan att tnka. Men r icke den ytterlighet till ventyrs lika far-
lig, vartill man nu tyckes verg ; att lmna tankan utan all
odling i mer n hlften av dess frsta lder ? Frstndet, likt
alla fysiska frmgenheter, kan ej vinna ngon styrka utan
genom en tidig och lngvarig odling. I allt r skicklighet tidens
fljeslagare. ver allt gr naturen med jmna steg till hjd och
fullkomlighet, sllan genom sprng. Dr hon r trg, behver
hon s mycket tidigare vnjas till rrelse av en frmmande
kraft, som dess medfdda slapphet, frkad genom vilan,
annars skulle hlla henne i en evig ofrmgenhet. Dr ter,
varest en spndare fjder tvingar henne till verksamhet, dr
vntar hon ej p Ledarens sena hand, utan banar sig sjlv en
vg till frvillelse, frn vilken man svrligen kan fra henne
tillbaka. Wellander var fdd med de lyckliga natursgvor, som
bde tla och fordra en tidig odling ; och d den brjades av en
hand, som han endast knde fr godhet och vlgrningar, ms-
te den innan kort bliva ltt och behaglig.
I lren frlta mig, M. B., att jag ej hr uppsker de frsvunna
spren av vr Wellanders barndom, de fga mrkeliga spren
av hans ungdom ; att jag ej med en onyttig och ledsam nog-
grannhet upprknar de framsteg han gjort vid Skolan, Gym-
nasium och Akademien, nnu mindre de den, som honom
dr timat. Det r allenast Hjltars och Store Mns levnad, vars
318
prosaiska skrifter
minsta skiften ga rtt till Allmnhetens uppmrksamhet och

eftervrldens hugkomst. Men en enskild Medborgares leverne
r i det nyttiga han gjort, och Skaldens i hans skrifter. Allt
annat, som rr hans person och lycka, r av ringa vikt fr
andre, n hans vnner och anhrige, som bst redan knna det,
jmte ngre f lrde, som med ett grannlaga antecknande av
rtal och dagtal fr de obetydeligaste hndelser, tro sig hava
sammansatt Lrdomshistorien fr sin Landsort, sin Stad, sin
Socken. Mnge, man mste tillst det, lmna ej heller efter sig
ngot annat att omtala : och det r ej mer n ett steg frn denna
minnelse till glmskan.
Jag br likvl nmna till trst fr dem, vars ungdom, ssom
Wellanders, ftt fattigdomen till fljeslagare, att han i hela nio
ren mst ska sitt uppehlle genom barns undervisning. Den-
na viktiga syssla har av tidens frdom dragit sig ett frakt,
som frdubblar dess tyngd. Mtte alla de, som av ett omilt de
till denna utvg tvingas, icke glmma den nytta de lika med
Wellander av sin belgenhet kunna draga. En frnuftig yng-
ling, som anvnder sin tid till andras handledande, frlorar ej
sin egen. Den uppfostran han hos barnet brjar, fullkomnar
han hos sig. Ty olycklig r den, vars undervisning begynner
och slutar sig med boken. Flyttad frn den lrda i allmnna
vrlden, lr han att avklda den blygsel eller grovhet, den rdd-
hga eller otidighet, som grna tflja Skolans folk. Han lr att
i stllet antaga det otvungna men hvliga skick, den fria men
anstndiga ton, det ltta och behageliga i seder och omgnge,
som gra skickligheten gllande, och som ofta mer n hon
bana vg till lyckans ynnest. Merendels mnad att i hela sin
livstid bero av andra, lres han i god tid till denna svra plikten.
Sysselsatt att meddela de kunskaper han vunnit, lr han att
prva deras vidd och vrde, att granska, urskilja och fsta dem,
att giva tydlighet och ordning t sina tankar och uttryck. Skyl-
dig att dana unga hjrtan till dygden, lr han att knna och fr-
319
kellgren
bttra sitt egit, att stndigt giva akt p sitt tal och sina gr-
ningar, att avlgga sjlv de fel han bestraffar, att kvva hos sig
sjlv de passioner han vill frekomma, och att skapa lroms-
tarn till ett mnster fr lrjungen. Den stora vettenskapen, att
knna mnniskan, lres ock till ventyrs ingenstds bttre n
i ett barns hjrta. Dr r det som naturen visar sig som hon r,
ej hljd av frstllningen. Dr r det man nner de allmnna
drivfjdrar, som hos s otalige genom uppfostran och lycka
omvxlande karaktrer aldrig upphra att p lika stt verka. I
sanning r vrlden ej annat n en mngd av fullvxta barn i olik
drkt ; och den som rtt lrt att umgs med de frra, bliver gr-
na skickelig att leva med de senare. Sdan var tminstone den
frukt, som Wellander hmtat av sin lngvariga uppfostrings-
mda.
I de esta Landsorter gr den ringare hopen sig fga be-
grepp om frtjnst och anseende hos ngot annat Stnd n det
Andeliga, emedan de vrige ro fga bekante, och hava till
dem nstan intet frhllande. Det anses ock med rtta fr det
stnd, dr en medells yngling snarast kan vinna en anstndig
brgning. Hrav kommer, att fattige frldrar grna ndga
sina barn att vlja denna vg. Wellanders far hade mnat
sin son allt frn barndomen till Prst, och fann med gldje att
hans egen bjelse vid mognare r gillade denna fresats. En
oskrymtad gudsfruktan, en stilla karaktr, allvarsamma seder
och ett mt hjrta gjorde honom sannerligen till ett skickeligt
mne att tjna Religionen med lra och exempel. Men d
Himmelen hade givit honom den bjelse och de dygder, som
kallade honom till tolk av dess eviga sanningar ; hade naturen
nekat honom den starka organ, som fordras att frkunna dem
fr en samlad menighet. Ett svagt brst hotade honom redan
att emottaga en sjukdom, som ock sluteligen, fast senare, frt
honom i graven. Han tlydde frsiktigt denna grymma var-
ning ; och som bda hans frldrar redan gtt ur vrlden, hade
320
prosaiska skrifter
han ej mer i deras frdom att vervinna ett hinder fr det

beslut han nu fattade, att ska sin lycka i ett annat stnd. Han
vnde d sin hg och sina studier p Lagfarenheten, dagalade
innan kort genom vanlige prov fga vanlige framsteg ; och
sedan han vid tskillige denna Stadens Rtter i hela tio ren
genomgtt dessa mnga och lngsamma grader, som giva myc-
ken mda men ringa belning, kallades han omsider, genom
Stockholms Borgerskaps enhlliga val, av sin Konungs nd till
Rdman drstdes, blev ven med det samma frordnad till
Preses i Stadens Kmnrs-Rtt, och bestridde dessa sysslor allt
till sin dd.
Trhnda skall hr det titlade hgmodet snka en stolt och
medmksam blick p Wellanders grav, och anse fr ett inbrott
i brdens rtt vrt offer t en man av s ringa hrkomst, s
medelmttigt stnd. Men sdant (vi bra sga det till dessa
Storas frtvivlan, som ej ro ngot annat), sdant r fretrdet
hos Snillet framfr lyckan, sdant sanningens vlde ver frdo-
men, att d tidevarv frn tidevarv den ringaste Medborgarns
frtjnta hugkomst lever vrdad och rad i Historiens hvder
och efterkommandes hjrtan, skall dremot den onyttige Mag-
natens son hos nrmaste slkte ffngt ska sin faders minne,
och endast nna hans namn i marmorn.
dla Samhlle, upplyste Brder ! Det r ej hos Er jag fruktar
ett s svagt och vanhederligt tankestt. Och sannerligen den
dag, d en sdan frdom vunne intrde i Ert samfund, blev ock
dagen till dess fall. Edert lfte r givit, att utan anseende till
personen hedra frtjnsten evar hon nnes ; och I knnen ing-
en annan n ljus och dygder.
Vad grad av dygder och ljus fordrar d Samhllet hos varje
srskild mbetsman ? Detta r naturens och sanningens rang-
ordning. Efter den vilja vi prva en Domares vrde.
Om, nst det mbete vilket vrden r anfrtrodd om vr evi-
ga lycksalighet, intet mbete till sitt freml r viktigare, n
321
kellgren
det som frskrar vrt liv, vr heder och vr egendom : om det-

ta senare, i avseende p sin utvning, ger dubbelt mera vikt, s
vida rttvisan, ehuru grundad p lagens freskrift, dock i tolk-
ning och tillmpning oftast beroende av den skipandes prv-
ning, lmnar denne mera makt och fljakteligen mera ansvar ;
d dremot det Heliga Ordets Lrare r ett undergivit redskap
i en hgre Hand, en blind frvaltare av Himmelens nd, sjlv
lika ofrmgen att undanhlla som att giva den : om, vad i syn-
nerhet angr vra Svenska Lagar, de ga den ofullkomlighet,
att sjlva deras Stiftare frklarat en god Domare vara bttre n
lag, fljakteligen en ond vrre n vld ; vilket intetdera kan
lmpas p tolken av en lag som, Gudomlig till sitt ursprung, r
till innehll fullkomlig, och tydelig till sin bokstav : om de
egenskaper, som utgra en rttskaffens Domare, ej allenast
fordra grundeliga insikter och, vad som r rarare n insikter,
skarphet i frstnd och rtthet i omdme, utan ock ett hjrta
fullt av dygder ; ej dessa vanliga, svaga dygder som, sknkta av
naturen och belnande sig sjlva, allmnt ro lttare att ga n
frsaka ; men de sanna, manliga, medborgerliga dygder, som
ofta ej frvrvas utan med uppoffrande av de frra ; som slita
alla enskilda, stridiga band av egen nytta, av blodet och vnska-
pen, fr att fsta sig vid det enda, Allmn Ordning och Allmnt
Vl, och som alla innefattas i namnet Rttvisa : n en gng,
M. B., om, d antingen vi betrakta en Domares kall till vidden
av dess freml, eller vikten av dess verkan, eller svrigheten av
dess uppfyllande, det i alla dessa avseenden frtjnar frsta
rangen bland vrldsliga kall : s r det i synnerhet vid Under-
domstolarne ett dylikt fretrde ypperst frtjnas. Det r hr,
som de este ml framledas ur sitt upphov, utvecklas till sin
beskaffenhet, och antaga det namn, den frg och den skepnad,
som vid vre Rtter vl ofta modieras, sllan alldeles fr-
vandlas. Vad svrigheter i synnerhet, vad faror fr avvikelse
mta ej en Underdomare vid brottmlsrannsakningar ! Vad
322
prosaiska skrifter
krves ej hr fr en noga knnedom av mnniskohjrtat, och

vad vlde ver sitt egit ! Vad grnsor att iakttaga mellan vld-
samhet och strnghet, mnsklighet och svaghet, prvning och
godtycko ! Vad skarpsinnighet fordras ej att utleta sanningen ur
en listig och djrv lagbrytare, vars bemdande att dlja den
ofta drives av ett ej mindre interesse n liv och vlfrd ! Vad
frsiktighet dremot, att ej genom hot och snrjande frgor
skrmma den svage och verrumpla den enfaldige, till en falsk
beknnelse mot sitt samvete och sin oskuld ! Vad uppmrksam-
het vid dessa bullersamma munteliga frhr att, snart sagt,
kunna lsa i gon och hjrtan vad den oskickelige vill sga och
den listige bortblanda, och att sledes av bdas orediga uttryck
draga en mening, ett sammanhang, och sanning ! Och sluteli-
gen, vad strid mellan Domarens skyldighet att hellre fria n
flla, lindra n skrpa, vilken ltt kan vanslktas till en straffbar
efterltenhet ; och emellan den skyldighet, som olyckligt vis
hos oss tyckes vara en Aktor lagd, att i varje anklagad nna en
brottslig, och i varje brottslig den brottsligaste mjelig ; vilket
verdrivna lagnit, i fall det ej strax av Domaren hmmas, ltt
kan frleda honom, att vid mlets rubricerande lta giva det ett
vrde som det ej frtjnar, och dymedelst tvingas att uppstta
straffet ver billighet och hva ! Vid verdomstolarne knnas
dessa svrigheter antingen ej, eller knnas de mindre. Hit
inkomma mlen, redan rannsakade och beredde. Hr skrsk-
das i stillhet vad skrifteligen anfres. Hr tvingar ej en
inskrnkt frelagd tid till frhastade beslut. Besinna vi tillika,
att d varje verrtt bestr av ere lika skickelige och gllande
medlemmar, som inbrdes ledas av varandras ljus, inbrdes
stdjas av varandras dygd, inbrdes tvingas av varandras makt :
r dremot ofta en Underdomare nstan ensam tnkande och
verkande, utan rd om han r oviss, utan band om han r till-
tagsen, och utgr, snart sagt, en Rtt i sin person. Ty utan ond-
ska mot hans bisittare, men ej utan frebrelse mot tiden och
323
kellgren
frfattningarne, vgar man pst, att antalet utan rster, eller

rster utan insikter, till ventyrs tjna att ka rummets anseen-
de, men ej Rttens styrka.
Upplyste Brder ! besinnen I allt detta, s skolen I ltt nna,
att ingalunda tycket fr en sllsam paradox, men full vertygel-
se om en grundad sanning, lagt mig att sga det Rdman Wel-
lander, ssom Ordfrande i en Kmnrs-Rtt innehaft ett av de
viktigaste mbeten.
Men huru bestridde han detta mbete ? Vi, M. B., som fga
eller icke haft tillflle att se Wellander i Domstolen, vad bor-
gen ga vi, att han uppfyllt den vrdigt ? Allmnhetens rst.
Att ej okunnighet och frhastande frlett honom till misstag ?
D en lngsam tjnstevg lmnat bde hans r och insikter tid
att mogna, r intet skl till denna fruktan. Att ej vrnga avsik-
ter frfalskat hans rttvisa ? Vad strre bevis kan hrav givas, n
det rena tnkestt som lyste i allt hans vsende, detta mma
samvete som ej tillt honom att brista, jag vill ej sga i de plik-
ter dem ingen lag freskrivit, ingen ed befstat, men ven i
sdane som ett delt hjrta blott kan lgga sig sjlvt, och ingen
annan krva. Att ej enskild vinning? Fullbordom ej denna
frga. I veten i vad tillstnd han lmnat sitt hus. En egennyttig
mbetsman lever ej s tarvligt, eller dr ej s fattig. Att ej
ledsnaden vid en dagelig enahanda mda uttrttat hans it ? Vi
hade d ej s ofta saknat hans sllskap och bitrde i detta Tem-
pel. Men alla njen, ven de dlaste fr snillet, ven de kraste
fr hjrtat, ansg han fr brottslige, d de borttogo ngot av
den tid han var skyldig det Allmnnas tjnst.
Jag br tillgga en omstndighet som gjorde hans mbete
mera viktigt och grannlaga n ngot av de vrige enahanda
mbeten ; en omstndighet, fstad vid stllet och tiden. Det
r var och en bekant, att de este Boktryckerier ro belgne
i sjlva Staden, varfre ock de este ml, som rra Tryckfri-
hets-Frordningen, tillfalla den egenteligen s kallade Stadens
324
prosaiska skrifter
Kmnrs-Rtt. Det var vid hanterandet av dessa brydsamma

och ttt p varandra fljande ml, som Wellander fr sina vn-
ner ej dljde sitt bekymmer.
Tryckfriheten, M. B., r ett fritt Folks oskiljaktiga rtt, och
det skraste knnetecken av en lagbunden Regering ; men lik
all annan frihet ltt ledande till sjlvsvld. Hos alla visa Re-
geringar, ven de mest fria, har man drfre funnit ndigt att
stnga den inom grnsor av ordning och lag, dock har man ej
ngorstds hunnit att fullkomligen hindra dess yra. verallt
har Frondren, ende till alla band av laglig lydnad, skt att
hos Folket vcka missnje mot Regeringen : verallt den Gud-
lse, otlig vid de hinder Religionen lagt hans hemliga begr,
skt att bland hopen utbreda det gift, som hgmod eller vanart
ingjutit i hans hjrta : verallt Belackarn, srad av medborgares
dygd och frtjnster, skt att hos Allmnheten berva dem den
heder han sjlv ej kunnat vinna. D Wellander, M. B., som tro-
gen underste, god Kristen och nitisk Domare, icke underlt
att med skyldig strnghet anse dessa frcka och nedriga tilltag,
nr bevisen voro tydlige ; visste han dock tillika, som upplyst
man, vad varsamhet fordras att dma en Auktor frn bokstaven
till tankan. Sjlv Frfattare, knde han huru ltt, genom spr-
kets ofullkomlighet och en Auktors mindre uppmrksamhet,
kan fllas ett uttryck som, i synnerhet dragit frn sitt stlle och
sitt sammanhang, fr lsarens gon kan antaga en brottslighet
som det ej gde i sitt upphov. Han knde nogsamt, att Fanatis-
men och Vidskepelsen, mbetsmannamyndighet och Medtv-
lares avund ro varje Snilles naturliga ender, stndigt beng-
ne, de frre av fruktan, de senare av ilska, att misstyda allt. Om
exempel gvos ( jag vill icke ska dem), att av ngon bland des-
sa, en Auktor blivit anklagad fr Wellanders domstol, att hava
hdat Gud i det han beivrat ett fel mot smaken ; s skulle man
ock till ventyrs nna, att oaktat hela ljligheten av en dylik
beskyllning, och oaktat tidens frmenta upplysning, Wellan-
325
kellgren
ders kloka och grundade rst alltid varit ndig, ej alltid till-
rckelig mot en gllande pluralitet, att hindra en hrd och
orimlig dom.
Vrdaste Brder ! Jag har terkallat i Ert minne Wellanders
frtjnster som mbetsman och Medborgare : ltom oss nu
prva, vad rum han frtjnt bland Sveriges Skalder. Om s r,
att denna prvning ej nnu skett, eller icke skett med behrig
rttvisa ; s klandrom icke Allmnheten fr glmska eller obil-
lighet. I Smaken, som i Religionen, ro f som kunna dma ;
hopen behver tro. Det tillkommer endast Snillet att sga
Snillens rang. Det tillhr Er, M. B., Er upplyste knnare av en
konst som I idken, Er ovldige domare av en medtvlare som
frsvunnit, Er tillhr det ensamt att, om jag s m sga, fast-
stlla det vrde, varefter Allmnhetens aktning fr vittre frfat-
tare i alla tider skall utg. Mig m endast tilltas att utkrva
Edra rster, och att framlgga de skrifter efter vilka jag trott
Wellanders ra bra dmas. Dessa ro ej mnga. Wellanders
titlar till berm som mbetsman hava minskat dem fr Skal-
den. Han tillt sig aldrig att sknka Snggudinnorne mera av
sin tid, n den som var i verskott p Samhllets fordran. Men
ocks knna vi, att en Auktors frtjnst ej fljer frhllandet av
Verkets vidd, men av Skriftens vrde ; och att medelmttan ofta
r mycket brdig. Ngra f blad, men stmplade av snillet,
hava ppnat vgen fr Sapfo och Catullus, St. Aulaire och Tilas
till oddlighetens Tempel, d dremot ere tusende fruktsam-
me Frfattare stupat i glmska under brdan av Volymer.
En gammal sgen, att man fdes Poet, ger bengenhet att
tro, det blotta naturen redan t Skalden i spdare r giver en
skicklighet, den andre allenast genom tid och odling ga rtt
att frvrva. Utan tvivel har naturen genom mer eller mindre
fullkomlighet i vr byggnad artat oss mnniskor till olika vrv,
och givit ngra den utmrkta fallenhet fr vissa yrken, som av
tillfllet blir en bjelse och av vningen en talang. I denna
326
prosaiska skrifter
mening kan sgas med lika skl, att man fdes Domare, Kp-
man, Minister. Men frsta frukten i all slags jord r sllan god,
minst att frvara. Ocks ga Wellanders frsta Skaldefrsk
intet vrde av vad de ro, blott av vad de lova. Fga betydelige
till vidd och mnen, sakna de vl den ordning, den smak och
granskning, som ock sllan eller aldrig tidigt gas utan p Snil-
lets bekostnad ; men mitt ibland dessa ndvndiga brister rjer
sig redan den livliga knsla och det lena uttryck, som lovade
Sverige en Lyrisk Skald.
Antingen han nu sjlv ej sg sin talang, eller fruktade att dess
frfrelse kunde hindra hans lycka, r visst att Vitterheten
lnge hade skl att klaga ver den blygsamhet eller frsiktighet
hos Wellander, som gjorde att han endast kallade den till vila
frn nyttige arbeten : hrutinnan mycket olik de ynglingar
som, vid minsta anfall av den allmnna versyran, taga den fr
en himmelsk overvinnerlig kallelse, sina vnners lov fr All-
mnhetens beundran, anse tjnstevgen ssom alltfr jordisk
och lg fr Skalden, lydnad mot Frmn ovrdig en Fri Man,
anskning om lycka en frnedring fr Filosofen ; hlla sin ltt-
ja fr en behagelig sorglshet, sina skmda seder fr snillets
utsvvningar, och sluteligen d ldern hunnit skingra frtroll-
ningen, vnnerne trttnat att ensamme bermma, och behovet
mer och mer lter knna sin udd, frn lttingar och drar bliva
smdare och frondrer, och blygas ej att anklaga Regeringens
glmska, tidevarvets otacksamhet och medtvlares kabaler fr
den fattigdom och det frakt deras egen hglshet dem rttvist
dragit. Vida skild frn en s vdelig yra, gick Wellander s
lngt i misstroende till sin skaldegva och omtanka fr sin
framtid, att han snarare i den delen frtjnt ngon frebrelse :
och skulle kanhnda aldrig hans snille vgat sin ykt till en vr-
dig hjd, om ej detta Sllskap givit honom bde mod och mne
drtill. Ja, M. B., om Allmnheten skulle tvivla om vra hem-
ligheters vikt, anse vra sammankomster fr en onyttig tidspil-
327
kellgren
lan, fsta ett mera strngt n billigt ga p vra arbetens svag-

het ; skall vrt Samfunds heder dock evigt bliva den, att hava
hyst i sitt skte Sveriges vittraste Snillen, och hava vckt mer
n ett genom muntran och belningar.
Wellander fann hr vad en ung Skald sllan nner i allmnna
vrlden : vnner, som ej smickra ; och granskare, som ej av-
skrcka. Manad av de frre att nyttja sin talang, lrd av de se-
nare att vrdigt nyttja den, ck han hrtill innan kort ett lika s
bedrvligt som till arten av hans skaldeton svarande mne, d
han kallades av Ert val och sitt egit hjrta, att frsta gngen i
detta Tempel resa en avleden Broders vrd.
En yngling av vackraste hopp, allmnt knd fr ett dygdigt
tnkestt och lycklige natursgvor, var den Pylades, M. B., som
frtjnt av en Orestes lskas och begrtas. Vilken lser Elegien
ver Wertmllers dd, och tvivlar att s dla och helgade namn
blivit nyttjade utan missbruk ? Dr vittnas ej om det mod, det
uppoffrande i faror, vars prov, under lugnet av en mildare sam-
manlevnad, vnskapen sllan eller aldrig krver ; men om det
mma infrlivande i varandras vsen, det nra tillgnande av
varandras knslor, det jmna bemdande fr varandras lycka,
som utgra egenskaper av en i vr tid lika sllsynt vnskap; i
denna upplysta tid, d allt r utrkning och ingen ting bjelse,
och d sjlva naturen ej gillar andra band, n dem nyttan fster.
Lycklig den, som i en sdan tid kan nna en vn med Wellan-
ders hjrta, och den heder p sin grav, som av Sngen ver
Wertmller !
Man har frebrtt detta kvde tvenne fel : frmycken vidlf-
tighet och frliten granskning. Men r ej det frra, med om-
bytt namn, ett utbrott av rik knsla ? det senare tonen av enkel
sanning ? ligger d vnskapen att rkna sina trar ? eller anstr
sorgen att pryda sig vid en grav ? Nog r, utan tvivel, till detta
skaldestyckes berm att, d ngre nnas som klandra dess fel,
nnes ej en som lst det utan rrelse.
328
prosaiska skrifter
Knd hos Nationen genom oftanmnde Poem, och vid

Hovet kort drp genom ett annat av samma slag, ver Hgst-
salig Konungens dd, nalkades Wellander det lyckliga gon-
blick, d bdas bifall skulle mta honom vid mlet av en mera
lysande, ofrskt bana.
Lovisas Son hade uppstigit p Tronen ; och Svenska Vitter-
heten lovade sig ett nytt tidevarv av ljus och ra. Detta lfte
vilade p de skraste grunder, och kunde ej bedraga. Snggud-
innorne hade redan blivit kallade till hans vagga : dr mottogo
de med gldje i hans frsta blick ett lfte om snille, i hans fr-
sta lje ett vlbehag mot dem ; de blandade nyttan i hans barn-
domslekar, smak och behag i hans ungdoms undervisning ; och
d brd och dygder gjort honom vrdig sina fders spira, gjor-
de dessa honom skickelig att sjlv tertaga sina fders makt. I
veten genom vad medel. Nej aldrig, M. B., har ett mera Svenskt
hjrta p vrdigare stt nyttjat Svensk mans tungoml, eller
Talaren vunnit ett dlare pris. GUSTAFS pris blev ett Folks
lydnad, ett folks lycksalighet. Kunde han vl glmma att Vit-
terheten gav det ? Han hade lskat henne av bjelse ; skulle han
ej dubbelt lska henne av tacksamhet ? Jo, han svor henne en
evig krlek. Han lovade att t henne sknka var och en av de
stunder, som regerings-omsorgen lmnade vrige t vilan, att
giva henne det lugn hennes yrken krva, att uppoffra krigsran
fr ran av hennes lager, att uppska med belningar hennes
vrdige dyrkare, ppna dem vgen till sitt Hov och sin Person,
sjlv lysa dem med sitt efterdme, sjlv elda dem med sitt snil-
le, sjlv leda dem med sin hand ; kort, att i Sverige uppkalla det
Fjrde av hennes lyckliga Tidevarv. Men med avsikten fr hen-
ne ra frenade sig en annan, lika vrdig Monarken. Sjlvsvl-
det hade ytt : ordning och lugn terkommit. Alla voro frena-
de i lydnad mot sin Konung ; ej i krlek fr varannan. Man var
underste ; men nnu ej medborgare. nnu jste i Folkets hjr-
tan en lmning av det agg, som tygellst rasat. Hr levde min-
329
kellgren
net av en liden ofrrtt, dr harmen ver ett misslyckat rov.

GUSTAF var vertygad att intet kraftigare medel, n smak
fr de vittra och vackra yrken, nns att foga sndrade sinnen,
kvva det vilda i seder och tnkestt, frjaga alla grymma och
trumpna passioner : Hmnden, Hatet och den sjlvfrtande
Avunden. Han visste att detta medel snarast verkar p de rum,
dr Snillets njen gemensamt njutas, jag menar genom Skde-
spel ; och starkast i de Skdespel, dr alla Vackra Konster sam-
fllt tvla att visa sitt behag ; jag menar de Lyriske. Han valde
dessa, och tillt Svenska Snggudinnorne, under hopp om ett
framdeles vrdigare Tempel, strax intaga den boning som deras
Franska rivaler, d farlige av sitt fretrde, nu nyttige av sin
tvlan, d rttvist borde lmna, nu lika rttvist hava terftt.
Konungen sjlv gav mne och utkast till den frsta av vra
Operor, som ock hnt med alla sedan givne Originaler. Fonte-
nelles plan blev mycket ndrad och frbttrad. Att vrdigt utf-
ra den, fordrades en Skald av mera knsla n Fontenelle, mera
Lyriskt uttryck ; och jag fruktar ej sga, att han fanns hos Wel-
lander. Thetis och Pele* en bland de f Operor, som gt den
lyckan att bliva lst, och genom en oavbruten fljd av 28 repre-
sentationer nstan rad fr rad fstad i allas minne, har drige-
nom mer n ngon annan visat sina fel fr Allmnhetens gon.
Man har anfrt ngra svaga eller mrka vers, ngra sprng till
Febus, ngra fall till lghet ; men sdane kunna nnas och sll-
synte frltas i de bsta Tragedier, nnu mer i Operor ; icke
drfre att dessa fel ro ndvndige i en Opera, men drfre
att de dr ro svrare att undvika.
Vid detta tillflle kan jag ej underlta, M. B., att anropa Eder
upplysning, Eder rst i det Allmnna, till hvande av en lnge
inrotad frdom : som skulle Lyriska Dramen till sjlva sitt
vsende ga de brister, vilka gra den ovrdig bde lsare av
* Uppfrd d. 18 Jan. 1773. Musiken av Hr Fr. Uttini.
330
prosaiska skrifter
smak och frfattare av snille. Prva vi frtjnsten av Lyriske

Skdespel efter njet som de giva ; bevises det nog av det till-
lopp de ga, och detta mer eller mindre, ej i frhllande blott
till musiken, dansen och prakten, men ven och i synnerhet till
Poemets godhet. Frge vi den heder, som andre Nationer lm-
nat Lyriske Auktorer, se vi en Quinaults och Metastasios namn
stllde p listan med Corneillers och Petrarcers. Men rdfrgom
hellre sjlva Operans natur, och vilka talanger hos Skalden
fordras att giva den fullkomlighet. Ty hr r ej frgan om visse
Auktorers, men om Skaldeslagets vrde ; och elake arbeten
gra mngden i alla slag. Men lika litet som Sofoklis konst fr-
nedras av millioner olycklige frsk, lika s litet lida Auktorer-
ne till Tito och Armide drav till sin heder, att de este Operor
fela i rimlighet, smak och knsla.
Jag medgiver dock att det varit en tid, d denna falska slutsats
frn tillflliga fel till en allmn frdmelse varit mera frlte-
lig, och d Auktorerne sjlve nstan varit tvungne att under-
stdja densamma. Jag menar den tid d Lyriska Scenen, mnad
av naturen att vara det Tempel, dr alla nrmast beslktade
Vackra Konster, genom lika delad och nyttjad makt, skulle
draga sig en kad gemensam dyrkan, i stllet frvandlat sig till
en ljelig skdeban fr deras inbrdes oenighet, d var och en
skt att frtrycka varannan, rycka lagren av varannan, och alla
lysa p varandras bekostnad ; d Aktren var frsvunnen, Sng-
aren slav av Balettmstarens nycker, Kompositren av Sng-
arn, och Skalden av dem alla ; d den sistnmnde, bervad bde
heder och belningar, lades att sammanicka ett freskrivit
antal av Akter och Scener, med Arier, Duor och Trior till viss
mngd, och av given meter, och till utstakat avstnd, och fram-
fr allt att ej vga taga mnet i Naturen, nyttja andra passioner
n en osmaklig krlek, och andra ord n dem som, rika av vl-
ljudande vokaler, trillade ltt genom Sngarens strupe. Man
gissade ej n, eller rttare, man hade glmt att en musik kunde
331
kellgren
givas fr hjrtat och sjlen. Men Glck har uppsttt : denna

musik r terfunnen, och Skalden insatt i sin frstfdslortt :
den, att skapa och dana det verk, som Musiken frdlar, Dan-
sen vxlar, och Mlningen pryder.
S, rtteligen ansedd, r Operan ej annat n en verklig Tra-
gedi. Lika vrdighet, hjd och sanning fordra bda i sitt mne,
lika kraft att rra och frskrcka, lika ordning i marschen, lika
delhet i uttryck, och nstan lika enhet i rum, tid och hndelse.
Huvudsakeliga skillnaden mellan enkla Tragedien och lyriska
Dramen r sledes den, att d den frra tillter en konstigare
beredning, mera uppehll vid detaljen, mera vidd i reciten, och
stdes i sin gng av hga tankar och politiska maximer : r dr-
emot i den senare allt rrelse, bild och knsla. Dme var och
en om detta flt r Skaldens. Man ropar mot orimligheten att
sjunga passionerne ! Jag svarar : den r lika med orimligheten
att deklamera dem. Nr hrde man, sgs det, en Romersk
Hjlte tolka sitt mod i avmtta toner ? Men ock, nr hrde
man denna hjlten tala ett sprk, som ej nnu var uppfunnit,
och binda sina uttryck vid rim och meter ? Icke dess mindre
har den upplystaste nation, vra fder i smaken, vra lroms-
tare i Dramatiken, de fordna Greker, ej allenast icke blivit sra-
de av denna orimlighet, utan ock, vad nnu mer br falla fr-
underligt fr alla Operans ender, icke knt ngon annan n
den noterade deklamation, sjlva denna Melop som vi kalla
Recitativ. Den upplyste, M. B., skall ej frundra sig hrver.
Han lgger till grund, att det sanna i konsten r en grad ver
naturens. Han vet att Scenen, till skdarnes frfrelse, fordrar
i allt, i tankar och stil, i ton och tbrd, ett starkare, strre och
dlare uttryck, och det i samma mn som avstndet av tid,
personer och hndelser skiljer frestllningen frn allmnna
levernet. D nner han ltt, att i varje sprk som ger en ac-
cent, r den lyriska vergngen frn Deklamation till enkla Reci-
tativet, frn detta till det ackompanjerade, och hrifrn till den
332
prosaiska skrifter
uthllna periodiska sngen, eller Arian, lika naturlig som det

tragiska steget frn vanligt tal till deklamation ; och att alla
dessa skiftningar ej annorlunda bra anses, n en konsten till-
hrig rttmtig frhjning av de olika bjelser rsten nyttjar,
att uttrycka tanka, knsla, passioner, och dessas s mngfaldigt
vxlande grader.
Vittre Brder ! Frebrn mig ej ett avsteg frn mitt mne.
Tidens frdom har tvungit mig drtill. Jag kunde icke giva en
Lyrisk Poet den heder han frtjnt, utan att frst instta Lyris-
ka Poesien i den heder hon frlorat ; och visa att de skl man
nyttjar att frringa den, dels hrleda sig frn den sed hos olike
Artister, att hmnas med frakt p den konst de ej idka ; dels
gillas bland hopen av dess kitsliga missnje till alla allmnna
inrttningar, alla yrken som beskyddas. Det gives nnu ett
annat slags tadlare, desse bekvmlige anhngare av varje rdan-
de mening, som hava ett bruk att tnka, ssom ett bruk att kl-
da sig, eller rttare sagt, som ej tnka eller prva, men upprepa
och tro. Dem giver jag detta rd : Om I hren en Opera, som
vcker Eder ledsnad, s sgen icke strax : Operan r sannerli-
gen ett skdespel utan vrde. Sgen icke heller : denna Opera
r oduglig. I haven ju hrt, att en felaktig aktion kan frtaga
verkan av den yppersta Tragedi ; mycket mer densamma, ofta
frenad med en elak musik och orimliga baletter, bortskymma
vrdet av den bsta Opera. Men tagen fr Eder sjlva Dramen.
Lsen den. Och i fall den vid lsningen lmnar Er lika kalla
som frut vid representationen ; om planen r illa samman-
hngande, fabeln onaturlig, interesset svagt, dialogen slpan-
de ; r recitativet satt i epigrammer och Arian i liknelser ; r
sprket vldfrt, verserne hrda eller slappa ; d sgen utan
betnkande : dessa fel ro Skaldens, de ro icke skaldeslagets ;
ty Thetis och Pele ger f av dessa fel, och var dock hos oss den
frsta Opera, och br fljakteligen kunna vida vertrffas.
Sdant r det rd jag vgar att giva, ehuru ofrsiktigt i avseen-
333
kellgren
de p mig sjlv. Jag kan icke glmma att jag i och med detsam-
ma kallar frdmelsen p mitt egit huvud, att jag ovis frsakar
det enda skydd min svaghet kunnat ga ; men jag ngrar ej det-
ta verdd, om I, M. B., viljen drutinnan igenknna min vrd-
nad fr sanningen, mitt nit fr talangerne och Wellanders ra.
Vi ga ocks ngra mindre Skaldestycken av vr Broders
hand, dels infrde i vra Handlingar, dels i allmnna papper,
dels srskilt tryckte ; alla vittnen av smak och snille. Jag vill
bland dessa endast anmrka ett, icke i avseende p arbetets
fretrde, men p ndamlets delhet. Det var en uppmaning
till Allmnheten, att mma en olycklig nkas nd. Verkan hr-
av blev en ovanlig frikostighet : Wellanders belning de uslas
rddning. I sanning en belning, smickrande fr Skalden, men
nnu mera kr fr mnniskan och medborgaren.
I allmnhet tillhr Wellander det vittnesbrd, att han lnt i
sina poemer alltid mnet av dygden, helst uttrycket av sitt hjr-
ta. Han rjer dr varken den gnistrande kvickhet som leker och
frblindar, eller den ljungande styrka som krossar och snder-
sliter. Naturen hade ej danat honom att mla yktighetens yra,
eller passionernes raseri. Men han gde en frtjnst, trhnda
nnu strre, tminstone mera sllsynt, och i synnerhet frun-
derlig i sllskap med de frra : den, att med enfald och dock
vrdighet, smak och dock vrma, sanning och dock nyhet, bil-
da de stilla och lena affekter, som smlta sjlen i ljuva knslor,
som gra mnniskan god och lycklig, som lta henne knna sin
trst i Religionen, sin ln i dygden, sitt std i vnskapen, sin
vllust i den rena, den kta krleken. Av sdan art nnas de
este av hans handskrivne Poemer, nog mnga till antalet att
utgra en Volym, och i sanning lika vrdige som mnge andre
postume Samlingar att frn trycket utgivas. Men d Wellander
frfattat dem blott fr egen vila och sina vnners nje, d han
funnit dem varken till mnet ha den vikt, eller i utfrandet den
fullkomlighet, som gjorde dem frtjnte en Allmnhets syn ;
334
prosaiska skrifter
bra vi hruti ena sidan bermma hans blygsamhet, den

andra icke mindre beundra hans lycka att ej hava fallit i ngon
av dessa omilda Samlares hnder som, jag vet ej av vad skl, tro
sig vara olovligt att hemligen borttaga en Auktors egendom,
men stjla utan blygd hans heder och rykte, d de uppsnappa
och kringsprida de skrifter han visligen skt att frborga.
Men hr jag ej en annan av de Vackra Konsterna, icke mind-
re vrderad i allmnna vrlden och dyrkad i detta Tempel,
otlig, kalla mig att giva ett nytt offer t vr Broders minne ?
Musiken, M. B., var hgt lskad av Wellander. Och vilken Skald
har ej lskat henne ? Man har sagt att Poesien r sjlens musik ;
man kan ock sga att Musiken r passionernas skaldesprk.
Sannerligen, d alla de Vackra Konsterna ro Syskon, alla
erknnande ett gemensamt ursprung : knsla och inbildning ;
tyckas desse vara fdde p en och samma gng, frenade av ett
tvillingband. Inbrdes likhet och inbrdes behov bestyrka den-
na tro. Bda g de genom rat till sjlen. Bda fordra de, s till
sgande, ett nytt sinne att rtt knnas och vrderas. Bda pryda
och frdla de varannan. Utan std av Musiken r Skaldens
sprk mindre rrande : utan Skaldekonstens hjlp Musikens
uttryck mera vacklande. Ocks sg man dem i deras frsta ung-
dom, i deras fosterbygd Grekeland, nstan aldrig tskilde. Det-
ta landets sprk var bildat av dem bda, och Skaldens sng var
ej d ett namn. I en olycklig stund hava de brutit sin frening.
Likasom frledde genom knslan av sin styrka, och otlige att
lngre dela en dyrkan, den var fr sig trodde ensam frtjna,
skildes de t p olika vgar, skte var och en att draga av sig
sjlv alla medel att behaga, men rnte esomoftast otillrckelig-
heten drav, ngrade d en sndring som frsvagat dem bda,
och skte att nyo frena sig med varannan. Det var ej mera
tid. Det fordrades ett Sprk, lika lskat av dem bda, att stifta
frbundet. Ett sdant fanns ej mer. Deras modersml, Grekis-
kan, och dess vrdiga Dotter voro glmde och frnedrade. En
335
kellgren
vild, fattig, barbarisk avfda, den de avlat med Gtiskan, hade

intagit deras rum. Med hundrade styckade och blandade folk-
slag uppkommo hundradetals olika tungoml, som mera likna-
de vilda djurs lten n mnniskors tal. Europas Nationer, evigt
sysselsatte att frstra varandra, eller trnande under friden i
lttja och uselhet, utan ljus och seder, utan konster och sljder,
utan smak och njen, gde lnge i sin rst fga andra bjelser
n dem de behvde att uttrycka sin grymhet och tillknnage
behovet. Och ehuru Skaldekonsten alltsedan under seklers fr-
lopp stndigt arbetat att odla dessa sprk, i samma mn som
Vetenskaperne dem riktat ; ehuru den skt att med en ny och
till deras lynne bttre lmpelig versart bryta och mildra deras
medfdda hrdhet ; har dock ej kunnat ske, att ngot bland
dem alla nnu hunnit frvrva den ljuvlighet i klangen, den
ledighet i loppet, den rikedom i bjelser, som gjorde Poesien i
de gamla sprken snart sagt till en artikulerad melodi, och sle-
des till Musikens mest naturliga och mktiga uttryck. Men
oaktat ej mer ngot lika fullkomligen musikaliskt sprk nnes,
ga dock hruti de moderna sprken mer eller mindre fretr-
de fr varannan, och vinna tminstone i vissa mnen, under
Skaldens hand, det vlljudande skick, som sjlvmant pkallar
Musikens bitrde, och utgr vad vi kalla Lyrisk Poesi.
Men huru, M.B.? Mnne vl r ndigt att fr Er bevisa den
nra slktskap som Skaldekonsten och Musiken med varannan
ga ? och att de n i dag g med nje att frenas ? och att vr
avledne Broder, d han idkat den frra, ven lskat den senare ?
Mnn fr Er, som sjlve upprest dem hr ett gemensamt Tem-
pel, som dyrken dem hr vid ett och samma altare ? Fr Er,
vars omsorg Svenska sprket till s ansenlig del har att tacka
fr den ans, som gjort det snart sagt till det mest harmoniska
bland alla Europeiska levande sprk ? Fr Er som ren verty-
gade att rtta Lyriska vers, sdane som de bsta i Wellanders
Opera, ej kunna frfattas utan en viss smak i musiken, och bra
336
prosaiska skrifter
liksom dessa vid blotta lsningen tyckas, som hade de snarare

utit ifrn Sngarens rst, n Frfattarens penna ? Nej, M. B.,
I knnen allt detta ; och jag mnar ej infr Er bermma Wel-
lander ssom lskare av Musiken, en frmgenhet gemensam
med alla vl organiserade ; ej heller fr en medelmttig knne-
dom drav, ndvndig egenskap fr varje Lyrisk Poet ; men
drfre att han sjlv var ett std fr hennes makt och en Prst i
hennes helgedom ; drfre att han sjlv med en skickelig hand
gav nytt liv och behag t en av hennes vackraste passiva orga-
ner. Vad hjd av fullkomlighet ! Detta dda verktyg, stumt i
sin natur, eller illa gnisslande under olrda nger, huru vinner
det en rst ? och en rst som vi begripa ? och en rst som
trnger sig ned i djupet av vrt hjrta ? n skakar det vldsamt
med stridiga passioner, eldar, retar, smrtar, frskrcker ; n
yter balsamisk ver alla dess brer, lker plgans sr, stillar
begrens storm, borttager knslan av de grymmaste olyckor,
smlter vrt ga i ljuva trar, och i tillfredsstllelsen med oss
sjlva ger t vr varelse det nya liv, den frklarade dag, som
brytes tillbaka p allt vad oss omger, vra likar och naturen ?
Sdan r konsten hos en snillerik Artist, vilken ej mekaniskt
tvingar ett tomt ljud ur den slagna strngen ; men lik med Wel-
lander gjuter sin sjl och sitt hjrta i dess toner. Ja, M. B., vi
kunna pst utan motsgelse, att Wellander varit bland s kal-
lade Amatrer en av de skickligaste vrt Land nnsin gt. Men
samma karaktr som rjde sig i hans Poemer, hrskade ock i
hans spelstt. Allt var behag, mhet och len knsla.
Frn denna talang, ocks d den ges i sin yppersta hjd : att
verfra och uttrycka en Kompositrs tankar, r avstndet n-
nu lngt till frmgan att sjlv vara det ; samma avstnd som
emellan Deklamatren och dramatiske Frfattaren. Detta glas,
som mottager och terkastar strlarne, ger ej hos sig frm-
gan att sjlv fda dem. Mnge Artister hava villat sig hrp,
tagit minnets frrd fr en rik uppnningsgva, tecknens kn-
337
kellgren
nedom fr djup insikt, rats rd fr harmoniske grunder, myc-

ket buller fr styrka, mycken svrhet fr konst, och trott sig
skapa en ny musik, d de sammanickat fraser och omblandat
noter. Hrav kommer detta stora frrd av Musikaliska arbe-
ten, som utan karaktr, utan egen fysionomi, visa sig dels som
kopior av varandra, dels som foster av hndelsens lottkast.
Wellander hade s ofta rnt sanningen hrav, s ofta blivit lnt
med ledsnad eller harm fr en ypperlig exekution av oduglige
verk, att lngt ifrn, som andre uppmuntrad av s talrika efter-
dmen till en lika tilltagsenhet, bragtes han tvrtom att obilligt
misstro sin verkeliga skicklighet. Ty av de f frsk han i denna
del oss lmnat, och vilka vi alltid med nytt nje hra, vertygas
vi att han gt bde snille att sjlv skapa, och de grundeliga
insikter som konsten fordrar ; och att endast brist p tid och
vilja nekat honom rummet bland Musikaliske Frfattare.
En ny frtjnst, som vi funnit hos vr Broder, krver nnu ett
nytt berm. Icke nog att han sjlv lyckligen offrat p Konster-
nes altare ; han var ock drjmte den skraste Domare om vr-
det av andras offer. Dessa bda egenskaper, dem man ofta fr-
blandar, nnas dock tillsamman mera sllan n man tror. Det
r mjligt att vara knnare, utan att vara idkare. Jag sger icke
detta fr att strka deras hgmod, som tro ett allmnt vett, en
medelmttig lsning, ett ndtvungit bifall, en myndig ton och
en lista konstord gra nog hrtill ; de, med ett ord, som p bris-
ten av talanger stdja rttigheten att dma den. Tvrtom beg-
res hos varje rttskaffens knnare samma snille, samma kraft
att alstra, samma smak att urskilja, som hos den verkeliga Fr-
fattaren ; och efter sakernes natur br den bsta Artisten vara
skickligaste knnarn. Dock r han det ej alltid. Tvenne sllsyn-
ta egenskaper fordras nnu hrtill : att vara fri frn avund till
dem som odla samma konst ; och fri frn frdom mot olika
odlingsstt. I veten det, Brder : sdan r vidden av varje konst,
sdan inskrnkningen av mnniskors frmga, att sllan hinner
338
prosaiska skrifter
den bsta Artist genomlpa mer n en av dess otalige vgar.

