Nyhetsbrev från svenska vänföreningen september 2010

Ordföranden har ordet...

Sedan vårt förra nyhetsbrev har det hänt mycket i relationerna mellan judar och palestinier som väckt starka
känslor och som berör oss. Privat kan man ha många uppfattningar om konflikten och dess orsaker men som
förening arbetar vi att för att stödja fredens krafter. Då är möten mellan parterna och dialog den viktigaste
faktorn i sammanhanget och då är det särskilt glädjande att konstatera att fredsförhandlingar på nytt inletts.
I vår by – ett samhälle som är en modell för hur fred skapas – sitter judar och palestinier tillsammans och
löser sina problem och planerar för framtiden. I skolan sker dagligen dessa viktiga möten som vi hoppas ska
påverka barnens attityder till den andre även när de möts som vuxna. I Fredsskolans seminarier fortsätter
dialogen liksom i byns ekumeniska centrum.
Så bra, kanske ni tänker! Då behöver byn inte längre vårt stöd? Tyvärr är det inte så. På annan plats i
nyhetsbrevet berättar vi om skolstarten, om högre föräldraavgifter och sänkta lärarlöner. Utan vårt starka
finansiella stöd skulle denna verksamhet inte kunna existera. Samma sak gäller också det sommarläger för
palestinska barn som byn genomförde och som vi skriver om.
Det är med andra ord viktigt att vi alla fortsätter att stödja byns olika verksamheter. Och att vi hjälps åt att
hitta nya medlemmar. Från styrelsen sida sker detta bland annat genom föredrag i föreningar och
församlingar. Vi möter mycket intresse vid dessa föredrag och ofta hör vi repliken: Varför har vi inte hört
talas om denna fredens by tidigare?
Därför behöver vi ditt stöd om vi ska kunna fortsätta att stödja byn.
Peter Haas

Min och din bok – till minne av en dotter

Ety Edlund bor och har arbetat som rektor och lärare i skolan i Neve Shalom/Wahat al-Salaam. Det var hon
som med sitt föredrag våren 1985 inspirerade till bildandet av den svenska vänföreningen. Ety Edlund och
hennes familj har många naturliga länkar till vänföreningen. Bland annat har hennes barn Hagar, Tom och
Ben har både föreläst om Fredens Oas i Sverige och varit med i vänföreningens styrelse. Etys svenske man
Kent har i byn och på andra håll i Israel många gångar guidat svenska och andra turister.
Nu har Ety Edlund skrivit en varm och kärleksfull bok om sin dotter
Hagar som dog för några år sedan. Boken skildrar dottern med
bilder och teckningar och är ett mjukt flöde av tal, poesi och gråt,
skrivet med Etys bläck av kärlek och hennes hjärtas blod till sin
dotter Hagar.
Hagar, en ung kvinna, begåvad, vacker och sprudlande, fick sitt liv
omskakat av marijuanan, som skoningslöst förde henne till
avgrundens brant.
Hagars målningar och teckningar ger hela boken ett praktfullt
uttryck för hennes livsglädje såväl för de krafter som fördunklade
hennes dagar. Boken är skriven på hebreiska men har en
sammanfattande svensk översättning.
Boken kostar 110 kronor (+ porto 60 kronor) och kan beställas via
Ety Edlund eted1947@hotmail.com. Ety Edlund

