Och många har följt deras exempel och
Av fans, för fans
Beundrarnas filmer sprids över
världen – en artikel om fanfilm
Vad gör Du om den senaste filmen om Din
favorithjälte inte var så bra som Du
hoppades? Om det inte blir någon film?
Eller om Din älsklingsserie plötsligt
upphör? Svaret är enkelt: Du gör en egen
film!
Begreppet fanfilm syftar på filmer
inspirerade av andras verk, oftast utan
rättigheter och därför med en liten budget och
utan att filmmakarna tjänar pengar på filmen.
Liknande termer är fanfiction, på samma sätt
inspirerade skrivna berättelser, och fanart,
bilder. Fancomics förekommer också, men går
ibland även de under namnet fanart.
Ända sedan september 1926, då den första
egenproducerade fanfilmen – baserad på tv-
serien Our Gang – spelades in i South Carolina
har mediet fortsatt att utvecklas. Under -90 och
-00-talet har det vuxit i rasande fart, mycket
tack vare att det är så lätt att visa upp filmerna
via internet.
På Fanfilms.net finns flera tusen filmer –
både kommande och redan utkomna – listade
efter olika kategorier. Till de populäraste hör
Batman, Doctor Who, Spiderman samt
skräckfilmer som Fredag den 13:e och
Halloween.
Kvalitén på filmerna varierar naturligtvis
mycket. Det finns allt från filmer gjorda på
bakgården med ett par kompisar, familjens
kamera och någon gammal jacka slängd över
axlarna, till riktiga mästerverk som till och
med kan vara bättre än originalen. En del
parodierar, andra hedrar, vissa klipper om
originalen till egna ”fan-trailers”.
Första gången jag kom i kontakt med fanfilm
på riktigt var när några vänner gjorde mig
uppmärksam på Ryan vs Dorkman, en kort film
endast baserad på de lasersvärdsstrider som
förekommer i varenda Star Wars. RVD, liksom
uppföljaren RVD2, har ingen handling över
huvud taget – två killar slåss, den ena vinner på
något överraskande sätt. Med coola effekter
och häftiga fäktningstekniker som huvudsaklig
styrka har filmerna lockat flera miljoner tittare
på Youtube.
spelat in sig själva, fäktandes på ett otal olika
platser, utan egentlig handling. Men det finns
också de som gör seriösa långfilmsprojekt,
med många fler element än lasersvärd och
strider. Postproduktionen på
svenskproducerade Threads of Destiny är i full
gång.
– Jag ville ha en film som hade mer av
personligheter i, kanske med någon duell, men
ändå att karaktärerna kom i fokus, säger
filmens regissör Rasmus Tirzitis om sitt
ambitiösa projekt.
Premiären skulle ha varit i maj 2009, men
blev framflyttad av olika anledningar. Tirzitis
menar att intresset ändå är stort.
– Jag får ganska många mejl, dagligen
faktiskt, från folk som undrar när den ska
släppas, hur vi har gjort den, var vi har fått tag
på grejer o.s.v.
Att spela in rymdaction i Sverige kan låta
svårt eller ovanligt, men faktum är att i Norden
har det förekommit en hel del sådana
produktioner. Mellan 2009 och 2012 spelas
den största film i fanfilmens historia in i Oslo
och Stockholm. Gatekeeper ska den heta, och
görs till ära av filmerna och tv-serien Star
Trek. Det är fyra medlemmar från ”Trekkers
Norge” som startat projektet. De kallar sig
”The 4fathers” och planerar även världens
största hemsida för Star Trek- och science
fictionfans.
En annan nordisk sf är finska Star Wreck
som till skillnad från Gatekeeper gör parodi på
serien, och som haft stor genomslagskraft över
hela världen. Det är en serie filmer gjorda av
Samuli Torssonen. Den första kom 1992 och
kallades bara för Star Wreck, men det är den
sista filmen, Star Wreck: In the Pirkinning,
som blivit populärast. En vecka efter att den
lagts upp på internet, hade den laddats ner
700 000 gånger och idag är siffran på över 4
miljoner. Därmed kan den vara Finlands
populäraste film någonsin.