Dr hinner han mlet ; dr vinner han berm. Men okunnig
om de vrige, anser han dem alla ssom ledande till frvillelse,
eller fruktlse fr ran. S kommer fraktet att trsta svaghe-
ten. S mkar sig Odisten ver Fabelskrivarens enfald ; s ler
Satiren t Odsngarns ykt ; s rusa Dramatisterna i krig mot
varandra, den Komiske mot den Lyriske, den Tragiske mot
dem bda ; s ger en blott undran fr det hga, en annan blott
lje fr det kvicka, och nnu en annan blott trar fr det m-
ma. Stor r den vars rst, mktig alla toner, bjlig till alla m-
nen, stiger och sjunker, leker och frkrossar, n dnande i
basunen, n suckande genom jten. Men lycklig ven den,
som ger en ton, och gr rtt t de vrige.
Denna oinskrnkta smak, denna allmnneliga knsla, detta
ovldiga omdme ro sledes de egenskaper som endast utgra
en knnare av rtt halt. En sdan frdmer intet slag och intet
stt. Han mter ej ett arbete efter tidens lngd, eller rummets
avstnd, eller Auktorns namn, eller personens lycka, eller
ngon annan mttstock n dess egit vrde. Tjugu seklers lder
dlja ej fr hans ga de Gamlas fel, och det som r ett mster-
stycke anser han fr sdant, fast ock alstrat i gr, i Rom eller
Stockholm. Strng i granskningen mot sjlva de dda, frikostig
i bermmet mot sjlva de levande, mot medtvlare och lands-
mn, fordrar han av konsten att vara Konstnrens ledare, men
ej dess tyrann. Han vet att reglorne ro givne av snillet, och att
aldrig snillet kan givas av reglorne. Han frstr att i smaken
knna det skra frn det vacklande, det allmnna frn det loka-
la, det ofrnderliga frn det tillflliga. Han ser att skiljaktig-
heten i sprk, i knslograd, i seder och religion hos srskilde
Folkslag ven mste medfra en skiljaktighet i deras konster ;
och att de vxlande nyanserne mnniskor emellan mste gra
den snart ondelig. Han nner ej tvenne som p enahanda stt
bja rsten till uttal ; huru skulle han d fordra av konstens
339
kellgren
uttryck mindre vxling n i naturens ? Men oaktat han sledes

knner, erknner och drager till sitt nje allt det goda i varje
slag och stt, ser han dock upplyst deras fretrde fr varan-
nan, och vet att frkasta vad i varje r odugligt.
Sdan knnare var Wellander i tvenne de sknaste och sv-
raste Konster. Mera lindrig i granskningen n vanligt r, eme-
dan han hellre nskade kunna gilla n frdma, och emedan en
n knsla ofta upptcker sknheter dr andre blott se fel, gde
han hrigenom den strsta skicklighet att dma ver unga
Skalders frsk. Han versg hos snillet begynnarens svaghet ;
men falsk kvickhet, oredigt omdme, alla dessa sjlens infdda
laster, dessa fel som ej rttas, emedan de ej knna sig, emedan
de tro sig vara snille ; dem frdmde han utan nd. Och som
han frelyste Eder smak vid vittra arbetens prvning, s ledde
han ock Er urskillning vid Musikaliska verks val. Hr, som i
Skaldekonsten, ej anhngare av ngon Sekt, ej slav av ngon
Mstare, Piccinist som Glckist, lskare av Haydn ssom lskare
av Corelli, lrde han Er att gilla blott det goda av varje hand,
men ock att alltid frkasta den addrande musik, dr intet r
kropp och allt r prydnader ; den tomma musik, dr allt r
ackorder och intet melodi ; den konstlade musik, som genom
hrddragne ledningar och svra handgrepp tror erstta bristen
av smak och knsla, och sluteligen den frvnda musik, som
frsummar rat i Konserten och hjrtat p Scenen.
terstr vl nnu fr mig att visa vr Broders frtjnster mot
detta vrda Samhlle ? Och ro ej desse alle infrlivade i hans
frtjnster mot Vitterheten ? Den, M.B., som bidrager till Skal-
dekonstens och Musikens ra, vad gr han vl annat n bidra-
ger till Ert bsta, fast vore han ock en frmling i Ert Samfund ?
Men vad som frdubblar Eder tacksamhet mot en Medbroder ;
vad som egenteligen gjort att Wellander tillhrt Er, r att han
helst och oftast sknkt sina arbeten t Edra samlingar, sin
stmma t Edra samljud, sitt rd t Edra verlggningar, och
340
prosaiska skrifter
sledes helst delat med Er sin heder och sina njen. Den visa
frdelning av Ert Samhlle, som frdubblar Eder tvlan, d
den skiljer Edra groml, r ett verk av hans hand. Till ven-
tyrs r jag ock den, som skrast kan intyga huru mt han Er
lskat intill slutet av sin levnad. Tvenne dagar fr hans dd
nalkades jag den sng, frn vilken han ej uppstod. Dr, ett rov
fr sjukdomen, ett lovat rov t dden, skild frn all vrig jor-
disk omsorg, vad livade n en gng hans frsvagade rst ? vad
kallade n en blick p det yende livet ? Det var njet att tala
om Edra vittra vningar, om medlen till Ert bestnd, om nya
medel till Er ra ; och den sista tryckning jag mottog av hans
hand, var en hlsning till Er. Fordren I ett vittne ? Vlan ! jag
ger det : icke nrvarande fr vra gon, icke medlem av vrt
Samfund, men tillhrigt oss genom sorgen. Den dygdiga per-
son vid vilken han fst sitt hjrta och sin lycka, denna hlft av
honom sjlv, denna vrdiga Maka, som han sjlv var vrdig,
hon som hrde vrt samtal med en art av frundran, som vga-
de, bedragen, anse det fr ett tecken av lovad rddning ; henne
beropar jag till bestyrkande av mitt tal. Och Dig ! som motta-
git hennes trar i ditt faderliga skte, dig som sjlv begrter en
Son i din Dotters Maka, dig vars darrande hand ej i dag har
styrka att anfra de lutor som klaga kring hans vrd ! dig kal-
lar jag, om det fordras, att frambra hennes vittnesbrd.
Ett bruk har varit frn ldrig tid att p den avlednas gravvrd
fsta ett drag av hans yttre bild. Detta terstr ej fr mig. En
lika skicklig Artist som nitisk Medbroder har lmnat oss i dag
en teckning av Wellander, vida livligare till uttryck och skrare
till varaktighet n min hand kunnat giva den. Ett m jag endast
i allmnhet nmna : att den mma knsla som utgjorde karak-
tren av Wellanders arbeten och tnkestt, rjdes ven i hans
ga och utbredde sig ver hela hans vsende. Han gde ej ett
av dessa evigt ppna, leende ansikten, som bda falskhet eller
tomhet. Intet smilande, intet adder i hans uppsyn och hans
341
kellgren
umgnge. Allt var manlighet, vrdighet, renhet. Hans vanligen

strnga och mrka blick stngde hans sjl fr dren och bedra-
garn ; men klarnade mild i de Visas sllskap, i sanna Vnners
lag, vid en Makas famntag, vid en lekande Sons joller, och blot-
tade d varje veck av hans hjrta.
Allt r sagt, Mine Brder ; och jag smickrar mig, ej att hava
vunnit Edert bifall, men att frtjna Er bengenhet. Jag glds,
att d jag talat fr Apollos Sner, har jag endast blivit hrd i
Vnskapens Tempel. I skolen d icke dma mig efter vidden av
Eder skicklighet, men efter bristen av min frmga och grn-
sorne av min fresats. Denna fresats var, ej att uppfylla detta
rum med en rrande klagan, ej att tjusa Eder syn med livliga
mlningar, ej att uppvcka sorgen i en bldande hugkomst ;
men att med skl och sanning vertyga om vrdet av vr Bro-
ders frtjnster, att visa hans rttighet till en lnglig saknad, att
utmrka av hans levnadslopp endast de fjt som han gtt till
heder, att teckna av hans vsen endast de drag som skilde
honom frn den allmnna klanderlsa hopen, att framkalla i
Ert minne endast dem av hans egenskaper som tjna till efter-
syn fr mbetsmannen och den Vittre, dem som gjorde att han
var Wellander.
KUNGRELSE
Om Sllskapet Pro Sensu Communi.
I en tid, d Vetenskaper, Konster och Vitterhet ej allenast all-

mnneligen uppmuntras frn Tronen, ej allenast offenteligen
idkas och lras vid Rikets Akademier, utan ock till sina delar,
nstan var och en fr sig vrdas och odlas av ngot srskilt
Samfund ; d snart sagt de este store Salar i Huvudstaden
dagligen upptagas av dylike Samfund, vare sig under namn av
342
prosaiska skrifter
Akademier, eller Sllskaper, eller Societeter, eller Orden, eller Gil-

len, eller vad de ock m kallas ; vilken skulle vl tro att nnu ett
saknas ? Det r Samfundet pro Sensu Communi, Sllskapet sunt
Frnuft, LAcademie du bon Sens. Icke drfre, att alla de vrige
genom sjlva sin inrttning ro stridande dremot, men eme-
dan de ofta frakta dess lagar, emedan de nnu oftare ej erkn-
na dem fr de frsta, men ingendera egentligen har dess dyr-
kan till sitt freml. I sanning, d man nner av en daglig erfa-
renhet, huru allt sprungit ver till ytterlighet och frvirring ;
inbildning och knsla ryckt tyglarne av frnuftet ; snillet fr-
vandlat sig till ursinnighet och fallandesot, styrkan till raseri,
djuphet till oreda ; d smaken blivit ansedd fr medelmttans
betnkligheter, ordning fr svaghet, reglor fr grl ; det hgsta
skna vad icke knnes ; det hgsta sanna vad ej begripes ; rn
och frsk givit vika fr systemer ; systemer fr gissningar,
gissningar fr drmmar ; vantron stigit ned nda till fnighet,
och tron gtt in i Vetenskaperne ; frdomar yktat frn seder-
na, dem de gagnat, till fysiken dr de frvilla ; n det obegripli-
ga blivit ansett fr omjligt, n det omjliga fr blott obegrip-
ligt ; med ett ord, d det tyckes som det goda frnuftet vore
hart nr att frvisas bde ur den vittra och lrda vrlden, bde
ur Konsternes och Vetenskapernes rike : huru nyttigt, huru
ndvndigt vore d ej ett Samfund, som med all den frimodig-
het sanningen krver, men med all den aktning man r perso-
ner skyldig, frenade sig att hmnas Frnuftets ra, att upprt-
ta dess makt, tvinga dess avfllingar till blygd och sansning,
och terfra mnniskan till den grns av rtt och sant, utom
vilken allt r frvillelse eller frnedring.
Sdan r i korthet avsikten med det Samfund, som nyligen
blivit stiftat under namn av Sllskapet pro Sensu Communi. Det
tillhr dess arbeten, att nrmare upplysa dess ndaml ; tiden,
att uppenbart visa dess nytta. En gr mycket fr det Allmnna,
men mindre n han lovat, och fr ej annat n frebrelser ; en
343
kellgren
annan gr litet, men mer n han frbundit sig, och belnas

med tack och heder. Vi vilje spara oss frn det frra, fr att
hoppas det senare.
Sllskapets Ledamter frdelas i synliga och osynliga, nrva-
rande i Huvudstaden och kringspridde i hela Riket. Bdas antal
r oinskrnkt. Var och en Medborgare av upplyst frnuft och
dygdigt uppfrande, fljder av var andra, r sker att hra till
den senare klassen, och kan, enr han sig anmler och desse
egenskaper bestyrker, bliva upptagen i den frra. Det r sle-
des med skl som detta Sllskap kunde antaga titel av Katolskt,
om ej ordet lngesedan blivit frvnt till sin mening. All tro r
Sekt ; frnuftet ensamt en allmnnelig lra.
Oaktat det ej nnes, bland alla mnskliga freml, ngot
enda som ej lyder under frnuftets domstol, likvl som i var
och en Stat den lagstiftande Makten, det vill sga den allmnna
viljan, upprttat en viss styrelse och pbudit en viss dyrkan ;
ligger varje god och frnuftig Medborgare att vrda dessa
band. Sllskapet pro Sensu Communi fr drfre en gng fr alla
offenteligen frklara, att i allt vad som angr det egenteliga av
vr Religion och Regements-frfattning, antager det fr alltid
en obrottslig tystnad.
Sllskapets stora Hgtidsdag infaller rligen d. 29 Augusti,
d minnelsen ras av den frnuftigaste man, som jorden bu-
rit, Engelsmannen Johan Locke, vilken samma dag fr 154 r
sedan fddes. P denna dagen avdmas de Prisskrifter som in-
kommit i de av Sllskapet utsatte tvlingsmnen. Desse mnen
bliva fr i r i Poesien en Satir av innehll : Man ger ej snille fr
det man r galen ; och i Prosan : versttning av Frsta Boken
av Recherche sur la Verit av Le Pre Malebranche. Tvlings-skrif-
terne insndas inom d. 1 Augusti ingngne r, stllde till Sll-
skapet Pro Sensu Communi, och avlmnade till Utgivaren av
Stockholms-Posten. Och som Sllskapet ej ger varken Guld
eller Silver, kommer Priset att best blott i det bifall som skrif-
344
prosaiska skrifter
terne vinna, och som bevises drigenom, att de befordras till

Trycket ; den poetiska i Stockholms-Posten, den prosaiska sr-
skilt. Stora Priset och Accessit tskiljas genom ett frr eller
senare i Tryckningstiden. Skaldestycket br ej grna vara lng-
re n att det kan tryckas p 4 sidor in 4 :to.
Vad stilen angr s vl i dessa skrifter, som vad frnuftige
Auktorer dessutom behaga insnda, gller samma freskrift
som Sllskapet antagit fr sina egna arbeten ; nmligen, att de
ej m innehlla Ovett. Vi tage hr ovett i sin ursprungliga och
allmnnaste bemrkelse, det vill sga allt sdant som icke r
vett. Men det gives ett vett fr tankan, ett annat fr uttrycket,
ett annat fr sederne : sanning, smak och anstndighet. En Auk-
tor som felar mot ett enda av dessa tre, anses fr ovettig, och
hans skrift kan ej gillas, nnu mindre f belning.
Egentligen vill man nmna, i avseende p det pris-mne som
i r blivit utsatt, att lika s mycket Sllskapet vrderar ett glt-
tigt och kvickt skmt, lika s mycket, och nnu mer, hatar det
den plumpa och personliga satiren.
Sllskapets Symbolum r denna Horatii vers : Scribendi recte
Sapere est & principium & fons.
Som denna Inrttning icke r ngon Orden, men ett Sllskap
och ett Sllskap av frnuftige mn, s nnes dr ej, varken ce-
remonier eller hemligheter ; uppfunne, de frre i brist av fr-
nuft, de senare att frvilla det.
Av alla stt att utforska sanningen, har man trott att offente-
ligen anstllde Disputations-Akter bra vara det skraste ; och
av alla medel att utbreda den, ansett det tjnligaste att meddela
den genom Dagblad som allmnt lsas. Det r drfre som
Sllskapet pro Sensu Communi r betnkt att som oftast i Stock-
holms-Posten utgiva Teser till allmnt skrskdande. Man ser
utan svrighet det ondeliga fretrde desse senare slags Dis-
putations-Akter ga framfr de vanliga, som vid Akademierna
brukas. Ingen tid r hr freskriven. Inga Ofcianter nmnde.
345
kellgren
Ingen Respondens, som alltid r berttigad att ha rtt ; ingen

Opponens skyldig att av hvlighet sga concedo ; ingen Preses
med myndighet att befalla tystnad. Var och en kan enr han
behagar, insnda sina vederlggningar eller anmrkningar, vil-
ka genast skola bliva infrde i detta Dagblad. Samfundet pro
Sensu Communi, lika villigt att emottaga upplysningar, som att
giva dem, erknner ej mer n en Domare : Frnuftet ; sker ej
mer n en ra : Sanningens.
Till ett frsk har Sllskapet vid sistledne sammankomst beslu-

tit att till allmn ventilation utgiva fljande
Teser :
1.
Tv gnger tv r fyra.
2.
Man m sga vad man vill, r en frvillad hjrna och ett frdr-
vat hjrta i den nrmaste frening. En Illuminat r i sjlva sin
natur en elak mnniska, eller mne att bliva det.
3.
Vad smaken r fr Auktorn, r samvetet fr Medborgarn. Den
frra, frnuftet som granskar vad man br sga ; det senare,
frnuftet som dmer vad man br gra.
4.
Vad r Visheten ? En jmnvikt mellan sjlens frmgenheter :
knsla, bildning och urskillning. Snillet ? samma jmnvikt med
en hgre grad av verkning. Vettet ? en undervikt av knsla och
inbildning. Drskapen och Talangerne ? en vervikt av de sam-
ma ; endast tskilde av mer och mindre. Hrav fljer som
346
prosaiska skrifter
Korollarium, att en narr kan ga Talanger, men aldrig sant

Snille.
5.
Den lder vari vi leve, torde bliva en gta fr tillkommande
slkter. Aldrig sg man sanningens ljus sprida en mera allmn
och renare dag ; aldrig lttro och vidskepelse, frdomar och
villor snka mnniskor i en djupare frnedring.
6.
Medellderns barbari var vida vgnar ej s nesligt, icke heller
s farligt, som det varav vi nu hotas. Det var ett foster av okun-
nigheten, och skulle frsvinna med henne. Man sov d och
drmde ; nu rasar man vaken. Man yrade d av mattighet, nu av
blodfullhet och frosseri.
7.
Fr 7 sekler tillbaka trodde man allt vad man ej begrep, eme-
dan man ingen ting visste : nu vet man mycket som man ej
begriper, och drfr tror man allt.
8.
Att tro en sak r fr de este mnniskor det samma, som att ej
tnka drp.
9.
Det r mycket i naturen som man ej frstr : vanlig undykt av de
lttrogne. Men man svarar ej till saken. Man br sga : Det r
mycket i naturen som r helt och hllet orimligt ; mycket mj-
ligt, som r omjligt ; mnga naturliga saker som ro alldeles
onaturliga. Annat r att en sak vergr min fattningsgva,
och annat att den strider mot det allmnna frnuftet ; annat att
materien r delbar i ondelighet, och annat att en del r strre
n det hela.
347
kellgren
10.
Ingen ting kan vara ljligare n att se en hop folk som ska
pruta p vantron ; som vilja utstaka en medelvg mellan vidske-
pelsen och frnuftet, som vilja utmrka grnsen av ett lagom i
ursinnighet ; och som inbilla sig vara kloke med mindre grader
vanvett. Ser man d ej att allt r sant eller falskt, mjligt eller
omjligt ; att hruti ej nns ngot mer eller mindre, ngra stor-
heter som lta mta sig. Av alla saker som strida mot frnuftet,
br man tro allt, eller intet. Det r alldeles icke orimligare att 2
gnger 2 r 1000, n att 2 gnger 2 r 5 ; och att en och samma
kropp kan p en och samma tid ven s vl vara hr och i Kina,
som hr och i Tlje.
11.
Det frargar oss nr vi hre att s mycket klokt och hederligt
folk endast nja sig med att skratta t den stora mngd av be-
dragande narrar som verda i vrt tidevarv : Guldmakare,
Swedenborgianer, Mesmerianer, Somnambulister, Andars framkal-
lare, Skattskare, Nummerpunkterare, Universaldroppmakare, &c.
&c.&c.Oss tyckes att dessa upptg passera allt skmt, och borde
bemtas i fljd drav. M dessa narrar tro fr sig vad dem lys-
ter, men s snart de frska att utbreda satser som frnedra
mnniskoslktet, som frdrva sjlva kllorne av allmnna fr-
nuftet, d synes oss att tid vore till ett allvarsammare beivrande.
12.
Men om Regeringen, sysselsatt med hgre omsorger, ej giver
sig mda att kasta gat p dessa drskaper, huru kommer dock
till, att var och en brav karl ej sjlv gr sig rtt ? Ty att sga en
upp i synen : Jag skall giva er uppenbarelser, jag skall visa er i
smnen vad ni vaken ej kunnat upptcka, ni skall se in uti er, in
uti andra, nna edra och deras sjukdomar, sga botemedlen
drfre, sp tillkommande ting ; vad r det annat n att sga,
Min Herre ni r en narr, ett dumhuvud, som skall lta inbilla
348
prosaiska skrifter
er allt vad jag behagar ? Jag frgar, vad man i allmnhet plgar
svara p sdant tilltal ?
13.
Vad r det som gr bedragande Charlataner av smre klassen ?
Egennytta och penningelystnad. I den bttre vrlden ? beg-
ret till ett namn och det vackra knets ynnest. Oftast r myst-
ren av fregivne kunskaper endast lnad till pretext fr myst-
ren av ett rendez-vous. Det lilla ordet, som Horatius ganska
naivt nmner ssom orsaken till s mnga blodiga krig : Et fuit
ante Helenam c tterrima belli Causa, har ock varit det till de
esta mirakulsa syner och kurer.
14.
Huru skall man frklara, att p en och samma tid den hgsta
loso och de ytterligaste drskaper behrska Europen ? Se
hr, huru vi fatta det. Det syns som det mnskliga Sinnets fr-
mgenheter hava i sistfrutne sekler ftt en allmn stt till
uppvckelse och utveckling ; denna stt har verkat med lika
kraft i motsatta direktioner, allt efter den vndning till rtt eller
falskt som naturen givit t srskilde individuer. Hrav fljer, att
d vldanade sjlar skulle lyfta sig upp till hgsta grad av ljus,
skulle de vanlytte likas rasa fram till hgsta galenskap.
15.
Halv kunskap r farligare n okunnighet, skymning vrre n
mrker. Den blinde vet att han ej ser, och lmnar sig t en
ledare. Den skumgde gr djrvt fram, och tror sig stiga p fast
grund, d han kliver sig ned i smutsen.
16.
Det r ej blott om Poesien, men varje kunskap som helst, som
br sgas med Pope : drick djupt eller smaka ej.
349
kellgren
17.
Ju heligare Person, dess strre r brottet att vilja pryda sig med
dess namn, utan att ga dess frtjnst. Den frhatligaste Char-
latan av alla Charlataner, r den som charlataniserar med ra
och dygd.
18.
Hopen sker restllen : Snillet, Dygden, Filosofen ra. Hga
Gudinna, sger den Vise, upptag mig i din vnskap, att jag m
dela din dyrkan ! Milda Drottning, ropar Dren, pkld mig ditt
livr, att jag m lysa fr hopens gon !
19.
Ordens-Ceremonier voro fordom ett medel att dlja kunska-
per som drunder frborgades, nu att giva misstanka om kun-
skaper som ej gas.
20.
Nmn oss en stor Ordens-Vurm, som ej varit en liten mnniska.
FILOSOFEN P LANDSVGEN ;
eller
Fria Tankar i Litteratur, Filoso och Moral, sedan
d. 11 Julii 1792, under en Resa t Sdra Sverige.
Anmlan.
Alla de, som frdas en och samma vg, se ndvndigtvis samma
freml. Men av tusende sdane skall till ventyrs ej en enda,
p tusen mils vg, haft en enda tanka precist den samma, som
ngon av de vrige niehundrade nittienie. I stllet att drfre,
som s mnga andra gjort, beskriva vad jag sett, och min Kusk
350
prosaiska skrifter
bttre sett, och alla efterkommande Resande med deras Kuskar

skola se, emellan Stockholm och Ystad ; har det fallit mig in,
att fr Samtid och Eftervrld uppenbara vad jag tnkt, och vad
efter all sannolikhet ingen annnan tnkt p dessa 70 mils vg.
Men (torde ngre Kritiske Lsare sga), vad hindrar att dessa
Tankar kunnat lika s vl blivit tnkte i er kammare ? Ni skulle
drmed hava bespart edra skjutspenningar : ingen fara att icke
d, edert lrda verk blivit skattat vad det er kostat, och
Jag frstr, M. Herrar : komplimenten r god och jag vrderar
ett glatt stickord s hgt jag fraktar ett argt och plumpt ovett.
Ett gott skmt, sger Saadi, r svrare att nna, n tjugu stora
skllsord. Men hr r ej frgan om vad mjeligen kunnat hnda,
men vad verkeligen hnt. Jag har ej rest fr att tnka ; men jag
har ej kunnat alldeles hindra mig ifrn att tnka medan jag rest.
Emellertid, och fr att visa huru litet skryt man br nna i
denna frskran, och att frlika mine Lsares Kritiska ra med
min egen Auktorliga ; s antagom en distinktion. Det nnes
tvenne slags Tanka, liksom tvenne slags rrelse : en aktiv, och
en passiv ; den frra en egen kraft, den senare ett verlmnan-
de ; den ena en frtjnst, tillhrig Snillet ; den andra en nd-
vndighet fr var mnniska med Sinnen. Nu tillter jag sjlv,
att man hnfr mina Tankar till sista slaget, ssom blotta
intryck, perceptioner, apperuer, eller vad man behagar kalla
dem. Andre ro ock fga mjelige, vid den stndiga skuffning
en kande Sjl mste erfara av rrelsen, bullret och evigt vx-
lande objekter. Och att nu mera icke m lmnas minsta rum till
tvivelsml, det oftanmnde Reexioner ju sannfrdeligen, som
sagt r, blivit fdde p stora landsvgen, av de freml gat
omfarit ; s har jag med ngre ord framfr varje tanka tecknat
bilden varav hon vcktes, jmte ngon av transitionerne. De
som ngon gng givit akt, med vad otrolig hastighet, ven ock
under vilan och lugnet av en Studerkammare, tusen mellanid-
er, alla fdde av varandra, sammanbinda tvenne sinsemellan till
351
kellgren
utseendet allsintet beslktade begrepp, lra mindre frundras,

om vid rullande hjul, p en ojmn vg, backe upp och backe
ner, sjlen gjort mer n vanligen stora sprng, och om sledes
frhllandet mellan moder-iden och dess framstllda avkom-
ling, hr nnu mindre n vanligen sknjes. . . . Men jag rnade
endast med tv ord Anmla mitt lilla frsk, och redan r jag
ett gott stycke p vgen att gra ett Fretal: s outsgeligen
krt, och s outseligen rikt r det lilla mnet : Jag, fr var och
en Auktor, och sanningen att sga, s ro vi druti Auktorer
ngot var ; ty i vilken Frsamling, stor eller liten, Sockenstm-
ma, Riksmte, Orden, Te-Konselj, Divan, National-Assem-
ble ? Aprop av National-Assemble : A lordre ! hrs Lsaren
ropa Jag lyder d ; och skyndar att i Stockholms-Posten fram-
stlla en av mina Dagsresor till prov. Vore denna nog lycklig,
att kunna behaga den vrdnadsvrda Allmnheten, vilket ej
kan sl felt, s vida vi Auktorer (Se Kallundborgs Krnika) med
Allmnhet frst Sju eller tta goda vnner ; s skola de vrige
ofrdrjeligen flja. Vad stilen angr, s i fall dr ej nnes den
glans, den tckhet, de na behag, med ett ord : den goda Ton,
som r s egentlig fr Huvudstadens Skribenter ; d besinne
man endast, att jag ej haft den lyckan att frfatta som de, p en
Siden-Soffa, vid ett Mahogene-Bord, i ett vlstdat, ljust, par-
fymerat rum, och vid hemkomsten frn Couren, eller Brs-
Assemblen, eller en vacker Aktris Toilette, eller Svenska Aka-
demiens Sammankomst men att jag tecknat mina tankar i
Hllstugor, p Trbnkar, med Gstgivarepennor. ven anhl-
les till slut, att om en mjltsjuk Lsare skulle nna hr och dr
ngon glttig tanke (det Gud give !), han drfr ej strax m fr-
dma den ssom falsk eller draktig. Det r, nmligen, en nog
allmn och lika felaktig tro hos mine kre Landsmn, att ett
arbetes grundlighet br bevisas genom dess ledsamhet ; och att
en Auktor som ler, har ndvndigt ortt. Tvrtom trs jag p-
st, att Frnuft och Sanning ro naturligen gldjens vnner ; att
352
prosaiska skrifter
det nyttiga, roligt, r dubbelt nyttigt ; och att graviteten i Skrif-

ter s vl som i uppsyn, i gng och tbrd, r mer n ofta en
mask fr tomt huvud. Det mest gravitetiska djur p jorden r,
som man vet, Oxen : men vad tnker ni om hans grundlighet ?
Fjrde Dagsresan.
( Backarne.)
En Auktors rykte r som ett tungt lass i en brdstrt brant :
ingen punkt fr vila ; ett steg i var blick ; hgre upp, eller till-
baka. Fatta mod, unge Man ! Rttnu hinner du hjden. Du
har hunnit den och stupar.
( Bnder, Skjutshstar Kung och Folk.)

Lyckligt, och tre gnger lyckligt det Land, vars Konungar lska
sitt Folk till den hjd, som Svenska Bonden sina Hstar !
Nationer, begren ej Epikteter till Regenter ! Begren ej att an-
ses fr likar av dem eder dyrkan frgudat ! nsken dem endast
av Himlen nd, att vl fatta denna Sanning : Dd Hst drar ej
krra : utkrd Hst drar ej fram.
( Kuskar.)
O Kuskar ! nr skolen I en gng nna, att Piskan r skapad fr
Hstens skull, icke Hsten fr Piskans.
( Bondhstar ; Kungshstar ; Stallstat ; Hga Tjnster.)

Huru mnga frnma hava ej att tacka Fnaden fr sin hg-
het ? och vad grslig mngd mindre av stora Herrar i vrlden,
om den gode Guden icke tilltit Hstar och Hundar fdas !
(ker ; ojmn vxt Snillen.)

En god ker r ej den, dr tre, fyra strn giva 20 : de kornet ;
men dr hela skrden ger 10 : s r icke heller ett frtrfigt
353
kellgren
Verk, var man nner hr och dr en lysande rad, men dr allt

r jmn styrka.
( kerbruk Regeringsstt.)
Det hnder ngon gng att en frtrfigt god ker, fast illa
hvdad, ger tmligt god skrd. Det r ven sant, att den bsta
odling icke alltid segrar p en vild naturs motstnd. Men om
ngon drav ville gra den slutsats, att det ej gr till saken huru
illa en ker hvdas, allenast jorden r god ; och s tvrtom ;
vem skulle ej se att en dylik raisonneur vore en Narr, eller en
Sklm ? Nu r denna slutsats precist den samma, som gres
av vissa Despotismens frsvarare: Alla Regeringsstt ro goda,
dr Folket ger dygd : en frdrvad Nation r alltid olycklig,
fast med den bsta Regeringsform ; drfr, s gott att hon ger
den smsta, att hon ger allsingen, att hon lmnar sig blint t
en endas nycker. En klok, rlig man skall dma tvrtom :
Det r icke ett Samhlle av Sokrater, skall han sga, som be-
hver regeras. Men drfre att denna jord r s elak, begr hon
odling : och drfre att denna Nation r s frdrvad, s lg, s
okunnig, s oenig, s avundsjuk, s egennyttig, s utan all kns-
la fr allmnt vl ; just drfre r det, hon tarvar att styras efter
de bsta Regeringslagar, dem en elak Regent vl ngon gng
trotsar, men utom vilka den elake bliver vrre, och den gode ej
lnge r det. Klippan, knen, Moraset hava blivit till krar ;
och aldrig nnu var ett Folk s frnedrat, som ej kunde hjlpas,
s lnge det icke avsagt sig ven Rttigheten drtill.
( Nattkvarter ; Tingsbyggning ; Domstol.)

Fordom svarade Konungarne endast under Guds Dom. Senare
tider hava stiftat en Underrtt, icke mindre fruktad, och mer
snar att dma: det r Allmnhetens Domstol i ett upplyst Land
Men dr Upplysning ej nnes, dr nnes ock ingen Allmn-
354
prosaiska skrifter
het : dr nns blott en Pbel som ker i Vagn, och en annan som
gr till fots ; en som sover p iderdun, och en som sover p
halm.
( Farlig vg ; Mrker ; Skerhet.)

Att tro, r det samma fr de esta mnniskor, som att ej tnka
drp. De gra med sin Religion, som man gr med sin M-
tress : man fruktar en underskning ; man blundar, och r lyck-
lig.
( Drhuset i V )
Konungarnes bruk uti fordna tider, att lna en Narr bland sine
Hovmn, skulle tyckas bevisa att de vrige icke voro det.
Om Drhushjon pfunnit en Religion, hade frsta grundsat-
sen sannolikt blivit att frkasta Frnuftet ; om Tjuvar och
Sklmar : att neka Dygdens moraliska vrde.
D r ett Folk kommit till den lgsta frnedring i Vett och
Seder, nr blott behves att ha sunt frnuft, fr att vara ett
Snille ; och att ej hava stulit p allmn landsvg, fr att heta en
rlig Man.
( Askan av J )
Som det r onekligt, att aldrig Eldsvdor uppkommit utan av
eld, ej heller Trtor om man ej talt, ej heller Slagsml om man
ej gt sina hnders fria bruk ; s skulle ock flja lika klart fr
vissa djupsinniga huvun, att frening och skerhet skrast vin-
nes hos ett Folk genom fljande trenne medel : Mrker, Tystnad
och Bojor.
( Regementsmtet i )
En vis Politik vore den av en Regent, som sade till sig sjlv :
Under det mina Grannar inbrdes tvla, att uppstta Armer
som de ej kunna besolda ; skall jag genom en god hushllning
355
kellgren
blott stta mig i stnd, att besolda Armer, som jag ej behver
uppstta.
( Galgbacken vid )
Den tid har kommit, d mnniskors blod brjat anses av ngot
vrde. Ddsstraffen bliva allt mer och mer sllsynte ; och ngre
Regenter hava gtt s lngt i mildhet, att de alldeles skt av-
skaffa dem. D de ryst vid att spilla missddares blod, hava de
bevist fr Europa, att det ej mste varit utan mmaste knslor
av mnsklighet och nd, som de bortkastat millioner oskyldi-
ges liv ssom stoft p slaktningsflten.
Andra Dagsresan.
( Taskspelarn : Bondhopen.)
Att gra lycka i vrlden, fordras endast att vl veta taga sin tid.
Hade Cagliostro frsttt att lta sig fdas tvtusen r frr, hos
en okunnig Nation ; s hade han nu kunnat vara Gud, i stllet
fr Charlatan.
(Trgrden.)
Vitterhet och Upplysning ro alster av samma trd : det r Blom-
man och Frukten. En systematisk Despot br frbjuda all
Snillevning ; vore det ocks ej annat, n Charader och Ana-
grammer.
( Hradstinget i )
En Entusiast har alltid std av en Part : en ovldig Domare gr
sig alla till ovnner. Man lskar hellre att lastas i allt, n att
bermmas med inskrnkning. Det frra kan uttydas som fljd
av endskap, och mister drmed sin vikt ; det senare dremot
har allt utseende av rttvisa. Gr rtt t alla ; och du skall njuta
den av ingen.
356
prosaiska skrifter
( Herrn och Drngarne.)

Det r ett lika gammalt bruk, att sga om Hovmn allt det
onda man vill, som att sga om Konungar allt det goda man
mste. Men medger man ej allmnt, att Hovet skapas av Mo-
narken, och Monarken av sitt Hov ? Eller skulle endast hr
den gamla regeln ha ett undantag : Dis-moi qui tu hantes, & je
dirai qui tu es.
( Den krvstinne Kpmannen.)
Vlsignom Naturens vlgrande hand, som sknkt mnniskor-
ne hgmodet i omvnt frhllande mot frstndet.
( Fjrilen Knslighet ; Svaghet Snille.)

Knna hastigt ; och knna djupt : se dr hela grunden till Skal-
dens, Oratorns, Artistens Snille. Undra drfre ej, om de lttare
sras n vanlige mnniskor. Det knappnlsstyng, som genom-
brar Fjriln, hinner ej fram genom Bjrnens hud.
( Hstar ; Hstmnniskor rlighet ; Plumphet.)

ra och Dygd i fordna dagar voro ofta frente med grovhet i
omgnget : strsta artighet och belevenhet r i vra tider lika
ofta en mask fr det nedrigaste tnkestt. Drav trodde man
ngon gng, med en vanligt falsk slutkonst, att en belevad man
var ndvndigt en falsk mnniska ; men en hgbrstad stll-
ning, en psittande hatt, en uppsyn som fr att stngas, ett tal
som fr att bitas, en gng som fr att trampa, voro skra bevis
av rlighet, Dygd, gammal Gtisk Heder.
( Favorit-Hstar Nero Borgmstare.)

Det r en stor skillnad mellan Gunstlingar och Vnner. Man vill
hgaktas av en Vn : blint tjnas av en Gunstling. Favoriter vl-
jas d helst bland dem man fraktar, och infr vilka man ej
behver rodna fr sina fel. Hrav frklaras vad ngon gng
357
kellgren
hnt, att en Kung av mycket Snille valt gemenligen till Gunst-

lingar de dummaste vid sitt Hov. D Nero i nder befordrade
sin Hst till Borgmstare i Rom, var det icke en Vn men en
Favorit som han upphjde.
( Hat och Krlek p Landsbygden.)

Alla naturliga passioner hade i barbariets tidevarv en strre
energi. De ro i senare tid dels kvvda genom tusende band av
Religion, Lagar, Seder, Anstndighet ; dels frsvagade till sin
styrka som delts p ere : (ty det synes som Knslan, ej mindre
n Snillet, endast gde en viss given fond att anvnda). I av-
lgsne Landsorter, och bland ringare folk kan man nnu nna
en Vn i faran, och en Fiende intill dden ; men i Huvudstadens
ypperst belevade vrld har man ingen att slss fre, och ingen
att slss med. Man tjnar dr utan mhet, och frtrycker utan
hat.
( Utskning ; Kautionist.)
Strsta Vnskapsprov var i gamla tider, att g i dden nu i
borgen fr en Vn.
( Skomakaren i Rnnstenen.)
Den liderligaste Skomakare kastar ej ngon skugga p Skoma-
kare-Professionen : och en Matematikus p stegel frringar ej
drmed Matematikens vrde. Varfre vill man d rkna Vitter-
heten till skam, om ngre dess idkare sla sig i laster, eller
utsvva i drskaper ? Mnne ej drfre, att Smaken r i nrma-
re slkt med hjrtat n med huvudet ? och att knslan av det
skna i Moralen och Konsterne, r naturligen en och samma ?
( Tiggarn.)
Dumt folk bermma ett Gott hjrta av samma grund, som Tig-
garn Frikostighet.
358
prosaiska skrifter
( Kyrkogrden.)
Alla dde Auktorer hava en stor frtjnst framfr de levande.
Vilken r den ? De ro dde.
( Sockenstmma ; Riksmten ; Skrl ; Oanstndighet.)
Man talar ej hgt vid Despoters Hov. Sdant vore en oanstn-
dighet ;* det vill sga, det strsta av alla brott i den stora vrl-
den. Drav fljer att allt som r av stor vikt, av ett allmnt
interesse ; som rr mnniskans rtt, Lagen, Friheten, Samhl-
let ; ro mnen dem anstndigheten frbjuder att vidrra. Man
kan icke tala i dessa mnen, utan att knna en viss vrma som
hjer ljudet. Lgnen, Sveket och Smickret viska ; men San-
ningen har stark lunga. I fria Stater, dr man handlar om stora
mnen, och fr stora Frsamlingar, och frn hga Tribuner, r
det alldeles ndvndigt att tala med hg stmma. Vilka oan-
stndiga Regeringsstt !
( Skymningen.)
Den vidd man ser, r alltid mindre n den man bildar sig. Det
r blott t en oknd grad av frtjnst, som man giver ett oin-
skrnkt mtt av vrdnad. Det strsta Snille, och den rikaste
Kpman, mista halva sitt anseende frn den stund man vet
skatta dem.
( Floden och Bcken.)

Varfr gr du s tyst ? sade spotsk till Floden en sorlande Bck,
son av grdagens regn, och dansande mellan stenarna. Dr-
fr, svarade Floden, att man knner mitt hemvist. De djur jag
nrer, de klar jag br, dessa fruktbara dlder som omge min
bdd, dessa friska alar som di min barm allt sger mitt lopp ;
allt vittnar min styrka, mitt djup, mitt gagn. Men du, lilla Bck !
* Eller vanligare och vackrare : indecence.
359
kellgren
hj upp ditt sorl, fr att Byns barn n i dag m komma och se

ditt skum, och hra ditt sus, och somna drvid ; och i morgon,
d Solen frtorkat ditt skte, kunna sga : Hr t han.
( Isberget och Kullen.)

Vi stiger du ej hit upp ! sade Berget till Kullen ; och skt sin isiga
hjssa mot skyn. Du gckar mig, Broder ! var Kullens svar ;
men jag ler t ditt frakt. Se ner frn din hjd, och betrakta
den nytta jag gr Naturen : mina blomstrande ngar, mina
fruktbara trgrdar, de feta hjordar som beta mitt grs, den
lycklige skrdarn vars svett jag belnar. Men du, tunga brda
p en suckande Moders brst ! vad r ditt gagn ? Ingen vxt,
intet djur kan nna ett skygd i ditt kalla skte. Den vlgrande
Solen ffngt gjuter p dig sina nrmsta strlar : du lnar dess
glans, men ej dess vrma att livgiva vrlden. Behll din hghet !
var njd att frvna. Min sllare lott r att gagna, och vl-
signas.
prosaiska skrifter
STRDDE REFLEXIONER,
i Litteratur, Filoso och Moral, tjnande till svit av
Filosofen p Landsvgen.*
En Poet kan vara skyldig att bermma sin Konungs grningar,

men icke att gilla dem.
* * *
Att smickra, r att bermma ver hvan ; och utan mening. Hr-
av fljer, att icke allt verdrivit berm r Smicker. Knslans,
Passionens, Entusiasmens sprk r ofta falskt, men aldrig fr-
stllt. En lskare, som sger en smtck Flicka, att hon r en
Gudinna i Sknhet och behag ; att Solens blickar aldrig snkt
sig nnu till ngot fullkomligare p jorden ; en av tacksamhet
hnryckt Underste, som jmfr sin Konung med Titus och
Antoninus, skulle han n ehuru mycket vara under dem i fr-
tjnst giva bda ett berm, som kanske r falskt, kanske ljligt
fr alla andra, men sant i deras knsla : fljakteligen ej Smicker.
* Denna titel torde behva en apologi. Att dma av den mngd platta, utslitna,
vlmenta maximer, sentenser, moraliske lrdomar, dygdereglor, uppstllde i anti-
teser och tvungne liknelser, som alltid och allestdes, men i synnerhet fr ngra r
sedan versvmmade vra Dagblad ; vore ej underligt, om Allmnheten fattat
strsta avsmak och frakt fr denna Litteratur-gren. Emedlertid nr man be-
sinnar, att Rochefoucauld, La Bruyere med ere gjort sig oddliga genom
detta slags frsk ; s torde man ltt nna, att det hr som i andra fall mindre r
slaget n sttet som br frkastas. Regeln fr dessa slags sammansttningar r,
att var och en tanka skall livligen rra Lsaren, antingen genom sin nyhet, eller sin
styrka, eller sin dristighet, eller sin nhet ; framfr allt genom sin fruktsamhet, det
vill sga, den egenskap att inom ngra rader innesluta fret till en hel avhandling.
I sdant fall ga dylika Reexioner tvenne frtjnster, den ena att fsta sig djupt i
minnet ; den andra att lta Lsaren sjlv f tnka, eller tro sig gra det. Littera-
trer, som antingen av sjuklighet, eller omvxlande groml, icke straxt kunna
stta sig till att utarbeta de mnen de penetrerat sig med, tror jag alltid gjorde vl,
om de genom dylike koncentrerade Reexioner bevarade t en tillkommande
utveckling, hela styrkan och livligheten av mnet i sin avlelse.
Frfatt. Anmrkn.
361
kellgren
Den ovldigaste Domare r ej dygdigare n de. Men dremot

den kalla, orrda mannen, som, mot bttre vett och mening,
giver samma berm, den allena r Smickrare, r fraktelig, lg,
straffbar.
* * *
Hopen beundrar det medelmttigaste infall, den vanligaste gr-
ning, det ringaste tecken av frtjnst hos de Store : Filosofen
likas, men av olika skl. De frre tnka att allt r stort, som
grs och talas av de Store : den senare frstr ej, att ngot me-
delmttigt en gng kan mjeligen komma frn s bortskmda
varelser.
* * *
Det r tvenne saker, som aldrig Allmnheten kan lras : att fr-
st det simpla och att ej frst det obegripliga.
* * *
En Auktor verkar ej p Regeringen utan frmedelst en upplyst
Allmnhets Hgsta Rtt. Han r en Anklagare, en Referent ; det
tillhr honom att framdraga och utreda mlet infr Allmnhe-
tens Domstol. Dr denna saknas, r Anklagaren en frondr ; och
Referenten en narr, som andrager fr tomma vggarne.
* * *
Naturens tillstnd var en strid, Man mot Man ; de este Sam-
hllens en strid, Band mot Band. Att frdma Egoismen, och
bermma Esprit de Corps ; r att ivra mot Tjyvar, och prisa
Strtrvare.
* * *
Kryparn och versittarn ro bda lika mycket pultroner av hg-
mod. Den frre vill tigga den senare skrmma sig frn ett
frakt, som de knna sig frtjna. Ocks ser man som oftast, att
samma Person spelar msom bda roller.
* * *
362
prosaiska skrifter
Det r en slug Politik, som dljer Orientaliske Kejsarnes ansik-

te fr Folkets syn. Mnniskorna vrda ej uppriktigt ngot an-
nat, n vad de ej se.
* * *
Den frste som fll p den orimliga tankan att gra Allmnhe-
ten till Domare i Vittra ml helt skert var det en Auktor som
blivit frdmd vid Knnares Domstol. Det nns i Riket fga
mer n 200 erknde Domare i Juridiske ml ; icke mer n 12
som sitta i Konungens Hgsta Rtt. Tror man d, att det for-
dras mindre skicklighet att dma ett Poem n en gotvist ?
Det nns dock icke en, som ej med minne och it kan bliva en
god Lagkarl ; d den bsta uppfostran med det ihrdigaste
bemdande aldrig var i stnd att ge Snille och smak.
* * *
Visse Auktorer gra med Allmnheten, ssom Ryska Allmogen
med sina Hustrur : de piska den, fr att visa huru mycket de
lska den.
* * *
Den som knner sig fraktad, gr allt i vrlden fr att bli hatad.
* * *
En bestndig vnskap r ofta ej annat n hgmodet att icke be-
knna sig dupe.
* * *
D mnniskan skapade Gud, efter sitt belte, huru vl om det
allestds skett p modellet av en hederlig karl. Lyckligt nnu,
om hon endast gjort sig fraktlig i Guds gon ! Men dr, var
hon gjort sina Gudar till Tyranner, gav hon Tyrannerne Guds
makt. Olyckliga Asien ! s helgades evigt din trldoms fjtt-
rar ; s upphrde all rtt p Nationernes sida, all plikt p
Monarkens. Mnniskor blevo en egendom ; deras liv en frl-
ning : Frnuftets bruk blev ett brott, minsta klagan ett uppror,
363
kellgren
Tro och Lydnad de enda dygder : Frtjnsten frsvann, till och

med till namnet ; fr Rttvisa kom Nd och Despoten sade :
Om jag r Ndig, d jag belnar en dygdig och vis man ; huru
mycket mera Ndig, d jag upphjer en dum skurk. Vlan,
man skall ej sga, att ngon Konung p jorden varit Ndigare
n jag.
* * *
Det r en elak kompliment t Konungamakten att misstnka
alla Upplysta fr Republikaner ; liksom den t Religionen, att
tro alla Snillen vara Fritnkare.
* * *
Av all Aristokrati r den Hierarkiska svrast. All annan frtryck-
er blott fr Statens bsta : denna plundrar ock fr Guds ra.
* * *
Det grymmaste i vrlden r att vilja berva en krympling sina
Kryckor ; men det orimligaste i vrlden vore att sga : Som
Kryckor nnas ; br ingen g p sina ftter. Som Kryckor nnas ;
br man linda och ledvrida alla barn i vaggan.
* * *
Ngon gng nr man ser de personer som allmnt lskas, kn-
ner en bra karl sig nstan frestad att ska Allmnhetens hat.
* * *
Optiken lr oss, att det endast r genom Omdmets vning,
som Flugan till en halv tums avstnd icke synes oss lika stor
som rnen p 30 famnar. Det r vr Upplysning som gr, att
vi nu icke se annat n Flugor, dr vra Frfder sgo rnar.
O Titlars klang ! Blodets glans ! Stjrnors prakt ! Er tid r ej
mer.
* * *
364
prosaiska skrifter
Frbannelse p dens mull, som frst tackade fr en Nd d han

tnjt en Rttvisa ! Utom denna frdom hade Despoten aldrig
funnit ett band att fjttra den redliges dygd.
* * *
Man beundrar som Store Mn desse lderdomens Patrioter,
vilka uppoffrade alla band av Vnskap, Slktskap, egen Vlfrd
och Livet fr att frlsa sitt Fdernesland. Men br man ej dub-
belt beundra styrkan hos Store Hovmn, som uppoffra Frihe-
ten, ran, Dygden, fr att tjna en Despot ? Dessa hga moti-
ver av Seklers lov, av ett helt Folks dyrkan ; denna hga knsla
av krlek fr Fosterlandet, vilka eldat Catoners och Bruters sjl
allt detta br utan svrighet kunna lyfta mnniskan ver sig
sjlv ; giva kraft och mod t det svagaste hjrta. Rom gav re-
stoder : Despoten, en ndig blick.
* * *
Varfr hava ej Samhllen instiktat dagar att ra minnelsen av
sina olyckor, s vl som av sina lyckliga hndelser ? Vilka Ty-
ranner skulle nyo hava smitt vra bojor, vilka ender nyo
nederlagt vra hrar, om vi invigt en Hgtidsdag om ret att
beg minnet av Stockholms blodbad av Poltava slag.
* * *
Ingen Stor Man r sdan i sin Kammartjnares gon ; r ett
gammalt och sant ordsprk : icke drfre att alltid ett nra
omgnge upptcker brister varvid vrdnaden frloras ty med
den som fullkomligen visste dlja sina fel, och med den som
inga gde, vore saken densamma : men drfre att en ngel, en
Seraf, en Gud skulle mista i sin aktning den stund de tillto att
man sg dem i synen.
* * *
365
kellgren
Det retligaste Gud skapte, var en Auktors ber. Han lever, lik
spindeln, i varje trd av sin vv.
* * *
Det gives ett kurage fr huvudet, ssom fr hjrtat ; och brist
p Snille r ngon gng ej annat n brist p mod. Att frlita sig
p sig sjlv, r att frdubbla sin frmga.
* * *
D jag ser huru lyckan ofta fdes av olyckan, och vr nytta av
vra fel, darrar jag mngen gng att ha sluppit en fara eller
undvikit en galenskap.
* * *
I fall det tillhr en klok man att rdfrga, s fljer att endast en
narr kan rda. Varfr misstro mig sjlv, fr att tro en som ej
misstror sig ? r ej lika s gott att gra sin egen som andras
drskap ?
* * *
Att sjlvmant tillgga sig en Last, r att skryta med tv Dygder.
Jag har det felet att ej kunna hushlla ; vill sga : den Dygden att
vara frikostig den svagheten att ltt stickna ; vill sga : den fr-
tjnsten att snart frlta. Lgg hrtill det delmodet att sjlv be-
knna sina fel.
* * *
En mycket n blygsamhet, eller mycket grov avund, r att rod-
na vid sina Vnners berm.
* * *
Det r ej nog, att hava skrivit frtrfiga arbeten, man mste
ock aldrig hava skrivit ngot odugligt. En enda svaghet ckar
Hjltens hela ra : ett enda medelmttigt frsk Auktorens.
Det r dock tilltit den frre, att gra likgiltiga saker : men allt
vad ej hedrar Snillet, vanhedrar.
* * *
366
prosaiska skrifter
Man uppsker felen i en Frfattares leverne, d man ej nner

dem i hans skrifter.
* * *
Intet dumhuvud r s sker, att ej kunna skriva lika goda vers
med Leopold ; som en podagrisk Man, att ej kunna gra samma
entrechats som Marcadet.
* * *
Filosofen pstr, att det endast r Hazarden den Kristne,

Nden som kan frlsa frn last och synd. Bgge ro de nr-
mare att falla n den, som helt enfaldigt tror att det beror av
honom sjlv att vara dygdig eller icke. Den som misstror sin
styrka r redan vervunnen till hlften. Sg dig frimodigt : Jag
r dygdig i dag ; drfr r det mig omjligt att icke vara det i
morgon, i vermorgon, i hela min livstid.
* * *
Att rtta sitt uppfrande efter andras rd, r att gra sig klder
efter andras mtt.
* * *
Sg mig uppriktigt : har mitt Arbete ngra fel. Det betyder
med andra ord : Sg mig uppriktigt, om ni tror er ha bttre
smak, bttre omdme n jag ? Ingen annan n en Narr, eller
en mycket god Vn, kan svara p denna frga.
* * *
Delicatesse i Smaken r i avseende p Vitterhet, som i avseen-
de p Knet, icke alltid att skryta med. Den hrrr ofta av brist
p styrka, av ofrmgenhet att mer njuta.
* * *
Hos en man av sant snille, som hos en man av full hlsa, r alst-
randet alltid ett styrkans utbrott : men vanan hos bda leder
367
kellgren
ofta till debauche. En gammal utrimmad Rimmare rimmar n-

nu, sen dr kommer klara vattnet.
* * *
De moderna Sprken frhlla sig till de gamla,* ssom Nyckel-
harpor till Davids Harpa. Att med s olika instrumenter giva
hrarne lika nje, fordras lika Snille men hos de Nyare dub-
bel Konst.
* * *
Snillet och Hjrtat ska bda en ideal : den ena fr hgsta
Sknhet ; den andra fr hgsta Vl och ingendera nner den.
* * *
Det r rart att nna Vnner som bist oss i nden ; men kanske
nnu rarare, dem som lska oss i lyckan.
* * *
I Vnskapens njen ger man allt med sig, och ingen ting ifrn
sig. Om den ena r lycklig, r det nog fr bda. Men nu i det-
ta liv, s fullt av kval, r det ej lngt mera sannolikt att av tven-
ne mnniskor en i snder r lycklig, n att ngon r det bestn-
digt ? Det r d visst, att om icke knslan knte Vnskapens
band, borde egennyttan gra det. Vem br ej ska ett tillstnd,
dr all lycka r dubbel, och all olycka blott en hlft ?
* * *
Var enda falsk tanke, vart enda lgt uttryck, knns ssom en
rl p Smakens kind och frga sedan Granskarn : Vad angr
dig Ansers dumheter ?**
* * *
* Grekers och Romares.