1
 Nyhetsbrev från svenska vänföreningen för Fredens Oas
– Neve Shalom/Wahat al-Salam september 2010

Styrelsemedlem – ett givande uppdrag på många plan

Birgitta Hallén rekryterades till styrelsen av sin nyblivna svärmor och blev kvar i 13 år (1989–2002), först
som kassör, senare också som vice ordförande respektive ordinarie ledamot. Här berättar hon om vad
styrelsearbetet betytt för henne.
Mitt liv hade tagit en annan vändning och jag hade kommit in i en helt ny familj. En familj med stort
samhällsengagemang och en tro på att enskilda personers insatser kan göra skillnad. Det gällde både inom
politik och föreningsliv.
Min nya svärmor var Vera Starck Romanus, en till synes timid men särdeles stark kvinna. Hon hade
tillsammans med bland annat Johan Rudebeck startat vänföreningen NSWAS i Sverige. Det är rörande att
minnas hur hon vid vårt köksbord en dag i försiktiga ordalag funderade över hur hon skulle finna en lämplig
kassör till föreningen. Hon ingick i valberedningen.
– Skulle det inte vara bra för föreningen med någon med bankerfarenhet, undrade hon. Naturligtvis visste
hon att hennes nyblivna sonhustru arbetade i bank. Och självklart kunde jag inte motstå denna återhållna
vädjan. Det var så mina 13 år påbörjades i NSWAS styrelse. Ett arbete som berett mig mycket glädje och inte
minst insikter i konflikterna mellan palestinier och judar.
En av dem som tidigast bosatte sig i byn, Ety Edlund, har kommit att bli en av mina närmsta vänner. Hennes
starka engagemang och insatser för byn, inte minst för skolan, är svårt att överskatta. Under flera år var hon
inte bara lärare utan även skolans rektor. Alla som följt utvecklingen i byn vet vilken betydelse skolan haft för
byns fortsatta existens. Vår förening har arbetat mycket för att stärka skolans roll i byn. Vid de tillfällen jag
har besökt byn kunde jag tydligt se värdet av att man undervisar alla barn tillsammans på var sitt språk.
Vänföreningarnas viktigaste uppgift är nog att ekonomiskt understödja denna kostsamma
undervisningsform. Eftersom den israeliska statens bidrag till skolan är nyckfull, ökar det betydelsen av
vänföreningarnas insatser.
Många gånger har jag undrat över hur uppkomna problem ska kunna lösas, men på något sätt har det alltid
ordnat sig. Jag minns särskilt vid ett tillfälle när byn hade stora problem med vattenförsörjning och avlopp.
Det är kanske inte det första man funderar över om man vill skänka pengar till välgörande ändamål, att det
ska användas till avloppsrör. Vi beslöt dock i styrelsen, trots dåliga odds, att vi skulle gå ut med en kampanj
för att vädja till våra medlemmar om att köpa 1 meter avloppsrör var. Till vår stora förvåning och glädje fick
vi pengar till många meter.
Byn lever och kämpar vidare för samlevnad mellan judar och palestinier. Att ingå i styrelsen för NSWAS
innebär både glädje och tillfredställelse. Har du aldrig prövat på, så gör ett försök. Din insats behövs.
Birgitta Hallén
Fotnot: Vera Starck Romanus dog i januari 2010, 98 år gammal.

Tack!
Vänföreningen tackar för kollekt till byns verksamhet från Ängelholms församling, Marma kyrkliga
syförening, Lunds kyrkliga samfällighet, Västlands församling, Burlövs församling, Vadstena kyrkliga
syförening och Karlskrona Aspö kyrkliga församling.
Under tiden 15 maj–8 september har vänföreningen fått in totalt 19 402 kronor varav merparten tillfaller
byns skola.

2
 Nyhetsbrev från svenska vänföreningen för Fredens Oas
– Neve Shalom/Wahat al-Salam september 2010

Sommarläger för palestinska barn

Sedan tre år anordnar Neve Shalom/Wahat al-Salam ett sommarläger för palestinska barn. I år kom de flesta
barnen från flyktinglägret al-Duheisheh utanför Bethlehem. Under en vecka fick 40 barn i åldrarna 10–12 år
uppleva många spännande saker, ibland för första gången i sitt liv, som till exempel när de fick se havet
under ett besök i Jaffa.
Även poolen i byn var populär. Ett av
barnen uttryckte sin förtjusning över att
se så mycket vatten på en gång: ”I lägret
är den största mängden vatten som en
halv kopp”, sade pojken.
En av höjdpunkterna var när några
familjer från byn organiserade en
grillafton för hela gruppen i skogsbrynet.
En annan höjdpunkt var ett besök i
stalaktitgrottorna. Barnen förundrades
över alla formationer som de såg.
Det var byns skola som organiserade
lägret, men även Fredsskolan, hotellet
och andra i byn var engagerade i att det
hela skulle bli lyckat. Vänföreningarna,
framför allt den tyska vänföreningen,
Populär pool för palestinska barn på sommarläger i bidrog till att sommarlägret blev möjligt.
Fredens Oas. Foto: Nadeen Nashef Catharina Hjortzberg-Nordlund