Om Gatekeeper blir större än Star Wreck
återstår att se, men rollistan ser minst sagt
imponerande ut. Förutom kända cirkusartister,
stuntmän och fanfilmsskådespelare från hela
världen har filmen även kontrakt med
skådespelare från det äkta Star Trek, Star Wars
och BBC, en kameraman från BBC och
astronaut Christer Fuglesang, som tackat ja till
att vara med om det genomförs seriöst och om
han får se materialet innan det visas upp. Hans
scener spelas in under 2010.
Störst just nu har dock under en längre tid
varit The Hero of Time, en långfilm på ca 2
timmar, baserad på tv-spelsserien The Legend
of Zelda och i synnerhet Ocarina of Time
(Nintendo64, 1998). Den första trailern till
filmen lades upp på Youtube för långt över ett
år sedan och produktionsbolaget BMB
Finishes – bestående av tre personer; David
Blane, Joel Musch och Daniel Bass – höll
sedan fansen i ett järnhårt grepp fram till den
14 december 2009, då filmen släpptes
offentligt på Dailymotion.com. Sedan den 6
juni samma år hade den turnerat runt mellan
biografer och festivaler i USA och även besökt
Tyskland.
– Beundrarnas intresse har varit fantastiskt
och väldigt belönande. Jag är glad att vi har
gjort något vi kan vara stolta över och som
andra kan ha glädje av, säger Bass, som är
förvånad över hur mycket uppskattning filmen
har fått.
Filmen har mycket goda chanser att bli stor.
En film om Zelda har det talats om sedan
IGN.com 2008 lade upp en filmtrailer på skämt
för 1 april. På ett dygn blev ”zelda movie
trailer” den fjärde mest googlade termen och
rykten om riktiga filmer fortsatte att komma
upp på internet länge efter att det blivit känt att
det inte var på riktigt. Men många är skeptiska
och ingen verkar riktigt våga sig på att göra en
film.
I det avseendet är en fanfilm av detta slag ett
genialiskt drag om den görs på rätt sätt. De
miljontals fans som vill se en film får som de
vill, medan de som inte vill det, enkelt kan
bortse från den som ”bara en fanfilm”.
För att behålla intresset så länge måste man
naturligtvis se till att hålla fansen uppdaterade.
BMB gjorde till exempel ytterligare två
trailers, svarade på frågor om filmen via filmer
på Youtube, skapade en hemsida, lade upp
musik ur filmen och hade också en fansida på
Facebook som talade om vad nytt som var på
väg att hända.
Många filmer läggs upp för allmän
nedladdning, precis som Star Wreck. Det är
dock ingen självklarhet att filmer får läggas
upp hur som helst. The Hunt for Gollum, en 40
minuter lång film till ära av Peter Jacksons
(numera adlad och titulerad ”Sir”) Midgård,
som blivit mycket omtalad i tidningar och på
hemsidor och forum för tolkienister, tilläts av
Tolkien Enterprises endast att laddas upp för
visning.
Filmen lades upp i maj 2009 och blev snabbt
populär. Den 9:e oktober samma år hade den
setts i runda slängar 3,5 miljoner gånger. Den
22:a samma månad var siffran uppe i ca 4
miljoner. Det har sagts om den att den kunde
ha varit 40 minuter bortklippt material från
originaltrilogin, och den ser onekligen mycket
bra ut, trots en budget på 3000 pund. De få
sekunder då Gollum visas i närbild tog flera
månader att göra, men produktionsbolaget
Independent Online Cinema tycker att det var
värt det.
Inte alla filmer tillåts ens att laddas upp och
visas. The Hero of Time stoppades efter ett par
veckor på nätet för att skydda Nintendos
karaktärer. Den tilläts att visas under hela
2009, men inte efter det. Och det är inte ett
unikt fall. 2007 stoppades en tysk
Warhammer-film, kallad Damnatus efter fyra
års arbete. Varför vissa produktionsbolag är
rädda för fanfilmer är svårt att svara på, men
en del verkar uppenbarligen vara det. Ett
officiellt filmprojekt om World of Warcraft
lades ner förra året då man fruktade att filmen
skulle bli så dålig att spelets popularitet skulle
minska. Det kan vara en anledning till att
skydda sig mot fanfilm. Men frågan är om en
sådan kan ha samma kraft? Om den inte blir så
bra, blir det ofta inte särskilt många som ser
den heller. Och gör de det, så vet de ju att det
inte har ett dugg med originalet att göra.