** Anser, en elak Versmakare i Rom, knd av Virgilii calembour : Interstrepit
Anser Olores.
368
prosaiska skrifter
Allmnheten knner ganska vl att Snillet r en utomordentlig

sak : drfre tror den att allt utomordenteligt r Snille.
* * *
En enda Nedrighet r nog, att cka en Mans hela levnad : var-
fr icke en enda Dygdig grning, att utplna alla fel. Om det
r lttare att under hela sin livstid vara dygdig n lastbar ; d r
det med rttvisa man antagit detta tnkestt. Men skulle, som
ngre pst, mnniskan av naturen vara bjd till det onda ;
eller, vad som r mera sant, om dess lycksalighet i Samhllet
som oftast r i motsats med dess medborgares, om frdelen av
rovet r nrmare och skrare n av offret ; om Lagarne, utan att
belna Dygden, endast straffa det svaga i brottet och det dum-
ma i dess utvning ; om Samvetet, jag vill sga den vertygelse
vi i barndomen p god tro antagit, om Dygdens och Lyckans,
Lastens och Olyckans osvikliga frening, vid vrt intrde i
vrlden och genom hela vr livstid vederlgges av vr egen och
andras erfarenhet ; om hela Naturen ropar till oss utan tervn-
do : Inkrkta, och var lycklig ! d, medgivom att denna sats r
lika orimlig som barbarisk. Men Allmnheten, som Enskilde,
nner endast Sanningen dr hon nner sin Egennytta.
* * *
Man sger : Falla i laster och Upphja sig till dygder Visa ej
dessa talestt, att det ena r en tyngd, en naturlig drift som
mnniskan ger ; det andra ett bemdande, en spnning, som
hon sjlv mste giva sig ? Men nu gav Naturen ej mer n en
enda och samma kraft : den stora, allmnna gravitationen till
lycksalighet. Regenter ! Lagstiftare ! vems bliver felet, om laster
och brott ro satta i denna medelpunkt ?
* * *
369
kellgren
Det r icke Triumfen, icke ett skallande berm, som Snillet

fordrar till sin belning. Det r endast det tysta medvetande
som sger : Man knner mig.
* * *
Starka sjlar taga icke ltt intryck, men behlla dem desto lng-
re. Stlet vrmes icke hastigt ; men en gng gldgat, behller
det sin vrma medan Blyet tie gnger hinner smlta och bli
kallt.
* * *
Medelmttan borde gra av ren politik vad hon ofta gr av
ndvndighet : insvepa sig i mrker. Ett helt, medelmttigt,
begripligt Poem, Avhandling, eller vad helst, hlles av alla fr
medelmttigt ; men en medelmttig rad hr och dr bland obe-
gripligheter, slr som blixten med frundran. Drfr att van-
ligen barnen jollra, s anses fr snilledrag minsta frnuftiga
ord de sga.
* * *
Paradoxer ro fr det goda Vettet, vad Burlesken r fr den
goda Smaken.
* * *
Ett Folk br ej nska att dess Vitterhet skyndar fr fort till sitt
zenit. All hjd av fullkomlighet r grnsen till fall. Denna grns
r ett huvudhr. Allt drver r fel : ver Pindarus, galenskap ;
ver Rousseau, brottfall ; ver Tacitus, natt. Efterkommande
Snillen skola frtvivla, eller strta. Varfr stanna de ej vid
hjden ? Drfr att Snillet sker stndigt en ny ra, Allmn-
heten ett nytt nje. Det nyttiga, evigt, r lika nyttigt : det
behagliga, tnjutit, r ej lnge behagligt.
* * *
I litterra som i politiska krig r ett axiom : att man ingen ting
har att vinna med dem som ingen ting ha att frlora.
* * *
370
prosaiska skrifter
Man m sga vad man vill, s ligger i Auktorskapet, som i allt

annat besynnerligt, ngon ting verkligen oanstndigt. Om en
Svensk ville klda sig i den vackraste och rikaste Turkiska drkt
med prlor och diamanter, och begiva sig ut p gatan, dr alle
hans landsmn vandra i snva, stympade frackar ; s vore ju
sdant varken sedigt eller klokt. Men nu r Medelmttan hela
vrldens National-drkt ; och den lysande skrud som Snillet
drager, passar endast under mask.
* * *
En rtt professorisk, rtt grundlrd Man medger mycket ltta-
re att han gjort en falsk sedel, n att han nyttjat en ortt glosa.
* * *
Vad gr Avundens ilska och Skndarns rop och Pbelns lje,
mot det sanna lovord som knnare giva den stund ingen hr
det ? Vlsignad evigt vare medbrders visa nit ! D de viska
dig sitt berm, blses smdelsen i basuner.
* * *
Narren har Anhngare, som ropa ; den Vise, Vnner som gilla.
Vad under, om denne r ensam i tvisten, och ingen i kabalen ?
Sectairerne tro, och strida : Filosoferne se, och lska lugn.
* * *
I samma mn som synen strkes, frsvagas inbildningen Det-
ta r orsaken, varfre Vitterheten och de Vackra Konsterne
dagligen avtaga. Man har frundrat sig ver de Gamlas fre-
trde i dessa delar. Det var drfre, har man sagt, att de voro
nrmare till Naturen. Sgom mera begripligt : de voro okunni-
ge om Naturen. Okunnigheten, som Mrkret, frstorar alla
freml. Hinner mnniskan en gng att i allt se det sanna ; s
upphr dikten, s stannar frundran, s frsvagas passionerne,
och allt r blott vad det mste vara.
* * *
371
kellgren
Om naturen ej gjort oss till de svagaste bland alla kreatur, hade

vi aldrig blivit de starkaste ; icke heller de visaste, om hon ej
gjort oss till de okunnigaste. Med tusen ender, och inga
naturliga vapen ; tusen behov och ingen instinkt, skulle Mn-
niskan frgs, eller besitta jorden.
* * *
Stlld till ett visst avstnd, ser du en tavla och frtjusas. Du st-
ter den intill gat : vad ser du ? Ett hus, ett trd, en fgel och
du vnder dig bort och gr. Av lika skl r det, som vi blott
nna behag i det framfarna och det tillkommande ; men ro
kalla fr det nrvarande. Minnet och hoppet se allt i tavlor och
massor ; tnjutandet skdar varje del i detalj.
* * *
Det frbigngna r en vacker Mtress, som vergivit oss : det
nrvarande vr kra Hustru, vars behag vi ej mrka : det till-
kommande en Gat-Nymf, som tjusar i mrkret och som visas
p drren nr hon fljt hem.
* * *
Det r fr en Auktor en stor belning, nr varje Lsare av smak
sger vid slutet av hans arbete : Jag hgaktar denne Frfattare,
och ville nska mig hans bekantskap ; men strre belning, d den
dygdige Medborgaren sger : Jag lskar denne Mannen, och ville
ga honom till vn.
* * *
Med skl eller icke, tror Hopen sllan att en man av snille r en
dygdig man ! Vad r d hans parti ? Intet annat, n att vara det.
* * *
Det r med Svenska Snillet, som med Svenska Solen. Vi hava
ngra sommardar lika vackra med Sdra Lnders ; men allt det
vriga r hst och vinter.
* * *
372
prosaiska skrifter
Att straffa laster med ridiculen, r att ge ris t Jttar : det visar
p en gng lika kld som vanmakt. Man skmtar ej d man
hatar ; man ler ej t den man rdes : och detta r s sant, att
sedan man hunnit att gra den Onde sjlv ljelig, r dr ingen
mera som fruktar honom.
* * *
Vadan kommer denna hg att smda Snillen, ven lngt efter

dden ? denna onyttiga mda att uppspana och utsprida Store
Mns fel ; att se dem dr de ej nnas ; att tro dem utan bevis ?
De nedrigaste bovstycken, de orimligaste sagor, det uslaste
sladder ; vad man ej utan mda skulle anse fr mjligt hos de
grvsta missddare ; vad man ej utan svagsinnighet skulle tro
p lst rykte om folk utan all ra ; vad man ej utan straff skulle
obevist vga pst om den ringaste mnniska, som skyddades
av lagen ; vad man ej utan vmjelse skulle hra berttas om en
man ur slddret : sdant skrives och tryckes, efterfrgas med
begrlighet, hres med nje, tros som orakler, d det sges om
en Voltaire, en Rousseau, med ere ; om Mn, som upplyst och
gagnat mnniskoslktet, som brutit vra frdomar, lrt oss
knna och lska Sanningen, frskaffat vr sjl den renare njut-
ningen av Snillets njen ; Mn av anseende och relystnad, som
njutit de strsta Regenters nd och omgnge Vad sge vi ?
Mn, vilkas namn skola verleva Hjltars och Monarkers ; vil-
kas lov ej skall upphra, vilkas restoder ej falla, frr n med
vrlden. O I lga och giftiga jordens Insekter ! skall man yppa
er hemlighet ? upptcka eder blygd ? I sen med frtvivlan att I
ej med edra frtjnster kunnen hja er upp till dem : I viljen d
genom en pfrd lastbarhet snka dem ned till er.
* * *
Det r icke Oder, Prologer, och andra dessa vanans och etiket-
tens evigt upprepade offer, som frdrva en god Konung, om
373
kellgren
han ger det minsta av erfarenhet och frstnd. Han vet d, att
icke i dylika skrifter frgan r : vad r sant ? utan huru en sanning
eller osanning vackrast sges ? Tillika vet Allmnheten, att en
enda grad berm uti vanlig Prosa, r svarande emot 2 i Vl-
talighet, 4 i Poesi och tminstone 8 i Odstil. D frst r
Smickret ett ddligt gift, nr det lter sig anses fr Allmnhe-
tens rst ; och dri lyckas lngt mindre det lov, som ljuder frn
Skaldens trumpet, n det som viskas var timma och stund frn
Hovmns, Ministrars och mbetsmns lppar.
* * *
Den, som allenast skriver vl fr sin tid, br ock nna sig fr-
njd med bermmet av sin tid.
* * *
Naturen har visligen varit mera frikostig p nyttiga mnniskor
n p Stora Mn ; givit en allmnnare tr till det sanna goda i
den vrld man r, n till lysande skuggor i den vrld man dik-
tar. Denna vldsamma passion, som uppoffrar det nrvarande
fr det tillkommande, lycksaligheten fr hoppet, varelsen fr
minnet ; denna sublima frvillelse r ndig fr Hjlten, fr
Skalden, fr Skaparn i de Vackra Vetenskaperne : men vad ble-
ve vrlden, om den vore mindre sllsynt ? Lyckligtvis anser All-
mnheten dessa hga namn av ra, Oddlighet, fr ord utan
betydelse. Samhllens liv r it och idoghet, kerbruk, handel,
sljder och konster. Och hrtill behves ere starka hnder, n
stora sjlar. Mtte Snillet hrav lra, att hgakta idogheten,
modren fr liv, vlmga och njen ; att ej stta sig fr hgt p
frtjnsternes rangordning ; att ej tro det sin kallelse ovrdigt,
varken att deltaga i Folkets yrken, eller att strida fr dess rtt.
Den hgsta frtjnst r ej att vara sllsynt. Det skadeliga och
onyttiga r rarast i naturen.
374
prosaiska skrifter
PATRIOTISK BLICK T
LITTERATUREN.
Alla Vetenskaper och Konster ro slkt med varandra : alla bra
de rcka varandra handen.
Hittills har man allenast sett och underhllit detta slktband
mellan vissa ibland dem. Flere, som lika mycket skulle gagna
varandra igenom en inbrdes frening, g nnu frmmande,
var p sin vg.
Bland de frra m frst och frmst nmnas Teologien. Var och
en vet att, om man ej riktigt sttt sin Examen Theologicum, kan
man varken bli stor Geometer, eller god Jurist, eller skicklig
Lkare, eller ngon ting annat dugligt.
Dremot r Metafysiken ej allenast nyttig, utan s alldeles
ndvndig fr Teologien, att utom dess bitrde skulle fruktans-
vrt denna frn sin voluminsa vidd smlta samman till ngra
blad. Ja, vad somlige pst men Gud frbjude ! skulle utom
Metafysik ingen Teologi nnas, utan pura simpla Religionen.
nnu mer : mnge tro, att utom Metafysiken skulle ven
Moralen och Logikan upphra att rknas bland Vetenskaper.
Visst r att, p det stt de hittills blivit avhandlade, r det hen-
ne allena de hava att tacka fr den ran att ej kunna fattas
av varje man, vilket dock skulle tyckas bra vara deras bestm-
melse.
Dremot om Logikan, sdan den nnu lres, i stllet att gagna
ngon annan Vetenskap, synes skmma instrumentet till allas
deras inhmtande ; skulle den en gng, frvandlad frn konsten
att sl kringkrok till konsten att bruka frstndets krafter, bli-
va av en alldeles oumgngelig nytta fr var och en Vetenskap,
till och med fr Ridkonsten.
Ocks var det ej utan skl, som en viss Akademi-Stallmstare
brjade sina Frelsningar med 1:sta Kapitlet : om Mnniskan
375
kellgren
Frnuftet, sade han, r givit Mnniskan, p det hon med frnuft

skulle styra Hsten Vare detta nog sagt om Mnniskan !
Vad angr Historiens samband med Politiken, Geograens med
Historien, Fysikens med Geograen, Astronomiens med Fysiken,
o. s.v. r detta s tydligt, att det genast faller var man i gonen;
men, ehuru en ndvndig fljd hrutav, r ej lika s tydligt, att
en fullkomlig Historikus behver vara Astronom.
Liks ser man ej, kan hnda, vid frsta gnakast den nra
gemenskap som rder emellan Lagfarenheten och Lkarekon-
sten, emellan Kemien och Agrikulturen, m. m. men lrde Mn i
vrt Land hava tydeligen bevisat den.
Om Matematikens ndvndighet uti konsten att g och st,
ga vi en liten oskattbar Avhandling, kallad : Strdda Anmrk-
ningar i Krigsvetenskapen.
En av de Vetenskaper, vars stora inytande p de vrige man
ej nog blivit varse, r Aritmetiken. Den r snart sagt grunden
till all mnsklig kunskap och all mnsklig lycksalighet. Det r
Aritmetiken, som grundlagt och som vidmakthller Samhllen.
Despotism och Anarki ro bda ej annat n falska Kalkyler.
Den dygdigaste man r den som bst rknar, och de grvsta
brott hrrra ndvndigt av ngot fel i Subtraktionen.
Det vore ett lika nyttigt som interessant fretag, att noga
utstaka slktskaps-graderne mellan alla Vettenskaper, men i
synnerhet visa det bitrde som de till utseende mest tskilde
gra eller kunna gra varandra.
Bland desse m nmnas nnu blott ett exempel : Poesiens eller
rttare sagt Vitterhetens verkan i Medicinen.
Denna verkan r redan i allas sinnen en erknd sanning. Man
hr dageligen talas om skrifter att somna vid, att vmjas vid, att
frkylas av ; men att bygga p denna erfarenhet en viss Teori, att
utrna vilka egenskaper av ett Vitterhetsstycke med skerhet
medfra en eller annan av dessa verkningar ; drefter samla och
klassicera de frnmsta specika av dylika Arbeten som vi ga
376
prosaiska skrifter
i vrt Land ; infra dem i vr Svenska Farmakop; freskriva

dem till sina avmtta doses i sjukdomar, dr ovannmnde verk-
ningar fordras, o. s. v. allt detta r sdant som nnu icke skett,
och som endast en Medikus av snille och smak kan utfra.
Ssom kylande, torde Vitterheten hava den frdel, att dess
verkan sker smningom, och att den ej skmmer magen, ssom
salpeter och annat dylikt.
Som Emeticum, tror jag det gra bsta nyttan vid Blodspott-
ningar och andre tillfllen, d man blott vill frambringa en lind-
rig ckel, utan att reta till uppkastning.
Frnmligast r det dock i sin egenskap av Soporicum som
detta medel skulle visa sin nytta i Medicinen. Dels leder det
aldrig till de farliga, ofta ddliga fljder, som Opium uti alltfr
stora doses ; emedan intagningen sker smningom och dosis
ndvndigt proportionerar sig till effekten ; dels ger vr Vit-
terhet ett s rikt och bestndigt tillvxande frrd av sdane
slags alster, att all infrskrivning av det dyra Egyptiska Opium
skulle drigenom upphra. Ty man kan utan verdrift vl vga
pst, att tminstone vissa nio tiondedelar av vra vittra pro-
dukter, i synnerhet det som br namn av Predikningar, Histo-
riska och Moraliska Avhandlingar, minnelse-Tal, Ordens-Tal,
Akademiska Tal, Epoper, Tragedier, Elegier, Lantkvden och
andre Poemer i Vers och Prosa, ga en avgjort smngivande
kraft.
Jag lmnar t de sinnrike Auktorerne till Kalkylerne ver
Rikets vinst av Vaxljusens indragning, Pudrets avlggande, Blank-
Smrjans frvisning, Sko- och Kldesborstars frbud, Raktvls och
Rakknivars besparing medelst skggens obehindrade vxt,
m. m. att utrkna vad verkan ven upphrandet av Opii infr-
skrivning skulle ga till frmn fr vr Handelsvg. Vem vet,
om ej drav kunde vara att hoppas s vl Kursens som Agios
betydeliga fall vilket Himmelen ndigt give !!!
377
kellgren
TAL
om satirens vederstygglighet,
Hllit i ett Vitterhets-Sllskap fr ere r tillbaka.
Monstrum horrendum, informe, ingens, cui lumen ademptum.
virg.
Mine Herrar ! Mine Brder !

Vad har jag gjort ? Vilket djrvt fretagande ! Att tala ; och tala
fr knnare ; och tala obuden ! Vilka mnga skl till eder ond.
Ja, mine Brder, jag har ej den lyckliga undykt, att f skylla p
eder befallning och min lydnad : jag kan ej sga med en vitter
Man : att I plagt mine skuldror den brdan att tala. Tvrtom,
mine Brder, r jag Er hgst frbunden, som aldrig upptckt
min blygd, aldrig blottstllt min svaghet, alltid ltit mig hra,
undra och tiga. S var det som den vise Pythagoras lt sina Lr-
jungar i fem rs tid bibehlla en orubbad tystnad. S r det som
en frsiktig Trgrdsmstare i de frsta ren plockar bort
blomstren p de unga trden, att de ej m utmattas av frtidiga
frukter. Under hela den tiden som jag hrt Vltaligheten i det-
ta helgade rummet genom Edra munnar, n tjusa vid Altaret,
n undervisa vid mbetsborden, n pressa trar vid Griftvr-
dar, har jag vunnit Er regirighet, och bibehllit min svaghet.
Men ndteligen kan jag ej lngre motst den frras rst. Jag
frutser mitt fall ; men det kan ej avhlla mig frn ett halsbry-
tande frsk. In magnis tentasse sat est. Ocks fregs jag, eller
rttare freyges av alltfr stora exempel, att ej lska och hedra
min oundvikliga fara. Adam och Fthon, Ikarus och Gustafs
bda Sngare hava fallit fre mig.
Non ego Tantalide major, nec major Achille.
Fr vrigt trstar mig, att det blott skall ske i mina Brders
syn. En Broder kan ej le, d hans Broder stupar.
378
prosaiska skrifter
Kunde dock mnet vara i stllet fr snille, kunde dess vrdig-

het fylla tankans tomhet ; kunde dess nytta gra vltaligheten
ondig ! Jag ger ngot hopp. Edre snillen, mine Herrar, Eder
dygd, mine Brder, skall frmodligen klappa hnder t ett
mne, som utfrt av en Thomas eller Ingman, skulle rena Vit-
terheten och skydda oskulden. Mga de och andre tala av snil-
lets styrka ; jag av mitt hjrtas fullhet ! Knslan skall upplyfta
min svaga hand att med sanningens vapen angripa det villdjur
som s lngliga tider hrjat och blodat de Parnassiska flten ;
ett skadedjur, ett missfoster, som det hgfrdiga Ljet fr
mnga tusende r sedan avlade med Argheten ; ett vidunder
med horn i pannan, horn p knna, klvar p ftterna, ett bit-
tert smlje p breda lppar, korteligen en varelse som i det
nrmaste liknar den gamle Draken, som strider emot vr salig-
het. I rysen, mine Brder ! Ni igenknnen Satiren. Ja, blive
mitt freml att i sanningens dag blottstlla detta Troll i all
dess fulhet, samt upptcka den skada det ofta ostraffat tillfogar
s vl det allmnna som enskilda bsta.
Redan hr jag invndas den s ofta pyrkade distinktion som
br gras emellan den allmnna och den personliga Satiren.
Rtt och vl, sger man, frfljen utan skonsml den nedrige
Paskillanten som antastar personerne ; men prisen och bermmen
den nitiske Skalden som blottstller laster och gr drskapen ljelig.
Vilken sosm ? Vad r d vl lasten annat, n personen som
gr lastbara grningar ? Vad r drskapen annat, n drarne
som galnas ? Ja, svarar man, det r lovligt att smda drar i
gemen, allenast ingen i synnerhet. Men sannerligen, om ngot
tillflle gves, d Satiren vore mindre ofrltlig, s vore det just
d, nr den vore mindre skadelig : det r, d den angrepe ngon
viss person allena. Ty antingen den d gde sin vanliga verkan
den psyftades frvrring, s bleve det onda mindre eller, om
den till ventyrs, som Satirskrivare pst, skulle kunna med-
bringa ngon frbttring ; s bleve den goda verkan s mycket
379
kellgren
skrare, nr den psyftade personen uttryckeligen framkalla-

des, och d dess egenkrlek ej nge tillflle att missknna ml-
ningen och leda tillmpningen p ngon annan. Dremot r
den allmnna Satiren aldrig till gagn men oftast till strre ska-
da n den personliga. Var och en som ser den lastfulle och
dren beskrivas i gemen, sger utan betnkande och med full
trygghet : Min sann r det vl trffat ; just sdan r min granne.
Och s lider oskulden det hugg som den brottslige vnt ifrn
sig genom frckhet.
Det r drfre som man nner att alla fordna Satyrici uti
smakens och hederns lder, s vl som bland de nyare, de av
upphjt tnkestt, aldrig knt eller ock aldrig gillat ngon
annan slags Satir n den personliga. Lucilius angrep ppet
Rdsherrarne i Rom, Scipio och Laelius ; Horatius kallade ver-
ljutt Fabius fr en stor pladdrare, Tigellius fr en fantast, Nasi-
dienus fr en narr, Nomentanus fr en liderlig persedel ; Audius
Luscus fr en inbilsk dre ; och skrattar hgt t den uppblste
Alpinus, som i sitt poem stryper Memnon och porlar som en
groda i Rhenstrmmens gyttja. Persius gr tlje av Nero sjlv,
Catullus av Julius Csar, Seneca av Claudius, Juvenalis av Codrus
och Paris, Virgilius av Anser och Bavius och Maevius ; att frtiga
Boileau, Pope och Voltaire, som aldrig haft betnkande vid att
nmna fr hela vrlden de hundradetals Skurkar och Dumhu-
vun de frkrossat. Det r, intagen av detta tnkestt, som den
elake Pope med sitt frdmda snille endast vgar sig att frsva-
ra den personliga Satiren.
Han skriver sledes i ett av sine brev : Att antasta lasterne i
allmnhet, utan att vidrra personerne, r utan tvivel det
skraste sttet att fkta ; men det r i det samma att fkta med
skuggor. Allmnna frestllningar ro mrka och ovissa, i jm-
frelse med klara och otvivelaktiga exempel. Lrdomar kunna
endast fattas av frnuftet, och huru liten r dess gnista hos de
esta mnniskor ! Exempel ro mlningar ; de rra vra sinnen
380
prosaiska skrifter
och uppmana lidelserne, vre starkaste motiver, att verka fr-

bttring. Att sledes straffa, r det samma som omskapa tnke-
stt ; m. m. S mycket jag avskyr Satiren i gemen, s mste jag
dock gilla de visa grnsor, inom vilka denne Skribent inneslu-
ter densamma ; d han blott tillter den mot vissa personer,
men ej mot hela stnd. Ty vilket r vl vrre, att sga om en
enda Prst att han r girig och okunnig, eller att sga det om
hela det vrdiga Stndet ? om en enda Borgare att han r en
blodsugare, n om hela Borgare-Klassen ?
Jag har aldrig lskat att sga om, vad hela vrlden redan vet.
Drfr vill jag ej heller hr ska ondigt bevisa Satirens skad-
lighet emot Dygd och Religion. Mitt mne r bde nyttigare
och ndigare : det gller att visa, huru sjlva Lasten och Dr-
skapen bra vara fredade fr Satirens anfall.
M.H. Det har ju lnge varit en avgjord sak, att det onda och
odugliga i den Moraliska vrlden (vartill vi ven bre rkna
den Poetiska) vida verstiger det goda och nyttiga. Men, sen
det s r, vem vgar vl pst, att det ej br s vara ? Vem har
tilltit, vem tillter, att lasterne nnas i den bsta av alla Vrl-
dar ? Och vad han nu sammansatt, denna eviga Byggmstaren,
vem vgar att klandra, att mstra, att omskapa det ? I sanning
synes mig, att den vilken upphver sig att vilja utrota Lasterne i
ett Samhlle, upphver sig med det samma mot Samhllets
glans och ra. Det r Vetenskaperne som en Stat har att tacka
fr sin prakt och lyster ; och det r Lasterne, som givit liv t
Vetenskaperne. Vad bleve Teologien, om vi ej vore syndige ?
vad bleve Medicinen, vore vi ej omttlige ? Lagfarenheten,
vore vi ej trtgirige ? hela Filosoen, vore vi ej frskmde ?
Vad sagt r om Lasterne, gller lika om Drskap och Dum-
het. Huru omnskligt r det ej, att stlla till tlje en olycklig
styvson t den partiska Naturen, fr det hon med njugga hn-
der tilldelt honom de gvor som hon slsat p andre ? Varfre
ej med lika skl utskratta en krympling, begabba en blind,
381
kellgren
frsmda en mlls ? Hvad hafver tu vl, thet tu ej undftt

hafver ? Kanske var det av orsak att kunna rttfrdiga detta
grymma och ofrnuftiga frhllande, som Helvetius uppgivit
den besynnerliga satsen, att vi alla voro lika lottade av naturen,
att blotta begret kunde giva geni, att var och en Bager kunde
bliva en Homerus, att var och en Brunkman kunde tala som
Cicero, att var och en Hoffbro kunde mla som Rafael, att var
och en rimsnidare kunde bliva en Voltaire, allenast de gde nog
lust drtill ; och man kan vl ej neka, att den som s frivilligt
och med s bertt mod frsakat den ran att bliva en Racine och
blivit en Pradon, r fga annat vrd n vrt lje och frakt. Men
man kan ej heller neka, att ju Barlaeus gt hg att bliva stor
Poet, d han drnkt sig av harm att ej kunna uppn Spanheim.
Hr r tid att bemta ett inkast, som man gemenligen plgar
gra till sin urskt. Man pstr att Frsynen, som jmnar allt i
Naturen, har givit t dren en fullhet av sig sjlv, som erstter
den tomhet han ger i frstndet. Ingen, sger man, r starkare
n en Narr ; Illi robur et s triplex circa pectus. Pope talar hrom
med en bitterhet som frlorat sig i versttningen :
Tro ej jag handlar grymt ; ty dren r ett djur

Som knner allraminst bland alla kreatur.
Frgves ljets skott i tta salvor knalla,
Vr Codrus ofrskrckt hr luften drav skalla ;
Fast loge och galleri till konvulsioner vcks,
Han kall och orrd str, nr vrldens grundval brcks.
Si fractus illabatur orbis,
Impavidum ferient ruin.
Men vem rjer icke falskheten av detta fregivande ? Och huru

ofta ser man ej atheten utbreda sin rodnad ver den beledda
drens platta ansikte ?
De som i synnerhet plga vara Satirens villebrd, ro lga
Poeter. Poesiens ndaml och Vitterhetens i allmnhet, r att
frena det njsamma med det nyttiga. Ltom oss d, frie frn
382
prosaiska skrifter
vld och frdom, frga frfarenheten, vilka som bst uppfylla

detta ndaml, Virgilier eller Bagrar. Man lser de frre med en
trumpen frundran, men man skrattar t de senare ; och vilken
vgar pst, att det ej r av nje som man skrattar ? Vad nyt-
tan ter angr ; s trotsar jag var och en att visa nr den
hrutit av den hga Poesien. Den lga dremot har den ran
att bitrda Medicinen i ere svra sjukdomars botande. Den
tvlar med Rabarbern, Ipecacuanha och Opium. Jag lste ej
lngesedan i ett Arabiskt Manuskript fljande historia : Kejser
Achmet den frste, blodig i minnelse, blev en tid angripen av en
frskrckelig smnlshet. Den kra smnen, hans fjorton tim-
mars smn, s hlsosam fr dess understare, hade vikit frn
hans gon. Var och en frutsg att, om detta nnu skulle rcka
i ngra dygn, lutade den hga Ottomaniska Porten till ett
skert fall. Fr att terkalla vilan, sysslosatte han sig under fr-
dubblad iver med de trttsamma regeringsrenderne. Men allt
var frgves ; sedan han om dagen ltit strypa en Visir, pla
ngra Bachar, drnka och halshugga ngra dussin Snpingar,
och p allt detta beskt sin Harem och med sin vekliga svaghet
uttrttat de Sknas behag ; efter allt detta frundrar han sig att
om natten icke destomindre ej nna ngon smn. Abdala var
hans frnmste Lkare. Genom sin behndighet att bota 6
Stor-Herrens Brder frn regeringslystnaden och livet, hade
han med skl tillvunnit sig titel av Stor-Herrlig Liv-Medikus.
Denne ck befallning att vid livsstraff skaffa Kejsaren smn
den nstfljande natten. Han hade redan ofta och frgves fr-
skt alla soporika lkemedel. Kejsaren nyttjade dem och fann
ingen verkan drav. I otlighet fattar denne ett skrivit papper,
vari pulvren varit invecklade. Det innehll brjan till en Ara-
bisk Hjltedikt om en hop Bnders slagsml med en Slaktare
och dess Slaktaredrngar p Barbariska Kusten. Kejsaren
begynte lsa hri ty denne Kejsare kunde lsa ! och frr n
han nnu hunnit till 10 :de versen, gspade han tre gnger. Han
383
kellgren
fortfor, och vid 20 :de raden verstego gspningarne antalet av

verserne. ndteligen innan han medhunnit tv sidor, gav hela
Slottet genljud av den Stor-Herrliga nsans vlgrande snark-
ningar. Abdala hade fr vl iakttagit frhllandet emellan ls-
ningen och gspningarne, fr att ej tillskriva verserne Kejsa-
rens smn. Men nnu visste han ej varifrn detta papperet
kommit. Den Gudeligaste tankan hade vl varit att det rent av
blivit skickat av Mahomet frn Himlen. Men Abdala, som var
en stor Fritnkare, hll fr mjeligt att detta svande Vitter-
hetsstycke kunde helt naturligt vara en produkt av Kejsarens p
rekommendation nyss antagne Hov-Poet. Denne uppkallades
p Hovet, vidkndes sitt arbete, och omfamnades av Abdala.
ndteligen led det till aftonen andra dagen, och Kejsaren sov
nnu lika starkt. Frgves bd Abdala till att ter f honom
vaken. Han fruktade att hans smn skulle frvandla sig till en
fullkomlig letargi. Men Poeten trstade honom ; det har ingen
fara, sade han. Om han ock vore dd, s skall jag uppvcka
honom. Drp drog han upp ett papper, varp han satt ngre
av sine verser i Musik, nalkades Kejsarens sng och avsng
dem med en barbarisk rst. Kejsaren strckte och vnde sig,
men kunde ej vakna, emedan det svande i Orden och vckan-
de i Musiken var nnu i en fullkomlig jmvikt. Han sng d
Melodien utan ord, och straxt vaknade Kejsaren ; och Poeten
verhopades med stora sknker.
Detta torde gra tillfyllest att vertyga er, M. H.,om den lga
Poesiens nytta i Medicinen.
Poesiens provsten r Smaken. Men vem kan sga, vilken smak
r den bsta ? Den ombyter sig efter srskilda tider och orter ;
ja ifrn mnniska till mnniska. Detta har i alla tider gjort
deras mda ffng, som skt att fsta den vid vissa reglor. De
mnga och voluminsa avhandlingar i detta mne, och de tvis-
ter som dageligen drivas om rttighet och skyldighet att vid
den eller den pjsen grta eller skratta, ro overvinneliga bevis
384
prosaiska skrifter
mot verkligheten av ngon stadig och enahanda knsla av det

Skna. Det som r behagligt hos Fransosen, r matt fr Eng-
lndaren. Det som r hgt fr Miltons Landsmn, r underligt
och verdrivit fr Voltaires lsare. Det som i Rom r en lcker
glttighet, r i Paris en grovhet som vcker Fruntimrens rod-
nad. Vad br man sluta av allt detta ? Jo, att det enda sanna som
r sagt i detta ml, r det gamla ordsprket : Var och en har sin
smak.
Men om ngon bestndigare Smak skulle medgivas, som
borde hllas fr den bsta ; s blev det utan tvivel den, som 1:o
r den Allmnnaste p den tid och ort man lever : och vilken r
det vl annat n den Lga ? 2 : o den Naturligaste : och helt
skert r det den Lga. Ty vilken lder r nrmare naturen n
barndomen ; och det var d som vi grto vid Carsus och Mode-
rus, d vi nu fr sjlva Habor och Signild ej ga andra trar n
dem vi ej kunna neka vr medmkan fr Poeten. ndteligen r
den lga Poesien ven 3 :o den Kristeligaste.* Passionerne ro de
eldsvingar p vilka en Poet plgar lyfta sig ver det lga och
medelmttiga ; men vem vet icke, att Kristendomen lgger ett
fullkomligt frkvvande av vra passioner. Den befaller att all-
deles slita vra tankar frn det sinnliga och jordiska. Men
antingen vi med Batteux sga Poesiens grundval vara naturens
efterapande, eller med Baumgarten, ett fullkomligen sinnligt tal ;
s nna vi straxt att denna grundval strtas av Religionen. ls-
kom d det lga, ssom det nyttigaste, det njsammaste, det
naturligaste, det allmnnaste och det Kristeligaste ; och tillstd-
jom aldrig den vldsverkande Satiren att krnka dess laga rtt
och urminnes hvd !
Ltom oss nu sluteligen, Mine Brder, betrakta vad skada
och olyckor en Satirskrivare plr draga sig sjlv, genom sin
blinda nitlskan !
* Lsare av frstnd kunna ej misstaga sig om rtta meningen av en i detta Tal

verallt rdande ironi.
385
kellgren
Se vi oss tillbaka i Lrdomens Historia, s nna vi verallt

bevis hrutav. Man knner ej mer n en Aretinus, som njutit
pensioner av alla Hov i Europa, fr det han skulle igenvnda
att skriva Satirer emot dem ; och som frakteligen svarade Karl
V:tes Sndningebud, d det frrade honom en Gullkedja i
mutor fr Kejsarens olyckeliga krigstg till Afrika : Det r nog
litet fr en s stor galenskap. Vi nna ej ofta en Julius Caesar och
en Mazarin, vilka, angripne, den frre av Catulli, den senare av
Quillets Satirer, bdo bda Poeterne till sitt bord, trakterade
dem vl, verhopade dem med heder, och tillbdo dem sin
vnskap. Men vi nne verallt Erasmer som lantfrvisas, Pala-
viciner som halshuggas, Boccaliner som ihjlpiskas, Rabenrer
som leva i fattigdom.
Avsvrjen d fr evigt, I gallsiktige Skalder, denna blodiga
Vitterhet, s skadelig fr eder sjlve ! fljen ej lngre den
Machiavellistiska satsen, att hellre fruktas n lskas. I ren inge
Konungar. Frvandlen ej lngre eder penna till en stilette.
Lmnen den frnma lasten sin mask och dumheten sina lnga
ron. Viljen I bliva oddelige, s dden nyo ngon Hjlte i
en Epop. Viljen I hinna till Lyckans Tempel, s klttren upp i
Simmingars oskyldiga klvspr. Ja, Skalder, jag sger eder, och
ter sger jag eder, frkvven edra snillen, frtorken edra hjr-
tan, och sjungen med en av Edre Medbrder, som lyckligen
blivit bragt till ruelse och botfrdighet :
Jag skall d ndtlig f en stil som, Gud ske lov,

Skall vinna allmnt pris bland sldder och p Hov.
Att lasten lastad blir, jag aldrig mer skall tla ;
Jag skall en Etiop s vit som dagen mla
Rid p en vingls mrr i lunk, min Skaldem ;
Att rkverk verallt fr hga nsor str !
Flj rnen ej i ykt men smak att teln ska.
Sg barn, att deras Mor (som var en gammal skka,)
Att deras hulda Far, (som sp och slogs och svor,)
386
prosaiska skrifter
St nu bland Helgons tal i Seramers Kor

