Mnskliga rttigheter

UD INFO
Januari 200 6

Konventionen om barnets rttigheter

Mnskliga rttigheter

Konventionen om barnets rttigheter

Mnskliga rttigheter

Konventionen om barnets rttigheter

Ny, reviderad upplaga

Text: Thomas Hammarberg, Europardets kommissarie fr mnskliga rttigheter. Han deltog i utarbetandet av konventionen om barnets rttigheter och var medlem av den FN-kommitt som vervakar konventionens efterlevnad 199197 . Texten r uppdaterad av UD:s enhet fr folkrtt, mnskliga rttigheter och traktatrtt. Ansvarig utgivare: Arne Kallin Produktion: UD-PIK-INFO Tryck: Edita Norstedts Tryckeri AB, Stockholm, januari 2006 Artikelnr: ISBN: UD 05.059 91-7496-358-9

Innehll
5 10 15 19 27 30 32 60 En konvention med brett std Principerna konventionens budskap Politiska tgrder Process fr debatt konstruktiv prvning Problem resurser eller politisk vilja? Bilaga 1. Frteckning ver konventionens artiklar Bilaga 2. Konventionstexten Bilaga 3. Tillggsprotokoll

En konvention med brett std

Det tog tio r frn id till beslut i FNs generalfrsamling. Men de lnga frhandlingarna hade inte varit frgves: nr konventionen om barnets rttigheter antogs den 20 november 1989 instmde alla regeringar. Inom tv r hade en majoritet av vrldens stater ratificerat konventionen och drmed bundit sig juridiskt fr att genomfra den. I slutet av 2005 hade totalt 192 regeringar tagit det steget. Endast Somalia, utan fungerande regering, och USA saknades p listan. Ingen annan konvention om mnskliga rttigheter har ftt sdant gensvar. Vad r frklaringen? Ett skl r skerligen de uppmrksammade rapporterna om hur barn drabbas i en rad lnder av krig, fattigdom, diskriminering och andra orttvisor. Media har bidragit till den kade medvetenheten, liksom de enskilda organisationernas rapporter och insamlingsappeller. En annan frklaring r sannolikt, att denna kade medvetenhet om barns situation gjort det politiskt lgligt fr regeringar att ansluta sig till de internationella frsken att tackla den verkligheten. Vrldstoppmtet om barn i New York i september 1990 lyckades samla ett drygt sjuttiotal stats- och regeringschefer. Nr ngra anmlt sig och drmed brutit isen, blev det angelget fr andra att vara med. Toppmtet gav sitt std till FN-konventionen och uppmanade regeringar att ratificera denna. UNICEF, som till en brjan sttt utanfr arbetet med konventionen, brjade nu aktivt uppmuntra regeringar att stlla sig bakom konventionen. Den ena regeringen efter den andra uppvaktades i det syftet. Regionala konferenser ordnades dr konventionen frklarades i detalj fr regeringsrepresentanter. Ytterligare en faktor har bidragit till att barns rttigheter ftt strre uppmrksamhet: de enskilda organisationernas arbete,

bde de internationella och de som arbetat lokalt i olika lnder. De frde med sig en historia och en helhetssyn p frgan om barns stllning i samhllet, det var de som ursprungligen myntade sjlva begreppet barnets rttigheter.

Idn om barnets rttigheter

Den frivilliga barnrttsrrelsen fick sitt genombrott redan ren efter frsta vrldskriget; det var i Storbritannien och Sverige den frst slog rot. Det var uppenbart fr mnga att just barn farit srskilt illa av kriget och dess fljdverkningar. Barnen var politikens offer, menade de brittiska aktivisterna bakom Save the Children. De borde ges rttigheter, mnskliga rttigheter vilket i sin tur skulle krva att politiken verkligen gav utrymme fr barns intressen. Sjlva idn om barnets rttigheter betonar just att barn har rtt att f sina grundlggande behov tillgodosedda, att f skydd mot utnyttjande och diskriminering, att f uttrycka sin mening och bli respekterade. Samhllet har en skyldighet att svara p dessa krav. Kampanjen fr regler som skulle skydda barnets rttigheter gav resultat. Nationernas Frbunds Deklaration 1924 var ett frsta steg. Ytterligare ett tyngre dokument antogs 1959, Frenta Nationernas Deklaration om Barnets Rttigheter i tio punkter. Men dessa tv deklarationer var inte bindande fr vrldens regeringar. De var viktiga principuttalanden, men inte mer. Det var drfr ett nytt och avgrande steg som togs nr FNs generalfrsamling i november 1989 antog en konvention om barnets rttigheter. Konventionen har folkrttslig kraft. Regeringar som ratificerat konventionen mste respektera den och rapportera om vad de gjort fr att genomfra den. De kan tminstone moraliskt stllas till svars om de inte efterlevt den.

Konventionens karaktr
En viktig aspekt med konventionen r att den ger en universell definition av vilka rttigheter som borde glla fr barn ver hela vrlden. Dess definition av barnets rttigheter skall glla i alla samhllen oavsett kultur, religion eller andra srdrag.
6

Konventionen gr den enskilda regeringen ansvarig fr att rttigheterna respekteras i respektive land; samtidigt innebr den att barns situation gjorts till en internationell angelgenhet. Omsorgen om barnets rttigheter strcker sig ver nationsgrnserna; det r inte bara mjligt att bry sig om utan en skyldighet. Kravet p internationellt samarbete nmns direkt i konventionstexten. Konventionen r inriktad p individen, det enskilda barnet. Den tcker rtten att f sina basbehov tillgodosedda, rtten till skydd mot utnyttjande och diskriminering samt rtten till medinflytande genom att f uttrycka sin sikt och f den respekterad. De inkluderar sledes alla typer av mnskliga rttigheter: svl de ekonomiska, sociala och kulturella som de politiska och medborgerliga. Detta r i sig vsentligt. Mnga tidigare diskussioner inom FN om de mnskliga rttigheterna har pverkats negativt av att det gjorts tskillnad mellan dessa tv grupper av rttigheter. Vissa regeringar ansg att den ena gruppen var viktigast, medan andra betonade att den andra var den vsentliga. En falsk motsttning skapades och detta frvrrades av att skiljelinjen gick mellan de tv dvarande supermaktsblocken. Ngon sdan tskillnad har inte gjorts i barnkonventionen, de olika rttigheterna rankas inte sinsemellan. De presenterades som delar av samma helhet. Konventionen har ven tv fakultativa tillggsprotokoll. Det frsta rr frgan om barns indragning i vpnade konflikter och lgger staterna att vidta tgrder fr att barn d.v.s. personer under 18 r inte skall delta direkt i sdana konflikter.1 ldern fr obligatorisk rekrytering hjs drmed frn 15 till 18 r jmfrt med konventionen art 38. Det andra protokollet behandlar frgan om sexuell exploatering av barn, handel med barn och barnprostitution samt barnpornografi. Protokollet avser att frstrka det angivna skyddet i konventionens artikel 34-35.2

1 2

Protokollet ratificerades 2003. Protokollet r signerat. Ratificeringsarbetet pgr fr nrvarande under 2005.
7

En spjutspets fr mnskliga rttigheter?

Den internationella kommitt, som utsgs fr att vervaka att konventionen verkligen respekterades i de lnder som ratificerat den, hade i flera avseenden ett gott utgngslge. Enigheten nr texten antogs av generalfrsamlingen och de mnga och snara ratificeringarna hade skapat en ptaglig goodwill kring konventionen. UNICEF:s och frivilligorganisationernas std bidrog frsts till den stmningen. Den uppenbara risken, andra sidan, var att de hga frvntningarna inte skulle kunna uppfyllas och att frhoppningarna skulle vndas i besvikelse. Detta srskilt som den tillsatta kommittn stod infr en enorm arbetsbrda som en fljd av att konventionsstaterna var s mnga. Nu str det klart att konventionen blivit ngot mer n en pappersprodukt; den har bidragit till frndringar och fortstter att gra det. I flera lnder har lagar reviderats i barnvnlig riktning. Barnombud eller barnombudsmn har tillsatts nationellt eller lokalt, nya enskilda barnrttsorganisationer har bildats och bistndsorganisationer har integrerat barnrttsaspekten i sina program. Viktigare nd r troligen att konventionen bidragit till att barns situation kommit p den politiska dagordningen i en rad lnder. Stater som skrivit rapport till FN-kommittn har under det arbetets gng fokuserat p problem som tidigare ignorerats. En del av dessa framsteg hade nog kommit barnkonventionen frutan. nd str det klart att den blivit en viktig katalysator fr frndring. Fr den bredare diskussionen om mnskliga rttigheter finns flera intressanta erfarenheter att hmta. Det har till exempel inte varit ngra problem i den praktiska diskussionen om barnkonventionen att kombinera ekonomiska och sociala rttigheter med medborgerliga och politiska; tvrtom, en tskillnad skulle ha tett sig konstlad. En annan lrdom har varit att frivilligorganisationernas och FNorganens medverkan varit viktig, liksom kopplingen mellan rapporter om problem och bistnd.

Tre faktorer har varit srskilt betydelsefulla i FN-kommittns upplggning av vervakningsarbetet: a. Principer: Kommittn identifierade fyra huvudprinciper i konventionen och bidrog drmed till formuleringen av ett budskap. Det har underlttat tolkningen av konventionen. b. Politiska tgrder: Kommittn har betonat vikten av att konventionen verkligen blir freml fr politiska diskussioner och politiska beslut. Detta som kontrast till en opolitisk hllning prglad enbart av ett vlgrenhetstnkande. c. Process fr diskussion: Rapporteringsprocessen har utvecklats till ngot mer n en formalitet, den inriktas p granskning och debatt men i konstruktiv anda. Kritiken syftar till frbttringar.

Principerna konventionens budskap

En av de frsta uppgifter som FN-kommittn tog sig an var att utarbeta riktlinjer fr hur regeringarna skulle skriva sina rapporter om genomfrandet av konventionen. Frslag vcktes om att identifiera huvudprinciperna i konventionen. Avsikten var inte att gradera artiklarna och peka ut ngra av dem som srskilt viktiga; konventionen br ju ses som en helhet, alla artiklar r viktiga och bidrar till denna helhet. Det handlade i stllet om att definiera artiklarnas karaktr och deras inbrdes relationer. Detta fr att underltta konventionens tolkning. Vid studium av konventionen och protokollen frn mtena nr texten utformades drog kommittn slutsatsen att den verkligen innehll vissa grundlggande, allmnna principer och att dessa var formulerade i ngra av artiklarna samtidigt som det fanns tersken av samma principer i andra artiklar. Det handlade om artiklarna 2, 3, 6 och 12. Nr FN:s specialsession om barn i maj 2002 beslt om en handlingsplan nmndes srskilt att dessa allmnna principer skulle utgra ett ramverk fr arbetet fr barn.

Artikel 2
Det r en grundtanke i konventionen att barn har fullt och lika mnniskovrde. Idn om jmstlldhet gller ocks mellan barn: alla barn har lika vrde.
Konventionsstaterna skall respektera och tillfrskra varje barn inom deras jurisdiktion de rttigheter som anges i denna konvention utan tskillnad av ngot slag, oavsett barnets eller dess frlders eller vrdnadshavares ras, hudfrg, kn, sprk, religion, politiska eller annan skdning, nationella, etniska eller sociala ursprung, egendom, handikapp, brd eller stllning i vrigt. (art. 2.1)

Den principen kan lta som en sjlvklarhet. I sjlva verket sidostts den grovt i land efter land. Flickor fr i mnga lnder inte
10

samma chans att g i skolan som pojkar. Utbildning fr svarta i Sydafrika gavs under apartheid bara tiondelen per barn av vad som satsades p vita skolor (och alltjmt r skillnaden stor). Barn frn olika minoritetsgrupper diskrimineras p mnga hll, liksom barn med funktionshinder. Kunde det sttas stopp fr diskrimineringen av vissa grupper barn skulle ett stort kliv tas fr konventionens genomfrande.

Artikel 3
En annan brande princip i konventionen r den som handlar om barnets bsta:
Vid alla tgrder som rr barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala vlfrdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, skall barnets bsta komma i frmsta rummet. (art. 3.1)

Den praktiska tolkningen av principen om barnets bsta r en helt avgrande aspekt i diskussionen om konventionens efterlevnad. Hur speglas den i lagstiftning och konkret verklighet? Ocks detta r ngot som FN-kommittn lagt tskillig vikt vid, den frsker stimulera till en diskussion om just detta. Barnets intresse kan sjlvfallet inte alltid vga tyngre n alla andras intressen. Det som sgs i konventionen r att den aspekten skall vga tungt, komma i frmsta rummet. Den engelska texten anvnder uttrycket shall be a primary consideration. Konventionens frfattare var uppenbarligen och med all rtt oroade ver att just barnaspekten skulle kras ver nr olika intressen kolliderar i samhllet. De tycks ha efterlyst ngon sorts garanti fr att detta inte skulle ske. Hur den skall skapas rent konkret r en av konventionens verkliga utmaningar. I Sverige r principen om barnets bsta av grundlggande betydelse vid utformningen av de tgrder som rr barnet. Inom ett flertal rttsomrden beaktas barnets behov srskilt som t.ex. rttsprocessen dr srskilda freskrifter finns fr frunderskningar dr barn r inblandade. Vidare finns freskrifter fr frhr av barn i rttegngsbalken och unga lagvertrdare srbehandlas i brottsbalkens
11

pfljdsreglering. Principen om barnets bsta regleras vidare i frldrabalkens regler om vrdnad, utlnningslagen och socialtjnstlagen.

Artikel 6
Artikeln om rtten till liv har i barnkonventionen en ambitis formulering, den gr lngre n till att krva skydd fr barn mot att bli ddade. Den betonar svl verlevande som barns rtt till utveckling:
Konventionsstaterna erknner att varje barn har en inneboende rtt till livet. Konventionsstaterna skall till det yttersta av sin frmga skerstlla barnets verlevnad och utveckling. (art. 6)

Den praktiska innebrden av termen utveckling i denna artikel r en annan av konventionens speciella utmaningar. Uppenbart har tolkningen en direkt bring p svl utbildnings- som hlsopolitiken. FN-kommittn fr barnets rttigheter har i sitt arbete lagt stor vikt vid barns tidiga utveckling, inklusive rtten till lek.