Blir filmen däremot populär, kan den i stället
göra att fler blir intresserade av originalet. Det
finns exempel på detta; Doktor Who, som
tidigare var helt okänd i USA, är ett. Dess
efterföljande fanfilmer blev så
uppmärksammade att serien därför kunde
börja sändas i amerikansk tv.
Produktionsbolagen borde dra nytta av
fanfilmens växande styrka, tycker författaren
Clive Young som har skrivit boken Homemade
Hollywood: Fans Behind the Camera. Boken
handlar om fanfilmens historia ända från
starten 1926 och tar upp nästan allt man
behöver veta om ämnet.
Enligt Young kan man till och med använda
sig av fanfilmer för att se om ett koncept
håller. Man kan också hitta framtidens
filmarbetare bland dem. George Lucas, som till
och med öppnat en tävling för Star Wars-
fanfilm, har hittat flera arbetare på det sättet.
Kevin Rubio, som regisserade en Star Wars-
polis-parodi 1997 (kallad Troops), jobbar idag
med bl.a. Clone Wars, en animerad tv-serie om
Star Wars. Och Ryan Wieber från RVD och
RVD2 fick senare jobb på LucasArts och
gjorde visuella effekter till tv-spel.
De som inte på samma sätt blir upptäckta
fortsätter ofta ändå att jobba med film på ett
eller annat sätt. Skaparen av Batman: Dead
End (även känd som Batman v Alien v
Predator) gick till exempel vidare med
professionell film. Rasmus Tirzitis har, under
tiden de visuella effekterna till Threads of
Destiny färdigställs, arbetat med en hel del
projekt.
– För att det inte ska kännas som att den
aldrig blir klar har jag gjort en del musikvideos
och till och med långfilmer, säger han.
Död vid ankomst, som han jobbat med
tillsammans med Branbomm film, hade
premiär på DVD i december. Daniel Bass från
BMB säger att det finns stor potential för dem
att göra fler filmer.
– Säkert, på ett sätt eller ett annat! Vi
uppskattar kamratskapet som blir när vi arbetar
tillsammans. Vi får vänta och se vad som kan
bli härnäst!
Gänget bakom The Hunt for Gollum kommer
troligtvis också fortsätta göra filmer, men inga
fler Gollums.
– Vi har helt andra saker på gång nu, sa en
av producenterna till New Zeeland Herald.
Något vi kan tjäna lite pengar på!
Och det är helt sant; hur framgångsrik filmen
än blir, tjänar ju skaparna inga pengar. Och när
man gjort en film som blivit stor, kanske andra
törs lita på en och köpa nästa film. Universal
Pictures DVD-version av Star Wreck: In the
Pirkinning kan ha dragit in lite, och det finns
även andra filmer som släppts och kunnat
säljas, men det är mest parodier, eftersom man
inte kan använda andras varumärken. I Star
Wreck ersattes alla skepp som varit med i
originalserierna Star Trek och Babylon 5.
Om man inte tar betalt kan man anordna
offentliga visningar av filmerna, något som är
vanligt bland lite större filmer, då man vet att
många kommer att titta. RVD2, Gollum och
The Hero of Time är exempel på filmer som
gjort så. En del hyr in sig på riktiga biografer
över kvällen.
På internet är det inte bara Youtube som
används. Många, ofta ganska långa, filmer
släpps på den franska sidan Dailymoiton.com.
På Dailymotion kan man, till skillnad från
Youtube, alltid lägga upp filmen i ett stycke,
även om den är flera timmar lång.
Theforce.net, oftast förkortat TFN, är en
annan sida med en lång lista fanproducerade
filmer. Sedan starten har den genomgått en del
förändringar, bl.a. administrerar den inte längre
filmerna själv, utan visar bara upp dem från
Youtube. Sidans namn syftar på Star Wars,
men den tillåter numer andra filmer också. Den
första icke-Star Wars som lades upp var
Batman: Dead End.