S r Satiren dd Tag, drskap, fria tmmar.
Jag bjuder dig, mitt brst, att du fr packet mmar ;
Ja, m i Herrans namn var narr, var lastens slav
I livet hedrad bli, och prisad vid sin grav !!!
OM FRSTLLNING OCH
DESS SLKT.
En oinskrnkt Uppriktighet kan ej lnge ga rum emellan andra
n Serafer.
Bland lastbara Varelser r dremot Frstllning enda villkoret
fr Smja ; det vill sga, fr Samhlle.
Men r Frstllning ndig fr Samhllets bestnd, s r hon det
nnu mera fr Sammanlevnadens behag. Det frra fordrar, att
man icke mrker varsandras hat och frakt ; det senare, att man
inbillar sig ga varsandras vlvilja och aktning.
De som stadkomma denna lyckliga verkan, ro tvenne sk-
na lgnerskor, Frstllningens dttrar : Hvligheten som und-
viker att sra ; och Belevenheten som sker att behaga.
Fr att kunna behaga, fordras msom Flor och Mask : man
mste ej allenast icke visa den man r, men ock visa en annan.
Anstndigheten begr, att man dljer sina fel ; Belevenheten, att
man blott hljer dem ; att man ej stller dem nakna till allmnt
skdande. I sanning ro felen s oumgnglige fr att behaga,
att den som ej gde ngra, eller den som fullkomligen kunde
lyckas att frborga dem, vore skert den mest obelevade ibland
mnniskor.
Dremot fordrar Belevenheten s mycket mer att man dljer
sina frtjnster ; och hri liknar hon mycket Blygsamheten. Bda
ska de drigenom att antingen spara den Lastbare en frebr-
else, eller den Medelmttige en frnedring. Skillnaden r, att
387
kellgren
vad hos den ena r en knsla av Vlvilja, r hos den andra en

sak av Utrkning.
I Despotiske Regeringar r Frstllningen den frsta av
understliga plikter, och ett villkor fr liv och dd. Brist p
Frstllning r dr ett brott mot Majesttet.
Min Son ! var uppriktig : tala aldrig annat n Sanning !
O, I draktige Lrare, som s lst er Katekes, att I ej knnen
det minsta av Vrlden, av Samhllet, av Seder och Lagar ! Var-
fre sgen I ej s grna : Min Son ! var en Best ; var en Glop ;
var hrd, brottslig ! frolmpa dina Vnner ; brist i aktning mot
dina Frmn ; gr dig ljlig och frhatlig ; frspill din lycka ;
och sluta vid stupstocken.
Det, som frleder mycket gott folk att ivra mot Frstllning,
r att de frblanda den med Falskhet.
Den Falske frstller sig ; men den som frstller sig r ej all-
tid falsk. Det r ndamlet, som skiljer dem : Falskhetens r att
skada.
Man sger : Konsten att frstlla sig : man sger ej, Konsten att
vara falsk ; lika litet som konsten att vara nedrig, arg, hgmo-
dig. Frstllning r sledes varken dygd, eller last : den r en
verkning av Frstndet ; ej en egenskap av Hjrtat.
Man sger vidare, vara falsk ; men nyttja frstllning. Att vara
frstlld, har en helt annan bemrkelse : det vill sga att vara ful,
vanskapelig, vanstlld. Allt visar, att Falskheten r ngot som
fortfar, som r invuxit i karaktren ; d dremot Frstllningen
r en drkt, som ptages och avlgges efter behov men som,
buren bestndigt, vanstller.
Med hgsta grad av Frstllning har man nnu ej hunnit
lngre, n att dlja sitt egit, eller visa ett lnat ansikte : och hr-
med vore nog, om man ensam frstode konsten. Men som hela
Vrlden funnit p att maskera sig, blir det ven ndvndigt att
knna andra under mask.
Detta sker p tv stt : drmed att man antingen ser tvrt ige-
388
prosaiska skrifter
nom masken ; eller smyger sig att se under den. Det frra r
Skarpsynthet ; det senare Finhet.
I Moral, som i Fysik r nt alltid bundit med begreppet om
svagt och smtt. Man sger en n Spelare ; icke en n Minister
en n Hovman ; icke en n Filosof.
Konst r Finhetens oskicklighet. En konstig Man sker tydeli-
gen att frvilla ; han vet ej dlja sina machiner ; han stter var
och en p sin vakt.
Qui dit n, dit fripon : r ej alldeles sant nog. Finhet, likasom
Skarpsynthet, r en sinnesfrmga ; fljaktligen varken god eller
ond till sin natur ; men med falskhet bliver den List.
Vad som tskiljer List ifrn Falskhet, r Frstndet. Den
dummaste mnniska kan vara falsk, men ej listig.
Emellan Finhet och List tyckes Slugheten ta sin plats, vars
blick, mera djup n den frras, icke ndvndigt r arg som den
senares. Det synes ven, som Slugheten vore mer ett frsvars- n
ett anfallsvapen. Den Listige utlgger snaror : den Sluge lter ej
narra sig druti.
Nr Listen sker att mktigt skada, fr den namn av Frstlig-
het.
Nr den nyttjas att regera med, kallas den vanligen Politik :
detta r dock ett elakt talstt. Bedragare och Statsman ro
vsentligen ej detsamma, ehuru ofta de frenas. Man sger all-
tid bttre, en djup Politikus och en listig Bov.
OM REGERINGSKONSTENS BEHOV AV
FILOSOFERNES SKRIFTER.
Det nnes vissa mnen, vars ondeliga sidor, olikt samman-

stllda, och i anseende till tid, synkraft och synpunkter olika
betraktade, alltid ro nya fr Auktorn och Lsarn. Sdane ro
389
kellgren
alla dessa stora byggnader, som fatta i sin vidd hela Nationers
interessen. Det fordras att se dem med mnga gon och en
lngvarig uppmrksamhet, innan man hinner knna alla deras
delar, dessas strid eller ordning med naturen och varandra, och
d frst kunna flla ett skert omdme om det helas vrde.
Man br frdenskull mindre undra, om i alla tider mnniskor-
na varit vacklande och tvistige i rtta begreppet om de allmn-
naste freml : Religion, Politik, Lagar, Hushllning, Handel
m.m. Vad ondelig mngd av Systemer hava icke tid efter
annan blivit uppstllde, pbyggde, kullslagne och ter upprt-
tade ! Huru ofta har ej den svagas syn blivit bedragen att vrde-
ra gurernes glnsande yta framfr delarnes harmoni ! De,
som sitta vid styret, ga ej alltid de bsta gon ; och om de n
gde dem, sttas de dock ofta av gromlens ptrngande
mngd i den olyckliga ndvndighet, att antaga frr n de pr-
va. Ankaret r lyftat och vinden ligger p. En kosa mste tagas,
eller hotas Skeppet att snderbrytas mellan vgorne. Man hop-
pas att det skall fra det fram till den lyckliga ort, vars lge
man ej knner. Efter en lngvarig segling, brjar Styrmannen
frukta, att ej vgen r den rtta : men antingen skamlig ver sitt
misstag, eller tvungen av ngra f enskildas egennytta, som
nna resan bde lnande och bekvmlig, och som vid pkom-
mande nd hoppas att rdda sig med det frnmsta bytet,
tvingas han att fullflja. ndteligen nalkas man ett ohyggeligt
land, helt annat n det man skt, omgivit p alla sidor av rev-
lar och klippor. Lycklig, om man nnu kan frlsa sig frn ett
skeppsbrott, vnda tillbaka p den vg, som man blindvis fljt ;
och med frlorad tid, tmda livsmedel, utkastat gods, snder-
rivna segel och krossad kl terkomma till det stlle, varifrn
man utgtt. Sdant r ofta upphovet, sdan fortgngen och
verkan av allmnna frfattningar. Den strsta Minister hindras
av rendernas eviga rrlighet, att alltid grunda sina frslag p
skra kalkyler. Ofta r ej annat n en uttmd mngd av miss-
390
prosaiska skrifter
lyckade frsk, som tvingar honom att sluteligen antaga det

rtta. Men d saknas kanhnda bde styrka och medel att full-
flja detsamma. Erfarenheten r en sker, men dyr Lromsta-
re fr Riken. Man br icke uppdraga henne den vdeliga rt-
tigheten att visa skadan av vad man antagit p gissning, men
blott att besegla nyttan av vad man frutsett med visshet. Om
detta frutseende av frfattningars verkan, detta frekomman-
de av erfarenhetens dom, r mjeligt hos mnniskor, r det
sannolikt hos dem, som jmte gon att se med, ftt det lugn
och den stillhet, som fordras att se vl, se med skerhet och till
djupet ; jag menar den klass av Medborgare, som ej uppsatte till
de allmnna rendernes frvaltare, kunna giva t tankan, t
prvningen och kalkylen den tid, som de frre merendels helt
och hllit mste uppoffra t verkstllandet ; jag menar de Lrda
i ett Land. Vi m lycknska vrt tidevarv, d Filosoen vergi-
vit det onyttiga grl, det mdosamma ordabrk, de djupsinnige
drmmar, de obegripliga tvister om onaturliga ting, som i s
mnga sekler upptagit Snillets hela styrka och bortvnt dess
uppmrksamhet frn verklighet till dikter. Den Skolastiska
Teologien har blivit strtad frn sin Tron, och dragit med sig i
sitt fall Metafysiken dess medregent och frsta stdet fr dess
vlde. Alla de vrige betraktande Vetenskaper, som msom
upphvit sig till Litteraturens tyranner, hava var efter annan
blivit nedyttade till de rum, som dem tillhra efter nyttans
rang. Fysiken, s draktig, d hon p lysande gissningar bygger
en vrld som ej nnes, eller i frfarenhetens spr sker upp-
tckter, som alldeles ro utom vr verkningskrets ; Matemati-
ken, s tom i all sin djuphet, d hon bevisar sig fram till san-
ningar, som aldrig kunna yttas utur linjernes och numrornes
grnsor ; Botaniken, s barnslig med allt sitt behag, d den
endast bemdar sig att upprkna namnen av alla rter p jor-
den : alla dessa Vetenskaper hava i senare tider blivit terfrde
frn sina ffnga utsvvningar, och tvungne att taga sitt vrde
391
kellgren
av det gagn, som de gra vrt slkte. Dremot hava nu de prak-

tiske kunskaperne vunnit en vlfrtjnt fretrdesrtt till snil-
lets val. Auktorerne, mera mne om Allmnhetens tacksamhet,
n om Skolans lov, hava burit med behjrtenhet granskningens
fackla till de Styrandes makt och de lydandes rtt. Dess ljus har
blottat Politikens hemlighet, frskingrat mrkret i Lagarnes
labyrint, vidgat Handelens utsikt, lttat Idoghetens mda, livat
Konsternes tvlan, och givit en ny fruktbarhet t Jordbruka-
rens flt. Jag vet vad mda man lnge anvnt, att stnga Filoso-
fen frn dessa viktiga mnen ; att han ofta pliktat med sin frihet
och sitt lugn fr sitt dla bemdande ; att man ansett fr Stats-
brott, d en enskild man vgat tala fr allmnt bsta ; och att
man ndteligen skt visa ett ltsat frakt fr alla patriotiska
frslag, som ej tagit sitt upphov i Statsmannens hjrna. Huru ?
har man sagt : dessa Kabinetts-Filosofer, som frn sin vr sk-
da vrldens lopp, vga de vl dma om ett Rikes frvaltning ?
Och jag frgar : varfr icke ? Ligga d ej Frfattningarne fr
hela Allmnhetens gon ? ro ej deras verkningar, deras nytta
eller skada, synlige och knnbare fr varje medlem av Samhl-
let ? Men detta frfarande m ej vcka vr frundran. Det r
icke mindre naturligt, n obilligt. De Styrandes hgmod kan ej
annat n sras av den som granskar deras fel ; deras egennytta
ej annat n lida, d man upptcker deras rnkor. Rikshushll-
ningen, sger en stor Fransk Filosof och Skald, var i fordna
dagar en frborgad konst, ett slags Alkemi, som lg i hnderne p
ngra f personer, vilka i sjlva verket gjorde guld, men aktade sig
noga att rja sin hemlighet. Filosoferne hava rjt den. En Melon
och Dutt i Frankrike, en Child och Nickolls i England, hava
varit de frste, som genom verkan av deras exempel och skrif-
ter, visat Auktorerne sin rtt och frmga till dessa mnens
avhandlande. Ffngt uppreste sig mbetsmnnens myndighet
att bestrida vrdet av dessa Frfattares arbeten. Nr Folket bli-
vit upplyst, talar alltid dess rst mera mktigt n de Storas
392
prosaiska skrifter
frdom, och Childs Bok har snart i hundrade r varit ett rtte-
snre fr Engelska Regeringen. Skuldsedlars transporterande,
penningerntans nedsttande och frihet i nringar, ro grund-
satser dem han yrkat, och frn vilkas antagande hrutit den
Rrelse, den Idoghet och Handelsstyrka, som upplyftat Eng-
land till hjden av vlmga.
OM SPRKFRDLING.
Vad r mnniskohandens styrka, utan verktyg att den rtt

utva ? Tankans sknhet, utan medel att den vl bilda ? Snillet,
utan hjlp av ett odlat sprk ? Huru mngen Iliad har ej upp-
runnit och dtt i den vildas hjrna ! eller fattad i ett grovt och
barbariskt tungoml, blivit glmd och fraktad i en upplystare
tid !
Lngst i demarken reser sig ett Tempel, ldrigt som jorden,
hgt som molnet. Man ser ej utan hpnad denna ofanteliga
byggnad, dessa spillrade klippor som uppstigit p varannan.
Kanske nner man ven orsak till frundran i dess ordning och
indelning. Men vad grovhet i dess former, vad ojmnhet i dess
fogningar ! Ack ! ropar man blott med saknad, denna knar-
nas Palladio, vi gde han icke marmorn ? Sdan r ofullkom-
ligheten av det yppersta snilleprov, frfattat i ett hrt och
objeligt sprk.
Dr ser ni en tavla, som famnar kretsen av den vidstrcktaste
utsikt. Stor i sin uppnning, i teckningen sann, ger den allt
vad Mlaren kan hmta ur egit snille. Men var r livet, ljuset,
rrelsen, behaget ? De nnas icke dr. Tusende frgor hade
fordrats att dem uttrycka. Naturen, kanhnda, hade ej alstrat
dem i Konstnrens land ; eller hade han kanhnda nnu ej fr-
sttt, att uppska dem i dess skte. De som nnas i hans tavla
393
kellgren
ro f och utan glans ; och skdaren vnder sig, och frgar : var
r Rafael ? S mste ven hnda med de frtrfigaste skrifter
p ett fattigt sprk. Var r Voltaire ? ropar Lsaren ; och stller
Ossian p sin hylla.
Hr visar sig ett flt, hljt av de vackraste telningar och
blommor. Icke saknas hr den livliga rosen, som lngtar att
pryda herdinnans barm, icke lskarens myrten, icke hjltens
lager. Men tisteln och videt kvva nnu deras vxt, och skygga
deras glans. Den nykne vandringsmannen stannar ett gon-
blick att betrakta Naturen i sin vilda prakt ; men vnder snart
om till de odlade parker, dr hon lyser i sin fullkomlighet. S
skiljer sig ett prytt och renat sprk frn ett plumpt och ohfsat.
Vlljud, rikedom och renhet ro sledes de huvudsakeligaste
frdelar i ett Sprk. Att med framgng fretaga ett s viktigt
vrv, som det r, att giva ett sprk dessa frdelar, fordras en fr-
ening av tvenne slags Snillen : det vackra och det forskande,
Skaldens och den Lrdes. De mste arbeta med varandras rd
till varandras nytta, om ej sprket skall frlora i renhet vad det
vinner i styrka, eller uppoffra behaget t den kalla ordningen ;
om det p en gng skall bliva ett sprk fr hjrtat och frnuftet,
fr sinnena och sjlen. Skalden (i detta ordet begripes ven
Vltalaren,) Skalden har till freml, mer att rra n upplysa,
mer att mla n beskriva : Filosofen tvrtom. Den frre ser alla
ting blott i frhllande till mnniskan, dess sinnlighet, dess
lidelser ; den senare forskar deras invrtes vrde, deras frhl-
lande mellan sig, och till det hela. Skalden, sledes verkande i
en trngre krets, inom bildningen och knslan, mrker i spr-
ket inga andra brister, n som hindra deras uttryck. Men gives
ngot sprk, dr mnga sdane nnas ? ndteligen tvungen att
ska ett nytt uttryck ; vad gr han ? Han vljer det livligaste fr
sinnet och det behagligaste fr rat ; men bliver det ock alltid
det sannaste fr frstndet ? Tnd, som han r, av alstrings-
begret, jagad av nya ptrngande knslor att med hastiga steg
394
prosaiska skrifter
genomstrta sitt mne, drav ofrmgen att, om jag s fr

sga, frallmnliga begreppen, tvungen att frakta den om-
stndliga sanningens trga, analytiska gng, skapar han uttryck
som, kanhnda lycklige fr denna livligare knslokraft, denna
sjlvsvldigare ordfogning, denna tillflliga nummer, dock i
andra fall, granskade av tnkarens ga, med skl skulle sakna
bde tydlighet, precision, renhet och framfr allt noghet.
Lmnom nu Sprket i den Lrdes hand. Jag borde till ven-
tyrs frut hava anmrkt, eller hr icke anmrka, att jag med
lrdom frstr den metafysiska knnedomen av gamla sprken ;
en knnedom som krver Filosofens huvud. En i denna me-
ning Lrd, har ej blott i sitt minne varje ord och talestt av
Atens och Roms tungoml ; hans forskande ga har trngt sig
nda in till sjlen av dessa sprk, sett deras utmrkta nation-
liga lynne, deras medfdda skiljedrag, allt i jmfrelse med sitt
egit sprk, och i avsikt att begagna det av deras frdelar. Men
i verkstlligheten hrav, vad fara att ter denne lika ltt gr
ver till en annan ytterlighet, tvrt stridande mot Skaldens. D
han vet, att den frsta, ovillkorliga avsikten med allt mnskligt
tungoml r den, att begripas ; d han naturligen r bjd ge-
nom arten av sitt snille att lmna fretrdet t noggrannhet
framfr sknhet, t teckningen framfr frgorne ; d han sak-
nar i sitt modersml de vxlande bjningar och ndelser, som i
de gamla sprken gvo t varje tankbild ett, utan omvg eller
tvetydighet, omgrnsat skick av tid, person, antal : en brist, illa
ersatt i vra Nordiska tungoml genom bruket av artiklar, som
s mycket tnja och frslappa uttrycket, och som binda det till
en slpande, enformig gng ; d han hrigenom misstrstar, att
kunna giva sitt egit de frenta frdelarne av de gamla sprken :
frihet utan oreda och tydlighet utan kld ; att kunna gra det
lika skickligt fr talet och sngen, lika, ett sprk fr mnniskor
och Gudar ; huru fruktansvrt r det ej, att Filosofen i detta fall
endast rdfrgar sin egen frdel, bildar ett sprk blott fr san-
395
kellgren
ningen och beviset, frstr p en gng den frihet det ger och
framdeles kunde vinna, bestmmer varje ord till en ofrnder-
lig betydelse, plgger uttrycket en slavisk gng parallellt med
tankan, och stadgar sledes fr en lag vad frut blott var en
olycka.
Hrav sknjes, att om Skalden tarvar den Lrdes hand att
aga sin djrvhet, r ock denne i behov om Skaldens rd fr att
elda sin vishet. Lyckligast r, d ingendera behver ett frm-
mande bitrde, d Skalden r losof, och den Lrde ger smak.
OM ANDELIGE POEMER,
och huru de bra dmas.
Fr att dma med rttvisa om dylike arbeten (vare det sagt
utan ansttlighet) br man se dem med Trones mer n Sma-
kens ga. Aristoteles och Longinus, Cicero och Quintilianus skulle
visserligen ej rras eller medelmttigt rras av vissa sknheter i
sjlva Klopstocks Messias. Det r Tron allena, som rtt kan fatta
den stora Frsoningens hemlighet, av en Gud som lider, en
Gud som dr ; Religionen allena, som med heligt ljuv fasa kan
fsta en vilande blick p tavlan av det ohyggligaste mord ; med
forskning flja, med tjusning rkna varje bldande sr, varje
sklvande muskel, varje sndersliten ber av det oskyldiga kla-
gande, ddskmpande Offret ; det r ndteligen Religionen,
som skapar en ny ordning av poetisk sknhet, som tillter, vad
sger jag ? som fordrar, frdlar, gudomligar de uttryck och
former i stilen, som en vrldslig Granskare i ett vrldsligt skal-
deslag med skl skulle anse som fel mot smaken.
Tillggom en anmrkning, som br gra denna skillnad ven
begriplig fr den otrogne.
Varje passion, och krleken i synnerhet, har sitt egit sprk,
396
prosaiska skrifter
som blott kan dmas av passionen. Dess Logika och Retorika

ro ej Plennings och Vossii. Dess gng r ykt, dess rst r rop,
dess rrelser hnryckningar. Den lskar framfr allt att uttm-
ma sitt mne, att vnda det om p tusende sidor, att terkom-
ma p sina spr, att ofta upprepa samma tankar och uttryck. Jag
pkallar alla Lsare av Rousseaus Hlose. Vad solecismer, vad
utsvvningar, vad tomma utrop, vad ledsamma omsgelser, vad
brist av god ton skola ej hr Puristen, Filosofen, och Hovet
nna ? Vilken knslols ropar ej : denne Auktor rasar. Men I,
hnryckte lskare ! I som lsen dessa Brev med St. Preuxs och
Julies hjrta ; vad bliver er dom ? beundran och trar. Nu, vad
r Religionen, den sanna, levande Religionen ; om ej en Pas-
sion, den renaste men ock hftigaste av alla mnskliga passio-
ner, den mmaste av all krlek ?
Varje Kristen Filosof, varje upplyst tnkare, som lrt att gra
sig rkning fr sina knslor, att vl studera det mnskliga hjr-
tats anatomi, lrer nna utan mda och medgiva utan frargel-
se, att i sjlva Messias de termer, talestt och vndningar, fram-
fr allt de ofta upprepade uttryck, som icke vl torde gillas av
en vrldslig smak, ro just desamme, som kan hnda allramest
gra intryck p den trogna uppeldade sjlen, och att ven sjlva
ljudet av frmmande och obestmda ord, ssom Golgata, Getse-
mane, Sion, Kidron, Betlehem, Vintramparn, Purpurmatken, m. m.
hava fr en Kristen en viss harmoni, som trnger till hjrtat ;
ett heligt rrande behag, i synnerhet fr den som intet tydligt
begrepp drmed frbinder. I sanning r Religions-knslan, lik-
som all annan frtjusning, s oskiljaktigt frbunden med det
mekaniska ljudet av vissa genom vanan helgade ord, att i fall
dessa ord, gissla, stinga, m. m. frbyttes uti andra till begrepp
helt och hllet lika gllande synonymer, s skulle de trhnda i
stllet fr nje, vrdnad och andakt, vcka misshag och frar-
gelse.
Det r klart, att den Granskare som ej knner eller iakttager
397
kellgren
dessa srskilda grunder fr den Andeliga Poesiens och Vlta-

lighetens Estetik, mste ndvndigt fela i sina omdmen dr-
ver, och ofta anse de yppersta sknheter som fel.
OM VRT FORDNA PREDIKOSTT.
Huru lyckligt, om Religionen alltid blivit tolkad p vrdigt

stt ; ty vi tvivle ej drp : Ndens verkning, icke mindre n all
sannings, r att vertyga och rra. vertygelsen bliver strre
och lttare i samma mn, som sanningens skl frestllas med
styrka, ljus, ordning och behag. Intrycket likas, i mn av den
vikt hon synes ga p vr lycksalighet. Antingen behver
Gudalran ingen tolk, eller mste dess verkan mycket bero av
deras skicklighet, som densamma frestlla.
Det r sant, att deras frhllande ej r lika p alla tider och
stllen ; att Lraren mste lmpa sitt frestllnings-stt efter
hrarens upplysning ; att fordomdags i en barbarisk lder, och
nnu i dag bland en okunnig menighet, den hgre Vltalighe-
tens prydnad och behag dels voro onyttige, dels ock kan hnda
skadelige. Men vi tale endast hr om den tid vari vi leva, om
den sanna vltalighet som vet att stlla sig p sitt rum, och som
annorledes ej vore det.
En Frfattare har anmrkt, att mnniskorne aldrig kunna
hinna till det sanna, i vad slag som helst, utan att frut hava
genomvandrat allt det falska och orimliga i samma vg. Vad
glad frhoppning bre vi d ej ga, att snart hava uppntt det
fullkomliga i vrt Predikostt ?
Eller nnes vl mer ngra avvikningar att gra, ngra fel att
lra knna ? Man m icke tala om det falska val av mnen, som
lnge gjort, att man uppehllit sig mer vid det vernaturliga
som br vrdas, n det naturliga som kan fattas, mer vid mirak-
398
prosaiska skrifter
lerne som frvna, n lrdomar som frbttra, mer vid inbild-

ningens n hjrtats freml. Men i vad orimlige former har
man ej kltt dessa mnen ? n, fr att ej avvika frn Guds rena
ord, ej utspda dess innehll med mnnisko-tillsatser ; har man
njt sig med, att uppstlla en lng samling av Skriftens sprk,
i en annan ordning n de dr varandra flja, och sledes ofta
utan all ordning n, fr att skryta med en vidstrckt lrdom,
blandat utan anstndighet det gudomliga med det vrldsliga,
det Kristna med det Hedniska, ljus med mrker ; pkallat Plato
att frklara Treenigheten, anfrt Ovidius i lran om Skapelsen,
sammanbragt Profeter, Filosofer, Apostlar och Klassiske Auk-
torer n ter, fr att rja en inbillad rikedom i egit snille,
utvalt ett enda sprk ur Skriften, ett enfaldigt uttryck av ngra
f rader, uttnjt detsamma till ere arks avhandling, drnkt
dess styrka i en od av ord, visat vikten av varje bokstav, delt
och ter delt vad ej gt ngre delar, och sorgflligt frklarat vad
redan frut gt all mjelig tydlighet.
Vad ter stilen egenteligen angr, tyckes den i andelig som
i vrldslig Vltalighet, redan hava varit allt vad den icke br
vara. Huru lnge har man ej skt det konstlade och besynner-
liga, innan man stannat vid det enkla, naturens ! Man har ej
kunnat frestlla sig, att det fullkomliga i alla slag vore det nr-
maste att tillg, vore det som instmde med varje mnniskas
begrepp, som ingick i vars mans knsla. Hrav denna spnda
Orientaliska stil, som s illa passar till vra Nordiska tungoml,
dessa slsade bilder som frvilla frstndet, stora fraser som ej
sga ngot, tvungna liknelser som ej lra ngot, blomster som
kvva tankan, utrop som kyla sjlen, Lagen framstlld i epi-
grammer och Evangelium i gtor.
Lgger man hrtill allt det tvungna i utfrandet av vad s
orimligt blivit sammansatt, det vldsamma i rsten, det ljeliga
i tbrden ; s torde man hruti, om ej nna en urskt, dock
igenknna en orsak, till den vackra vrldens frsummade kyr-
399
kellgren
kogng. Kanhnda har man oftare gt skl att beklaga, n fr-

ivra sig drver. Det r sannerligen svrt fr en upplyst man, i
fall icke omjeligt, att hmta uppbyggelse fr sin sjl p ett
rum dr smaken, rat och gat tillika sras.
OM SKILLNADEN EMELLAN DEN

POLITISKA OCH RELIGIONS - MORALEN.
Utan att ing i den stora frgan : Om ett Samhlle kan best utan
Religion ; det vill sga : med blotta banden av Lagar och Moral ?
en frga, den man ej frr torde fulleligen kunna avgra, n
man funnit, vad nnu lrer terst att nna, ett Land frutan
all Religion, dr Lagarne och Moralen uppntt en stor grad av
fullkomlighet, och dr den sistnmnde hos en eller ere Gene-
rationer, p stt som nu sker med Religionen, blivit inplantad
som frdom frn barnaren utan att, sger jag, ing i denna
svra och grannlaga frga, lrer man med all visshet kunna p-
st, att i alla Religioner, ven ock i vr enda sanna Lutherskt
Evangeliska, en god, allmnt fattad, som frdom inplantad,
Medborgelig Moral, r av yppersta vikt och nytta, dels fr att
rtta vad i de falska Religions-Moraler nnes stridigt mot Sam-
hllens vl ; dels ock fr att stdja vad i Moralen av en sann bju-
des nyttigt fr detta ndaml, eller att fylla vad dri brister. Ett
mtligt ra skall ej sras av denna sats, s snart man vl fattar
vad med en Politisk eller Medborgelig Moral sant och rtt fr-
sts : att den nmligen bestr i Lran om de frn frnuftets ljus
hrledde plikter, dem var och en Medborgare ligger att uppfylla, till
befordran av Samhllets vl frknippat med dess egit timliga bsta :
d dremot Religions-Moralen innefattar de av Gud uppenbara-
de bud, dem mnniskor av en viss Religion bra iakttaga fr att vin-
na en evig salighet. I falska Religioner (och detta r just ett bevis
400
prosaiska skrifter
av deras falskhet) ro bda dessa Moraler s olike varandra, att

oftast de plikter den senare freskriver ro tvrtom frstrande
fr bde enskild och allmn nrvarande sllhet, ssom allehan-
da kroppens marteringar, tiggeri, Klosterlevnad, blind lydnad,
blind tro m. m. Vad ter den Kristna Religions-Moralen angr,
s, ehuru verensstmmande den ock r med den Borgeliga,
lrer dock ej kunna nekas, att de s vl i Beskaffenhet som Moti-
ver och Medel mycket skilja sig frn varandra. Tro, hopp, frsa-
kelse, tlamod, dmjukhet, andans fattigdom, bn och kyrko-
gng, Dop och Nattvardsgng o. s. v., dessa plikter, s oum-
gngelige fr vars och ens andeliga och eviga vlfrd, ro det
icke lika fr ett Samhlles or. De vrige mer egentligt Mora-
liske plikter, som vr Kristendomslra yrkar, ej som medel till
saligheten, men som ndiga frukter av en saliggrande Tro :
Frldrars krlek fr sine barn, Barns vrdnad emot Frldrar,
Makars inbrdes trohet, de Rikes givmildhet mot de fattige,
Tjnarns lydnad mot Husbonden, Understens mot sin ver-
het, m. m., ro utan all tvivel helt och hllit instmmande med
den Borgeliga eller Politiska Moralens bud ; men de ro varken
de enda, eller de frsta ibland dem, en Politisk Moral freskri-
ver eller br freskriva. Vl vilar till en stor del p deras upp-
fyllande ett Samhlles bestnd, lugn, ordning, lycksalighet ;
men de rdda det ej frn undergng, de lossa det ej ur fjttrar-
ne, de lyfta det ej till hjden av ljus och ra och makt och vl-
mga. De stora, egentliga Samhllsdygder : mod i Fderneslan-
dets faror, hg att strida emot dess ender, en brinnande krlek
fr lag och frihet, lika brinnande hat fr vld och frtryck,
Patriotismens alla mdor och offer, begret till Medborgares
aktning, till oddligt namn. . . . dessa dygder ro ej de, fr vilka
Himmelen utlovas i ngon falsk Religion ; icke heller i den san-
na, annorledes betraktade n som fljder av en rtt Gudsfruk-
tan. Men skulle nu ven medgivas, att den Kristna och den
Politiska Moralen till deras Beskaffenhet voro alldeles ett och
401
kellgren
samma ; s bliver dock skillnaden synligt kvar i anseende till

Medlen och Motiverne. De plikter den frra befaller, till lydnad
av Guds uppenbarade ord, dem leder den senare frn det allmn-
na Mnniskofrstndets ljus : den ln som den frra utlovar efter
dden, i anstllandet av de lycksaligaste betraktelser fr vr Sjl,
den framstller den senare hr i livet, i njutandet av lekamliga
frdelar och njen. Huru stdja de icke sledes varannan inbr-
des ! huru leda de icke mnniskan med frdubblade band desto
skrare fram till mlet ! Det nnes mnniskor av s jordiska
sinnen, s trg och kort bildningskraft, s liten upphjelse i
sjlen, att den minsta nrvarande frdel mera vcker deras
begr, n den strsta lycka som lovas dem i en framtid. Av
sdan beskaffenhet var det fordna Guds Folk, i vars Religion
nstan aldrig omtalas andre straff och belningar n de lekam-
lige hr i tiden. Av sdan och nnu vrre beskaffenhet ro de,
som varken tro en Uppenbarelse eller ett tillkommande Liv :
och desse, beklagligen, ro i sjlva Kristenheten icke f. Vad
skl, d ej Lagarnes tvng frsloge, skulle frbinda desse olyck-
lige att uppfylla sina plikter i Samhllet eller leda dem tillbaka
frn lasten till dygden ? Vad annat n den vl fattade och vl
fstade sanning : att Dygd och Sllhet, att Last och Olycka
ven hr i tiden ro naturligen frbundne, att den gode Med-
borgarens belning r sinneslugn, frid, frihet, vlmga, makt,
heder, anseende ; d dremot den elake Medborgarens liv r
uppfyllt av faror, frtrt av fruktan och samvetskval, frkortat
av vldsamma lidelser, och ett ml fr frakt eller frbannelser.
Det r sant, att denna Lra har i enkla fall sina svra inkast ; har
i illa inrttade eller frvaltade Regeringar icke alla individuers
erfarenhet fr sig ; att det synes orimligt att vilja bevisa en fr-
smktande usling det hans egen nytta, hans egen sllhet begr
att hellre med hustru och barn frgs av hunger, n att stjla
ifrn den rike en skrva av gull som denne ej saknar eller beh-
ver : men hrvid br mrkas vad vi ovanfr ere n en gng
402
prosaiska skrifter
sagt, att man nmligen skall inplanta frn spda r denna lra,
som frdom, i barnens huvud ; att, sledes inplantad, frvand-
las hon till en knsla mera stark n alla motskl av en komman-
de erfarenhet ; och att utom detta medel sjlva Religionen sl-
lan gde nog makt, att hlla tillbaka en brottslings hand i det
omtalte fallet.
OM AKTIONEN I DEN EGENTELIGEN

S KALLADE DRAMEN.
Mnn ej det fordras fr en Aktr i Dramen, mindre konst kan
hnda, men mera verkelig talang, det vill sga mer sjl, mera
sann eld och knsla, n i sjlva Tragedien ? Allt uti denna : Per-
soner, Hndelser, Sprk, ton och tbrder tl och krver en
frhjning ver Naturen ; men frn denna frhjning till fr-
stringen drav, frn styrka till vld, frn vrdighet till tvng,
hur mngen frstr att utstaka en grnsskillnad ; och r den ej
hr lika svr att nna som i Tros-mnen svrt, att alltid nog
skert och tydligt se, vad som vergr frnuftet, och vad som
strider dremot ? Dessa Tragediens Konungar eller Tyranner,
dessa Hjltar eller Vldsverkare, dessa Gudar eller Missfoster,
utgra de ej en egen klass av varelser, lika skilda i arten av sina
passioner, som i sttet att g och st, frn oss vanlige mnnis-
kor ? Dock vaktom oss vl att ngon ting verdriva. Utan tvi-
vel gives ett sant och falskt spel fr den Tragiska Handlingen,
utan tvivel bestmda oryggliga lagar av natur och konvention ;
men de som knna dem ro f. Hopen av skdare r ej den
som uppvaktar vid Konungars Hov, nnu mindre som intrng-
er i Konungars enrum. Den knner deras arm ; men fga deras
ansikten, nnu mindre deras skick, och allsintet deras hjrtan.
Den tror blott i allmnhet, att allt stort r Kungligt, och allt
Kungligt stort. De lmna nstan allt t Aktrens godtycke ; och
403
kellgren
om denne visar sig i en reslig gestalt, fljs av Vakt och Pager, r

kldd i guld och diamanter, tar stora och lngsamma steg p
Teatern, gr stora rrelser med armarne, har stora plymer i
hatten, fr huvudet hgt och kroppen rak, framfrallt dekla-
merar sina vers med en stark och ihlig stmma (och vilket
alltsammans kan lras eller lnas) ; s hnder vl ej att man
rres drav, men mngen undrar, frvnas och tror sig sett
en Tragedi. I Dramen dremot r allting nedsatt till Allmnhe-
tens knsla, liksom i Komedien till Allmnhetens frstnd. D
den frra framstller en rrande tavla av vanlige mnniskors
olyckshndelser och passioner, visar den senare en ljlig tavla
av deras drskaper och fel. Varje skdare av ett ngorlunda
uppbrukat vett och erfarit hjrta kan hruti dma med blotta
minnet om frestllningens sanning. Han behver blott frga
sig sjlv, vad uttryck i rst, blick och tbrd, han ngon gng
sg hos en olycklig Far, ett frskjutit barn, en bedragen lskar-
inna, den ndstllde utan hjlp, den bedrvade utan trst, den
frfljde utan frsvar, en vn som frrddes, en dygdig som
smdades, och alla de nedriga verktygen hrtill och om han
ej knner, om ej (d Frfattaren uppfyllt sin plikt att skickligt
vlja och binda sin Fabel, tillgga, frkasta, sammansprra,
motstlla, och giva t allt genom handlingens ledning och sti-
lens sknhet, den starkaste dag,) om ej skdaren, sger jag, d
lika livligt och n livligare knner samma intryck vid Dikten,
som fordom vid Sanningen av dessa erfarna Scener, d sge
han fritt sin frdmelse ver Aktionen.
404
prosaiska skrifter
OM SKADAN AV EN UTESLUTANDE
SMAK.
Vadan kommer denna envishet, lika skadelig fr Lsarens nje
som Frfattarens snille, denna myndighet hos visse s kallade
Knnare, att utan uppehll ropa : denna stil r blott den rtta ;
detta stt br allmnt fljas ; allt annat r att frkasta ? Den hrrr
utan tvivel av inskrnkt omdme, av fanatism, eller egenkrlek.
Den ena knner ej, den andra vill ej knna mer n det mnster
de av hndelse valt ; den tredje, som nner detta mnster i sig
sjlv, tvingas s mycket svrare att erknna ngot annat. Hrav
dessa krig, dessa eviga tvister mellan Knnare och Frskare,
Journalister och Auktorer ; denna nit av Ortodoxer mot inbilla-
de Kttare, lika blint, lika bittert p Parnassen som i Kyrkan ;
dessa hela Biblioteker av stridiga avhandlingar om det skna
och sanna, av Retorikor och Poetikor som fngsla snillet, i stl-
let fr att leda det.
Varfr frgar man ej Naturen ? Av dess orkneliga alster har
det ena mera sknhet och fullkomlighet n det andra ; men allt
r sknt i sitt frhllande, allt fullkomligt i sitt ndaml. Rosen
ger ej Granens hjd, icke heller Granen Blommans behag.
Vilken vgar ni vl frdma ?
Hrmed r ej nekat, att ju verkligen gives ett allmnt fult, ett
allestds att frkasta : det som srar allas sinnen, det som stter
allas begrepp, det lga och det orediga. Man br medgiva nnu
mer : all sknhet i naturen upphr att vara det, d den yttas ur
sitt rum ; allt fullkomligt bliver fel, d det nyttjas i falsk ord-
ning, d det motsger sitt ndaml. Stt granen i edra trgr-
dar, hlj klipporne med blomster, slpp strmmar ver ngar-
ne ; och allt bliver obehag, galenskap, frvirring.
Som det frhller sig i naturen, s frhller sig ock i Kon-
sterne, dessa avtryck av naturen ; vare sig genom bildning, ml-
405
kellgren
ning eller skrift. Icke nog med den skillnad i frestllningsst-

tet, som tskilde slag av Vitterhet fordra. Icke nog att Histori-
en ej skrives som Romaner, Romaner som Predikningar, Pre-
dikningar som Tal i en Akademisk frsamling. D varje art av
Vitterhet dessutom r frdeld i hundrade olika mer eller mind-
re beslktade grenar, som alla begra ett olika avhandlings-
stt ; nnu mer d stilen i desse srskilde delar br rtta sig
efter mnets vidd, vikt och vrde ; d ett Landskaps historia
icke tl att frfattas som historien om ett Kejsaredme ; d ett
krigiskt Folks bedrifter annorleds bra mlas n ett fredligt
Folks den, Hjltars leverne n den svaga Regentens ; och d
sluteligen br lmnas en Frfattare samma rtt i sin stil, som
sitt ansikte, att med egna drag skilja sig frn andra, fast ej frn
det mnskliga, vara sig och ingen annan, med ett ord, att vara
Snille : huru falsk, hur skadelig r d ej den frdom, att i varje
slags Vitterhet blott framstlla ett mnster, blott gilla ett stt,
och frkasta alla vriga.
OM ALLMNHETENS DOMSRTT
I VITTRA ML.
I de este Lagstiftningar har den rttighet blivit tillagd de

hgst uppsatte medborgare, att endast dmas av sina jmlikar.
Vittre Frfattare hava av naturen samma rtt. De som missvr-
dat den, de som obetnksamt stigit ned att underkasta sig en
lgre Domstol, hava till ventyrs fr en tid varit glade, att se
sin svaghet mera milt n upplyst prvas ; men antingen drfre
att den sanna relystnaden icke lnge smickras av ett ofrsttt
berm, eller ock att bermmet en annan dag givit rum t ett
lika blint smdande, visar erfarenheten, att alla goda Snillen
frr eller senare vdjat till en verrtt : sina likars dom. Lyck-
406
prosaiska skrifter
lig den yngling som, vid frsta steget p Vitterhetens bana,

icke skt annan lager n den tvlare frlora, och knnare giva ;
som alltid visligen frsttt att hgre vrdera ngras aktning, n
mngas beundran. Ty vad ger denna beundran, som med skl
kan smickra en tnkande man ? r den en knd vrdnad fr ett
erknt fretrde ? eller r den ej hellre det vanliga offer, som
hopen giver t allt sllsamt och besynnerligt, t allt vad icke r
dess egit ? ett offer lika delat mellan Snillet och Luftspringa-
ren, den Gudomlige Skalden och Djuret frn Afrika vad
sger jag ? ofta rikare sknkt t dessa ? Medelmttan r hela
vrldens nationliga drkt ; huru skulle de ej frvnas av den
lysande skrud som Snillet drager ? Men sedan nykenheten r
stillad, kommer glmskan eller hatet. Vndom gonen p de
Gamle, vra mnster i allt, i vett som i smak, i seder som i snil-
le. Icke skte Latiens upphjdare Skalder sin ra frn torgen
och badhusen i Rom.* Spernere vulgus, var Horatii valsprk, och
har blivit det fr alla vrdiga Snillen som honom eftertrtt. Att
hgaktas av Varius, Plotius, Virgilius, att lskas af Maecenas, att
frnja Augustus ; s stort var mlet fr Romarens relystnad,
drav uppsteg hans snille med vishet och smak, drav strckte
sig hans rst genom kommande sekler. Men den upplysta
Allmnheten ? Vare evigt vrdat detta heliga namn ! Blott fs-
tom drvid en sann och vrdig betydelse. Om vi drmed fr-
stodo, vad i sin vidd kallas Allmnhet : mngden av en Nation ;
eller ock, mera inskrnkt, de este av vissa upphjdare Klasser ;
vad gjorde vi annat n frnedrade en Gudomlighet, vars rtt
till Snillets och Dygdens dyrkan endast mste grundas i deras
hgsta besittning. Man ler t besynnerligheten av de Filosofers

* .......... in medio qui
Scripta foro recitent, sunt multi ; quique lavantes :
Svave locus voci resonat conclusus. Inanes
Hoc juvat....
horat.
407
kellgren
lra, som i alla enskilda varelsers olycka trott sig nna ett all-
mnt vl ; men om man ej likas vill tro, att Allmnhetens upp-
lysning r en sammansats av de estas okunnighet, s mste
man med denna upplysta vrdnadsvrda Allmnhet ej annat
kunna frst, n de f i alla Stater : Knnare, Snillen.
OM ORSAKEN TILL DEN RINGA

AVSTTNING SOM BCKER GA
I VRT LAND.
Betrakta vi frst vr ringa Folkmngd, s fljer vl klart att
Lsares antal mste bliva hos oss ojmfrligen mindre n i
Frankrike, Tyskland, England, o. s. v. Detta bevisar att Auktors-
sysslan icke kan vara en Etat hr i Landet, och att, utom upp-
muntran av Regeringen, skulle Lrdom och Vitterhet hos oss
alldeles frfalla. Men frgan r ej hr om en avsttning, som
riktar eller fder en Frfattare, men en som blott erstter hans
mda och kostnad. Drtill fordras fga mer n ngre hundrade
Kpare ; och detta antal torde ltt bra nnas i ett Land av mer
n 2 och 1/2 million, och en Huvudstad av 70 eller 80 tusen
invnare. Vad sklet angr av vr mindre frmgenhet, och
behovet att hushlla, som ofta beropas ; vill man tro det, den
stund det visar sin verkan i andra delar, t. e. i indragning av
Mbler, Ekipager, Viner, Desserter ; i minskad avsttning fr
Vrdshus och Grannltsbodar. Till dess har man rtt att anse
det som en frevndning. Sgom sanningen fritt ut. Det rtta
men hemliga sklet ligger i den ringa hg vr Allmnhet ger
fr Kunskaper och Upplysning, den avsmak hon hyser fr allt
sinnesbemdande. Visserligen rjer ett uppmrksamt ga hos
denna Nation en trghet i sjlen, en lttja i frstndet, frenad
med en viss yktighet ; icke hrrrande, som hos ngra Natio-
408
prosaiska skrifter
ner, av ett eldigt snille, en livlig och ltt knsla ; men av brist p
frmga att fsta tankan ; en viss mekanisk oro. Det vore ej
svrt, att av Hvderne visa dessa egenskapers inytelse i det
stora av dess Seder och Politik ; huru hrifrn till sin frsta
ursprungliga orsak hrrrt dess allmnna brister och olyckor ;
dess stndiga kastning mellan olika Regeringsstt, dess ledsnad
vid friheten, otlighet vid bojorne, oskicklighet till vis lydnad ;
ett blint verlmnande t hazardens nycker ; lika obetnkt tjus-
ning eller hat fr sina Ledare ; blott knsla av dagen, ingen var-
ning av det frutna, ingen framsikt i det tillkommande ; stolt-
het i medgngen, villrdighet i faran, nedslagenhet i olyckan ;
ingen egen, bestndande, nationlig karaktr ; blott en ytelig
hrmning av frmmande folkslag ; sederne, ssom bordet, en
svrjande blandning av utlndske tycken Men allt detta m
lmnas, och av oss endast anmrkas, att i Litteraturen denna
trghet och yktighet bland hopen av Lsare frenat sig till
den grad, att man fasar eller gspar vid frsta syn av en Skrift,
som verstiger ngra arktal ; att man, tillgjort, lika ljligt, n
ratar det allvarsamma som lngt och ledsamt, n lastar det
kvicka som ovrdigt, barnsligt ; msom klagar ver brist p det
Solida i Vitterheten, och det Roliga i Vetenskaperne : mnne ej
fr att nna ett nskat skl att frakta dem bda ? Skulle vi
tro vad ngre psttt, att dessa fel ro lokalens, ro infdda
brister i nationliga lynnet, fljder av en mindre lycklig organi-
sation ; att denna lnga omogenhet i Moral som Fysik, hos
mnniskan som hos djuren och vxterne i vr Nord, ger sin
grund i Klimatets hrdhet, i Landets naturliga nd : d vore
hrvid ingen hjlp att hoppas, inga frebrelser att gra ; d
gves fr Auktorer ingen annan plikt n att lmpa sig efter All-
mnhetens ofrbtterliga smak. Men skulle vi dremot, av hela
vrt slktes vanligen lngsamma gng till odling, av sjlve de
nu mest upplyste Folkslags besvrliga omskapning, hava anled-
ning att sluta, det ovannmnde orsaker, ehuru mycket inytan-
409
kellgren
de, dock varken bra anses fr de enda eller mest verkande ;

att, jmte dem, andre huvudsakligare nnas i vanan och frdo-
marne, i ldre skadelige frfattningar, i en p Folkets okunnig-
het och frvillelse fordom grundad Statskonst, i falska begrepp
om upplysningens natur, om Lrdomens sanna vrde, om Vit-
terhetens sanna ndaml ; i bristande aktning fr deras Idkare ;
i misstag om verklig frtjnst och lycka ; i barnsliga, lga, ofr-
dlade begr till brd och titlar, till prakt och utvrtes anseen-
de, till vinst, till vllust, till kroppsliga njutningar d vga vi
nnu hoppas, att Sverige en gng ven skall tvla i ljus, och de
drp grundade sanna Medborgerliga dygder, med samma
Nationer, vars laster och yppighet det hitintills hrmat ; att
ven en dag detta Land skall ga en Allmnhet, skicklig att lsa,
vrdig att dma ett arbete av vikt, av allvar och lngd ; en All-
mnhet vars granskade skra vrdnad, mer n en ls, verrump-
lande beundran, skall bliva enda mlet fr dess Konungars,
Hjltars och Snillens relystnad. Mtte samtida Frfattare,
med gat redan fstat p denna lyckligare framtid, pskynda
dess ankomst, d de taga till fresats mer att rtta n flja sitt
tidevarvs smak ; mer att ska en senfrdigt vxande ra, n ett
liv fr dagen.
prosaiska skrifter
tillgg
FRETALET TILL FREDMANS EPISTLAR
Ypperlige Frfattare (om andre r ingen frga) gjorde vl fr

Vitterheten och sin egen heder att, medan de leva, sjlve samla
och utgiva sine Arbeten. Kanske nnes ett stt att gra nnu
bttre : det vore att dela denna frsorg med sine Vnner.
En Frfattares sanna Vnner ro de som, frenade genom
smak fr samma yrken, ga en Sjl att fullkomligen knna och
vrdera hans Skrifter, mod att tillstyrka uppoffringar, hg att
tjna mer n smickra ; och som lska Personen, men n mer
hans ra.
Det r ofta icke nog fr en Auktors ra, att bli knd fr vad
han skrivit ; men ock att bli friknd fr vad han ej skrivit, eller,
det som r detsamma, vad han icke fullt gillar : Ty vilken r den
Frfattare som vgar sga med Gud, att allt vad han gjort var
ganska gott ? Men nu r man, i lrd som i allmn mening, icke
Far till andra barn, n dem man sjlv erknner.
Man vill med dessa strdda reexioner hava sagt, att det
Verk, vars brjan nu verlmnas i Allmnhetens hnder, r icke
en obesett sammanfst massa av allt vad en Auktors hand fr-
fattat, och endast bestmd av Frlggarens vinst ; men en Upp-
laga fr Snillet, men en av den levande Skalden sjlv, i rd med
sine Vnner, versedd, granskad och urvald Samling av hans
oddelige Arbeten.
Om varje Auktors Skrifter, spridde efterhand, under en lng
fljd av r, i vansklige, lsa, kringygande papper, ltt lpa fara
att antingen frkomma, eller misshandlas, stympas och frn-
knnas sin Upphovsman ; huru mycket mera de Snillefoster,
som, sllan alstrade vid Skrivbordets lugn, men i en stormande
gldjes virvel, straxt i deras fdslostund tagit sin ykt ur Fr-
411
kellgren
fattarens hand utan att dit tervnda, spritt sig omkring till
Hov och Stugor, att lras av den okunniges som kunniges
mun : Skrifter, som sledes blott frvarades i ett otrogit minne,
eller ock i ngre Samlares avundsamme gmmor, varur att dem
draga, hopsamla, jmfra, fordrats Frfattarens egen hand och
ga.
Men vad som allenast fortplantades genom minnet, vad dr-
fre med tiden skulle lttast frloras, vxla, frskmmas ; var
Musiken till dessa Arbeten. Man vet, att de este hava gift sig
tillsammans med frut knde Melodier ; andre nnas dock,
som erknna samme Skapare med Versen, och nstan alle hava
mer eller mindre emottagit Skaldens ndringar och frbtt-
ringar. Till evigt sker hugkomst, behvde de sledes att av en
skickelig hand en gng fr alla omedelbarligen yttas frn
Auktorns rst p papperet : detta r vad som ock skett.
Skert knner man nnu ej mer n till hlften dessa Poemers
vrde, om man blott knner dem som Poemer. Aldrig nnu
voro Skaldekonst och Tonkonst mera systerligt frente. Det r
icke Vers, som ro gjorde till denna Musik ; icke Musik, som r
satt till dessa Vers : de hava s ikltt sig varsandras behag, s
sammansmlt till En Sknhet, att man fga kan se vilken mest
skulle sakna den andra fr sin fullkomlighet : Verserne, att rtt
fattas ; eller Musiken, att rtt hras.
Olycklig den, som utan ra och rst vill dma om dessa
Arbeten ; men brottslig den, som efter vanlige Reglor vgar att
granska vad ej kan jmfras, vad som varit utan Mnster, och
skall bliva utan efterfljd. Och dessa Skrifter av egit slag, som
icke blivit anlagde p en vertnkt plan, icke vers fr vers bil-
dade, sammansatte, polerade ; men gnablicksskapelser, men
tjusnings utbrott, men foster av sann ingivelse, som, om jag
s fr sga, helgjutne frambrustit ur en lgande bildnings
skte har man vl rtt att kalla dem Arbeten ? att anse dem
som Frfattade ? att prva dem efter Verskonstens allmnna
412
prosaiska skrifter
lagar ? Sg icke, kalla, Lsande Man ! detta r fel mot Sprket,

smaken g Skaldens knsla, g Ynglingens hjrta, lska,
drick, sjung : och du skall se dessa fel frvandlas till Snilledrag ;
eller skall du ej se dem.
Det gives andra lagar, helige lagar : Anstndighetens, Seder-
nes Man frblande ej dessa termer :
Anstndigheten kom ; och Sederne frsvunno.
Aldrig har man i ngon tid mera ropat p Anstndighet ; och
aldrig hava Sederne. . . . varit mera frskmde : skulle Deklama-
tren utropa Det r falskt, verdrivit ; det har givits de tider,
d bde Anstndighet och Seder frsvunnit ; och vad r den
frra om ej ett offer t de senare ? men medgivom ock, att de
ej ro i tilltagande ; under det att deras yta, deras drkt eller
larv, deras synbara uttryck i skick, tal och skrifter, kort sagt
Anstndigheten, dag ifrn dag allt strngare yrkas.
Vad denna Anstndighet i Tal och Skrift angr, s synes hr-
vid, som i mnga andra Moraliska mnen, vr Allmnhets be-
grepp nnu fga stadgat. Sant r ock, att det skall och br vxla
frn Stnd till Stnd, frn klass till klass, i frhllande av olika
seder och upplysning. Men ofta hnder bland folk av samma
upphjning i Samhllet, att den ena frdmer som hgst oan-
stndigt, vad den andra gillar som en tilltelig frihet. Vad r
skillnaden dem emellan ? Jag vill med en berttelse sga min
tanka.
Fr en tid sedan befann jag mig i en talrik samling av bda
Knen, i vad man kallar Gott Sllskap, till och med av God Ton.
En ung Man intrdde : hans blotta utseende ingav redan en
bjelse till gldje. Han talade ; man frtjustes. Han berttade
vissa ventyr av nog vansklig natur, han nyttjade uttryck i hg
grad frie ; men allt skedde med den kvickhet som blott drog
beundran, de yra sprng, den verhalkande ltthet, och fram-
fr allt den Glttighet, som ej lmnade tid att rodna frrn man
413
kellgren
skrattat ; d det redan var frsent, och d minnet av ett skmt

redan givit sitt rum t uppmrksamhet p ett nytt. Sjlve Se-
dernes Vktare, vrdige mbetsmn, rbara Matronor, ldern
som Ungdomen, alla hrde och logo, alla instmde i denna
Mannens berm, och han bds att stanna kvar. Frfrd av
exemplet, trodde en annan bland Sllskapet genom samma
slags skmt kunna vinna samma framgng. Men de likaste
saker ro alltid mycket olika. Vad naturen nekat, sker konsten
ffngt erstta. Hans ansikte saknade dessa spelande drag, det-
ta eldsprk av sjlen, som ofta talar mer eller bttre n sjlva
talet ; n hjer ett uttryck, n fyller dess brist, n skyler den
tydlighet det frmycket skulle ga. Hans ton var slpande ;
hans tbrder tvungne. Detta gav t hans skmt ett tycke av
verlggning, som gr att ett infall aldrig roar fast det r roligt,
alltid srar nr det r fritt. Hans skick tycktes sga vid varje
infall : hr huru kvickt ! och sedan han fllt det : skrattar Ni ej ?
det tycktes varna en fr att rodna ; och drfr rodnade man t
allt. Det oskyldiga blev tvetydigt, och det tvetydiga plumpt.
Snart brjade nu alla Solfjdrar att kta, alla pannor att ryn-
kas, alla munnar att gspa. Fruntimren ngo migrn, och gingo
ur rummet den ena efter den andra. Karlarne brjade andra
samtal. Den misslyckade Skmtarn smg at sin kos, och Vr-
den gav honom tillknna med en betydande min, att man
undanbad sig hans terkomst. Det r likvl visst, att den
senares skmt, vad Saken angick, icke srade Sederne mer n
den frres. Skillnaden lg i Sttet.