Artikel 12
Tanken om barns fulla och lika mnniskovrde leder ocks till slutsatsen att barn mste f mjlighet att gra sig hrda och f pverka sin egen situation:
Konventionsstaterna skall tillfrskra det barn som r i stnd att bilda egna sikter rtten att fritt uttrycka dessa i alla frgor som berr barnet, varvid barnets sikter skall tillmtas betydelse i frhllande till barnets lder och mognad. (art. 12.1)

Ett exempel p vad den principen kan innebra speglas i tolkningen av en artikel som handlar om situationer nr det kan bli aktuellt att skilja ett barn frn frldrarna (art. 9). D skall alla berrda parter ges tillflle att lgga fram sina synpunkter, dvs. ocks barnet nr han/hon r kapabelt att gra det. Det sgs inget om hur parternas krav skall vgas mot varandra, men i och med att beslut skall fattas utifrn vad som r barnets bsta r det en rimlig tolkning att just barnets uppfattning ges vsentlig betydelse.
12

Artikel 12 r frsiktigt formulerad, men bara det faktum att konventionen faktiskt innehller ett budskap om barns sikter r viktigt. Hr finns ett element av deltagande och inflytande fr barn. Just detta r kanske det mest radikala i konventionen. Knappast ngon stat som hittills rapporterat till FN-kommittn har emellertid kunnat peka p ngra mer djupgende reformer i linje med artikel 12. Det som rapporterats har i huvudsak handlat om att barns medgivande mste inhmtas fr namnbyte eller adoption ver en viss lder (t. ex. 12 r). I en del lnder hrs ocks ldre barn infr beslut om vrdnaden vid skilsmssa. FN-kommittn sjlv har stllt frgor om denna artikel inom ramen fr skolans organisation och verksamhet. Principen om rtten till att fritt uttrycka sin sikt och att bli hrd frutstter att svl myndigheter, kommuner, landsting som domstolar aktivt arbetar fr dess genomfrande. Principen om rtten att bli hrd finns reglerat i de allra flesta lagar som rr barn som t.ex. frldrabalkens regler om vrdnad, boende och umgnge liksom adoption, socialtjnstlagen, lagen om srskilda bestmmelser om vrd av unga, utlnningslagen, rttegngsbalkens regler om frhr m.fl. Vad gller rtten till inflytande genomfrs verksamheter p t.ex. kommunal niv fr att barn skall kunna pverka eller fr att barnperspektivet skall beaktas i tillrcklig utstrckning.

Sjlva budskapet
S lngt de fyra principerna i konventionen: att varje barn, utan undantag, har rtt att f del av sina rttigheter; att barnets bsta skall beaktas vid alla beslut som berr barn; att inte bara deras verlevnad utan ocks utveckling skall skerstllas till det yttersta av samhllets frmga; samt att deras sikter skall f komma fram och visas respekt. De relaterar till varandra och tillsammans formar de en attityd till barn, man skulle hr kunna tala om konventionens barnsyn. Kommittns id var att principerna skulle spela en roll i all diskussion om konventionens genomfrande. Nr t. ex. barns rtt till utbildning diskuterades s borde ocks frgor stllas om icke-dis13

kriminering hade alla barn tillgng till skola? Om barnets bsta var pedagogiken barnvnlig? Och om rtten till utveckling fanns en hllning till barns utvecklingsbehov? Och, slutligen, om barns mjlighet att deltaga och ge sina sikter var undervisningen demokratisk, kunde barnen pverka? Samma typ av frgor borde stllas inom andra omrden som till exempel hlsovrden, sociala frgor, kultur och fritid, familjesituationen, etc. Avsikten var att med den metoden frdjupa analysen. Effekten, s lngt den gr att bedma hittills, har varit att kad vikt lagts vid framfr allt tv aspekter: ickediskriminering (srskilt frgan om flickor har kommit i frgrunden) och mjligheten fr barn att gra sig hrda (inte minst inom skolans ram).

14

Politiska tgrder
Konventionen har i flera avseenden ftt en god start, men finns ngra garantier fr att dess principer och sakartiklar verkligen kommer att pverka utvecklingen i framtiden? Detta r naturligtvis en huvudfrga och den har sysselsatt FN-kommittn sedan dess frsta mte. Stor vikt har lagts vid den artikel i konventionen som direkt tar upp frgan om politiska tgrder fr att genomfra konventionens krav:
Konventionsstaterna skall vidta alla lmpliga lagstiftnings-, administrativa och andra tgrder fr att genomfra de rttigheter som erknns i denna konvention. I frga om ekonomiska, sociala och kulturella rttigheter skall konventionsstaterna vidta sdana tgrder med utnyttjande till det yttersta av sina tillgngliga resurser och, dr s behvs, inom ramen fr internationellt samarbete. (art. 4)

Den grad i vilken regeringarna genomfrt artikeln speglar den politiska viljan, hur allvarligt de tagit p konventionen. Har lagarna ndrats fr att verensstmma med konventionen? Vilken stllning har konventionen i domstolarna? Finns nationella institutioner som vervakar respekten fr barnets rttigheter (t. ex. en ombudsman)? Finns mjligheter att klaga om barn krnks? Vad grs konkret fr att mjliggra fr barn att gra sig hrda? Samlas systematiskt data som underlag fr en barnvnlig politik? Utbildas barnpersonal om barnets rttigheter? Hur skyddas barnets bsta i budgetdiskussionerna? Hur skerstlls att bistndsavtal tar hnsyn till barnets rttigheter? Sdana frgor syftar till att klarlgga om de ansvariga myndigheterna verkligen vidtar genomgripande tgrder fr att lta barnets rttigheter bli en prioriterad aspekt av politiken. Vid FN:s specialsession om barn i maj 2002 lovade regeringarna att vervga att se ver lagstiftningen och utforma handlings15

planer fr barnets rttigheter. Andra frslag var att inrtta en Barnombudsman och att utveckla system fr att prva effektiviteten i tgrderna fr barn. En relaterad aspekt handlar om information om konventionen. Det r en frpliktelse fr regeringen att informera medborgarna, ocks de unga, om konventionens bestmmelser och principer. Ocks rapporten till FN-kommittn skall gras tillgnglig fr allmnheten. Avsikten r att skapa underlag fr debatt.

Yttersta av tillgngliga resurser

Frgan om de ekonomiska resurserna r naturligtvis srskilt viktig i den hr diskussionen. Vad menas med formuleringen att staterna skall genomfra konventionen med utnyttjande till det yttersta av sina tillgngliga resurser? Vilken hnsyn tas till att de ekonomiska mjligheterna skiljer sig mellan olika lnder, att en del r djupt fattiga? Ungefr s hr har FN-kommittn resonerat. Utgngspunkten r att normerna r universella, barn har samma rttigheter oavsett i vilket land de rkar bo. Samtidigt accepterar konventionen att fattigare stater kan f problem att frverkliga en del rttigheter som krver materiella resurser. Det gller inte minst dess krav om varje barns rtt till en adekvat levnadsstandard som mjliggr en fysisk, psykisk, andlig, moralisk och sociala utveckling (art. 27). Fr att gra verklighet av den rtten skall staterna vidta lmpliga tgrder inom ramen fr sina resurser. Samma tanke terkommer i de artiklar som citerats ovan som talar om att staten skall gra insatser fr barn till det yttersta av sina tillgngliga resurser och till det yttersta av sin frmga. En konsekvens r att det rimligen br kunna stllas hgre krav p de rikare staterna nr det gller att frverkliga de mer resurskrvande rttigheterna. Men i detta ligger frsts samtidigt en risk fr att konventionens universella karaktr undermineras. En annan risk r att vissa regeringar hnvisar till att de faktiskt inte har resurser att garantera barnen den levnadsstandard som konventionen begr och drmed r befriade frn ansvar. Textens formuleringar om tillgngliga resurser skulle sledes kunna an16

vndas som en urskt fr fortsatt sidosttande av barnets rttigheter. Detta vore emellertid ett missfrstnd av de artiklarnas egentliga innebrd. FN-kommittn har klargjort att ven om resursbrist kan begrnsa insatserna, s gller det fr regeringen att den verkligen gr sitt yttersta och dessutom visa att den faktiskt gr det i planering och handling. Precis hr ligger en av de intressanta spnningarna i processen kring konventionens frverkligande. Fr FN-kommittn r det en utmaning att finna metoder att diskutera och vrdera graden av konkret politisk prioritet fr barnen.

Bistnd fr barn
Sista delen av artikel 4 talar om internationellt samarbete, vilket naturligtvis inkluderar bistnd. Denna koppling mellan rapporter om problem och bistndsinsatser r en av de nydanande aspekterna av konventionen. I en artikel om rtten till hlsa, sjukvrd och rehabilitering str det att staterna skall frmja och uppmuntra internationellt samarbete i syfte att gradvis uppn det fulla frverkligandet av den rtt som erknns i denna artikel. Srskild hnsyn skall drvid tas till utvecklingslndernas behov (art. 24). En liknande formulering finns i en artikel om rtten till utbildning. Nr FN-kommittn mts, r ofta UNICEF och andra FN-organ nrvarande. Dessutom kan frivilligorganisationer inbjudas. Syftet r att frmja bistnd och annat internationellt samarbete. Detta understryks ytterligare genom att kommittn i konventionen getts rtt att vidarebefordra bistndsanskningar till sdana organ. Fr bistndsgivande lnder innebr sledes konventionen en uppmaning till ett mer barninriktat bistndsprogram. Detta r en viktig punkt nr det gller konventionens frverkligande. Att de fattiga lndernas representanter trots allt vgade acceptera de resurskrvande delarna av konventionen berodde nog just p det antydda lftet om std frn FN-organ och rika lnder. Konventionens universella karaktr vilar i praktiken p detta underfrstdda kontrakt om resursverfring. Genom sin aktiva medverkan i processen att utarbeta konventionstexten br rim17

ligtvis ocks de frivilliga organisationerna se sig sjlva som part i det kontraktet. Den slutsats som FN-kommittn dragit r att den stller frgor till svl de mottagande som de givande regeringarna i frga om internationellt samarbete. Bgge br anpassa sin hllning i sdant samarbete i barnvnlig riktning, bde kvalitativt och kvantitativt. Denna hllning kom ocks att prgla den handlingsplan som antogs vid FN:s specialsession om barn i maj 2002. Dr slogs fast att investeringar i barn r srskilt produktiva, nr de fullfljs ver en lngre tid. Att investera i barn och att respektera deras rttigheter lgger en grund fr ett rttvist samhlle, en stark ekonomi, och en vrld fri frn fattigdom. Handlingsplanen uppmanade samtliga givarlnder att hja bistndet till minst nivn 0,7 procent av bruttonationalprodukten och att fokusera bistndet till de fattigaste lnderna och till de sociala ndvndigheterna.

18

Process fr debatt konstruktiv prvning

Konventionen om barnets rttigheter r en del av den internationella rtten, men den r vad som ibland kallas en mjuk lag. Krnkningar av den frs inte upp i en internationell domstol. Det handlar mer om att utveckla en moraluppfattning om hur barn skall behandlas. Sanktionerna stannar vid sdana svrdefinierbara saker som ofrdelaktig publicitet och ptryckningar. FN-kommittn skall, enligt konventionen sjlv, granska de framsteg som gjorts av konventionsstaterna i frga om frverkligandet av skyldigheter enligt denna konvention. De stater som ratificerat konventionen skall rapportera till kommittn frsta gngen inom tv r och sedan vart femte r. I korthet r gngen denna. Nr en landrapport kommit till FN (Hgkommissariens fr Mnskliga Rttigheter kontor i Genve) verstts den till kommittns tre arbetssprk: engelska, franska och spanska. Drefter skickas den till de tio kommittmedlemmarna liksom till UNICEF och andra relevanta FN-organ. Den skall ocks gras tillgnglig fr frivilligorganisationer och andra kompetenta organ. Drefter mts den arbetsgrupp inom kommittn som ftt i uppdrag att frbereda nsta session, ofta brukar majoriteten av kommittns ledamter deltaga ocks i arbetsgruppen. Denna gr igenom landrapporterna och har d ocks tillgng till annan FN-information av intresse nr det gller barnets rttigheter frn svl andra vervakningskommitter fr mnskliga rttigheter som relevanta FN-organ. Information som kommit frn frivilligorganisationer gs ocks igenom. Fretrdare fr de olika FN-organen har rtt att deltaga i de diskussionerna och uppmanas komma. UNICEF r ngot av ett ankare i den gruppen, organets representanter brukar ge informa-

19

tion om i stort sett samtliga lnder som r p dagordningen och kvaliteten i den informationen har utvecklats betydligt i takt med att UNICEF:s organisation lagt allt strre vikt vid konventionen. Bland de vriga FN-organen brukar ILO, WHO, UNHCR och UNESCO ocks deltaga och lmna bidrag till informationsbilden. Fr organisationer utanfr FN-familjen krvs en direkt inbjudan fr att man skall kunna nrvara. Kommittn har gjort klart att den grna bjuder in fretrdare fr frivilliga organisationer nr det str klart att dessa kan hjlpa kommittn. Bidragen frn dem har i flera fall varit av stor nytta fr kommittn. De har gett vsentliga fakta, men ocks intressanta perspektiv. ven om kommittn inte ndvndigtvis anammar alla frslag, s str det klart att de enskilda organisationer som varit vl frberedda verkligen pverkat processen positivt. Det gller inte minst de nationella grupperna. Det frberedande mtet utmynnar i en inbjudan genom kommittns sekretariat i Genve till respektive regering. Det handlar om sex-sju lnder per session. Till denna inbjudan bifogas en lista ver frgestllningar (List of Issues) som kommittn vill diskutera med regeringen under den kommande sessionen. Drmed fr denna en chans att frbereda sig bttre. Den praxis som utvecklat sig r att kommittn begr skriftliga svar p dessa frgor. Tanken r att sjlva diskussionen under sessionen drmed skall kunna starta utan tidsspillan och lnga fredragningar med svar. ven om de skriftliga svaren i stort anger dagordningen fr diskussionen med konventionslandet, s har kommittn gjort klart att den knner sig ofrhindrad att ta upp ocks andra frgestllningar nr diskussionerna vl kommit igng. Detta r ett av sklen till att kommittn fredrar att regeringen d fretrds av en beslutsfattare p ministerniv snarare n av ett diplomatiskt ombud. Diskussionerna r offentliga och kan pg i upp till nio timmar. Eftert summerar kommittn sina slutsatser i ett fyra-fem sidor lngt srskilt uttalande (Concluding observations). Frhoppningen r att det uttalandet skall ges publicitet i det rapporterande landets medier och leda till diskussion t.ex. i parlamentet och med de frivilliga organisationerna om vgar att frbttra situationen fr barn. Det r sledes ett viktigt dokument. Ett summe-

20

rande protokoll (Summary Records) frn mtena utges p engelska och franska.