Ur vänföreningens första verksamhetsberättelse

I år är det 25 år sedan som den svenska vänföreningen till Neve Shalom/Wahat al-Salam bildades. Här är
ett utdrag ur föreningens allra första verksamhetsberättelse.
”Föreningen hade sitt konstituerande möte den 7 november 1985. Styrelse utsågs och stadgar antogs.
Upprinnelsen till föreningens bildande var ett föredrag som gavs på Judiska Centret i Stockholm våren 1985.
Föredragshållare var Ety Edlund som bor och arbetar som lärare i byn Neve Shalom/Wahat al-Salam. Efter
föredraget bildades en interimstyrelse.
Styrelsen har tillsatt en informationsgrupp bestående av Rigmor von Euler, Johan Rudebeck, Ka Swedenborg,
Didar Samaletdin och Ulla Pramborg.
Styrelsen har också diskuterat framtagning av ett bra informationsmaterial om byn. Arbetet pågår.
Även om detta är en verksamhetsberättelse, som ska handla om det som varit, vill styrelsen ändå blicka lite
framåt. Som tidigare nämnts arbetas just nu med ett informationsmaterial. Att ha en bra sådant är en
förutsättning för att kunna arbeta. Vi hoppas att materialet blir bra, så att vi med detta kan nå ut till
betydligt fler än vi hittills lyckats med – föreningen har just nu knappt 70 medlemmar.
Även andra länder är intresserade av byns verksamhet. Särskilt vill styrelsen omnämna att NSWAS nyligen
besöktes av en grupp irländska parlamentariker, som vill ha byns fredsskola som modell för en fredsskola på
Irland för katolska och protestantiska ungdomar.
Vi blickar med tillförsikt mot framtiden.
Kerstin Ekman, ordförande, Rigmor von Euler, vice ordförande, Inge-Britt Lundin, sekreterare, Zofia Vogel,
kassör, Gregor Katz, Ulla Pramborg, Johan Rudebeck, Erik W Albertson, Didar Samaletdin, Johanna Schiratzki,
Ka Swedenborg.”

3
 Nyhetsbrev från svenska vänföreningen för Fredens Oas
– Neve Shalom/Wahat al-Salam september 2010

Nytt läsår i byns skola – som ett litet mirakel

Varje gång läsåret börjar i byns skola känns det som ett litet mirakel, skriver skolans rektor på byns
hemsida. Detta år kanske ännu mer än annars på grund av landets ekonomiska och politiska problem.
Att då se de glada förstaklassarna marschera genom skolporten får mångas ögon att tåras. Det är 29 barn –
12 palestinska och 17 judiska – som nu startar en 6-årig skolgång. Det skulle ha kunnat vara ännu fler men
både i första klass och i övriga klasser märks det att den högre skolavgiften, cirka 12 000 kronor per läsår,
fått många föräldrar att i stället skicka barnen till avgiftsfria, kommunala skolor. Redan förra året höjdes
avgifterna med 20 procent, i år stannar höjningen på 10 procent. Totalt går i år 230 barn i byns skola, jämfört
med 256 förra året.
För att klara ekonomin har lärarlönerna
också sänkts med 10 procent. Frågan är
hur länge skolan kan existera under så
svåra förhållanden. Utan skola förlorar
byn sin viktigaste fredskomponent.
Optimistiskt säger dock skolan att man
känner ansvaret att fortsätta arbeta för
jämlikhet och inte göra avkall på
kvaliteten. En aktuell
opinionsundersökning, publicerad i
tidningen Haaretz, sporrar skolan. Där
framgår att 50 procent av judiska
tonåringar inte är beredda att gå i skolan
tillsammans med arabiska ungdomar.
Kan skolans betydelse uttryckas tydligare?
Därför är det så viktigt att vi fortsätter att
skicka pengar till byn. Förstaklassarna på väg till skolan.

Resebidrag till volontärer Adressändring:

Vår förening behöver föryngras och det gäller även
styrelsen. Ett sätt att nå detta mål är att ge
resebidrag till ungdomar som vill arbeta som
volontärer i Neve Shalom/Wahat al-Salam.
Du ska vara cirka 20 år, vara godkänd av byn och
beredd att stanna i byn minst ett halvår. Låter det
intressant, hör av dig till Peter Haas, e-post och
telefon finns här intill.
Glöm inte anmäla din nya adress till
Catharina Hjortzberg,
catharina.hjortzberg@telia.com, 023-335 40.
Kontakt: ordförande Peter Haas,
haas.j.peter@gmail.com, 070-575 81 75
Vill du ha nyhetsbrevet via e-post?
Skicka din mejladress till Catharina Hjortzberg så
ordnar hon det.

Uppvakta på högtidsdagen genom ett bidrag till Fredens Oas

– plusgiro 491 75 58-1, bankgiro 383-3977

Du kan alltid hitta mer information på byns hemsida www.nswas.com