Enligt tillknnagivande i Prenumerations Sedlarne, hade man

frst mnat att utgiva dessa Arbeten under en allmn Titel av
Den Svenske Anakreon ; ett namn, som redan lnge blivit tilldelt
Frfattaren, men kanhnda ej nog rofullt. Det r sant, desse
skalder hava bda sjungit om samma mnen, om Vin och Kr-
414
prosaiska skrifter
lek ; bda sjungit frtrfigt ; men detta r allt vad de ga ge-

mensamt. De hava mlat p samma duk, varit ingivne av sam-
ma Anda ; men fr vrigt vad olikhet i teckning, i frgor, i
gurernes former, deras stllningar, Scenens val ! Den ena m,
ljuvlig, intagande, n : den andra yr, hftig, frvnande, rik. Att
jmfra dem bda, r att jmfra Kaskaden, dess sprng, dess
brusande svall kring fltet, med Kllan som lent genom ngens
skte ormar sig fram utan dn och blja.
Man skulle kanhnda, vad Stilen betrffar, med mera skl
kunnat nmna vr Skald fr den Svenske Pindarus : S djrv r
dess ykt, s rik dess bildning. Men frkastom dessa jmfrel-
ser. De ro ofta skadelige, alltid felaktige. Det r genom dem
som Frfattare, sedde p en enda frliknad svagare sida, av
Granskaren dmts ngon gng med en strnghet, som haft
sken av orttvisa. Frgtom aldrig, att varje sant Snille mste
ga sin egen ursprungliga form, vara sig och ingen annan ; att
den onyttiga frgan om Frfattares likhet, leder som oftast till
den frhatliga frgan om deras inbrdes fretrde ; att denna
icke kan avgras ; att Snillen ro att anse som ondliga storhe-
ter, sledes omtlige ; och att Allmnheten i synnerhet icke ger
deras mttstock Vi skola d nna, att det strsta berm fr
varje ypperlig Frfattare, fr Bellman som fr Anakreon, r att
den ena var Anakreon ; den andra Bellman.
M mig frltas nnu en Sanning !
Om enahanda Artister, ehuruvl till naturen varsandras Vn-
ner och sannaste Domare, icke ro det alltid ; s ligger utan tvi-
vel ett stort skl hrtill i en Allmnhets falska och inskrnkta
omdmen, dess vana att jmfra, dess hgmod att utstaka Snil-
lens rang, och dess allt fr njugga frrd av aktning att tilldela
en, utan att frntaga en annan.
Stockholm d. 6 Oktob.
1790
J. H. KELLGREN
Kommentarer och ordfrklaringar
till volym I.
Vgledande fr urvalet av texter i denna utgva har Kellgrens
Samlade Skrifter varit. Verket utkom postumt i tre delar
1796, men Kellgren hade fre sin dd hunnit bearbeta sina
verk och gra manuskriptet frdigt. Upplggning och textur-
val var sledes hans. Utgivarna frfattaren Gustaf Regnr
och Kellgrens systerson, journalisten Christian Lengblom
gjorde dessutom ett par tillgg : fragmentet Sigvarth och Hil-
ma, Satir ver Frtjnsten, en pbrjad versttning av
Youngs frsta natt eller Complaint samt Kellgrens fretal till
Carl Michael Bellmans Fredmans Epistlar.
I freliggande utgva av Kellgrens Skrifter har ett ftal
texter i frfattarens eget urval uteslutits. Det gller verstt-
ningarna och imitationerna frn moderna sprk (inklusive Vol-
taires tragedi Olympie). Av de tillgg som gjordes av 1796
rs utgivare har vi endast behllit fretalet till Fredmans
Epistlar. Drtill har en dikt som saknas i Samlade Skrifter
tillagts : den erotiska succdikten Sinnenas frening, som
var Kellgrens egentliga litterra genombrott. I sitt viktiga fr-
ord till Samlade Skrifter (vilket medtagits i denna utgva)
har Nils von Rosenstein p ett ngot oklart stt kommenterat
uteslutningen (i:32), men 1781 frsvarade Kellgren sjlv dikten
mot anklagelser fr smaklshet i Brev till W *** [] (i:257),
och i det ppenhjrtiga s. k. K & k-brevet frn mars 1788 (ven
det avtryckt i denna utgva) tar han ocks upp den bland dikter
som lmpar sig fr nyutgivning (i:55).
Kellgrens stavning har moderniserats men inga ingrepp har
gjorts i ordformer, interpunktion eller bruk av versaler. Stav-
ningen har normaliserats enligt SAOL . Undantag frn denna
regel gller ord som idag har markant annorlunda betydelse
417
samt vissa ord dr stavningsskicket ger en ngervisning om att

ordet p 1700-talet hade ett annat associationsvrde. Stavning-
en av namn har i allmnhet normaliserats. Mlsttningen har
varit att kvarhllen ldre stavning skall vara upplysande, inte
strande.
Ordningsfljden mellan texterna i Samlade Skrifter har
hr bibehllits inom varje avdelning. Dremot har ordningen
avdelningarna emellan ndrats. I Samlade Skrifter innehl-
ler frsta volymen dramatik, den andra svensk poesi samt tolk-
ningar frn latin och den tredje versttningar frn moderna
sprk samt prosaskrifter. Hr har dikterna (bde de svenska
dikterna och versttningarna frn latin) placerats i frsta
volymen tillsammans med prosaskrifterna, medan dramatiken
och utgivarnas kommentarer nns i andra volymen.
Huvuddelen av Kellgrens skrifter fanns publicerade p annat
hll innan de gavs ut i Samlade Skrifter. Kellgren gjorde
grna omfattande bearbetningar av sina skrifter, och ibland
frefaller de skilda versionerna nrmast vara olika verk. I
mnga fall nns hans egna exemplar av dikternas frstatryck
(oftast i hans egen tidning StockholmsPosten) bevarade,
frsedda med egenhndiga ndringar. Till ett ftal skrifter
nns ocks manuskript. En textkritisk utgva av Kellgrens hela
frfattarskap pbrjades 1923 i Svenska Vitterhetssamfundets
regi. Dr nns ven de verk tryckta som Kellgren valde att ute-
sluta ur sina Samlade Skrifter. Ocks Svenska Vitterhets-
samfundets utgva kallas Samlade Skrifter (hr frkortade
SS ), och kommentarerna till dessa ger svar p de esta frgor
av textkritisk karaktr.
Avgrande fr valet av textversioner till freliggande utgva
har tillkomstsituationen fr Samlade Skrifter varit. Infr
utgivningen av dessa gjorde ju Kellgren omfattande och slut-
giltiga bearbetningar av sina texter. Kollationeringar mot Kell-
grens ndringar i tidigare tryck visar att Samlade Skrifter i
418
stort sett troget fljer frfattarens intentioner. ven om Kell-

grens dd innebar att han inte kunde fullborda utgivningsarbe-
tet utgr Samlade Skrifter nd den naturliga textbasen, inte
minst eftersom den fortsatta Kellgrenreceptionen byggde p
denna utgva. Samlade Skrifter utkom i inte mindre n fem
upplagor : 1796, 18001802, 1811, 18371838 och 1860. I SS
r bastexterna i allmnhet hmtade frn Samlade Skrifter.
Undantaget r prosan, dr SS:s versioner utgrs av ldre tryck.
ven hr menar vi dock att Kellgrens omarbetade versioner
r rimliga frlagor. Frndringarna r ofta stora, inte minst
genom genrebytet i Samlade Skrifter har svl Kellgrens
akademital som hans journalistik omarbetats till esser.
I freliggande utgva har ett ftal uppenbara tryckfel stilla-
tigande rttats, medan vlmotiverade korrigeringar har fr-
tecknats i den lpande kommentaren. Nr det gller drama-
tiken r kommentardelarna till SS inte frdigutgivna, vilket
medfr att det textkritiska lget nnu r ngot oklart. Nr det
gller dikten Sinnenas frening fljs i denna utgva versio-
nen i Samlaren 1778. Fretalet till Fredmans Epistlar har
hr (till skillnad frn i SS ) hmtats direkt frn Fredmans
Epistlar, som Kellgren sjlv torde ha korrekturlst. Versionen
uppvisar smrre skillnader gentemot den i Samlade Skrifter.
Rosensteins frord har hmtats frn Samlade Skrifter, me-
dan K & k-brevet fljer SS . Viss korrigering av fellsningar har
dock gjorts efter handskriften i UUB .
I de fljande kommentarerna beskrivs de viktigaste omstn-
digheterna kring de enskilda texterna. Fr utfrliga textkritiska
genomgngar hnvisas till SS . Frutom korta kommentarer
kring texternas tillkomst, datering och deras olika versioner ges
hr sakupplysningar och ordfrklaringar. Detta sker i lpande
fljd. Ord, personer och mytologiska freteelser frklaras en-
dast frsta gngen de upptrder. Citat frn romerska frfattare
frklaras i de esta fall genom en metrisk versttning, fljd av
419
versttarens namn inom parentes. Volymen avslutas med ett

register med hnvisningar till frklaringarna. Vid upprttandet
av sak- och ordfrklaringarna har kommentardelarna till SS
varit en utomordentlig hjlp. Ngra ytterligare verk som sr-
skilt har anvnts vid kommentararbetet r : Margit Abenius,
Stilstudier i Kellgrens prosa (1931), Carina Burman, Vl-
talaren Johan Henric Kellgren (1988), Sverker [och Ingrid]
Ek, Kellgren. Skalden och kulturkmpen I II (19651980).
Frkortningar :
GUB Gteborgs Universitetsbibliotek.
JHK Johan Henric Kellgren.
KB Kungliga biblioteket, Stockholm.
SAOL Svenska Akademiens ordlista ver svenska sprket.
SS Johan Henric Kellgren, Samlade Skrifter, Svenska Fr-
fattare utgivna av Svenska Vitterhetssamfundet IX (1923).
StP Stockholms Posten.
UUB Uppsala Universitetsbibliotek.
420
i :25 Nils von Rosensteins frord till Samlade Skrifter 1796.

Nils von Rosenstein (17521824) var vid sidan av JHK den
svenska upplysningens frmsta gestalt. Som frfattare ver-
kade han inom historieskrivning och vltalighet och kom i
sitt avskedstal som preses i Vetenskapsakademien 1789 att
behandla upplysningens ider. Detta trycktes senare, i
vsentligt utkat skick, under titeln Frsk til en afhand-
ling om Uplysningen (1793), en skrift som sammanfattar
den svenska upplysningens tankar. Sedan brjan av 1780-
talet var han och JHK bekanta, och i och med arbetet inom
Svenska Akademien och med Pro Sensu Communi blev de
nra vnner.
frtjusning : hnfrelse.
efterdme : fredme. JHK framstlls allts som ett retoriskt
exemplum, en frebild fr andra frfattare.
dess : hans, hennes. Hr : hans.
[Den] rtta [frlusten]: sanna.
i :26 den strste av dess medtvlare : Citatet kommer frn Carl Gus-
taf af Leopolds Sng ver Kellgrens dd.
srande : smrtsamt.
i :27 En skickligare hand : Johan Stenhammar, som eftertrdde JHK
p Svenska Akademiens stol nr 4.
fattande : insiktsfullt.
kvickhet : intelligens.
Filosofer : Oftast upplysningsmn, hr snarast lrde.
dAlembert : Jean le Rond dAlembert (17171783) var jmte
Denis Diderot utgivare av den stora Encyklopedien och
frn 1772 sekreterare i Franska Akademien.
Grammatikaliske studier : De grundlggande studierna dels i
det latinska sprkets grammatik, dels i latinsk poesi.
i :28 vettgirighet : vetgirighet.
kvarblevne : kvarlevande.
framter : visar.
snille-frmgenheter : frstndsgvor.
Voltaire : Den franske upplysningsfrfattaren Franois Vol-
taire (16941778), JHK :s stora frebild.
Haller : Trol. den schweiziske anatomen och fysiologen Al-
brecht Haller (17081777).
421
i :29 frldrad : ldrad.

offra en hekatomb : Ett stort offer till gudarna, vanligt i de
antika eposen. Hekatomb = 100 oxar eller andra djur.
livas : vakna till liv.
Holbergs Komedier, Dalins Svenska Argus : Tidiga nordiska
upplysningsverk. Rosensteins avsikt r allts att framstlla
JHK som knoppande upplysningsman redan i tonren.
grl : lrt grubbel, pedanteri.
tadlet : klandret.
frtydelserne : feltolkningarna.
omgnget : umgnget.
ndteligen : slutligen.
Gymnastiske frelsningarne : undervisningen vid gymnasiet.
[fann] fr [sig]: fre. F. . fel, eftersom JHK och den fyra r
ldre brodern Jonas kom tillsammans till bo.
i :30 p dess [brst]: fr hans.
jmnt : stndigt.
sanna huvud : verkliga begvning.
Philosophi Magister : losoe magister. Den tidens hgsta
universitetsexamen inom humaniora.
Docens : docent. Sdana unga akademiska lrare var obetal-
da, men frvntades meddela undervisning. JHK var, trots
sin akademiska karrirvilja, inte srskilt ambitis som uni-
versitetslrare.
i :31 Originale : sjlvstndiga.
nskeligaste : mest nskvrda.
i :32 bd [till]: bjd. Ordformen r den vanliga ven hos JHK .
Grevarne MEIJERFELDT [] bortrycktes : JHK :s bda discip-
lar, Johan August (17661791) och Axel Fredrik (1769
1795), var bda militrer och deltog i 17881790 rs krig.
Den ldre dog av sviter frn skador han dragit sig dr.
inbildningen : fantasin.
i :33 delt : delad.
billiga : rimliga, rttmtiga.
kritiker : stycken av litteraturkritik.
verbliva : terst.
felen vervgas [] stadkommit : nyttan av det han gjort var
strre n felen.
422
Boileau : Den franske smakdomaren Nicolas Boileau-Des-

praux (16361711), som i sin Lart potique (1674)
stadfste den fransk-klassicistiska doktrinen.
hemburit : ftt.
i :34 upptckas : avsljas.
Juvenalisk : I den romerske satirikern Juvenalis (c:a 55 c :a
135) efterfljd.
Tatler eller Spectator : Vlknda engelska 1700-talstidningar.
i :35 de senaste ldrar : den mest avlgsna framtiden.
rediga begrepp : klara frstnd, klara begvning.
i tjnstevgen : som mbetsman.
i :36 frfattaren till Musiken : Den av Gustaf III inkallade italienske
hovkapellmstaren Francesco Uttini, som ocks skrev mu-
siken till Thetis och Pele.
av det frsta slag : av frmsta rang.
Omnis in hoc sum : Detta var det citat frn den romerske skal-
den Quintus Horatius Flaccus (658 f. Kr.) som Rosenstein
nmner i texten.
i :37 rtthet : riktighet.
frvnd tanka : felaktig uppfattning.
Virgilius : Publius Vergilius Maro (70 19 f. Kr.), en av den
romerska guldlderns strsta poeter, frfattare bl. a. till
Aeneiden.
Cicero : Marcus Tullius Cicero (10643 f. Kr.), ansedd som
den frmste romerske vltalaren.
Cato Censor : Marcus Porcius Cato d. . (234149 f. Kr.) fre-
trdde de gamla romerska sedvnjorna och fraktade det
grekiska inytandet.
Ennius : (239169 f. Kr.), kallad den romerska litteraturens
fader.
Lika [hatare]: lika mycket.
obilligt : orimligt.
oombytlige art : ofrnderliga karaktr.
rikta : berika.
i :38 den obundna och bundna stilen : prosa och poesi.
bindande : engagerande.
utykt : ykt.
423
daktyler : Versftter, bestende av en betonad och tv obeto-

nade stavelser.
egentlighet : tydlighet.
i :39 enskilda : individuella.
bildnings-gva : fantasi.
mlar sig : karakteriseras.
Kvick : rrlig.
i :40 bevekelser : orsaker.
drift : driftighet.
besked : kraft.
Jag har grtit []: Referat av JHK :s reaktion infr franska
revolutionen i ett brev till Rosenstein 14 /8 1789.
tidningen : nyheten.
slughet : fattningsgva.
i :41 [ett nytt] slag : genre, diktart.
uteslutande : inskrnkt, begrnsad.
en av dess mest bekante strider : Striden med frfattaren Tho-
mas Thorild (17591808) och den s. k. nya sekten rrde
sig frmst kring litteraturens vsen, dr JHK stod fr en
mttfull, franskklassicistiskt inspirerad linje och Thorild
fr otyglad frromantik.
begr : lngtan.
rrelse : motion.
en av vre gode Frfattare : Georg Adlersparre (17601835).
i :42 allmnna : gemensamma.
hade det utmrkta : utmrktes av.
rum : plats.
vedermlen : tecken.
Pot [] MDCCXCV : Till skalden, upplysningsmannen,
medborgaren, vnnen, frn srjande vnner 1795.
i :43 K & k-brevet.

Brevet skrevs till Rosenstein 13/3 1788, men var avsett att
visas upp fr Gustaf III . Sedan 1785 var JHK kunglig
handsekreterare, en prestigefylld befattning som gjort ho-
nom till adelsmans like. mbetsuppgifterna bestod i att
versiera kungens dramatik. Efter att ha skrivit era ope-
ror och ett versdrama i samarbete med kungen ville nu
424
JHK f andra arbetsuppgifter. Hans strvan var att f ett

hgre mbete med mera traditionella sysslor, och istllet
kunna frfatta fritt p den rikliga fritid som mbetsmn-
nen ofta hade. Eftersom K & k- brevet ocks handlar om
utgivningen av JHK :s egna skrifter kan det ses som grun-
den till det urval han senare gjorde i Samlade Skrifter.
solus in carcere secum : ensam med sig sjlv i fngelset.
et voil mon cas : se dr min stllning.
utstrckning : fysisk existens.
skickeligt : lmpligt.
i :44 sottis : dumhet.
Ldt : JHK hade i StP 12/3 gjort ett inlgg till frmn fr
Carl Gustaf Leopoldt (senare af Leopold), som befann sig
i en strid med Gustaf Regnr.
Ehuru : hur [] n.
Biskop Haartman [] v. Presidenten Ignatius [] Tengstrm :
Bekanta till JHK frn bo.
Lidner : Skalden Bengt Lidner (17571793) hrde till den
s. k. nya sekten, som JHK ogillade.
Comte rendu a moi-mme : redovisning infr mig sjlv.
i :45 lt : lt.
supponera : antag.
vaut-rien : drnare.
15 000 d :rs : JHK rknar endast sina pensioner, vilka uppgick
till 833 1/3 riksdaler eller 15 000 daler kopparmynt.
en enda Mans liv : D.v. s. Gustaf III :s.
deturnerade : undansnillade.
i :46 Chimrer : fantasifoster.
Kollegier : mbetsverk.
[Rikets] Stat : Ungefr lnelista. Stat = Normerande plan
eller frteckning ver samtliga befattningar och deras l-
ner.
i :47 Beck-Friis: Joachim Beck-Friis (17221797), knd fr despo-
tism.
Jos. Cederhjelm : Politiker (17341795).
vad avseende [dessa Herrar] gra : vilken vikt [] fster.
Rehn : Konstnren och hovintendenten Jean Erik Rehn
(17171793).
425
raticerad : bekrftad.
Stnderne : Fyrstndsriksdagen.
HandelsBiblioteket : JHK :s Nya HandelsBibliotheket utkom
1784.
Thorild : JHK :s vittre ende hade bedmt Nya Handels-
Bibliotheket som en svag, stdad och god bok, vl utan
genie, utan besynnerlig frtjenst, men vrdig att lsas.
i :48 mankerat min bt : frfelat mitt ml.
ridicult : ljligt.
Dalin : Olof (von) Dalin (17081763), tidig svensk upplys-
ningsfrfattare. Han blev f. . kanslird.
Gyllenborg : Gustaf Fredrik Gyllenborg (17311808), greve
och diktare. Se vidare kommentarer till i :93 ff.
vidlftiga: vidlyftiga. Den vanliga ordformen fr vstgten JHK .
opinera : uttala sig.
varit [] intermittent : kommit i perioder.
i :49 accerna : anfallen (egentligen om feber, hr i verfrd be-
mrkelse).
jouerar : Ungefr pippar.
fouteur : knullare.
S : snorr = manslem.
en liknelse ljuvlig och klar : En allusion p psalm 202 i 1695 rs
Psalmbok.
komponera : stter samman, skriver.
mekanik : Liknelsen mellan mnniskan och maskinen fre-
kommer ofta hos JHK och har sitt ursprung i den sena
upplysningens ider. Pessimism och ateism var vanliga
bland dessa upplysningsmn, vilket mrks tydligt i mnni-
skosynen det var inte den traditionella mnniskan, Guds
skapelse, som man sg, utan en maskin uppbyggd med
hjlp av mekanik och utan gudomlig ande.
Herren : Gustaf III .
i :50 Pope : Den engelske skalden Alexander Pope (16881744).
mal-aise : illamende, obehag.
arbete av lng anda : (gallicism) lngvarigt arbete.
ett non plus ultra : ngonting overtrffat.
Corneille : Pierre Corneille (16061684), franskklassicistisk
dramatiker.
426
Racine: Jean Racine (16391699), franskklassicistisk dramati-

ker.
i :51 Clewberg : Abraham Niclas Clewberg, sedermera adlad Edel-
crantz (17541824), frfattare, teaterchef och alltsedan
ungdomen JHK :s bste vn.
assigneras : anvisas, anges.
authentiqua : formellt giltiga.
annihileras : ogiltigfrklaras.
publik syssla : mbete.
i :52 Nordin : Den s. k. riksprosten Carl Gustaf Nordin (1749
1812), prst och politiker, sedermera biskop. Vid denna tid
JHK :s vn, senare hans ovn.
projecterat : freslagit.
tranquilliserar : lugnar.
Omnia [] labore : Allt vad vi sjlva valt lyckas vl, det vi
lagts uppnr vi med knapp nd genom hrt arbete.
Citat ur en latinsk poetik av Marcus Hieronymus Vida
(14901560).
i :53 Yngve : JHK:s libretto till Yngve r frkommet.
Baldurs Dd : Sngspel av dansken Johannes Ewald (1778).
Glcken : Den tyske kompositren Christoph Willibald Gluck
(17141787), operareformator och mycket uppskattad av
JHK. Bestmd form av personnamn r vanlig i ldre svens-
ka. Som synes har JHK haft ett franskt uttal av namnet.
Krausen : Joseph Martin Kraus (17561792), tysk kompositr
som invandrat till Sverige och kommit under Gustaf III :s
beskydd. Han var hovkapellmstare och samarbetade med
JHK om operorna Proserpin (1781) och Aeneas i Kar-
thago. Se kommentarer till ii :211.
proponerat : freslagit.
Erik XII :s dd : Denna tragedi blev aldrig skriven.
Helmfeldt : En av Gustaf III :s teaterpjser.
Sjberg : Nils Lorents Sjberg (17541822), kanslist, frfat-
tare och ledamot av Svenska Akademien.
Casstrm : Samuel Niclas Casstrm (17631827) var kanslist
och Kellgrenepigon. 1787 vann han Svenska Akademiens
stora pris. JHK knde honom frn den upplysningsinrikta-
de Franciskanorden i Uppsala.
427
i :54 Otium divos : Horatius Ode II :16: Otium divos rogat in

patenti / Prensus Aegaeo, simul atra nubes / Condidit lu-
nam neque certa fulgent / Sidera nautis. I Ebbe Lindes
versttning : Lugn en klar, lugn dag s r seglarns
lngtan, / r hans rop till gud, nr den vilda vgen / hrt av
stormbyn vrks och i svart dunst svinner / mne och stjr-
nor.
Brouillonger : utkast.
Ibd : (lat.) ibidem = p samma stlle.
i :55 L.: (lat.) liber = bok.
Od.: ode.
El.: elegi.
i :56 Frondren : den missnjde oppositionsmannen.
i :57 artigt : just snyggt.
i :59 lagliga : normalstora.
8 :tav : oktav. Formatet p bcker rknades i ldre tider ef-
ter hur mnga gnger pappersarken veks. Samlade Skrif-
ter har detta format.
par Dieu : (fr.) vid Gud !.
in tenui labor : Ur Vergilius Georgica, IV , v. 67: In tenui
labor ; at tenuis non gloria, si quem / numina laeva sinunt
auditque vocatus Apollo. G. J. Adlerbeths versttning av
passagen lyder : Mlet fr mdan ej stort, men stor dock
ran, om Himlen / Ej missgynnar mitt vrv och Apollo ej
vgrar mig bistnd.
tskillighet : omvxling.
i :60 Olus recoctus : (lat.) uppkokt kl, d.v.s. gammal skpmat.
Fierenfats Gods : Godsen var mnga och uppdiktade. De fre-
kom i komedin Le Glorieux av N. Destouches, som
JHK nyligen lst.
Auktorsdrskapen : frfattardrskapen. Auktor = frfattare.
ett visst avlngt ting : JHK syftar p det kvinnliga knsorga-
net.
Rochefoucault, Duclos, och la Bruyre : Franska aforismfrfattare.
bton rompu : hoppande hit och dit.
i :61 Youngs Frsta Complaint : Frsta sngen i den engelske skal-
den Edward Youngs sentimentala Night-Thoughts
(174245), sin tids generationsroman.
428
Poetique en prose : poetik p prosa.

Dictionnairen: uppslagsboken. Hr Svenska Akademiens ord-
bok.
i :62 Adlerbeth : Gudmund Jran Adlerbeth (17511818), frfatta-
re och ledamot av Svenska Akademien, idag vl mest knd
som versttare av latinska klassiker.
R- - - n : Rosenstein.
omger [] Kungens person : umgs med kungen.
kvadrupler av : fyrfaldiga.
i :69 En stadig Man.

Tryckt i Kongl. Svenska Vitterhets-Academiens hand-
lingar III (1780) i en avvikande version. r 1777 deltog
JHK i Vitterhetsakademiens tvling i poesi med dikten.
Tvlingsmnet detta r var just En stadig man. JHK :s
bidrag vann dock inte domarnas bifall. De frnekade inga-
lunda att dikten rent poetiskt hade stora frtjnster, men
upprrdes ver de ider som framfrdes. Baron Christofer
Manderstrm, en av Vitterhetsakademiens domare, ansg
exempelvis att nr auctor ntligen kommit til sjelfva
saken, nnes nstan ingen strophe, i hvilken icke frekom-
ma antingen falska tankar eller gudlsa uttryck. Skaldens
syn p stoikern verensstmde allts knappast med Vit-
terhetsakademiens. Trots att deltagandet i vittra tvlingar
skedde anonymt lockade man (med frstapriset som bete)
JHK att trda fram och ndra de mest uppseendevckande
formuleringarna. Det var i den friserade versionen som
dikten trycktes i akademiens handlingar. Ngot pris ck
Kellgren dock inte, eftersom man ansg att han enbart
handlat av vinningslystnad. Ett oauktoriserat tryck i San-
ning och nje 1780: 9798 beskrev JHK sjlv som stym-
pat och frskmt till ord, tankar och Poesi bl. a. hade
man uteslutit den sista strofen, som d innehll en kunga-
hyllning. Nr JHK sedan placerade dikten som den frsta
i Samlade Skrifters versvolym var det naturligtvis en
siktsmssig markering : ocks i mogen lder stod han fast
vid den radikala upplysningen.
Il est [] les mers : Citat frn Voltaire, La Henriade, sng 8:
429
Han r som en klippa, vilken, d den trotsar stormarna,

bryter vindarnas lopp och stter vgorna tillbaka.
vis : visa.
Atomen : stoftgrandet. Hr bildligt : mnniskan.
i :70 till ljus och hjrta : till frstnd och knsla.
bland sina plgors tal : bland sina mnga plgor.
Vad Gud [] sig sjlv : Versen hrde till det som Vitterhets-
akademien ansg srskilt upprrande.
i :71 trugar : hotar.
den dygd, som tillhr tempel : den dygd, som passar fr gudom-
lig dyrkan.
i :72 Catos styrka : Den romerske statsmannen Marcus Porcius
Cato d. y. (9546 f. Kr.) begick sjlvmord nr han insg att
den romerska republiken var p vg att falla. En dd fr
egen hand ansgs som hedervrd i antikens Rom men fr-
dmdes av den kristna kyrkan.
Avunden.
Tryckt i den vittra orden Utile Dulcis Vitterhets-Njen
IV (1781). Dikten torde ha tillkommit i september eller
oktober 1780. I vissa enskildheter anknyter den till ett par
dikter av Voltaire.
Tartaren : Den djupast belgna delen av antikens underjord.
dag : dager.
andar : Samlade Skrifter har tryckfelet andra.
i :73 usla : elndiga, olyckliga.
frfara : erfara.
Stygens : Styx, en av oderna i antikens underjord.
bildning : en bild.
lnska : dolska.
i :74 Filosofens : den lrdes, upplysningsmannens.
Fredriks arm : Syftar p den upplysningsvnlige kung Fredrik
II (den store) av Preussen (17121786), Voltaires beskyd-
dare och Gustaf III :s morbror.
Rousseau : Den franske upplysningsfrfattaren Jean Jacques
Rousseau (17121778).
Himlens Drott : solen. Drott = kung.
blygd : vanra, blygsel.
430
Seramers : serafers. Dessa hrde till de hgsta nglarna,

som vistades i Guds omedelbara nrhet.
lna : lna.
offerjrn : offerredskap.
snillets folk : de frmsta intellektuella.
vdlig : farlig.
i :75 Themistokles : En framgngsrik atensk politiker, som omkring
r 471 f. Kr frdrevs frn staden.
Sokrates : Atensk losof som anklagades fr att ha frfrt
ungdomen och r 399 f. Kr. dmdes till dden. Avrttning-
en skedde med hjlp av en giftdryck.
Aniti : Genitivform av namnet Anytos, en atensk politiker
som hrde till de som anklagade Sokrates.
dagens Konung : solen. Dessutom en sinnebild fr Gustaf III .
skygd : skydd, hgn.
gr tillfyllest : gottgr.
lagrar : Lagern r en symbol fr diktaren och diktkonsten,
men lagerkransar tilldelades ocks de nyblivna magistrarna
vid promotionen.
Juliani dla namn : Frtjnsterna hos den romerske kejsaren
Julianus (331363), kallad avfllingen, framhlls av Vol-
taire.
i :76 riktar hstens spr : ger hsten dess rikedom.
Frtvivlan.
Tryckt i Samling af Svenska vitterhetsstycken, I, utg.
O. A. Kns (1789). Dikten bygger p en ldre dikt av JHK ,
men torde ha ftt sin slutliga avfattning 1783. Vid Svenska
Akademiens offentliga sammankomst 25 /1 1789 lste JHK
upp dikten. JHK :s originalmanuskript nns p KB . Sjlv-
mordsmotivet r centralt i upplysningstidens litteratur,
men har ocks sin biograska bakgrund i JHK :s depressio-
ner under 1780-talet.
hamnar : skuggbilder, vlnader.
i :77 or : slja.
Parcer : Antikens desgudinnor.
dragen : frd.
Du, som tidens omlopp [] aftonskyn : Solen.
431
Varelsens : tillvarons, livets.

i :78 dagen av : synen av.
nga : doft.
Zerens : sefyrens, vstanvindens.
i :79 vi [drjer du]: varfr.
fngslet : ( poetiskt) fngelset.
i :80 Matta : trtta.
dva : tysta.
slt : gjorde slut p.
P Konungens Fdelsedag 1780.

Tryckt i StP p Gustaf III:s fdelsedag 24 /1 1780, men
tillkommen redan 1779, tryckt separat detta r och anvnd
som sngtext i Utile Dulci. Dikten bygger p den vanliga
identikationen mellan Gustaf III , solen och sol- samt
skaldeguden Apollon.
i :81 bry : besvra.
min tjusning dig besvr : jag besvr dig i min frtjusning.
rrslols : orrlig.
det Hjltemod, som kuvat tvedrkts makt : Syftar p Gustaf III:s
statskupp 1772, som ansgs ha enat Sverige efter frihets-
tidens splittrande partistyre.
Rttvishet : rttvisa.
relust : relystnad.
i :82 enfald : enkelhet, ansprkslshet.
r det den jord [] frgat : Syftar p frihetstidens politiska
avrttningar, men kanske ocks p de karolinska och fri-
hetstida krigen.
D tidens sedda dag den hgsta klarhet rjer : D man uppntt
den hgsta klarheten ngonsin.
bergnings rand : horisonten.
Wasar : Gustaf III lskade att understryka sin slktskap med
Vasatten och att se sig (och sin spde son) som sina nam-
nars Gustaf Vasas och Gustaf II Adolfs arvtagare.
i :83 undran : beundran.
P Konungens Fdelsedag 1782.

Tryckt i StP p Gustaf III :s fdelsedag, 24 /1 1782. Dikten
432
tycks ursprungligen tnkt som sngtext, men det r oklart

om den har tonsatts.
Polen : polstjrnan.
i :84 rans frsta sner : adeln, adliga militrer.
Den dla Filosofens [] band : Gustaf III hade ett r tidigare
utfrdat ett toleransedikt, som gav invandrare religionsfri-
het. Liksom kungens vriga tidiga reformer var denna i
upplysningens anda och understrk kungens framtoning
som en upplyst monark.
Hr [] vann : r 1780 hade ett vpnat neutralitetsfrdrag
mellan Sverige, Danmark och Ryssland tillkommit p
Gustaf III:s initiativ. Den trotsiga havstyrannen var Eng-
land, som under kriget i Nordamerika kapade skepp under
neutral agg.
fst ert lopp : tagit er boning.
Gters : fornsvenskars.
i :85 Vid Lovisa Ulrikas Dd.

Tryckt i StP 31/7 1782 under titeln Ode vid Hennes
Kongl. Maj :ts Enke-Drottningens Dd.
hrmad himmel : Himlen speglar sig i vattnet.
Gudabarnets linda : Syftar p Gustaf III :s och Soa Magdale-
nas vntade barn, arvprinsen Carl Gustaf, som fddes 25/8
och dog i spd lder.
i :86 brden : Lovisa Ulrika var syster till Fredrik II av Preussen.
De vackra konsters yrken hgnat : tagit utvningen av de skna
konsterna under sitt beskydd. Hgna = beskydda.
Dagens Gud : solen. Ocks en symbol fr skaldekonsten.
i :87 en telning : Den vntade arvprinsen Carl Gustaf.
skygga : skugga, ge beskydd.
Kantat vid Lovisa Ulrikas Begravning.

Tryckt separat under titeln Ord, Afsungne vid Hgst
Salig Hennes Kongl. Maj :ts Enke-Drotningens Lovisa
Ulricas Begrafning, uti Kongl. Riddareholms Kyrkan den
31 Julii 1782. Musiken skrevs av Francesco Uttini. Dik-
tens budskap om religionens trst stmde knappast ver-
ens med vare sig frfattarens eller fremlets tro.
433
KOR : kr.
RECIT : recitativ. Halvt sjunget, halvt talat parti.
dva : dova.
i :88 ddens Drott : dden.
strt : strta.
i :90 ledsnad : tristess.
sin Stemmas : sin tts.
Kantat den 1 Januarii 1789.

Tryckt i StP 13 /2 1789. Sedan juni 1788 pgick ett krig
med Ryssland, dr Sverige tycktes dmt att frlora. Senare
tiders forskare har sett kriget som ett frsk frn Gustaf
III :s sida att ocks som krigare visa sig som en vrdig efter-
fljare till de bda tidigare Gustaverna. Med kriget fljde
ocks en omfattande hyllningsdiktning till konungen och
hans beflhavare, srskilt efter sdana drabbningar, som
kunde tydas till segrar. Fr JHK , som i upplysningens anda
drogs till pacismen, var kriget snarare en kalamitet n en
nationell hjdpunkt.
Allfaders: Guds. Benmningen r hmtad ur nordisk myto-
logi.
sistnmnd i det ttonde / Av Seklets tiotal : JHK menar frsts
1789, fast 80-talet egentligen r seklets nionde decennium.
mjlig varelse : mjligt liv.
Jani vink : Janus uppmaning. Den romerske guden Janus,
som ocks var rets gud, stod fr alltings brjan.
ljusets Hrskare, den hge Resenren : Syftar p solen.
Skyttens landamren : Stjrnbilden Skytten str hr inte fr
faktiska astronomiska och astrologiska frhllanden utan
symboliserar krigsguden Mars och den disharmoni som
kriget fr med sig.
i :91 iderbdd : ejderdunsbdd.
vimlande : myllrande.
Nyburna : nyfdda.
vllust : sllhet.
skrven : ringa penning.
Som p min oskuld frtryckaren lagt : som frtryckaren lagt p
mig, jag oskyldiga.
434
i :92 bildad : skapad.

Jtten : En symbol fr Ryssland.
fjttern : bojan.
hemsk : hemsk till mods.
i :93 Och fr evigt [] leder dig : Solen str, hr som i mera glori-
erande sammanhang, fr Gustaf III .
Till Greve Gyllenborg.

Tryckt i Utile Dulcis Vitterhets-Njen IV (1781). Dik-
ten imiterar Horatius Ode IV :2. Tillsammans med Gustaf
Philip Creutz (17311785) hrde Gustaf Fredrik Gyllen-
borg (17311808) till en ldre generation av svenska upp-
lysningsdiktare. De var bda grevar och skrev fr sitt njes
skull snarare n fr sitt brd. Sin litterra debut gjorde de
redan i tjugorsldern i kretsen kring Hedvig Charlotta
Nordenycht och Tankebyggarorden. I JHK :s dikt iklds
Gyllenborg gestalten av bde Pindaros och Julus (som
Horatius ode r dedicerat till), Gustaf III ses inte ovntat
som Augustus och JHK sjlv r Horatius.
Hans grav : JHK syftar p den antika myten om Ikaros, som
tillsammans med sin far Daidalos ydde frn Kreta med
hjlp av vingar som fstes med vax. Gossen kom dock fr
nra solen, varp vaxet smlte, och han strtade i Egeiska
havet.
brstrt : tvrbrant, hftigt.
fragg : fradga.
i :94 Homeri toner : Syftar p Gyllenborgs Tget ver Blt, en
hjltedikt som trycktes frst 1785 men som JHK knde till
redan tidigare.
myrten : Den trogna krlekens symbol.
Melpomene : Tragedins musa (uttalas trestavigt, p franskt
vis). Gyllenborg hade 1774 skrivit tragedin Birger Jarl
och Mechtild.
Thalie : Komedins musa Thalia. Gyllenborg trdde ven i
hennes tjnst genom sin 1773 frfattade komedi Det nya
herrskapet.
Nr du Satirens bga spnt [] knt : Strofen syftar p Gyllen-
borgs satir Mina vnner (1759).
435
runda : rundligt tilltagna.

Aretin : Den fruktade italienske renssanssatirikern Pietro
Aretino (14921556), enligt ryktet den ende frfattare som
ftt betalt fr att inte skriva.
Den stund [] nns : Stroferna syftar p Gyllenborgs dikt
Mnniskans njen och elnde (1762).
i :95 Nr du p Sapfos [] rst : Gyllenborg skrev ett reminne ver
Hedvig Charlotta Nordenycht, hans gynnare i ungdo-
men. Hon kallas ofta fr en svensk Sapfo. Jfr i :103 & i :122.
Timon : Urtypen fr misantropen, men ven en anspelning p
Gyllenborgs Vrldsfraktaren (1762).
Thas : Ett vanligt namn p grekiska hetrer, d.v.s. kvinnor
som till skillnad frn antikens rbara hustrur umgicks fritt
med mn, svl intellektuellt som kttsligt.
gyllne lder : Syftar p den cykliska antika tidsuppfattningen,
dr vrlden passerar smre tider p vg mot guldldern. S
kallas ocks kejsar Augustus tid.
kvda : besjunga.
i :96 Apollos yrken : konsterna.
Hippokrenen : Hippokrene var en klla p berget Helikon, ur
vilken muserna drack.
Till Greve Oxenstierna ver Poemet Dagens Stunder.

Tryckt i Samling af Svenska vitterhetsstycken, I, utg.
O.A. Kns (1789), upplst i Svenska Akademien 27/5 1786.
Likheterna med Den nya Skapelsen har ofta ppekats.
usle : fattige.
Mdans trtta slav : Franskklassicistisk omskrivning fr arbeta-
ren.
sin vilas grav : sin vilobdd.
Morgonblickar : Syftar p Morgonen, frsta dikten i Oxen-
stiernas Dagens Stunder.
Middagshjden : Syftar p dikten Middagen i Dagens
Stunder.
i :97 Aftonstrlen : Syftar p dikten Aftonen i Dagens Stunder.
Polymnias : Polymnia eller Polyhymnia, de hgtidliga hym-
nernas musa.
ro : njen.
436
Pythons : Odjuret Python, som ddades av Apollon.

Thrakens : thrakerns. Thrakerna sgs som barbarer.
i :98 Dlden.
Tryckt i StP 16 /4 1789 med underrubriken Ode och
utan noten, som understryker att dikten r en politisk alle-
gori. Under 1789 rs riksdag hade adeln (cedern) frsvarat
riksdagens rttigheter i grundlagen och p s stt skyddat
de tre ofrlse stnden (vpplingen, d.v.s. treklvern) mot
den obarmhrtiga solen (Gustaf III ), som frskte infra
envlde. Kungen konspirerade dock med lantmarskalken
Charles Emil Lewenhaupt (nidingen), som p adelns vg-
nar undertecknade den s. k. Frenings- och skerhetsakten
och drmed hgg ned cedern. Liksom i Kantat den 1
Januarii 1789 anvnds allts den gustavianska solsym-
boliken undergrvande. Den skna men smningom fr-
brnda dlden representerar riksdagen, eller mera allmnt
det svenska samhllet.
krftans : Stjrnbilden Krftan.
i :99 Orkanen : Syftar p kungens upptrdande och hot mot adeln
under riksdagen.
i :100 Till Bacchus och Krleken.