Syfte: vervaka vervakningen, stimulera debatt

ven om kommittn ofta r frhllandevis vlinformerad infr diskussionerna med respektive regering, s kan den sjlvfallet inte kontrollera frhllandena i detalj i det enskilda landet. Drfr r det viktigt att kommittn tydligt definierar sin roll och prioriterar sitt arbete till aspekter dr den faktiskt kan gra nytta. Drfr ligger ocks betoningen p hur regeringen hanterar konventionen i stort. Ngra aspekter r drvidlag srskilt viktiga: r regeringen ppen fr och stimulerar en offentlig diskussion kring konventionens genomfrande? Har regeringen kapacitet till en sjlvkritisk prvning av vad som gjorts? Vlkomnar den bidrag frn den civila sektorn, inklusive de enskilda organisationerna? Har den organiserat en struktur fr samordning av myndigheternas insatser inom olika sektorer och p olika plan? Har den skapat en oberoende instans t. ex. barnombudsman fr vervakning av barns situation, nationellt eller lokalt? Finns mjlighet fr barn p institutioner, i vanliga skolor eller i andra sammanhang att gra anmlningar om de upplever sig ha blivit krnkta? Behandlas sdana klagoml med respekt? I mycket inriktar sig sledes kommittn p att se om det i respektive land finns ngot system fr vervakning och ngra fungerande mjligheter att verklaga. Kommittn har inga sikter om exakt vilka strukturer och system som skulle passa fr varje enskilt land, den r mer intresserad av att diskutera om sdana diskussioner frs och det i en konstruktiv anda. I ngon mn har kommittn hr ocks fungerat som en kunskapsklla kring olika modeller i olika lnder. I sin diskussion med respektive land brukar kommittn flja sina egna riktlinjer fr hur rapporterna br struktureras. Det betyder att den som regel stller en rad frgor kring vergripande tgrder fr genomfrandet. Den frgar t.ex. vilka tgrder som har tagits i
21

de nationella och kommunala budgetprocesserna fr att garantera att det yttersta av tillgngliga resurser verkligen gr till barnen. En aspekt frtjnar att betonas srskilt. Kommittns hllning i dessa diskussioner r medvetet konstruktiv; detta r ju ocks konventionens anda. Avsikten r inte att peka ut en regering som skyldig, utan att bidraga till att barn verkligen fr sina rttigheter. Det egentliga syftet med diskussionen r att gemensamt analysera svrigheterna, klarlgga problemen och sedan diskutera vad som mste gras fr att tgrda dem. Detta hindrar inte att diskussionerna stundtals varit skarpa, det har hnt att regeringsrepresentanter pressats lngre n vad de tycktes ha varit beredda till. Inte alla tycks heller till fullo ha frsttt vikten av en sjlvkritisk hllning. Ett exempel var Indonesiens representant som inte uppskattade kommittns frgor om ddsskjutningar mot demonstrerande barn och ungdomar i sttimor. Likafullt har den konstruktiva grundtonen fullfljts. Att kommittn tilldelats en roll att frmedla information om bistndsbehov har sannolikt bidragit. Den har i vissa fall pekat p bistndsbehov i de summerande observationerna, men det r inte klart i vilken mn detta har pverkat de konkreta bistndsprogrammen. Den frgan har diskuterats med de intresserade FN-organen och kommittn har uttryckt frhoppningen att dessa helt enkelt skulle arbeta in kommittns observationer i sina vervganden kring respektive landprogram. UNICEF har beslutat att anvnda konventionen som ett instrument i sina landanalyser, vilket rimligen borde innebra att konventionen p ett helt annat stt n hittills kommer att integreras i UNICEFs totala verksamhet. En liknande utveckling beslutades inom FNs flyktingkommissariat, UNHCR, nr det organet utfrdade riktlinjer fr fltarbetare om vad barnkonventionen betydde fr det praktiska arbetet. Inom WHO och UNESCO har rests andra frslag om hur konventionen skulle kunna internaliseras. I och med att mnskliga rttigheter nu brjat integreras i FNprogrammen som helhet, efter signaler frn generalsekreterare Kofi Annan, har UNDP (FNs utvecklingsprogram) brjat gra

22

kopplingar mellan sitt arbete och barnets rttigheter. Kommittn har ocks uppvaktat Vrldsbanken, Internationella Valutafonden (IMF) och de regionala utvecklingsbankerna mot bakgrund av diskussionerna om strukturanpassningspolitikens effekter fr barnets rttigheter. Bland de nationella bistndsorganen har flera har sagt sig vilja integrera barnkonventionen i sina program. I Sverige har Regeringskansliet utarbetat riktlinjer fr bistndet fr srskilt utsatta grupper av barn bl.a. barn som drabbats av hiv/aids och barn med funktionshinder som ocks tillstllts riksdagen. Hgkommissarien fr Mnskliga Rttigheter bedriver ett eget bistndsprogram som i huvudsak inriktas p insatser som kompletterar vrigt arbete fr mnskliga rttigheter. Tonvikten tenderar att ligga p de juridiska aspekterna och utbildning av personal. Tyvrr har det programmet inte kunnat utveckla sin egentliga potential, frmst p grund av resursbrist, ekonomiskt och personellt. Med std av bl. a. svenskt bistnd grs nu ett frsk att svara p de behov som kommittn definierar i sina observationer.

Srskilda ingripanden, studier och tematiska initiativ

Kommittn behver inte ndvndigtvis vnta p en rapport frn regeringen innan den kan ta ett initiativ i frhllande till ett visst land. Den kan begra information som r relevant nr det gller konventionens genomfrande. Den mjligheten r viktig srskilt mot bakgrund av de lnga tidsavstnden mellan rapporterna frn en regering. I srskilt angelgna fall kan kommittn, enligt riktlinjer den utarbetat, kalla en regering att komma och besvara frgor kring en speciell frga. Det kan glla uppgifter om srskilt grava eller systematiska vergrepp mot barn som snabbt br klarlggas. En sdan kallelse kan ocks stllas till en regering som nnu inte kommit in med sin frsta rapport. Tar kommittn ocks upp enskilda fall? Det finns ingen artikel i konventionen som formellt ppnar fr individuella klagoml till kommittn frn enskilda barn eller deras talespersoner. Frfattarna till konventionen ansg sannolikt att
23

kommittn inte skulle bli kapabel att ocks hantera en sdan arbetsbrda, srskilt mot bakgrund av att konventionen r s omfattande och komplex. Men kommittn gr igenom samtliga brev och skrivelser som adresserats till den och kan, som nmndes ovan, ta initiativ utanfr den normala rapporteringsprocessen. Det gller ocks enskilda fall. Kommittn reste t. ex. ett enskilt fall med den pakistanska regeringen angende en pojke som hotades av ddsstraff sedan han anklagats fr att ha krnkt islam och drmed gjort sig skyldig till hdelse. FN-kommittn r inte det enda organ inom FN-systemet som bevakar barnets rttigheter. Samtliga andra vervakningskommitter kan ta upp krnkningar mot barn s lnge det handlar om rttigheter inom respektive kommitts ram, t. ex. flickors rttigheter inom den panel som sysslar med diskriminering mot kvinnor. Den kommitt som vervakar de medborgerliga och politiska rttigheter kan ocks ta emot enskilda klagoml. Vidare finns en speciell rapportr tillsatt av FN-kommissionen fr mnskliga rttigheter fr frsljning av barn, barnprostitution och barnpornografi. En rapportr finns ocks fr frgan om rtten till utbildning. Andra rapportrer, t. ex. den som bevakar frgan om tortyr eller den som undersker rapporter om summariska avrttningar, kan sjlvfallet ocks ta upp krnkningar av barn och gr det. Fr FN-kommittn r det viktigt att samspela med dessa rapportrer och utbyta information. Detta srskilt som den har svrt att ens hinna med att svara p regeringarnas rapporter. Frgan om mer resurser till rapportrerna, och d srskilt till den som bevakar en del av barnrttigheterna, r drfr en angelgenhet fr kommittn. Ett intressant inslag i kommittns arbetsmetoder r de allmnna diskussionerna. Sdana diskussioner fokuserar ett speciellt tema, brukar pg en heldag och genomfrs under medverkan av FN-organ och frivilliga organisationer. Den frsta handlade om barn i vpnade konflikter; de nstfljande gllde exploatering av barn i arbete och flickors rttigheter. Drefter har barn och media och barn med funktionshinder varit uppe fr srskild diskussion. I tv omgngar har frgan om vld mot barn analyserats.
24

Diskussionen om hur barn drabbas av vpnade konflikter ledde till slutsatsen att den humanitra rtten allvarligt krnks i en rad omrden och situationer; nya vgar mste finnas att skydda barn svl under som efter konflikterna. Ett frslag var att internationella aktioner fr att n barn med livsmedel och andra hlsoinsatser i sdana lgen borde f ett bttre folkrttsligt std. Kommittn syftade till att rikta uppmrksamheten p behovet av sdana politiska och internationella initiativ fr att skydda barnets rttigheter. Det var bakgrunden till att den bad generalfrsamlingen besluta om en srskild studie om hur barns umbrande i vpnade konflikter och vad som positivt kunde gras fr att skydda deras rttigheter ocks i sdana situationer. Frslaget antogs; generalsekreteraren utsg Graca Machel frn Mozambique att genomfra en utredning. Det arbetet fullfljs nu av Olara Otunnu frn Uganda som generalsekreterarens srskilde representant om barn i krig. Samtidigt utarbetade en arbetsgrupp under svensk ledning fram ett frslag till ett tillggsprotokoll som krver att barn under arton r inte tvngsrekryteras eller anvnds som stridande soldater. Den texten r nu godknd och regeringar inbjuds att ratificera den som bindande norm. Frgan om vld mot barn i hem och p statliga insitutioner kommer ocks att utredas efter frslag frn FN-kommittn. ven om det problemet togs upp serist vid FN:s specialsession om barn r det knt att flera regeringar ogrna ser ett FN-engagemang mot aga och annan barnmisshandel. FN-studien kan drfr bryta ny mark. Kommittns tematiska diskussioner skulle ocks kunna ge underlag fr fortsatta diskussioner om den mer precisa tolkningen av konventionens artiklar. Den planerar att i ett senare skede skriva allmnna kommentarer till artiklarna som en vgledning fr beslut om deras genomfrande och uppfljning. UNICEF har utgett en Implementation Handbook som summerar kommittns kommentarer hittills artikel fr artikel. Bortsett frn viss hjlp i frberedelserna infr mtena med regeringsdelegationer, har kommittn inga egna utredningsresurser. Den har i stllet p frivillig vg, frskt initiera vissa studie-

25

och forskningsprojekt genom att publicera en lista med frslag fr intresserade institutioner och drefter inlett ett informellt samarbete med ngra av dem. UNICEFs utredningscenter i Florens, Innocenti, har varit en vrdefull partner; det har publicerat antologier om artiklarna tre och fyra, liksom andra relevanta analyser.

Lngsiktig effekt
Konventionens verkliga betydelse kommer att bero p hur allmnt knd den blir och hur mycket den tas till utgngspunkt i politiskt och annat arbete fr och med barn. Drfr r det viktigt att dess innehll sprids till en bred allmnhet, inte minst till de yngsta generationerna. Kommittn frgar ibland regeringar om vad de gjort fr att se till att konventionen blir ett tema i skolundervisningen. Det ligger i sakens natur att frivilligorganisationer hr kan spela en viktig kompletterande roll, liksom frsts massmedia. Srskilt betydelsefullt r att mnniskor som i sitt arbete har ansvar fr barn t. ex. i frskolan, i skolan, inom vrden ges mjlighet till information och utbildning om konventionen. Hri br ing pedagogiska metoder fr hur barnen skall kunna upplysas om sina rttigheter. En viktig pong med konventionen r just att den blir startpunkt fr en debatt i respektive land om barns situation. Det r kanske detta som kan bli det mest vrdefulla med processen kring de rapporter som staterna skall inlmna till kommittn.

26

Problem resurser eller politisk vilja?

Arbetet med konventionen str nu infr sin tredje etapp. Den frsta, mellan 1979 och 1989, gllde sjlva texten. Det anmrkningsvrda med den perioden var inte minst att de frivilliga organisationerna fick en mjlighet att deltaga och det i sin tur pverkade konventionens innehll. Trots kompromisserna srskilt i frga om barnsoldater (alltfr lg minimilder) blev texten tillrckligt framtblickande fr att tilltala barnrttsaktivisterna. Andra intressenter, bland andra UNICEF, fick ocks sina frslag inlemmade i texten. Abortfrgan som kunde ha blivit splittrande avdramatiserades med beslutet att konventionen skulle stlla sig neutral i den frgan. Den knsliga frgan om resurser lstes genom kombinationen av krav p prioritet fr barnen och skrivningar om internationellt samarbete. Slutprodukten kunde drmed antas enhlligt av FNs generalfrsamling. Under den andra etappen, fram till slutet av nittiotalet, drevs en kampanj fr att vinna anslutning till konventionen; hr spelade UNICEF en nyckelroll genom sina frslag till regeringar om att de borde ratificera. Ngra regeringar tog upp frgan om reservationer och protesterade mot dem som verkade strida mot konventionens ndaml och syfte. Samtidigt utvecklades en strategi fr hur rapporteringsprocessen skulle organiseras fr att bli meningsfull och verkligen pverka de politiska besluten; hr tog FN-kommittn sjlv ledningen och lyckades skapa ett konstruktivt samarbete med svl FN-organ som enskilda organisationer. Kommittns riktlinjer fr hur regeringsrapporterna borde skrivas blev det instrument som definierade konventionens budskap och fokuserade vikten av institutionella reformer fr barnets bsta. Kampanjen fr en bred anslutning har lett till en helt ny situation vad gller internationellt arbete fr mnskliga rttigheter: fr

27

frsta gngen har ett sdant frdrag mellan stater ftt nrmast totalt std, universal ratification. Undantaget, USA, har genom att dvarande presidenten Bill Clinton signerade tminstone markerat att dr finns en avsikt att ansluta sig. Etapp tre av detta projekt mste handla om att faktiskt gra verklighet av konventionens ambitioner. Det krver en frdjupning av processerna s att de konkret pverkar situationen p nationella och ven lokalt plan. En utmaning r att skerstlla att konventionen och dess budskap faktiskt relaterar till de konkreta sociala miljerna. Det vore olyckligt om de skulle uppfattas som en halvt ptvingad import. Uppfattningen om t. ex. barnets roll och stllning inom familjen skiftar radikalt mellan olika kulturer. Det behvs meningsfulla utgngspunkter fr dialogen om icke-diskriminering, principen om barnets bsta, rtten till utveckling och rtten att bli hrd. En sdan diskussion har inletts i en del muslimska kretsar, men detta har bara varit den allra frsta brjan. Hur finna ett mte mellan konventionens betoning av barnet som individ och de traditioner som lgger tonvikten vid kollektivet? I allt detta kan de lokala enskilda organisationerna spela en betydande roll. Det handlar inte om att kompromissa bort konventionens vrderingar utan om att hitta berringspunkter, gemensamma sprk och dessutom vinna erfarenhet om hur idn om barnets rttigheter kan fras ut. En annan av utmaningarna r att p ett mer praktiskt plan utveckla nationella institutioner och processer fr barnets bsta. Viktigt r att sdana reformer blir genuina ven en barnombudsman blir tmligen verkningsls om den instansen inte tas p allvar av det vriga systemet. Hr, som ifrga om andra aspekter, handlar det om steget frn gester och retorik till handling och politik. Barnfrgorna har i mnga lnder setts som emotionella och opolitiska; politiker har anvnt dem fr att putsa sin image snarare n fr att driva p reformer. Tyvrr har mnga frivilliga organisationer av vlgrenhetskaraktr befruktat den tendensen.

28

En tredje utmaning gller resurserna. De fattiga lnderna stllde upp bakom konventionen i frhoppningen om att de rikare staterna menade allvar med skrivningarna om internationellt samarbete fr genomfrandet av de ekonomiska och sociala rttigheterna. Inom utvecklingssamarbetet anlggs ett barnrttsperspektiv som innebr att konventionens fyra tidigare nmnda principer beaktas. Detta barnrttsperspektiv handlar om barnets bidrag till samhllets utveckling och om vuxnas vilja och frmga att vrna om barnet och dess rttigheter. Barnrttsperspektivet handlar om att bekmpa fattigdomen genom att stta barnets bsta i det frmsta rummet. Svenskt utvecklingssamarbete skall drfr stdja ekonomiska, sociala och kulturella frndringar som bygger p en rttvisare frdelning av resurser.3"

Skr. 2001/02:186 s. 36.