Många som sett en film talar gärna om vad de
tycker om den, och det är inte alltid så trevlig
kritik. Rasmus Tirzitis säger att han till och
med får hatbrev skickade till sin mejladress.
– Det kan stå t.ex. ”Du förstår inte det här”
eller ”Gult lasersvärd är gay” osv. Det är lite
intressant att man tar sig tid att kolla igenom
filmen och skriva så, faktiskt.
Självklart är de som gillar filmerna också
noga med att skriva vad de tycker. Då är det
viktigt att man ger respons till dem som
skriver. Tirzitis säger att han ser till att svara
när det är någon som frågar något. Och BMB
har också sett till att hålla kontakten med
beundrarna.
– Joel [Musch] gjorde ett mycket bra jobb
med att svara på det beröm vi fick, säger
Daniel Bass.
Men vad är det som gör att vissa filmer blir så
stora? Vad är bra med fanfilm? Jag ställde den
senare frågan till gänget bakom HoT. David
Blane svarade då:
– Det beror naturligtvis på. Vill du att
Hollywood ska producera en film som liknar
alla andra filmer vi ser idag? Eller lägger du
hellre ett spel [eller en bok, en film, en
teaterpjäs el.dyl.] i händerna på folk som älskar
och är hängivna till det? Fanfilmer är bra för
att alla kan göra en! Det enda som hindrar en
är att ta sig tid att göra den.
Den första frågan är svårare att besvara.
Olika filmer har olika styrkor och vissa råkar
passa bra just för dagen. Clive Young var
tyvärr svår att få tag på för en intervju, men
han har sagt om The Hunt for Gollum att dess
styrka var att den var den första
Härskarringen-film som inte parodierade sitt
original, utan hedrade det med något som
ingen tidigare sett. Den inspirerade också till
en annan brittisk film från Midgård, Born of
Hope. Den hade inte alls lika goda
förutsättningar, och blev inte riktigt lika stor
som Gollum.
I takt med att intresset för att göra fanfilm
växer, utvecklas också filmen överlag då
skaparna tvingas ta omvägar och uppfinna nya
sätt att framkalla effekter och känslor. Då de
inte är i behov av att tjäna pengar, kan de
experimentera och se vad som fungerar och om
de senare i livet börjar göra professionella
filmer, har de ju med sig viktig kunskap. Utan
vinstkrav har man också råd att förlora publik
om idén inte slår. Det är snarare en erfarenhet
för framtiden, då det endast handlar om
vetskapen ”nej, det här funkade visst inte så
bra”.
Ibland handlar det ju förstås inte om att våga
testa något nytt, utan om att faktiskt inte ha
råd. De produktioner som nämns i den här
texten har varit ganska omfattande, men så
klart går det lika bra att göra nollbudgetfilmer.
Att man, som Blane sa, är bestämd nog för att
genomföra projektet är egentligen allt som
behövs, hur man än går till väga med
produktionen. Han och övriga BMB använde
helgdagar till att spela in The Hero. Detsamma
för Threads of Destiny, som spelades in under
2005.
– Vi har filmat lite småsaker också under -07,
-08 och -09, säger Tirzitis. Det har kostat runt
60 000 kr och vi har hållit på i 4-5 år. Det är ett
volontärprojekt, så meningen är bara att man
ska få lite meriter på sitt cv samt att man ska
ha kul samtidigt, så det är många som jobbar
utan att få ersättning för det.
Skådespelarna och arbetarna bakom kameran
jobbar på sin fritid, vilket drar ut på tiden, men
gör att projektet blir ekonomiskt genomförbart.
Det som kostat mest är istället kläder och
rekvisita. De konstruerade också en s.k. green
screen, som också kostade pengar, men som
istället gjorde det betydligt snabbare och lättare
att filma. Västerhaninge, Bromma, Orminge,
Härringe slott och Fryshuset är platser som
använts för ToD.
I Gollum har man, trots den låga budgeten,
lyckats få med lite av Nya Zeeland. Annars, sa
Duru till Herald, är filmen mest inspelad i
Wales, som enligt honom duger lika bra i
rollen som Tolkiens magiska land.