Tryckt i Samlaren 12/8 1777 under titeln Ode Til Bac-
chus och Krleken men utan Apostille. Detta tillgg
har JHK hmtat ur sin operalibretto Adonis och Proser-
pina, som skrevs ungefr samtidigt (sommaren 1777).
mhet : krlek.
Prometh: Prometheus, som stal elden frn gudarna och
sknkte den till mnniskorna.
Egl: Herdinnenamn.
Trahitque [] formam : Citat i ldre upplagors lydelse ur den
anonyma, till stor del obscena, samlingen Priapeia, sng
XXXVI , v. 3: Den spde Bacchus har en jungfrus gestalt.
i :101 kvick : livlig.
din moder : Venus.
vinrev : vinranka.
egit : eget.
437
mnig : ymnig.
blygsam dag : svagt dagsljus.
halp : hjlpte.
i :102 tillstd : tillt.
Spnm : norna, desgudinna.
ledna : lidna.
Narratur [] virtus : Horatius Ode II : i, v. 21: Den gamle
Catos dygd man sger / Hmtat ej sllan av vin sin vrma.
(G. J. Adlerbeth).
i :103 Homerus ! [] somna : Kellgren syftar p Horatius ord i Ars
poetica (v. 359) : Indignor, quandoque bonus dormitat
Homerus = Jag harmas varje gng den gode Homeros
slumrar till.
lsas : Ordvits. Ordet betydde ju bde lsa och lsa. Enligt
traditionen ska Alexander den store alltid ha frt med sig
Homeros skrifter, inlsta i ett dyrbart skrin.
rara : sllsynta.
Anakreon : Grekisk poet (c :a 580495 f. Kr.), knd fr sin kr-
leks- och dryckesdiktning. P Kellgrens tid var han mest
bermd genom en antologi av imiterande anakreontiska
snger. Jfr Mina Ljen.
Sapfo : Grekisk diktarinna (c :a 630557 f. Kr.). Jfr Mina
Ljen.
Pindars : Genitivform av namnet Pindaros (c:a 518 c :a 442
f. Kr.), grekisk krlyriker, p JHK :s tid knd fr sin pin-
dariska yra.
Horats : Horatius.
Tivoli : I det romerska Tibur (Tivoli) trodde man under
1700-talet att Horatius hade sitt sommarstlle. Det tycks
dock ha legat i Sabinerbergen, ster om Tivoli.
Falernska blja : falernervin.
Philippi son : Alexander den store.
Och du, o Salomo !: Kung Salomo ansgs ha skrivit Ordsprks-
boken, Predikaren och Hga Visan i Gamla Testamen-
tet.
Sublimi feriam sidera vertice : Slutversen i Horatius Ode I : 1.
I Ebbe Lindes versttning : ja, d trnar jag visst hjssan
mot stjrnorna.
438
i :104 Behagens: gratiernas, gracernas, chariternas. Behagens gu-

dinnor framstlls i bildkonsten ofta som tre nakna skna
kvinnor.
Frjas : Venus.
Pierisk : Pierien var ett landskap i det grekiska Makedonien,
nra Olympos. Dr hade Orfeus sitt hem och muserna sin
mest lskade vistelseort.
frestlla : symbolisera, pvisa.
Pindens Solon : Horatius.
Lethes : Lethe, glmskans od i den antika underjorden.
Kokytens : Kokytos, en av oderna i den antika underjorden.
Er vn : som er vn.
Apostille : efterskrift.
Astrild : Amor.
Siccis [] proposuit : Horatius Ode I :18, v. 3: Ty dem torrom
r torrt levnadens lopp (Ebbe Linde). JHK tolkar Hora-
tius vers i strofens slutrader.
i :105 frgiftigt : giftigt.
Epikurismen. Visa.
Tryckt f. f.g. i Samlade Skrifter. JHK :s handskrift med
rubriken Anakreontiskt Ode nns p KB . Mjligen skri-
ven redan 1774 eller 1777.
hder : hnar.
[gr dig] rtt : rttvisa.
Themir : Herdinnenamn.
i :106 fanatismen : Hr religionen.
ken : demark.
Vr-visa.
Tryckt i StP 21/6 1779 i en ngot lngre version med
noter. Tonsttningen r troligen JHK :s egen.
Bore : Personikation av vintern.
i :107 Dafne : Herdinnenamn.
menls : oskuldsfull.
silvret : Franskklassicistisk omskrivning fr vattnet.
439
i :108 Saknaden.
Tryckt i Skalde-Stycken satte i Musik II (1794) tillsam-
mans med musik av hlstrm. Dikten r eventuellt iden-
tisk med Lyckans boning i K & k-brevet 1788 och i s-
dana fall tillkommen p 1780-talet. Likheterna med Den
nya Skapelsen talar fr att de hr till samma period.
Zulimas : Zulima, herdinnenamn.
utom : utan.
i :109 P Musiken av Haydns Roxelane.

Tryckt utan rubrik i Musikaliskt Tidsfrdrif Fr r
1791 II , omnmnd i K & k-brevet 1788. La Roxelane
r titeln p Haydns symfoni nr 63, dr temat frn en fransk
sng med samma namn varieras i allegrettosatsen. Ett par-
ti av denna sats trycktes i Sverige 1786 av O. hlstrm i
Favorit-Piecer utur Hr Haydns Sinfonier Lmpade till
Claver. I frsta trycket av JHK :s dikt r den dock frsedd
med annan musik, troligen skriven av hlstrm.
Vid [en ickas famn]: i.
Trst fr din oddlighet : trst fr att du inte r oddlig.
fruktlst namn : ffng ra.
Cythere : Venus.
myrt : myrten.
i :110 Tartarens cken : den dsliga underjorden.
i :113 Mina Ljen.

Dikten nns i era versioner, dr de viktigaste r den frn
1779 och den i Samlade Skrifter (tergiven hr). Redan
i juni 1778 tycks den frsta versionen ha varit knd i
avskrifter, och 10 /7 s. . lt JHK trycka ett urval av strofer-
na i Gteborgstidningen Hwad Nytt ? Hwad Nytt ? I Vasa-
skolan i Gvle frvaras en egenhndig handskrift som JHK
ocks frsett med skmtsamma noter. Manuskriptet har
frmodligen tillhrt familjen Meijerfeldt, dr JHK var
informator. Manuskriptet utgr den mest fullstndiga av
de ldre versionerna och r frlaga till en av de bda vari-
anterna av Mina Ljen i SS .
Dikten var i sin tidigaste avfattning mycket radikal och gjor-
440
de succ i stora kretsar. Dess drastiska formuleringar smr-

tade dock de drabbade srskilt illa tgngen blev ju Bell-
man, vars diktning JHK nnu visste fga om. JHK :s
angrepp var vl ocks ett frsk att misstnkliggra Bell-
man och drmed underltta sin egen karrir som hovpoet.
Mina Ljen blev orsaken till en lng endskap mellan
de bda poeterna, som varade tills deras vnner omsider
lyckades frsona dem vid en gemensam mltid. Bellman
ska d ha improviserat en hyllning till JHK , och denne
lovade sedan att skriva fretalet till Fredmans Epistlar.
JHK hade vid det laget helt reviderat sin syn p skaldekol-
legan.
Le rire [] rgime : Skrattet r bra fr min hlsa och att gra
narr av dumbommar ingr i mitt stt att leva. I bda ver-
sionerna ett felaktigt citat frn Dorats dikt A mes en-
nemies car tout le monde en a: Dailleurs le persifage
est bon ma sant / Et me moquer des sots entre dans mon
rgime = Fr vrigt r satiren bra fr min hlsa, och att
gra narr av dumbommar ingr i mitt stt att leva.
I solens lnta frgor : i frger, lnade av solen.
Oskra : besudla, vanhelga.
Fakirs : religis fanatikers. Betoning p frsta stavelsen.
m : krleksfull.
mjltsjuk : djupt svrmodig.
apar : efterapar.
i :114 Glicere : Herdinnenamn.
delar : ger, sprider.
Roslin: Den svenske portrttmlaren Alexander Roslin (1718
1793).
LArcheveque: Den franske skulptren Pierre-Hubert LArche-
vque (17211778), som under ren 17531776 verkade i
Sverige. Han var bl. a. Sergels lrare.
rn : frsk.
Bubo : ugglan.
i :115 delar mina restoder : gr mig ran stridig.
i :116 Spektakler : skdespel.
Gillstugor : gldstugor. Dr hamnade sdana som inte kunde
betala sina skulder.
441
Dess Visas antal steg till sju : De bda ytterligheterna r loso-

ferna Demokritos och Herakleitos, vilka inte brukar rk-
nas till Greklands sju vise. Uppgifterna om vilka dessa var
vxlar dock.
i :117 fltets prydda ban : det blomstrande fltet. I JHK :s handskrift
str dock fltets prydda barn, d.v.s. blommorna.
runda tal : alltfr stora antal.
i :118 yrslan : hnfrelsen.
Sireners sng : Enligt den antika myten lockade sirenerna sj-
farare i kvav med sin skna sng.
dunsta muscus : lukta mysk.
larv : mask.
skyddnings-blick : beskyddande blick.
Midas : Mytisk kung, som ck gvan att allt han rrde vid
blev till guld. I en sngartvling mellan Apollon och Pan
gav han priset till den senare, med pfljd att han ck bra
sneron.
argt : ont.
i :119 Levi barn : Syftar p prsterna.
fvisk : fvitsk, ofrstndig.
ljusens barn : JHK har hmtat uttrycket ur Nya Testamentet.
denna snda vrlds frakt : frakt fr denna snda vrld.
skra : rena.
lttro : godtrogenhet.
i :120 lderdomen : antiken.
litanie : litania, klagovisa.
Poetastrers : dliga poeters.
kn : slkte.
Skryt icke [] rad : Den svenske Homeros var Erik Brander-
Skjldebrand, vars pekoralistiska epos Gustaviade. Hjlte-
dikt i tolv snger JHK angripit redan i Tal om Satiren
1776.
vervger : vergr.
i :121 Sapfos snger [] Den Svenska : Frfattarinnan Hedvig Char-
lotta Nordenycht (17181763). Genom att JHK nmner
att den antika Sapfo strtade sig frn den leukadiska klip-
pan anspelar han p ryktet att Nordenycht frskte drn-
ka sig av olycklig krlek.
442
Aeschyls : Den grekiske dramatikern Aiskylos (525456 f. Kr.).

sjltg : sjlatg. Ligga i sjlatg = ligga fr dden.
Trskets Dramaturger : Carl Stenborgs trupp, som under
1780-talets frsta r under vintern upptrdde p Eriks-
bergsteatern, som lg vid det s. k. Trsket.
Dunciad : Pope skrev bl. a. satiren The Dunciad, som delvis
r frebilden fr den litterra satiren i Mina Ljen.
Scriblerer : dliga frfattare.
Priapi hov : Den grekiske guden Priapos stod fr den ls-
slppta sexualiteten.
Krysipper : Den stoiske losofen Krysippos (280205 f. Kr.) r
knd som en mindre god stilist, men skrev faktiskt inte
poesi.
Aganipper : Syftar p Aganippe, musernas klla p Helikon.
dubbelt l : Ungefr starkl.
Spinnhus : Korrektionsanstalter fr prostituerade.
ligga under kur : undergr behandling [fr sylis].
Platskans Jungfrubur : Helena Fahlberg, som kallade sig Lo-
visa von Plat(en), var en av samtidens mest knda bordell-
mammor och drev bl. a. rrelse vid Adolf Fredriks kyrka.
Hon frekom i Bellmans diktning om Bacchi Orden redan
i brjan av 1770-talet.
i :122 skna drars slkte : Syftar p kvinnorna.
tcka : behagliga, vackra. JHK anvnder ofta ordet ironiskt.
lckert : utskt. JHK anvnder ofta ordet ironiskt.
Boileau : Denne psts i sin barndom ha blivit biten av en kal-
kon p ett olmpligt stlle, vilket hindrade honom frn in-
timare umgnge med kvinnoknet. Upplysningsfrfatta-
ren Helvetius skildrar hndelsen i sin De lEsprit, dis-
cours III .
parurens hgml : Ung : Viktiga rttegngar om hrprydnader
(och andra sknhetsdetaljer).
brnad : sexuell upphetsning.
joller : pladder.
i :123 den Helikonska vgen : P berget Helikon vistades muserna.
Hospitalet : sinnessjukhuset.
Siffrans barn : Syftar p affrsmnnen.
Krsers: Syftar p den lydiske kungen Krsus (500-talet f.Kr.),
443
som genom sin xering vid gods och guld blivit sinne-
bilden fr den rike.
Polens platta bygd : Omskrivning fr Sverige. Beteckningen
platt kan ocks syfta p den lga andliga nivn i Sverige.
i :124 Jordens Skapelse.

Tryckt i StP 15 /5 1790 och upplst i Svenska Akademien
24 /1 s. . Dikten skrevs redan 1780 och JHK snde den
i oktober s. . till Vitterhetsakademiens pristvling under
titeln Fabeln om Frstndet och Lyckan. JHK hade
dock ingen framgng i tvlingen. Eventuellt har dikten se-
nare arbetats om.
ldrar : tider.
enfaldeligen : i all enkelhet.
Jofur : Jupiter.
irring : felsteg.
medan : eftersom.
kreatur : skapad varelse.
knns : skiljer sig.
i :125 frbuden : frbjuden. Den vanliga formen hos JHK .
skickat : inrttat.
i :126 Areopagen : Domstolen fr brottml i antikens Aten.
Minerva : Vishetens, det ordnade krigets och kvinnosljder-
nas gudinna. JHK anvnder, helt tidstypiskt, de latinska gu-
danamnen.
Venus : Krleksgudinnan.
sng : sjng. Den vanliga formen hos JHK .
En Episk Inpromptu : ett improviserat epos, ett improviserat
lngre skaldestycke.
basta !: (ital.) det rcker.
Momus : Den personierade klandersjukan.
i :127 frvida : fr vitt.
Zevs : Den grekiska verguden, oftast = Jupiter.
bst du r karl : som du r karl till.
i :128 frtycka : misstycka, klandra.
i :129 hennes drmmars ras som vishets namn begrde : hennes drm-
mars vilda framfart, som gjorde ansprk p att kallas vis-
het.
444
Danvik: Stockholms sinnessjukhus blir hr en symbol fr

jorden.
i :130 Man ger ej snille fr det man r galen.

Tryckt i StP 4/1011/10 1787. Dikten torde ha tillkommit
under juli-september s. ., men sjlva idn hade JHK sedan
era r tillbaka frvarat i sin lilla gr bok. Liksom
mnga av JHK :s dikter r Man ger ej snille en prisskrift
men till skillnad frn dessa en ktiv sdan, ingiven till det
lika ktiva Sllskapet Pro Sensu Communi, d.v.s. Sllska-
pet fr det sunda frnuftet. Anmrkningarna ska tyckas ha
annan frfattare n dikten, men JHK har skrivit ocks dem.
Samtiden frmodade att Pro Sensu Communi var en verklig
sammanslutning, men i sjlva verket var JHK och Nils von
Rosenstein de enda medlemmarna. Genom sllskapet drev
JHK i StP en kampanj mot tidens drskap, mot svl and-
ligt som vittert svrmeri. Jfr ven Kungrelse om Sll-
skapet Pro sensu Communi, i :342350. Sllskapets verk-
samhet torde vara JHK :s strsta insats i den svenska upp-
lysningskampen. Det var knappast ngon okontroversiell
kamp han frde. Infr publiceringen av Man ger ej snil-
le skrev JHK 26/9 1787 till Rosenstein : Det r vl att
Kungen r prevenerad [underrttad p frhand]. Jag kom-
mer att reta mnga mktiga ender, men jag vgar mig
upprepa vad Boileau sagt vid ett lika tillflle : Eh bien ! je
serais honnte-homme, & je ne les craindrai point [N
vl ! Jag skall vara gentleman, och jag fruktar dem ingalun-
da].
mrkna vissa stunder : ha sina mrka stunder.
[p grnsen] av : till.
Snillets himlaln : Den gudagivna inspirationen.
Visst slumrar [] citerar : JHK anspelar p Horatius Ars
poetica, v. 359, se anm. till i :103 ovan.
Edens skald : John Milton (16081674), frfattaren till Para-
dise Lost (1667), ett verk som JHK skattade hgt.
allena : enbart (syftar p Skaldens lott).
blott en frukt i Vitterhetens rike : ett resultat endast fr frfat-
tare.
445
fnans : fnadens.
Du som pplets [] fle : Verserna syftar p den engelske ve-
tenskapsmannen Isaac Newton (16421727), som nr han
ck ett pple i huvudet ska ha upptckt tyngdlagen. New-
ton har skrivit kommentarer till Uppenbarelseboken, Ob-
servations on the Prophecies of Daniel and the Apocalypse
of St. John (1733). Som tnkare hlls Newton annars
hgt av upplysningsmnnen.
i :131 Bedlam : Sinnessjukhus i London.
musblack : Gr hstfrg med svart rand (l) utmed ryggen. I
Karl XII :s Bibel lyder Upp. 6:78: Och th thet [lammet]
upbrt thet erde insiglet, hrde jag thes erde diursens
rst sga : Kom, och se. Och jag sg, och si, en black hst,
och then som p honom satt, hans namn war dden : och
helwete flgde honom efter : och them wart magt gifwen
fwer erde parten p jordene, at dda med swrd, och
med hunger, och med dden, af the wildiur p jordene
ro.
Och du, som mnniskan [] vi andra : Syftar p den franske
losofen Ren Descartes (15961650), vars tankar var en
av grunderna till upplysningsloson.
Mesmer : Upphovsmannen till teorin om den animala magne-
tismen, Franz A. Mesmer (17341815).
Andefeber : vidskeplig yrsel.
Swedenborg : Emanuel Swedenborg (16881772), naturveten-
skapsman och religis tnkare.
I narrar [] Harmonister : Fr de olika narrarna, se JHK :s
egna anmrkningar, i :133 ff.
Vettenskaperne : JHK binder samman vetenskap med vett
och stavar det drfr ofta s hr. Jfr vettgirighet i :28.
Rosencreutzare : Mystiskt, hemligt sllskap med rtter i 1600-
talet.
vurma : ha griller, ha tokiga ider.
raseri : vanvett.
i :132 villan upprtt br [] den arm : vantron hjer sin arm.
Manhem : Sverige. Enligt 1600-talets rudbeckianska gticism
var detta urhemmet fr gterna, som spred sin kultur ver
hela Europa.
446
villors : frvillelsers.
Blten : stersjn.
med lika blygd : med samma blygsel.
i :133 Snillet : Ordet innebr hos JHK ofta den gudomligt ingivne
skalden.
Sisyska stenen : I den antika underjorden straffades kung
Sisyfos genom att tvingas vltra en sten uppfr ett berg,
varifrn den rullade tillbaka och stndigt ck rullas upp p
nytt.
fjdrar : drivfjdrar.
gonskenligen : uppenbarligen.
i :134 elak : dlig.
vegetabile : vxtmne.
Camus : Den franske lkaren Antoine Le Camus (1722
1772), som skrivit ett verk om kroppens inverkan p sjlen.
ganska : mycket.
Clemens VII : Felskrivet fr pven Clemens VI (13421352),
vilken Le Camus nmner i sin bok.
La sensibilit [] genie : Knsligheten utgr hela vrt snille.
Oknt citat.
fra en regime : hlla diet.
Dumsot : dumsjuka. Ordbildningen r JHK :s egen.
sticka : operera.
i :135 konfusion : sinnesfrvirring.
obstruktion : frstoppning.
Pedantskan Dacier : Anne Lefvre, g. Dacier (1654 1720),
gjorde en trogen versttning av Iliaden (1699) och
Odyssen (1708) och kritiserade hrt Houdar la Mottes
mera tidsenliga versttning av den frra. Pedant kalla-
des ofta en insnat lrd person. Femininformen var mera
sllsynt.
Indignor [] Homerus : Jag harmas varje gng den gode
Homeros slumrar till. Citat ur Horatius Ars poetica,
v. 359. Se komm. till i :103 ovan.
i :136 Flegethons : Eldoden Flegethon t kring den antika under-
jorden.
leka Carroussel : Karuseller var en sorts sagoinspirerade rid-
darspel, som uppskattades av Gustaf III och hans hov.
447
emedlertid : under tiden.

petricerande : frstenande.
Poeter av nya Sekten : JHK syftar p de frromantiska poeter-
na av Thorilds skola.
bildning : inbillning, fantasi.
mrka : oklara.
amphibologier: oklarheter (av lat. amphibolus=tvetydig, oviss).
i :137 encyclopedique : encyklopediska.
och s pnnas Virvlarne : Enligt Descartes uppfattning hade
universum uppsttt genom virvelrrelser i materien.
Attraktions-lran : gravitationslran.
Fluktions-kalkylen : differential- och integralkalkylen.
blygd : skam.
i :138 tre andra : Upp. 6:2-6.
Locke : Pro Sensu Communis hgtidsdag rades p den
engelske naturforskaren John Lockes fdelsedag, 29/8,
och han ansgs som den frnuftigaste man, som jorden
burit. Se Kungrelse om Sllskapet Pro Sensu Commu-
ni, i :342 ff.
simpel : enkel.
Roman : uppdiktad historia.
Somnambul : hypnotiserad mnniska, smngngare.
Puisegur : A. M. J. Chastenet, markis de Puysgur (1751
1815), fransk general, frfattare, magnetisr.
i :139 amalgamerad : sammansmlt.
Imedlertid : dock, icke desto mindre.
korpuskler : sm partiklar.
ursinnig : vansinnig.
moment lucide (lucidum intervallum) : ljust gonblick.
en anonym frfattare : JHK sjlv. Se i :162!
i :140 yrslan : yran.
vdret : vinden. JHK anspelar hr p Joh. 3:8: Vdret blser
hwart thet wil, och tu hrer thes rst : och tu wetst icke,
hwadan thet kommer, eller hwart thet far.
stark : hgstmd.
Quand [] rime : Nr man frlorat frnuftet, varfr roa sig
med rimmet ? Citat ur den franske frfattaren Alexis Pi-
rons (16891773) parodiska drama Philomle (1723).
448
Titelpersonen, som blivit vansinnig och sjungit en rimls

aria, svarar s p sin syster Progns tillrttavisning.
Dalkarlarne : Skaldestycke av prsten Gustaf Engzell (1757
1797), som hrde till Thorilds efterfljare.
Prins : furste.
i :141 h.e.: (lat : hoc est) d.v.s..
slutkonst : slutledningskonst.
principer : frutsttningar.
raisonnera : tala frnuft.
i :142 att det eviga vitas fyrkant []: Detta torde vara JHK :s egen
parodi p swedenborgarnas uttrycksstt.
p.: (lat. pagina) sida.
ibid.: (lat. ibidem) p samma stlle.
i :143 frmga : sexuell frmga.
violera : vldta.
Avhandlingen om nya Jerusalem []: Boken fanns verkligen
och trycktes i Stockholm 1787.
anse : betrakta.
Konsistoriell Censur : censur av kyrkliga myndigheter.
i :144 Sectairen : sekteristen.
i :145 Lullius : Den katalanske losofen och mystikern Ramn Lull
(vilket i latinsk form eg. blir Lullus) (12351315).
Paracelsus: Den tysk-schweiziske lkaren och losofen (1493
1541), av stor betydelse fr sentida mystiker.
Bhm : JHK menar trol. den tyske mystikern Jacob Bhme
(15751624).
Fludd : Robert Fludd (15741637), engelsk lkare, mystiker
och rosencreutzare.
freml : syfteml.
Lapis philosophicus : de vises sten.
Lapis infernalis : helvetessten, ett frtande medel.
gangrenen : kallbranden.
Tomer : volymer.
Oneiromantien : drmtydningen.
i :146 Numrornes dygd : talens magiska innebrd.
malis : frsmdlighet.
Falsiteter : osanningar.
couleur de bouteille : buteljgrn.
449
Kompakta : hrt hoppressade. Uppenbarligen r syftningen

sexuell.
starka fantasier : sexuella fantasier.
Horn : Den bedragne kte mannens attribut.
i :147 bolare : person som har samlag.
apparanser : sken.
Somnum teneatis Amici !: Hll er fr smn, vnner ! JHK al-
luderar p Horatius ord i Ars poetica, v. 5: Risum te-
neatis, Amici ? (Hll er fr skratt, vnner).
i :148 intrinseca : inneboende.
formera : bilda.
koaffyr la mode : modefrisyr.
i :149 equilibre : jmvikt.
conducteurer : ledare.
Louis : Franskt myntslag.
Amateurer : lskare (av konst och vetenskap).
traitementen : behandlingen.
i :150 Drmvilla : illusion.
Chevalier : riddare.
Fysikus : lkare.
draga parti : dra frdel.
frvillad synpunkt : ofokuserad blick.
i :151 vita pulvret : Antingen det gamla lkemedlet grekiskt vitt
(Album Grcum) eller vita plstret (Unguentum album).
Bda var universallkemedel.
mobile : rrliga, ltta att pverka.
i :152 les Badauts de Paris : De parisare som gr sysslolsa och gapar
infr allt nytt.
Medikus : lkare.
Tnia [] articulis : (lat.) binnikemask. Den lnga beskriv-
ningen r s gott som ordagrant hmtad frn Linns
avhandling om Tnia.
Rabarbern : En medicinskt verksam variant importerades i
torkat skick och anvndes bl. a. mot magbesvr. Vra da-
gars rabarber var nnu inte knd i Europa.
villdjur : vilddjur.
cremor tartari : (lat.) renad vinsten.
aberration : avvikelse.
450
rening : menstruation.
g till stols : g p toaletten.
Item : likaledes.
i :153 Spavatten : Mineralvatten frn baden i Spa, Tyskland.
immobil : orrlig, svrpverkad.
skamlig : skamsen.
Interlokutrerne : de som samtalar.
i :154 Spektatrerne : skdarna.
frgiven : frgiftad.
kttsens : kttets. Arkaiserande, biblisk form.
i :155 likare : bttre.
gckas : retas.
m. H.: Min Herre.
i :156 blir [] habituell : blir en vanesak.
Lavater : J. K. Lavater (17411801), schweizisk fysionomist.
Pernetti : J. A. Pernety (17161801), fransk fysionomist, alke-
mist m. m.
lineamenternes : anletsdragens.
i :157 Pour juger [] vetu : Fr att dma om mannen mste man se
honom alldeles naken resp. Fr att dma om mannen
mste man se honom pkldd.
folio : Stort och ansprksfullt bokformat.
mnniskans knnedom : kunskapen om en mnniska.
angelns : vinkelns.
pumps : tjockt sullder.
omvndelse : Nr skinnet i skorna blivit ntt vnde man det
ofta.
nationella drktens : Gustaf III :s s. k. svenska drkt, vilken
var tnkt att motverka moderaseriet.
i :158 nativitet : horoskop.
en stor Svensk Botanikus : Mjligen Linn.
sammanlikningspunkt : jmfrelsepunkt.
i :159 Sifet : (fr.) visselpipa.
narrgrl : draktiga smttigheter.
muntrar : uppmuntrar.
evrdeligt Tempel : D.v. s. Svenska Akademien.
i :160 Raisonneuren : den som talar frnuft.
samme Frfattares : JHK :s.
451
i :161 krets : grns.

din andedrkt frkortas : din andning bli snabbare.
Veritati Gloria : (lat.) ra vare sanningen.
Nytt Frsk till orimmad Vers.

Tryckt i StP 20/10 1783. Dikten var ursprungligen ett
inlgg i striden med Thorild, men vnder sig (som noten
sger) ven mot andra anhngare av nya sekten.
lilla vinkelns bo : vrns bonde. Uttrycket r en skruvad me-
tafor fr spindel.
utmrkt : srskilt utpekad. Diktens inledning och vissa
uttryck parodierar Thorilds ibland svulstiga uttrycksstt,
bl. a. de frsta raderna i dennes Frsk til Orimad Vers:
Om starka Sjlens klarhet/ och Gudars lugn du sker.
visserligen : frvisso.
i :162 Shakespeare [] Ossians : Dessa frfattare prisades i Thorilds
Passionerna.
Gthens : Goethes.
luftsyrisk : eterisk.
Ikars ttlgg : Ikaros ttling. JHK anspelar p myten om Ika-
ros, som p sin bevingade ykt frn Kreta kom fr nra
solen och strtade.
muddret : dyn.
i :163 vmben : magen.
ankar : Rymdmtt = 15 kannor = 39 1/4 l. 1 kanna = 2,617 l.
mar : Rymdmtt = 60 kannor = 4 ankar = 157 l.
Tyska sprnget : JHK syftar p den tyska frromantiken.
knbjd : knbjande.
handklapp : handklappningar.
skall och terskall : ljud och genljud.
i :164 Sirii demantsklot : stjrnan Sirius diamantklot.
vnder loppet bakfram : gr en helomvndning.
Fglarnes Vitterhets-Akademi. Fabel.

Tryckt i StP 2 /1 1783, under titeln Foglarnes Vitterhets
Academi. Fabel, om ngon ting r Fabel. Dikten riktade
sig mot Lovisa Ulrikas vitterhetsakademi, som JHK redan
1780 kommit i delo med. I ursprungsversionen utspelar sig
452
fabeln i Indien, och efter det avslutande citatet fljer, inom

parentes : Men undantagom Sverge bara.
i :165 [det mste] sig bete : g till.
besynnerliga : mrkliga.
i :166 Corps : kr, sammanslutning.
Steglissan : steglitsan.
Visir : Hg mbetsman i muslimska lnder.
Machiavel : Den italienske politikern och frfattaren Nicco-
l Machiavelli (14691527) och hans bok Il principe
(Fursten, 1532) var inte vl sedda av upplysningsmn-
nen.
Politikus : statsman. Ordet har hos JHK en biklang av slug-
het och falskhet.
vld : partiskhet.
i :167 Exempli gratia : (lat.) till exempel.
stta sig klistir : ge sig lavemang.
Alis ord uti Zemir : Marmontels Zemire och Azor som va-
rierar temat Sknheten och odjuret. I juli 1778 hade
stycket i versttning av Anna Maria Malmstedt (sederme-
ra Lenngren) premir p Drottningholmsteatern och gavs
i Stockholm samma hst. Den komiske tjnaren Ali var
mycket populr.
i :168 Emot Etthundrade Riksdaler []

Tryckt f. f.g. i Samlade Skrifter. Dikten syftar p kom-
missionssekreteraren och teaterfrfattaren Vilhelm von
Rosenheim och har troligen tillkommit 1790.
stadd : anstlld.
Nu ter Bavii Recett []

Tryckt i StP 30/5 1792.
Bavii : Den romerske frfattaren Bavius (dd c :a 35 f. Kr.) r
knd fr sin dliga poesi och sina angrepp p Vergilius och
Horatius.
Recett : Behllningen frn teaterfrestllning, som ograverad
tillfaller frfattaren, en skdespelare el. dyl.
Bind icke [] skriver: JHK travesterar 5 Mos. 25:4: Tu skalt
icke binda munnen til p oxanom som trskar.
453
Byxorne. Saga.
Tryckt i StP 5/7 1791 och omnmnd som frdig i K & k-
brevet 13/3 1788. Orsaken till att dikten inte publicerades
tidigare r oklar, men kanske var 1789, nr endast adeln
satte sig emot Frenings- och Skerhetsakten, ett fr JHK
olmpligt r att satirisera aristokratin. Anmrkningarna
tycks tillfogade fr att mildra satiren. Den frebild som
nmns i dikten har inte ptrffats. Att dma av anmrk-
ningarna (i :175) existerar den kanske inte ens.
Andryg : vermttan brdsstolt.
gjorde ngot kval / t : beredde ngon plga fr.
i :169 slutits ut : uteslutits.
lupit om : frbigtt.
i :170 min Patron : (skmtsamt) min Herre.
Hundsvotterande : krnkande behandling.
Krngar : krringar.
rang med : samma rang som.
handen taga / Av : ta i hand.
Conjunctim : (lat.) gemensamt.
i :171 splitters : helt.
sluppna : lossnade.
mnstret, nrmast blixt-och-dunder : Vl otydligt mnster.
Tlj : rkna.
lga Ullets Son : JHK parodierar den hga stilens omskriv-
ningar.
extraktion : hrkomst.
i :172 Sig distinguerat : utmrkt sig.
Schabrack : schabrak, ett slags ceremoniellt hsttcke. Rim-
mar hr p pack.
Stubb : underkjol.
pltar : mynt i plt. 1 plt = 2 daler silvermynt.
I avsikt p : med tanke p.
i :173 avl.: avlidna.
brav : bra.
skattdragares : skattebetalares.
gra [] gur : gra intryck, spela en viktig roll.
stolar utan karmar och ryggstd : Taburetter.
i :174 lia : lie.
454
narrationen : sttet att bertta.

La Fontaine : Jean de La Fontaine (16211695), fransk sago-
och fabeldiktare.
i :175 Struensees : Johann Friedrich Struensee (17371772), dansk
lkare och statsman, hade frn 1770 stort inytande ver
den mentalt svage kung Kristian VII och avskaffade i sep-
tember 1770 censuren.
skmd : frdrvad.
i :176 livligt : levande.
ehuru mycket det [hedrar]: hur mycket det n.
Marmontel : Den franske upplysningsfrfattaren Jean Fran-
ois Marmontel (17231799).
rrelser : rytm.
Pjs : litterrt stycke.
i :177 Den Hg- och Vlborna Kajan.

Tryckt i en tidig version i Hwad Nytt ? Hwad Nytt ?
14/8 1778, under titeln Den Hgborna Kajan. Fabel.
versttning. Den fljdes d av denna Sedolra:
I, som i lyckans rymd s hgt han utet upp,

Blott av den ringa vikt, som Edra vsend ga,
Frnma uslas ltta trupp !
Vars vett och dygd s litet vga,
Vad vill man om Ert dumma hgmod sga ?
Naturen, som Er ftt av ofrmgenhet,
Och sg Er brist ej annars st att rtta,
(Hon r en msint moder, som man vet)
Bad Lyckan ville Er s hgt i luften stta,
Att ingen skulle se sin ofullkomlighet,
D han ej sg den storleks verklighet,
Som hon t sina barn hr nedre tckts beskra ;
Hon ven skert drp let [= litade],
Att sllan bleve en s glmsk av medfdd ra,
Att hit, s lgt, sin hghet bra,
Och drigenom lra
Vr styrka och sin skrplighet.
455
Omtryckt i StP 15/11 1779, i en version som liknar den i

Samlade Skrifter. I sitt eget exemplar av StP har JHK
gjort rttelser, som inte frts in i Samlade Skrifter.
snllt : snabbt.
odalkrk : allmogedjur. Troligen JHK :s ordbildning.
i :178 Till en frnm Herre.

Tryckt i StP 13/11 1782 under titeln Til en viss Frnm
Herre.
Se an [] fr : betrakta [] som.
Bjrnars : kreditorers.
Ljusets Fiender. Saga.

Tryckt i StP 21/12 1792. Dikten r en imitation av den
anonyma tyska satiren Die Feinde der Aufklrung
(1790). Samtiden tolkade grna diktens gestalter som nid-
portrtt av samtida personligheter, vilket inte ndvndigt-
vis var JHK :s avsikt. Frmst r dikten ett inlgg i tryckfri-
hetsdebatten. I juli 1792 hade G. A. Reuterholm genomfrt
en tmligen frisinnad tryckfrihetsfrordning, som dock in-
skrnktes 21/12 s. . d.v.s. samma dag som Ljusets Fien-
der publicerades. Om detta verkligen var ett sammantrf-
fande r fortfarande oklart.
En faveur [] Raison : Fr drskapens skull, frlt frnuftet !
Mottot r en travesti p Suzannes avslutande kuplett i
Beaumarchais Le Mariage de Figaro: En faveur du ba-
dinage / Faites grce la raison.
Febus : Dels den grekiska sol- och skaldeguden Foibos Apol-
lon, dels en retorisk term fr svulstig stilistisk utformning.
roligt : lugnt.
Lucidor : Namnet kommer av lat. lux, ljus. I den tyska fre-
bilden heter mannen Lichtfreund.
i :179 Himlaljusets President : Solen.
Himlens Vice-President : Mnen. Med dessa bda benmning-
ar leker JHK med den hga stilen.
icke se : Ej kursiverat i Samlade Skrifter, hr korrigerat
efter StP.
Mrksens : mrkrets. Arkaiserande, biblisk stil.
456
i :181 Man med Schene Rariteten : Urtypen fr charlatanen.

Syrtut : En sorts rock.
i :182 at : frvnad.
Publikum : allmnheten.
Monopolium : monopol.
i :183 Regale : kungligt privilegium.
drogue : smrja.
Underslev : bedrgeri.
i :184 Elln r ls p Sder : Syftar p Franska revolutionen.
Lucifers : ljusbrarens. Men ocks ett av djvulens namn.
i :185 Letargi : smnsjuka, slhet.
Stranguri : hmmad urinavgng.
Sprutor [] brand : 1792 hade man haft era offentliga fre-
visningar av nya metoder att slcka eldsvdor.
Excipe : (lat.) med undantag av.
i :186 drar : bygger upp.
Borac.
Tryckt i StP 16/2 1785 under titeln Saga. Dikten har
sitt ursprung i striden om Gustaf von Paykulls pjs Or-
densvurmen, dr den satiriserade orden har Bileams ta-
lande sna (4 Mos. 22:22 ff.) som skyddspatron. JHK och
Paykull var vnner och ordensbrder.
Bel-Esprit : spirituell person.
Alkoran : Koranen.
Muselmanska : muslimska.
Pegasus : En bevingad hst i den antika mytologin, som bru-
kar symbolisera diktkonsten.
i :187 Konsten att gra lycka. Huru man m Ungt Folk enfalleligen
frehlla.
Tryckt i StP 10/8 1780 under titeln Ngot at lsa fr
ungt folk. Imiteradt frn Tyskan. Frebilden tycks vara
C. F. Gellerts Der sterbende Vater. I JHK :s exemplar av
StP p KB nns ngra smrre ndringar.
enfalleligen frehlla : ge enkla rd .
Belsebub : De onda andarnas furste i Bibeln, t. ex. Matt. 12:24.
i :188 Ederdun : ejderdun.
457
tervnder : upphr.
en Spn : ett spn, ett dumhuvud.
Uppfostrings-Sllskapet : Ett sllskap vars syfte var att stimule-
ra utgivningen av bttre lrobcker.
Tr : Samlade Skrifter har tryckfelet Frr, hr korrigerat
efter StP.
Damon : Herdenamn.
i :189 De Tv Miraklerne.
Tryckt i StP 5/1 1793. Dikten br dock ha skrivits i sam-
band med Borac, 1785. Se f. . komm. till i :186 ovan.
Testamentsens : Testamentets. Arkaiserande, biblisk form.
i :190 Dumboms Leverne. Frfattat av Charadell.

Dumboms : Ordet dumbom r JHK :s skapelse. Det r bildat
efter mnster av svenska borgerliga efternamn, kanske sr-
skilt med tanke p poeten Pehr Enbom, som JHK sg som
en dlig frfattare.
Charadell : Namnet kan mjligen vara ett skmt med rege-
ringsrdet Zibet, som tyckte att StP borde trycka charader.
Sdana var mycket populra vid den hr tiden och fre-
kommer ju ocks i dikten.
visligt : vist.
i :191 par-Bricoll : Par Bricole, munter orden, grundad av bl.a C. M.
Bellman. JHK var ocks medlem, men fga aktiv.
i :192 trar pressa : flla trar.
i :193 Fysikus : naturvetare.
Esse och non Esse : att vara och inte vara. JHK tnker p me-
ningslsa lososka debatter. Mjligen kan uttrycket ocks
syfta p Thorilds avhandling.
i :194 Residens : hemvist.
glosera : kommentera, kritisera.
Spektaklernes Patron : teaterfrestllningarnas beskyddare.
Aktion : agerandet.
Kritiker : kritik.
i :195 Joujou de Normandie : jojo. En populr lek i JHK :s vnskaps-
krets.
458
inventerat : uppfunnet.
O vandringsman !: Den s. k. viatorformeln, dr den som passe-
rar graven uppmanas stanna och begrunda mnniskans
de. Formeln r vanlig i litteraturen alltsedan antikens
gravepigram.
: (gr.) gnthi seavtn : knn dig sjlv. In-
skriften p Apollontemplet i Del.
Gott Rykte ! stanna hr []

Br : likbdd.
dumb : stum.
i :196 Svaghets-Synden.
Nyrsbrev Av Stockholms-Posten till Svenska Allmnheten

1781.
Tryckt i StP 2/1 1781 utan titel. Utlovad i StP 23/12 1780.
Ncken far i den frtreten : katten s frargligt. Ncken r en
eufemism fr fan.
Klienter : skyddslingar.
i :197 vrdat : brytt sig om (att).
i :198 karpusade : som har karpus. Karpus r en mssa med nedvik-
bara skydd bl. a. fr nsan.
Acciser : skatter.
Licenter : tullavgifter.
besl : beslagta.
kontraband : frbjudna varor, smuggelgods.
possar : psar.
i :199 uns : 2 lod. 1 lod = 13,3 g.
dem som strids-kokarden bra : Soldaterna.
kvarter : Motsvarar 1/8 kanna, d.v.s. 0,327 l.
fjrndelslod : 1/4 av ett lod.
dem, som folket sagor lra : Prsterna.
kvintin : 1/4 lod.
skrupel : 1/3 drakma. 1 skrupel = 1,24 gram. Hr naturligtvis
ocks en ordlek.
459
skeppundtal : 20 lispund. 1 lispund = 8,5 kg.

gran : 1/20 skrupel.
drakma : 1/8 uns medicinalvikt 1 drakma = 3,7 g.
Kritici : kritiker.
en viss Akademi : Vitterhetsakademien, som JHK var i delo
med.
i :200 Mamsell Pauli och Collin : Tv affrer fr nipper och frun-
timmergrannlt i det gustavianska Stockholm.
Nyrsbrev Av Stockholms-Posten till Svenska Allmnheten

1782.
Tryckt i StP 2/1 1782 i en ngot lngre version med titeln
Til alla i gemen samt hvar och en i synnerhet.
i :201 vilken fanden : Eufemism fr vem fan.
gross : eg. 144 stycken. Hr mngd.
lupo [an]: lpte.
i :202 str [] igen : terstr.
Attrapper : askar (srskilt fr gvor).
i :203 Mtress : lskarinna.
i :204 Paddan.
Tryckt i StP 16/6 1779 under titeln Fabel. Dikten ter-
gr p en fabel av La Fontaine och inleds med ett antikt
ordsprk, som JHK hmtat frn Horatius Ep. 1:17, v. 36:
Non cuivis homini contingit adire Corinthum : Det r
inte alla frunt att lyckligen n Korint.
Corinthus : Korint.
hinna : n.
Gr [] nog : r [] tillrckligt.
Hr upp att ta in []
Tryckt i StP 4/5 1790. Adressaten torde vara Pehr Enbom.
karrborr : kardborre.
i :207 Vra Villor.

Tryckt i ngot avvikande version i den vittra orden Utile
Dulcis Vitterhets-Njen (1781). Vra Villor deltog
utan framgng i Vitterhetsakademiens pristvling 1780.
460
I och med denna dikt anslt sig JHK till de radikala mate-
rialisterna, upplysningens vnsterfalang.
Filosofer : Hr i betydelsen lrde.
lyrisk skdeplats : operascen.
Hesperisk : sydlndsk.
fr allt : istllet fr alltsammans.
i :208 Snillets son : Den humanistiske forskaren.
Ett lv : Syftar p lagerkransen.
i :209 rkverk : offereld, rkelse.
fr [skuggan]: istllet fr.
till offer br : offrar.
idrott : Hr handlingar.
i :210 Indianern : indianen.
i :211 Samtal med Frnuftet.

Tryckt i StP 8 /3 1780 under titeln Samtal. P KB frva-
ras JHK :s exemplar av StP med egenhndiga rttelser. Den
ursprungliga versionen r en inre diskussion mellan tv
sidor hos en mnniska, den i Samlade Skrifter dremot
mellan ett personierat Frnuft och mnniskan Arist (vars
namn mhnda kommer av gr. aristos = den bste).
i :212 Som av min svett [] fder : som nr det fr mjligheten lever
av min mda.
Zulma : Herdinnenamn.
trumpna : misslynta.
i :213 Den nya Skapelsen eller Inbildningens Vrld.

Tryckt i StP 7/1 1790. En kortare version, trol. tonsatt av
JHK sjlv, r tryckt i Musikaliskt Tidsfrdrif Fr r
1790. Melodin r i Glucks eller Kraus anda, men tmli-
gen amatrmssig. Dikten har antagligen skrivits under
sommaren 1789, nr JHK vistades hos sin bror Jonas i Ska-
telv i Smland.
Tolkningarna r mnga av denna JHK :s mest knda dikt. Sr-
skilt har intresset koncentrerats kring vem Hilma r. Tre
huvudkandidater har framfrts : Grosshandlarfrun Hedda
Falk, den unga Fredrica Bagge och aktrisen Fredrique Lf.
Fr den frsta kandidaten talar att JHK redan 1787 skrev
461
fragmentet Sigvarth och Hilma, och att fru Falk sedan

1786 tycks ha sttt JHK nra. Under sommaren 1789 kor-
responderade han ocks med henne. Till mamsell Bagge
skrev JHK Till Fredrica. Hennes frmsta merit torde
vara hennes ungdom och oskuld, ngot som man grna har
frknippat med Hilma. Fredrique Lf, som gde fga av
dessa frtjnster, blev JHK :s lskarinna frst 1790 och tor-
de drfr tidsmssigt kunna uteslutas. Namnet Hilma (en
femininform av det nordiska Hilmer = hjlmbrare) skiljer
sig frn de herdinnenamn som JHK tidigare anvnt om
sina lskarinnor och har vl ljudmssigt strst likhet med
Hedda.
urbild : Ordet gr tillbaka p nyplatonska tankar, dr varje
freteelse p jorden frmodas vara en blek avbild av sin
himmelska id.
Himlaburen : fdd av / i himlen.
i :214 Visheten : Frnuftet.
omsmg : smg omkring.
frstnd : frstelse.
i :215 vl : lycka.
din lnta teckning knnes: bilden som r lnad frn dig knns igen.
dagens : solens.
vimlar : irrar.
i :216 i vad skepnad fattas : hur Skaparen ska uppfattas.
Att m [] mild : Syftar p Skaparen.
Din tanka : tanken p dig.
cittran : Ett strnginstrument som liknar en luta.
bortvek i det fjt du gick : vek av i ditt spr.
i :217 Gratiernes Dpelse.

Tryckt i Utile Dulcis Vitterhets-Njen IV (1781). Dik-
ten har frmodligen skrivits p vren 1780 och riktas till
JHK :s dvarande matmor Lovisa Meijerfeldt och hennes
vninnor, systrarna Augusta och Ulla von Fersen (gifta
Lwenhielm och von Hpken). De tre gratierna utmrkte
sig fr behag och sknhet.
de Kastalska Flickors tropp : De nio muserna.
Camillas skald : Creutz, som skrev epylliet Atis och Camilla.
462
i :218 sjunga : besjunga.

pl : plgar, brukar.
i :219 min Mors : Astrilds mor var Venus.
Gustafs och Soas: Gustaf III :s och hans drottning, Soa Mag-
dalenas.
Tckhets-Nymfren : gratierna.
Bagrar : Haqvin Bager hette JHK :s favoritoffer bland peko-
ralisterna.
Diskursen : diskussionen.
Envoy: diplomatiskt sndebud. Hr skmtsamt anvnt.
i :220 uppsats : frteckning.
Till Fredrica.
Tryckt f. f.g. i Samlade Skrifter. En handskrift av denna
dikt samt Till Christina nns i en minnesbok med p-
skriften Wnskaps-Minne, som tillhrt Fredrica Eleo-
nora Bagges ldre syster Christina Ulrica, g. Nibelius.
Familjen bodde granne med JHK frn 1789 och umgicks
mycket med honom. Den ldre systerns make, J. E. Nibe-
lius (adlad Palmsvrd), var vn till JHK . Enligt vissa fors-
kare r Fredrica Bagge (17711848) densamma som Hil-
ma. Diktens ton, som visserligen r innerlig men snarare
irtig n beknnande, kan dock tala emot detta.
Friggas : Liksom Hilma r namnet inspirerat av den nordiska
mytologin, dr Frigg (ofta sammanblandad med Freja) var
krleksgudinnan.
i :221 till varelse : till liv.
p samvete : rligt.
i :222 Anser : ser [] p.
en pilt : Amor.
i :223 din saknad : saknaden av dig.
Till Christina.
Tryckt f. f.g. i Samlade Skrifter. En handskrift av dikten
och Till Fredrica nns i en minnesbok med pskriften
Wnskaps-Minne, som tillhrt adressaten, Christina
Ulrica Bagge (17671827). Fr JHK :s frbindelse med
familjen, se ovan, komm. till Till Fredrica.
463
dalens djup : Det har ppekats att detta kan syfta p JHK :s
bostad p V. Trdgrdsg. 7 vid Brunkebergssens fot.
Timon : Namnet r hmtat frn den atenske misantropen
Timon och anvndes under 1700-talet ofta i betydelsen
vrldsfraktare.
i :224 trotsar : utmanar.
frsvunnen : frsvann.
tvungen : framtvingad.
sig i mitt lov besjunga : hylla sig sjlv genom att besjunga mig.
i :225 en otljd sten : en sten som inte formats till gravvrd.
lg : ljg.
arnets : barkstyckets.
i :226 vallmo : smnmedel. Vallmon ger opium, vilket anvndes
medicinskt, bl. a. mot smnproblem. Hr anvnds ordet
symboliskt.
balsam : Hr : lindring.
Horeb : Berget Sinai. JHK syftar 2 Mos 33:618, nr Gud vid
Horebs berg frnyar frbundet med Israels folk.
i :227 Var [ fordom ]: dr .
Lyckans hunger : skandet efter framgng.
Druiden : eg. keltiske prsten.
omkrets : ring.
otillrda : improviserade.
Frmling nalkas !: Utropstecknet saknas i Samlade Skrifter
men har hr lagts till i enlighet med JHK :s egenhndiga
handskrift.
i :228 Seklers minne : minnet av mig under mnga rhundraden.
Till Rosalie.
Tryckt i StP 2/1 1789. Dikten nns i tv handskrifter: en
i UUB frn 1782, vilken br titeln Pris-Skrift. Till Aspa-
sie, och en i Svenska Akademiens go, med titeln Pris-
skrift til Rosalie. I bda versionerna nns ytterligare en
strof efter v. 36 (frukten av din svaghet njuter) : Tro ej
ett brott mot Hymens [brllopsgudens] lag / S gruvligt
deras sjl frskrcker : / Nej det som deras fasa vcker / Vr
krlek r och ditt behag.
464
Tu seras [] sujet : Du ska vara priset och mnet fr mina

snger. Citatet r ej identierat.
i :229 Mot dina vackra villor svr : kritiserar dina frvillelser.
i :231 Varning till Zemir.