29

Bilaga 1

FN:s konvention om barnets rttigheter

Frteckning ver konventionens artiklar
Del I Art Art Art Art Art Art Art Art Art Art Art Art Art Art Art Art Art Art Art Art Art Art Art Art Art Art Art Art
30

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28

Definition av barn Icke-diskriminering Barnets bsta Genomfrande av rttigheterna Frldrarnas ledning Rtt till liv och verlevnad Rtt till namn och nationalitet Rtt att behlla identitet tskiljande frn frldrar Familjeterfreningar Olovligt bortfrande siktsfrihet och rtten till att bli hrd Yttrande och informationsfrihet Tanke- samvets- och religionsfrihet Frenings- och frsamlingsfrihet Rtt till privat- och familjeliv Massmediers roll Uppfostran och utveckling Skydd mot vergrepp Alternativ omvrdnad Adoption Flyktingbarn Handikappade barn Hlsa- och sjukvrd versyn avseende omhndertagna barn Social trygghet Levnadsstandard Utbildning, rtt till

Art Art Art Art Art Art Art Art Art Art Art Art Art

29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41

Utbildning, syfte Minoritets- och urbefolkningsbarn Vila och fritid Skydd mot ekonomiskt utnyttjande Skydd mot narkotika Skydd mot sexuellt utnyttjande Frhindrande av handel med barn Skydd mot annat utnyttjande Skydd mot tortyr och ddsstraff Skydd mot vpnade konflikter Rehabilitering Straffprocess och kriminalvrd Frhllande till mer lngtgende bestmmelser

Del II Art Art Art Art 42 43 44 45 Informationsskyldighet om konventionen Kommittn fr barnets rttigheter Implementeringsrapporter Kommittns arbetsmetoder

Del III Art Art Art Art Art Art Art Art Art 46 47 48 49 50 51 52 53 54 Undertecknande Ratificering Anslutning Ikrafttrdande ndringar Reservationer Uppsgning Depositarie Originaltexter

1) Fakultativt protokoll till konventionen om barnets rttigheter vid indragning av barn i vpnade konflikter - svensk text. 2) Fakultativt protokoll till konventionen om barnets rttigheter om handel med barn, barn prostitution och barnpornografi - engelsk text.
31

Bilaga 2

FN:s konvention om barnets rttigheter

Antagen av FNs generalfrsamling den 20 november 1989

Inledning
KONVENTIONSSTATERNA,
SOM ANSER att, i enlighet med de principer som proklamerats i Frenta nationernas stadga, erknnandet av den inneboende vrdigheten hos alla medlemmar av mnniskoslktet och av deras lika ofrytterliga rttigheter utgr grundvalen fr frihet, rttvisa och fred i vrlden, SOM BEAKTAR att Frenta nationernas folk i stadgan p nytt bekrftat sin tro p de grundlggande mnskliga rttigheterna och beslutat frmja sociala framsteg och bttre levnadsvillkor under strre frihet, SOM ERKNNER

att Frenta nationerna i den allmnna frklaringen om de mnskliga rttigheterna och i de internationella konventionerna om mnskliga rttigheter proklamerat och kommit verens om att envar r berttigad till alla de fri- och rttigheter som dri anges, utan tskillnad av ngot slag, ssom ras, hudfrg, kn, sprk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung, egendom, brd eller stllning i vrigt,

SOM ERINRAR OM att Frenta nationerna i den allmnna frklaringen om de mnskliga rttigheterna proklamerat att barn har rtt till srskild omvrdnad och hjlp, SOM R VERTYGADE OM

att familjen, ssom den grundlggande enheten i samhllet och den naturliga miljn fr alla dess medlemmars och srskilt fr barnens utveckling och vlfrd, br ges ndvndigt skydd och bistnd s att den till fullo kan ta p sig sitt ansvar i samhllet,

32

SOM ERKNNER att barnet, fr att kunna uppn en fullstndig och harmonisk utveckling av sin personlighet, br vxa upp i en familjemilj, i en omgivning av lycka, krlek och frstelse, SOM ANSER att barnet till fullo br frberedas fr ett sjlvstndigt liv i samhllet och uppfostras enligt de ideal som proklamerats i Frenta nationernas stadga, och srskilt i en anda av fred, vrdighet, tolerans, frihet, jmlikhet och solidaritet, SOM BEAKTAR att behovet att ge barnet srskild omvrdnad fastslagits i 1924 rs Genvedeklaration om barnets rttigheter och i deklarationen om barnets rttigheter, vilken antogs av generalfrsamlingen den 20 november 1959, och erknts i den allmnna frklaringen om de mnskliga rttigheterna den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rttigheter (srskilt artiklarna 23 och 24), den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rttigheter (srskilt artikel 10) samt i stadgar och tillmpliga instrument fr fackorgan och internationella organisationer som gnar sig t barnens vlfrd, SOM BEAKTAR att, ssom anges i deklarationen om barnets rttigheter, barnet p grund av sin fysiska och psykiska omognad behver srskilt skydd och srskild omvrdnad innefattande lmpligt rttsligt skydd, svl fre som efter fdseln,

om bestmmelserna i deklarationen om sociala och rttsliga principer rrande skydd av och omsorg om barn, srskilt med hnsyn till nationell och internationell placering i fosterhem och adoption; Frenta nationernas minimistandardregler fr rttsskipning rrande ungdomsbrottslighet (Pekingreglerna) samt deklarationen om skydd av kvinnor och barn i ndsituationer och vid vpnad konflikt,
SOM ERINRAR

att det i alla lnder i vrlden finns barn som lever under exceptionellt svra frhllanden och att sdana barn krver srskild uppmrksamhet,
SOM ERKNNER

till vikten av varje folks traditioner och kulturella vrden nr det gller barnets skydd och harmoniska utveckling,
SOM TAR VEDERBRLIG HNSYN

33

SOM ERKNNER

betydelsen av internationellt samarbete fr att frbttra barns levnadsvillkor i varje land, srskilt i utvecklingslnderna,

HAR KOMMIT VERENS OM FLJANDE:

Del I
Artikel 1

I denna konvention avses med barn varje mnniska under 18 r, om inte barnet blir myndigt tidigare enligt den lag som gller barnet.
Artikel 2

1. Konventionsstaterna skall respektera och tillfrskra varje barn inom deras jurisdiktion de rttigheter som anges i denna konvention utan tskillnad av ngot slag, oavsett barnets eller dess frldrars eller vrdnadshavares ras, hudfrg, kn, sprk, religion, politiska eller annan skdning, nationella, etniska eller sociala ursprung, egendom, handikapp, brd eller stllning i vrigt. 2. Konventionsstaterna skall vidta alla lmpliga tgrder fr att skerstlla att barnet skyddas mot alla former av diskriminering eller bestraffning p grund av frldrars, vrdnadshavares eller familjemedlemmars stllning, verksamhet, uttryckta sikter eller tro.
Artikel 3

1. Vid alla tgrder som rr barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala vlfrdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, skall barnets bsta komma i frmsta rummet. 2. Konventionsstaterna tar sig att tillfrskra barnet sdant skydd och sdan omvrdnad som behvs fr dess vlfrd, med hnsyn tagen till de rttigheter och skyldigheter som tillkommer dess frldrar, vrdnadshavare eller andra personer som har lagligt ansvar

34

fr barnet, och skall fr detta ndaml vidta alla lmpliga lagstiftnings- och administrativa tgrder. 3. Konventionsstaterna skall skerstlla att institutioner, tjnster och inrttningar som ansvarar fr vrd eller skydd av barn uppfyller av behriga myndigheter faststllda normer, srskilt vad gller skerhet, hlsa, personalens antal, och lmplighet samt behrig tillsyn.
Artikel 4

Konventionsstaterna skall vidta alla lmpliga lagstiftnings-, administrativa och andra tgrder fr att genomfra de rttigheter som erknns i denna konvention. I frga om ekonomiska, sociala och kulturella rttigheter skall konventionsstaterna vidta sdana tgrder med utnyttjande till det yttersta av sina tillgngliga resurser och, dr s behvs, inom ramen fr internationellt samarbete.
Artikel 5

Konventionsstaterna skall respektera det ansvar och de rttigheter och skyldigheter som tillkommer frldrar eller dr s r tillmpligt, medlemmar av den utvidgande familjen eller gemenskapen enligt lokal sedvnja, vrdnadshavare eller andra personer som har lagligt ansvar fr barnet, att p ett stt som str i verensstmmelse med den fortlpande utvecklingen av barnets frmga ge lmplig ledning och rd d barnet utvar de rttigheter som erknns i denna konvention.
Artikel 6

1. Konventionsstaterna erknner att varje barn har en inneboende rtt till livet. 2. Konventionsstaterna skall till det yttersta av sin frmga skerstlla barnets verlevnad och utveckling.

35

Artikel 7

1. Barnet skall registreras omedelbart efter fdelsen och skall ha rtt frn fdelsen till ett namn, rtt att frvrva ett medborgarskap och s lngt det r mjligt, rtt att f vetskap om sina frldrar och bli omvrdat av dem. 2. Konventionsstaterna skall skerstlla genomfrandet av dessa rttigheter i enlighet med sin nationella lagstiftning och sina taganden enligt tillmpliga internationella instrument p detta omrde, srskilt i de fall d barnet annars skulle vara statslst.
Artikel 8

1. Konventionsstaterna tar sig att respektera barnets rtt att behlla sin identitet, innefattande medborgarskap, namn och slktfrhllanden ssom dessa erknns i lag, utan olagligt ingripande. 2. Om ett barn olagligt bervas en del eller hela sin identitet, skall konventionsstaterna ge lmpligt bistnd och skydd i syfte att snabbt terupprtta barnets identitet.
Artikel 9

1. Konventionsstaterna skall skerstlla att ett barn inte skiljs frn sina frldrar mot deras vilja utom i de fall d behriga myndigheter, som r understllda rttslig verprvning, i enlighet med tillmplig lag och tillmpliga frfaranden, finner att ett sdant tskiljande r ndvndigt fr barnets bsta. Ett sdant beslut kan vara ndvndigt i ett srskilt fall, t. ex. vid vergrepp mot eller vanvrd av barnet frn frldrarnas sida eller d frldrarna lever tskilda och ett beslut mste fattas angende barnets vistelseort. 2. Vid frfaranden enligt punkt 1 i denna artikel skall alla berrda parter beredas mjlighet att delta i frfarandet och att lgga fram sina synpunkter. 3. Konventionsstaterna skall respektera rtten fr det barn som r skilt frn den ena av eller bda frldrarna att regelbundet upprtthlla ett personligt frhllande till och direkt kontakt med bda frldrarna, utom d detta strider mot barnets bsta.
36

4. D ett sdant tskiljande r fljden av tgrder som en konventionsstat tagit initiativet till, t.ex. frihetsbervande, fngslande, utvisning, frvisning eller ddsfall (innefattande ddsfall oavsett orsak medan personen r frihetbervad) gentemot den ena av eller bda frldrarna eller barnet, skall den konventionsstaten p begran ge frldrarna, barnet eller om s r lmpligt, ngon annan medlem av familjen de vsentliga upplysningarna om den/de frnvarande familjemedlemmarnas vistelseort, svida inte lmnandet av upplysningarna skulle vara till skada fr barnet. Konventionsstaterna skall vidare skerstlla att framstllandet av en sdan begran inte i sig medfr negativa fljder fr den/de personer som berrs.
Artikel 10

1. I enlighet med konventionsstaternas frpliktelse under artikel 9, punkt 1, skall anskningar frn ett barn eller dess frldrar om att resa in i eller lmna en konventionsstat fr familjeterfrening behandlas p ett positivt, humant och snabbt stt av konventionsstaterna. Konventionsstaterna skall vidare skerstlla att framstllandet av en sdan begran inte medfr negativa fljder fr de skande och medlemmar av deras familj. 2. Ett barn vars frldrar r bosatta i olika stater skall ha rtt, utom i undantagsfall, att regelbundet upprtthlla ett personligt frhllande till och direkt kontakt med bda frldrarna. Konventionsstaterna skall fr detta ndaml och i enlighet med sin frpliktelse under artikel 9, punkt 1, respektera barnets och dess frldrars rtt att lmna vilket land som helst, innefattande sitt eget, och att resa in i sitt eget land. Rtten att lmna ett land skall vara underkastad endast sdana inskrnkningar som r freskrivna i lag och som r ndvndiga fr att skydda den nationella skerheten, den allmnna ordningen (ordre public), folkhlsan eller den allmnna sedligheten eller andra personers fri- och rttigheter samt r frenliga med vriga i denna konvention erknda rttigheter.

37

Artikel 11

1. Konventionsstaterna skall vidta tgrder fr att bekmpa olovligt bortfrande och kvarhllande av barn i utlandet. 2. Fr detta ndaml skall konventionsstaterna frmja ingendet av bilaterala eller multilaterala verenskommelser eller anslutning till befintliga verenskommelser.
Artikel 12

1. Konventionsstaterna skall tillfrskra det barn som r i stnd att bilda egna sikter rtten att fritt uttrycka dessa i alla frgor som rr barnet, varvid barnets sikter skall tillmtas betydelse i frhllande till barnets lder och mognad. 2. Fr detta ndaml skall barnet srskilt beredas mjlighet att hras, antingen direkt eller genom fretrdare eller ett lmpligt organ och p ett stt som r frenligt med den nationella lagstiftningens procedurregler, i alla domstols- och administrativa frfaranden som rr barnet.
Artikel 13

1. Barnet skall ha rtt till yttrandefrihet. Denna rtt innefattar frihet att oberoende av territoriella grnser ska, motta och sprida information och tankar av alla slag, i tal, skrift eller tryck, i konstnrlig form eller genom annat uttrycksmedel som barnet vljer. 2. Utvandet av denna rtt fr underkastas vissa inskrnkningar men endast sdana som r freskrivna i lag och som r ndvndiga (a) fr att respektera andra personers rttigheter eller anseende; eller (b) fr att skydda den nationella skerheten, den allmnna ordningen (ordre puplic) eller folkhlsan eller den allmnna sedligheten.

38

Artikel 14

1. Konventionsstaterna skall respektera barnets rtt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. 2. Konventionsstaterna skall respektera frldrarnas och i frekommande fall, vrdnadshavares rttigheter och skyldigheter att p ett stt som r frenligt med barnets fortlpande utveckling ge barnet ledning d det utvar sin rtt. 3. Friheten att utva sin religion eller tro fr underkastas endast sdana inskrnkningar som r freskrivna i lag och som r ndvndiga fr att skydda den allmnna sedligheten eller andra personers grundlggande fri- och rttigheter.
Artikel 15

1. Konventionsstaterna erknner barnets rtt till freningsfrihet och till fredliga sammankomster. 2. Utvandet av dessa rttigheter fr inte underkastas andra inskrnkningar n sdana som r freskrivna i lag och som r ndvndiga i ett demokratiskt samhlle med hnsyn till den nationella skerheten eller den allmnna skerheten, den allmnna ordningen (ordre public) fr skyddandet av folkhlsan eller den allmnna sedligheten eller andra personers fri- och rttigheter.
Artikel 16

1. Inget barn fr utsttas fr godtyckliga eller olagliga ingripanden i sitt privat- och familjeliv, sitt hem eller sin korrespondens och inte heller fr olagliga angrepp p sin heder och sitt anseende. 2. Barnet har rtt till lagens skydd mot sdana ingripanden eller angrepp.
Artikel 17

Konventionsstaterna erknner den viktiga uppgift som massmedier utfr och skall skerstlla att barnet har tillgng till information

39

och material frn olika nationella och internationella kllor, srskilt sdant som syftar till att frmja dess sociala, andliga och moraliska vlfrd och fysiska och psykiska hlsa. Konventionsstaterna skall fr detta ndaml, (a) uppmuntra massmedier att sprida information och material av socialt och kulturellt vrde fr barnet och i enlighet med andan i artikel 29; (b) uppmuntra internationellt samarbete vad gller produktion, utbyte och spridning av sdan information och sdant material frn olika kulturer och nationella och internationella kllor; (c) uppmuntra produktion och spridning av barnbcker; (d) uppmuntra massmedier att ta srskild hnsyn till de sprkliga behoven hos ett barn som tillhr en minoritetsgrupp eller en urbefolkning; (e) uppmuntra utvecklingen av lmpliga riktlinjer fr att skydda barnet mot information och material som r till skada fr barnets vlfrd, med beaktande av bestmmelserna i artiklarna 13 och 18.
Artikel 18

1. Konventionsstaterna skall gra sitt bsta fr att skerstlla erknnandet av principen att bda frldrarna har gemensamt ansvar fr barnets uppfostran och utveckling. Frldrar eller, i frekommande fall, vrdnadshavare har huvudansvaret fr barnets uppfostran och utveckling. Barnets bsta skall fr dem komma i frmsta rummet. 2. Fr att garantera och frmja de rttigheter som anges i denna konvention skall konventionsstaterna ge lmpligt bistnd till frldrar och vrdnadshavare d de fullgr sitt ansvar fr barnets uppfostran och skall skerstlla utvecklingen av institutioner, inrttningar och tjnster fr vrd av barn. 3. Konventionsstaterna skall vidta alla lmpliga tgrder fr att skerstlla att barn till frvrvsarbetande frldrar har rtt att tnjuta den barnomsorg som de r berttigade till.