– Riktar man kameran åt ena hållet ser det ut
som en tråkig del av Hampstead Heath, men
riktar man den åt det andra är det Midgård.
BMB använde offentliga platser eller höll till
på sina vänners ägor då de filmade, men hade
också en blue screen (precis samma sak som en
green screen). Då man jobbar på detta sätt
behöver man skickliga dataredigerare för att
byta ut bakgrunden mot en digital, eller, vilket
kanske är mindre vanligt, mot miniatyrer.
– På några ställen har vi faktiskt kunnat filma
miniatyrer och sedan lägga in skådespelare,
berättar Tirzitis.
Hur som helst är det inte alltid man klarar av
att göra detta själv. Det finns många som
frivilligt jobbar med detta, även utan lön. Man
kan då söka på internet efter kunniga personer.
Skådespelare kan man också ofta hitta så här.
Till The Hero of Time annonserades t.ex. en
provspelning på Craiglist (en jobbsökningssida
i USA). Tirzitis använde sig av kontakter från
tidigare produktioner han varit med vid.
– Andra hittade jag på Filmcafé, säger han.
Filmcafé.se är en svensk sida som började
som ett hobbyprojekt, men som nu används för
att skapa kontakter mellan filmskapare i hela
Sverige. Både amatörer och proffs inom film,
foto, musik, teater och dans använder sig av
sidan, såväl som ett flertal stora
produktionsbolag, bl.a. Memfis. Vem som
helst får lägga upp annonser och det är helt
gratis. Det är också gratis att bli medlem, men
för att kunna se allt på sidan krävs att man
betalar lite. Man kan också kontakta andra
personligen om det är en särskild person man
vill ha.
– Jag kunde söka på någon i en viss ålder och
med t.ex. en viss ögonfärg och så kom det upp
någon som jag kunde kontakta, säger Tirzitis.
För den noggranne filmskaparen kan det
också vara idé att kolla på utländska eller
internationella sidor, i synnerhet för
efterarbetet. Det kan i många fall göras av
personer från olika länder, liksom i ToD.
– Vi hade ett väldigt internationellt team till
de visuella effekterna, berättar han. De
kommer från bl.a. USA, Tyskland, Brasilien,
Spanien, Nya Zeeland, Finland, Polen… Det är
t.ex. designers, men även de som gör textur
etc.
Kort och gott har man alla möjligheter att
skapa något bra, och att hitta kontakter med
samma intressen, oavsett ålder eller
erfarenhetsgrad. På Filmcafé hittade jag en
gång en kille på elva år, med två års erfarenhet
av 3D-animation i proffsprogrammet Autodesk
Maya. ”Kan skapa det mesta om jag får
tillräckligt med tid”, skrev han om sig själv.
Så sätt fart på kreativiteten, vare sig det
handlar om film, teater, författande eller något
annat! Bara din fantasi sätter gränser. Vill du
läsa mer om fanfilm och dess historia finns
Clive Youngs Homemade Hollywood. Någon
svensk utgåva finns inte, och den går inte
heller att låna på något svenskt bibliotek, men
den kan hittas på internetbokhandlar.
Den har fått bra recensioner och dess största
brist är, kanske i likhet med den här artikeln,
att den mest handlar om fantasy- och science
fictionfilmer. Det finns andra, om än färre, som
är helt och hållet verklighetsbaserade, men det
är inte de som sticker ut och blir mest
omtalade.

Så låt oss nu hoppas på en fortsatt utveckling

inom film och fanfilm medan vi kan se fram
emot Threads of Destiny, Gatekeeper och en
mängd andra filmer av fans, för fans.

Simon Åhman, 2010-01-20

Intervjuer: Rasmus Tirzitis, David Blane, Daniel Bass

Källor: The Times, New Zeeland Herald, Paraguaz
Magazine, Fråga biblioteket, Fanfilms.net, TFN,
Dailymotion.com, Filmcafé.se, TheHeroOfTime.com,
TheHuntForGollum.com, Star Trek Databas,
Popmatters.com, Wikipedia
Bilder: The Hero of Time: © BMB Finishes, Threads of
Destiny: © Tirzitis Entertainment