Tryckt i en avsevrt annorlunda version, kallad Varning
till Clo, i StP 21/12 1778. I JHK :s eget exemplar av StP
nns ndringar som ger en mellanform mellan de bda
versionerna.
Zemir : Namnet kommer frn Marmontels Zemire och
Azor, som spelades i Stockholm hsten 1778. Diktens ur-
sprungliga adressat tycks, trots att hon d kallades Clo, ha
varit Marie Louise Baptiste, som spelade Zemires roll.
tror [] krnka : tror dig [] kunna bryta.
vingad fot [] lia : Tiden har hr drag bde av liemannen och
av den antike guden Hermes (Merkurius), som ledsagade
sjlarna till ddsriket.
albastervita : alabastervita.
i :232 egid : skld, eg. vishetsgudinnan Athenas (Minervas) attri-
but, ett slags brstpansar eller skld med medusahuvudet.
glas : spegel.
delning : frdelning.
Till en Flicka, Som vid en Promenad frlorade sitt Skrp, m. m.

Tryckt i StP 16/9 1780 med titeln Till ett Fruntimmer
som hrom dagen, vid en promenad, frlorade sitt skrp,
med mera. Dikten riktade sig till den nittonriga skde-
spelerskan Elisabeth Olin och utspelar sig ocks i en slags
teatervrld.
Aspasie : Namnet r hmtat frn operan Alceste, som JHK
vid den hr tiden versatte till svenska, och brs dr av
titelpersonens dotter.
i :233 ml : tvistefrga.
i :234 Toilett : pkldning, sknhetsvrd. Uttalades tvstavigt.
Guda-tropp : gudaskara.
dem [] betinga : frm dem.
sina anslag fylla opp : utfra sina illvilliga planer.
char : vagn.
465
i :235 Cossaks krig : kosackkrig.

i :236 annars : p annat stt.
Pafos Lagar: krlekens lagar. Krleksgudinnan Venus hade un-
der antiken ett tempel vid sin fdelseplats i Pafos p Cypern.
livsstraff : ddsstraff.
en av dessa sm : Allusion p Matt. 18:6: Men hwilken som
frargar en af thessa sm, som tro p mig, honom wore
bttre, at en qwarnsten wore bunden wid hans hals, och
han snktes ned i hafsens diup.
Vren.
Tryckt i Samlaren 21/6 1777. Versionen i Samlade
Skrifter uppvisar ett stort antal skillnader. Bland annat
nns hr ngra omskrivningar : fjderkldda skara (v. 34)
och klar (v. 72) som saknas i Samlaren. Dikten r delvis
en imitation av Horatius Ode I : 4.
dagens stolta Gud : Solen.
Vertumnus : En antik gud, som symboliserade rets kretslopp.
Lappens fjll och Zemblas strand : Nordligt belgna trakter.
Eols : Aiolos, vindarnas gud.
Aurora : Morgonrodnadens gudinna.
i :237 p din blygsel vinner : vervinner din blyghet.
Vars fgring nr hans moder ser: nr hans moder ser dess fgring.
Dryaden : trdnymfen.
Faunen : En liderlig, lurvig skogsvarelse med bockftter.
frlsta : rddade [frn sitt istcke].
Prokne : En grekisk kungadotter gift med kung Tereus. Maken
vldtog hennes syster Philomela och skar av Philomelas
tunga fr att hindra henne att avslja ddet. Hon lyckades
dock nd avslja fr sin syster vad som hnt, och Prokne
hmnades genom att ge maken deras son till middag.
Sedan frvandlades Philomela till en nktergal och Prokne
till en svala. Se Ovidius Metamorfoser VI , v. 412674.
den fjderkldda skara : Franskklassicistisk omskrivning fr
fglarna.
Turturn : turturduvan.
kromatiskt brutna lopp : Avbrutna lpningar som gr genom
den kromatiska skalan och saknar bestmda tonhjder.
466
Thetis rike : Havet. Thetis var en havsnymf.

Tritoners : Dessa havsgudomligheter var till hlften mnni-
skor, till hlften skar.
Amathontens Gud : Krleksgudinnan. Venus hade ett tempel i
Amathus p Cypern.
driller : drillar.
i :238 Bellona : Krigsgudinnan.
Varvid Naturen bandt ditt vl : som ditt vl, enligt naturens
lag, r beroende av.
drag : skedrag.
Tckheters : gratiers.
Nymfers : Naturgudinnors. Hr kanske musernas.
frtjusning : vllust.
Vulkanus : Vulkanernas och smedernas gud, halt och ful, men
gift med den skna Venus, som dock bedrog honom.
i :239 Cyklopers : Vulkanus barn och tjnare.
Olympens skratt : Syftar p gudarnas samfllda skratt nr Vul-
kanus i ett nt hade fngat sin trolsa hustru Venus ttt
omslingrad med krigsguden Mars. Se Odyssen, sng 8
samt Ovidius Metamorfoser IV , v. 169189.
lam : halt.
slarvor : trasor.
Lycis : Herdinnenamn.
i :240 Den 1 Januarii 1780.

Tryckt i StP 3/1 1780 utan titel, omtryckt i Samling av
svenska vitterhets-stycken I (1789). JHK :s egna exemplar
av de bda trycken nns p KB resp. GUB , bda med
smrre ndringar. I StP inledde dikten den frsta rgngen
under JHK :s redaktion.
i :241 hoppets bud fr Prinsens ftter gr : hoppet gr fre fursten,
d.v.s. fursten vcker frhoppningar.
behovets barn : de fattiga.
i :242 Vid Konungens terkomst frn Spa 1780.

Tryckt i StP 18 /11 1780 med titeln Vid Hans Majestts,
Konungens lyckeliga terkomst till Hufvudstaden.
bortgng : Hr bortovaro.
467
i :243 Till en frnm Herre, Som skrivit ett Teaterstycke.

Tryckt f. f.g. i Samlade Skrifter. Dikten, som nns i ett
ertal avskrifter dribland tre p KB och en p UUB , rik-
tades till Gustaf III :s gunstling Gustaf Mauritz Armfelt
(17571814). Denne hade nmligen (i samarbete med dra-
matikern Hallman) skrivit pjsen Tillflle gr tjuven,
som uppfrdes p Ulriksdal 8 och 12 april 1783. Dikten
br ha skrivits i samband med detta. JHK och Armfelt var
bekanta frn ungdomsren i bo.
Efter-Pjsen : Tillflle gr tjuven uppfrdes som efter-
pjs till Gustaf III :s Helmfeldt.
i :244 vld : En avskrift har vld.
[Nog trodde] *** : Avskrifterna har Bilmark, professor i his-
toria och moralloso i bo, under vars presidium JHK
disputerat fr kandidat- och magistergraden.
Ofrlst : ofrlse, icke adlig.
i :245 de vittras gille : Svenska Sprkets Frbttringssllskap, som
Gustaf III 17811782 bildat vid sitt hov och som uppfrde
kungens dramatik.
mistning utav brd : svida man inte r av lg brd.
transport : verfring.
Den gyllne nyckelns brda : D.v.s. befattningen som kammar-
herre.
i :246 Kokarden : Symbol fr militrer.
nedrig : lg. Samlade Skrifter har feltrycket aldrig, samt-
liga andra textvarianter har nedrig.
jag frsvarar : jag svarar fr att.
Sinclair: Karl Gideon Sinclairs reglemente fr infanteriet
(1781).
Grevar alla tre : Grevarna Creutz, Gyllenborg och Oxen-
stierna.
den frsta dling : Gustaf III .
i :248 Fronderiet. Till L.

Tryckt i StP 20/7 1784 med titeln Till Herr Lagmannen
och Historiografen vid Kongl. Maj :ts Orden, Johan Sim-
mingskld. Simmingskld hade med hjlp av diktning
och smicker ftt tilltrde till landets hgsta kretsar. Kort
468
tid efter diktens publicering tvingade hans ekonomiska

bedrgerier honom i landsykt. Senare tycks JHK velat
rikta diktens udd mot Thorild och hans krets. Att den i
Samlade Skrifter r dedicerad Till L. kan mjligen
ses som kritik av Leopolds politiska balansgng under
1790- talet.
fjoller : fjant.
i :249 Bannebrev till min Vn C.

Tryckt f. f.g. i Samlade Skrifter. Flera oliklydande av-
skrifter nns. Dikten skrevs ursprungligen till JHK :s bsta
vn Abraham Niclas Clewbergs 24-rsdag 29/7 1778. I
avskrifterna talas om tjugofyra vrar, medan det i Sam-
lade Skrifter str tjugonie somrar. Den slutliga avfatt-
ningen r allts frn 1783 Clewberg hade d nnu inte
bttrat sig i frgan.
r : frm.
i :250 sutit : suttit. Rimmar p njutit.
Frtjusad : tjusad.
i :251 beskruda : klda.
de nie Systrars : musernas.
i :252 besluta : innesluta.
i :253 Vid en Vns Bortresa.

Tryckt i StP 23/6 1780. Dikten skrevs nr Clewberg som-
maren 1780 tervnde till bo fr att tilltrda bibliotekarie-
tjnsten vid universitetet. Den sentimentala synen p vn-
skapen r typisk fr tiden.
i :254 agade : tuktade.
Atis: Herdenamnet r hmtat frn Creutz Atis och Camilla.
i :255 Vid frsta Besket i Herr Sergels Atelj.

Tryckt i StP 27/5 1780 under titeln Efter frsta besket i
Hr Professor Sergels arbetsrum. I KB nns JHK :s exem-
plar av StP med egenhndiga, rtt omfattande ndringar.
Det gller srskilt strofen om Venus och Mars som i StP
lyder : Se Mars ! vad vrede, sorg och harm / sig rja i
hans blick ! Jag bvar fr hans mte. / Se Venus, som
469
med srad barm / Har svimmat i hans skte ! / n, Gudens

bistra anletsdrag / Till ykten mig frskrcka ; / n full av
brnad skyndar jag, / Att Frjas dende behag / Med mina
kyssar rcka. Efter att ha gjort ett par ndringar har JHK
strukit hela strofen och skrivit om den lngst ned p sidan.
Den versionen motsvarar Samlade Skrifters.
Psych: Sergels skulpturgrupp Amor och Psyke. Den vackra
prinsessan Psyke hade en krlekshistoria med Amor, men
mtte honom endast nattetid. Trots att han frbjd henne
att se honom kunde hon i lngden inte motst frestelsen,
utan tnde en natt en fackla. Han vaknade, hon kastades i
elnde och dog omsider, men Amor sg till att hon upp-
vcktes och blev hans maka.
rn : prov, exempel.
Krigets Gud [] skte : Sergels skulptur av Mars och den sra-
de Venus.
den Kung : Sergels byst av Gustaf III i brstharnesk frn
1779.
i :256 Fidias : Stor grekisk skulptr under antiken.
Det berttas hos CICERO : Berttelsen nns i Ciceros Tus-
culan disputationes I .15.34 och utgr ett exempel p
relystnaden som drivkraft.
frvara : bevara.
Brev till W*** Som begrt av Frfattaren en Lovsng ver Ni-

cander.
Tryckt f. f.g. i Samlade Skrifter. P KB frvaras en hand-
skrift av JHK frn december 1781, vilken har ett annat
slut. Versbrevet r skrivet till frfattaren Johan Wellander
(17351783), sedan 1776 rdman och preses vid Stock-
holms stads kmnrsrtt, stadens lgsta domstol. Sedan
ungdomen var han verksam som tillfllespoet, och det var
han som skrev libretton till den frsta svenska operan,
Thetis och Pele. Han och JHK knde mjligen varand-
ra redan under JHK :s botid, och nr JHK 1778 talades i
ett tryckfrihetsml (dr C. P. Lenngren kom att ta p sig
talet) kom de i nrmare kontakt. Mlet kom upp i Stock-
holms kmnrsrtt 1780 med Wellander som domare, och
470
han njde sig med att utmta ett milt btesstraff. Efter
hans dd hll JHK ett minnelsetal ver honom i Utile
Dulci (se i :313342).
Wellander frskte f de svenska frfattarna att hylla den
nyligen avlidne poeten och tullkontrollren i Vstervik,
Anders Nicander (17071781), med ett lovkvde. Nicander
hrde hemma i ett ldre litterrt klimat och skrev nnu p
slutet av 1770-talet latinska anagram och kronodistika.
Nr han frskte sig p svensk vers utgick han i sin hexa-
meter frn antika versprinciper. JHK var, naturligt nog,
inte s ivrig att hylla honom, och som en fljd av hans svar
fullbordade aldrig Wellander sin hyllningsvolym.
felar : saknar.
Karsten-Nktergalen: Operasngaren C.C. Karsten, som sjng
Peles roll i Thetis och Pele. Med sin rst bevekte Pe-
le de frsamlade gudarna.
Schulzen-Uven : En herr Schulz spelade furie i Thetis och
Pele.
i :257 rckt : ntt.
i :258 Grift-Poeter : Yrkesfrfattare inom begravningsgenren.
i :259 Riks-Poeten : Nicander.
smaken hnder fller : den goda smaken lter frvnat hn-
derna falla.
Ovidii: Publius Ovidius Naso (43 f.Kr. 17 e.Kr.), romersk
skald, var bl.a. frfattare till de lttsinniga Amores och
Ars Amandi samt till frvandlingsberttelserna i Meta-
morfoser.
Julias lskling : Ovidius. Enligt en otillfrlitlig tradition blev
den antike skalden frvisad frn Rom till Svarta havskus-
ten efter en krlekshistoria med kejsar Augustus dotter
Julia.
Skyten : Invnare i Ovidius frvisningsort, Skytien.
Sngarn uti Vstervik : Nicander.
i :260 Anagram : Genom att stta bokstverna i exempelvis ett namn
i annan ordning ck man fram ett annat ord.
Dagligt Allehanda : Stockholms andra dagstidning, med be-
tydligt mera lderdomlig prol n StP.
Kronodistiskt raseri : Syftar p Nicanders kronodistika, dr de
471
romerska sifferbeteckningarna gmdes inne i meningar fr

att markera ett rtal.
M, D, C, L, X, V, I: De romerska siffror som ingick i kronodistika.
tersvar till W***

Tryckt f. f.g. i Samlade Skrifter. Wellander svarade med
ett versbrev p JHK :s dikt Brev till W*** och ppekade
att dennes krlek till kvinnorna inte tycktes motsvaras av
hans knsla fr vriga medmnniskor. Han erinrade ven
om att JHK sjlv skrivit gravdikter, och dessutom ver ltt-
fotade aktriser. JHK svarade d med denna dikt.
Preses i en Kmnrsrtt : Wellanders befattning som domare i
en underdomstol.
Themis : Rttvisans gudinna.
i :261 trumpna : barska, vresiga.
grlar : grlmakare.
syndsens : syndens. lderdomlig, biblisk stil.
Hymene.
Tryckt f. f.g. i Samlade Skrifter. Dikten r tillkommen i
april 1777, d JHK :s syster Eva Maria gifte sig med kyrko-
herden Jonas Kjellander. I en avskriftsbok i UUB frelig-
ger en handskriven version som uppvisar vissa avvikelser
frn den i Samlade Skrifter.
Hymene: brllopskvde. Hymen = Den antika brllopsguden.
Rafael : rkengel.
Kerubim : Hga nglavsen, som str nra Gud.
ordabrk : krystade uttryck.
i :262 kort om gott : kort och gott.
frfarna : erfarna, insiktsfulla.
samma knslors tr : lngtan efter samma knslor.
verse varandras svaga : ha verseende med varandras fel.
skggrtt : Syftar p 1 Kor. 11:315, dr det sls fast att man-
nen r kvinnans verhuvud.
i :263 Vid Leijonhielms Dd.

Tryckt i StP 7/4 1780 med titeln fver en frtjent och
lskad Medborgares dd. I KB frvaras JHK :s exemplar
472
av StP, dr han infrt vissa smrre ndringar. JHK inledde

2/5 s. . minnesfesten ver Leijonhielm i det vittra Utile
Dulci. Carl Fredric Leijonhielm (17351780) var verste-
ljtnant vid nkedrottningens regemente och dessutom
uppvaktande kavaljer hos hertig Fredrik Adolf, dr ett vik-
tigt men frmodligen betungande uppdrag var att hlla
reda p hertigens ekonomi. Han dog av en frkylning efter
att ha bevistat en frimurarkonsert.
stm : stm upp.
glansen av sitt blod : Syftar p adelskapets glans.
yrsla : svrmeri, stollighet.
i :264 nedrige : tarvliga mnniskor.
Vid Mamsell Dubois Dd.

Tryckt i StP 11/5 1779. Den ursprungliga versionen skiljer
sig frmst genom att den andra noten dr r mera frispr-
kig n i Samlade Skrifter. Ninon Dubois le Clerc (c :a
17504/5 1779), balettdanss och kanske kurtisan, dog
troligen i tuberkulos. A. M. Lenngren har i sin dikt Skug-
gorna antytt att JHK hade ett frhllande med henne. I
varje fall r dikten ett exempel p JHK :s moraluppfattning
vid denna tid.
Erato : Krleksdiktningens musa.
Dygd : Ordet betydde p den hr tiden snarast inneboende
frtjnst, men hade brjat f klang av dagens betydelse
sexuell terhllsamhet.
i :265 Vestaler: Prstinnor hos den romerska gudinnan Vesta, den
husliga hrdens gudinna, vilka under trettio rs tjnstg-
ring (inledd vid 7 rs lder) skulle avhlla sig frn sexuell
aktivitet.
Furier : hmndegudinnor.
svaga fat : Jfr svaga kril = brckliga kvinnor.
helgelse : helgd.
Lucretia : Eftersom hon inte kunde uthrda vanran begick
denna romerska matrona sjlvmord sedan hon blivit vld-
tagen av Tarquinius Superbus. Frst hade hon dock sett till
att hennes far och make skulle hmnas.
Fryne : lttsinnig kvinna. Eg. namnet p en grekisk kurtisan.
473
torftige : fattiga.
St. Evremond : Den franske frfattaren Charles de Margue-
tel de Saint-vremonds (16131703) kommentar om den
knda franska kurtisanen Ninon LEnclos (16151705) an-
frs ocks hos Voltaire.
LIndulgente [] Caton : Den verseende och visa naturen har
format Ninons sjl av Epikuros vllust och Catos dygd.
i :266 Under ett Fruntimmers Portrtt.

Tryckt i StP 22/12 1792 under titeln Till den Enda.
Kanske har titeln bytts ut av diskretionsskl. Mjligheten
nns dock att dikten inte r personlig, utan skriven till vn-
nen H. C. Schmiterlws fstm Mathilda Palbitzky. Den
lr nmligen ha tillkommit under ett besk hos vnnen.
Sinnenas Frening.
Tryckt i Samlaren 15/3 1778, skriven senast i januari
samma r. Dikten r inte medtagen i Samlade Skrifter.
Hr fljs versionen i Samlaren. SS har en ngot avvikan-
de version.
Dikten utgjorde JHK :s egentliga litterra genombrott i hu-
vudstaden. Formmssigt har den en klassisk retorisk struk-
tur, och innehllsmssigt frenar den ett erotiskt innehll
med empirisk upplysningsloso. P s stt mts hr era
av huvuddragen i JHK :s frfattarskap. I dikten mter vi en
ung man, som liksom JHK just lmnat universitetet.
vederspelet : motsatsen.
i :267 Fakultet : mnesgrupp vid universitetet.
Nr p mig sjlv [] begr : Hr avses givetvis den andliga
stlsttningen fr att motst sexuella impulser.
ro : njutning, nje.
i :268 de tcka kinder : Hr skiljer sig Samlarens lydelse frn vari-
anten i SS . Utg. av SS har fljt ett separattryckt dikthfte
frn 1778 och tergivit passagen som des tcka kinder.
Samlarens de r emellertid rytmiskt och stilistiskt mer
tillfredsstllande.
frr : frrar.
i :269 Nr mina trar [] mma trar : Hela partiet 32 verser
474
om knseln r skrivet i en mening, vilket bidrar till det

snabba tempot.
i :273 Horatii I. Ode, I. Boken. Till Maecenas.

Tryckt i StP 28/6 1790 under titeln versttning av Ho-
ratii I :sta Ode i I :sta Boken, upplst i Svenska akademien
d. 11 December 1789 av Kongl. Secreteraren Kellgren.
Troligen en bearbetning av en versttning gjord redan
1777.
Maecenas : Odet r Horatius dedikation till Maecenas och
avser de frsta tre bckerna av Oden. Adressaten var Au-
gustus frtrogne och Horatius vlgrare, den frste
mecenaten.
Mcenas atavis &c: Mottot r inledningsorden till Horatius-
dikten.
tnda hjulets : De romerska kapplpningsvagnarnas hjul blev
brnnheta av farten.
Quiriters : romares.
Libske : libyska. Frn Libyen ck den stora staden Rom sina
sdesleveranser.
Cyprisk planka : bt, byggd av ek frn Cypern.
Det Afrikanska havets : Medelhavets.
snva : snlt tilltagna.
i :274 Massiske pokalen : Pokal med gott vin frn berget Massicus.
hrnad : strid.
klarinettens : Instrumentet klarinett var tmligen nytt p
JHK :s tid, och ven om skalden var musikaliskt intresserad
tycks det troligare att han avser en liten trumpet.
skrnet : det skarpa ljudet.
lsa drivan : den lsa snn i sndrivan.
i :275 Euterpe : En av de nio muserna, som stod fr den lyriska dikt-
ningen och jtmusiken.
Min hjssa [] stjrnorne : Jfr Till Bacchus och krleken,
i :103.
Horatii II . Ode, I. Boken.

Tryckt i StP 2/3 1791 under titeln versttning ur Hora-
tius, II Od. I Bok : Upplst i Svenska Akademien, d. 24
475
Januari 1790. Detta r enda gngen JHK gjort en me-

triskt trogen versttning av Horatius. Tolkningen som r
p s. k. okta sapsk strof har troligen utfrts under slutet
av 1787 eller brjan av 1788.
Fader : Jupiter.
Pyrrhas : Berttelsen om Deukalion och Pyrrha r en grekisk
syndaodsmyt.
missbrd : missfoster.
hemskefulla : hemska.
Proteus : En havsgud, kunnig i spdom och frvandling, som
vallade Poseidons slhjordar.
Tyrrhenska stranden : Tyrrhenska havet, d.v. s. den del av Me-
delhavet som ligger vid Italiens vstkust.
i :276 vsst : vssat, slipat.
Persers bane : Ungefr de romerska endernas dd.
fdrens laster : Under Augustus tid lskade man att betona
hur frvekligad samtiden var jmfrd med de gamla romers-
ka hjltarnas epok.
Gud med alabasterskuldran : Apollon.
Erycina: Venus. I Eryx p Sicilien fanns ett bermt Venus-
tempel.
Stamfar : Mars, far till Roms grundare Romulus.
Maurens : nordafrikanens.
Merkur : Gudarnas budbrare, Merkurius. Hr tar Augustus
hans gestalt.
Caesars hmnare : Genom sitt krig mot Caesarmrdarna hm-
nades Augustus Julius Caesar.
Quirinska Folket : Romarna.
Meders : Syftar liksom Perser p Roms ender.
i :277 Horatii III . Ode, I. Boken.

Tryckt i StP 3/7 1792 under titeln Horatii 3:dje Ode,
I :sta Boken. versttningen torde ha tillkommit 1780.
Den r nstan dubbelt s lng som originalet, vilket r be-
tecknande fr JHK :s versttningspraxis, som knappast
innebar ngot slaviskt efterfljande av frebilden.
Cyperns gudamakt : Venus, fdd i Pafos p Cypern.
Ledas Tvillingsner, / Himlabloss : Kastor och Pollux, som ock-
476
s var tv stjrnor, vilka tillsammans utgjorde stjrnbilden

Gemini (Tvillingarna).
Ionien : Horatius vn Vergilius skulle fara sterut till Aten,
JHK :s vn Clewberg till bo.
trefald koppar : Passagen visar p romarnas misstro mot sjfart.
Aquilonerne : nordanvdren.
Afrikus : sydvstvinden.
Hyaderne : Sjustjrnorna, en stjrnbild som bdade regn och
ovder.
i :278 Adriens vida vlde : Adriatiska havet.
Eurus : sydstvinden el. stanvinden.
Allvise : Jupiter.
Snillets lga : Prometheus stal egentligen elden frn gudarna.
Hos JHK har den, till skillnad frn hos Horatius, blivit till
symbol ven fr det andliga ljuset.
ej slpad : inte utsliten.
i :279 Acheron : En av oderna i den antika underjorden, vilken inte
kunde hindra Herkules att beska Hades.
Horatii V. Ode, I. Boken.

Tryckt i Samlaren 30/11 1777, senare ven i StP 16/6
1780. JHK :s exemplar av StP med egenhndiga ndringar
frvaras i KB .
i :280 halvdag : halvdager.
Hans ljusa hr [] dribland : JHK har ndrat Horatius lydel-
se. Romarna var ju kortklippta efter gosseren, och i origi-
nalet r det Pyrrha sjlv som binder samman sitt hr. Gus-
tavianerna, dremot, bar ofta hret lngt.
Neptuns : Neptunus var havets gud.
i :281 Horatii XXIII . Ode, I. Boken.

Tryckt i StP 17/5 1781. P KB frvaras JHK :s exemplar av
StP med egenhndiga ndringar, som delvis motsvarar ver-
sionen i Samlade Skrifter. Srskilt har partiet om vild-
djuren arbetats om. Den lyder i StP: Icke r jag lik en
Tiger / Eller Lejonet, som rr / ver knarne kring Niger /
Men hr upp vid sjutton r / Att din sknhets mognad
dlja []. Detta har sedan ndrats era gnger, varp
477
alltsammans strukits ut och JHK skrivit i marginalen : Se

Mscrp. Detta manuskript r frkommet. Versionen i StP
nns publicerad i SS . I Samlade Skrifter r titeln felak-
tigt angiven som XXIV . Ode.
Vittnar den : vittnar den om.
i :282 Horatii XXVI . Ode, I. Boken.

Tryckt i bo Tidningar 15/1 1774 med titeln Horat.
Carm. Lib. I. Ode XXVI , omtryckt bl.a. i StP 8/6 1780.
JHK :s exemplar av StP med egenhndiga ndringar frva-
ras p KB . I Samlade Skrifter r titeln felaktigt angiven
som XXVII . Ode.
Vishets Dttrar : Muserna.
Damon : Herdenamnet syftar p Clewberg.
Lesbos-Sngarns : Alkaios. Tidig grekisk diktare.
Frtjusad av en helig yra : hnryckt av en helig yra.
i :283 Horatii VIII . Ode, II . Boken.

Tryckt i Samlaren 30/11 1777, omtryckt bl. a. StP 10/6
1780. JHK :s exemplar av StP med egenhndiga ndringar
frvaras p KB .
Cypris : Venus.
Floras : Den romerska blomstergudinnans.
i :284 vxling : ombytlighet.
gossen : Amor.
klen : spd.
Horatii X . Ode, II . Boken.

Tryckt i Utile Dulcis Vitterhets-Njen IV (1781). ver-
sttningen r troligen utfrd under tiden augusti oktober
1779. Samma r deltog JHK i Vitterhetsakademiens pris-
tvling med denna versttning och belnades med silver-
medaljen. Dikten illustrerar den gyllene medelvgens -
loso, vilken bde JHK och Horatius omfattade.
i :285 dagens lagerkrnta Gud : Apollon.
i :286 Horatii I . Ode, IV . Boken.

Tryckt i Utile Dulcis Vitterhets-Njen IV (1781).
478
Cynaras : Cynara, Horatius ungdomskrlek, som dog ung.

i :287 den blinda Gud : Amor.
pipans : herdejtens.
sammanljud : harmoniska samklang.
[Tv] resor : gnger.
para : frena.
Saliskt vis : Salierna var romerska prstkollegier, som p sin
gemensamma hgtidsdag bl. a. framfrde vapendanser.
i :288 Horatii III . Ode, IV . Boken.

Tryckt i bo Tidningar 16/9 1774, omtryckt bl. a. i StP
24/8 1780. JHK :s exemplar av StP med egenhndiga nd-
ringar frvaras p KB .
Isthmens strnder : Isthmos, det korintiska nset.
Capitolium : En av Roms sju kullar.
Tiburs : Den stad som numera heter Tivoli.
okvald : obesvrad.
Eolsk sng : eolisk sng. Horatius var stolt ver att till la-
tinet ha verfrt de eoliska versmtten, d.v. s. de som an-
vndes av tidiga grekiska lyriker som Archilochos, Alkaios
och Sapfo.
i :289 Horatii V. Ode, IV. Boken. Till Augustus.

Tryckt i StP 4/1 1780 med titeln Till Augustus, I anseen-
de till Hans lnga bortovaro frn Rom, versttn. av Hora-
tii Ode. Bok. IV . Ode V. JHK :s exemplar av StP med
egenhndiga ndringar frvaras p KB . versttningen
inlmnades till Vitterhetsakademiens pristvling 1779, men
utan att vinna ngon belning. I den gustavianska tidens
hyllningsdiktning brukade Gustaf III ofta identieras med
Augustus.
Hesperiens : vsterlandets.
Fdrens helga Rd : Den romerska senaten.
i :290 Ceres : Vxtlighetens gudinna i den antika mytologin.
Parther [] Hispaner : Alla de upprknade folkslagen var bar-
barer som bodde i det romerska rikets utkanter.
t unga rankan maka giver : Ungefr skter vinodlingen.
i :291 Kastor : En av de tv dioskurerna. Till skillnad frn tvilling-
479
brodern Pollux var dock Kastor ddlig, men genom bro-

derns tillskyndan lever de varannan dag i Olympen och
varannan i underjorden. Jfr Ledas tvillingsner, i :277.
Herkuls : Herkules, antik hjlte och halvgud.
Brjan av Horatii Brev till Pisonerne.

Tryckt i StP 19/11 1788 med titeln Skaldekonsten. Imita-
tion av Horatii Ars Potica. Insnt till Sllskapet pro Sensu
Communi. Fr den antikt och franskklassicistiskt inspire-
rade JHK var Horatius poetik en gammal bekantskap. Fr
Pro Sensu Communi var ett citat ur poetiken rttesnre,
jfr i :345 samt komm. I enlighet med JHK :s versttnings-
estetik har den romerska miljn i Ars poetica hr yttats
till det samtida Sverige.
Pisonerne : Brderna Piso, som Horatius tillgnade sin poetik.
frebringar : framvisar.
i :292 fraggande : fradgande.
i :293 frgngen : som gtt i kvav.
M ske : mhnda.
enahanda : av samma slag.
i :294 ledamot : lem.
i :295 nsan krkt till : JHK slutar dikten med ett vnskapligt por-
trtt av Sergel, vars anletsdrag inte uppfyllde klassicismens
sknhetskrav.
Propertii VI . Elegi, I . Boken. Till Tullus.

Tryckt i StP 13/2 1781 med titeln Propertii 6 Elegie,
I Boken. Fri versttning. Till Tullus. Noten r dr mera
utfrlig, men den poetiska karakteristiken av Propertius
har tillkommit frst i Samlade Skrifter. Epigrammet r
en versttning frn humanistpoeten Guido Posthumus
(14791521). Enligt Gustaf Regnr, en av utgivarna av
Samlade Skrifter, ska JHK ha versatt det endast ngra
dagar fre sin dd. Av vissa forskare har Posthumus dikt
betraktats som ett sjlvportrtt av JHK . Anmrkningsvrt
r att JHK har versatt dikten i originalets versmtt. Pro-
pertius dikt, dremot, r anpassad till den gustavianska
smaken, bde i den alexandrinska versen och i utformningen.
480
JHK har gjort bde uteslutningar och tillgg och dessutom

omdisponerat dikten vsentligt.
TULLUS : En vn till Propertius.
i :296 Cynthia : Propertius lskade, som ftt sitt namn frn mn-
gudinnan.
frejd : rykte.
frordnat : inrttat.
i :297 Paktol : Floden Paktolos, som var bekant fr sin guldsand.
Latien : Latium. Trakten kring Rom.
Propertii VII . Elegi, I. Boken. Till Ponticus.

Tryckt i StP 21/2 1781 med titeln Propertii VII Elegie,
I Boken. versttning. Till Ponticus. Till skillnad frn i
Propertius I : 6 fljer JHK hr originalet tmligen vl, ven
om han i vanlig ordning ndrat versmttet. Propertius slut-
rader lmnar han oversatta. I StP fanns ocks en not om
Propertius liv.
Ponticus : Antik epiker, samtida med Propertius.
Thebens fall och tvenne brders strid : Syftar p tv olika strider i
Thebesagan. Oidipus sner Eteokles och Polyneikes kom
i strid med varandra, och den senare blev frdriven frn
staden. Han tervnde senare med sex andra kmpar, det
s. k. de sjus tg mot Thebe. De bda brderna ddade
varandra. Tio r senare kom ett nytt anfall mot Thebe, det
s. k. epigonernas tg. Efter striden drog Thebeborna
bort frn sin stad, men tervnde med tiden. Om brdra-
striden hade Ponticus skrivit ett epos, som inte r bevarat.
[min ras] ban : Samlade Skrifter har tryckfelet barn, hr
korrigerat efter StP.
i :298 Propertii XV . Elegi, II . Boken. Till Cynthia.

Tryckt i Svenska Parnassen, februari 1784. verstt-
ningen r mycket fri och tskilligt lngre n originalet.
JHK :s parafras blev vid ett par tillfllen i april 1784 utsatt
fr anonym kritik i Dagligt Allehanda hans tolkning
pstods vcka mtthet och eckel och vara olmplig fr
det uppvxande slktet. Thorild angrep sedan verstt-
ningen i juli s.., bl.a. genom att beskriva den som en liten
481
kallt spelande rhapsodie, full af fel och osvenska. En s

massiv kritik var ovan fr JHK , som alltid skrdat lovord
fr sin diktning. Efter sin dd vann han dock berm frn
romantikerna som Propertiustolkare.
I anslutning till dikten i Samlade Skrifter terges det la-
tinska originalet :
O me felicem ! nox o mihi candida ! et o tu

Lectule, deliciis facte beate meis !
Quam multa apposita narramus verba lucerna,
Quantaque, sublato lumine, rixa fuit !
Nam modo nudatis mecum est luctata papillis,
Interdum tunica duxit operta moram.
Illa meos somno lassos patefecit ocellos
Ore suo, et dixit : Siccine lente jaces ?
Quam vario amplexu mutamus brachia, quantum
Oscula sunt labris nostra morata tuis !
Non juvat in cco Venerem corrumpere motu ;
Si nescis, oculi sunt in amore duces.
Ipse Paris nuda fertur periisse Lacna,
Dum Menelo surgeret e thalamo :
Nudus et Endymion Phoebi cepisse sororem
Dicitur, et nud concubuisse De.
Quod si pertendens animo vestita cubaris,
Scissa veste meas experiere manus :
Quin etiam, si me ulterius provexerit ira,
Ostendes matri brachia lsa tu.
Necdum inclinat prohibent te ludere mamm:
Viderit hc, si quam jam peperisse pudet.
Dum nos fata sinunt, oculos satiemus amore :
Nox tibi longa venit, nec reditura dies.
Atque utinam hrentes sic nos vincire catena
Velles, ut nunquam solveret ulla dies.
Exemplo junct tibi sint in amore columb,
Masculus et tutum fmina conjugium.
Errat, qui nem vesani qurit amoris :
Verus amor nullum novit habere modum.
Terra prius falso partes deludet arantes,
482
Et citius nigros sol agitabit equos,

Fluminaque ad caput incipient revocare liquores,
Aridus et sicco gurgite piscis erit,
Quam possim nostros alio transferre calores.
Hujus ero vivus, mortuus hujus ero.
Quod mihi si secum tales concedere noctes
Illa velit, vit longus et annus erit.
Si dabit hc multas, am immortalis in illis :
Nocte una quivis vel Deus esse potest.
Qualem si cuncti vellent decurrere vitam,
Et pressi multo membra jacere mero,
Non ferrum crudele esset, neque bellica navis,
Nec nostra Actiacum verteret ossa mare ;
Nec toties propriis circum oppugnata triumphis
Lassa foret crines solvere Roma suos.
Hc certe merito poterunt laudare minores ;
Lserunt nullos pocula nostra Deos.
Tu modo, dum licet, hunc fructum ne desere vit;
Omnia si dederis, oscula pauca dabis.
Ac veluti folia arentes liquere corollas,
Qu passim calathis strata natare vides :
Sic nobis, qui nunc magnum speramus amantes,
Forsitan includet crastina fata dies.
ditt minne : minnet av dig.

i :299 drat hopp : bedragen frhoppning.
blindad : frblindad.
Helena : Genom att flja med Paris till Troja och verge sin
make Menelaos blev den skna Helena orsak till trojanska
kriget.
Diana : Nr den kyska jaktgudinnan Diana (den grekiska Ar-
temis) badade naken i en klla blev hon sedd av jgaren
Aktaion. Som straff frvandlade hon honom till en hjort
och lt honom ddas av hans egna hundar.
i :300 Cytherens : krlekens.
i :301 gubben dr : Syftar p tiden.
i :302 genombrar : genomborrar. Formen var vanlig p 1700-talet
och rimmar hr p srar.
483
fjr och nr : fjrran och nra.

i :303 en [] seger p : en seger ver.
i :304 rankans bindlar : vinrankor.
bane-rop : ddsskrik. Hr symboliskt anvnt.
D skulle fltet [] sjlv begra : Passagen mlar upp den klas-
siska romerska bilden av en guldlder, utan vapenbruk och
ervringstg, utan handel och sjfart. Ovanlig r dremot
dess betoning av krlek och dryckenskap.
Nigern : den svarte.
fall : strid.
Actianska havets : Utanfr Actium i vstra Grekland besegra-
de Octavianus (senare Augustus) r 31 f. Kr. Antonius och
Kleopatras otta.
i :305 vuxna oden : D.v. s. oden som stigit av hstregnen.
lngs t tiden : i framtiden.
i :306 225 i Svenskan : I bde Svenska Parnassen och Samlade
Skrifter str 125, ett uppenbart tryckfel som rttats hr
och i SS .
litteral : ordagrann.
lovgivet : tilltet.
ekvivalenta : likvrdiga.
homogena : av samma slag.
transitioner : vergngar.
i :307 giva [] frtroende av : anfrtro.
i :311 Vid Friherrinnan A. S. Flemings Grav.

Tryckt separat i bo 1776 under titeln Vid hgvlborna
fru friherrinnan Anna Sophia Flemings, fdd Rehbin-
der, Jordfstning, den 17 Octob. 1776 och utan frfattar-
namn. Ett exemplar av frstatrycket nns i UUB . Om-
tryckt i Samlaren 21/6 1777 med titeln Tankar, vid Fru
Friherrinans Anna Sophia Flemings, fdd Rehbinder, Jord-
fstning, den 17 Oct. 1776, samt i Hwad Nytt ? Hwad
Nytt ? 10/10 1777. Dessa tre versioner skiljer sig fga
frn varandra. JHK har dock omarbetat talet fr Samlade
Skrifter. Den hyllade var JHK :s matmor under ren
17741776, nr han var informator i familjen Fleming p
Villns och Lemsjholm utanfr bo. Att stlla upp med
484
tal eller dikter vid familjens hgtidsdagar var ofta en del av

den litterrt begvade informatorns tjnstgring. JHK an-
vnde senare detta tal som en del i sin vittra meritering.
The worlds [] Song : Citat ur Popes Imitations of Horace,
Satire II :2, v. 102.
likvalven : gravvalven.
i :312 Jmnhet : sinneslugn.
[de fattiga hon] ftt : givit deras mat. JHK syftar p vlgren-
het.
fjs : rd.
[frtjnar] varelsen : att f nnas.
i :313 minnelsetal ver Rdmannen i Stockholm Herr Johan Wellan-

der, hllit i Sllskapet Utile Dulci.
Tryckt separat med titeln minnelsetal ver Rdmannen
i Stockholm Herr Johan Wellander, hllit I Sllskapet Uti-
le Dulci, Och Tryckt genom Dess franstaltande (1785).
Infr publiceringen i Samlade Skrifter har JHK endast
gjort ett ftal ndringar. Talet r JHK :s mest omfattande
prosaverk och av stort intresse bde som iddokument och
retoriskt konststycke. Trots Wellanders tmligen blygsam-
ma stllning r det hllet i hg stil med mnga lososka
reexioner ver mnen med anknytning till Wellanders liv.
Genremssigt r det nrmast ett reminne. Talet uppskat-
tades av samtiden, och Leopold sg i det en frening av
undervisande retoriska moment och inspirerad poetisk
framstllning.
detta Tempel : Den vittra orden Utile Dulci, dr talet hlls.
Allt nrmar sig [] frlust : JHK mlar hr upp bilden av livs-
kedjan, dr allt i vrlden, frn mask till Gud, hnger sam-
man och r beroende av varandra. Bilden var vanlig p
1700talet, men JHK :s kedja skiljer sig frn den vanliga
anvndningen genom att begrnsas till mnniskan.
i :314 enskilt lidna : personliga.
bldig : (verdrivet) knslosam.
lastvrda : klandervrda.
hemdygd och sllskapsdygd : frtjnster inom hem- och sll-
skapsliv.
485
infdd : medfdd, inneboende.

[dem han] frbundit : hllit av, fst sig vid.
i :315 M. B.: Mine Brder.
utan rd : utan omskrivningar, rakt p sak.
i :316 hugsvalelse : trst.
min mistning : den frlust jag gjort.
Lroverk : skolor.
ovlduge : opartiska.
i :317 enfaldighet : godtrogenhet.
till befarandes : att befara.
delar : frdelar.
veklighet : svaghet.
i :318 rnningen : varpen.
hlften av dess frsta lder : den tidiga barndomen. JHK syf-
tar den gamla indelningen av livet i olika ldrar. Hr rr
det sig troligen om de frsta fem ren. JHK brjade ju sjlv
med latinstudierna som femring.
Akademien : universitetet.
i :319 hugkomst : hgkomst.
lycka : yttre framgng.
grannlaga : samvetsgrant.
dagtal : datum.
slutar sig : slutar.
otidighet : ohvlighet.
Skolans folk : universitetsfolk.
skickligheten : dugligheten.
dana : fostra.
i :320 karaktrer : mnniskotyper.
olik : annorlunda.
organ : rst, rstklang, rststyrka.
fast [senare]: om n.
i :321 [Stadens] Rtter : domstolar.
titlade : betitlade.
Samhlle : sllskap.
freml : ndaml.
i :322 en god Domare [] lag : JHK syftar p en sentens ur Olaus
Petris Domarregler, som fanns med i lagboken: En
god och beskedelig Domare, r bttre n god lag.
486
vld : mjligen = vld.

i :323 oskickelige : bortkomne.
Aktor : allmn klagare.
mlets rubricerande : Hnfrandet av mlet till ett visst lagrum
eller en viss kategori av frbrytelser.
ver billighet och hva : ver rimlighet och mtta.
i :324 rummets : platsens. Hr domstolens.
tarvligt : enkelt.
i :325 hunnit : ntt fram till.
yra : draktiga framfart, tygellshet.
ilska : lmskhet.
i :326 ndig : behvlig.
pluralitet : rstvervikt.
titlar : ansprk.
brdig : produktiv.
Catullus : Gaius Valerius Catullus, romersk skald (c:a 87 c:a
54 f. Kr.).
St. Aulaire : Fr. J. Saint Aulaire (16431742), fransk salongs-
poet, som bl. a. skrev en dikt benmnd Les cinq sens.
Tilas : Samuel Oluf Tilas (17441772), svensk rokokopoet.
i :327 ordning : klarhet.
granskning : kritiska blick.
frfrelse : lockelse.
kabaler : intriger.
i :328 bedrvligt : sorgligt.
Pylades : Vnskapen mellan Pylades och Agamemnons son
Orestes skildrades i litteraturen ofta som urtypen fr den
manliga, inte sllan sentimentala vnskapen. Wellanders
elegi ver Wertmllers dd brjar ocks : Min Pylades r
dd ! Orestes br sin smrta / I detta klmda brst, i detta
ma hierta : / Ach ! Pylades min Vn ! min Vn ! Du
andre Jag.
Elegien ver Wertmllers dd : Johan Fredrik Wertmller
(17431770), provisor p apoteket Lejonet och bror till
hovmlaren Adolf Ulrik Wertmller, hyllades i Utile Dulci
vid sammankomsten 12 /2 1770. Wellanders dikt nns
tryckt i Vitterhetsnjen II (1770).
i :329 Hgstsalig Konungens dd : Wellander skrev dels en dikt ver
487
Adolf Fredriks dd i februari 1771, dels texten till den

sorgemusik som framfrdes vid hans begravning i juli
s. .
LOVISAS SON : Gustaf III . JHK frbinder hr kungen med
hans vittert intresserade mor istllet fr med fadern.
lovade sig : lovades.
yrken : verksamhet.
det Fjrde av hennes lyckliga Tidevarv : De tre tidigare perio-
derna nr vitterheten var srskilt gynnad intrffade i Aten
under Perikles, i Rom under Augustus och i Frankrike un-
der Ludvig XIV .
i :330 snarast : frst och frmst.
Vackra Konster : skna konster.
de Lyriske : Operorna.
Svenska Snggudinnorne [] terftt : Under Gustaf III :s tidi-
ga regering anvndes Bollhuset (nuvarande Finska Kyr-
kan) som operascen. Dr hade den franska teatertruppen
huserat innan kungen avskedade den. r 1781 intogs ter
ett franskt teatersllskap, lett av Monvel, och 1782 invig-
des operahuset vid nuvarande Gustaf Adolfs torg ( p sam-
ma plats som det nuvarande).
Fontenelle : Den franske frfattaren och vltalaren Bernard Le
Boivier de Fontenelle (16571757), som bl. a. skrev operan
Thtis et Ple (1689), vilken utgjorde underlaget fr
den svenska Thetis och Pele.
representationer: frestllningar. Stycket gavs faktiskt hela 37
gnger under ren 17731777.
Lyriska Dramen : En dram var ett sentimentalt skdespel med
sorgligt innehll men lyckligt slut, ofta placerat i borgerlig
milj. Hr r dock betydelsen nrmare den moderna : dra-
ma, teaterstycke.
i :331 tillopp : tillstrmning [av publik].
Quinault : Philippe Quinault (16351688), fransk dramatiker
och librettist.
Metastasio : Pietro Antonio Domenico Bonaventura Meta-
stasio (16981782), italiensk frfattare och librettist.
Petrarcers : JHK syftar den italienske humanisten och dikta-
ren Francesco Petrarca (13041374).
488
Auktorerne till Tito och Armide : Metastasio och Quinault.

i :332 konstigare : mera konstfull.
reciten : berttelsen.
avmtta : regelbundna.
noterade : med noter angivna.
Melop: tonstycke med svvande melodi.
accent : Hr sprkmelodi.
i :333 fabeln : berttelsens grunddrag.
i :334 papper : tidningar.
affekter : knslor.
nnas : Hr r.
i :335 frborga : gmma.
dess vrdiga Dotter : Latinet.
i :336 Gtiskan : det gamla germanska sprket. Beteckningen gr
tillbaka p Olof Rudbecks teorier om att Sverige var all-
tings ursprung. Ordet gtisk anvndes drmed om de esta
forngermanska, fornsvenska och gotiska freteelser.
friden : freden.
sljder : manufakturer, industrier, hantverk.
som Vetenskaperne dem riktat : som vetenskaperna berikat
dem.
bjelser : grammatiska bjningsformer.
i :337 en av hennes vackraste passiva organer : Violinen.
snillerik : talangfull.
villat sig : misstagit sig.
tecknens knnedom : Kunskapen om notskrift och andra tek-
niska frhllanden vid komposition.
i :338 exekution : framfrande.
[en medelmttig] lsning : belsenhet.
konstord : fackuttryck.
odlingsstt : Ungefr genrer.
i :339 Odisten : odefrfattaren.
knna : skilja.
i :340 [deras fretrde] fr [varannan]: framfr.
lindrig : mild.
frelyste : visade vgen fr.
Piccinist [] Corelli : Under slutet av 1770-talet uppstod i Pa-
ris en strid mellan Piccinis och Glucks anhngare. Haydn
489
hrde till samma skola som Gluck, medan Arcangelo Co-

relli (16531713) var en italiensk violinist, som Wellander
uttryckt sin beundran fr i ett tal i Utile Dulci.
ledningar : modulationer.
i :341 Den visa frdelning av Ert Samhlle : Uppdelningen av Utile
Dulci i en vitter och en musikalisk areopag, d.v.s. i tv
olika avdelningar inom orden.
Den dygdiga person : Sara Margareta Wennberg (17541831)
var gift med Wellander sedan 1777.
Och Dig !: Wellanders svrfar, Erik Samuel Wennberg (1720
1801), musikintresserad mbetsman och medlem i Utile
Dulci.
En lika skicklig Artist : Kopparstickaren J. F. Martin (1755
1816) hade gjort en gravyr frestllande Wellander, som
infogades i frstatrycket av minnelsetalet.
i :342 eftersyn : frebild.
Kungrelse Om Sllskapet Pro Sensu Communi.