40

Artikel 19

1. Konventionsstaterna skall vidta alla lmpliga lagstiftnings, administrativa och sociala tgrder samt tgrder i utbildningssyfte fr att skydda barnet mot alla former av fysiskt eller psykiskt vld, skada eller vergrepp, vanvrd eller frsumlig behandling, misshandel eller utnyttjande, innefattande sexuella vergrepp, medan barnet r i frldrarnas eller den ena frlderns, vrdnadshavares eller annan persons vrd. 2. Sdana skyddstgrder br, p det stt som kan vara lmpligt, innefatta effektiva frfaranden fr svl upprttandet av sociala program som syftar till att ge barnet och dem som har hand om barnet ndvndigt std, som fr andra former av frebyggande och fr identifiering, rapportering, remittering, underskning, behandling och uppfljning av fall av ovan beskrivna stt att behandla barn illa samt, om s r lmpligt, frfaranden fr rttsligt ingripande.
Artikel 20

1. Ett barn som tillflligt eller varaktigt bervats sin familjemilj eller som fr sitt eget bsta inte kan tilltas stanna kvar i denna milj skall ha rtt till srskilt skydd och bistnd frn statens sida. 2. Konventionsstaterna skall i enlighet med sin nationella lagstiftning skerstlla alternativ omvrdnad fr ett sdant barn. 3. Sdan omvrdnad kan bl. a. innefatta placering i fosterhem, kafalah i islamsk rtt, adoption eller om ndvndigt, placering i lmpliga institutioner fr omvrdnad om barn. D lsningar vervgs skall vederbrlig hnsyn tas till nskvrdheten av kontinuitet i ett barns uppfostran och till barnets etniska, religisa, kulturella och sprkliga bakgrund.
Artikel 21

Konventionsstater som erknner och/eller tillter adoption skall skerstlla att barnets bsta frmst beaktas och skall,

41

(a) skerstlla att adoption av ett barn godknns endast av behriga myndigheter, som i enlighet med tillmplig lag och tillmpliga frfaranden och p grundval av all relevant och tillfrlitlig information beslutar att adoptionen kan tilltas med hnsyn till barnets stllning i frhllande till frldrar, slktingar och vrdnadshavare och att, om s krvs, de personer som berrs har givit sitt fulla samtycke till adoptionen p grund av sdan rdgivning som kan behvas; (b) erknna att internationell adoption kan vervgas som en alternativ form av omvrdnad om barnet, om barnet inte kan placeras i en fosterfamilj eller adoptivfamilj eller inte kan tas om hand p lmpligt stt i sitt hemland; (c) skerstlla att det barn som berrs av internationell adoption tnjuter garantier och normer som motsvarar dem som gller vid nationell adoption; (d) vidta alla lmpliga tgrder fr att vid internationell adoption skerstlla att placeringen inte leder till otillbrlig ekonomisk vinst fr de personer som medverkar i denna; (e) frmja, dr s r lmpligt, mlen i denna artikel genom att ing bilaterala eller multilaterala arrangemang eller verenskommelser och inom denna ram strva efter att skerstlla att placeringen av barnet i ett annat land sker genom behriga myndigheter eller organ.
Artikel 22

1. Konventionsstaterna skall vidta lmpliga tgrder fr att skerstlla att ett barn som sker flyktingstatus eller anses som flykting i enlighet med tillmplig internationell eller nationell rtt och tillmpliga frfaranden och oberoende av om det kommer ensamt eller r tfljt av sina frldrar eller ngon annan person, erhller lmpligt skydd och humanitrt bistnd vid tnjutandet av de tillmpliga rttigheter som anges i denna konvention och i andra internationella instrument rrande mnskliga rttigheter eller humanitr rtt, som nmnda stater tilltrtt.

42

2. Fr detta ndaml skall konventionsstaterna, p stt de finner lmpligt, samarbeta i varje anstrngning som grs av Frenta nationerna och andra behriga mellanstatliga organisationer eller ickestatliga organisationer, som samarbetar med Frenta nationerna, fr att skydda och bist ett sdant barn och fr att spra frldrarna eller andra familjemedlemmar till ett flyktingbarn i syfte att erhlla den information som r ndvndig fr att barnet skall kunna terfrenas med sin familj. I s fall d frldrar eller andra familjemedlemmar inte kan ptrffas, skall barnet ges samma skydd som varje annat barn som varaktigt eller tillflligt bervats sin familjemilj av ngot skl, i enlighet med denna konvention.
Artikel 23

1. Konventionsstaterna erknner att ett barn med fysiskt eller psykiskt handikapp br tnjuta ett fullvrdigt och anstndigt liv under frhllanden som skerstller vrdighet, frmjar sjlvfrtroende och mjliggr barnets aktiva deltagande i samhllet. 2. Konventionsstaterna erknner det handikappade barnets rtt till srskild omvrdnad och skall, inom ramen fr tillgngliga resurser, uppmuntra och skerstlla att det berttigade barnet och de som ansvarar fr dess omvrdnad fr anskt bistnd som r lmpligt med hnsyn till barnets tillstnd och frldrarnas frhllanden eller frhllandena hos andra som tar hand om barnet. 3. Med hnsyn till att ett handikappat barn har srskilda behov skall det bistnd som lmnas enligt punkt 2 i denna artikel vara kostnadsfritt, d s r mjligt, med beaktande av frldrarnas ekonomiska tillgngar eller ekonomiska tillgngarna hos andra som tar hand om barnet och skall syfta till att skerstlla att det handikappade barnet har effektiv tillgng till och erhller undervisning och utbildning, hlso- och sjukvrd, habilitering, frberedelser fr arbetslivet och mjligheter till rekreation p ett stt som bidrar till barnets strsta mjliga integrering i samhllet och individuella utveckling, innefattande dess kulturella och andliga utveckling. 4. Konventionsstaterna skall i en anda av internationellt samarbete frmja utbyte av lmplig information p omrdet fr frebyggande hlsovrd och medicinsk, psykologisk och funktionell behand43

ling av handikappade barn, innefattande spridning av och tillgng till information om habiliteringsmetoder, skol- och yrkesutbildning, i syfte att gra det mjligt fr konventionsstater att frbttra sina mjligheter och kunskaper och vidga sin erfarenhet p dessa omrden. Srskild hnsyn skall hrvid tas till utvecklingslndernas behov.
Artikel 24

1. Konventionsstaterna erknner barnets rtt att tnjuta bsta uppneliga hlsa och rtt till sjukvrd och rehabilitering. Konventionsstaterna skall strva efter att skerstlla att inget barn r bervat sin rtt att ha tillgng till sdan hlso- och sjukvrd. 2. Konventionsstaterna skall strva efter att till fullo frverkliga denna rtt och skall srskilt vidta lmpliga tgrder fr att, (a ) minska spdbarns- och barnaddligheten; (b) skerstlla att alla barn tillhandahlls ndvndig sjukvrd och hlsovrd med tonvikt p utveckling av primrhlsovrden; (c) bekmpa sjukdom och undernring, dri inbegripet tgrder inom ramen fr primrhlsovrden, genom bl. a. utnyttjande av ltt tillgnglig teknik och genom att tillhandahlla nringsrika livsmedel i tillrcklig omfattning och rent dricksvatten, med beaktande av de faror och risker som miljfrstring innebr; (d) skerstlla tillfredsstllande hlsovrd fr mdrar fre och efter frlossningen; (e) skerstlla att alla grupper i samhllet, srskilt frldrar och barn, fr information om och har tillgng till undervisning om barnhlsovrd och nringslra, frdelarna med amning, hygien och ren milj och frebyggande av olycksfall samt fr std vid anvndning av sdana grundlggande kunskaper: (f) utveckla frebyggande hlsovrd, frldrardgivning samt undervisning om och hjlp i familjeplaneringsfrgor. 3. Konventionsstaterna skall vidta alla effektiva och lmpliga tgrder i syfte att avskaffa traditionella sedvnjor som r skadliga fr barns hlsa.

44

4. Konventionsstaterna tar sig att frmja och uppmuntra internationellt samarbete i syfte att gradvis uppn det fulla frverkligandet av den rtt som erknns i denna artikel. Srskild hnsyn skall hrvid tas till utvecklingslndernas behov.
Artikel 25

Konventionsstaterna erknner rtten fr ett barn som har omhndertagits av behriga myndigheter fr omvrdnad, skydd eller behandling av sin fysiska eller psykiska hlsa till regelbunden versyn av den behandling som barnet fr och alla andra omstndigheter rrande barnets omhndertagande.
Artikel 26

1. Konventionsstaterna skall erknna rtten fr varje barn att tnjuta social trygghet, innefattande socialfrskring och skall vidta ndvndiga tgrder fr att till fullo frverkliga denna rtt i enlighet med sin nationella lagstiftning. 2. Frmnerna skall, dr s r lmpligt, beviljas med hnsyn till de resurser som barnet och de personer som ansvarar fr dess underhll har och deras omstndigheter i vrigt samt med hnsyn till varje annat frhllande som r av betydelse i samband med en anskan om en sdan frmn frn barnet eller fr dess rkning.
Artikel 27

1. Konventionsstaterna erknner rtten fr varje barn till den levnadsstandard som krvs fr barnets fysiska, psykiska, andliga, moraliska och sociala utveckling. 2. Frldrar eller andra som r ansvariga fr barnet har, inom ramen fr sin frmga och sina ekonomiska resurser, huvudansvaret fr att skerstlla de levnadsvillkor som r ndvndiga fr barnets utveckling. 3. Konventionsstaterna skall i enlighet med nationella frhllanden och inom ramen fr sina resurser vidta lmpliga tgrder fr
45

att bist frldrar och andra som r ansvariga fr barnet att genomfra denna rtt och skall vid behov tillhandahlla materiellt bistnd och utarbeta stdprogram, srskilt i frga om mat, klder och bostder. 4. Konventionsstaterna skall vidta alla lmpliga tgrder fr att skerstlla indrivning av underhll fr barnet frn frldrar eller andra som har ekonomiskt ansvar fr barnet, bde inom konventionsstaten och frn utlandet. Srskilt i de fall d den person som har det ekonomiska ansvaret fr barnet bor i en annan stat n barnet skall konventionsstaterna frmja svl anslutning till internationella verenskommelser eller ingende av sdana verenskommelser som upprttande av andra lmpliga arrangemang.
Artikel 28

1. Konventionsstaterna erknner barnets rtt till utbildning och i syfte att gradvis frverkliga denna rtt och p grundval av lika mjligheter skall de srskilt, (a) gra grundutbildning obligatorisk och kostnadsfritt tillgngliga fr alla; (b) uppmuntra utvecklingen av olika former av undervisning som fljer efter grundutbildningen, innefattande svl allmn utbildning som yrkesutbildning, gra dessa tillgngliga och tkomliga fr varje barn samt vidta lmpliga tgrder ssom infrande av kostnadsfri utbildning och ekonomiskt std vid behov; (c) gra hgre utbildning tillgnglig fr alla p grundval av frmga genom varje lmpligt medel; (d) gra studierdgivning och yrkesorientering tillgnglig och tkomlig fr alla barn; (e) vidta tgrder fr att uppmuntra regelbunden nraro i skolan och minska antalet studieavbrott. 2. Konventionsstaterna skall vidta alla lmpliga tgrder fr att skerstlla att disciplinen i skolan upprttshlls p ett stt som r frenligt med barnets mnskliga vrdighet och i verensstmmelse med denna konvention.
46

3. Konventionsstaterna skall frmja och uppmuntra internationellt samarbete i utbildningsfrgor, srskilt i syfte att bidra till att avskaffa okunnighet och analfabetism i hela vrlden och fr att underltta tillgng till vetenskaplig och teknisk kunskap och moderna undervisningsmetoder. Srskild hnsyn skall hrvid tas till utvecklingslndernas behov.
Artikel 29

1. Konventionsstaterna r verens om att barnets utbildning skall syfta till att (a) utveckla barnets fulla mjligheter i frga om personlighet, anlag och fysisk och psykisk frmga; (b) utveckla respekt fr de mnskliga rttigheterna och grundlggande friheterna samt fr de principer som uppstllts i Frenta nationernas stadga; (c) utveckla respekt fr barnets frldrar, fr barnets egen kulturella identitet, eget sprk och egna vrden, fr vistelselandets och fr ursprungslandets nationella vrden och fr kulturer som skiljer sig frn barnets egen; (d) frbereda barnet fr ett ansvarsfullt liv i ett fritt samhlle i en anda av frstelse, fred, tolerans, jmlikhet mellan knen och vnskap mellan alla folk, etniska, nationella och religisa grupper och personer som tillhr urbefolkningar; (e) utveckla respekt fr naturmiljn 2. Ingenting i denna artikel eller i artikel 28 fr tolkas s att det medfr inskrnkning i den enskildes och organisationers rtt att inrtta och driva utbildningsanstalter, dock alltid under frutsttning att de i punkt 1. i denna artikel uppstllda principerna iakttas och att kraven uppfylls p att undervisningen vid dessa anstalter skall st i verensstmmelse med vad som frn statens sida angivits som minimistandard.