Tryckt i StP 23/1 1787 och infrd i Samlade Skrifter
med bara smrre avvikelser i stavningen. I Samlade Skrif-
ter var kungrelsen dessutom frsedd med fljande not
av utgivarna Regnr och Lengblom :
Detta skmtsamma fretagande hade allvarsamma freml.
Tiden visste det, och vad nytta Sllskapet Pro S . C . gjort
det Allmnna. En utfrlig berttelse drom hr ej hit. Den
br utgra ett viktigt och interessant Kapitel s vl i den
Allmnna som Litterra [lrdoms-] Historien av vr tid.
Fr vrigt troddes nog allmnt, att Sllskapet bestod av ett
stort antal Ledamter som i sjlva verket icke stego till
mer n 2.
Sllskapets tv ledamter var JHK och Nils von Rosenstein,
som p detta stt ville komma t tidens svrmare inom alla
omrden : religisa, medicinska, politiska och vittra. Im-
pulsen till grundandet kom frmodligen nr Carl Fredrik
Nordenskild instiftade det s. k. Exegetiska och Filantro-
piska Sllskapet p kronprinsens fdelsedag 1/11 1786.
Genom sin frbindelse med bde swedenborgianism och
490
magnetism blev sllskapet snabbt populrt. Pro Sensu

Communis teser gav upphov till en strid som varade under
strre delen av r 1787 och som kades av dikten Man
ger ej Snille. Se i :130161 samt kommentarer. I JHK :s
kamp fr upplysningen utgjorde Sllskapet Pro Sensu
Communi en hjdpunkt.
i :343 ursinnighet och fallandesot : vansinne och epilepsi.
i :344 enr : nr helst.
Katolskt : allmnt.
Regements-frfattning : statsfrfattning.
Man ger ej snille fr det man r galen: Se i :130161, samt
kommentarer ovan.
Le Pre Malebranche: Den franske frfattaren Nicolas de Male-
branche (16151715), som tillhrde oratoriernas orden,
dr inga lften avgavs. Boken De la Recherche de la
Vrit utkom 16741675 och behandlade sinnesfrnim-
melserna p ett kritiskt stt, som fregrep senare uppfatt-
ningar.
i :345 Accessit : andrapriset.
Symbolum : motto, trosbeknnelse.
Scribendi [] fons : Vetandet r ursprung och klla till att
skriva rtt. Citatet r frn Horatius Ars poetica, v. 309.
Orden : JHK var sjlv mycket engagerad i olika ordnar, sr-
skilt i Utile Dulci och i Franciskanorden, vilken liksom
Pro Sensu Communi gnades upplysningen. I och med att
han blev ledamot av Svenska Akademien tycks JHK ha
minskat sina ordensengagemang, men han fortsatte att
verka inom Franciskanorden.
Disputations-Akter : Dessa formaliserade akademiska diskus-
sioner gnades, d som nu, oftast en avhandling, men p
JHK :s tid var avhandlingarna i mnga fall avfattade i form
av ett antal teser eller pstenden, vars riktighet man sedan
kunde diskutera.
Ofcianter : funktionrer.
i :346 Respondens : (disputationsterm) den som ska svara.
Opponens : (disputationsterm) den som opponerar.
concedo : jag medger.
Preses : (disputationsterm) ledaren fr disputationen.
491
Ventilation : (disputationsterm) diskussion.

Illuminat : svrmare, mystiker. Mjligen kan JHK ocks
syfta den tyska Illuminaterorden, som kmpade fr upp-
lysning men var maskerad som frimurarloge.
i :347 Korollarium : omedelbar fljdsats.
Medellderns : medeltidens.
vida vgnar : p lngt nr.
svarar ej till : hller sig inte till.
i :348 Tlje : Sdertlje.
passera : gr utver.
i :349 mystren : hemligheten.
pretext : frevndning.
Et fuit [] Causa : Citatet r hmtat ur Horatius Satir i :3,
v. 107 f.: nam fuit ante Helenam cunnus tterrima belli /
causa. Passagen r knslig och svrtolkad. Den bokstavli-
ga versttningen lyder : ty ttan har fre Helena varit
orsak till de mest frfrliga krig. Det kan dock rra sig
om en metonymi, och d br passagen versttas : ty ho-
ran har o. s. v. Den skna Helena var orsak till trojanska
kriget.
Europen : Europa.
direktioner : riktningar.
individuer : individer.
Pope : Citatet r frn Popes Essay on Criticism, v. 215 f.:
A little learning is a dangrous thing ; / Drink deep, or
taste not the Pierian spring.
i :350 Ordens-Vurm : ordensfantast. I StP stod OrdensBror, men
tydligen vckte detta anstt, eftersom det kunde ses som
ett angrepp mot hertig Carl (senare Karl XIII ). Ordvalet
diskuterade JHK 8/2 i StP i artikeln Utdrag av ett Tal,
hllit i Sllskapet pro Sensu communi, d. 30 sistl. Jan.
Ordensvurmen hette ocks en pjs av Gustaf von Pay-
kull, se komm. till i :186 och i :189 ovan.
Filosofen p Landsvgen ; eller Fria Tankar i Litteratur, Filoso-

och Moral, sedan d. 11 Julii 1792, under en Resa t Sdra
Sverige.
Tryckt i StP 18/9, 21/9, 17/10 1792. Den 11/7 1792 of-
492
fentliggjordes Reuterholms tryckfrihetsfrordning, vilken

innebar en mildring av de tidigare restriktiva lagarna. Fi-
losofen p landsvgen med sin politiska frisprkighet
hade allts inte kunnat tryckas dessfrinnan. Aforismerna
torde ha tillkommit under en lng fljd av r JHK har
ju sjlv i K & k- brevet vittnat om att han alltid bar med
sig en liten anteckningsbok, dr han kastade ned sina
ider i aforismform. Under sommaren gjorde han en resa
till Smland, som ftt ge viss lokalfrg t samlingen. En
del aforismer kan ocks ha tillkommit under tidigare re-
sor, bl. a. 1789. Sannolikt har de sedan redigerats samman
kort tid fre tryckningen. Den 13/9 var JHK ter i Stock-
holm och bevistade en sammankomst i Svenska Akade-
mien.
i :351 jag fraktar ett argt och plumpt ovett : En pik mot Thorilds stt
att debattera.
Saadi : Den persiska skalden Sadi, verksam under 1200-talet
och omnmnd hos Voltaire.
apperuer : varseblivningar.
objekter : freml.
i :352 rnade : mnade.
Te-Konselj : tebjudning.
Divan : Turkisk konselj. Ordet anvndes ocks om ett orien-
taliskt inrett rum och om en slags soffa som fanns dr och
gick utmed alla fyra vggarna. JHK gde sjlv en sdan.
National-Assemble : Franska nationalfrsamlingen.
A lordre : till ordningen.
Kallundborgs krnika : Den danske frfattaren Jens Baggesens
Kallundsborgs Krnika ; eller Censurens upphov, recen-
serades av JHK i StP 24/9 1792, en knapp vecka efter att
frsta delen av Filosofen p landsvgen publicerats.
egentlig : karakteristisk.
Mahogene-Bord : mahognybord.
Couren : uppvaktningen vid hovet.
Brs-Assemblen : Borgerskapets fest p Brshuset, ofta ter-
kommande och ppen fr alla.
Hllstugor : Skjutsstationernas vrmestugor.
i :353 graviteten : tyngden.
493
Epikteter : Epiktetos (c :a 50 c :a 130), stoisk losof.

Stallstat : Den del av hovets frvaltning som rrde hsthll-
ningen och drmed frknippade mbeten.
En god ker : JHK :s siffror betecknar hur mycket utsdet fr-
meras i den uppvxande sden.
i :354 hvdad : sktt.
segrar p : besegrar.
en dylik raisonneur : en som resonerar s.
i :355 Drhuset i V : Enligt SS :s kommentarer Vxj, men kanske
troligare Vadstena.
Askan av J : Jnkping, som brann 1785. JHK kommenterar
staden i ett brev till vnnen Rudbeck 1819 september
1789.
frening och skerhet : Syftar p Frenings- och Skerhets-
akten, som Gustaf III genomdrev 1789.
i :356 Andra Dagsresan : Tvrt emot vad man kan frmoda fljer
losofens andra dagsresa efter den fjrde.
Cagliostro: Giuseppe Balsamo, mera knd som Alessandro
Cagliostro (17431795), frimurare, bedragare och alke-
mist. Han utvisades 1786 frn Frankrike efter den s.k.
halsbandsaffren, som komprometterade Marie Antoi-
nette.
Entusiast : svrmare.
i :357 Dis-moi [] tu es : Sg mig vem du umgs med, och jag ska
sga dig vem du r.
krvstinne : uppblste.
i :358 Utskning : Att med tvng ta tillbaka det ngon r skyldig.
Kautionist : borgensman.
stegel : Ple med hjul, dr man anbringade en avrttad, and-
rom till varnagel.
i :359 bildar sig : frestller sig.
skatta : vrdera.
i :361 Strdde Reexioner, i Litteratur, Filoso och Moral, tjnande till

svit av Filosofen p Landsvgen.
De frsta tta av dessa aforismer trycktes i StP 16/2 1793
under samma rubrik som Filosofen p Landsvgen, med
beteckningen Fortsttning samt med en annan not :
494
Frfattaren tckes urskta den frihet man tagit sig, att

utelmna Rubriken fr varje Tanka. Frnmsta orsaken
drtill r behovet att spara rummet. Det torde ock ske ere
Lsare ett nje, d det lmnas dem frihet att sjlve gissa
frhllandet mellan Auktors reexioner och de mnen,
som kunna trffas p Landsvgen till Ystad. Sdant ger
samma frtjnst, som att lsa Charader. (Redaktrernes
Not). JHK tycks under slutet av 1792 grna ha skmtat
med charader (se Filosofen p landsvgen, i :356 och
Dumboms leverne, i :194 f.), s kanske var noten hans
egen. En fortsttning utlovades, men kom aldrig. De vri-
ga aforismerna trycktes f. f.g. i Samlade Skrifter.
svit : fortsttning.
Titus och Antoninus : Titus (979), romersk kejsare, visade sig
till allas frvning vid trontilltrdet vara en mild och
dygderik hrskare. Antoninus Pius (86161), romersk kej-
sare, var likaledes mild och tillika fredslskande.
apologi : urskt.
penetrerat sig med : frdjupat sig i.
i :362 Regeringen : de makthavande.
Referent : Fredragande i domstol.
Esprit de Corps : kranda.
ivra mot : frdma.
i :363 dupe : lttlurad, bedragen.
i :365 Catoners : Cato d. . och Cato d. y. Se i :37 och i :72 samt
komm.
Bruters : Lucius Junius Brutus, en av den romerska republi-
kens grundare, och hans ttling Marcus Junius Brutus, som
i republikanskt nit deltog i mordet p Julius Caesar r 44
f. Kr.
instiktat : instiftat.
i :366 retligaste [] ber : Av fr. avoir la bre sensible = vara mycket
knslig.
stickna : bli arg.
i :367 podagrisk : med gikt i foten.
entrechats : Luftsprng dr dansaren upprepade gnger slr
samman ftterna.
Marcadet : Den franske dansren J. R. Marcadet, som under
495
ren 17781792 var balettmstare och premirdansr vid

Kungl. operan.
Hazarden : slumpen.
Delicatesse : frning.
i :368 debauche : utsvvning.
Konst : konstskicklighet.
rart : sllsynt.
ger man allt med sig : delar man med sig av allt.
calembour : ordlek.
Interstrepit Anser Olores : Vergilius Eklog IX , v. 36: videor
[] inter strepere anser olores = jag tycker mig kackla
som gsen bland svanor. Anser (vars namn allts betyder
gs) var en romersk poet, verksam omkring 40 f. Kr. Mj-
ligen syftar Vergilius ord p honom.
i :369 gravitationen : dragningen.
i :370 brottfall : konvulsioner, epilepsi.
Tacitus : Publius Cornelius Tacitus (c :a 55120), romersk fr-
fattare, vars stil r s ytterligt koncentrerad, att den ibland
kan vara svrgenomtrnglig.
axiom : sjlvklar sats.
i :371 oanstndigt : opassande.
sedigt : verensstmmande med goda seder.
professorisk : lrd.
i :372 Gat-nymf : prostituerad.
parti : stllningstagande.
i :373 med ridiculen : genom att gra [] ljliga.
orakler : gudomliga spdomar.
i :374 varelsen : tillvaron, livet.
i :375 Patriotisk Blick t Litteraturen.

Tryckt i StP 3/10 1794 med titeln Patriotisk blick p Lit-
teraturen. Essn kan ha skrivits tskilligt tidigare.
Examen Theologicum : Den teologiska grundexamen, som alla
studerande vid universiteten ck genomg fr att kunna
bli losoe magistrar.
Geometer : lantmtare.
Logikan : logiken.
kringkrok : krokben.
496
oumgngelig : oundgnglig.
i :376 specika : Plural av specikum = lkemedel mot srskild sjuk-
dom.
i :377 Farmakop: lkemedelshandbok.
doses : doser.
skmmer : frstr.
Emeticum : krkmedel.
Soporicum : smnmedel.
infrskrivning : import.
vissa : skra.
Epoper : epos, hjltedikter.
Kursens : penningkursens.
Agios : kursskillnadens.
i :378 Tal om Satirens Vederstygglighet, Hllit i ett Vitterhets-Sllskap

fr ere r tillbaka.
Tryckt i StP 17/2 och 21/2 1795. Tal om Satiren nns i
tre olika versioner. Den tidigaste och lngsta r ett tal, som
JHK hll i sllskapet Aurora i bo r 1776 och som hade
titeln Tal om Satirens skadeliga verckan p alment och
enskildt bsta. De mnga latinska citaten r reminiscen-
ser av bomiljn, men den ltsat lrda instllningen hos
talaren visar ocks p det ironiska stilgreppet. Uppenbarli-
gen har talet cirkulerat i handskrift ven utanfr bo, ty
Leopold vittnar om att han 1779 lste det i Uppsala. I den
tidiga versionen nns talet endast bevarat i en tmligen
dlig avskrift.
JHK satte stort vrde p talet. Han nmnde det era gnger
i brev och anstrngde sig fr att f tillbaka det frn Auro-
ras arkiv (egna kopior var han inte alltid s noga med).
Talet kom sedan att spela en roll i JHK :s sista litterra
strid. I januari 1795 granskade nmligen Leopold en sam-
ling dikter av skalden Pehr Enbom. Denne svarade inte
med ett angrepp p Leopold, utan p JHK som var svrt
sjuk. Naturligt nog var JHK inte upplagd fr att ge sig in
i polemik, men han lt trycka en redigerad version
av Tal om Satiren i StP. Tydligen ck han nu upp go-
nen fr sitt gamla tal och gjorde en mera ingende bear-
497
betning fr Samlade Skrifter. Den sista versionen r

betydligt kortare n de frra. JHK har skurit ned p reli-
gionskritiken, men ocks aktualiserat frldrade anspel-
ningar.
vederstygglighet : vanskaplighet, ryslighet.
Monstrum [] ademptum : Ett frfrligt monster, vanskap-
ligt och vldigt, som borttager ljuset. Citat r hmtat ur
Vergilius, Aeneiden III , v. 658, och avser cyklopen Polyfe-
mos.
obuden : oombedd.
en vitter Man : Daniel Tilas. JHK hcklar hans tal ver Gustaf
Bonde i Vetenskapsakademien 1766.
In magnis tentasse sat est : Det r tillrckligt att ha frskt.
Gustafs bda sngare : Pekoralisterna Olof Celsius och Erik
Brander-Skjldebrand.
Non ego [] Achille : Jag vertrffar inte Agamemnon, och
inte Achilles. Citat frn Ovidius, Amores II :8, v. 13.
i :379 Thomas : Den franske reminnesfrfattaren Antoine-Lonard
Thomas (17321785). JHK versatte under botiden hans
Lloge de Marc-Aurle (1775).
Ingman : Carl Johan Ingman (senare Manderfeldt) (1747
1813), svensk vltalare. Mjligen r sammanstllningen av
honom och Thomas ironiskt menad.
Mga : m.
Argheten : ondskan.
den gamle Draken : Djvulen. Jfr Upp. 13.
skonsml : frskoning.
Paskillanten : frfattaren av smdeskrifter.
galnas : uppfr sig tokigt.
i :380 missknna : missuppfatta.
Satyrici : satiriker.
Lucilius [] Voltaire : JHK :s anfrande av ironiska exempel p
personlig satir r delvis inspirerat av Boileaus Discours
sur la satire.
den elake Pope : Det syftade frsvaret nns i ett brev, som
Pope skrev till vnnen dr Arbuthnot 1734 i avsikt att det
skulle publiceras.
i :382 Hvad hafver [] hafver ?: 1 Kor. 4:7.
498
Brunkman : Carl Brunkman (17341781), knd pekoralist.

Hoffbro : Lorenz Petter Hoffbro (17101759), spelkortsfab-
rikr.
Pradon : Nicolas Pradon (16321698), en av Racines medtv-
lare, som knappast ndde upp till dennes hjder.
Barlaeus [] Spanheim : Sextonhundratalsfrfattaren Caspar
von Brle lr ha drnkt sig i en brunn nr en annan poet,
Spanheim, ftt bttre betalt fr sin panegyrik ver prinsens
av Oranien dd n han sjlv.
Illi [] pectus : Citatet r hmtat frn Horatius Ode I :3, v. 9
f.: Tre lager koppar och ek kring brst (Ebbe Linde).
bitterhet : skrpa.
Tro ej [] ruin: versttning ur Popes Epistle to Dr Ar-
buthnot. Slutverserna r frn Horatius Ode III :3, v. 7 f.:
Om vrlden flle splittrad samman, / drabbades han av
dess spillror ordd (Ebbe Linde).
atheten : hpnaden. Men ocks en ordvits p drens platta
ansikte.
lga : dliga.
i :383 Ipecacuanha : krkrot.
Achmet den frste : Turkisk sultan 16031617 och en mindre
blodig regent n sin far. Sjlva anekdoten r inspirerad av
en episod i Montesquieus Lettres Persanes.
Ottomaniska Porten : Den turkiska regeringen.
pla ngra Bachar : spetsa ngra paschor p ple.
Snpingar : eunucker.
en Arabisk Hjltedikt : I 1776 rs version av Tal om Satiren
r dikten skriven av en Konsul frn Algier. Det r allts
terigen den forne svenske konsuln dr, Brander-Skjlde-
brand, och hans Gustaviade som JHK driver med.
i :384 Mahomet : Muhammed.
provsten : probersten. Anvnds fr att prva guldhalt.
i :385 sluta : sluta sig till.
Carsus och Moderus : En svensk folkbok som gick ut i mnga
upplagor.
Habor och Signild : Ett sorgespel av Brander-Skjldebrand,
1767.
Batteux : Den franske smakdomaren Charles Batteux (1715
499
1780), vars Cours de belles lettres var mycket lst av

bde JHK och hans samtid.
Baumgarten : Alexander Gottlieb Baumgarten (17141762),
tysk losoprofessor som frfattade era latinska verk om
poesi.
Lsare [] ironi : Noten r uppenbarligen JHK :s egen, efter-
som den nns i bde StP och Samlade Skrifter. Den r
givetvis en brasklapp infr ett eventuellt tal, men den
fster ocks lsarens uppmrksamhet p det hdiska ytt-
randet.
i :386 igenvnda : sluta.
Mazarin : Den franske kardinalen och statsmannen Jules Ma-
zarin (16021661).
Quillet : Den franske latinpoeten Claude Quillet (1602
1661).
Erasmer : Erasmus Roterodamus (14661536), knd huma-
nist, frfattare och lrd.
Palaviciner : Satirikern Ferrante Pallavicino blev 1644 hals-
huggen som en fljd av att han smdat pven.
Boccaliner : Satirikern Trajanus Boccalini verflls i Venedig
och misshandlades till dds med sandsckar.
Rabenrer : Den tyske satirikern G. W. Rabener (17171771).
stilette : dolk. Kanske ven en allusion p (lat.) stylus = skriv-
sticka, griffel.
Simmingars : Simmingskld. Fr denne, se kommentarer till
i :248 ovan.
klvspr : fotspr. Ordbildningen understryker Simming-
sklds fregivna faktighet.
en av Edre Medbrder : Dikten r av JHK sjlv, men fljer i
vissa partier Popes Epilogue to the Satires.
en Etiop s vit som dagen mla: Uttrycket gr tillbaka p ett
antikt ordsprk, som bl. a. nns omnmnt i Erasmus Rote-
rodamus Drskapens lov.
vingls mrr : Till skillnad frn p den goda litteraturens be-
vingade Pegasus.
teln : Det dda djur, som anvnds som lockbete vid jakt.
i :387 Kor : skara.
500
Om Frstllning och dess Slkt.

varsandras : varandras.
i :389 machiner : Hr rnker.
Qui dit n, dit fripon: den som talar slugt, talar som en sklm.
Finhet : Ordet har hr en bibetydelse av list.
Om Regeringskonstens Behov av Filosofernes Skrifter.

Tryckt som frsta delen av fretalet i JHK :s Nya Han-
delsbibliotheket (1784) i en ngot annorlunda version.
Skriften var en del i JHK :s meritering fr en mbetsman-
nabefattning. r 1785 utnmndes han till Kunglig hand-
sekreterare, men med enbart vittra arbetsuppgifter. Se f. .
K & k-brevet, i :4363 samt kommentarer. Hr, liksom an-
nars hos JHK , betyder losof nrmast upplysningsman.
i :390 Hushllning : ekonomi.
i :391 uppdraga : ge i uppdrag t.
ordabrk : verbala hrklyverier.
betraktande Vetenskaper : teoretiska vetenskapsgrenar.
numrornes : talens.
i :392 Skolans : lrdomsvrldens.
med behjrtenhet : frimodigt.
Konsternes : nringarnas.
en stor Fransk Filosof och Skald : Oknd.
Melon och Dutt [] Child och Nickolls : J.F. Melon utgav Es-
sai politique sur le commerce (1734), Dutt skrev R-
exions politiques sur les nances et le commerce (1738),
Josiah Child skrev bl. a. A New Discourse on Trade
(1693) och Nickolls ( pseudonym fr Plumard de Dangeul)
var frfattare till Remarques sur les avantages et les
dsavantages de la France et de la Grande-Bretagne, par
rapport au commerce (1754).
i :393 Om Sprkfrdling.
Denna ess r en sammansmltning av huvudpartierna i
tv av JHK :s svarstal i Svenska Akademien, till Carl Gus-
taf Nordin 13/5 1786 och till Johan Murberg 13/5 1787,
tryckta i Intrdes-Tal, Hllne uti Svenska Akademien
501
Den XIII . Maji MDCCLXXXVI . av verste Kammar Jun-

karen [] Friherre Gustaf Mauritz Armfelt, och Lektoren
vid Hrnsands Gymnasium samt Probsten och Kyrko-
herden Mag. Carl Gustaf Nordin (1786) samt Intr-
des-Tal Hllne uti Svenska Akademien den XIII Maji
MDCCLXXXVII , av Lektoren och Rektoren vid Stock-
holms StorSkola, Mag. Johan Murberg [] samt Copisten
vid Utrikes Expeditionen i Konungens Kansli Nils Lo-
rents Sjberg (1787). Grnsen mellan JHK :s bda tal gr
i essn efter ordet Sprk i tredje stycket p i :394.
Nordins tal innehll mrkliga sprkvetenskapliga speku-
lationer, som JHK inte berrde i sitt svar. Murberg be-
handlade svenska sprkets utveckling och srprgel. En
av Svenska Akademiens uppgifter r, som bekant, att stad-
ga det svenska sprket. JHK tar hr avstnd frn frroman-
tiska svrmerier och betonar vikten av att ge sprket en
odlad form. Hans utredning av skaldens och den lrdes
betydelse fr sprkets utveckling r inspirerad av Mur-
bergs tal.
spillrade : snderhuggna.
Palladio : Andrea Palladio (15181580), italiensk renssans-
arkitekt.
i :394 Rafael : Den italienske renssanskonstnren Raffaello Santi
(14831520).
ohfsat : icke stadgat. Ordet str som en motsats till renat.
det vackra : den sknlitterra frfattaren.
det forskande : den humanistiska forskaren.
i :395 nummer : rytm, meter.
metafysiska : Ungefr inre, verkliga.
i avsikt att begagna det av deras frdelar : D.v. s. i avsikt att lta
sitt eget sprk f del av de klassiska sprkens frdelar.
i :396 Om Andelige Poemer, och huru de bra dmas.

Essn r sammansatt av tv partier ur en recension av Is-
rael Sthlbergs prosadikt Christi lidande i Gethsemane
(1790), vilken trycktes i StP 27/3 1790.
Trones : trons. Formen var vanlig i religis litteratur, men r
aningen ironisk hos JHK .
502
Longinus : Under detta namn gick frfattaren till den antika

skriften Om det sublima, vilken var mycket populr
under 1700-talet. Den oknde frfattaren kallas numera
Pseudo-Longinus.
Quintilianus : Den romerske retorikern Marcus Fabius Quin-
tilianus ( c :a 35 c :a 95 e.Kr.) vars Institutio oratoria var
mycket inytelserik.
Klopstocks Messias: Den tyske poeten Friedrich Gottlieb Klop-
stock (17241803) frnyade genom sitt epos Messias
den s. k. sublima litteraturen. Verket var mycket populrt
bland frromantikerna, men ven JHK uppskattade det
och nmner det ofta.
i :397 Logika och Retorika : lrobok i logik resp. retorik. Plennings
och Vossius lrobcker var de vanliga i skolan, och den se-
nares behndiga lilla skrift hade JHK ven anvnt i univer-
sitetsstudierna.
pkallar : kallar, anropar.
Rousseaus Hlose : J. J. Rousseaus knslosamma och passione-
rade krleksroman Julie ou La nouvelle Hlose (1761).
solecismer : sprkliga fel.
St. Preuxs och Julies : De bda lskande i Rousseaus roman.
Purpurmatken : purpursnckan.
i :398 Om vrt fordna Predikostt.

Essn utgr huvuddelen av JHK :s svarstal till biskop Johan
Wingrds intrdestal i Svenska Akademien, 27/5 1786.
Tryckt i Intrdes-Tal, hllne uti Svenska Academien den
XXVII Maj MDCCLCCCVI av Biskopen och Pro-Kansle-
ren vid Lunds Akademi dokt. Olof Celsius, och Biskopen i
Gtheborg Dokt. Johan Wingrd (1786).
frestllas : framstllas.
vet att stlla sig p sitt rum : kan anpassa sig till situationen.
i :399 Orientaliska stil : verlastade bibliska stil.
Lagen : Syftar p den gammaltestamentliga lagen.
den vackra vrldens : societetens.
i :400 Om Skillnaden emellan den Politiska och Religions-Moralen.

Tryckt i StP 23/4 1793 som frsta partiet i recensionen av
503
Anders Nordell, Frsk till en Moralisk eller Sedolran-

de, och Politisk eller Borgerlig Katekes (1792). P KB
frvaras JHK :s exemplar av StP med rttelser i blyerts.
Frgan om en borgerlig katekes berr JHK i ett brev till
Nils von Rosenstein 7/8 1789.
i :401 or : blomstring.
i :402 jordiska [sinnen]: jordbundna, materialistiska.
i :403 Om Aktionen i den egenteligen s kallade Dramen.

Essn r ett parti ur JHK :s recension av Komiska tea-
terns uppsttning av P. J. B.C. Desforges Tom Jones i
London, tryckt i StP 25/10 1791. Hr tar JHK parti fr
den ofta sentimentala dramen, vilken genom sin tragis-
ka handling i borgerlig milj och sitt lyckliga slut brt mot
franskklassicismens genrehierarki. Fr dram, se komm. till
i :330.
egenteligen : med rtta.
skick : personlighet, stt att vara.
i :404 lnas : efterhrmas.
uppbrukat : odlat, kultiverat.
frestllningens : framstllningens.
frsvar : beskydd.
i :405 Om Skadan av en uteslutande Smak.

Essn utgr huvudpartiet i JHK :s svarstal till Olof Celsius,
hllet i Svenska Akademien 27/5 1786. Tryckt i Intr-
des-Tal, hllne uti Svenska Academien den XXVII Maj
MDCCLCCCVI av Biskopen och Pro-Kansleren vid
Lunds Akademi dokt. Olof Celsius, och Biskopen i Gthe-
borg Dokt. Johan Wingrd (1786). JHK plderar hr fr
snillets frihet, men inte fr total litterr anarki. Natur och
konst r avhngiga varandra, men den traditionella genre-
indelningen r fortfarande tillmpbar. Frfattaren har
enligt JHK samma rtt i sin stil, som sitt ansikte, att med
egna drag skilja sig frn andra, fast ej frn det mnskliga
[kurs. hr].
uteslutande : allenardande.
Retorikor och Poetikor : instruktionsbcker i retorik och poe-
504
si. JHK vnder sig hr mot det slaviska efterfljandet av

sdana verk.
i :406 Om Allmnhetens Domsrtt i Vittra Ml.

Essn utgr huvuddelen av JHK :s svarstal till Nils Lorents
Sjberg i Svenska Akademien 13/5 1787. Tryckt i Intr-
des-Tal Hllne uti Svenska Akademien den XIII Maji
MDCCLXXXVII , av Lektoren och Rektoren vid Stock-
holms StorSkola, Mag. Johan Murberg [] samt Copisten
vid Utrikes Expeditionen i Konungens Kansli Nils Lo-
rents Sjberg (1787). Trots sin politiska radikalism var
JHK knappast demokrat i modern mening, och srskilt
inte i litterra sammanhang.
ofrsttt berm : Berm som inte grundas p frstelse av det
som berms.
i :407 Luftspringaren : luftakrobaten, lindansaren.
Djuret frn Afrika : JHK syftar p ett lejon, som fanns p
Djurgrden och som vckte stor frundran hos allmnheten.
nationliga drkt : nationaldrkt.
de Gamle : de antika [frfattarna].
Latiens : Den del av Italien dr Rom r belget.
Spernere vulgus : (lat.) frakta hopen.
Att hgaktas av Varius [] Augustus : En anspelning p Hora-
tius Satir I :10, v. 81 f. Nej, men Plotius, Varius, Fuscus,
vnnen Vergilius / du Maecenas, Octavius, Valgius ni,
om ni alla / har min dikt till behag (Ebbe Linde). L. Vari-
us Rufus var liksom Vergilius poet, och Plotius Tucca till-
hrde kretsen kring Maecenas.
in medio [] juvat : Citat frn Horatius Satir I :4, v. 7477.
vernog nner du annars av dem som p torget, i baden /
lser sitt verk fr envar sknt ekar en stmma i stenrum./
Hgfrd nner jag det (Ebbe Linde).
i :408 Om Orsaken till den ringa Avsttning, som Bcker ga i vrt

Land.
Essn ingick ursprungligen i JHK :s recension av Jonas
Hallenbergs Svea Rikes Historia under K. Gustaf Adolf
den Stores Regering, StP 28/5, 29/5, 4/6 1790. I StP har
505
detta parti nrmast karaktr av ledare. Som synes tycks

JHK hr mera positivt instlld till allmnheten n i den
fregende essn.
Etat : Yrke med inkomster.
i :409 mekanisk oro : oro i den fysiska konstitutionen, inneboende
rastlshet.
bestndande : bestende.
svrjande : motstridig.
lokalens : platsens.
i :411 Fretalet till Fredmans Epistlar.

Tryckt i C. M. Bellman, Fredmans Epistlar (1790). Om-
tryckt i Samlade Skrifter tillsammans med en not av ut-
givarna : Tillagt av Utgivarna med s mycket mera skl,
som utom likformigheten med allt det vriga, det tillika i
begynnelsen innehller just de Reglor, Frfattaren sjlv
fljt vid Samlingen. I noten karakteriseras ocks de vri-
ga tillggen som Fragment.
JHK hade ju angripit Bellman i Mina Ljen (se i :121),
men de bda poeterna frsonades senare. JHK hade d
vergivit sin ungdoms frakt fr Bellman. Med sitt fretal
lade han grunden fr en Bellmanssyn som fortfarande r
aktuell. Bde detta och de tidigare utgivarnas argument r
skl nog att lta fretalet st kvar ven i denna samling.
frsorg : omsorg.
vansklige : ltt frgngliga.
i :412 avundsamme gmmor : vlbevakade samlingar.
i :413 larv : mask.
upphjning i Samhllet : samhllsstllning.
i :414 likaste : mest lika.
betydande : uttrycksfull.
506
Register till frklaringarna
Registret upptar endast era gnger terkommande ord och
mytologiska freteelser. Dock frtecknas inte herde- och her-
dinnenamn. Registret tcker inte heller olika typer av sam-
mansttningar och idiomatiska uttryck. I frsta hand br dr-
fr kommentarerna till de enskilda texterna anlitas.
Registrets hnvisningar sker till de lpande ordfrklaringar-
na. Ibland har ett ord era betydelser och har drfr frklarats
p era stllen. Orden har i registret i allmnhet tergivits i sin
grundform.
Acheron i :279 Billig i :33 Drift i :40

Aganippe i :121 Blinda i :299 Drott i :74
Akademi i :318 Blygd i :74, i :137 Dryad i :237
Aktion i :194 Bldig i :314 Dygd i :264
Allfader i :90 Bore i :106 Dra i :299
Allmn i :42 Brav i :173 Dva i :80, i :87
Anse i :143 Bry i :81 Efterdme i :25
Apollon i :80 Brnad i :122 Eftersyn i :342
Arg i :118 Brstrt i :93 Egenteligen i :403
Astrild i :104 Br i :195 Egentlig i :352
Atom i :69 Blten i :132 Egit i :101
Auktor i :60 Bd i :32 Ehuru i :44
Aurora i :236 Carroussel i :136 Elak i :134
Av i :130, ii :78 Ceres i :290 Ellofte ii :68
Bedrvlig i :328, Chimr i :46 Emedlertid i :136
ii :15 Corps i :166 Enahanda i :293
Begr i :41 Cyklop i :239 Enfald i :82
Behagen i :104 Cypris i :283 Enfaldighet i :317
Bellona i :238 Cythere i :109 Enskild i :39
Besynnerlig i :165 Dela i :114, i :317 Entusiast i :356
Betrda ii :38 Dess i :25 Enr i :344
Bilda i :92 Diana i :300 Eol i :236
Bildning i :73, Draga i :77 Erycina i :276
i :136 Dram i :330 Euterpe i :275
507
Exekution i :338 Frstnd i :214 Ilion ii :218

Fast i :320 Frsvar i :404 Ilska i :325
Faun i :237 Frtjusa i :250 Imedlertid i :139
Febus i :178 Frtjusning i :25, Inbildning i :32
Filosof i :27 i :238 Individu i :349
Flat i :182 Frvara i :256, Infdd i :314
Flegethon i :136 ii :20 Instikta i :365
Flor i :77, i :401 Frvnd i :37 Irring i :124
Flora i :283 Ganska i :134 Ivra i :362
Formera i :148 Genie ii :14 Janus i :90
Framte i :28 Gillstuga i :116 Jofur i :124
Frid i :336 Glas i :232 Joller i :122
Frigga i :220 Glav ii :19 Juno ii :215
Frondr i :56 Gruvlig ii :22 Jmna ii :162
Frlsa i :237 Grl i :29 Jmn i :30
Frja i :104 Gt i :84 Kabal i :327
Furie i :265 Gtiska i :336 Kastor i :291
Fysikus i :150, Hamn i :76 Kerubim i :261
i :193 Hasta ii :43 Kokard i :246
Fvisk i :119 Hazard i :367 Kokyten i :104
Fnan i :130 Helena i :300 Kollegium i :46
Fr i :29, i :209, Helikon i :123 Konst i :368,
i :340 Herkul i :291 i :392
Frbida ii :111 Hinna i :204, Konstig i :332
Frborga i :335 i :325 Kor i :87, i :387
Frbuden i :125 Hippokrene i :96 Kreatur i :124
Frelysa i :340, Hjrtelag ii :93 Krets i :161
ii :83 Hugkomst i :319 Kritiker i :194
Freml i :145, Hugsvalelse i :316 Krnka i :231
i :321 Hurtig ii :129 Krsus i :123
Frestlla i :104, Hushllning i :390 Kur i :121
i :398 Hymen i :261 Kvick i :39, i :101
Fresyn ii :51 Hda i :105 Kvickhet i :27
Frfara i :73, Hgna i :86 Kvda i :95
i :262 Hrnad i :274 Knna i :339
Frgten ii :166 Hvitsman ii :23 Kn i :120
Frlossa ii :41 Ibid. i :142 Lager i :75
Frordna i :296 Ikaros i :92 Larv i :118
508
Leda i :277 Nedrig i :246 P i :30, i :303

Ledsnad i :90 Neptun i :280 Pkalla i :397
Letargi i :185 Nereid ii :221 Quatuor ii :30
Lethe i :104 Nymf i :238 Raisonnera i :141
Lia i :174 Ndig i :326, Rara i :103
Lika i :37 ii :34 Raseri i :131
Livas i :29 Obillig i :37 Recitativ i :87
Livlig i :176 Obstruktion i :135 Representationer
Lod i :199 Olik i :320 i :330
Logika i :397 Omgnge i :29 Retorika i :397
Lycka i :319 Ordabrk i :261, Riddersman ii :38
Lg i :382 i :391 Ridicule i :48
Lcker i :122 P. i :142 Rikta i :37
Lna i :74, i :404 Pafos i :236 Ro i :97, i :267
Lsa i :103 Pallas ii :51 Roman i :138
Lt i :45 Para i :287 Rum i :42, i :324
Lttro i :119 Parcer i :77 Rund i :94
Manhem i :132 Parti ii :64 Rcka i :257
Marsk ii :75 Pegasus i :186 Rtthet i :37
Matt i :80 Pierien i :104 Rn i :114,
M. B. i :315 Pjs i :176 i :255
Med ii :107 Pl i :218 Rrelse i :41,
Medikus i :152 Poetaster i :120 i :176
Medlertid ii :40 Poetika i :405 Samhlle i :321
Melpomene i :94 Polen i :83 Sammanljud
Menls i :107 Politikus i :166 i :287
Merkur i :276 Polymnia i :97 Sectair i :144
M. H. i :155 Priapos i :121 Seramer i :74
Midas i :118 Princip i :141 Sextuor ii :151
Minerva i :126 Prins i :140 Simpel i :138
Mjltsjuk i :113 Prokne i :237 Sin ii :66
Mobil i :151 Prometh i :100 Siren i :118
Momus i :126 Proteus i :275 Sisyfos i :133
Muntra i :159 Psych i :255 Sjunga i :218
Myrten i :94 Publikum i :182 Skamlig i :153
Ml i :233 Pylades i :328 Skatta i :359
Mtress i :203 Pyrrha i :275 Skickelig i :43
Mrk i :136 Python i :97 Skicklighet i :319
509
Skugga ii :14 Traitement i :149 Visir i :166

Skygd i :75 Transition i :306 Viss i :377
Skygga i :87 Transport i :245 Visserligen i :161
Skyldig ii :11 Triton i :237 Vulkanus i :238
Skyldskap ii :11 Trof ii :51 Vurma i :131
Skmd i :175 Tropp ii :22 Vdlig i :74
Skrv i :91 Trotsa i :224 Vrda i :197, ii :55
Slag i :41 Trumpen i :212, Vder i :140
Slarva i :239 i :261 Vgra ii :77
Slutkonst i :141 Tyda ii :85 Vl i :215
Sljd i :336 Tck i :122 Vld i :166
Slt i :80 Tckheter i :238 Vlde ii :62
Snille i :133 Undran i :83 Vllust i :91
Snillerik i :337 Upptcka i :34 Vxling i :284
Somnambul i :138 Ursinnig i :139 Yr ii :184
Spektakel i :116 Usel i :73, i :96 Yra i :325
Stark i :140 Uteslutande i :41 Yrke i :329
Stat i :46 Utmrkt i :161, Yrsla i :118, i :140,
Stegel i :358 ii :11 i :263
Stygen i :73 Vallmo i :226 Zer i :78
Stnder i :47 Vansklig i :411 Zeus i :127
Sutit i :250 Vapendragare lder i :124
Srande i :26 ii :13 lderdomen
Sng i :126 Varelse i :77 i :120
Tadel i :29 Varsandras i :387 tervnda i :188
Tappa ii :118 Veklighet i :317 gna ii :127
Tartaren i :110 Venus i :126 lskare ii :77
Teater ii :15 Vertumnus i :236 lskarinna ii :168
Thalie i :94 Vestal i :265 ndteligen i :29
Themis i :260 Vettenskap i :131 rna i :352
Thetis i :237 Vi i :79 ken i :106
Tidning i :40 Vid i :109 m i :113
Tillstdja i :102 Vidlftig i :48 mhet i :100
Titlad i :321 Villa (v) i :337, mnig i :101
Titlar i :326 ii :167 msom ii :155
Toilett i :234 Villa (s) i :132 nskelig i :31
Tome i :145 Villdjur i :152 verbliva i :33
Torftig i :265 Vimla i :91 vrig ii :74
510

Johan Henric Kellgren - Poem Utan Hjälte - Oxenstiernas Recusatio Och Landskapsdiktens Politik

Uploaded by

Document Information

Original Title

Copyright

Available Formats

Share this document

Share or Embed Document

Sharing Options

Did you find this document useful?

Is this content inappropriate?

Copyright:

Available Formats

Johan Henric Kellgren - Poem Utan Hjälte - Oxenstiernas Recusatio Och Landskapsdiktens Politik

Uploaded by

Copyright:

Available Formats

SVENSK A KLA SS I KER

Johan Henric Kellgren

formgivning och typografi :

Torgny Segerstedt : Kellgren och vr tid . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11

oder, kantater och andre lyriske dikter

satirer, sagor, fabler och andra skmtsamma skrifter

dikter i blandade mnen

imitationer och versttningar

II. PROSAISKA SKRIFTER

Vid Friherrinnan A. S. Flemings Grav . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 311

Kommentarer och ordfrklaringar till volym I . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 417

sjlvironiskt tonfall, att han vill ge sina favoritantipatier, swe-

veckling som Kellgren genomgtt. Kellgren var sjlv medveten

Svenska Akademiens inre verksamhet. Tanke- och tryckfrihet

tion fr att skerstlla alla medborgares rtt till liv, egendom

aktning, men ej i en gapande pbels undran, aldrig n gavs t

Sprket r dock inte bara ett neutralt avbildande av verklig-

Dessa ord och fraser mste granskas och tillrttavisas av det

att han betonade sambandet mellan lag och frihet. Religionen

hon inte bara en ny verklighet utan ven nya vrderingar :

r en lgmld och en smula resignerad krleksfrklaring. Fr-

JOHAN HENRIC KELLGRENS

* Dess Systerson Notarien i Kongl. Kommerse-Kollegio Christ. Lengblom,

framvisa msterliga arbeten ; av ngon betydenhet fr mnsk-

det av dess Skrifter r att knna vrdet av dess personliga egen-

mannalder; verlevde en av sjukdom frldrad och nstan fr-

* Prosten i Skatelv Herr Jonas Kellgren.

de nio r, han dr tillbragte, fortforo dess vettgirighet och ar-

Vid den tid, d egenkrleken ofta r strst och blindast, var

sin stllning och fr sitt ndaml, d han (1777) emottog till

* Sedermera Fltmarskalk och en av Rikets Herrar.

Vnskapen, som iklder sig personernes art, blir hos upplyste

ner knde. Verkan r synlig och ostridig. Om medlen m ngra

Lnge hava Svenske Vitterhets-Idkare antingen mst uppoff-

vara dess Hand-Sekreterare. Fr att stta honom i stnd, att

nader av brd och rang. Samma hedersrum i Akademien

ursprung, ljud och lynne ro mera nrslktade. Det str likvl

enskilda tycke. Hans knsla var sann och stark, snarare n n

med dden, n frlngt livet. Brcklighet och sjukdomens be-

* Denna penning frestller ena sidan Kellgrens Brstbild med omskrivet

Stockholm d. 13. mars - 88.

Comte rendu a moi-mme,

faller snder p alla sidor, denna sjl som frtynges av minsta

nungen har sjlv frordnat en Kommission, att utan avseende

intermittent, och med ren hava accerna kommit mera sllan.

poesien. Varfr ej lmpa sig efter hans smak, nr den ej strider

Kristus. Stockh :Posten.

Paddan och Tjuren. Ibd.

Den sanna Filoson. Ibd.

som jag grna ville tillgga, fr att ej traktera allmnheten med

Konsten att icke gra vers. Satir.

Av dessa stycken, som ro mer eller mindre avancerade, vill jag

bra hlla dig fr en narr, en storskrytare, en Charlatan, och

Il est comme un rocher, qui, menaant les airs,

Spar, ddelige, dina trar,

Fr kring ditt ga ver jorden,

Atomen dmer om det hela,

Kom d och vis din fordrings styrka,

Lt tigren i sitt fngsel ryta ;

Visst givas hjrtan, vilka hjas,

S denna ek, vars hjssa strckes

Dess mer hon sina rtter sprider,