47

Artikel 30

I de stater dr det finns etniska, religisa eller sprkliga minoriteter eller personer som tillhr en urbefolkning skall ett barn som tillhr en sdan minoritet eller urbefolkning inte frvgras rtten att tillsammans med andra medlemmar av sin grupp ha sitt eget kulturliv, att beknna sig till och utva sin egen religion eller att anvnda sitt eget sprk.
Artikel 31

1. Konventionsstaterna erknner barnets rtt till vila och fritid, till lek och rekreation anpassad till barnets lder samt rtt att fritt delta i det kulturella och konstnrliga livet. 2. Konventionsstaterna skall respektera och frmja barnets rtt att till fullo delta i det kulturella och konstnrliga livet och skall uppmuntra tillhandahllandet av lmpliga och lika mjligheter fr kulturell och konstnrlig verksamhet samt fr rekreations- och fritidsverksamhet.
Artikel 32

1. Konventionsstaterna erknner barnets rtt till skydd mot ekonomiskt utnyttjande och mot att utfra arbete som kan vara skadligt eller hindra barnets utbildning eller ventyra barnets hlsa eller fysiska, psykiska, andliga, moraliska eller sociala utveckling. 2. Konventionsstaterna skall vidta lagstiftningsadministrativa och sociala tgrder samt tgrder i upplysningssyfte fr att skerstlla genomfrandet av denna artikel. Fr detta ndaml och med beaktande av tillmpliga bestmmelser i andra internationella instrument skall konventionsstaterna srskilt (a) faststlla en minilder eller minildrar som minderriga skall ha uppntt fr tilltrde till arbete; (b) freskriva en lmplig reglering av arbetstid och arbetsvillkor; (c) freskriva lmpliga straff eller andra pfljder i syfte att skerstlla ett effektivt genomfrande av denna artikel.
48

Artikel 33

Konventionsstaterna skall vidta alla lmpliga tgrder, innefattande lagstiftningstgrder, administrativa och sociala tgrder i upplysningssyfte, fr att skydda barn frn olaglig anvndning av narkotika och psykotropa mnen ssom dessa definieras i tilllmpliga internationella frdrag och fr att frhindra att barn utnyttjas i den olagliga framstllningen av och handeln med sdana mnen.
Artikel 34

Konventionsstaterna tar sig att skydda barnet mot alla former av sexuellt utnyttjande och sexuella vergrepp. Fr detta ndaml skall konventionsstaterna srskilt vidta alla lmpliga nationella, bilaterala och multilaterala tgrder fr att frhindra (a) att ett barn frms eller tvingas att delta i en olaglig sexuell handling; (b) att barn utnyttjas fr prostitution eller annan olaglig sexuell verksamhet; (c) att barn utnyttjas i pornografiska frestllningar och i pornografiskt material.
Artikel 35

Konventionsstaterna skall vidta lmpliga nationella, bilaterala och multilaterala tgrder fr att frhindra bortfrande och frsljning av eller handel med barn fr varje ndaml och i varje form.
Artikel 36

Konventionsstaterna skall skydda barnet mot alla andra former av utnyttjande som kan skada barnet i ngot avseende.

49

Artikel 37

Konventionsstaterna skall skerstlla att (a) inget barn fr utsttas fr tortyr eller annan grym, omnsklig eller frnedrande behandling eller bestraffning. Varken ddsstraff eller livstids fngelse utan mjlighet till frigivning fr dmas brott som begtts av personer under 18 rs lder; (b) inget barn fr olagligt eller godtyckligt bervas sin frihet. Gripande, anhllande, hktning, fngslande eller andra former av frihetsbervande av ett barn skall ske i enlighet med lag och fr endast anvndas som en sista utvg och fr kortast lmpliga tid; (c) varje frihetsbervat barn skall behandlas humant och med respekt fr mnniskans inneboende vrdighet och p ett stt som beaktar behoven hos personer i dess lder. Srskilt skall varje frihetsbervat barn hllas tskilt frn vuxna, om det inte anses vara till barnets bsta att inte gra detta och skall, utom i undantagsfall, ha rtt att hlla kontakt med sin familj genom brevvxling och besk; (d) varje frihetsbervat barn skall ha rtt att snarast f tillgng till svl juridiskt bitrde och annan lmplig hjlp som rtt att f lagligheten i sitt frihetsbervande prvad av en domstol eller annan behrig, oberoende och opartisk myndighet samt rtt till ett snabbt beslut i saken.
Artikel 38

1. Konventionsstaterna tar sig att respektera och skerstlla respekt fr regler i internationell humanitr rtt som r tillmpliga p dem i vpnade konflikter och som r relevanta fr barnet. 2. Konventionsstaterna skall vidta alla tnkbara tgrder fr att skerstlla att personer som inte uppntt 15 rs lder inte deltar direkt i fientligheter. 3. Konventionsstaterna skall avst frn att rekrytera en person som inte har uppntt 15 rs lder till sina vpnade styrkor. D rekrytering sker bland personer som fyllt 15 men inte 18 r, skall

50

konventionsstaterna strva efter att i frsta hand rekrytera dem som r ldst. 4. Konventionsstaterna skall i enlighet med sina tganden enligt internationell humanitr rtt att skydda civilbefolkningen i vpnade konflikter vidta alla tnkbara tgrder fr att skerstlla skydd och vrd av barn som berrs av en vpnad konflikt.
Artikel 39

Konventionsstaterna skall vidta alla lmpliga tgrder fr att frmja fysisk och psykisk rehabilitering samt social teranpassning av ett barn som utsatts fr ngon form av vanvrd, utnyttjande eller vergrepp; tortyr eller ngon annan form av grym, omnsklig eller frnedrande behandling eller bestraffning; eller vpnade konflikter. Sdan rehabilitering och sdan teranpassning skall ga rum i en milj som befrmjar barnets hlsa, sjlvrespekt och vrdighet.
Artikel 40

1. Konventionsstaterna erknner rtten fr varje barn som misstnks eller talas fr eller befunnits skyldigt att ha begtt brott att behandlas p ett stt som frmjar barnets knsla fr vrdighet och vrde, som strker barnets respekt fr andras mnskliga rttigheter och grundlggande friheter och som tar hnsyn till barnets lder och nskvrdheten att frmja att barnet teranpassas och tar p sig en konstruktiv roll i samhllet. 2. Fr detta ndaml och med beaktande av tillmpliga bestmmelser i internationella instrument skall konventionsstaterna srskilt skerstlla att, (a) inget barn skall misstnkas fr eller talas fr eller befinnas skyldigt att ha begtt brott p grund av en handling eller underltenhet som inte var frbjuden enligt nationell eller internationell rtt vid den tidpunkt d den begicks; (b) varje barn som misstnks eller talas fr att ha begtt brott skall ha tminstone fljande garantier;
51

(i) att betraktas som oskyldigt innan barnets skuld blivit lagligen faststlld; (ii) att snarast och direkt underrttas om anklagelserna mot sig och, om lmpligt, genom sina frldrar eller vrdnadshavare och att f juridiskt bitrde eller annan lmplig hjlp vid frberedelse och framlggande av sitt frsvar; (iii) att f saken avgjord utan drjsml av en behrig, oberoende och opartisk myndighet eller rttskipande organ i en opartisk frhandling enligt lag och i nrvaro av juridiskt eller annat lmpligt bitrde och, svida det inte anses strida mot barnets bsta, srskilt med beaktande av barnets lder eller situation, barnets frldrar eller vrdnadshavare; (iv) att inte tvingas att avge vittnesml eller erknna sig skyldig; att frhra eller lta frhra vittnen som beropas mot barnet samt att p lika villkor fr egen rkning f vittnen inkallade och frhrda; (v) att, om barnet anses ha begtt brott, f detta beslut och beslut om tgrder till fljd drav omprvade av en hgre behrig, oberoende och opartisk myndighet eller rttskipande organ enligt lag; (vi) att utan kostnad f hjlp av tolk, om barnet inte kan frst eller tala det sprk som anvnds; (vii) att f sitt privatliv till fullo respekterat under alla stadier i frfarandet. 3. Konventionsstaterna skall ska frmja infrandet av lagar och frfaranden samt upprttandet av myndigheter och institutioner som r speciellt anpassade fr barn som misstnks eller talas fr eller befinnes skyldiga att ha begtt brott och skall srskilt, (a) faststlla en lgsta straffbarhetslder; (b) vidta tgrder, d s r lmpligt och nskvrt, fr behandling av barn under denna lder utan att anvnda domstolsfrfarande, under frutsttning att mnskliga rttigheter och rttsligt skydd till fullo respekteras.

52

4. Olika tgrder som t. ex. vrd, ledning och freskrifter om till sin rdgivning, vervakning, vrd i fosterhem, program fr allmn utbildning och yrkesutbildning och andra alternativ till anstaltsvrd skall finnas tillgngliga fr att skerstlla att barn behandlas p ett stt som r lmpligt fr deras vlfrd och r rimligt bde med hnsyn till deras personliga frhllanden och till brottet.
Artikel 41

Ingenting i denna konvention skall inverka p bestmmelser som gr lngre vad gller att frverkliga barnets rttigheter och som kan finnas i (a) en konventionsstats lagstiftning; eller (b) fr den staten gllande internationell rtt. Del II
Artikel 42

Konventionsstaterna tar sig att genom lmpliga och aktiva tgrder gra konventionens bestmmelser och principer allmnt knda bland svl vuxna som barn.
Artikel 43

1. Fr att granska de framsteg som gjorts av konventionsstaterna i frga om frverkligandet av skyldigheter enligt denna konvention skall en kommitt fr barnets rttigheter upprttas, vilken skall utfra de uppgifter som freskrivs i det fljande. 2. Kommittn skall vara sammansatt av tio experter med hgt moraliskt anseende och erknd sakkunskap p det omrde som denna konvention omfattar. 3. Kommittns medlemmar skall vljas av konventionsstaterna bland deras medborgare och skall tjnstgra i sin personliga egenskap, varvid avseende skall fstas vid en rttvis geografisk frdelning och de viktigaste rttssystemen.
53

4. Det frsta valet till kommittn skall hllas senast sex mnader efter dagen fr denna konventions ikrafttrdande och drefter vartannat r. Senast fyra mnader fre dagen fr varje val skall Frenta nationernas generalsekreterare skriftligen uppmana konventionsstaterna att inom tv mnader inkomma med sina frslag. Generalsekreteraren skall sedan upprtta och till konventionsstaterna verlmna en frteckning i alfabetisk ordning ver samtliga freslagna personer och ange vilka konventionsstater som freslagit dem. 5. Val skall hllas vid mten med konventionsstaterna, som sammankallats av Frenta nationernas generalsekreterare, i Frenta nationernas hgkvarter. Vid dessa mten, som r beslutsmssiga nr tv tredjedelar av konventionsstaterna r nrvarande, skall de kandidater invljas i kommittn som uppnr det hgsta antalet rster och absolut majoritet av de nrvarande och rstande konventionsstaternas rster. 6. Kommittns medlemmar skall vljas fr en tid av fyra r. De kan tervljas, om de freslagits till terval. Fr fem av de medlemmar som utsetts vid det frsta valet skall mandattiden utlpa efter tv r. Omedelbart efter det frsta valet skall namnen p dessa fem medlemmar utses genom lottdragning av ordfranden vid mtet. 7. Om en kommittmedlem avlider eller avsger sig sitt uppdrag eller frklarar att han eller hon av ngon annan anledning inte lngre kan fullgra sitt uppdrag inom kommittn, skall den konventionsstat som freslog medlemmen, med frbehll fr kommittns godknnande, utse en annan expert bland sina medborgare, som skall inneha uppdraget under terstoden av mandattiden. 8. Kommittn skall sjlv faststlla sin arbetsordning. 9. Kommittn skall vlja sitt presidium fr en tvrsperiod. 10. Kommittns mten skall vanligtvis hllas i Frenta nationernas hgkvarter eller p annan lmplig plats, som kommittn bestmmer. Kommittn skall i regel sammantrda varje r. Kommittmtenas lngd skall bestmmas och om det r nd54

vndigt, omprvas vid mte med konventionsstaterna, med frbehll fr generalfrsamlingens godknnande. 11. Frenta nationernas generalsekreterare skall tillhandahlla erforderlig personal och vriga resurser fr att mjliggra fr kommittn att effektivt utfra sitt uppdrag enligt denna konvention. 12. Medlemmarna av den enligt denna konvention upprttade kommittn skall med godknnande av generalfrsamlingen erhlla ersttning frn Frenta nationerna p sdana villkor som generalfrsamlingen beslutar.
Artikel 44

1. Konventionsstaterna tar sig att genom Frenta nationernas generalsekreterare avge rapporter till kommittn om de tgrder som de vidtagit fr att genomfra de rttigheter som erknns i denna konvention och de framsteg som gjorts i frga om tnjutandet av dessa rttigheter: (a) inom tv r efter konventionens ikrafttrdande fr den berrda staten, (b) drefter vart femte r. 2. Rapporter enligt denna artikel skall ange eventuella frhllanden och svrigheter som pverkar i vilken utstrckning tagandena enligt denna konvention har uppfyllts. Rapporterna skall ven innehlla tillrcklig information fr att ge kommittn en god uppfattning om genomfrandet av konventionens bestmmelser i det berrda landet. 3. En konventionsstat som har tillstllt kommittn en utfrlig frsta rapport behver inte i sina fljande rapporter, som avges enligt punkt 1 (b) i denna konvention, upprepa tidigare lmnad grundlggande information. 4. Kommittn kan begra ytterligare information frn konventionsstaterna om genomfrandet av konventionens bestmmelser. 5. Kommittn skall vartannat r genom ekonomiska och sociala rdet tillstlla generalfrsamlingen rapporter om sin verksamhet.

55

6. Konventionsstaterna skall gra sina rapporter allmnt tillgngliga fr allmnheten i sina respektive lnder.
Artikel 45

Fr att frmja ett effektivt genomfrande av konventionens bestmmelser och internationellt samarbete p det omrde som konventionen avser gller fljande: (a) Fackorganen, FN:s barnfond och andra FN-organ skall ha rtt att vara representerade vid granskningen av genomfrandet av sdana bestmmelser i denna konvention som faller inom ramen fr deras mandat. Kommittn kan inbjuda kompetenta organ och organisationer, som den finner lmpligt, att komma med expertrd angende genomfrandet av konventionen p omrden som faller inom ramen fr deras respektive verksamhetsomrden. Kommittn kan inbjuda fackorganen, FNs barnfond och andra FNorgan att inlmna rapporter om konventionens tillmpning inom omrdet som faller inom ramen fr deras verksamhet; (b) kommittn skall, ssom den finner lmpligt, till fackorganen,
FN:s barnfond och andra kompetenta organ och organisationer

verlmna rapporter frn konventionsstaterna som innehller en begran om eller anger behov av teknisk rdgivning eller tekniskt bistnd jmte kommittns synpunkter och eventuella frslag betrffande sdan begran eller sdant behov; (c) Kommittn kan rekommendera generalfrsamlingen att framstlla en begran till generalsekreteraren om att fr kommittns rkning freta studier angende srskilda frgor som rr barnets rttigheter; (d) Kommittn kan avge frslag och allmnna rekommendationer p grundval av den information som erhllits enligt artiklarna 44 och 45 i denna konvention. Sdana frslag och allmnna rekommendationer skall tillstllas varje konventionsstat som berrs samt rapporteras till generalfrsamlingen tillsammans med eventuella kommentarer frn konventionsstaterna.

56

Del III
Artikel 46

Denna konvention skall vara ppen fr undertecknande av alla stater.

Artikel 47

Denna konvention skall ratificeras. Ratifikationsinstrumenten skall deponeras hos Frenta nationernas generalsekreterare.
Artikel 48

Denna konvention skall frbli ppen fr anslutning av vilken stat som helst. Anslutningsinstrumenten skall deponeras hos Frenta nationernas generalsekreterare.
Artikel 49

1. Denna konvention trder i kraft den trettionde dagen efter dagen fr deponeringen av det tjugonde ratifikations- eller anslutningsinstrumentet hos Frenta nationernas generalsekreterare. 2. I frhllande till varje stat som ratificerar eller ansluter sig till konventionen efter deponeringen av det tjugonde ratifikationseller anslutningsinstrumentet, trder konventionen i kraft den trettionde dagen efter det att en sdan stat deponerat sitt ratifikations- eller anslutningsinstrument.
Artikel 50

1. En konventionsstat kan fresl en ndring av konventionen och verlmna frslaget till Frenta nationernas generalsekreterare. Generalsekreteraren skall sedan versnda ndringsfrslaget till konventionsstaterna med en begran om att dessa anger om de tillstyrker att en konferens med konventionsstaterna samman kallas fr att behandla och rsta om frslagen. Om minst en tredjedel av staterna inom fyra mnader efter frslagets versndande tillstyrker
57

en sdan konferens, skall generalsekreteraren sammankalla konferensen i Frenta nationernas regi. ndringsfrslag som antagits av en majoritet av de vid konferensen nrvarande och rstande konventionsstaterna skall understllas generalfrsamlingen fr godknnande. 2. En ndring som antagits enligt punkt (1) i denna artikel trder i kraft nr den har godknts av Frenta nationernas generalfrsamling och antagits av konventionsstaterna med tv tredjedels majoritet. 3. Nr en ndring trder i kraft skall den vara bindande fr de konventionsstater som har antagit den, medan vriga konventionsstater fortfarande r bundna av bestmmelserna i denna konvention och eventuella tidigare ndringar, som de antagit.
Artikel 51

1. Frenta nationernas generalsekreterare skall motta och till alla stater snda texten till reservationer som staterna gjort vid ratifikationen eller anslutningen. 2. En reservation som strider mot denna konventions ndaml och syfte skall inte tilltas. 3. Reservationer kan tertas vid vilken tidpunkt som helst genom notifikation till Frenta nationernas generalsekreterare, som drefter skall underrtta alla stater. Notifikationen skall glla frn den dag d den mottogs av generalsekreteraren.
Artikel 52

En konventionsstat kan sga upp denna konvention genom skriftlig notifikation till Frenta nationernas generalsekreterare. Uppsgningen trder i kraft ett r efter den dag d notifikationen mottogs av generalsekreteraren.

58

Artikel 53

Frenta nationernas generalsekreterare utses till depositarie fr denna konvention.

Artikel 54

Originalet till denna konvention, vars arabiska, engelska, franska, kinesiska, ryska och spanska texter har lika giltighet, skall deponeras hos Frenta nationernas generalsekreterare. Till bekrftelse hrav har undertecknade ombud, drtill vederbrligen befullmktigade av sina respektive regeringar, undertecknat denna konvention.

59

Bilaga 3

FN:s konvention om barnets rttigheter

Tillggsprotokoll till konventionen om barnets rttigheter angende barns inblandning i vpnad konflikt. New York, den 25 maj 2000; undertecknat av Sverige den 8 juni 2000. Beslut om ratifikation den 12 december 2002, deposition av Sveriges ratifikationsinstrument den 20 februari 2003. Protokollet i kraft den 12 februari 2002, fr Sverige den 20 mars 2003. (Proposition 2001/02:178)

Fakultativt protokoll till konventionen om barnets rttigheter vid indragning av barn i vpnade konflikter*
De stater som r parter i detta protokoll, som uppmuntras av det vervldigande stdet fr konventionen om barnets rttigheter, som visar p det omfattande engagemang som finns att strva efter att frmja och skydda barnets rttigheter, som nyo bekrftar att barnens rttigheter krver srskilt skydd och pkallar fortsatt frbttring av barnens stllning utan tskillnad samt utveckling och utbildning under fredliga och trygga frhllanden, som oroas av den skadliga och omfattande inverkan av vpnade konflikter p barn och de lngsiktiga konsekvenser detta har fr varaktig fred, skerhet och utveckling, som frdmer att barn grs till mltavla i vpnade konflikter och direkta angrepp p ml
*Regeringens proposition 2001/02:178. Bilaga 2.
60

som r skyddade enligt internationell rtt, inbegripet platser dr barn normalt vistas i stor utstrckning, ssom skolor och sjukhus, som konstaterar att Romstadgan fr internationella brottmlsdom- stolen har antagits, och i synnerhet att rekrytering och vrvning av barn under 15 rs lder eller anvndning av dem fr aktivt deltagande i fientligheter har inbegripits i stadgan som en krigsfrbrytelse i bde internationella och nationella vpnade konflikter, som drfr anser att det, fr att ytterligare strka genomfrandet av de rttigheter som har erknts i konventionen om barnets rttigheter, finns ett behov av ett kat skydd av barn frn att bli indragna i vpnade konflikter, som noterar att det i artikel 1 i konventionen om barnets rttigheter anges att med barn avses i den konventionen varje mnniska under 18 r, om inte barnet blir myndigt tidigare enligt den lag som gller fr barnet, som r vertygade om att ett fakultativt protokoll till konventionen, som hjer ldern fr mjlighet att rekrytera personer till vpnade styrkor och deras deltagande i fientligheter, kommer att bidra effektivt till genomfrandet av principen att barnets bsta skall komma i frmsta rummet vid alla tgrder som rr barn, som noterar att den tjugosjtte internationella Rda Kors- och Rda Halvmnekonferens i december 1995 bland annat rekommenderas att parter i konflikter skall vidta alla mjliga tgrder fr att skerstlla att barn under 18 rs lder inte deltar i fientligheter, som ven vlkomnar det enhlliga antagandet i juni 1999 av ILO:s konvention nr 182 om frbud mot och omedelbara tgrder fr att avskaffa de vrsta formerna av barnarbete, i vilken bland annat tvngsrekrytering eller obligatorisk rekrytering av barn till vpnade konflikter frbjuds, som p strsta allvar frdmer rekrytering, utbildning och anvndning, inom och ver nationsgrnser, av barn i stridigheter av vpnade grupper som inte tillhr en stats vpnade styrkor och som erknner ansvaret hos dem som rekryterar, utbildar och anvnder barn fr detta ndaml,

61

som erinrar om den skyldighet som varje part i en vpnad konflikt har att flja bestmmelserna i internationell humanitr rtt, som betonar att detta protokoll inte pverkar tillmpningen av de syften och principer som uttrycks i Frenta nationernas stadga, inbegripet artikel 51, och de normer i humanitr rtt som berrs, som beaktar att fredliga och trygga frhllanden baserade p full respekt fr de syften och principer som uttrycks i Frenta nationernas stadga samt iakttagande av tillmpliga instrument fr mnskliga rttigheter r oumbrliga fr ett fullstndigt skydd av barnen, i synnerhet under vpnade konflikter och ockupation av frmmande makt, som erknner de speciella behoven hos barn som p grund av sin ekonomiska eller sociala stllning eller sitt kn r srskilt utsatta fr rekrytering eller anvndning i fientligheter i strid med detta protokoll, som ven r uppmrksamma p behovet av att beakta de ekonomiska, sociala och politiska grundorsakerna till att barn blir indragna i vpnade konflikter, som r vertygade om behovet av att strka det internationella samarbetet enligt detta protokoll samt av fysisk och psykosocial rehabilitering och social teranpassning av barn som r offer fr vpnad konflikt, som uppmuntrar medverkan av samhllet, i synnerhet av barn och barnoffer, i informationsspridning och utbildningsprogram som rr genomfrandet av detta protokoll, har kommit verens om fljande:
Artikel 1

Konventionsstaterna skall vidta alla genomfrbara tgrder fr att skerstlla att medlemmar av deras vpnade styrkor som inte uppntt 18 rs lder inte deltar direkt i fientligheter.

62

Artikel 2

Konventionsstaterna skall skerstlla att personer som inte har uppntt 18 rs lder inte blir freml fr obligatorisk rekrytering till deras vpnade styrkor.
Artikel 3

1. Konventionsstaterna skall hja minimildern fr frivillig rekrytering av personer till deras nationella vpnade styrkor frn den lder som anges i artikel 38.3 i konventionen om barnets rttigheter, med beaktande av principerna i den artikeln och med erknnande av att personer under 18 r enligt den konventionen har rtt till srskilt skydd. 2. Varje konventionsstat skall vid ratificering av eller anslutning till detta protokoll deponera en bindande frklaring dr det anges vid vilken minimilder den kommer att tillta frivillig rekrytering till sina nationella vpnade styrkor och en beskrivning av de skerhetstgrder den har vidtagit fr att skerstlla att sdan rekrytering inte sker med tvng eller vld. 3. Konventionsstater som tillter frivillig rekrytering av personer under 18 rs lder till sina nationella vpnade styrkor skall upprtthlla skerhetstgrder fr att tminstone skerstlla att: (a) Sdan rekrytering verkligen r frivillig; (b) Sdan rekrytering sker med informerat samtycke av den berrda personens frldrar eller vrdnadshavare; (c) Sdana personer fr fullstndig information om de arbetsuppgifter som en sdan militrtjnst innebr; (d) Sdana personer freter ett tillfrlitligt ldersbevis innan de godtas fr nationell militrtjnst.

63

4. Varje konventionsstat fr nr som helst frstrka sin frklaring genom en notifikation stlld till Frenta nationernas generalsekreterare, som skall underrtta samtliga konventionsstater. En sdan notifikation skall glla frn den dag d generalsekreteraren mottog den. 5. Kravet i punkt 1 att hja ldern gller inte skolor som drivs eller kontrolleras av konventionsstaternas vpnade styrkor, i verensstmmelse med artiklarna 28 och 29 i konventionen om barnets rttigheter.
Artikel 4

1. Vpnade grupper som inte tillhr en stats vpnade styrkor br inte under ngra omstndigheter rekrytera eller anvnda personer under 18 rs lder i fientligheter. 2. Konventionsstaterna skall vidta alla genomfrbara tgrder fr att frhindra sdan rekrytering och anvndning, inbegripet antagande av de rttsliga bestmmelser som r ndvndiga fr att frbjuda och kriminalisera sdan verksamhet. 3. Tillmpningen av denna artikel enligt detta protokoll skall inte pverka ngon parts rttsliga status i en vpnad konflikt.
Artikel 5

Ingenting i detta protokoll skall tolkas s att det undanrjer bestmmelser i en konventionsstats lag eller i internationella instrument och internationell humanitr rtt som gr lngre nr det gller att frverkliga barnets rttigheter.
Artikel 6

1. Varje konventionsstat skall vidta alla rttsliga, administrativa och andra tgrder som krvs fr att skerstlla att bestmmelserna i detta protokoll genomfrs och tillmpas effektivt inom dess jurisdiktion.

64

2. Konventionsstaterna tar sig att genom lmpliga tgrder gra protokollets principer och bestmmelser allmnt knda bland svl vuxna som barn. 3. Konventionsstaterna skall vidta alla genomfrbara tgrder fr att skerstlla att personer inom deras rttskipningsomrde som rekryteras eller anvnds i fientligheter i strid med detta protokoll hemfrlovas eller p annat stt frigrs frn tjnst. Konventionsstaterna skall om ndvndigt ge dessa personer allt tillbrligt bistnd fr deras fysiska och psykiska rehabilitering och teranpassning i samhllet.
Artikel 7

1. Konventionsstaterna skall samarbeta om genomfrandet av detta protokoll, inbegripet frhindrande av varje verksamhet som strider mot protokollet och om rehabilitering och teranpassning i samhllet av personer som r offer fr handlingar i strid med detta protokoll, bland annat genom tekniskt samarbete och ekonomiskt bistnd. Sdant bistnd och samarbete kommer att ske i samrd mellan berrda konventionsstater och relevanta internationella organisationer. 2. De konventionsstater som har mjlighet drtill skall lmna sdant bistnd genom befintliga multilaterala, bilaterala eller andra program, eller, bland annat, genom en frivillig fond som upprttas i enlighet med generalfrsamlingens regler.
Artikel 8

1. Varje konventionsstat skall inom tv r efter protokollets ikrafttrdande fr den staten tillstlla kommittn fr barnets rttigheter en rapport med utfrlig information om de tgrder den vidtagit fr att genomfra bestmmelserna i protokollet, inbegripet de tgrder som vidtagits fr att genomfra bestmmelserna om deltagande och rekrytering. 2. Efter avgivandet av den utfrliga rapporten skall varje konventionsstat i de rapporter den avger till kommittn fr barnets rttigheter i enlighet med artikel 44 i konventionen lmna all ytter65

ligare information om genomfrandet av protokollets bestmmelser. Andra konventionsstater i protokollet skall avge rapport vart femte r. 3. Kommittn fr barnets rttigheter kan begra ytterligare information frn konventionsstaterna om genomfrandet av bestmmelserna i detta protokoll.
Artikel 9

1. Detta protokoll r ppet fr undertecknande av varje stat som r part i konventionen eller som har undertecknat den. 2. Detta protokoll skall ratificeras eller vara ppet fr anslutning av vilken stat som helst. Ratifikations- eller anslutningsinstrument skall deponeras hos Frenta nationernas generalsekreterare. 3. Frenta nationernas generalsekreterare skall, i sin egenskap av depositarie fr konventionen och protokollet, informera alla konventionsstater och alla stater som har undertecknat konventionen om varje instrument om frklaring i enlighet med artikel 3,ratificering eller anslutning till protokollet.
Artikel 10

1. Detta protokoll trder i kraft tre mnader frn den dag d det tionde ratifikations- eller anslutningsinstrumentet deponerades. 2. Fr varje stat som ratificerar detta protokoll eller ansluter sig till det efter dess ikrafttrdande trder detta protokoll i kraft en mnad frn den dag d dess eget ratifikations- eller anslutningsinstrument deponerades.
Artikel 11

1. En konventionsstat kan nr som helst sga upp detta protokoll genom skriftlig notifikation till Frenta nationernas generalsekreterare, som drefter skall underrtta de andra konventionsstaterna och alla stater som har undertecknat konventionen.Uppsgningen trder i kraft ett r frn den dag d Frenta nationernas general-

66

sekreterare mottog notifikationen. Om den uppsgande konventionsstaten vid utgngen av det ret r indragen i vpnad konflikt, trder emellertid uppsgningen inte i kraft frrn den vpnade konflikten har upphrt. 2. En sdan uppsgning innebr inte att konventionsstaten befrias frn sina taganden enligt detta protokoll med avseende p ngon handling som intrffar fre den dag d uppsgningen trder i kraft. Inte heller skall en sdan uppsgning p ngot stt pverka den fortsatta behandlingen av ett rende som redan behandlas av Kommittn fre den dag d uppsgningen trder i kraft.
Artikel 12

1. En konventionsstat kan fresl en ndring och verlmna frslaget till Frenta nationernas generalsekreterare. Generalsekreteraren skall sedan versnda ndringsfrslaget till konventionsstaterna med en begran om att dessa anger om de tillstyrker att en konferens med konventionsstaterna sammankallas fr att behandla och rsta om frslagen. Om minst en tredjedel av staterna inom fyra mnader efter frslagets versndande tillstyrker en sdan konferens, skall generalsekreteraren sammankalla konferensen i Frenta nationernas regi. ndringsfrslag som antagits av en majoritet av de vid konferensen nrvarande och rstande konventionsstaterna skall understllas Generalfrsamlingen fr godknnande. 2. En ndring som antagits enligt punkt 1 i denna artikel trder i kraft nr den har godknts av Frenta nationernas generalfrsamling och antagits av konventionsstaterna med tv tredjedels majoritet. 3. Nr en ndring trder i kraft skall den vara bindande fr de konventionsstater som har antagit den, medan vriga konventionsstater fortfarande r bundna av bestmmelserna i detta protokoll och eventuella tidigare ndringar, som de antagit.

67

Artikel 13

1. Detta protokoll, dr de arabiska, engelska, franska, kinesiska, ryska och spanska texterna r lika giltiga, skall deponeras i Frenta nationernas arkiv. 2. Frenta nationernas generalsekreterare skall versnda bestyrkta kopior av detta protokoll till alla konventionsstater och alla stater som har undertecknat konventionen.

68

Tillggsprotokoll till konventionen om barnets rttigheter angende handel med barn, barnprostitution och barnpornografi. New York, den 25 maj 2000. Protokollet i kraft den 18 januari 2002. Undertecknat av Sverige den 8 september 2000. Ratificeringsarbetet pgr under hsten 2005. (Svensk versttning saknas)

Optional Protocol to the Convention on the Rights of the Child on the sale of children, child prostitution and child pornography
The States Parties to the present Protocol, Considering that, in order further to achieve the purposes of the Convention on the Rights of the Child and the implementation of its provisions, especially articles 1, 11, 21, 32, 33, 34, 35 and 36, it would be appropriate to extend the measures that States Parties should undertake in order to guarantee the protection of the child from the sale of children, child prostitution and child pornography, Considering also that the Convention on the Rights of the Child recognizes the right of the child to be protected from economic exploitation and from performing any work that is likely to be hazardous or to interfere with the childs education, or to be harmful to the childs health or physical, mental, spiritual, moral or social development, Gravely concerned at the significant and increasing international traffic in children for the purpose of the sale of children, child prostitution and child pornography, Deeply concerned at the widespread and continuing practice of sex tourism, to which children are especially vulnerable, as it directly promotes the sale of children, child prostitution and child pornography,
69

Recognizing that a number of particularly vulnerable groups, including girl children, are at greater risk of sexual exploitation and that girl children are disproportionately represented among the sexually exploited, Concerned about the growing availability of child pornography on the Internet and other evolving technologies, and recalling the International Conference on Combating Child Pornography on the Internet, held in Vienna in 1999, in particular its conclusion calling for the worldwide criminalization of the production, distribution, exportation, transmission, importation, intentional possession and advertising of child pornography, and stressing the importance of closer cooperation and partnership between Governments and the Internet industry, Believing that the elimination of the sale of children, child prostitution and child pornography will be facilitated by adopting a holistic approach, addressing the contributing factors, including underdevelopment, poverty, economic disparities, inequitable socio-economic structure, dysfunctioning families, lack of education, urban-rural migration, gender discrimination, irresponsible adult sexual behaviour, harmful traditional practices, armed conflicts and trafficking in children, Believing also that efforts to raise public awareness are needed to reduce consumer demand for the sale of children, child prostitution and child pornography, and believing further in the importance of strengthening global partnership among all actors and of improving law enforcement at the national level, Noting the provisions of international legal instruments relevant to the protection of children, including the Hague Convention on Protection of Children and Cooperation in Respect of Intercountry Adoption, the Hague Convention on the Civil Aspects of International Child Abduction, the Hague Convention on Jurisdiction, Applicable Law, Recognition, Enforcement and Cooperation in Respect of Parental Responsibility and Measures for the Protection
70

of Children, and International Labour Organization Convention No. 182 on the Prohibition and Immediate Action for the Elimination of the Worst Forms of Child Labour, Encouraged by the overwhelming support for the Convention on the Rights of the Child,demonstrating the widespread commitment that exists for the promotion and protection of the rights of the child, Recognizing the importance of the implementation of the provisions of the Programme of Action for the Prevention of the Sale of Children, Child Prostitution and Child Pornography and the Declaration and Agenda for Action adopted at the World Congress against Commercial Sexual Exploitation of Children, held in Stockholm from 27 to 31 August 1996, and the other relevant decisions and recommendations of pertinent international bodies, Taking due account of the importance of the traditions and cultural values of each people for the protection and harmonious development of the child, Have agreed as follows:
Article 1

States Parties shall prohibit the sale of children, child prostitution and child pornography as provided for by the present Protocol.
Article 2

For the purposes of the present Protocol: (a) Sale of children means any act or transaction whereby a child is transferred by any person or group of persons to another for remuneration or any other consideration;

71

(b) Child prostitution means the use of a child in sexual activities for remuneration or any other form of consideration; (c) Child pornography means any representation, by whatever means, of a child engaged in real or simulated explicit sexual activities or any representation of the sexual parts of a child for primarily sexual purposes.
Article 3

1. Each State Party shall ensure that, as a minimum, the following acts and activities are fully covered under its criminal or penal law, whether such offences are committed domestically or transnationally or on an individual or organized basis: (a) In the context of sale of children as defined in article 2: (i) Offering, delivering or accepting, by whatever means, a child for the purpose of: a. Sexual exploitation of the child; b. Transfer of organs of the child for profit; c. Engagement of the child in forced labour; (ii) Improperly inducing consent, as an intermediary, for the adoption of a child in violation of applicable international legal instruments on adoption; (b) Offering, obtaining, procuring or providing a child for child prostitution, as defined in article 2; (c) Producing, distributing, disseminating, importing, exporting, offering, selling or possessing for the above purposes child pornography as defined in article 2. 2. Subject to the provisions of the national law of a State Party, the same shall apply to an attempt to commit any of the said acts and to complicity or participation in any of the said acts. 3. Each State Party shall make such offences punishable by appropriate penalties that take into account their grave nature. 4. Subject to the provisions of its national law, each State Party
72

shall take measures, where appropriate, to establish the liability of legal persons for offences established in paragraph 1 of the present article. Subject to the legal principles of the State Party, such liability of legal persons may be criminal, civil or administrative. 5. States Parties shall take all appropriate legal and administrative measures to ensure that all persons involved in the adoption of a child act in conformity with applicable international legal instruments.
Article 4

1. Each State Party shall take such measures as may be necessary to establish its jurisdiction over the offences referred to in article 3, paragraph 1, when the offences are commited in its territory or on board a ship or aircraft registered in that State. 2. Each State Party may take such measures as may be necessary to establish its jurisdiction over the offences referred to in article 3, paragraph 1, in the following cases: (a) When the alleged offender is a national of that State or a person who has his habitual residence in its territory; (b) When the victim is a national of that State. 3. Each State Party shall also take such measures as may be necessary to establish its jurisdiction over the aforementioned offences when the alleged offender is present in its territory and it does not extradite him or her to another State Party on the ground that the offence has been committed by one of its nationals. 4. The present Protocol does not exclude any criminal jurisdiction exercised in accordance with internal law.
Article 5

1. The offences referred to in article 3, paragraph 1, shall be deemed to be included as extraditable offences in any extradition treaty existing between States Parties and shall be included as extraditable offences in every extradition treaty subsequently
73

concluded between them, in accordance with the conditions set forth in such treaties. 2. If a State Party that makes extradition conditional on the existence of a treaty receives a request for extradition from another State Party with which it has no extradition treaty, it may consider the present Protocol to be a legal basis for extradition in respect of such offences. Extradition shall be subject to the conditions provided by the law of the requested State. 3. States Parties that do not make extradition conditional on the existence of a treaty shall recognize such offences as extraditable offences between themselves subject to the conditions provided by the law of the requested State. 4. Such offences shall be treated, for the purpose of extradition between States Parties, as if they had been committed not only in the place in which they occurred but also in the territories of the States required to establish their jurisdiction in accordance with article 4. 5. If an extradition request is made with respect to an offence described in article 3, paragraph 1, and the requested State Party does not or will not extradite on the basis of the nationality of the offender, that State shall take suitable measures to submit the case to its competent authorities for the purpose of prosecution.
Article 6

1. States Parties shall afford one another the greatest measure of assistance in connection with investigations or criminal or extradition proceedings brought in respect of the offences set forth in article 3, paragraph 1, including assistance in obtaining evidence at their disposal necessary for the proceedings. 2. States Parties shall carry out their obligations under paragraph 1 of the present article in conformity with any treaties or other arrangements on mutual legal assistance that may exist between them. In the absence of such treaties or arrangements, States Par74

ties shall afford one another assistance in accordance with their domestic law.
Article 7

States Parties shall, subject to the provisions of their national law: (a) Take measures to provide for the seizure and confiscation, as appropriate, of: (i) Goods, such as materials, assets and other instrumentalities used to commit or facilitate offences under the present protocol; (ii) Proceeds derived from such offences; (b) Execute requests from another State Party for seizure or confiscation of goods or proceeds referred to in subparagraph (a) (i) and (ii); (c) Take measures aimed at closing, on a temporary or definitive basis, premises used to commit such offences.
Article 8

1. States Parties shall adopt appropriate measures to protect the rights and interests of child victims of the practices prohibited under the present Protocol at all stages of the criminal justice process, in particular by: (a) Recognizing the vulnerability of child victims and adapting procedures to recognize their special needs, including their special needs as witnesses; (b) Informing child victims of their rights, their role and the scope, timing and progress of the proceedings and of the disposition of their cases; (c) Allowing the views, needs and concerns of child victims to be presented and considered in proceedings where their personal

75

interests are affected, in a manner consistent with the procedural rules of national law; (d) Providing appropriate support services to child victims throughout the legal process; (e) Protecting, as appropriate, the privacy and identity of child victims and taking measures in accordance with national law to avoid the inappropriate dissemination of information that could lead to the identification of child victims; (f) Providing, in appropriate cases, for the safety of child victims, as well as that of their families and witnesses on their behalf, from intimidation and retaliation; (g) Avoiding unnecessary delay in the disposition of cases and the execution of orders or decrees granting compensation to child victims. 2. States Parties shall ensure that uncertainty as to the actual age of the victim shall not prevent the initiation of criminal investigations, including investigations aimed at establishing the age of the victim. 3. States Parties shall ensure that, in the treatment by the criminal justice system of children who are victims of the offences described in the present Protocol, the best interest of the child shall be a primary consideration. 4. States Parties shall take measures to ensure appropriate training, in particular legal and psychological training, for the persons who work with victims of the offences prohibited under the present Protocol. 5. States Parties shall, in appropriate cases, adopt measures in order to protect the safety and integrity of those persons and/or organizations involved in the prevention and/or protection and rehabilitation of victims of such offences. 6. Nothing in the present article shall be construed to be prejudicial to or inconsistent with the rights of the accused to a fair and impartial trial.

76

Article 9

1. States Parties shall adopt or strengthen, implement and disseminate laws, administrative measures, social policies and programmes to prevent the offences referred to in the present Protocol. Particular attention shall be given to protect children who are especially vulnerable to such practices. 2. States Parties shall promote awareness in the public at large, including children, through information by all appropriate means, education and training, about the preventive measures and harmful effects of the offences referred to in the present Protocol. In fulfilling their obligations under this article, States Parties shall encourage the participation of the community and, in particular, children and child victims, in such information and education and training programmes, including at the international level. 3. States Parties shall take all feasible measures with the aim of ensuring all appropriate assistance to victims of such offences, including their full social reintegration and their full physical and psychological recovery. 4. States Parties shall ensure that all child victims of the offences described in the present Protocol have access to adequate procedures to seek, without discrimination, compensation for damages from those legally responsible. 5. States Parties shall take appropriate measures aimed at effectively prohibiting the production and dissemination of material advertising the offences described in the present Protocol.
Article 10

1. States Parties shall take all necessary steps to strengthen international cooperation by multilateral, regional and bilateral arrangements for the prevention, detection, investigation, prosecution and punishment of those responsible for acts involving the sale of children, child prostitution, child pornography and child sex tourism. States Parties shall also promote international cooperation and coordination between their authorities, national
77

and international non-governmental organizations and international organizations. 2. States Parties shall promote international cooperation to assist child victims in their physical and psychological recovery, social reintegration and repatriation. 3. States Parties shall promote the strengthening of international cooperation in order to address the root causes, such as poverty and underdevelopment, contributing to the vulnerability of children to the sale of children, child prostitution, child pornography and child sex tourism. 4. States Parties in a position to do so shall provide financial, technical or other assistance through existing multilateral, regional, bilateral or other programmes.
Article 11

Nothing in the present Protocol shall affect any provisions that are more conducive to the realization of the rights of the child and that may be contained in: (a) The law of a State Party; (b) International law in force for that State.
Article 12

1. Each State Party shall, within two years following the entry into force of the present Protocol for that State Party, submit a report to the Committee on the Rights of the Child providing comprehensive information on the measures it has taken to implement the provisions of the Protocol. 2. Following the submission of the comprehensive report, each State Party shall include in the reports they submit to the Committee on the Rights of the Child, in accordance with article 44 of the Convention, any further information with respect to the implementation of the present Protocol. Other States Parties to the Protocol shall submit a report every five years.
78

3. The Committee on the Rights of the Child may request from States Parties further information relevant to the implementation of the present Protocol.
Article 13

1. The present Protocol is open for signature by any State that is a party to the Convention or has signed it. 2. The present Protocol is subject to ratification and is open to accession by any State that is a party to the Convention or has signed it. Instruments of ratification or accession shall be deposited with the Secretary- General of the United Nations.
Article 14

1. The present Protocol shall enter into force three months after the deposit of the tenth instrument of ratification or accession. 2. For each State ratifying the present Protocol or acceding to it after its entry into force, the Protocol shall enter into force one month after the date of the deposit of its own instrument of ratification or accession.
Article 15

1. Any State Party may denounce the present Protocol at any time by written notification to the Secretary- General of the United Nations, who shall thereafter inform the other States Parties to the Convention and all States that have signed the Convention. The denunciation shall take effect one year after the date of receipt of the notification by the Secretary-General. 2. Such a denunciation shall not have the effect of releasing the State Party from its obligations under the present Protocol in regard to any offence that occurs prior to the date on which the denunciation becomes effective. Nor shall such a denunciation prejudice in any way the continued consideration of any matter that is already under consideration by the Committee on the
79

Rights of the Child prior to the date on which the denunciation becomes effective.
Article 16

1. Any State Party may propose an amendment and file it with the Secretary-General of the United Nations. The Secretary-General shall thereupon communicate the proposed amendment to States Parties with a request that they indicate whether they favour a conference of States Parties for the purpose of considering and voting upon the proposals. In the event that, within four months from the date of such communication, at least one third of the States Parties favour such a conference, the Secretary-General shall convene the conference under the auspices of the United Nations. Any amendment adopted by a majority of States Parties present and voting at the conference shall be submitted to the General Assembly of the United Nations for approval. 2. An amendment adopted in accordance with paragraph 1 of the present article shall enter into force when it has been approved by the General Assembly and accepted by a two-thirds majority of States Parties. 3. When an amendment enters into force, it shall be binding on those States Parties that have accepted it, other States Parties still being bound by the provisions of the present Protocol and any earlier amendments they have accepted.
Article 17

1. The present Protocol, of which the Arabic, Chinese, English, French, Russian and Spanish texts are equally authentic, shall be deposited in the archives of the United Nations. 2. The Secretary-General of the United Nations shall transmit certified copies of the present Protocol to all States Parties to the Convention and all States that have signed the Convention.

80

Mer information om mnskliga rttigheter hittar du p regeringens webbportal www.manskligarattigheter.gov.se UD INFO Konventionen om barnets rttigheter kan laddas ner frn www.ud.se eller bestllas frn information-ud@foreign.ministry.se Broschyren r ocks mjlig att f i alternativa format, till exempel som talkassett. Det publicerade materialet fr terges helt eller delvis, grna med uppgift om kllan.

Utrikesdepartementet
103 39 Stockholm Telefon: 08-405 10 00 Fax: 08-723 11 76